Lagförslag 24/2011-2012
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 24/2011-2012 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2012-08-30 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Geologisk lagring av koldioxid
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om tillämpning på Åland av landskapslagen om avskiljning och lagring av koldioxid. Lagen innebär att det i landskapslagstiftningen intas bestämmelser om bl.a. förbud mot lagring av koldioxid geologiskt, förpliktelser som gäller koldioxidavskiljning, tillträde till annans transportnät, myndighetsuppgifter, vite, hot om tvångsutförande och hot om avbrytande samt överklagande och straff. Landskapsregeringen föreslår även att lagtinget antar förslagen till följdändringar i tillståndsbestämmelserna i miljöskyddslagen för landskapet Åland.
Tidsfristen för genomförandet av direktivet om koldioxidlagring gick ut den 25 juni 2011 varför det är av yttersta vikt att lagtinget behandlar detta lagförslag skyndsamt så att de i förslaget ingående landskapslagarna kan träda i kraft så fort som möjligt.
INNEHÅLL
2. Orsaker till behovet av lagstiftning om geologisk lagring av koldioxid
2.2 Huvudsakliga lagändringar i riket
3. Landskapsregeringens förslag och dess konsekvenser
1. Landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om avskiljning och lagring av koldioxid
2. Landskapslag om ändring av 18 § landskapslagen om miljöskydd
L A N D S K A P S L A G om tillämpning på Åland av lagen om avskiljning och lagring av koldioxid
L A N D S K A P S L A G om ändring av 18 § landskapslagen om miljöskydd
Lag om avskiljning och lagring av koldioxid (FFS 416/2012)
Allmän motivering
1. Inledning
Klimatet har ständigt varierat. Under de senaste årtiondena har dock den globala temperaturen stigit relativt kraftigt, vilket av de flesta forskare anses vara en effekt av att koncentrationerna av vissa gaser, s.k. växthusgaser såsom koldioxid, stigit i atmosfären. Dessa gaser har till stor del tillförts atmosfären genom förbränning av fossila bränslen, t.ex. olja och kol. Ett varmare klimat innebär att glaciärerna smälter, med följden att stora mängder vatten tillförs världshaven och havsytenivån stiger vilket kan leda till översvämningar med förödande konsekvenser för samhället. Av den anledningen är det viktigt att få ned halterna av koldioxid i atmosfären. Avskiljning och permanent geologisk lagring av koldioxid är ett sätt att minska mängden koldioxid som släpps ut till atmosfären och därmed bekämpa riskerna med klimatförändringen.
2. Orsaker till behovet av lagstiftning om geologisk lagring av koldioxid
2.1 EU-rätten
Europaparlamentet och rådet har antagit ett direktiv 2009/31/EG om geologisk lagring av koldioxid och ändring av rådets direktiv 85/337/EEG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, 2001/80/EG, 2004/35/EG, 2006/12/EG och 2008/1/EG samt förordning (EG) nr 1013/2006, nedan kallat direktivet om koldioxidlagring. Tidsfristen för genomförandet av direktivet om koldioxidlagring gick ut den 25 juni 2011. Direktivet om koldioxidlagring innehåller detaljerade bestämmelser om bl.a. val av lagringsplatser, lagringstillstånd, skyldigheter under drift, vid stängning och efter stängning (av lagringsplatser) samt allmänna bestämmelser om behöriga myndigheter, gränsöverskridande samarbeten och information till allmänheten. Eftersom direktivet reglerar sådant som faller inom landskapets behörighet (se avsnitt 4 nedan) måste Åland vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder så att direktivet därmed implementeras i landskapslagstiftningen.
2.2 Huvudsakliga lagändringar i riket
I riket har nyligen lagen om avskiljning och lagring av koldioxid (FFS 416/2012) trätt i kraft. Genom lagen genomförs de centrala delarna av bestämmelserna i direktivet om koldioxidlagring. Det huvudsakliga syftet med lagen är att säkerställa att avskiljning, transport och geologisk lagring av koldioxid, som ett led i kampen mot klimatförändringen, genomförs på ett sätt som är säkert med tanke på miljön och människors hälsa.
