Lagförslag 26/2012-2013
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 26/2012-2013 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2013-09-16 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Ålands ombudsmannamyndighet
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om Ålands ombudsmannamyndighet. Genom förslaget överförs tjänster och personal vid diskrimineringsombudsmannen, Ålands landskapsregerings kansliavdelning samt social- och miljöavdelning till ombudsmannamyndigheten. Vid ombudsmannamyndigheten kommer det att inrättas tjänster som gör det möjligt att upprätthålla de förvaltningsfunktioner som krävs för att trygga och främja dels den enskildes rätt till likabehandling, dels barnets, klientens samt patientens ställning och rättigheter. Därutöver kommer konsumentrådgivning att utgöra en del av ombudsmannamyndighetens verksamhet. Även övriga tjänster kan inrättas vid behov. Härvid ska de nya bestämmelserna i tjänstemannalagen för landskapet Åland rörande behovsutredningar iakttas. Även personal i privaträttsligt anställningsförhållande kan finnas vid myndigheten.
En av tjänstemännen ska av landskapsregeringen förordnas till myndighetschef. Myndighetschefen leder och utvecklar myndighetens verksamhet och ansvarar för att fastställda mål uppnås. Chefen avgör de ärenden som ankommer på ombudsmannamyndigheten och som inte delegerats till någon annan tjänsteman vid myndigheten att avgöra. Dock beslutar landskapsregeringen om permittering av ombudsmannamyndighetens personal.
Förslaget innehåller även vissa mindre lagtekniska följdändringar i annan landskapslagstiftning.
INNEHÅLL
2 Nuläge – en översiktlig beskrivning av verksamheterna
2.1 Diskrimineringsombudsmannen
2.2 Klient- och patientombudsmannen
4. Landskapsregeringens förslag
4.1 Samordning av ombudsmannafunktionerna på Åland
4.2 Konsumentrådgivningen vid Ålands ombudsmannamyndighet
5.2 Administrativa konsekvenser
5.3 Jämställdhetskonsekvenser och konsekvenser för barnen
6. Behov av en ny överenskommelseförordning
1. Landskapslag om Ålands ombudsmannamyndighet
2 kap. Ombudsmannamyndighetens verksamhet
3 kap. Administration och personal
6 kap. Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser
L A N D S K A P S L A G om Ålands ombudsmannamyndighet
Bilaga – rikslagstiftning om konsumentrådgivning
Allmän motivering
1 Inledning
Det är ur allmänhetens synvinkel viktigt att genom långsiktigt och målmedvetet lagstiftningsarbete sträva till att de olika ombudsmannafunktionerna på Åland utvecklas och förbättras. Ombudsmännens position inom landskapsförvaltningen bör kontinuerligt stärkas, så att de kan arbeta för att olika medborgerliga intressen främjas på bästa sätt och demokratiska värden värnas i största möjliga utsträckning.
2 Nuläge – en översiktlig beskrivning av verksamheterna
2.1 Diskrimineringsombudsmannen
Diskrimineringsombudsmannens verksamhet och uppdrag bygger på rådets direktiv 2000/43/EG om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung, nedan kallat diskrimineringsdirektivet, och rådets direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet. Utgångspunkten i diskrimineringsombudsmannens verksamhet och organisation på Åland finns etablerad i landskapslagen (2005:67) om diskrimineringsombudsmannen. Med beaktande av behörighetsfördelningen mellan riket och landskapet enligt självstyrelselagen (1991:71) för Åland är diskrimineringsombudsmannens verksamhet på Åland i huvudsak begränsad till den offentliga sektorn, dvs. till landskapsmyndigheterna och de åländska kommunerna. Diskrimineringsombudsmannen är en oberoende myndighet som är administrativt underställd landskapsregeringen. Arbetarskyddsbyrån på Åland, som lyder under Åbo och Björneborgs arbetarskyddsdistrikt, övervakar att statstjänstemän och privaträttsligt anställda inte diskrimineras på Åland. För diskriminerings-ärenden som inte berör arbetslivet och där riket har lagstiftningskompetens är minoritetsombudsmannen och rikets diskrimineringsnämnd behöriga instanser på Åland.
Diskrimineringsombudsmannen ska främja och trygga likabehandling genom att motverka och förhindra diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Det finns två lagar vilkas efterlevnad diskrimineringsombudsmannen övervakar. Den ena är landskapslagen (1989:27) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män, nedan kallad blankettlagen om jämställdhet, vilken särskilt reglerar könsdiskriminering. Den andra är landskapslagen (2005:66) om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland som tillämpas på övriga slag av diskriminering. I 6 § i landskapslagen om diskrimineringsombudsmannen finns i sju punkter angivet vad diskrimineringsombudsmannen ska beakta vid tillämpningen av nämnda landskapslagar.
Ovan nämnda landskapslagar innehåller såväl förpliktande som förbjudande bestämmelser i fråga om diskriminering. I första hand ska diskrimineringsombudsmannen försöka se till att alla frivilligt följer lagstiftningen. Om någon trots påpekanden från diskrimineringsombudsmannen inte rättar sig efter landskapslagarnas bestämmelser kan diskrimineringsombudsmannen vid vite förelägga denne att fullgöra sina skyldigheter. Med stöd av landskapslagen om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland ska diskrimineringsombudsmannen anmäla till allmän åklagare ifall det finns sannolika skäl att befara att någon har begått en gärning som är straffbar.
Under åren 2009-2012 har diskrimineringsombudsmannen behandlat 10-14 anmälningsärenden per år. Ärendena initieras vanligen genom en formell anmälan från den person som anser sig blivit diskriminerad. I de flesta fall har diskrimineringsombudsmannen genom medling kunnat uppnå samförstånd mellan anmälaren och den anmälan riktats emot. I sådana fall fattar diskrimineringsombudsmannen aldrig något beslut i ärendet. Endast i några enstaka ärenden har diskrimineringsombudsmannen vidtagit administrativa tvångsåtgärder för att åstadkomma förlikning.
En viktig del av diskrimineringsombudsmannens verksamhet utgörs av rådgivning och informativa insatser. Rådgivning sker dels genom aktiv kontakt från fysiska och juridiska personer som efterfrågar information om lagstiftningen mot diskriminering, dels genom informationsinsatser t.ex. ute i kommunerna. Därutöver kartlägger diskrimineringsombudsmannen diskrimineringssituationen i offentliga inrättningar genom gallupundersökningar samt fungerar som remissinstans. Många av de frågor diskrimineringsombudsmannen får från allmänheten berör sådant som faller utanför diskrimineringsombudsmannens behörighet, det handlar med andra ord om diskrimineringsfrågor som med stöd av självstyrelselagen ska skötas av riksmyndigheterna.
Diskrimineringsombudsmannen bistås av en diskrimineringsnämnd som landskapsregeringen tillsätter. Bestämmelser om diskrimineringsnämnden finns i landskapsförordningen (2005:75) om diskrimineringsnämnden. Ur denna landskapsförordning framgår dock inte närmare diskrimineringsnämndens roll i diskrimineringsombudsmannens arbete. I praktiken utgör diskrimineringsnämnden en kanal mellan samhället och diskrimineringsombudsmannen. Diskrimineringsnämnden bistår även diskrimineringsombudsmannen med informativa insatser och nämnden deltar i mån om möjlighet i utbildningstillfällen och konferenser tillsammans med diskrimineringsombudsmannen. Diskrimineringsnämnden håller 7-8 möten per år. Diskrimineringsombudsmannen fungerar som föredragande, protokollförare och mötessammankallare i diskrimineringsnämnden. Diskrimineringsombudsmannen tjänstgör 60 procent av heltid.
Diskrimineringsombudsmannen ska årligen lämna en verksamhetsberättelse beträffande föregående kalenderår till landskapsregeringen.
2.2 Klient- och patientombudsmannen
2.2.1 Allmänt
Enligt 2e § 2 punkten i landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, nedan kallad blankettlagen om socialvård, ska det utses en klientombudsman. I enlighet med dessa bestämmelser ska en klientombudsman ge klienten råd i frågor som gäller tillämpningen av bestämmelser om klientens ställning och rättigheter inom socialvården, bistå klienten med att framställa anmärkningar, informera om klientens rättigheter och i övrigt i sitt arbete främja klientens rättigheter så att de blir tillgodosedda. Klientombudsmannen ska även följa upp hur klientens ställning och rättigheter utvecklas på Åland. Vidare ska klientombudsmannen informera klienten om dennes rättigheter och genom rådgivning vägleda klienten för att denne ska få sina ärenden utredda av behöriga myndigheter. Klientombudsmannen saknar behörighet att fatta beslut eller driva enskilda klienters ärenden i förhållanden till myndigheter.
Vidare ska det enligt 11 § i lagen om patienters ställning och rättigheter (FFS 785/1992), som gjorts tillämplig på Åland genom landskapslagen (1993:61) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patienters ställning och rättigheter, nedan kallad blankettlagen om patientens ställning och rättigheter, vid en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård utses en patientombudsman. I enlighet med dessa bestämmelser ska en patientombudsman ge patienten råd i frågor som berör tillämpningen av nämnda rikslag, bistå patienten i frågor som gäller hantering av anmärkningar och patientanmälningar samt klagomål riktade till hälso- och sjukvården. Patientombudsmannen ska vidare informera om patientens rättigheter samt även i övrigt arbeta för att främja patientens rättigheter och för att de ska bli tillgodosedda.
Patientombudsmannen tar inte ställning till medicinska beslut, fel eller försummelser som förekommit inom hälso- och sjukvården. Patientombudsmannen har inga befogenheter att fatta beslut eller driva den enskilde patientens ärenden i förhållanden till myndigheter eller hälso- och sjukvårdsinrättningar. Patientombudsmannen ska däremot informera patienten om dennes rättigheter och genom rådgivning vägleda patienten för att denne ska få sina ärenden utredda av behöriga myndigheter. Patientombudsmannens funktion är med andra ord uteslutande rågivande till sin karaktär.
2.2.2 Klient- och patientombudsmannaskapet på Åland
Klient- och patientombudsmannafunktionerna på Åland sköts för närvarande av en inom landskapsförvaltningen heltidsanställd tjänsteman (klient- och patientombudsmannen). Klientärenden upptar c:a 40 procent tjänstemannens arbetstid medan patientärenden upptar c:a 60 procent av arbetstiden. Klient- och patientombudsmannen är underställd landskapsregeringens social- och miljöavdelning.
Årligen vänder sig ett 50-tal klienter samt 150-200 patienter (eller deras anhöriga) till klient- och patientombudsmannen. Klient- och patientombudsmannen upprättar årligen en verksamhetsberättelse med bl.a. utförlig statistik över det gångna årets patientärenden. Klient- och patientombudsmannen avger även årligen en redogörelse till landskapsregeringen för hur klienternas ställning och rättigheter utvecklas på Åland.
I anslutning till klient- och patientombudsmannen verkar ett förtroenderåd. Förtroenderådet, som inte är lagstadgat, är tillsatt av landskapsregeringen för två år i taget. Förtroenderådet är en opartisk instans och ska verka för att klient- och patienträttigheterna tas till vara och att de förankras i verksamheten. Klient- och patientombudsmannen är sekreterare för rådet och bereder, föredrar och verkställer ärenden.
2.3 Barnombudsmannen
2.3.1 FN:s barnkonvention
En barnombudsman har till uppgift att främja barnens intressen och ta till vara barns rättigheter. De uppgifter som en barnombudsman ska sköta grundar sig på den av Förenta Nationernas generalförsamling antagna konventionen om barnets rättigheter (FördrS 59-60/1991), nedan kallad FN:s barnkonvention. I Finland trädde FN:s barnkonvention i kraft 1991 genom dels lagen om godkännande av vissa bestämmelser i konventionen om barnets rättigheter (FFS 1129/1991), dels förordningen om ikraftträdande av konventionen om barnets rättigheter samt av lagen om godkännande av vissa bestämmelser i konventionen (FFS 1130/1991). Samma år gav Ålands landsting sitt bifall till lagen i fråga. De bestämmelser som ingår i konventionen och som reglerar barnens ställning och rättigheter ska beaktas i all lagstiftning och i allt beslutsfattande som gäller barn. Den centrala principen i FN:s barnkonvention är att barnets bästa ska komma i främsta rummet i myndighetsbeslut, lagar och samhällspolitiska beslut som gäller barn. Detta förutsätter att alla beslut och åtgärder som gäller ett enskilt barn eller barnbefolkningen också granskas ur barnens synvinkel och att man motiverar varför och hur principen om barnets bästa förverkligas i dem.
