Lagförslag 17/2012-2013
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 17/2012-2013 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2013-04-22 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Utkomstskydd och arbetsmarknadsservice
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa anpassas till senaste ändringarna i rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Förändringarna i utkomstskyddet påverkar även landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. Utöver vissa tekniska ändringar föreslås att landskapslagen ses över vad gäller definitionen av begreppet arbetslös arbetssökande. Enligt förslaget skulle den undre och den övre gränsen för när en person betraktas som arbetslös arbetssökande slopas. Samtidigt föreslås att bestämmelserna om hur servicen till arbetsgivaren ska kunna begränsas preciseras.
Lagstiftningen för det informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning som Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet använder sig av i sin dagliga verksamhet förnyas.
Lagförslaget innehåller även en lag om en extra förhöjning av de arbetslöshetsförmåner som betalas av landskapet med 0,7 procentenheter under år 2013.
Även lagen om främjande av integration genomgår vissa smärre tekniska justeringar.
Avsikten är att den föreslagna lagstiftningen ska träda i kraft så snart som möjligt.
INNEHÅLL
1.1 Landskapslagstiftningen om utkomstskydd för arbetslösa
1.2 Landskapslag om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
1.3 Landskapslag om främjande av integration
1.5 Överenskommelseförordningar
2. Ändrad rikslagstiftning om utkomstskydd för arbetslösa
3. Landskapsregeringens förslag
3.1 Utkomstskydd för arbetslösa
3.2 Landskapets arbetsmarknadsservice
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
3. Landskapslag om ändring av landskapslagen om främjande av integration
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om främjande av integration
L a g om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (utdrag)
Allmän motivering
1. Gällande bestämmelser
1.1 Landskapslagstiftningen om utkomstskydd för arbetslösa
Landskapslagen (2003:71) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa utgör en blankettlag enligt vilken lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002) är tillämplig i landskapet. Enligt blankettlagen tryggas en i landskapet bosatt arbetslös arbetssökandes ekonomiska möjligheter att söka arbete och förbättra sina förutsättningar att komma in på eller återvända till arbetsmarknaden genom att de ekonomiska förluster som arbetslösheten medför ersätts på det sätt som anges i blankettlagen. De arbetslöshetsförmåner som omfattas av blankettlagen och som betalas av landskapets medel är arbetslöshetsdagpenning som betalas i form av grunddagpenning och den därtill anslutna förhöjningsdelen, omställningsskyddstillägg samt barnförhöjning och arbetsmarknadsstöd. Arbetslöshetsförmånerna beviljas och utbetalas av arbetskraftskommissionen som är ansluten till Ålands arbetsmarknads och studieservicemyndighet (Ams).
Enligt rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa beviljas arbetslöshetsdagpenning antingen som grunddagpenning eller som inkomstrelaterad dagpenning. Blankettlagen omfattar endast grunddagpenningen. Rikslagens alla bestämmelser om den inkomstrelaterade dagpenningen är däremot direkt tillämpliga i landskapet, eftersom rättsområdet hänför sig till rikets behörighet. Den inkomstrelaterade dagpenningen administreras av de riksomfattande arbetslöshetskassorna.
Blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa kompletteras av en landskapsförordning (2006:76) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt blankettförordningen är statsrådets förordning om verkställigheten av lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1330/2002), statsrådets förordning om inkomst som skall beaktas vid fastställandet av arbetslöshetsförmån (1332/2002) och statsrådets förordning om arbetskraftspolitiska förutsättningar för arbetslöshetsförmåner (FFS 1111/2008) med vissa undantag tillämpliga i landskapet.
1.2 Landskapslag om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
I landskapslagen (2006:8) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet regleras den så kallade arbetsmarknadsservicen, det vill säga den service som landskapsmyndigheterna ger i form av arbetsförmedling, vägledning, information, särskild service för personer med nedsatt arbetsförmåga, stödinriktade åtgärder och andra sysselsättningsfrämjande åtgärder. I lagen finns centrala bestämmelser för den enskildes rättigheter och skyldigheter samtidigt som lagen fokuserar på den enskildes behov av service samt den öppna arbetsmarknadens primära ställning vid servicens tillhandahållande framom stödinriktade åtgärder.
Förvaltningen av arbetsmarknadsservicen sköts huvudsakligen av Ams. Ams handhar även skötseln av ärenden som gäller studiestöd.
1.3 Landskapslag om främjande av integration
Landskapslagen (2012:74) om främjande av integration trädde i kraft den 1 januari 2013. Syftet med lagen är att stödja och främja invandrares utbildning, sysselsättning och annan integration samt deras möjligheter att aktivt delta i samhället. Lagen ska även främja jämlikhet och likabehandling och en positiv växelverkan mellan olika befolkningsgrupper.
Lagen ska tillämpas på den som har flyttat till Åland och har ett giltigt uppehållstillstånd i Finland samt den som har flyttat till Åland och vars uppehållsrätt har registrerats eller för vilken har beviljats ett upphållskort.
Administrationen av uppgifterna enligt lagen sköts huvudsakligen av Ams och kommunerna.
1.4 Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning
Ålands arbetsförmedlingsbyrå och sedermera Ams har allt sedan slutet av 1990-talet använt sig av rikets arbetsförvaltnings informationssystem (URA) vid registeringen av olika uppgifter om enskilda och arbetsgivare. Landskapets användning av informationssystemet regleras av landskapslagen (2006:10) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning. Syftet med lagen är att skydda den personliga integriteten och att skapa en god registersed.
Som registeransvarig för informationssystemet fungerar arbets- och näringsministeriet. Ministeriet svarar också för att systemet fungerar på allmän nivå samt för enhetligheten i registerfunktionerna. Ams har hand om insamling, sparande och behandling av information till registret.
1.5 Överenskommelseförordningar
Samtidigt bör nämnas att skötseln av vissa förvaltningsuppgifter som hör till riksförvaltningen har överförts till Ams genom så kallade överenskommelseförordningar.
Enligt republikens presidents förordning (2006:46) om skötseln i landskapet Åland av vissa uppgifter enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ger Ams bindande utlåtanden om de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av arbetslöshetsförmåner till arbetslöshetskassorna, en uppgift som det annars skulle ankomma på rikets arbets- och näringsbyråer att sköta.
Ams tar även emot lönegarantiansökningar samt ger råd och anvisningar i frågor som gäller lönegaranti. Om en arbetstagare kräver mer ingående rådgivning om lönegarantin som inte kan erbjudas vid Ams hänvisas arbetstagare på Åland till närmaste arbets- och näringsbyrå eller näring-, trafik- och miljöcentral i riket, där den aktuella expertkunskapen finns. Dessa förvaltningsuppgifter regleras i republikens presidents förordning (2006:47) om skötseln av lönegarantiärenden i landskapet Åland.
Republikens presidents förordning (2010:71) om skötseln i landskapet Åland av de uppgifter som i stöd av utlänningslagen föreskrivs för arbets- och näringsbyråerna ger slutligen Ams rätt att bland annat uttala sig om de arbetsmarknadsmässiga grunderna för ett arbete, ett utlåtande som sedan ligger till grund för ett beslut om uppehållstillstånd för arbetstagare som fattas av Migrationsverket (första uppehållstillstånd för arbetstagare) eller Ålands polismyndighet (fortsatt uppehållstillstånd).
2. Ändrad rikslagstiftning om utkomstskydd för arbetslösa
2.1 Allmänt
Lagen om utkomstskydd för arbetslösa trädde i kraft i riket den 1 januari 2003 och har sedan ändrats 63 gånger, senast (FFS 1005/2012) i samband med slopandet av periodiseringen av semesterersättningen och behovsprövningen på basis av inkomsterna för maken till den som får arbetsmarknadsstöd. Sistnämnda ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa innehöll också ett tidsbundet försök med sysselsättningsbonus.
Senast blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa ändrades med anledning av en allmän uppdatering i förhållande till rikslagen var genom ÅFS 2011/30. Då beaktades de ändringar som hade genomförts i lagen om utkomstskydd för arbetslösa till och med FFS 707/2010. Men under den lagberedning som föregick ÅFS 2010/30 beaktades dessutom två ändringar av lagen om utkomstskydd för arbetslösa som vid den aktuella tidpunkten var föremål för behandling i riksdagen genom proposition 185/2010 respektive 218/2010. Behandlingen av dessa två propositioner resulterade sedermera i två ändringar av lagen om utkomstskydd för arbetslösa som fick författningsnumren FFS 1320/2010 och FFS 1388/2010. Mellan FFS 707/2010 och FFS 1320/2010 gjordes två ändringar av lagen om utkomstskydd för arbetslösa som kommer att beaktas först genom detta lagförslag, eftersom propositionerna till dessa lagar ännu inte var i ett sådant skede att de kunde tas hänsyn till genom den ändringen som genomfördes av blankettlagen genom ÅFS 2011/30.
I sammanhanget bör det dock nämnas att blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa ändrats senast genom ÅFS 2012/75. Denna ändring var dock av lagteknisk karaktär och gällde anpassningar av blankettlagen till den nya landskapslagen om främjande av integration.
Efter ändringen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa genom FFS 707/2010 respektive FFS 1320/2010 och FFS 1388/2010 har lagen ändrats 13 gånger. Av dessa ändringar är det i första hand lagändringarna i FFS 288/2010, FFS 918/2012 och FFS 1001/2012 som är av intresse. Även lagen om en delvis tidigarelagd indexhöjning år 2013 av vissa förmåner som är bundna till folkpensionsindex (FFS 709/2012) är av intresse i sammanhanget.
2.2 Intressanta lagändringar
Genom ändringen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa genom FFS 288/2012 förtydligades systemet för påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa. Tanken var här att med hjälp av påföljdsystemet på ett mer enkelt sätt styra och uppmuntra de arbetssökande till att aktivt söka arbete och förbättra sina förutsättningar för att bli sysselsatta. Samtidigt kunde arbetsförvaltningen använda mindre tid till att administrera förmånen och i stället ägna mer tid åt att tillhandahålla arbetsmarknadsservice. Ändringen i lagen om utkomstskydd för arbetslösa medför bland annat ett behov av att förändra regelverket kring sysselsättningsplanen i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet, för att få planen mer exakt och mer bindande. Genom FFS 288/2012 förändrades synen på utlandsresor i och med att dessa resor inte längre skulle vara något hinder för att vara på arbetsmarknaden. Innan lagändringen hade den arbetsökande kunnat göra en eller flera utlandsresor under ett år utan att han eller hon förlorade rätten till dagpenning, om resorna tillsammans varit ungefär en vecka. Genom lagändringen slopades restriktionen eftersom det visat sig vara praktiskt taget omöjligt att övervaka den på rättvisa villkor samtidigt som aktivt sökande inte längre krävde att man var inom landets gränser. Kravet på bosättning i Finland och för landskapets del på Åland finns fortfarande kvar.
Ändringen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa genom FFS 918/2012 förorsakades huvudsakligen av den totalrevidering som samtidigt genomfördes av lagstiftningen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Genom den nya lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (FFS 916/2012), som trädde i kraft den 1 januari 2013, reformerades den service som rikets arbets- och näringsmyndigheter skulle ansvara för och hela den anknytande lagstiftningen om stöd och ersättningar. Den nya lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice påverkade även terminologin i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Som exempel kan nämnas att termen arbetskraftspolitisk vuxenutbildning ändrades till arbetskraftsutbildning, medan benämningen ersättning för uppehälle ändrades till kostnadsersättning. Samtidigt gjordes vissa ommöbleringar av bestämmelserna i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. De följdändringar som har genomförts i lagen om utkomstskydd för arbetslösa påverkar de undantag landskapet har i blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa.
I samband med riksreformen av lagstiftningen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice struktureras även regelverket om vad gäller lagstiftningen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning. Lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning (FFS 1058/2002) har upphävts och istället har motsvarande bestämmelser intagits i ett särskilt kapitel i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. I lagens 13 kap. finns bestämmelser om vilka register som ingår i arbetsförvaltningens kundinformationssystem, vilka uppgifter som kan föras in i systemet, utplånande och arkivering av uppgifter, beviljande av användningsrättigheter och andra frågor som hör samman med kundinformationssystemet. Det förändrade regelverket för informationssystemet har medfört ett behov av att revidera landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning, men även landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
Genom FFS 1001/2012 förtydligades bestämmelserna i lagen om utkomstskydd för arbetslösa om hur arbetssökandes företagsverksamhet och studier påverkar rätten till arbetsförmåner. Arbetslöshetsförmåner ska framöver kunna betalas, när företagsverksamheten har avslutats eller under vissa förutsättningar, när en person som har varit sysselsatt i företagsverksamhet inte längre arbetar i företaget. Genom lagändringen utvidgades definitionen av en företagare som kan jämställas med en löntagare. Avsikten med ändringen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa var även att tryggheten för en företagares familjemedlem skulle bli bättre i en situation där arbetet i företaget minskade så att en familjemedlem permitterades tillsammans med andra arbetstagare. En arbetslöshetsförmån ska därför kunna betalas under en permittering till en familjemedlem till den egentliga företagaren i ett familjeföretag. Syftet var här att undanröja omotiverade skillnader i en företagares och en löntagares skyddsnät.