Enligt bestämmelserna i lagen om avskiljning och lagring av koldioxid är det förbjudet att lagra koldioxid i geologiska formationer inom Finlands territorium och i Finlands ekonomiska zon. Orsaken till förbudet är att det i Finland veterligen inte finns några sådana geologiska formationer som avses i direktivet om koldioxidlagring och som kan användas för att permanent och säkert lagra avskild koldioxid. Förbudet kan prövas på nytt i takt med att tekniken för avskiljning och lagring av koldioxid utvecklas och om nya utredningar visar att geologisk lagring av koldioxid är möjlig inom Finlands territorium eller i Finlands ekonomiska zon. Lagring av koldioxid i vattenpelaren förbjuds helt och hållet.[1]
Koldioxid som avskilts i Finland får överlämnas för permanent lagring endast i sådana underjordiska geologiska formationer som helt och hållet finns inom Europeiska unionens medlemsstaters territorium eller i medlemsstaternas ekonomiska zoner eller på deras kontinentalsocklar.
I lagen om avskiljning och lagring av koldioxid finns även bestämmelser om tillträde till transportnät för koldioxid och avgörande av frågor som gäller detta. På koldioxid som avskiljs ställs dessutom vissa kvalitetskrav för att det ska vara möjligt att transportera och lagra koldioxid på ett säkert sätt utan olägenheter för miljön, transportnätet eller lagringsplatsen.
3. Landskapsregeringens förslag och dess konsekvenser
På Åland, i likhet med vad som är fallet i riket, finns inte sådana geologiska formationer som med nuvarande teknik lämpar sig för geologisk lagring av koldioxid. Vidare finns det inte någon anledning för Åland att avvika från rikslagstiftningen. Åland måste likväl vidta formella lagstiftningåtgärder för att implementera direktivet om koldioxidlagring. Detta sammantaget talar för att blankettlagstiftningstekniken ska användas. Landskapsregeringen föreslår därför att lagtinget antar en landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om avskiljning och lagring av koldioxid, nedan kallad blankettlagen.
Eftersom de nya bestämmelserna för närvarande inte har någon större praktisk betydelse för Ålands del (men likväl måste införas) har förslaget följaktligen inte några avgörande ekonomiska, administrativa eller jämställdehetsmässiga konsekvenser för Åland. Dock kan konstateras att miljön och klimatet gagnas av de nya reglerna då dessa förbjuder lagring av koldioxid som mot bakgrund av geologiska förhållanden får betraktas som osäker. Reglerna kan vidare ses som ett rättsligt instrument som effektivt anger riktlinjerna för hur en eventuell framtida verksamhetsutövare ska gå till väga om han eller hon vill driva anläggningar för avskiljande av koldioxid för vidaretransport utomlands, där det finns möjlighet att lagra koldioxid på ett säkert sätt.
Det är teoretiskt möjligt att någon i framtiden vill uppföra anläggningar för avskiljande av koldioxid på Åland. Detta skulle leda till att Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM) fick ansvaret för skötseln av sådana förvaltningsuppgifter som i riket sköts av Energimarknadsverket samt Närings-, trafik- och miljöcentralen, ett ansvar som dock med stöd av överenskommelseförordning vid behov överförs på dessa riksmyndigheter. Detta eftersom ÅMHM inte har de resurser som krävs för skötseln av nämnda uppgifter. Emellertid ter sig en sådan händelseutveckling inom den närmaste framtiden inte som särskilt sannolik varför det för närvarande inte är aktuellt med att utfärda någon överenskommelseförordning.
Som framgår inledningsvis gick tidsfristen för genomförandet av direktivet om koldioxidlagring ut den 25 juni 2011 varför det är av yttersta vikt att lagtinget behandlar detta lagförslag skyndsamt så att de i förslaget ingående landskapslagarna kan träda i kraft så fort som möjligt.
