Lagförslag 2/2016-2017
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 2/2016-2017 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2016-10-27 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Ny blankettlag om anmälda organ
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper. Genom lagen genomförs ett antal av Europaparlamentets och rådets produktdirektiv med enhetliga bestämmelser om godkännande av organ för bedömning av produkters överensstämmelse som s.k. anmälda organ.
Bestämmelserna om anmälda organ har hittills funnits i den sektorspecifika lagstiftningen om de enskilda produktgrupperna. Avsikten är att den nya lagen ska ersätta dessa särskilda bestämmelser genom att samla bestämmelserna till den nya horisontella lagen.
Avsikten är att den förslagna landskapslagen ska träda i kraft så snart som möjligt, dock inte innan de föreslagna produktspecifika lagarna om elsäkerhet, hiss, explosionsfarliga omgivningar, explosionsfarliga varor, pyrotekniska artiklar samt den föreslagna landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produkter har trätt i kraft i landskapet.
INNEHÅLL
1.1 Allmän bakgrundsbeskrivning
1.2 Bestämmelser om anmälda organ och anmälande myndighet
2. Landskapsregeringens förslag
3.2 Ekonomiska och administrativa konsekvenser för landskapet
3.3 Följder för det åländska näringslivet
4.2 Produktspecifik lagstiftning
Landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper
L A N D S K A P S L A G om tillämpning på Åland av lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper
Bilaga 1 - Rikets lag om anmälda organ för vissa produktgrupper
Allmän motivering
1. Lagstiftningen i EU
1.1 Allmän bakgrundsbeskrivning
Inom Europeiska unionen har det utarbetats en ny lagstiftningsram (New Legislative Framework). Den nya lagstiftningsramen består bland annat av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, nedan NLF-förordningen, samt Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG, nedan NLF-beslutet. I NLF-förordningen, som är direkt tillämplig, återfinns bestämmelser om bland annat ackreditering, gemenskapens gränsförvaltning och CE-märkning. NLF-beslutet, som är ett rambeslut utan direkta rättsliga konsekvenser, befäster EU:s gemensamma ram med allmänna principer för den harmoniserade gemenskapslagstiftningen om saluföring av produkter.
I syfte att påskynda harmoniseringen av produktlagstiftningen med den nya lagstiftningsramen valde kommissionen ut vissa direktiv vilkas anpassning till de nya rättsliga ramarna genomfördes i form av ett så kallat direktivpaket, ”Alignment Package”. Direktiven gäller följande produktgrupper: elektriska och elektroniska produkter, utrustning som är avsedd för användning i explosionsfarliga omgivningar, vågar, mätinstrument, explosiva varor för civilt bruk, hissar och deras säkerhetskomponenter, pyrotekniska artiklar, enkla tryckkärl och tryckbärande anordningar. I vissa av direktiven inom direktivpaketet finns enhetliga krav när det gäller förutsättningarna för godkännande av organ för bedömning av produkters överensstämmelse som anmälda organ och anmälan av sådana till övriga medlemsstater och Europeiska kommissionen. Direktiven skulle huvudsakligen ha tillämpats nationellt från och med den 20 april 2016.
1.2 Bestämmelser om anmälda organ och anmälande myndighet
Ett anmält organ är en oberoende tredje part som har till uppgift att producera tjänster för bedömning av produkters överensstämmelse med kraven vid tillämpningen av nationell lagstiftning som grundar sig på harmoniserad unionslagstiftning. De anmälda organen har behörighet att utföra vissa uppgifter, så som kalibrering, typgodkännande eller certifiering, som förutsätts i bedömningsförfarandet för vissa särskilda produkter. Systemet med anmälda organ är viktigt för att säkerställa att produkter som släpps ut på marknaden är säkra.
I direktiven finns ett flertal krav som ställs på de anmälda organen. Bland annat föreskrivs det att organet ska vara en juridisk person som är oberoende av den organisation eller den produkt som den bedömer. Vidare ställs även en rad krav på personalen som ansvarar för att utföra bedömningar.
Den juridiska person som vill bli ett anmält organ ska enligt direktiven lämna in en ansökan till den anmälande nationella myndigheten inom det aktuella förvaltningsområdet. Ansökan ska bland annat åtföljas av ett så kallat ackrediteringsintyg, om det finns ett sådant, som utfärdats av ett nationellt ackrediteringsorgan och där det intygas att organet för bedömning av produkters överensstämmelse uppfyller kraven. Om något ackrediteringsintyg inte finns, kan organet istället ge den anmälande myndigheten alla underlag som krävs för kontroll, erkännande och regelbunden övervakning av att det uppfyller kraven.
Om den anmälande myndigheten finner att organet i fråga uppfyller de kravs som ställs på detsamma, anmäler myndigheten organet till kommissionen och övriga medlemsstater. Anmälan görs med hjälp av ett elektroniskt anmälningsverktyg som förvaltas av kommissionen. Om inte kommissionen eller någon av de andra medlemsländerna rest invändningar inom två veckor, alternativt två månader om ingen ackreditering använts, får organet bedriva verksamhet som anmält organ. Den anmälande myndigheten åläggs enligt direktiven att underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna för det fall att myndigheten har konstaterat eller har informerats om att ett anmält organ inte längre uppfyller de krav som finns i direktivet eller om organet underlåter att fullgöra sina skyldigheter.
Vad avser den anmälande myndigheten så regleras i direktiven medlemsstaternas skyldighet att utse en anmälande myndighet med ansvar för att inrätta och genomföra de förfaranden som krävs för bedömning och anmälande av organ för bedömning av produkters överensstämmelse. Den anmälande myndigheten har även till uppgift att övervaka av de anmälda organen och eventuella dotterbolag och underentreprenörer till det anmälda organet. I direktiven fastställs vidare en rad krav som ställs på den anmälande myndigheten, bland annat att dess verksamhet ska vara objektiv och opartisk samt att myndigheten ska ha tillgång till tillräcklig personal med lämplig kompetens för att kunna utföra sina uppgifter. I direktiven åläggs den anmälande myndigheten en informationsskyldighet som medför att medlemsstaterna ska informera kommissionen om sina förfaranden för bedömning och anmälan av organ för bedömning produkters av överenstämmelse.
