Lagförslag 27/2016-2017

Lagtingsår: 2016-2017
Typ av dokument: Lagförslag

Ladda ner Word-dokument

 

regeringen_svartvit

5x5px

 

LAGFÖRSLAG nr 27/2016-2017

 

Datum

 

 

2017-05-23

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Distribution av alternativa trafikbränslen

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om distribution av alternativa bränslen.

     Genom den föreslagna lagstiftningen fastställs gemensamma tekniska specifikationer för alternativa drivmedels laddnings- och tankstationer och uppgifter som användarna ska ges om de alternativa drivmedlen. Avsikten med förslaget är att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen.

     Lagförslaget bör behandlas i brådskande ordning eftersom implementeringstiden för EU-direktivet har gått ut. Kommissionen har inlett ett överträdelseförfarande som har resulterat i ett motiverat yttrande. Följande steg i processen är att en talan väcks vid EU-domstolen.

     Tidpunkten för ikraftträdande lämnas öppen med hänvisning till att de föreslagna lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt.

 

__________________

 


 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Bakgrund om infrastrukturdirektivet och implementeringen av det 3

1.1 Överträdelseförfarande inlett 3

1.2 Infrastrukturdirektivets innehåll 3

1.3 Rättsläget i riket och Sverige. 4

2. Gällande lagstiftning. 4

3. Överväganden och förslag. 5

4. Förslagets verkningar 6

5. Lagstiftningsbehörigheten. 6

6. Beredningen av förslaget 7

Detaljmotivering. 7

Landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om distribution av alternativa trafikbränslen  7

Lagtext 9

L A N D S K A P S L A G om tillämpning på Åland av lagen om distribution av alternativa trafikbränslen  9

Bilaga. 11

Lag om distribution av alternativa trafikbränslen. 11

 


 

Allmän motivering

 

1. Bakgrund om infrastrukturdirektivet och implementeringen av det

 

1.1 Överträdelseförfarande inlett

 

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen [1], nedan kallat infrastrukturdirektivet, skulle ha genomförts senast den 18 november 2016.

     Europeiska kommissionen har inlett ett överträdelseförfarande gentemot Finland inklusive Åland på grund av bristande genomförande av direktivet i form av en formell underrättelse från den 24 januari 2017 (ÅLR 2017/811). Landskapsregeringen har i sitt svar som gavs 23 februari 2017 skrivit att den avser att notifiera senast hösten 2017. Kommissionen har trots detta tagit nästa steg i överträdelseförfarandet genom ett så kallat motiverat yttrande. Den 19 maj 2017 har landskapsregeringen erhållit en skrivelse från utrikesministeriet angående kommissionens motiverade yttrande om Finlands implementering av infrastrukturdirektivet. Kommissionen framhåller i sitt brev (18.5.2017/SG-Greffe(2017)D/7387) att infrastrukturdirektivet ännu inte implementerats i finländsk/åländsk lagstiftning.

     Kommissionen uppmanar den finländska regeringen att komma in med sitt svar inom två månader från det att skrivelsen tagits emot. Om kommissionen anser att det motiverade yttrandet inte har följts inom utsatt tid, får den föra ärendet vidare till EU-domstolen. Enligt artikel 260.3 i EUF-fördraget får kommissionen, om den anser det lämpligt, ange det standardbelopp och/eller vite som staten ska betala och som kommissionen anser lämpligt med hänsyn till omständigheterna. Om domstolen fastställer underlåtenheten, kan den ålägga den berörda medlemsstaten att betala ett standardbelopp och/eller vite som inte är högre än det belopp som kommissionen har angett.

     Med tanke på rådande omständigheter bör lagförslaget behandlas i brådskande ordning, så att en talan vid EU-domstolen i kombination med en begäran att domstolen utdömer ett standardbelopp och/eller böter kan undvikas.

 

1.2 Infrastrukturdirektivets innehåll

 

I infrastrukturdirektivet finns bestämmelser med tekniska specifikationer som rör för allmänheten tillgängliga laddnings- och tankstationer för alternativa bränslen, landströmsförsörjning och tankstationer för naturgas avsedda för fartyg i inlandssjöfart och havsgående fartyg.