4. Lagstiftningsbehörighet
Lagen om avskiljning och lagring av koldioxid innehåller bestämmelser som hänför sig till rättsområdet för natur- och miljövård vilket underligger landskapets behörighet enligt 18 § 10 punkten självstyrelselagen (1991:71) för Åland. Att lagstifta om Finlands ekonomiska zon underligger rikets behörighet. Enligt 27 § 12 punkten självstyrelselagen hör utrikeshandel till rikets lagstiftningsbehörighet. I detaljmotiveringen till nämnda lagrum i självstyrelselagen, proposition nr 73 från 1990 på sidan 75, anges dock att ”Handelspolitiska begränsningar av införsel och utförsel av varor skall också i framtiden enlig förslaget regleras av riksorganen. Företas begränsningen av andra orsaker, t.ex. tekniska säkerhetskrav eller av kultur- eller miljöpolitiska skäl, skall behörigheten bedömas utgående från det rättsområde som åtgärden i sakligt hänseende närmast hänför sig till.” Lagen om avskiljning och lagring av koldioxid innehåller även bestämmelser om skötseln av olika förvaltningsuppgifter. Enligt 27 § 3 punkten självstyrelselagen ankommer det på riket att lagstifta om skötseln av de förvaltningsuppgifter som innebär verkställighet av de bestämmelser som reglerar sådant som faller inom rikets behörighet. Skötseln av de förvaltningsuppgifter som innebär verkställighet av bestämmelser som reglerar sådant som faller inom landskapets behörighet ankommer det på lagtinget att lagstifta om enligt 18 § 1 punkten i självstyrelselagen. Enligt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet inom rättsområdet för rättsskipning med beaktande av bl.a. vad som föreskrivs i 25 § om förvaltningsrättskipning i självstyrelselagen.
5. Beredningsarbete
Förslaget har beretts som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i samarbete med miljöbyrån vid Ålands landskapsregering. Under beredningen har hänsyn tagits till terminologin i den nya lagtingsordningen, något som kommer till uttryck i bl.a. den föreslagna blankettlagens rubrik.
Detaljmotivering
1. Landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om avskiljning och lagring av koldioxid
1 § Tillämpningsområde Genom 1 mom. i denna paragraf kommer blankettlagstiftningstekniken till användning i det att lagen om avskiljning och lagring av koldioxid, med beaktande av förhållandena i landskapet, tillämpliggörs på Åland.
Lagen om avskiljning och lagring av koldioxid kan framdeles komma att ändras av olika skäl. För att landskapets regelverk, inom det rättsområde som lagen i fråga berör, ska överensstämma med rikslagstiftningen är det viktigt att det finns bestämmelser som automatiskt gör ändringarna i lagen om avskiljning och lagring av koldioxid tillämpliga på Åland. Med anledning av detta har bestämmelsen i 2 mom. om författningsändringar intagits i förslaget.
2 § Förvaltningsuppgifter Lagen om avskiljning och lagring av koldioxid innehåller ett antal bestämmelser som reglerar sådant som hör till landskapets behörighet. För att sådana bestämmelser ska kunna verkställas på Åland förutsätts en uttrycklig bestämmelse varigenom de till dessa bestämmelser hörande förvaltningsuppgifterna åläggs landskapsregeringen eller någon annan landskapsmyndighet. Med anledning av detta har bestämmelserna i denna paragraf intagits i förslaget.
3 § Hänvisningar Det är viktigt att blankettlagen samverkar med andra delar av landskapets regelverk i analogi med hur lagen om avskiljning och lagring av koldioxid i riket samverkar med övrig rikslagstiftning. I lagen om avskiljning och lagring av koldioxid hänvisas till bestämmelser i annan rikslagstiftning som har sin motsvarighet i landskapslagstiftningen. Således måste det i blankettlagen intas ett hänvisningsstadgande varigenom hänvisningarna i lagen om avskiljning och lagring av koldioxid på Åland i stället ska avse hänvisningar till bestämmelser i motsvarande författningar i landskapslagstiftningen.
Hänvisningsbestämmelserna i 1-4 punkterna är av sedvanlig art. När det gäller hänvisningsbestämmelsen i 5 punkten konstaterar landskapsregeringen följande. I 17 § 1 mom. i lagen om avskiljning och lagring av koldioxid finns hänvisningsbestämmelser till strafflagen (FFS 39/1889) som stipulerar förutsättningarna för att dömas till fängelse, då någon i strid mot lagen om avskiljning och lagring av koldioxid gör sig skyldig till miljöförstöring, grov miljöförstöring, miljöförseelse och miljöförstöring av oaktsamhet.[2] I 9 kap. 35-38 §§ landskapslagen (2008:124) om miljöskydd (miljöskyddslagen) finns bestämmelser som motsvarar de ovannämnda bestämmelserna i strafflagen. Det finns därför ingen anledning att i förevarande fall tillämpliggöra bestämmelserna i strafflagen på sedvanligt sätt med anledning av hänvisningsbestämmelsen i 17 § 1 mom. i lagen om avskiljning och lagring av koldioxid. Istället föreslås en hänvisningsbestämmelse i 5 punkten som motsvarar 17 § 1 mom. i lagen om avskiljning och lagring av koldioxid för att åstadkomma samma korrelation mellan blankettlagen och miljöskyddslagens bestämmelser som mellan lagen om avskiljning och lagring av koldioxid och strafflagen. I annat fall skulle rättsläget kunna uppfattas som oklart.
