Lagförslag 2/2014-2015
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 2/2014-2015 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2014-11-13 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Lagstiftning om familjehem
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår en ny landskapslag om tillämpning av familjevårdarlagen och mindre ändringar i annan lagstiftning om familjevård, det vill säga vård i familjehem. Familjevård tillämpas huvudsakligen inom barnskyddet och kan dessutom vara ett alternativ inom bland annat specialomsorgen och äldreomsorgen. Enligt familjevårdarlagen har kommunerna en skyldighet att arrangera förberedande utbildning för familjevårdare och en kontinuerlig skyldighet att erbjuda familjevårdarna handledning och en viss ledighet. Landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice ändras så att även så kallade professionella familjehem av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet kan beviljas tillstånd att verka i landskapet.
Lagförslaget kompletterar de grundläggande bestämmelser om familjevård som finns i socialvårdslagen, vilken ska tillämpas enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård. En proposition med förslag till ny socialvårdslag är under behandling i riksdagen. Gällande socialvårdslag förblir dock tillämplig i landskapet, vilket har beaktats i lagförslaget.
Målsättningen är att förbättra förutsättningarna för familjevården som en trygg vårdform som främjar nära och långvariga relationer och därmed bidra till en tryggare uppväxt för utsatta barn.
Avsikten är att lagarna ska träda i kraft under den första delen av 2015.
INNEHÅLL
1. Lagstiftningen om familjehem i landskapet
1.1 Översiktligt om gällande bestämmelser
1.2 De grundläggande bestämmelserna i socialvårdslagen
1.3 Särskilda bestämmelser i barnskyddslagen
2. Familjevårdarlagen och annan rikslagstiftning
2.1 Familjevårdarlagens bakgrund och utveckling
2.2 Familjevårdarnas lämplighet och förberedande utbildning
2.3 Arvode, ersättningar och annat stöd
2.4 Rätt till ledighet, pensionsskydd och olycksfallsförsäkring
2.5 Tillstånd enligt lagen om privat socialservice
2.6 Ny socialvårdslag och familjevårdsreform i riket
3. Lagstiftningen om familjehem i Sverige
4. Användningen av familjevård
5. Landskapsregeringens överväganden och förslag
5.1 Förbättrade förutsättningar för familjevården
5.2 Valet av lagstiftningsteknik
5.3 Familjevården och socialvårdens organisation
5.4 Den juridiska formen för ordnande av familjevård
5.6 Familjevårdarens kontaktperson och rätt till ledighet
5.7 Vårdarvode och kostnadsersättningar
5.8 Överväganden med anledning av reformarbetet i riket
7. Lagstiftningens konsekvenser
7.1 Ekonomiska och organisatoriska konsekvenser
7.2 Konsekvenser för barn och unga
7.3 Konsekvenser ur ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv
1. Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av familjevårdarlagen
2. Ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice
4. Ändring av 5 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen
L A N D S K A P S L A G om tillämpning i landskapet Åland av familjevårdarlagen
Bilaga: Familjevårdarlagen (FFS 312/1992)
Allmän motivering
1. Lagstiftningen om familjehem i landskapet
1.1 Översiktligt om gällande bestämmelser
Huvudregleringen av familjevården och de familjehem som tillhandahåller denna vård finns i socialvårdslagen (FFS 710/1982) som är tillämplig i landskapet i enlighet med landskapslagen (1995:101) om tillämplig i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård (blankettlagen om socialvård). I barnskyddslagen (FSS 417/2007) som ska tillämpas enligt landskapslagen (2008:97) om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen (blankettlagen om barnskydd) finns särskilda bestämmelser om familjevård. Eftersom familjevård även kan användas inom annan socialvård finns bestämmelser som har betydelse för familjevårdens förutsättningar även i annan lagstiftning, såsom i lagstiftningen om specialomsorger om utvecklingsstörda, i handikapplagstiftningen eller andra socialvårdsbestämmelser såsom klientavgiftsbestämmelserna enligt blankettlagen om socialvård.
Kommunen har enligt 2 och 5 §§ landskapslagen (2004:3) om kontroll av brottslig bakgrund hos personer som skall arbeta med barn en skyldighet att kräva att familjevårdaren visar upp ett straffregisterutdrag enligt 6 § 2 mom. straffregisterlagen, om uppdragsavtalet gäller familjevård av personer under 18 år.
Dessutom finns särskilda bestämmelser i familjevårdarlagen (FFS 312/1992), främst bestämmelser om familjevårdarens juridiska ställning. Familjevårdarlagen har inte uttryckligen gjorts tillämplig i landskapet, men via hänvisningarna i socialvårdslagens 26 och 26 a §§, och i brist på specifik landskapslagstiftning, är de grundläggande principerna i familjevårdarlagen redan tillämpliga i landskapet. Det finns dock ett behov av att entydigt tillämpliggöra bestämmelserna i lagen och i någon mån reglera avvikelser från rikslagstiftningen.
Enligt landskapslagen (2012:36) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice (blankettlagen om privat socialservice) gäller att lagen om privat socialservice inte ska tillämpas på ”sådan familjevård som avses i 25 § i rikets socialvårdslag”. Blankettlagen om privat socialservice har således uteslutit beviljande av tillstånd för så kallade professionella familjehem.
I detta lagförslag ingår ett förslag till landskapslag om tillämpning av familjevårdarlagen, ett avlägsnande av undantaget för familjevård som privat socialservice och vissa följdändringar i annan lagstiftning.
1.2 De grundläggande bestämmelserna i socialvårdslagen
1.2.1 Lagstiftningens utveckling
Familjevården har en historisk koppling till fattigvården och omvårdnaden av värnlösa barn. Historiskt har det ordnats rotegång, där ansvaret för fattighjonen cirkulerade mellan gårdarna, och fattigvårdsauktioner, där den gård som bjöd lägst fick ta emot dem som inte annars hade sin försörjning ordnad. I lagen om fattigvård från 1922, som antogs att gälla i landskapet Åland genom Ålands landstings beslut (ÅFS 1923:9), förbjöds fattigas försörjning medelst rotegång och offentliga sammankomster för utackorderdering av fattiga. I första hand skulle fattigvård lämnas genom understöd i hemmet, i andra hand genom vård i enskilt hem och i tredje hand genom vård i anstalt. Kommunerna fick en skyldighet att upprätthålla kommunalhem, vilket så småningom ledde till att äldre hjälptagare sällan inackorderades i enskilda hem.
Inom barnskyddet, det vill säga för ”barn som åtnjuta fattigvårdsnämnds omvårdnad” enligt lagen om fattigvård, förblev vård i enskilda hem en vanlig vårdformen vid sidan av vård i barnhem. Åt minderårig skulle, såvitt möjligt, beredas vård i samma hem för hela minderårighetstiden. Ett skriftligt avtal skulle uppgöras mellan fattigvårdsnämnden och vårdaren. För att tillse att vårdaren fullgör sina åligganden skulle en ledamot av nämnden eller en inspektör minst fyra gånger om året besöka de utackorderade och till nämnden kvartalsvis avgiva redogörelse enligt ett av nämnden godkänt formulär. Dessa bestämmelser återfanns även senare i landskapslagen (1938:4) om fattigvården i landskapet Åland.
Bestämmelserna om vård i enskilda hem, i fosterfamiljer, utvecklades därefter vidare i särskild lagstiftning om barnskydd. Att familjehemmen i huvudsak har hand om barn återspeglar sig ett fortsatt allmänt bruk av ”fosterhem” för lagstiftningens familjehem och ”fosterförälder” för familjevårdare. Socialvårdslagen, där de grundläggande bestämmelserna finns, beaktar att familjevård även kan ordnas för vuxna, såsom inom missbrukarvården, äldreomsorgen eller inom omsorgen av personer med olika slags handikapp.
Den senaste mer övergripande reformen av familjevårdsbestämmelserna gjordes i samband med antagandet av familjevårdarlagen som trädde i kraft den 1 juli 1992 då även vissa bestämmelser i den då gällande barnskyddslagstiftningen, som gällde på Åland genom blankettlagstiftning, överfördes till familjevårdarlagen och socialvårdslagens familjevårdsbestämmelser utökades. Reformen innebar en allmännare och noggrannare reglering av familjevården i Finland, en utveckling som fortgått genom flera lagändringar, bland annat reglering i lag i ställer för i förordning av familjevårdarnas ersättningsnivåer. Familjevårdarlagens status i landskapet grundar sig dock endast på hänvisningar i socialvårdslagen och barnskyddslagen, inte på ett uttryckligt tillämpliggörande.
1.2.2 Familjevård som vårdform
Socialvården uppdelas enligt socialvårdslagen i socialservice, vilket inkluderar bland annat socialarbete, hemservice, boendeservice, anstaltsvård och familjevård, samt utkomststöd och andra sociala understöd. Familjevården hör till de former av socialservice som enligt 17 § socialvårdslagen är obligatoriska för kommunen att ombesörja. De grundläggande bestämmelserna om familjevården finns i 25, 26 och 26 a §§ socialvårdslagen. I blankettlagen om socialvård ingår inga avvikelser till dessa bestämmelser.
Familjevård skiljer sig enligt socialvårdslagen från anstaltsvård, för vilken det i blankettlagen för socialvård finns en terminologisk avvikelse i 2 § 7 punkten som fogades till lagen i samband med antagandet av landskapslagen (2011:114) om hälso- och sjukvård. Enligt avvikelsen ska den anstaltsvård som avses i 24 § socialvårdslagen i landskapet benämns institutionsvård. Med anstaltsvård avses enligt 24 § socialvårdslagen ”anordnande av vård, uppehälle och rehabiliterande verksamhet i sådan verksamhetsenhet inom socialvården som lämnar fortlöpande vård” och som ”ges den som är i behov av hjälp, vård eller annan omvårdnad som inte kan ordnas eller som det inte är ändamålsenligt att ordna i hans eget hem genom utnyttjande av någon annan socialservice”.
Enligt 37 § 5 mom. landskapslagen om hälso- och sjukvård är det Ålands hälso- och sjukvård som tillhandahåller läkartjänster för de äldre vid de offentliga institutionerna som finns i landskapet, vilket avser bland annat institutioner för äldrevård. Att en verksamhet benämns ”institution” i landskapslagstiftningen innebär dock inte i sig att den vård som tillhandahålls där är institutionsvård enligt socialvårdslagstiftningen. Ordet ”institution” förekommer även i hälso- och sjukvårdslagstiftningen med hänvisning till hälso- och sjukvård. Dessutom förekommer även ordet ”anstalt” i landskapets socialvårdslagstiftning, exempelvis gällande specialomsorger om utvecklingsstörda och barnskydd. I rikslagstiftningen förekommer också överlappningar av dessa begrepp, till och med så att institutionsvård i vissa nyare paragrafer i socialvårdslagen har använts i samma betydelse som anstaltsvård i samma lag. På förfrågan har Statsrådets svenska språknämnd gjort bedömningen att en övergång från termen anstalt till institution i svenskspråkig lagtext är sannolik när socialvårdslagstiftningen i Finland reformeras. Detta bekräftas i den proposition med förslag till ny socialvårdslag, RP 164/2014, som är under behandling i riksdagen, där endast ”institution” används i lagtexten. I rikets hälso- och sjukvårdslag (FFS 1326/2010), som inte omfattar socialvård, används sluten vård (som inte ska förväxlas med tvångsvård) i motsats till öppen vård. På grund av kravet på terminologisk konsekvens och enhetlighet inom ett större övergripande lagstiftningsområde, för att minimera risken för missförstånd, sker denna typ av språkliga förändringar långsamt. Allmänt kan konstateras att ”institution” och ”anstalt” i de flesta fall är att betrakta som synonyma och utbytbara. Familjevård ges liksom institutionsvård enligt 24 § socialvårdslagen fortlöpande och utanför personens eget hem, men är en annan form av socialservice som definieras i socialvårdslagens följande paragrafer. Familjevård skiljer sig även från boendeservice enligt 22 och 23 §§ socialvårdslagen.
Familjevård definieras i 25 § 1 mom. socialvårdslagen:
”Med familjevård avses ordnande av vård, fostran eller annan omvårdnad av en person dygnet runt utanför hans eget hem i ett privathem.”
Särskiljande för denna vårdform är följaktligen att omvården inte sker på institution utan i ett privathem som inte är personens ursprungliga hem och att personen bor i privathemmet, inte endast tidvis besöker hemmet. Familjevårdarna bor själva i hemmet, vilket särskiljer familjevården från boendeservice enligt socialvårdslagen. Jämfört med boendeservice eller annan dygnet-runt-vård utanför hemmet betonas nära relationer i familjeliknande förhållanden, vilket framgår av målet med familjevården enligt paragrafens 2 mom. Familjevården skiljer sig även från närståendevård som i lagen om stöd för närståendevård (FFS 937/2005), tillämplig i landskapet enligt blankettlagen om socialvård, som ”vård av och omsorg om en äldre, handikappad eller sjuk person ordnas i hemförhållanden med hjälp av en anhörig eller någon annan som står den vårdbehövande nära”.
I vilka situationer familjevården kommer i fråga framgår av 3 mom. enligt vilken ”familjevård ges den för vilken vård, fostran eller annan omvårdnad inte kan ordnas på ett ändamålsenligt sätt i hans eget hem eller genom utnyttjande av någon annan social- och hälsovårdsservice” i sådana situationer då personen ”inte anses vara i behov av anstaltsvård” (institutionsvård). Avgörande ska vara vilken vårdform som bäst möter personens behov.
I samband med familjevården ordnas vanligtvis även annan socialservice. Det kan röra sig exempelvis om barnomsorg, hemservice och barnskyddsåtgärder av olika slag.
1.2.3 Familjehem och prövning av lämpligheten
Familjehem definieras i 26 § 1 mom.:
”Med familjehem avses ett privathem som tillhandahåller familjevård på basis av ett uppdragsavtal enligt 1 § 1 mom. i familjevårdarlagen (312/1992) eller ett tillstånd enligt 7 § i lagen om privat socialservice (922/2011).”
Socialvårdslagen utgår från att familjevård kan ordnas såväl enligt uppdragsavtal, om vilket noggranna bestämmelser finns i familjevårdarlagen, och som privat socialservice med tillstånd enligt lagen om privat socialservice. Ett familjehem som drivs med tillstånd kallas allmänt ”professionellt familjehem”, bland annat i den statistik som Institutet för hälsa och välfärd publicerar. I blankettlagen om privat socialservice finns dock ett undantag enligt vilken lagen om privat socialservice på Åland inte ska tillämpas på familjevård.
Ett familjehem ska till sina sanitära och övriga förhållanden vara lämpligt för den vård som ska ges där enligt 26 § 2 mom. I 3 mom. finns en allmän hänvisning enligt vilken om familjevårdare stadgas i familjevårdarlagen. De grundläggande kraven på familjevårdarna och på hemmet gäller oberoende av i vilken juridisk form familjehemmet verkar.
En närmare bestämmelse av om lämplighetsprövningen av familjehem finns i 12 § socialvårdsförordningen (FFS 607/1983) som är tillämplig enligt landskapsförordningen (1995:103) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård.
Kommunen ska enligt 12 § socialvårdsförordningen vid lämplighetsprövningen fästa särskilt avseende vid följande aspekter:
• de mänskliga relationerna i familjehemmet
• vilka möjligheter den som ger familjevård har att i överensstämmelse med vad som är bäst för den som placeras i familjevård beakta och tillgodose behoven hos denna person
• om den som ger familjevård kan samarbeta med kommunen eller kommunalförbundet och med de personer som står nära den som placeras i familjevård
Dessutom ska kommunen utreda om de övriga medlemmarna i familjehemmet godtar den som placeras i familjevård och om han eller hon kan få en jämbördig ställning i förhållande till de övriga medlemmarna i familjehemmet.
Ytterligare krävs enligt samma paragraf att familjehemmet även i fråga om uppbyggnad, utrymmen och utrustningsnivå lämpar sig för familjevård.
