Lagförslag 23/2015-2016

Lagtingsår: 2015-2016
Typ av dokument: Lagförslag

Ladda ner Word-dokument

 

LAGFÖRSLAG nr 23/2015-2016

 

Datum

 

 

2016-09-22

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Uppdaterad barnskyddslagstiftning

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapslagen (2008:97) om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen ändras med beaktande av de ändringar i barnskyddslagen (FFS 417/2007) som trätt i kraft den 1 april 2015 och senare. Barnskyddslagen, som enligt gällande landskapslag är tillämplig inom landskapets lagstiftningsbehörighet i den lydelse lagen hade den 31 mars 2015, blir som huvudregel tillämplig i samma lydelse som gäller i riket, vilket innebär att nya bestämmelser som främjar ett planmässigt barnskydd tillsammans med familjen och i barnets intresse blir tillämpliga på Åland. Barnskyddslagens nya förfarandebestämmelser som följer systematiken i rikets nya socialvårdslag blir inte tillämpliga, utan ersättande bestämmelser om inledande av en klientrelation inom barnskyddet och om stödåtgärder inom öppenvården intas i landskapslagen. Till denna del innebär förslaget inga materiella ändringar. Även bestämmelser om förebyggande barnskydd, motsvararande barnskyddslagens upphävda 2 kap., intas i landskapslagen. Lagförslagets övergripande syfte är att främja rättssäkerheten inom barnskyddet genom tydligare lagstiftning.

     Tidpunkten för ikraftträdande har lämnats öppen för landskapsregeringen att bestämma. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt.

 

__________________

 


 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Bakgrund. 3

1.1 Blankettlagen om barnskydd och lagstiftningens tydlighet 3

1.2 Översikt över ändringar i barnskyddlagen från och med april 2015. 4

1.3 Barnskyddslagens förfarandebestämmelser på Åland och i riket 5

2. Landskapsregeringens förslag. 8

2.1 Klargörande lagstiftning. 8

2.2 Preciseringar i barnskyddslagstiftningen. 9

3. Lagstiftningsbehörigheten. 10

4. Förslagets konsekvenser 10

4.1 Ekonomiska och organisatoriska konsekvenser 10

4.2 Konsekvenser för barn. 11

4.3 Övriga konsekvenser 11

5. Beredningen av förslaget 11

Detaljmotivering. 12

Ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen  12

Lagtext 20

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen  20

Parallelltexter 26

 


 

Allmän motivering

 

1. Bakgrund

 

1.1 Blankettlagen om barnskydd och lagstiftningens tydlighet

 

1.1.1 Blankettlagstiftning vid delad behörighet

 

Barnskyddet regleras i landskapslagen (2008:97) om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen, nedan blankettlagen om barnskydd, och i barnskyddslagen (FFS 417/2007).

     Lagstiftningsbehörigheten inom barnskyddet är delad mellan riket och landskapet på det sett som närmare beskrivs i avsnittet om lagstiftningsbehörigheten. Blankettlagstiftning har därför bedömts vara det mest ändamålsenliga sättet att reglera även den del av barnskyddet som är inom landskapets behörighet. Lagstiftningstekniken minimerar normalt behovet av svåra behörighetsbedömningar vid tolkningen då samma lag är tillämplig såväl inom rikets behörighet som, med angivna avvikelser, inom landskapets behörighet.

     Trots fördelarna med blankettlagstiftning med ändringsautomatik inom lagstiftningshelheter där behörigheten är delad kan inte enskilda lagvalsfrågor helt elimineras. När barnskyddslagen ändras ska exempelvis blankettlagens avvikelser beaktas innan man kan sluta sig till om ändringen blir tillämplig. Ibland krävs även en bedömning utgående från ändringarnas överensstämmelse med övrig åländsk lagstiftning och självstyrelselagens behörighetsfördelning. Särskilda problem uppstår vid systemskiften, såsom när den tidigare barnskyddslagen förblev tillämplig på Åland efter att den upphävts i riket och när gällande barnskyddslag ändrades i samband med riksdagens antagande av en ny socialvårdslag medan den tidigare socialvårdslagen förblev tillämplig på Åland.

 

1.1.2 Enhetligheten efter ikraftträdande av rikets nya socialvårdslag

 

Socialvårdslagen (FFS 710/1982) är tillämplig på Åland i den lydelse lagen hade vid upphävandet genom landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, blankettlagen om socialvård. I samband med antagandet av rikets nya socialvårdslag (FFS 1301/2014), som trädde i kraft den 1 april 2015, gjordes även ändringar i andra socialvårdslagar. Ändringarna i barnskyddslagen var de mest omfattande medan ändringarna i de övriga var närmast av teknisk natur. Sju av dessa speciallagar var tillämpliga på Åland genom blankettlag. Då ändringarna i rikslagstiftningen var kopplade till en annan socialvårdslag än den på Åland tillämpliga valde landskapsregeringen att lämna ett lagförslag till lagtinget (LF 7/2014-2015) med mindre tekniska ändringar i de fem berörda landskapslagarna enligt vilka ifrågavarande rikslagändringar inte skulle tillämpas på Åland. Dessa ändringar i blankettlagarna trädde i kraft den 1 juli 2015, det vill säga tre månader efter att rikslagarna trätt i kraft.

     I blankettlagen om barnskydd infördes i 1 § ett nytt 3 mom. (ändringslagen 2015/42) enligt vilket lagen om ändring av barnskyddslagen (FFS 1302/2014), det vill säga den ändring i barnskyddslagen som riksdagen antog i samband med rikets nya socialvårdslag, inte ska tillämpas ”till den del det är fråga om landskapets lagstiftningsbehörighet, utan på Åland ska barnskyddslagen, till den del det är fråga om bestämmelser inom landskapets behörighet och om annat inte följer av denna lag, tillämpas i den lydelse den hade vid utgången av mars månad 2015”. Detta innebär en betydande avvikelse från huvudregeln i 1 § 2 mom. enligt vilken det vid ändringar av barnskyddslagen är den ändrade författningen som ska gälla i landskapet. Nuvarande reglering innebär således att barnskyddslagen ska tillämpas i den lydelse lagen hade före den 1 april 2015 inom landskapets behörighet och i gällande lydelse inom rikets behörighet.

     Enligt Högsta domstolens formulering i sitt utlåtande av den 12 juni 2015 utgjorde ändringarna som sådana ”ingen reform med socialpolitiskt mål utan kan närmast kategoriseras som en lagstiftningsteknisk manöver”. Högsta domstolen konstaterade vidare att följderna av lagstiftningen inte är lätt överskådliga, men redovisade även förståelse för landskapets val:

”Då baslagstiftningen, socialvårdslagen, i landskapet inte förnyats, innebär de ändringar i följdlagstiftningen, som automatiskt träder i kraft i landskapet, att samspelet mellan lagarna i landskapet inte mera fungerar. För att förhindra att rättsosäkerhet uppkommer har avsikten då varit, att de ändringar i rikslagstiftningen som gjorts i följdlagstiftningen i samband med förnyelsen av socialvårdslagen, skulle förhindras träda i kraft i landskapet. På detta sätt kunde en fungerande helhet bestå tills landskapet fattade ståndpunkt för hur socialskyddet i framtiden skulle regleras. Man har sålunda eftersträvat ett status quo på området.”

 

     Under lagstiftningskontrollen komplicerades bedömningarna ytterligare av att ändringarna i landskapslagarna antagits av lagtinget först efter att rikslagsändringarna trätt i kraft, ett ”olycksfall i lagstiftningen” konstaterade domstolen, som ”innebär att lagstiftningen idag närmast är oförståelig och svårtillämpad i och med att den inre systematiken mellan lagarna rubbats”. Med hänvisning till sitt tidigare utlåtande från december 2007, påpekade Högsta domstolen att eftersom barnskyddet ur behörighetssynvinkel är ett delat lagstiftningsområde ”kommer det inte på nivån av de enskilda stadgandena att vara klart vilka som gäller i landskapet”, det vill säga att vissa oklarheter i rättsläget kvarstår även efter att den ifrågavarande ändringen av blankettlagen om barnskydd har trätt i kraft.

     Högsta domstolens utlåtande från 2007 gällde en situation innan den gällande blankettlagen om barnskydd trädde i kraft, då den upphävda äldre barnskyddslagen skulle tillämpas inom åländsk behörighet och den nya inom rikets behörighet. Övergången mellan de olika barnskyddslagarna hade den likheten med nuläget inom den åländska barnskyddslagstiftningen att lagstiftningen under en övergångsperiod var svårförståelig. I nuläget är det dock endast ett begränsat antal paragrafer i barnskyddslagen som behöver bedömas ur behörighetssynvinkel.

     För att känna till gällande rättsläge är det för närvarande nödvändigt att, förutom bestämmelserna i blankettlagen om barnskydd, känna till barnskyddslagen i dess lydelse den 31 mars 2015 och vilka nyare bestämmelser i lagen som ska tillämpas i kraft av rikets lagstiftningsbehörighet. Landskapsregeringens allmänna förvaltning har bistått med vissa tolkningar, bland annat en sammanställning av på Åland gällande barnskyddsbestämmelser som sändes ut i samband med att ändringen av landskapslagen trädde i kraft. Dessa administrativa åtgärder har underlättat den praktiska lagtillämpningen inom den kommunala förvaltningen, men avlägsnar inte de inbyggda tolkningssvårigheterna.

 

1.2 Översikt över ändringar i barnskyddlagen från och med april 2015

 

Sedan frysningen av barnskyddslagens tillämpning inom landskapets behörighet till slutet av mars 2015 har 32 paragrafer i barnskyddlagen ändrats genom tre lagändringar. Den lagändring som specifikt nämns i blankettlagens 1 § 3 mom. som icke-tillämplig (FFS 1302/2014), omfattade 27 paragrafer. Bland annat infördes i barnskyddslagen vissa förfaranden enligt rikets nya socialvårdslag (FFS 1301/2014). Barnskyddslagens 2 kap. om främjande av barns och ungas välfärd (förebyggande barnskydd då barnet eller familjen inte är klient inom barnskyddet) upphävdes då motsvarande allmänna bestämmelser intagits i rikets socialvårdslag. Dessa ändringar var, liksom tidigare konstaterats, orsaken till att barnskyddslagens tillämpning på Åland frystes till den tidigare lydelsen. Förfaranden enligt den nya socialvårdslagen passar inte in i den åländska socialvårdslagstiftningens systematik. Samtidigt gjordes även några andra preciseringar, utan direkt koppling till rikets socialvårdslag, i barnskyddslagen. En sammanfattande beskrivning av dessa finns i samband med motiveringarna till landskapsregeringens förslag i avsnitt 2.2 nedan.

