Lagförslag 17/2011-2012

		LAGFÖRSLAG nr 17/2011-2012
		Datum
		2012-04-19
	Till Ålands lagting

Växtskyddsmedel

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om växtskyddsmedel. Landskapslagen innebär en anpassning till EU-rätten på så sätt att riksbestämmelser om utbildning och examen inom området för växtskyddsmedel, integrerat växtskydd, testning av utrustning för spridning av växtskyddsmedel och förbud mot flygbesprutning samt om ett handlingsprogram för en hållbar användning av växtskyddsmedel tillämpliggörs i landskapet. Den föreslagna landskapslagen innebär även att bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (växtskyddsmedelsförordningen) i fråga om behöriga myndigheter, tillsyn, administrativa tvångsmedel och påföljder samt avgifter och ändringssökande blir gällande i landskapet. Lagförslaget innehåller även följdändringar i vattenlagen för landskapet Åland.

 

__________________

 

 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Inledning. 3

2. Gällande central landskapslagstiftning. 3

3. EU-rätten. 3

3.1 Växtskyddsmedelsförordningen. 3

3.2 Ramdirektivet 5

3.3 Statistikförordningen. 7

4. Lagändringar i riket 7

5. Landskapsregeringens förslag. 7

5.1 Allmänt 7

5.2 Behovet av en överenskommelseförordning. 8

6. Förslagets konsekvenser 8

6.1 Ekonomiska konsekvenser 8

6.2 Administrativa konsekvenser 8

6.3 Jämställdhetskonsekvenser 8

6.4 Konsekvenser för miljön. 8

7. Lagstiftningsbehörighet 9

8. Beredningsarbete. 9

Detaljmotivering. 9

1. Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om växtskyddsmedel 9

2. Landskapslag om ändring av vattenlagen för landskapet Åland. 17

Lagtext 19

L A N D S K A P S L A G om tillämpning i landskapet Åland av lagen om växtskyddsmedel 19

L A N D S K A P S L A G om ändring av vattenlagen för landskapet Åland. 23

Bilaga. 25

Lag om växtskyddsmedel 25

Parallelltexter 41

Allmän motivering

 

1. Inledning

 

Avkastningen från växtproduktionen påverkas ständigt av skadliga organismer. För att motverka att avkastningen minskar och för att bidra till att försörjningen säkras är det absolut nödvändigt att skydda växter mot sådan negativ påverkan. Att använda växtskyddsmedel är ett av de viktigaste sätten att skydda växter och växtprodukter mot skadedjur, svampangrepp eller konkurrerande växter och därigenom förbättra jordbruksproduktionen. Växtskyddsmedel används även inom skogs- och trädgårdsbruket. Växtskyddsmedel kan påverka växtproduktionen negativt och deras användning kan innebära risker och faror för människor, djur och miljö, särskilt om de släpps ut på marknaden utan att ha testats och godkänts officiellt eller om de används på fel sätt.

     Växtskyddsmedel utgör en undergrupp till bekämpningsmedlen som rent allmänt kan definieras som kemiska eller biologiska produkter avsedda att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller skada på egendom. Bekämpningsmedlen innefattar förutom växtskyddsmedel även s.k. andra bekämpningsmedel som även går under benämningen biocidprodukter. Biocidprodukter används i en mängd övriga sammanhang för att motverka skadliga organismer, t.ex. i form av träskyddsmedel, desinfektionsmedel, myggmedel, råttbekämpningsmedel och båtbottenfärger etc.

 

2. Gällande central landskapslagstiftning

 

Genom landskapslagen (2010:40) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om växtskyddsmedel, nedan kallad gamla blankettlagen, har lagen om växtskyddsmedel (FFS 1259/2006), nedan kallad gamla lagen om växtskyddsmedel, tillämpliggjorts i landskapet. Vidare har kemikalielagen (FFS 744/1989), genom landskapslagen (1990:32) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om kemikalier tillämpliggjorts i landskapet. Utgående från dessa rikslagar regleras för närvarande bl.a. hanteringen av växtskyddsmedel i landskapet.

 

3. EU-rätten

 

3.1 Växtskyddsmedelsförordningen

 

3.1.1 Allmänt

 

Gamla blankettlagen grundar sig på rådets direktiv 91/414/EEG om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, nedan kallat växtskyddsmedelsdirektivet. Detta direktiv har emellertid upphävts och ersatts av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG, nedan kallad växtskyddsmedelsförordningen. Bakgrunden därtill är följande. Sommaren 2006 riktade Europeiska kommissionen ett meddelande till Rådet, Europaparlamentet, Europeiska Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén rörande den temainriktade strategin för en hållbar användning av bekämpningsmedel. Den temainriktade strategins särskilda delmål som ska bidra till att nå det övergripande målet är

1)      att minimera de hälso- och miljörisker som användning av bekämpningsmedel innebär,

2)      att förbättra kontrollen av användning och distribution av bekämpningsmedel,

3)      att minska resthalterna av skadliga verksamma ämnen genom att de farligaste ämnena ersätts med säkrare (även icke-kemiska) alternativ,

4)      att stödja odling där mycket lite eller inget bekämpningsmedel behöver användas, bland annat genom att öka användarnas medvetenhet och främja regler för god praxis och diskussioner om eventuell tillämpning av finansiella styrmedel,

5)      att inrätta ett öppet system för rapportering och övervakning av de framsteg som görs med att uppnå strategins mål, inklusive utarbetande av lämpliga indikatorer.

     Delmålen ska uppnås med hjälp av flera olika åtgärder dels genom att ändra befintliga rättsakter, dels genom att anta nya. Växtskyddmedelsförordningen är ett resultat av denna strategi. Utöver växtskyddsmedelsförordningen har Europaparlamentet och rådet antagit direktivet 2009/128 EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel, nedan kallat ramdirektivet. Dessutom har Europaparlamentet och rådet antagit förordningen (EG) nr 1185/2009 om statistik om bekämpningsmedel, nedan kallad statistikförordningen. Genom en ändring Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/127/EG om ändring av direktiv 2006/42/EG vad gäller maskiner för applicering av bekämpningsmedel har bestämmelserna ändrats däri vad gäller utrustning för spridning av växtskyddsmedel.

 

3.1.2 Närmare om växtskyddsmedelsförordningen

 

Växtskyddsmedelsförordningen trädde i kraft den 14 december 2009 och den tillämpas från och med den 14 juni 2011. Växtskyddsmedelsförordningen är som sådan tillämplig lagstiftning. Innehållet i växtskyddsmedelsförordningen grundar sig på samma principer som innehållet i växtskyddsmedelsdirektivet. Syftet med den nya förordningen är att säkerställa en hög skyddsnivå för både människors och djurs hälsa och för miljön, och att samtidigt trygga konkurrenskraften för jordbruket i gemenskapen. Syftet med förordningen är dessutom att öka den fria rörligheten för växtskyddsmedel och förbättra tillgängligheten till dessa i medlemsstaterna.

     Växtskyddsmedel får enligt artikel 28 inte heller i fortsättningen släppas ut på marknaden eller användas, om de inte först har godkänts officiellt i den medlemstat där produkten är avsedd att släppas ut på marknaden eller användas, dvs. i Finland om produkten är avsedd att släppas ut på marknaden eller användas på finskt territorium.^[1] Enligt artikel 29 i förordningen bör växtskyddsmedel godkännas endast om det har visats att de har fördelar för växtproduktionen och att de inte förväntas ha några skadliga effekter på människors och djurs hälsa eller några oacceptabla effekter på miljön. För att uppnå samma skyddsnivå i alla medlemsstater bör ett beslut om att godkänna eller inte godkänna de verksamma ämnena som ingår i växtskyddsmedel fattas på unionsnivå utifrån harmoniserade kriterier.

     Enligt växtskyddsmedelsförordningen ska ett verksamt ämne uppfylla vissa kriterier för godkännande när det gäller ämnets egenskaper. Kriterierna granskas innan riskbedömningen av det verksamma ämnet inleds. Kriterierna för godkännande gäller det verksamma ämnets hälsoeffekter, och dess spridning och fördelning i samt effekter på miljön.

     Enligt förordningen utvärderas och godkänns verksamma ämnen alltjämt i unionen, medan preparat även i fortsättningen ska godkännas särskilt i varje medlemsstat. När växtskyddsmedel godkänns tillämpas de enhetliga principer för utvärdering och godkännande som avses i artikel 29.6 och som baserar sig på bilaga VI till växtskyddsmedelsdirektivet.

     Principen om ömsesidigt erkännande av godkännanden utgör grundidén med den nya förordningen. För att undvika dubbelarbete, minska den administrativa bördan för industrin och myndigheterna samt sörja för tillgång till växtskyddsmedel på mer harmoniserade villkor, bör de produktgodkännanden som beviljas av en medlemsstat godtas av andra medlemsstater där jordbruks-, växtskydds-, miljö- och klimatförhållanden är jämförbara. För att underlätta samarbetet mellan medlemsstaterna har unionen delats in i tre zoner. Detta innebär att inom en zon utvärderar en medlemsstat ansökningar om godkännande av växtskyddsmedel för alla de medlemsstaters del som ansökningarna lämnats till. När den medlemsstat som utvärderar en ansökan har fattat beslut om ett preparat kan godkännas eller inte kan de andra medlemsstaterna i princip ömsesidigt godkänna detta beslut. Förordningen ger dock medlemsstaterna en möjlighet till flexibilitet. Medlemsstaterna kan ställa olika krav eller fastställa olika riskreducerande åtgärder som beror på särskilda omständigheter i anslutning till användningen. En medlemsstat får även vägra att produktgodkänna ett växtskyddsmedel på sitt territorium om den, p.g.a. specifika miljö- eller jordbruksförhållanden, har underbyggda skäl att anse att det aktuella preparatet utgör en oacceptabel risk för människors eller djurs hälsa eller för miljön. Verksamma ämnen ska enligt förordningen godkännas för en viss tid, första gången för högst tio år. Godkännandet får på ansökan förnyas för högst 15 år åt gången. Utvärderingen av ett verksamt ämne kan visa att ämnet i fråga är betydligt mindre farligt än andra ämnen. Sådana ämnen identifieras som verksamma ämnen med låg risk. Verksamma ämnen med låg risk godkänns i undantagsfall första gången för högst 15 år. Kriterierna för verksamma ämnen med låg risk finns i punkt 5 i bilaga II till förordningen.

     I och med genomförandet av förordningen tas även principen om substitution samt jämförande bedömning i bruk. Detta innebär att preparat som finns på marknaden och som används för samma ändamål jämförs, och att preparat med hög risk och som kan ersättas med andra ämnen inte godkänns. Vissa verksamma ämnen som uppfyller villkoren för godkännande, men som orsakar en större risk än andra redan godkända verksamma ämnen får dock godkännas för högst sju år, och identifieras som kandidatämnen för substitution.

     I artikel 52 i förordningen föreskrivs om parallellhandel med växtskyddsmedel. Ett preparat som importeras från EU till Finland (parallellhandelspreparat) och som är likadant som ett växtskyddsmedel som godkänts i Finland (ursprungligt preparat) kan genom ett enklare förfarande godkännas som växtskyddsmedel i Finland, om preparatet i enlighet med Europeiska unionens rättsakter är godkänt i landet det importeras från och till sin sammansättning är identiskt med det ursprungliga preparatet.

 

3.2 Ramdirektivet

 

Ramdirektivet trädde i kraft den 25 november 2009 och den ursprungliga avsikten är att det ska tillämpas från och med den 26 november 2011.[2] Direktivet innehåller övergångsperioder. Syftet med ramdirektivet är enligt artikel 1 att fastställa en ram för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel dels genom att minska de risker och konsekvenser som användningen av bekämpningsmedel innebär för människors hälsa och miljön dels genom att främja användning av integrerat växtskydd och andra alternativa metoder, såsom användning av icke-kemiska bekämpningsmetoder.

     Enligt artikel 2 i ramdirektivet tillämpas direktivet för närvarande endast på växtskyddsmedel enligt definitionen i artikel 3.10 a, men avsikten är att tillämpningsområdet senare ska utvidgas så att det omfattar biocider.

     Enligt artikel 4 i ramdirektivet ska medlemsstaterna göra upp nationella handlingsplaner (national action plans, NAP) för att fastställa mål, åtgärder och tidtabeller för att minska riskerna med och konsekvenserna av användningen av bekämpningsmedel för människors hälsa och miljön.

     Enligt artikel 5.1 i ramdirektivet ska medlemsstaterna se till att alla yrkesmässiga användare, distributörer och rådgivare har tillgång till lämplig utbildning genom organ som utsetts av de behöriga myndigheterna. I bilaga I till direktivet anges de ämnen som utbildningen ska innehålla. Enligt artikel 5.2. i ramdirektivet ska system för utbildningsbevis införas. Utbildningsbevisen ska kunna styrka tillräckliga kunskaper i de utbildningsämnen som anges i bilaga I till ramdirektivet. Enligt artikel 6.1 i ramdirektivet ska distributörer ha tillräckligt med anställda som har fått den utbildning som avses i direktivet. De anställda ska finnas tillgängliga vid försäljningen för att ge kunder lämplig information om bekämpningsmedel. En distributör som inte säljer bekämpningsmedel som klassificeras som giftiga, mycket giftiga, cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska är befriad från kravet att hålla utbildad personal. Enligt artikel 6.3 ramdirektivet ska distributörer som säljer bekämpningsmedel till icke yrkesmässiga användare dessutom allmänt informera sina kunder om användningen av bekämpningsmedel och om riskhanteringen i anslutning till denna användning.

