Lagförslag 23/2017-2018

		LAGFÖRSLAG nr 23/2017-2018
		Datum
		2018-07-05
	Till Ålands lagting

Avbytarlagstiftning

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen överlämnade den 7 december 2017 till Ålands lagting lagförslaget nr 8/2017–2018 gällande avbytarlagstiftning. Lagtinget beslöt i ärendet den 13 mars 2018 (LTB 6/2018) om en landskapslag om ändring av landskapslagen om avbytarstöd. Ålandsdelegationen fann i sitt utlåtande i ärendet av den 25 april 2018 (Dnr D 10 18 01 3) att lagen borde förfalla i sin helhet. Högsta domstolen fann likaså i sitt utlåtande i ärendet av den 6 juni 2018 att hela landskapslagen om ändring av landskapslagen om avbytarstöd borde förordnas att förfalla. Republikens president har därefter vid behörighetskontroll den 27 juni 2018 konstaterat att landskapslagen inte utgör en fungerande helhet och har därför förordnat att landskapslagen i sin helhet ska förfalla.

 

__________________

 

 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Bakgrund. 3

2. Högsta domstolens utlåtande till Republikens president 3

3. Förslag och förslagets följder 5

Lagtext 6

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om avbytarstöd. 6

Parallelltexter 9

 

 

Allmän motivering

 

1. Bakgrund

 

Landskapsregeringen överlämnade den 7 december 2017 till Ålands lagting lagförslaget nr 8/2017-2018 gällande avbytarlagstiftning. I lagförslaget ingick ändringar av landskapslagen (2014:53) om avbytarstöd samt utkast till följdändringar genom antagande av landskapsförordning om avbytarstöd.

     Lagtinget beslöt i ärendet den 13 mars 2018 (LTB 6/2018) om en landskapslag om ändring av landskapslagen om avbytarstöd. Ålandsdelegationen fann i sitt utlåtande i ärendet av den 25 april 2018 (Dnr D 10 18 01 3) att lagen borde förfalla i sin helhet.

     Republikens president fann vid behörighetskontroll den 27 juni 2018 att lagförslagets 3 § 2 mom., 5 § och 6 § 2 mom. innebär en överskridning av landskapets lagstiftningsbehörighet. Republikens president konstaterade samtidigt att landskapslagen utan dessa lagrum inte utgör en fungerande helhet, och förordnade därför att landskapslagen i sin helhet ska förfalla.

 

2. Högsta domstolens utlåtande till Republikens president

 

I sitt utlåtande i ärendet av den 6 juni 2018, som givits Republikens president, fann Högsta domstolen följande.

 

”Enligt 18 § 15 punkten självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbeh6righet i fråga om jord och skogsbruk. Även lagstiftning gällande socialvård hör till landskapets behörighet enlig t 18 § 13 punkten. Landskapet har lagstiftningsbehörighet i fråga om näringsverksamhet, med vissa undantag varom det inte är fråga om nu, enligt 18 § 22 punkten självstyrelselagen. förvaltningen av det stöd som kan beviljas för avbytarverksamhet hör till landskapsregeringen. Enligt 18 § 1 punkten självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapsregeringen och de myndigheter och inrättningar som lyder under den.

     Utgångspunkten är således att den nu ifrågavarande landskapslagen gäller rättsområden som hör till landskapets lagstiftningskompetens. Lagändringen genomförs så att landskapsregeringen i förordning kan besluta att ett antal djur av visst slag ska anses kräva en likvärdig daglig arbetsinsats som grund för avbytardagar eller vikariehjälp samt närmare om stödbeloppens storlek. Denna lagstiftningslösning väcker frågan om det är möjligt att delegera sådan normgivningsmakt till landskapsregeringen som det nu är fråga om med beaktande av de krav som uppställs på grundlagsnivå.