2. Nationell lagstiftning
I riket trädde en ny lag om anmälda organ för vissa produktgrupper (FFS 278/2016) i kraft den 27 april 2016. Genom den genomfördes de bestämmelser om kraven på anmälda organ som finns i nio av Europaparlamentets och rådets direktiv. Genom den ändring som gjordes av rikslagen genom FFS 457/2016 införlivades ytterligare ett direktiv utöver de initiala nio.
Den nya rikslagen innehåller enhetliga bestämmelser om godkännande av organ för bedömning av produkters överenstämmelse som så kallade anmälda organ. Innan den nya horisontella lagen antogs, fanns bestämmelser om godkännande av anmälda organ i ett flertal sektorspecifika lagar och förordningar. Nämnda författningar var inte enhetliga och i riket bedömdes en omfattande reform krävas för att anpassa dem till de nya produktdirektiven. Det var främst av lagstiftningstekniska orsaker som man valde att anta en ny lag. Den nya lagen är horisontell till sin karaktär vilket innebär att den innehåller bestämmelser som gemensamt ska tillämpas på en rad olika produktspecifika lagar.
I den nya rikslagen finns inte några bestämmelser som reglerar det anmälda organets skyldigheter gentemot de ekonomiska aktörerna när ett organ på tillverkarens begäran utför bedömning av överensstämmelse med kraven, utan dessa bestämmelser kommer att finnas i de produktspecifika lagarna. Däremot innehåller den nya lagen bestämmelser som reglerar ansökningsförfarandet och kraven för organ för bedömning av produkters överensstämmelse och om den behöriga myndigheten och dess skyldigheter att övervaka de anmälda organen.
Eftersom de nya produktdirektiven upphävde de tidigare produktdirektiven, upphörde samtidigt de dittills gällande registreringsanteckningar över anmälda organ i kommissionens register över anmälda organ. Detta innebär att de verksamma anmälda organen måste ansöka om att bli utsedda till anmälda organ i enlighet med den nya lagen. I propositionen till den nya lagen, RP 21/2016 rd, föreslogs den nya lagen hänvisa till bestämmelser vars beredning ännu inte var slutförda. Eftersom behandlingen av rikslagen om anmälda organ för vissa produktgrupper därmed inte kunde slutföras förrän alla författningar som lagen hänvisar till hade behandlats i riksdagen, föreslog ekonomiutskottet, EkUB 3/2016 rd, att vissa författningshänvisningar skulle strykas så att behandlingen av lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper kunde slutföras. Detta för att undvika att de anmälda organen får ett avbrott i sina verksamheter. Riksdagen antog lagen i enlighet med ekonomiutskottets förslag.
Rikslagen har genom FFS 457/2016 ändrats så att lagens tillämpningsområde har utvidgats till att även omfatta godkännande av organ för bedömning av överensstämmelse med kraven för radioutrustning som omfattas av tillämpningsområdet för informationssamhällsbalken (FFS 917/2014). Eftersom området för radioutrustning hör till rikets behörighet föranleder ändringarna av rikslagen även vissa undantag i den förslagna landskapslagen om anmälda organ.
Rikslagen är för närvarande föremål för ytterligare ändring genom RP 116/2016 rd. I propositionen föreslås att rikslagens tillämpningsområde utvidgas så att lagen blir tillämplig även på de lagar som är en del av produktreformen, men som fortfarande är under beredning.
2. Landskapsregeringens förslag
Landskapsregeringen föreslår att rikslagen, som delvis införlivar nio olika produktdirektiv, görs tillämplig landskapet genom en ny landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper.
Valet av blankettlagstiftningstekniken grundar sig på att bestämmelserna i detalj styrs av Europeiska unionens bestämmelser varför det inte finns utrymme att i någon vidare bemärkelse avvika från rikets bestämmelser. Det har inte heller funnits något behov av att i materiellt hänseende avvika från rikets bestämmelser.
För vinnande av överskådlighet och av samma skäl som anges i rikets proposition får det anses ändamålsenligt att på motsvarande sätt som i riket stifta en ny landskapslag som gäller horisontellt istället för att ta in bestämmelser om anmälda organ i varje produktspecifik lag. Genom detta förfarande görs inte något avsteg från lagstiftningstekniken i jämförelse med riket och därmed bör landskapslagstiftningen bli lättare att härleda.
I riket har processen med lagstiftningen om anmälda organ påskyndats eftersom de redan anmälda organen annars riskerade att få ett avbrott i sin verksamhet. Av denna anledning valde man att från lagens tillämpningsområde stryka de lagar som var under beredning men inte antagna av riksdagen. Det kan konstateras att Åland inte har några anmälda organ varför lagstiftningsbehovet inte är lika trängande som det var i riket. Landskapsregeringen föreslår att blankettlagens därför ska innehålla hänvisningar till samtliga lagar som den är tänkt att omfatta, dvs. även de som för närvarande är under beredning. Detta innebär att blankettlagens tillämpningsområde utvidgas jämfört med rikets motsvarande lag. Genom detta förfarande undviker man att lagen om anmälda organ inom kort behöver ändras samtidigt som inga olägenheter för några anmälda organ uppstår på Åland. Som påtalats ovan är lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper beroende av ett flertal andra produktspecifika lagar, varför lagen föreslås träda ikraft först i samband med att dessa lagar görs tillämpliga i landskapet. Ett undantag görs däremot vad gäller hänvisningen till en kommande landskapslagstiftning om tryckbärande anordningar. Omnämnandet av denna lagstiftning utelämnas i och med att direktiv 2014/29/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av enkla tryckkärl och direktiv 2014/68/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av tryckbärande anordningar redan är notifierade hos kommissionen som genomförda på Åland genom rikets lagstiftning, samtidigt denna lagstiftning fordrar en mer genomgående beredning innan ett lagförslag kan överlämnas till lagtinget.
