Lagförslag 16/2019-2020

Lagtingsår: 2019-2020
Typ av dokument: Lagförslag

Ladda ner Word-dokument

 

LAGFÖRSLAG nr 16/2019-2020

 

Datum

 

 

2020-04-23

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Ersättning för olycksfall vid räddningsuppdrag

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Räddningslagen för landskapet Åland föreslås ändrad så alla kårmedlemmar som drabbas av olycksfall under ett räddningsuppdrag har rätt till ersättning för de kostnader olycksfallet orsakar, oavsett om lön betalas för uppdraget eller inte.

 

__________________

 


 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Bakgrund. 3

2. Lagstiftning i Finland. 4

3. Landskapsregeringens bedömning och förslag. 5

4. Förslagets konsekvenser 5

4.1. Ekonomiska konsekvenser 5

4.2. Samhälleliga konsekvenser 5

4.3. Konsekvenser för miljö, jämställdhet och barn. 5

5. Beredningsarbetet 5

Detaljmotivering. 5

Ändring av räddningslagen för landskapet Åland. 5

Lagtext 7

L A N D S K A P S L A G om ändring av 83 § räddningslagen för landskapet Åland. 7

Parallelltexter 8

 


 

Allmän motivering

 

1. Bakgrund

 

De åländska kommunerna har enligt 7 § i räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland ansvaret för räddningsverksamheten inom sitt område. I de flesta fall sköts detta genom avtal med frivilliga brandkårer. Normalt sett betalas ingen ersättning till kårmedlemmar för räddningsarbete som pågår under två timmar. En kårmedlem som inte får ersättning för sitt arbete anses inte vara en arbetstagare och varken avtalsbrandkåren eller kommunen är då skyldiga att teckna en arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring för medlemmen. I dessa fall borde ersättning betalas av landskapet i enlighet med bestämmelserna i 83 § i räddningslagen.

 

 

RÄDDNINGSLAGEN FÖR LANDSKAPET ÅLAND

83 §.  Ersättning för olycksfall i samband med räddningsverksamhet

 

     Den som drabbats av olycksfall eller yrkessjukdom i samband med att han eller hon fullgjort uppgifter som hänför sig till räddningsverksamheten i landskapet har rätt att få ersättning från landskapet. Ersättningen skall utgå enligt samma grunder som för olycksfall i arbete eller yrkessjukdom till den del den skadelidande inte är berättigad till lika stor ersättning enligt annan lagstiftning.

     Ersättningsberättigad är den som

1) med stöd av 60 § beordrats att delta i ett räddningsuppdrag,

2) hör till en avtalsbrandkår men som inte ingår i den personkrets som lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (FFS 459/2015) tillämpas på eller

3) hör till en industri- eller anstaltsbrandkår som inte tillhör någon av de kommunala avtalsbrandkårerna och där olycksfallet inträffat i samband att kåren deltagit i ett räddningsuppdrag utanför industri- eller anstaltsområdet.

     Den som drabbas av ett olycksfall och hör till en avtalsbrandkår på de villkor som anges i 2 mom. 2 punkten är berättigad till ersättning från landskapet om olycksfallet inträffat i samband med att han eller hon genomgått utbildning inom brandkåren, fullgjort uppgifter inom fastighets- eller materialvård eller deltagit i sjuktransporter.

     Ärenden som rör utbetalning av ersättning med stöd av denna paragraf handläggs av landskapsregeringen.

 

 

     Enligt bestämmelserna i 83 § 2 mom. 2 punkten ska landskapet ersätta skador som uppstår vid räddningsuppdrag där den som drabbats av olyckan inte hör till den personkrets som lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar tillämpas på, dvs. som saknar ett anställningsförhållande. Enligt 83 § 3 mom. betalas dock ersättning endast för olycksfall som inträffat i samband med utbildning inom brandkåren, uppgifter inom fastighets- och materialvård samt sjuktransporter.

     Lagstiftarens avsikt med skrivningen i 3 mom. har uppenbarligen varit att komplettera huvudbestämmelsen i 2 mom., men bestämmelsen har de facto utformats så att den blir exkluderande så att olycksfall vid räddningsuppdrag inte omfattas av rätten till ersättning. Detta innebär att skador som drabbar en kårmedlem som inte är anställd under ett räddningsuppdrag varken ersätts av kommunens olycksfallsförsäkring eller av landskapet med stöd av räddningslagen.

     Ålands ömsesidiga försäkringsbolag bekräftar det faktum att kårmedlemmar som inte är anställda och erhåller lön inte omfattas av kommunernas obligatoriska arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring. Om uppdragen varar i över två timmar inkluderas kårmedlemmarna i kommunens försäkring. De ska då anmälas på samma sätt som anställda av kommunen till försäkringsbolaget. De flesta kårer har tecknat en så kallad talkoförsäkring men den gäller för annat arbete och inte räddningsuppdrag. Det finns inte någon försäkring som kommunerna kan teckna som gäller för det räddningsarbete som pågår under två timmar och för vilket inte betalas lön.

