Lagförslag 18/2012-2013
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 18/2012-2013 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2013-04-22 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Användningsbegränsning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning. Landskapslagen innebär en anpassning till nya EU-regler om användningsbegränsning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning.
Landskapslagens bestämmelser innebär utökade förpliktelser för tillverkare, importörer och distributörer av elektrisk och elektronisk utrustning och för tillverkarnas representanter att säkerställa att utrustningen överensstämmer med kraven och att vidta åtgärder om det finns skäl att misstänka att en elektrisk eller elektronisk utrustning strider mot föreskrivna krav.
Förslaget innebär att Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ska vara tillsynsmyndighet. Landskapslagen gör det möjligt att tillgripa administrativa tvångsmedel vid förseelser och ålägga näringsidkare en skyldighet att ersätta tillsynsmyndighetens kostnader för undersökningar och tester, om det visar sig att en elektrisk eller elektronisk utrustning inte uppfyller kraven.
INNEHÅLL
2.2 Det nya RoHS-direktivet – en översikt
3. Nuvarande central lagstiftning och behovet av lagändringar
5. Konsekvenserna av landskapsregeringens förslag
5.1 Ekonomiska och administrativa konsekvenser
5.3 Konsekvenser för miljön och det åländska näringslivet
Lag om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning
Allmän motivering
1. Inledning
Elektrisk och elektronisk utrustning innehåller hälso- och miljöfarliga ämnen. De kan utgöra en risk för människors hälsa och för miljön, framför allt vid hantering av avfall. Därför har det ansetts viktigt att inom Europeiska unionen (EU) skapa ett regelsystem som begränsar användningen av farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter.
2. EU-lagstiftning
2.1 Allmänt
Ända sedan år 2002 har Europeiska unionen reglerat användningen av farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/95/EG om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter (gamla RoHS-direktivet).[1] Emellertid har Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning (nya RoHS-direktivet) ersatt det gamla RoHS-direktivet.
2.2 Det nya RoHS-direktivet – en översikt
Strategin inom EU:s s.k. integrerade produktpolitik är att minska konsumtionen av miljöfarliga produkter, reducera för miljön skadliga egenskaper hos olika produkter, främja en miljövänlig produktanvändning samt en säker hantering då produkter tas ur bruk och ska kasseras. Nya RoHS-direktivet utgör ett viktigt styrmedel för den integrerade produktpolitiken. Genom direktivet styrs produktionen och konsumtionen av elektrisk och elektronisk utrustning i en miljövänligare riktning.
Gamla RoHS-direktivet bestod närmast av begränsningar av användningen av vissa farliga ämnen och av undantag från begränsningarna. I det nya RoHS-direktivet utvidgas regleringen avsevärt med nya förpliktelser som gäller bl.a. importörer och distributörer och som syftar till att säkerställa utrustningens överensstämmelse med olika miljökrav. Den rättsliga grunden för nya RoHS-direktivet är artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) som innehåller bestämmelser om tillnärmning av lagstiftning för att nå målen i fråga om den inre marknaden.
Utöver att många för importörer och distributörer nya förpliktande bestämmelser införts har även tillämpningsområdet för nya RoHS-direktivet utvidgats till att omfatta all elektrisk och elektronisk utrustning. Till de nya kategorierna av utrustning hör bl.a. medicintekniska produkter, övervaknings- och kontrollinstrument samt automater. Enligt punkt 11 i bilaga I till direktivet ska det förutom på de angivna produktkategorierna även tillämpas på annan elektrisk och elektronisk utrustning som inte direkt kan hänföras till någon av de i nämnda bilaga angivna kategorierna. De bestämmelser som gäller de nya kategorierna av utrustning träder i kraft stegvis fram till juli 2019. Listan över förbjudna ämnen har inte ändrats i direktivet, men den ska ses över på nytt 2014 och därefter regelbundet på förslag av Europeiska kommissionen eller medlemsstaterna. Undantag från begränsningarna av farliga ämnen har beviljats för vissa användningsområden, reservdelar och kablar. För undantagen, har det beroende på kategori, satts en maximal giltighetstid på fem eller sju år, och kriterier för beviljandet av nya undantag har införts i syfte att beakta större socioekonomiska aspekter.
De bestämmelser i nya RoHS-direktivet som är av teknisk natur ingår i bilagorna, som har varierande ändringsförfaranden. Bilagorna I (kategorier av elektrisk och elektronisk utrustning som omfattas av direktivet), V (innehållet i ansökningar som gäller undantag) och VI (innehållet i EU-försäkran om överensstämmelse) kan ändras bara genom beslut av Europaparlamentet och rådet på förslag av kommissionen. Däremot beslutar kommissionen med stöd av delegerade befogenheter om ändring av bilagorna II (farliga ämnen som omfattas av begränsningar), III och IV (användning som undantas från begränsningar).
3. Nuvarande central lagstiftning och behovet av lagändringar
Genom statsrådets förordning om begränsning av användningen av farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter (FFS 853/2004, statsrådsförordningen), har gamla RoHS-direktivet implementerats i rikslagstiftningen. Statsrådförordningen har i sin tur gjorts tillämplig på Åland genom landskapsförordningen (2005:25) om producentansvar (producentansvarsförordningen).[2]
Till följd av de nya EU-bestämmelserna har regeringen nyligen överlämnat en proposition till riksdagen med förslag till lag om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning.[3] I propositionen föreslås vid sidan av nya materiella bestämmelser även att statsrådsförordningen ska upphävas. Regeringens lagförslag har ännu inte slutbehandlats av riksdagen. Emellertid har förslaget behandlats av riksdagens grundlagsutskott som i sitt utlåtande bl.a. framhållit att den föreslagna lagen blir tydligare om den kompletteras med förordningsbemyndiganden som möjliggör utfärdande av detaljbestämmelser på förordningsnivå. Sådana bemyndiganden saknas för närvarande, i stället hänvisas direkt till nya RoHS-direktivet i fråga om vissa tekniska och detaljerade krav.[4] Det finns fog för antagandet att riksdagen i slutändan tar fasta på grundlagsutskottets synpunkter och även kan komma att göra ytterligare ändringar i regeringens lagförslag. Med det regelsystem som för närvarande finns på Åland medför dessa omständigheter på rikssidan att den åländska lagstiftningen måste ändras för att nya RoHS-direktivet ska kunna implementeras även på Åland.