Vad avser förvaltningsuppgifter så finns det i rikslagen bestämmelser som rör dels Säkerhets- och kemikalieverket och dels arbets- och näringsministeriet. I rikslagens 4 § 2 mom. finns bestämmelser om ackrediterings-intyg som utfärdas av Säkerhets- och kemikalieverkets ackrediteringsenhet (Ackrediteringstjänsten FINAS). Enligt bestämmelsen kan ett bedömningsorgan visa att det uppfyller kraven som gäller godkännande som anmält organ och som grundar sig på harmoniserad unionslagstiftning genom ett ackrediteringsintyg. Det är NLF-förordningen som reglerar kraven för ackreditering och marknadskontroll. I NLF-förordningen fastställs att varje nation endast får ha ett enda ackrediteringsorgan. Enligt självstyrelselagens (1991:71) 59b § 3 mom. är det riket som utser förvaltningsmyndighet för det fall medlemsstaterna enligt gemenskapsrätten endast kan utse en myndighet. Följaktligen är det Säkerhets- och kemikalieverkets ackrediteringsenhet som utfärdar eventuella ackrediteringsintyg för eventuella åländska bedömningsorgan.
I rikslagens 5 § fastställs att det är arbets- och näringsministeriet respektive kommunikationsverket som är behörig myndighet om ansökan gäller att till anmälda organ utse organ för bedömning av sådana produkters överensstämmelse med kraven som omfattas av lagens tillämpningsområde. Respektive behörig myndighet ska enligt samma paragraf även övervaka de anmälda organ som det har godkänt. I riket pågår det för närvarande en diskussion om att utöka antalet behöriga myndigheter så att olika riksmyndigheter är behöriga inom olika delar av den produktspecifika lagstiftningen. I direktiven finns det ingen bestämmelse som på motsvarande sätt som för ackrediteringsorgan begränsar antalet nationella anmälande myndigheter till endast en. Eftersom landskapet har behörighet inom lagens tillämpningsområde och samtidigt är förhindrat att ålägga en riksmyndighet förvaltningsuppgifter inom landskapets behörighet, är det i detta skede nödvändigt att utse landskapsregeringen till anmälande myndighet. I de produktspecifika direktiven fastställs vissa krav på den så kallade anmälande myndigheten, dvs. den behöriga myndigheten enligt lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper. Bland annat föreskrivs det att den anmälande myndigheten ska ha tillgång till tillräckligt med personal med lämplig kompetens för att kunna utföra sina uppgifter samt att den anmälande myndigheten ska vara organiserad på ett sådant sätt att alla beslut som rör anmälan av ett organ fattas av annan behörig personal än den som gjort bedömningen. Det får anses vara tveksamt om landskapsregeringen verkligen uppfyller de krav som unionsrätten ställer på en anmälande myndighet eller om det ens är rimligt att bygga upp en sådan förvaltningsapparat med den kompetens som det torde krävas för att uppfylla direktivens krav för de ytterst få ärenden som torde bli aktuella. Landskapsregeringens avsikt är därför att ingå en så kallad överenskommelseförordning med riket där riksmyndigheterna skulle fungera som anmälande myndighet även för eventuella åländska anmälda organ. Vid kontakter med arbets- och näringsministeriet har ministeriet ställt sig positiva till att utföra uppgifter som anmälande myndighet även för Ålands del.
Den ändring av rikslagen som är föremål för behandling i riksdagen genom RP 116/2016 rd kommer inte att föranleda några ändringar för landskapets del eftersom blankettlagens tillämpningsområde enligt landskapsregeringens förslag redan är anpassat till att omfatta även de landskapslagar som i landskapet är under beredning. I propositionen RP 116/2016 rd föreslås vidare en ändring av rikslagens 2 § om förhållande till annan lagstiftning. I nämnda paragraf föreslås att ett nytt 2 mom. tas in med en hänvisning till den horisontella lagen om marknadskontroll. Inte heller denna ändring föranleder någon justering av landskapslagen eftersom landskapslagen förslås innehålla en generell bestämmelse om att hänvisningar i rikslag ska avse motsvarande landskapslag.
3. Förslagets verkningar
3.1 Allmänt
Som ovan konstaterats innehåller den föreslagna lagen bestämmelser som rör ansökningsförfarandet och kraven för organ för bedömning av produkters överensstämmelse och om den behöriga myndigheten och dess skyldigheter att övervaka de anmälda organen. Lagen reglerar däremot inte det anmälda organets skyldigheter gentemot de ekonomiska aktörerna när ett organ på tillverkarens begäran utför bedömning av produkters överensstämmelse med kraven. Eftersom lagförslaget därmed inte påverkar de ekonomiska aktörernas verksamhet och eftersom det idag inte finns några anmälda organ i landskapet, får verkningarna av lagförslaget bedömas vara mycket ringa i landskapet.
3.2 Ekonomiska och administrativa konsekvenser för landskapet
Landskapsregeringens förslag bedöms inte ha några avgörande ekonomiska konsekvenser för landskapets del. När det gäller de administrativa konsekvenserna så kan det konstateras att landskapsregeringen förvisso påförs en ny förvaltningsuppgift genom lagförslaget men såsom påtalats tidigare är avsikten att ingå en överenskommelseförordning med riket där förvaltningsuppgifterna överförs till en riksmyndighet. Det kan även konstateras att det inte finns några anmälda organ i landskapet i dagsläget varför de förvaltningsuppgifter som följer av lagförslaget inte medför några egentliga uppgifter för Ålands del. Det kan emellertid komma att uppstå en situation där en eller flera åländska näringsidkare önskar bli anmälda organ men givet att det i riket idag endast finns totalt 20 verksamma anmälda organ inom rikslagens tillämpningsområde torde antalet framtida anmälda organ verksamma på Åland bli mycket få.
3.3 Följder för det åländska näringslivet
Eftersom det inte finns några anmälda organ i landskapet i dagsläget och eftersom de ekonomiska aktörerna inom varje produktspecifikt område inte påverkas av förslaget, medför lagförslaget inte några direkta följder för det åländska näringslivet.