1.2.4 Hur många som kan vårdas i ett familjehem
Som huvudregel gäller enligt 26 a § 1 mom. socialvårdslagen att högst fyra personer får vårdas i ett familjehem samtidigt. När antalet bedöms räknas även ”barn under skolåldern och andra personer i behov av speciell vård eller omsorg som bor i samma familj”. Det kan dock i vissa fall vara till fördel för den som behöver familjevård att placeras i ett visst familjehem där flera personer vårdas samtidigt. Därför finns möjligheten att vårda fler än fyra när det är frågan om att möjliggöra vård av syskon eller andra familjemedlemmar i samma familjehem.
I paragrafens 2 mom. ingår krav på familjehem som med avvikelse från huvudregeln på maximalt fyra enligt 1 mom. har maximalt sju personer i vård. I familjehemmet måste då bo minst två familjevårdare av vilka åtminstone den ena måste uppfylla kraven i 1 § 3 mom. familjevårdarlagen, det vill säga ha ”lämplig utbildning för uppgiften och tillräcklig erfarenhet av vård- och fostringsuppgifter”. Några närmare uppgifter om vad som utgör ”lämplig utbildning för uppgiften” finns inte explicit i familjevårdarlagen, inte heller i propositionen (RP 144/1991), men av formuleringen framgår att bedömningen av vilken utbildning som är lämplig är beroende av uppgiften, det vill säga vilka personer med vilka behov som ska bo i familjehemmet. Lämplig utbildning kan till exempel vara en vårdutbildning eller en pedagogisk utbildning. Inte heller erfarenhet av vård- och fostringsuppgifter definieras närmare, varför bedömningen även av detta krav måste göras från fall till fall.
I 3 mom. finns en allmän bestämmelse om större antal vårdtagare i samma familjehem ”av särskilda skäl”, en möjlighet till undantag från de gränser på fyra respektive sju som anges i 1 och 2 mom. I bestämmelsen ingår ett explicit exempel på vad som anses vara särskilda skäl, nämligen då endast myndiga personer vårdas samtidigt och dessa personers umgänge sinsemellan och placeringarnas art i förening med personernas funktionsförmåga och vårdbehov gör en avvikelse från maximiantalet möjlig. Bedömning behöver göras vid varje beslut om familjevård utgående från vad som är bäst för den person som behöver vården. Om fler än fyra personer vårdas, enligt vad som föreskrivs i 26 a § 1 mom. socialvårdslagen bör det i motiveringarna till vårdbeslutet alltid anges på vilka grunder antalet överskrids.
Om familjehemmet är stort innebär det oftare att en eller till och med två familjevårdare avstår helt eller delvis från lönearbete utanför hemmet. Däremot är det även i mindre familjehem vanligt att en av familjevårdarna inte arbetar utanför hemmet, särskilt i början av ett vårdförhållande. I riket där så kallade professionella familjehem kan verka med tillstånd beviljat av ett regionförvaltningsverk enligt 7 § lagen om privat socialservice är det ofta dessa familjehem som tar emot ett större antal barn. Bestämmelserna om familjehemmens storlek är dock desamma oberoende av om det är frågan om familjehem med uppdragsavtal eller med tillstånd.
1.2.5 Finansiering och ansvarsfördelning
Familjevården nämns på vissa ställen i socialvårdslagens bestämmelser om organisation och finansiering av kommunerna. Bestämmelserna om statlig finansiering av kommunernas socialvård är inte tillämpliga på Åland. Kommunernas förvaltning ankommer på landskapet enligt självstyrelselagen. I blankettlagen om socialvård finns i 2 § 1 punkten även en uttrycklig avvikelse med hänvisning till landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården i stället för motsvarande statsandelslagstiftning.
Bestämmelserna i 42 a och 42 b §§ socialvårdslagen om ansvaret för att ordna service för en person i familjevård som väljer att byta hemkommun enligt 3 a § i lagen om hemkommun (FFS 201/1994) och betalningsansvaret för vården är dock tillämpliga i landskapet, dock med beaktande av att kommunerna på Åland inte är delaktiga i statsandelssystemet utan i landskapsandelssystemet. Eftersom folkbokföringen utgör riksbehörighet hör rätten för den som är i familjevård att byta hemkommun till rikets behörighet. Det vore dock möjligt att göra avvikelser gällande hur kostnadsansvaret mellan kommunerna inom Åland fördelas då en vårdtagare byter hemkommun.
Om existerande och planerat samarbete inom barnskyddet mellan Ålands kommuner se nedan avsnitt 5.3 om familjevården och socialvårdens organisation.
1.3 Särskilda bestämmelser i barnskyddslagen
1.3.1 Tillämpning enligt blankettlagen om barnskydd
Barnskyddslagen tillämpas på Åland i enlighet med blankettlagen om barnskydd. Ändringar i barnskyddslagen ska tillämpas i landskapet. I 56 § barnskyddslagen finns en allmän hänvisning till familjevårdarlagen, enligt vilken vid ordnande av vård utom hemmet som familjevård ska tillämpas vad som föreskrivs i 25, 26 och 26 a § i socialvårdslagen samt i familjevårdarlagen. Dessutom finns i barnskyddslagen flera bestämmelser om familjevård som gäller när familjevården ordnas som en del av barnskyddet.
Vid beredningen av landskapslagen gjordes bedömningen att familjevårdarlagen endast delvis var tillämplig. Bedömningen gjordes enligt blankettlagen om socialvård och den då gällande barnskyddslagstiftningen, landskapslagen (1977:13) angående tillämpning av vissa författningar rörande barnskydd i landskapet Åland, vilken upphävdes den 1 oktober 2008 i och med att gällande blankettlag om barnskydd trädde i kraft. Därför intogs en avvikelse från den allmänna hänvisningen till familjevårdarlagen, men inte i de fall då barnskyddslagen hänvisar till specifika bestämmelser i familjevårdarlagen.
I övrigt berör de för familjevården relevanta avvikelserna till barnskyddslagen organisatoriska frågor och hänvisningar till landskapslagstiftning inom områden där landskapet har lagstiftningsbehörigheten.
1.3.2 Val av vårdplats och klientplan
Enligt barnskyddslagen kan familjevård tillämpas såväl som en stödåtgärd inom öppenvården, då placeringen i familjevård är kortvarig, som vid omhändertagande av barn som placeras i vård utom hemmet. Kontakten med föräldrarna tillmäts stor betydelse, varför det exempelvis enligt 37 § barnskyddslagen är möjligt att en förälder vårdas i ett familjehem tillsammans med sitt barn, om detta bedöms vara i enlighet med barnets bästa.
I 32 § barnskyddslagen bestäms om kartläggning av barnets närståendenätverk. Innan ett barn placeras utom hemmet ska det utredas vilka möjligheter den förälder hos vilken barnet inte huvudsakligen bor, släktingar eller andra barnet närstående personer har att ta emot barnet eller på annat sätt stödja barnet. Utredningen behöver inte göras om den, på grund av sakens brådskande natur eller någon annan grundad anledning, inte är nödvändig. Det är möjligt att placera ett barn i familjevård hos en barnet närstående familj då detta bedöms motsvara barnets bästa.
När familjevård ordnas inom barnskyddet är klientplanen, som ska uppgöras enligt 30 § barnskyddslagen, det viktigaste styrdokumentet. Av den ska bland annat framgå barnets behov av stödåtgärder och syftet med stödåtgärderna samt en planering över tid. För ett omhändertaget barn ska i klientplanen antecknas placeringens syfte och målsättningarna för vården utom hemmet, ordnandet av särskilt stöd och särskild hjälp för barnet, dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som svarar för barnets vård och fostran, vilket även inkluderar familjevårdarna. I planen skrivs också in hur kommunen ska upprätthålla kontakten med barnet, hur samarbetet med barnets föräldrar och för barnet närstående personer ska genomföras samt hur strävan efter att återförena familjen ska beaktas utifrån barnets bästa. Barnets relation till föräldrarna utgör ur familjevårdarnas synvinkel en del av omvårdnaden om barnet.
För föräldrarna till ett omhändertaget barn ska normalt en separat klientplan göras upp. Klientplanen ska omfatta stöd i föräldraskapet och vid behov uppgöras i samråd med den övriga social- och hälsovården, såsom missbrukarvården och mentalvården.
En ändring av 50 § barnskyddslagen trädde i kraft den 1 januari 2012 enligt vilken anstaltsvård (institutionsvård) endast ska ordnas ”om vård av barn utom hemmet inte med hjälp av tillräckliga stödåtgärder kan ordnas som familjevård eller någon annanstans på ett sätt som motsvarar barnets bästa”, vilket kan ses som en förstärkning specifikt för barnskyddets del av vad 25 § 3 mom. socialvårdslagen föreskriver om när familjevård ges. I övrigt gäller enligt 50 § barnskyddslagen, liksom tidigare, att vid valet av plats för vård utom hemmet särskild uppmärksamhet bör ägnas ”grunderna för omhändertagandet och barnets behov, upprätthållandet av barnets syskonförhållanden och andra nära mänskliga relationer samt kontinuiteten i vården”. Barnets språkliga, kulturella och religiösa bakgrund är andra faktorer som enligt lagen så långt möjligt ska beaktas vid valet av plats för vård utom hemmet. Tillägget om familjevårdens prioritet vid val av plats för vård utom hemmet har sin bakgrund i att familjevårdens andel inom barnskyddet i Finland har minskat, trots att familjevård såväl ur barnets som ur placerarkommunens synvinkel ofta är den bästa vårdformen. På Åland har dock familjevården hela tiden varit den huvudsakliga formen av vård av barn utom hemmet.
I 16 a och 16 b §§ barnskyddslagen finns bestämmelser om fördelningen av ansvar och kostnader mellan placerarkommunen, boningskommunen (om kommunen barnet eller den unga personen huvudsakligen bor i inte är hans eller hennes hemkommun) och placeringskommunen (där ett barn eller en ung person har placerats som en stödåtgärd inom öppenvården eller i vård utom hemmet eller i eftervård). Placeringskommunen är i samarbete med placerarkommunen skyldig att ordna den service och de stödåtgärder för barnet eller den unga personen som behövs för omsorgen eller vården. Placeringskommunen har rätt till ersättning av placerarkommunen för sina kostnader för servicen och stödåtgärderna.
1.3.3 Barnskyddslagens hänvisningar till familjevårdarlagen
Som konstaterad ovan i avsnitt 1.3.1 har alla specifika hänvisningar till familjevårdarlagen i barnskyddslagen bedömts vara tillämpliga på Åland. Enligt den äldre blankettlagen var barnskyddsförordningen (FFS 1010/1983) tillämplig. Enligt barnskyddsförordningen skulle den som vid sidan av eller i stället för föräldrarna har anförtrotts vårdnaden om ett barn och hos vilken barnet bor vid behov garanteras sådana förutsättningar för vård och fostran av barnet som nämns i 4 § 1 och 2 mom. familjevårdarlagen. En motsvarande bestämmelse finns i 32 § 3 mom. i den gällande barnskyddslagen.
Även 46 § barnskyddslagen innehåller en hänvisning till familjevårdarlagen, en bestämmelse som i huvudsak motsvarar 34 § i 1983 års barnskyddslag (FFS 683/1983) som var tillämplig enligt den äldre blankettlagen om barnskydd. Bestämmelsen reglerar situationen då vårdnaden om ett barn i familjevård anförtros personer som har ingått uppdragsavtal enligt familjevårdarlagen. Det organ som ansvarar för socialvården kan då fortsättningsvis betala ersättning för barnets underhåll och vård samt vid behov betala vårdarvode enligt familjevårdarlagen.
2. Familjevårdarlagen och annan rikslagstiftning
2.1 Familjevårdarlagens bakgrund och utveckling
Familjevårdarlagen som trädde i kraft den 1 juli 1992 kompletterar de grundläggande bestämmelserna om familjevård i socialvårdslagen och specialbestämmelserna om familjevård i barnskyddslagen. Såsom tidigare konstaterats är familjevårdarlagen huvudsakligen tillämplig på Åland, dock endast indirekt via bestämmelserna i socialvårdslagen och i barnskyddslagen.
I familjevårdarlagen regleras huvudsakligen familjevårdarens ställning och kommunens skyldigheter när familjevården organiseras i uppdragsavtal. Flera bestämmelser i familjevården gäller dock explicit all familjevård och även övriga bestämmelser kan förstås, i tillämpliga delar, gälla alla som erbjuder familjevård. I detta lagförslag föreslår landskapsregeringen att en landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av familjevårdarlagen antas och att familjevård även ska kunna erbjudas som privat socialservice på Åland.
2.2 Familjevårdarnas lämplighet och förberedande utbildning
Enligt 1 § 2 mom. familjevårdarlagen kan som familjevårdare godkännas personer som ”med hänsyn till sin utbildning, sin erfarenhet eller sina personliga egenskaper är lämpliga att ge familjevård”. Enligt samma moment gäller vidare, enligt en ändring som ska tillämpas från och med den 1 januari 2012 följande:
”Innan det ingås ett uppdragsavtal som avses i 1 mom. ska den som har för avsikt att arbeta som familjevårdare genomgå den förberedande utbildning som uppgiften kräver. Av särskilda skäl kan den förberedande utbildningen genomgås inom ett år efter placerandet.”
Av propositionen (RP 331/2010, s. 13) framgår att ett viktigt syfte med den förberedande utbildningen är att utreda om den som har för avsikt att verka som familjevårdare är lämplig för uppgiften. Undantaget enligt vilken familjevårdare av särskilda skäl kan slutföra den förberedande utbildningen under det första året har sin grund i att det i praktiken kan ligga i den vårdbehövandes intresse att mycket snabbt placeras i en familj som hör till hans eller hennes närmaste krets. Det är således av särskilda skäl möjligt att verka som familjevårdare under en kortare tid redan innan utbildningen slutförs.
Till sitt innehåll ska utbildningen omfatta det som uppgiften förutsätter av familjevårdaren. Den kompetens som deltagaren i familjevårdarutbildningen redan har sedan tidigare kan beaktas vid utformningen av utbildningen. Den vårdbehövandes behov ska särskilt beaktas. Det behöver dock inte vara känt vem som ska vårdas i familjehemmet då utbildningen genomgås, varför kompletterande utbildning kan behövas innan familjevården inleds eller i början av vårdförhållandet.
Utbildningen behöver pågå under en tillräckligt lång tid för att möjliggöra en mognadsprocess bland deltagarna. Utbildningen ska omfatta information om familjevårdslagstiftningen, inklusive vilken ställning familjevårdaren har enligt lagstiftningen. Utbildningen ska avslutas med utvärdering i vilken ingår en skriftlig utvärdering av familjevårdarens färdigheter och förutsättningar att sköta uppgiften.
Ytterligare krav på familjevårdaren och på familjehemmet har redovisats ovan i avsnitt 1.2.3 i samband med socialvårdslagens bestämmelser.
2.3 Arvode, ersättningar och annat stöd
Familjevårdaren har rätt till vårdarvode per månad enligt 2 § och kostnadsersättningar enligt 3 § (kostnadsersättning per månad, särskilda kostnader för terapi och hälsovård, andra särskilda kostnader och startersättning för de nödvändiga kostnaderna för inledandet av vården). Dessa fastställs i uppdragsavtalet.
I familjevårdarlagen anges en miniminivå för vårdarvodet som efter indexjustering till 2014 års nivå är 679,71 euro per månad. I vissa särskilda fall kan på familjevårdarens initiativ vårdarvodes till och med vara lägre. Normalt behöver dock ett betydligt högre vårdarvode betalas ut.
Allmänt gäller även enligt familjevårdarlagen att den familjevårdsplacerades behov och hur detta påverkar den mottagande familjen inverkar på till vilket belopp vårdarvodet fastställs i uppdragsavtalet. Faktorer som beaktas är bland annat i vilken grad mottagandet kräver att familjevårdarna avstår från andra inkomster. För korttidsvård betalas normalt ett högre dygnsarvode än för familjevård som förväntas vara kontinuerligt under många år.