4. Förslag
Det finns inte någon anledning att på Åland lagstiftningsmässigt avvika nämnvärt från de huvudsakliga principerna som ligger till grund för de i regeringspropositionen föreslagna lagbestämmelserna. Nya RoHS-direktivet måste implementeras på Åland och de i nämnda lagbestämmelser angivna kraven som ställs på företagare i riket måste även ställas på motsvarande åländska företagare som utövar motsvarande verksamhet på Åland. Likformighet med rikets lagstiftning bör således eftersträvas. Vidare innehåller de föreslagna lagbestämmelserna reglering av rikslagstiftningsnatur från vilken det inte det finns möjlighet att avvika. Bestämmelserna i fråga handlar dessutom mycket om hur berörda förvaltningsmyndigheter ska förfara för att lagen ska kunna verkställas. Detta, inklusive det faktum att man på Åland redan valt att använda sig av blankettlagstiftningstekniken inom det rättsområde som reglerar användningsbegränsningen av farliga ämnen elektrisk och elektronisk utrustning, gör det mest rationellt att även fortsättningsvis använda sig av nämnda lagstiftningsteknik inom rättsområdet ifråga. Landskapsregeringen föreslår därför att lagtinget antar en landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning, nedan kallad blankettlagen. Blankettlagen innebär att den bestämmelse i producentansvarsförordningen genom vilken statsrådsförordningen varit tillämplig på Åland ska upphävas.
5. Konsekvenserna av landskapsregeringens förslag
5.1 Ekonomiska och administrativa konsekvenser
Landskapsregeringens förslag har inga avgörande ekonomiska konsekvenser för Ålands del. När det gäller de administrativa konsekvenserna kan konstateras att förslaget innebär att Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM) kommer att påföras ytterligare tillsynsuppgifter som innebär ett merarbete vars omfattning för närvarande kan vara svårt att uppskatta. Om tillsynen kan utövas till fullo inom ramen för ÅMHM:s nuvarande administrativa resurser eller om det måste anslås ytterligare medel till ÅMHM:s verksamhet kommer landskapsregeringen att ta ställning till i behandlingen av budgeten för år 2014. Det handlar i allt väsentligt om att kontrollera att de produkter som ska marknadsföras, distribueras och säljas har de märkningar som krävs enligt EU-rätten och som därmed utvisar att lagstiftningens produktkrav är uppfyllda.
5.2 Jämställdhetskonsekvenser
Landskapsregeringens förslag inga kända konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män.
5.3 Konsekvenser för miljön och det åländska näringslivet
I och med att tillämpningsområdet blir mer omfattande leder den föreslagna blankettlagen till en minskning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning. Tack vare det utvidgade tillämpningsområdet bedöms mängden farliga ämnen som kommer ut i omgivningen från övervaknings- och kontrollinstrument samt från avfallet från dem att minska i framtiden. Förslaget förutsätter dock en fungerande tillsyn över bestämmelsernas efterlevnad.
De nya förpliktelserna för näringsidkare bidrar till att de måste beakta lagens krav på begränsning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning. Detta väntas leda till minskade mängder farliga ämnen i all elektrisk och elektronisk utrustning som släpps ut på marknaden. För det åländska näringslivet bedöms dessa förpliktelser inte vara särskilt betungande eftersom det inte förekommer någon tillverkning av elektriska och elektroniska produkter på Åland. På Åland handlar det om import, marknadsföring, försäljning och distribution av produkter som redan är tillverkade på annat håll och som bör vara testade, kontrollerade och CE-märkta i vederbörlig ordning i överensstämmelse av EU:s produktkrav.
6. Lagstiftningsbehörighet
Lagförslaget i regeringspropositionen innehåller bestämmelser som hänför sig till rättsområdet för natur- och miljövård vilket hör till landskapets behörighet enligt 18 § 10 punkten självstyrelselagen (1991:71) för Åland. Det innehåller även bestämmelser om skötseln av olika förvaltningsuppgifter.
Enligt 27 § 3 punkten självstyrelselagen ankommer det på riket att lagstifta om skötseln av de förvaltningsuppgifter som innebär verkställighet av de bestämmelser som reglerar sådant som hör till rikets behörighet. Skötseln av de förvaltningsuppgifter som innebär verkställighet av bestämmelser som reglerar sådant som hör till landskapets behörighet ankommer det på lagtinget att lagstifta om enligt 18 § 1 punkten i självstyrelselagen.
Enligt 27 § 12 punkten självstyrelselagen hör utrikeshandel till rikets lagstiftningsbehörighet. I detaljmotiveringen till nämnda lagrum i självstyrelselagen, proposition nr 73 från 1990 på sidan 75, anges dock att ”Handelspolitiska begränsningar av införsel och utförsel av varor skall också i framtiden enlig förslaget regleras av riksorganen. Företas begränsningen av andra orsaker, t.ex. tekniska säkerhetskrav eller av kultur- eller miljöpolitiska skäl, skall behörigheten bedömas utgående från det rättsområde som åtgärden i sakligt hänseende närmast hänför sig till.” Lagförslaget i regeringspropositionen innehåller bestämmelser om bl.a. importörers skyldighet gentemot tillsynsmyndigheterna. Import relaterar sig till utrikeshandel. Emellertid är inte bestämmelserna om importörernas skyldighet av handelspolitisk karaktär utan det rör sig om skyldigheter som måste iakttas för att miljökraven i nya RoHS-direktivet ska kunna uppfyllas. Bestämmelserna hänför sig således till rättsområdet för natur- och miljövård varom landskapet har behörighet att lagstifta.