Ändringen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa genom FFS 1001/2012 medförde dessutom en skärpning av regelverket för personer under 25 år som saknar yrkesutbildning och som efter lagändringen måste söka sig till en sådan utbildning som ger yrkesfärdigheter vid vårens ansökningar för att kunna behålla sin rätt till arbetslöshetsförmån. Genom lagändringen lindrades samtidigt skyldigheten att söka till utbildning som villkor för arbetsmarknadsstöd till unga, så att skyldigheten numera endast ska gälla en ansökan på våren. Tidigare fanns det ett krav på att söka även vid höstens gemensamma ansökan för att komma i åtnjutande av arbetslöshetsförmån. Syftet med de ändrade bestämmelserna var att bättre beakta den unga personens individuella behov. Förändringarna till den del de gäller unga personers arbetslöshetsförmåner hänger samman med genomförandet av den så kallade samhällsgarantin för unga.
Genom FFS 1001/2012 slopades gruppermitteringsförfarandet. Enligt exempelvis arbetsavtalslagen (FFS 55/2001) har arbetsgivaren en skyldighet att till arbetsförvaltningen anmäla permitteringar som omfattar minst tio arbetstagare oberoende av permitteringens längd. Genom sistnämnda anmälan ansågs en registrering ha blivit gjord hos arbetsförvaltningen. Förfarandet har nu ändrats och medför att alla permitterade personligen måste registrera sig som arbetssökande vid arbetsförvaltningen för att få arbetslöshetsförmån.
Utöver de förändringar som nämns ovan finns en rad andra lagändringar i rikslagen om utkomstskydd för arbetslösa som på ett eller annat sätt har betydelse för landskapslagstiftningen, men som i stället kommenteras i detaljmotiveringen till de lagar som föreslås ändrade genom detta lagförslag.
3. Landskapsregeringens förslag
3.1 Utkomstskydd för arbetslösa
3.1.2 Allmänt
Landskapslagstiftningen om utkomstskydd för arbetslösa bygger vidare på den lagstiftningstradition landskapet har tillämpat allt sedan år 1972. Landskapet gick vid nämnda tidpunkt in för ett system med arbetslöshetsersättningar som baserades på det ersättningssystem som användes i riket. Den primära avsikten har sedan varit att uppdatera landskapslagstiftningen med de förändringar som vidtagits i rikslagstiftningen i fråga om det grundläggande utkomstskyddet, för att på så sätt undvika att de arbetslösa arbetssökande på Åland ska hamna i en sämre ställning än sina kolleger i riket. Med grundläggande utkomstskydd avses i första hand grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd. För att uppnå ett fungerande stödsystem har även förändringar av rättsområden som är att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet, såsom den inkomstrelaterade dagpenningen, styrt behovet av förändringar i landskapslagstiftningen. I sammanhanget bör även de från riket avvikande stödsystemen som ingår i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet nämnas. Även sistnämnda stöd har påverkat utformningen av lagstiftningen om utkomstskyddet i landskapet.
Eftersom landskapet valt att anpassa sitt stödsystem till de förhållanden som råder i landskapet, innehåller landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa ett flertal avvikelser från rikets bestämmelser. De förändringar som med jämna mellanrum genomförs i rikslagstiftningen, i kombination med de avvikelser landskapet har, fordrar en kontinuerlig genomgång av rikslagstiftningen och en anpassning till de förhållanden som råder i landskapet.
3.1.2 Ändrad blankettlag
Senast blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa uppdaterades var genom en landskapslag som trädde i kraft den 1 juni 2011. Lagen om utkomstskydd för arbetslösa är en lag som ofta ändras och sedan den senaste uppdateringen av blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa har rikslagen ändrats hela tretton gånger. Fastän flertalet av de ändringar som gjorts i rikslagen är tekniska fordrar åtminstone tre av ändringarna av lagen om utkomstskydd för arbetslösa att en större översyn görs av blankettlagen. De ändringar som föreslås berör den så kallade undantagskatalogen i blankettlagens 2 § samt bestämmelserna om heltidsstudier och utländska medborgares rätt till arbetslöshetsförmåner i blankettlagens 8 och 9 §§.
Flertalet att de föreslagna ändringarna i blankettlagens 2 § beror på förändringar i de planer som arbetsmarknadsmyndigheten ska använda i sitt kundarbete, förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärd, särskilda arbetskraftspolitiska begränsningar för arbetsmarknadsstödet samt den omstuvning av olika bestämmelser som har gjorts i lagen om utkomstskydd för arbetslösa i fråga om bland annat de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av förmåner, kostnadsersättningar samt ersättande planer. Förändringarna i blankettlagens 8 § föranleds av den förändrade definitionen av heltidsstudier. Vissa undantag i blankettlagens 2 § kan dessutom upphävas eftersom de har förlorat sin betydelse.
3.2 Landskapets arbetsmarknadsservice
3.2.1 Allmänt
Det är inte bara blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa som behöver ses över kontinuerligt för att ligga i fas med lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Även andra bestämmelser påverkas på olika sätt av det förmånssystem som regleras i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Landskapsregeringen föreslår därför att landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet anpassas till de förändringar som under senaste tiden har genomförts i fråga om utkomstskyddet för arbetslösa. Samtidigt ändras landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet även i övrigt där behov föreligger.
3.2.2 Ändrad landskapslag om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
Landskapsregeringen föreslår att definitionen av begreppet arbetslös arbetssökande ändras i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. Vad som avses med arbetslös arbetssökande är av central betydelse för att komma i åtnjutande av olika tjänster och förmåner enligt lagen. Som arbetslös arbetssökande ska enligt förslaget avses en person som har en arbetsansökan i kraft och som är arbetslös. En person anses enligt förslaget vara arbetslös om han eller hon inte har ett offentligrättligt eller privaträttligt anställningsförhållande eller inte är sysselsatt på heltid i företagsverksamhet eller i eget arbete på det sätt som avses i 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller inte är studerande på studerande på heltid enligt 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Som arbetslös betraktas även den som har ett anställningsförhållande och är permitterad på heltid eller vars ordinarie arbetstid per vecka är under fyra timmar. Enligt förslaget skulle den undre och den övre åldersgränsen för när man betraktas som arbetslös arbetssökande slopas. Avsikten är att på detta sätt understöda en förlängning av arbetskarriärerna i såväl början som slutet av karriären.
Ams använder sig i sin dagliga verksamhet av ett statligt informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning. Landskapets användning av informationssystemet regleras av framför allt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning. Ams har hand om bland annat insamling, sparande och behandling av information till registret. Eftersom informationssystemet kontinuerligt uppdateras bland annat i förhållande till aktuell rikslagstiftning, såsom lagen om utkomstskydd för arbetslösa och lagen om offentlig arbetskrafts- och förtagsservice, förutsätter Ams användning av det statliga informationssystemet även ändringar i landskapslagstiftningen, så att också vår lagstiftning ligger i fas med bestämmelserna. I samband med riksreformen av lagstiftningen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice strukturerades regelverket om vad gäller lagstiftningen om informationssystemet för arbetsförvaltningens kundbetjäning. Lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning är numera upphävd och istället har motsvarande bestämmelser intagits i ett särskilt kapitel i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Förutom att landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet måste anpassas till den nya rikslagstiftningen föreslår landskapsregeringen att en ny blankettlag antas som gör de nya bestämmelserna om informationssystemet för arbetsförvaltningens kundbetjäning tillämpliga i landskapet.
Regler för hur servicen till arbetsgivaren kan begränsas av olika orsaker finns enligt gällande bestämmelser reglerade på två olika platser i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. Landskapsregeringen finner att denna reglering inte är ändamålsenlig och föreslår att bestämmelserna slås samman i en gemensam paragraf. Genom förslaget erhålls en enhetlig reglering av hur Ams service till arbetsgivaren kan begränsas. Samtidigt preciseras bestämmelserna vad gäller Ams möjligheter att vägra ta emot eller avlägsna en platsanmälan om ett ledigt arbete ur informationssystemet för arbetsförvaltningens kundbetjäning.
Lagen kompletteras även med några informativa bestämmelser som hänger samman med lagen om främjande av integration.
3.3 Övriga ändringsbehov
Enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa justeras arbetslöshetsförmånerna varje år i förhållande till folkpensionsindexet. För år 2013 höjdes förmånerna på basis av folkpensionsindex med 2,8 procent. Denna höjning blev automatiskt tillämplig på de arbetslöshetsförmåner som landskapet betalar med stöd av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen utkomstskydd för arbetslösa.
Men för år 2013 genomfördes dessutom en extra förhöjning av nämnda arbetslöshetsförmåner på 0,7 procent med stöd av en lag om en delvis tidigarelagd indexhöjning år 2013 av vissa förmåner som är bundna till folkpensionsindex (FFS 709/2012). Avsikten med denna extra förhöjning var att kompensera för den inverkan som höjningen av mervärdesskattesatsen på en procent från ingången av år 2013 har på levnadskostnadsindexet.
Denna extra förhöjning genomfördes med stöd av en särskild rikslag som inte är direkt tillämpbar på de arbetslöshetsförmåner som landskapet finansierar. Landskapsregeringen anser däremot att denna extra förhöjning är ändamålsenlig och föreslår därför att lagtinget antar en lag som berättigar även de personer som lyfter en arbetslöshetsförmån av landskapet till en extra förhöjning.
Utöver de förslag till lagar som ingår i detta lagförslag förutsätter reformens förverkligande även ändringar av landskapsförordningen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utkomstskydd för arbetslösa. Behovet av en ändring av denna blankettförordning föranleds av att de genom blankettförordningen tillämpliga riksförordningarna torde ändras på grund av rikets nya reglering av den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen.
4. Förslagets verkningar
En av landskapsregeringens allmänna målsättningar med förslaget är att förhindra att arbetslöshetsperioderna blir långvariga. Avsikten är därför att ytterligare förbättra gällande regelverk så att goda möjligheter skapas för att få den arbetslöse ut på arbetsmarknaden igen. Om arbetslöshetsperioderna blir kortare, minskar även landskapets utgifter.
I övrigt kan de förslagna ändringarna beskrivas som huvudsakligen tekniska till sin karaktär och torde sålunda inte få några nämnvärda konsekvenser för vare sig administration eller ekonomi.
Den föreslagna extra förhöjningen av arbetslöshetsförmånerna för år 2013 har till viss del redan beaktats vid utbetalningen av förmånerna och torde därmed få begränsad ekonomisk betydelse. För den som lyfter exempelvis utkomstskyddets grunddagpenning skulle den extra förhöjningen medföra drygt 20 cent mera per dag.
Enligt ÅSUB:s statistikmeddelande (2013:2) över arbetslöshetssituationen i mars 2013 uppgick den öppna arbetslöshetsgraden till 3,7 procent. Den totala arbetslöshetsgraden (vilken inkluderar 57 personer i sysselsättningsåtgärder) uppgick till 4,1 procent, och den var 1,7 procentenheter högre för de åländska männen (5,0 procent) än för kvinnorna (3,3 procent). Arbetslöshetsgraden för ungdomar under 25 år var 9,3 procent. Arbetslösheten för de 55 år fyllda var 3,0 procentenheter. Antalet långtidsarbetslösa utgör 0,9 procent av arbetskraften.
Förslaget har inga kända konsekvenser för miljön eller jämställdheten.
Detaljmotivering
1. Landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa
2 § Bestämmelser som inte tillämpas. I paragrafen intas en ny 2a punkt enligt vilken bestämmelserna om studier som ordnas som arbetskraftsutbildning eller frivilliga studier i 2 kap. 10 § 4 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte ska tillämpas i landskapet. Enligt riksbestämmelsen regleras en arbetssökandes rätt att få arbetslöshetsförmåner under tiden mellan perioder med arbetskraftsutbildning, sådana frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån eller frivilliga studier enligt lagen om främjande av integration. Eftersom landskapet saknar bestämmelser om sådan arbetskraftsutbildning och frivillig utbildning som avses i bestämmelsen och som i riket regleras närmare i 5 och 6 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice är ett undantag från riksbestämmelsens tillämplighet i landskapet nödvändig. Inte heller landskapslagen (2012:74) om främjande av integration innehåller bestämmelser om frivilliga studier. Genom förslaget beaktas den ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa som gjordes genom FFS 1001/2012.
Bestämmelsen om att söka till yrkesutbildning för unga personer i 8 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har upphävts genom FFS 1001/2012. I landskapslagens 2 § 13 punkt finns ett undantag från denna riksbestämmelse vad gäller aktiveringsplanen. Genom FFS 1001/2012 flyttades bestämmelserna om rätten till arbetslöshetsförmåner för unga personer som saknar utbildning från rikslagens 8 kap., däribland bestämmelserna i 8 kap. 3 §, till rikslagens 2 kap. 13-16 §§. För att erhålla en mer ändamålsenlig kronologisk undantagslista i landskapslagens 2 § och för att beakta den ändring som har genomförts i lagen om utkomstskydd för arbetslösa genom FFS 1001/2012, föreslår landskapsregeringen att undantaget i paragrafens 13 punkt upphävs och ersätts med ett nytt undantag från rikslagens bestämmelser i 2 kap. 14 § i en ny 2b punkt. Bestämmelsen i 2 kap. 14 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa reglerar åtgärder i stället för skyldigheten att söka till en utbildning. Enligt rikslagens 2 kap. 14 § kan det i en sysselsättningsplan eller i en plan som ersätter den planen avtalas om att en studieplats kan sökas med avvikelse från 2 kap. 13 §. Enligt rikslagens 2 kap. 13 § ska en ung person under 25 år, som efter grundskolan eller gymnasiet inte har genomgått någon utbildning som leder till examen och som ger yrkesfärdigheter, ha sökt till minst två studieplatser som gäller studier som börjar på höstterminen. Med en plan som ersätter sysselsättningsplanen avses en aktiveringsplan och en integrationsplan. Eftersom landskapet saknar en lagstiftning om aktiveringsplan intas ett undantag i landskapslagens 2 § 2b punkt. Bestämmelser om integrationsplan finns i landskapslagen (2012:74) om främjande av integration.
