Lagförslag 23/2019-2020

Lagtingsår: 2019-2020
Typ av dokument: Lagförslag

Ladda ner Word-dokument

 

LAGFÖRSLAG nr 23/2019–2020

 

Datum

 

 

2020-05-14

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Blankettlagstiftning om verkställande av beskattningen

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen förslår att lagstiftningen om verkställande av kommunalbeskattningen på Åland kompletteras med en landskapslag om tillämpning på Åland av rikslagstiftningen om uppbörd och redovisning av kommunalskatt. Genom förslaget blir lagen om skatteuppbörd och lagen om skatteredovisning tillämpliga vid kommunalbeskattningen på Åland.

     Landskapsregeringen föreslår också att landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om skattetillägg och förseningsränta ska tillämpas i fråga om den medieavgift som ska uppbäras från och med skatteåret 2021. Samtidigt förtydligas lagens tillämpningsområde när det gäller skatter till kommunen.

     Slutligen föreslås en ändring av en föråldrad hänvisning till en riksförordning i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av rikslagstiftningen om beskattningsförfarande.

     Förslaget sammanhänger med beredningen av en ny överenskommelseförordning om verkställande av beskattningen på Åland. Anledningen till att förordningen förnyas är att de uppgifter som följer av landskapslagen om medieavgift ska överföras på rikets skatteförvaltning. En förutsättning för att överenskommelseförordningen ska kunna förnyas är att den här föreslagna blankettlagen om uppbörd och redovisning av kommunalskatt har trätt i kraft. För att medieavgiften för 2021 ska kunna omfattas av förskottsuppbörden bör lagen helst träda i kraft inom september 2020.

 

__________________

 


 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Bakgrund. 3

1.1. Gällande lagstiftning om verkställande av kommunalbeskattningen. 3

1.2. Medieavgiftslagen. 3

2. Lagstiftningsbehörigheten. 4

3. Behov av ändring och landskapsregeringens förslag. 5

4. Förslagets konsekvenser 5

5. Beredning och ikraftträdande. 6

Lagtext 7

L A N D S K A P S L A G om tillämpning på Åland av rikslagstiftningen om uppbörd och redovisning av kommunalskatt 7

L A N D S K A P S L A G om ändring av 1 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om skattetillägg och förseningsränta. 7

L A N D S K A P S L A G om ändring av 1 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av rikslagstiftningen om beskattningsförfarande. 8

Bilaga 1: FFS 11/2018. 9

Lag om skatteuppbörd. 9

Bilaga 2: FFS 532/1998. 30

Lag om skatteredovisning. 30

Parallelltexter 39

 


 

Allmän motivering

 

1. Bakgrund

 

1.1. Gällande lagstiftning om verkställande av kommunalbeskattningen

 

Landskapslagstiftningen om verkställande av kommunalbeskattningen har formen av så kallad blankettlagstiftning, vilket innebär att det i landskapslag anges att viss rikslagstiftning ska tillämpas på Åland. Det nu gällande regelverket består avföljande författningar:

     1) landskapslagen (1997:38) om tillämpning i landskapet Åland av rikslagstiftningen om beskattningsförfarande (blankettlagen om beskattningsförfarande) som anger att lagen om beskattningsförfarande (FFS 1558/1995) och förordningen om beskattningsförfarande (FFS 1579/1995) ska tillämpas vid verkställande av kommunalbeskattningen och vid fastställande av skogsvårdsavgift,

     2) landskapslagen (1997:32) om tillämpning i landskapet Åland av rikslagstiftningen om förskottsuppbörd (blankettlagen om förskottsuppbörd) som anger att lagen om förskottsuppbörd (FFS 1118/1996) och förordningen om förskottsuppbörd (FFS 1124/1996) ska tillämpas vid verkställande av kommunalbeskattningen,

     3) landskapslagen (1996:50) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om skattetillägg och förseningsränta som anger att lagen om skattetillägg och förseningsränta (FFS 1556/1995) ska tillämpas vid försummelse att inom utsatt tid betala kommunalskatt eller skogsvårdsavgift eller förskott på någon av dessa och

     4) enligt 30 § i kommunalskattelagen (2011:119) för landskapet Åland redovisas samfundsskatt till kommunerna enligt lagen om skatteredovisning (FFS 532/1998).

     Det har hittills inte ansetts ändamålsenligt för landskapet att ha en egen skatteförvaltning. De förvaltningsuppgifter som följer av blankettlagarna om beskattningsförfarande respektive förskottsuppbörd har överförts till rikets skatteförvaltning genom förordningen (1997:72) om verkställandet av kommunalbeskattningen i landskapet Åland (överenskommelseförordningen).

 

1.2. Medieavgiftslagen

 

Vid ingången av 2020 trädde landskapslagen (2019:103) om medieavgift (medieavgiftslagen) i kraft. Lagen innebär att den tidigare tv-avgiften ersätts med en medieavgift som ska bestämmas och debiteras i samband med verkställandet av inkomstbeskattningen. Medieavgiften är att betrakta som en tilläggsskatt på inkomst och uppbärs till landskapet. I medieavgiftslagen ingår blankettbestämmelser som innebär att lagen om beskattningsförfarande, lagen om förskottsuppbörd, lagen om skatteuppbörd (FFS 11/2018), lagen om skatteredovisning samt lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter (FFS 1346/1999) tillämpas vid uppbörden av medieavgiften. Enligt lagen ska förvaltningsuppgifterna skötas av landskapsregeringen till den del de hänför sig till uppgifter inom landskapets behörighet. Avsikten har dock hela tiden varit att överföra dessa uppgifter till rikets skatteförvaltning genom en överenskommelseförordning.

     Innan medieavgiftslagen trädde i kraft har det inte funnits någon skatt som ska uppbäras till landskapet. Lagtinget antog 1993 en landskapsskattelag (1993:58) men den har aldrig tillämpats. Den ovannämnda överenskommelseförordningen omfattar bara skatt som uppbärs till kommunen. För att överföra de förvaltningsuppgifter som gäller uppbörden av medieavgiften till Skatteförvaltningen bereds nu en ny förordning, som ska ersätta den nu gällande.

 

2. Lagstiftningsbehörigheten

 

Enligt självstyrelselagens 18 § 5 punkten hör det till lagtingets behörighet att lagstifta om skatt till kommunerna. När blankettlagstiftningen om beskattningsförfarande och förskottsuppbörd kom till i mitten av 1990-talet gjordes ändå bedömningen att bestämmelserna om skatteuppbörd hörde till riksdagens behörighet. Följaktligen betraktades den då gällande lagen om skatteuppbörd (FFS 611/1978) som direkt tillämplig vid verkställandet av beskattningen i landskapet. Den bedömningen ska sannolikt ses mot bakgrund av innehållet i lagstiftningen vid den tiden. Lagen om skatteuppbörd bestod då av bestämmelser som i första hand gällde myndigheternas verksamhet. Eftersom det i det här fallet rörde sig om rikets skattemyndigheter ansågs rikslagstiftningen vara direkt tillämplig även när deras förvaltningsuppgifter hade sin grund i landskapslagstiftningen. Lagen innehöll då regler om verkställande av uppbörd, indrivning, återbäring och redovisning av skatter. Bestämmelserna i lagen gällde bland annat betalningsställen och uppbördstider, ansvar för skatt, skattekvittning samt redovisning av samfunds- och andra skatter till skattetagarna.

     Efter tillkomsten av den aktuella blankettlagstiftningen har lagen om skatteuppbörd från 1978 ersatts med en ny lag med samma namn (FFS 609/2005), som sedan ersattes med ännu en ny skatteuppbördslag (FFS 769/2016), som i sin tur har ersatts av den nu gällande lagen om skatteuppbörd (FFS 11/2018) som trädde i kraft den 1 november 2019. Den sistnämnda lagen tillämpas på förfarandet vid betalning, återbetalning och indrivning av skatt och innehåller bestämmelser om bland annat betalning av skatt, riktande och användning av inbetalningar, användning och kvarhållande av återbäringar, krediteringsränta, indrivning av skatter, befrielse från skatt, preskription, ansvar för skatt, internationell överföring av skattemedel samt ändringssökande. Bestämmelserna om redovisning av skatterna till skattetagarna har överförts till en separat lag om skatteredovisning (FFS 532/1998).

     Innehållet i den lagstiftning som reglerar skatteuppbörden har således förändrats både vad gäller omfattning och struktur sedan 1990-talet. Av de regler som ingår i de nu gällande lagarna som skatteuppbörd respektive skatteredovisning hör det till lagtingets behörighet att bestämma om grunderna för befrielse från kommunalskatt och för att bevilja uppskov med betalningen av skatt till kommunen. Detsamma gäller bestämmelser om räntor och andra påföljder vid försummad betalning av skatter till kommunen eller landskapet samt fördelningen av samfundsskatten mellan de åländska kommunerna. Förutom i dessa frågor har inte några specifika ställningstaganden gjorts i samband med lagstiftningskontrollen. Enligt landskapsregeringens bedömning måste dock utgångspunkten vara att behörigheten att lagstifta om de skatter som nämns i självstyrelselagens 18 § 5 punkten omfattar all reglering av de avsedda skatterna, alltså även uppbörden och redovisningen av dem. Även i de fall där lagstiftningen reglerar myndigheternas verksamhet måste den anses höra till lagtingets behörighet till den del förvaltningsuppgifterna inte påförs riksmyndigheter genom landskapslagstiftningen. Att uppgifterna i praktiken sköts av rikets Skatteförvaltning med stöd av en överenskommelseförordning är egentligen inte relevant i sammanhanget.

     Lagstiftningen om skatteuppbörd och skatteredovisning innefattar också delar som hör till riksdagens lagstiftningsbehörighet. Dit hör till exempel indrivning av skatter som hänför sig till utsökningsväsendet och därmed utgör en del av rättsväsendet. Detsamma gäller bestämmelserna om överklagande genom besvär. Till dessa delar kan reglerna intas i landskapslagstiftningen för vinnande av enhetlighet och överskådlighet med stöd av 19 § 3 mom. i självstyrelselagen.

 

3. Behov av ändring och landskapsregeringens förslag

 

När medieavgiftslagen stiftades var avsikten att uppbörden av avgiften skulle skötas av rikets skatteförvaltning i samband med beskattningen. Det förutsätter att uppgifterna överförs till Skatteförvaltningen genom en överenskommelseförordning. I praktiken sker det genom att den nu gällande överenskommelseförordningen om verkställande av kommunalbeskattningen förnyas, så att dess tillämpningsområde även omfattar uppbörd av skatt till landskapet.

     I samband med beredningen av den nya förordningen har det framkommit att det finns behov av en översyn av blankettlagstiftningen om verkställande av kommunalbeskattningen. Den nuvarande lagstiftningen härstammar som tidigare nämnts från mitten av 1990-talet och i riket har lagstiftningen på området genomgått flera omfattande reformer sedan dess. I flera fall har det rört sig om strukturella reformer som bland annat har medfört att hela regelkomplex har överförts från en lag till en annan. Ett exempel är bestämmelserna om grunderna för befrielse från kommunalskatt, som tidigare fanns i lagen om beskattningsförfarande men som numera ingår i lagen om skatteuppbörd. Det här visar på att behörighetsfrågan behöver omprövas när det gäller den del av regelverket som tidigare omfattades av lagen om skatteuppbörd från 1978 och som då bedömdes höra till riksdagens lagstiftningsbehörighet. Detta regelverk, som numera utgörs av den nu gällande lagen om skatteuppbörd och lagen om skatteredovisning, får till övervägande delar anses höra till lagtingets behörighet. Med hänvisning till det föreslår landskapsregeringen att det i landskapslag föreskrivs att de båda författningarna ska tillämpas vid kommunalbeskattningen på Åland.

     En annan fråga som har uppmärksammats vid beredningen av överenskommelseförordningen gäller tillämpningsområdet för lagen om skattetillägg och förseningsränta. Enligt blankettlagen ska den tillämpas i fråga om kommunalskatt och skogsvårdsavgift. Det innebär att den till exempel inte skulle kunna tillämpas i fråga om medieavgiften. Landskapsregeringen föreslår att lagen ändras så att den även omfattar medieavgiften. Samtidigt ändras formuleringen så att det blir tydligt att tillämpningen omfattar alla skatter som betalas till kommunen. Skogsvårdsavgift uppbärs inte längre och landskapsregeringen föreslår därför att hänvisningen till den utgår.

     Slutligen föreslås en ändring av blankettlagen om beskattningsförfarande. Den förordning om beskattningsförfarande som enligt lagen ska tillämpas på Åland har i riket upphävts och ersatts med en annan förordning (FFS 763/1998). Landskapsregeringen föreslår att blankettlagen om beskattningsförfarande ändras så att hänvisningen till förordningen om beskattningsförfarande utgår. Det är inte nödvändigt att särskilt nämna förordningen, genom den föreslagna formuleringen blir alla bestämmelser som utfärdas med stöd av lagen tillämpliga på Åland.