     När det gäller allmänna laddnings- och tankstationer kan det finnas tidsbegränsningar eller villkor för autentisering, användning och betalning. Användaren får inte förutsättas förbinda sig till kontrakt eller medlemskap för att få göra enstaka laddningar eller tankningar. Laddningsstationer ska om möjligt vara utrustade med intelligenta mätsystem. Dessa laddningssystem har en dataförbindelse mellan fordonet och laddningsanordningen och en dataförbindelse mellan laddningsanordningen och laddningsserviceproducenten som möjliggör mätning och styrning av laddningen i realtid och en graderad justering uppåt och nedåt under laddningen utan att den avbryts.

     Fordonsanvändaren ska ha tillgång till relevant, konsekvent och tydlig information om vilka alternativa bränslen som kan användas i fordonet. Informationen ska ges i motorfordonets manual, vid allmänna laddnings- och tankstationer, i motorfordonet och hos fordonsförsäljare. Av informationen ska framgå hur bränslet eller laddningssättet uppfyller de tekniska specifikationerna i infrastrukturdirektivet. Informationen ska vara tillgänglig för användarna vid laddnings- eller tankstationen. Kommersiella försäljare och uthyrare av fordon samt andra kommersiella aktörer som överlåter fordon åt användare ska säkerställa att informationen finns tillgänglig för användarna i motorfordonens manualer och i motorfordonen.

     Presentation av prisinformation till användare vid jämförelse av alternativa bränslen får inte vara vilseledande eller förvirrande.

     Uppgifter om allmänna laddnings- och tankstationers geografiska placering ska vara tillgängliga på ett öppet och icke-diskriminerande sätt. Begränsningar i användningen ska också hållas uppdaterade och tillgängliga på ett öppet och icke-diskriminerande sätt.

 

1.3 Rättsläget i riket och Sverige

 

I riket har regeringen den 23 mars 2017 lämnat en proposition, RP 25/2017 rd, till riksdagen med förslag till lag om distribution av alternativa trafikbränslen. Utskottsbehandlingen i riksdagen var avklarad den 18 maj 2017.

     I Sverige är implementeringen av infrastrukturdirektivet avklarad finns motsvarande bestämmelser i lag (2016:915) om krav på installationer för drivmedel och förordningen (2016:917) om krav på installationer för alternativa drivmedel.

 

2. Gällande lagstiftning

 

I nuvarande lagstiftning finns inte heltäckande bestämmelser för de tekniska specifikationerna för de alternativa drivmedlens laddnings- och tankstationer eller om de uppgifter som användarna ska ges om de alternativa drivmedlen. Nuvarande lagstiftning om alternativa drivmedel gäller främst säkerheten hos enskilda bränslen och deras laddnings- och tankstationer.

     Plan- och bygglagen (2008:102) för landskapet Åland innehåller bestämmelser om planläggning och beviljande av byggtillstånd.

     Räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland innehåller bestämmelser om räddningsmyndighetens uppgifter och verksamhetsutövarens skyldigheter att förebygga olyckor.

     Genom landskapslagen (2007:98) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor är lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (FFS 390/2005), nedan kallad kemikaliesäkerhetslagen, tillämplig på Åland. Kemikaliesäkerhetslagen innehåller bestämmelser om säkerhetskraven för lagring och hantering av väte, gasol och naturgas som används som bränsle.

     Lagen om tryckbärande anordningar (FFS 1144/2016) reglerar i riket säkerheten hos väte, gasol och naturgas som används som bränsle och de tekniska säkerhetskraven hos behållare och användningsanordningar. En landskapslag om tillämpning på Åland av rikets lag om tryckbärande anordningar är under beredning hos landskapsregeringen.

     Statsrådets förordning om säkerhet vid hantering av naturgas (FFS 551/2009) innehåller bestämmelser om naturgas, bland annat om hur tankstationerna ska placeras (punkt 9.1 i bilaga II) och för tankstationens säkerhetsanordningar, markeringar och anvisningar (punkt 9.2 i bilaga II). Enligt 2 § 12 punkten i landskapsförordningen (2007:99) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om kemikalier och säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor, sådan den lyder ändrad genom ÅFS 2016/7, är statsrådets förordning om säkerhet vid hantering av naturgas tillämplig även på Åland.