4 § Besvär I paragrafen har det intagits en bestämmelse som innebär att besvär över lagligheten av ett beslut som ÅMHM fattat enligt blankettlagen, får anföras i enlighet med vad som föreskrivs i 19 § landskapslagen (2007:115) om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Besvärsbestämmelser syftar i allmänhet till att förmå förvaltningsmyndigheter att vinnlägga sig om att en god förvaltning upprätthålls till gagn för samhällsmedborgarna. Genom att införa besvärsbestämmelser i lagen får den enskilde tillgång till ett rättsäkerhetsinstrument som kan användas exempelvis då materiellt oriktiga förvaltningsbeslut fattats till nackdel för honom eller henne. Enligt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet inom rättsområdet för rättsskipning med beaktande av bl.a. vad som föreskrivs i 25 § om förvaltningsrättskipning i självstyrelselagen. I förevarande fall innebär detta att besvär över lagligheten i ÅMHM:s beslut överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol.
Landskapsregeringen nämns inte i paragrafen trots att landskapsregeringen i enlighet blankettlagens 2 § anförtrotts skötseln av förvaltningsuppgifter. Dessa uppgifter är emellertid av mer övergripande art i det att de handlar om en allmän styrning och uppföljning av verkställigheten av blankettlagen och tillsynen över densamma. Utförande av denna uppgift leder inte till den typ av intressekollisioner som kan aktualisera besvärsförfaranden. ÅMHM däremot har att utöva tillsyn över efterlevnaden blankettlagen och i samband därmed kan det uppstå situationer som innebär intressekollision mellan myndigheten och den enskilde. Följaktligen måste det i dessa fall, av ovannämnda skäl, finnas en möjlighet för den enskilde att få ett beslut prövat i rättslig instans.
5 § Ikraftträdelse Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.
2. Landskapslag om ändring av 18 § landskapslagen om miljöskydd
18 § Tillståndets innehåll och giltighetstid Ändringen i paragrafen föreslås som en följdändring till blankettlagsförslaget. Blankettlagen reglerar sådan verksamhet som måste övervakas och som inte kan tillåtas om dess utövning inte uppfyller rigorösa miljökrav. Förutsättningen för dess utövning är således att tillstånd i enlighet med miljöskyddslagstiftningens bestämmelser ska ha beviljats.
Till följd av bestämmelsen i 10 § 1 mom. c punkten utgående från vilken landskapsregeringen i miljöskyddsförordningen (2008:130) för landskapet Åland kan införa tillståndskrav för olika verksamheter finns ett instrument som gör det möjligt att uppställa tillståndskrav i det sammanhang som avses här, något som landskapsregeringen har för avsikt att göra. Genom följdändringen i denna paragraf blir det möjligt att ställa de precisa krav på tillståndets utformning och varaktighet som måste uppfyllas så att tillståndsförfarandet blir meningsfullt.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om tillämpning på Åland av lagen om avskiljning och lagring av koldioxid
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Tillämpningsområde
Inom landskapets behörighet och med de avvikelser som följer av denna lag ska lagen om avskiljning och lagring av koldioxid (FFS 416/2012) tillämpas på Åland.
Ändras något i lagen om avskiljning och lagring av koldioxid som hör till landskapets behörighet ska ändringarna gälla på Åland från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket, om inte annat följer av denna lag.
2 §
Förvaltningsuppgifter
De förvaltningsuppgifter som enligt lagen om avskiljning och lagring av koldioxid ankommer på miljöministeriet ska på Åland skötas av landskapsregeringen, till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet på området. De förvaltningsuppgifter som ankommer på Energimarknadsverket samt Närings-, trafik- och miljöcentralen ska på Åland skötas av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet på området.
3 §
Hänvisningar
Inom landskapets behörighet ska hänvisningen till
1) miljöskyddslagen (FFS 86/2000) i 1 § 2 mom. lagen om avskiljning och lagring av koldioxid avse landskapslagen (2008:124) om miljöskydd,
2) avfallslagen (FFS 646/2011) i 5 § 4 mom. lagen om avskiljning och lagring av koldioxid avse landskapslagen (1981:3) om renhållning,
3) markanvändnings- och bygglagen (FFS 132/1999) i 11 § lagen om avskiljning och lagring av koldioxid avse plan- och bygglagen (2008:102) för landskapet Åland,
4) viteslagen (FFS 1113/1990) i 15 § lagen om avskiljning och lagring av koldioxid avse landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen samt
5) 48 kap. 1-4 §§ strafflagen (FFS 39/1889) i 17 § 1 mom. avse 9 kap. 35-38 §§ landskapslagen (2008:124) om miljöskydd.