Målsättningarna i FN:s barnkonvention har i den internationella debatten sammanfattats till tre kärnbegrepp, som förpliktar konventionsstaterna att säkerställa att barn och unga får
1) en andel av samhällets resurser (provision) på så sätt att barnens och de ungas rättigheter tryggas så maximalt som möjligt i politiken för fördelning av samhällets resurser,
2) rätt till skydd och omvårdnad (protection) på så sätt att samhället tar ansvar för barnens och de ungas välfärd i situationer, där föräldrarnas resurser inte räcker till för att säkerställa denna samt
3) rätt att med beaktande av ålder och utveckling delta i beslutsfattande som gäller dem själva samt i samhällspolitiken (participation).
Detta betyder att barn och unga är självständiga subjekt. De ska bemötas som individer som har egna rättigheter och behov oberoende av sina föräldrar och sin familj. Indelningen kan utnyttjas vid en bedömning av hur förpliktelserna i konventionen har fullföljts eller borde genomföras i barnens livsmiljö, i samhällslivet och samhällspolitiken, inom förvaltningen och dess serviceenheter, vid domstolarna och i lagstiftningen. Utgångspunkten är att dessa rättigheter ska bli verklighet i hela barnbefolkningens och även i varje barns liv. Verkställigheten av FN:s barnkonvention övervakas av FN:s kommitté för barnets rättigheter.
Konventionsstaterna ska med jämna mellanrum avlägga en rapport till kommittén om de legislativa, juridiska och administrativa åtgärder genom vilka de i konventionen erkända rättigheterna har förverkligats. Rapporteringen sker med fem års intervaller. I samband med behandlingen av rapporten framlägger representanter för regeringen och olika medborgarorganisationer sina synpunkter för kommittén. Behandlingen av rapporten avslutas genom att kommittén godkänner slutsatser och rekommendationer gällande verkställigheten av konventionen i respektive land.
Rapporteringen i anslutning till konventionen om barnets rättigheter åligger utrikesministeriet. Utrikesministeriet informerar också om periodiska rapporter och om de slutsatser som FN:s kommitté för barnets rättigheter meddelar i anslutning till rapporterna. Informationen om innehållet i konventionen om barnets rättigheter har skötts av bl.a. social- och hälsovårdsministeriet, som har utarbetat broschyrer om konventionen.
En viktig aspekt är att en barnombudsman ska fungera oberoende av förvaltningen och bevaka barnbefolkningens intressen på en allmän nivå inom samhällspolitik och lagstiftning. I praktiken består en barnombudsmans verksamhet i stor utsträckning av informativa insatser och rådgivning i skolor och till yrkesgrupper som arbetar med barn. En barnombudsman fungerar även som ett kontaktnät mellan myndigheter och organisationer i frågor som rör barnen samt fungerar som remissinstans.
2.3.2 Barnombudsmannaskapet på Åland
Barnombudsmannen som organ finns inte etablerad i någon landskapslag. Barnombudsmannaskapet på Åland utgör i praktiken en del av en socialinspektörstjänst underställd landskapsregeringens social- och miljöavdelning (20 procent av heltid). Att barnombudsmannaskapet på Åland utgör en del av en socialinspektörstjänst som dessutom direkt är underordnad landskapsförvaltningen (och landskapsregeringen) är problematiskt med beaktande av att barnombudsmannen ska ha en oberoende roll. Att socialinspektörstjänsten är sammankopplad med barnombudsmannaskapet medför dessutom i praktiken att det kan vara svårt att skilja på inspektöruppgifterna från sådana uppgifter som är att hänföra till barnombudsmannaskap. Detta gäller framförallt inom barnskyddet.
2.4 Konsumentrådgivningen
Enligt 27 § 10 punkten i självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om konsumentskydd. Enligt 30 § 11 punkten i självstyrelselagen däremot ska de uppgifter som enligt lagstiftningen om konsumentrådgivning ankommer på magistraterna i landskapet (på Åland) skötas av landskapsmyndigheterna. Med stöd av 1 § i republikens presidents förordning om skötseln i landskapet Åland av uppgifter som gäller konsumentrådgivning (FFS 1180/2009) ansvarar landskapsregeringen för skötseln av uppgifterna enligt 30 § 11 punkten i självstyrelselagen. I enlighet med förordningens 2 § svarar riket för de utgifter och kostnader som landskapsregeringen har på grund av skötseln av uppgifterna. Konsumentrådgivaren är organisatorsikt underställd landskapsregeringens kansliavdelning.
Konsumentrådgivarens arbetsuppgifter finns angivna i 1 § i lagen om konsumentrådgivning (FFS 800/2008), nedan kallad konsumentrådgivningslagen. Till konsumentrådgivningen hör enligt konsumentrådgivningslagen en skyldighet för konsumentrådgivaren att ge konsumenter och näringsidkare upplysningar och råd i frågor som är av betydelse för konsumenterna och i frågor som gäller konsumenternas rättsliga ställning. När det råder en enskild konflikt mellan en näringsidkare och en konsument innebär konsumentrådgivningen en skyldighet för konsumentrådgivaren att bistå konsumenten genom att reda ut ärendet och eftersträva förlikning samt vid behov hänvisa konsumenten till behörigt rättsskyddsorgan. Vidare ska konsumentrådgivaren delta i övervakningen av konsumtionsnyttigheters pris och kvalitet samt i övervakningen av marknadsföring och avtalsvillkor som gäller konsumtionsnyttigheter. Konsumentrådgivningen innebär även en skyldighet för konsumentrådgivaren att på begäran bistå andra konsumentmyndigheter. Konsumentrådgivaren utövar ingen offentlig makt i den bemärkelsen att förvaltningsbeslut fattas. Verksamhetens fokus ligger, som befattningens benämning antyder, på rådgivande verksamhet.
Till konsumentrådgivningen inkommer c:a 10 förfrågningar per vecka som gäller konsumentens rättsliga ställning. Konsumenten kontaktar vanligtvis rådgivningen per telefon eller e-post och har möjlighet att boka tid för besök. Det finns en stor variation i ärendenas karaktär. En del ärenden kräver betydande utredningsinsatser medan andra kan avklaras genom ett telefonsamtal. Konsumentrådgivaren kan kontakta näringsidkaren i syfte att uppnå förlikning och vid behov anordnar konsumentrådgivaren möten mellan konsumenten och näringsidkaren.
3. Bedömning av nuläget
Att fortsättningsvis upprätthålla små och sårbara förvaltningsenheter ligger inte i linje med den övergripande målsättningen att skapa ett samhälle som tillgodoser den enskildes behov av vägledning och information om det regelverk och de tillvägagångsätt som kan vara till nytta för honom eller henne i vissa problematiska situationer.
Som ett led i detta arbete bör den samlade sakkunskapen som finns hos ombudsmännen och konsumentrådgivaren effektivt tas tillvara genom att deras arbetsuppgifter koordineras och koncentreras till en förvaltningsenhet. Därigenom uppnås synergieffekter, vilka är till fördel då det gäller att i så hög grad som möjligt trygga fysiska personers ställning i olika sammanhang och slå vakt om deras personliga integritet.
4. Landskapsregeringens förslag
4.1 Samordning av ombudsmannafunktionerna på Åland
För att effektivera ombudsmannaverksamheten på Åland föreslår landskapsregeringen i enlighet med vad som framgår av förslaget till lagtext nedan, att de ovan nämnda ombudsmannafunktionerna samordnas inom ramen för en enda förvaltningsenhets verksamhetsfält. Denna förvaltningsenhet ska vara en myndighet, Ålands ombudsmannamyndighet, med syfte att verka till gagn för enskildes trygghet och välfärd. Samordningen har även stöd i diskrimineringsdirektivet enligt vilket det organ som har till uppgift att främja likabehandling (i enlighet med direktivet) kan utgöra en del av ett organ som på nationell nivå har till uppgift att tillvarata de mänskliga rättigheterna eller att tillvarata enskildas rättigheter. Diskrimineringsombudsmannen som för närvarande har till uppgift att främja likabehandling kan med andra ord utgöra en del av en myndighet där man även arbetar för att trygga och främja barnets, klientens och patientens samt den enskilde konsumentens ställning och rättigheter ute i samhället.
I landskapsregeringens framställning nr 10/2004-2005 (vilken resulterade i bl.a. lagstiftningen om diskrimineringsombudsmannen på Åland) konstateras att man i ett senare skede kommer att överväga att lämna ett förslag till lagtinget om att ge den nya myndigheten, diskrimineringsombudsmannen, i uppgift att företräda barns och ungas rättigheter och intressen, bistå patienter inom hälso- och sjukvården samt klienter inom socialvården. Att samordna de olika ombudsmannafunktionerna i en enda myndighets regi är med andra ord ett förverkligande av den målsättning som landskapsregeringen hade då den nuvarande diskrimineringsombudsmannen inrättades.
4.2 Konsumentrådgivningen vid Ålands ombudsmannamyndighet
Konsumentrådgivningen har flera gemensamma beröringspunkter med de ovan angivna ombudsmannafunktionerna. De lagbestämmelser som reglerar den nuvarande klient- och patientombudsmannens verksamheter har flera gemensamma drag med de bestämmelser som reglerar konsumentrågivningens innehåll.
Som framgår ovan sköts konsumentrådgivningen på Åland utgående från självstyrelselagens bestämmelser och den med stöd av dessa bestämmelser utfärdade överenskommelseförordningen. Eftersom konsumentrådgivaren är anställd av landskapet och följaktligen utgör en del av landskapets personalstyrka finns det inte något hinder att konsumentrådgivningen juridiskt ingår i en myndighet som lyder under landskapsförvaltningen. Följaktligen föreslår landskapsregeringen även att konsumentrådgivningen ska ingå i Ålands ombudsmannamyndighets verksamhetsfält på det sätt som framgår av förslaget till lagtext nedan.
4.3 Mindre följdändringar
Lagförslaget innehåller ett antal mindre följdändringar. Dessa är av lagteknisk natur och måste göras till följd av nedan föreslagna landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet.
5. Förslagets konsekvenser
5.1 Ekonomiska konsekvenser
När det gäller de ekonomiska konsekvenserna torde den nya lagstiftningen inte medföra några omfattande extra kostnader för Åland eftersom redan befintliga arbetsuppgifter som sköts av sammanlagt fyra tjänsteinnehavare ska överföras till en myndighet med en personalstyrka vars sammanlagda arbetsinsats motsvarar c:a 2 årsverken. Möjligen kan det bli fråga om extra kostnader, i form av t.ex. lönetillägg, för den tjänsteman vid Ålands ombudsmannamyndighet som, vid sidan av sitt ordinarie uppdrag, även ska verka som myndighetschef.
I övrigt kan konstateras att myndigheten med fördel kunde, i mån av möjlighet, fysiskt lokaliseras tillsammans med någon annan landskapsmyndighet. Eventuellt kan man uppnå vissa ekonomiska vinster genom en sådan samlokalisering, gemensam reception, posthantering, telefon, teknisk utrustning, möteslokaler etc., utan att det i juridisk mening finns några band mellan myndigheterna. På lång sikt är det samhällsekonomiskt fördelaktigt att ha en myndighet som arbetar med att främja rättvisa på alla plan. Ekonomiska fördelar för privatpersoner uppnås redan på kort sikt genom att enskilda får bättre möjligheter att tillvarata sina intressen.