     Säkerheten för elfordonens laddningsstationer regleras i nuläget genom landskapslagen (2011:9) om tillämpning i landskapet Åland av elsäkerhetslagen. Elsäkerhetslagen (FFS 410/1996) som landskapslagen hänvisar till har i riket ersatts av en ny elsäkerhetslag (FFS 1135/2016). Till sommaren 2017 träder en ny blankettlag om elsäkerhet i kraft, vilken gör rikets nya elsäkerhetslag tillämplig även på Åland (se LTB 49/2016).

     I statsrådets förordning om utredning och mätning av elleveranser (FFS 66/2009) finns krav på elleverantörer som ställts upp i infrastrukturdirektivet. Enligt 1 § 6 punkten i landskapsförordningen (2015:108) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om elmarknaden är statsrådets förordning om utredning och mätning av elleveranser tillämplig på Åland.

 

3. Överväganden och förslag

 

Syftet med lagförslaget är att genomföra infrastrukturdirektivet även på Åland.

     Landskapsregeringen gör bedömningen att implementeringen av infrastrukturdirektivet bäst kan ske genom en blankettlag. Det är inte möjligt att inkludera krav på laddnings- eller tankstationernas tekniska specifikationer eller på den information som ska ges till användarna i befintlig lagstiftning utan att ändra befintlig lagstiftnings tillämpningsområde. I riket har bedömningen gjorts att det tydligaste är en ny lag vid jämförelse med ändring av befintlig lagstiftnings tillämpningsområde och komplettering av lagstiftningen för att implementera direktivet. Energiområdet på Åland är i många fall reglerat genom blankettlagstiftning. Ändringar av tillämpningsområdet i blankettlagstiftningen och komplettering av lagstiftningen för att implementera direktivet skulle vara en mer svåröverskådlig lösning än en ny blankettlag om tillämpning av den nya rikslagen. Bestämmelserna i infrastrukturdirektivet styrs också i detalj av Europeiska unionens bestämmelser varför det inte finns utrymme att i någon vidare bemärkelse avvika från rikets bestämmelser. Det finns inte heller något behov av att i materiellt hänseende avvika från rikets bestämmelser.

     Det förslag till lag om distribution av alternativa trafikbränslen som befinner sig i slutfasen av behandlingsprocessen i riksdagen, innehåller bestämmelser om definition med anknytning till alternativa bränslen och distributionssystem, tekniska specifikationer för tank- och laddningsstationer och grundläggande krav på information till konsumenter. Avsikten är således att denna rikslag skulle göras tillämplig även på Åland.

     De krav som ställs på elleverantörerna i infrastrukturdirektivet finns inkluderade i statsrådets förordning om utredning och mätning av elleveranser, en förordning som är gällande på Åland med stöd av ovannämnda blankettförordning från år 2015.

     Den nya rikslagen om distribution av alternativa trafikbränslen är tänkt att träda i kraft så snart som möjligt. Riksdagens kommunikationsutskott har lämnat sitt betänkande över lagen den 18 maj 2017 och tillstyrker lagförslaget utan ändringar, men betänkandet har blivit bordlagt till plenum den 23 maj 2017. Lagtinget bör vara uppmärksam på den slutliga behandlingen av propositionen i riksdagen (jämför högsta domstolens utlåtande i ärendet OH 2017/6). Landskapsregeringen kommer att följa den fortsatta processen och förse lagtinget och dess utskott med nödvändig information.

 

4. Förslagets verkningar

 

Arbete pågår hos landskapsregeringen med att ta fram Ålands energi- och klimatstrategi till år 2030 och ett förslag från den 20 april 2017 är nu på remiss.