3.4 Jämställdhet
Landskapsregeringens förslag har inga kända konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män.
3.5 Konsekvenser för miljö
Landskapsregeringens förslag har inga kända konsekvenser för miljön.
4. Lagstiftningsbehörighet
Frågan om lagstiftningsbehörigheten får i förevarande fall anses ha två dimensioner. Behörighetsfrågan måste i ett första steg analyseras med utgångspunkt i lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper som sådan. Vidare måste behörighetsfrågan även analyseras med utgångspunkt i den aktuella produktspecifika lagstiftningen eftersom lagen i fråga är horisontell och därmed tillämplig på flera lagar som berör olika lagstiftningsområden.
4.1 Anmälda organ
Den föreslagna lagen reglerar området för så kallade anmälda organ. De organ som omfattas av lagen är i Finland etablerade organ för bedömning av överensstämmelse med kraven som bedriver näringsverksamhet och som kan ansöka om att utses till anmälda organ av en behörig myndighet. Därmed får lagen i det närmaste anses hänföra sig till området för näringsverksamhet. Enligt 18 § 22 punkten i självstyrelselagen hör området för näringsverksamhet till landskapets lagstiftningsbehörighet, dock med beaktande av flera undantag. Ingen av undantagen får emellertid anses aktuella i förevarande fall varför lagen som sådan faller inom landskapets behörighet. Under kapitel 4.2 redogörs för begränsningen av lagens tillämpningsområde till följd av att viss produktspecifik lagstiftning är att hänföra till rikets behörighet.
4.2 Produktspecifik lagstiftning
Eftersom lagen är horisontell så måste dess tillämpningsområde anpassas efter landskapets lagstiftningsbehörighet. De produktspecifika rikslagarna som omfattas av den horisontella rikslagens tillämpningsområde införlivar nio av Europaparlamentets och rådets direktiv. Genom lagändringen FFS 457/2016 som utvidgar rikslagens tillämpningsområde införlivas ytterligare ett direktiv utöver de nio tidigare direktiven.
På Åland har en behörighetsbedömning av varje produktkategori inom direktivpaketet gjorts. Nedan finns en redogörelse för behörighetsbedömningen för de produktkategorier som omfattas av direktiven, indelat i fyra underkategorier.
4.2.1 Elektriska produkter
De direktiv som är att hänföra till området för elektriska produkter är följande:
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/30/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet (EMC-direktivet)
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/33/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om hissar och säkerhetskomponenter till hissar (hissdirektivet))
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/35/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av elektrisk utrustning (lågspänningsdirektivet)
Frågor som rör elsäkerhet hör huvudsakligen till området för näringsverksamhet, som enligt 18 § 22 punkten i självstyrelselagen hör till Ålands lagstiftningsbehörighet. Av denna anledning bör de lagar som införlivar ovan nämnda direktiv omfattas av tillämpningsområdet för landskapslagen om anmälda organ. Inom området är följande landskapslagar under beredning:
- Landskapslagen ( / ) om tillämpning på Åland av rikets hissäkerhetslag
- Landskapslagen ( / ) om tillämpning på Åland av rikets elsäkerhetslag
4.2.2 Tryckkärl samt pyrotekniska och explosionsfarliga produkter
De direktiv som är att hänföra till området för tryckkärl samt pyrotekniska och explosionsfarliga produkter är följande:
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/28/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk (explosivvarudirektivet)
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/34/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för användning i explosionsfarliga omgivningar (ATEX-direktivet)
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/29/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av enkla tryckkärl (direktivet om enkla tryckkärl)
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/68/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av tryckbärande anordningar (direktivet om tryckbärande anordningar)
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/29/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av pyrotekniska artiklar (direktivet om pyrotekniska artiklar)
Frågor som rör explosionsfarliga och pyrotekniska produkter samt tryckkärl hör huvudsakligen till området för näringsverksamhet, som enligt 18 § 22 punkten i självstyrelselagen hör till Ålands lagstiftningsbehörighet, med vissa undantag av frågor som rör rikets säkerhet, utrikeshandel, standardisering och konsumentskydd. Frågorna kan också beröra områdena för natur- och miljövård samt allmän ordning och säkerhet, som enligt 18 § 6, 10 och 16 punkterna i själstyrelselagen hör till Ålands lagstiftningsbehörighet. Av denna anledning bör de lagar som införlivar ovan nämnda direktiv omfattas av tillämpningsområdet för landskapslagen om anmälda organ. Inom området är följande landskapslagar under beredning (med undantag för pyrotekniklagen som redan är antagen men inte har trätt i kraft):
- Landskapslagen ( / ) om tillämpning på Åland av rikets lag om tryckbärande anordningar
- Landskapslagen ( / ) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om pyrotekniska artiklars överensstämmelse med kraven
- Landskapslagen ( / ) om tillämpning på Åland av lagen om överensstämmelse med kraven för utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för användning i explosionsfarliga omgivningar
- Landskapslagen ( / ) om tillämpning på Åland av lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven
4.2.3 Mätinstrument
De direktiv som är att hänföra till området för mätinstrument är följande:
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/31/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av icke-automatiska vågar (vågdirektivet)
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/32/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av mätinstrument (mätinstrumentdirektivet)
I enlighet med 27 § 19 punkten i självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om måttenheter, mätredskap och mätmetoder samt standardisering. Eftersom riket har behörighet på området finns det ingen motsvarande landskapslag och följaktligen föreslås tillämpningsområdet för landskapslagen om anmälda organ inte omfatta området för mätinstrument.
4.2.4 Radioutrustning
Inom området för radioutrustning har följande direktiv utfärdats:
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/53/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av radioutrustning (radioutrustningsdirektivet).
I enlighet med 27 § 40 punkten i självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om televäsendet. Radioutrustningsdirektivet är till största del att hänföra till området för televäsendet. Eftersom riket har behörighet på området finns det ingen motsvarande landskapslag och följaktligen föreslås tillämpningsområdet för landskapslagen om anmälda organ inte omfatta området för radioutrustning.