     Ytterligare en ändring (FFS 264/2015) trädde i kraft i riket den 1 april 2015 i samband med att riket fick en ny familjevårdslag (FFS 263/2015). En hänvisning till den nya familjevårdslagen intogs i 56 § i stället för till de på Åland tillämpliga familjevårdsbestämmelserna i 1982 års socialvårdslag samt den genom blankettlag (2015:18) tillämpliga familjevårdarlagen (FFS 312/1992). Den senaste ändringen av barnskyddslagen (FFS 297/2016), som trädde i kraft den 1 maj 2016, antogs i samband med upphävandet av lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (FFS 272/2005), en lag som inte varit tillämplig på Åland. Ändringen omfattade fyra paragrafer i barnskyddslagen. Inte heller rikets nya lag, lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården (FFS 817/2015), är tillämplig. På Åland tillämpas den i riket upphävda förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (FFS 804/1992) genom landskapsförordningen (1995:103) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård.

 

1.3 Barnskyddslagens förfarandebestämmelser på Åland och i riket

 

En del av bestämmelserna som ändrades i barnskyddslagen den 1 april 2015 grundar sig på en ny förfarandelogik enligt rikets nya socialvårdslag. Dessa bestämmelser är inte tillämpliga på Åland genom blankettlagen eftersom barnskyddslagen inom landskapets behörighet, såsom socialvården och förvaltningsförfarandet, ska tillämpas i den lydelse lagen hade vid utgången av mars 2015. Gällande förfaranden på Åland och i riket beskrivs närmare här.

     Ett barnskyddsärende inleds på ansökan eller när en anställd inom barnskyddet fått kännedom om ett barn som eventuellt är i behov av barnskydd. Detta gäller enligt barnskyddslagens 26 § såväl på Åland enligt gällande landskapslagstiftning och i riket, men formuleringen av bestämmelserna avviker något från varandra. Enligt den tidigare lydelsen av paragrafen, som är den på Åland tillämpliga, inleds barnskyddsärendet ”på ansökan eller när en socialarbetare eller någon annan anställd inom barnskyddet har tagit emot en begäran om bedömning av barnskyddsbehovet eller en barnskyddsanmälan eller på något annat sätt fått kännedom om ett barn som eventuellt är i behov av barnskydd” (kursiveringarna tillagda).

     Enligt 26 § i sin nya lydelse, den som gäller i riket, nämns inte mottagandet av en begäran om bedömning av barnskyddsbehovet (vilket i riket numera motsvaras av kontakt med socialvården för en bedömning av stödbehovet enligt 35 § i rikets socialvårdslag) eller en barnskyddsanmälan, utan endast att ett barnskyddsärende inleds ”på ansökan eller när en socialarbetare inom barnskyddet eller någon annan anställd inom barnskyddet på något annat sätt fått kännedom om ett barn som eventuellt är i behov av barnskydd”. I propositionen (RP 164/2014) konstateras att efter ändringen ”ska ett barnskyddsärende inledas på samma grunder som för närvarande” trots att uppräkningen av sätten förkortats i lagtexten ”eftersom det inte har någon betydelse för inledandet av ett ärende hur socialarbetaren eller någon annan anställd inom barnskyddet i sitt arbete har fått kännedom om ett barn som eventuellt är i behov av barnskydd”. Den i riket gällande ändringen motiverades med att omnämnandena av begäran om bedömning och av barnskyddsanmälan i lagtexten har lett till att anställda ställt krav på att en barnskyddsanmälan görs, trots att anmälan inte heller enligt den tidigare lydelsen krävts för att inleda ärendet. I propositionen konstateras att den ”lagfästa skyldigheten att agera efter att ett barnskyddsärende inletts är densamma oberoende av hur barnskyddet har fått kännedom om ärendet”.

     För barnskyddsanmälan enligt 25 § och barnskyddsmyndigheternas anmälningsskyldighet till polisen enligt 25 d § gäller samma bestämmelser på Åland och i riket i kraft av rikets lagstiftningsbehörighet. De mindre ändringar som trädde i kraft den 1 april 2015 utökade anmälningsskyldigheten till anställda inom vissa statliga myndigheter (Tullen, gränsbevakningsväsendet och utsökningsmyndigheter) och preciserade barnskyddsmyndigheternas och övriga anmälningsskyldigas skyldighet att göra en anmälan till polisen vid misstanke om att ett barn utsatts för sexualbrott eller brott mot liv och hälsa. Barnskyddsanmälan är ett sätt att meddela kommunens socialvård när en person ”fått kännedom om ett barn för vars del behovet av vård och omsorg, omständigheter som äventyrar barnets utveckling eller barnets eget beteende kräver att behovet av barnskydd utreds”. I 25 § 1 mom. anges grupper av anställda och innehavare av förtroendeuppdrag som har en anmälningsskyldighet då de fått kännedom om detta i sin uppgift. Även den som inte omfattas av anmälningsskyldigheten har enligt 2 mom. rätt att göra en barnskyddsanmälan ”utan hinder av sekretessbestämmelser som eventuellt gäller dem”. Dessutom finns bestämmelser om föregripande barnskyddsanmälan i 25 c § om det finns ”grundad anledning att misstänka att ett ofött barn omedelbart efter sin födelse kommer att behöva stödåtgärder inom barnskyddet”. För att göra en barnskyddsanmälan krävs inget godkännande av de berörda.

     Det finns ett alternativ till barnskyddsanmälan när de berörda själva har godkänt kontakten. På Åland kallas sättet att meddela om att det kan finnas behov av barnskyddsåtgärder begäran om bedömning av barnskyddsbehovet (enligt barnskyddslagen 25 a § i den på Åland gällande tidigare lydelsen). I riket har en bestämmelse med liknande innebörd intagits i den nya socialvårdslagens 35 § under benämningen kontakt med socialvården för bedömning av stödbehovet. Trots att den nya bestämmelsen i rikets socialvårdslag är allmännare, då den gäller även vuxna ”vars behov av socialvård är uppenbart”, är förfarandets grundläggande funktion för barnskyddets del det samma. Enligt den ändrade barnskyddslagens 25 a § kan den som är anmälningsskyldig, i stället för att göra en barnskyddsanmälan, uppfylla sin skyldighet genom att ”tillsammans med barnet eller barnets föräldrar ta kontakt i enlighet med 35 § i socialvårdslagen för att få stödbehovet bedömt”. På Åland är formuleringen (enligt paragrafen i sin tidigare lydelse) ”genom att en begäran om bedömning av barnskyddsbehovet görs tillsammans med barnet eller barnets förälder”.

     Det kommunala organ som ansvarar för socialvården ska, enligt 25 a § i barnskyddslagen i den på Åland tillämpliga lydelsen föra register över barnskyddsanmälningar och begäran om bedömning av barnskyddsbehovet som gjorts i stället för barnskyddsanmälningar. I riket omfattar detta särskilda register numera endast barnskyddsanmälningar. I rikskommunernas register över barnskyddsanmälningar införs således inte anmälningsskyldigas kontakter med socialvården, inte ens då en sådan kontakt uppfyller förutsättningarna i barnskyddslagens 25 a § för att utgöra ett alternativt sätt att uppfylla anmälningsskyldigheten. De allmänna kraven på dokumentation av ärenden har bedömts vara tillräckliga även i dessa fall.           I barnskyddslagen 33 § regleras registrering av ärenden. Den paragrafen har inte ändrats. Skyldigheten att föra anteckningar i barnets eller den unga personens handlingar gäller från och med att ett barnskyddsärende inleds. Alla uppgifter som påverkar ordnandet av barnskyddsåtgärder samt de uppgifter som behövs för att åtgärderna ska kunna planeras, vidtas och följas upp ska antecknas.

     Omedelbart när barnskyddsärendet inletts, det vill säga när det eventuella behovet av barnskydd blivit känt, ska barnets eventuella brådskande behov av barnskydd utredas. Detta gäller enligt barnskyddslagens 26 § 2 mom. såväl i landskapet som i riket. På Åland gäller därefter att socialarbetaren senast den sjunde vardagen efter att ha mottagit anmälan eller motsvarande information ska avgöra om en utredning av barnskyddsbehovet ska inledas med anledning av ärendet eller om ärendet uppenbart är av sådan art att det inte föranleder några åtgärder.

     I riket gäller enligt barnskyddslagens 26 § 2 mom. att en bedömning av servicebehovet enligt socialvårdslagens 36 § ska göras, om det inte är uppenbart onödigt att göra en bedömning. Dessutom ska barnskyddsbehovet utredas i samband med bedömningen av servicebehovet, om inte ärendet tydligt är av sådan karaktär att stödåtgärder inom barnskyddet inte behövs. Man kan se det som så att ett ytterligare påbjudet andra bedömningssteg införts i riket. Efter att barnskyddsärendet inletts ska, för det första, barnets eventuella brådskande behov av barnskydd utredas och för det andra, som huvudregel, en bedömning av servicebehovet göras. För det tredje ska, i samband med bedömningen av servicebehovet, vid behov, barnskyddsbehovet utredas.

     Frågan om när barnet blir klient inom barnskyddet visar på de systematiska skillnaderna som hänför sig till det nya sambandet mellan barnskyddslagen och rikets nya socialvårdslag, jämfört med gällande lagstiftning på Åland. Gemensamt är att en klientrelation inom barnskyddet inleds när barnskyddsåtgärder vidtas i brådskande ordning (26 § 3 mom. i på Åland gällande lydelse, 27 § 2 mom. i den ändrade lydelsen).

     Om brådskande åtgärder inte behöver vidtas uppstår klientskapet inom barnskyddet på Åland enligt 26 § 3 mom. när en socialarbetare inom barnskyddet, senast den sjunde vardagen efter att informationen som inledde barnskyddsärendet, avgör att en utredning av barnskyddsbehovet ska inledas. Barnet är alltså klient inom barnskyddet redan under utredningsskedet. Utredningen ska göras utan obefogat dröjsmål och färdigställas senast inom tre månader från att barnskyddsärendet anhängiggjordes. Klientrelationen upphör ifall utredningen inte föranleder barnskyddsåtgärder.