Utöver vårdnadsarvodet ska kommunen månatligen betala en kostnadsersättning för att täcka de normala utgifterna för en person i familjevård, såsom utgifter för mat, boende, fritidssysselsättningar, personliga behov och normala hälsovårdskostnader som inte ersätts med stöd av annan lagstiftning. Kostnadsersättningen ska också täcka sådana dispositionsmedel som enligt 55 § barnskyddslagen varje kalendermånad ska ställas till barnets eller den unga personens förfogande för personliga behov då han eller hon placerats i ett familjehem.
För den månatliga kostnadsersättningen anges en miniminivå som, efter den föreskrivna indexjustering för 2014, är 406,58 euro och för startersättningen en maximinivå som 2014 är 2 887,51 euro.
För såväl vårdarvode som kostnadsersättningar gäller enligt familjevårdarlagen att dessa fastslås i uppdragsavtalet och att dessa årligen ska justeras. Det innebär att även ett överenskommet arvode eller en överenskommen månatlig kostnadsersättning som är högre än den miniminivå som lagen kräver ska justeras varje år. Social- och hälsovårdsministeriet publicerar information om de justerade nivåerna enligt familjevårdarlagen.
Familjevårdaren har enligt 7 § rätt till utbildning och stöd. Kommunen som ansvarar för att familjevården ordnas ska se till att familjevårdaren får ”den förberedelse, arbetshandledning och utbildning som behövs” utöver kravet på förberedande utbildning för familjevårdare. För att ordna det stöd som behövs under familjevården ska enligt familjevårdarlagens formulering ”en ansvarig arbetstagare”, det vill säga en kommunalt anställd kontaktperson, utnämnas för familjevårdaren för varje vårdbehövande. Familjevårdaren ska på det sätt som antecknas i uppdragsavtalet ges tillräcklig möjlighet att få stöd och möta kontaktpersonen. Behovet av arbetshandledning kan uppfyllas genom att familjevårdaren ges möjlighet att regelbundet diskutera sin situation med en person som har tystnadsplikt, men inte är anställd av den placerande kommunen. Arbetshandledningen kan ges i hemmet eller utanför hemmet beroende på vad som är ändamålsenligt i varje enskilt fall.
2.4 Rätt till ledighet, pensionsskydd och olycksfallsförsäkring
Familjevårdarens rätt till ledighet regleras i familjevårdarlagens 6 § enligt vilken en familjevårdare, om inte något annat överenskommits i uppdragsavtalet, har rätt till en ledighet på en vardag för varje kalendermånad under vilken denna har varit familjevårdare under minst 14 dygn. Enligt 6 a § i familjevårdarlagen är det sedan den 1 augusti 2011 möjligt att arrangera avlösarservice i familjehemmet under familjevårdarens ledighet eller annan tillfällig frånvaro genom att ingå ett uppdragsavtal med en avlösare som genomgått den förberedande utbildningen.
Bestämmelser om familjevårdarnas pensionsskydd finns i lagen om kommunala pensioner (FFS 549/2003) och bestämmelser om olycksfallsförsäkring för familjevårdare finns i lagen om olycksfallsförsäkring (FFS 608/1948).
2.5 Tillstånd enligt lagen om privat socialservice
Med privat socialservice avses enligt lagen om privat socialservice (FFS 922/2011) de former av socialservice som nämns i 17 § i socialvårdslagen, det vill säga även familjevård. Dessutom omfattas professionell handledning och rådgivning inom det sociala området i anslutning till anordnandet av dessa former av socialservice, då en enskild person, en sammanslutning eller en stiftelse eller ett affärsföretag bildat av ett offentligt samfund producerar servicen mot ersättning genom drivande av rörelse eller yrkesutövning. I blankettlagen om privat socialservice finns undantag för landskapet gällande familjevården och privat socialservice som landskapet producerar.
I propositionen där Finlands regering föreslog att lagen om tillsyn över privat socialservice (FFS 603/1996), som var tillämplig i landskapet enligt blankettbestämmelser i blankettlagen om socialvård, skulle ersättas med den nya lagen om privat socialservice konstaterades följande:
”Det är kännetecknande för privat socialservice att tjänsterna produceras mot ersättning genom drivande av rörelse eller genom yrkesutövning. Det här medför att närståendevård som avses i lagen om stöd för närståendevård (937/2005) och familjevård som avses i familjevårdarlagen (312/1992) faller utanför lagen. Både närståendevård och familjevård genomförs på basis av ett uppdragsavtal mellan kommunen och vårdaren och ingendera kan betraktas som utövande av rörelse eller som yrkesutövning. Så kallad professionell familjevård är däremot en form av privat socialservice. Den professionella familjevården baserar sig inte på ett uppdragsavtal utan t.ex. på ett avtal om köpta tjänster mellan kommunen och serviceproducenten.” (RP 302/2010)
Dygnet-runt-verksamhet, såsom familjevård, är när den produceras som socialservice alltid tillståndspliktig. Enligt 7 § lagen om privat socialservice är producenter som ”fortlöpande producerar socialservice dygnet runt” skyldiga att ha ett beviljat tillstånd innan verksamheten inleds eller ändras väsentligt. I 4 § 3 mom. lagen om privat socialservice konstateras att på personaldimensioneringen och behörighetsvillkoren för personalen tillämpas i fråga om familjehem 26 a § 2 mom. i socialvårdslagen.
I riket hör tillsynen över såväl den privata som den kommunala socialservicen till Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, vilka även är tillståndsmyndigheter enligt lagen om privat socialservice. Institutionsvård för barn och unga och professionell familjevård finns bland de socialserviceformer som, efter serviceboenden för äldre och hemserviceföretag, är vanligast förekommande privata socialserviceformer.
2.6 Ny socialvårdslag och familjevårdsreform i riket
En proposition med förslag till ny socialvårdslag är under behandling i riksdagen, RP 164/2014. Avsikten är att den nya socialvårdslagen ska träda i kraft den 1 april 2015. Gällande socialvårdslag förblir dock tillämplig i landskapet. Enligt propositionen ska dessutom en ny familjevårdslag överlämnas till riksdagen för att träda i kraft samtidigt som den nya socialvårdslagen. Ett utkast till familjevårdslag har varit på remiss i september-oktober 2014, men utkastet mötte hård kritik. Någon proposition med förslag till familjevårdslag har inte överlämnats till riksdagen.
En arbetsgrupp tillsatt av social- och hälsovårdsministeriet presenterade 2010 en rapport med behov att ändra lagstiftningen om familjevården (Social- och hälsovårdsministeriets rapporter 2010:15, på finska med sammanfattande referat på svenska). Arbetsgruppen föreslog att en övergripande reform enligt vilken en ny lag om familjevård borde antas i stället för nuvarande spridda reglering i bland annat familjevårdarlagen och socialvårdslagen. Arbetsgruppen konstaterade betydande brister i gällande lagstiftning som till vissa delar är otydlig och ofullständig. Bland annat förekommer vissa oklarheter gällande köp av familjevårdstjänster som privat socialservice.
Arbetsgruppen föreslog även att placeringen i familjevård ska handhas av regionala familjevårdsenheter, som även skulle ha ansvar att övervaka att antalet vårdade klienter och vårdberoendet motsvarar familjehemmets kompetens och resurser.
En del av de förändringar i lagstiftningen som genomförts de senaste åren fanns med i arbetsgruppens förslag, såsom att reglera i barnskyddslagen att familjevården är den uttryckliga förstahandsvårdformen för placering utom hemmet och i familjevårdarlagen införa ett krav på förberedande utbildning för familjevårdare. I socialvårdslagen klargjordes i samband med antagandet av lagen om privat socialservice, som trädde i kraft den 1 november 2011, de juridiska formerna för vården genom uttryckliga hänvisningar i socialvårdslagen till familjevårdarlagen och lagen om privat socialservice.
Även de allmänna bestämmelserna om familjevården som nu ingår i socialvårdslagen förväntas enligt propositionen med förslag till ny socialvårdslag ingå i en ny familjevårdslag. Den nya socialvårdslagen skulle endast ange att familjevård är en form av kommunal socialservice om vilken närmare bestämmelser finns i familjevårdslagen. Man kan anta att riksdagens social- och hälsovårdsutskott i sitt betänkande kommer att uppmärksamma att en proposition med ny familjevårdslag saknas. Avsaknaden av grundläggande bestämmelser om familjevård i den föreslagna nya socialvårdslagen kan eventuellt lösas så att gällande socialvårdslags 25, 26 och 26 a §§ förblir i kraft eller så att motsvarande bestämmelser intas i den nya socialvårdslagen. Den frågan är dock inte avgörande för det åländska rättsläget eftersom gällande socialvårdslag fortsättningsvis ska tillämpas på Åland.
3. Lagstiftningen om familjehem i Sverige
I Sverige finns de grundläggande bestämmelserna om vård i familjehem i 6 kap. socialtjänstlagen (2001:453). I samma kapitel regleras även vård i hem för vård eller boende (allmänt förkortade HVB). Socialnämnden ska sörja för att den som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna tas emot i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende. Kommunen ansvarar för att det finns tillgång till vård enligt 6 kap, dock så att staten ansvarar för vissa hem för vård av missbrukare. Vården bör enligt 1 § tredje stycket utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön.
Ett enskilt hem som vid upprepade tillfällen tar emot barn för tillfällig vård och fostran kallas enligt den svenska lagstiftningen jourhem. I ett jourhem får ett barn vårdas högst två månader efter det att socialnämndens utredning om ingripande till barnets skydd eller stöd avslutats, om det inte finns särskilda skäl till en längre vårdtid.
Även i Sverige har ett krav på att kommunen ska tillhandahålla utbildning införts i lagstiftningen. Enligt ändringen av socialtjänstlagen som trädde i kraft den 1 januari 2013 ska socialnämnden ”tillhandahålla den utbildning som behövs för dem som nämnden avser att anlita för vård av barn i familjehem eller jourhem” (6 kap. 6 c §).
I Sverige gäller att socialnämnden i samband med beslut om placering i familjehem ska ingå avtal med dem som nämnden avser att anlita som familjehem, där nämndens och familjehemmets åtaganden som avser barnets behov av stöd och skydd under placeringen ska framgå. Dessutom ska socialnämnden minst en gång var sjätte månad överväga om vården fortfarande behövs och hur vården bör inriktas och utformas. När barnet har varit placerat i samma familjehem under tre år från det att placeringen verkställdes, ska socialnämnden särskilt överväga om det finns skäl att ansöka om överflyttning av vårdnaden.
4. Användningen av familjevård
Familjevården är inom barnskyddet den klart vanligaste placeringen utom hemmet. Enligt statistik som sammanställs av Institutet för hälsa och välfärd (Statistikrapport 20/2013: Barnskydd 2012) hade de åländska kommunera såväl år 2011 som år 2012 sammanlagt 49 placerade enligt barnskyddslagen. Av de placerade under 2012 var 8 personer myndiga det vill säga ”unga personer” (18-20-åringar) som omfattas av barnskyddslagen. Mariehamn hade under året 24 placerade. Finström och Saltvik hade vardera 5 placerade, medan antalet för övriga kommunernas del är så litet att uppgifterna inte anges kommunvis.
Av alla som varit placerade under 2012 var 27 i familjevård, 13 i institutionsvård och 7 i annan vård. Dessa uppgifter omfattar även kortare placeringar under året. Placeringarna kan utgöra en stödåtgärd inom öppenvården (37 § barnskyddslagen), utgöra eftervård (75 §), inledas som brådskande placering (38 §), utgöra omhändertagande (40 §) eller omhändertagande varom beslut fattats av förvaltningsdomstolen (43 §). Ett domstolsbeslut krävs då barnets vårdnadshavare eller ett barn som fyllt 12 år motsätter sig omhändertagandet eller den därtill anslutna placeringen i vård.
Av åldersgruppen 0-17-åringar på Åland var 0,7 procent placerade minst en period under 2012 jämfört med 1,4 procent i hela landet.
Omhändertagna barn efter placeringsform och landskap 31.12.2012, % (Källa: Institutet för hälsa och välfärd, Statistikrapport 20/2013: Barnskydd 2012).
Under 2012 hade 24 barn varit omhändertagna och 19 var omhändertagna vid årets slut. Av dessa 19 vårdades alla utom en eller två i familjehem (för en person har professionellt familjehem angetts). På riksnivå var 68 procent av de omhändertagna barnen placerade i familjevård (uppdelade på ”familjevård”, som i tabellen avser familjevård enligt uppdragsavtal, och ”vård i professionellt familjehem”).
Familjevård förekommer på Åland även inom annan socialvård, men endast i liten omfattning.
5. Landskapsregeringens överväganden och förslag
5.1 Förbättrade förutsättningar för familjevården
5.1.1 Behovet av lagstiftning om familjevårdare
Landskapsregeringen har i sitt handlingsprogram (Landskapsregeringens meddelande 1/2011-2012 av den 22 november 2011) under rubriken ”Trygga barn och unga” aviserat att ”en ny familjevårdarlag tas fram för barn som placeras i fosterfamiljer”. Utgångspunkten för beredningen har varit en heltäckande och ändamålsenligt reglering och ett tydligt rättsläge för familjevården som stöder en god fostran av barn i behov av placering utom hemmet. Regleringen av familjevården är i nuläget något oklar på grund av att blankettlagen om socialvård endast indirekt, genom hänvisningar i de grundläggande bestämmelserna om familjevården, gör den mer detaljerade familjevårdarlagen tillämplig.
Syftet med lagförslaget är att skapa bättre förutsättningar för familjevården som stöder nära relationer för utsatta barn och i viss mån även vuxna i behov av omsorg. I detta sammanhang är det även viktigt att förbereda hela den mottagande familjen genom förberedande utbildning och andra stödåtgärder. Familjevårdarnas rätt till stöd och handledning är en förutsättning för att familjer som är intresserade av att ta sig an denna värdefulla uppgift ska ha möjlighet att verka som familjevårdare och få den hjälp de behöver för att sköta sin uppgift på bästa sätt.
Enligt lagstiftningen krävs aktiva insatser av kommunerna för att se till att det finns ett tillräckligt utbud av familjevårdsplatser och för att stöda familjevårdarna i deras uppgifter och familjevårdarnas välmående. Dessa insatser är även en förutsättning för att det ska finnas ett tillräckligt utbud av familjevård som är en välbeprövad vårdform som visat goda resultat och även, jämfört med institutionsvård, är kostnadsmässigt fördelaktig för kommunerna.
Den tydligare regleringen stöder värvningen av familjehem så att familjevården på Åland bibehåller sin position som främsta vårdform vid placering av barn utom hemmet och dessutom har möjlighet att utvecklas enligt de behov som uppkommer.
5.1.2 Informationsinsatser
Landskapsregeringen har som en del av förberedelserna för detta lagförslag spridit information om god praxis inom ordnandet av familjevård samt om relaterad riks- och landskapslagstiftning. Målsättningen har varit att förbättra kunskapsläget gällande familjevården, vilket är ägnat att underlätta tillämpningen av den nya lagstiftningen då den träder i kraft. I detta sammanhang har information utbytts med kommunernas berörda tjänstemän inom socialvården. Landskapsregeringen har utgående från svar från om vårdarvoden och kostnadsersättningar från drygt hälften av kommunerna och diskussioner med kommunernas tjänstemän kommit fram till att ersättningsnivåerna i landskapet tydligt överstiger miniminivåerna enligt familjevårdarlagen. I viss mån har dock olika praxis tillämpats gällande kompensation till familjevårdarna. Kommunernas socialvårdsansvariga har tillfrågats om frågeställningar som berör beredningen och inbjudits till ett informationsmöte tillsammans med beredande tjänstemän och en erfaren familjevårdsutbildare.
Som en del av förberedelserna har även kontakt tagits till familjevårdsorganisationer utanför landskapet, främst finländska, såväl finlandssvenska socialvårdsaktörer som huvudsakligen finskspråkiga organisationer med kunskaper som kan stöda familjevården även på Åland. Landskapsregeringens intresse för information på svenska har bidragit till att Förbundet för Familjevård i Finland rf har gett ut ”Bästa familjevård: Informationspaket om familjevård” i svensk översättning. Dessutom har landskapsregeringen tillsammans med bland andra Centralförbundet för barnskydd rf och några tvåspråkiga kommuner understött översättningen av PRIDE-utbildningsmaterialet för dem som överväger att bli familjevårdare eller adoptivföräldrar. Det finländska materialet har kontinuerligt uppdaterats och utvecklats av Pesäpuu rf som har rättigheterna till programmet i Finland. Föreningen har aviserat en PRIDE-ledarutbildning på svenska nästa år för att förbättra tillgången på kompetenta utbildare för förberedande kurser.