 

4. Förslagets konsekvenser

 

Förslaget om en landskapslag om tillämpning på Åland av rikslagstiftningen om uppbörd och redovisning av kommunalskatt innebär att landskapslagstiftningen om verkställande av kommunalbeskattningen kompletteras med bestämmelser om skatteuppbörd och skatteredovisning. Genom att statsskatt och kommunalskatt uppbärs gemensamt har de båda lagarna redan tillämpats av Skatteförvaltningen också vid kommunalbeskattningen på Åland. I praktiken innebär således inte förslaget någon ändring vad gäller lagtillämpningen. Däremot blir lagstiftningen klarare och ger ett tydligare lagstöd för Skatteförvaltningens uppgifter.

     Förslaget om ändring av blankettlagen om skattetillägg och förseningsränta innebär att regelverket för dröjsmålspåföljder kan tillämpas vid uppbörden av medieavgift. Förtydligandet av tillämpningsområdet leder till att lagstiftningen blir mer entydig.

     Förslaget om ändring av blankettlagen om beskattningsförfarande har inte några egentliga konsekvenser, utan innebär endast att den föråldrade lydelsen blir mer aktuell.

 

5. Beredning och ikraftträdande

 

Förslaget har beretts vid lagberedningen, efter diskussioner mellan landskapsregeringens finansavdelning och finansministeriet i riket. Med hänvisning till ärendets brådskande art har förslaget inte skickats på någon remiss.

     Den föreslagna lagstiftningen bör träda i kraft så snart som möjligt. Medieavgiften ska uppbäras första gången vid beskattningen för skatteåret 2021. För att förskottsuppbörden ska kunna verkställas av Skatteförvaltningen måste förvaltningsuppgifterna som följer av medieavgiftslagen överföras genom en överenskommelseförordning. En förutsättning för att den nu gällande överenskommelseförordningen ska kunna förnyas är att den här förslagna lagstiftningen om uppbörd och redovisning av kommunalskatt har trätt i kraft. Enligt uppgifter från finansministeriet skulle den nya överenskommelseförordningen helst träda i kraft inom september 2020. Allra senast vid ingången av november måste den dock träda i kraft för att medieavgiften för 2021 ska kunna omfattas av förskottsuppbörden. En senareläggning till november är dock enligt Skatteförvaltningen förknippad med vissa risker – bland annat skulle inga förseningar eller korrigeringar då kunna beaktas trots att det kan finnas behov av det.

 


Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.

 

1.

L A N D S K A P S L A G
om tillämpning på Åland av rikslagstiftningen om uppbörd och redovisning av kommunalskatt

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 §

Tillämpningsområde

     Lagen om skatteuppbörd (FFS 11/2018) och med stöd av den utfärdade bestämmelser ska tillämpas vid uppbörd av skatt till kommunerna på Åland. Vid redovisningen av skatter till kommunerna ska lagen om skatteredovisning (FFS 532/1998) tillämpas.

     Författningarna som nämns i 1 mom. tillämpas med de avvikelser som följer av denna eller någon annan lag. Författningarna tillämpas sådana de lyder när denna lag träder i kraft. Senare ändringar av författningarna ska gälla på Åland från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket. Ändringar av bestämmelser beträffande vilka det föreskrivs om avvikelser ska dock inte tillämpas på Åland.

 

2 §

Förvaltningsuppgifter

     De förvaltningsuppgifter som enligt författningarna i 1 § ankommer på statens myndigheter ska på Åland skötas av landskapsregeringen till den del förvaltningen hänför sig till uppgifter inom landskapets behörighet.

 

3 §

Fördelning av samfundsskatt

     Bestämmelser om fördelningen av samfundsskatt mellan kommunerna finns i kommunalskattelagen (2011:119) för landskapet Åland.

 

4 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den …

 

__________________

 

2.

L A N D S K A P S L A G
om
ändring av 1 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om skattetillägg och förseningsränta

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 1 § 1 mom. landskapslagen (1996:50) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om skattetillägg och förseningsränta som följer:

 

1 §

     Vid försummelse att inom utsatt tid betala skatt till kommunen eller medieavgift eller förskott på någon av dessa, ska lagen om skattetillägg och förseningsränta (FFS 1556/1995) tillämpas med de avvikelser som följer av denna lag.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den…

 

__________________

 

3.

L A N D S K A P S L A G
om
ändring av 1 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av rikslagstiftningen om beskattningsförfarande

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 1 § 1 mom. landskapslagen (1997:38) om tillämpning i landskapet Åland av rikslagstiftningen om beskattningsförfarande som följer:

 

1 §

Tillämpningsområde

     Lagen om beskattningsförfarande (FFS 1558/1995) och med stöd av den utfärdade bestämmelser ska tillämpas i landskapet vid verkställande av kommunalbeskattningen, med beaktande av de avvikelser och särskilda bestämmelser som följer av denna lag.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den …

 

 

 

Mariehamn den 14 maj 2020

 

 

L a n t r å d

 

 

Veronica Thörnroos

 

 

Föredragande minister

 

 

Torbjörn Eliasson

 


 

Bilaga 1: FFS 11/2018

 

 

Lag om skatteuppbörd

 

 

I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

 

1 kap. Allmänna bestämmelser

 

1 §

Tillämpningsområde

     Denna lag tillämpas på förfarandet vid betalning, återbetalning och indrivning av skatter och avgifter enligt lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) och lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016). Lagen tillämpas på skatter enligt lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) och mervärdesskattelagen (1501/1993) även till den del som lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ inte tillämpas på dem, om inte något annat föreskrivs i den lag det är fråga om.

     Lagen tillämpas dessutom på uppbörd av andra skatter och avgifter, om så föreskrivs separat.

 

2 §

Definitioner

     I denna lag avses med

     1) skatt de skatter, avgifter och andra betalningar enligt 1 § som Skatteförvaltningen bär upp och redovisar, samt sådan utländsk skatt som kan drivas in i Finland antingen med stöd av ett avtal med en främmande stat om handräckning i skatteärenden (handräckningsavtal) eller med stöd av lagen om det nationella genomförandet av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i rådets direktiv om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder och om tillämpning av direktivet (1526/2011),

     2) skattskyldig den som är skattskyldig vid beskattning enligt de lagar som nämns i 1 § och den som är skyldig att betala skatt som avses i 1 §,

     3) skatteuppbörd åtgärder i anslutning till uppbörd och återbetalning av skattemedel samt bokföring av skattemedel,

     4) indrivning av skatt Skatteförvaltningens indrivningsåtgärder samt annan indrivning av skatteskulder med hjälp av indrivningssätt som föreskrivs i denna eller någon annan lag,

     5) återbäring skatt som betalas tillbaka till den skattskyldige, skatt eller förskott på skatt som överförts från en främmande stat till Finland samt räntor på dessa,

     6) användning av återbäring att en återbäring används till betalning av skatter och Skatteförvaltningens andra fordringar samt av andra myndigheters fordringar innan det belopp som ska betalas tillbaka betalas ut till den skattskyldige,

     7) betalningsordning den ordning i vilken inbetalningar och återbäringar används till betalning av delar av en betalningsrat för en skatt,

     8) användningsordning den ordning i vilken inbetalningar och återbäringar används till betalning av betalningsraterna för en skatt,

     9) förfallodag den sista dag för betalning av en skatt som anges i beslutet om påförande av skatt eller som bestäms enligt lag eller förordning.

 

3 §

Behörig myndighet

     Skatteförvaltningen är behörig myndighet.

 

4 §

Skatter som ska uppbäras gemensamt

     Av de skatter som avses i lagen om beskattningsförfarande uppbärs statsskatt, kommunalskatt, kyrkoskatt, försäkrades sjukförsäkringspremier och rundradioskatt för personer gemensamt som en enda skatt för skatteåret. Inkomstskatt för samfund och rundradioskatt för samfund uppbärs likaså gemensamt som en enda skatt för skatteåret.

 

5 §

Betalningsordning för skatt

     En skatt betalas i följande ordning:

     1) de dröjsmålspåföljder som beräknats och upplupit på skatten,

     2) skattekapitalet,

     3) nedsatt dröjsmålsränta,

     4) skatteförhöjning.

     Om bestämmelserna i någon annan lag som tillämpas på indrivning av en skatteskuld avviker från 1 mom., iakttas den lagen vid behandlingen av det sålunda indrivna beloppet. Om det belopp som ska drivas in betalas till Skatteförvaltningen eller om en återbäring används till betalning av det belopp som ska drivas in, tillämpas dock den betalningsordning som föreskrivs i 1 mom.

     Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om betalningsordningen för skatt.

 

6 §

Allmän användningsordning för inbetalningar och återbäringar

     Inbetalningar och återbäringar används till betalning av skatter enligt den dag skatterna preskriberas från den äldsta till den senaste. Till betalning av skatter som preskriberas samma dag används inbetalningar och återbäringar enligt förfallodag från den äldsta till den senaste. Förfallodagen för en för sent deklarerad skatt som betalas på eget initiativ anses då vara den dag då skattedeklarationen lämnats in. Om skatter förfaller till betalning samma dag, används inbetalningar och återbäringar till betalning av skatterna i följande ordning:

     1) de skatter och avgifter som avses i 4 § samt förskott och andra belopp som debiterats med stöd av lagen om förskottsuppbörd eller sjukförsäkringslagen (1224/2004),

     2) sådana förskottsinnehållningar enligt lagen om förskottsuppbörd och sådana andra skatter som betalas på eget initiativ som har flera skattetagare,

     3) avgifter enligt lagen om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift (771/2016),

     4) fastighetsskatt,

     5) mervärdesskatter och andra skatter som tillfaller enbart staten,

     6) försummelseavgifter enligt 22 a § i lagen om beskattningsförfarande och 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ,

     7) återbäringar som ska återkrävas med stöd av 34 § i denna lag,

     8) konjunkturdeposition,

     9) Skatteförvaltningens andra fordringar.

     Om ett flertal inbetalningar eller återbäringar är tillgängliga, används de i den ordning i vilken inbetalningarna har gjorts eller återbäringarna har blivit tillgängliga för betalning av skatt. Om en inbetalning har gjorts samma dag som en återbäring, på det sätt som avses i 24 § 1 mom., skulle vara tillgänglig för betalning av skatt, används inbetalningen först.

     Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om den allmänna användningsordningen för inbetalningar och återbäringar.

 

7 §

Vissa skatter som ska behandlas gemensamt

     Skatter enligt lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ och försummelseavgifter enligt 22 a § i lagen om beskattningsförfarande behandlas vid skatteuppbörd som ett enda skatteslag på det sätt som föreskrivs i denna lag, med undantag av

     1) förskottsbetalning enligt 23 § i lagen om förskottsuppbörd,

     2) källskatt som påförs räntetagaren enligt 12 § i lagen om källskatt på ränteinkomst (1341/1990),

     3) sådan återbäring av källskatt som ska betalas till inkomsttagaren enligt 11 § 2 mom. i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst (627/1978) samt sådana skatter och avgifter på inkomster enligt 3 kap. i den lagen som påförs i den ordning som anges i lagen om beskattningsförfarande,

     4) mervärdesskatt på vilken tillämpas en särskild ordning enligt 12 a kap. i mervärdesskattelagen,

     5) sådan återbetalning av slutlig löneskatt som avses 6 § i lagen om beskattning av anställda vid Nordiska Investeringsbanken, Nordiska utvecklingsfonden och Nordiska miljöfinansieringsbolaget (562/1976).

 

8 §

Betalningsrörelse i fråga om skattemedel

     Skatter uppbärs samt återbäringar och andra prestationer betalas via Skatteförvaltningens konton för detta ändamål i statens betalningsrörelsebanker.

 

9 §

Överföringstidpunkt för skattemedel

     Statens betalningsrörelsebanker överför skattemedel som tagits emot under dagen till Skatteförvaltningens konto i enlighet med vad som överenskommits i avtalet om skötsel av statens betalningsrörelse.

     Andra än i 1 mom. avsedda penninginstitut överför dagligen skattemedel som tagits emot under dagen till Skatteförvaltningens konto den första vardag efter betalningsdagen då penninginstitutet är öppet för allmänheten. Om penninginstitutet inte är öppet för allmänheten på betalningsdagen, ska medlen överföras senast den andra dagen efter betalningsdagen då penninginstitutet är öppet för allmänheten.