4 §
Besvär
Besvär över lagligheten i Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighets beslut i enligt denna lag får anföras i enlighet med vad som föreskrivs i 19 § landskapslagen (2007:115) om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.
5 §
Ikraftträdelse
Denna lag träder i kraft den
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 18 § landskapslagen om miljöskydd
I enlighet med lagtingets beslut ändras 18 § 1 mom. landskapslagen (2008:124) om miljöskydd som följer:
18 §
Tillståndets innehåll och giltighetstid
I beslut om tillstånd ska noggrant anges tillståndshavaren, den verksamhet tillståndet avser, platsen för verksamheten och eventuella utsläppspunkter samt de villkor som ska gälla för verksamheten. Avser beslutet rätt till förfogande över annans egendom enligt 3 kap. vattenlagen, ska särskilt anges vilken rätt som medges och de särskilda villkor som ska gälla för utnyttjande av denna samt i tillämpliga fall fastställas överenskommelse om ersättning. Avser tillståndet rätten att avskilja koldioxid ska det i tillståndet anges vilka särskilda villkor som ska gälla så att kraven i bestämmelserna om koldioxidströmmar i 5 och 6 §§ lagen om avskiljning och lagring av koldioxid (FFS 416/2012) uppfylls.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
| Mariehamn den 30 augusti 2012 | |
|
L a n t r å d |
Camilla Gunell |
|
Föredragande minister |
Carina Aaltonen |
Bilaga
Lag om avskiljning och lagring av koldioxid
(FFS 416/2012)
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 §
Tillämpningsområde
Denna lag tillämpas på avskiljning, transport via rörledningar och mellanlagring av koldioxid för geologisk lagring samt på geologisk lagring av koldioxid. Bestämmelser om hindrande av förorening av miljön till följd av avskiljning, transport och mellanlagring samt geologisk lagring av koldioxid och om tillståndsplikt för verksamhet som medför risk för förorening av miljön finns i miljöskyddslagen (86/2000).
2 §
Definitioner
I denna lag avses med
1) geologisk lagring av koldioxid injektion åtföljd av lagring av koldioxidströmmar i underjordiska geologiska formationer,
2) mellanlagring lagring av koldioxid innan den transporteras för geologisk lagring,
3) lagringsplats en avgränsad volym inom en geologisk formation som används för lagring av koldioxid och därtill hörande ytanläggningar eller injektionsanläggningar,
4) geologisk formation en litostratigrafisk enhet inom vilken distinkta bergartslager kan hittas och kartläggas,
5) vattenpelare den vertikala sammanhängande vattenmassan från ytan till bottensedimentet i en vattenförekomst, inklusive bottensedimentet,
6) koldioxidström flöde av substanser som är resultatet av processer för koldioxidavskiljning,
7) transportnät det nät av rörledningar, inbegripet därtill hörande tryckstegringsstationer, som används för att transportera koldioxid för mellanlagring eller till lagringsplatsen.
3 §
Förbud mot att lagra koldioxid geologiskt och i vattenpelaren
Koldioxid får inte lagras geologiskt eller i vattenpelaren inom Finlands territorium eller i Finlands ekonomiska zon. Förbudet gäller dock inte geologisk lagring av koldioxid, om den mängd som lagras underskrider 100 000 ton och syftet med lagringen är forskning kring eller utveckling och provning av nya produkter och processer.
4 §
Överlämnande av avskild koldioxid för geologisk lagring
Koldioxid som avskilts inom Finlands territorium får överlämnas för geologisk lagring endast i en sådan underjordisk geologisk formation som helt och hållet finns inom Europeiska unionens medlemsstaters territorium eller i medlemsstaternas ekonomiska zoner eller på deras kontinentalsocklar i den mening som avses i Förenta nationernas havsrättskonvention (FördrS 49-50/1996).
5 §
Kvalitetskrav på koldioxidströmmar
Koldioxidströmmar ska med de undantag som nämns i 2 mom. bestå av enbart koldioxid.