Rädda Barnen på Åland rf står värd för en PRIDE-utbildning hösten 2014 där det nya svenskspråkiga förberedelsematerialet används för första gången (se närmare avsnitt 5.5.2). Rädda Barnen har även bidragit med betydande insatser för att sprida information om familjevården på Åland.
Landskapsregeringen har för avsikt att, inför ikraftträdandet av den nya lagen, utarbeta en mall för uppgörande av uppdragsavtal.
5.2 Valet av lagstiftningsteknik
Landskapsregeringen föreslår att familjevårdarlagen görs tillämplig med vissa avvikelser genom en ny blankettlag. Alternativet att göra familjevårdarlagen tillämplig genom att bestämmelserna fogas till landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård (blankettlagen om socialvård) har även övervägts, men landskapsregeringen har av tydlighetsskäl stannat för en egen lag om tillämpning av familjevårdarlagen.
Socialvårdsområdet på Åland är till huvuddelen reglerad genom så kallad blankettlagstiftning, det vill säga landskapslagstiftning som med avvikelser gör rikslagstiftning tillämplig i landskapet. Avvikande bestämmelser om förvaltningen är vid blankettlagstiftningen normalt nödvändiga, men även betydande avvikelser inom själva sakområdets materiella bestämmelser kan förekomma. När rikslagen ska tillämpas enligt den vid varje enskild tidpunkt gällande lydelsen innebär det att lagstiftningen förnyas enligt rikslagstiftningen utan lagtingets medverkan, om inte något annat följer av de angivna avvikelserna. Denna automatik är att föredra då rättsutvecklingen i riket förväntas vara i linje med lagtingets målsättningar. När lagstiftningen, är starkt kopplad till annan rikslagstiftning som gjorts tillämplig på samma sätt, bidrar automatiken även till att lagstiftningen som helhet blir enhetligare och mindre svårtolkad. De grundläggande bestämmelserna om familjevård i socialvårdslagen är redan tillämpliga enligt blankettlagsstiftning och socialvårdslagen innehåller hänvisningar till familjevårdarlagen. Avvikelserna mellan rikets och landskapets lagstiftning framgår av landskapslagen. En fördel med blankettlagstiftning är dessutom att erfarenheterna från riket och den praxis som utvecklas där till stor del kan tas till vara vid tillämpningen av den åländska lagstiftningen.
Om landskapsregeringens överväganden med anledning av förslaget till ny socialvårdslag som behandlas i riksdagen se avsnitt 5.8.
5.3 Familjevården och socialvårdens organisation
Lagförslag omfattar huvudsakligen kommunala uppgifter. I detta lagförslag finns inga särskilda bestämmelser om gemensamt ordnande av socialservicen. Enligt en övergripande reform av socialvårdens organisation, som är under beredning, ska dock all socialservice, förutom barnomsorgen och äldreomsorgen, skötas av en gemensam kommunal myndighet. Familjevård förekommer främst inom barnskyddet och specialomsorgen om utvecklingsstörda. Modellen som är under beredning utgår således från att det blir en gemensam kommunal myndighet som har det huvudsakliga ansvaret för att ordna familjevård till klienter i framtiden. Familjevård kan dock även ges inom äldreomsorgen, vilket behöver beaktas när uppgifterna organiseras.
Landskapsregeringen har uppmuntrat kommunerna att samarbeta inom barnskyddet, vilket redan i någon mån har förverkligats. Det är inte heller möjligt för alla kommuner att helt självständigt sköta barnskyddet, eftersom det enligt barnskyddslagen behövs beredskap för brådskande omhändertaganden som kräver beslut av flera olika socialtjänstemän. Det mest omfattande samarbetet har realiserats mellan Jomala kommun och Mariehamns stad, vars samarbetsavtal om ett gemensamt barnskydd trädde i kraft den 1 januari 2014. Enligt avtalet sköter Mariehamns socialförvaltning barnskyddet även för Jomala kommun; en familjearbetare och en socialarbetare som varit anställda av Jomala har flyttats till Mariehamns socialförvaltning. Kostnaderna för barnskyddet fördelas mellan Mariehamn och Jomala enligt antal invånare i åldersgruppen 0-17 år.
Bestämmelserna i detta lagförslag kan tillämpas oberoende av hur kommunernas uppgifter gällande familjevården organiseras i framtiden. Däremot finns vissa bestämmelser som till sin natur är sådana att de kräver samarbete mellan kommuner. Exempelvis rekrytering av familjevårdare, utbildning, handläggning och ordnande av ledighet är sådana frågor som är svåra att ordna utan samarbete. I riket är det vanligt att rekryteringen av familjevårdare och även slutandet av uppdragsavtal sköts regionalt. Exempelvis finns ett samarbete som kallas Egentliga Finlands familjevårdsenhet som handhas av S:t Karins kommun, inom vilket även ordnas familjevård för äldre. Kommunerna i samarbetet har gemensamma grunder för betalningar av arvoden och kostnadsersättningar.
Det är en kommunal uppgift att ordna att familjevårdare får förberedande utbildning, vilket även är det huvudsakliga sättet att värva nya familjevårdare och pröva lämpligheten, dock så att den placerande kommunen sköter den slutliga prövningen av lämpligheten vid varje enskild placering. I kontakterna med kommunernas socialtjänstemän har det framkommit frågeställningar om vilken aktör som ska erbjuda utbildningen och hur den ska finansieras. Landskapsregeringen konstaterar att lagstiftningen endast bestämmer att ansvaret för ordnandet är kommunalt, men inte vilken aktör som sköter själva utbildningen. Det kan vara en privat aktör, Rädda Barnen på Åland, ett företag eller en offentlig aktör, såsom Högskolan på Åland.
Ansvaret för utbildningen, inklusive finansieringen, förväntas ingå i den gemensamma kommunala myndighetens uppgifter. För att säkra tillgången på familjevårdare för alla kommuners behov är det redan innan en sådan modell har förverkligats i praktiken nödvändigt att ordnandet av utbildningen sköts gemensamt; alla kommuner bör ha möjlighet att anlita personer som genomgått den förberedande utbildningen när ett behov av familjevårdsplacering uppkommer. Finansieringen kan skötas utgående från en fastställd andel för varje kommun, enligt utnyttjande eller på annat överenskommet sätt. Man kan tänka sig en modell enligt vilken en eller några kommuner ansvarar för att utbildningen ordnas och att en familjevårdarbank upprätthålls medan övriga kommuner betalar ersättning för dessa tjänster enligt det behov som varje enskild kommun har.
Enligt förslaget krävs dessutom att mer än en tjänsteman inom socialvården är involverad då ett barn placeras i familjevård. Den kommunala kontaktpersonen för familjevårdaren ska inte vara samma person som är ansvarig socialarbetare för barnet som placerats i familjevård. Detta kan vid behov lösas genom avtal med en annan kommun. Man kan tänka sig att en socialarbetare, eller en annan tjänsteman med kompetens inom socialvården, från en annan kommun vid behov kan verka som kontaktperson för familjevårdare som vårdar personer från andra kommuner. Denna typ av organisatoriska svårigheter att ordna åtskillnad av funktioner mellan olika kommuner undviks om alla kommuners barnskydd handhas gemensamt.
5.4 Den juridiska formen för ordnande av familjevård
Riksbestämmelserna om privat socialservice omfattar även familjevård. Landskapets avvikelse gällande familjevården togs in i klargörande syfte under lagtingsbehandlingen då lagen om tillsyn över privat socialservice (FFS 603/1996) gjordes tillämplig i blankettlagen om socialvård. Någon särskild ny bedömning om denna fråga gjordes inte 2012 då den nya blankettlagen om privat socialservice antogs.
Erfarenheterna i riket av familjevård som privat socialservice som komplement till familjevård enligt uppdragsavtal har huvudsakligen varit goda. Landskapsregeringen har vid översynen av bestämmelserna om familjevård kommit till slutsatsen att det inte finns skäl att bibehålla en avvikelse på denna punkt. Så kallade professionella familjehem ska kunna verka även i landskapet. Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet är sedan den 1 januari 2014 den myndighet som med stöd av blankettlagen om privat socialservice beviljar tillstånd för verksamheter i landskapet enligt lagen om privat socialservice. Även övervakningen av socialvården, inklusive familjevården, har från och med årsskiftet överförts från landskapsregeringen till Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.
I avsnitt 2.5 finns närmare information om familjevård som privat socialservice.
5.5 Förberedande utbildning
5.5.1 Behovet av förberedelse
Enligt 1 § 2 mom. familjevårdarlagen, till vilken landskapsregeringen inte föreslår någon avvikelse, är förberedande utbildning obligatorisk. Landskapsregeringens förslag möjliggör dock att uppdragsavtal för skötande av familjevårdarens ledighet av särskilda skäl kan slutas med en person som inte genomgått den föreskrivna förberedande utbildning.
Landskapsregeringens bedömer att den förberedande utbildningen ska ge
• grundläggande kunskaper om barns utveckling och om barn i behov av särskilt stöd
• allmänna kunskaper om omsorg och fostran av barn
• insikter om de särskilda behov som uppstår för ett barn som är placerat i ett familjehem, särskilt beaktande barnperspektivet
• nödvändiga kunskaper om regelverket som styr familjevårdarens rättigheter och skyldigheter
Om avsikten är att tillämpa familjevård för vuxna ska utbildningen anpassas till detta. Det samma gäller vid familjevård av personer med olika typer av funktionsnedsättningar, det vill säga att den förberedande utbildningen ska utgå ifrån vad ”uppgiften kräver” enligt 1 § 2 mom. familjevårdarlagen.
Utbildningen ska vara tillräckligt lång och innehållsmässigt omfattande för att deltagarna ska få möjlighet att komma till klarhet om de egna motiven för att vilja bli familjevårdare och tillsammans med utbildarna bedöma sin förmåga att bli ett bra familjehem för ett barn. Det är möjligt att ordna utbildningen så att flera kan delta, att till exempel involvera personer som är intresserade av att bli stödpersoner eller adoptivföräldrar i samma grupp.
I avsnitt 2.2 finns information om bedömningarna som gjordes i samband med att den förberedande utbildningen infördes i familjevårdarlagen.
5.5.2 En förberedande utbildning enligt PRIDE
För att på ett så konkret sätt som möjligt bidra till introduktionen av kravet på förberedande utbildning på Åland har landskapsregeringen bekostat en utbildning enligt PRIDE-modellen som ordnas av Rädda Barnen på Åland med en totalbudet på 19 496 euro. Utbildningen är dimensionerad för 12-14 personer. Gruppträffarna pågår mellan augusti och december 2014. Landskapsregeringen vill på detta sätt stöda kommunerna som enligt lagstiftningen ska ansvara för att utbildningen ordnas och framför allt bidra till bättre förutsättningar för familjevården.
PRIDE-utbildning är ett sätt att ordna sådan förberedande utbildning för familjevårdare enligt familjevårdarlagen. Förberedande utbildning som fyller kraven kan även ordnas på annat sätt än utgående från PRIDE, som dock är ett beprövat program som visat sig fylla sin funktion väl.
Den förberedande PRIDE-utbildningen har utvecklats i USA och tillämpats i Finland sedan 1995. Pride betyder värdighet och självkänsla på engelska och bokstavskombinationen står för Parent Resources for Information, Development, and Education (Föräldraresurser för information, utveckling och fostran/utbildning). Programmet utgår från fem kompetenskategorier:
• att vårda och fostra barn
• att möta barns utvecklingsbehov och hantera störningar i utvecklingen
• att stödja relationer mellan barn och deras familj
• att ge barn tillgång till trygga, utvecklande relationer avsedda att bestå livet ut
• att verka som medlem i ett professionellt team
Utbildningen är starkt processinriktad och ordnas alltid med en representant från barnskyddet så att uppdragsgivarens perspektiv även är närvarande. Deltagarnas egna tankar och bedömningar av sina egna färdigheter och möjligheter att bli fosterföräldrar är i fokus.
I upplägget ingår även en granskning av deltagarnas lämplighet som familjevårdare och hemmets lämplighet som familjehem. I slutet av PRIDE-utbildningen fattar deltagarna tillsammans med utbildarna beslut om fosterföräldraskap (eller adoptivföräldraskap) är den rätta lösningen för familjen och i så fall, hurudant det barn är vars behov familjen bäst kan tillgodose (såsom ålder, specialbehov, beteende och hälsofaktorer). Deltagarna kan också själva komma till slutsatsen att fosterföräldraskap inte passar familjen. Utbildarna kan även konstatera att det inte är möjligt för familjen att verka som familjehem eftersom tillräckliga färdigheter saknas. Beslutet behandlas tillsammans. Kommunen som placerar barnet, bär det slutgiltiga ansvaret för om ett barn placeras i familjen.
Utbildningen omfattar gruppträffar uppdelade på nio tretimmarssessioner, enskilda träffar med familjerna och hemuppgifter som ska lämnas in till utbildaren inför nästa gruppträff. Inför antagandet till utbildningen förs enskilda diskussioner med de intresserade i deras eget hem. Likaså avslutas utbildningen med att utvärderingarna av familjerna gås igenom per familj.
Av utbildaren kräver utbildningen åtminstone 250 timmar/utbildare, inklusive planering, familjemöte, hembesök, genomgång av hemuppgifter, slutrapportering och utvärderingsmöten. Arbetssättet är strukturerat och inriktat på klargörande av familjens egna önskemål, färdigheter och möjligheter att åta sig att verka som familjevårdare. Uppgifterna om familjehem som har beredskap för uppgiften finns samlade, vilket underlättar betydligt för kommunernas socialarbetare i den fortsatta processen.
5.6 Familjevårdarens kontaktperson och rätt till ledighet
Landskapsregeringen föreslår att den ”ansvariga arbetstagare” som familjevårdaren enligt 7 § familjevårdarlagen har rätt till i landskapet av tydlighetsskäl benämns ”familjevårdarens kontaktperson”. När det är frågan om en placering enligt barnskyddslagen ska familjevårdarens kontaktperson, som ska vara en kommunal tjänsteman, inte samtidigt ha rollen som den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter enligt 13 b § barnskyddslagen som är tillämplig enligt blankettlagen om barnskydd. Landskapsregeringen föreslår även att kontaktpersonen uttryckligen ska ha en skyldighet att besöka familjehemmet minst en gång per år.
Även rätten till ledighet regleras med avvikelse från familjevårdarlagen. Landskapsregeringen föreslår att rätten till ledighet ska omfatta minst 24 dagar om familjevården pågått ett år och att dessa dagar kan tas ut även helgdagar eller under lördagar och söndagar eftersom familjevårdarens uppgifter inte begränsas till vardagar.
Som avvikelse från bestämmelsen om uppdragsavtal med avlösare i familjehemmet föreslår landskapsregeringen att avlösare av särskilda skäl kan anlitas trots att dessa inte genomgått den förberedande utbildningen.
5.7 Vårdarvode och kostnadsersättningar
Vårdarvodes- och kostnadsersättningsnivåerna på Åland är som regel betydligt högre än de miniminivåer som gäller i riket. Exempelvis har Mariehamn och Jomala gällande miniminivåer på 834,50 euro i arvode (på 2015 års nivå 842,54 euro) och 649,25 euro (på 2015 års nivå 655,50 euro) i kostnadsersättning per månad och person i vård.
Miniminivån för vårdarvodet föreslås enligt landskapslagen vara 850 euro per person i familjevård från och med ikraftträdandet till slutet av år 2015 (jämfört med 679,71 euro på 2014 års nivå i riket) och miniminivån för den månatliga kostnadsersättningen 650 euro (406,58 euro 2014 i riket) och den högsta nivån för startersättningen 3 200 euro (2 887,51 euro 2014 i riket).