 

Delegering av normgivningsmakt

 

I landskapslagen om ändring av landskapslagen om avbytarstöd ingår tre stadganden där landskapsregeringen bemyndigas att utfärda bestämmelser i förordning. Enligt 21 § l mom. självstyrelselagen kan landskapsregeringen med stöd av ett bemyndigande i landskapslag utfärda landskapsförordningar i angelägenheter som hör till landskapets behörighet. Genom landskapslag ska dock utfärdas bestämmelser om grunder för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen eller självstyrelselagen i övrigt hör till området för lag. Detta stadgande motsvarar 80 § Finlands grundlag. Grundlagen förutsätter att det tydligt framgår hur normgivningsmakten delegeras och vilka områden och vilka angelägenheter delegeringen gäller. Om delegeringen av normgivningsmakten inte uppfyller de krav som grundlagen uppställer, är delegeringen i konflikt med 27 § 1 punkten självstyrelselagen, som hänför stiftande av grundlag och avvikelse från grundlag till rikets behörighet. I sådana fall utgör ett delegeringsstadgande en behörighetsöverskridning.

     På det sätt för vilket redogjorts närmare i utlåtandet med anledning av landskapslagen om energideklaration för byggnader och landskapslagen om ändring av plan- och bygglagen för landskapet Åland (OH 2013/207) har Högsta domstolen i ett flertal utlåtanden ansett att delegerings-stadganden utgjort behörighetsöverskridningar. Grunderna för när överskridningar skett har i viss mån upprepat sig. En återkommande grund har varit att formuleringarna har ansetts vara alltför öppna med hänsyn till kraven i grundlagen. I något fall har en delegering inte begränsats till att gälla en anpassning av en riksförordning till landskapets behov utan har gällt rättigheter som enligt grundlagen endast får regleras i lag. I vissa fall har delegeringsstadgandet varit så vagt att det inte framgått att delegeringen av normgivningsmakten ska ske genom en förordning. Vissa formuleringar, som lett till att lagrummet förfallit, har berott på att landskapsregeringen genom landskapsförordning givits rätt att utfärda bestämmelser som är nödvändiga för att genomföra Europeiska gemenskapens rättsakter och landskapets övriga internationella förpliktelser utan att kraven i grundlagen och självstyrelselagen uppfyllts.

     Utöver dessa behörighetsöverskridningar har Högsta domstolen också tagit ställning till delegeringsstadganden som varit vaga men som ändå inte konstaterats utgöra behörighetsöverskridningar. I dessa utlåtanden har Högsta domstolen i sin bedömning utgått från att den makt till normgivning, som delegeringsstadgandena ger, i landskapet utövas inom de ramar grundlagen, självstyrelselagen och syftet för den aktuella lagstiftningsakten förutsätter.

     I 3 § 2 mom. den ifrågavarande landskapslagen stadgas att landskapsregeringen i förordning kan besluta att ett antal djur av visst slag i husdjursproduktion ska anses kräva en likvärdig daglig arbetsinsats som grund för avbytardagar eller vikariehjälp. Genom landskapslagen upphävs 3 § 1 mom. 4 punkten den gällande landskapslagen sådan den lyder i landskapslagen 2015/47. I denna punkt finns dels en definition av begreppet husdjursenhet, dels en tabell med en förteckning i vilken anges det antal djur av visst slag som i enlighet med lagen utgör en husdjursenhet. Enligt definitionen avses med husdjursenhet de i tabellen förtecknade antal djur som kräver en likvärdig daglig arbetsinsats av en lantbrukare. Enligt den av lagtinget antagna landskapslagen ingår varken definitionen eller av tabellen längre i lagen. I stället bemyndigas alltså landskapsregeringen att i förordning besluta att ett antal djur av visst slag i husdjursproduktion ska anses kräva en likvärdig daglig arbetsinsats som grund för avbytardagar eller vikariehjälp.

     Vid prövningen av huruvida delegeringsstadgandet är förenligt med de krav som grundlagen och självstyrelselagen uppställer bör man beakta följande. Enligt 4 § landskapslagen om avbytarstöd beror ett lantbruksföretags rätt till avbytarstöd på det hur många husdjursenheter företaget har. Av detta följer att det ska anses höra till bestämmandet av grunderna för lantbruksföretagarnas rätt till avbytarstöd att det definieras vad som avses med en husdjursenhet. Efter lagändringen finns det inga stadganden på lagnivå om hur en husdjursenhet definieras och vad som således är grunden för rättigheten till denna del.

     I 5 § landskapslagen stadgas att landskapsregeringen i förordning längst till och med den 31 december 2020 närmare kan besluta om beloppens storlek på ersättning för avbytarstöd per avbytartimme, varvid beloppens storlek kan bestämmas särskilt med beaktande av om en lantbruksavbytare är timanställd eller har en annan anställningsform. Stöd utbetalas för den faktiska arbetstiden.