I paragrafens 3 punkt finns ett undantag från rikslagens bestämmelser i 2 kap. 18 § om uteblivande/frånvaro från ett möte där en sysselsättningsplan utarbetas till den del bestämmelsen innehåller regleringar som berör en plan som ersätter sysselsättningsplanen. Enligt bestämmelsen föreskrivs att en tid utan ersättning kan föreläggas arbetssökande som uteblir från ett möte där bland annat en plan som ersätter en sysselsättningsplan ska utarbetas eller revideras. Med en plan som ersätter sysselsättningsplanen avses en aktiveringsplan och en integrationsplan. Eftersom landskapet saknar en lagstiftning om aktiveringsplan finns ett undantag i landskapslagens 2 § 3 punkt. Genom FFS 288/2012 flyttades bestämmelserna om uteblivande/frånvaro från ett möte där en sysselsättningsplan utarbetas från rikslagens 2 kap. 18 § till rikslagens 2a kap. 9 §. Landskapsregeringen föreslår därför att undantaget i paragrafens 3 punkt uppdateras med förändringarna i lagen utkomstskydd för arbetslösa, så att ett undantag intas från rikslagens 2 a kap. 9 §.
I paragrafens 3a punkt finns undantag från bestämmelserna i 2 kap. 18 a § om vägran att utarbeta sysselsättningsplan till den del paragrafen reglerar vägran att utarbeta och revidera en plan som ersätter sysselsättningsplan. Med en plan som ersätter sysselsättningsplanen avses en aktiveringsplan och en integrationsplan. Ett undantag finns i landskapslagen eftersom landskapet saknar en lagstiftning om aktiveringsplan. Genom FFS 288/2012 har bestämmelsen i 2 kap. 18 a § flyttats till rikslagens 2 a kap. 10 §. Samtidigt har tidsperioden utan ersättning ändrats från 60 till 30 dagar, en tidsperiod som den arbetssökande kan påverka. I riksbestämmelsen har det även införts nya om bestämmelser om när den arbetssökande tar tillbaka sin vägran att utarbeta eller revidera planen. Landskapsregeringen föreslår att paragrafens 3a punkt justeras i förhållande till de ändringar som gjorts i rikslagen genom FFS 288/2012.
I landskapslagens 2 § 3b punkt finns ett undantag från bestämmelserna i 2 kap. 19 § 1 mom. om vägran att delta i service enligt den plan som ersätter sysselsättningsplanen, till den del det är fråga om en aktiveringsplan. Genom FFS 288/2012 har ett nytt 2 a kap, fogats till lagen om utkomstskydd för arbetslösa, vilket lett till att bestämmelserna i 2 kap. ändrats på ett eller annat sätt. En med 2 kap. 19 § delvis överensstämmande bestämmelse återfinns numera i 2a kap. 12 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Ett undantag krävs även i landskapslagen från sistnämnda bestämmelse. För att få en mer ändamålsenlig kronologisk undantagskatalog i landskapslagens 2 § intas det nya undantaget i paragrafens 3c punkt. I den förslagna ändringen av paragrafens 3b punkt föreslås däremot att bestämmelserna i rikslagens 2 a kap. 11 § om försummelse att fullfölja sysselsättningsplan, till den del bestämmelserna gäller den plan som ersätter sysselsättningsplanen, inte ska vara tillämpliga i landskapet. Eftersom landskapet saknar en lagstiftning om aktiveringsplan gäller undantaget till den del det är fråga om en aktiveringsplan. Genom förslaget anpassas landskapslagen till förändringar som gjordes i lagen om utkomstskydd för arbetslösa genom FFS 288/2012. Bestämmelserna i rikslagens 2 a kap. 11 § har sin motsvarighet i de numera upphävda 2 kap. 20 §.
Genom FFS 288/2012 flyttades bestämmelserna i rikslagens 2 kapitel om konsekvenserna av arbetskraftspolitiskt klandervärt förfarande för rätten att få arbetslöshetsförmåner till ett nytt 2a kapitel. I landskapslagens 2 § 3b punkt finns ett undantag från bestämmelserna i 2 kap. 19 § 1 mom. om vägran att delta i service enligt den plan som ersätter sysselsättningsplanen, till den del det är fråga om en aktiveringsplan. Bestämmelsen i 2 kap. 19 § upphävdes genom FFS 288/2012. En motsvarande bestämmelse återfinns numera delvis i 2a kap. 12 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, som reglerar vägran att delta i sysselsättningsfrämjande service och avbrytande av service. Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse genom FFS 918/2012, enligt vilken den som vägrar att delta i sysselsättningsfrämjande service utan giltig orsak alltid ska föreläggas en tidsperiod utan ersättning på 60 dagar. Undantagna är arbetssökandens frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån eller frivilliga studier enligt 22-24 §§ i lagen om främjande av integration. Eftersom landskapslagens nuvarande 2 § 3 b punkt föreslås få ett innehåll som beaktar nödvändiga avvikelser från rikslagens 2 a kap. 11 § intas en ny 3c punkt i paragrafen, så att nämnda undantag i rikslagens 2a kap. 12 § 1 mom. om frivilliga studier inte ska iakttas i landskapet. Behovet för en avvikelse från rikslagens 2a kap. 12 § 1 mom. är att landskapet saknar bestämmelser om sådan frivillig utbildning som avses i bestämmelsen. Den i riksbestämmelsen intagna hänvisningen till sysselsättningsfrämjande service ska enligt 6 § i landskapslagen om tillämpning i landskapet av lagen om utkomstskydd för arbetslösa avse sysselsättningsfrämjande åtgärder och utbildning enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning.
Till paragrafen fogas en ny 3d punkt innehållande en avvikelse från rikslagens 2 a kap. 12 § 2 mom. Det föreslagna undantaget gäller vad som avtalats i den plan som ersätter sysselsättningsplanen, till den del det är fråga om en aktiveringsplan, eftersom landskapet saknar en lagstiftning om aktiveringsplan. Samtidigt föreslås att hänvisningen till arbetskraftsutbildning i samma moment inte ska iakttas eftersom landskapet saknar bestämmelser även om en sådan arbetskraftsutbildning som avses i bestämmelsen.
I 2 a kap. 13 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa finns bestämmelser om giltig orsak att vägra delta i sysselsättningsfrämjande service och att avbryta service. Enligt riksparagrafens 1 mom. 5 punkt har en person giltig orsak att vägra delta i sysselsättningsfrämjande service och avbryta servicen om servicen väsentligen avviker från det som man kommit överens i sysselsättningsplanen eller den plan som ersätter sysselsättningsplanen. Med en plan som ersätter sysselsättningsplanen avses en aktiveringsplan och en integrationsplan. Landskapsregeringen föreslår därför att en ny 3e punkt fogas till paragrafen som undantar bestämmelsen från att tillämpas i landskapet till del det är fråga om en aktiveringsplan, eftersom landskapet saknar en lagstiftning om aktiveringsplan. Däremot finns bestämmelser om integrationsplan i landskapslagen om främjande av integration. För övrigt kan nämnas att med sysselsättningsfrämjande service avses enligt 6 § i landskapslagen om tillämpning i landskapet av lagen om utkomstskydd för arbetslösa sysselsättningsfrämjande åtgärder och utbildning enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning. Genom förslaget beaktas den ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa som gjordes genom FFS 918/2012.
Paragrafen föreslås även kompletterad med en ny 3f punkt, enligt vilken bestämmelserna om arbetskraftsutbildning i rikslagens 2 a kap. 13 § 2 mom. inte ska tillämpas i landskapet, eftersom landskapet saknar bestämmelser om sådan utbildning som avses i bestämmelsen. Förslaget beaktar den ändring som gjordes av rikslagen genom FFS 918/2012.
Om en arbetssökande under en granskningsperiod på sex månader på det sätt som avses i 2 a kap. 1, 4 eller 9-12 §§ upprepade gånger förfarit klandervärt enligt en arbetskraftspolitisk bedömning, ska han eller hon åläggas att vara i arbete. Enligt 2 a kap. 14 § 2 mom. 2 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har personen i fråga rätt att få tillbaka arbetslöshetsförmånen när han eller hon i sammanlagt minst tolv veckor deltagit i någon annan sysselsättningsfrämjande service än arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån eller frivilliga studier enligt 22-24 §§ i lagen om främjande av integration. Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse genom FFS 918/2012. Rätten att få tillbaka arbetslöshetsförmånerna omfattar således inte de frivilliga studier som nämns i bestämmelsen. Eftersom landskapet saknar bestämmelser om sådan frivillig utbildning som avses i bestämmelsen föreslås att ett nytt undantag tas in i paragrafens 3g punkt, så att sistnämnda undantag i rikslagen inte ska iakttas i landskapet. Den i riksbestämmelsen intagna hänvisningen till sysselsättningsfrämjande service ska enligt 6 § i landskapslagen om tillämpning i landskapet av lagen om utkomstskydd för arbetslösa avse sysselsättningsfrämjande åtgärder och utbildning enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning.
I paragrafens punkt 4 finns ett undantag från rikslagens 2 kap. 20 § om att följa den plan som ersätter sysselsättningsplanen, till den del den del fråga är om en aktiveringsplan. Genom FFS 288/2012 upphävdes bestämmelserna i rikslagens 2 kap. 20 § och ersattes med delvis motsvarande bestämmelser i rikslagens 2 a kap. 11 §. Den nya riksbestämmelsen fordrar ett nytt undantag. För att få en kronologisk undantagskatalog i landskapslagens 2 § föreslås att ett nytt undantag från rikslagens 2 a kap. 11 § intas i paragrafens 3b punkt i stället för punkt 4. Paragrafens punkt 4 kan därför upphävas.
Enligt 5 kap. 4 § 4 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, sådan den löd innan FFS 918/2012, inräknades i löntagarens arbetsvillkor hälften av antalet kalenderveckor under vilka sådant arbete utförts i fråga om vilket arbetsgivaren för lönekostnaderna har fått både arbetsmarknadsstöd och sysselsättningsstöd för samma tid, det vill säga sammansatt stöd till fullt belopp. Även arbete som utförts med stöd av högsta förhöjda lönesubvention skulle genom lagändringarna i FFS 1217/2005 och FFS 463/2006 beaktas vid beräkningen av löntagarens arbetsvillkor. Högsta förhöjda lönesubvention motsvarar det sammansatta stödet till fullt belopp. I landskapslagens 2 § 5 punkt omnämns högsta förhöjda lönesubvention vid sidan av arbetsmarknadsstöd och sysselsättningsstöd bland de bestämmelser som inte ska tillämpas i landskapet, eftersom varken arbetsmarknadsstöd och sysselsättningsstöd (sammansatt stöd) eller högsta förhöjda lönesubvention utbetalas enligt landskapslagstiftningen. Genom FFS 918/2012 ströks hänvisningen i rikslagens 5 kap. 4 § 4 mom. till sammansatt stöd. Landskapsregeringen föreslår därför att undantaget i landskapslagens 2 § 5 punkt ändras i överenstämmelse med den lydelse rikslagen fick genom FFS 918/2012.
I 5 kap. 11 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa regleras hur arbetslöshetsdagpenning ska börja betalas på nytt i en situation där någon i enlighet med rådets förordning 1971/1408/EEG om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (förordningen om social trygghet) eller Europaparlamentets och rådets förordning 2004/883/EG om samordning av de sociala trygghetssystemen (grundförordningen) har sökt arbete i en medlemsstat inom Europeiska unionen under högst tre månader. Om personen i fråga under denna tid inte får arbete och inte återvänder till utgångsstaten, förlorar han eller hon all sin rätt till dagpenning. Av denna orsak finns det en bestämmelse om från och med vilken tidpunkt dagpenning ska börja betalas på nytt till en arbetssökande som återvänder till Åland. Bestämmelsen i 5 kap. 11 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska läsas tillsammans med 9 § 1 mom. i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Bestämmelsen förutsätter att personen i fråga återvänder som arbetssökande till Åland inom tre månader efter att han eller hon lämnade landskapet för att han eller hon inte ska förlora sin rätt till den arbetslöshetsdagpenning som kan beviljas av landskapet. Om personen i fråga överskrider tidsgränsen på tre månader börjar arbetslöshetsdagpenningen betalas på nytt först när han eller hon i minst fyra veckor har varit i arbete eller deltagit i arbetskraftsutbildning enligt 5 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice eller under motsvarande tid på det sätt som avses i 6 kap. i sistnämnda lag bedrivit arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån. Eftersom landskapet saknar bestämmelser om sådan arbetskraftsutbildning och frivillig utbildning som avses i bestämmelsen är ett undantag från riksbestämmelsens tillämplighet i landskapet nödvändig. Landskapsregeringen föreslår därför att ett nytt undantag intas i paragrafens 5a punkt. Genom förslaget beaktas ändringarna av lagen om utkomstskydd för arbetslösa i såväl FFS 288/2012 som FFS 918/2012. För att få en kronologisk mer ändamålsenlig undantagskatalog i paragrafen föreslås samtidigt att nuvarande undantag i 5a punkten flyttas till en ny 5b punkt.