Landskapsregeringen föreslår ingen avvikelse gällande den årliga justeringen av vårdarvodet som ska justeras enligt lönekoefficienten i lagen om pension för arbetstagare. I social- och hälsovårdsministeriets förordning om utfärdande av den lönekoefficient som avses i 96 § i lagen on pension för arbetstagare (839/2014) har lönekoefficienten för 2015 fastslagits till 1,363. Lönekoefficienten för 2014 var 1,350. Det innebär att vårdarvodena inför 2015 ska höjas med 0,96 procent (vilket fås fram genom att dividera den nya koefficienten med förra årets koefficient).
Med avvikelse från familjevårdarlagens föreslår landskapsregeringen gällande kostnadsersättningarna att justeringen kalenderårsvis, i stället för enligt ändringen i levnadskostnadsindex, verkställs enligt den årliga ändringen i åländskt konsumentprisindex, vilket fastställs av Ålands statistik- och utredningsbyrå utgående från uppgifter som samlas in av Statikcentralen. Konsumentprisindex för oktober publiceras normalt i november varje år.
Den högre miniminivån på vårdarvodet är motiverat för att säkerställa en enhetlighet i vårdarvodesnivåerna på Åland, för att högre krav på familjevårdarna berättigar till ett högre arvode - minimiarvodesnivån i riket justerades inte då kravet på förberedande utbildning infördes - och för att bättre villkor för familjevårdarna bidrar till att familjevården i högre grad kan fungera som alternativ till institutionsvård. Den högre vårdarvodesnivån motiveras även av att familjevårdarna ska möjlighet att sköta sina uppgifter på bästa sätt.
På ett allmänt plan är högre miniminivåer motiverade på grund av den något högre kostnadsnivån på Åland. Ålands statistik och utredningsbyrå har år 2000 publicerat en komparativ analys av dagligvarupriserna ”Dagligvarupriserna på Åland, Rapport 2000:1”, där det konstaterades att ”den genomsnittliga prisskillnaden gentemot kontrollområdet i sydvästra Finland var omkring 11 % (maj 1999)”. Levnadskostnaderna som helhet består utöver kostnaderna för dagligvaror även av andra kostnader, såsom för boende, men en analys av livsmedelspriserna ger klara indikationer på skillnader och på hur kostnaderna utvecklats. Utgående från utvecklingen av konsumentprisindex för Finland och konsumentprisindex för Åland framgår att prisökningen på livsmedel varit något långsammare i landskapet än i riket. Skillnaden mellan kostnadsnivåerna torde ha minskat något, men är ändå beaktansvärd.
5.8 Överväganden med anledning av reformarbetet i riket
En proposition med förslag till ny socialvårdslag överlämnades till riksdagen den 18 september 2014, under detta lagförslags remisstid. Propositionen är under behandling i riksdagen (se närmare avsnitt 2.6 ovan). Landskapsregeringen fick genom propositionens skrivningar kännedom om regeringens avsikt att lämna en proposition om ny familjevårdslag som förväntades träda i kraft den 1 april 2014. Landskapsregeringen kontaktade beredande tjänsteman vid social- och hälsovårdsministeriet som meddelade att ett utkast till proposition med förslag till ny familjevårdslag skickats på remiss. Utkastet fanns, med hänvisning till tidsbrist, endast tillgänglig på finska. Remissen gick ut till endast en liten grupp instanser, bland annat enstaka kommuner samt barnskydds- och familjevårdsorganisationer. Landskapsregeringen avvaktade i väntan på propositionen för att kunna anpassa det förslag till landskapslag om tillämpning av familjevårdarlagen, som hade skickats på remiss, till att i stället tillämpliggöra den nya familjevårdslagen. Det visade sig dock att utkastet till familjevårdslag mötte hård kritik. Någon proposition i ärendet har inte överlämnats och landskapsregeringen bedömer att den gällande familjevårdarlagen ska tillämpliggöras som planerat.
Berörda intresseorganisationer påpekade i remissutlåtandena till social- och hälsovårdsministeriet att förslaget i utkastet inte löste de problem som framkommit vid tillämpningen av gällande lagstiftning. Det är därför troligt att beredningen av en ny lag, eller betydande ändringar i familjevårdarlagen, kommer att lämnas under följande riksdagsperiod.
Eftersom gällande socialvårdslag förblir tillämplig i landskapet enligt blankettlagen om socialvård, vilket även beaktas i detta lagförslag genom att bestämmelserna om hänvisningar till socialvårdslagen tydliggörs. Rikslagsändringarna med anledning av den nya socialvårdslagen har även följder för annan blankettlagstiftning inom socialvårdsområdet som fortsättningsvis ska tillämpas i relation till gällande landskapslag. Lagändringar som behövs för att detta ska beaktas i landskapslagstiftningen kommer att lämnas till lagtinget i ett annat lagförslag.
6. Lagstiftningsbehörigheten
Förslaget omfattar i huvudsak socialvård och i någon mån övriga rättsområden. Enligt 18 § 1 och 4 punkten självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter och kommunernas förvaltning. Landskapets behörighet inom pensionsskyddet begränsar sig enligt 18 § 2a punkten till landskapets anställda och för förtroendevalda inom landskapsförvaltningen samt rektorer, lärare och timlärare vid grundskolor i landskapet. Enligt 18 § 13, 14 och 22 punkten har landskapet behörighet även i fråga om socialvård, undervisning och näringsverksamhet.
Till rikets lagstiftningsbehörighet hör enligt 27 § 7, 11 och 24 punkten självstyrelselagen rättsområdena familjeförhållanden och barns rättsliga ställning, försäkringsavtal samt administrativa ingrepp i den personliga friheten.
7. Lagstiftningens konsekvenser
7.1 Ekonomiska och organisatoriska konsekvenser
Lagförslaget ökar i någon mån kostnaderna för kommunerna och är kostnadsneutralt för landskapsregeringens allmänna förvaltning. För Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet innebär lagförslaget vid tillsynen av kommunernas socialvård att bestämmelserna om familjevården är tydligare, vilket landskapsregeringen bedömer inte innebär en utökad arbetsbörda. Det är inte heller sannolikt att myndigheten får många ansökningar om tillstånd för familjehem enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice.
Vårdarvodena och kostnadsersättningarna som de åländska kommunerna betalar till familjevårdarna överstiger redan i dag de miniminivåerna som anges i rikets familjevårdarlag, varför de nivåer som föreslås i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av familjevårdarlagen inte torde ha några betydande ekonomiska konsekvenser för kommunerna. Däremot tillkommer kostnaderna för den obligatoriska förberedande utbildningen som kommunerna är skyldiga att regelbundet ordna för att tillse att det alltid finns utbildade familjevårdare att tillgå när ett behov uppstår. Ytterligare kostnader kan tillkomma för kommuner som inte hittills ordnat ledigheter och stödåtgärder för familjevårdarna i den utsträckning lagförslaget kräver. Eftersom de åländska kommunerna sammantaget har färre än 30 personer i familjevård är kostnadsökningarna inte betydande. I ett längre perspektiv minskar risken för ett ökat anlitande av institutionsvård inom barnskyddet, vilket innebär att kostnadsökningar undviks. Förslaget kan även innebära minskade kostnader på sikt om familjevård anlitas framom institutionsvård i högre grad.
I den mån den föreslagna lagstiftningen innebär merkostnader fördelas dessa mellan landskapet och kommunerna. Enligt landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården bidrar landskapet till kommunernas kostnader enligt 13 § med särskilda landskapsandelar för specialomsorg, barnskydd och missbrukarvård med nettodriftskostnaderna för respektive område som grund.
En bedömning av de organisatoriska konsekvenserna för kommunerna finns i avsnitt 5.3 i de allmänna motiveringarna.
7.2 Konsekvenser för barn och unga
Förslaget främjar barns lika rättigheter till liv och hälsa samt god fostran och utveckling. Jämlikheten mellan barn som kommer från svåra familjeförhållanden och andra barn främjas. De placerade barnens ställning stärks väsentlighet i och med att förutsättningarna för familjevården förbättras.
För ett barn som är i behov av en familjehemsplacering förbättrar lagförslaget förutsättningarna för att det enskilda barnets behov rätt beaktas. Den obligatoriska utbildningen för familjevårdare ökar kunskapen hos familjevårdare om olika barns behov. Familjerna som har intresse av att ta hand om barn ges som en del av utbildningen möjlighet att reflektera över för vilka barn de kan erbjuda ett lämpligt hem. Dessutom bidrar utbildningen till att kommunernas bedömningar av familjevårdarnas lämplighet underlättas. Ett samarbete kring en allåländsk ”familjevårdarbank” är i praktiken nödvändig för att lagförslagets målsättningar ska förverkligas fullt ut. Ett sådant samarbete ger bättre förutsättningar att med barnets bästa för ögonen, matcha den enskildas behov med ”rätt” familjehem, vilket är av vikt ur barnets perspektiv.
Barnskyddslagen, som är tillämplig enligt landskapslagstiftning, förutsätter att kommunen avdelar en särskild person för det placerade barnet. Nuvarande lagförslag innebär att även familjevårdaren ska ha en kontaktperson. Då de unga själva formulerar sina åsikter och upplevelser av att vara placerade utanför sitt biologiska hem, framhåller de vikten av kontinuitet och att de själva har en kontaktperson som de kan diskutera hur placeringen utfaller ur deras perspektiv. På Åland finns dock ingen intresseförening för barn som familjehemsplacerats såsom i Pesäpuu i Finland och Knas Hemma i Sverige.
Tryggheten för det placerade barnet ökar då familjevårdarna garanteras handledning och avlösning, vilket stöder kvalitet och kontinuitet i placeringen. Förutsättningarna stärks för att barnet ska få en trygg placering så länge barnet behöver det.
7.3 Konsekvenser ur ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv
Landskapsregeringen har i lagförslaget infört en uttrycklig möjlighet att ingå uppdragsavtal med mer än en familjevårdare fastän kostnadsersättningar och arvoden utbetalas till en av familjevårdarna. När det finns två vuxna i ett familjehem är det väsentligt att båda är aktivt engagerade och ansvariga för den som placeras i hemmet, vilket även har betydelse ur ett jämställdhetsperspektiv. I den förberedande utbildningen ska som en naturlig del ingå frågor om hur ansvaret inom familjehemmet fördelas. Den fortsatta handledning som erbjuds familjevårdarna kan även omfatta stöd gällande dessa frågor.
Kravet på ordnande av förberedande utbildning sänker tröskeln för att visa intresse för att ta emot barn i familjen, vilket även förväntas främja möjligheterna för familjer med olika bakgrund att verka som familjevårdare. Olika familjekonstellationer kan komma i fråga som familjehem. Det är även möjligt för enstamstående att verka som familjevårdare.
Förslaget bidrar även till ökade möjligheter att erbjuda familjevård för personer med funktionsnedsättning och för äldre personer. Därmed förväntas lagförslaget även bidra till bättre möjligheter för dessa grupper att vårdas i familjeliknande förhållanden med stabila mänskliga relationer.
7.4 Konsekvenser för miljön
Landskapsregeringen bedömer att lagförslaget inte har konsekvenser för miljön.
8. Beredningen av förslaget
Förslaget har beretts som tjänsteuppdrag vid lagberedningen i samarbete med socialvårdsbyrån vid social- och miljöavdelningen inom landskapsregeringens allmänna förvaltning. Lagförslaget har diskuterats med social- och hälsovårdsinspektören vid Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Myndigheten utövar tillsyn över socialvården och handlägger ansökningar om tillstånd till produktion av privat socialservice.
Skyldigheten att socialvårdslagen och barnskyddslagen ordna familjevård gäller kommunerna. Enligt 4 § kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland om förhållandet mellan landskapsregeringen och kommunerna övervakar landskapsregeringen enligt 1 mom. att kommunerna och kommunalförbunden iakttar gällande lagstiftning och enligt 2 mom. gäller att landskapsregeringen ska ”tillförsäkra kommunerna möjlighet att delta i beredningen av lagstiftning som rör kommunerna och av andra frågor som är av stor betydelse för den kommunala förvaltningen och ekonomin”. I samband med beredningen har landskapsregeringen varit i kontakt med kommunernas tjänstemän som ansvarar för socialvården för att utbyta information.
Utkastet till lagförslag skickades på remiss till Ålands kommunförbund kf, Mariehamns stad, Ålands omsorgsförbund kf, Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, Högskolan på Åland, Rädda Barnen på Åland rf, PusselFamiljen rf, Landskapsföreningen Folkhälsan på Åland rf, Ålands handikappförbund rf, Mariehamns Pensionärsförening rf och Norra Ålands Pensionärer rf. Till landskapsregeringen inkom 7 utlåtanden. Huvudsakligen uttrycktes stöd för förslaget. Invändningar och förslag har föranlett ändringar i lagtexten och preciseringar i motiveringarna.
Ålands kommunförbund välkomnar förslaget, men lyfter fram att förslagets högre ambitionsnivå förväntas leda till höjda kostnader. Vid den förestående översynen av landskapsandelssystemet bör därför lagförslagets konsekvenser beaktas, tillsammans med senare års annan lagstiftning med ekonomiska konsekvenser för kommunerna. Landskapsregeringen bedömer att förslaget visserligen leder till i någon mån högre kostnader på kort sikt, men påpekar samtidigt dels att kostnaderna inte är betydande eftersom antalet familjevårdare och personer i familjevård är litet, dels att förslaget förväntas bidra till att institutionsplaceringar, som är mångfalt dyrare, kan undvikas. Kommunförbundet lyfter även fram möjligheten att inta avvikande bestämmelser om fördelningen av vårdkostnaderna mellan den tidigare och den nya hemkommunen då en vårdtagare byter hemkommun, dock utan att framföra något konkret förslag till reglering. Landskapsregeringen har valt att inte i detta sammanhang närmare bedöma denna frågeställning.
Mariehamns stad välkomnar förslaget i stort och konstaterar att kravet på förberedande utbildning är bra. För det placerade barnets framtida utveckling och integrering i familjen är det av största vikt att familjevårdarna är medvetna om uppdragets utmaningar och innehåll. Mariehamns stad konstaterar att motiveringen till en högre miniminivå för kostnadsersättning på grund av högre levnadskostnader är relevant, medan landskapsregeringen inte på ett tillfredsställande sätt motiverat förslaget till högre minimiarvode och längre ledighet. Stadens kritik mot det högre minimiarvodet godkändes i enlighet med föredragningen efter omröstning 5-3 i socialnämnden. Landskapsregeringen har kompletterat motiveringarna gällande arvodesnivån (avsnitt 2.3) och rätten till ledighet och avlösarservice (detaljmotiveringarna).
Ålands omsorgsförbund välkomnar lagstiftningen, speciellt med avseende på att barn som är barnskyddsklienter inom specialomsorgens boendeserviceenheter hellre skulle placeras i familjehem för att i unga år främja nära och långvariga relationer och därmed bidra till en ännu tryggare uppväxt för utsatta barn med handikapp. Omsorgsförbundet konstaterar att lagstadgad rätt till ledighet och avlösarservice säkerställer en miniminivå för att familjevårdarna över tid ska orka med sitt uppdrag som till stor del är avhängigt av en förutsägbar kontinuitet för klienterna. Omsorgsförbundet påpekar att förbundets korttidshemsverksamhet kan anlitas för de utvecklingsstörda som placeras i familjehem.
Rädda Barnen på Åland konstaterar att förslaget innehåller många konkreta förbättringar för familjehemmen och uttrycker stöd för avvikelserna i förhållande till familjevårdarlagen. Landskapsregeringen har med anledning av föreningens synpunkter gjort ändringar i lagtexten för att arvode och kostnadsersättningar ska kunna fördelas på fler än en familjevårdare och tagit in en bestämmelse enligt vilken de biologiska barnens behov av delaktighet och stöd under tiden av familjevård ska beaktas. Dessutom anges det uttryckligen i lagtexten att familjevårdarens kontaktperson ska besöka familjehemmet minst en gång per år. Rädda Barnen har i remissarbetet följt med revideringen av familjevårdslagstiftningen i Finland och konsulterat föreningarna Pesäpuu och Förbundet för Familjevård i Finland. Landskapsregeringen har gjort en bedömning av om och hur revideringen av rikslagstiftningen påverkar rättsläget i landskapet (avsnitt 5.8). Dessutom lyfter Rädda Barnen fram behovet av att beakta utbetalningarna av barnbidrag och andra förmåner för barn i familjevård och önskar att familjehemmens rättigheter ska beaktas i reformen av lagstiftningen om hemvårdsstöd.