     Bestämmelser om kontroll av utrustning för spridning av bekämpningsmedel i bruk finns i artikel 8 i ramdirektivet. Utrustning för spridning av bekämpningsmedel i yrkesmässig användning ska kontrolleras med jämna mellanrum. Kontrollerna ska ske vart femte år fram till år 2020 och därefter minst vart tredje år. I artikel 8.3. föreskrivs om eventuella undantag från kontrolltidtabellen eller kontrollen. Det är möjligt att besluta om olika kontrolltidtabeller efter det att myndigheterna utfört en riskbedömning som även innehåller en bedömning av hur omfattande användningen av utrustningen är. Enligt artikel 8.6 ska det införas godkännandesystem för att bekräfta kontrollerna.

     Enligt artikel 9 i direktivet är flygbesprutning i princip förbjuden. Enligt artikel 9.2 är det möjligt att frångå förbudet mot flygbesprutning om vissa villkor uppfylls.

     Artikel 11 i ramdirektivet gäller särskilda åtgärder för att skydda vattenmiljön och dricksvattnet. Artikel 12 i ramdirektivet gäller minskad användning av eller minskade risker från bekämpningsmedel i särskilda områden. I artikel 13 i ramdirektivet föreskrivs om hantering och lagring av bekämpningsmedel samt behandling av deras förpackningar och rester. Detta ska ske så att åtgärderna inte medför någon risk för människors hälsa eller för miljön.

     Enligt artikel 14 i ramdirektivet ska åtgärder vidtas för att främja ett växtskydd med låg insats av bekämpningsmedel. Ett växtskydd med låg insats av bekämpningsmedel inkluderar integrerat växtskydd samt ekologiskt jordbruk. Enligt artikel 55 i växtskyddsmedelsförordningen är det obligatoriskt för yrkesmässiga användare av växtskyddsmedel att från och med ingången av år 2014 iaktta de allmänna principerna för integrerat växtskydd.

     I artikel 15 i ramdirektivet beskrivs de riskindikatorer som godkänns i bilaga IV till ramdirektivet. Innan de harmoniserade indikatorerna godkänns får nationella indikatorer användas. Syftet med riskindikatorerna är att mäta hur det arbete med att minimera risker som avses i ramdirektivet framskrider.

     Skyldigheterna som nämns i ramdirektivet är förbundna med övergångsperioder. De allmänna principerna för integrerat växtskydd ska tillämpas från och med den 1 januari 2014. För yrkesmässig spridning av bekämpningsmedel får endast testad spridningsutrustning användas från och med den 26 november 2016. Utbildningssystemet som avses i ramdirektivet ska vara i bruk senast den 26 november 2013. Distributörer ska från och med den 26 november 2015 ha utbildad personal. Utrustning för spridning av bekämpningsmedel testas först vart femte år, men från och med 2020 vart tredje år.

 

3.3 Statistikförordningen

 

Statistikförordningen antogs den 25 november 2009. I enlighet med statistikförordningen samlas det in uppgifter om de mängder bekämpningsmedel som årligen har släppts ut på marknaden eller använts. Liksom i ramdirektivet avses i statistikförordningen med bekämpningsmedel i det här skedet endast växtskyddsmedel. Statistikförordningen ska, tillsammans med andra relevanta uppgifter, särskilt främja tillämpningen av artiklarna 4 och 15 i ramdirektivet. Detta innebär att riskindikatorer används som hjälp vid utvärderingen av det handlingsprogram som avses i ramdirektivet. Vid beräkningen av dessa indikatorer behövs uppgifterna, som samlats in med stöd av statistikförordningen, om de mängder växtskyddsmedel som har sålts och använts.

 

4. Lagändringar i riket

 

Till följd av de nya EU-bestämmelserna har riket antagit lagen om växtskyddsmedel (FFS 1563/2011), nedan kallad nya lagen om växtskyddsmedel varigenom gamla lagen om växtskyddsmedel upphävs. De nya EU-bestämmelserna om utsläppande på marknaden och användning av växtskyddsmedel har beaktats i nya lagen om växtskyddsmedel. I nya lagen om växtskyddsmedel hänvisas det till växtskyddsmedelsförordningen vad gäller regleringen av godkännandeförfaranden. Vidare genomförs ramdirektivet genom nya lagen om växtskyddsmedel. I enlighet med ramdirektivet innehåller nya lagen om växtskyddsmedel bestämmelser om utbildning och examen inom området för växtskyddsmedel, integrerat växtskydd, testning av utrustning för spridning av växtskyddsmedel och förbud mot flygbesprutning samt om ett handlingsprogram för en hållbar användning av växtskyddsmedel. Nya lagen om växtskyddsmedel innehåller även bestämmelser som kompletterar växtskyddsmedelsförordningen i fråga om behöriga myndigheter, tillsyn, administrativa tvångsmedel och påföljder samt avgifter och ändringssökande. Liknande bestämmelser finns i gamla lagen om växtskyddsmedel.

 

5. Landskapsregeringens förslag

 

5.1 Allmänt

 

Likformighet med rikets lagstiftning bör eftersträvas eftersom samma problem som aktualiserat lagändringarna i riket även gör sig gällande i landskapet. Vidare innehåller nya lagen om växtskyddsmedel omfattande reglering av rikslagstiftningsnatur från vilken det inte det finns möjlighet att avvika. Nya lagen om växtskyddsmedel handlar dessutom till stor del om hur berörda förvaltningsmyndigheter ska förfara för att lagen ska kunna verkställas. Allt detta, inklusive det faktum att man i landskapet redan valt att använda sig av blankettlagstiftningstekniken inom det rättsområde som reglerar hanteringen av växtskyddsmedlen, gör det mest rationellt att även fortsättningsvis använda sig av nämnda lagstiftningsteknik inom det rättsområdet ifråga.

     Mot bakgrund av det som anförts ovan föreslår således landskapsregeringen att lagtinget antar en ny landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om växtskyddsmedel, nedan kallad nya blankettlagen. Härigenom uppdateras lagstiftningen inom området ifråga på ett kort, koncist, klart och ändamålsenligt sätt. Med anledning av vad som inledningsvis anförts i avsnitt 3 ovan är det viktigt att den nya blankettlagen träder i kraft så fort som möjligt.

 

5.2 Behovet av en överenskommelseförordning

 

Jämte den gamla blankettlagen har Republikens presidents förordning om skötseln i landskapet Åland av vissa förvaltningsuppgifter som rör växtskyddsmedel (FFS 565/2011) utfärdats. Anledningen därtill är att det inte finns förvaltningsmässiga resurser i landskapet att handha de uppgifter som hänför sig till godkännandeförfarandet. Även framdeles kommer det att finnas ett behov av en överenskommelseförordning som innehåller bestämmelser av det slag som den nuvarande överenskommelseförordningen gör, av samma skäl som tidigare. I och med att regelverket ändrats på rikssidan behöver det dock utfärdats en ny överenskommelseförorordning som innebär en anpassning till de ändrade förhållandena. Landskapsregeringen har därför för avsikt att anhålla hos justitieministeriet om utfärdande av denna nya överenskommelseförordning.

 

6. Förslagets konsekvenser

 

6.1 Ekonomiska konsekvenser

 

Förslaget har inga avgörande ekonomiska konsekvenser för landskapets del.

 

6.2 Administrativa konsekvenser

 

Förslaget har heller inga avgörande administrativa konsekvenser utan de nya reglerna, främst vad gäller tillsyn och kontroll av den nya blankettlagens efterlevnad, kan verkställas inom ramen för de personalresurser som står till landskapsregeringens förfogande. Genom förslaget effektiveras tillsynen och kontrollverksamheten.

 

6.3 Jämställdhetskonsekvenser

 

Förslaget är könsneutralt utformat och har inga konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män.

 

6.4 Konsekvenser för miljön

 

De nya bestämmelserna med bl.a. krav på avlagd examen inom området för växtskydd främjar en säker och professionell hantering av växtskyddsmedel. På så sätt motverkas en användning av växtskyddsmedel som medför oönskade effekter på näringskedjan. En skadlig inverkan på miljön samt människors och djurs hälsa minskar följaktligen och konsumenterna kan därmed erbjudas ett brett urval av säkra livsmedel av hög kvalitet.

 

7. Lagstiftningsbehörighet

 

Nya lagen om växtskyddsmedel innehåller bestämmelser som hänför sig till rättsområdet för godkännande av och användningsändamålet för växtskyddsmedel (som är att betrakta som gifter) vilket faller inom rikets behörighet enligt 27 § 30 punkten i självstyrelselagen (1991:71) för Åland. Sådana bestämmelser kan likväl intas i landskapslagstiftningen med stöd av 19 § 3 mom. i självstyrelselagen. Nya lagen om växtskyddsmedel innehåller även bestämmelser som rör försäljning, förpackning och lagring av växtskyddsmedel vilket enligt förarbetena till självstyrelselagen ankommer på lagtinget att lagstifta om.[3] Nya lagen om växtskyddsmedel innehåller vidare bestämmelser om sådant som hänför sig till rättsområdena för natur- och miljövård samt jord- och skogsbruk vilka faller inom landskapets behörighet enligt 18 § 10 punkten respektive 18 § 15 punkten i självstyrelselagen.

     Nya lagen om växtskyddsmedel innehåller även bestämmelser om skötseln av olika förvaltningsuppgifter. Enligt 27 § 3 punkten i självstyrelselagen ankommer det normalt på riket att lagstifta om skötseln av de förvaltningsuppgifter som innebär verkställighet av de bestämmelser som reglerar sådant som faller inom rikets behörighet. Enligt 30 § 8 punkten i självstyrelselagen har dock landskapet i förevarande fall givits förvaltningsbehörigheten vad gäller skötseln av förvaltningsuppgifter som innebär verkställighet av bestämmelser rörande sådant som faller inom ramen för rikets lagstiftningsbehörighet. Skötseln av de förvaltningsuppgifter som innebär verkställighet av bestämmelser som reglerar sådant som faller inom landskapets behörighet ankommer det i vanlig ordning på lagtinget att lagstifta om enligt 18 § 1 punkten i självstyrelselagen.

 

8. Beredningsarbete

 

Efter sedvanlig beredning har förslaget sänts på remiss till ProAgria Hushållningssällskapet, Ålands Producentförbund, Ekologiska odlarna, Ålands Natur och Miljö, Ålands Biodlarförening r.f. samt Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Förslaget har även sänts på remiss till social- och miljöavdelningen vid Ålands landskapsregering.

     Nästan alla remissinstanser har avgivit utlåtande och överlag förhållit sig positiva till förslaget som helhet. Vissa synpunkter har framförts på detaljer i förslaget. Landskapsregeringen har så långt det varit ändamålsenligt beaktat dessa synpunkter i den fortsatta beredningen.

 

Detaljmotivering

 

1. Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om växtskyddsmedel

 

1 § Lagens tillämpningsområde Genom 1 mom. i denna paragraf kommer blankettlagstiftningstekniken återigen till användning i det att nya lagen om växtskyddsmedel, med beaktande av förhållandena i landskapet, tillämpliggörs i landskapet på i paragrafen föreskrivet sätt.

     Nya lagen om växtskyddsmedel kan framdeles komma att ändras av olika skäl. För att landskapets regelverk, inom det rättsområde som lagen i fråga berör, ska överensstämma med rikslagstiftningen är det viktigt att det finns bestämmelser som automatiskt gör ändringarna i nya lagen om växtskyddsmedel tillämpliga i landskapet.[4] Med anledning av detta har bestämmelsen i 2 mom. om författningsändringar intagits i förslaget.

 

2 § Förvaltningsuppgifter I likhet med gamla lagen om växtskyddsmedel innehåller även nya lagen om växtskyddsmedel ett antal bestämmelser som reglerar sådant som hör till landskapets behörighet. För att sådana bestämmelser ska kunna verkställas i landskapet förutsätts i vanlig ordning en uttrycklig bestämmelse varigenom de till dessa bestämmelser hörande förvaltningsuppgifterna åläggs landskapsregeringen. Med anledning av detta har bestämmelsen i 1 mom. har intagits i förslaget.

     Bestämmelsen i 2 mom. finns införd i klargörande syfte och den är formulerad i överensstämmelse med bestämmelserna i 30 § 8 punkten i självstyrelselagen. Detta medför att även sådana förvaltningsuppgifter i nya lagen om växtskyddsmedel som innebär verkställighet av bestämmelser som reglerar sådant som hör till rikets behörighet och som normalt skulle skötas av riksmyndighet i det här fallet ska skötas av landskapsregeringen. Som anförts i avsnitt 5.2 i den allmänna motiveringen har landskapsregeringen, av ändamålsenlighetsskäl och nämnda stadgande i 30 § 8 punkten i självstyrelselagen till trots, dock för avsikt att formellt anhålla hos justitieministeriet om att ministeriet utfärdar en ny överenskommelseförordning om skötseln av vissa förvaltningsuppgifter som rör växtskyddsmedel med anledning av att den gällande överenskommelseförordningen är utformad utgående ifrån regelsystematiken i gamla lagen om växtskyddsmedel.

 

3 § Hänvisningar Det är viktigt att den nya blankettlagen samverkar med andra delar av landskapets regelverk i analogi med hur nya lagen om växtskyddsmedel i riket samverkar med övrig rikslagstiftning. I nya lagen om växtskyddsmedel hänvisas till bestämmelser i annan rikslagstiftning som äger motsvarighet i landskapslagstiftningen. Således måste det i den nya blankettlagen intas ett hänvisningsstadgande varigenom ifrågavarande hänvisningar i nya lagen om växtskyddsmedel ersätts med hänvisningar till bestämmelser i motsvarande författningar i landskapslagstiftningen.