     I riket däremot blir barnet inte direkt klient inom barnskyddet under utredningsskedet, utan först efter att behov konstaterats. Enligt den ändrade 27 § i barnskyddslagen inleds en klientrelation inom barnskyddet när ”en socialarbetare utifrån en bedömning av servicebehovet konstaterar att

     1) barnets uppväxtförhållanden äventyrar eller inte tryggar barnets hälsa eller utveckling, eller

     2) barnet genom sitt beteende äventyrar sin hälsa och utveckling, och

     3) barnet behöver tjänster och stödåtgärder enligt barnskyddslagen”.

     De första två punkterna motsvarar 34 § i sin på Åland gällande lydelse om när en skyldighet att utan dröjsmål vidta årgärder inom öppenvården uppkommer. Ett behov av åtgärder uppkommer på grund av uppväxtförhållandena eller barnets eget beteende. Den tredje och nya punkten handlar om den i rikets lagstiftning betonade skillnaden mellan barnskyddet och den allmänna socialvården (enligt rikets socialvårdslag). Klientskapet inom barnskyddet uppstår enligt rikslagstiftningen endast om barnet behöver tjänster och stödåtgärder enligt barnskyddslagen. Listan på öppenvårdsåtgärder i 36 § barnskyddslagen skiljer sig något åt mellan den på Åland och i riket gällande, men båda listorna omfattar även ”andra tjänster eller stödåtgärder som stöder barnet eller familjen”. Någon strikt gräns mellan stödåtgärder enligt barnskyddslagen och andra socialvårdstjänster finns inte, men vissa åtgärder, såsom omhändertagande, är alltid barnskyddsåtgärder. Barnet kan, om det bedöms tillräckligt, bli klient inom socialvården enligt rikets socialvårdslags 34 §, utan att bli klient inom barnskyddet. Även enligt den på Åland tillämpliga socialvårdslagen (FFS 710/1982) får barn och barnfamiljer socialservice utan att det är frågan om specifikt barnskydd, men bestämmelser av det slag som införts i riket saknas. Avsikten med ändringarna i riket har varit att understryka att stödet till barnfamiljer kan ordnas med låg tröskel inom den allmänna socialvården precis som för andra grupper i behov av socialvård och att detta även gäller i fall då ett ärende inleds som ett barnskyddsärende.

     Om det finns ett behov av barnskydd ska en klientplan upprättas, vilket gäller såväl på Åland som i riket. När barnskyddsåtgärder vidtas för en klient inom barnskyddet är det frågan om ”barn och familjeinriktat barnskydd”, ibland kallat egentligt barnskydd till skillnad från det förebyggande barnskyddet. För ett barn som är klient inom barnskyddet ska enligt 13 b § barnskyddslagen utses en socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter. Eftersom klientskapet inom barnskyddet uppstår redan under utredningsskedet på Åland ska en sådan socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter utses i ett tidigare skede på Åland än i riket. Det finns även bestämmelser i rikets socialvårdslags 42 § om när kontaktperson enligt socialvårdslagen ska utses. Enligt 42 § i rikets nya socialvårdslag ska normalt en kontaktperson utses för klienter inom socialvården, och för ett barn som behöver särskilt stöd ska kontaktpersonen vara socialarbetare. ”Ett barn som behöver särskilt stöd” definieras i 3 § 6 i den socialvårdslagen.

 

2. Landskapsregeringens förslag

 

2.1 Klargörande lagstiftning

 

Landskapsregeringen föreslår att landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen ändras med beaktande av de ändringar i barnskyddslagen som trätt i kraft den 1 april 2015 och senare. Frysningen av lagen inom landskapets lagstiftningsbehörighet till dess lydelse vid utgången av mars 2015 upphävs. Landskapsregeringen konstaterar att det inte är acceptabelt att bibehålla en så omfattande och otydlig avvikelse som stoppbestämmelsen innebär för barnskyddslagens del. Det är viktigt för rättssäkerheten att det i lag klargörs i detalj vilka bestämmelser som gäller på Åland. Klargörandet av barnskyddslagen enligt detta förslag har ingen direkt koppling till beredningen av en ny socialvårdslag för Åland. En tydligare gällande reglering av barnskyddet är dock till fördel även vid bedömningen av hur den allmänna socialvårdslagstiftningen ska utformas.

     I LF 7/2014-2015 där förslaget till frysning ingick konstaterade landskapsregeringen att lagstiftningen som blir komplicerad att tillämpa ska åtgärdas i brådskande ordning varför lösningarna som genomfördes skulle ses som kortsiktiga. Barnskyddslagstiftningen är i nuläget svår att tillämpa, av de anledningar som klargjorts i motiveringarna ovan, och bör därför åtgärdas. Motsvarande tolkningssvårigheter finns inte gällande de övriga lagarna som ingick i samma lagförslag eftersom endast mindre snarast tekniska hänvisningar till rikets nya socialvårdslag omfattades, inte bestämmelser som direkt påverkar lagstiftningens innehåll.

     Avsikten med detta förslag till uppdaterad barnskyddslagstiftning är att avlägsna de tolkningssvårigheter som uppkom i samband med att en ny socialvårdslag, som inte är tillämplig på Åland, antogs av riksdagen. Ändringen innebär att lagstiftningens materiella innehåll framgår direkt av blankettlagen om barnskydd och av barnskyddslagen i gällande lydelse. Tillgång till äldre lydelser av barnskyddslagen blir inte längre nödvändig för att berörda invånare och myndigheter ska kunna sluta sig till lagstiftningens innehåll. Inte heller en behörighetsbedömning behöver göras för att avgöra vilken lydelse av barnskyddslagen som ska tillämpas på Åland.

     De nya paragrafer som föreslås fogas till landskapslagen motsvarar enskilda bestämmelser i barnskyddslagen sådana de är tillämpliga på Åland enligt gällande landskapslag, vilket innebär att lagstiftningens materiella innehåll på Åland till denna del inte förändras. I samma syfte införs i blankettlagens 5 § vissa mindre avvikelser. I detaljmotiveringarna anges vilken barnskyddslagsbestämmelse som varje enskilt förslag grundar sig på. Vägledning kan således fortsättningsvis, förutom i landskapets förarbeten, sökas i förarbetena till de bestämmelser i barnskyddslagen som nu får sin motsvarighet i blankettlagen. Den nya bestämmelsen i blankettlagen om beaktande av barn i service som riktar sig till vuxna har, för att uppnå en tydligare reglering av skyldigheten, omformulerats något jämfört med den upphävda 10 § i barnskyddslagen. Även när rättsläget materiellt förblir det samma, förbättras lagstiftningens klarhet avsevärt i och med att de avvikande bestämmelserna tas i in i blankettlagen.

     I landskapslagen intas en avvikelse gällande insamlingen av uppgifter från kommunerna för uppföljningen av tidsfrister enligt barnskyddslagen.

 

2.2 Preciseringar i barnskyddslagstiftningen

 

De bestämmelser i barnskyddslagen som blir tillämpliga efter att förslaget om ändring av blankettlagen om barnskydd träder i kraft utgör preciseringar i klargörande syfte. Genom ersättande bestämmelser i blankettlagen ändras däremot inte de grundläggande bestämmelserna om inledande av en klientrelation och om stödåtgärder inom öppenvården. I det följande redogörs för nyheterna utan särskild åtskillnad mellan rikets och landskapets behörigheter.

     Anmälningsskyldigheten har utökats och preciserats, vilket redogörs för i avsnitt 1.3 om ändrade förfarandebestämmelser. I 89 och 90 §§ i barnskyddslagen om sökande av ändring har hänvisningarna uppdaterats. I samband med detaljmotiveringarna till 5 § 1 punkten redogörs för skillnaderna mellan gällande och tidigare lagstiftning om sökande av ändring i beslut som fattats med stöd av barnskyddslagen.

     Bestämmelsen om diskussion i klientens ärende som ett led i utredningen av behovet av barnskydd förenklas. Barnskyddslagens 31 § 2 mom. har upphävts för att förtydliga att bestämmelserna om utlämnande av uppgifter är tillämpliga även utanför det konkreta diskussionsmötet som paragrafen handlar om. Enligt propositionen (RP 164/2014) motiveras upphävandet med att momentet kunnat uppfattas som ett hinder för utlämnande av uppgifter i andra sammanhang, trots att syftet med bestämmelsen har varit att upplysa om bestämmelser som gäller allmänt. Syftet med momentet har varit upplysande, varför rättsläget inte förändras. I gällande blankettlag finns en avvikelse 5 § 15 punkten om vilken offentlighetslagstiftning som ska tillämpas. De genom blankettlagen om socialvård tillämpliga 16 och 17 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården och landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet gäller utan att detta särskilt nämns i barnskyddslagen och blankettlagen, varför lagstiftningen blir tydligare även på Åland genom upphävandet.

     Bestämmelsen i 35 § 2 mom. om tillräckligt ekonomiskt stöd och boende under eftervården upphävs och preciseras i stället i en ny 76 a §. Regleringen flyttas alltså från 7 kap. om öppenvården till 12 kap. om eftervården. Ordalydelsen har förtydligats så att det klart framgår att en ung person inom eftervården har subjektiv rätt till de i paragrafen nämnda stödåtgärderna, om hans eller hennes rehabilitering förutsätter det. När en otillräcklig försörjning, bristfälliga boendeförhållanden eller avsaknad av bostad är ett väsentligt hinder för rehabiliteringen av ett barn eller en ung person i eftervården, ska kommunen utan dröjsmål ordna ett tillräckligt ekonomiskt stöd samt rätta till bristerna i boendeförhållandena eller ordna en behovsenlig bostad.

     Bestämmelserna om placering som stödåtgärd inom öppenvården och om brådskande placering av barn preciseras genom ändringar i 37 och 37 a §§ och en ny 37 b § om brådskande stödåtgärd inom öppenvården samt ändring av 38 § enligt vilken grunderna för brådskande placering begränsas till situationer då barnet befinner sig i omedelbar fara. Beslut om att fortsätta brådskande placering flyttas till en ny 38 a §. Det finns i 37 § en tydligare betoning på barnets bästa som grund för bedömningen för när barnet inom öppenvården kan placeras ensamt i stället för tillsammans med sin förälder eller vårdnadshavare. En formulering som gjort lagstiftningen svårtillämpad avlägsnas i 37 a §, nämligen den enligt vilken ett barn inte kan placeras som stödåtgärd inom öppenvården om förutsättningarna för omhändertagande enligt 40 § i barnskyddslagen är uppfyllda. I stället blir brådskande öppenvårdsåtgärder, enligt den nya 37 b §, uttryckligen möjliga även när kriterierna för omhändertagande är uppfyllda om detta är i enlighet med barnets bästa. Placering inom öppenvården bygger på de berördas samtycke. Syftet med ändringarna är, enligt propositionen, att minska de brådskande placeringarna och främja ett planmässigt arbete inom barnskyddet som sker tillsammans med familjen och i barnets intresse. I 39 a § om utredning av de delaktigas åsikt vid brådskande placering finns ett tillägg enligt vilken kommunen, i de fall familjen inte kunnat höras före beslutet, ska informera om placeringen och om rätten att få hjälp så snart som möjligt.