     Det finns inte statistik över antalet elbilar på Åland. På Åland finns uppskattningsvis flera tiotals hybridbilar och en handfull rena plug-in elbilar. Hybridbilar har två olika energisystem. Om hybridbilen har en elmotor och en bensinmotor, kan elmotorn användas under korta sträckor. När längre räckvidd och mer kraft behövs tar bensinmotorn över. Elen är betydligt billigare än bensin. Nackdelar med elbilar i dagsläget är dels priset och dels att räckvidden inte är lika lång som den är för bensinbilar. På Åland är avstånden dock korta. Hur ”ren” driften av elbilen är beror på hur elen har producerats.

     På Åland finns några laddstationer för allmänheten. Det finns också en snabbladdningsstation med intelligent mätsystem för allmänheten. På Åland finns det möjlighet att ladda el från vindkraft.

     Användning av landström till fartyg är vanligt på Åland. Både lastfartyg och passagerarfartyg har oftast egen utrustning för att koppla till landström och den används i hamnar om det inte är fråga om kortare stopp. Där används ofta starkström i 3-fasuttag. Landskapets vägnät har landström i 3-fasuttag vid alla färjfästen.

     På Åland finns i nuläget inga anläggningar för tankning av ren naturgas. Det finns inte heller anläggningar för tankning av vätgas. I framtiden kan fler anläggningar som omfattas av infrastrukturdirektivet möjligen finnas på Åland.

     Det finns LNG-fartyg som trafikerar Åland. Tankning sker i Sverige och i riket. På grund av transporterna är det inte sannolikt att depåer av LNG för trafik utanför landskapet kommer att finns på Åland i framtiden.

     Förslaget kan medföra att arbetsmängden hos landskapsregeringen ökar något, men bör kunna skötas inom ramen för befintliga resurser.

     Förslaget har en positiv inverkan på miljön genom begränsad klimatpåverkan och frisk luft. Förslaget underlättar användningen av laddinfrastruktur för elfordon och användningen av landströmsanläggningar.

     Förslaget har ingen känd verkan avseende jämställdhet.

 

5. Lagstiftningsbehörigheten

 

Förslaget hänför sig till ett flertal lagstiftningsområden av vilka det centralaste området bör vara näringsverksamhet. Detta rättsområde hänför sig enligt 18 § 22 punkten i självstyrelselagen till landskapets lagstiftningsbehörighet med vissa begränsningar. Bland annat utgör rättsområdena konsumentskydd, standardisering och utrikeshandel enligt 27 § 10, 19 och 22 punkterna i självstyrelselagen till rikets lagstiftningsbehörighet. Lagförslaget berör även handelssjöfart som enligt 27 § 13 punkten i självstyrelselagen är att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet. Enligt 27 § 35 punkten i självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om explosiva ämnen till den del rikets säkerhet berörs. Till den del bestämmelserna i lagförslaget är att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet har bestämmelserna med stöd av 19 § 3 mom. i självstyrelselagen kunnat intas i landskapslagen för vinnande av enhetlighet och överskådlighet.

     Landskapslagen kan till viss del även anses hindra att produkter och tjänster som kan få personskador får utbredning och kan på så sätt anses beröra produktsäkerhet som har samband med rättsområdet hälsovård, ett rättsområde som med vissa undantag enligt 18 § 12 punkten i självstyrelselagen är att hänföra till landskapets lagstiftningsbehörighet. De undantag som gäller rättsområdet hälso- och sjukvård aktualiseras inte i detta lagförslag. Lagförslaget berör även landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter och inrättning, rättsområdena allmän ordning och säkerhet, med vissa undantag som inte är aktuella här, samt brand- och räddningsväsendet, natur- och miljövård samt vägtrafik. Sistnämnda rättsområden är enligt 18 § 1, 6, 10 och 21 punkterna i självstyrelselagen att hänföra till landskapets lagstiftningsbehörighet. Enligt 18 § 5 punkten i självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om bland annat grunderna för avgifter till landskapet.

     Utsättande och utdömande av vite samt användning av andra tvångsmedel inom rättsområden som hänförs sig till landskapets lagstiftningsbehörighet faller enligt 18 § 26 punkten under landskapets lagstiftningsbehörighet.