I paragrafens punkt 5b intas en avvikelse från rikslagen, enligt vilken bestämmelserna i 6 kap. 3 b § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa om vad som överenskommits i en plan som ersätter en sysselsättningsplan, till den del det är fråga om en aktiveringsplan, inte ska iakttas i landskapet. Bestämmelsen finns i gällande lydelse av paragrafen i punkt 5a, men föreslås flyttad till en ny punkt 5b för att erhålla en kronologisk mer ändamålsenlig undantagskatalog.
Landskapslagens 2 § 13 punkt föreslås upphävd. Bestämmelsen om att söka till yrkesutbildning för unga personer i 8 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har upphävts genom FFS 1001/2012. I landskapslagen fanns ett undantag från rikslagens bestämmelse i 8 kap. 3 § 2 mom. i fråga om aktiveringsplan. Genom FFS 1001/2012 flyttades bestämmelserna om rätten till arbetslöshetsförmåner för unga personer som saknar utbildning från rikslagens 8 kap., däribland bestämmelserna i 8 kap. 3 §, till rikslagens 2 kap. 13-16 §§. För att erhålla mer ändamålsenlig kronologisk undantagskatalog i 2 § föreslår landskapsregeringen att undantaget i paragrafens 13 punkt ersätts med ett nytt undantag från rikslagens nya bestämmelser i 2 kap. 14 §, som reglerar åtgärder i stället för skyldigheten att söka till en utbildning. Det nya undantaget föreslås intaget i paragrafens 2b punkt.
Bestämmelsen i paragrafens 13a punkt föreslås upphävd. I bestämmelsen finns ett undantag från rikslagens 8 kap. 4 a § 1 mom. 2 punkt om vad som avtalats i den plan som ersätter sysselsättningsplanen, till den del det är fråga om en aktiveringsplan. Genom FFS 288/2012 har rikslagens 8 kap. 4 a § upphävts, varför ett undantag i paragrafen är onödigt.
Genom FFS 288/2012 upphävdes bestämmelsen om vägran och avbrytande i anslutning till arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte i 8 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Undantaget i paragrafens 15 punkt blev därmed överflödig och kan upphävas.
Genom FFS 288/2012 upphävdes bestämmelserna om giltig orsak att vägra delta i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte eller att avbryta den i 8 kap. 7 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Till viss del baserar sig bestämmelserna i 2 a kap. 13 § om giltig orsak att vägra delta i sysselsättningsfrämjande service och att avbryta service på bestämmelserna rikslagens 8 kap. 7 §. Men något motsvarande undantag som idag finns landskapslagens 2 § 16 punkt är inte längre nödvändig på grund av den nya riksbestämmelsens lydelse. Landskapsregeringen föreslår därför att undantaget i paragrafens 16 punkt upphävs. Undantag från bestämmelsen i 2a kap. 13 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa finns dock av andra orsaker i landskapslagens 2 § 3e och 3f punkt.
I och med ändringen av 10 kap. 2 § 6 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa genom FFS 918/2012 har lagen anpassats till den nya lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Bestämmelsen reglerar rätten till arbetslöshetsförmån för studietiden för en studerande som deltar i arbetskraftsutbildning eller i det som tidigare kallades arbetskraftspolitisk vuxenutbildning. I lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice har termen arbetskraftspolitisk vuxenutbildning ändrats till den i riket vedertagna termen arbetskraftsutbildning. Arbetskraftsutbildning kan enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice erbjudas som utbildning som ger yrkesfärdigheter och som integrationsutbildning enligt 20 § i lagen om främjande av integration. Arbetskraftsutbildning kan dessutom erbjudas som grundläggande utbildning för vuxna. Eftersom landskapet saknar bestämmelser om sådan arbetskraftsutbildning som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa behövs ett undantag i landskapslagen. Landskapsregeringen föreslår därför att undantaget i landskapslagens 2 § 18 punkt från bestämmelserna i rikslagens 10 kap. 2 § 6 mom. uppdateras med de genom FFS 918/2012 vidtagna ändringarna av 10 kap. 2 § 6 mom.
Undantaget i paragrafens 19a punkt föreslås ändrad på grund av ändringar i 10 kap. 5 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa genom FFS 1001/2012. Ändringen av riksbestämmelsen föranleds av den nya rikslagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, där benämningen på den arbetskraftspolitiska vuxenutbildningen ändrats till arbetskraftsutbildning. Bestämmelserna i 10 kap. 5 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa utgår således ifrån en reglering av arbetskraftsutbildning enligt 5 kap. i lagen offentlig arbetskrafts- och företagsservice, bestämmelser vars motsvarighet saknas i landskapslagstiftningen. Ett undantag fordras således i paragrafen.
I paragrafens 19b punkt finns ett undantag från bestämmelserna i 10 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa om ersättning för uppehälle. I riksparagrafens 1 mom. hänvisas i fråga om resekostnader och andra kostnader för uppehälle till lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, medan paragrafens 2 mom. reglerar kostnadsersättning under tiden för arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte enligt den aktiveringsplan som avses i 5 § i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Undantaget från rikslagens bestämmelser om ersättning för uppehälle för den som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte motiverades ursprungligen med att landskapet saknade motsvarande landskapslagstiftning. Även gällande lydelse av bestämmelsen i 10 kap. 6 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa med en hänvisning till regleringen av resekostnader och andra kostnader för uppehälle i 9 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice saknar relevans i landskapet, eftersom landskapet inte har motsvarande reglering i landskapslagstiftningen. Genom FFS 918/2012 gjordes en teknisk ändring av 10 kap. 6 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa med anledning av den nya lagen offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Ändringen har medfört att ersättning för uppehälle som betalas under tiden för arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte har ändrats till kostnadsersättning för att bättre överensstämma med den terminologi som finns i rikslagstiftningen i övrigt. Landskapsregeringen föreslår därför att paragrafens 19b punkt uppdateras med de senaste ändringarna i lagen om utkomstskydd för arbetslösa genom 918/2012. I landskapslagstiftningen finns däremot bestämmelser om ersättning för resekostnader och boende i 38 och 52 §§ i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
Enligt 11 kap. 2 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska den som får eller ansöker om en arbetslöshetsförmån meddela bland annat Ams om sådana förändringar som inträffar i förmånstagarens omständigheter och som kan påverka rätten att få en förmån eller minska förmånsbeloppet. Till de uppgifter som den som får en arbetslöshetsförmån omedelbart ska meddela hör enligt 11 kap. 2 § 4 mom. 18 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa de dagar då mottagaren av arbetslöshetsförmån har deltagit i annan sysselsättningsfrämjande än arbetskraftsutbildning, arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån eller frivilliga studier enligt 22-24 §§ i lagen om främjande av integration. Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse genom FFS 918/2012. Undantagna från informationsskyldigheten är således arbetskraftsutbildning och frivilliga studier. Eftersom landskapet saknar bestämmelser om sådan arbetskraftsutbildning och frivillig utbildning som avses i bestämmelsen föreslås att ett nytt undantag tas in i paragrafens 21 punkt (upphävdes genom landskapslag 2011/30), så att sistnämnda undantag i rikslagen inte ska iakttas i landskapet. Den i riksbestämmelsen intagna hänvisningen till sysselsättningsfrämjande service ska enligt 6 § i landskapslagen om tillämpning i landskapet av lagen om utkomstskydd för arbetslösa avse sysselsättningsfrämjande åtgärder och utbildning enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning.
8 § Heltidsstudier. I landskapslagens 8 § finns en avvikelse från 2 kap. 6 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, eftersom riksbestämmelsen innehåller en terminologi som inte överensstämmer med den åländska utbildningslagstiftningen. Bestämmelsen har därför genom landskapslagens 8 § anpassats till åländska förhållanden.
Genom FFS 1001/2012 ändrades rikslagens 2 kap. helt och hållet och paragraferna i kapitlet stuvas om. Bestämmelser om vad som ska betraktas som heltidsstudier har flyttats från 2 kap. 6 § 2 mom. till 2 kap. 10 § 2 mom. Enligt rikslagens 2 kap. 10 § ska de som studerar på heltid inte ha rätt till arbetslöshetsförmåner. I 2 kap. 10 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa finns en förteckning över studier som ska betraktas som heltidsstudier antingen på grund av att de leder till examen eller att de är omfattande. Genom lagändringen i FFS 1001/2012 upphävdes bestämmelsen om att också andra heltidsstudier än de som nämns i den tidigare lydelsen av paragrafen ska kunna betraktas som heltidsstudier utifrån en helhetsbedömning. Avsikten med den slopade helhetsbedömningen är att samordna praxisen och göra besluten mer förutsägbara. I praktiken betyder ändringen av bestämmelsen att de studier som inte betraktas som heltidsstudier enligt rikslagens 2 kap. 10 § 2 mom. ska betraktas som deltidsstudier. Genom de beskrivna förändringarna i riksbestämmelserna har paragrafens 2 mom. 3 punkt delats upp i två separata punkter, samtidigt som ordalydelsen ändrats något.
Landskapsregeringen föreslår att det åländska undantaget i landskapslagens 8 § anpassas till de förändringar som genomförts i rikslagen. Samtidigt anpassas terminologin i bestämmelsen till reformen av utbildningen på gymnasienivån. Termen andra studier i paragrafens 3 och 4 punkt kommer även framdeles, vid sidan av exempelvis den grundläggande yrkesutbildningen på gymnasienivå, att omfatta även högskoleutbildning. Detta medför att termen studiepoäng kommer att användas vid sidan av studieveckor för att beskriva omfattningen av studierna. Begreppet studiepoäng infördes som ett riktvärde för studiernas omfattning vid sidan av studieveckor i samband med införandet av European Credit Transfer System (ECTS) inom utbildningen år 2005 (se framställning nr 13/2004-2005).
De förslagna ändringarna i paragrafen medför att de heltidsstudier som inte berättigar till arbetslöshetsförmåner dessutom omfattar andra studier än den högskoleutbildning eller allmänbildande gymnasieutbildning som avses i paragrafens 1 och 2 punkt, under förutsättning att omfattningen på studierna enligt läro- eller utbildningsplanen är minst fem studiepoäng eller tre studieveckor per studiemånad i genomsnitt. Om studierna inte har dimensionerats i studiepoäng eller studieveckor ska omfattningen enligt utbildningsprogrammet vara i genomsnitt minst 25 veckotimmar, för att betraktas som heltidsstudier.
9 § Särskilda bestämmelser om vistelse utanför landskapet som påverkar arbetsvillkoret och maximitid och om utländska medborgares rätt till arbetslöshetsförmåner. Den föreslagna ändringen är av teknisk art. I paragrafen hänvisas enligt gällande lydelse till utlänningars rätt till arbetslöshetsförmåner enligt de förutsättningar som anges i 2 kap. 1 a § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Genom FFS 1001/2012 har rikslagens 2 kap. 1 a § upphävts, samtidigt som bestämmelserna om utlänningars rätt till arbetslöshetsförmåner flyttats till rikslagens 2 kap. 2 §. I bestämmelsen föreskrivs även framdeles på motsvarande sätt som tidigare om rätten att få arbetslöshetsförmåner för personer som inte är finländska medborgare och som inte har obegränsad rätt att utföra förvärvsarbete på basis av en för Finland bindande internationell överenskommelse. Landskapsregeringen föreslår att paragrafens 3 mom. uppdateras med ändringarna i FFS 1001/2012. Samtidigt samordnas blankettlagen med bestämmelserna i 59 § i självstyrelselagen.
Ikraftträdelsebestämmelse. Landskapsregeringen föreslår att ikraftträdelsedagen för landskapslagen med stöd av 20 § 2 mom. i självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så fort som möjligt.
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
8 § Arbetslös arbetssökande. I paragrafen föreslås en ändring av definitionen av arbetslös arbetssökande. Begreppet arbetslös arbetssökande är liksom tidigare ett centralt begrepp i lagen och har särskild betydelse i fråga om de mer individuella tjänsterna, bland i fråga om de stödinriktade åtgärderna och vid granskningen av den krets av personer som är berättigade till en sysselsättningsplan.
I paragrafens 1 mom. intas en bestämmelse om vilka förutsättningar som måste vara uppfyllda för att en person ska anses som en arbetslös arbetssökande. Enligt förslaget anses en person vara arbetslös arbetssökande om han eller hon har en arbetsansökan i kraft på det sätt som avses i 17-19 §§ och är arbetslös enligt 2 mom.
Enligt paragrafens 2 mom. anses en person vara arbetslös som inte har ett offentligrättligt eller privaträttligt anställningsförhållande eller som inte är sysselsatt på heltid i företagsverksamhet eller i eget arbete på det sätt som avses i 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002) eller inte är studerande på heltid enligt 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Som arbetslös betraktas även den som har ett anställningsförhållande och är permitterad på heltid eller vars ordinarie arbetstid per vecka är under fyra timmar. Förslaget överensstämmer i huvudsak med gällande lydelse av paragrafens 5 mom. För bedömningen av om man inte är sysselsatt på heltid i företagsverksamhet eller i eget arbete har en kompletterande hänvisning intagits till 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Studerande på heltid enligt 2 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska inte heller i fortsättningen anses som arbetslösa arbetssökande. En uttrycklig bestämmelse om detta intas i 2 mom. Vid tolkningen av studier på heltid ska förutom 2 kap. 6 i lagen om utkomstskydd för arbetslösa även det åländska undantaget i 8 § i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa tas i beaktande.