 

3. Lagstiftningsbehörigheten

 

Regleringen i förslaget hänför sig till flera lagstiftningsområden av vilka det mest centrala är socialvård. Enligt 18 § 1 punkten självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapsregeringen och i fråga om de myndigheter och inrättningar som lyder under denna och enligt 18 § 4, 12, 13, 14 och 22 punkten behörighet även i fråga om kommunernas förvaltning, hälso- och sjukvård, socialvård, undervisning och näringsverksamhet.

     Till rikets lagstiftningsbehörighet hör enligt 27 § 3, 6, 7, 23 och 24 punkten självstyrelselagen rättsområdena statsmyndigheterna organisation och verksamhet, förmynderskap, familjeförhållanden, barns rättsliga ställning, rättskipning och administrativa ingrepp i den personliga friheten. Bestämmelser av rikslagstiftningsnatur har med stöd av 19 § 3 mom. självstyrelselagen för vinnande av enhetlighet och överskådlighet kunnat tas in i landskapslagen.

 

4. Förslagets konsekvenser

 

4.1 Ekonomiska och organisatoriska konsekvenser

 

Bestämmelser som införts i barnskyddslagen efter den 31 mars 2015 i syfte att precisera och styra klientprocesserna i barnskyddet blir enligt förslaget tillämpliga även på Åland. Avsikten är att antalet brådskande placeringar minskar medan antalet brådskande öppenvårdsåtgärder ökar. Samtidigt klargörs genom bestämmelser i blankettlagen om barnskydd gällande förfaranderegler för inledande av ett barnskyddsärende och en klientrelation inom barnskyddet. Några egentliga nya uppgifter för kommunerna införs inte, utan endast justeringar av gällande skyldigheter så att barnets rättigheter klarare framgår. Processerna styrs mot mer samarbetsorienterade åtgärder, vilket i någon mån minskar behovet av tvångsåtgärder, som ofta innebär högre kostnader. Den ökade tydligheten i förfarandet, som ändringarna innebär, leder till att handläggningen av ärendena förenklas.

     Förslaget om att Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighets minst en gång per år ska inhämta uppgifter om hur kommunerna iakttar tidsfristerna i barnskyddsärenden, innebär en precisering av myndighetens uppgifter.

 

4.2 Konsekvenser för barn

 

Genom att gällande lagstiftning på Åland tydliggörs blir det för såväl berörda barn och familjer som för myndigheter, organisationer och för allmänheten lättare att känna till sina rättigheter, skyldighet och möjligheter att verka för barns välmående. Ett rättssäkert förfarande som klart och tydligt grundar sig på lag är särskilt viktigt när utsatta barn berörs.

     Genom att ändringarna i barnskyddslagen träder i kraft även på Åland förtydligas möjligheten att i brådskande situationer ordna brådskande stödåtgärder inom öppenvården, såvida åtgärderna är lämpliga, möjliga och tillräckliga och i enlighet med barnets bästa. Förfarandet enligt 37b § förutsätter samtycke av barnet och barnets familj och ordnas i samarbete med dessa, vilket i de fall stödåtgärden är tillräcklig, är mindre betungande för barnet och dess familj än en brådskande placering.

     Ändringen av barnskyddslagens 37 § 2 mom. förtydligar principen om barnets bästa vid placeringar inom öppenvården. Innan ett barn placeras ensamt, ska det bedömas om det är förenligt med barnets bästa att barnet placeras tillsammans med en förälder, vårdnadshavare eller någon annan som svarar för barnets vård, till exempel genom placering av hela familjen i en rehabiliteringsanstalt. I barnskyddslagens 76 a § förtydligas att en ung person inom eftervården har rätt till stödåtgärder om dennes rehabilitering förutsätter det.

     Förslaget om att Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet minst en gång per år ska inhämta uppgifter om hur kommunerna iakttar tidsfristerna i barnskyddsärenden, innebär en systematisering av uppföljningen och tillsynen av kommunernas barnskydd, vilket avser trygga barns rättigheter. I nuläget samlas uppgifter om barnskyddets iakttagande av tidsfrister på Åland inte in. I jämförelse med att Institutet för hälsa och välfärd begär in uppgifterna två gånger per år, innebär förslaget ändå att uppgifterna samlas in i mindre omfattning i landskapet. En insamling per kalenderår bedöms som tillräcklig för landskapet.

 

4.3 Övriga konsekvenser

 

Förslaget bedöms inte ha några konsekvenser för miljön och inte heller för jämställdheten mellan kvinnor och män. I sammanhanget är det dock relevant att kvinnor i något större utsträckning bär ansvar för omvårdnaden av barn än män.

 

5. Beredningen av förslaget

 

Förslaget har beretts som tjänsteuppdrag vid lagberedningen i samarbete med socialvårdsbyrån vid landskapsregeringens allmänna förvaltning.

     Förslaget har varit på en kort remiss till Ålands kommunförbund, Mariehamns stad, Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM), Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB) och Rädda barnen på Åland rf. Kommunförbundet meddelade landskapsregeringen att kommunförbundet inte avger något utlåtande på grund av att remisstiden på knappt två veckor var orimligt kort och eftersom en ekonomisk konsekvensbedömning av lagförslagets effekter för kommunernas verksamhet saknades. Mariehamns stad svarade inte på remissen. ÅMHM konstaterade att myndigheten mottagit klagomål där det visat sig att en åländsk kommun har tillämpat den senast uppdaterade barnskyddslagen som finns tillgänglig i informationstjänsten Finlex även då lagrummet fallit under landskapets lagstiftningsbehörighet och således inte är tillämpligt enligt gällande 1 § 3 mom. i blankettlagen om barnskydd. Myndigheten framför att de föreslagna ändringarna är till det bättre i och med att lagstiftningen blir mera transparent. Med anledning av avvikelsen till barnskyddslagens 27 a § om uppföljningen av tidsfrister konstaterade ÅMHM att en ”lösare” formulering för landskapet riskerar skapa en mer godtycklig och osystematisk uppföljning, vilket inte är i barnets intresse, men att införande av en skyldighet för en myndighet förutsätter en ekonomisk konsekvensanalys. Bristfällig statistik försvårar eventuella forsknings- och utvecklingsinsatser. Efter remissen har formuleringen till denna del skärpts så att den behöriga myndigheten utöver rätt till uppgifterna av kommunerna även har en skyldighet att minst en gång per år samla in dem. ÅSUB konstaterade att myndigheten inte har något att anföra till remissutkastet och noterade att som officiell statistikmyndighet utvecklar myndigheten kommunernas verksamhetsstatistik i enlighet med förändringar som den förnyade lagstiftningen medför då den trätt i kraft, samt att utvecklandet av statistiken sker i samråd med berörda myndigheter. Rädda barnen stöder målsättningen att, i huvudregel, tillämpa samma lydelser som i riket med beaktande av frågornas komplexitet och Ålands litenhet. Föreningen framförde sitt stöd för den lagstiftningstekniska lösningen enligt vilket hela ersättande paragrafer införs i blankettlagen, då bestämmelser med annat innehåll än enligt barnskyddslagens gällande lydelse är oundvikliga. Med anledning av föreningens synpunkter har en precisering av 4g § om beaktande av barn i service som riktar sig till vuxna gjorts i lagförslaget. Såväl ÅMHM som Rädda barnen framför önskemålet att gällande lagstiftning om barnskyddet efter att lagändringen trätt i kraft bör sammanställas och spridas, så att lagstiftningen blir tillgänglig på ett brukarvänligt sätt.

 

Detaljmotivering

 

Ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen

 

1 § Lagens tillämpningsområde. Paragrafens 3 mom. upphävs, enligt vilket barnskyddslagen inom landskapets behörighet tillämpas i den lydelse lagen hade vid utgången av mars månad 2015. Bakgrunden till bestämmelsen och motiven för dess upphävande framgår av de allmänna motiveringarna.

 

4a § Ersättande bestämmelser i denna lag. Av bestämmelsen framgår vilka nio paragrafer i barnskyddslagen som i sin helhet inte ska tillämpas och vilka paragrafer i blankettlagen som ersätter dessa.

 

4b § Barnskydd. Bestämmelsen är likalydande som 3 § i barnskyddslagen före den 1 april 2015 (FFS 88/2010). På Åland ingår utredningen av barnskyddsbehovet i det barn- och familjeinriktade barnskyddet, det vill säga då barnet eller familjen är klient inom barnskyddet, medan klientskapet inom barnskyddet i riket följer först efter att det i utredningen konstaterats ett behov av barnskydd.

 

4c § Förebyggande barnskydd. Bestämmelsen motsvarar 3 a § i barnskyddslagen före den 1 april 2015 (FFS 88/2010) med de avvikelser som följer av avvikande myndighetsstruktur och benämningar samt av att nya 4d–4g §§ i blankettlagen ersätter det i riket upphävda 2 kap. i barnskyddslagen. Enligt bestämmelsen tillhandahåller berörda myndigheter i 4d–4g §§ avsett förebyggande barnskydd då barnet eller familjen inte är klient inom barnskyddet utgående från angivna målsättningar och metoder.

     Det förebyggande barnskyddet omfattar, utöver uppgifter som hör till kommunerna på Åland, även stöd och särskilt stöd som ges inom undervisning och hälsovård av landskapsmyndigheter, främst Ålands gymnasium och Ålands hälso- och sjukvård. På Åland motsvaras det stöd och särskilt stöd som enligt riksbestämmelsen ges vid ”rådgivningsbyråerna för mödravård och barnavård” av ”rådgivning för gravida och barn under läropliktsåldern” som, enligt 28 § i landskapslagen (2011:114) om hälso- och sjukvård, ordnas av Ålands hälso- och sjukvård och regleras närmare i landskapsförordningen (2015:28) om rådgivning för gravida och barn, skol- och studerandehälsovård samt förebyggande mun- och tandvård för barn och unga.

     Begreppet ”förebyggande barnskydd” finns kvar även i riket. Från barnskyddslagens 3 a § har hänvisningen till 2 kap. avlägsnats, men är i övrigt likalydande som tidigare.