     De förvaltningsuppgifter som enligt rikslagen ankommer på statliga myndigheter ska enligt lagförslaget ankomma på landskapsregeringen, till den del förvaltningen hänför sig till uppgifter inom landskapets lagstiftningsbehörighet. Bestämmelsen är utformad på sedvanligt sätt vad gäller blankettlagstiftning och utgör i sig ingen behörighetsöverskridning.

     Förordningsfullmakterna håller sig inom ramen för de krav som ställs i 21 § 1 mom. i självstyrelselagen och 80 § i grundlagen och följer den praxis som iakttas vad gäller blankettlagstiftning och bör således inte utgöra en behörighetsöverskridning.

 

6. Beredningen av förslaget

 

Lagförslaget har beretts genom köp av lagberedningstjänster och i samarbete med inspektören för el och energi hos allmänna byrån vid infrastrukturavdelningen. Förslaget har också diskuterats med miljöbyrån vid social- och miljöavdelningen. Den slutliga beredningen har gjorts vid lagberedningen.

 

Detaljmotivering

 

Landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om distribution av alternativa trafikbränslen

 

1 § Lagens tillämpningsområde. Enligt paragrafen antas rikets lag om distribution av alternativa trafikbränslen som en blankettlag. Rikslagen ska tillämpas i landskapet i dess aktuella lydelse men med de i denna lag intagna avvikelserna. Detta innebär att ändringar som görs i rikslagen börjar gälla i landskapet samtidigt som de börjar gälla i riket, om inte ändringarna gäller bestämmelser som inte ska tillämpas i landskapet eller som det på annat sätt finns undantag från i landskapslagen.

 

2 § Förvaltning. Förvaltningen i angelägenheter som hänförs till landskapets lagstiftningsbehörighet ska i enlighet med 23 § i självstyrelselagen skötas av självstyrelsemyndigheterna. I paragrafen tydliggörs hur förvaltningsuppgifter fördelas i landskapet.

     I rikslagen sköts alla förvaltningsuppgifter av statliga myndigheter, det vill säga Trafiksäkerhetsverket. På Åland föreslås förvaltningsuppgifterna skötas av landskapsregeringen, till den del de faller inom landskapets lagstiftningsbehörighet. Landskapsregeringen föreslås kunna utfärda landskapsförordning enligt förslagets 6 § nedan (rikslagens 4, 5, 6 och 8 §§). Landskapsregeringen föreslås också kunna bevilja undantag från språkkrav enligt förslagets 4 §. Landskapsregeringen ska sköta de övervaknings- och tillsynsuppgifter som lagstiftningen fordrar. Tillsynsbestämmelse finns i rikslagens 9 §. Bestämmelser om rätt till upplysningar, rätt att utföra inspektioner, möjlighet att ålägga vite och hot om tvångsutförande eller avbrytande och möjlighet att ålägga tillsynsavgift finns i rikslagens 10-13 §§. Sökande av ändring av landskapsregeringens beslut finns i förslagets 7 § nedan.

 

3 § Hänvisning i rikslag. I rikslagen finns hänvisningar som fångas upp av det generella undantaget i förslagets 3 §.

     I rikslagens 11 § finns en hänvisning till 39 § om inspektion i förvaltningslagen (FFS 434/2003). Motsvarande bestämmelse finns i landskapet i 34 § förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland.

     I rikslagens 12 § finns en hänvisning till viteslagen (FFS 1113/1990) om vite, hot om avbrott och hot om tvångsutövande. Motsvarande bestämmelse finns i landskapet i landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen.

     I rikslagens 13 § finns en hänvisning till lagen om grunderna för avgifter till staten (FFS 150/1992). Motsvarande bestämmelse finns i landskapet i landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet.

 

4 § Språkkrav. En bestämmelse om svenska språkets användning finns i förslaget.

 

5 § Avgifter. Enligt förslaget förutsätts landskapsregeringen kunna utföra vissa inspektioner som övervakningen av lagen förutsätter. Dessa inspektioner bör kunna förenas med vissa tillsynsavgifter. Av informativa skäl föreslås att en bestämmelse intas i lagen enligt vilken avgifterna bestäms av landskapsregeringen enligt bestämmelserna i landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet. Bestämmelsen utgör samtidigt en kompletterande bestämmelse till rikslagens 13 § om tillsynsavgifter.