5. Beredningsarbete
Ärendet har beretts som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i samarbete med rättsserviceenheten och infrastrukturavdelningen vid Ålands landskapsregering.
Detaljmotivering
Landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper
1 § Lagens tillämpningsområde. Enligt paragrafen antas rikets lag om anmälda organ för vissa produktgrupper som en blankettlag. Rikslagen ska tillämpas i landskapet i dess aktuella lydelse men med de i denna lag intagna avvikelserna. Detta innebär att ändringar som görs i rikslagen börjar gälla i landskapet samtidigt som de börjar gälla i riket, om inte ändringarna gäller bestämmelser som inte ska tillämpas i landskapet eller som det på annat sätt finns undantag ifrån i landskapslagen.
Paragrafens 3 mom. innehåller en uppräkning av vilka produktspecifika lagar som den horisontella lagen ska tillämpas på. Bestämmelsen motsvarar rikslagens 1 mom. men med vissa avvikelser. Landskapslagens tillämpningsområde är begränsat till landskapets behörighet varför lagen om mätinstrument samt bestämmelserna i informationssamhällsbalken som införlivar radioutrustningsdirektivet inte finns uppräknade i landskapslagen, vilket avviker från rikets motsvarande bestämmelse om tillämpningsområde. Också omnämnandet av en kommande blankettlag om tryckbärande anordningar lämnas, såsom berörts i den allmänna motiveringen, utanför lagens tillämpningsområde i detta skede. I den allmänna motiveringen påtalas även att det finns skäl att avvika från rikslagens tillämpningsområde och utvidga detsamma till att i landskapet även omfatta lagar som fortfararande är under beredning. Eftersom det i dagsläget inte finns några anmälda organ på Åland finns det heller inget skäl att låta den nu aktuella lagen träda i kraft före de lagar som är under beredning i syfte att undvika avbrott i de anmälda organens verksamhet. För det fall att lagen endast skulle hänvisa till de lagar som redan har trätt i kraft i landskapet, skulle en ändring av lagen om anmälda organ inom kort vara nödvändig eftersom dess tillämpningsområde hade behövt utökas.
De produktspecifika lagar som föreslås omfattas av landskapslagens tillämpningsområde och som följaktligen räknas upp i 3 mom. är följande: landskapslagen om tillämpning på Åland av rikets hissäkerhetslag, landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om pyrotekniska artiklars överensstämmelse med kraven, landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om överensstämmelse med kraven för utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för användning i explosionsfarliga omgivningar, landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven och landskapslagen om tillämpning på Åland av rikets elsäkerhetslag. Samtliga hänvisningar, förutom landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om pyrotekniska artiklars överensstämmelse med kraven, avser lagar som ännu inte har antagits i landskapet. Landskapslagen om tillämpning på Åland av rikets elsäkerhetslag är den enda av lagarna som ersätter motsvarande blankettlagstiftning. De tillämpliga lagarna kommer att specificeras med ÅFS-nummer på sedvanligt sätt när författningarna utfärdas varför det inte kommer uppstå några oklarheter kring vilka lagar hänvisningarna avser.
I oktober 2016 är det endast landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om pyrotekniska artiklars överensstämmelse med kraven som har genomgått lagstiftningskontroll. Det finns således en viss risk att det i lagstiftningskontrollen av de övriga produktspecifika lagarna konstateras att landskapet inte har behörighet inom ett visst område och att det föreslagna tillämpningsområdet för lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper därmed inte är korrekt. Landskapsregeringens bedömning av behörighetsfrågan är emellertid att landskapet har behörighet att anta de lagar som räknas upp i 3 mom. För det fall att någon av de produktspecifika trots detta förordnas förfalla i lagstiftningskontrollen, måste följaktligen tillämpningsområdet i lagen om anmälda organ ändras. Eftersom lagen föreslås träda i kraft samtidigt som de produktspecifika lagarna kommer behörighetsfördelningen vara helt klarlagd vid tidpunkten för ikraftträdandet.
Eftersom det enbart är landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om pyrotekniska artiklars överensstämmelse med kraven som har antagits av lagtinget så finns det även en risk att de övriga lagarna får ett annat namn varför 1 § även kan komma att behöva justeras i detta hänseende.
2 § Myndighetsutövning. I rikslagens 5 § 1 mom. fastställs att arbets- och näringsministeriet är behörig myndighet om ansökan om ansökan gäller att till anmälda organ utse organ för bedömning av sådana produkters överensstämmelse med kraven som omfattas av lagens tillämpningsområde. Såsom påtalats i den allmänna kommentaren kan Åland inte ålägga en riksmyndighet förvaltningsuppgifter inom landskapets behörighet varför Åland behöver utse en egen behörig myndighet, vilket föreslås bli Ålands landskapsregering. Det har även påtalats i den allmänna kommentaren att det inte är säkerställt att Ålands landskapsregering uppfyller de krav som unionsrätten ställer på en anmälande myndighet. Att anta lagen om anmälda organ samt att utse landskapsregeringen till anmälande myndighet är emellertid nödvändigt för att uppfylla kraven som följer av vår lagstiftningsbehörighet. Avsikten är att i ett andra skede ingå en överenskommelseförordning där riksmyndigheterna fungerar som anmälande myndighet även för Ålands del. Därmed kommer även de unionsrättsliga kraven att tillgodoses.
Den föreslagna bestämmelsen i paragrafens 1 mom. motsvarar i stora delar rikslagens 5 § 1 mom. men fastställer att landskapsregeringen är behörig myndighet på Åland. Bestämmelsen innebär även en begränsning av landskapsregeringens uppgifter såsom anmälande myndighet och föreskriver att landskapsregeringen är behörig myndighet endast för ärenden som faller inom landskapets jurisdiktion. Syftet med begränsningen är att endast bedömningsorgan som är etablerade på Åland ska kunna vända sig till landskapsregeringen för att ansöka om att bli anmälda organ. En annan avvikelse jämfört med rikslagstiftningen är att den behöriga myndighetens verksamhetsområde utvidgas till att gälla samma tillämpningsområde som fastställs i 1 § i landskapslagen.