 

10 §

Bokföring av skattemedel

     Skatteförvaltningen för bok över skattemedel vilken ska innehålla uppgifter om de skatter som har influtit och betalats tillbaka samt om andra betalningar. Av bokföringen av skattemedel ska framgå de uppgifter som förutsätts i lagen om statsbudgeten (423/1988) och i bestämmelser som utfärdats med stöd av den liksom de uppgifter som krävs för redovisningarna till skattetagarna.

     Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om förfarandet för bokföring samt registrering och antecknande av skattemedel.

 

2 kap. Betalning av skatt

 

11 §

Betalningsställen samt uppgifter som ska lämnas i samband med betalningen

     Skatterna betalas till ett penninginstitut. Betalaren svarar för kostnaderna för betalningen. Bestämmelser om vilka betalningsställen som tar emot inbetalningar utan att ta ut några kostnader av betalaren utfärdas genom förordning av finansministeriet.

     I samband med betalningen ska sådana uppgifter lämnas som behövs för att specificera betalningen. Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas i samband med betalningen.

     Bestämmelser om betalning av skatter till utsökningsmyndigheten utfärdas separat.

 

12 §

Förfallodag för skatt

     Skatt ska betalas senast på den förfallodag som angetts i beslutet om påförande av skatt.

     Bestämmelser om förfallodagen för i 7 § avsedda skatter som betalas på eget initiativ finns i 6 kap. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Andra skatter som betalas på eget initiativ än de skatter som avses i 7 § ska betalas senast på den förfallodag som föreskrivs i lag eller förordning.

 

13 §

Betalningsdag för skatt

     Skatten anses vara betald till Skatteförvaltningen den dag då

     1) betalningen har debiterats betalarens konto, eller

     2) betalningen har skett kontant till ett penninginstitut eller ett betalningsställe för skatter om vilket det föreskrivs separat.

     Om någon uppgift om betalnings- eller debiteringsdag inte har förmedlats med betalningen, anses skatten vara betald den dag då betalningen har bokförts på Skatteförvaltningens konto.

 

14 §

Dröjsmålspåföljder

     På skatt som betalas efter förfallodagen ska det betalas dröjsmålsränta. Bestämmelser om beräkning av dröjsmålsränta finns i lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995).

 

15 §

Närmare bestämmelser och föreskrifter om betalning av skatt

     Bestämmelser om uppbörds- och betalningstiderna eller om förfallodagarna för skatter samt om antalet uppbördsrater och fördelningsgrunderna för raterna utfärdas genom förordning av finansministeriet, om inte något annat föreskrivs i eller med stöd av någon annan lag.

     Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om det förfarande som ska iakttas vid betalning.

 

3 kap. Riktande och användning av inbetalningar

 

16 §

Riktande av inbetalningar

     Betalaren får rikta en inbetalning till betalning av en skattskyldigs alla skatter (allmän inbetalning). Inbetalningen används till betalning av den skattskyldiges förfallna skatter och Skatteförvaltningens andra fordringar i enlighet med 6 §.

     Betalaren får rikta en inbetalning till betalning av skatter av ett skatteslag (skatteslagsinbetalning).

     Om betalaren riktar en inbetalning till betalning av skatter som avses i 7 §, används inbetalningen till betalning av dessa skatter i enlighet med 6 §. Inbetalningen används dock till betalning av skatter som avses i 7 § tidigast på den förfallodag som avses i 32 och 34 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

     Om betalaren riktar en inbetalning till betalning av ett annat skatteslag än skatter som avses i 7 §, används inbetalningen till betalning av förfallna och icke förfallna skattefordringar inom skatteslaget i fråga enligt förfallodag från den äldsta till den senaste och i övrigt i enlighet med 6 §. Skatter som avses i 4 § samt förskott och andra belopp som påförts med stöd av lagen om förskottsuppbörd eller sjukförsäkringslagen samt tonnageskatt betraktas som ett enda skatteslag när en inbetalning riktas enligt skatteslag.

     Om det inte finns obetalda skatter som en inbetalning enligt 3 eller 4 mom. riktas till, ska inbetalningen användas till betalning av andra förfallna skatter och Skatteförvaltningens andra fordringar i enlighet med 6 §.

     Om en inbetalning har riktats till betalning av skatter som avses i 7 §, används inbetalningen till betalning av andra skatter tidigast den sista dagen i den kalendermånad under vilken inbetalningen har gjorts. Om inbetalningen betalas tillbaka tidigare, betalas den dock tillbaka i enlighet med 5 kap.

     Om en inbetalning har riktats till betalning av överlåtelseskatt, ska inbetalningen inte användas till betalning av andra skatter innan inbetalningen betalas tillbaka. Inbetalningen ska betalas tillbaka i enlighet med 5 kap.

     Avvikelse från användningsordningen för en inbetalning som avses i 2 mom. kan göras på grund av att den skattskyldige framställt en motiverad begäran.

 

17 §

Särskilt riktande av inbetalningar

     Betalaren får rikta en inbetalning till betalning av fordringar som Skatteförvaltningen specificerat. Inbetalningen används till betalning av dessa skatter i enlighet med 6 §.

     Om det inte finns obetalda specificerade fordringar som avses i 1 mom., används inbetalningen med iakttagande av 6 §.

 

18 §

Avvikelse från användningsordningen för inbetalningar

     Skatteförvaltningen kan med avvikelse från 16 § i sista hand använda en inbetalning till betalning av fordringar som är föremål för betalningsarrangemang eller indrivning i utsökningsväg, samt i andra motsvarande situationer där det med betalaren har avtalats om avvikelse från användningsordningen eller där inbetalningen i strid med betalarens intresse skulle användas till betalning av en fordran som är föremål för indrivningsåtgärder.

     Skatteförvaltningen kan använda en inbetalning i första hand till betalning av den skattskyldiges egna skatter, och därefter till betalning av de skatter som den skattskyldige ansvarar för.

     En inbetalning används inte utan den skattskyldiges begäran till betalning av en sådan skatt eller en del av en sådan skatt beträffande vilken verkställighet helt har förbjudits eller verkställigheten har avbrutits.

 

19 §

Oriktade eller oidentifierade inbetalningar

     En inbetalning som inte har riktats i enlighet med 16 eller 17 § används till betalning av betalarens skatter med iakttagande av 6 §.

     En inbetalning som på grund av bristfälliga identifieringsuppgifter inte har kunnat användas till betalning av skatt eller betalas tillbaka till betalaren intäktsförs till staten. Om behövliga uppgifter fås efter intäktsföringen, används inbetalningen till betalning av skatter i enlighet med identifieringsuppgifterna eller betalas tillbaka till betalaren.

 

20 §

Återbetalning av obefogade inbetalningar

     Skatteförvaltningen betalar på yrkande av den skattskyldige tillbaka ett belopp som har betalats in, om det har betalats av misstag eller utan grund. Om yrkandet på återbetalning av inbetalningen inte godkänns, meddelar Skatteförvaltningen ett beslut i ärendet. Skatteförvaltningen kan också på eget initiativ betala tillbaka ett belopp som har betalats in utan grund efter att vid behov ha gett den skattskyldige tillfälle att lämna en utredning.

     På det belopp som ska betalas tillbaka tillämpas bestämmelserna om återbetalning i 28 § och 32 § 1 mom.

 

21 §

Närmare föreskrifter om användning av inbetalningar

     Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om användningsordningen för inbetalningar, om avvikelse från användningsordningen och om det förfarande som ska iakttas vid användning av inbetalningar.

 

4 kap. Användning och kvarhållande av återbäringar

 

22 §

Användning av återbäring till betalning av Skatteförvaltningens fordringar

     Skatteförvaltningen använder återbäringar till betalning av den skattskyldiges förfallna skatter eller Skatteförvaltningens andra fordringar.

     En återbäring kan även användas till betalning av skatter som den som får återbäring ansvarar för.

 

23 §

Användning av återbäring till betalning av någon annan myndighets fordringar

     Om en återbäring inte används till betalning av Skatteförvaltningens fordringar och den annars skulle betalas ut till den skattskyldige, kan den användas till betalning av andra förfallna och obetalda statliga skatter, offentligrättsliga avgifter samt dröjsmålspåföljder och uppskovsräntor på dem som mottagaren av återbäringen har, om myndigheten i fråga har begärt det av Skatteförvaltningen innan återbäringen betalas ut. En återbäring som uppkommit till följd av ett sådant beslut om befrielse från skatt som fattats med stöd av 8 kap. kan emellertid inte användas till betalning av en annan myndighets fordringar. Om den betalningsskyldige ska få återbäring från en annan myndighet, kan återbäringen på motsvarande sätt på Skatteförvaltningens begäran användas till betalning av Skatteförvaltningens fordringar med tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel.

     Om en återbäring inte används till betalning av finländska myndigheters fordringar, kan återbäringen användas till betalning av skatt som med stöd av ett handräckningsavtal eller den lag som nämns i 2 § 1 punkten är föremål för indrivning i Finland.

 

24 §

Tidpunkten för användning av återbäring

     En återbäring är tillgänglig för betalning av förfallen skatt den dag då beslutet om att betala tillbaka skatt har fattats. En återbäring som baserar sig på korrigering av ett fel vid skatteuppbördsförfarandet är tillgänglig den dag då korrigeringen har gjorts.

     Med avvikelse från 1 mom. är återbäringar på skatter som avses i 7 § tillgängliga för betalning av förfallen skatt som följer:

     1) sådan mervärdesskatt enligt 147 a § och 149 b § 3 mom. i mervärdesskattelagen som berättigar till återbäring, den dag då skattedeklarationen eller en rättelsedeklaration till den har lämnats in, dock tidigast på den allmänna förfallodagen i den månad som följer på skatteperioden för mervärdesskatt som berättigar till återbäring,

     2) annan återbäring som baserar sig på en rättelsedeklaration än sådan som avses i 1 punkten, den dag då rättelsedeklarationen har lämnats in, dock tidigast på förfallodagen för skatten för skatteperioden,

     3) återbäring som baserar sig på ett beslut som gäller påförande av skatt eller rättelse av ett beslut till den skattskyldiges fördel eller återbäring som baserar sig på ändringssökande, den dag då beslutet fattas eller ändringsbeskattningen verkställs, dock tidigast på den förfallodag som angetts i det ursprungliga beslutet.

 

25 §

Hinder för användning av återbäring

     Återbäring används inte

     1) till betalning av en preskriberad skuld,

     2) utan den skattskyldiges begäran till betalning av en sådan skuld eller en del av en sådan skuld beträffande vilken verkställighet helt har förbjudits eller verkställigheten helt har avbrutits.

     Till betalning av en fordran används inte

     1) återbäring på skatt som har betalats av misstag,

     2) återbäring när motsvarande medel har betalats som utdelning ur ett konkursbo,

     3) skatteåterbäring som överförs till en främmande stat,

     4) återbäring av försummelseavgifter enligt 22 a § i lagen om beskattningsförfarande och 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

     Konkurs för mottagaren av återbäring eller utmätning av återbäring hindrar inte att återbäringen används till betalning av Skatteförvaltningens fordran.

 

26 §

Användningsordning för återbäringar

     Återbäringar används till betalning av den skattskyldiges förfallna skatter och Skatteförvaltningens andra fordringar i enlighet med 6 §.

     Återbäring på skatt som avses i 7 § används i första hand till betalning av skatter som avses i 7 § med iakttagande av 6 §.

     Skatteförvaltningen kan med avvikelse från 1 och 2 mom. i sista hand använda en återbäring till betalning av fordringar som är föremål för betalningsarrangemang eller indrivning i utsökningsväg, samt i andra motsvarande situationer där det med mottagaren av återbäringen har avtalats om avvikelse från användningsordningen eller där återbäringen i strid med mottagarens intresse skulle användas till betalning av en fordran som är föremål för indrivningsåtgärder.

     Skatteförvaltningen kan använda en återbäring i första hand till betalning av den skattskyldiges egna skatter, och därefter till betalning av de skatter som den skattskyldige ansvarar för.

 

27 §

Meddelande om användning av återbäring

     Uppgift om användning av återbäring antecknas i det sammandrag som avses i 70 §. Uppgiften antecknas i sammandraget för den skattskyldige eller den som ansvarar för skatten, vars återbäring har använts till betalning av skatter.

     Den som saken gäller ska ges tillfälle att lämna en utredning innan återbäringen används, om detta behövs av särskilda skäl.

     Skatteförvaltningen korrigerar fel i användningen av återbäring i enlighet med 72 §.

 

28 §

Kvarhållande av återbäring

     Om det inte finns obetalda skatter och en återbäring inte ska användas till betalning av andra fordringar, kan Skatteförvaltningen på den skattskyldiges begäran hålla kvar återbäringen för uppfyllande av kommande betalningsförpliktelser.

     Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om begränsningar som gäller skattskyldiga och skatteslag, om tidsbegränsningar, om begränsningar i euro i anslutning till kvarhållandet samt om förfarandet i övrigt i samband med kvarhållande av återbäringar.

