Lagförslag 25/2023-2024

		LAGFÖRSLAG nr 25/2023-2024
		Datum
		2024-09-12
	Till Ålands lagting

Översyn av organisationsregler för utkomstskyddet och arbetsmarknadsservicen

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att landskapslagen om utkomstskydd ändras för att därigenom anpassa den åländska förvaltningsstrukturen vad gäller verkställigheten av bestämmelser rörande arbetsmarknadsservicen så att den arbetskraftservice som i riket fr.o.m. årsskiftet övergår från arbets- och näringsbyråerna till kommunerna och som på Åland hittills skötts av Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet kvarligger på densamma även efter den 1 januari 2025.

     Detta lagförslag hänger intimt samman med landskapsregeringens lagförslag om ny blankettlag om informationssystem vid Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet. Det är enligt landskapsregeringens bedömning därför av yttersta vikt att lagtinget behandlar bägge förslagen i ett sammanhang och i sådan ordning att de kan träda i kraft den 1 januari 2025.

 

__________________

 

 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Landskapslagstiftning om utkomstskydd och arbetsmarknadsservice. 3

2. Lagändringar i riket och behov av lagändringar på Åland. 4

2.1 Utkomstskyddet för arbetslösa. 4

2.2 Arbetsmarknadsservicens informationssystem.. 4

3. Landskapsregeringens överväganden och förslag. 5

4. Förslagets konsekvenser 5

5. Behandlingsordning i övrigt 5

6. Ärendets beredning. 5

Detaljmotivering. 6

Landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 6

Lagtext 9

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 9

Parallelltexter 11

 

 

Allmän motivering

 

1. Landskapslagstiftning om utkomstskydd och arbetsmarknadsservice

 

I slutet av 1999 lämnades en framställning till lagtinget som syftade till en reform av landskapslagstiftningen om arbetsmarknadspolitiken.[1] Vid denna tidpunkt gällde ett antal landskapslagar som hade trätt i kraft redan på 1960- och 1970-talet. En målsättning med reformen var införandet av en enda gemensam lag för arbetsförmedling och sysselsättningsfrämjande åtgärder. Ett annat syfte var att arbetslösas utkomstskydd skulle regleras i två blankettlagar varav den ena skulle gälla arbetslöshetsersättning och den andra arbetsmarknadsstöd. En tredje målsättning med reformen var organisatorisk. Det skulle ha inrättats en ny myndighet, Ålands arbetsmarknadsbyrå, samtidigt som ett antal andra myndigheter hade slopats. Den landskapslagstiftning som lagtinget antog förordnades att förfalla i sin helhet i början av 2001. Anledningen till detta var att det stort antal bestämmelser ansågs stå i strid med grundlagen.

     Därefter delades reformen av landskapslagstiftningen i två delar. I ett första skede reformerades lagstiftningen om utkomstskydd för arbetslösa. Detta medförde att lagtinget antog en blankettlag som gjorde lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002), tillämplig inom landskapets behörighet. Landskapslagen (2003:71) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa (blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa), trädde i kraft den 1 november 2003. Lagen om utkomstskydd för arbetslösa gjordes tillämplig i landskapet till den del lagen innehöll bestämmelser om grunddagpenning jämte barnförhöjning samt bestämmelser om arbetsmarknadsstöd. Eftersom bestämmelserna i lagen om utkomstskydd för arbetslösa rörande inkomstrelaterad dagpenning hör till rikets lagstiftningsbehörighet och därmed redan hade tillämpats av arbetslöshetskassorna, upprättades genom blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa ett enhetligt system för arbetslöshetsdagpenning i landskapet.[2]

     I ett andra skede reformerades den landskapslagstiftning som gäller arbetsmarknadspolitiken. Genom denna reform slopades den tidigare uppdelningen i arbetsmarknadsservice och sysselsättningsfrämjande åtgärder. Reformen resulterade i att den tidigare nämnda landskapslagstiftningen från 1960- och 1970-talet ersattes med fyra landskapslagar:

     1) landskapslagen (2006:8) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet,

     2) landskapslagen (2006:9) om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet,

     3) landskapslagen (2006:10) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om ett informationssystem för arbetsförvaltningens kundbetjäning, och

     4) landskapslagen (2006:11) om arbetsförmedling av annan än landskapet.