I paragrafens 2 mom. föreslås ytterligare en avvikelse från rikslagens 5 § om myndighetsutövning. Bestämmelsen i 5 § 2 mom. hänför sig till bestämmelserna i informationssamhällsbalken (FFS 917/2014) som införlivar radioutrustningsdirektivet. Såsom påtalats i den allmänna kommentaren är detta område att hänföra till rikets behörighet varför blankettlagens 2 § 2 mom. föreslås innehålla ett undantag som förskriver att nämnda riksbestämmelse inte ska äga tillämpning i landskapet, med stöd av den förslagna blankettlagen. Bestämmelserna är direkt med stöd av rikslagstiftningen gällande i landskapet.
3 § Hänvisning i rikslag. Hänvisningar i rikets lag om anmälda organ för vissa produktgrupper till annan rikslag tillämpas inte inom landskapets behörighet, utan hänvisningarna ska anses avse motsvarande bestämmelser i landskapsförfattningar.
Vissa av hänvisningarna till annan rikslag har redan uttryckligen beaktats genom blankettlagens 1 § där landskapslagens tillämpningsområde specificeras till de produktspecifika landskapslagarna. Det finns emellertid andra hänvisningar i rikslagen som fångas upp av det generella undantaget i 3 §. I rikslagens 14 § finns ett flertal laghänvisningar. Lagen om offentlighet i myndigheters verksamhet (FFS 621/1999) har i landskapet sin motsvarighet i landskapslag (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet. Allmänna förvaltningsbestämmelser samt bestämmelser om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet finns i landskapet i förvaltningslag (2008:9) för landskapet Åland. Språklagen (FFS 423/2003) har ingen motsvarande landskapslag men däremot gäller självstyrelselagens 6 kap. i detta hänseende.
Som påtalats i den allmänna kommentaren har man i riket genom proposition RP 116/2016 rd föreslagit att en hänvisning till lagen om marknadskontroll tas in i rikslagens 2 §. Mot bakgrund av att landskapslagens 3 § föreslås vara generellt utformad, kommer även den nya hänvisningen i rikslagen avse motsvarande landskapslag om marknadskontroll.
4 § Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft vid en tidpunkt som landskapsregeringen bestämmer. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt efter att den har antagits och godkänts, dock inte innan de produktspecifika lagarna samt den horisontella lagen om marknadskontroll har trätt i kraft i landskapet.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
L A N D S K A P S L A G
om tillämpning på Åland av lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Lagens tillämpningsområde
Lag om anmälda organ för vissa produktgrupper (FFS 278/2016) ska tillämpas i landskapet med de avvikelser som anges i denna lag.
Ändringar i lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper ska tillämpas i landskapet från det att de träder i kraft i riket om inte annat följer av denna lag.
Denna lag innehåller bestämmelser om godkännande av organ för bedömning av överensstämmelse med kraven för produkter som omfattas av tillämpningsområdet för landskapslagen ( / ) om tillämpning på Åland av rikets hissäkerhetslag, landskapslagen ( / ) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om pyrotekniska artiklars överensstämmelse med kraven, landskapslagen ( / ) om tillämpning på Åland av lagen om överensstämmelse med kraven för utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för användning i explosionsfarliga omgivningar, landskapslagen ( / ) om tillämpning på Åland av lagen om explosiva varors överensstämmelse med kraven och landskapslagen ( / ) om tillämpning på Åland av rikets elsäkerhetslag som anmälda organ och om de skyldigheter som gäller dessa organs verksamhet.
2 §
Myndighetsutövning
Med avvikelse från 5 § 1 mom. i lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper, är landskapsregeringen i fråga om ett på Åland etablerat organ behörig myndighet, om ansökan gäller att till anmälda organ utse organ för bedömning av sådana produkters överensstämmelse med kraven som omfattas av tillämpningsområdet för de författningar som avses i 1 § 3 mom. Landskapsregeringen övervakar de anmälda organ som den har godkänt.
Bestämmelsen i 5 § 2 mom. i lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper ska inte äga tillämpning i landskapet.
3 §
Hänvisning i rikslag
Hänvisningar i lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper till bestämmelser i rikslagstiftningen ska inom landskapets behörighet i landskapet avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.
4 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
| Mariehamn den 27 oktober 2016 | |
|
L a n t r å d |
Katrin Sjögren |
|
Föredragande minister |
Nina Fellman |
Bilaga 1 - Rikets lag om anmälda organ för vissa produktgrupper
Lag
om anmälda organ för vissa produktgrupper (FFS 278/2016)
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 § (17.6.2016/457)
Tillämpningsområde
Denna lag innehåller bestämmelser om godkännande av organ för bedömning av överensstämmelsen med kraven för produkter som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om mätinstrument (707/2011), lagen om tryckbärande anordningar (869/1999), lagen om pyrotekniska artiklars överensstämmelse med kraven (180/2015), elsäkerhetslagen (410/1996), lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005) och 30 kap. i informationssamhällsbalken (917/2014) som anmälda organ och om de skyldigheter som gäller dessa organs verksamhet.
2 § (17.6.2016/457)
Förhållande till annan lagstiftning
Bestämmelser om ett nationellt system för ackreditering av organ för bedömning av överensstämmelse med kraven finns i lagen om konstaterande av tillförlitligheten hos tjänster för bedömning av överensstämmelse med kraven (920/2005).
Bestämmelser om marknadskontrollen av radioutrustning finns i 30 kap. i informationssamhällsbalken.