5.2 Administrativa konsekvenser
En given fördel med en samordning av ombudsmannafunktionerna är att organisationen blir mindre sårbar än de i dagsläget i flera avseenden isolerade ombudsmännen. Det kommer att finnas bättre förutsättningar att ha bemanning på plats så att kunderna (klienter, patienter och övriga enskilda) initialt kan få hjälp oavsett om ”rätt” ombudsman finns på plats. Ur en rent praktisk synvinkel är det även smidigt att kunna kanalisera kunder med behov av ombudsmanna- och konsumentrådgivningstjänster till en och samma adress. En samordning innebär att tillgången till de tjänster som ombudsmännen och konsumentrådgivaren för närvarande ombesörjer kan tryggas bättre i framtiden varvid servicenivån höjs. Om de anställda vid myndigheten även kan fås att samarbeta i större utsträckning än vad som för närvarande är fallet är det sannolikt att myndighetens verksamhet förstärks och effektiveras ytterligare. De föreslagna åtgärderna är vidare ändamålsenliga eftersom de förvaltningsfunktioner som är att hänföra till ett klient- och patientombudsmannaskap kan bibehållas i en oberoende ställning i förhållande till den åländska socialvården resp. hälso- och sjukvården.
5.3 Jämställdhetskonsekvenser och konsekvenser för barnen
Frågor om diskriminering på grund av kön har ofta samband med frågor om andra typer av diskriminering. Därför är det till fördel för jämställdheten mellan könen att det genom de nya bestämmelserna uppstår bättre förutsättningar för att bekämpa diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religion, övertygelse, funktionshinder, ålder och sexuell läggning. Den nya lagstiftningen kommer att förbättra villkoren för ett aktivt jämställdhetsarbete på Åland.
Genom att barnombudsmannaskapet överförs från landskapsregeringens centralförvaltning till en fristående myndighet uppfylls det krav på oberoende som är en förutsättning för att uppgifter som hänför sig en barnombudsmans verksamhetsfält ska kunna skötas på det sätt som FN:s barnkonvention förutsätter. De nya bestämmelserna medför att även barnbefolkningens intressen beaktas i större utsträckning. I egenskap av myndighet med särskilda uppgifter kan den nya organisationen aktivt främja barnens ställning och rättigheter i det åländska samhället.
5.4 Konsekvenser för miljön
Förslaget har inte några konsekvenser för miljön.
6. Behov av en ny överenskommelseförordning
Även framdeles kommer det att finnas ett behov av en överenskommelseförordning som innehåller bestämmelser som reglerar skötseln av uppgifter som relaterar till konsumentrådgivning. I och med att förslaget innebär att ansvaret för skötseln av uppgifterna i fråga överförs från landskapsregeringen till Ålands ombudsmannamyndighet måste, med hänsyn till hur den nuvarande överenskommelseförordningen är utformad, antingen en ny överenskommelseförordning utfärdas som upphäver och ersätter den gamla, eller en mindre ändring göras i gällande överenskommelseförordning. I annat fall kommer regelverket att vara ofullständigt eftersom det då inte anpassats till de ändrade förhållandena. Landskapsregeringen har därför för avsikt att anhålla hos justitieministeriet om utfärdande av en överenskommelseförordning där de organisationsmässiga ändringarna beaktats.
7. Lagstiftningsbehörighet
Enligt 18 § 1, 2 och 4 punkterna i självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter och inrättningar, kommunernas förvaltning, landskapets tjänstemän och kommunernas tjänsteinnehavare samt tjänstekollektivavtal för landskapets och kommunernas anställda. Enligt 27 § 21 punkten i självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om övrig arbetsrätt.
Vidare har landskapet lagstiftningsbehörighet enligt 18 § 9, 12, 13, 14, 22 och 23 punkterna i självstyrelselagen i fråga om hyra, hälso- och sjukvård, socialvård, undervisning, näringsverksamhet och främjande av sysselsättningen. Enligt 18 § 25 punkten kan landskapet lagstifta om beläggande med straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet.
Enligt 27 § 7 punkten har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om barns rättsliga ställning. Riket har vidare lagstiftningsbehörighet i fråga om konsumentskyddet enligt 27 § 10 punkten i självstyrelselagen. Enligt 30 § 10 och 11 punkterna i självstyrelselagen har landskapet förvaltningsbehörigheten i fråga om konsumentskyddet enligt följande. De uppgifter som i riket ankommer på det organ som i självstyrelselagen alltjämt benämns konsumentklagonämnden, men som i riket ersatts av en konsumenttvistenämnd, ska på Åland skötas av en särskild av landskapsregeringen tillsatt nämnd. De uppgifter som enligt lagstiftningen om konsumentrådgivning ankommer på magistraterna ska på Åland skötas av landskapsmyndigheterna i enlighet med avtal mellan landskapet och staten.
Riket har även enligt 27 § 23 och 24 punkterna i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om rättskipning, som bland annat innefattar bevisregler och andra processrättsliga regler samt administrativa ingrepp i den personliga friheten.
8. Beredningsarbete
Förslaget har beretts som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i samarbete med kansliavdelningen vid Ålands landskapsregering. Den utredning gällande samordning av ombudsmannaverksamheten på Åland som gjorts på kansliavdelningen har legat till grund för lagförslaget. Under beredningen har företrädare för kansliavdelningen, social- och miljöavdelningen, Datainspektionen och diskrimineringsombudsmannen fått möjlighet att komma med synpunkter på förslaget. Landskapsregeringen har så långt det varit ändamålsenligt beaktat dessa synpunkter.
Detaljmotivering
1. Landskapslag om Ålands ombudsmannamyndighet
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Inledande bestämmelse I denna paragraf framgår Ålands ombudsmannamyndighets ställning inom den åländska förvaltningen. Ålands ombudsmannamyndighet, som i lagförslaget av språkförenklande skäl benämns ombudsmannamyndigheten, ska verka som en oberoende myndighet som är administrativt underställd landskapsregeringen.
Med hänsyn till ombudsmannamyndighetens verksamhetssyfte, som delvis sammanfaller med den nuvarande diskrimineringsombudsmannens, är det viktigt att myndigheten kan arbeta under så fristående former som möjligt. Samtidigt är det i sammanhanget viktigt att understryka att någon, i detta fall landskapet, principiellt måste ha det yttersta ansvaret för att det finns inrättade offentliga organ som kan vidta nödvändiga administrativa åtgärder för att motverka olika former av diskriminering, främja barns rättigheter i enlighet med internationella konventioner, tillgodose klientens och patienters rättigheter inom social- respektive sjukvården samt, med hänsyn till fördelningen av förvaltningsbehörigheten, arbeta för att den enskilde konsumentens lagenliga skyddsintressen tillvaratas. Trots att landskapet har nämnda ansvarsskyldighet innebär det inte att landskapsregeringen framdeles ska kunna påverka ombudsmannamyndighetens agerande i sakfrågor. Av dessa orsaker och mot bakgrund av redogörelsen i den allmänna motiveringen ovan har denna paragraf fått den ordalydelse som framgår av förslaget till lagtext nedan.
2 § Övergripande målsättning Ur denna paragraf framgår närmare den övergripande målsättningen med verksamheten vid ombudsmannamyndigheten. De framtida arbetsuppgifterna vid myndigheten innebär inte enbart verkställighet av bestämmelser i en landskapslag om ombudsmannamyndigheten. Skötseln av uppgifterna i fråga måste även kopplas samman med övrig landskapslagstiftning samt på Åland direkt gällande rikslagstiftning gällande de grupper i det åländska samhället, vilkas ställning och rättigheter ombudsmannamyndigheten anförtrotts uppdraget att verka för. Formuleringen av paragrafen tydliggör ombudsmannamyndighetens roll genom att specifikt ange dels vilka grupper som landskapslagen i fråga riktar sig till, dels vilka lagstadgade rättigheter som grupperna i fråga har och som ombudsmannamyndigheten ska främja och trygga genom sin verksamhet.
2 kap. Ombudsmannamyndighetens verksamhet
3 § Tryggande och främjande av den enskildes rätt till likabehandling Inledningsvis kan det, med hänvisning till redogörelsen i den allmänna motiveringen, konstateras att det råder delad behörighet inom ombudsmannamyndighetens verksamhetsfält när det gäller arbetet mot diskriminering. Därför inleds denna paragraf med en passus om landskapets behörighet som erinrar om denna omständighet.
Även inom de rättsområden som berörs av regleringen i 4-6 §§ nedan råder det delad behörighet varför även dessa paragrafer inleds med en passus som är formulerad på samma sätt som i denna paragraf. Man bör observera att med behörighet i 3-6 §§ åsyftas förvaltningsmässig behörighet i självstyrelselagens mening. Den behörighet som omnämns i 10 § har med utbildningsrelaterad kompetens att göra och utgör ett helt annat begrepp som inte ska sammanblandas med behörighetsbegreppet i 3-6 §§.
I paragrafen anges närmare vilka uppgifter som ska skötas av den tjänsteinnehavare vid ombudsmannamyndigheten som fått i uppdrag att arbeta för att för att diskrimineringen på Åland motverkas och förhindras i så stor utsträckning som möjligt. En motsvarande bestämmelse till bestämmelsen i 1 mom. finns i 6 § i landskapslagen om diskrimineringsombudsmannen. Förslaget innebär ingen ändring av nämnda 6 § i materiellt hänseende utan dess innehåll överförs till 3 § i landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet.
Ordalydelsen av bestämmelsen i 2 mom. motiveras av att blankettlagen om jämställdhet är uppbyggd i enlighet med en lagstiftningsmodell som gör att det är mest ändamålsenligt att konstruera bestämmelsen i fråga på det sätt som anges i förslaget till lagtext nedan. Vilka uppgifter, förutom de uppgifter som avses i 1 mom. 1-7 punkterna, det rör sig om i det här sammanhanget framgår indirekt ut rikets lag om jämställdhet mellan kvinnor och män (FFS 609/1986), som genom blankettlagen om jämnställdhet gjorts tillämplig på Åland. Som exempel kan nämnas en skyldighet för ombudsmannamyndigheten att ge råd och anvisningar till någon som har blivit utsatt för könsdiskriminering. Ett annat exempel kan vara en rätt för ombudsmannamyndigheten att inom sin behörighet göra kontroller på en arbetsplats för att se om jämställdhetslagstiftningens bestämmelser efterlevs på arbetsplatsen i fråga. Det är viktigt att framhålla att ombudsmannamyndigheten i arbetet mot könsdiskriminering även ska sköta sådana uppgifter som avses i 1 mom.
4 § Tryggande och främjande av barnets ställning och rättigheter I paragrafen anges närmare vilka uppgifter som ska skötas av den tjänsteinnehavare vid ombudsmannamyndigheten som fått i uppdrag att arbeta för att barnets ställning och rättigheter värnas och stärks på Åland. En motsvarande bestämmelse finns i 2 § i lagen om barnombudsmannen (FFS 1221/2004).
Barnets ställning och rättigheter på Åland bör åtminstone vara lika starka som i riket. Genom paragrafen kodifieras de skyldigheter som bör vara förknippade med ett barnombudsmannaskap. Bestämmelsen är en klar förbättring jämfört med den situation som rått hittills och som inneburit att det saknas bestämmelser om en barnombudsmans uppgifter. Det är viktigt att genom lag koncentrera ansvaret för skötseln av de uppgifter som avses i denna paragraf till en viss person. Det innebär i realiteten att man skapar goda förutsättningar för ett funktionellt barnombudsmannaskap i förenlighet med FN:s barnkonvention. De föreslagna bestämmelserna i paragrafen kommer att utgöra ett incitament för en effektivare bevakning av att landskapslagstiftningen på barnrättsområdet iakttas av berörda parter.