     Lagarna trädde i kraft den 1 mars 2006. Reformen medförde att det inrättades en ny myndighet, Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet (AMS). Lagstiftningen betonar de gemensamma arbetsmarknadspolitiska målen för landskapets arbetsmarknadsservice, arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens centrala position, den enskildes och arbetsgivarens servicebehov som utgångspunkt för ordnande av service samt servicens processliknande karaktär.[3] Landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet har ändrats ett antal gånger. Det samma gäller landskapslagen om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet. Landskapslagen om informationssystemet för arbetsförvaltningen ersattes år 2013 med en nyare landskapslag.[4] Denna landskapslag har i sin tur ersatts av den nuvarande landskapslagen på området i fråga.[5]

     Lagstiftningslösningarna i dessa två helheter, lagstiftningen om utkomstskydd respektive arbetsmarknadspolitiken, är beroende av varandra. Sedan 1970-talet har systemet med arbetslöshetsersättningar baserats på det ersättningssystem som används i riket. Detta har medfört ett återkommande behov av att uppdatera blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa. Det fordras en kontinuerlig genomgång av rikslagstiftningen och en anpassning av denna till de åländska förhållandena. Samtidigt har ändringar i lagen om utkomstskydd för arbetslösa påverkat landskapslagarna gällande arbetsmarknadspolitiken. Den nämnda landskapslagstiftningen utgör en integrerad helhet där ändringar i rikslagstiftningen ofta leder till ett behov av ändringar både i landskapslagstiftningen om utkomstskydd och arbetsmarknadspolitiken.

 

2. Lagändringar i riket och behov av lagändringar på Åland

 

2.1 Utkomstskyddet för arbetslösa

 

Landskapslagstiftningen om utkomstskydd och arbetsmarknadsservice reviderades senast i samband med att lagförslaget om ny serviceprocess för arbetssökande (LF 10/2021–2022) antogs av lagtinget den 2 maj 2022 och som beaktade rikslagstiftningen utgående från regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om en översyn av serviceprocessen för arbetssökande och av vissa förutsättningar för erhållande av arbetslöshetsförmån (RP 167/2021). I anslutning härtill ändrades även regleringen gällande de informationssystem AMS använder utgående från lagförslaget om ny blankettlag om informationssystem vid Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet (LF 11/2021–2022), där lagtinget beaktade rikslagstiftningen utgående ifrån regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om behandling av kunduppgifter inom arbets- och näringsförvaltningen och om en serviceplattform (RP 225/2021).

     Härefter har ett antal ändringar gjorts av lagen om utkomstskydd för arbetslösa, där framför allt ändringarna utgående ifrån regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning som gäller en omorganisering av den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen (RP 207/2022) dvs. gällande förvaltningsstrukturen är intressanta ur ett åländskt perspektiv och där anpassningar omgående behöver göras i landskapslagstiftningen. Utgående från regeringspropositionen i fråga reformeras arbets- och näringstjänsterna med avsikt att föra tjänsterna närmare kunderna. Förändringarna medför att arbets- och näringsbyråernas tjänster överförs till kommunerna från och med den 1 januari 2025. Målet för reformen är att skapa en servicestruktur som på bästa möjliga sätt främjar snabb sysselsättning och ökar arbets- och näringstjänsternas effektivitet, tillgänglighet, resultat och mångsidighet. Överföringen av arbets- och näringstjänsterna till kommunerna för tjänsterna närmare såväl enskilda kunder som arbetsgivare.

 

2.2 Arbetsmarknadsservicens informationssystem

 

Förslaget enligt RP 207/2022 har således medfört att en ny lag om ordnande av arbetskraftsservice (FFS 383/2023) arbetskraftsservicelagen) har antagits i riket varav de i föregående avsnitt nämnda ändringarna i lagen om utkomstskydd för arbetslösa utgör en del av de följdverkningar på övrig rikslagstiftning som arbetskraftsservicelagen har. Detta i sin tur påverkar de gällande blankettbestämmelserna för landskapets arbetsmarknadsservice vilket föranlett landskapsregeringen att i anslutning till detta lagförslag föreslå en helt ny blankettlag på området i fråga inom ramen för lagförslaget om ny blankettlag om informationssystem vid Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet. En närmare redogörelse angående detta framgår av lagförslag nr xx/2023–2024.