 

4 § Bestämmelser som inte ska tillämpas I 45 § i nya lagen om växtskyddsmedel föreskrivs att jord- och skogsbruksministeriet tillsätter för tre år i sänder en delegation med uppgift att följa utvecklingen, ge utlåtanden, komma med förslag och ta initiativ i ärenden som gäller växtskyddsmedel. Eftersom landskapsregeringen genom jordbruksbyrån ansvarar för verkställigheten av växtskyddsmedelslagstiftningen i landskapet finns inget behov av att införa motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen om en särskild delegation med nämnda uppgifter. Därför har denna paragraf intagits i förslaget.

 

5 § Språkkrav I 43 § i självstyrelselagen föreskrivs att statsrådet ska verka för att behövlig information om varor och tjänster till åländska konsumenter i mån av möjlighet ges på svenska. Statsrådet ska även se till att bestämmelser och föreskrifter som ska gälla i landskapet finns tillgängliga på svenska. För att understryka vikten av självstyrelselagens språkkrav, inte minst i detta sammanhang, har därför bestämmelsen i 1 mom. intagits i förslaget.

     Att landskapet är enspråkigt svenskt är en del i grunden för självstyrelsen vilket även kommer till uttryck i 36 § i självstyrelselagen i vilken det föreskrivs att ämbetsspråket i stats-, landskaps- och kommunalförvaltningen är svenska. För att understryka självstyrelsepolitiska vikten av att dessa krav även uppfylls vad beträffar auktoriserade inspektörer och deras eventuella framtida verksamhetsutövning i landskapet har den kompletterande bestämmelsen i 2 mom. intagits i förslaget

 

6 § Register I landskapet finns det inte förvaltningsmässiga resurser att upprätthålla den administration och bedriva den laboratorieverksamhet som är nödvändig för att det ska vara möjligt att ta ställning till om ett växtskyddsmedel ska godkännas eller inte. Därför är det mest ändamålsenligt att i landskapet använda sig av det register över godkända växtskyddsmedel som används i riket. I landskapsförvaltningen finns det dock resurser att i tillsynssyfte föra ett eget register om utbildningsanordnare och examensanordnare, testare av utrustning för spridning av växtskyddsmedel och personer med avlagd examen inom området för växtskyddsmedel, på motsvarande sätt som Säkerhets- och kemikalieverket gör i riket. Därför har bestämmelserna i 1 - 3 mom. i denna paragraf intagits i förslaget.[5]

     För att den nya blankettlagen på ett ändamålsenligt sätt ska kunna tjäna sitt övergripande syfte att främja en säker växtskyddsmedelshantering i landskapet måste lagstiftaren, genom uttryckliga bestämmelser, se till att de använda växtskyddsmedlen och att de som är verksamma inom hanteringen i fråga uppfyller vissa krav på vederhäftighet. I det här sammanhanget innebär dessa krav att endast godkända växtskyddsmedel över vilka det sammanställts uppgifter på ett trovärdigt sätt får användas, marknadsföras, säljas eller på annat sätt överlåtas i landskapet. När det gäller de utbildningsanordnare och examensanordnare, testare av utrustning för spridning av växtskyddsmedel och personer med avlagd examen inom området för växtskyddsmedel innebär kraven att endast de, över vilka det finns en ordnad dokumentation, får vara verksamma i landskapet inom området för växtskydd, under sådana förhållanden som den nya blankettlagen är avsedd att reglera. Genom de föreslagna bestämmelserna i 4 mom. i denna paragraf uppfylls, enligt landskapsregeringens bedömning, kraven i fråga.

 

7 § Skyldighet att lämna uppgifter och göra anmälningar Bestämmelsen i 1 mom. utgör ett materiellt undantag från nya lagen om växtskyddsmedel och är en konsekvens av att landskapsregeringen enligt den nya blankettlagen ska handha bl.a. de förvaltningsuppgifter som enligt nya lagen om växtskyddsmedel ska handhas av Säkerhets- och kemikalieverket.

     I 22 § 1 mom. och 33 § 2 mom. i nya lagen om växtskyddsmedel återfinns kommunala miljövårdsmyndigheten och kommunala hälsoskyddsmyndigheten bland de angivna aktörerna. Dessa riksmyndigheter motsvaras i landskapet av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Bestämmelsen i 2 mom. är således en anpassning till landskapets myndighetsstruktur.

 

8 § Avgifter I 46 § 1 mom. i nya lagen om växtskyddsmedel föreskrivs att för en myndighets prestationer enligt lagen tas avgifter ut till staten enligt de grunder som anges i lagen om grunderna för avgifter till staten (FFS 150/1992). Eftersom landskapet har egen lagstiftning som anger under vilka förutsättningar avgifter ska tas ut i samband med att myndighetsprestationer utförs (något som framgår av landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet) och landskapsmyndigheterna ytterst ansvarar för myndighetsutövningen vid verkställandet av den nya blankettlagen, behövs det således i blankettlagen rent formellt intas avvikande bestämmelser av i denna paragraf förevarande slag. I praktiken kommer myndighetsprestationerna att vara av sådan art att några avgifter inte kommer att uppbäras.

 

9 § Arvoden och kostnadsersättningar Paragrafen innehåller en bestämmelse som föranleds av att landskapet svarar för den verksamhet som landskapsregeringen utövar. Paragrafen innebär en avvikelse från 47 § i nya lagen om växtskyddsmedel enligt vilken Säkerhets- och kemikalieverket betalar arvoden och kostnadsersättningar till auktoriserade inspektörer för kontroller enligt nya lagen om växtskyddsmedel. I praktiken är det landskapets växtskyddsinspektör som inom ramen för sin lagstadgade befogenhet fortsättningsvis kommer att ansvara att för kontrollerna genomförs i enlighet med den nya blankettlagen. Några särskilda arvoden och kostnadsersättningar, utöver de som följer av tjänstekollektivavtalet, kommer således inte att utbetalas. Paragrafen gör det dock möjligt att för fler aktörer att verka i landskapet om behov eller intresse därav skulle föreligga i framtiden.

 

10 § Straffbestämmelser I 41 § i nya lagen om växtskyddsmedel finns bestämmelser om växtskyddsmedelsförseelse vilken möjliggör utdömande av bötesstraff. Genom 1 § i den nya blankettlagen tillämpliggörs nämnda paragraf i nya lagen om växtskyddsmedel vilket således även i landskapet möjliggör utdömande av bötesstraff. I 43 § i nya lagen om växtskyddsmedel finns hänvisningsbestämmelser till strafflagen som stipulerar förutsättningarna för att dömas till fängelse, då någon i strid mot nya lagen om växtskyddsmedel och med stöd därav utfärdade föreskrifter gör sig skyldig till miljöförstöring, grov miljöförstöring, miljöförseelse, miljöförstöring av oaktsamhet, hälsobrott eller ovarsam hantering av växtskyddsmedel. Såsom rikslagstiftningen är utformad är det en modell som i riket gör det möjligt att utdöma fängelsestraff för grövre överträdelser. För att motverka lagbrott är det är av yttersta vikt att det även i landskapslagstiftningen ges utrymme för att utdöma fängelsestraff i händelse av att någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet handlar i strid med de bestämmelser i nya lagen om växtskyddsmedel som genom den nya blankettlagen gjorts tillämpliga i landskapet. Därför måste det i den nya blankettlagen uttryckligen stipuleras att de bestämmelser i strafflagen, till vilka det endast hänvisas i nya lagen om växtskyddsmedel, inom landskapets behörighet ska tillämpas i landskapet. I annat fall skulle konsekvensen av blankettlagen endast bli att lagtillämparen informeras om vissa bestämmelser i strafflagen som inte skulle vara praktiskt användbara därför att de inte uttryckligen bringats att samverka med blankettlagens övriga bestämmelser. Således har det i 1 mom. intagits en bestämmelse vars närmare ordalydelse framgår av lagtexten nedan.

     Eftersom det är motiverat att i landskapet upprätthålla samma regelsystem som i riket inom det rättsområde som nya lagen om växtskyddsmedel berör är det viktigt att landskapets straffbestämmelser smidigt kan anpassas till eventuella ändringar i strafflagen. Av den anledningen har 2 mom. intagits i paragrafen.

 

11 § Rättelseyrkande Det måste finnas möjlighet för den enskilde att yrka på att få ett beslut rättat. Exempelvis kan skrivfel uppstå i samband med att ett beslut fattas och om det då i sådana fall inte fanns någon möjlighet för den enskilde att yrka på rättelse skulle konsekvenserna kunna bli orimliga för honom eller henne, vilket inte är förenligt med principerna för god förvaltning. Ett rättelseyrkande kan endast lämnas av sakägare och ska framställas skriftligen, landskapsregeringen prövar endast de krav som har framställts i rättelseyrkandet. Om ett beslut inte har tillkommit på rätt sätt eller innehåller det uppenbara felaktigheter kan myndigheten ta upp ärendet på nytt. Möjligheten att begära rättelse av ett beslut är ett förvaltningsförfarande som föregår ett besvär till högsta förvaltningsdomstolen. Endast de beslut som fattats med anledning av ett rättelseyrkande kan överklagas till högsta förvaltningsdomstolen.

     I 9 § i nya lagen om växtskyddsmedel föreskrivs om anordnare av utbildning inom området för växtskyddsmedel och i 11 § om anordnare av examen inom området för växtskyddsmedel. Lagens 13 § innehåller bestämmelser om testare av utrustning för spridning av växtskyddsmedel. Enligt 124 § i Finlands grundlag (FFS 731/1999), nedan kallad grundlagen, kan offentliga förvaltningsuppgifter anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt får dock ges endast myndigheter. Med offentliga förvaltningsuppgifter avses bl.a. uppgifter i anslutning till beslutsfattande som gäller enskilda personers och sammanslutningars rättigheter, skyldigheter och intressen. När lämpligheten prövas bör man förutom vid förvaltningens effektivitet och andra interna förvaltningsaspekter dessutom fästa särskild uppmärksamhet vid enskilda personers och sammanslutningars behov. Kravet på ändamålsenlighet i 124 § i grundlagen är ett juridiskt villkor, och det måste från fall till fall bedömas om kravet uppfylls. Vid bedömningen måste man bl.a. beakta vilken typ av förvaltningsuppgift det handlar om (GrUU 48/2010 rd). Enligt förarbetena till grundlagsreformen anses som betydande utövning av offentlig makt t.ex. på självständig prövning baserad rätt att använda maktmedel eller att på något annat konkret sätt ingripa i en enskild persons grundläggande fri- och rättigheter (RP 1/1998 rd, även GrUU 28/2001 rd).

     I nya lagen om växtskyddsmedel utgörs de offentliga förvaltningsuppgifterna, där drag av utövande av offentlig makt även ingår, främst av uppgifter som gäller ordnande av examen, testning av utrustning för spridning av växtskyddsmedel och tillsyn över att lagen följs. Att utvidga myndighetsorganisationen så att den täcker utbildning och examen eller åtgärder som krävs för testningen kan inte anses ändamålsenligt och det skulle i varje fall kräva tilläggsresurser för landskapsregeringens verksamhet. Genom att skapa arrangemangsmöjligheter i detta avseende utanför myndighetsorganisationen går det även att säkerställa den nödvändiga specialsakkunskapen och tillgången på tjänster i landskapet med tanke på dem som behöver tjänsterna. Testning av spridningsutrustning har också hittills utförts av aktörer utanför myndighetsorganisationen. Även i fråga om tillsynen har det enligt den gamla blankettlagen varit möjligt att anlita auktoriserade inspektörer, låt vara att tillsynen ändå i praktiken skötts av landskapsregeringen. Det kan vara ändamålsenligt att göra det formellt möjligt att till viss del överföra tillsynsuppgifter utanför myndighetsorganisationen, om myndigheterna inte har resurser att sköta alla uppgifterna själva. Detta kan dessutom bli förmånligare med tanke på kostnaderna samt flexiblare och effektivare till följd av de yrkesmässiga särdragen. Uppgifterna som det är fråga om här innehåller inget betydande utövande av offentlig makt. Det kan likaså anses ändamålsenligt att överföra uppgifterna på enskilda aktörer, eftersom uppgifterna till sin natur är sådana att de kan förutsätta en djupgående specialisering i växtskyddsmedel eller utrustning för spridning av dem.

     Kraven på rättssäkerhet och god förvaltning gäller framför allt beslutsfattandet i anslutning till offentliga förvaltningsuppgifter. Enligt förslaget ska examensanordnarna och testarna av utrustning för spridning av växtskyddsmedel samt de auktoriserade inspektörerna som eventuellt kan behövas i framtiden arbeta under tjänsteansvar och under landskapsregeringens överinseende. För att uppfylla kraven på god förvaltning krävs inte längre att det i lag hänvisas till den allmänna förvaltningslagstiftningen, eftersom den med stöd av de däri ingående bestämmelserna om tillämpningsområde, definition på myndighet eller enskildas skyldighet att ge språklig service också tillämpas på enskilda när de utför ett offentligt förvaltningsuppdrag. Dock anser landskapsregeringen att det i informativt syfte ska införas en hänvisning till förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland. Mot bakgrund av det som anförts ovan har således denna paragraf getts den utformning som framgår av förslaget till ordalydelse av densamma.