 

6 § Landskapsförordning. Landskapsregeringen kan bestämma att rikets bestämmelser på lägre författningsnivå ska tillämpas i landskapet. I rikslagen finns i 4, 5, 6, och 8 §§ fullmakter för Trafiksäkerhetsverket att meddela närmare föreskrifter om ytterligare detaljbestämmelser. Landskapsregeringen anser att det är ändamålsenligt att dessa bestämmelser kan tillämpas även på Åland.

 

7 § Sökande av ändring. I 25 § självstyrelselagen ges grunderna för förvaltningsrättskipning.

 

8 § Ikraftträdande. De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. självstyrelselagen lämnas datumet för ikraftträdande öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om.

     Övergångsbestämmelsen överensstämmer med motsvarande bestämmelse i rikslagen. Bestämmelsen baserar sig på infrastrukturdirektivet och gäller motorfordon och deras manualer samt markeringar på laddnings- och tankstationer.

 


Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.

 

 

L A N D S K A P S L A G
om
tillämpning på Åland av lagen om distribution av alternativa trafikbränslen

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 §

Lagens tillämpningsområde

     Lagen om distribution av alternativa trafikbränslen (FFS xxx/xxxx) ska tillämpas i landskapet med de avvikelser som anges i denna lag.

     Ändringar i lagen om distribution av alternativa trafikbränslen ska tillämpas i landskapet från det att de träder i kraft i riket om inte annat följer av denna lag.

 

2 §

Förvaltning

     Om inte annat särskilt föreskrivs i annan landskapslag ska de förvaltningsuppgifter som enligt lagen om distribution av alternativa tra­fikbränslen ankommer på statens myndigheter i landskapet skötas av landskapsregeringen, till den del förvaltningen hänför sig till uppgifter inom landskapets lagstiftningsbehörighet.

 

3 §

Hänvisning i rikslag

     Hänvisningar i lagen om distribution av alternativa trafikbränslen till bestämmelser i rikslagstiftningen ska inom landskapets behörighet i landskapet avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.

 

4 §

Språkkrav

     Användarinformation som avses i 5 och 6 §§ i lagen om distribution av alternativa trafikbränslen ska i landskapet vara skriven åtminstone på svenska, om inte landskapsregeringen av särskilda skäl beviljar undantag från kravet.

 

5 §

Avgifter

     Landskapsregeringen beslutar i enlighet med landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet om de avgifter som kan uppbäras för utförda prestationer enligt denna lag.

 

6 §

Landskapsförordning

     Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet och till den del ärendet inte hör till området för lag genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av lagen om distribution av alternativa trafikbränslen ska tillämpas i landskapet oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver.

 

7 §

Sökande av ändring.

     I enlighet med vad som föreskrivs i 25 § i självstyrelselagen får ändring sökas i beslut som fattats med stöd av denna lag.

 

8 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den

     Vad som föreskrivs i 5 § 3 mom. i lagen om distribution av alternativa trafikbränslen gäller endast sådana motorfordon och manualer till dem som har släppts ut på marknaden efter det att denna lag har trätt i kraft.

 

__________________

 

 

Mariehamn den 23 maj 2017

 

 

L a n t r å d

 

 

Katrin Sjögren

 

 

Föredragande minister

 

 

Mats Perämaa

 

 


Bilaga

 

Utdrag från RP 25/2016 rd

Lagförslag

 

Lag
om distribution av alternativa trafikbränslen

 

     I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

 

1 §

Syfte

     Syftet med denna lag är att säkerställa att för allmänheten tillgängliga laddnings- och tankstationer för alternativa bränslen uppfyller gemensamma tekniska specifikationer och att användarna ges tillräcklig information om alternativa bränslen och distributionen av dem.

     Genom denna lag genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen, nedan infrastrukturdirektivet.