I den gällande lydelsen av paragrafen definieras arbetslös arbetssökande som en person som har fullgjort läroplikten och som är arbetsför, står till arbetsmarknadens förfogande och är arbetslös. En person kan vidare betraktas som arbetslös arbetssökande högst till utgången av den kalendermånad då den arbetssökande fyller 65 år. Enligt förslaget skulle den undre och den övre gränsen för när man betraktas som arbetslös arbetssökande slopas. Avsikten är här att stödja en förlängning av arbetskarriärerna i såväl början som slutändan.
Läroplikten inträder enligt 21 § i grundskolelagen (1995:18) för landskapet Åland det år då barnet fyllt sju år eller för vissa handikappade barn det år det fyller sex år. Läroplikten upphör efter att barnet genomgått grundskola, dock senast efter tio år alternativt elva år. I praktiken upphör läroplikten för de flesta det år de fyller 16 år. Den föreslagna ändringen av paragrafen ändrar inte på den primära målsättningen att de personer som fullgjort läroplikten även framdeles ska skaffa sig en yrkesutbildning via det allmänna utbildningssystemet. Avsikten med förslaget är således inte att de som fullgjort läroplikten oftare än idag ska söka sig till sysselsättningsfrämjande åtgärder istället för utbildning. Däremot öppnas möjligheter att vid behov sätta in stödinriktade åtgärder för en arbetslös. Genom att den undre gränsen slopas kan en 16-åring exempelvis erbjudas sysselsättningsstöd för läroavtalsutbildning om det vid en arbetsmarknadspolitisk ändamålsenlighetsprövning i enlighet med bestämmelserna i 8 och 11 kap. i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet bedömts nödvändigt.
Den övre åldersgränsen på 65 år har följt åldersgränsen för ålderdomspensionen som ingår i folkpensionen enligt 20 § i folkpensionslagen (FFS 347/1956), som numera regleras i 10 § i folkpensionslagen (FFS 568/2007). Genom den förslagna ändringen av paragrafen ska också en person som fyllt 65 år kunna vara arbetslös arbetssökande. Men för att få rätt till en arbetslöshetsförmån bör han eller hon registrera sig som arbetssökande.
Enligt förslaget slopas villkoret i definitionen om att en arbetslös arbetsökande ska vara arbetsför. En person kan enligt gällande lydelse av paragrafens 2 mom. betraktas som arbetsför trots att han eller hon konstaterats vara arbetsoförmögen enligt ett annat system, exempelvis sjukförsäkringslagen eller folkpensionslagen, om personens sysselsättning enligt Ams bedömning kan stödjas på ett resultatbringande sätt genom offentlig arbetsmarknadsservice. Landskapsregeringen kan konstatera att det inte längre finns något särskilt behov av att ha kvar definitionen, eftersom utgångspunkten när tjänster enligt det föreslagna serviceutbudet erbjuds är att personen konstaterats vara i behov av service och Ams prövning.
Förutom att den arbetslöse arbetssökanden enligt nuvarande definitionen ska vara arbetsför ska han eller hon även stå till arbetsmarknadens förfogande. De hinder för att vara på arbetsmarknaden såsom utlandsresa, värnplikt, civiltjänstgöring, frihetsstraff, sjukhusvård eller annan därmed jämförbar anstaltsvård eller någon annan orsak som kan jämställas med dessa, själv uppställda hinder, studier på heltid föreslås inte ingå i den förslagna definitionen av arbetslös arbetssökande. I de flesta fall ska det inte vara arbetsmarknadspolitiskt ändamålsenligt att bevilja till exempel sysselsättningsstöd för anställning eller förmåner som är avsedda att stödja arbetssökande åt personer som är förhindrade att vara på arbetsmarknaden på det sätt som avses i nuvarande bestämmelse. I vissa situationer kunde det ändå vara arbetsmarknadspolitiskt ändamålsenligt att med till exempel sysselsättningsstöd för anställning stödja en fånge som avtjänar frihetsstraff och som har övervakad frihet att pröva på att arbeta och på så sätt stärka den enskildes möjligheter att skaffa sig ett arbete. Det i definitionen intagna villkoret att stå till arbetsmarknadens förfogande föreslås därför kunna strykas.
Genom förslaget anpassas paragrafen samtidigt till de förändringar som genomförts i lagen om utkomstskydd för arbetslösa genom FFS 918/2012 och 1001/2012. I sammanhanget är dock viktigt att påpeka att de förslagna ändringarna av definitionen i paragrafen inte utvidgar den arbetslöses rätt till arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
17 § Registrering som arbetssökande. Enligt paragrafens 1 mom. kan den som söker arbete och personligen begär det registreras som arbetssökande vid Ams. Utgångspunkten är att inget krav på registrering ska ställas för att komma i åtnjutande av arbetsmarknadsservice. Men i lagen finns dock bestämmelser där det förutsätts att man registrerar sig som arbetssökande, vilket är fallet då man vill ha personlig arbetsmarknadsservice exempelvis vid uppgörandet av sysselsättningsplan. En registrering som arbetslös arbetssökande utgör också en förutsättning för att komma i åtnjutande av arbetslöshetsförmåner enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Registreringen kan göras genom ett personligt besök hos Ams eller på annat av myndigheten anvisat sätt. För att de förmåner som hänför sig till arbetslösheten ska bli anhängiga förutsätts dock i praktiken en personlig kontakt med Ams. Vid kontakten med Ams registreras personen som arbetssökande i informationssystemet för arbetsförvaltningens kundbetjäning. En registrering som arbetssökande kan som beskrivits ovan vara förenad med betydande rättsverkningar för den enskilde. I samband med en registrering är det därför av betydelse att den arbetssökande lämnar sådana uppgifter om sig själv som behövs för tillhandahållandet av service och beviljande av förmåner. I synnerhet i fråga om arbetslösa kan uppgifterna ofta vara känsliga uppgifter om hans eller hennes situation, hälsotillstånd och ekonomiska ställning. I landskapslagens 17-20 §§ finns därför bestämmelser om registrering som arbetssökande och om dess rättsverkningar. Vid registreringsförfarandet ska även landskapslagen (2006:10) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning iakttas. Från och med den 1 januari 2013 förändrades dock rättsläget i och med att lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning upphävdes att gälla i riket. Samtidigt intogs motsvarande bestämmelser i ett särskilt kapitel i den nya rikslagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Sistnämnda riksbestämmelser föreslås genom detta lagförslag göras tillämpliga på Åland genom en ny blankettlag. Landskapsregeringen förslår därför att paragrafens 1 mom. uppdateras med en hänvisning till den föreslagna landskapslagen om tillämpning på Åland av 13 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
Om en arbetsgivare är skyldig enligt lag att lämna in ett permitteringsmeddelande till Ams ska personen som omfattas av meddelandet enligt paragrafens 2 mom. automatiskt betraktas som arbetssökande vid Ams. Förfarandet ingår i det som allmänt brukar kallas för gruppermitteringsförfarandet. Arbetsgivarens skyldighet enligt exempelvis arbetsavtalslagen att till Ams anmäla permitteringar som omfattar minst tio arbetstagare gäller alla permitteringssituationer oberoende av permitteringens längd. Även i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har det funnits bestämmelser om gruppermitteringar fram till ändringen genom FFS 1001/2012. Bland annat har gruppermitterad definierats som arbetstagare som har permitterats för viss tid antingen på heltid eller genom en förkortning av arbetstiden. Det sistnämnda har medfört att Ams motsvarighet i riket, arbets- och näringsbyråerna, i samarbete med arbetsgivarna styrt arbetstagare som permitterats tillsvidare till att registrera sig som arbetssökande personligen. Intressant i sammanhanget är att uppgifterna om gruppermitterade arbetssökande inte har registrerats i informationssystemet för arbetsförvaltningens kundbetjäning. Orsaken till detta är att permitteringsmeddelandet inte innehållit tillräcklig med uppgifter om den permitterade. Detta har medfört att den permitterade själv varit tvungen att aktivera sig och anmäla sina uppgifter till arbetsförvaltningen för att kunna erbjudas arbete eller sysselsättningsfrämjande service. Problematiken med gruppermitteringsförfarandet är bland annat att förfarandet infördes under en tid då permitteringar vanligtvis utfärdades på heltid och genomfördes på det sätt som framfördes i meddelandet. Men förfarandet fungerade inte på avsett sätt, då tidpunkterna för permitteringen och det sätt på vilket den genomfördes snabbt förändrades och arbetstagarna snabbt kallades till arbete under permitteringstiden. Detta och mycket därtill bidrog till regleringen av gruppermitteringsförfarandet behövde ses över.
Ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa genom FFS 1001/2012 medförde slutligen att gruppermitteringsförfarandet slopades. I praktiken medförde detta att alla permitterade personligen måste registrera sig som arbetssökande vid arbetsförvaltningen. Detta medför att även bestämmelserna i 17 § 2 mom. i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet måste ses över. För att anpassa landskapslagstiftningen till de ändringar som gjorts genom FFS 1001/2012 föreslås paragrafens 2 mom. upphävd. Detta medför framdeles att alla permitterade måste registrera sig som arbetssökande vid Ams. Någon automatik mellan lämnat meddelande och registrering finns således inte längre kvar. Vikten av att en registrering som arbetssökande görs är exempelvis nödvändig för utarbetandet av en sysselsättningsplan och hur den framtida servicen ska läggas upp. Någon förändring av den förhandsinformation om en förestående permittering som arbetsgivare är tvungna att lämna enligt speciallagstiftningen, såsom i 31 § 2 mom. i lagen om kommunala tjänsteinnehavare (FFS 304/2003), som genom en blankettlag (2004:24) är tillämplig i landskapet, eller 44 § i tjänstemannalagen för landskapet Åland, föreslås inte. Arbetsgivaren ska även framdeles ge Ams information om ett kommande behov av permitteringar. Syftet med underrättelsen enligt ovan nämnda lagar är att myndigheten redan på förhand ska ha möjlighet att förbereda sig på omfattande permitteringar samt planera vilka utbildnings- eller andra åtgärder som ska vidtas med tanke på permitteringarna.
Paragrafens 4 mom. föreslås upphävd. Enligt momentet ska den som har registrerats som arbetssökande i informationssystemet för arbetsförvaltningens kundbetjäning informeras på detta. Genom den föreslagna landskapslagen om tillämpning på Åland av 13 kap. i lagen offentlig arbetskrafts- och företagsservice kommer en motsvarande bestämmelse i rikslagens 13 kap. 4 § 1 mom. att göras tillämplig i landskapet. Bestämmelsen i 17 § 4 mom. blir därför obehövlig och kan upphävas.
22 § Arbetsgivarens anmälan om lediga arbetsplatser. I paragrafen regleras det frivilliga anmälningssystem som landskapet har i fråga om arbetsgivarens lediga arbetsplatser. Denna platsanmälan kan dock enligt paragrafens 2 mom. nekas att tas emot av Ams i situationer där arbetsgivarens platsanmälan strider mot det i lag föreskrivna kravet för opartisk bemötande, arbetsuppgifterna strider mot lag eller anställning av de personer som söks strider mot lag och arbetsgivaren inte på uppmaning av Ams rättar sin platsanmälan. I praktiken bryter sådana platsanmälningar mot det diskrimineringsförbud eller det krav på opartiskt bemötande som föreskrivs i 2 kap. 2 § i arbetsavtalslagen eller det förbud mot diskriminerande annonsering som föreskrivs i 14 § i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (FFS 609/1986) jämte blankettlag (1989:27) om jämställdhet. Även i lagen om likabehandling (FFS 21/2004) förbjuds diskriminering på grunder som motsvarar arbetsavtalslagens diskrimineringsförbud. I sammanhanget kan även lagen om unga arbetstagare (FFS 998/1993) nämnas, där det i lagens 2 § regleras om de grunder på vilka minderåriga får anställas i arbete. Bestämmelser om arbetsgivarens begränsade rätt att få arbetsförmedlingstjänster på den grunden att arbetsgivarens verksamhet i övrigt inte är godtagbar finns i lagens 25 §.
Landskapsregeringen anser att nuvarande placering av bestämmelserna i paragrafens 2 mom. inte är ändamålsenlig. Samtidigt måste bestämmelsen anpassas till de förändringar som föreslås i fråga om det informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning som Ams använder. För att få en mer enhetlig reglering av hur en arbetsgivares agerande gentemot Ams ska bemötas i nämnda sammanhang föreslås att bestämmelserna i momentet slås samman med bestämmelserna i lagens 25 §. Paragrafens 2 mom. kan därför upphävas.
24 § Arbetsförmedlingstjänster till arbetsgivare. Enligt gällande lydelse av paragrafens 1 mom. ska Ams förmedla lediga arbetsplatser och andra arbetsmöjligheter enligt arbetsgivarens platsanmälan eller annat uppdrag, om inte annat följer av lagen. Med andra arbetsmöjligheter avses enligt detaljmotiven till paragrafen arbete utan anställningsförhållande, som kan innebära verksamhet som företagare eller deltagande i stödinriktade åtgärder enligt landskapslagens 8-13 kap. Landskapsregeringen föreslår att omnämnandet av Ams förmedling av andra arbetsmöjligheter stryks i paragrafen. Tillhandahållandet av arbetsmarknadsservice utan anställningsförhållande på arbetsplatsen, exempelvis såsom vid sysselsättningsstöd för arbetspraktik, utgår alltid i första hand från den enskildes behov och inte från behoven hos den arbetsgivare som ordnar servicen. Landskapsregeringen anser det inte vara ändamålsenligt att förmedla platser utan anställningsförhållande i det sammanhang som berörs i paragrafen, varför omnämnandet av andra arbetsmöjligheter föreslås struken.