 

4d § Att ge akt på och främja barns och ungas välfärd. Barnskyddslagens 2 kap. om främjande av barns hälsa och välfärd, som omfattande 7-10 §§, har upphävts i riket och ersätts av motsvarande bestämmelser i annan rikslagstiftning, främst i nya socialvårdslagen. För att dessa angelägenheter inte ska bli oreglerade på Åland införs i blankettlagen bestämmelser som motsvarar de fyra upphävda paragraferna. Den första av dessa är 4d § som föreskriver en allmän skyldighet för berörda myndigheter att ge akt på och främja barns och ungas välfärd. Bestämmelsen motsvarar 7 § i barnskyddslagen före den 1 april 2015 med anpassning till den åländska myndighetsstrukturen.

     Motsvarande bestämmelse i riket finns i den nya socialvårdslagens 9 §.

 

4e § Utvecklande av service och stöd vid fostran. Bestämmelsen motsvarar 8 § i barnskyddslagen före den 1 april 2015 (1 mom. enligt FFS 911/2012) med anpassning till den åländska myndighetsstrukturen.

     Motsvarande bestämmelse i riket finns i den nya socialvårdslagens 10 §.

 

4f § Stöd för skolgången. Bestämmelsen motsvarar 9 § i barnskyddslagen före den 1 augusti 2014 med avvikelser enligt gällande blankettlags 5 § 1 och 2 punkt. Kommunerna ska för eleverna inom barnomsorgens förundervisning och grundskoleundervisningen ordna skolpsykolog- och skolkuratorstjänster som ger adekvat stöd och handledning samt främjar ett bättre samarbete mellan hem och skola. Samma skyldighet gäller även huvudmannen för ett enskilt daghem eller för en ersättande skola.

     Motsvarande bestämmelse i riket hade ändrats genom FFS 1292/2013 som trädde i kraft den 1 augusti 2014 i samband med den nya lagen om elev- och studerandevård (FFS 1287/2013), det vill säga innan blankettlagen för barnskydd ändrades för att låsa tillämpningen inom landskapets behörighet till barnskyddslagens lydelse vid utgången av mars månad 2015. Ändringen innebar att den materiella skyldigheten att ordna skolpsykolog- och skolkuratorstjänster avlägsnades från barnskyddslagen. I 9 § infördes i stället en upplysning om lagen om elev- och studerandevård, en lag som inte är tillämplig på Åland. Avvikelserna i gällande blankettlags 5 § 1 och 2 mom. hänför sig till 9 § i lydelsen före 1 augusti 2014. På grund av begränsningen i automatiken enligt blankettlagens 1 § 2 och 3 mom. (”om annat inte följer av denna lag”) och behörighetsfördelningen enligt självstyrelselagen har det funnits grund för en tolkning enligt vilken bestämmelsen, som nu kodifieras i nya 4f §, har kunnat tillämpas. Regleringen har dock varit oklar under en längre tid, vilket nu åtgärdas.

     I landskapet är barnskyddsbestämmelsen den huvudsakliga regleringen av kravet på skolpsykolog- och skolkuratorstjänster inom grundskolan och barnomsorgens förundervisning. Behörighetskrav för skolpsykolog och skolkurator finns i grundskolelagen (1995:18) för landskapet Åland. Bestämmelser om skolhälsovården finns i landskapslagen om hälso- och sjukvård.

 

4g § Beaktande av barn i service som riktar sig till vuxna. Bestämmelsens 1 och 2 mom. motsvarar 10 § i barnskyddslagen före den 1 april 2015 (1 mom. enligt FFS 88/2010), med tillägget att skyldigheten att utreda barnets behov av vård gäller även innan den vuxna får behövlig vård. I ett 3 mom. införs ett krav på att ett möte hålls med barnet för att säkerställa tillräckliga åtgärder, när ett behov av ett möte finns. Motsvarande tillägg finns även i rikets nya socialvårdslags 44 § om utredning av vård- och stödbehovet för ett barn i en klients vård. Preciseringen motiveras med att ett möte med barnet är ett praktiskt sätt att utreda barnets behov. Under ett möte kan det även framkomma att barnets behov av vård är tillgodosett trots den vuxnas vårdbehov, varför exempelvis någon barnskyddsanmälan i så fall inte behöver göras på grund av den vuxnas stödbehov.  I 4 mom. införs en upplysning om att det i 48 § landskapslagen (2011:114) om hälso- och sjukvård föreskrivs särskilt om skyldigheten inom hälso- och sjukvården att i samarbete med kommunerna beakta barn i service som riktar sig till vuxna. I 48 § i den lagen finns en hänvisning till att tjänsterna ska ordnas enligt blankettlagen om barnskydd och gällande ansvarsfördelning.

 

4h § Begäran om bedömning av barnskyddsbehovet. Bestämmelsen mot-svarar 25 a § i barnskyddslagen före den 1 april 2015 (FFS 88/2010). Motsvarande förfarande i riket är enligt gällande 25 a § kontakt med socialvården för bedömning av stödbehovet enligt 35 § i rikets socialvårdslag. Den avvikande bestämmelsen i landskapslagen, motiveras liksom även följande 4 nya paragrafer, av att barnskyddslagens nya bestämmelser om inledande av ett ärende och en klientrelation inom barnskyddet förutsätter tillämpning av bestämmelser i rikets socialvårdslag, vilken inte är tillämplig på Åland. Således bibehålls gällande förfarande på Åland. I den allmänna motiveringen finns en närmare redogörelse för förfarandena.

 

4i § Registerföring. Bestämmelsen är likalydande som 25 b § före den 1 april 2015 (FFS 88/2010). Således ska register föras särskilt, förutom över barnskyddsanmälningar och deras innehåll, även över begäran om bedömning av barnskyddsbehovet som gjorts i stället för barnskyddsanmälningar.

 

4j § Inledande av ett barnskyddsärende och en klientrelation. Bestämmelsen motsvarar 26 § före den 1 april 2015 (FFS 88/2010) med avvikelsen enligt gällande blankettlags 5 § 13 punkt och hänvisningar till 4h och 4k §§ i blankettlagen. Hänvisningen till 11 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården är tillämplig med avvikelser genom landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, landskapslagen om socialvård. Tillsammans med 4k § om utredning av behovet av barnskydd är 4j § den centrala bestämmelsen om inledande av ett barnskyddsärende och en klientrelation inom barnskyddet på Åland.

     I riket har sambandet mellan 26 § och 27 §, som på Åland ersätts av nya 4j § och 4 k §, förändrats så att bestämmelser om utredning av barnskyddsbehovet finns i barnskyddslagens 26 § och bestämmelser om inledandet av en barnskyddslagen klientrelation i 27 §.

 

4k § Utredning av behovet av barnskydd. Bestämmelsen motsvarar 27 § före den 1 april 2015 med avvikelsen enligt gällande blankettlags 5 § 14 punkten. I paragrafen finns hänvisningar till 16 och 17 §§ i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården och till 11 § i samma lag om vars tillämplighet på Åland föreskrivs i blankettlagen om socialvård.

 

4l § Skyldighet att vidta stödåtgärder inom öppenvården. Bestämmelsen är likalydande som 34 § i barnskyddslagen före den 1 april 2015 med hänvisning till barnskyddslagens 7 kap. I riksbestämmelsen har endast 1 mom. i paragrafen ändrats, men för tydlighetens skull införs i 4l § hela paragrafens innehåll.

     I riket har motsvarande kriterier som ingått i 34 § i stället tagits in som grund för inledande av en klientrelation inom barnskyddet i 27 § 1 mom.

 

4m § Andra stödåtgärder inom barnskyddets öppenvård. Bestämmelsen motsvarar 36 § i barnskyddslagen före den 1 april 2015 (FFS 911/2012) med avvikelserna enligt gällande blankettlags 5 § 16, 17 och 17a punkten.                I riket har vissa former av socialservice, såsom referensgruppsverksamhet samt stödperson eller stödfamilj, i den nya socialvårdslagens 3 kap. och ingår därför inte längre bland punkterna i 36 § i barnskyddslagen. Avvikelsen behövs för att dessa stödformer ska kvarstå i den åländska lagstiftningen.

 

4n § Ordnande av vård utom hemmet som familjevård. Bestämmelsen motsvarar 56 § i barnskyddslagen före den 1 april 2015 med avvikelserna enligt gällande blankettlags 5 § 21 och 22 punkten. I riket har familjevårdarlagen (FFS 312/1992) och socialvårdslagens 25, 26 och 26 a §§ upphävts från och med 1 april 2015 i samband med att en ny lag, familjevårdslagen (FFS 263/2015) trädde i kraft. Bestämmelserna i den nya rikslagen motsvarar i stort de upphävda bestämmelserna om familjevård i socialvårdslagen i kombination med familjevårdarlagens bestämmelser. Bland ändringarna kan nämnas att familjevård i riket kan ordnas i den vårdbehövandes hem, inte endast ”utanför hans eget hem i ett privathem” som enligt definitionen i 25 § i 1982 års socialvårdslag. På Åland finns fortfarande de grundläggande bestämmelserna om familjevård i de tre paragraferna i socialvårdslagen. Dessutom är familjevårdarlagen, som är upphävd i riket, tillämplig med avvikelser genom landskapslagen (2015:18) om tillämpning i landskapet Åland av familjevårdarlagen som trädde i kraft den 31 mars 2015. Hänvisningar till den i riket upphävda familjevårdarlagen finns fortfarande i barnskyddslagen, i 32 § till förutsättningar för vård och fostran enligt 4 § 1 och 2 mom. i familjevårdarlagen och i 46 § till uppdragsavtal, ersättning och arvode enligt familjevårdarlagen. På Åland avses familjevårdarlagen med avvikelser, medan i riket den nya familjevårdslagen i stället ska tillämpas (enligt ikraftträdelsebestämmelsen i familjevårdslagens 23 § såsom ändrad genom FFS 510/2016).

 

5 § Särskilda avvikelser. Paragrafen uppdateras utgående från en bedömning av alla hänvisningar till rikslagstiftning i barnskyddslagen och övriga behov av avvikelser. Utgångspunkten har varit att inga hänvisningar till rikslagstiftning inom landskapets behörighet ska tolkas som tillämpliga som sådana via blankettlagen om barnskydd. För klarhetens skull tas uttryckliga avvikelser in i 5 § i varje enskilt fall då det i barnskyddslagen hänvisas till genom annan blankettlagstiftning tillämplig rikslagstiftning, liksom för lagstiftning inom landskapets behörighet som inte gjorts tillämplig på Åland. En allmän avvikelse för familjevårdens del ingår i 4n §.