5 § Tryggande och främjande av klientens ställning och rättigheter inom socialvården I paragrafen anges närmare vilka uppgifter som ska skötas av den tjänsteinnehavare vid ombudsmannamyndigheten som fått i uppdrag att arbeta för att klientens ställning och rättigheter värnas och stärks på Åland. En motsvarande bestämmelse finns i 2e § i blankettlagen om socialvård. Förslaget innebär ingen ändring av nämnda 2e § i materiellt hänseende utan dess innehåll överförs till 5 § i landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet.
6 § Tryggande och främjande patientens ställning och rättigheter inom hälso- och sjukvården I paragrafen anges närmare vilka uppgifter som ska skötas av den tjänsteinnehavare vid ombudsmannamyndigheten som fått i uppdrag att arbeta för att patientens ställning och rättigheter värnas och stärks på Åland. En motsvarande bestämmelse finns i 11 § i lagen om patientens ställning och rättigheter, vilken tillämpas på Åland genom blankettlagen om patientens ställning och rättigheter. Förslaget innebär att det materiella innehållet i nämnda 11 § införs i 6 § landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet.
7 § Konsumentrådgivning Ur paragrafen framgår indirekt vilka uppgifter, rörande konsumentrådgivning, som ska skötas av den tjänsteman vilken fått i uppdrag att verka i egenskap av konsumentrådgivare vid ombudsmannamyndigheten. Uppgifterna framgår direkt av konsumentrådgivningslagen som återges i bilagan till lagförslaget. Paragrafen är formulerad på ett annat sätt jämfört med de övriga paragraferna i detta kapitel. Som konstateras i detaljmotiveringen till 10 § 2 mom. faller konsumentrådgivningen som sådan inom ramen för rikets lagstiftningsbehörighet eftersom det är att hänföra till rättsområdet för konsumentskydd enligt 27 § 10 punkten i självstyrelselagen. Således är denna paragraf utformad som en informationsbestämmelse.
3 kap. Administration och personal
8 § Anställningsförhållanden För att ombudsmannamyndigheten ska kunna verka i enlighet med intentionerna med denna lag måste det finnas personal som sköter de olika uppgifterna som ankommer på myndigheten. Eftersom ombudsmannamyndigheten utgör en del av landskapsförvaltningen och landskapet är tänkt att fungera som arbetsgivare åt personalen i fråga måste det finnas bestämmelser som klargör dessa omständigheter. Detta innebär att anställningsförhållandena vid myndigheten måste regleras. Således föreslår landskapsregeringen i 1 mom. att det vid ombudsmannamyndigheten finns personal i offentligrättsligt anställningsförhållande. Även personal i privaträttsligt anställningsförhållande kan finnas vid myndigheten. Formuleringen i momentet motiveras av att det huvudsakligen är tjänstemän som ska arbeta vid myndigheten men även av att det vid myndigheten kan finnas behov av att ha personal i privaträttsligt anställningsförhållande, t.ex. lokalvårdare.
Om inte annat bestäms i denna lag ska ombudsmannamyndigheten enligt 2 mom. sköta sådana uppgifter rörande myndighetens personal, vilka enligt tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland, nedan kallad tjänstemannalagen, ankommer på landskapsregeringen. Bestämmelsen motiveras av att landskapsförvaltningen i effektivitetssyfte ska vara decentraliserad så långt det bara är möjligt. Arbetet inom densamma blir därigenom funktionellt uppdelat. För att ärendehandläggningen inom förvaltningen ska vara så smidig som möjlig, ska följaktligen vissa typer av uppgifter skötas av den myndighet som vid en helhetsbedömning kan anses vara bäst skickad att göra detta. Uppgifterna i fråga omfattar tjänsteregleringar, utnämningar, beviljande av tjänstledighet, disciplinära åtgärder m.m., dock med vissa undantag som framgår av lagen i fråga. I enlighet med 2 mom. fattas beslut om förflyttning och omplacering av en tjänsteman inom ombudsmannamyndigheten av myndigheten själv.
Rätten att permittera personal ska enligt 3 mom. 1 punkten tillkomma landskapsregeringen. Permitteringar är så pass kännbara för de landskapsanställda att eventuella permitteringsbeslut måste föregås av en samlad bedömning av verksamheten inom hela landskapsförvaltningen innan det blir aktuellt att genomföra dem.
Enligt 3 mom. 2 punkten fattas beslut om förflyttning och omplacering av en tjänsteman till och från annan landskapsmyndighet av landskapsregeringen, dock med ombudsmannamyndighetens samtycke. Genom bestämmelsen om att landskapsregeringen fattar beslut om förflyttning och omplacering av tjänsteman mellan ombudsmannamyndigheten och annan landskapsmyndighet säkerställs landskapstjänstemannens anställningstrygghet på ett mer ändamålsenligt sätt. Detta eftersom det t.ex. vid indragning av en tjänst vid myndigheten måste prövas huruvida en förflyttning till annan tjänst inom landskapsförvaltningen, där landskapsregeringen har beslutanderätt, finns tillgänglig innan en uppsägning kan verkställas (se 38 § i tjänstemannalagen). Bestämmelsen möjliggör även ett mer flexibelt system för arbetsgivaren, eftersom kompetent personal som annars skulle ha kunnat sägas upp på grund av att en tjänst inte finns tillgänglig inom ombudsmannamyndigheten, kan flyttas till landskapsregeringens allmänna förvaltning eller till någon annan landskapsmyndighet där landskapsregeringen har beslutanderätt i förflyttnings- och omplaceringsfrågor.
Enligt 3 mom. 3 punkten ska beslut i fråga om den tjänsteman som med stöd av 14 § förordnas till myndighetschef fattas av landskapsregeringen, Bestämmelsen syftar till att motverka en situation där myndighetschefen t.ex. beviljar tjänstledighet åt sig själv. Det är även i det här sammanhanget viktigt att påpeka att bestämmelsen inte lämnar utrymme för landskapsregeringen att otillbörligen påverka ombudsmannamyndighetens arbete i sak.
9 § Tjänster vid ombudsmannamyndigheten Genom paragrafens 1 mom. blir det möjligt att inrätta de tjänster som behöver finnas vid ombudsmannamyndigheten för att dess verksamhet ska kunna upprätthållas på ett ändamålsenligt sätt. Formuleringen innebär en viss flexibilitet i så motto att tjänstebenämningen och därmed resp. tjänstemans primära ansvarsområde kan fastställas i samband med att tjänsten inrättas. Det blir genom bestämmelsen även möjligt att ändra tjänstebenämningen om det framdeles skulle finnas behov av detta.
Bestämmelserna i 2 mom. om krav på utlåtande av landskapsregeringen inför inrättande och indragning av tjänst motsvaras av liknande bestämmelser i 2 § 3 mom. landskapslagen om diskrimineringsombudsmannen. I och med att den lagen föreslås upphävd överförs dessa bestämmelser till landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet. Bestämmelserna i fråga är nya och de förekommer förutom i landskapslagen om diskrimineringsombudsmannen med vissa modifikationer även i ett antal andra landskapslagar. De har införts i landskapslagstiftningen som ett led i den omorganisation av landskapsförvaltningen som genomförts för att underlätta principerna om god förvaltning. Begreppet behovsutredning är centralt i sammanhanget och har sin grund i de ändringar av tjänstemannalagen som Ålands lagting nyligen antagit.[1] I landskapsregeringens lagförslag rörande regleringar av tjänster och semester (lagförslag nr 11/2012-2013) konstateras bl.a. följande:
”Landskapsregeringens målsättning har varit att genom införandet av detaljerade bestämmelser främja förverkligandet av principerna för god förvaltning. Principerna har sin grund i förvaltningens lagbundenhet som utgör grundbulten i rättsordningen enligt rättsstatsprincipen. De framgår även av 2 kapitlet i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland, särskilt lagens 4 § som omfattar jämlikhetsprincipen, ändamålsbundenhetsprincipen, objektivitetsprincipen, proportionalitetsprincipen och principen om tillitsskydd. Principerna är gällande i all förvaltningsverksamhet, inte endast vid bemötandet av dem som uträttar ärenden hos förvaltningen.
En behovsutredning vars innehåll regleras i tjänstemannalagen föreslås bli obligatorisk för att tydliggöra bundenheten till inrättandets eller indragningens ändamål, det vill säga en organisation av förvaltningen utgående från principerna för god förvaltning. Förvaltningen ska organiseras på ett sätt som är ändamålsenligt utgående från förvaltningens uppgifter enligt vad som gäller enligt lag och enligt de ytterligare riktlinjer som lagtinget fastslår i budgeten. Grunderna för tjänsteregleringar ska vara sakliga.” [2]
10 § Behörighetskrav Det är viktigt att uppgifterna som hänför sig till kärnverksamheten vid ombudsmannamyndigheten sköts att kvalificerad personal som uppfyller vissa lagstadgade behörighetskrav. Därigenom kan de samhällsgruppers intressen, som bestämmelserna i denna lag syftar till att slå vakt om, främjas och tryggas på bästa sätt. Behörighetskraven specificeras genom bestämmelserna 1 mom. Behörighetskraven i 1 mom. motsvarar det behörighetskrav som gäller för tjänst som avdelnings- och byråchef inom landskapsregeringens allmänna förvaltning.
När det gäller tjänsten som konsumentrådgivare är kraven i fråga formulerade på ett annat sätt jämfört med de två övriga tjänsterna. Det hänger samman med att konsumentrådgivningen som sådan faller inom ramen för rikets lagstiftningsbehörighet av de skäl som angivits ovan i detaljmotiveringen till 7 § Bestämmelsen rörande konsumentrådgivarens behörighetskrav i 2 mom. är följaktligen utformad som en informationsbestämmelse.
I 3 mom. finns bestämmelser om vilka behörighetkrav som ska gälla för övriga tjänster vid ombudsmannamyndigheten, förutsatt att de inrättas. Hänvisningen till 4b § i tjänstemannalagen innebär att en tjänst får inrättas med beviljade anslag om det finns ett långsiktigt behov av tjänsten. Beslutet om inrättande av tjänst ska förutom behörighetskrav även innehålla budgethänvisning, datum för när tjänsten inrättas samt tjänstebenämning, organisatorisk placering, tjänsteuppgifter, arbetstid och avlöningsgrund.
Till beslutet ska en behovsutredning som sammanställts i enlighet med bestämmelserna i tjänstemannalagen bifogas. Om beslutet grundar sig på faktorer som inte framgår av behovsutredningen ska dessa framgå av beslutets motiveringar. En tjänstebeskrivning kan antas för tjänsten. I arbetsordningen kan närmare fastslås hur tjänsten placeras organisatoriskt.
Det är möjligt att ge dispens från fastställda behörighetskrav enligt 5a § i tjänstemannalagen, till den del behörighetskraven avser sådana krav som landskapet har behörighet att lagstifta om.[3]
11 § Arbetsordning För att ytterligare framhålla ombudsmannamyndighetens oberoende ställning i förhållande till centralförvaltningen anser landskapsregeringen att myndigheten ska ha rätt att besluta i de flesta frågor som gäller dess interna förvaltning utan ingripande från landskapsregeringen. Landskapsregeringen föreslår därför att ombudsmannamyndigheten ska anta en arbetsordning genom vilken myndigheten får bestämma om sin förvaltning, till den del det gäller myndighetens organisation, handläggningsrutiner och uppgiftsfördelning samt användningen av beslutanderätten. Vid fastställande av arbetsordningen ska en jämn arbetsbelastning mellan de anställda vid myndigheten eftersträvas.
Fördelen med ett krav på reglering av frågor rörande delegering och därmed sammanhängande ansvar i arbetsordningen är att det skapar förutsättningar för en klar och välfungerande ansvarsfördelning inom ombudsmannamyndigheten.
Som anförs nedan i detaljmotiveringen till 16 § nedan kan dock den närmare hanteringen och regleringen av ombudsmannamyndighetens ekonomiförvaltning och vissa ärenden som hänför sig till tjänstekollektivavtalen framdeles bestämmas av landskapsregeringen.