 

29 §

Närmare föreskrifter om användning av återbäring

     Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om användningsordningen för återbäringar, om avvikelse från användningsordningen och om det förfarande som ska iakttas vid användning av återbäringar.

 

5 kap. Återbetalning

 

30 §

Utbetalning av belopp som ska betalas tillbaka

     Skatteförvaltningen betalar utan dröjsmål ut det belopp som ska betalas tillbaka till den skattskyldige efter det att rätten till återbäring har utretts, om inte återbäringen ska användas till betalning av skatt eller någon annan fordran.

     Det belopp som ska betalas tillbaka betalas i euro på det bankkonto som den skattskyldige har uppgett. Om den skattskyldige för utbetalning av återbäring har uppgett ett konto i en bank i utlandet, svarar den skattskyldige för de avgifter som banken i utlandet tar ut för betalningen av återbäringen.

     Av särskilda skäl kan det belopp som ska betalas tillbaka betalas ut på något annat sätt än på ett bankkonto.

     Samfund och samfällda förmåner samt andra skattskyldiga som har förts in i registret över mervärdesskattskyldiga enligt 172 § i mervärdesskattelagen ska uppge sitt kontonummer på elektronisk väg. Skatteförvaltningen kan av särskilda skäl godkänna att kontonumret uppges i pappersform.

 

31 §

Försummelse av deklarationsskyldigheten som hinder för utbetalning av återbäring

     Om den skattskyldige har försummat sin deklarationsskyldighet som baserar sig på en lag som avses i 1 § eller har lämnat en väsentligt bristfällig deklaration eller annan utredning, betalas det belopp som ska betalas tillbaka ut efter det att skattebeloppet har utretts. Skatteförvaltningen kan dock betala ut det belopp som ska betalas tillbaka eller en del av det innan skattebeloppet utreds, om bristen är obetydlig och det är sannolikt att återbäringen eller en del av den inte behövs till betalning av den skatt som är under utredning.

 

32 §

Begränsningar som gäller utbetalning av det belopp som ska betalas tillbaka

     Skatteförvaltningen betalar ut de belopp som ska betalas tillbaka till den skattskyldige, om det sammanlagda beloppet av de återbäringar och inbetalningar som inte har använts till betalning av skatter uppgår till minst 10 euro. Ett belopp som ska betalas tillbaka behöver inte betalas ut om det med stöd av 28 § hålls kvar för uppfyllande av kommande betalningsförpliktelser.

     Skatteförvaltningen betalar inte till den skattskyldige ut en sådan återbäring som ska överföras till en främmande stat med stöd av ett internationellt avtal om överföring av skatter.

 

33 §

Överföring av återbäring

     Den skattskyldige kan inte på ett för Skatteförvaltningen bindande sätt överföra sin rätt till återbäring på någon annan.

 

34 §

Återkrav av belopp som betalats tillbaka felaktigt

     Om ett belopp som har betalats tillbaka har betalats ut felaktigt, ska Skatteförvaltningen bestämma att det återbetalda beloppet ska återkrävas. Beslutet om återkrav ska fattas inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket det återbetalda beloppet har betalats ut. Den som saken gäller ska ges tillfälle att lämna en utredning innan beslutet fattas, om det inte är uppenbart onödigt.

     Det återbetalda beloppet behöver inte återkrävas, om

     1) beloppet är ringa och ett jämlikt bemötande av de skattskyldiga eller någon annan orsak inte förutsätter återkrav, eller

     2) återkrav vore uppenbart oskäligt.

     Bestämmelser om den tidpunkt då ett belopp som återkrävs förfaller till betalning utfärdas genom förordning av finansministeriet.

     Ett belopp som återkrävs ska betalas trots ändringssökande, om inte Skatteförvaltningen eller den myndighet där ändring söks bestämmer något annat. Vid betalningen och indrivningen iakttas vad som i denna lag föreskrivs om skatt.

 

35 §

Begäran av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt om att verkställigheten ska förbjudas eller avbrytas

     När Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt söker ändring i ett beslut av Skatteförvaltningen, skatterättelsenämnden eller förvaltningsdomstolen kan den begära att den myndighet där ändring söks ska förbjuda att beslutet verkställs eller ska bestämma att verkställigheten ska avbrytas i enlighet med 49 f § i förvaltningslagen (434/2003) eller 123 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). (5.7.2019/859)

     Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt ska inom sju dagar från det att ett i 1 mom. avsett beslut fattades underrätta Skatteförvaltningen och den skattskyldige om sin avsikt att framställa en begäran enligt 1 mom.

     När Skatteförvaltningen har fått kännedom om en underrättelse enligt 2 mom. som Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt har lämnat, betalar Skatteförvaltningen inte tillbaka skatten förrän den myndighet där ändring sökts har avgjort enhetens begäran om att verkställighet ska förbjudas eller om att verkställigheten ska avbrytas. Skatteförvaltningen betalar tillbaka skatten till den del som den myndighet där ändring sökts avslår enhetens begäran om att verkställighet ska förbjudas eller att verkställigheten ska avbrytas, begäran om omprövning, besvär eller ansökan om besvärstillstånd.

 

36 §

Närmare bestämmelser och föreskrifter om återbetalning

     Bestämmelser om tidpunkterna för utbetalning av skatteåterbäringar utfärdas genom förordning av finansministeriet.

     Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om det förfarande som ska iakttas vid återbetalning.

 

6 kap. Krediteringsränta samt ränta på mervärdesskatt som berättigar till återbäring

 

37 §

Krediteringsränta

     Krediteringsränta betalas

     1) på skatt som ska betalas tillbaka enligt lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ,

     2) på annan skatt som ska betalas tillbaka och på vilken det enligt lag ska betalas ränta när den betalas tillbaka eller vilken Skatteförvaltningen håller kvar för uppfyllande av kommande betalningsförpliktelser,

     3) på inbetalningar som används till betalning av skatt senare än på betalningsdagen och på sådana inbetalningar avsedda för betalning av skatt som betalas tillbaka med stöd av 20 §; krediteringsränta betalas dock inte på inbetalningar som riktats till överlåtelseskatt.

     Om krediteringsränta med stöd av 1 mom. 1 eller 2 punkten ska betalas på skatt som betalas tillbaka, betalas krediteringsränta på motsvarande sätt också på de dröjsmålspåföljder som anknyter till skattekapitalet.

     Om inte något annat föreskrivs i den berörda skattelagen, beräknas räntan som en årlig ränta som motsvarar den i 12 § i räntelagen (633/1982) avsedda referensräntan för halvårsperioden före kalenderåret i fråga, minskad med två procentenheter. Räntan är dock minst 0,5 procent.

     Räntan beräknas också i enlighet med denna paragraf om den skatt som ska betalas tillbaka har indrivits i utsökningsväg med stöd av lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).

     Staten svarar för krediteringsräntan. Krediteringsränta som återkrävts av den skattskyldige intäktsförs till staten.

     Krediteringsränta är inte skattepliktig inkomst i inkomstbeskattningen.

 

38 §

Beräkning av krediteringsränta

     På skatt som ska betalas tillbaka beräknas krediteringsränta från dagen efter den dag då skatten betalades till den dag då det belopp som ska betalas tillbaka debiteras Skatteförvaltningens konto eller används till betalning av skatt. På sådan skatt som ska betalas tillbaka och som Skatteförvaltningen håller kvar för betalning av senare skatter och som det inte i enlighet med någon annan lag ska betalas ränta på beräknas krediteringsränta dock från dagen efter den dag då det beslut som berättigar till återbäring har fattats.

     På skatteåterbäring enligt 50 § i lagen om beskattningsförfarande beräknas krediteringsränta från den första dagen i den andra månaden efter skatteårets utgång. Om skatten har betalats efter den månad som infaller efter skatteårets utgång, beräknas krediteringsränta från dagen efter betalningsdagen. Räntan beräknas till den dag då det belopp som ska betalas tillbaka debiteras Skatteförvaltningens konto eller används till betalning av skatt.

     På sådan skatt och skatteförhöjning som har påförts i enlighet med lagen om beskattningsförfarande och som betalas tillbaka till följd av en ändring i beskattningen beräknas krediteringsränta från den dag som avses i 2 mom. Räntan beräknas till den dag då det belopp som ska betalas tillbaka debiteras Skatteförvaltningens konto eller används till betalning av skatt.

     Om beloppet av en sådan skatt som ska betalas och som avses i 7 § eller beloppet av en skatt som ska betalas till Finland genom en särskild ordning enligt 12 a kap. i mervärdesskattelagen minskar, beräknas krediteringsränta på återbäringen till den dag som avses i 1 mom. Räntan beräknas från och med

     1) dagen efter den förfallodag som avses i 32 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ eller i någon annan lag,

     2) dagen efter den förfallodag som avses i 34 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ när det gäller återbetalning av skatteförhöjning, försummelseavgift eller förseningsavgift,

     3) dagen efter den dag då skatten har betalats, om skatten har betalats efter den förfallodag som avses i 1 eller 2 punkten,

     4) dagen efter förfallodagen för skatteperioden för sådan mervärdesskatt som berättigar till återbäring som den tidigaste tidpunkten, om i 24 § 2 mom. 1 punkten avsedd mervärdesskatt som berättigar till återbäring har använts till betalning av skatten.

     Om en återbäring beror på ett beslut om befrielse från skatt eller om att lämna indrivning av skatt därhän, beräknas krediteringsränta på återbäringen från beslutsdagen till den dag som avses i 1 mom.

     När återbäring används till betalning av Skatteförvaltningens fordran beräknas krediteringsränta och dröjsmålspåföljder till den dag då fordran betalas.

     På en inbetalning som används till betalning av skatt senare än på betalningsdagen beräknas krediteringsränta från dagen efter betalningsdagen till den dag då inbetalningen används till betalning av skatten. På en inbetalning som betalas tillbaka med stöd av 20 § eller används på det sätt som avses i 23 § 1 mom. beräknas krediteringsränta från dagen efter betalningsdagen till den dag då det belopp som ska betalas tillbaka debiteras Skatteförvaltningens konto.

 

39 §

Ränta på mervärdesskatt som berättigar till återbäring

     På sådan mervärdesskatt enligt 24 § 2 mom. 1 punkten som berättigar till återbäring beräknas krediteringsränta från dagen efter förfallodagen för skatteperioden för mervärdesskatt som berättigar till återbäring fram till den dag som föreskrivs i 38 § 1 mom.

     Om beloppet av mervärdesskatt som berättigar till återbäring ökar, beräknas krediteringsränta på tilläggsbeloppet på det sätt som föreskrivs i 1 mom.

     Om beloppet av mervärdesskatt som berättigar till återbäring minskar, ska på den återbäring som deklarerats till för stort belopp betalas dröjsmålsränta enligt 5 a § i lagen om skattetillägg och förseningsränta från dagen efter den dag då den återbäring som deklarerats till för stort belopp har använts till betalning av skatt eller debiterats Skatteförvaltningens konto. Dröjsmålsränta beräknas till den dag då den återbäring som deklarerats till för stort belopp har betalats. Krediteringsräntan korrigeras så att den motsvarar den förändrade situationen.

 

40 §

Närmare föreskrifter om beräkning av ränta

     Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om beräkning av krediteringsränta och av ränta på mervärdesskatt som berättigar till återbäring.

 

7 kap. Indrivning av skatter

 

41 §

Indrivningsmetoder

     För att driva in skatt kan Skatteförvaltningen efter att ha utrett den skattskyldiges betalningsförmåga och det mest ändamålsenliga indrivningssättet

     1) sända en obetald skatt för indrivning i utsökningsväg,

     2) vidta betalningsarrangemang,

     3) ansöka om att den skattskyldige försätts i konkurs,

     4) föra talan vid konkurs, vid fusion, vid delning, vid exekutiv auktion på en fastighet, vid offentlig stämning, i fråga om företags saneringsförfarande och skuldsanering för privatpersoner samt i andra jämförliga situationer,

     5) inleda behövliga rättegångar,

     6) vidta säkringsåtgärder,

     7) begära och ge internationell handräckning i enlighet med vad som föreskrivs separat om det,

     8) ge uppgifter om obetalda skatter för publicering i enlighet med 21 § i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter (1346/1999).

     Om inte något annat föreskrivs i denna lag, tillämpas på indrivning av skatter i utsökningsväg och säkerställande av indrivning vad som föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter samt i lagen om säkerställande av indrivningen av skatter och avgifter (395/1973).

 

42 §

Betalningsuppmaning

     Innan indrivningsåtgärder vidtas sänder Skatteförvaltningen den skattskyldige en betalningsuppmaning i fråga om obetald skatt.