 

12 § Besvärsbestämmelser I 1 mom. har det intagits en bestämmelse som innebär att besvär över lagligheten av ett beslut som landskapsregeringen fattat enligt den nya blankettlagen, med anledning av ett rättelseyrkande, får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen. Besvärsbestämmelser syftar i allmänhet till att förmå förvaltningsmyndigheter att vinnlägga sig om att en god förvaltning upprätthålls till gagn för samhällsmedborgarna. Genom att införa besvärsbestämmelser i lagen får den enskilde tillgång till ett rättsäkerhetsinstrument som kan användas exempelvis då materiellt oriktiga förvaltningsbeslut fattats till nackdel för honom eller henne. Enligt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet inom rättsområdet för rättsskipning med beaktande av beaktande av bl.a. vad som föreskrivs i 25 § om förvaltningsrättskipning i självstyrelselagen. I förevarande fall innebär detta att besvär över lagligheten i landskapsregeringens beslut överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen (förutsatt att beslut i enligt med allmänna förvaltningsrättsliga principer är att anse som överklagbara). Besvärsbestämmelserna i självstyrelselagen gäller oavsett man tar in besvärsbestämmelser i en blankettlag eller inte. Likväl har bestämmelsen i fråga intagits i förslaget, i informativt syfte, för att klargöra besvärsvägarna och därigenom underlätta situationen för lagtillämparen.

     I 2 mom. föreskrivs att ändring inte får sökas särskilt genom besvär i ett beslut om ett i 38 § 3 mom. i nya lagen om växtskyddsmedel avsett temporärt förbud. En motsvarande bestämmelse finns i 48 § 2 mom. i nya lagen om växtskyddsmedel. Skälet till att det i förslaget intagits en sådan bestämmelse är följande. Besvär gäller i allmänhet förvaltningsbeslut som innebär tolkning av lag. Det kan till exempel vara fråga om tillstånds- eller skyldighetsrelaterade förvaltningsbeslut. Lagtillämpningsbeslut där offentlig service beviljas eller avslås får likaså överklagas. Det är däremot inte möjligt att anföra besvär över tillhandahållande av offentlig service såsom undervisning eller vårdåtgärder. Det är heller inte möjligt att anföra besvär över den faktiska utövningen av offentlig makt, som exempelvis polisens trafikdirigerande verksamhet. Även bestämmelsen i 38 § 3 mom. i nya lagen om växtskyddsmedel får anses vara ytterligare ett exempel på faktiskt utövning av offentlig makt gentemot vilken det inte ska vara möjligt att besvära sig. Om varje sådant temporärt beslut, som avses i 38 § 3 mom. i nya lagen om växtskyddsmedel och som kan komma att fattas med stöd av den nya blankettlagen (förutsatt att den antas av lagtinget) som ett led i den, i förevarande fall nödvändiga, faktiska utövningen av offentlig makt, vore överklagbart skulle situationen bli ohållbar. Den verkställande myndigheten, i det här fallet landskapsregeringen, skulle då i praktiken avhålla sig från att vidta de omedelbara åtgärder som krävs för att avvärja fara eller hot om fara. Ett skydd för människors hälsa och för miljön skulle därmed inte kunna upprätthållas effektivt. Således har besvärsrätten avgränsats på det sätt som framgår av den föreslagna lagtexten nedan.

 

13 § Närmare bestämmelser Bestämmelsen i 1 mom. har formulerats i överensstämmelse med den modell som tillämpas inom annan landskapslagstiftning, exempelvis hälsovård och livsmedelskontroll. Ordalydelsen i paragrafen gör det möjligt att på ett smidigt sätt tillämpliggöra de riksförfattningar på förordnings- och beslutsnivå som detaljreglerar hanteringen av växtskyddsmedel och vad som i anslutning därtill ska iakttas i landskapet. Ordalydelsen i paragrafen ger dessutom utrymme för landskapsregeringen att välja om landskapsförordningar inom det aktuella området i framtiden ska utformas som blankettförordningar eller som fulltextförordningar. Generellt sett är dock blankettförordningar alltid att föredra eftersom det i landskapet inte finns någon anledning att i vidare bemärkelse avvika från rikets regelverk på förordnings- och beslutsnivå härvidlag.

     I 2 mom. förslås att landskapsregeringen kan besluta om tidpunkten för besprutning med växtskyddsmedel av grödor på vilka växtskyddsmedel får användas enligt denna lag, hur stort avståndet ska vara från de grödor som får besprutas till bebyggelse samt vilka vindförhållanden som ska råda för att besprutning ska tillåtas. Bestämmelsen har införts för att motverka att det uppstår sådana situationer där en användning av växtskyddsmedel exempelvis vid vissa tidpunkter på dygnet annars kan lända till men för människors hälsa och trivsel. Landskapsregeringen anser att bemyndigandet är i överensstämmelse med kraven i 80 § i grundlagen enligt vilken grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag ska regleras genom lag. Bestämmelsen i 2 mom. fyller även, enligt landskapsregeringen bedömning, kraven på exakt avgränsning i nämnda grundlagsbestämmelse. Landskapsregeringen anser vidare att man genom införande av bestämmelsen inte överskrider lagstiftningsbehörigheten. I 27 § 30 punkten i självstyrelselagen föreskrivs att riket har lagstiftningsbehörighet när det gäller framställning av gifter och deras användningsändamål. Bestämmelsen i 2 mom. utgör en reglering som inte avviker från rikslagstiftningen vad beträffar användningsändamålen för växtskyddsmedel. Den syftar enbart till att göra det möjligt för landskapsregeringen att genom landskapsförordning eller landskapsregeringsbeslut precisera användningsförutsättningarna för växtskyddsmedel. I sammanhanget kan erinras 18 § 3 punkten i självstyrelselagen där begreppet användning (inte användningsändamål) förekommer. Det finns således fog för att konstatera att självstyrelselagen gör åtskillnad mellan begreppen användningsändamål och användning.[6]

 

14 § Ikraftträdelse Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför i 1 mom. att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

     I 2 mom. har det intagits en bestämmelse varigenom den gamla blankettlagen upphävs när den nya blankettlagen träder i kraft. Bestämmelsen i motiveras av att den dubbelreglering som annars skulle uppkomma och som skulle leda till oönskade tillämpningsproblem undviks. Vidare föreskrivs i momentet att författningar som utfärdats med stöd av den gamla blankettlagen förblir i kraft i den lydelse de har när den nya blankettlagen träder i kraft ända tills landskapsregeringen ändrar eller upphäver den. Den bestämmelsen motiveras av att vissa riksförfattningar inom området för växtskyddsmedel, vilka tillämpliggjorts genom blankettförordning som utfärdats med stöd av gamla blankettlagen ska fortsätta att tillämpas även eftertidpunkten för den nya blankettlagens ikraftträdande. Om bestämmelsen i fråga inte fanns angiven skulle laggrunden för blankettförordningsbestämmelserna försvinna varvid riksförfattningarna inte längre kan tillämpas, såvida inte de tillämpliggörs på nytt genom nya blankettförordningar utfärdade med stöd av den nya blankettlagen. Bestämmelsen är med andra ord arbetsbesparande.

     Den nya blankettlagens ikraftträdande förutsätter att information sprids om lagen. Genom denna bestämmelse möjliggörs en arbetsprocess som utmynnar i att denna lag kan fungera i praktiken från den tidpunkt den träder i kraft. Av den anledningen har bestämmelsen i 3 mom. intagits i förslaget.

 

15 § Övergångsbestämmelser Paragrafen innehåller övergångsbestämmelser som relaterar sig till vissa av de bestämmelser i nya lagen om växtskyddsmedel som jämte övriga bestämmelser i samma rikslag enligt förslaget ska tillämpliggöras i landskapet. Enligt 1 punkten i paragrafen ska kravet i 6 § nya lagen om växtskyddsmedel på att följa de allmänna principerna för integrerat växtskydd i yrkesmässig användning av växtskyddsmedel tillämpas i enlighet med artikel 55.2 i växtskyddsmedelförordningen från och med den 1 januari 2014.

     Den nya blankettlagen innebär att endast spridningsutrustning som har testats i enlighet med 12 § 2 mom. i nya lagen om växtskyddsmedel får användas i samband med yrkesmässig spridning av växtskyddsmedel. I enlighet med artikel 8.2 i ramdirektivet ska bestämmelsen tillämpas från och med den 26 november 2016. För att undvika överlappande testningssystem föreslås det i 2 punkten att om spridningsutrustningen har testats före nämnda dag på det sätt som krävs för att få stöd som avses i landskapslagen (2007:63) om finansiering av landsbygdsnäringar, behöver utrustningen inte testas förrän fem år har förflutit från det att testningen utfördes. Med stöd av den landskapslagen har det utfärdats bestämmelser om testning av växtskyddssprutor och om hur länge testningen är i kraft i 9 § i Ålands landskapsregerings beslut (2007:64) om stöd för att förbättra miljön och landsbygden.

     Den nya blankettlagen innebär att det krävs en avlagd examen inom området för växtskyddsmedel dels av anställda hos distributörer i enlighet med 16 § 2 mom. nya lagen om växtskyddsmedel, dels av yrkesmässiga användare i enlighet med 17 § i nya lagen om växtskyddsmedel, dels av den som utför flygbesprutning i enlighet med 21 § 3 punkten i nya lagen om växtskyddsmedel. I enlighet med artiklarna 6.2 och 9.2 c i ramdirektivet ska bestämmelsen tillämpas från och med den 26 november 2015. För att flygbesprutning ska utföras på ett säkert sätt även under övergångsperioden, ska det, enligt 3 punkten i paragrafen, under övergångsperioden krävas att den person som avses i 21 § 3 punkten i nya lagen om växtskyddsmedel har tillräckliga kunskaper om spridning av växtskyddsmedel genom flygbesprutning och kompetens att utföra besprutningen. För att undvika överlappande utbildningssystem föreslås det dessutom i samma punkt att om en person före den 26 november 2015 har den utbildning i växtskydd som krävs för att få ett i 2 punkten avsett stöd behöver personen inte avlägga ovan avsedda examen förrän fem år efter det att utbildningen genomfördes. Med stöd av den i 2 punkten nämnda landskapslagen har det utfärdats bestämmelser om utbildningen i växtskydd och om hur länge utbildningen är i kraft i 9 § i Ålands landskapsregerings beslut (2007:64) om stöd för att förbättra miljön och landsbygden.

     I enlighet med 16 § 2 mom. i nya lagen om växtskyddsmedel ska distributören ha anställda som avlagt examen inom området för växtskyddsmedel i enlighet med 10 § i nya lagen om växtskyddsmedel. I 4 punkten. i paragrafen föreslås i enlighet med artikel 6.1 i ramdirektivet att bestämmelsen tillämpas från och med den 26 november 2015.

 

2. Landskapslag om ändring av vattenlagen för landskapet Åland

 

I förslaget ingår en följdändring av 1 kap. 3 § vattenlagen (1996:61) för landskapet Åland genom vilken det införs definitioner av begreppen rännil, dike, större utfallsdike och vattendrag. I anslutning härtill föreslås språkliga ändringar av 1 kap. 3 § x och y punkterna. Samtidigt föreslår landskapsregeringen att 5 kap. vattenlagen kompletteras med en ny 19b § om grundvattenområden. Dessa bestämmelser motsvarar till viss del riksbestämmelserna i 1 kap. 3 § vattenlagen (FFS 587/2011) om definitioner respektive 7 § om karakterisering av vatten i lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen (FFS 1299/2004).

     I 1 kap. 3 § rikets vattenlag anges att med vattendrag avses sjöar, tjärnar, älvar, bäckar och andra naturliga vattenområden samt konstgjorda sjöar, kanaler och andra motsvarande konstgjorda vattenområden, dock inte rännilar, diken och källor. I princip samma definition föreslås iförd i landskapets vattenlag, dock anpassad efter förhållanden i landskapet. När det gäller rännilar så är en rännil, enligt den föreslagna definitionen, en naturligt skapad vattenfåra, vars avrinningsområde är mindre än tio kvadratkilometer och där det inte ständigt rinner vatten och där fisk inte kan vandra i nämnvärd omfattning. Det betyder att en naturlig vattenfåra vars avrinningsområde är mindre än tio kvadratkilometer ändå ska räknas som ett vattendrag om det ständigt rinner vatten i den och om en avsevärd mängd fisk vandrar i den. Ett dike i sin tur föreslås definierat som en konstgjord vattenfåra vars avrinningsområde är mindre än tio kvadratkilometer. Slutligen ett större utfallsdike föreslås definierat som en konstgjord vattenfåra vars avrinningsområde är större än tio kvadratkilometer. Detta betyder att den nedre delen av ett utfallsdike kommer att betraktas som ett vattendrag fram till den punkt det ovanliggande avrinningsområdet understiger tio kvadratkilometer. För att underlätta tolkningen kommer kartor att tas fram för vissa svårtolkade fall för att utvisa vilka vattenområden som ska betraktas som vattendrag.

     Enligt den föreslagna bestämmelsen i 5 kap. 19b § ska landskapsregeringen besluta vilka områden med grundvatten som ska benämnas grundvattenområden. Dessa områden ska lämpa sig för vattenförsörjning. I landskapets förvaltningsplan enligt vattenlagen från 2009 anges fem områden som i första hand behöver skyddas. Urvalet utgår från Finlands miljöcentrals lista på grundvattenskyddsområden klass I-II. Avsikten är att i första hand de fem områdena skulle benämnas grundvattenområden.

     Säkerhets- och kemikalieverket godkänner endast växtskyddsmedel som vid användning inte leder till att sådana i ovannämnda riksbestämmelser angivna vattenområden kommer till skada. Genom att införa liknande bestämmelser i landskapslagstiftningen leder en framtida tillämpning av sådana bestämmelser, jämte de föreslagna bestämmelserna i 6 § i nya blankettlagen, per automatik till att grundvattenområden med stöd av lag, på samma premisser som i riket, kan skyddas mot de skadeverkningar som en användning av för miljön olämpliga växtskyddsmedel skulle kunna ge upphov till.

Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.

 

 

1.

L A N D S K A P S L A G
om tillämpning i landskapet Åland av lagen om växtskyddsmedel

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 §

Lagens tillämpningsområde

     Inom landskapets behörighet och med de avvikelser som följer av denna lag ska lagen om växtskyddsmedel (FFS 1563/2011) tillämpas i landskapet Åland.