Ålands handikappförbund framför att ett funktionshindersperspektiv alltid bör antas vid utformningen av lagtext för att säkerställa att funktionsnedsatta människors behov tillgodoses enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Finland undertecknade konventionen då den öppnades för undertecknande 2007, men har inte ratificerat den. Handikappförbundet understryker att den förberedande utbildningen ska ge omfattande kunskap om barn med funktionsnedsättning, deras behov och förutsättningar för utveckling. Förbundet kritiserar möjligheten att avvika från kravet på förberedande utbildning vid anlitandet av avlösare. Förbunder understryker att det är nödvändigt att familjehemmet får kontinuerlig handledning av kommunen under hela uppväxten om barnet har en funktionsnedsättning. Förbundet anser att barn med funktionsnedsättning och deras behov ska uppmärksammas när den förberedande utbildningen preciseras närmare i landskapsförordning. Lanskapsregeringen har inte gjort ändringar i lagtexten med anledningen av synpunkterna, men i någon mån preciserat motiveringarna för att framhålla att behovet av kunskap om funktionsnedsättning ska beaktas enligt den nu föreslagna lagstiftningen och enligt gällande lagstiftning, bland annat landskapslagen (2010:50) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp. Landskapsregeringen har i nuläget inga konkreta planer på att utfärda en landskapsförordning om den förberedande utbildningen. Kravet på kunskaper om funktionsnedsättning då familjevårdaren tar hand om personer med funktionsnedsättning blir dock lagstadgat i och med att utbildningens enlig 1 § 2 mom. familjevårdarlagen ska vara sådan som ”uppgiften kräver”.
PusselFamiljen ser positivt på familjevården som vårdform. Föreningen stöder en centralisering av socialvårdsärenden för att trygga barnets rättigheter till lika behandling och föreslår att landskapet ska sköta familjevården i stället för kommunerna. Åtminstone borde en familjevårdarbank som koordinerar vården kunna verka gemensamt för alla kommuner. Pusselfamiljen stöder möjligheten till familjevård som privat socialservice och ordnandet av förberedande utbildning, men framför farhågor om att tröskeln att hjälpa utsatta barn kan bli för hög då utbildningen även omfattar en hög grad av självanalys och teoretiserande. Särskilt lyfter PusselFamiljen fram att utbildarna bör vara högt kvalificerade för att ha förmågan att på ett positivt sätt bedöma deltagarnas intentioner och mänskliga resurser. Dessutom betonar föreningen uppföljningen av familjevårdens kvalitet och, i likhet med Rädda Barnen, vikten av hembesök. Landskapsregeringen har i lagtexten inför ett krav på att kontaktpersonen besöker familjehemmet. Vissa frågeställningar som föreningen lyfter fram har även preciserats i motiveringstexten.
Mariehamns Pensionärsförening tackar för möjligheten att framföra synpunkter på den föreslagna lagstiftningen. Föreningen är nöjd med förslaget, men konstaterar att förslaget inte direkt gäller ordnande av familjevård i äldreomsorgen. Landskapsregeringen konstaterar att förslaget i sig inte specificerar hur familjevård ordnas inom äldreomsorgen. Noggrannare förberedelser krävs för att ta i bruk vårdformen för äldre. Lagstiftningen bidrar dock till bättre förutsättningar för familjevård inom äldreomsorgen.
Detaljmotivering
1. Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av familjevårdarlagen
1 § Tillämpning. Familjevårdarlagen (FFS 312/1992) görs uttryckligen tillämplig genom en egen landskapslag. Även ändringar i familjevårdarlagen ska tillämpas från och med att dessa träder i kraft i riket. Även ändringar i socialvårdslagen, där de grundläggande bestämmelserna om familjevården finns, blir tillämpliga i landskapet på samma sätt. Om en rikslag som tillämpliggjorts med blankettlag upphävs ska den upphävda lagen fortfarande tillämpas i landskapet. Landskapsregeringen bedömer att det i detta fall är befogat att uttryckligen ange detta i lagtexten. Det är, såsom framgår av resonemangen i avsnitt 5.8, relativt sannolikt att familjevårdarlagen upphävs och ersätts av en ny lag inom de närmaste åren. Det kan även hända att reformbehoven beaktas genom en revidering av familjevårdarlagen. För helhetsregleringen av familjevården i landskapet är det relevant att hänvisningarna till gällande socialvårdslag (FFS 710/1982) fortsättningsvis ska tillämpas enligt blankettlagen om socialvård. Därför införs en bestämmelse enligt vilken bestämmelser i familjevårdarlagen i vilka ingår hänvisningar till socialvårdslagen (FFS 710/1982) ska tillämpas i den lydelse de har den 1 januari 2015. Ett annat alternativ vore att binda dessa bestämmelser till tidpunkten då landskapslagen träder i kraft. Detta kräver dock att landskapslagen kan träda i kraft innan familjevårdarlagen eventuellt ändras, vilket inte är att föredra med tanke på att tillräcklig tid bör reserveras för lagtingsbehandlingen och lagstiftningskontrollen. I familjevårdarlagen finns hänvisningar till socialvårdslagen i 1 § 2 och 3 mom.
En bestämmelse enligt vilken hänvisningarna till barnskyddslagen ska tillämpas enligt landskapets blankettlag om barnskydd ingår i 7 §. Hänvisningarna i familjevårdarlagen till bestämmelser om olycksfallsförsäkring och pension är tillämpliga som sådana.
2 § Förvaltningen. I familjevårdarlagen ingår uppgifter som kommunerna är skyldiga att sköta. I familjevårdarlagen används begreppen kommun och samkommun, vilket i landskapet motsvaras av kommun och kommunalförbund. Uppgifterna kan således skötas av kommunerna enskilt eller i samarbete. Allmänna bestämmelser om hur kommunerna kan sköta sina uppgifter finns bland annat i 3 § kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland och 3 § landskapslagen 1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården.
Landskapsregeringen har en allmän skyldighet att övervaka att kommunerna iakttar gällande lagstiftning, bland annat enligt kommunallagens 4 § medan Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet har ett specifikt ansvar för övervakning och tillsyn över socialvården bland annat enligt 3 § i blankettlagen om socialvård. I familjevårdarlagen finns dock inga bestämmelser om övervakning och tillsyn eller om statliga myndigheters uppgifter, varför det inte finns orsak att inkludera någon bestämmelse om landskapsmyndigheternas uppgifter i den föreslagna lagen.
Närmare resonemang om de organisatoriska konsekvenserna för kommunerna och hur detta lagförslag förhåller sig till planerade reformer av socialvårdens organisation finns i avsnitt 5.3 under landskapsregeringens överväganden och förslag.
3 § Vårdarvode och kostnadsersättningar. De månatliga vårdarvodenas och kostnadsersättningarnas miniminivåer och startersättningens maximinivå regleras med avvikelse från familjevårdarlagen med de motiveringar som anges i avsnitt 5.7 i de allmänna motiveringarna. Kostnadsersättningarna ska kalenderårsvis justeras enligt den årliga ändringen av konsumentprisindex för Åland, i stället för enligt levnadskostnadsindex. Den årliga ändringen av det åländska indexet var 2,9 procent i oktober 2012 och 0,5 procent i oktober 2013.
Vårdarvodets nivå ska motsvara den vårdades behov och verksamhetens natur. En högre nivå än miniminivån kommer i fråga exempelvis för att säkerställa en familjevårdares möjlighet att stanna hemma från arbetet då det vårdade barnets bästa kräver detta. Vårdarvodet kan enligt 2 § 2 mom. familjevårdarlagen även av särskilda skäl understiga minimibeloppet. Om vårdarvodet överenskommes alltid i uppdragsavtalet.
4 § Uppdragsavtal. I 4 § familjevårdarlagen finns bestämmelser om uppdragsavtal, vilka kompletteras genom denna paragraf. Ett ytterligare krav införs i 1 punkten på att uppdragsavtalet ingås med alla familjevårdare i familjehemmet, vilket ofta är två föräldrar. Bestämmelsen har intagits för att understryka att beslutet att bilda familjehem är ett gemensamt uppdrag som kan utvecklas till ett livslångt åtagande. Om ett par som har ett gemensamt familjehem skiljer sig ska naturligtvis uppdragsavtalet förhandlas om, eller eventuellt sägas upp, med beaktande av de nya förhållandena. I paragrafens 2 punkt kompletteras familjevårdarlagens 4 § med en bestämmelse enligt vilken det i uppdragsavtalet ska anges till vilken eller vilka familjevårdare vårdarvode och kostnadsersättningar betalas när fler än en familjevårdare ansvarar för vården. Det är således möjligt och även vanligt att utbetalningarna sker till endast en av familjevårdarna trots att båda bär ansvaret för vården som helhet. Detta kan vara befogat exempelvis då en av familjevårdarna endast arbetar deltid utanför hemmet eller inte alls har egna förvärvsinkomster utöver vårdarvodet. I uppdragsavtalet ska även anges hur andra utbetalningar som berör den som är i vård ska hanteras, det vill säga barnbidrag och andra former av utbetalningar som ska tillkomma på grund av annan lagstiftning.
I barnbidragslagen (FFS 796/1992) som är tillämplig enligt landskapslagen (1994:48) om tillämpning i landskapet Åland av barnbidragslagen finns särskilda bestämmelser om barnbidrag till barn som vårdas i familjehem. I 11 § barnbidragslagen föreskrivs om betalning av barnbidraget för ett barn som på kommunens bekostnad vårdas i anstalts- eller familjevård. Om vården varar en längre tid än en kalendermånad är huvudregeln att barnbidraget på framställning av kommunen betalas till kommunen, men i 2 mom. finns en särskild bestämmelse om barn som placerats i familjevård. Då kan familjevårdaren berättigas att lyfta barnbidraget. En förutsättning för detta är att kommunen i ett utlåtande stöder att barnbidraget betalas till familjevårdaren, vilket kan ses som normal praxis. Summan beräknas utgående från antalet barn i familjen, det vill säga såväl biologiska barn som barn i familjevård. Om barnbidraget går till kommunen bör motsvarande summa betalas till familjehemmet utöver vårdarvodet. Enligt barnbidragslagen är det även möjligt i vissa fall, när det är till barnets fördel, att ett barnbidrag till ett barn som fyllt 15 år betalas till barnet själv.
I 3 och 4 punkten hänvisas till denna landskapslags bestämmelser enligt vilket arvode ska betalas för ledigheten och en kommunal kontaktperson ska utses för familjevårdaren.
5 § Rätt till ledighet. Enligt 6 § 1 mom. familjevårdarlagen har familjevårdaren rätt till en vardag för varje kalendermånad under vilken vårdaren enligt uppdragsavtalet verkat som familjevårdare under minst 14 dygn. Landskapsregeringen föreslår att detta moment i familjevårdarlagen inte ska tillämpas. I stället ska rätten till ledighet vara något mer omfattande, det vill säga minst två dagar per månad och den lagreglerade ledigheten även kunna omfatta helger och veckoslut. Under ett år innebär detta en rätt till 24 dagar ledighet. Vårdarvode ska alltid utbetalas för den lagstadgade ledigheten.
Av 4 § familjevårdarlagen framgår att hur rätten till ledighet förverkligas ska antecknas i uppdragsavtalet utgående från vad varje enskild situation kräver. Av uppdragsavtalet ska framgå hur familjevårdaren ska förfara för att ledigheten ska ordnas.
Det är sällan lämpligt att ledigheten ordnas i samband med att barnet bor med sina ursprungsföräldrar. Ledighet kan ordnas på flera olika sätt. Bland alternativen finns att ledigheten ordnas under barnets ledda lägervistelser eller motsvarande ledd frånvaro från familjehemmet, med hjälp av hemvården eller annan kommunalt anställd personal, genom uppdragsavtal med ett annat familjehem eller genom uppdragsavtal med avlösare som, med familjens medgivande, bor i familjehemmet under familjevårdarnas frånvaro. Under korta ledigheter kan barnet övernatta hos en stödfamilj eller en närstående familj där barnet känner sig tryggt. Omsorgsförbundets korttidshemsverksamhet kan anlitas för de utvecklingsstörda som placeras i familjehem. Det är även möjligt att i uppdragsavtalet komma överens om stödformer som möjliggör familjevårdarens ledighet, det vill säga ger familjevårdaren den rekreation som familjevårdaren behöver. Sådana former kan även omfatta stöd till gemensamt semesterfirande där den som är i familjevård är med på semesterresan.
Familjevårdarlagens 6 § 2 mom. är tillämpligt. Kommunen som svarar för ordnandet av familjevården ska således se till eller vid behov lämna sådant bistånd att den som är i familjevård tillhandahålls ändamålsenlig vård under den tid familjevårdarens ledighet varar. Omsorgen under familjevårdarens ledighet ska alltid ordnas med utgångspunkt i vad som är bäst för den som är i familjevård.
6 § Avlösarservice. En avlösare är en person som förbinder sig att vårda en person i familjehemmet när familjevårdaren är förhindrat att sköta sitt uppdrag på grund av ledighet eller någon annan orsak. Avlösaren är inte familjevårdare i den meningen att personen inte enligt 1 § 1 mom. familjevårdarlagen ger familjevård i sitt eget hem, utan sköter uppdraget tillfälligt i familjehemmet. Däremot ska även avlösaren uppfylla kraven i 1 § 2 mom. på lämplighet med hänsyn till sin utbildning, erfarenhet och personliga egenskaper. Dessutom ska även avlösaren som huvudregel ha genomgått den förberedande utbildningen. Som avvikelse från bestämmelsen om uppdragsavtal med avlösare i 6 a § familjevårdarlagen föreslår landskapsregeringen att avlösare av särskilda skäl kan anlitas trots att dessa inte genomgått den förberedande utbildningen. Avvikelsen gäller endast kravet på förberedande utbildning. Orsaken till avvikelsen är att underlätta möjligheterna att anlita avlösare där detta är ändamålsenligt. Det är inte alltid, med tanke på omständigheterna, rimligt att kräva att avlösaren deltagit i den särskilda förberedande kursen för familjevårdare.
Faktorer som kan bidra till att det finns särskilda skäl för avvikelse från kravet på förberedande utbildning kan vara att avlösaren inte haft möjlighet att delta i förberedande utbildning, men har särskild erfarenhet av fostrande uppgifter utöver kravet som familjevårdarlagen annars ställer, att avlösaren har en särskild relation till familjehemsfamiljen och det barn som berörs eller att avlösaren anlitas under en kort tid. Avlösare som anlitas regelbundet ska dock i ett senare skede delta i förberedande utbildning. Vilka de särskilda skälen är för avvikelsen från kravet på förberedande utbildning ska anges i beslutet och i uppdragsavtalet med avlösaren.
Vid bedömningen av en avlösares lämplighet kan 12 § socialvårdsförordningen (FFS 607/1983) ge vägledning, trots att bestämmelsen inte uttryckligen gäller avlösare, utan prövningen av ett familjehems lämplighet som helhet. Avseende ska fästas vid de mänskliga relationerna i familjehemmet, avlösarens möjligheter att beakta och tillgodose behoven hos den eller dem som placerats i familjevård. Om ett barn med funktionsnedsättning vårdas i familjehemmet innebär detta att avlösaren ska ha tillräcklig kunskap om det enskilda barnets särskilda svårigheter för att garantera en trygg omvårdnad.
7 § Utbildning och stöd. Landskapsregeringen föreslår att denna paragraf ska tillämpas i stället för 7 § familjevårdarlagen. Landskapslagens 7 § motsvarar i sina huvuddrag familjevårdarlagens 7 § med vissa preciseringar. Kommunerna ska ordna den förberedande utbildningen som krävs och tillgodose familjevårdarnas behov av övrig förberedelse, arbetshandledning och fortbildning.