 

3. Landskapsregeringens överväganden och förslag

 

Med anledning av det som anförts ovan och att det på Åland inte finns någon anledning att förändra bestämmelserna om den förvaltningsorganisation som utgör grunden för AMS verksamhet, detta emedan den inrymmer den kompetens som erfordras för verkställighet av bestämmelser rörande arbetsmarknadsservicen på Åland, anser landskapsregeringen att det i blankettlagen om utkomstskydd av arbetslösa införs de ändringar som framgår av förslaget till lagtext nedan.

     Landskapsregeringen anser det viktigt att de förändringar som föreslås kan träda i kraft den 1 januari 2025, samtidigt med rikslagstiftningen, eftersom behörigheten gällande utkomstskyddet för arbetslösa är delad behörighet. Om landskapslagstiftningen inte anpassas fr.o.m. detta datum enligt detta lagförslag kommer de ändringar som gjorts i lagen om utkomstskydd för arbetslösa att träda i kraft från datumet i fråga också inom landskapets behörighet med stöd av nu gällande bestämmelser i blankettlagen om utkomstskydd av arbetslösa. Detta skulle medföra att samspelet mellan blankettlagen och landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet inte längre fungerar. Även samspelet mellan landskaps- och rikslagstiftningen går förlorad.

 

4. Förslagets konsekvenser

 

Fokus i detta lagförslag ligger på att bibehålla den nuvarande förvaltningsstrukturen i vad avser vilken myndighet som på Åland ska verkställa regelverket. Rörande verkställigheten av arbetsmarknadsservicen bedömer landskapet att förslaget inte har några avgörande ekonomiska eller administrativa konsekvenser. Enligt lagberedningspraxis brukar också bedömas lagförslagens konsekvenser för jämställdheten, miljön och barn. Förslaget har inte några kända negativa konsekvenser till den delen.

 

5. Behandlingsordning i övrigt

 

Detta lagförslag hänger intimt samman med det i avsnitt 2 ovan nämnda lagförslaget om ny blankettlag om informationssystem vid Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet. Det är enligt landskapsregeringens bedömning därför av yttersta vikt att lagtinget behandlar bägge förslagen i ett sammanhang och i sådan ordning att de kan träda i kraft den 1 januari 2025.

 

6. Ärendets beredning

 

Lagförslaget har beretts som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i samarbete med AMS.

 

Detaljmotivering

 

Landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa

 

2 § Bestämmelser som inte tillämpas. I paragrafen räknas de bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa upp som inte ska tillämpas. Den gällande paragrafen innehåller ett stort antal punkter med hänvisningar till lagen om utkomstskydd arbetslösa för vilka förslaget inte innebär någon ändring alls. Dock har några materiella bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till vilka det hänvisas till för närvarande, efter ändringar i den lagen omflyttats till andra paragrafer i samma lag. Vidare har begreppet högsta förhöjda lönesubvention frångåtts i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och ersatts med begreppet lönesubventionerat arbete vilket måste beaktas. Dessutom har det intagits en helt ny paragraf i lagen utkomstskydd för arbetslösa med anledning av organisationsförändringarna och som ska listas bland undantagen i paragraflistan. Därför anser landskapsregeringen att paragrafen ska ändras i sin helhet på det sätt som framgår av förslaget till lagtext nedan.

     De föreslagna bestämmelserna enligt 2 § 1–3 och 5 punkterna äger motsvarighet i de nuvarande bestämmelserna i 2 § 1–3 och 5 punkterna. Begreppet högsta förhöjda lönesubvention i den föreslagna bestämmelsen i 2 § 4 punkten föreslås ersatt med begreppet lönesubventionerat arbete. Den föreslagna bestämmelsen enligt 2 § 6 punkten föreslås ändrad till följd av ifrågavarande organisationsförändringar. Till följd av att 11 kap. 2 § 5 mom. 4 punkten om högsta förhöjda lönesubvention i lagen om utkomstskydd för arbetslösa upphävts blir den hänvisning till detta rikslagrum i den nuvarande bestämmelsen enligt 2 § 7 punkten felaktig och slopas därför enligt förslaget. Detta leder till en förskjutning i punktlistan så att bestämmelserna enligt 2 § 8–11 punkterna i den nuvarande 2 § i förslaget kommer att motsvaras av bestämmelserna enligt 2 § 7–10 punkterna. I lagen om utkomstskydd för arbetslösa har det därutöver till följd av organisationsförändringarna i fråga införts en ny bestämmelse i 14 kap. 3 b § om finansieringsandelen för hemkommunen för mottagare av grunddagpenning som följaktligen enligt den föreslagna 11 punkten undantas från tillämpningsområdet för den nuvarande blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa. Som en konsekvens av den nya lydelsen av 3b § i lagen om utkomst för arbetslösa har i den lagen gjorts justeringar på så sätt att:

     1) de materiella bestämmelserna i 14 kap. 3 b § om förskott som ska betalas för täckande av förmånerna flyttats till 14 kap. 3 c § om förskott som ska betalas för täckande av förmånerna,

     2) de materiella bestämmelserna i 14 kap. 3 c § om uppbörd av kommunernas finansieringsandel flyttats till 14 kap. 3 d § om uppbörd av kommunernas finansieringsandel och

     3) de materiella bestämmelserna i 14 kap. 3 d § om övriga bestämmelser om finansieringen flyttats till 14 kap. 3 e § om vissa bestämmelser om finansieringen.

     Därav utformningen av bestämmelserna enligt 2 § 12–14 punkterna i detta förslag.

 

3 § Förvaltningsmyndighet. Mot bakgrund av vad som anförts i den allmänna motiveringen angående lagändringarna i riket som medför att arbets- och näringstjänsterna överförs från arbets- och näringsbyråerna till kommunerna föreslås en hänvisningsändring i denna paragraf för att säkerställa AMS fortsatta roll som arbetsmarknads - och studiestödsmyndighet.

 

9 § Särskilda bestämmelser om vistelse utanför landskapet som påverkar arbetsvillkoret och maximitid och om utländska medborgares rätt till arbetslöshetsförmåner. I den nuvarande bestämmelsen i 3 mom. hänvisas till 2 kap. 2 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, i den lydelse som det lagrummet hade då momentet i fråga tillkom genom landskapslagen 2013/78. Vid den tidpunkten föreskrevs i 1 mom. i 2 kap. 2 § om utlänningars rätt till arbetslöshetsförmåner i lagen om utkomstskydd för arbetslösa att ”En person som inte är finsk medborgare har rätt till arbetslöshetsförmåner enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, om han eller hon har obegränsad rätt att utföra förvärvsarbete på basis av en för Finland bindande internationell överenskommelse.” I paragrafens 2 mom. föreskrevs vidare att ”Andra än i 1 mom. avsedda personer som inte är finska medborgare har rätt till arbetslöshetsförmåner enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, om de har rätt att utföra förvärvsarbete med stöd av ett uppehållstillstånd som inte är tillfälligt.” Nämnda paragraf i lagen om utkomstskydd för arbetslösa fick genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2014 en annan ordalydelse och en annan rubrik. Numera föreskrivs i 2 kap. 2 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa endast att ”En person som inte är finsk medborgare har inte rätt till arbetsmarknadsstöd, om han eller hon har rätt att förvärvsarbeta på basis av ett tillfälligt uppehållstillstånd.”

     I detaljmotiveringen till 2014 års ändring av 2 kap. 2 § i lagen om utkomstskydd anfördes bland annat att erhållandet av arbetslöshetsförmåner förutsätter ”att en person har obegränsad rätt att förvärvsarbeta i Finland utifrån en för Finland bindande internationell överenskommelse.” Det anfördes vidare att ”Bestämmelsen är onödig, eftersom det i 2 kap. 2 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice finns en motsvarande bestämmelse som gäller registrering av en utlänning som arbetssökande.”[6] Härvid åsyftas 2 kap. 2 § i äldre arbetskraftsservicelagen i dess ursprungliga lydelse. Det föreskrivs således i nämnda 2 kap. 2 § 1 mom. att ”Sådana medborgare i andra stater som på basis av internationella avtal om arbetskraftens fria rörlighet som är förpliktande för Finland har rätt att utan arbets- och näringsbyråns arbetskraftspolitiska prövning komma till Finland för att söka arbete och förvärvsarbeta, ska registreras som arbetssökande enligt 1 §, om inte något annat följer av avtalen.” I 2 kap. 2 § 2 mom. föreskrivs vidare att ”Om inte något annat följer av internationella avtal som är förpliktande för Finland, registreras andra utländska medborgare och statslösa personer som arbetssökande i enlighet med 1 §, om de har rätt att förvärvsarbeta med stöd av ett uppehållstillstånd och tillståndet inte är förenat med några begränsningar som gäller arbetsgivaren.” Slutligen föreskrivs i 2 kap. 2 § 3 mom. att ”Utöver vad som föreskrivs i 1 § 2 och 3 mom. upphör giltigheten för utländska arbetssökandes jobbsökning, om de inte längre uppfyller de villkor för registrering av utlänningar som arbetssökande som anges i 1 eller 2 mom. i denna paragraf.”