     Ändras något i lagen om växtskyddsmedel som hör till landskapets behörighet ska ändringarna gälla i landskapet från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket, om inte annat följer av denna lag.

 

2 §

Förvaltningsuppgifter

     De förvaltningsuppgifter som enligt lagen om växtskyddsmedel ankommer riksmyndigheterna ska i landskapet skötas av landskapsregeringen eller någon annan i landskapslag bestämd myndighet, till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet på området.

     Även de förvaltningsuppgifter som enligt lagstiftningen om framställning och användning av gifter ankommer på en riksmyndighet, ska i landskapet skötas av landskapsregeringen eller av någon annan i landskapslag bestämd myndighet.

 

3 §

Hänvisningar

     Inom landskapets behörighet ska hänvisningen till

     1) kemikalielagen (FFS 744/1989) i 3 § 1 mom. lagen om växtskyddsmedel avse landskapslagen (1990:32) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om kemikalier,

     2) lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (FFS 390/2005) i 3 § 1 mom. lagen om växtskyddsmedel avse landskapslagen (2007:98) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor,

     3) lagen om transport av farliga ämnen (FFS 719/1994) i 3 § 1 mom. lagen om växtskyddsmedel avse landskapslagen (1976:34) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om transport av farliga ämnen,

     4) livsmedelslagen (FFS 23/2006) i 3 § 2 mom. avse landskapslagen (2007:26) om tillämpning i landskapet Åland av livsmedelslagen,

     5) foderlagen (FFS 86/2008) i 3 § 2 mom. avse landskapslagen (2010:83) om tillämpning i landskapet Åland av foderlagen,

     6) avfallslagen (FFS 1072/1993) i 3 § 4 mom. och 7 § 2 mom. lagen om växtskyddsmedel avse landskapslagen (1981:3) om renhållning,

     7) lagen om skydd för växters sundhet (FFS 702/2003) i 20 § 2 mom. 1 punkten lagen om växtskyddsmedel avse landskapslagen (1995:91) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om plantmaterial och växtskydd,

     8) personuppgiftslagen (FFS 523/1999) i 35 § 5 mom. lagen om växtskyddsmedel avse landskapslagen (2007:88) om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen,

     9) lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) i 32 § 1 mom. och 35 § 5 mom. lagen om växtskyddsmedel avse landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet samt

     10) viteslagen (FFS 1113/1990) i 40 § 3 mom. lagen om växtskyddsmedel avse landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen.

 

4 §

Bestämmelser som inte ska tillämpas

     Bestämmelserna i 45 § lagen om växtskyddsmedel tillämpas inte i landskapet.

 

5 §

Språkkrav

     Anvisningar, anteckningar och annan information som enligt lagen om växtskyddsmedel ska finnas på eller i anslutning till växtskyddsmedel som säljs eller tas i bruk i landskapet ska åtminstone vara avfattade på svenska.

     I landskapet gäller att arbetsspråket för en i 25 § lagen om växtskyddsmedel angiven auktoriserad inspektör är svenska.

 

6 §

Register

     Landskapsregeringen ska på elektronisk väg tillhandahålla uppgifter om godkända växtskyddsmedel för allmänheten.

     Landskapsregeringen kan besluta att de uppgifter om godkända växtskyddsmedel som finns i det register som Säkerhets- och kemikalieverket, i enlighet med 35 § lagen om växtskyddsmedel, för i riket ska utgöra de uppgifter som landskapsregeringen enligt 1 mom. ska tillhandahålla.

     Landskapsregeringen för ett register som innehåller sådana i 35 § 3 mom. avsedda identifikationsuppgifter över utbildningsanordnare och examensanordnare, testare av utrustning för spridning av växtskyddsmedel och personer med avlagd examen inom området för växtskyddsmedel.

     Endast sådana växtskyddsmedel som landkapsregeringen tillhandahåller uppgifter om i enlighet med 1 och 2 mom. får användas, marknadsföras, säljas eller på annat sätt överlåtas i landskapet. I landskapet får endast så-dana personer som det finns uppgifter om i det register, som enligt 3 mom. förs av landskapsregeringen, vara verksamma inom området för växtskyddsmedel.

 

7 §

Skyldigheten att lämna uppgifter och göra anmälningar

     Skyldigheterna enligt lagen om växtskyddsmedel att underrätta, lämna uppgifter och göra anmälningar till rikets myndigheter ska i landskapet avse anmälningar och uppgifter till landskapsregeringen.

     Den i 22 § 1 mom. och 33 § 2 mom. lagen om växtskyddsmedel angivna kommunala miljövårdsmyndigheten ska i landskapet avse Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Även den i 22 § 1 mom. lagen om växtskyddsmedel angivna hälsovårdsmyndigheten ska i landskapet avse Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.

 

8 §

Avgifter

     Med avvikelse från vad som föreskrivs i 46 § 1 mom. lagen om växtskyddsmedel tas för de prestationer som landskapsregeringens utför enligt denna lag avgifter ut till landskapet enligt de grunder som anges i landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet.

 

9 §

Arvoden och kostnadsersättningar

     Med avvikelse från vad som föreskrivs i 47 § 1 mom. lagen om växtskyddsmedel betalar landskapsregeringen arvoden och kostnadsersättningar till i 25 § lagen om växtskyddsmedel avsedda auktoriserade inspektörer för kontroller enligt denna lag, med undantag för inspektörer som är i landskapsregeringens tjänst.

 

10 §

Straffbestämmelser

     Inom landskapets behörighet ska, utöver bestämmelserna i 41 § lagen om växtskyddsmedel, bestämmelserna i 44 kap. 1 och 12 §§ samt 48 kap. 1 - 4 §§ strafflagen (FFS 39/1889), tillämpas i den lydelse de har när denna lag träder i kraft.

     Inom landskapets behörighet ska ändringar och nya bestämmelser om straff för brott mot de i 1 mom. angivna bestämmelserna i strafflagen tillämpas från den dag de träder i kraft i riket.

 

11 §

Rättelseyrkande

     En sakägare som är missnöjd med ett beslut som landskapsregeringen har fattat med stöd av denna lag kan inom 30 dagar, räknat från beslutsdagen, skriftligen begära rättelse hos landskapsregeringen. Ett rättelseyrkande ska behandlas utan dröjsmål.

     En sakägare som är missnöjd med bedömningen av en examen som avses i 10 § lagen om växtskyddsmedel kan begära rättelse hos examensanordnaren. En sakägare som är missnöjd med ett beslut om testning av spridningsutrustning som avses i 12 § 2 mom. lagen om växtskyddsmedel kan begära rättelse hos testaren av utrustningen. Begäran om rättelse ska göras skriftligen inom 30 dagar, räknat från beslutsdagen. På begäran om rättelse ska i övrigt det som föreskrivs om rättelse i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland tillämpas.

 

12 §

Besvärsbestämmelser

     Besvär över lagligheten av ett beslut som landskapsregeringen fattat enligt denna lag med anledning av ett rättelseyrkande får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.

     I ett beslut om ett i 38 § 3 mom. lagen om växtskyddsmedel avsett temporärt förbud får ändring inte sökas särskilt genom besvär.

 

13 §

Närmare bestämmelser

     Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av lagen om växtskyddsmedel ska tillämpas i landskapet Åland oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver.

     Landskapsregeringen kan besluta om tidpunkten för besprutning med växtskyddsmedel av grödor på vilka växtskyddsmedel får användas enligt denna lag, hur stort avståndet ska vara från de grödor som får besprutas till bebyggelse samt vilka vindförhållanden som ska råda för att besprutning ska tillåtas.

 

14 §

Ikraftträdelse

     Denna lag träder i kraft den

     Genom denna lag upphävs landskapslagen (2010:40) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om växtskyddsmedel, nedan kallad den upphävda lagen. De författningar som utfärdats med stöd av den upphävda lagen förblir dock fortfarande i kraft i den lydelse de har när denna lag träder i kraft tills landskapsregeringen ändrar eller upphäver dem.

     Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

 

15 §

Övergångsbestämmelser

     Med avvikelse från vad som föreskrivs i 50 § lagen om växtskyddsmedel gäller i landskapet att:

     1) kravet i 6 § lagen om växtskyddsmedel på att följa de allmänna principerna för integrerat växtskydd vid yrkesmässig användning av växtskyddsmedel tillämpas från och med den 1 januari 2014,

     2) bestämmelserna i 12 § 2 mom. lagen om växtskyddsmedel tillämpas från och med den 26 november 2016; om spridningsutrustningen testats före nämnda dag på det sätt som krävs för att få stöd som avses i landskapslagen (2007:63) om finansiering av landsbygdsnäringar, behöver utrustningen inte testas förrän fem år har förflutit från det att testningen utfördes,

     3) kravet på avlagd examen inom området för växtskyddsmedel enligt 16 och 17 § samt 21 § 3 punkten lagen om växtskyddsmedel tillämpas från och med den 26 november 2015; före nämnda dag ska den som avses i 21 § 3 punkten lagen om växtskyddsmedel ha tillräckliga kunskaper om spridning av växtskyddsmedel genom flygbesprutning och kompetens att utföra besprutningen; den som före den 26 november 2015 har sådan utbildning växtskydd som krävs för att få ett i 2 punkten. i denna paragraf avsett stöd behöver inte avlägga ovan avsedda examen förrän fem år har förflutit från det att utbildningen genomfördes,

     4) från och med den 26 november 2015 ska en distributör ha anställda i enlighet med 16 § 2 mom. lagen om växtskyddsmedel som avlagt examen inom området för växtskyddsmedel.

 

2.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av vattenlagen för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras 1 kap. 3 § x och y punkterna vattenlagen (1996:61) för landskapet Åland sådana de lyder i landskapslagen 2010/92 samt

     fogas till lagens 1 kap. 3 § fyra nya z, å, ä och ö punkter och 5 kap. en ny 19b §, av dessa lagrum 1 kap. 3 § sådan den lyder i landskapslagen 2010/92 som följer:

 

1 kap.
Inledande bestämmelser

 

3 §

Definitioner

     Vid tillämpningen av denna lag är innebörden av följande termer och begrepp denna:

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -               x) kraftig modifierad vattenförekomst är en ytvattenförekomst som till följd av fysiska förändringar genom mänsklig verksamhet på ett väsentligt sätt har ändrat karaktär,

     y) ekologisk potential är kvaliteten hos en kraftigt modifierad vattenförekomst, klassificerad i enlighet med de relevanta bestämmelserna i bilaga V i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, nedan kallat vattendirektivet,

     z) rännil är en naturligt skapad vattenfåra, vars avrinningsområde är mindre än tio kvadratkilometer och där det inte ständigt rinner vatten och där fisk inte kan vandra i nämnvärd omfattning,

     å) dike är en konstgjord vattenfåra vars avrinningsområde är mindre än tio kvadratkilometer,

     ä) större utfallsdike är en konstgjord vattenfåra vars avrinningsområde är större än tio kvadratkilometer samt

     ö) vattendrag är sjöar, tjärnar, bäckar och andra naturliga vattenområden samt konstgjorda sjöar, kanaler, större utfallsdiken och andra motsvarande konstgjorda vattenområden, dock inte rännilar, diken och källor.

 

5 kap.
Bestämmelser om vattenkvalitet

 

19b §

Grundvattenområden

     Ett område med grundvatten som är lämpligt för vattenförsörjning ska benämnas grundvattenområde. Landskapsregeringen beslutar vilka områden som är grundvattenområden och gränserna för dessa. Landskapsregeringen kan i landskapsförordning utfärda närmare bestämmelser om vad som avses med lämpligt för vattenförsörjning.

 

__________________

 

     Denna lag träder ikraft den

__________________

 

 

 

Mariehamn den 19 april 2012
V i c e l a n t r å d	Roger Nordlund
Föredragande minister	Fredrik Karlström

 

Bilaga

 

Lag om växtskyddsmedel

(FFS 1563/2011)

 

     I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

 

1 kap.

Allmänna bestämmelser

 

1 §

Syfte

     Syftet med denna lag är att säkerställa att växtskyddsmedel används på ett korrekt och hållbart sätt och att minska riskerna av användningen av växtskyddsmedel.

 

2 §

Tillämpningsområde

     I denna lag föreskrivs om allmänna krav på växtskyddsmedel, utbildning och examen, utrustning för spridning av växtskyddsmedel och testning av utrustningen, utövande av verksamhet, myndigheter och deras uppgifter, tillsyn samt administrativa tvångsmedel och påföljder.

     Denna lag tillämpas också på tillsynen över efterlevnaden av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG, nedan växtskyddsmedelsförordningen, och på verkställigheten av växtskyddsmedelsförordningen i övrigt.

 

3 §

Förhållande till vissa författningar

     Utöver vad som bestäms i denna lag tillämpas på växtskyddsmedel vad som i kemikalielagen (744/1989) och Europeiska unionens kemikalielagstiftning bestäms om kemikalier. På industriell hantering och upplagring, överföring och förvaring av ett växtskyddsmedel som klassificerats som en farlig kemikalie tillämpas lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005). På transport av växtskyddsmedel tillämpas lagen om transport av farliga ämnen (719/1994).

     Bestämmelser om rester av växtskyddsmedel och tillsynen över resthalter ingår i livsmedelslagen (23/2006) och foderlagen (86/2008) samt i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung och om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG.

     Bestämmelser om de krav som utrustning för spridning av växtskyddsmedel måste uppfylla innan den släpps ut på marknaden eller tas i bruk ingår i lagen om vissa tekniska anordningars överensstämmelse med gällande krav (1016/2004) och lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen (44/2006).