25 § Begränsad service till arbetsgivare. Bestämmelser om hur servicen till arbetsgivaren kan begränsas av olika orsaker finns enligt gällande bestämmelser reglerade i lagens 22 § 2 mom. och 25 §.
Enligt 22 § 2 mom. kan Ams vägra att ta emot en platsanmälan från en arbetsgivare under vissa förutsättningar. Ams tar inte emot anmälan om den strider mot det i lag föreskrivna kravet för opartisk bemötande, arbetsuppgifterna strider mot lag eller anställning av de personer som söks strider mot lag och arbetsgivaren inte på uppmaning av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten rättar sin platsanmälan. I praktiken bryter sådana platsanmälningar mot det diskrimineringsförbud eller det krav på opartiskt bemötande som föreskrivs i 2 kap. 2 § i arbetsavtalslagen eller det förbud mot diskriminerande annonsering som föreskrivs i 14 § i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män jämte blankettlag om jämställdhet. Även i lagen om likabehandling förbjuds diskriminering på grunder som motsvarar arbetsavtalslagens diskrimineringsförbud. I sammanhanget kan även lagen om unga arbetstagare nämnas, där det i lagens 2 § regleras om de grunder på vilka minderåriga får anställas i arbete.
Kompletterande bestämmelser om där Ams kan begränsa en arbetsgivares rätt till arbetsförmedlingstjänster på grund av arbetsgivarens övriga förfarande finns även i landskapslagens 25 §. Bland annat kan en arbetsgivare nekas arbetsförmedlingstjänster om det med anledning av arbetsgivarens platsanmälan eller annars finns grundad anledning att misstänka att arbetsgivaren väsentligt försummar sina skyldigheter enligt 2 kap. i arbetsavtalslagen eller sina skyldig att betala skatter eller i lag föreskrivna avgifter. Arbetsförmedlingstjänster kan även nekas en arbetsgivare om de arbetsuppgifter som arbetstagaren förväntas utföra uppenbart är osedliga eller strider mot god sed eller arbetet är förenat med ett uppenbart hot om våld eller det där förekommer trakasserier eller annat osakligt bemötande som medför olägenheter eller risker för arbetstagarens hälsa.
Landskapsregeringen föreslår att bestämmelserna i 22 § 2 mom. och 25 § slås samman i en gemensam paragraf. Genom förslaget erhålls en enhetlig reglering av hur Ams service till arbetsgivaren kan begränsas. Samtidigt skulle bestämmelserna preciseras vad gäller Ams möjligheter att vägra ta emot eller avlägsna en platsanmälan om ett ledigt arbete ur arbetsförvaltningens kundinformationssystem. I och med att Ams vid sin arbetsförmedling medverkar i det riksomfattande informationssystemet finns det även en möjlighet för de åländska arbetsgivarna att anmäla sina lediga arbetsplatser elektroniskt. Arbetsgivarnas platsanmälningar förs på detta sätt direkt in i systemet, där den arbetssökande sedan kan se annonserna. Trots att avsikten är att alla dessa platsanmälningar ska granskas av Ams allt efter som de förs in i systemet, kan det uppstå situationer då det inte är möjligt att reagera på en anmälans innehåll direkt när den kommit in. Därför föreslås att en bestämmelse intas i paragrafen som möjliggör för Ams att ta bort en anmälan om någon av de grunder som nämns i paragrafen i övrigt uppfylls.
I paragrafen beskrivs på vilka grunder Ams kan vägra att ta emot en anmälan om ledigt arbete eller ta bort en anmälan ur arbetsförvaltningens informationssystem eller vägra att erbjuda de arbetsförmedlingstjänster som närmare beskrivs i 24 §.
Det föreslagna 1 mom. 1 och 2 punkten motsvarar i huvudsak de kriterier som anges i 22 § 2 mom. I paragrafens 1 punkt ersätts överträdelser vad gäller opartiskt bemötande med ett diskrimineringsförbud. Orsaken till den förslagna ändringen är att arbetsgivarens skyldighet att behandla arbetstagare opartiskt endast gäller under den tid arbetsavtalsförhållandet är i kraft och inte i anställningssituationer. Ams anses ha mycket små möjligheter att ta reda på om en arbetsgivare som söker arbetskraft inte behandlar sin arbetstagare opartiskt på det sätt som gällande bestämmelse förutsätter.
Momentets 3 punkt motsvarar i huvudsak punkt 1 i gällande lydelse av momentet. Bestämmelsen föreslås kompletterad med en omnämndande av 2 och 3 kap. i lagen sjöarbetsavtal (FFS 756/2011), som reglerar arbetsgivarens förpliktelser samt fria hemresor.
Paragrafens 1 mom. 4 punkt skiljer sig något i förhållande till den gällande lydelsen av bestämmelsen i 1 mom. 2 punkten. I förslaget tas inte grunden att neka en arbetsgivare till arbetsförmedlingstjänster med anledning av att arbetsuppgifterna som arbetstagaren förväntas utföra är osedliga eller i strid mot god sed med i bestämmelsen. En sådan bedömningsgrund anses för subjektiv. Ams ska inte behöva göra en sådan bedömning i en situation där den verksamhet som bedrivs i sig är laglig.
Till momentet fogas en ny 5 punkt, enligt vilken en arbetsgivare kan nekas arbetsförmedlingstjänster, om det på grund av uppgiftens natur eller av annan motsvarande orsak inte är ändamålsenligt att stödja besättandet av arbetet genom arbetsförmedling. Avsikten med bestämmelsen är att samla upp de situationer där arbetsuppgifterna är av sådan natur att det i praktiken kan anses omöjligt för Ams att bedöma de arbetssökandes lämplighet för arbetsuppgifterna.
Arbetsgivaren ges enligt paragrafens 2 mom. möjlighet att rätta en diskriminerande eller på annat sätt lagstridig anmälan innan den tas emot eller tas bort. Bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med gällande bestämmelser i 22 § 2 mom.
Enligt 3 mom. ska begränsningarna enligt 1 mom. inte tillämpas bara på arbetsförmedlingstjänster, utan även på stödinriktade åtgärder enligt 41 § 1 mom. samt på sysselsättningsfrämjande utbildning. Bestämmelsen motsvarar i sak gällande lydelse av paragrafens 2 mom.
Paragrafens 4 mom. överensstämmer i sak med 3 mom. i gällande lydelse av paragrafen. Enligt förslaget ska Ams alltid ge arbetsgivaren ett skriftligt beslut om arbetsgivaren inte har rätt till service som avses i paragrafen. Genom förslaget tillgodoses även rättskyddsbestämmelserna i 21 § 2 mom. i grundlagen. Bestämmelser om besvär över Ams beslut finns särskilt reglerat i 77 §.
30 § Sysselsättningsplan. Vid tillkomsten av landskapslagstiftningen om främjande av integration kompletterades paragrafens 1 mom. med en bestämmelse som anger att bestämmelser om invandrares rätt till integrationsplan och om Ams medverkan i utarbetandet av planen regleras i landskapslagen om främjande av integration. Ingenstans i paragrafen klargörs dock skillnaden mellan integrationsplan och sysselsättningsplan. För att ytterligare förtydliga bestämmelsen föreslås därför att en förenklad definition av integrationsplan intas i paragrafens 1 mom. Med integrationsplan avses kort och gott en plan som ersätter sysselsättningsplanen. För den mer detaljerade beskrivningen av vad integrationsplan utgör får såsom hittills ledning dessutom sökas i landskapslagen om främjande av integration.
I paragrafens 2 mom. föreslås att andra meningen stryks. Enligt bestämmelsen som föreslås struken ska såväl sysselsättningsplanen som integrationsplanen ses över om den arbetssökandes rätt till arbetsmarknadsstöd vid arbetslöshet har dragits in med stöd av 8 kap. 4 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Genom FFS 288/2012 har riksbestämmelsen upphävts, varför andra meningen i paragrafens 2 mom. kan strykas. Planerna ska dock även framdeles enligt momentets första mening revideras i samband med intervjun med den arbetssökande eller på begäran av den arbetssökande, om det inte är uppenbart onödigt. Enligt landskapslagens 28 § ska planerna revideras i samband med intervjuerna, det vill säga inom en månad från det att han eller hon registrerats som arbetssökande vid Ams och därefter då arbetslösheten har fortgått i tre respektive sex månader. Efter en sex månaders arbetslöshet ska en intervju alltid ordnas med sex månaders mellanrum.
30a § Sysselsättningsplanens innehåll. Landskapsregeringen föreslår att paragrafens 5 mom. ändras, så att det i bestämmelsen intas en informativ bestämmelse om att landskapslagen om främjande av integration ska iakttas på den integrationsplan som Ams är med om att utforma. Bestämmelser om integrationsplan finns i 11-18 §§ landskapslagen om främjande av integration.
Den förordningsfullmakt som enligt gällande bestämmelser finns i paragrafens 5 mom. föreslås flyttade till ett nytt 6 mom. Samtidigt kompletteras bestämmelsen med ett omnämnande av integrationsplanen. Närmare bestämmelser om sysselsättningsplanen finns i landskapsförordningen (2011:33) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
Ikraftträdelsebestämmelse. Landskapsregeringen föreslår att ikraftträdelsedagen för landskapslagen med stöd av 20 § 2 mom. i självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så fort som möjligt.
3. Landskapslag om ändring av landskapslagen om främjande av integration
13 § Utarbetande av integrationsplan. Till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. med information om att 30a § i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet förutom landskapslagen om främjande av integration ska iakttas på den integrationsplan som Ams är med om att utforma. Genom förslaget preciseras vad integrationsplanen ska innehålla samt om undertecknadet och arkiveringen av planen. Närmare bestämmelser om arkiveringen finns i landskapsförordningen (2011:33) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
30 § Ams uppgifter. I paragrafens 1 mom. föreslås ett förtydligande av bestämmelsen i överensstämmelse med den terminologi som används i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. För att omfattas av Ams mer kvalificerade serviceinsatser förutsätts att personen i fråga registrerar sig som arbetssökande. Bestämmelser om registrering av arbetssökande finns i 17-19 §§ i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet vartill 10 § i landskapslagen om främjande av integration hänvisar.
31 § Sökande av ändring. I paragrafens 1 mom. föreslås teknisk justering av den hänvisning som ska finnas till landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och dess 15 kap.
Ikraftträdelsebestämmelse. Landskapsregeringen föreslår att ikraftträdelsedagen för landskapslagen med stöd av 20 § 2 mom. i självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så fort som möjligt.
4. Landskapslag om tillämpning på Åland av 13 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice
1 § Lagens tillämpningsområde Landskapet har allt sedan början av 1990-talet använt sig av rikets arbetsförvaltnings informationssystem vid registeringen av olika uppgifter om enskilda och arbetsgivare. År 1998 togs kundbetjäningens informationssystem (URA) i bruk även på Åland. Från och med 1 mars 2006 regleras Ams användning av informationssystemet av landskapslagen om tillämpning i landskapet Ålands av lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning. Syftet med sistnämnda lagstiftning var att få en klarare och enhetligare reglering av de personregister som arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten använde inom arbetsmarknadsservicen, samtidigt som regleringen skulle lagfästa praxis, uppfylla grundlagens krav på reglering av personuppgifter och skapa en mer tidsenlig lagreglering. Som registeransvarig svarar arbets- och näringsministeriet för informationssystemet. Arbets- och näringsministeriet svarar också för att systemet fungerar på allmän nivå samt för enhetligheten i registerfunktionerna. Ams har haft hand om insamling, sparande och behandling av information till registret.
I samband med att lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice trädde i kraft i riket den 1 januari 2013 upphävdes lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning. Bestämmelser om informationssystemet intogs istället i den nya rikslagens 13 kapitel, där systemet kallas arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem. Med anledning av den förändrade rikslagstiftningen föreslår landskapsregeringen att 13 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice blir tillämplig i landskapet genom en så kallad blankettlag. Motsvarande blankettlagstiftningsteknik, det vill säga att enbart vissa bestämmelser i en rikslag görs tillämplig på Åland, har bland annat används i fråga om tillämpligheten på Åland av 29 kap. strafflagen.
I paragrafens 2 mom. hänvisas till rikets lag om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) och personuppgiftslag (FFS 523/1999), eftersom det kundinformationssystem vari de ifrågavarande registren finns i utgör ett riksregister.
2 § Förvaltning Det register Ams använder ingår i ett riksomfattande informationssystem. Arbets- och näringsministeriet svarar enligt 13 kap. 2 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice som registeransvarig för att systemet fungerar på en allmän nivå samt för enhetligheten i registerfunktionerna. Som lokala företrädare för den registeransvarige för de finländska arbets- och näringsbyråerna in uppgifter i kundinformationssystemet och ansvarar för riktigheten i de införda uppgifterna, om inte arbets- och näringsministeriet bestämt något annat. Eftersom det inte finns några arbets- och näringsbyråer på Åland och rikslagen inte direkt ger de åländska myndigheterna en motsvarande roll, förutsätter den föreslagna blankettlagen på samma sätt som den gällande blankettlagen att den registeransvarige ger Ams en roll innan lagen får en praktisk betydelse i landskapet.