 

2 §

Lagens tillämpningsområde

     Denna lag tillämpas på

     1) för allmänheten tillgängliga laddnings- och tankstationer för alternativa bränslen som definieras i 3 § 3 mom.,

     2) landströmsförsörjning och tankstationer för naturgas avsedda för fartyg i inlandssjöfart och havsgående fartyg,

     3) motorfordon och deras manualer och på de uppgifter som ges om alternativa bränslen,

     4) vilken information som ska ges användarna, hur priset presenteras och hur tankstationernas geografiska placering meddelas när det gäller biodrivmedel som definieras i artikel 2 led i i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG.

 

3 §

Definitioner

     I denna lag avses med

     1) laddningsstation ett gränssnitt där ett elfordon i taget kan laddas eller där ett batteri på ett elfordon i taget kan bytas ut,

     2) verksamhetsutövare en fysisk eller juridisk person som tillhandahåller service som består i laddning eller tankning av alternativa bränslen för användare,

     3) alternativa bränslen följande bränslen eller kraftkällor som åtminstone delvis fungerar som ersättning för fossila oljekällor för energiförsörjning till trafiken och som kan bidra till att förbättra miljöprestandan inom trafiken:

     a) elektricitet,

     b) väte,

     c) biodrivmedel som avses i 2 § 4 mom.,

     d) syntetiska och paraffiniska bränslen,

     e) naturgas, inbegripet biometan i gasform och flytande form,

     f) gasol,

     4) tankstation en fast eller rörlig distributionsanordning för påfyllning av alternativt bränsle,

     5) för allmänheten tillgänglig laddnings- eller tankstation en laddnings- eller tankstation för distribution av alternativt bränsle till vilken alla användare har åtkomst om tillgång till laddnings- eller tankstationen erbjuds kommersiellt eller i samband med kommersiell verksamhet eller om verksamhetsutövaren har definierat den som en för allmänheten tillgänglig laddnings- eller tankstation,

     6) intelligenta mätsystem laddningssystem som innehåller en dataförbindelse mellan fordonet och laddningsanordningen samt en dataförbindelse mellan laddningsanordningen och laddningsserviceproducenten vilket möjliggör mätning och styrning av laddningen i realtid och en graderad justering uppåt och neråt under laddningen utan att den avbryts.

 

4 §

För allmänheten tillgängliga laddnings- eller tankstationer

     Verksamhetsutövaren kan ställa tidsbegränsningar eller olika villkor för autentisering, användning och betalning för användningen av en för allmänheten tillgänglig laddnings- eller tankstation.

     Verksamhetsutövaren ska säkerställa att laddnings- eller tankstationen uppfyller de tekniska specifikationer som anges i bilaga II till distributionsdirektivet.

     Verksamhetsutövaren får inte förutsätta att användaren ska förbinda sig till ett kontrakt eller medlemskap för att få göra enstaka laddningar eller tankningar.

     Vid laddning av elfordon ska i mån av möjlighet laddningsstationer utrustade med intelligenta mätsystem användas.

     Trafiksäkerhetsverket kan meddela närmare föreskrifter om de tekniska specifikationer som avses i 2 mom.

 

5 §

Användarinformation

     Fordonsanvändaren ska ha tillgång till relevant, konsekvent och tydlig information om vilka alternativa bränslen som kan användas i fordonet. Denna information ska ges i motorfordonets manual, vid för allmänheten tillgängliga [laddnings]- och tankstationer, i motorfordonet och hos fordonsförsäljare. Av ovan nämnda information ska framgå hur bränslet, eller laddningssättet när det är fråga om ett elfordon, uppfyller de tekniska specifikationerna i bilaga II till distributionsdirektivet.

     Verksamhetsutövaren ska säkerställa att den i 1 mom. avsedda informationen görs tillgänglig för användarna vid laddnings- eller tankstationen.

     Kommersiella försäljare och uthyrare av fordon samt andra kommersiella aktörer som överlåter fordon åt användare ska säkerställa att den information som avses i 1 mom. finns tillgänglig för användarna i motorfordonens manualer och i motorfordonen.

     Trafiksäkerhetsverket kan meddela närmare föreskrifter om den information för användarna som avses i 1 mom. och hur den ska anges samt om ikraftträdandet av informationen.