I familjevårdarlagen infördes genom en lagändring som trädde i kraft 2011 rätten till en ”ansvarig arbetstagare för att förbättra familjevårdarnas möjligheter till personligt stöd och kontinuerlig kontakt med placerarkommunen. Landskapsregeringen föreslår att motsvarande funktion i landskapet kallas ”familjevårdarens kontaktperson”. Personen ska ha kompetens inom socialvården för att utöva myndighetsuppgifter inom kommunen. Familjevårdarens kontaktperson motsvaras inte av familjevårdarens handledare, eftersom familjevårdare ytterligare enligt samma paragraf har rätt till arbetshandledningen. Arbetshandledning kan ges av en kommunalt anställd eller en landskapsanställd, men kan även inhandlas av en privat aktör.
Familjevårdarens kontaktperson har uttryckligen som uppgift att ordna det stöd som behövs ur familjevårdarens synpunkt. När det är frågan om en placering enligt barnskyddslagen ska familjevårdarens kontaktperson inte samtidigt ha rollen som den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter enligt 13 b § barnskyddslagen som är tillämplig enligt blankettlagen om barnskydd.
I uppdragsavtalet ska förutom formerna för det stöd som familjevårdaren har rätt till eller hur dessa former av stöd kan initieras även ingå en närmare överenskommelse om familjevårdarens rätt till regelbunden kontakt med sin kommunala kontaktperson. Kontaktpersonen ska besöka familjehemmet minst en gång per år för att utveckla en bättre förståelse för familjevårdarens vardag.
En bestämmelse om möten med barn som vårdas utom hemmet finns i 53 § 2 mom. barnskyddslagen.
Dessutom ska familjevårdarnas biologiska barns behov av delaktighet och stöd beaktas.
8 § Närmare bestämmelser. Någon gällande förordning som utfärdats med stöd av familjevårdarlagen finns inte. Bemyndigandet i familjevårdarlagen har inte setts över sedan gällande grundlag trädde i kraft och är för allmänt för att tillämpas som sådant. I landskapslagen införs ett mer specifikt bemyndigande som omfattar ordnandet och innehållet i den förberedande utbildningen och det stöd som familjevårdaren har rätt till.
Landskapsregeringen ser i nuläget inget behov av att utfärda en förordning enligt familjevårdarlagen, men önskar att en sådan möjlighet finns om det visar sig finnas ett behov av närmare bestämmelser i framtiden. Om det blir aktuellt ska kommunerna höras på sedvanligt sätt innan förordningen utfärdas.
9 § Ikraftträdande. På nya uppdragsavtal som ingås tillämpas lagens bestämmelser direkt. För avtal ingångna före ikraftträdandet finns en övergångstid på ett år. De tidigare ingångna avtalen ska ses över inom ett år från ikraftträdandet. Om uppdragsavtalet är i överensstämmelse med lagen och inga andra behov av justeringar konstateras då avtalet ses över bör detta noteras. Familjevårdarna har rätt att ta initiativ till att uppdragsavtalet ändras. Eftersom det är frågan om ett ömsesidigt förpliktande avtal ska uppdragsavtalet alltid ses över i samarbete med familjevårdaren eller familjevårdarna som omfattas av avtalet.
Kommunen har skyldighet att ordna fortbildning som motsvarar den förberedande utbildningen även för de redan verksamma familjevårdarna. För genomgående av utbildningen för denna grupp är övergångstiden två år.
2. Ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice
3 § Avvikelser. Enligt gällande socialvårdslagen kan familjevård organiseras såväl med uppdragsavtal som med tillstånd enligt lagen om privat socialservice. Enligt förslaget avlägsnat undantaget enligt vilket lagen om privat socialservice inte ska gälla familjevården på Åland.
Dessutom görs språkliga ändringar i avvikelsetabellen. Författningsnummer i Finlands författningssamling anges genomgående för att tydliggöra vilken rikslag som i varje enskilt fall är tillämplig. Punkterna 6 och 8 i tabell 2 innehåller en materiell ändring. Registerföring och underrättelse till kommun om tillsynsåtgärd ska inte längre skötas av landskapsregeringen, utan av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet som sedan den 1 januari 2014, enligt lagens 2 §, är tillståndsmyndighet och, jämte kommunerna, tillsynsmyndighet.
Den ändring i lagen om privat socialservice som ingår i propositionen med ny socialvårdslag kommer att beaktas i ett annat lagförslag.
3. Ändring av 2 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård
2 §. Paragrafen som innehåller avvikelser till socialvårdslagens bestämmelser kompletteras med en ny 3a punkt med hänvisningar till landskapslagstiftningen som ska tillämpas vid tolkningen av socialvårdslagens bestämmelser om familjevård. Dessutom uppdateras 1 punkten med beaktande av att socialvårdslagen ändrats så att hänvisningarna till lagstiftningen om statlig finansiering och organisering av kommunerna i socialvårdslagen utökats. Det finns således ett behov att mera allmänt tydliggöra att dessa bestämmelser inte är tillämpliga i landskapet och hänvisa till landskapets lagstiftning på detta område.
De ändringar i rikslagarna som tillämpliggörs i lanskapslagen vilka föreslås i propositionen med ny socialvårdslag kommer att beaktas i ett annat lagförslag.
4. Ändring av 5 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen
5 § Särskilda avvikelser. I blankettlagen om barnskydd ändras 5 § 22 punkten för att hänvisa till den nya landskapslagen enligt vilken familjevårdarlagen är tillämplig i landskapet.
De ändringar i barnskyddslagen som föreslås i propositionen med ny socialvårdslag kommer att beaktas i ett annat lagförslag.
5. Ändring av 2 och 5 §§ landskapslagen om kontroll av brottslig bakgrund hos personer som skall arbeta med barn
2 § Tillämpningsområde. Lagen uppdateras för att tydligare hänvisa till den relevanta landskapslagstiftningen och till den nya landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av familjevårdarlagen.
5 § Skyldighet att kräva uppvisande av registerutdrag beträffande familjevårdare. Den särskilda bestämmelsen enligt vilken kommunen har skyldighet att kräva ett straffregisterutdrag enligt 6 § 2 mom. straffregisterlagen, om uppdragsavtalet gäller familjevård av personer under 18 år, kompletteras med en bestämmelse enligt vilken kommunen har skyldighet att begära ett sådant utdrag även vid uppköp av familjevård som privat socialservice. Denna skyldighet gäller dock endast om inte för Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet uppvisats ett straffregistrerutdrag av personen under de senaste sex månaderna. Tidsperioden är den samma som brottsutdragets giltighetstid enligt 6 §. Den föreslagna bestämmelsen utgör en avvikelse från huvudregeln i lagens 3 § enligt vilken arbetsgivaren, inte köparen av tjänsten, har skyldigheten att begära utdraget i de fall då den som sköter sådana uppgifter som omfattas av lagen är i anställningsförhållande, inte exempelvis en privat yrkesutövare som anlitas av socialserviceföretaget eller verksam i företaget som ägare. Bestämmelsen om familjevårdare är i gällande lydelse formulerad så att den ska tillämpas innan kommunen ”ingår ett uppdragsavtal som avser familjevård”, det vill säga begränsningen som gäller arbetsgivares skyldighet att begära utdrag, till ”när arbetsgivaren första gången erbjuder personen en anställning som omfattar uppgifter som avses i 2 §” saknas. Ett nytt uppdragsavtal ingås för varje ny person som tas emot i familjevård. Lagen ska dock inte tillämpas på arbete som sammanlagt varar mindre än tre månader, enligt 2 § 2 mom.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
L A N D S K A P S L A G
om tillämpning i landskapet Åland av familjevårdarlagen
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Tillämpning
Familjevårdarlagen (FFS 312/1992) ska tillämpas i den lydelse som vid varje enskild tidpunkt är gällande i riket med de avvikelser som anges i denna landskapslag. Om familjevårdarlagen upphävs ska den tillämpas i sin sista lydelse.
Bestämmelser i familjevårdarlagen i vilka ingår hänvisningar till socialvårdslagen (FFS 710/1982) ska tillämpas i den lydelse de har den 1 januari 2015. Hänvisningarna till socialvårdslagen ska tillämpas i enlighet med landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård.
2 §
Förvaltningen
De uppgifter som enligt familjevårdarlagen ska skötas av en kommun eller en samkommun ska skötas av kommunerna eller kommunerna i samarbete.
3 §
Vårdarvode och kostnadsersättningar
Med avvikelse från 2 § 1 mom. andra meningen i familjevårdarlagen är vårdarvodet minst 850 euro per kalendermånad per person i familjevård.
Med avvikelse från 3 § 2 mom. första meningen i familjevårdarlagen är kostnadsersättningen minst 650 euro per person i familjevård per kalendermånad. Bestämmelsen om dispositionsmedel i 3 § 3 mom. ska avse dispositionsmedel som ställs till barnets eller den unga personens förfogande enligt 55 § barnskyddslagen (FFS 417/2007) som tillämpas med stöd av landskapslagen (2008:97) om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen.
Med avvikelse från 3 § 6 mom. familjevårdarlagen är startersättningen högst 3200 euro per person i familjevård.
Med avvikelse från 3 § 7 mom. familjevårdarlagen ska de indexjusteringar som anges i momentet genomföras enligt motsvarande ändring av det konsumentprisindex för Åland som fastställs av Ålands statistik- och utredningsbyrå.
4 §
Uppdragsavtal
Utöver 4 § familjevårdarlagen gäller för uppdragsavtal att
1) uppdragsavtalet ska ingås med alla familjevårdare i familjehemmet,
2) när uppdragsavtal ingås med fler än en familjevårdare ska det i uppdragsavtalet anges till vilken eller vilka familjevårdare som mottar vårdarvode, kostnadsersättningar och eventuella andra utbetalningar.
3) med avvikelse från 4 § 1 mom. 6 punkten familjevårdarlagen kan enligt 5 § i denna lag inte överenskommas särskilt om arvode för ledigheten, och
4) de uppgifter som ska anges enligt 4 § 1 mom. 7 punkten familjevårdarlagen ska inkludera uppgifter om familjevårdarens kontaktperson enligt 7 § i denna lag.
5 §
Rätt till ledighet
Har inte annat överenskommits i uppdragsavtalet, ska för familjevårdaren, utan förlust av vårdarvode, ordnas möjlighet till en ledighet vars längd är två dagar för varje kalendermånad under vilken vårdaren enligt uppdragsavtalet har verkat minst 14 dygn som familjevårdare.
I landskapet ska 6 § 1 mom. familjevårdarlagen inte tillämpas.
6 §
Avlösarservice
Med avvikelse från 6 a § familjevårdarlagen kan uppdragsavtal för avlösarservice i familjevårdarens hem av särskilda skäl även ingås med en person som inte genomgått den förberedande utbildning som krävs enligt 1 § 2 mom. familjevårdarlagen. Hänvisningen till 7 § familjevårdarlagen ska avse 7 § i denna lag.
7 §
Utbildning och stöd
Kommunerna ska ordna den förberedande utbildning som krävs enligt 1 § 2 mom. familjevårdarlagen och tillgodose familjevårdarnas behov av övrig förberedelse för uppdraget samt tillse att familjevårdarna får den arbetshandledning och den fortbildning som de behöver för sitt uppdrag.
För att ordna det stöd som behövs under familjevården ska en kontaktperson för familjevårdaren utses. Familjevårdarens kontaktperson ska vara en kommunal tjänsteman som har tillräckliga kunskaper och befogenheter för att verka för att familjevårdarens behov enligt 1 mom. tillgodoses. Familjevårdarens kontaktperson kan inte samtidigt vara den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter för ett barn hos familjevårdaren enligt 13 b § barnskyddslagen som tillämpas med stöd av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen. Kontaktpersonen ska besöka familjehemmet enligt vad som bestäms i uppdragsavtalet, dock minst en gång per år. I uppdragsavalet ska även överenskommas närmare om familjevårdarens rätt till andra regelbundna kontakter med sin kontaktperson.
Kommunerna ska beakta familjevårdarnas minderåriga barn som är bosatta i hemmet och deras behov av delaktighet och stöd.
I landskapet ska 7 § familjevårdarlagen inte tillämpas.
8 §
Närmare bestämmelser
Närmare bestämmelser om ordnandet och innehållet i den förberedande utbildningen och i den utbildning och det stöd som familjevårdaren har rätt till enligt denna lag kan utfärdas genom landskapsförordning.
9 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
Gällande uppdragsavtal som inte är överensstämmelse med denna lag får tillämpas under högst ett års tid från lagens ikraftträdande. Under denna tid ska kommunerna tillse att alla gällande uppdragsavtal är i överensstämmelse med denna lag.
Kommunerna ska tillse att de personer som verkar som familjevårdare när lagen träder i kraft inom två år från ikraftträdandet ska få fortbildning som motsvarar den förberedande utbildning som krävs enligt 1 § 2 mom. familjevårdarlagen.
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice
I enlighet med lagtingets beslut ändras 3 § landskapslagen (2012:36) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice sådan den lyder i landskapslagen 2013/121 som följer:
3 §
Avvikelser
Lagen ska inte tillämpas på socialservice som landskapet producerar. Vid tillämpningen av 3 § 1 punkten i rikslagen ska privat socialservice i landskapet omfatta privat barnomsorg, dock inte verksamhet i samhällsstödd enskild barnomsorg som avses i 28 § barnomsorgslagen (2011:86) för landskapet Åland, nedan barnomsorgslagen.