I paragrafen tas inte en generell bestämmelse in om att landskapsmyndigheter ska handha de förvaltningsuppgifter som enligt rikslagen sköts av riksmyndigheter, eftersom upprätthållaren av systemet är arbets- och näringsministeriet och landskapet (arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten) fortsättningsvis endast avser att använda riksregistret. Genom lagen ges dock en klarhet i hur den åländska myndigheten ska agera inom landskapet i förhållande till informationssystemet, som upprätthålls av en riksmyndighet. Eftersom den registeransvarige för det riksomfattande informationssystemet är en riksmyndighet hänvisas i paragrafen till rikslagstiftningen i fråga om den åländska arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens rätt att använda informationssystemet. En kombinerad reglering av förfarandet med en blankettlag och en överenskommelseförordning är inte aktuell i detta skede, men skulle kunna bli aktuell om rikslagen tolkades restriktivt och därmed skulle hindra ett beviljande av användningsrättigheter för Ams. Ams och dessförinnan Ålands arbetsförmedlingsbyrå och yrkesvägledningsbyrån har dock med riksmyndigheternas samtycke haft tillgång till det riksomfattande informationssystemet URA allt sedan starten år 1998.
3 § Hänvisningar till rikslagstiftning När det i 13 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice hänvisas till exempelvis bestämmelser i arkivlagen (FFS 831/1994) ska hänvisningen enligt förslaget avse motsvarande bestämmelser i arkivlagen (2004:13) för landskapet Åland.
4 § Tillsyn Landskapsregeringen föreslås att som landskapets högsta förvaltningsorgan ska sköta tillsynen av lagens tillämpning.
5 § Ikraftträdande Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för lagens ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.
5. Landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om en delvis tidigarelagd indexhöjning år 2013 av vissa förmåner som är bundna till folkpensionsindex
1 § Lagens tillämpningsområde. På sedvanligt sätt indexjusterades arbetslöshetsförmånerna från ingången av år 2013. Förhöjningen av arbetslöshetsförmånerna styrs av 14 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, enligt vilken bland annat grunddagpenning, grunddagpenningens förhöjningsdel, omställningsskyddstillägget, arbetsmarknadsstödet, arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel och barnförhöjningen justeras så som föreskrivs i lagen om folkpensionsindex. För år 2013 höjdes förmånerna på basis av folkpensionsindex med 2,8 procent. Denna förhöjning blev automatiskt tillämplig på de arbetslöshetsförmåner som landskapet betalar och som omfattas av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen utkomstskydd för arbetslösa.
För år 2013 genomfördes även en extra förhöjning av nämnda arbetslöshetsförmåner på 0,7 procent. Sistnämnda förhöjning gjordes med stöd av en särskild lag om en delvis tidigarelagd indexhöjning år 2013 av vissa förmåner som är bundna till folkpensionsindex (FFS 709/2012). Avsikten med denna extra förhöjning var att kompensera för den inverkan som höjningen av mervärdesskattesatsen på en procent från ingången av år 2013 har på levnadskostnadsindexet. Denna rikslag blev däremot inte per automatik gällande på de arbetslöshetsförmåner som landskapet betalar med stöd av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen utkomstskydd för arbetslösa. Här krävs en aktiv lagstiftningsåtgärd från landskapets sida för att en förmånstagare som omfattas av landskapets arbetslöshetssystem ska anses vara berättigad till motsvarande förhöjning av sin arbetslöshetsförmån som förmånstagare i riket under år 2013.
Landskapsregeringen förslår därför att lagen om en delvis tidigarelagd indexhöjning år 2013 av vissa förmåner som är bundna till folkpensionsindex görs tillämplig på de arbetslöshetsförmåner som landskapet betalar med stöd av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Genom förslaget blir personer som beviljas arbetslöshetsförmån med stöd av blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa berättigade till den extra förhöjningen. För den som lyfter exempelvis utkomstskyddets grunddagpenning medför den extra förhöjningen drygt 20 cent mera per dag.
2 § Ikraftträdande. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för lagens ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.
Enligt paragrafens 2 mom. ska den som efter den 1 januari 2013 har lyft en förmån som skulle ha omfattats av den föreslagna lagen få en retroaktiv kompensation med ett belopp som motsvarar den extra förhöjningen för år 2013. Till den del landskapet på frivillig basis redan har betalt ut en arbetslöshetsförmån där denna extra förhöjning har beaktats ska personen i fråga inte kompenseras med mellanskillnaden.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 2 § 4, 13, 13a, 15 och 16 punkten landskapslagen (2003:71) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa, av dessa lagrum sådan 2 § 4 och 13a punkten lyder i landskapslagen 2012/75,
ändras 2 § 3, 3a, 3b, 5, 5a, 18, 19a, 19b punkten, ingressen till 8 §, 8 § 2 och 3 punkten, 9 § 3 mom., av dessa lagrum 2 § 5 punkten och 8 § 3 punkten sådana de lyder i landskapslagen 2008/80, 2 § 18, 19a, 19b punkten och 9 § 3 mom. sådana de lyder i landskapslagen 2011/30 och 2 § 3, 3a, 3b och 5a punkten sådana de lyder i landskapslagen 2012/75, samt
fogas till lagens 2 §, sådan paragrafen lyder i landskapslagen 2012/75, nya 2a, 2b, 3c-g, 5b och 21 punkter, av dessa punkter 21 punkten i stället för den 21 punkt som upphävts genom landskapslagen 2011/30, som följer:
2 §
Bestämmelser som inte tillämpas
Med stöd av denna lag ska följande bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte tillämpas i landskapet:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
2a) 2 kap. 10 § 4 mom. om studier som ordnas som arbetskraftsutbildning eller frivilliga studier,
2b) 2 kap. 14 § om vad som avtalats i en plan som ersätter en sysselsättningsplan, till den del det är fråga om en aktiveringsplan,
3) 2 a kap. 9 § om en plan som ersätter sysselsättningsplanen och som ska utarbetas eller revideras eller som har utarbetats eller reviderats, till den del det är fråga om en aktiveringsplan,
3a) 2 a kap. 10 § om vägran att utarbeta eller revidera en plan som ersätter sysselsättningsplanen eller en plan som ersätter sysselsättningsplanen och som har utarbetats eller reviderats, till den del det är fråga om en aktiveringsplan,
3b) 2 a kap. 11 § om försummelse att följa vad som överenskommits i den plan som ersätter sysselsättningsplanen, till den del det är fråga om en aktiveringsplan,
3c) 2 a kap. 12 § 1 mom. till den del bestämmelsen hänvisar till arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån eller i frivilliga studier enligt 22-24 §§ i lagen om främjande av integration,
3d) 2 a kap. 12 § 2 mom. om vad som avtalats i den plan som ersätter sysselsättningsplanen, till den del det är fråga om en aktiveringsplan, och om arbetskraftsutbildning,
3e) 2 a kap. 13 § 1 mom. 5 punkten om vad som man kommit överens om i den plan som ersätter en sysselsättningsplanen, till den del det är fråga om en aktiveringsplan,
3f) 2 a kap. 13 § 2 mom. om arbetskraftsutbildning,
3g) 2 a kap. 14 § 2 mom. 2 punkten till den del bestämmelsen hänvisar till arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån eller i frivilliga studier enligt 22-24 §§ i lagen om främjande av integration,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
5) 5 kap. 4 § 4 mom. om högsta förhöjda lönesubvention till arbetsgivaren,
5a) 5 kap. 11 § om deltagande i arbetskraftsutbildning eller frivilliga studier,
5b) 6 kap. 3 b § 1 mom. om vad som överenskommits i en plan som ersätter en sysselsättningsplan, till den del det är fråga om en aktiveringsplan,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
18) 10 kap. 2 § 6 mom. om rätt till arbetslöshetsförmån för studietiden för en studerande som deltar i arbetskraftsutbildning,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
19a) 10 kap. 5 § om särskilda bestämmelser om arbetskraftsutbildning,
19b) 10 kap. 6 § om kostnadsersättning,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
21) 11 kap. 2 § 11 mom. 18 punkten till den del bestämmelsen hänvisar till arbetskraftsutbildning, arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån eller i frivilliga studier enligt 22-24 §§ i lagen om främjande av integration,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
8 §
Heltidsstudier
Med avvikelse från bestämmelserna i 2 kap. 10 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska som heltidsstudier betraktas
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
2) allmänbildande gymnasieutbildning som omfattar sammanlagt minst 75 kurser,
3) andra studier än de som avses i 1 och 2 punkten, vars omfattning enligt läro- eller utbildningsplanen i genomsnitt är minst fem studiepoäng eller tre studieveckor per studiemånad, och
4) andra studier än de som avses i 1-3 punkten, vars omfattning enligt utbildningsprogrammet är i genomsnitt minst 25 veckotimmar.
9 §
Särskilda bestämmelser om vistelse utanför landskapet som påverkar arbetsvillkoret och maximitiden och om utländska medborgares rätt till arbetslöshetsförmåner
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Även den som inte är finsk medborgare har rätt till arbetslöshetsförmåner enligt denna lag under de förutsättningar som anges i 2 kap. 2 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa under förutsättning att de internationella överenskommelser som anges i paragrafen även binder landskapet.
Denna lag träder i kraft den
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 17 § 2 och 4 mom. och 22 § 2 mom. landskapslagen (2006:8) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet,
ändras 8 §, 17 § 1 mom., 24 § 1 mom., 25 §, 30 § 1 och 2 mom. och 30a § 5 mom., av dessa lagrum 17 § 1 mom. sådant det lyder i landskapslagen 2011/31 och 30 § 1 och 2 mom. och 30a § 5 mom. sådana de lyder i landskapslagen 2012/76, samt
fogas till lagens 30a §, sådan paragrafen lyder i landskapslagen 2012/76, ett nytt 6 mom., som följer:
8 §
Arbetslös arbetssökande
En person anses vara arbetslös arbetssökande om han eller hon har en arbetsansökan i kraft på det sätt som avses i 17-19 §§ och är arbetslös enligt 2 mom.
Med arbetslös avses en person som inte har ett offentligrättligt eller privaträttligt anställningsförhållande eller som inte är sysselsatt på heltid i företagsverksamhet eller i eget arbete på det sätt som avses i 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002) eller inte är studerande på heltid enligt 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Vid tillämpningen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa iakttas i tillämpliga delar. Som arbetslös betraktas även den som har ett anställningsförhållande och är permitterad på heltid eller vars ordinarie arbetstid per vecka är under fyra timmar.
17 §
Registrering som arbetssökande
Den som söker arbete och personligen begär det kan registreras som arbetssökande vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Registreringen kan göras genom ett personligt besök hos myndigheten eller på annat av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten anvisat sätt. Den som söker arbete vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten ska lämna behövliga uppgifter och utredningar om sin yrkeskompetens, arbetshistoria, utbildning och arbetsförmåga. Om den som söker arbete begär att få registreras som arbetssökande ska de uppgifter som han eller hon lämnar föras in i det informationssystem som avses i landskapslagen ( : ) om tillämpning på Åland av 13 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Genom landskapsförordning utfärdas vid behov närmare bestämmelser om förfaringssättet vid registreringen
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
24 §
Arbetsförmedlingstjänster till arbetsgivare
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten ska hjälpa arbetsgivare att förmedla lediga arbetsplatser enligt arbetsgivarens platsanmälan eller annat uppdrag, om inte annat följer av denna lag.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
25 §
Begränsad service till arbetsgivare
Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kan vägra att ta emot en platsanmälan och kan ta bort en anmälan ur det informationssystem som avses i landskapslagen ( : ) om tillämpning på Åland av 13 kap. lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice samt vägra att erbjuda de arbetsförmedlingstjänster som beskrivs i 24 §, om det på grund av anmälan är uppenbart eller med anledning av arbetsgivarens tidigare förfarande eller annars finns grundad anledning att misstänka att
1) arbetsgivaren bryter mot i lag föreskrivna krav på diskrimineringsförbud,
2) arbetsgivaren söker arbetstagare för lagstridiga arbetsuppgifter eller anställning av de personer som söks strider mot lag,
3) arbetsgivaren väsentligt försummar sina skyldigheter enligt 2 kap. i arbetsavtalslagen (FFS 55/2001) eller 2 och 3 kap. i lagen om sjöarbetsavtal (FFS 756/2011) eller sin skyldighet att betala skatter eller i lag föreskrivna avgifter,
4) det på arbetsplatsen föreligger ett uppenbart hot om våld eller förekommer trakasserier eller annat osakligt bemötande som medför olägenhet eller risk för arbetstagarens hälsa eller
5) det på grund av uppgiftens natur eller annan motsvarande orsak inte är ändamålsenligt att stödja tillsättningen genom arbetsförmedling.
En förutsättning för att vägra ta emot eller för att ta bort en platsanmälan i de situationer som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten är att arbetsgivaren inte trots uppmaning av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten har rättat sin anmälan.
Begränsningarna enligt 1 mom. tillämpas även på stödinriktade åtgärder enligt 41 § 1 mom. samt på sysselsättningsfrämjande utbildning.
Om arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten vägrar ta emot en platsanmälan eller tar bort en anmälan eller har konstaterat att en arbetsgivare inte har rätt till service, ska arbetsgivaren få ett skriftligt beslut på detta. I beslutet ska orsaken till varför service inte kommer att lämnas anges.
30 §
Sysselsättningsplan
Arbetslösa arbetssökande och arbetssökande som omfattas av omställningsskyddet enligt 6a kap., vilka har registrerat sig som arbetssökande vid arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten, har rätt till en sysselsättningsplan. Bestämmelser om invandrares rätt till en integrationsplan och arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens medverkande i utarbetandet av planen finns i landskapslagen (2012:74) om främjande av integration. Integrationsplanen utgör en plan som ersätter sysselsättningsplanen. Om det inte är uppenbart onödigt, ska sysselsättningsplanen utarbetas senast vid den första intervjun med den arbetssökande.