Vidare innehåller lagförslaget i regeringspropositionen bestämmelser som hänför sig till rättsområdet för standardisering vilket hör till rikets behörighet enligt 27 § 19 punkten självstyrelselagen. Utöver detta innehåller lagförslaget i fråga bestämmelser som hänför sig till rättsområdena för beläggande av straff och storleken av straff, utsättande och utdömande av vite, rättsskipning samt skadestånd. När det gäller dessa rättsområden konstaterar landskapsregeringen följande. Enligt 18 § 25 punkten självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet ifråga om beläggande med straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. Enligt 18 § 26 punkten självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet ifråga om utsättande och utdömande av vite samt användning av andra tvångsmedel inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet.
Enligt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet inom rättsområdet för rättsskipning med beaktande av bl.a. vad som föreskrivs i 25 § om förvaltningsrättskipning i självstyrelselagen. Enligt 27 § 41 punkten självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet ifråga om andra än i 27 § särskilt nämnda privaträttsliga angelägenheter, såsom skadestånd, om de inte direkt hänför sig till ett rättsområde som enligt denna lag hör till landskapets lagstiftningsbehörighet.
Enligt 19 § 3 mom. självstyrelselagen kan i en landskapslag, för vinnande av enhetlighet och överskådlighet, ”upptas stadganden av rikslagstiftningsnatur som i sak överensstämmer med motsvarande stadganden i rikslag. Upptagande av sådana stadganden i en landskapslag medför inte ändring i fördelningen av lagstiftningsbehörigheten mellan riket och landskapet.”
7. Beredningsarbete
Förslaget har beretts som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i samarbete med miljöbyrån vid Ålands landskapsregering. Under beredningen har hänsyn tagits till terminologin i den nya lagtingsordningen, något som kommer till uttryck i bl.a. den föreslagna blankettlagens rubrik.
Som framgår av redogörelsen ovan har en lag om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning ännu inte antagits av riksdagen men i.o.m. att behandlingen i riksdagen är långt framskriden kan med fog antas att lagen kommer att träda i kraft under första halvan av år 2013. Det är angeläget att nya RoHS-direktivet implementeras i landskapslagstiftningen så fort som möjligt. Ålands lagting bör därför ges möjlighet att kunna slutbehandla landskapsregeringens förslag under lagtingets vårsession.
Detaljmotivering
Landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning
1 § Lagens tillämpningsområde Genom 1 mom. i denna paragraf kommer blankettlagstiftningstekniken till användning. Bestämmelsen syftar till att göra det möjligt att på Åland tillämpa riksbestämmelser på lagnivå som reglerar begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning, med beaktande av åländska förhållanden.
Riksbestämmelserna i fråga, dvs. den kommande lagen om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning (rikslagen), kan framdeles komma att ändras av olika skäl. För att det åländska regelverket, inom det rättsområde som lagen i fråga berör, ska överensstämma med rikets är det viktigt att det finns bestämmelser som automatiskt gör framtida lagändringar i riket tillämpliga på Åland. Med anledning av detta har bestämmelsen i 2 mom. om författningsändringar intagits i förslaget. Med ändringar avses dock inte de fall där hela rikslagen upphävs.
2 § Förvaltningsuppgifter Rikslagen innehåller ett antal bestämmelser som reglerar sådant som hör till landskapets behörighet. Genom denna paragraf åläggs landskapsregeringen och ÅMHM skötseln av förvaltningsuppgifter som måste utföras för att nämnda bestämmelser ska kunna verkställas.
3 § Hänvisningar Det är viktigt att blankettlagen samverkar med andra delar av den åländska lagstiftningen i likhet med hur rikslagen i riket samverkar med övrig rikslagstiftning. I rikslagen finns hänvisningar till bestämmelser i annan rikslagstiftning som har motsvarigheter i den åländska lagstiftningen. Därför måste det i blankettlagen intas undantagsbestämmelser som innebär att hänvisningar i rikslagen ersätts med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den åländska lagstiftningen.
4 § Språkkrav I 43 § i självstyrelselagen finns bestämmelser som innebär att statsrådet ska verka för att behövlig information om varor och tjänster till åländska konsumenter i mån av möjlighet ges på svenska. Statsrådet ska även se till att bestämmelser och föreskrifter som ska gälla på Åland finns tillgängliga på svenska. För att understryka vikten av självstyrelselagens språkkrav, inte minst i detta sammanhang, har därför denna paragraf intagits i förslaget.
5 § Skyldigheten att lämna uppgifter och dokument Denna paragraf utgör ett materiellt undantag från rikslagen och är en konsekvens av att landskapsregeringen och ÅMHM, i enlighet med blankettlagen, på Åland ska sköta sådana förvaltningsuppgifter som i riket ska skötas av olika riksmyndigheter i enlighet med vad som föreskrivs i rikslagen.[5]
6 § Besvär I paragrafen har det intagits en bestämmelse som innebär att besvär över lagligheten av ett beslut som ÅMHM fattat enligt blankettlagen, får anföras i enlighet med vad som föreskrivs i 19 § landskapslagen (2007:115) om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Besvärsbestämmelser syftar i allmänhet till att förmå förvaltningsmyndigheter att vinnlägga sig om att en god förvaltning upprätthålls till gagn för samhällsmedborgarna. Genom att införa besvärsbestämmelser i lagen får den enskilde tillgång till ett rättsäkerhetsinstrument som kan användas exempelvis då materiellt oriktiga förvaltningsbeslut fattats till nackdel för honom eller henne. Enligt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet inom rättsområdet för rättsskipning med beaktande av bl.a. vad som föreskrivs i 25 § om förvaltningsrättskipning i självstyrelselagen. I förevarande fall innebär detta att besvär över lagligheten i ÅMHM:s beslut överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol.