     Paragrafens 1 punkt ändras till en allmän avvikelse enligt vilken hänvisningar i barnskyddslagen till socialvårdslagen, vilken här avsiktligen anges utan författningsnummer, inom landskapets lagstiftningsbehörighet ska avse motsvarande bestämmelser i socialvårdslagen (FFS 710/1982) såsom tillämplig genom blankettlagen om socialvård. Upprepningen av författningsnumret för socialvårdslagen, trots att samma lag nämnts tidigare i blankettlagen om barnskydd, är avsiktlig eftersom risk för missförstånd annars kan uppstå. Den avvikelse som ingår i gällande 5 § 1 punkten har inlemmats i nya 4f § om stöd för skolgången.

     Ingen av de bestämmelser som hänvisar till socialvårdslagens (FFS 1301/2014) bestämmelser inom landskapets behörighet ska tillämpas, vilket framgår av nya 4a § i blankettlagen om barnskydd varför det inte på grund av sådana bestämmelser finns något behov av avvikelsen som föreslås i 5 § 1 punkten. Däremot finns fortfarande hänvisningar till socialvårdslagen (FFS 710/1982) i barnskyddlagen, exempelvis i barnskyddslagens 11 § till det organ som avses i 6 § 1 mom. (det organ som ansvarar för socialvården). Ifrågavarande bestämmelse i 1982 års socialvårdslag har inte upphävts. I vilket fall som helst är det sannolikt att ytterligare ändringar i barnskyddslagen kommer att göras med anledning av rikets byte av socialvårdslag, varför en allmän avvikelse eventuellt också kan förebygga framtida otydligheter.

     Hänvisningen till socialvårdslagen (FFS 1301/2014) i 90 § om sökande av ändring gäller enligt behörighetsfördelningen även på Åland till den del det är frågan om rättskipning. Enligt 25 § självstyrelselagen ska beslut av kommunala myndigheter överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol, om inte beslutet enligt rikslag ska överklagas hos någon annan myndighet. Enligt socialvårdslagens 53 § får förvaltningsdomstolens beslut överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd, vilket även gäller för Åland. Om det finns särskilda bestämmelser om besvär i barnskyddslagen tillämpas de i stället för de allmänna i socialvårdslagen. Förvaltningsprocesslagens (FFS 586/1996) bestämmelser tillämpas om inte något annat bestäms i speciallagarna. Exempelvis föreskrivs i 90 § barnskyddslagen om att ändring får sökas genom besvär direkt hos förvaltningsdomstolen då ärendet gäller i paragrafen uppräknade beslut, trots att ärendet inte behandlats i organet som ansvarar för socialvården. I 90 § 3 mom. anges att på ändringssökande i övrigt tillämpas vad som föreskrivs i socialvårdslagen och förvaltningsprocesslagen. Förvaltningsförfarandet som föregår rättslig prövning ingår inte i rättskipningen enligt självstyrelselagens behörighetsfördelning, men är i praktiken nära sammankopplat med förvaltningsrättskipningen. I 3a § i blankettlagen om barnskydd finns en allmän bestämmelse om rättelseyrkande enligt socialvårdslagstiftningen. Den som är missnöjd med ett beslut som fattats av en tjänsteman har rätt att yrka på rättelse av beslutet hos det kollegiala organ som ansvarar för socialvården. Paragrafen fogades till blankettlagen genom ändringen 2015/44 för att klargöra att yrkande av rättelse fortfarande tillämpas inom den åländska socialvårdslagstiftningen. I ny lagstiftning i riket frångår man termen rättelseyrkande till förmån för omprövning. På finska har ingen termändring skett. I rikets socialvårdslag har tiden inom vilken begäran om omprövning ska göras förlängts till 30 dagar genom en hänvisning till 49 c § i rikets förvaltningslag (FFS 434/2003). Motsvarande allmänna bestämmelse om rättelseyrkande finns inte i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland, men i 41 § föreskrivs om anvisning om rättelseyrkande i de fall en part ska yrka på rättelse av ett beslut innan besvär över beslutet kan anföras.

     Paragrafens 2 punkt upphävs eftersom den har inlemmats i nya 4f § om stöd för skolgången.

     Avvikelserna i 4 och 5 punkten till 13 § och 13 b §§ i barnskyddslagen uppdateras med beaktande av ändringarna genom FFS 297/2016 som trädde i kraft 1 maj 2016 i samband med upphävandet av lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (FFS 272/2005). Uppdateringen av avvikelsen innebär att lagstiftningens materiella innehåll förblir det samma.

     Medan behörigheten att vara verksam inom hälso- och sjukvården enligt 27 § 30 punkten i självstyrelselagen har hänförts till rikets lagstiftningsbehörighet regleras behörigheterna inom socialvården i landskapslagstiftningen. Gällande bestämmelser finns i den med stöd av blankettlagen om socialvård antagna landskapsförordningen (1995:103) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård som tillämpliggör, den i riket upphävda, förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (FFS 804/1992), nedan behörighetsförordningen.                 I riket genomförs en reform av behörighetssystemet inom socialvården enligt den modell som gäller inom hälso- och sjukvården. Enligt lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården (FFS 817/2015) och den med stöd lagen utfärdade förordningen (FFS 253/2016), vilka trädde i kraft den 1 mars 2016 är socialarbetare, geronom och närvårdare skyddade yrkesbeteckningar. Under en övergångsperiod har, tills ansökan om legitimering enligt den nya lagen avgjorts av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, personer med behörighet enligt behörighetslagen från 2005 rätt att vara verksamma i uppgifter som förutsätter legitimering.

     Enligt 13 § 1 mom. i barnskyddslagen ska beslut om brådskande placeringar och avslutande av brådskande placeringar fattas av ”en socialarbetare i tjänsteförhållande som förordnats av det organ som ansvarar för socialvården” och enligt 13 § 2 mom. ska vissa beslut fattas av en ”i kommuns instruktion angiven ledande tjänsteinnehavare inom socialvården som uppfyller kraven i 46 a § 1 mom. i socialvårdslagen (1301/2014), eller någon annan socialarbetare som står i tjänsteförhållande och som förordnats av den ledande tjänsteinnehavaren”. Dessutom ska en ”ledande tjänsteinnehavare eller en av denna förordnad tjänsteinnehavare” göra även ansökningar som gäller undersökning av barn enligt 28 § samt omhändertagande och därtill ansluten vård utom hemmet enligt 43 § 2 mom. I 13 b § hänvisas till att den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter ska vara en yrkesutbildad person enligt den nya lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården. Hänvisningar till den lagen, liksom även till den nya bestämmelsen i 46 a i rikets nya socialvårdslag om ledningen av socialvården, ska avse behörighetsförordning såsom tillämplig enligt landskapsförordningen.     Enligt 46 a 1 mom. i rikets socialvårdslag får huvudsakligen administrativa ledningsuppgifter inom socialvården eller social- och hälsovården skötas ”av en socialarbetare eller en person som har en för uppgiften lämplig högre högskoleexamen och kännedom om branschen samt dessutom tillräcklig ledarförmåga”. Motsvarande bestämmelser finns i behörighetsförordningens 2 § 2 mom., enligt vilken en person är behörig för i huvudsak administrativa ledningsuppgifter om personen i fråga är behörig som socialarbetare eller har avlagt för uppgiften lämplig högre högskoleexamen.

     Behörighetsvillkor för uppgiften som socialarbetare är enligt behörighetsförordningens 2 § 1 mom. för uppgiften lämplig högre högskoleexamen, i vilken ingår eller utöver vilken förvärvats tillräcklig utbildning på socialarbetets område eller socialvårdsexamen (eller motsvarande från Svenska social- och kommunalhögskolan).

     Enligt den föreslagna 5 § 4 punkten, som har samma materiella innehåll som gällande avvikelse, kan med avvikelse från 13 § 2 mom. i barnskyddslagen den ledande tjänstemannen förordna en tjänsteman att fatta beslut av de slag som anges i bestämmelsen om den tjänsteman som förordnas har behörighet enligt behörighetsförordningen 2 § 1 mom. som socialarbetare eller enligt 4 § i samma förordning, det vill säga har ”för uppgiften lämplig yrkesexamen minst på institutnivå inom social- och hälsovårdsbranschen eller någon annan bransch”. Enligt 2 § 2 mom. i blankettförordningen om socialvård gäller dessutom att landskapsregeringen kan medge undantag från behörighetskraven.

     I 25 c § 3 mom. i barnskyddslagen hänvisas till inledande av ett barnskyddsärende enligt 26 § och en klientrelation enligt 27 §, vilka regleras i blankettlagens nya 4j §. I 25 d § 1 mom. i barnskyddslagen hänvisas till utredning av barnskyddsbehovet enligt 26 §, vilket regleras i nya 4k §. Dessa avvikelser intas i en ny 12 punkt, som ersätter den genom lagen 2013/119 upphävda 12 punkten, och en ändrad 13 punkt, vars innehåll i gällande lydelse inlemmas i nya 4 j §.

     En avvikelse till 27 a § i barnskyddslagen om uppföljning av tidsfrister införs i 14 punkten. Såsom redogörs för i de allmänna motiveringarna finns det inte längre behov av avvikelsen i gällande 5 § 14 punkten då 32 § 2 mom. i barnskyddslagen upphävts. Enligt gällande lydelse av 27 a §, ändrad genom FFS 297/2016 som trädde i kraft den 1 maj 2016, anges tidsfrister (26 § 5 mom. barnskyddslagen och 36 § 3 mom. i rikets socialvårdslag) som inte är tillämpliga på Åland. Enligt barnskyddslagens lydelse är det Institutet för hälsa och välfärd två gånger per kalenderår begära de uppgifter som är nödvändiga för uppföljningen och övervakningen av tidsfristerna. Institutet ska dessutom lämna uppgifterna vidare till Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården för dess riksomfattande styrnings- och tillsynsuppgift. Kommunerna är skyldiga att avgiftsfritt överlämna uppgifterna.