 

2. Lagstiftning i Finland

 

Ersättningsansvaret vid olycksfall i samband med räddningsuppdrag i Finland beror på hur räddningsverksamheten organiseras inom det lokala räddningsverkets område.

     Om det lokala räddningsverket betalar arvode till medlemmarna i avtalsbrandkåren är avtalsbrandkåren arbetsgivare och skyldig att teckna försäkring. Det lokala räddningsverket ska sörja för att försäkringar tecknas i avtalsbrandskårens namn. För avtalsbrandkåren tecknas en separat försäkring och kårens medlemmar kan inte införlivas i det lokala räddningsverkets arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring.

     Om det lokala räddningsverket eller avtalsbrandkåren inte betalar arvode eller annat vederlag till medlemmarna i avtalsbrandkåren, fastställs olycksfallsförsäkringsskyddet enligt 103 § i räddningslagen. Enligt 103 § i räddningslagen betalas, för olycksfall eller yrkessjukdom som drabbat en person i räddningsverksamhet eller befolkningsskyddsuppgifter, ersättning av statens medel enligt samma grunder som för olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom, till den del som den skadade inte har rätt till en minst lika stor ersättning enligt någon annan lag.

     Till den som hör till en lokal avtalsbrandkår betalas ersättning av statens medel också för ett olycksfall som har inträffat i samband med utbildning inom brandkåren, fastighets- och materielvård eller sjuktransport. Även olycksfall som inträffar i samband med konditionshöjande träning och fysisk fostran ersätts av statens medel. Som utbildning betraktas även fysisk fostran som ingår i tjänste- och utbildningsprogrammet samt deltagande i tävling eller uppvisning som innehåller brandkårsuppgifter.

     Vissa medlemmar i frivilliga brandkåren, tex. ungdomsavdelningen och damavdelningen omfattas inte av arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen eller räddningslagen. Om personer i dessa avdelningar även hör till larmavdelningen, omfattas de i fråga om denna verksamhet av arbetsolycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen eller räddningslagen.

     Alla förmåner betalas enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Ersättningsgrunder och belopp är också samma som föreskrivs i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

 

 

RÄDDNINGSLAGEN

103 § Ersättning för olycksfall och yrkessjukdom i samband med räddningsverksamhet

     För olycksfall eller yrkessjukdom som har drabbat någon i räddningsverksamhet eller befolkningsskyddsuppgifter betalas ersättning av statens medel enligt samma grunder som för olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015). Ersättning betalas endast till den del som den skadade inte har rätt till en minst lika stor ersättning enligt någon annan lag. Rätt att få ersättning har den som

1) har vidtagit räddningsåtgärder på eget initiativ med stöd av handlingsskyldigheten enligt 3 §,

2) hör till en avtalsbrandkår eller annan sammanslutning som har ingått avtal men inte är berättigad till ersättningar enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar,

3) i enlighet med 37 § 1 mom. har förordnats att bistå vid räddningsverksamhet,

4) frivilligt har deltagit i räddningsverksamhet på det sätt som avses i 51 §, eller

5) med stöd av 67 § har förordnats att delta i befolkningsskyddsutbildning.

     Ersättning enligt 1 mom. betalas dock alltid, om ett olycksfall har inträffat eller en yrkessjukdom orsakats då en industri- eller anstaltsbrandkår har anlitats för räddningsverksamhet utanför anstalten.

     Det som föreskrivs i 1 mom. gäller också utbildningsverksamhet enligt denna lag för en avtalsbrandkår och en annan sammanslutning som ingått avtal och fastighetsskötsel och materielvård samt första insatsen i anslutning till avtalsenliga uppgifter.

 

 

3. Landskapsregeringens bedömning och förslag

 

Idag ersätter landskapet, med stöd av 83 § räddningslagen för landskapet Åland, kostnader för olycksfall för den som bistår vid räddningsuppdrag efter att ha blivit beordrad till detta av räddningsledaren samt för den som tillhör en industri- eller anstaltsbrandkår och deltar i ett räddningsuppdrag utanför industri- eller anstaltsområdet. Däremot har kårmedlemmar som råkar ut för ett olycksfall vid ett räddningsuppdrag som varat mindre än två timmar och som kårmedlemmen inte lyfter ersättning för, inte rätt till någon olycksfallsersättning med stöd av 83 §.

     Landskapsregeringen konstaterar att det är viktigt att det finns frivilliga kårmedlemmar som kan delta i räddningsuppdrag och att frågan om olycksfallsersättning måste vara klar för samtliga frivilliga som deltar så att inte frågan om ersättning påverkar beslutet att ställa upp vid ett räddningsuppdrag eller inte.