En koldioxidström får utöver koldioxid innehålla spår av substanser som härrör från uppkomst- eller avskiljningsprocessen (substanser som brukar följa med) samt spårsubstanser som tillsatts för att bistå vid övervakning och kontroll av koldioxidmigrationen (tillsatta substanser).
Halterna av substanser som brukar följa med och halterna av tillsatta substanser i koldioxidströmmen får inte överstiga nivåer som kan medföra fara eller skada för hälsan eller miljön eller som kan försämra säkerheten eller integriteten hos lagringsplatsen, transportnätet eller en därtill hörande anläggning.
Till en koldioxidström får det inte tillsättas avfall som avses i avfallslagen (646/2011) eller andra substanser i bortskaffningssyfte.
6 §
Förpliktelser som gäller koldioxidavskiljning
Den som avskiljer koldioxid ska se till att det utförs en analys av koldioxidströmmens sammansättning, inklusive frätande substanser, och en riskbedömning.
Koldioxid får avskiljas endast om koldioxidströmmens halter av substanser som brukar följa med eller tillsatta substanser enligt riskbedömningen inte överstiger den nivå som anges i 5 § 3 mom.
Den som avskiljer koldioxid ska föra bok över de för geologisk lagring levererade koldioxidströmmarnas kvantitet, egenskaper och sammansättning.
7 §
Tillträde till annans transportnät
Om den som driver ett transportnät och den som avskiljer koldioxid inte kan enas om tillträdet till ett transportnät för koldioxid, kan Energimarknadsverket på ansökan bevilja den som avskiljer koldioxid rätt att ansluta sig till transportnätet och använda det för transport av koldioxid.
Ansökan ska åtminstone innehålla uppgifter om de faktorer som anger kapaciteten för transport av koldioxid, tekniska frågor som hänför sig till anslutningarna, de behov som andra användare av nätet har, kostnaderna för ändringar av nätet och transport av koldioxid samt andra liknande omständigheter.
Tillträde ska beviljas, om
1) transportnätets kapacitet är tillräcklig eller till skäliga kostnader kan utökas med beaktande av de behov som den som driver transportnätet och den som avskiljer koldioxid har,
2) den koldioxidström som matas in i transportnätet till sina tekniska egenskaper är lämplig för transport i transportnätet, och
3) den ansökta användningen av transportnätet även i övrigt är lämplig med tanke på transportnätets befintliga användning.
Energimarknadsverkets beslut ska innehålla behövliga villkor som gäller anslutning till nätet och inmatning av koldioxid i nätet. I beslutet ska samtidigt fastställas en ersättning för de kostnader som den som driver nätet har för anslutningen till transportnätet och bestämmas om grunderna för den ersättning som ska betalas för transporttjänsterna. I ersättningen ska ingå avkastning på kapitalet. Ersättningen för transporttjänsterna, inklusive avkastningen på kapitalet, ska vara skälig.
8 §
Ändring av transportnät
Energimarknadsverket kan på ansökan av den som avskiljer koldioxid ålägga den som driver ett transportnät att göra de ändringar av transportnätet som föranleds av att den som avskiljer koldioxid ansluter sig till transportnätet eller av att behovet av transport av koldioxid har ökat. Detta förutsätter att den som avskiljer koldioxid förbinder sig att svara för de kostnader som ändringsarbetena medför. Ändringarna får inte medföra risk för förorening av miljön.
På ansökan tillämpas det som i 7 § 2 mom. bestäms om ansökan. På Energimarknadsverkets beslut tillämpas det som i 7 § 4 mom. bestäms om beslut.
9 §
Ändring av beslut som gäller transportnät
Energimarknadsverket kan ändra ett beslut som avses i 7 och 8 §, om omständigheterna eller behoven av att transportera koldioxid har förändrats väsentligt. Om den som fått tillträde till ett transportnät inte börjar använda nätet inom skälig tid eller försummar sina skyldigheter i samband med användningen av nätet, kan tillträdet återkallas.
10 §
Transportnät som sträcker sig in på en annan stats territorium
Om en ansökan som avses i 7 eller 8 § gäller ett transportnät som sträcker sig in på en annan stats territorium, ska arbets- och näringsministeriet vid behov samråda med den behöriga myndigheten i den andra staten innan ärendet avgörs.