     Uppföljning av tidsfrister infördes i barnskyddslagen genom FFS 598/2013 och trädde i kraft den 1 januari 2014, samtidigt som ett motsvarande uppföljningsförfarande av tidsfrister infördes i lagen om utkomststöd (FFS 1412/1997). Ursprungligen gällde uppföljningen tidsfristerna för beslut om inledande av en utredning om barnskyddsbehovet enligt 26 § 2 mom. i barnskyddslagen och för färdigställande av utredningen enligt 27 § 2 mom. Dessa bestämmelser, som fortfarande är tillämpliga på Åland, återfinns enligt detta lagförslag i blankettlagens nya 4j och 4k §§.                Uppföljningen av tidsfristerna enligt 27 a § i barnskyddslagen har hittills inte genomförts på Åland, vilket har framgått av svar som landskapsregeringen fått av ÅMHM och av Institutet för hälsa och välfärd. Institutet samlar däremot årligen allmän statistik om barnskyddet även från de åländska kommunerna. Dessutom samlar Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB) socialvårdsuppgifter av kommunerna. I statistiklagen (1994:42) för landskapet Åland finns bestämmelser om kommunernas och landskapsmyndigheterna uppgiftsskyldighet till ÅSUB samt om utlämnande av uppgifter mellan myndigheter.

     Landskapsregeringen föreslår att avvikelsen till 27 a § i barnskyddslagen formuleras så att skyldigheten för den övervakande myndigheten att begära uppgifterna två gånger per år begränsas till minst en gång per år. Övriga behöriga myndigheter kan få tillgång till uppgifterna av den myndighet som samlat in dem. Tidskrifter föreskrivs i de föreslagna 4j § 2 mom. och 4k § 2 mom. i blankettlagen om barnskydd. Enligt 4j § 2 mom. föreskrivs, förutom om att barnets eventuella brådskande behov av barnskydd ska bedömas omedelbart, även om att en socialarbetare ”senast den sjunde vardagen efter att ha mottagit anmälan eller motsvarande information” ska ”avgöra om en utredning av barnskyddsbehovet enligt 4k § ska inledas med anledning av ärendet eller om ärendet uppenbart är av sådan art att det inte föranleder några åtgärder”. Enligt 4k § 2 mom. ska utredningen göras ”utan obefogat dröjsmål” och ”färdigställas senast inom tre månader från att barnskyddsärendet anhängiggjordes”.

     De förvaltningsuppgifter som enligt barnskyddslagen ankommer på statliga myndigheter på Åland ska enligt 2 § i blankettlagen om barnskydd skötas av landskapsregeringen, när det är fråga är om uppgifter som faller inom landskapets behörighet, dock så att övervakningen ska skötas av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM). Om ÅMHM vid övervakningen konstaterar allvarliga brister ska myndigheten, utan hinder av sekretessbestämmelser, anmäla bristerna till landskapsregeringen. Eftersom begäran skickas ut till kommunerna för ”uppföljningen och övervakningen” ankommer det på ÅMHM att samla uppgifterna. Samtidigt gäller enligt självstyrelselagens behörighetsfördelning att även riksmyndigheter kan ha ett behörigt intresse av hur kommunerna tillämpar tidsfristerna.

     Kommunernas förvaltning och landskapsmyndigheternas uppgifter, liksom statistik om förhållandena i landskapet, ingår i landskapets lagstiftningsbehörighet enligt 4, 5 och 24 punkten i självstyrelselagen. Enligt 23 § 1 och 2 punkten i självstyrelselagen ska statistiska uppgifter för rikets behov som en landskapsmyndighet har tillgång till på begäran tillhandahållas riksmyndigheterna och insamlandet av statistiska uppgifter för landskapets behov ska ske i samarbete med de riksmyndigheter som saken gäller. På motsvarande sätt gäller enligt 30 § 5 punkten att statistiska uppgifter om förhållandena i landskapet som en riksmyndighet har tillgång till på begäran ska tillhandahållas behöriga myndigheter i landskapet. Trots att själva förvaltningsförfarandet har bedömts ingå i landskapets lagstiftningsbehörighet är det i föreliggande sammanhang även värt att notera att barnskyddslagstiftningen som helhet är ett delat behörighetsområde.

     I 5 § 15 punkten införs en avvikelse till 30 § 1 mom. i barnskyddslagen från kravet på klientplan för varje klient inom barnskyddet så att samma reglering uppnås som enligt 30 § 1 mom. före den 1 april 2015. Enligt de i riket gällande bestämmelserna har ett behov av barnskydd redan konstaterats när ett barn blivit klient inom barnskyddet varför det i riket inte längre finns några undantag till uppgörande av en klientplan. På Åland har inte tröskeln för klientskap inom barnskyddet höjts, utan barnet är klient inom barnskyddet redan under utredningsskedet. En klientplan behöver inte göras upp om det är fråga om tillfällig rådgivning och vägledning eller om klientrelationen upphör på grund av att utredningen enligt 4k § i blankettlagen inte föranleder några barnskyddsåtgärder.

     Punkterna 16, 17 och 17a upphävs eftersom avvikelserna inlemmats i nya 4m § om andra stödåtgärder inom barnskyddets öppenvård.

     Punkterna 21 och 22 upphävs eftersom avvikelserna inlemmats i nya 4n om ordnande av vård utom hemmet som familjevård.

     Avvikelsen i 5 § 23 punkten till 60 § i barnskyddslagen uppdateras med beaktande av de lagändringar som närmare redogörs för i samband med motiveringen till ändringarna av 4 och 5 punkten. Lagstiftningens materiella innehåll förblir det samma. En barnskyddsanstalt ska ha en tillräckligt stor sådan ”yrkesutbildad personal inom socialvården” som avses i behörighetsförordningen som är tillämplig på Åland. Den föreståndare som ansvarar för vård- och fostringsuppgifter vid institutionen ska ha behörighet enligt 4 § i behörighetsförordningen.

 

Ikraftträdelsebestämmelse. Tidpunkten för ikraftträdande har lämnas öppen för landskapsregeringen att bestämma enligt 20 § 2 mom. självstyrelselagen. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt.

 


Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.

 

 

L A N D S K A P S L A G
om
ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     upphävs 1 § 3 mom. samt 5 § 2, 16, 17, 17a, 21 och 22 punkten landskapslagen (2008:97) om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen, av dessa lagrum 5 § 2 punkten sådan den lyder i landskapslagen 2011/88, 5 § 17a punkten sådan den lyder i landskapslagen 2013/119, 5 § 22 punkten sådan den lyder i landskapslagen 2015/21 och 1 § 3 mom. sådant det lyder i 2015/42,

     ändras 5 § 1, 4, 5, 13, 14, 15 och 23 punkten, av dessa punkter 1 punkten sådan den lyder i landskapslagen 2011/88 samt 4 och 5 punkten sådana de lyder i landskapslagen 2013/119,

     fogas till lagen nya 4a-4m §§ och till 5 § en ny 12 punkt, i stället för den 12 punkt som upphävts genom landskapslagen 2013/119, som följer:

 

4a §

Ersättande bestämmelser i denna lag

     I barnskyddslagens 1 kap. med allmänna bestämmelser ska 3 § och 3 a § inte tillämpas. I stället tillämpas 4b § om barnskydd och 4c § om förebyggande barnskydd i denna lag.

     I barnskyddslagens 5 kap. om inledande av en klientrelation inom barnskyddet ska 25 a, 25 b, 26 och 27 §§ inte tillämpas. I stället tillämpas 4h § om begäran om bedömning av barnskyddsbehovet, 4i § om registerföring, 4j § om inledande av ett barnskyddsärende och en klientrelation samt 4k § om utredning av behovet av barnskydd i denna lag.

     I barnskyddslagens 7 kap. om öppenvården ska 34 och 36 §§ inte tillämpas. I stället tillämpas 4l § om skyldighet att vidta stödåtgärder inom öppenvården och 4m § om andra stödåtgärder inom barnskyddets öppenvård i denna lag.

     I barnskyddslagens 10 kap. ska 56 § inte tillämpas. I stället tillämpas 4n § om ordnande av vård utom hemmet som familjevård i denna lag.

 

4b §

Barnskydd

     Barnskyddet omfattar barn- och familjeinriktat barnskydd.

     Det barn- och familjeinriktade barnskyddet innebär att behovet av barnskydd utreds, klientplaner upprättas samt att stödåtgärder inom öppenvården tillhandahålls.

     Till det barn- och familjeinriktade barnskyddet hör också brådskande placering och omhändertagande av barn samt därtill ansluten vård utom hemmet och eftervård.

 

4c §

Förebyggande barnskydd

     För att främja barns och unga personers välfärd tillhandahåller kommunen och landskapsmyndigheterna med ansvar för utbildning och hälsovård utöver barnskydd också i 4d–4g §§ avsett förebyggande barnskydd då barnet eller familjen inte är klient inom barnskyddet.

     Genom det förebyggande barnskyddet främjas och tryggas barns uppväxt, utveckling och välfärd samt ges stöd i föräldraskapet. Det förebyggande barnskyddet omfattar sådant stöd och särskilt stöd som ges till exempel inom undervisning, ungdomsarbete och barnomsorg, rådgivning för gravida och barn under läropliktsåldern samt inom annan social- och hälsovård.

     Då barnet är klient inom barnskyddet, tillhandahålls sådant stöd som avses i 2 mom. som en del av öppenvården, vården utom hemmet eller eftervården.

4d §

Att ge akt på och främja barns och ungas välfärd

     Det organ som ansvarar för socialvården i kommunen, de övriga kommunala myndigheterna samt landskapsmyndigheterna med ansvar för utbildning och hälsovård ska i samarbete ge akt på och främja barns och unga personers välfärd samt avhjälpa och förebygga missförhållanden i dem.

     Det organ som ansvarar för socialvården ska förmedla information om barns och unga personers uppväxtförhållanden och sociala problem samt ge sakkunnighjälp till andra myndigheter och till kommunens invånare och i kommunen verksamma organisationer.

 

4e §

Utvecklande av service och stöd vid fostran

     Myndigheterna ska, när den ordnar och utvecklar social- och hälsovården, barnomsorgen och undervisningsväsendet samt annan för barn, unga personer och barnfamiljer avsedd service, se till att föräldrarna, vårdnadshavarna och andra personer som svarar för barns vård och fostran därigenom får stöd i fostran av barn och att barns, unga personers och barnfamiljers behov av särskilt stöd därigenom klarläggs. Myndigheterna ska vid behov ordna verksamhet som stöder barn och unga personer i behov av särskilt stöd.

     Då servicen ordnas och utvecklas bör särskild uppmärksamhet ägnas barns och unga personers behov och önskemål.

 

4f §

Stöd för skolgången

     För att förebygga och övervinna sociala och psykiska svårigheter som hänför sig till skolgången och elevernas utveckling ska kommunen för eleverna inom den förundervisning som avses i barnomsorgslagen (2011:86) för landskapet Åland och den grundskoleundervisning som avses i grundskolelagen (1995:18) för landskapet Åland ordna skolpsykolog- och skolkuratorstjänster som ger adekvat stöd och handledning. Tjänsterna ska även främja ett bättre samarbete mellan hem och skola.