     På växtskyddsmedel vars godkännande har återkallats eller beträffande vilka giltighetstiden för godkännandet i övrigt har löpt ut samt på växtskyddsmedel som annars ska tas ur bruk tillämpas avfallslagen (1072/1993). Bestämmelser om genetiskt modifierade organismer finns dessutom i gentekniklagen (377/1995). I säkerheten i arbetet för den som hanterar växtskyddsmedel ska också kraven i arbetarskyddslagen (738/2002) beaktas.

4 §

Definitioner

     I denna lag avses med

     1) växtskyddsmedel växtskyddsmedel enligt artikel 2.1 i växtskyddsmedelsförordningen,

     2) yrkesmässig användare en person som använder växtskyddsmedel i sin yrkesverksamhet,

     3) distributör en fysisk eller juridisk person som gör ett växtskyddsmedel tillgängligt på marknaden,

     4) rådgivare en person som skaffat sig den kunskap som behövs och som inom ramen för sin yrkesverksamhet eller en kommersiell tjänst ger råd om bekämpning av skadegörare och säker användning av växtskyddsmedel,

     5) verksamhetsutövare en fysisk eller juridisk person som tillverkar, lagrar, släpper ut på marknaden, distribuerar, importerar, exporterar eller använder växtskyddsmedel eller gör försök med växtskyddsmedel,

     6) utrustning för spridning av växtskyddsmedel anordningar som är särskilt avsedda för spridning av växtskyddsmedel samt tillbehör som är nödvändiga för att sådana anordningar ska fungera effektivt,

     7) integrerat växtskydd användning av växtskyddsmedel på ett sätt som är ekonomiskt och ekologiskt hållbart och som minskar riskerna för människors hälsa och miljön.

     Närmare bestämmelser om de allmänna principerna för integrerat växtskydd utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet i enlighet med bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel.

 

2 kap.

Allmänna krav på växtskyddsmedel

 

5 §

Godkännande av växtskyddsmedel för utsläppande på marknaden och för användning

     Bestämmelser om produktgodkännande för utsläppande på marknaden och användning av ett växtskyddsmedel finns i artikel 28 i växtskyddsmedelsförordningen. Bestämmelser om förbud mot att på marknaden släppa ut ett växtskyddsmedel som inte har produktgodkänts i enlighet med växtskyddsmedelsförordningen eller använda ett sådant växtskyddsmedel finns i artikel 28.1 i växtskyddsmedelsförordningen.

     Produktgodkännande ges av Säkerhets- och kemikalieverket, till vilket det ansöknings- och dokumentmaterial som avses i artikel 33 i växtskyddsmedelsförordningen ska lämnas.

 

6 §

Användning av växtskyddsmedel

     Växtskyddsmedel ska användas på ett korrekt sätt i enlighet med det konstaterade behovet och med iakttagande av bruksanvisningarna. Vid yrkesmässig användning av växtskyddsmedel ska även de allmänna principerna för integrerat växtskydd iakttas.

 

7 §

Hantering och lagring av växtskyddsmedel samt behandling av deras förpackningar och rester

     Verksamhetsutövaren ska iaktta särskild försiktighet vid lagring, hantering, utspädning och blandning av växtskyddsmedel före och under spridningen för att åtgärderna inte ska medföra någon risk för människors hälsa eller för miljön.

     Växtskyddsmedel ska förvaras i ändamålsenliga förvaringslokaler separat från livsmedel och foder. Tillvaratagande och bortskaffande av rester av växtskyddsmedel och växtskyddsmedlens förpackningar ska ske i enlighet med avfallslagen.

 

3 kap.

Utbildning och examen inom området för växtskyddsmedel

 

8 §

Utbildning i hantering och användning av växtskyddsmedel

     Säkerhets- och kemikalieverket ska se till att yrkesmässiga användare, distributörer och rådgivare har tillgång till utbildning i korrekt och säker hantering och användning av växtskyddsmedel.

     Utbildningen ska med beaktande av målgruppen omfatta tillräcklig undervisning åtminstone om korrekt, hållbar och säker hantering och användning av växtskyddsmedel, om integrerat växtskydd, risker med användningen av växtskyddsmedel och hantering av riskerna, om användning, underhåll och service av utrustning för spridning av växtskyddsmedel och om dokumentation över användningen av växtskyddsmedel (utbildningsprogram).

     Närmare bestämmelser om utbildningsprogrammet utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

 

9 §

Utbildningsanordnare

     Säkerhets- och kemikalieverket godkänner på ansökan anordnare av utbildningen samt utbildningsprogrammet enligt 8 §.

     En utbildningsanordnare godkänns, om anordnaren eller de utbildare som är anställda hos anordnaren har tillräcklig utbildning i och erfarenhet av växtskyddsmedel och användningen av dem, och utbildningsprogrammet uppfyller kraven i 8 § 2 mom. Godkännandet av en utbildningsanordnare gäller i fem år.

     Godkännandet av en utbildningsanordnare kan återkallas, om utbildningsanordnaren inte längre uppfyller förutsättningarna för godkännande eller om det uppdagas väsentliga brister i anordnandet av utbildningen och aktören inte har rättat till sin verksamhet inom utsatt tid trots uppmaning från Säkerhets- och kemikalieverket.

     Utbildningsanordnaren ska årligen meddela Säkerhets- och kemikalieverket antalet deltagare i utbildningen. Handlingar som gäller anordnandet av utbildning ska bevaras i minst fem år från det att utbildningen anordnades och på begäran uppvisas för Säkerhets- och kemikalieverket.

     Närmare bestämmelser om utbildningsanordnare och anordnandet av utbildningen får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

 

10 §

Examen inom området för växtskyddsmedel

     Genom examen inom området för växtskyddsmedel visas förmåga att på ett tryggt och korrekt sätt hantera och använda växtskyddsmedel.

     I examen ingår, med beaktande av målgruppen, ämnesområden som omfattar en korrekt, hållbar och säker hantering och användning av växtskyddsmedel, integrerat växtskydd, risker med användningen av växtskyddsmedel och hantering av riskerna, användning, underhåll och service av utrustning för spridning av växtskyddsmedel samt dokumentation över användningen av växtskyddsmedel. För att avlägga examen krävs inte deltagande i utbildning enligt 8 §, om motsvarande kunskaper har förvärvats på något annat sätt. Över avlagd examen utfärdas ett bevis vars mall fastställs av Säkerhets- och kemikalieverket. Examen är giltig i fem år.

     Närmare bestämmelser om innehållet i och avläggande av examen inom området för växtskyddsmedel får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

 

11 §

Examensanordnare

     Säkerhets- och kemikalieverket ska se till att det ordnas i 10 § avsedda examina inom området för växtskyddsmedel för yrkesmässiga användare, distributörer och rådgivare. Säkerhets- och kemikalieverket godkänner examensanordnare på ansökan.

     En examensanordnare godkänns om anordnaren eller de som är anställda hos anordnaren har god kännedom om och tillräcklig praktisk erfarenhet av examensområdet. Godkännandet gäller i fem år och kan återkallas om examensanordnaren inte längre uppfyller förutsättningarna för godkännande eller om det uppdagas väsentliga brister i anordnandet av examen och aktören inte har rättat till sin verksamhet inom utsatt tid trots uppmaning från Säkerhets- och kemikalieverket.

     Trots sekretessbestämmelserna ska examensanordnaren lämna i 35 § 3 mom. avsedda uppgifter om de personer som avlagt examen till Säkerhets- och kemikalieverket för registrering. Handlingar som gäller anordnande och avläggande av examen ska bevaras i minst fem år från det att examen anordnades och på begäran uppvisas för Säkerhets- och kemikalieverket.

     På examensanordnare och deras anställda tillämpas, när de utför uppdrag enligt denna lag, bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).

 

4 kap.

Utrustning för spridning av växtskyddsmedel och testning av utrustningen

 

12 §

Utrustning för spridning av växtskyddsmedel

     Växtskyddsmedel får spridas endast med spridningsutrustning som är lämplig för ändamålet, i gott skick och säker att använda. Utrustningen ska rengöras efter användningen.

     För yrkesmässig spridning av växtskyddsmedel får det endast användas spridningsutrustning vars korrekta funktion har säkerställts genom tester vart femte år, om inte något annat följer av 14 § 1 eller 2 mom. Över testning av spridningsutrustningen ska det upprättas ett protokoll. Den godkända utrustningen ska förses med godkännandemärkning.

     Närmare bestämmelser om kraven på utrustning för spridning av växtskyddsmedel, om underhåll och testning av utrustningen samt om godkännandemärkning utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

 

13 §

Testare av utrustning för spridning av växtskyddsmedel

     Säkerhets- och kemikalieverket ska se till att det ordnas testning av utrustning för spridning av växtskyddsmedel. Testare av utrustning för spridning av växtskyddsmedel godkänns av verket på ansökan. En testare av spridningsutrustning godkänns om denne eller dennes anställda har tillräcklig kännedom om området och den kompetens och de färdigheter som testningen kräver. Godkännandet gäller i fem år och kan återkallas, om förutsättningarna för godkännande av testaren inte längre är uppfyllda eller om det uppdagas väsentliga brister i testningen av spridningsutrustning och aktören inte har rättat till sin verksamhet inom utsatt tid trots uppmaning från Säkerhets- och kemikalieverket.

     Testaren av utrustning för spridning av växtskyddsmedel ska årligen lämna anmälan till Säkerhets- och kemikalieverket om antal och typ av spridningsutrustning som testats. Handlingar som gäller testningen ska bevaras i minst fem år från testningstidpunkten och på begäran uppvisas för Säkerhets- och kemikalieverket.

     På testaren och dennes anställda tillämpas, när de utför uppdrag enligt denna lag, bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen.

     Närmare bestämmelser om anmälan till Säkerhets- och kemikalieverket utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

 

14 §

Undantag i fråga om testning

     Säkerhets- och kemikalieverket ska bedöma de risker som användning av utrustning för spridning av växtskyddsmedel orsakar för människors hälsa och för miljön. Riskbedömningen omfattar också en bedömning av hur omfattande användningen av spridningsutrustningen är. Utgående från riskbedömningen kan tidsplaner som avviker från bestämmelserna i 12 § 2 mom. tillämpas för testning av

     1) sådan utrustning för spridning av växtskyddsmedel som inte används för besprutning,

     2) ryggsprutor och annan handhållen utrustning för spridning av växtskyddsmedel,

     3) sådan annan utrustning för spridning av växtskyddsmedel som används i mycket liten omfattning.

     Avvikande tidsplaner får emellertid inte tillämpas på spridningsutrustning med bommar som är över 3 meter breda eller på spridningsutrustning som monterats på såningsutrustning, tåg eller luftfartyg.

     Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får det föreskrivas att spridningsutrustning som används i mycket liten omfattning och som enligt riskbedömningen i 1 mom. inte medför någon risk för hälsan eller miljön inte behöver testas.

     Närmare bestämmelser om riskbedömning av utrustning för spridning av växtskyddsmedel och bestämmelser om i 1 mom. avsedda tidsplaner för testning av olika typer av utrustning utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

 

15 §

Tester i andra medlemsstater

     Om en utrustning för spridning av växtskyddsmedel har testats i någon annan medlemsstat i Europeiska unionen och testningen uppfyller kraven i denna lag såväl i fråga om testets innehåll som i fråga om tidsplanen, godkänns testningen också i Finland.

 

5 kap.

Utövande av verksamhet

 

16 §

Information om växtskyddsmedel i samband med försäljningen

     Distributören ska se till att köpare av växtskyddsmedel ges tillräcklig information om korrekt och hållbar användning av växtskyddsmedel samt om riskerna med att använda växtskyddsmedel och om åtgärder för att minimera dessa risker.

     För informationen ska distributören ha tillräckligt med anställda som avlagt examen enligt 10 §. Sådana anställda behövs dock inte, om växtskyddsmedel endast säljs för icke yrkesmässig användning och om preparaten inte klassificeras som giftiga, mycket giftiga, cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska enligt kemikalielagstiftningen.

 

17 §

Användning av växtskyddsmedel i yrkesverksamhet samt försäljning eller annan överlåtelse av växtskyddsmedel för användning i yrkesverksamhet

     I yrkesverksamhet får växtskyddsmedel endast användas av personer som avlagt examen enligt 10 §.

     Växtskyddsmedel som godkänts enbart för yrkesmässig användning får säljas eller på annat sätt överlåtas endast till den som visar upp ett i 10 § avsett giltigt bevis över avlagd examen inom området för växtskyddsmedel.

 

18 §

Godkännande av institutioner som testar växtskyddsmedel

     Säkerhets- och kemikalieverket godkänner institutioner som testar den biologiska effektiviteten och användbarheten av växtskyddsmedel. En institution godkänns, om den för testningen har kompetent personal, ändamålsenlig utrustning, lämpliga lokaler och testningsplatser samt anvisningar om förfaringssätt, vilka alla ska uppfylla de krav som ställs på god testningsverksamhet.

     Godkännandet kan återkallas, om institutionens verksamhet inte längre uppfyller förutsättningarna för godkännande och institutionen inte avhjälper missförhållandena inom en av Säkerhets- och kemikalieverket utsatt skälig tid eller om institutionen på ett väsentligt sätt bryter mot vad som i växtskyddsmedelsförordningen eller i denna lag eller med stöd av den föreskrivs om växtskyddsmedel eller testning av dem.

     Närmare bestämmelser om de krav på god testningsverksamhet som avses i 1 mom. samt om godkännande och förfarandet vid godkännande av en institution utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

 

19 §

Försök och forskning

     Säkerhets- och kemikalieverket kan bevilja tillstånd för sådana försök i forsknings- och utvecklingssyfte som förutsätter att ett växtskyddsmedel som inte är godkänt släpps ut i miljön.