Landskapsregeringen nämns inte i paragrafen trots att landskapsregeringen i enlighet blankettlagens 2 § anförtrotts skötseln av förvaltningsuppgifter. Dessa uppgifter är emellertid av mer övergripande art i det att de handlar om en allmän styrning och uppföljning av verkställigheten av blankettlagen och tillsynen över densamma. Utförande av denna uppgift leder inte till den typ av intressekollisioner som kan aktualisera besvärsförfaranden. ÅMHM däremot har att utöva tillsyn över efterlevnaden blankettlagen och i samband därmed kan det uppstå situationer som innebär intressekollision mellan myndigheten och den enskilde. Följaktligen måste det i dessa fall, av ovan nämnda skäl, finnas en möjlighet för den enskilde att få ett beslut prövat i rättslig instans.
7 § Landskapsförordning Paragrafen har formulerats i överensstämmelse med den modell som tillämpas inom annan landskapslagstiftning, t.ex. livsmedelskontroll. Ordalydelsen i paragrafen gör det möjligt att på ett smidigt sätt tillämpliggöra de riksförfattningar på förordnings- och beslutsnivå som i detalj reglerar användningsbegränsningen av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning och vad som i anslutning därtill ska iakttas på Åland. Ordalydelsen i paragrafen ger dessutom utrymme för landskapsregeringen att välja om landskapsförordningar inom det aktuella området i framtiden ska utformas som blankettförordningar eller som fulltextförordningar. Generellt sett är dock blankettförordningar att föredra eftersom det på Åland oftast inte finns någon anledning att i vidare bemärkelse avvika från rikets regelverk på förordnings- och beslutsnivå.
8 § Ikraftträdelse Avsikten är att blankettlagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför i paragrafen att datumet för ikraftträdande lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Genom denna paragraf föreslås även den bestämmelse i producentansvarsförordningen varigenom statsrådsförordningen tillämpats på Åland upphävd.
9 § Övergångsbestämmelser Enligt förslaget får elektrisk och elektronisk utrustning som inte omfattas av tillämpningsområdet för 1 § 4 punkten producentansvarsförordningen och som inte uppfyller kraven i denna lag fortsätta att tillhandahållas på marknaden till och med den 22 juli 2019, om inte något annat föreskrivs i den föreslagna lagen eller i artikel 4.3 i nya RoHS-direktivet.
Förslaget innebär att all elektrisk och elektronisk utrustning som inte utesluts genom särskilda bestämmelser faller inom ramen för direktivets och därmed denna lags tillämpningsområde fr.o.m. den 23 juli 2019. Den praktiska betydelsen av övergångsbestämmelsen är att all elektrisk och elektronisk utrustning som inte utesluts genom en särskild bestämmelse i nya RoHS-direktivet omfattas av bestämmelserna i direktivet och denna lag fr.o.m. den 23 juli 2019. Övergångsbestämmelsen införs för att tillverkare, importörer, distributörer och försäljare ska få en skälig tid på sig att anpassa produktionskedjan så att framtida produkter uppfyller de kvalitetskrav som nya RoHS-direktivet förutsätter.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
L A N D S K A P S L A G
om tillämpning på Åland av lagen om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Lagens tillämpningsområde
Inom landskapets behörighet och med de avvikelser som följer av denna lag ska lagen om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning (FFS / ) tillämpas på Åland.
Ändras något i lagen om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning som hör till landskapets behörighet ska ändringarna gälla på Åland från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket, om inte annat följer av denna lag.
2 §
Förvaltningsuppgifter
De förvaltningsuppgifter som enligt lagen om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning ankommer på miljöministeriet ska på Åland skötas av landskapsregeringen, till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet på området. De förvaltningsuppgifter som lagen om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning ankommer på Säkerhets- och kemikalieverket ska på Åland skötas av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet på området.
3 §
Hänvisningar
Inom landskapets behörighet ska hänvisningen till lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) i 21 § 2 mom. lagen om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning avse landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet.
4 §
Språkkrav
Anvisningar, anteckningar och annan information som enligt lagen om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning ska finnas på eller i anslutning till elektrisk och elektronisk utrustning som saluförs eller importeras till Åland ska vara avfattade på svenska.
5 §
Skyldigheten att lämna uppgifter och dokument
Uppgifter och dokument som enligt lagen om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning ska lämnas till en tillsynsmyndighet ska på Åland lämnas till Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.
6 §
Besvär
Besvär över lagligheten i Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighets beslut enligt denna lag får anföras i enlighet med vad som föreskrivs i 19 § landskapslagen (2007:115) om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.
7 §
Landskapsförordning
Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar inom rättsområdet för begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning och som i riket utfärdats med stöd av lag ska tillämpas på Åland oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver.
8 §
Ikraftträdelse
Denna lag träder i kraft den
Genom denna lag upphävs 1 § 4 punkten landskapsförordningen om (2005:25) om producentansvar.
9 §
Övergångsbestämmelser
Elektrisk och elektronisk utrustning som inte omfattas av tillämpningsområdet för 1 § 4 punkten landskapsförordningen (2005:25) om producentansvar och som inte uppfyller kraven i denna lag får fortsätta att tillhandahållas på marknaden till och med den 22 juli 2019, om inte något annat följer av denna lag eller artikel 4.3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning.
| Mariehamn den 22 april 2013 | |
|
L a n t r å d |
Camilla Gunell |
|
Föredragande minister |
Carina Aaltonen |
Bilaga
Utdrag från RP 6/2013 rd
Lag
om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning
(FFS / )
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Lagens syfte
Syftet med denna lag är att skydda människors hälsa och miljön genom att begränsa användningen av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning och främja för miljön skonsamma sätt att återvinna och bortskaffa avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning.
Genom lagen genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning, nedan RoHS-direktivet.
2 §
Tillämpningsområde
Denna lag tillämpas på elektrisk och elektronisk utrustning.