Sysselsättningsplanen eller integrationsplanen ska revideras i samband med intervjun med den arbetssökande eller på begäran av den arbetssökande, om det inte är uppenbart onödigt.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
30a §
Sysselsättningsplanens innehåll
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
På en integrationsplan ska dessutom iakttas vad som föreskrivs i landskapslagen om främjande av integration.
Genom landskapsförordning utfärdas vid behov närmare bestämmelser om sysselsättningsplanen och integrationsplanen.
Denna lag träder i kraft den
3.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om främjande av integration
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 30 § 1 mom. och 31 § 2 mom. landskapslagen (2012:74) om främjande av integration samt
fogas till 13 § ett nytt 4 mom. som följer:
13 §
Utarbetande av integrationsplan
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
På en integrationsplan i vars utarbetande Ams deltar tillämpas dessutom det som föreskrivs i 30a § i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
30 §
Ams uppgifter
Ams svarar för att arbetsmarknadsservicen, förutom den sysselsättningsfrämjande utbildningen, och andra åtgärder som främjar och stöder invandrares sysselsättning och integration ordnas för invandrare som har registrerat sig som arbetssökande. Ams sköter även övriga uppgifter som anvisas myndigheten i denna lag.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
31 §
Sökande av ändring
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Bestämmelser om sökande av ändring i Ams beslut enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet finns i 15 kap. i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
4.
L A N D S K A P S L A G
om tillämpning på Åland av 13 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Lagens tillämpningsområde
I syfte att skydda den personliga integriteten och att skapa en god registersed ska 13 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (FFS 916/2012) tillämpas på de register över enskilda och arbetsgivare som Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet använder vid skötseln av de uppgifter myndigheten har enligt landskapslagen (2006:8) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet, om inte annat följer av denna lag eller särskilda bestämmelser.
Vid arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens användning av de register som avses i 1 mom. ska även lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) och personuppgiftslagen (FFS 523/1999) iakttas i tillämpliga delar.
Ändringar av 13 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagservice ska gälla på Åland från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket, om inte annat följer av denna lag.
2 §
Förvaltning
I informationssystemet sköter arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten de förvaltningsuppgifter som den registeransvarige enligt 13 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagservice givit arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten rätt att göra.
3 §
Hänvisningar till rikslagstiftning
Hänvisas i 13 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagservice till bestämmelser i rikslagstiftningen vilka äger motsvarighet i landskapslagstiftningen ska hänvisningarna avse bestämmelserna i landskapslagstiftningen.
4 §
Tillsyn
Tillsynen över tillämpningen av denna lag i fråga om angelägenheter som faller under landskapets behörighet utövas av landskapsregeringen.
5 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
Genom denna lag upphävs landskapslagen (2006:10) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning.
5.
L A N D S K A P S L A G
om tillämpning på Åland av lagen om en delvis tidigarelagd indexhöjning år 2013 av vissa förmåner som är bundna till folkpensionsindex
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Lagens tillämpningsområde
Lagen om en delvis tidigarelagd indexhöjning år 2013 av vissa förmåner som är bundna till folkpensionsindex (FFS 709/2012) ska, med i denna lag angivna undantag, tillämpas på Åland till den del lagen om en delvis tidigarelagd indexhöjning år 2013 av vissa förmåner som är bundna tillfolkpensionsindex gäller grunddagpenning, grunddagpenningens förhöjningsdel, omställningsskyddstillägget, arbetsmarknadsstödet, arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel och barnförhöjningen och förmånerna betalas av landskapet med stöd av landskapslagen (2003:71) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Ändringar av lagen om en delvis tidigarelagd indexhöjning år 2013 av vissa förmåner som är bundna till folkpensionsindex ska gälla på Åland från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket, om inte annat följer av denna lag.
2 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den och är i kraft till utgången av år 2013.
Den som har lyft en förmån som skulle ha omfattats av denna lag, om den hade trätt i kraft den 1 januari 2013, ska retroaktivt få ett belopp som motsvarar förhöjningen utöver indexjustering för år 2013 utbetald, såvida han eller hon inte redan har erhållit denna mellanskillnad.
| Mariehamn den 22 april 2013 | |
|
L a n t r å d |
Camilla Gunell |
|
Föredragande minister |
Fredrik Karlström |
Bilaga 1
L a g
om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (utdrag)
(FFS 916/2012)
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
13 kap.
Arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem
1 §
Arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem
För ordnande av offentlig arbetskrafts- och företagsservice drivs ett kundinformationssystem för arbets- och näringsbyrån. Informationssystemet innehåller ett register över enskilda kunder, ett arbetsgivarregister och ett register över serviceproducenter. I lagen om kundinformationssystemet för företagstjänster (240/2007) föreskrivs det om det kundinformationssystem för företagstjänster som drivs av arbets- och näringsministeriet.
Om inte något annat föreskrivs i denna lag eller någon annan lag, tillämpas bestämmelserna i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) på utlämnande av uppgifter ur arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem och på de i systemet införda uppgifternas offentlighet. På behandlingen av personuppgifter som förts in i systemet tillämpas personuppgiftslagen (523/1999).
2 §
Registeransvarig
Arbets- och näringsministeriet svarar som registeransvarig för att arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem är allmänt funktionsdugligt och registerfunktionerna enhetliga. Arbets- och näringsbyråerna fullgör övriga uppgifter som ålagts den registeransvarige, om inte arbets- och näringsministeriet bestämmer något annat.
3 §
De olika registrens informationsinnehåll
I registret över enskilda kunder kan för kundbetjäningen införas följande uppgifter om en enskild kund:
1) identifieringsuppgifter, däribland personbeteckningen,
2) uppgifter som har samband med kundrelationen till arbets- och näringsbyrån, kundbesöken vid byrån och eventuella specialarrangemang som besöken kräver,
3) uppgifter om utbildning, anställningar och yrkeskunnande,
4) uppgifter om servicebehov och planer,
5) uppgifter om arbetserbjudanden och presentationer för arbetsgivare,
6) uppgifter om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och annan sysselsättningsfrämjande service samt sakkunnigbedömningar,
7) uppgifter om hälsotillståndet och andra uppgifter som krävs för tillhandahållande av offentlig arbetskrafts- och företagsservice,
8) utredningar som gäller utkomstskyddet och arbetskraftspolitiska utlåtanden,
9) uppgifter om förmåner som hör till den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen.
I arbetsgivarregistret kan för arbetskrafts- och företagsservicen införas följande uppgifter om arbetsgivaren:
1) uppgifter för identifiering,
2) uppgifter som har samband med kundrelationen till arbets- och näringsbyrån och kundbesöken vid byrån,
3) uppgifter om verksamhet och servicebehov,
4) uppgifter om arbeten och deras tillsättande,
5) beslut om lönesubvention och tillhörande uppgifter om uppföljning och utbetalning,
6) avtal om arbetsprövning,
7) andra uppgifter som anknyter till planeringen och genomförandet av den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen.
I registret över serviceproducenter kan för kundbetjäningen införas följande uppgifter:
1) uppgifter för identifiering av serviceproducenten,
2) uppgifter som anknyter till anlitad service,
3) upphandlingsavtal som ingåtts med serviceproducenten och uppgifter om utbetalning,
4) uppgifter om den service som anskaffats,
5) uppgifter om ansökning och antagning till servicen samt om uppföljning av servicen,
6) andra uppgifter som gäller serviceproducenten och som behövs för planeringen och anordnandet av offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
I registren kan införas även andra uppgifter som behövs för planeringen, anordnandet och uppföljningen av den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen men som inte är personuppgifter. I registren kan även ingå dokument samt datafiler som i övrigt hålls separata från arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem.
4 §
Registrering, gallring och arkivering av uppgifter
En enskild kund ska underrättas om att kunduppgifterna registreras i informationssystemet. Om en personuppgift som registreras har erhållits på något annat sätt än av den som registreras, ska det i registret antecknas var uppgiften har erhållits och vem som har antecknat den.
Sådana uppgifter som gäller en enskild kund och som avses i 3 § 1 mom. 2, 4 och 5 punkten ska gallras ur informationssystemet när två år har förflutit från den dag när uppgiften infördes. Alla uppgifter om kunden eller serviceproducenten ska gallras när fem år har förflutit från den dag då kundrelationen eller avtalsförhållandet upphörde. En uppgift avförs inte om den behövs för ett uppdrag som baserar sig på bestämmelser eller på grund av ett icke avslutat ärende.
Bestämmelser om arkivering av uppgifter finns i arkivlagen (831/1994).
5 §
Beviljande av användarrättigheter och utlämnande av sekretessbelagda personuppgifter i vissa fall
En tjänsteman vid arbets- och näringsbyrån, arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter, närings-, trafik- och miljöcentralen eller arbets- och näringsministeriet som beviljats rätt att använda arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem får trots sekretessbestämmelserna söka och använda uppgifter i systemet, om det är nödvändigt för att ordna kundbetjäningen, utreda eller avgöra ett anhängigt ärende eller utföra tillsyns-, utvecklings- och uppföljningsuppgifter.
Arbets- och näringsministeriet eller närings-, trafik- och miljöcentralen kan bevilja någon utanför arbets- och näringsförvaltningen rätt att använda arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem, om denne på uppdrag av ministeriet eller närings-, trafik- och miljöcentralen utför en separat utvärdering, granskning eller utredning eller utför en särskilt specificerad serviceuppgift. Närings-, trafik- och miljöcentralen är skyldig att till arbets- och näringsministeriet anmäla de användarrättigheter som den beviljat en utomstående.
Arbets- och näringsministeriet beslutar om beviljande av tillstånd enligt 28 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter ur arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem för statistikföring, vetenskaplig forskning eller myndigheters planerings- eller utredningsarbete.
6 §
Samtycke till utlämnande av uppgifter till arbetsgivare
Skriftligt samtycke ska begäras av en arbetssökande innan uppgifter som behövs för att tillsätta ett arbete lämnas ut till arbetsgivare. Samtycket eller uteblivet samtycke ska antecknas i registret över enskilda kunder.
Nödvändiga uppgifter för att tillsätta ett arbete är
1) arbetssökandens namn och kontaktuppgifter, modersmål, övriga språkkunskaper och medborgarskap,
2) arbetssökandens utbildning och avlagda yrkesexamina och till nödvändiga delar deras innehåll och vitsord,
3) tidigare anställningar plus uppgifterna i arbetsintyg,
4) fullgjord värnplikt,
5) specialkompetens, arbets- och utbildningsönskemål samt den arbetssökandes egenhändigt uppgjorda jobbsökarpresentation för arbetsgivare.
Uppgifter om en arbetssökandes hälsotillstånd får lämnas ut till en arbetsgivare bara om den arbetssökande gett sitt uttryckliga skriftliga samtycke. Endast sådana uppgifter om hälsotillståndet får lämnas ut som är nödvändiga för tillsättande av ett ledigt arbete eller uppfyllande av särskilda krav på hälsotillståndet inom branschen i fråga eller för att främja sysselsättningen för en arbetssökande som har en skada eller sjukdom som försvårar sysselsättningen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
15 kap.
Ikraftträdande
1 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Helsingfors den 28 december 2012
Republikens President
SAULI NIINISTÖ
Näringsminister
Jan Vapaavuori
Bilaga 2
L a g
om en delvis tidigarelagd indexförhöjning år 2013 av vissa förmåner som är bundna till folkpensionsindex
(FFS 709/2012)
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 §
Förhöjning utöver indexjusteringen för 2013
Oberoende av bestämmelserna i lagen om folkpensionsindex (456/2001) höjs de förmåner som nämns i 2 § i denna lag utöver indexjusteringen för 2013 så att det indexpoängtal som fastställts för 2013 i enlighet med lagen om folkpensionsindex höjs med 0,7 procent. Denna förhöjning genomförs den 1 januari 2013 och den är i kraft till utgången av 2013.
2 §
Förmåner som höjs
Förhöjningen görs på följande förmåner och belopp som är bundna till folkpensionsindex:
1) förmånerna och beloppen enligt folkpensionslagen (568/2007), lagen om införande av folkpensionslagen (569/2007) och lagen om garantipension (703/2010),
2) handikappförmånerna enligt lagen om handikappförmåner (570/2007),
3) förmånerna och beloppen enligt lagen om frontmannapension (119/1977) och lagen om betalning av fronttillägg utomlands (988/1988),
4) minimibeloppet av sjukdagpenningen, föräldradagpenningen och specialvårdspenningen enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004) samt minimibeloppet av rehabiliteringspenningen enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005),
5) beloppet av grunddagpenningen, grunddagpenningens förhöjningsdel, omställningsskyddstillägget, arbetsmarknadsstödet, arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel och barnförhöjningen samt beloppen av förmåner som är bundna till grunddagpenningens belopp enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002),
6) grundunderstödet enligt militärunderstödslagen (781/1993),
7) avträdelsestödets kompletteringsdel enligt lagen om stöd för upphörande med att bedriva jordbruk (612/2006) och lagen om avträdelsestöd för lantbruksföretagare (1293/1994),
8) vuxenutbildningsstödets grunddel enligt lagen om vuxenutbildningsstöd (1276/2000),
9) beloppet av utkomststödets grunddel enligt lagen om utkomststöd (1412/1997).
3 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013. Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.
Helsingfors den 30 december 2012
Republikens President
SAULI NIINISTÖ
Social- och hälsovårdsminister
Paula Risikko
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 17/2012-2013