     Tillstånd beviljas om försöket inte bedöms ha sannolika skadliga effekter på människors eller djurs hälsa eller på miljön och sökanden har tillgång till ändamålsenliga testningsplatser för att utföra försöket och om försöket utförs med begränsade mängder av preparaten under kontrollerade förhållanden på ett avgränsat område. Den som ansöker om tillstånd ska utse en ansvarsperson för försöket.

     Institutioner som avses i 18 § behöver dock inte tillstånd för verksamhet enligt 1 mom. En sådan institution ska i god tid innan försöket inleds lämna Säkerhets- och kemikalieverket en anmälan med uppgifter om det ämne som används vid försöket, ämnets användningsändamål och dosering, försökets omfattning och varaktighet samt uppskattade hälso- och miljökonsekvenser.

     Ett försök med ett växtskyddsmedel ska avbrytas, om det under försöket framgår att preparatet har sådana betydande skadliga effekter på människors eller djurs hälsa eller på miljön som inte har kunnat förutses när tillståndet beviljades eller när anmälan enligt 3 mom. gjordes. Säkerhets- och kemikalieverket ska utan dröjsmål underrättas om saken.

     Säkerhets- och kemikalieverket kan återkalla tillståndet för ett försök, om tillståndshavaren bryter mot tillståndsvillkoren på ett väsentligt sätt.

     En ansökan med handlingar som avses i artikel 54.2 i växtskyddsmedelsförordningen lämnas till Säkerhets- och kemikalieverket. Närmare bestämmelser om förfarandet vid ansökan om tillstånd, innehållet i ansökan om tillstånd och i anmälan om försök samt om försöks- och forskningsverksamheten utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

 

20 §

Spridning av växtskyddsmedel genom flygbesprutning

     Spridning av växtskyddsmedel från luftfartyg är förbjuden.

     Oberoende av bestämmelserna i 1 mom. får

     1) Livsmedelssäkerhetsverket besluta om bekämpning av skadegörare genom flygbesprutning med växtskyddsmedel när verket beslutar om åtgärder för att bekämpa skadegörare eller förhindra att de sprids så som föreskrivs i lagen om skydd för växters sundhet (702/2003), om skadegöraren medför ett omedelbart hot mot växters sundhet och skadegöraren inte skäligen kan bekämpas effektivt på något annat sätt eller spridningen av den förhindras,

     2) jord- och skogsbruksministeriet på framställning av en regionenhet vid Finlands skogscentral besluta om flygbesprutning med växtskyddsmedel för att bekämpa omfattande insekt- eller svampskador på växande träd i skog när ministeriet beslutar om åtgärder i enlighet med lagen om bekämpning av insekt- och svampskador i skog (263/1991) i syfte att förhindra att skogsskador sprids eller uppkommer, om insekt- eller svampskador inte skäligen kan förhindras effektivt på något annat sätt.

     Ett beslut om flygbesprutning med växtskyddsmedel ska innehålla uppgifter om spridningsområdet, bekämpningsåtgärderna och deras tidpunkt samt om det växtskyddsmedel som används vid bekämpningen.

 

21 §

Förutsättningar för spridning av växtskyddsmedel genom flygbesprutning

     Utöver bestämmelserna i 20 § 2 mom. är förutsättningarna för att få sprida växtskyddsmedel genom flygbesprutning att

     1) människors hälsa och miljön påverkas mindre vid flygbesprutning än vid markbaserad spridning av växtskyddsmedel,

     2) det växtskyddsmedel som används har godkänts för flygbesprutning,

     3) den som utför flygbesprutningen har ett giltigt, i 10 § avsett examensbevis,

     4) flygbesprutningen utförs med utrustning som är testad i enlighet med 12 § 2 mom.

 

22 §

Utförande av flygbesprutning

     Spridning av växtskyddsmedel genom flygbesprutning ska utföras särskilt omsorgsfullt och utan att orsaka fara för människors eller djurs hälsa eller oskälig olägenhet för miljön. I god tid innan flygbesprutning utförs ska närings-, trafik- och miljöcentralen, den kommunala miljövårdsmyndigheten och hälsoskyddsmyndigheten samt kommunalveterinären underrättas om flygbesprutningen. Flygbesprutning övervakas av närings-, trafik- och miljöcentralen.

     Närmare bestämmelser om det förfarande som ska iakttas vid flygbesprutning och de anmälningar som ska lämnas om spridningen utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

 

6 kap.

Myndigheter och deras uppgifter

 

23 §

Allmän styrning och tillsyn

     Den allmänna styrningen av och tillsynen över verkställigheten av växtskyddsmedelsförordningen och denna lag ankommer på jord- och skogsbruksministeriet.

 

24 §

Tillsynsmyndigheter

     Säkerhets- och kemikalieverket svarar för verkställigheten av växtskyddsmedelsförordningen och denna lag, för tillsynen över att denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den följs samt för organiseringen av tillsynen. Verket är den behöriga myndighet som avses i artikel 75.1 och den myndighet som avses i artikel 75.2 i växtskyddsmedelsförordningen. Verket anlitar närings-, trafik- och miljöcentralerna vid tillsynen.

     Vid sidan om Säkerhets- och kemikalieverket övervakar tullverket importen och exporten av växtskyddsmedel.

 

25 §

Auktoriserade inspektörer

     Säkerhets- och kemikalieverket kan vid tillsynen anlita inspektörer som verket skriftligen har bemyndigat för uppdraget och som verket övervakar. Auktoriserade inspektörer ska ha den yrkeskompetens inom området för växtskyddsmedel som krävs för uppdraget eller annan yrkeskompetens som behövs för att utöva tillsyn över att denna lag följs.

     På auktoriserade inspektörer tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen. En auktoriserad inspektör ska visa upp ett skriftligt intyg över sitt bemyndigande, om verksamhetsutövaren kräver det.

 

26 §

Statistikmyndigheter

     Säkerhets- och kemikalieverket ska framställa sådan statistik som avses i artikel 1.2 första strecksatsen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1185/2009 om statistik om bekämpningsmedel över på marknaden utsläppta årliga mängder växtskyddsmedel i enlighet med bilaga I till den förordningen.

     Jord- och skogsbruksministeriets informationstjänstcentral ska framställa sådan statistik som avses i artikel 1.2 andra strecksatsen i den förordning som nämns i 1 mom. över årliga förbrukade mängder växtskyddsmedel i enlighet med bilaga II till den förordningen.

 

27 §

Sakkunnigmyndigheter och sakkunniginrättningar

     I syfte att utreda förutsättningarna för godkännande av ämnen och preparat som är avsedda som växtskyddsmedel är de statliga myndigheter och inrättningar som nämns nedan skyldiga att utföra kontroller av sådana ämnen och preparat eller att ge utlåtanden till Säkerhets- och kemikalieverket om förutsättningarna för godkännande enligt följande:

     1) Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi, när det gäller att bedöma den biologiska effektiviteten och användbarheten, samt Skogsforskningsinstitutet, när det gäller ämnen och preparat som är avsedda att användas inom skogsbruket,

     2) Livsmedelssäkerhetsverket, när det gäller att analysera och bedöma rester av växtskyddsmedel som förekommer i växtprodukter och animaliska produkter, när det gäller att utarbeta förslag för Europeiska unionen om gränsvärden för rester av växtskyddsmedel och när det gäller kemiska analyser samt fysikaliska och tekniska test av växtskyddsmedel.

 

7 kap.

Tillsyn

 

28 §

Allmänna principer för organisering av tillsynen

     Växtskyddsmedel ska övervakas objektivt och regelbundet. Övervakningen ska effektiviseras, om det kan misstänkas att ett preparat eller en verksamhetsutövares verksamhet inte uppfyller de krav som föreskrivs i växtskyddsmedelsförordningen eller denna lag eller med stöd av dem. Kontrollåtgärderna ska vara ändamålsenliga och på ett lämpligt sätt omfatta alla stadier av tillverkningen, importen, utsläppandet på marknaden, marknadsföringen, lagringen, användningen och hanteringen av växtskyddsmedel.

     Tillsynsmyndigheten ska vid behov ge verksamhetsutövaren behövliga råd och uppmaningar när det gäller iakttagandet av bestämmelserna om växtskyddsmedel.

     Närmare bestämmelser om de allmänna principerna för organisering av tillsynen får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

 

29 §

Tillsynsplan

     Säkerhets- och kemikalieverket ska årligen utarbeta en plan för att organisera tillsynen. När tillsynen planeras ska Säkerhets- och kemikalieverket samarbeta med Livsmedelssäkerhetsverket och tullverket.

     I tillsynsplanen ska det bestämmas vilka kontroller som ska utföras hos tillsynsobjekten och hur ofta kontrollerna ska utföras. I planen ska det också anges hur tillsynsobjektens risker har bedömts och hur planen bedöms bli genomförd.

     Närmare bestämmelser om tillsynsplanen och dess innehåll får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

 

30 §

Inspektionsrätt

     Tillsynsmyndigheterna och auktoriserade inspektörer har för verkställigheten av växtskyddsmedelsförordningen, denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av dem samt för tillsynen över att de iakttas rätt att få tillträde till en plats där växtskyddsmedel testas, tillverkas, lagras, säljs och används, till en plats där utrustning för spridning av växtskyddsmedel förvaras och till transportmedel för växtskyddsmedel samt att kontrollera den dokumentation som växtskyddsmedelsförordningen förutsätter, utföra inspektioner och att vid behov avgiftsfritt ta behövliga prover av växtskyddsmedel och produkter som behandlats med växtskyddsmedel samt av marken och vattnet för undersökning.

     I lokaler eller utrymmen som används för permanent boende får inspektion eller provtagning utföras endast av en myndighet och endast om det är nödvändigt för att utreda de omständigheter som inspektionen gäller och det finns grundad anledning att misstänka att någon gjort sig skyldig till en gärning som avses i 41 eller 43 §.

     Vad som i 1 mom. bestäms om finska myndigheters rätt att utföra inspektion och i 31 § om rätt att få uppgifter gäller också Europeiska unionens inspektörer. Tillsynsmyndigheten ska samarbeta med Europeiska unionens inspektörer vid inspektioner som dessa utför.

 

31 §

Rätt att få uppgifter

     Tillsynsmyndigheterna och auktoriserade inspektörer har rätt att av verksamhetsutövare, utbildningsanordnare som avses i 9 §, examensanordnare som avses i 11 § och i 13 § avsedda testare av utrustning för spridning av växtskyddsmedel få de uppgifter och handlingar som är nödvändiga för tillsynen enligt denna lag.

 

32 §

Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter

     Den som vid utförandet av uppdrag enligt denna lag har tagit del av uppgifter om en enskilds eller en sammanslutnings affärs- eller yrkeshemlighet eller ekonomiska ställning får trots bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) lämna ut uppgifterna till

     1) åklagar- och polismyndigheterna för utredning av brott som avses i 5 kap. 1 § i tvångsmedelslagen (450/1987),

     2) de myndigheter som avses i 23 och 24 § i denna lag för utförandet av uppgifter enligt denna lag,

     3) utländska organ och inspektörer som avses i Europeiska unionens lagstiftning eller i ett internationellt avtal som är bindande för Finland, i de fall då detta förutsätts i unionens lagstiftning eller avtalet i fråga.

 

33 §

Skyldighet att lämna uppgifter

     Om tillsynsmyndigheten eller en auktoriserad inspektör vet eller har skäl att misstänka att som växtskyddsmedel används ett annat ämne än ett sådant som godkänts som växtskyddsmedel eller att användningen av ett växtskyddsmedel kan medföra fara för människors eller djurs hälsa eller växters sundhet eller för miljön, ska tillsynsmyndigheten trots sekretessbestämmelserna och beroende på farans natur omedelbart underrätta den behöriga livsmedels-, miljö-, arbetarskydds-, räddnings- eller polismyndigheten om saken.

     Om tillsynsmyndigheten eller en auktoriserad inspektör lägger märke till växtskyddsmedel vars godkännande har återkallats eller annars upphört, ska de underrätta den kommunala miljövårdsmyndigheten om detta för att preparatet ska kunna bortskaffas.

 

34 §

Handräckning

     Tillsynsmyndigheten har rätt att få handräckning av tullmyndigheterna samt polis- och räddningsmyndigheterna för att utföra uppdrag enligt denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som har utfärdats med stöd av den.

 

35 §

Tillsynsregister och information om växtskyddsmedel

     Säkerhets- och kemikalieverket ska i tillsynssyfte föra register över godkända växtskyddsmedel, utbildningsanordnare och examensanordnare, testare av utrustning för spridning av växtskyddsmedel och personer med avlagd examen inom området för växtskyddsmedel.

     I registret införs följande uppgifter över produktgodkända växtskyddsmedel:

     1) namn på innehavaren av produktgodkännandet och dennes eventuella företrädare samt kontaktuppgifter,

     2) preparatets namn,

     3) preparatets verksamma ämne och mängd av ämnet,

     4) preparatets användningsändamål,

     5) preparatets bruksanvisning, begränsningarna i användningen, varningar och andra märkningar på förpackningar,

     6) giltighetstiden för produktgodkännandet,

     7) uppgifter enligt 26 § 1 mom. om de årliga mängderna växtskyddsmedel som har släppts ut på marknaden.

     I registret införs också identifikationsuppgifter om utbildningsanordnare som avses i 9 §, examensanordnare som avses i 11 §, testare som avses i 13 § av utrustning för spridning av växtskyddsmedel samt om personer som avlagt sådan examen som avses i 10 §. Identifikationsuppgifterna omfattar namn, företags- och organisationsnummer eller, om sådant saknas, personbeteckning, modersmål, adress, e-postadress och telefonnummer. När det gäller personer som har avlagt examen inom området för växtskyddsmedel registreras utöver identifikationsuppgifterna också dagen då examen upphör att gälla.