12 § Verksamhetsberättelse Enligt paragrafen ska ombudsnannamyndigheten årligen överlämna en verksamhetsberättelse över det gångna kalender-året till landskapsregeringen. Verksamhetsberättelsen ska innehålla uppgifter om bland annat de ärenden som behandlats under verksamhetsåret. En verksamhetsberättelse bör överlämnas till landskapsregeringen senast i samband med att budgetberedningen för nästa år sätts igång, dvs. senast i mars-april månad året efter verksamhetsåret. En motsvarande bestämmelse finns i 8 § i landskapslagen om diskrimineringsombudsmannen.
13 § Myndighetens ledning Arbetet vid ombudsmannamyndigheten måste ledas och organiseras så att myndigheten som helhet kan fungera ändmålsenligt och rationellt till nytta för i första hand den enskilde. Därför föreslår landskapsregeringen i denna paragraf att det vid ombudsmannamyndigheten ska finnas en myndighetschef som leder och utvecklar myndighetens verksamhet och ansvarar för att fastställda mål uppnås.
14 § Förordnande som myndighetschef Till skillnad från hur det förhåller sig vid Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet ska det vid ombudsmannamyndigheten inte finnas en särskilt inrättad tjänst som myndighetschef. Tanken är i stället att någon av de vid ombudsmannamyndigheten verksamma tjänstemännen, vid sidan av sitt ombudsmannauppdrag, även ska ha en chefsfunktion som baserar sig på ett särskilt förordnande av landskapsregeringen. Detta är i överenstämmelse med den principiella strukturrationaliserande utgångspunkt, som ligger till grund för landskapsregeringens förslag och enligt vilken uppgifter ska samordnas under en tjänstemans ansvar så långt det bara är möjligt. Genom bestämmelsen i 1 mom. uppnås den samordning som landskapsregeringen eftersträvar.
Landskapsregeringen bedömer att en myndighetschef måste vara kunnig och erfaren på sitt område och därtill besitta goda ledaregenskaper som kännetecknas av bl.a. hög social kompetens samt god samarbetsförmåga. Vidare måste en myndighetschef ha en god framförhållning allteftersom samhällsutvecklingen framskrider. I det här sammanhanget är det till fördel med ett roterande ledarskap vid ombudsmannamyndigheten eftersom omvärlden ständigt undergår förändringar som man i egenskap av myndighetschef bör hålla sig a jour med, något som kan vara mycket krävande. Att lagstifta utgående från en princip om roterande ledarskap kan vara av avgörande betydelse om det ska vara möjligt att genomföra de eventuella förändringar inom ombudsmannamyndighetens verksamhet som krävs, för att myndigheten fortsättningsvis ska kunna fylla en ändamålsenlig funktion i det åländska samhället. Mot bakgrund av detta har bestämmelsen i 2 mom. intagits i förslaget. Härigenom får landskapsregeringen ett lagstiftningsmässigt instrument som gör det möjligt att förordna någon till myndighetschef under en begränsad tid. Landskapsregeringen anser att det är lämpligt med en övre tidsgräns på fem år. Att landskapsregeringen valt den i momentet specifika formuleringen ”högst fem år” beror på att det kan finnas särskilda skäl som i vissa fall motiverar att tiden bara sätts till t.ex. tre år. Samtidigt är det viktigt att framhålla att en viss kontinuitet i arbetet förutsätter att förordnandetiden i regel inte får bli för kort. Det kan tilläggas att bestämmelsen inte hindrar landskapsregeringen från att utfärda ett nytt tidsbegränsat chefsförordnande för samma tjänsteman.
15 § Myndighetschefens uppgifter Genom denna paragraf anges närmare vilka uppgifter som ankommer på den tjänsteman vid ombudsmannamyndigheten som av landskapsregeringen förordnats till myndighetschef. Det är inte tillräckligt med bestämmelser som enbart föreskriver vilka rättigheter och skyldigheter en myndighet har och hur myndigheten som sådan ska agera i olika situationer. För att lagstiftningen ska bli heltäckande och kunna verkställas på ett för medborgarna rättssäkert sätt krävs även bestämmelser som tydligt utvisar vem vid myndigheten som ska ha rätt att fatta beslut å myndighetens vägnar. I t.ex. 8 § 2 mom. i lagförslaget nedan föreskrivs bl.a. att vid ombudsmannamyndigheten ska, om inte annat bestäms i denna lag, sådana uppgifter rörande myndighetens personal skötas, vilka enligt tjänstemannalagen ankommer på landskapsregeringen. Denna bestämmelse är att hänföra till den kategori av bestämmelser som riktar sig till ombudsmannamyndigheten som sådan. Genom den komplettering, som bestämmelsen i denna paragrafs 1 mom. utgör, klargörs närmare vem som ska sköta sådana uppgifter som avses i den exemplifierande 8 § ovan.
Genom bestämmelsen i 2 mom. preciseras ytterligare vilka uppgifter som huvudsakligen avses i 1 mom. och som ska ankomma på myndighetschefen. Även andra rättigheter som tillerkänns ombudsmannamyndigheten som sådan, t.ex. rätten att ingå avtal i enlighet med 21 § knyts genom bestämmelserna i 3 mom. till myndighetschefen. Myndighetschefen ska således anta en arbetsordning för ombudsmannamyndigheten, årligen till landskapsregeringen överlämna ett förslag till budget och en i anslutning därtill uppgjord verksamhetsplan. Myndighetschefen ska även årligen till landskapsregeringen överlämna en verksamhetsberättelse i samband med ombudsmannamyndighetens bokslut samt inrätta och indra i 9 § 2 mom. avsedda tjänster.
I övrigt ska myndighetschefen kära och svara i enlighet med bestämmelserna i 22 § samt på ombudsmannamyndighetens vägnar motta stämningsansökningar och andra delgivningar.
För att säkerställa kontinuiteten i myndighetsarbetet är det viktigt att någon annan behörig person kan överta myndighetschefens uppgifter i händelse av att han eller hon t.ex. sjukskriver sig eller beviljas tjänstledighet. Av den anledningen föreslår landskapsregeringen i 4 mom. att en annan tjänsteman vid ombudsmannamyndigheten kan fullgöra de uppgifter som ankommer på myndighetschefen, i enlighet med vad som bestämts i arbetsordningen, när myndighetschefen är förhindrad att fullgöra uppgifterna i fråga. Beslutet kan avse samtliga uppgifter eller endast en del av uppgifterna.
16 § Särskilda administrativa uppgifter Fastän ombudsmannamyndigheten ska vara oberoende bör den, på samma sätt som för närvarande är fallet med diskrimineringsombudsmannen, kunna få vägledning av landskapsregeringen när det gäller vissa finansiella frågor, såsom upphandling och betalning, samt vissa personalfrågor. Det är lämpligt att en del uppgifter, såsom behandling av ärenden om ålders- och andra lönetillägg, sköts av avtals- och pensionsbyrån vid den allmänna förvaltningens finansavdelning. Därför föreslås att landskapsregeringen ska ha möjlighet att utfärda bestämmelser om ombudsmannamyndighetens ekonomiförvaltning och om ärenden som innebär tillämpning av tjänstekollektivavtalen samt överta skötseln av dessa uppgifter. Därvid bör naturligtvis landskapsregeringen vinnlägga sig om att inte påverka den ombudsmannaverksamhet som myndigheten ska ha i enlighet med denna lag. Motsvarande bestämmelser finns i 4 § landskapslagen om diskrimineringsombudsmannen.
4 kap. Sakkunnigorgan
17 § Ombudsmannanämnd Likabehandlings-, barnrätts-, klient- och patientfrågor omfattar många olika sektorer inom samhället och en framgångsrik skötsel av dem kräver därför breda insikter och erfarenheter. Detta understryker i sin tur behovet av ett organ som kan bidra med råd, synpunkter och erfarenheter som är värdefulla för ombudsmannamyndigheten. Landskapsregeringen föreslår därför i 1 mom. att ett sådant organ ska tillsättas redan i samband med att denna lag träder i kraft och att organet ska benämnas ombudsmannanämnden. Enligt landskapsregeringens förslag ska nämnden inte ha några egentliga myndighetsuppgifter utan ha karaktären av ett rådgivande organ vars uppgift är att bistå ombudsmannamyndigheten i dess verksamhet. I nämnden ska ingå medlemmar som företräder olika intresseinriktningar inom ombudsmannamyndighetens verksamhetsområde, med undantag för konsumentrådgivningen.
Med stöd av bestämmelsen i 2 mom. utfärdar landskapsregeringen i landskapsförordning närmare bestämmelser om ombudsmannanämndens sammansättning, mandattid, arvoden och uppgifter samt kompetenskraven för nämndens medlemmar.
18 § Konsumenttvistenämnd Bestämmelsen i denna paragraf är en informationsbestämmelse och har intagits i förslaget till följd av att verksamheten vid ombudsmannamyndigheten även ska innefatta konsumentrådgivning.
Konsumenttvistenämnden är ett oavhängigt och opartiskt rättsskyddsorgan som behandlar konsumenttvister. Nämnden ger rekommendationer i frågor som bland annat gäller tvister i konsument-, hyres- och bostadsköpsärenden. Nämnden kan också avge utlåtanden till domstolarna när dessa behandlar fall som hör till nämndens behörighet. Nämnden är tillsatt av Ålands landskapsregering med stöd av bestämmelsen i 30 § 10 punkten självstyrelselagen.[4]
Behandlingen i nämnden är gratis. Verksamheten bekostas av landskapets budgetmedel. Parterna ska dock själva stå för kostnaderna för de utredningar som behövs för klarläggning av fallet. Detta slags kostnader är normalt betydligt lägre än om fallet behandlas i domstol. Typiska kostnader för parterna i ärendet består av telefonsamtal, brevporto och kopiering av dokument som t.ex. fakturor. Handläggningstiden för ärendena i konsument-tvistenämnden har under de senaste åren varierat mellan sex och fjorton månader, beroende på ärendets art.
5 kap. Särskilda bestämmelser
19 § Avgifter Bestämmelsen i 1 mom. är utformad i enlighet med principen för god förvaltning. Till god förvaltning, som är en garanterad, grundläggande rättighet, hör att rådgivningen ska vara gratis. I 5 § 2 mom. i förvaltningslagen för landskapet Åland, vilken i tillämpliga delar ska iakttas i ombudsmannamyndighetens verksamhet kommer denna princip till klart uttryck: ”Myndigheten skall lämna upplysningar och ge vägledning till enskilda i frågor som är av en sådan natur att de handläggs inom förvaltningen. Detta skall ske i den utsträckning som det är lämpligt och skäligt med hänsyn till frågans natur, den enskildes behov av hjälp, verksamheten inom myndigheten och tjänstemännens förutsättningar att fullgöra sina arbetsuppgifter. Den rådgivning som myndigheten tillhandahåller enligt momentet är avgiftsfri.”
Bestämmelsen i 2 mom. är precis som bestämmelserna i 7 §, 10 § 2 mom. och 18 § formulerad som en informationsbestämmelse eftersom den berör avgifter relaterade till konsumentrådgivningen som ovan konstaterats är en del av konsumentskyddet vilket ankommer på riket att lagstifta om. I förarbetena till 6 § i konsumentrådgivningslagen anförs att: ”Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll regleringen i den gällande konsumentrådgivningslagen. Sedvanliga tjänster inom konsumentrådgivningen ska i regel vara avgiftsfria. Enligt 2 mom. ska magistraten emellertid kunna uppbära en avgift för prestationer som orsakar särskilda kostnader. En avgift kan behöva tas ut hos klienten när det i syfte att reda ut en enskild konflikt måste t.ex. inhämtas sakkunnigutlåtanden eller andra utredningar som föranleder stora kostnader. I sådana fall måste magistraten förklara situationen för konsumenten och informera konsumenten om att en avgift kommer att tas ut av honom eller henne. Vidare kan det, om konsumentrådgivaren t.ex. på begäran tillhandahåller utbildning för näringsidkare, förutsättas att magistraten ersätts för rådgivarens arbetsinsats och för de särskilda kostnader som medförts av tillhandahållandet av utbildning. Den vanliga informationen och rådgivningen ska vara avgiftsfria för näringsidkarna. Om några avgifter togs ut för prestationerna skulle detta ske i enlighet med lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). I fråga om avgifter skulle samtliga bestämmelser i lagen om grunderna för avgifter till staten vilka gäller bl.a. de allmänna principerna beträffande avgiftsbelagda prestationer och avgifternas storlek samt behörighet liksom även indrivning av avgifter och ändringssökande som gäller avgifter äga tillämpning.”