     Skatt får sändas för indrivning i utsökningsväg eller uppgift om en skatteskuld antecknas i det skatteskuldsregister som avses i 20 a § i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter eller publiceras på det sätt som avses i 21 § i den lagen först efter det att en betalningsuppmaning har sänts till den skattskyldige. I betalningsuppmaningen ska ett hot om utsökning och om publicering av skatteskulden framföras och den tidsfrist anges inom vilken den skattskyldige ska betala skatten för att undvika dessa åtgärder.

     Om skatten drivs in hos den som har ålagts ansvar för skatten, ska en betalningsuppmaning sändas till denne innan skatten sänds för indrivning i utsökningsväg.

     Skatteförvaltningen kan av särskilda skäl använda de indrivningsmetoder som avses i 41 § utan att betalningsuppmaning sänds i fråga om den obetalda skatten.

 

43 §

Förutsättningar för betalningsarrangemang

     Skatteförvaltningen kan vidta betalningsarrangemang enligt 41 §, om den skattskyldiges skattebetalningsförmåga har försämrats tillfälligt på grund av underhållsskyldighet, arbetslöshet, sjukdom eller försämrad likviditet eller av något annat särskilt skäl.

     Ett betalningsarrangemang görs på villkor att det inte utgör hinder för användning av återbäringar till betalning av det belopp som betalningsarrangemanget gäller samt av ränta som eventuellt tas ut på detta belopp.

     Av synnerligen vägande billighetsskäl får betalningsarrangemang göras också så att ränta inte tas ut.

     Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om vidtagande av betalningsarrangemang, om betalningstid, om säkerhet för tryggande av betalningsarrangemang och om förfarandet i övrigt vid betalningsarrangemang.

 

44 §

Samtycke till skuldsanering eller företagssanering i utlandet

     Skatteförvaltningen har trots andra bestämmelser rätt att ge sitt samtycke till sådana skuldsanerings- eller företagssaneringsförfaranden i utlandet som verkställs enligt bestämmelserna i den verkställande staten eller frivilligt.

 

45 §

Avstående från indrivningsåtgärder

     Skatteförvaltningen kan avstå från att påbörja indrivning av skatter eller avbryta indrivningen, om indrivningen inte antas leda till något resultat eller om det resultat som kan uppnås bedöms som ringa. Indrivning ska dock påbörjas och avbruten indrivning ska fortsättas, om indrivningen kan antas leda till resultat som inte är ringa.

 

46 §

Närmare föreskrifter om indrivning av skatt

     Skatteförvaltningen får meddela närmare förskrifter om förfarandet för indrivning av skatter och om verkställigheten av indrivningsåtgärder.

 

8 kap. Befrielse från skatt

 

47 §

Befrielse från skatt

     Skatteförvaltningen kan på ansökan bevilja befrielse från skatter och avgifter som bärs upp med stöd av denna lag samt från dröjsmålspåföljder och andra påföljder. Befrielse kan dock inte beviljas från förskott på inkomstskatten innan beskattningen för skatteåret har slutförts och inte heller från källskatt på ränteinkomst. Befrielse kan beviljas delvis eller helt.

     Befrielse kan beviljas, om

     1) den skatt- eller avgiftsskyldiges skattebetalningsförmåga har försämrats väsentligt på grund av sjukdom, arbetslöshet eller underhållsskyldighet eller av någon annan motsvarande orsak,

     2) det med anledning av den skattskyldiges skuldsanering finns särskilda skäl att bevilja befrielse, eller

     3) det av någon annan särskild orsak är uppenbart oskäligt att driva in skatten.

     Utöver vad som föreskrivs i 2 mom. kan befrielse från arvsskatt och gåvoskatt beviljas, om

     1) indrivningen av skatten uppenbart skulle äventyra den fortsatta verksamheten inom jord- eller skogsbruket eller inom annan företagsverksamhet eller bevarandet av arbetsplatser, eller

     2) värdet av en andel i ett bo eller av en gåva har minskat väsentligt efter det att skattskyldigheten uppkom och det finns särskilda skäl med anknytning till detta för att bevilja befrielse.

     Utöver vad som föreskrivs i 2 mom. kan befrielse från fastighetsskatt som påförts enligt 12 a § i fastighetsskattelagen (654/1992) beviljas, om ett byggprojekt är försenat av någon annan orsak än byggplatsens ägares eget förfarande.

     Beviljad befrielse från skatt gäller även dröjsmålspåföljder och andra påföljder. Skatteförvaltningen kan särskilt bevilja befrielse från dröjsmålspåföljder och andra påföljder även när de ska redovisas till en annan skattetagare än staten och när kommunen i enlighet med 48 § har meddelat att den avgör ärenden som gäller befrielse från kommunalskatt eller fastighetsskatt.

     Finansministeriet kan överta avgörandet av ett sådant principiellt viktigt ärende om befrielse från skatt som handläggs av Skatteförvaltningen.

     Vad som i denna paragraf föreskrivs om skattskyldiga ska på motsvarande sätt tillämpas på dem som ansvarar för skatt.

     Ändring får inte sökas i beslut som meddelats med stöd av denna paragraf.

 

48 §

Kommunens beslutsrätt

     Kommunen får lämna Skatteförvaltningen en anmälan om beslutsrätt som gäller kommunalskatt och fastighetsskatt, och kommunen avgör då med iakttagande av 47 § och i enlighet med anmälan ärenden som gäller befrielse från kommunalskatt eller fastighetsskatt.

     Kommunens beslutsrätt är i kraft tre kalenderår. Kommunen ska lämna anmälan till Skatteförvaltningen innan treårsperioden börjar. Tidpunkten för anmälan anges genom beslut av Skatteförvaltningen. Kommunens beslutsrätt gäller sådana ansökningar om kommunalskatt eller fastighetsskatt som har anhängiggjorts under perioden i fråga.

     Om statsrådet med stöd av 21 § i kommunstrukturlagen (1698/2009) har beslutat om en sådan ändring i kommunindelningen under den treårsperiod som avses i 2 mom. att kommuner slås samman genom bildande av en ny kommun, ska Skatteförvaltningen om det behövs ge den nya kommunen tillfälle att lämna anmälan om beslutsrätt för den återstående tiden.

 

49 §

Särskild befrielse från skatt

     Skatteförvaltningen kan, på ansökan av den skatt- eller avgiftsskyldige eller på eget initiativ, delvis eller helt bevilja befrielse från skatt eller avgift, från skatteförhöjning och från dröjsmålspåföljder och andra påföljder, om

     1) Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt har sökt ändring i beskattningen av en skatt- eller avgiftsskyldig eller i ett beslut av en besvärsinstans, om ärendet lämnar rum för tolkning och det inte finns någon vedertagen rättspraxis,

     2) ändringssökandet har medfört att den skatt- eller avgiftsskyldige har påförts skatt eller avgift,

     3) högsta förvaltningsdomstolen har meddelat beslut i ärendet, och om

     4) det är viktigt att befria från skatt med tanke på tryggandet av ett likvärdigt bemötande av de skatt- eller avgiftsskyldiga.

     Om kommunen med stöd av 48 § avgör ärenden som gäller kommunalskatt, ska Skatteförvaltningen dock avgöra ärenden som avses i denna paragraf efter att ha hört kommunen och församlingen i fråga.

 

9 kap. Preskription

 

50 §

Preskription av skatt

     På preskription av skatter och accessoriska kostnader tillämpas 20 och 20 a § samt 21 § 1 och 2 mom. i lagen om verkställighet av skatter och avgifter, om inte något annat föreskrivs nedan.

     Om en skattedeklaration som gäller skatter som betalas på eget initiativ lämnas in för sent, preskriberas den del av skatten för skatteperioden som deklarationen gäller fem år från ingången av det kalenderår som följer på den allmänna förfallodagen efter det att deklarationen lämnades in.

     Förskott som påförts med stöd av lagen om förskottsuppbörd preskriberas fem år efter ingången av det kalenderår som följer på det år då beskattningen slutförs för det skatteår som förskottet hänför sig till.

     En betalningspost beträffande vilken anstånd med betalningen vid utflyttningsbeskattning enligt 50 a § i lagen om beskattningsförfarande har beviljats preskriberas fem år räknat från ingången av året efter det år då betalningsposten förfaller till betalning. (30.12.2019/1583)

 

51 §

Preskription av belopp som ska återkrävas

     Belopp som ska återkrävas med stöd av 34 § preskriberas fem år från ingången av det kalenderår som följer på förfallodagen.

 

52 §

Preskription av återbäring och inbetalning samt av ränta på dem

     Återbäring och ränta på den preskriberas fem år från ingången av det kalenderår som följer på det år då beslutet om återbäringen har fattats.

     Om en obefogad inbetalning enligt 20 § inte har kunnat betalas tillbaka till den skattskyldige på grund av bristfälliga betalningsuppgifter, preskriberas inbetalningen samt ränta på den fem år från utgången av det kalenderår då inbetalningen har gjorts.

     Skatteförvaltningen kan av särskilda skäl betala tillbaka en preskriberad återbäring eller inbetalning på begäran av den som saken gäller.

     Preskriberade återbäringar och inbetalningar jämte räntor intäktsförs till staten.

 

10 kap. Ansvar för skatt

 

53 §

Den som ansvarar för skatt

     För skatter som uppbärs hos en skattskyldig med stöd av denna lag ska följande personer ansvara som för egen skatt:

     1) en bolagsman i ett öppet bolag,

     2) en ansvarig bolagsman i ett kommanditbolag,

     3) en delägare i ett dödsbo,

     4) en delägare i en samfälld förmån till den del som motsvarar delägarens andel.

     Ett dödsbo svarar för den avlidnes skatter med de medel som hör till dödsboet. Om dödsboet har skiftats, ansvarar en delägare med beloppet av sin boandel för den andel av den avlidnes skatter som motsvarar delägarens andel.

     Ett konkursbo svarar för den fastighetsskatt som påförs en fastighet som hör till konkursboets tillgångar för åren efter det år då konkursen inleddes.

     Om en fastighet har skaffats för ett bolags eller något annat under bildning varande samfunds räkning, svarar bolaget eller samfundet för den fastighetsskatt som påförts fastigheten för det år då bolaget eller samfundet har införts i handelsregistret, föreningsregistret eller något annat motsvarande register.

     Aktiebolag och andelslag svarar för skatter som har påförts dem som handlat för aktiebolagets eller andelslagets räkning för sådan verksamhet som dessa har bedrivit för aktiebolagets eller andelslagets räkning innan det bildades. Aktiebolag och andelslag svarar för sådana skatter som för egen skatt.

     Om det i någon annan lag som gäller beskattning finns bestämmelser som avviker från 1–5 mom., ska bestämmelserna i den lagen iakttas.

 

54 §

Åläggande av ansvar

     Skatteförvaltningen bestämmer att den skattskyldige och de som ansvarar för skatten solidariskt ska ansvara för betalningen av den. De ansvariga ska antecknas i Skatteförvaltningens beskattningsbeslut, i sammandraget enligt 70 § eller i något annat meddelande om obetalda skatter som skickas till den skattskyldige.

     Om en i 1 mom. avsedd anteckning om ansvar inte har gjorts, ska Skatteförvaltningen ge den som ska åläggas ansvar tillfälle att lämna utredning och fatta ett särskilt beslut om att denne ska åläggas ansvar för betalningen av skatt solidariskt med den skattskyldige. Ett beslut om åläggande av ansvar ska delges den som ålagts ansvar senast 60 dagar före utgången av besvärstiden enligt 64 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarande eller 61 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

     Om det i någon annan lag som gäller beskattning finns bestämmelser som avviker från 1 och 2 mom., ska bestämmelserna i den lagen iakttas.

     Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om förfarandet för åläggande av ansvar.

 

11 kap. Internationell överföring av skattemedel

 

55 §

Befogenhet för internationell överföring av skattemedel

     Skatteförvaltningen kan överföra förskott eller andra skattemedel till en främmande stat med stöd av bestämmelserna i en internationell överenskommelse om undvikande av att förskott på skatt bärs upp i mer än en stat eller om reglering av överföringen av skattemedel mellan staterna (uppbördsöverenskommelse).

     Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om förfarandet för överföring av skattemedel.

 

56 §

Skattemedel som överförs

     Följande skattemedel får överföras till den främmande staten:

     1) medel som influtit som förskottsinnehållningar med stöd av lagen om förskottsuppbörd,

     2) skatteåterbäring som avses i 50 § i lagen om beskattningsförfarande och i 76 § i den lagen avsedda belopp som ska betalas tillbaka till följd av ändring i beskattningen,

     3) återbäring av källskatt enligt lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst,

     4) beloppet av skatten när Finland avstår från att beskatta en inkomst med stöd av ett internationellt avtal mellan Finland och en främmande stat för att undvika dubbelbeskattning.