Lagen tillämpas dock inte på
1) vapen, ammunition och materiel som är avsedda för militära ändamål eller på annan utrustning som hänför sig till tryggandet eller bevakningen av rikets centrala säkerhetsintressen,
2) utrustning som är utformad för att sändas ut i rymden,
3) sådana storskaliga stationära industriverktyg som består av storskaliga grupper av maskiner, utrustning eller komponenter, som fungerar för en viss tillämpning, som installeras permanent och monteras ned av fackmän på en viss plats och som används och underhålls av fackmän i en industriell produktionsanläggning eller anläggning för forskning eller utveckling,
4) sådana storskaliga fasta installationer som består av storskaliga kombinationer av apparater eller av andra utrustningar, som sätts samman och installeras av fackmän, som är avsedda att användas permanent på en på förhand bestämd och särskilt avsedd plats och som monteras ned av fackmän,
5) transportmedel för personer eller varor, med undantag för elektriska tvåhjuliga fordon som inte är typgodkända,
6) sådana mobila maskiner som uteslutande görs tillgängliga för yrkesmässig användning, som har en inbyggd källa för kraftgenerering och vars drift kräver endera mobilitet eller kontinuerlig eller halvkontinuerlig förflyttning mellan en följd av fasta arbetsstationer under arbetet,
7) sådana aktiva produkter för hälso- och sjukvård som är avsedda för implantation som avses i 5 § 1 mom. 2 punkten i lagen om produkter och utrustning för hälso- och sjukvård (629/2010),
8) solcellspaneler som är avsedda för ett system som fackmän har utformat, satt samman och installerat för permanent användning på en bestämd plats i syfte att producera energi av solljus för offentliga, kommersiella eller industriella tillämpningar eller tillämpningar i bostäder,
9) utrustning som är särskilt utformad för forsknings- och utvecklingssyften och som endast görs tillgänglig för yrkesmässig verksamhet,
10) utrustning som är särskilt utformad och avsedd att installeras som en del av utrustningar som avses i 1—9 punkten och som kan fylla sin funktion endast om den är en del av dessa utrustningar, och som endast kan ersättas av samma särskilt utformade utrustning.
3 §
Definitioner
I denna lag avses med:
1) elektrisk och elektronisk utrustning utrustning som är beroende av elektrisk ström eller elektromagnetiska fält för att uppfylla åtminstone en av de avsedda funktionerna samt utrustning som används för generering, överföring och mätning av sådan ström och sådana fält och som är utformad för att användas med en spänning på högst 1000 volt växelström eller 1500 volt likström,
2) kabel kabel som har en märkspänning under 250 volt och som tjänar som anslutning eller förlängning för att förbinda elektrisk eller elektronisk utrustning till eluttaget eller för att ansluta två eller flera elektriska eller elektroniska utrustningar till varandra,
3) reservdel en sådan separat del av en elektrisk eller elektronisk utrustning som behövs för att utrustningen ska fungera som avsett, som kan ersätta en del i en elektrisk eller elektronisk utrustning och som gör att utrustningens funktionsduglighet återställs eller uppgraderas,
4) tillverkare varje fysisk eller juridisk person som tillverkar, låter tillverka eller låter utforma en elektrisk eller elektronisk utrustning och marknadsför utrustningen i eget namn eller under eget varumärke,
5) tillverkarens representant varje inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet etablerad fysisk eller juridisk person som enligt skriftlig fullmakt från tillverkaren har rätt att utföra särskilda uppgifter i tillverkarens ställe,
6) distributör varje fysisk eller juridisk person i leverantörskedjan, andra än tillverkaren eller importören, som tillhandahåller en elektrisk eller elektronisk utrustning på marknaden,
7) importör varje inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet etablerad fysisk eller juridisk person som släpper ut elektrisk eller elektronisk utrustning som härrör från ett tredjeland på marknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
8) näringsidkare tillverkaren, tillverkarens representant, importören och distributören,
9) tillhandahållande på marknaden varje leverans av en elektrisk eller elektronisk utrustning för distribution, förbrukning eller användning på marknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller kostnadsfritt,
10) utsläppande på marknaden tillhandahållande av en elektrisk eller elektronisk utrustning på marknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet för första gången,
11) CE-märkning märkning som avses i artikel 30 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och genom vilken tillverkaren visar att produkten överensstämmer med tillämpliga krav som fastställs i harmoniserad unionslagstiftning om märkning,
12) homogent material material med genomgående konstant sammansättning eller material som består av en kombination av material och som inte kan åtskiljas eller separeras i enskilda material genom mekaniska åtgärder såsom isärskruvning, kapning, krossning eller slipning,
13) harmoniserad standard europeisk standard som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 om europeisk standardisering och om ändring av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och 2009/105/EG samt om upphävande av rådets beslut 87/95/EEG och Europaparlamentets och rådets beslut 1673/2006/EG och som antagits på grundval av Europeiska kommissionens begäran för tillämpningen av unionens harmoniseringslagstiftning,
14) teknisk dokumentation dokument som innehåller en lämplig analys och bedömning av riskerna, som upprättas av tillverkaren och som utgör grund för en bedömning av om en elektrisk eller elektronisk utrustning uppfyller de tillämpliga kraven,
15) teknisk specifikation dokument där det fastställs vilka tekniska krav som ska uppfyllas av en elektrisk eller elektronisk utrustning.
2 kap.
Överensstämmelse med kraven och tillverkarens skyldigheter
4 §
Begränsningar i användningen av farliga ämnen och undantag från dem
Elektrisk och elektronisk utrustning, inklusive kablar och reservdelar för reparation, återanvändning, uppgradering av funktioner eller förbättrad kapacitet, får inte innehålla farliga ämnen som nämns i bilaga II till RoHS-direktivet så att maximikoncentrationen enligt bilagan överskrids för homogena material.
Det är dock tillåtet att överskrida koncentrationsgränsen enligt 1 mom.