 

6 §

Visning av priser för alternativa bränslen

     Om verksamhetsutövaren meddelar priserna för de alternativa bränslena genom att jämföra dem, får visandet av denna information inte vara vilseledande eller förvirrande för bränsleanvändaren.

     Trafiksäkerhetsverket kan meddela närmare föreskrifter om den information för användarna som avses i 1 mom.

 

7 §

Den geografiska placeringen av och tillgången till för allmänheten tillgängliga laddnings- och tankstationer

     Verksamhetsutövaren ska säkerställa att uppgifterna om var en för allmänheten tillgänglig laddnings- eller tankstationär belägen är tillgänglig för alla användare på ett öppet och icke-diskriminerande sätt.

     Verksamhetsutövaren ska säkerställa att uppgifterna om de begränsningar som gäller användningen av en för allmänheten tillgänglig laddningsstation hålls uppdaterade och tillgängliga för alla användare på ett öppet och icke-diskriminerande sätt.

 

8 §

Landströmsförsörjning och tankstationer för naturgas avsedda för fartyg i inlandssjöfart och havsgående fartyg

     Verksamhetsutövarna ska säkerställa att landströmsförsörjningen och tankstationerna för naturgas avsedda för fartyg i inlandssjöfart och havsgående fartyg uppfyller de tekniska specifikationerna i bilaga II till distributionsdirektivet.

     Trafiksäkerhetsverket kan meddela närmare föreskrifter om de tekniska specifikationer som avses i 1 mom.

 

9 §

Tillsyn

     Trafiksäkerhetsverket övervakar självmant eller enligt inkomna anmälningar efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som meddelats med stöd av den.

 

10 §

Rätt till upplysningar

     Trafiksäkerhetsverket har rätt att trots sekretessbestämmelserna få nödvändiga uppgifter av aktörerna och andra som omfattas av de förpliktelser som föreskrivs i denna lag för att utöva tillsyn över efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som meddelats med stöd av den.

 

11 §

Rätt att utföra inspektioner

     Trafiksäkerhetsverket har rätt att få tillträde till ett område eller till en lokal eller ett annat utrymme, om det behövs för tillsynen enligt denna lag, och att där utföra inspektioner och vidta andra åtgärder som övervakningen kräver. Inspektionsrätten omfattar dock inte lokaler eller utrymmen som används för permanent boende. Vid inspektionen ska 39 § i förvaltningslagen (434/2003) iakttas.

 

12 §

Vite samt hot om tvångsutförande eller avbrytande

     Om någon bryter mot denna lag, mot Europeiska unionens bestämmelser om den verksamhet som avses i denna lag eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag kan Trafiksäkerhetsverket ålägga aktören att korrigera sitt fel eller sin försummelse. Beslutet kan förenas med vite eller med hot om att verksamheten avbryts helt eller delvis eller att den försummade åtgärden vidtas på den försumliges bekostnad. Bestämmelser om vite, hot om avbrott och hot om tvångsutförande finns i viteslagen (1113/1990).

 

13 §

Tillsynsavgifter

     Bestämmelser om Trafiksäkerhetsverkets rätt att ålägga aktören att betala en avgift för kostnaderna för de inspektioner som avses i 11 § finns i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).

 

14 §

Sökande av ändring

     Ändring i ett beslut av Trafiksäkerhetsverket får sökas på det sätt som anges i förvaltningslagen (434/2003). Ändring i ett beslut som meddelats med anledning av en begäran om omprövning får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Ändring i förvaltningsdomstolens beslut får sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar tillstånd.

 

15 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den xx xxxx 20xx.

 

16 §

Övergångsbestämmelse

     Vad som föreskrivs ovan i 5 § 3 mom. gäller endast sådana motorfordon och manualer till dem som har släppts ut på marknaden efter det att denna lag har trätt i kraft.

 

__________________

 

Helsingfors den 23 mars 2017

 

Statsminister

Juha Sipilä

 

Kommunikationsminister Anne Berner

 



[1] Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen, EUT L307, 28.10.2014, s.1