     I 6 § 2 mom. landskapslagen stadgas att landskapsregeringen i förordning längst till och med den 31 december 2020 närmare kan besluta om beloppens storlek på den ersättning för vikariehjälp som avses i 6 §, varvid beloppens storlek kan fastställas så att de ändras med beaktande av det antal dygn för vilka vikariehjälp beviljas.

     I dessa delegeringsstadganden ges landskapsregeringen rätt att slå fast beloppens storlek på ersättning för avbytarstöd per avbytartimme och för vikariehjälp. Enligt delegeringsstadgandena kan landskapsregeringen besluta "närmare" om de nämnda beloppen. På lagnivå fastställs det dock inga riktlinjer för beloppens storlek. På lagnivå saknas således stadganden om hur grunderna för individernas rättigheter bestäms till denna del.

 

Slutledning

 

I landskapet har man således nu beslutat om att anta en annan lösning än tidigare med hänsyn till på vilken författningsnivå man reglerar avbytarsystemet. Detta medför problem vad beträffar de krav som självstyrelse- och grundlagen ställer på delegeringsstadgandena. Om regleringen på lagnivå på ett begränsande sätt styrde landskapsregeringens normgivningsmakt, skulle landskapslagen uppfylla dessa krav. Så är inte fallet nu.

     Med hänvisning till det som ovan anförts finner Högsta domstolen att 3 § 2 mom., 5 § och 6 § 2 mom. landskapslagen om ändring av landskapslagen om avbytarstöd utgör behörighetsöverskridningar. Därför hemställer Högsta domstolen att dessa lagrum förordnas att förfalla.

     Genom den landskapslag som bedöms i detta utlåtande upphävs 3 § 1 mom. 4 punkten den gällande landskapslagen sådan den lyder i landskapslagen 2015/47. I denna punkt finns definitionen av begreppet husdjursenhet samt en tabell i vilken anges det antal djur av visst slag som i enlighet med lagen utgör en husdjursenhet. Landskapslagen om avbytarstöd skulle inte bli en fungerande helhet om endast de ovan nämnda bestämmelserna som utgör behörighetsöverskridningar förordnades att förfalla. Därför hemställer Högsta domstolen att hela landskapslagen om ändring av landskapslagen om avbytarstöd förordnas att förfalla.”

 

3. Förslag och förslagets följder

 

Landskapsregeringen föreslår att regelverket ändras med beaktande av Republikens presidents beslut, utan ändring i sak till grunderna för avbytarstöd.

     I sak överensstämmer med det förslag som med det förslagets följder som ingick i lagförslaget nr 8/2017–2018.

     Fortsatt gäller att förslaget bedöms fordra ett godkännande av den Europeiska kommissionen, i de delar förslaget går utöver det godkännandebeslut från 22 juni 2015 som landskapet har för sitt avbytarsystem.

 

Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.

 

1.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om avbytarstöd

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras lagens 3 § 1 mom. 3–4 punkterna, 4 §, 5 § och 6 § landskapslagen (2014:53) om avbytarstöd, varvid 3 § 4 punkten och 6 § 2 mom. sådant det lyder i landskapslagen 2015/47, som följer:

 

3 §

Definitioner

     I denna stödordning avses med

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     3) husdjursproduktion lantbruksföretag med en verksamhet inriktad på skötsel av nötdjur, svin, getter, får eller fjäderfä samt med

     4) husdjursenhet de i följande tabell förtecknade antal djur som kräver en likvärdig daglig arbetsinsats av en lantbrukare, varvid i tabellen anges det antal djur av visst slag som i enlighet med denna lag utgör en husdjursenhet (de) som följer:

 

nötdjur
1)	mjölkko	1 djur	= 1 de
2)	tjurkalvar, dock inte dikalvar	10 djur	= 1 de
3)	avelstjur, diko eller diko med dikalv som är högst sex månader gammal	3 djur	= 1 de
4)	kvigor, dock inte dikalvar	15 djur	= 1 de
svin
5)	avelsgalt, sugga eller sugga med smågrisar	2 djur	= 1 de
6)	andra svin	40 djur	= 1 de
getter
7)	get i mjölkproduktion	2 djur	= 1 de
8)	killingar	40 djur	= 1 de
får
9)	avelsbagge, dräktig tacka eller tacka med dilamm	10 djur	= 1 de
10)	mjölkfår med dilamm	10 djur	= 1 de
11)	lamm	40 djur	= 1 de
fjäderfä
12)	höns	200 djur	= 1 de
13)	slaktkycklingar	2 000 djur	= 1 de