1) i kablar och reservdelar som avses i artikel 4.4 och 4.5 i RoHS-direktivet,
2) i utrustning och för ändamål som anges i bilagorna III och IV till RoHS-direktivet.
En näringsidkare får ansöka hos Europeiska kommissionen om beviljande, förnyelse eller återkallelse av ett undantag som avses i 2 mom. 2 punkten. När ansökan görs och behandlas ska förfarandet enligt artikel 5 i RoHS-direktivet iakttas.
5 §
Säkerställande av överensstämmelse med kraven
Tillverkarna ska innan de släpper ut elektrisk och elektronisk utrustning på marknaden säkerställa att utrustningen har utformats och tillverkats i enlighet med kraven i denna lag.
Tillverkarna ska för att säkerställa att den elektriska och elektroniska utrustningen stämmer överens med kraven sörja för den interna tillverkningskontrollen och upprättandet av teknisk dokumentation enligt modul A i bilaga II till Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG. Utrustningens överensstämmelse med kraven kan säkerställas också inom ramen för något annat förfarande för bedömning av överensstämmelse som är minst lika strängt och uppfyller vad som föreskrivs i unionslagstiftningen.
Tillverkarna ska bevara den tekniska dokumentationen i tio år efter det att den elektriska eller elektroniska utrustningen har släppts ut på marknaden.
6 §
EU-försäkran om överensstämmelse
När en tillverkare har försäkrat sig om att en elektrisk eller elektronisk utrustning uppfyller vad som föreskrivs i 4 §, ska tillverkaren upprätta en EU-försäkran om överensstämmelse enligt bilaga VI till RoHS-direktivet på finska eller svenska eller på något annat språk som godtas av tillsynsmyndigheten. Tillverkaren ska bevara EU-försäkran om överensstämmelse i tio år efter det att den elektriska eller elektroniska utrustningen har släppts ut på marknaden.
I EU-försäkran om överensstämmelse ska det också på lämpligt sätt tas hänsyn till ändringar i en serietillverkad elektrisk eller elektronisk utrustnings utformning eller egenskaper och till ändringar i de harmoniserade standarder eller tekniska specifikationer som det hänvisas till vid försäkran om överensstämmelse för en elektrisk eller elektronisk utrustning.
7 §
Märkning och kontaktuppgifter på elektrisk och elektronisk utrustning
Tillverkaren ska förse färdig elektrisk eller elektronisk utrustning som uppfyller kraven i denna lag eller utrustningens märkskylt med CE-märkning innan utrustningen släpps ut på marknaden. Märkningen ska vara synlig, lätt läsbar och permanent. Om det inte är möjligt eller motiverat att förse utrustningen eller dess märkskylt med CE-märke, ska märket fästas på förpackningen och på de medföljande dokumenten.
Tillverkaren ska säkerställa att den elektriska eller elektroniska utrustningen förses med typnummer, partinummer, serienummer eller annan identifieringsmärkning. Om det inte är möjligt att fästa sådan märkning på utrustningen, ska den fästas på förpackningen eller på de medföljande dokumenten.
Tillverkaren ska ange sitt namn, sitt registrerade firmanamn eller registrerade varumärke och sin adress på den elektriska eller elektroniska utrustningen eller, om detta inte är möjligt, på förpackningen eller på ett dokument som följer med utrustningen. Av adressen ska framgå en kontaktpunkt där tillverkaren kan nås.
8 §
Presumtion om överensstämmelse
Utrustning som är CE-märkt ska anses uppfylla kraven i denna lag, om inte något annat visas. Innan utrustningen förses med CE-märkning ska tillverkaren bedöma utrustningens eller materialens och komponenternas överensstämmelse med kraven med hjälp av mätmetoder som följer harmoniserade standarder eller som allmänt anses vara de exaktaste och tillförlitligaste och som kan upprepas.
9 §
Förfarandet vid bristande överensstämmelse
En tillverkare som har skäl att misstänka att elektrisk eller elektronisk utrustning som tillverkaren har släppt ut på marknaden inte uppfyller kraven i denna lag ska omedelbart vidta åtgärder för att få utrustningen att överensstämma med kraven eller för att dra tillbaka utrustningen, eller vid behov vidta åtgärder för att utrustning som redan tillhandahållits användarna ska återkallas till tillverkaren. Tillverkaren ska omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten om utrustningens bristande överensstämmelse och om alla åtgärder som vidtagits.
Tillverkarna ska föra register över elektrisk och elektronisk utrustning som inte överensstämmer med kraven och över återkallelse av utrustning i enlighet med 1 mom. samt informera sina distributörer om sådan utrustning och om återkallelse av den.
10 §
Tillverkarens representant
En tillverkare får skriftligen utse en representant. Representanten ska få fullmakt att åtminstone
1) hålla EU-försäkran om överensstämmelse och den tekniska dokumentationen tillgänglig för tillsynsmyndigheten i tio år efter det att en elektrisk eller elektronisk utrustning har släppts ut på marknaden,
2) ge tillsynsmyndigheten alla dokument som behövs för att visa att den elektriska eller elektroniska utrustningen överensstämmer med kraven,
3) i övrigt samarbeta med tillsynsmyndigheten för att säkerställa att den elektriska eller elektroniska utrustningen uppfyller kraven i denna lag.
Tillverkaren får inte överföra sina skyldigheter enligt 5 § 1 och 2 mom. på sin representant.
3 kap.
Importörens och distributörens skyldigheter
11 §
Importörens skyldigheter när utrustning släpps ut på marknaden
Importören ska innan en elektrisk eller elektronisk utrustning släpps ut på marknaden säkerställa att tillverkaren har fullgjort sina skyldigheter enligt 5 § 1 och 2 mom., 6 och 7 § och 9 § 2 mom. Om en importör har skäl att misstänka att en elektrisk eller elektronisk utrustning inte uppfyller kraven i denna lag, ska importören omedelbart underrätta tillverkaren och tillsynsmyndigheten om detta. Importören får inte släppa ut utrustningen på marknaden förrän den uppfyller kraven i denna lag.