11 §
Byggande av transportnät och mellanlager
Byggandet av transportnät och mellanlager ska basera sig på en plan med rättsverkningar. På planeringen och byggandet av transportnät och mellanlager tillämpas det som i markanvändnings- och bygglagen (132/1999) bestäms om uppförande av byggnader.
12 §
Myndigheternas uppgifter
Miljöministeriet styr och följer verkställigheten av och tillsynen över denna lag.
Närings-, trafik- och miljöcentralen övervakar att denna lag och ålägganden som meddelats med stöd av den iakttas. Om verksamhet som avses i denna lag bedrivs i Finlands ekonomiska zon, svarar den närings-, trafik- och miljöcentral för tillsynen vars verksamhetsområde ligger närmast den plats där verksamheten bedrivs.
Energimarknadsverket svarar för tillsynen över att villkor och ålägganden som gäller tillträde till transportnät iakttas.
13 §
Rätt att få upplysningar och göra inspektioner
En tillsynsmyndighet som avses i 12 § 2 och 3 mom. eller en av denna utsedd tjänsteman har i enlighet med sitt ansvarsområde rätt att i tillsynssyfte och för verkställigheten av denna lag
1) trots sekretessbestämmelserna få behövliga uppgifter av myndigheterna och verksamhetsutövarna,
2) röra sig på annans område,
3) göra inspektioner och undersökningar samt utföra mätningar och ta prover,
4) få tillträde till platser där verksamhet bedrivs,
5) kontrollera en verksamhets miljöpåverkan.
Rätten i 1 mom. 2-5 punkten gäller inte utrymmen som används för permanent boende.
14 §
Åtgärder vid förseelser eller försummelser
Tillsynsmyndigheten kan
1) förbjuda den som bryter mot denna lag eller med stöd av den meddelade ålägganden eller villkor att fortsätta eller upprepa överträdelsen,
2) förelägga den som bryter mot denna lag eller med stöd av den meddelade ålägganden eller villkor att fullgöra sina skyldigheter på något annat sätt.
15 §
Vite, hot om tvångsutförande och hot om avbrytande
Tillsynsmyndigheten ska, om det inte är uppenbart onödigt, förena ett förbud eller föreläggande som har meddelats med stöd av 14 § med vite eller med hot om att den försummade åtgärden vidtas på den försumliges bekostnad eller om att verksamheten avbryts eller förbjuds. Bestämmelser om föreläggande och utdömande av vite samt om föreläggande av hot om tvångsutförande och avbrytande och beslut om verkställighet av ett hot om tvångsutförande eller avbrytande finns i viteslagen (1113/1990).
16 §
Överklagande
Ändring i beslut som närings-, trafik- och miljöcentralen och Energimarknadsverket har meddelat med stöd av denna lag får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Ändring i beslut som Energimarknadsverket har meddelat med stöd av 7-9 § får dock sökas genom besvär hos marknadsdomstolen.
Ändring i marknadsdomstolens och förvaltningsdomstolens beslut får sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen.
17 §
Straffbestämmelser
Bestämmelser om straff för miljöförstöring som strider mot denna lag finns i 48 kap. 1-4 § i strafflagen (39/1889).
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
1) bryter mot förbudet enligt 3 § mot att lagra koldioxid geologiskt eller i vattenpelaren,
2) överlämnar koldioxid för geologisk lagring i strid med 4 §, eller
3) tillsätter avfall eller andra substanser till koldioxidströmmen i bortskaffningssyfte i strid med 5 § 4 mom.,
ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för brott mot lagen om avskiljning och lagring av koldioxid dömas till böter.
18 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 15 juli 2012
RP 36/2012, MiUB 2/2012, RSv 49/2012, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG, EUT L 140, 23.4.2012, s. 114
Nådendal den 29 juni 2012
Republikens President
SAULI NIINISTÖ
Bostads- och kommunikationsminister
Krista Kiuru
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 24/2011-2012
[1] I 2 § lagen om avskiljning och lagring av koldioxid definieras vattenpelaren som den vertikala sammanhängande vattenmassan från ytan till bottensedimentet i en vattenförekomst, inklusive bottensedimentet.
[2] I 17 § 2 mom. i lagen om avskiljning och lagring av koldioxid finns bestämmelser om straff för brott mot lagen om avskiljning och lagring av koldioxid vilken möjliggör utdömande av bötesstraff. Dessa bestämmelser blir automatiskt tillämpliga på Åland till följd av de inledande bestämmelserna i 1 § blankettlagen.