Hänvisningar och bestämmelser i rikslagen ska gälla på det sätt som anges i följande tabeller, där landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård benämns landskapslagen om socialvård:
Tabell 1
|
| Hänvisningen i rikslagens | avser i landskapet |
| 1. | 2 § 2 mom. och 5 § 1 mom. till lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000), | de med stöd av landskapslagen om socialvård tillämpliga bestämmelserna i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000). |
| 2. | 4 § 2 mom. till lagen om behörighets-villkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (FFS 272/2005), | de med stöd av landskapslagen om socialvård utfärdade bestämmelserna om behörighetsvillkor för yrkesutbildad personal inom socialvården. |
| 3. | 4 § 3 mom. till 5 § i lagen om barndagvård (FFS 36/1973), | 8 och 9 §§ barnomsorgslagen och de med stöd av 8 § barnomsorgslagen utfärdade bestämmelserna. |
| 4. | 4 § 3 mom. till 26a § 2 mom. i socialvårdslagen (FFS 710/1982), | den med stöd av av landskapslagen om socialvård tillämpliga bestämmelsen i socialvårdslagen (FFS 710/1982). |
| 5. | 4 § 3 mom. till 59 och 60 §§ i barnskyddslagen (FFS 417/ 2007), | de med stöd av landskapslagen (2008:97) om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen tillämpliga bestämmelserna i barnskyddslagen (FFS 417/ 2007). |
| 6. | 11 § 2 mom. till bestämmelser om anmälan till det kommunala organet i lagen om barndagvård, | ansökan och godkännande som avses i 28 § 1 mom. barnomsorgslagen. |
| 7. | 13 och 27 §§ till 17 § 1 mom. 3 punkten socialvårdslagen (FFS 710/1982), | de med stöd av landskapslagen om socialvård tillämpliga bestämmelserna i socialvårdslagen (FFS 710/1982). |
| 8. | 28 § 3 punkt till 11 § personuppgiftslagen (FFS 523/1999), | 7 § landskapslagen (2007:88) om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen. |
| 9. | 30 § 3 mom. till 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999), | 15a § landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet. |
Tabell 2
|
| Bestämmelsen i rikslagens | ska i landskapet |
| 1. | 7 § 2 mom. om en serviceproducents alla verksamhetsenheter där socialservice produceras dygnet runt, | gälla sådan socialservice som produceras i landskapet. |
| 2. | 8 § 1 mom. andra mening om ansökan om tillstånd, | inte tillämpas. |
| 3. | 8 § 2 mom. 9 punkt om krav på att uppge den dataskyddsansvariga enligt 20 § 4 mom. lagen om elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården (FFS 159/2007), | inte tillämpas, dock så att om inte en särskild person inom en verksamhet har förordnats vara dataskyddsansvarig och detta meddelas i tillståndsansökan, så ska den för varje verksamhetsenhet ansvariga personen anses vara dataskyddsansvarig. |
| 4. | 9 § 1 mom. andra mening om inspektion med anledning av tillståndsansökan, | inte tillämpas. |
| 5. | 17 § 2 mom. första mening om rätt att ge inspektionsuppdrag till andra myndigheter, | inte tillämpas. |
| 6. | 25 § om förande av register och användning av registeruppgifterna, | inte tillämpas. Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ska för handläggning av tillstånds- och anmälningsärenden som avses i denna lag samt för övervakning och statistikföring av verksamheten föra ett register över tillhandahållare av privat socialservice. Myndigheten får använda registeruppgifter i den omfattning dess uppgifter kräver det. Närmare bestämmelser om behandling av personuppgifter finns i landskapslagen (2007:88) om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen. |
| 7. | 33 § 2 och 3 mom. om centralförvaltningen, | inte tillämpas. |
| 8. | 35 § 3 mom. om underrättelse om genomförda tillsynsåtgärder, | inte tillämpas. Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ska underrätta det kommunala organet i berörda kommuner om att myndigheten med stöd av rikslagens 17 – 23 §§ har genomfört en tillsynsåtgärd. |
| 9. | 41 § om ersättning för kostnaderna för registrering, | inte tillämpas. |
| 10. | 45 § 1 mom. andra mening om tillståndets giltighetstid, | inte tillämpas. |
| 11. | 45 § 2 mom. om tillståndets giltighetstid, | inte tillämpas. |
Denna lag träder i kraft den
3.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 2 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 2 § 1 punkten landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård och
fogas till lagens 2 § en ny 3a punkt, som följer:
2 §
Socialvårdslagens bestämmelser gäller i landskapet med följande avvikelser:
1) Hänvisningarna i 2 § och senare paragrafer till lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (FFS 733/1992) och andra lagar om statlig finansiering och organisation av kommunernas uppgifter ska i landskapet avse landskapslagen (1993:71) om planering av och landskapsandel för socialvården och annan landskapslagstiftning om landskapets finansiering och organisation av kommunernas uppgifter.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
3a) Vid tillämpningen av 26 § avses med familjehem i landskapet ett privathem som tillhandahåller familjevård på basis av ett uppdragsavtal enligt landskapslagen ( : ) om tillämpning i landskapet Åland av familjevårdarlagen eller ett tillstånd enligt landskapslagen (2012:36) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
4.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 5 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen
I enlighet med lagtingets beslut ändras 5 § 22 punkten landskapslagen (2008:97) om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen enligt följande:
5 §
Särskilda avvikelser
Vid tillämpningen av barnskyddslagen ska även i denna paragraf angivna avvikelser iakttas i landskapet:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
22) Hänvisningen i 56 § och i övriga paragrafer till familjevårdarlagen (FFS 312/1992) ska i landskapet tillämpas med de avvikelser som anges i landskapslagen ( : ) om tillämpning i landskapet Åland av familjevårdarlagen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
5.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 2 och 5 §§ landskapslagen om kontroll av brottslig bakgrund hos personer som skall arbeta med barn
I enlighet med lagtingets beslut ändras 2 § 1 mom. 3 punkten och 5 § landskapslagen (2004:3) om kontroll av brottslig bakgrund hos personer som skall arbeta med barn som följer:
2 §
Tillämpningsområde
Denna lag tillämpas inom sektorerna socialvård, undervisning och ungdomsarbete samt idrott. Lagen tillämpas på dem som ska utföra arbete som varaktigt och i väsentlig grad består i att utan vårdnadshavarens närvaro ta hand om, fostra, undervisa eller på annat sätt arbeta i personlig kontakt med personer under 18 år. I lagen avsett arbete kan utföras
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
3) inom privat socialservice enligt landskapslagen (2012:36) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice, i barnomsorg driven som samhällsstödd enskild barnomsorg enligt barnomsorgslagen (2011:86) för landskapet Åland eller som familjevårdare på basis av uppdragsavtal enligt landskapslagen ( : ) om tillämpning i landskapet Åland av familjevårdarlagen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
5 §
Skyldighet att kräva uppvisande av registerutdrag beträffande familjevårdare
Innan en kommun eller ett kommunalförbund ingår ett uppdragsavtal med en familjevårdare enligt landskapslagen ( : ) om tillämpning i landskapet Åland av familjevårdarlagen ska kommunen eller kommunalförbundet kräva att uppdragstagaren visar upp ett straffregisterutdrag enligt 6 § 2 mom. straffregisterlagen, om uppdragsavtalet gäller familjevård av personer under 18 år.
Det samma gäller vid köp av familjevård som privat socialservice för en person under 18 år om inte den som ska ge familjevården under de senaste sex månaderna har uppvisat ett straffregisterutdrag enligt 4 § för Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.
Denna lag träder i kraft den
| Mariehamn den 13 november 2014 | |
|
L a n t r å d |
Camilla Gunell |
|
Föredragande minister |
Carina Aaltonen |
Bilaga: Familjevårdarlagen (FFS 312/1992)
Familjevårdarlagen enligt uppdaterad lagstiftning i Finlex.
I enlighet med riksdagens beslut stadgas:
1 § (8.4.2011/317)
Familjevårdare
Med familjevårdare avses i denna lag personer som enligt ett uppdragsavtal med den kommun eller samkommun som svarar för ordnandet av vården ger i 25 § i socialvårdslagen (710/1982) avsedd familjevård i sitt hem.
Som familjevårdare kan godkännas personer som med hänsyn till sin utbildning, sin erfarenhet eller sina personliga egenskaper är lämpliga att ge familjevård. Innan det ingås ett uppdragsavtal som avses i 1 mom. ska den som har för avsikt att arbeta som familjevårdare genomgå den förberedande utbildning som uppgiften kräver. Av särskilda skäl kan den förberedande utbildningen genomgås inom ett år efter placerandet.
Förutom vad som föreskrivs ovan i 2 mom. krävs i de fall som avses i 26 a § 2 mom. i socialvårdslagen att åtminstone den ena av de personer som bor på vårdstället och deltar i vård- och fostringsuppgifter har lämplig utbildning för uppgiften och tillräcklig erfarenhet av vård- och fostringsuppgifter.
Den som ingått uppdragsavtal enligt denna lag står inte i ett anställningsförhållande som avses i 1 kap. 1 § i arbetsavtalslagen (55/2001) till den kommun eller samkommun som har ingått avtalet.
2 § (8.4.2011/317)
Vårdarvode
Om inte något annat överenskommits i uppdragsavtalet har familjevårdaren rätt att få arvode för vården (vårdarvode). Vårdarvodet är minst 650 euro per kalendermånad per person i familjevård.
Vårdarvode betalas inte till den som sköter sitt eget barn under 18 år som placerats i familjevård eller till den som har vägrat ta emot arvodet. Vårdarvodet kan av särskilda skäl enligt överenskommelse även betalas till ett belopp som understiger minimibeloppet enligt 1 mom.
Det belopp på vårdarvodet som nämns i 1 mom. och om vilket det har överenskommits i uppdragsavtalet justeras kalenderårsvis med den lönekoefficient som avses i 96 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006).
3 § (3.11.2006/948)
Ersättande av kostnaderna
Har inte något annat överenskommits i uppdragsavtalet, skall till familjevårdaren betalas ersättning för kostnaderna för vården och underhållet av den som får familjevård samt ersättning för de nödvändiga kostnaderna för inledande av vården.
Till familjevårdaren betalas ersättning för de verkliga kostnaderna för vård och underhåll av en person i familjevård (kostnadsersättning), dock minst 350 euro per person i familjevård per kalendermånad. Kostnadsersättningens minimibelopp kan även sänkas, om det finns särskilda skäl för det.
Syftet med kostnadsersättningen är att ersätta de normala utgifterna för en person i familjevård i fråga om mat, boende, fritidssysselsättningar, personliga behov och annat underhåll samt de normala hälsovårdskostnader som inte ersätts med stöd av annan lagstiftning. Dessutom omfattar kostnadsersättningen sådana dispositionsmedel som enligt barnskyddslagen (683/1983) skall ställas till barnets eller den unga personens eget förfogande då han eller hon placeras i familjevård med stöd av den ovan nämnda lagen.
Utöver kostnadsersättningen ersätts sådana särskilda kostnader för terapi och hälsovård som beror på de individuella behoven hos den som är i familjevård samt sådana studiekostnader för ett barn eller en ung person under 21 år i familjevård som inte ersätts enligt annan lagstiftning.
Utöver de kostnader som avses i 2-4 mom. kan särskilda kostnader för semester och särskilda fritidssysselsättningar eller för utrustning som fritidssysselsättningen kräver eller andra särskilda fortlöpande kostnader eller engångskostnader för en person i familjevård ersättas.
Den ersättning som betalas till familjevårdaren för de nödvändiga kostnaderna för inledandet av vården (startersättning) är högst 2 440 euro per person i familjevård.
Beloppen av de kostnadsersättningar som nämns i 2 och 6 mom. och om vilka överenskommits i uppdragsavtalet skall justeras kalenderårsvis från och med ingången av året i enlighet med den årliga ändringen av levnadskostnadsindex för oktober det föregående året (oktober 1951=100).
BarnskyddsL 683/1983 har upphävts genom BarnskyddsL 417/2007.
4 §
Uppdragsavtal
I uppdragsavtalet skall överenskommas om
1) storleken och utbetalningen av arvodet till familjevårdaren,
2) ersättande av kostnaderna för familjevården och inledandet av vården samt om utbetalningen av de dispositionsmedel som kalendermånadsvis betalas till den som är i familjevård,
3) ersättning för de särskilda kostnader som följer av individuella behov hos den som är i familjevård,
4) vårdens beräknade längd,
5) de rättigheter och stödåtgärder samt den hobbyverksamhet som hör till den som är i familjevård och om vad som behövs för att de skall tillgodoses,
6) familjevårdarens rätt till ledighet, genomförandet av ledigheten samt betalning av arvode och ersättning för kostnader för ledigheten,
7) förberedelse, arbetshandledning och utbildning för familjevårdaren och hur dessa skall genomföras,
8) uppsägning av uppdragsavtalet, samt
9) vid behov andra omständigheter som gäller familjehemmet och familjevården.
I uppdragsavtalet skall också ingå en plan över socialtjänster, hälso- och sjukvårdstjänster samt andra stödåtgärder vilka skall ordnas för dem som är i familjevård och familjevårdaren och vilka behövs för genomförande av familjevården.
Uppdragsavtalet skall ses över på grund av ändringar som gäller vårdens varaktighet eller innehåll samt också annars om det finns skäl.
5 §
Uppsägning och hävning av uppdragsavtal
Har inte något annat överenskommits i uppdragsavtalet, kan avtalet sägas upp så att det upphör att gälla två månader efter uppsägningen.
Om familjehemmet eller den vård som ges där konstateras vara olämpliga eller bristfälliga, skall den kommun eller det kommunalförbund som svarar för ordnandet av vården försöka få till stånd en rättelse. Om bristen inte avhjälps inom utsatt tid eller inte kan avhjälpas utan oskäligt besvär eller inom en skälig tid, kan uppdragsavtalet hävas omedelbart.
6 §
Rätt till ledighet
Har inte något annat överenskommits i uppdragsavtalet, skall för familjevårdaren ordnas möjlighet till en ledighet vars längd är en vardag för varje kalendermånad under vilken vårdaren enligt uppdragsavtalet har arbetat minst 14 dygn som familjevårdare. Om betalning av arvode till familjevårdaren för ledigheten skall överenskommas i uppdragsavtalet.
Den kommun eller det kommunalförbund som svarar för ordnandet av familjevården skall se till eller vid behov lämna sådant bistånd att den som är i familjevård tillhandahålls ändamålsenlig vård under den tid familjevårdarens ledighet varar.
6 a § (8.4.2011/317)
Avlösarservice under familjevårdarens ledighet och annan frånvaro
En kommun eller samkommun kan ordna den avlösarservice som behövs under familjevårdarens ledighet eller annan tillfällig frånvaro genom att med en person som uppfyller kraven i 1 § 2 mom. ingå ett uppdragsavtal där personen förbinder sig att ge vården i familjevårdarens hem. Avlösningen kan ordnas på detta sätt, om familjevårdaren samtycker till det och om arrangemanget kan anses förenligt med den vårdbehövandes bästa.
I det uppdragsavtal som ingås med en avlösare ska parterna
1) komma överens om beloppet och utbetalningen av vårdarvodet till avlösaren,
2) vid behov komma överens om ersättning för de kostnader som avlösaren orsakas,
3) komma överens om uppdragsavtalets giltighetstid, och
4) vid behov komma överens om andra frågor som gäller den vård som avlösaren ger.
Avlösaren står inte i anställningsförhållande till den kommun eller samkommun som har ingått avtalet. I fråga om utbildning och stöd för avlösaren gäller vad som i 7 § bestäms om dem i fråga om familjevårdare och i fråga om social trygghet för avlösare gäller vad som i 8 § bestäms om den i fråga om familjevårdare.
7 § (8.4.2011/317)
Utbildning och stöd
Den kommun eller samkommun som svarar för ordnandet av familjevården ska se till att familjevårdaren får den förberedelse, arbetshandledning och utbildning som behövs och att den som har för avsikt att arbeta som familjevårdare får förberedande utbildning. För att ordna det stöd som behövs under familjevården ska en ansvarig arbetstagare utnämnas för familjevårdaren för varje vårdbehövande. Familjevårdaren ska på det sätt som antecknas i uppdragsavtalet ges tillräcklig möjlighet att få stöd och möta den ansvariga arbetstagaren.
8 § (8.4.2011/317)
Social trygghet
Bestämmelser om familjevårdarnas pensionsskydd finns i lagen om kommunala pensioner (549/2003).
Bestämmelser om olycksfallsförsäkring för familjevårdare finns i lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948).
9 §
Närmare stadganden
Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.
10 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.
Kommunen eller kommunalförbundet skall vidta åtgärder för att revidera ett avtal om familjevård som har ingåtts innan denna lag trätt i kraft så att det motsvarar denna lag räknat från den dag då lagen träder i kraft.
Regeringens proposition 144/91, Social- och hälsovårdsutsk. bet. 17/91
Ikraftträdelsestadganden:
26.1.2001/86:
Denna lag träder i kraft den 1 juni 2001.
30.12.2004/1427:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005 och gäller till och med den 31 december 2005.
Beloppen av de vårdarvoden som avses i denna lag motsvarar det indextal som enligt 17 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare fastställts för 2005.
RP 252/2004, ShUB 41/2004, RSv 212/2004
2.12.2005/930:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.
Beloppen av de vårdarvoden som nämns i denna lag motsvarar det indextal som enligt 17 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare (634/2003) fastställts för 2005.
Beloppen av vårdarvodena justeras från ingången av 2006 med stöd av 7 b § i lagen om pension för arbetstagare med den lönekoefficient som fastställts för året i fråga.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
RP 133/2005, ShUB 20/2005, RSv 135/2005
3.11.2006/948:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.
Beloppet av vårdarvodet enligt 2 § i denna lag motsvarar den lönekoefficient som fastställts för år 2006 med stöd av 7 b § i lagen om pension för arbetstagare (395/1961).
Beloppet av kostnadsersättningen enligt 3 § i denna lag motsvarar poängtalet för levnadskostnadsindex i oktober 2006 och beloppet av startersättningen motsvarar poängtalet för levnadskostnadsindex i oktober 2005.
Genom denna lag upphävs förordningen av den 8 maj 1992 om arvoden och ersättningar till familjevårdare (420/1992) jämte ändringar.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
RP 134/2006, ShUB 19/2006, RSv 116/2006
6.11.2009/859:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 och gäller till och med den 31 december 2010.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
RP 183/2009, ShUB 33/2009, RSv 131/2009
8.4.2011/317:
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2011.
Lagens 1, 2 och 7 § tillämpas först från och med den 1 januari 2012.
Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.
RP 331/2010, ShUB 55/2010, RSv 344/2010
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 2/2014-2015