Importören ska ange sitt namn, sitt registrerade firmanamn eller registrerade varumärke och en adress där importören kan nås på den elektriska eller elektroniska utrustningen eller, om detta inte är möjligt, på förpackningen eller på ett dokument som följer med utrustningen.
Importören ska hålla en kopia av EU-försäkran om överensstämmelse tillgänglig för tillsynsmyndigheten i tio år efter det att den elektriska eller elektroniska utrustningen har släppts ut på marknaden och säkerställa att myndigheten på begäran kan få tillgång till den tekniska dokumentationen.
12 §
Importörens skyldigheter när utrustning som släppts ut på marknaden inte överensstämmer med kraven
En importör som har skäl att misstänka att en elektrisk eller elektronisk utrustning som importören har släppt ut på marknaden inte uppfyller kraven i denna lag ska omedelbart vidta åtgärder för att få utrustningen att överensstämma med kraven, för att dra tillbaka utrustningen eller vid behov för att utrustning som redan tillhandahållits användarna ska återkallas till importören.
Importören ska omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten om den elektriska eller elektroniska utrustningens bristande överensstämmelse och om alla åtgärder som vidtagits.
Importören ska föra register över elektrisk och elektronisk utrustning som inte överensstämmer med kraven och över återkallelse av utrustning samt informera distributörerna om sådan utrustning och om återkallelse av den.
13 §
Distributörens skyldigheter när utrustning tillhandahålls på marknaden
Distributören ska innan en elektrisk eller elektronisk utrustning tillhandahålls på marknaden kontrollera att utrustningen är försedd med all den märkning och information som avses i 7 § och 11 § 2 mom. Om en distributör har skäl att misstänka att en elektrisk eller elektronisk utrustning inte uppfyller kraven i denna lag, ska distributören informera såväl tillverkaren eller importören som tillsynsmyndigheten om detta. Distributören får inte tillhandahålla utrustningen på marknaden förrän den uppfyller kraven i denna lag.
14 §
Distributörens skyldigheter när utrustning som tillhandahållits på marknaden inte överensstämmer med kraven
En distributör som har skäl att misstänka att en elektrisk eller elektronisk utrustning som distributören har tillhandahållit på marknaden inte uppfyller kraven i denna lag ska säkerställa att tillverkaren, importören eller vid behov distributören själv vidtar åtgärder för att få utrustningen att överensstämma med kraven, för att dra tillbaka utrustningen eller vid behov för att utrustning som redan tillhandahållits användarna ska återkallas till distributören.
Distributören ska omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten om utrustningens bristande överensstämmelse och om alla åtgärder som vidtagits.
15 §
Tillämpning av tillverkares skyldigheter på importörer och distributörer
Importörer och distributörer har en tillverkares skyldigheter, om de släpper ut elektrisk eller elektronisk utrustning på marknaden i eget namn eller under eget varumärke eller ändrar en elektrisk eller elektronisk utrustning som redan har släppts ut på marknaden på ett sätt som kan inverka på hur kraven i denna lag uppfylls.
4 kap.
Styrning och tillsyn
16 §
Styrning och utveckling
Miljöministeriet svarar för den allmänna styrningen, uppföljningen och utvecklingen av verksamhet som avses i denna lag.
17 §
Tillsynsmyndigheter
Säkerhets- och kemikalieverket är tillsynsmyndighet enligt denna lag. Bestämmelser om behörigheten för tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården att övervaka produkter för hälso- och sjukvård finns i lagen om produkter och utrustning för hälso- och sjukvård.
18 §
Information om beredning och ikraftträdande av ändringar i RoHS-direktivet
Miljöministeriet och Säkerhets- och kemikalieverket ska i ett datanät informera om beredning och ikraftträdande av i RoHS-direktivet avsedda begränsningar av användningen av farliga ämnen och om undantag från dem.
19 §
Tullens befogenheter före övergång till fri omsättning
Tullen får avbryta en elektrisk eller elektronisk utrustnings övergång till fri omsättning på Europeiska unionens marknad, om
1) utrustningen har egenskaper som ger anledning att anta att den kan utgöra en allvarlig risk för hälsan eller miljön,
2) utrustningen inte har försetts med märkning i enlighet med kraven i denna lag, eller
3) utrustningens CE-märkning är felaktig eller vilseledande.
Om Tullen avbryter en utrustnings övergång till fri omsättning, ska Tullen omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten om saken.
20 §
Utlämnande av uppgifter och samarbete med tillsynsmyndigheten
En näringsidkare ska på begäran lämna tillsynsmyndigheten uppgifter och dokument som behövs för tillsynen över efterlevnaden av denna lag och för verkställigheten av den, på finska eller svenska eller på något annat språk som godtas av tillsynsmyndigheten, och även i övrigt samarbeta med tillsynsmyndigheten i syfte att säkerställa att den elektriska och elektroniska utrustningen överensstämmer med kraven.
Tillsynsmyndigheten har i tio år efter det att en elektrisk eller elektronisk utrustning har släppts ut på marknaden rätt att på begäran få uppgifter av en näringsidkare om alla näringsidkare som har levererat elektrisk eller elektronisk utrustning till näringsidkaren eller som näringsidkaren har levererat elektrisk eller elektronisk utrustning till.
21 §
Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter till andra myndigheter
Tillsynsmyndigheten har oberoende av den sekretess som föreskrivs i lag rätt att av andra myndigheter få uppgifter som är nödvändiga för tillsynen enligt denna lag.