Mot bakgrund av det som anförts i den allmänna motiveringen ska det som konsumentrådgivningslagen föreskriver på Åland framdeles avse ombudsmannamyndigheten, utgående från de ramar som anges i 30 § 11 punkten självstyrelselagen och den nya överenskommelseförordning, vars utfärdande landskapsregeringen avser att anhålla om hos justitieministeriet.
20 § Skyldighet att lämna uppgifter till ombudsmannamyndigheten För att arbetet vid ombudsmannamyndigheten ska kunna skötas med framgång måste myndigheten få tillgång till information som är av relevans med hänsyn till myndighetens verksamhet. Ombudsmannamyndigheten ska ha rätt att av andra myndigheter avgiftsfritt få den information som behövs för skötseln av uppdraget. Rätten att få information avser myndigheternas offentliga handlingar, såsom olika planer och publikationer. Vid tillämpningen av denna bestämmelse ska vad som föreskrivs i landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet iakttas. En motsvarande bestämmelse finns i 7 § i landskapslagen om diskrimineringsombudsmannen.
21 § Avtal För att ombudsmannamyndigheten ska kunna sköta sin verksamhet på ett ändamålsenligt sätt bör den självständigt kunna ingå avtal om till exempel köp, leasing och hyra inom ramen för sin ordinarie verksamhet. Det får bedömas från fall till fall vad som är inom ramen för den ordinarie verksamheten. Inköp av kontorsmaterial är helt klart inom ramen för den ordinarie verksamheten, medan inköp av fastigheter inte är det. En motsvarande bestämmelse finns i 5 § 1 mom. i landskapslagen om diskrimineringsombudsmannen.
Konsumentrådgivningslagen gäller direkt på Åland, med beaktande av vad som följer av självstyrelselagens bestämmelser i 30 § 10 och 11 punkterna. Därför är det viktigt att myndighetens rätt att sluta avtal i landskapslag måste regleras på ett sådant sätt att rikslagstiftningen, till den del det gäller konsumentrådgivning, inte åsidosätts vilket skulle utgöra en behörighetsöverskridning. Av den anledningen har passusen inom landskapets behörighet intagits i förslaget eftersom konsumentrådgivningen ingår i myndighetsverksamheten.
22 § Företrädande av landskapet Utgående från den oberoende ställning ombudsmannamyndigheten föreslås få inom landskapsförvaltningen bör myndigheten även kunna företräda landskapet i de angelägenheter som hör samman med myndighetens uppgifter. Landskapsregeringen föreslås dock kunna företräda landskapet om så skulle önskas. En motsvarande bestämmelse finns i 5 § 2 mom. i landskapslagen om diskrimineringsombudsmannen. Passusen inom landskapets behörighet har tagit med i paragrafen för att säkerställa att ombudsmannamyndighetens rätt att kära och svara i domstol inte genom landskapslag regleras på ett sådant sätt att bestämmelsen i 3 § 2 mom. konsumentrådgivningslagen åsidosätts (se bilagan nedan).
6 kap. Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser
23 § Ikraftträdande Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför i 1 mom. att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.
I 2 mom. har det intagits en bestämmelse varigenom landskapslagen om diskrimineringsombudsmannen upphävs när landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet träder i kraft. Bestämmelsen i motiveras av att en dubbelreglering annars skulle uppkomma.
24 § Övergång från diskrimineringsnämnd till ombudsmannanämnd Landskapsregeringen föreslår i 1 mom. att diskrimineringsnämnden fortsätter med sin verksamhet enligt de tidigare gällande bestämmelserna till dess att landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet träder i kraft. Därigenom undviks eventuella oklarheter om hur länge diskrimineringsnämnden har mandat att verka.
För att ombudsmannamyndighetens arbete ska kunna fungera redan vid ikraftträdandet måste en del förberedande arbete utföras. Därför föreslår landskapsregeringen i 2 mom. att ombudsmannanämnden kan tillsättas innan landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet träder i kraft. Vid tillsättande ska bestämmelserna i 17 § iakttas i tillämpliga delar. Någon formell beslutanderätt får således ombudsmannanämnden inte innan landskapslagen i fråga har trätt i kraft.
25 § Överföring av ärenden, avtal, rättigheter och skyldigheter Bestämmelsen i 1 mom. innebär att ombudsmannamyndigheten övertar handläggningen av ärenden som vid lagens ikraftträdande är anhängiga hos och handläggs av
1) diskrimineringsombudsmannen,
2) klient- och patientombudsmannen,
3) den tjänsteman vid landskapsregeringens social- och miljöavdelning som utsetts till att handlägga barnrättsärenden och
4) konsumentrådgivaren.
Enligt 2 mom. överförs på motsvarande sätt även avtal, rättigheter och skyldigheter som är att hänföra till resp. myndighetsuppdrag till ombudsmannamyndigheten.
26 § Indragning och inrättande av tjänster, förflyttning av personal samt förordnanden Genom bestämmelserna i 1 och 2 mom. förflyttas den personal som är i offentligrättsligt anställningsförhållande till landskapet och som har sådana arbetsuppgifter som huvudsakligen hänför sig till tillämpningsområdet för denna lag till ombudsmannamyndigheten, när denna lag träder i kraft. Förflyttningen sker så att förmåner, rättigheter och skyldigheter som är att hänföra till resp. tjänsteinnehavare bibehålls men kan innebära att de som berörs erhåller nya tjänstebenämningar.
Bestämmelsen i 3 mom. syftar till att göra det möjligt att starta upp verksamheten vid ombudsmannamyndigheten med utgångspunkt från att det redan från början är klart vem som ska axla det för det fortsatta myndighetsarbetet så viktiga chefsansvaret.
2. Landskapslag om ändring av 4 och 6 §§ landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män
4 § Eftersom den nuvarande diskrimineringsombudsmannen enligt de föreslagna bestämmelserna i landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet kommer att ingå i ombudsmannamyndigheten är det viktigt att ersätta ordet ”diskrimineringsombudsmannen” med orden ”Ålands ombudsmannamyndighet”. Därigenom blir det åländska regelverket begreppsmässigt konsekvent.
6 § Ändringen i denna paragraf föreslås av samma skäl som ligger till grund för den föreslagna ändringen av 4 § i denna lag.
3. Landskapslag om ändring av 10 och 11 §§ landskapslagen om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland
10 § Tillsyn Samma principiella resonemang, som förs vad beträffar ändringen av 4 och 6 §§ i blankettlagen om jämställdhet ligger till grund för den föreslagna ändringen av denna paragraf.
11 § Vite Samma principiella resonemang, som förs vad beträffar ändringen av 4 och 6 §§ i blankettlagen om jämställdhet ligger till grund för den föreslagna ändringen av denna paragraf.
4. Landskapslag om ändring av 2e § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård
2e § Denna ändring, som även är av språklig karaktär, föreslås eftersom de uppgifter som sköts av klient- och patientombudsmannen enligt de nuvarande bestämmelserna i denna lag, ska skötas av ombudsmannamyndigheten i enlighet med bestämmelserna i landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet. Genom denna ändring förhindrar man att det uppstår ett oklart rättsläge med oändamålsenliga dubbelregleringar.
5. Landskapslag om ändring av 2 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och rättigheter
2 § Samma principiella resonemang som förs vad beträffar ändringen av 2e § i blankettlagen om socialvård ligger till grund för den föreslagna ändringen av denna paragraf, som även den är av språklig karaktär.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om Ålands ombudsmannamyndighet
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Inledande bestämmelse
Ålands ombudsmannamyndighet är en oberoende myndighet som är administrativt underställd landskapsregeringen. Med ombudsmannamyndigheten avses nedan Ålands ombudsmannamyndighet.
2 §
Övergripande målsättning
Ombudsmannamyndigheten ska verka för att främja och trygga
1) den enskildes rätt till likabehandling i enlighet med landskapslagen (2005:66) om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland,
2) den enskildes rätt till likabehandling i enlighet med landskapslagen (1989:27) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män,
3) barns ställning och rättigheter i enlighet med denna lag,
4) klientens ställning och rättigheter inom socialvården i enlighet med landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård samt
5) patientens ställning och rättigheter inom hälso- och sjukvården i enlighet med landskapslagen (1993:61) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och rättigheter.
Ombudsmannamyndigheten verkar genom konsumentrådgivning även för att främja och trygga konsumenters intressen i enlighet med vad som föreskrivs särskilt.
2 kap.
Ombudsmannamyndighetens verksamhet
3 §
Tryggande och främjande av den enskildes rätt till likabehandling
Inom landskapets behörighet ska ombudsmannamyndigheten motverka och förhindra diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning genom att
1) ge råd och på andra sätt medverka till att den som utsatts för diskriminering kan driva klagomål och på annat sätt tillvarata sina rättigheter,
2) genomföra oberoende undersökningar och offentliggöra oberoende rapporter om diskriminering,
3) lämna rekommendationer i frågor som rör diskriminering,
4) övervaka praxis, tjänstekollektivavtal, principdokument och stadgor angående tjänstemännens anställningsförhållanden,
5) föra en dialog med åländska frivilligorganisationer som har ett intresse av att diskriminering motverkas,
6) informera om bestämmelser angående diskriminering samt
7) sträva till att ingå förlikning mellan parterna om förlikningen kan antas inverka förebyggande i avsikt att förhindra framtida diskriminering.
Inom landskapets behörighet ska ombudsmannamyndigheten även motverka och förhindra diskriminering på grund av kön genom att sköta de uppgifter som avses i 1 mom. 1-7 punkterna samt de uppgifter som ankommer på ombudsmannamyndigheten i enlighet med vad som följer av bestämmelserna i den i 1 § 1 mom. 2 punkten avsedda landskapslagen.
4 §
Tryggande och främjande av barnets ställning och rättigheter
Inom landskapets behörighet ska ombudsmannamyndigheten trygga och främja barnets ställning och rättigheter genom att
1) bedöma hur barnets intressen och rättigheter omsätts i praktiken samt följa barns och ungdomars levnadsförhållanden,
2) bevaka lagstiftningen och det samhälleliga beslutsfattandet samt bedöma deras effekter på barnets välfärd,
3) genom initiativ, råd och anvisningar påverka det samhälleliga beslutsfattandet i frågor som gäller barnet och driva på att barnets intressen tillvaratas i samhället,
4) upprätthålla kontakter med barn och ungdomar och förmedla deras synpunkter till beslutsfattarna,
5) utveckla former för samarbete mellan olika aktörer,
6) förmedla information om barnfrågor till barn, till människor som arbetar med barn, till myndigheter och till allmänheten samt
7) på olika sätt främja fullgörandet av den av Förenta Nationernas generalförsamling antagna konventionen om barnets rättigheter (FördrS 59–60/1991).
5 §
Tryggande och främjande av klientens ställning och rättigheter inom socialvården
Inom landskapets behörighet ska ombudsmannamyndigheten trygga och främja klientmedverkan och förtroendefulla klientrelationer samt klientens rätt till god service och gott bemötande inom socialvården genom att
1) ge klienten råd i frågor som gäller tillämpningen av bestämmelser om klientens ställning och rättigheter inom socialvården,
2) bistå klienten med att framställa anmärkningar som avses i 23 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000),
3) informera om klientens rättigheter,
4) även i övrigt i sitt arbete främja klientens rättigheter så att de blir tillgodosedda samt
5) följa hur klientens ställning och rättigheter utvecklas på Åland och årligen till landskapsregeringen avge en redogörelse för detta.