 

 

4 §

Avbytardagar

     Ett lantbruksföretag

     1) som har 18 eller fler djurenheter med huvudinriktning på mjölkproduktion, stallade tjurar i köttproduktion, äggproduktion eller smågrisproduktion kan årligen beviljas avbytarstöd för högst 30 dagar medan

     2) övriga som har minst 6 djurenheter kan årligen beviljas avbytarstöd för högst 15 dagar.

     En avbytardag omfattar åtta timmar vid lantbruksföretag med huvudinriktning på mjölkproduktion, stallade tjurar i köttproduktion, äggproduktion eller smågrisproduktion enligt 1 mom. 1 punkten och fem timmar vid övriga lantbruksföretag enligt 1 mom. 2 punkten.

 

5 §

Avbytarstödets belopp

     Normen för avbytarstöd per avbytartimme till och med den 31 december 2020 är 35 euro, för timanställda lantbruksavbytare är dock normen till och med den 31 december 2020 per avbytartimme 18 euro. Grundat på de faktiska kostnaderna utbetalas avbytarstöd med 80 procent av dessa belopp.

 

6 §

Vikariehjälp

     En lantbrukare vid ett lantbruksföretag med huvudinriktning på mjölkproduktion, stallade tjurar i köttproduktion, äggproduktion eller smågrisproduktion som har minst 4 djurenheter, kan per kalenderår beviljas avbytarstöd för vikariehjälp på grund av

1) läkarintyg,

2) faderskapsledighet under den tid lantbrukaren har rätt till faderskapspenning enligt sjukförsäkringslagen (FFS 1224/2004) eller

3) har moderskaps- eller föräldraledighet enligt sjukförsäkringslagen.

     Ersättning enligt denna paragraf kan längst till och med den 31 december 2020 ges med 80 procent av de faktiska kostnaderna under högst 30 dagar och därefter med 50 procent av de faktiska kostnaderna för ytterligare 270 dagar. Ersättningen beräknas utgående från den norm som gäller för lantbruksföretagares timersättningar, antal avbytartimmar samt ersättningsprocenten och ges för de faktiska kostnaderna under 30 dagar, dock högst med

     1) 280 euro per dag för lantbruksföretag med huvudinriktning på mjölkproduktion, stallade tjurar i köttproduktion, äggproduktion eller smågrisproduktion samt

     2) 140 euro per dag för lantbruksföretag med huvudinriktning på övriga stödberättigade djurslag.

     Utöver de 30 dagar som avses i 1 mom. kan enligt den norm som gäller för timanställda lantbruksavbytare, för ytterligare högst 270 dagar, ersättning beviljas med högst

     1) 90 euro per dag för lantbruksföretag med huvudinriktning på mjölkproduktion, stallade tjurar i köttproduktion, äggproduktion eller smågrisproduktion samt

     2) 45 euro per dag för övriga stödberättigade djurslag.

     Vikariehjälp kan beviljas på grund av arrangemang som krävs för fortsatt drift av ett lantbruksföretag eller för avslutande av ett lantbruksföretags drift, om en lantbruksföretagare har beviljats invalidpension tills vidare eller om behovet av vikariehjälp beror på lantbruksföretagarens död. I dessa fall kan vikariehjälp beviljas för högst 60 dagar under de sex månader som följer efter det att Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt har beslutat bevilja invalidpension eller efter dödsfallet.

 

__________________

 

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den

     Landskapsregeringen kan besluta att denna lag ska träda i kraft efter den Europeiska kommissionens godkännande av det stöd som lagen avser. Åtgärder som lagen förutsätter kan vidtas innan den har trätt i kraft.

 

 

__________________

 

 

Mariehamn den 5 juli 2018
L a n t r å d	Katrin Sjögren
Föredragande minister	Mats Perämaa

 

 

Parallelltexter

 

·       Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 23/2017-2018