     Säkerhets- och kemikalieverket ska på elektronisk väg hålla i artikel 57.1 i växtskyddsmedelsförordningen avsedd information tillgänglig för allmänheten om de växtskyddsmedel som har produktgodkänts eller vilkas produktgodkännande har återkallats.

     Tillsynsmyndigheterna enligt denna lag har rätt att använda tillsynsregistret i tillsynssyfte. I 2 mom. 1 punkten avsedda personuppgifter som gäller en fysisk person avförs ur registret tio år efter det att giltighetstiden för godkännandet av växtskyddsmedlet har löpt ut. Identifikationsuppgifterna enligt 3 mom. för en fysisk person som avses i 9, 11 eller 13 § avförs ur registret två år efter det att godkännandet av aktören i fråga har upphört att gälla och uppgifterna om den som avlagt examen som avses i 10 § två år efter det att examen har upphört att gälla. Bestämmelser om insamling av personuppgifter och införande av personuppgifter i registret samt bestämmelser om användning och utlämnande av registeruppgifter finns dessutom i personuppgiftslagen (523/1999) och i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.

 

36 §

Offentliggörande av tillsynsresultat

     Säkerhets- och kemikalieverket offentliggör tillsynsresultaten. Sekretessbelagda uppgifter som avses i 32 § får dock inte offentliggöras.

     Närmare bestämmelser om offentliggörande av tillsynsresultaten får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

 

8 kap.

Administrativa tvångsmedel och påföljder

 

37 §

Föreläggande

     Om en verksamhetsutövare inte iakttar växtskyddsmedelsförordningen eller denna lag eller de bestämmelser som har utfärdats med stöd av dem, och om bristerna inte uppfyller förutsättningarna för utfärdande av ett förbud som avses i 38 §, kan en tillsynsmyndighet som avses i 24 § ålägga verksamhetsutövaren att avhjälpa bristen inom en tid som med beaktande av ärendets natur är tillräckligt lång.

 

38 §

Förbud

     Säkerhets- och kemikalieverket kan förbjuda

     1) att ett växtskyddsmedel tillverkas, lagras, släpps ut på marknaden, används, importeras eller exporteras, om växtskyddsmedlet inte uppfyller de krav som föreskrivs i växtskyddsmedelsförordningen eller denna lag eller med stöd av dem,

     2) att ett växtskyddsmedel släpps ut på marknaden eller används, om växtskyddsmedlet med fog kan misstänkas medföra omedelbar fara för eller omedelbart hot mot människors eller djurs hälsa eller miljön,

     3) att ett växtskyddsmedel släpps ut på marknaden eller används, om det i märkningen på preparatets förpackning finns en sådan brist eller ett sådant fel som kan medföra fara för människors eller djurs hälsa eller miljön,

     4) att obärgad skörd som har behandlats med växtskyddsmedel används som livsmedel eller djurfoder, om användningen kan medföra fara för människors eller djurs hälsa; Säkerhets- och kemikalieverket kan be Livsmedelssäkerhetsverket utvärdera om användningen av skörden som livsmedel eller djurfoder medför fara för konsumenter eller djur.

     Förbudet ska återkallas utan dröjsmål om den brist eller det missförhållande som förbudet grundar sig på har avhjälpts eller om förbudet inte längre i övrigt behövs.

     Om ärendet inte tål dröjsmål kan närings-, trafik- och miljöcentralen och tullverket temporärt utfärda ett förbud som avses i 1 mom. Ett temporärt förbud ska utan dröjsmål underställas Säkerhets- och kemikalieverket. Det temporära förbudet förfaller om Säkerhets- och kemikalieverket inte fattar ett beslut som avses i 1 mom. inom en vecka från det att det temporära förbudet utfärdades.

 

39 §

Föreläggande om bortskaffande eller utförsel

     Om tillverkning, lagring, utsläppande på marknaden, användning, import eller export av ett växtskyddsmedel har förbjudits med stöd av 38 § 1 mom. 1 punkten, kan Säkerhets- och kemikalieverket besluta att växtskyddsmedlet ska bearbetas på nytt på det sätt som verket godkänner, bortskaffas eller återsändas till det land från vilket det förts in i Finland.

     Om användningen av obärgad skörd som livsmedel eller djurfoder har förbjudits med stöd av 38 § 1 mom. 4 punkten, kan Säkerhets- och kemikalieverket besluta att den obärgade skörden ska bortskaffas.

     Ett beslut som avses i 1 och 2 mom. kan förenas med villkor för det förfarande som ska iakttas vid verkställigheten av beslutet. En verksamhetsutövare vars felaktiga förfarande har föranlett ett föreläggande om bortskaffande eller utförsel svarar för kostnaderna för verkställigheten.

 

40 §

Vite och tvångsutförande

     Säkerhets- och kemikalieverket kan förena ett föreläggande som avses i 37 §, ett förbud som avses i 38 § 1 mom. och ett föreläggande om bortskaffande eller utförsel som avses i 39 § med vite eller med hot om att den försummade åtgärden vidtas på den försumliges bekostnad.

     En fysisk persons skyldighet att lämna uppgifter i enlighet med denna lag får inte förenas med vite, om det finns anledning att misstänka personen för brott och uppgifterna hänför sig till det ärende som är föremål för brottsmisstanke.

     Bestämmelser om vite och hot om tvångsutförande finns i viteslagen (1113/1990).

 

41 §

Växtskyddsmedelsförseelse

     Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

     1) bryter mot förbudet enligt artikel 28 i växtskyddsmedelsförordningen att släppa ut på marknaden eller använda ett växtskyddsmedel som inte har godkänts,

     2) i strid med 12 § 2 mom. använder sådan utrustning för yrkesmässig spridning av växtskyddsmedel som inte har testats på ett lämpligt sätt,

     3) i strid med 17 § 1 mom. använder växtskyddsmedel i sin yrkesverksamhet utan att ha avlagt den examen som avses i 10 §,

     4) försummar att ansöka om ett sådant tillstånd för försöksändamål som avses i artikel 54 i växtskyddsmedelsförordningen eller att göra anmälan enligt 19 § 3 mom.,

     5) försummar den skyldighet att avbryta ett försök eller den anmälningsskyldighet som avses i 19 § 4 mom.,

     6) försummar dokumentationsskyldigheten enligt artikel 56.1 tredje stycket eller artikel 67.1 i växtskyddsmedelsförordningen,

     7) försummar anmälningsskyldigheten enligt artikel 56.1 eller 56.4 eller skyldigheten att övervaka och lämna uppgifter enligt artikel 67.2 eller 67.3 i växtskyddsmedelsförordningen,

     8) bryter mot ett föreläggande som meddelats med stöd av 37 § eller ett förbud som utfärdats med stöd av 38 §, eller

     9) bryter mot ett föreläggande om bortskaffande eller utförsel som meddelats med stöd av 39 §,

ska, om inte försummelsen eller den fara som gärningen medfört för människors eller djurs hälsa eller för miljön ska anses vara ringa eller om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för växtskyddsmedelsförseelse dömas till böter.

     Den som bryter mot ett förbud eller åläggande som har meddelats med stöd av denna lag och som har förenats med vite, kan lämnas obestraffad för samma gärning.

 

42 §

Polisanmälan

     Säkerhets- och kemikalieverket ska för de i 24 § 1 mom. avsedda myndigheternas och de auktoriserade inspektörernas räkning göra polisanmälan om en misstänkt växtskyddsmedelsförseelse. Anmälan behöver dock inte göras om förseelsen som helhet ska anses vara uppenbart ringa.

 

43 §

Övriga straffbestämmelser

     Bestämmelser om straff för miljöförstöring som har skett i strid med denna lag eller i strid med bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den finns i 48 kap. 1 – 4 § i strafflagen (39/1889). Bestämmelser om straff för hälsobrott som har begåtts i strid med denna lag eller i strid med bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den finns i 44 kap. 1 § i strafflagen. Bestämmelser om straff för ovarsam hantering av växtskyddsmedel finns i 44 kap. 12 § i strafflagen.

 

9 kap.

Särskilda bestämmelser

 

44 §

Handlingsprogram för en hållbar användning av växtskyddsmedel

     Säkerhets- och kemikalieverket utarbetar och genomför ett handlingsprogram för en hållbar användning av växtskyddsmedel tillsammans med branschens aktörer och myndigheter. I programmet fastställs målen, åtgärderna och tidsplanerna för att minska de risker som användningen av växtskyddsmedel orsakar för människors och djurs hälsa och miljön. I programmet ingår också mål, åtgärder och tidsplaner för att främja integrerat växtskydd.

 

45 §

Delegation

     Jord- och skogsbruksministeriet tillsätter för tre år i sänder en delegation med uppgift att följa utvecklingen, ge utlåtanden, komma med förslag och ta initiativ i ärenden som gäller växtskyddsmedel.

 

46 §

Avgifter

     Bestämmelser om avgifter som tas ut till staten för en myndighets prestationer enligt denna lag finns i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).

     Avgiften för produktgodkännande av ett växtskyddsmedel nedsätts med 45 procent, om den sammanlagda odlingsarealen för de grödor som växtskyddsmedlet är avsett för är högst 5 000 hektar när ansökan om godkännande görs, och med 70 procent, om den sammanlagda odlingsarealen för de grödor som växtskyddsmedlet är avsett för är högst 2 000 hektar när ansökan om godkännande görs.

     Vid fastställandet av den sammanlagda odlingsarealen för grödor används Finlands officiella statistik över odlingsarealen för trädgårdsväxter (Trädgårdsstatistik) och för jordbruksgrödor (Utnyttjad jordbruksareal) som jord- och skogsbruksministeriets informationstjänstcentral för, samt Finlands officiella statistik över skogsodlingsmaterial som Livsmedelssäkerhetsverket för. Som odlingsareal används medeltalet av uppgifterna för de fem senaste åren.

 

47 §

Arvoden och kostnadsersättningar

     Säkerhets- och kemikalieverket betalar arvoden och kostnadsersättningar till auktoriserade inspektörer för de kontroller som avses i denna lag.

     Utbildningsanordnare enligt 9 §, examensanordnare enligt 11 § och testare enligt 13 § av utrustning för spridning av växtskyddsmedel har rätt att ta ut en skälig ersättning för sina tjänster hos användarna.

 

48 §

Ändringssökande

     Bestämmelser om sökande av ändring i ett beslut som en myndighet har fattat med stöd av denna lag finns i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Bestämmelser om sökande av ändring i en avgift som avses i 46 § finns i lagen om grunderna för avgifter till staten.

     I ett beslut om temporärt förbud enligt 38 § 3 mom. får ändring inte sökas särskilt genom besvär.

     En part som är missnöjd med bedömningen av en examen som avses i 10 § kan begära omprövning hos examensanordnaren. En part som är missnöjd med ett beslut om testning av spridningsutrustning som avses i 12 § 2 mom. kan begära omprövning hos testaren av utrustningen. Begäran om omprövning ska göras skriftligen inom 30 dagar från delfåendet av beslutet. På begäran om omprövning ska i övrigt det som i förvaltningslagen (434/2003) föreskrivs om omprövning tillämpas.

 

49 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.

     Genom denna lag upphävs lagen om växtskyddsmedel (1259/2006) (den upphävda lagen). De förordningar som jord- och skogsbruksministeriet har utfärdat med stöd av den upphävda lagen förblir dock fortfarande i kraft.

 

50 §

Övergångsbestämmelser

     Kravet i 6 § på att följa de allmänna principerna för integrerat växtskydd vid yrkesmässig användning av växtskyddsmedel tillämpas från och med den 1 januari 2014.

     Bestämmelserna i 12 § 2 mom. tillämpas från och med den 26 november 2016. Om spridningsutrustningen testats före nämnda dag på det sätt som krävs för att få stöd som avses i lagen om kompensationsbidrag, miljöstöd för jordbruket samt om vissa andra stöd som har samband med förbättrande av miljöns och landsbygdens tillstånd (1440/2006), behöver utrustningen inte testas förrän fem år har förflutit från det att testningen utfördes.

     Kravet på avlagd examen inom området för växtskyddsmedel enligt 16 och 17 § samt 21 § 3 punkten tillämpas från och med den 26 november 2015. Före nämnda dag ska den som avses i 21 § 3 punkten ha tillräckliga kunskaper om spridning av växtskyddsmedel genom flygbesprutning och kompetens att utföra besprutningen. Den som före den 26 november 2015 har sådan utbildning kring aktuella växtskyddsfrågor som krävs för att få ett i 2 mom. i denna paragraf avsett stöd behöver inte avlägga ovan avsedda examen förrän fem år har förflutit från det att utbildningen genomfördes.

     Från och med den 26 november 2015 ska en distributör ha anställda i enlighet med 16 § 2 mom. som avlagt examen inom området för växtskyddsmedel.

     Ett godkännande som utfärdats med stöd av den upphävda lagen för en institution som testar den biologiska effektiviteten och användbarheten hos växtskyddsmedel gäller i enlighet med beslutet om godkännande.

     Ett tillstånd som utfärdats med stöd av den upphävda lagen för försök som utförs i forsknings- och utvecklingssyfte och som förutsätter att ett växtskyddsmedel som inte är godkänt släpps ut i miljön gäller i enlighet med villkoren för tillståndet.

     Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.

 

     RP 81/2011, JsUB 9/2011, RS 73/2011, Europeiska parlamentets och kommissionens direktiv 2009/128/EG (32009L0128); EGT nr L 309, 24.11.2009, s. 71

 

     Helsingfors den 29 december 2011

 

 

Republikens President
TARJA HALONEN

 

Jord- och skogsbruksminister
Jari Koskinen

 

Parallelltexter

 

·       Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 17/2011-2012