6 §
Tryggande och främjande av patientens ställning och rättigheter inom hälso- och sjukvården
Inom landskapets behörighet ska ombudsmannamyndigheten trygga och främja patientmedverkan och förtroendefulla patientrelationer samt patientens rätt till god service och gott bemötande inom hälso- och sjukvården genom att
1) ge patienten råd i frågor som gäller tillämpningen av bestämmelser om patientens ställning och rättigheter inom hälso-, och sjukvården,
2) bistå patienten med att framställa anmärkningar som avses i 10 § i lagen om patientens ställning och rättigheter (FFS 785/1992),
3) informera om patientens rättigheter,
4) även i övrigt arbeta för att främja patientens rättigheter och för att de blir tillgodosedda samt
5) följa hur patientens ställning och rättigheter utvecklas på Åland och årligen till landskapsregeringen avge en redogörelse för detta.
7 §
Konsumentrådgivning
Vid ombudsmannamyndigheten sköts uppgifter som hänför till konsumentrådgivning i enlighet med bestämmelserna i 2 och 3 mom.
Bestämmelser om konsumentrådgivning finns i lagen om konsumentrådgivning (FFS 800/2008), nedan kallad konsumentrådgivningslagen.
Bestämmelser om hur uppgifter som hänför till konsumentrådgivning ska skötas på Åland finns i 30 § 11 punkten självstyrelselagen (1991:71) för Åland.
3 kap.
Administration och personal
8 §
Anställningsförhållanden
Vid ombudsmannamyndigheten finns personal i offentligrättsligt anställningsförhållande. Även personal i privaträttsligt anställningsförhållande kan finnas vid myndigheten.
Om inte annat bestäms i denna lag ska ombudsmannamyndigheten sköta
sådana uppgifter rörande myndighetens personal, vilka enligt tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland, nedan kallad tjänstemannalagen, ankommer på landskapsregeringen.
Landskapsregeringen fattar beslut i fråga om
1) permittering av ombudsmannamyndighetens personal,
2) förflyttning och omplacering av en tjänsteman eller arbetstagare till och från annan landskapsmyndighet, dock med ombudsmannamyndighetens samtycke samt
3) den tjänsteman som avses i 14 §.
9 §
Tjänster vid ombudsmannamyndigheten
För skötseln av de uppgifter som avses i 2 kap. inrättar landskapsregeringen tjänster vid ombudsmannamyndigheten. Vilka tjänster som ska finnas vid ombudsmanamyndigheten då denna lag träder i kraft bestäms närmare av landskapsregeringen i enlighet med vad som följer av bestämmelserna i 6 kap.
Andra tjänster än de i 1 mom. angivna tjänsterna inrättas och indras av ombudsmannamyndigheten efter att landskapsregeringens utlåtande inhämtats. För de tjänster som ombudsmannamyndigheten har för avsikt att inrätta eller indra ska behovsutredningar som sammanställts enligt tjänstemannalagen överlämnas till landskapsregeringen i samband med ombudsmannamyndighetens budgetförslag. Landskapsregeringen ska avge utlåtande efter att förslaget till budget överlämnats till lagtinget och senast en månad efter att lagtinget fastställt budgeten. Om ombudsmannamyndigheten har för avsikt att fatta beslut om inrättande eller indragning inom gällande budget kan behovsutredningen överlämnas vid en annan tidpunkt och landskapsregeringen ska avge utlåtande inom tre månader.
10 §
Behörighetskrav
Om inte annat följer av denna lag är behörighetskravet för de i 9 § 1 mom. avsedda tjänsterna en vid universitet eller högskola, som är erkänd av nationell utbildningsmyndighet, avlagd examen med en för tjänsten i fråga lämplig inriktning.
Bestämmelser om behörighetskraven för den som tillhandahåller konsumentrådgivning finns i konsumentrådgivningslagen.
Behörighetskraven för sådana i 9 § 2 mom. avsedda tjänster fastställs i samband med att dessa tjänster inrättas. Då tjänsterna i fråga inrättas ska bestämmelserna i 4b § i tjänstemannalagen iakttas.
11 §
Arbetsordning
Vid ombudsnannamyndigheten ska det antas en arbetsordning. Genom arbetsordningen utfärdas närmare bestämmelser om myndighetens organisation, handläggningsrutiner och uppgiftsfördelning samt om användningen av beslutanderätten.
12 §
Verksamhetsberättelse
Från ombudsnannamyndigheten ska årligen en verksamhetsberättelse över det gångna kalenderåret överlämnas till landskapsregeringen.
13 §
Myndighetens ledning
Vid ombudsmannamyndigheten ska det finnas en myndighetschef. Myndighetschefen leder och utvecklar myndighetens verksamhet och ansvarar för att fastställda mål uppnås.
14 §
Förordnande som myndighetschef
Landskapsregeringen förordnar en tjänsteman vid ombudsmannamyndigheten till myndighetschef för att vid sidan av sina övriga uppgifter sköta myndighetschefens uppgifter enligt denna lag.
Det i 1 mom. avsedda förordnadet ska avse en viss tid, dock högst fem år. Senast ett halvår innan förordnandet löpt ut ska landskapsregeringen ta ställning till vilken tjänsteman vid ombudsmannamyndigheten som ska förordnas att sköta de uppgifter som ankommer på myndighetschefen.
15 §
Myndighetschefens uppgifter
Myndighetschefen fattar beslut i de ärenden som rör administration och personal, om inte en annan tjänsteman enligt lag eller arbetsordningen getts en sådan beslutanderätt.
Myndighetschefen ska
1) anta en arbetsordning för ombudsmannamyndigheten,
2) årligen till landskapsregeringen överlämna ett förslag till budget och en i anslutning därtill uppgjord verksamhetsplan,
3) årligen till landskapsregeringen överlämna en verksamhetsberättelse i samband med ombudsmannamyndighetens bokslut,
4) inrätta och indra sådana i 9 § 2 mom. avsedda tjänster,
5) kära och svara i enlighet med bestämmelserna i 22 § samt
6) på ombudsmannamyndighetens vägnar motta stämningsansökningar och andra delgivningar.
Myndighetschefen kan även vid behov sluta avtal i enlighet med bestämmelserna i 21 §.
När myndighetschefen är förhindrad att fullgöra sina lagstadgade uppgifter kan en annan tjänsteman vid ombudsmannamyndigheten, i enlighet med vad som bestämts i arbetsordningen, fullgöra de uppgifter som ankommer på myndighetschefen. Beslutet kan avse samtliga uppgifter eller endast en del av uppgifterna.
16 §
Särskilda administrativa uppgifter
Landskapsregeringen kan utfärda närmare bestämmelser om ombudsmannamyndighetens ekonomiförvaltning och om ärenden hos myndigheten som hänför sig till tjänstekollektivavtalen samt överta skötseln av uppgifter som är relaterade därtill.
4 kap.
Sakkunnigorgan
17 §
Ombudsmannanämnd
Landskapsregeringen tillsätter en ombudsmannanämnd som ska bistå ombudsmannamyndigheten vid skötseln av de uppgifter som avses i 3–6 §§. I nämnden ska det ingå medlemmar som företräder olika intresseinriktningar inom området för den verksamhet till vilka uppgifterna hänför sig.
Landskapsregeringen utfärdar i landskapsförordning närmare bestämmelser om ombudsmannanämndens sammansättning, mandattid, arvoden och uppgifter samt kompetenskraven för ombudsmannanämndens medlemmar.
18 §
Konsumenttvistenämnd
Bestämmelser om en särskild nämnd (konsumenttvistenämnd), som tillsatts av landskapsregeringen i enlighet med 30 § 10 punkten i självstyrelselagen, finns i lagen om konsumenttvistenämnden (FFS 8/2007).
5 kap.
Övriga bestämmelser
19 §
Avgifter
Den vägledning till enskilda som hänför sig till skötseln av sådana uppgifter som avses i 3–6 §§ är avgiftsfri.
Bestämmelser om avgifter för konsumentrådgivning finns i konsumentrådgivningslagen.
20 §
Skyldighet att lämna uppgifter till ombudsmannamyndigheten
Landskapets och kommunernas tjänstemän är skyldiga att på uppmaning av en företrädare för ombudsmannamyndigheten lämna de uppgifter som kan vara av betydelse för den verksamhet myndigheten bedriver i enlighet med denna lag och annan lagstiftning.
21 §
Avtal
Inom landskapets behörighet kan ombudsmannamyndigheten sluta avtal inom ramen för myndighetens ordinarie verksamhet om inte landskapsregeringen beslutar något annat.
22 §
Företrädande av landskapet
Inom landskapets behörighet kärar och svarar ombudsmannamyndigheten för landskapet samt bevakar landskapets intressen vid domstolar och andra myndigheter i angelägenheter som hör samman med myndighetens uppgifter, om inte en företrädare för landskapsregeringen uppträder i dem.
6 kap.
Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser
23 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
Genom denna lag upphävs landskapslagen om (2005:67) om diskrimineringsombudsmannen.
24 §
Övergång från diskrimineringsnämnd till ombudsmannanämnd
Den diskrimineringsnämnd, som har utsetts enligt landskapslagen om diskrimineringsombudsmannen, fortsätter sin verksamhet enligt de tidigare gällande bestämmelserna till dess att denna lag träder i kraft.
Landskapsregeringen kan tillsätta en ombudsmannanämnd enligt denna lag innan lagen träder i kraft. Vid tillsättandet ska bestämmelserna i 17 § iakttas.
25 §
Överföring av ärenden, avtal, rättigheter och skyldigheter
De ärenden vilka är anhängiga vid diskrimineringsombudsmannen och landskapsregeringen när denna lag träder i kraft och vilka enligt denna lag eller någon annan lag ska skötas av ombudsmannamyndigheten ska överföras till ombudsmannamyndigheten när denna lag träder i kraft.
På motsvarande sätt som i 1 mom. överförs de ovan nämnda myndigheternas avtal och andra förbindelser liksom även deras övriga rättigheter och skyldigheter till ombudsmannamyndigheten.
26 §
Indragning och inrättande av tjänster, förflyttning av personal samt förordnanden
När denna lag träder i kraft ska landskapsregeringen i enlighet med tjänstemannalagen
1) inrätta tjänster vid ombudsmannamyndigheten för skötseln av de uppgifter som avses i 3-7 §§,
2) indra tjänsten som enligt landskapslagen om diskrimineringsombudsmannen finns hos diskrimineringsombudsmannen,
3) indra tjänsten som klient- och patientombudsman vid landskapsregeringens social- och miljöavdelning samt
4) förflytta den personal som finns inom landskapsförvaltningen och som innan denna lag träder i kraft ansvarar för skötseln av de uppgifter som avses i 3, 5, 6 och 7 §§ till de i 1 punkten avsedda tjänsterna vid ombudsmannamyndigheten.
Den som förflyttas i enlighet med bestämmelserna i 1 mom. gör det med bibehållande av sina förmåner samt rättigheter och skyldigheter som följer av den anställning från vilken förflyttningen sker, dock med beaktande av vad om villkoren i ifrågavarande anställdas anställningsförhållande avtalats.
När denna lag träder i kraft ska landskapsregeringen i enlighet bestämmelsen i 14 § 1 mom. till myndighetschef förordna den tjänsteman som ska sköta sådana uppgifter som avses i 3 §.
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 4 och 6 §§ landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män
I enlighet med lagtingets beslut ändras 4 § 2 mom. och 6 § 3 mom. landskapslagen (1989:27) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män, sådana de lyder i landskapslagen 2007/79, som följer:
4 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
De förvaltningsuppgifter som enligt jämställdhetslagen sköts av jämställdhetsombudsmannen ska inom landskapets behörighet skötas av Ålands ombudsmannamyndighet. Även de förvaltningsuppgifter som enligt jämställdhetslagen sköts av jämställdhetsnämnden ska inom landskapets behörighet skötas av Ålands ombudsmannamyndighet.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
6 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Den som bryter mot bestämmelsen i 1 mom. kan av Ålands ombudsmannamyndighet förbjudas att fortsätta eller upprepa förfarandet. Förbudet kan förenas med vite. Ålands ombudsmannamyndighet förordnar om betalning av vite.