     Av resonemanget ovan följer att den nuvarande hänvisningen i denna paragraf blir missvisande och föreslås ändrad i enlighet med vad som framgår av förslaget till lagtext nedan. I 19 § 1 mom. i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet föreskrivs att ”Utländska medborgare registreras som arbetssökande så som anges i denna lag, om den utländska medborgaren med stöd av internationella avtal som är bindande för landskapet och som gäller arbetskraftens fria rörlighet har rätt att utan arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens eller någon annan motsvarande myndighets arbetsmarknadspolitiska prövning komma till landskapet för att söka arbete och utföra förvärvsarbete och inte något annat följer av avtalen.”

     Genom att hänvisa till lagrummet i fråga i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet får man en regelkonstruktion i landskapslagstiftningen som är kongruent med motsvarande lagstiftning i riket.

 

Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.

 

 

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 2 §, 3 § 2 punkten och 9 § 3 mom. landskapslagen (2003:71) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa, av dessa lagrum 2 § sådan den lyder i landskapslagen 2022/27, 3 § 2 punkten sådan den lyder i landskapslagen 2011/30 samt 9 § 3 mom. sådant det lyder i landskapslagen 2013/78 som följer:

 

2 §

Bestämmelser som inte tillämpas

     Med stöd av denna lag ska följande bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte tillämpas i landskapet:

     1) 1 kap. 4 § 3 mom. om bindande utlåtanden,

     2) 1 kap. 5 § 10 punkten om en sysselsättningsplan, till den del det är fråga om en sektorsövergripande sysselsättningsplan,

     3) 1 kap. 5 § 10 a punkten om en plan som ersätter sysselsättningsplanen, till den del det är fråga om en aktiveringsplan,

     4) 1 kap. 5 § 11 punkten om lönesubventionerat arbete,

     5) 10 kap. 6 § om kostnadsersättning,

     6) 11 kap. 2 § 2 mom. om att lämna de utredningar som förutsätts enligt arbetskraftsmyndighetens eller närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscentrets utlåtande,

     7) 11 kap. 3 § 2 mom. och 11 kap. 4 § om arbetskraftspolitiskt utlåtande,

     8) 13 kap. 10 § om register över förmånstagare,

     9) 14 kap. 3 § om finansiering av den inkomstrelaterade dagpenningen och av grunddagpenningen,

     10) 14 kap. 3 a § om finansiering av arbetsmarknadsstödet,

     11) 14 kap. 3 b § om finansieringsandelen för hemkommunen för mottagare av grunddagpenning

     12) 14 kap. 3 c § om förskott som ska betalas för täckande av förmånerna,

     13) 14 kap. 3 d § om uppbörd av kommunernas finansieringsandel och

     14) 14 kap. 3 e § om vissa bestämmelser om finansieringen.

 

3 §

Förvaltningsmyndighet

     De förvaltningsuppgifter som enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ankommer på statens myndigheter ska i landskapet i fråga om de arbetslöshetsförmåner som omfattas av denna lag handhas av landskapsregeringen, dock så

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     2) att de uppgifter och befogenheter som enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ankommer på en arbetskraftsmyndighet eller närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter, i landskapet ankommer på Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet.

 

 

 

9 §

Särskilda bestämmelser om vistelse utanför landskapet som påverkar arbetsvillkoret och maximitid och om utländska medborgares rätt till arbetslöshetsförmåner

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Även den som inte är finsk medborgare har rätt till arbetslöshetsförmåner enligt denna lag under de förutsättningar som anges i 19 § 1 mom. i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet under förutsättning att de internationella avtal som anges i paragrafen även binder landskapet.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

 

Mariehamn den 12 september 2024
Vicelantråd	Annika Hambrudd
Föredragande minister	Jesper Josefsson

 

 

Parallelltexter

 

·      Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 25/2023-2024