 

57 §

Underrättelse om återbäring och uppskjutande av utbetalning

     Om återbäring enligt 56 § 1–3 punkten uppenbart följer av tillämpningen av en uppbördsöverenskommelse eller ett skatteavtal, ska myndigheten i den främmande staten underrättas om återbäringen. Utbetalningen av den ska skjutas fram i enlighet med bestämmelserna i uppbördsöverenskommelsen.

     Om Finland med stöd av ett skatteavtal avstår från att beskatta en inkomst, ska utbetalningen av återbäringen skjutas fram i enlighet med bestämmelserna i uppbördsöverenskommelsen.

 

58 §

Förutsättningar för överföring av skattemedel

     En förutsättning för överföring av medel är att de medel som ska överföras inte vid beskattningen i Finland genom tillämpning av ett skatteavtal har använts till betalning av en skattskyldigs skatter och att de medel som ska överföras kan användas till betalning av den skattskyldiges skatter i en annan avtalsslutande stat.

     Medel som har influtit i form av förskottsinnehållningar kan på begäran av en myndighet i en annan avtalsslutande stat överföras före slutförandet av beskattningen i enlighet med 49 § i lagen om beskattningsförfarande, om det är uppenbart att de förutsättningar för överföring av medel som anges i uppbördsöverenskommelsen och skatteavtalet har uppfyllts och förskottsinnehållningarna skulle kunna räknas den skattskyldige till godo i Finland på det sätt som avses i lagen om beskattningsförfarande.

     Om de förutsättningar som anges i 1 mom. uppfylls, ska skattemedel som avses i 56 § på begäran av en myndighet i en främmande stat överföras till myndigheten i fråga

 

59 §

Återbetalning till den skattskyldige av skatt som överförts till Finland

     Skatt eller förskott på skatt som har överförts till Finland från en främmande stat och som inte har använts till betalning av den skattskyldiges skatter eller obetalda belopp ska betalas tillbaka till den skattskyldige.

 

12 kap. Ändringssökande

 

60 §

Begäran om omprövning hos skatterättelsenämnden

     Den skattskyldige, den som ansvarar för skatten och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i ett beslut som meddelats med stöd av denna lag. Den som ansvarar för skatten får söka ändring i ett beslut om användning av återbäring endast om återbäring till denne har använts till betalning av skatter som denne ansvarar för.

     Ändring söks hos skatterättelsenämnden genom en skriftlig begäran om omprövning. Begäran om omprövning ska framställas inom 60 dagar från det att den ändringssökande har fått del av Skatteförvaltningens beslut. Tidsfristen för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt räknas från det att beslutet fattades.

     I övrigt tillämpas vad som i lagen om beskattningsförfarande föreskrivs om förfarandet för begäran om omprövning.

 

61 §

Besvär hos förvaltningsdomstolen

     Den skattskyldige, den som ansvarar för skatten och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får genom besvär överklaga ett beslut som meddelats med anledning av en begäran om omprövning hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets den skattskyldige eller den som ansvarar för skatten hade sin hemkommun när Skatteförvaltningen fattade sitt beslut. På ändringssökandet tillämpas vad som föreskrivs i lagen om beskattningsförfarande.

 

62 §

Besvär hos högsta förvaltningsdomstolen

     Förvaltningsdomstolens beslut får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. På ändringssökandet tillämpas vad som föreskrivs i lagen om beskattningsförfarande.

 

63 §

Prejudikatbesvär hos högsta förvaltningsdomstolen

     Den skattskyldige, den som ansvarar för skatten och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i ett beslut av skatterättelsenämnden hos högsta förvaltningsdomstolen i stället för hos förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar tillstånd för prejudikatbesvär. På ändringssökandet tillämpas 71 a–71 d § i lagen om beskattningsförfarande.

 

64 §

Sökande av ändring i och omprövning av åläggande av ansvar

     På omprövning av åläggande av ansvar och på sökande av ändring i ett sådant åläggande tillämpas vad som föreskrivs om omprövning av och sökande av ändring i beskattningen. Ändring i ett sådant beslut om åläggande av ansvar som avses i 54 § 2 mom. och som fattas av Skatteförvaltningen söks dock på det sätt som föreskrivs i 60–62 §.

 

65 §

Ändring av beslut med anledning av ändringssökande

     Om skatt ska avlyftas eller sänkas till följd av ett beslut med anledning av ändringssökande, betalar Skatteförvaltningen tillbaka den överbetalda skatten jämte räntor.

     Om skatt ska höjas till följd av ett beslut med anledning av ändringssökande, tar Skatteförvaltningen ut den obetalda skatten jämte räntor.

 

66 §

Grundbesvär

     Bestämmelserna om grundbesvär i lagen om verkställighet av skatter och avgifter tillämpas inte på sådana ärenden enligt denna lag som hör till Skatteförvaltningens uppgiftsområde.

 

67 §

Andra bestämmelser om ändringssökande

     Skatter som avses i denna lag ska betalas trots att ändring har sökts.

 

13 kap. Särskilda bestämmelser

 

68 §

Förseningsavgift som inte tas ut

     Skatteförvaltningen kan delvis eller helt avstå från att ta ut förseningsavgift som avses i 35 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ, om inlämnande av skattedeklaration enligt 16 § i den lagen har försenats på grund av hinder som är oberoende av den skattskyldige, av ett giltigt skäl eller av andra särskilda skäl.

     Genom förordning av finansministeriet får det föreskrivas att förseningsavgifter inte tas ut för den tid för vilken inlämnandet av skattedeklaration har försenats på grund av hinder som är oberoende av de skattskyldiga.

 

69 §

Innehållet i beslut

     Av ett beslut som meddelats med stöd av denna lag ska det framgå vilken myndighet som har fattat beslutet och myndighetens kontaktuppgifter, uppgifter som specificerar den skattskyldige, beslutets motivering och uppgift om hur ärendet har avgjorts.

     Beslutet behöver inte motiveras när en motivering är uppenbart onödig.

 

70 §

Sammandrag

     Skatteförvaltningen sammanställer för den skattskyldige för en period av en kalendermånad ett sammandrag. I sammandraget antecknas

     1) uppgifter om till betalning av vilka skatter inbetalningar och återbäringar har använts,

     2) uppgifter om obetalda skatter,

     3) en betalningsuppmaning enligt 42 §,

     4) beslut om förseningsavgift som avses i 35 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ och beslut om avlyftande av beskattning enligt uppskattning som avses i 43 § 3 mom. i den lagen.

     I sammandraget kan det även antecknas andra uppgifter än de som avses i 1 mom.

     Sammandraget sammanställs senast den femte dagen efter kalendermånadens utgång.

     Sammandraget kan av särskilda skäl skapas för en skattskyldig mera sällan än en gång i månaden.

     Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska antecknas i sammandraget och om skapandet av sammandraget.

 

71 §

Delgivning

     Beslut och andra handlingar som ges med stöd av denna lag ska delges den skattskyldige. Om ärendet gäller den som ansvarar för skatten enligt 53 § ska delgivningen ske till denne.

     På delgivning tillämpas 26 c och 26 d § i lagen om beskattningsförfarande.

     Uppgifterna i det sammandrag som avses i 70 § och beslut som meddelats med stöd av denna lag delges den skattskyldige elektroniskt. Den skattskyldige anses ha fått uppgifterna i sammandraget den sjunde dagen efter utgången av den kalendermånad för vilken sammandraget har skapats. Den skattskyldige anses ha fått del av ett beslut som meddelats med stöd av denna lag den sjunde dagen efter det att beslutet fattades. På den skattskyldiges begäran kan sammandrag och beslut sändas också per post.

     Sammandrag samt beslut som har meddelats med stöd av denna lag ska dock delges som vanlig delgivning i enlighet med 59 § i förvaltningslagen till fysiska personer och dödsbon som inte har gett sitt samtycke till elektronisk delgivning och som

     1) inte har förts in i arbetsgivarregistret enligt 31 § i lagen om förskottsuppbörd, och

     2) inte har förts in i registret över mervärdesskattskyldiga enligt 172 § i mervärdesskattelagen eller som inte bedriver annan mervärdesskattepliktig verksamhet än skogsbruk.

     Ett sammandrag som avses i 4 mom. ska dock delges elektroniskt om det inte innehåller andra uppgifter enligt 70 § 1 mom. än uppgift om att inbetalningar eller sådana återbäringar som uppgår till mindre än 10 euro har använts till betalning av skatter eller uppgift om obetalda skatter.

     Om sammandraget eller beslutet inte kan delges genom elektroniska tjänster på grund av störningar i datakommunikationerna eller någon annan motsvarande teknisk störning, delges det som vanlig delgivning enligt 59 § i förvaltningslagen.

     Sammandraget sänds per post, om den skattskyldige inte ska betala annan skatt till Finland än mervärdesskatt som omfattas av den särskilda ordningen enligt 12 a kap. i mervärdesskattelagen. (15.3.2019/343)

     Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om hur sammandraget ska delges den skattskyldige.

 

72 §

Korrigering av fel

     Om saken inte har avgjorts genom ett beslut med anledning av besvär och något annat inte följer av 34 §, korrigerar Skatteförvaltningen på eget initiativ eller på yrkande av den skattskyldige eller den som ansvarar för skatten ett fel som har uppstått vid uppbördsförfarandet omedelbart efter det att felet har upptäckts.

     Den skattskyldige ges tillfälle att lämna en utredning innan felet korrigeras, om det behövs av särskilda skäl.

     Ett fel behöver inte korrigeras om det är ringa och om det inte är till skada för den skattskyldige eller om det belopp som den skattskyldige grundlöst har fått till godo är ringa och ett opartiskt bemötande av de skattskyldiga eller någon annan orsak inte kräver att korrigering görs.

 

73 §

Tidsfrist för korrigering av fel

     Ett fel som avses i 72 § kan korrigeras inom tre år från utgången av det kalenderår då det sammandrag har skapats i vilket den åtgärd eller uppgift som yrkandet om korrigering gäller har antecknats eller borde ha antecknats.

     Korrigering kan göras även efter den tidsfrist som avses i 1 mom., om yrkandet om korrigering har inkommit till Skatteförvaltningen inom den föreskrivna tiden.

 

74 §

Framflyttande av förfallodag

     Bestämmelser om framflyttande av förfallodagen finns i 5 § i lagen om beräknande av laga tid (150/1930). Betalning och återbetalning av belopp kan ske närmast följande vardag även då förfallodagen eller betalningsdagen är en dag då de betalningssystem som allmänt används vid betalningar mellan bankerna inte är i bruk enligt ett meddelande från Finlands Bank som publiceras i Finlands författningssamling.

 

75 §

Lämnande av handlingar på elektronisk väg

     De handlingar som Skatteförvaltningen delger elektroniskt delges genom elektroniska servicetjänster i det allmänna datanätet.

     Bestämmelser om inlämnande av deklarationer och handlingar enlig denna lag på elektronisk väg finns i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003). En handling som lämnas in till Skatteförvaltningen på elektronisk väg ska certifieras med en elektronisk underskrift eller på något annat godtagbart sätt.

     Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om vilket elektroniskt förfarande som ska användas och på vilket sätt deklarationer och handlingar ska vara certifierade för att kunna lämnas in till Skatteförvaltningen på elektronisk väg.

 

14 kap. Ikraftträdande

 

76 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den 1 november 2019.

     Genom denna lag upphävs lagen om skatteuppbörd (769/2016).

 

77 §

Övergångsbestämmelser

     På sökande av ändring i beslut som Skatteförvaltningen har meddelat före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

     På förfarandet för korrigering av fel som har uppstått vid uppbördsförfarandet och för återkrav av återbäringar som har betalats ut felaktigt före ikraftträdandet av lagen tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

     På krediteringsränta som betalas på återbäring för tiden före ikraftträdandet av lagen tillämpas de bestämmelser om återbäringsränta som gällde vid ikraftträdandet. På ränta på återbäring på skatt som avses i 4 § tillämpas bestämmelserna om krediteringsränta första gången vid beskattningen av samfund och samfällda förmåner under skatteåret 2020 och vid beskattningen av andra skattskyldiga från och med skatteåret 2019. På ränta på skatteåterbäring för tidigare skatteår tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av lagen.

     På preskription av sådant förskott på inkomstskatt som har påförts före ikraftträdandet av lagen tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

     Om det på något annat ställe i lagstiftningen hänvisas till den upphävda lagen om skatteuppbörd, avses därmed en hänvisning till bestämmelserna i denna lag.


 

Bilaga 2: FFS 532/1998

 

 

Lag om skatteredovisning

 

 

     I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

 

1 kap. Allmänna bestämmelser

 

1 §

Tillämpningsområde

     Till staten, kommunerna, församlingarna och Folkpensionsanstalten (skattetagarna) redovisas de skatter och avgifter som avses i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) och lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) samt fastighetsskatter och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift (skatter) på det sätt som föreskrivs i denna lag. (28.12.2017/1129)

     Om det i någon annan lag eller i en förordning som har givits med stöd av lag finns bestämmelser om redovisning som avviker från denna lag, tillämpas de i stället för denna lag.