Utöver det som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) får tillsynsmyndigheten oberoende av den sekretess som föreskrivs i lag lämna ut sådana sekretessbelagda uppgifter som den fått vid skötseln av sina uppgifter enligt denna lag till
1) åklagaren, polisen och Tullen för förebyggande eller utredning av brott,
2) Tullen och miljövårds- och konsumentskyddsmyndigheterna, om det är nödvändigt att uppgifterna lämnas ut för att myndigheten ska kunna utföra sina uppdrag, och
3) behöriga utländska myndigheter och internationella organ för uppfyllande av förpliktelser som grundar sig på Europeiska unionens regelverk eller på internationella avtal som är bindande för Finland.
22 §
Anlitande av utomstående experter
Tillsynsmyndigheten har rätt att anlita utomstående experter för undersökning, testning eller bedömning av en elektrisk och elektronisk utrustnings överensstämmelse med kraven. De utomstående experterna kan som hjälp för tillsynsmyndigheten eller för en tjänsteinnehavare som tillsynsmyndigheten har utsett delta i inspektioner enligt denna lag och undersöka och testa elektrisk och elektronisk utrustning.
Utomstående experter ska ha den sakkunskap och kompetens som krävs för uppgifterna.
När en utomstående expert utför uppdrag som avses i denna paragraf tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar på experten. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).
23 §
Inspektionsrätt
Tillsynsmyndigheten har för tillsynen över efterlevnaden av denna lag och för verkställigheten av den rätt att, utom i utrymmen som används för permanent boende, utföra inspektioner och undersökningar, utföra mätningar och ta prover samt vidta andra åtgärder som krävs för tillsynen.
En näringsidkare ska på begäran för den representant för tillsynsmyndigheten som utför inspektionen lägga fram sådana dokument för inspektionen som kan vara av betydelse vid tillsynen över efterlevnaden av denna lag. Den representant för tillsynsmyndigheten som utför inspektionen har rätt att få kopior av de dokument som granskas och utskrifter av registreringar i datasystemen.
24 §
Rätt att ta utrustning för undersökning och testning
Tillsynsmyndigheten och Tullen har rätt att ta elektrisk och elektronisk utrustning av en näringsidkare för undersökning och testning, om det behövs för tillsynen över efterlevnaden av denna lag.
25 §
Ersättning för kostnader
Tillsynsmyndigheten och Tullen får ta ut ersättning av en näringsidkare för kostnaderna för undersökning och testning av elektrisk eller elektronisk utrustning som inte överensstämmer med kraven samt för kostnaderna för att i detta syfte skaffa sådan utrustning och hålla den i lager.
26 §
Åtgärder i fråga om utrustning som inte överensstämmer med kraven
Om en elektrisk eller elektronisk utrustning eller märkningen av eller dokumenten över och informationen om utrustningen inte uppfyller kraven i denna lag eller om dokument eller information inte lämnas till tillsynsmyndigheten på begäran, får tillsynsmyndigheten
1) temporärt eller permanent förbjuda näringsidkaren att tillverka sådan utrustning, släppa ut eller tillhandahålla den på marknaden eller i övrigt överlåta utrustningen, samt bestämma att utrustningen ska dras tillbaka,
2) ålägga näringsidkaren att vidta korrigerande åtgärder för att få en utrustning som har släppts ut på marknaden samt märkningen av eller dokumenten över och informationen om utrustningen att uppfylla kraven i denna lag,
3) ålägga näringsidkaren att återta sådan utrustning av användarna som medför allvarlig risk för hälsan eller miljön och att i stället ge en likadan eller likartad ofarlig vara eller att häva köpet, om ett förbud enligt 1 punkten eller ett åläggande enligt 2 punkten inte är tillräckligt,
4) ålägga näringsidkaren att bortföra utrustningen för behandling som avfall om ett åläggande enligt 1—3 punkten inte kan anses tillräckligt eller, om det inte anses ändamålsenligt att behandla utrustningen som avfall, bestämma hur man annars ska gå till väga med utrustningen,
5) ålägga näringsidkaren att offentligt meddela att en fara sammanhänger med utrustningen eller själv lämna ett sådant meddelande på näringsidkarens bekostnad,
6) förbjuda användningen av en utrustning som medför allvarlig risk för hälsan eller miljön.
Näringsidkaren ska inom en skälig, av tillsynsmyndigheten bestämd tid lämna myndigheten en redogörelse för hur ett åläggande eller förbud enligt 1—5 punkten har verkställts.
27 §
Vite och hot om tvångsutförande
Tillsynsmyndigheten får förena ett förbud eller åläggande som den har meddelat med stöd av denna lag med vite eller med hot om tvångsutförande.
28 §
Sökande av ändring i tillsynsmyndighetens beslut
Beslut som tillsynsmyndigheten har meddelat med stöd av denna lag får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Bestämmelser om sökande av ändring finns i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Ett beslut av tillsynsmyndigheten ska iakttas även om det överklagas, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.
5 kap.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
29 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 2013.
Genom denna lag upphävs statsrådets förordning om begränsning av användningen av farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter (853/2004).
30 §
Övergångsbestämmelser
Elektrisk och elektronisk utrustning som inte omfattas av tillämpningsområdet för statsrådets förordning om begränsning av användningen av farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter och som inte uppfyller kraven i denna lag får fortsätta att tillhandahållas på marknaden till och med den 22 juli 2019, om inte något annat föreskrivs i denna lag eller i artikel 4.3 i RoHS-direktivet.
Helsingfors den 7 februari 2013
Statsministerns ställföreträdare, finansminister
JUTTA URPILAINEN
Bostads- och kommunikationsminister
Krista Kiuru
[1] RoHS är en förkortning av engelskans “restriction of hazardous substances”, som i sin tur är en förkortning av uttrycket “restriction of the use of certain hazardous substances in electrical and electronic equipment” i gamla RoHS-direktivets rubrik.
[2] Se vidare 1 § 4 punkten producentansvarsförordningen.
[3] Se RP 6/2013 rd och bilagan nedan.
[4] Se GrUU 5/2013 rd.
[5] Se vidare 20 § i regeringens förslag till lag om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning i bilagan nedan.