     Landskapsregeringens förslag är att 83 § räddningslagen för landskapet Åland ändras så att landskapet ska betala olycksfallsersättning även för de kårmedlemmar som inte erhåller ersättning för sitt arbete. Eftersom frågan till största delen är om mindre summor är det mest ändamålsenliga och smidiga systemet i praktiken att alla ersättningar inledningsvis betalas av kommunen i den kommun där olyckan inträffat. Därefter har kommunen rätt att till kompensation av landskapet förslagsvis en gång per år.

 

4. Förslagets konsekvenser

 

4.1. Ekonomiska konsekvenser

 

De ersättningar det är frågan om har under de senaste 10 åren endast varit ringa både till antal och storlek. Ändringen torde därför medföra endast obetydliga kostnader för landskapet.

 

4.2. Samhälleliga konsekvenser

 

Samhället är beroende av frivilliga insatser vid räddningsuppdrag och det att ersättningsfrågan är klar och lika för alla minskar risken för att någon inte deltar i ett räddningsuppdrag på grund av osäkerhet kring eventuell ersättning vid olycksfall.

 

4.3. Konsekvenser för miljö, jämställdhet och barn

 

Förslaget saknar kända konsekvenser för miljö, jämställdhet och barn.

 

5. Beredningsarbetet

 

Förslaget har beretts som tjänstemannaberedning vid lagberedningen i samråd med regeringskansliet.

     Förslaget har varit på remiss till räddningschef Lennart Johansson, räddningschef Karl Nordlund, alarmmästare Johan Ehn samt ordförande för Ålands brand- och räddningsförbund Jan Lindgren.

     Samtliga remissinstanser är positivt inställda till förslaget.

 

Detaljmotivering

 

Ändring av räddningslagen för landskapet Åland

 

83 §. Ersättning för olycksfall i samband med räddningsverksamhet. Paragrafen föreslås ändrad så även olycksfall som drabbar den som inte ingår i den personkrets som lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, dvs, som inte anses ha ett anställningsförhållande, ska ersättas av landskapet.

     Landskapsregeringen föreslår även att ärenden som rör ersättningar ska hanteras av den kommun där olyckan inträffat vad gäller den som beordrats att delta i ett räddningsuppdrag samt för medlemmar av en industri- eller anstaltsbrandkår. För medlemmar av en avtalsbrandkår hanteras ersättningarna av den kommun där brandkåren är placerad och som brandkåren har ett avtal med. Kommunen ansöker sedan en gång per kalenderår om ersättning av landskapet.

     Övriga ändringar av paragrafen är av språklig natur.

 


Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.

 

1.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 83 § räddningslagen för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 83 § räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland, sådan den lyder i landskapslagen 2017/114 som följer:

 

83 §

Ersättning för olycksfall i samband med räddningsverksamhet

     Den som drabbas av olycksfall eller yrkessjukdom i samband med att han eller hon fullgör uppgifter som hänför sig till räddningsverksamheten i landskapet har rätt att få ersättning från landskapet. Ersättningen ska betalas enligt samma grunder som för olycksfall i arbete eller yrkessjukdom till den del den skadelidande inte är berättigad till lika stor ersättning enligt annan lagstiftning.

     Ersättningsberättigad är den som

     1) med stöd av 60 § beordrats att delta i ett räddningsuppdrag,

     2) hör till en avtalsbrandkår men som inte ingår i den personkrets som lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (FFS 459/2015) tillämpas på eller

     3) hör till en industri- eller anstaltsbrandkår som inte tillhör någon av de kommunala avtalsbrandkårerna och där olycksfallet inträffat i samband att kåren deltagit i ett räddningsuppdrag utanför industri- eller anstaltsområdet.

     Den som drabbas av ett olycksfall och hör till en avtalsbrandkår på de villkor som anges i 2 mom. 2 punkten är också berättigad till ersättning från landskapet om olycksfallet inträffat i samband med att han eller hon genomgått utbildning inom brandkåren, fullgjort uppgifter inom fastighets- eller materialvård eller deltagit i sjuktransporter.

     Ärenden som rör utbetalning av ersättning med stöd av denna paragraf handläggs för en ersättningsberättigad som avses i 2 mom.1 och 3 punkten av den kommun där olyckan inträffat och för en kårmedlem som avses i 2 mom. 2 och 3 punkten av den kommun som brandkåren har avtal med. Kommunen får på ansökan en gång per kalenderår en kompensation av landskapet för de ersättningar kommunen betalat.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

 

Mariehamn den 23 april 2020

 

 

L a n t r å d

 

 

Veronica Thörnroos

 

 

Föredragande minister

 

 

Harry Jansson

 


Parallelltexter

 

·      Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 16/2019-2020