Definitioner
I denna lag avses med
1) anmält organ ett i Finland etablerat organ som utsetts av en finsk myndighet och anmälts till Europeiska kommissionen och som har till uppgift att tillhandahålla tjänster för bedömning av produkters överensstämmelse med kraven vid tillämpningen av nationell lagstiftning som grundar sig på harmoniserad unionslagstiftning,
2) organ för bedömning av överensstämmelse ett organ som utför kalibrering, provning, certifiering och kontroll samt andra åtgärder för bedömning av överensstämmelse,
3) tillverkare en fysisk eller juridisk person som tillverkar eller som låter konstruera eller tillverka en eller flera produkter och marknadsför produkten i sitt eget namn eller under eget varumärke,
4) ackrediteringsintyg ett intyg som utfärdats av ett nationellt ackrediteringsorgan och som visar att ett organ för bedömning av överensstämmelse uppfyller de krav som fastställs genom harmoniserade standarder och vid behov eventuella ytterligare krav, inklusive sådana som fastställs i sektorsspecifika program, för att utföra specifika bedömningar av överensstämmelse med kraven,
5) bedömning av överensstämmelse ett förfarande där det utreds huruvida en produkt som bedöms uppfyller de väsentliga säkerhetskraven,
6) harmoniserad unionslagstiftning all unionslagstiftning genom vilken villkoren för saluföring av produkter harmoniseras,
7) auktoriserad representant en fysisk eller juridisk person som är etablerad i Europeiska unionen och som enligt skriftlig fullmakt av tillverkaren har rätt att i dennes ställe utföra särskilda uppgifter.
Ansökan om att godkännas som anmält organ
Ett i Finland etablerat organ för bedömning av överensstämmelse ska hos den behöriga myndigheten ansöka om att godkännas som anmält organ. Till ansökan ska fogas uppgifter om och intyg över att de krav som ställs på bedömningsorgan uppfylls i fråga om åtgärderna för bedömning av överensstämmelse med kraven, modulen eller modulerna för bedömning av överensstämmelse med kraven samt den produkt i fråga om vilken organet anser sig ha kompetens.
Ett bedömningsorgan kan visa att det uppfyller kraven enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, genom ett ackrediteringsintyg som utfärdas av Säkerhets- och kemikalieverkets ackrediteringsenhet (Ackrediteringstjänsten FINAS), om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag. Om bedömningsorganet inte kan lägga fram något ackrediteringsintyg, ska det till den behöriga myndigheten ge in behövliga skriftliga bevis för att myndigheten ska kunna bedöma huruvida sökanden uppfyller de krav som gäller godkännande som anmält organ och som grundar sig på harmoniserad unionslagstiftning.
5 § (17.6.2016/457)
Behörig myndighet
Arbets- och näringsministeriet är behörig myndighet, om ansökan gäller att till anmälda organ utse organ för bedömning av sådana produkters överensstämmelse med kraven som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om mätinstrument, lagen om tryckbärande anordningar, lagen om pyrotekniska artiklars överensstämmelse med kraven, elsäkerhetslagen och lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor. Arbets- och näringsministeriet övervakar de anmälda organ som det har godkänt.
Kommunikationsverket är behörig myndighet, om ansökan gäller att till anmälda organ utse organ för bedömning av överensstämmelse med kraven för produkter som hör till tillämpningsområdet för informationssamhällsbalken. De behöriga myndigheterna övervakar de anmälda organ som de har godkänt.
Godkännande som anmält organ och återkallande av godkännande
Den behöriga myndigheten godkänner och utser ett organ för bedömning av överensstämmelse till anmält organ, om organet uppfyller de krav enligt 7–12 § som ställs på anmälda organ och som grundar sig på harmoniserad unionslagstiftning samt anmäler organet till Europeiska kommissionen och medlemsstaterna. Om de anmälda uppgifterna förändras på ett betydande sätt ska också dessa förändringar anmälas till kommissionen och medlemsstaterna.
I beslutet om godkännande anges det anmälda organets behörighetsområde, fastställs de arrangemang som hänför sig till tillsynen över organet samt ställs vid behov krav, begränsningar och villkor för organets verksamhet med hjälp av vilka det säkerställs att uppgifterna utförs korrekt. Beslutet kan meddelas för en bestämd tid.
Om ett anmält organ inte längre uppfyller de föreskrivna förutsättningarna eller inte iakttar de villkor som ställs i beslutet om godkännande eller annars väsentligen handlar i strid med bestämmelserna, ska den behöriga myndigheten bestämma en tillräcklig tidsfrist inom vilken det anmälda organet ska avhjälpa saken. Om det anmälda organet inte har avhjälpt bristerna inom den tidsfristen, ska den behöriga myndigheten återkalla godkännandet.
Om ett anmält organ har avslutat sin verksamhet eller om godkännandet av organet har återkallats, ska den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att organets dokument handläggs av ett annat anmält organ eller att de på begäran av de myndigheter som svarar för anmälan och marknadskontrollen finns tillgängliga för dessa.
Allmänna krav på anmälda organ
Ett anmält organ ska uppfylla följande krav:
1) organet ska vara en juridisk person som är registrerad i Finland,
2) organet ska vara en utomstående sakkunnigaktör som är oberoende av den organisation och produkt som det bedömer,
3) organets högsta ledning och den personal som svarar för bedömningen av överensstämmelse med kraven får inte omfatta någon som konstruerar, tillverkar, levererar, installerar, köper, äger, använder eller underhåller sådana produkter eller ämnen som de bedömer eller någon som är auktoriserad representant för en sådan part,
4) organet och dess personal ska ha sådan teknisk kompetens som krävs inom det specifika området,
5) organet ska kunna utföra alla de uppgifter i anslutning till bedömning av överensstämmelse med kraven som anvisats organet och för vilka det har anmälts, oavsett om dessa uppgifter utförs av organet självt eller om vissa uppgifter utförs för dess räkning och under dess ansvar.
Krav på anmälda organs verksamhet
Ett anmält organ ska till sitt förfogande ha
1) tillräcklig personal med teknisk kunskap samt tillräcklig och lämplig erfarenhet för att kunna utföra bedömningar av överensstämmelse med kraven,
2) beskrivningar av de förfaranden för bedömning av överensstämmelse med kraven som garanterar att förfarandena medger öppenhet och möjliggör upprepning,
3) ändamålsenliga riktlinjer och förfaranden med hjälp av vilka den bedömning av överensstämmelse med kraven som organet utför i egenskap av anmält organ avskiljs från organets övriga verksamhet,
4) förfaranden som gör det möjligt för organet att utföra sina uppgifter med beaktande av företagens storlek, bransch och struktur, produkternas tekniska komplexitet samt huruvida det är fråga om massproduktion eller serietillverkning.