     Huvudmannen för ett enskilt daghem enligt 28 § i barnomsorgslagen för landskapet Åland och huvudmannen för den ersättande skolan enligt 7 kap. i grundskolelagen för landskapet Åland svarar för att de tjänster som avses i 1 mom. ordnas för dess elever.

 

4g §

Beaktande av barn i service som riktar sig till vuxna

     Barnets behov av vård och stöd ska utredas och barnet garanteras tillräcklig vård och tillräckligt stöd då barnets förälder, vårdnadshavare eller någon annan som svarar för barnets vård och fostran

     1) får missbrukarvårds- eller mentalvårdstjänster eller andra socialvårds- eller hälso- och sjukvårdstjänster och hans eller hennes förmåga att under denna tid, eller innan behövlig vård fås, fullt ut svara för barnets vård och fostran anses försvagad,

     2) är häktad eller

     3) avtjänar ett fängelsestraff.

     Vid behov ska erhållande av tillräcklig vård och tillräckligt stöd säkerställas genom ett möte med barnet.

     Social- och hälsovårdsmyndigheterna ska vid behov ordna tjänster som är nödvändiga för att gravida kvinnor och deras ofödda barn ska ges särskilt skydd.

     I 48 § i landskapslagen (2011:114) om hälso- och sjukvård föreskrivs särskilt om skyldigheten inom hälso- och sjukvården att i samarbete med kommunerna beakta barn i service som riktar sig till vuxna.

 

4h §

Begäran om bedömning av barnskyddsbehovet

     Den anmälningsskyldighet som avses i barnskyddslagens 25 § kan utan hinder av sekretessbestämmelserna uppfyllas också genom att en begäran om bedömning av barnskyddsbehovet görs tillsammans med barnet eller barnets förälder, under förutsättning att

     1) begäran görs utan dröjsmål och

     2) den person som enligt barnskyddslagens 25 § 1 mom. är anmälningsskyldig uppger, i samband med begäran, vilka omständigheter som lett till att begäran görs.

 

4i §

Registerföring

     Det organ som ansvarar för socialvården ska föra register över barnskyddsanmälningar och begäran om bedömning av barnskyddsbehovet som gjorts i stället för barnskyddsanmälningar, samt över deras innehåll.

 

4j §

Inledande av ett barnskyddsärende och en klientrelation

     Ett barnskyddsärende inleds på ansökan eller när en socialarbetare eller någon annan anställd inom barnskyddet har tagit emot en begäran om bedömning av barnskyddsbehovet enligt 4h § i denna lag eller en barnskyddsanmälan eller på något annat sätt fått kännedom om ett barn som eventuellt är i behov av barnskydd.

     Efter att ett barnskyddsärende har inletts ska socialarbetaren eller någon annan anställd inom barnskyddet omedelbart bedöma barnets eventuella brådskande behov av barnskydd. Dessutom ska socialarbetaren senast den sjunde vardagen efter att ha mottagit anmälan eller motsvarande information avgöra om en utredning av barnskyddsbehovet enligt 4k § ska inledas med anledning av ärendet eller om ärendet uppenbart är av sådan art att det inte föranleder några åtgärder.

     En klientrelation inom barnskyddet inleds när barnskyddsåtgärder vidtas i brådskande ordning eller ett beslut om utredning av barnskyddsbehovet fattas till följd av att ett sådant barnskyddsärende som avses ovan i 1 mom. har inletts. Socialarbetaren ska i de barnskyddshandlingar som berör barnet göra en anteckning om att en klientrelation inom barnskyddet har inletts samt omedelbart underrätta vårdnadshavaren och barnet om detta, dock med beaktande av vad som bestäms i 11 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården såsom tillämplig genom landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård.

 

4k §

Utredning av behovet av barnskydd

     Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter ska göra en utredning om barnets situation. I utredningen bedöms barnets uppväxtförhållanden, vilka möjligheter vårdnadshavarna eller andra personer som svarar för barnets vård och fostran har att sörja för barnets vård och fostran, samt behovet av barnskyddsåtgärder. Utredningen görs i den omfattning som omständigheterna i det aktuella fallet förutsätter. För att göra utredningen kan socialarbetaren vid behov stå i kontakt med barnet närstående personer samt med olika samarbetspartners och experter enligt vad som föreskrivs i 16 och 17 §§ i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården såsom tillämpliga genom landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård.

     Utredningen ska göras utan obefogat dröjsmål. Den ska färdigställas senast inom tre månader från att barnskyddsärendet anhängiggjordes. När utredningen färdigställts ska vårdnadshavaren och barnet underrättas om klientrelationen inom barnskyddet fortgår eller inte. Likaså ska de underrättas om att klientrelationen upphör, dock med beaktande av vad som föreskrivs i 11 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården såsom tillämplig genom landskapslagen. Klientrelationen upphör ifall utredningen inte föranleder barnskyddsåtgärder.

 

4l §

Skyldighet att vidta stödåtgärder inom öppenvården

     Det organ som ansvarar för socialvården ska utan dröjsmål vidta sådana stödåtgärder inom öppenvården som avses i barnskyddslagens 7 kap.

     1) om uppväxtförhållandena äventyrar eller inte tryggar ett barns hälsa eller utveckling eller

     2) om ett barn genom sitt beteende äventyrar sin hälsa eller utveckling.

     Syftet med stödåtgärderna inom öppenvården är att främja och stödja ett barns positiva utveckling samt stödja och stärka förmågan och möjligheterna att fostra hos föräldrarna, vårdnadshavarna och personer som svarar för barnets vård och fostran.

     Stödåtgärder inom öppenvården vidtas i mån av möjlighet i samarbete med barnet samt föräldrarna, vårdnadshavarna eller andra personer som svarar för barnets vård och fostran.

 

4m §

Andra stödåtgärder inom barnskyddets öppenvård

     Det organ som ansvarar för socialvården ska utöver den socialservice som nämns i 17 § 1 och 2 mom. i socialvårdslagen (FFS 710/1982) såsom tillämpliga genom landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, såsom hemservice samt utkomststöd och förebyggande utkomststöd enligt landskapslagen (1998:66) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd och barnomsorg enligt barnomsorgslagen (2011:86) för landskapet Åland, med beaktande av den på barnets och familjens behov av stöd baserade klientplanen såsom stödåtgärder inom barnskyddets öppenvård vid behov ordna

     1) stöd för utredning av barnets och familjens problemsituation,

     2) ekonomiskt eller annat stöd för barnet i skolgången, vid anskaffning av yrke och bostad, placering i arbete, fritidsintressen, upprätthållandet av nära mänskliga relationer och tillgodoseendet av andra personliga behov,

     3) en stödperson eller stödfamilj,

     4) vård- och terapiservice som stöder barnets rehabilitering,

     5) familjearbete,

     6) placering av hela familjen i familje- eller anstaltsvård enligt barnskyddslagens 37 §,

     7) referensgruppsverksamhet,

     8) semester- och rekreationsverksamhet samt

     9) andra tjänster och stödåtgärder som stöder barnet och familjen.

     Sådana socialvårdstjänster och sådan barnomsorg som är nödvändiga med tanke på barnets hälsa eller utveckling ska tillhandahållas i enlighet med den bedömning av behovet av dem som den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter har gjort i barnets eller förälderns klientplan.

 

4n §

Ordnande av vård utom hemmet som familjevård

     På familjevård tillämpas vad som föreskrivs i 25, 26 och 26 a §§ i socialvårdslagen (FFS 710/1982) genom landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård samt i familjevårdarlagen (FFS 312/1992) genom landskapslagen (2015:18) om tillämpning i landskapet Åland av familjevårdarlagen.

 

5 §

Särskilda avvikelser

     Vid tillämpningen av barnskyddslagen ska även i denna paragraf angivna avvikelser iakttas i landskapet:

     1) Hänvisningar i barnskyddslagen till socialvårdslagen ska inom landskapets lagstiftningsbehörighet avse motsvarande bestämmelser i socialvårdslagen (FFS 710/1982) såsom tillämpliga genom landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     4) Hänvisningen i 13 § 2 mom. till 46 a § 1 mom. i socialvårdslagen (FFS 1301/2014) ska avse behörighet enligt den med stöd av landskapsförordningen (1995:103) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård tillämpliga 2 § 2 mom. i förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (FFS 804/1992), nedan behörighetsförordningen, och med avvikelse från samma moment i barnskyddslagen kan den ledande tjänstemannen förordna även en tjänsteman som inte har behörighet som socialarbetare enligt 2 § 1 mom. i behörighetsförordningen att fatta beslut under förutsättning att tjänstemannen har behörighet enligt 4 § i samma förordning.

     5) Hänvisningen i 13 b § i barnskyddslagen till lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården (FFS 817/2015) ska i landskapet avse behörighet som socialarbetare enligt 2 § 1 mom. i behörighetsförordningen.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     12) Hänvisningen i 25 c § 3 mom. i barnskyddslagen till 26 och 27 §§ i barnskyddslagen avser inledande av ett barnskyddsärende och en klientrelation enligt 4j § i denna lag.

     13) Hänvisningen i 25 d § 1 mom. i barnskyddslagen till 26 § i barnskyddslagen avser utredning av behovet av barnskydd enligt 4k § i denna lag.

     14) Med avvikelse från 27 a § i barnskyddslagen ska Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet minst en gång per kalenderår begära de uppgifter som är nödvändiga för uppföljningen och övervakningen av de tidsfrister som föreskrivs i 4j § 2 mom. och 4k § 2 mom. i denna lag.

     15) Med avvikelse från 30 § 1 mom. i barnskyddslagen behöver en klientplan inte göras upp om klientrelationen upphör efter utredningen av behovet av barnskydd enligt 4k § i denna lag eller om det är fråga om tillfällig rådgivning och vägledning.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     23) Hänvisningarna i 60 § i barnskyddslagen till yrkesutbildade personer inom socialvården som avses i 3 § i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården och till de villkor som anges i 46a § 3 mom. i socialvårdslagen (FFS 1301/2014) ska i landskapet avse yrkesutbildad personal inom socialvården enligt den i 4 punkten angivna behörighetsförordningen och behörighet enligt 4 § i samma förordning.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

__________________

 

Mariehamn den 22 september 2016

 

 

L a n t r å d

 

 

Katrin Sjögren

 

 

Föredragande minister

 

 

Wille Valve

 


Parallelltexter

 

·       Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 23/2015-2016