Denna lag träder i kraft den
3.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 10 och 11 §§ landskapslagen om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut ändras 10 och 11 §§ landskapslagen (2005:66) om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland, av dessa lagrum 11 § sådan den lyder i landskapslagen 2008/27, som följer:
10 §
Tillsyn
Ålands ombudsmannamyndighet ska se till att denna lag följs.
I första hand ska Ålands ombudsmannamyndighet försöka förmå dem som omfattas av förbuden mot diskriminering och repressalier att frivilligt följa lagen.
När det finns sannolika skäl att befara att någon har begått en gärning som är straffbar i enlighet med bestämmelserna i 13 § ska Ålands ombudsmannamyndighet anmäla saken till allmän åklagare.
11 §
Vite
Om någon trots påpekanden från Ålands ombudsmannamyndighet inte rättar sig efter denna lag får Ålands ombudsmannamyndighet vid vite förelägga denne att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen. Närmare bestämmelser om vite finns i landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen.
Denna lag träder i kraft den
4.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 2e § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård
I enlighet med lagtingets beslut ändras 2e § landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, sådan den lyder i landskapslagen 2003/79, som följer:
2e §
Bestämmelserna om anmärkning i 23 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården ska inom landskapets behörighet tillämpas så att klientens rätt att anmärka även omfattar även den socialvård som klienten har fått.
Bestämmelserna om socialombudsmannen i 24 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården ska inte tillämpas. Motsvarande bestämmelser finns i 5 § i landskapslagen ( : ) om Ålands ombudsmannamyndighet.
Denna lag träder i kraft den
5.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 2 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och rättigheter
I enlighet med lagtingets beslut ändras 2 § 4 punkten landskapslagen (1993:61) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och rättigheter, sådan den lyder i landskapslagen 2003/80, som följer:
2 §
Den i l § l mom. nämnda lagen (patientlagen) ska inom landskapets behörighet tillämpas med följande avvikelser:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
4) Bestämmelserna i 11 § i patientlagen ska inte tillämpas. Motsvarande bestämmelser finns i 6 § i landskapslagen ( : ) om Ålands ombudsmannamyndighet,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
| Mariehamn den 16 september 2013 | |
|
L a n t r å d |
Camilla Gunell |
|
Föredragande minister |
Gun-Mari Lindholm |
Bilaga – rikslagstiftning om konsumentrådgivning
1.
Lag om konsumentrådgivning
(FFS 800/2008)
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
Konsumentrådgivningens innehåll
Till konsumentrådgivningen hör att
1) ge konsumenter och näringsidkare upplysningar och råd i frågor som är av betydelse för konsumenterna och i frågor som gäller konsumenternas rättsliga ställning,
2) i en enskild konflikt mellan en näringsidkare och en konsument bistå konsumenten genom att reda ut ärendet och eftersträva förlikning i det samt vid behov hänvisa konsumenten till behörigt rättsskyddsorgan,
3) delta i övervakningen av konsumtionsnyttigheters pris och kvalitet och i övervakningen av marknadsföring och avtalsvillkor som gäller konsumtionsnyttigheter, samt
4) på begäran bistå andra konsumentmyndigheter.
Ordnande av konsumentrådgivning
Konkurrens- och konsumentverket svarar för den allmänna ledningen, styrningen och tillsynen av konsumentrådgivningen. (30.11.2012/676)
Konsumentrådgivningen ska skötas av magistraterna. Genom förordning av finansministeriet kan det föreskrivas att konsumentrådgivningen ska skötas av vissa magistrater, med undantag av landskapet Åland, om detta är ändamålsenligt med tanke på organiseringen av tjänsterna och den regionala tillgången på tjänsterna inte äventyras.
Magistraterna får också köpa konsumentrådgivningstjänster av sådana serviceproducenter som är lämpliga att sköta uppgiften. De serviceproducenter som tillhandahåller konsumentrådgivningstjänster och deras personal ska i sitt arbete följa förvaltningslagen (434/2003), språklagen (423/2003), samiska språklagen (1086/2003) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). På de personer som tillhandahåller konsumentrådgivning tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).
Avtal om produktion av konsumentrådgivningstjänster
Magistraten ska vid köp av konsumentrådgivningstjänster ingå avtal med en serviceproducent som avses i 2 § 3 mom. Avtal kan ingås för viss tid eller tills vidare. En kortare uppsägningstid än två år för inte avtalas.
Avtalstvister behandlas i förvaltningsdomstol som förvaltningstvistemål enligt vad som bestäms i förvaltningsprocesslagen (586/1996).
Berättigade till konsumentrådgivning
Konsumentrådgivning tillhandahålls i första hand personer i konsumentställning som har hemkommun i Finland eller som har hemvist eller är bosatta i någon annan av Europeiska unionens medlemsstater eller i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Konsumentrådgivning kan fås på vilken magistrat som helst som tillhandahåller tjänsten i fråga.
Behörighetsvillkor
Den som tillhandahåller konsumentrådgivning ska ha avlagt för verksamheten lämplig högskoleexamen och ha den skicklighet och erfarenhet som en behörig skötsel av uppdraget förutsätter.
Närmare bestämmelser om behörighetsvillkoren kan utfärdas genom förordning av statsrådet.
Avgifter som tas ut för konsumentrådgivning
Konsumentrådgivningen är avgiftsfri.
Magistraten får emellertid ta ut en avgift för prestationer som orsakar särskilda kostnader. För sådana prestationer tas avgifter ut med iakttagande av vad som föreskrivs i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).
7 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.
Genom denna lag upphävs lagen av den 31 januari 1992 om anordnande av konsumentrådgivning i kommunerna (72/1992) jämte ändringar.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.
8 §
Övergångsbestämmelser
1. De ärenden som är anhängiga hos en konsumentrådgivare ska när denna lag träder i kraft överföras på magistraten eller på en i denna lag avsedd serviceproducent.
2. När tjänsterna som konsumentrådgivare och biträdande personal vid en magistrat tillsätts för första gången får de tillsättas utan att de förklaras lediga. De ordinarie tjänsteinnehavare som anställts i tjänster som inrättats före den 1 april 2008 och som i huvudsyssla arbetar med konsumentrådgivning när denna lag träder i kraft utnämns med personens samtycke, utan hinder av behörighetsvillkoren i 5 §, till en tjänst som inrättas vid en magistrat inom pendlingsregionen. Med samtycke av tjänstemannen i fråga kan denne också utnämnas till en tjänst som inrättas vid en magistrat inom en annan pendlingsregion. Med huvudsyssla avses här en tjänst där minst 70 procent av den totala arbetstiden vid ovan nämnda tidpunkt använts för konsumentrådgivning. Vad som ovan föreskrivs om tjänster och tjänsteinnehavare gäller också uppgifter och anställda i arbetsavtalsförhållande. Den personal som är anställd i konsumentrådgivningsuppgifter för viss tid utnämns till tjänster vid magistraten för motsvarande tid. Besluten om utnämnande till tjänster enligt detta moment fattas av Konsumentverket.
3. Anställningsvillkoren för den personal som överförs så som anges i 2 mom., inklusive lönegrunderna, bestäms enligt statens gällande tjänstekollektivavtal. De kommunala tjänstekollektivavtalen och kollektivavtalen upphör att tillämpas på den personal som överförs vid tidpunkten för överföringen. En person som överförs behåller den lön i euro som han eller hon hade vid tidpunkten för överföringen.
4. Om någon vid tidpunkten för utnämningen till en tjänst hos magistraten har rätt till tilläggspensionsandel enligt 19 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om kommunala pensioner (713/2004), behåller han eller hon denna rätt om den anställning som lagen om statens pensioner (1295/2006) är tillämplig på fortgår omedelbart efter överföringen på det sätt som föreskrivs i 3 § 3 mom. i lagen om införande av lagen om statens pensioner (1296/2006) och utan avbrott fram till den personliga ålderspensionsålder som avses i 17 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i nämnda lag om ändring av lagen om kommunala pensioner eller om personen i fråga blir arbetsoförmögen medan anställningsförhållandet pågår.
5. Utan hinder av vad som föreskrivs i lagen om offentlig upphandling (348/2007) får ett sådant avtal om produktion av tjänster som avses i 3 § ingås utan anbudsförfarande, om avtalet ingås inom ett år från ikraftträdandet av denna lag med en serviceproducent som producerade konsumentrådgivningstjänster vid lagens ikraftträdande.
6. Kommuner och samkommuner är på yrkande av magistraten skyldiga att till magistraten utan ersättning överlåta möbler, utrustning, adb-program och andra för myndighetens verksamhet behövliga inventarier som de äger, om dessa har använts uteslutande för produktion av konsumentrådgivningstjänster. Dessutom är serviceproducenterna skyldiga att till magistraterna mot skälig ersättning för tre år räknat från ikraftträdandet av denna lag överlåta nyttjanderätten till kontorslokaler och tele- och datakommunikation som uteslutande använts för produktion av konsumentrådgivningstjänster. Ett yrkande på överlåtelse av ägande- och nyttjanderätten får framställas redan före ikraftträdandet av denna lag så snart den blivit stadfäst och senast den 31 december 2008.
RP 54/2008, EkUB 17/2008, RSv 141/2008
Ikraftträdelsestadganden:
30.11.2012/676:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
RP 108/2012, EkUB 9/2012, RSv 98/2012
2.
Republikens presidents förordning om skötseln i landskapet Åland av uppgifter som gäller konsumentrådgivning
(FFS 1180/2009)
I enlighet med republikens presidents beslut, fattat på föredragning av ministern för behandling av ärenden som hör till justitieministeriets ansvarsområde, föreskrivs med stöd av 32 § i självstyrelselagen för Åland av den 16 augusti 1991 (1144/1991), sådan denna paragraf lyder delvis ändrad i lagarna 1556/1994 och 68/2004, och med samtycke av Ålands landskapsregering:
1 §
Ålands landskapsregering svarar för de konsumentrådgivningsuppgifter som enligt 30 § 11 punkten i självstyrelselagen för Åland ankommer på landskapsmyndigheterna.
2 §
Riket svarar för utgifter och kostnader som landskapsregeringen har på grund av de uppgifter som avses i denna förordning. Landskapsregeringen och finansministeriet avtalar närmare om kostnadsersättningarna.
3 §
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2010.
Helsingfors den 22 december 2009
Republikens President
TARJA HALONEN
Minister
Astrid Thors
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 26/2012-2013
[1] Se lagtingets beslut LTB 29/2013
[2] Se vidare detaljmotiveringen i landskapsregeringens lagförslag nr 11/2012-2013 till dels 4f § i landskapslagen om ändring av tjänstemannalagen för landskapet Åland på sidorna 23-24, dels 2 § i landskapslagen om ändring av landskapslagen om diskrimineringsombudsmannen på sidorna 27-28.
[3] I 5a § i tjänstemannalagen föreskrivs att om det finns särskilda skäl kan landskapsregeringen i ett enskilt fall medge undantag från de behörighetskrav som föreskrivits för en tjänst.
[4] Ur 30 § 10 punkten självstyrelselagen följer att förvaltningen i angelägenheter som faller inom rikets lagstiftningsbehörighet ankommer på riksmyndigheterna med iakttagande av att de uppgifter som i riket ankommer på konsumentklagonämnden handhas i landskapet av en särskild av landskapsregeringen tillsatt nämnd. Genom bestämmelsen i 26 § 2 mom. i lagen om konsumenttvistenämnden (FFS 8/2007) upphävs lagen om konsumentklagonämnden (42/1978) jämte ändringar. I samma paragrafs 3 mom. föreskrivs att ”Vad som någon annanstans i lagstiftningen föreskrivs om konsumentklagonämnden gäller efter ikraftträdandet av denna lag konsumenttvistenämnden.”