     Bestämmelserna i denna lag iakttas i tillämpliga delar vid redovisning av källskatt till kommunerna i landskapet Åland.

 

2 §

Redovisning enligt intag

     Skattetagarnas andelar redovisas skatteårsvis av den skatt som influtit för varje skatteår, med avdrag för utbetalade återbäringar och till utlandet från Finland överförda skatter och med tillägg av till Finland från utlandet överförda skatter. Samtidigt betalas eller uppbärs skattetillägg, förseningsräntor och andra dröjsmålspåföljder samt räntor som hänför sig till skatten, vilka nedan i denna lag kallas skatter.

     Från det belopp som ska redovisas till skattetagarna avdras före utbetalningen de av skattetagarna meddelade förskottsinnehållningarna, arbetsgivarnas sjukförsäkringsavgifter och andra belopp som enligt bestämmelserna ska avdras, belopp som inte tidigare avdragits samt till samma eller någon annan skatt hänförbara belopp som ska återkrävas. (9.9.2016/793)

 

3 § (14.6.2013/440)

Intagsperiod och redovisningstidpunkt

     Intagsperioden för skatter som ska redovisas börjar den 18 dagen i varje kalendermånad och upphör den 17 dagen i följande kalendermånad.

     De betalningar och återbäringar som under intagsperioden för skatter som avses i 7 § i lagen om skatteuppbörd (11/2018) använts som betalning för skatter redovisas och redovisningarna betalas under den kalendermånad då intagsperioden upphör. De belopp som under intagsperioden för andra skatter som ska redovisas enligt denna lag har bokförts som betalda på Skatteförvaltningens bankkonto och de återbäringar som betalats till de skattskyldiga redovisas och redovisningarna betalas under den kalendermånad då intagsperioden upphör. (12.1.2018/41)

     3 mom. har upphävts genom L 28.12.2017/1129. (28.12.2017/1129)

     Bestämmelser om betalningstidpunkten för redovisningarna utfärdas genom förordning av finansministeriet.

 

3 a § (30.7.2004/724)

Kalkylerad skatt

     Den kalkylerade kommunalskatten fås genom att den debiterade kommunalskatten multipliceras med förhållandet mellan den vägda genomsnittliga inkomstskatteprocenten och kommunens egen inkomstskatteprocent. Den vägda genomsnittliga inkomstskatteprocenten fås som ett förhållande mellan summan av den debiterade kommunalskatten i hela landet och summan av de beskattningsbara inkomster som motsvarar debiterad kommunalskatt. Den kalkylerade kyrkoskatten fås på motsvarande sätt.

 

4 §

Redovisningsgrund

     De belopp som skall redovisas till varje skattetagare bygger på skattetagarnas utdelning för de respektive skatteåren, vilken bestäms på det sätt som föreskrivs i 2 och 3 kap.

     Belopp som har influtit eller återbetalts innan utdelningen har fastställts behandlas i samband med motsvarande skatt för föregående skatteår. De redovisade beloppen rättas enligt utdelningen, när utdelningen har fastställts.

 

2 kap. Redovisning enligt skattetagarnas debiteringsförhållanden

 

5 § (7.8.2009/607)

Utdelning och minimibeloppet av arbetsgivarprestationer vid förskottsuppbörden

     För att förskottsinnehållningar och förskott som betalas vid uppbörden samt kvarskatt som betalats innan beskattningen har slutförts ska kunna uppdelas i stats-, kommunal- och kyrkoskatt samt i den försäkrades sjukförsäkringspremie föreskrivs det genom förordning av finansministeriet för varje skatteår om de relativa andelar (skattetagargruppernas utdelning) enligt vilka skattetagargruppernas motsvarande andelar beräknas utfalla vid beskattningen för skatteåret. Dessutom föreskrivs det genom förordning av finansministeriet om det månadsvisa minimibeloppet av förskottsinnehållningar och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift som ska betalas på eget initiativ (minimibeloppet av arbetsgivarprestationer) så att deras sammanlagda belopp så bra som möjligt motsvarar det faktiska totala skatteårsvisa intaget av förskottsinnehållningar och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift som ska betalas på eget initiativ. Genom förordning av finansministeriet föreskrivs det också om grunderna för beräkning av de andelar enligt vilka den andel som har fastställts att utgöra kommunalskatt och kyrkoskatt beräknas fördela sig mellan kommunerna och församlingarna (kommunernas och församlingarnas utdelning). (28.12.2017/1129)

     Utdelningen och minimibeloppet av arbetsgivarprestationerna ska justeras, om förändringar i de tillgängliga beskattningsuppgifterna eller i de andra grunderna beräknas leda till en ändring av utdelningen och minimibeloppet av arbetsgivarprestationerna så att förändringen väsentligt påverkar de belopp som ska redovisas eller har redovisats. Om utdelningen förändras, rättas de skatter som dittills har redovisats för skatteåret att motsvara den nya utdelningen.

     Innan utdelningen och minimibeloppet av arbetsgivarprestationerna fastställs och justeras ska finansministeriet höra kommunernas centralorganisation, kyrkostyrelsen, det ortodoxa kyrkosamfundets kyrkostyrelse och Folkpensionsanstalten.

 

5 a § (7.8.2009/607)

Garantiredovisning

     Om beloppet av förskottsinnehållningar och arbetsgivares sjukförsäkringsavgifter som ska betalas på eget initiativ under intagsperioden tillsammans är mindre än 90 procent av det minimibelopp av arbetsgivarprestationerna som fastställts för den månad som motsvarar intagsperioden, redovisas skillnaden till skattetagarna som garantiredovisning. Som garantiredovisning redovisas dock högst ett belopp som motsvarar det sammanlagda beloppet av betalningar som inte hänförts till skattekonton och oanvända krediteringar på skattekontona den dag då intagsperioden upphör. (9.9.2016/793)

     Garantiredovisningen rättas i samband med följande månadsredovisning så att skattetagarnas andelar motsvarar det faktiska intaget enligt periodskattedeklarationerna för perioden.

     Närmare bestämmelser om tillämpningen av garantiredovisning utfärdas genom förordning av finansministeriet. Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om garantiredovisningsförfarandet och rättelse av redovisningarna efter garantiredovisningen.

 

6 § (28.12.2017/1129)

Redovisning efter slutförd beskattning

     Skatterna redovisas till skattetagarna på basis av utdelningen enligt debiteringsförhållandena, senast när beskattningen för skatteåret är slutförd. Den första redovisningen enligt debiteringen görs i samband med den periodiska redovisning som följer på den månad då beskattningen har slutförts. I samband med denna redovisning rättas de redovisningar som har gjorts tidigare för skatteåret för att motsvara utdelningen på basis av debiteringen.

     I april det andra år som följer efter att beskattningen har slutförts rättas de tidigare redovisningar som har gjorts för skatteåret så att de utgår från utdelningen enligt de skatter som har influtit till skattetagarens fördel.

     Utdelningar enligt debitering och intag rättas månatligen i samband med den periodiska redovisningen.

 

7 § (28.12.2017/1129)

Redovisning per skatteår

     Redovisningarna per skatteår görs under de fyra kalenderår som följer på skatteåret.

     De belopp som inflyter och återbetalas efter de fyra kalenderår som följer på skatteåret behandlas i samband med redovisningarna för följande skatteår. Dessa belopp redovisas i enlighet med den utdelning som tillämpas i redovisningarna för skatteåret i fråga. De belopp som redovisas med utdelningar för följande skatteår rättas inte längre.

 

8 § (28.12.2017/1129)

     8 § har upphävts genom L 28.12.2017/1129.

 

9 § (28.12.2017/1129)

     9 § har upphävts genom L 28.12.2017/1129.

 

10 § (19.12.2008/948)

     10 § har upphävts genom L 19.12.2008/948.

 

3 kap.  Redovisning av samfundsskatt

 

11 § (30.7.2004/724)

Samfundsskatt som skall redovisas

     Inkomstskatt, förskott och komplettering av förskott (samfundsskatt) som betalts av samfund som avses i 3 § i inkomstskattelagen (1535/1992) och av samfällda förmåner som avses i lagens 5 § redovisas till skattetagarna enligt den utdelning som anges i detta kapitel.

     Vad som i denna lag föreskrivs om samfundsskatt gäller på motsvarande sätt den rundradioskatt för samfund som avses i lagen om rundradioskatt (484/2012).

 

12 § (19.12.2018/1240)

Skattetagargruppernas utdelning

     Samfundsskatten fördelas så att statens utdelning är 68,70 procent och kommunernas utdelning 31,30 procent.

 

12 a § (29.12.2011/1525)

     12 a § var giltig tillfälligt 1.1.2012–31.12.2012.

 

12 b § (28.12.2012/989)

Skattetagargruppernas utdelning skatteåret 2013

     Med avvikelse från 12 § fördelas samfundsskatten för skatteåret 2013 så att statens utdelning är 68,16 procent, kommunernas utdelning 29,49 procent och församlingarnas utdelning 2,35 procent. De evangelisk-lutherska församlingarnas samfundsskatt är 99,92 procent och de ortodoxa församlingarnas samfundsskatt 0,08 procent av församlingarnas samfundsskatt.

     Till de samfundsskatter som tillfaller kommunerna och församlingarna läggs skatterna från de samfund som avses i 21 och 22 § i inkomstskattelagen så att kommunernas andel är 92,62 procent och församlingarnas andel 7,38 procent.

 

12 c § (30.12.2013/1253)

     12 c § var giltig tillfälligt 1.1.2013–31.12.2014.

 

12 d § (30.12.2014/1407)

Skattetagargruppernas utdelning skatteåret 2015

     Med avvikelse från 12 § fördelas samfundsskatten för skatteåret 2015 så att statens utdelning är 60,35 procent, kommunernas utdelning 36,87 procent och församlingarnas utdelning 2,78 procent. De evangelisk-lutherska församlingarnas samfundsskatt är 99,92 procent och de ortodoxa församlingarnas samfundsskatt 0,08 procent av församlingarnas samfundsskatt.

     Till de samfundsskatter som tillfaller kommunerna och församlingarna läggs skatterna från de samfund som avses i 21 och 22 § i inkomstskattelagen så att kommunernas andel är 92,99 procent och församlingarnas andel 7,01 procent.

 

12 e § (22.5.2015/655)

Skattetagargruppernas utdelning skatteåret 2016

     Med avvikelse från 12 § fördelas samfundsskatten för skatteåret 2016 så att statens utdelning är 69,08 procent och kommunernas utdelning 30,92 procent.

 

12 f § (30.12.2019/1573)

Skattetagargruppernas utdelning skatteåren 2020–2027

     Med avvikelse från 12 § fördelas samfundsskatten så att

     1) statens utdelning skatteåret 2020 är 67,87 procent och kommunernas utdelning 32,13 procent,

     2) statens utdelning skatteåret 2021 är 67,76 procent och kommunernas utdelning 32,24 procent,

     3) statens utdelning skatteåret 2022 är 67,82 procent och kommunernas utdelning 32,18 procent,

     4) statens utdelning skatteåret 2023 är 67,94 procent och kommunernas utdelning 32,06 procent,

     5) statens utdelning skatteåret 2024 är 69,47 procent och kommunernas utdelning 30,53 procent,

     6) statens utdelning skatteåret 2025 är 69,28 procent och kommunernas utdelning 30,72 procent,

     7) statens utdelning skatteåret 2026 är 69,14 procent och kommunernas utdelning 30,86 procent,

     8) statens utdelning skatteåret 2027 är 69,03 procent och kommunernas utdelning 30,97 procent.