Ett anmält organ ska ha de förutsättningar som behövs för att kunna utföra de tekniska och administrativa uppgifter som hänför sig till en ändamålsenlig skötsel av bedömningen av överensstämmelse med kraven, samt ha tillgång till all den utrustning och de hjälpmedel som behövs.
Krav på anmälda organs bedömningspersonal
Den ansvariga bedömningspersonalen vid ett anmält organ ska ha
1) gedigen teknisk och yrkesinriktad utbildning, som omfattar bedömning av överensstämmelse med kraven inom det område för vilket det anmälda organet har anmälts,
2) tillräcklig kunskap om de krav som gäller bedömningarna och tillräckliga befogenheter att utföra bedömningar,
3) kunskap och insikt om de väsentliga kraven, de tillämpliga harmoniserade standarderna och de relevanta bestämmelserna och tillämpningsföreskrifterna i Europeiska unionens lagstiftning,
4) förmåga att utarbeta intyg, dokument och rapporter som visar att en bedömning har utförts.
Anmälda organs opartiskhet
Ett anmält organ, dess högsta ledning och personal som utför bedömningar ska vara opartiska. Arvodena för den högsta ledningen och den personal som utför bedömningar vid ett anmält organ får inte vara beroende av antalet utförda bedömningar eller av bedömningarnas resultat.
Anmälda organs ansvarsförsäkring
Ett anmält organ ska ha en ansvarsförsäkring som är tillräcklig med hänsyn till verksamhetens art och omfattning.
Presumtion beträffande överensstämmelse med kraven
Om ett anmält organ visar att det uppfyller kraven enligt de harmoniserade standarder som tillämpas vid bedömningen och vars referensuppgifter har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, antas organet uppfylla de krav som föreskrivs för anmälda organ i denna lag, om de tillämpliga standarderna omfattar dessa krav.
Utläggande av uppgifter på underentreprenad eller anlitande av dotterbolag
Om ett anmält organ lägger ut vissa uppgifter som hänför sig till bedömning av överensstämmelse med kraven på underentreprenad eller anlitar ett dotterbolag, ska organet se till att underentreprenören eller dotterbolaget uppfyller de krav som gäller för att ett organ för bedömning av överensstämmelse ska kunna godkännas som anmält organ , samt informera den behöriga myndigheten om saken.
Det anmälda organet ansvarar för de uppgifter som utförs av underentreprenören eller dotterbolaget, oavsett i vilken stat dessa är etablerade.
Ett anmält organ får lägga ut uppgifter på underentreprenad eller anlita ett dotterbolag för uppgifterna endast om organet avtalat om saken med kunden.
Det anmälda organet ska hålla dokumenten som gäller bedömningen av underentreprenörens eller dotterbolagets kompetens och uppgifterna i anslutning till bedömningen av överensstämmelse med kraven tillgängliga för den behöriga myndigheten.
Allmänna skyldigheter för anmälda organ och deras dotterbolag och underentreprenörer
Ett anmält organ ska utföra bedömningar av överensstämmelse med kraven enligt de förfaranden för bedömning av överensstämmelse med kraven som föreskrivs i de lagar som nämns i 1 §.
Bedömningarna av överensstämmelse med kraven ska utföras så att de står i rätt proportion till sitt syfte, inte onödigt belastar de ekonomiska aktörerna och inte skadar deras egendom. Det anmälda organet ska ta hänsyn till företagens storlek, bransch och struktur, till den berörda produktteknikens komplexitet samt till huruvida det är fråga om massproduktion eller serietillverkning. Vid bedömningen av överensstämmelse med kraven ska tillräcklig noggrannhet iakttas.
Ett anmält organ eller ett dotterbolag eller en underentreprenör som organet anlitar ska vid skötseln av sådana offentliga förvaltningsuppgifter som avses i denna lag iaktta vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003), förvaltningslagen (434/2003) och språklagen (423/2003). På anställda hos ett anmält organ eller ett dotterbolag eller en underentreprenör som organet anlitar tillämpas dessutom bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när de sköter sådana uppgifter som avses i denna paragraf. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).
Anmälda organs skyldighet att lämna uppgifter till myndigheter och andra anmälda organ
Ett anmält organ ska, oberoende av sekretessbestämmelserna, lämna uppgifter om organets verksamhet till de behöriga myndigheterna samt på begäran av en myndighet också om åtgärder som vidtas av organet till den myndighet som är behörig på tillämpningsområdet för den anmälan som gäller organet.
Ett anmält organ ska underrätta den behöriga myndigheten om
1) avslag, begränsningar och återkallande av ett ackrediteringsintyg eller godkännande som beviljats organet,
2) omständigheter som inverkar på det anmälda organets angivna verksamhetsområde eller på villkoren för godkännande, samt om
3) en sådan begäran om information om bedömning av överensstämmelse med kraven som organet har fått av marknadskontrollmyndigheterna.
Ett anmält organ ska underrätta den behöriga myndigheten om avslag och begränsningar av intyg över bedömningar av överensstämmelse med kraven samt om återkallande av giltigheten temporärt eller tills vidare för ett tidigare utfärdat intyg.
Ett anmält organ ska ge andra anmälda organ som utför liknande bedömningar av överensstämmelse med kraven, då bedömningen gäller samma produkter, relevant information om negativa resultat av bedömningar av överensstämmelse med kraven och på begäran också om positiva resultat.
Anmälda organs skyldighet att delta i standardiseringsarbetet och i arbetet i samordningsgruppen för anmälda organ
Ett anmält organ ska delta i det relevanta standardiseringsarbetet och i det arbete som utförs i samordningsgruppen för anmälda organ, som inrättats i enlighet med harmoniserad unionslagstiftning. Om detta inte är möjligt, ska organet se till att dess bedömningspersonal får information om standardiseringsarbetet och samordningsgruppens arbete.
Ändringssökande
Beslut som avses i denna lag får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Ett beslut av förvaltningsdomstolen får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.
18 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 27 april 2016.