 

13 §

De enskilda kommunernas utdelning (22.5.2015/655)

     Kommunens utdelning under skatteåret är medelvärdet av den utdelning som beräknats på basis av uppgifterna i de två senast verkställda beskattningarna. Kommunens utdelning beräknas som en relativ andel av summan av den för respektive kommun enligt 2 mom. fastställda företagsverksamhetsposten under skatteåret och den enligt 4 mom. fastställda skogsposten under skatteåret i förhållande till summan av motsvarande tal för alla kommuner. (22.5.2015/655)

     Den samfundsskatt som varje samfund debiterats för skatteåret, med undantag för den andel som tillfaller kommunerna av den samfundsskatt som debiteras Forststyrelsen och dess dotterbolag som bedriver skogsbruk, delas upp i kalkyleringsposter för kommunernas företagsverksamhetsposter. Om ett samfund har driftställen endast i en kommun, läggs samfundets skatt till denna kommuns kalkyleringspost. Om samfundet har driftställen i flera kommuner, läggs samfundets skatt till dessa kommuners kalkyleringsposter i förhållande till antalet anställda vid samfundets driftställen per kommun. Skatterna för samfund som står i koncernförhållande enligt lagen om koncernbidrag vid beskattningen (825/1986) räknas dock samman och läggs till de berörda kommunernas kalkyleringsposter i förhållande till antalet anställda vid de till koncernen hörande samfundens driftställen per kommun. Kommunernas andel av samfundsskatten enligt detta moment minskad med den skogsskatteandel som avses i 3 mom. delas upp i de enskilda kommunernas företagsverksamhetsposter i förhållande till de på detta sätt uträknade kalkyleringsposterna för respektive kommun (företagsverksamhetspost). (21.12.2016/1317)

     Kommunernas skogsskatteandel räknas årligen ut så att skogsskatteandelen för 2007 ändras så att den motsvarar förändringen i bruttorotprisinkomsterna. Förändringen räknas från utgången av år 2005 till utgången av det år som föregår skatteåret med två år (skogsskatteandel). Skogsskatteandelen är minst 5 och högst 15 procent av kommunernas samfundsskatt. (23.11.2007/1062)

     En kommuns skogspost beräknas utgående från de bruttorotprisinkomster som räknats ut per regionenhet vid Finlands skogscentrals enhet för offentliga tjänster i enlighet med statsrådets förordning (1101/2011) som gällde till utgången av 2014, och som fördelas på de enskilda kommunerna i förhållande till skogsmarksarealen inom kommunernas områden, men i denna grund inräknas inte de naturskyddsområden som avses i detta moment och som är en del av kommunens skogsområde. I denna grund inräknas även de uppskattade uteblivna rotprisinkomsterna för skogsmark inom lagstadgade naturskyddsområden samt för skogsmark på statens mark som omfattas av skyddsprogrammet för gamla skogar och för skogsmark på privat mark som den 1 januari 1998 varit inom området av samfällda skogar i Kuusamo. De uppskattade uteblivna inkomsterna beaktas dock endast när arealen av skogsmarkerna i fråga är minst 1 000 hektar i Lapplands län, 500 hektar i Uleåborgs län och 300 hektar i övriga delar av landet. De uteblivna rotprisinkomsterna fastställs årligen så att antalet hektar skogsmark inom skyddsområden multipliceras med den genomsnittliga årliga avkastning av skog som fastställts i enlighet med 7 § 2 mom. i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (1142/2005). Skogsskatteandelen ökad med den andel som tillfaller kommunerna av den samfundsskatt som debiteras Forststyrelsen och dess dotterbolag som bedriver skogsbruk, delas upp i skogsposter för de enskilda kommunerna i förhållande till kommunernas på detta sätt uträknade kalkyleringsposter. (21.12.2016/1317)

     Trots sekretessbestämmelserna lämnar Skatteförvaltningen uppgifter till kommunerna om den samfundsskatt som ett samfund har debiterats, till den del den debiterade samfundsskatt som har använts vid beräkningen av utdelningen hänför sig till kommunen i fråga. Dessutom lämnar Skatteförvaltningen i fråga om alla kommuner trots sekretessbestämmelserna uppgifter till Finlands Kommunförbund rf om den samfundsskatt som samfunden har debiterats för att tillrättalägga uppgifterna. Genom förordning av statsrådet bestäms om det antal samfund för vilka uppgifter ska lämnas. (21.12.2016/1317)

 

14 § (21.12.2001/1458)

Fastställande av de enskilda kommunernas utdelning (22.5.2015/655)

     Finansministeriet fastställer grunderna för beräkning av kommunens utdelning av samfundsskatterna till kommunerna under skatteåret efter att ha hört kommunernas centralorganisation. (22.5.2015/655)

     Om utdelningen ändras, rättas de skatter som dittills redovisats för skatteåret så att de motsvarar den nya utdelningen.

 

15 §

Samfundsskatt till kommunerna i landskapet Åland

     Samfundsskatter som tillkommer kommunerna i landskapet Åland skall redovisas separat från övriga samfundsskatter, varvid utöver de särskilt bestämda grunderna i tillämpliga delar skall iakttas bestämmelserna i detta kapitel. Vid redovisningen skall i övrigt förfaras enligt denna lag.

 

16 § (22.12.2005/1086)

Redovisning av samfundsskatt per skatteår (28.12.2017/1129)

     Efter det femte kalenderåret efter skatteåret görs för skatteåret i fråga inga redovisningar skatteårsvis. De samfundsskatter som flyter in och återbetalas för skatteåret i fråga redovisas enligt utdelningen för det äldsta skatteår som redovisas skatteårsvis.

 

4 kap. Ränta

 

17 § (28.12.2017/1129)

     17 § har upphävts genom L 28.12.2017/1129.

 

18 § (28.12.2017/1129)

     18 § har upphävts genom L 28.12.2017/1129.

 

19 § (28.12.2017/1129)

     19 § har upphävts genom L 28.12.2017/1129.

 

5 kap. Särskilda bestämmelser

 

20 § (28.12.2017/1129)

Skatter som ska återkrävas

     Om de skatter som redovisas till skattetagaren inte förslår till betalning av de belopp som vid samma redovisning ska avdras och återkrävas, överförs skillnaden att indrivas i samband med följande periodiska redovisning.

 

21 §

Fel i redovisningen

     Om ett för stort eller ett för litet belopp av misstag har redovisats till en skattetagare, rättas felet i samband med följande periodiska redovisning. (28.12.2017/1129)

     Ett väsentligt fel ska rättas och de skatter som redovisats till för litet belopp betalas utan att följande redovisning inväntas. Det belopp som ska återkrävas ska delges skattetagaren. (28.12.2017/1129)

     En rättelse som avses i 2 mom. kan gälla en eller flera enskilda skattetagare, om rättelsens inverkan på de andra skattetagarnas andelar inte är betydande.

     Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om när ett fel är väsentligt och när en rättelse inte anses vara betydande. (18.4.2008/254)

 

22 § (28.12.2017/1129)

     22 § har upphävts genom L 28.12.2017/1129.

 

23 § (13.12.2001/1262)

     23 § har upphävts genom L 13.12.2001/1262.

 

24 §

Närmare bestämmelser

     Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

     Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om redovisningsförfarandet. (18.4.2008/254)

 

6 kap. Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser

 

25 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1998.

     Genom denna lag upphävs

     1) 2 a och 3 kap. och 30 § 2 och 3 mom. lagen den 11 augusti 1978 om skatteuppbörd (611/1978), av dessa lagrum 2 a och 3 kap. sådana de lyder jämte ändringar och 30 § 2 mom. sådant det lyder i lag 1034/1978, samt

     2) 30 och 32 § lagen den 20 juli 1992 fastighetsskattelagen (654/1992), av dessa lagrum 32 § sådan den lyder i lag 1560/1995.

     De upphävda bestämmelserna tillämpas dock alltjämt på de skatter som skall redovisas, på det sätt som bestäms i 26–31 §.

     Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

 

26 §

Skatter som i det första skedet omfattas av lagen

     De andra skatter än samfundsskatter som avses i lagen om beskattningsförfarande, samt de skatter som avses i lagen om förskottsuppbörd och lagen om arbetsgivares socialskyddsavgift redovisas i enlighet med denna lag från och med skatteåret 1998. På skatterna för skatteåret 1997 tillämpas denna lag från den dag då lagen träder i kraft.

     I fråga om redovisning av skogsvårdsavgift gäller på motsvarande sätt 1 mom.

     Fastighetsskatt redovisas i enlighet med denna lag från och med den fastighetsskatt som debiteras för år 1998.

     På källskatt som redovisas till kommunerna i landskapet Åland tillämpas denna lag från den dag då lagen träder i kraft.

     På samfundsskatter tillämpas denna lag från och med skatteåret 1999, och skatterna redovisas första gången i enlighet med denna lag vid redovisningen i februari 1999.

 

27 §

Redovisning av skatter för tidigare år

     De andra skatter än samfundsskatter som avses i lagen om beskattningsförfarande redovisas i enlighet med denna lag på följande sätt:

     1) skatterna för skatteåret 1988 och tidigare skatteår från och med intag, återbäringar och andra redovisningstransaktioner som hänför sig till kalenderåret 1999,

     2) skatterna för skatteåret 1989 från och med intag, återbäringar och andra redovisningstransaktioner som hänför sig till kalenderåret 2000,

     3) skatterna för skatteåret 1990 från och med intag, återbäringar och andra redovisningstransaktioner som hänför sig till kalenderåret 2001,

     4) skatterna för skatteåren 1991 och 1992 från och med den 1 januari 1999, och

     5) skatterna för skatteåren 1993–1996 från och med den 1 januari 2000.

     Skogsvårdsavgifterna för skatteåret 1996 och tidigare skatteår redovisas i enlighet med denna lag från den 1 januari 2000.

     De fastighetsskatter som påförs för åren 1994–1997 redovisas i enlighet med denna lag från den 1 januari 2000 och de fastighetsskatter som hänför sig till år 1993 från den 1 januari 1999.

     Samfundsskatterna för skatteåret 1998 och tidigare skatteår redovisas i enlighet med 16 § i denna lag från början av det åttonde kalenderåret efter respektive skatteår. Övriga bestämmelser i denna lag tillämpas på redovisningarna av samfundsskatt för skatteåret 1998 och tidigare skatteår från och med den redovisning som görs i februari 1999.

     Samfundsskatter som influtit för skatteåret 2015 och tidigare skatteår redovisas till församlingarna för sista gången i samband med månadsredovisningen i oktober 2017, varefter de redovisas till staten. (22.5.2015/655)

 

28 §

Tillämpning av tidigare lag

     Före de tidpunkter som avses i 26 och 27 § redovisas skatterna på det sätt som bestäms i lagen om skatteuppbörd och fastighetsskattelagen samt med stöd av dem.

 

29 § (31.12.1999/1342)

Avdrag för förskottsåterbäringar i redovisningarna för skatteåren 1997–2002

     Förskottsåterbäringar för skatteåren 1997–2002 på andra skatter än samfundsskatter som avses i lagen om beskattningsförfarande avdras med avvikelse från 3 § i denna lag i redovisningen för den månad då beskattningen upphör.

 

30 §

Fastställande av de enskilda kommunernas och församlingarnas utdelning för skatteåren 1999–2001

     Vid redovisningarna av samfundsskatterna för skatteåren 1999 och 2000 har utdelningen enligt 13 § en vikt på 50 procent och den enligt 12 d § lagen om skatteuppbörd senast fastställda utdelningen en vikt på 50 procent. Den så bestämda utdelningen rättas så att det belopp som varje enskild kommun enligt dem får i samfundsskatt avviker från motsvarande belopp beräknat enligt den utdelning som fastställts i enlighet med 12 d § lagen om skatteuppbörd med högst 1 500 mark per invånare. För församlingarnas del förfars på motsvarande sätt, så att skillnaden är högst 110 mark per invånare.

     Den utdelning som skall tillämpas under skatteåret 2001 och som bestäms enligt 13 § rättas så att beloppet av den samfundsskatt som enligt utdelningen tillfaller de enskilda kommunerna är högst 4 000 mark mindre per invånare än motsvarande utdelningsbelopp som fastställts enligt 12 d § lagen om skatteuppbörd.

     När grunderna för beräkning av den preliminära utdelningen för skatteåren 1999 och 2000 fastställs, kan man i stället för de uppgifter om koncerner som avses i 13 § 2 mom. använda koncernuppgifterna i Statistikcentralens företags- och arbetsställeregister.

 

30 a § (21.12.2001/1458)

Fastställande av de enskilda kommunernas och församlingarnas utdelning för skatteåren 2002–2003

     Den utdelning som skall tillämpas under skatteåren 2002 och 2003 och som bestäms enligt 13 § rättas så att beloppet av den samfundsskatt som enligt utdelningen tillfaller de enskilda kommunerna är högst 840 euro mindre per invånare än motsvarande utdelningsbelopp som fastställts enligt 12 d § lagen om skatteuppbörd. Utdelningen för skatteåren 2002 och 2003 rättas så att den motsvarar uppgifterna i den slutliga beskattningen sedan beskattningen färdigställts.

 

31 §

Räntor under övergångsperioden

     De räntor och förhöjningar som betalas till respektive uppbärs hos skattetagarna och som hänför sig till de skatter som avses i 27 § beräknas på det sätt som bestäms i lagen om skatteuppbörd och fastighetsskattelagen samt med stöd av dem. Från den dag då denna lag träder i kraft fastställs den månatliga ränteprocenten dock utgående från den i 19 § nämnda årliga räntan.

 


 

Parallelltexter

 

·       Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 23/2019-2020