Lagförslag 27/2018-2019
| |||
| LAGFÖRSLAG nr 27/2018-2019 | ||
| Datum |
| |
| 2019-05-23 |
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
| Till Ålands lagting |
| |
| |||
| |||
| |||
|
Äldrelag för Åland
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en äldrelag för Åland. Det övergripande målet med lagförslaget är att kommunala myndigheter och Ålands hälso- och sjukvård omstrukturerar sina tjänster och sin service för äldre personer. Omstruktureringen behövs för att kommunerna och Ålands hälso- och sjukvård ska skapa en beredskap att möta de ökade behovet av socialservice och hälso- och sjukvård som en växande andel äldre befolkning kommer att innebära under kommande decennier.
För att möta det ökande behovet ska utbudet av socialservice samt hälso- och sjukvårdstjänster i större utsträckning ordnas för de äldre i hemmet i stället för på institutioner. Tjänster och service ska stöda den äldre befolkningens välbefinnande, hälsa, funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand.
Lagen är avsedd att trygga de äldres tillgång till individuellt anpassade socialvårds- samt hälso- och sjukvårdstjänster samt annan service som ges i rätt tid. En klientplan ska antas som utgår från en helhetsbedömning av den äldre personens funktionsförmåga. Med hänsyn till var och ens av de äldres funktionsförmåga ska rätten till självbestämmande och valfrihet beaktas i beslutsfattande som rör de egna levnadsförhållandena och valet av tillbudsstående socialvårdtjänster och service. I lagförslaget ställs krav på att socialvård, hälso- och sjukvård samt andra tjänster och service som tillhandahålls äldre personer ska hålla en god kvalitet. Dessutom så förstärks kravet på att personalens antal, utbildning och uppgifter ska vara på en sådan nivå så att de äldre garanteras service som motsvarar deras behov och funktionsförmåga och som är av god kvalitet. Vidare finns i lagförslaget bestämmelser om ett ökat samarbete mellan myndigheter men också med organisationer som inte är myndigheter. Ett ökat samarbete mellan myndigheter ska bland annat möjliggöra kostnadseffektiva och trygga lösningar. Genom att ta in andra organisationer som inte är myndigheter i lagen vill landskapsregeringen stöda samarbetet med fristående organisationer såsom föreningar. Tanken är att ett sådant samarbete kan främja delaktighet i aktiviteter som motverkar ensamhet och skapa möjlighet till en meningsfull fritid för de äldre.
Det föreslås dessutom bestämmelser om inrättandet av äldreråd i kommunerna. Äldreråden ska vara rådgivande organ. Avsikten är att förbättra de äldres demokratiska inflytande i politiskt beslutsfattande som berör den äldre befolkningens levnadsförhållanden.
Landskapsregeringen föreslår slutligen en bestämmelse om att Ålands hälso- och sjukvård minst en gång per lagtingsperiod ska anta en plan om hur behoven av hälso- och sjukvård för landskapets invånare ska uppfyllas.
INNEHÅLL
2.2 Äldres delaktighet i samhället
2.5 De äldres självbestämmande
4.2 Plan för hälso- och sjukvård för landskapets invånare
4.3 Inrättandet av äldreråd i kommunerna
5.2 Konsekvenser för jämställdhet mellan könen och för jämlikhet
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om hälso- och sjukvård
3. Landskapslag om ändring av kommunallagen för landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om ändring av 25 och 33 §§ landskapslag om hälso- och sjukvård
L A N D S K A P S L A G om ändring av kommunallagen för landskapet Åland
Allmän motivering
1. Bakgrund
1.1 Allmänt
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en äldrelag för Åland. Det övergripande målet med lagförslaget är att kommunala myndigheter och Ålands hälso- och sjukvård omstrukturerar sina tjänster och sin service för äldre personer. Omstruktureringen behövs för att det hos kommunerna och Ålands hälso- och sjukvård ska finnas en beredskap att möta de ökade behovet av socialservice och hälso- och sjukvård som en växande andel äldre befolkning kommer att innebära under kommande decennier.
Lagförslaget är en del av en större reform som berör ett flertal lagar inom rättsområdena socialvård och hälso- och sjukvård. Lagförslagen hänger på många sätt ihop och föreslås därför behandlas i ett sammanhang. Avsikten är att de olika lagförslagen som innefattas i reformen ska träda i kraft den 1 januari 2021. En övergripande målsättning med förslaget till socialvårdslag är att flytta fokus från korrigerande åtgärder till främjande av välbefinnande och tidigt stöd. Socialvården ska utgå från en helhetssyn på klienterna samtidigt som klientorienteringen stärks. De som behöver stöd ska i första hand få stöd i sin egen dagliga miljö. Motsvarande principer har legat till grund för landskapsregeringens förslag till lagstiftning för den äldre befolkningen. Tjänsterna föreslås regleras i socialvårdslagen medan äldrelagen innehåller bestämmelser om de procedurer och bedömningar som ska tillämpas när beslut fattas om den service som behövs i det enskilda fallet. För att möta det ökande behovet av service och tjänster för en växande andel äldre i befolkningen ska utbudet av socialservice samt hälso- och sjukvårdstjänster i större utsträckning ordnas för de äldre i hemmet i stället för på institutioner. Tjänster och service ska stöda den äldre befolkningens välbefinnande, hälsa, funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand.
1.2 Lagstiftningsbehörighet
Lagförslagen innehåller bestämmelser om hur socialvård samt hälso- och sjukvård ska ordnas för den äldre befolkningen. Rättsområdena hör till landskapets behörighet med stöd av 18 § 12 och 13 punkterna i självstyrelselagen. Vidare innehåller lagförslagen bestämmelser som rör landskapets och de kommunala myndigheternas organisation och uppgifter. Dessa lagstiftningsområden hör till landskapets behörighet med stöd av 18 § 1 och 4 punkten.
Lagstiftningen om administrativa ingrepp i den personliga friheten hör till rikets behörighet med stöd av 27 § 24 punkten självstyrelselagen. Bestämmelser som begränsar en äldre persons frihet eller som innebär att vård ges mot den äldres uttryckliga vilja hör därför till rikets behörighet. Däremot hör bestämmelser som är avsedda att bereda de äldre möjlighet att själva bestämma om tjänster och service till landskapets behörighet.
2. Nulägesbeskrivning
2.1 Bakgrund
2.1.1 Landskapsregeringens målsättningar
Social hållbarhet innebär att samhället inte bidrar till att människor utsätts för strukturella hinder för hälsa, inflytande, kompetensutveckling, opartiskhet och meningsskapande.[1] En god social trygghet på alla plan är en förutsättning för ett modernt samhälle. I begreppet social trygghet ingår bland annat förebyggande verksamhet, socialvårdstjänster av viss omfattning och kvalitet samt ett ekonomiskt skyddsnät i form av trygghet under sjukdom, arbetslöshet och ålderdom samt annat utkomstskydd. Enligt grundlagen garanteras därför alla vissa ekonomiska, sociala och kulturella grundläggande rättigheter. Landskapet och kommunerna ska tillförsäkra var och en dessa rättigheter.
Enligt gällande regeringsprogram (Regeringsprogram för ett hållbart Åland - kraftsamling för stabilitet och förändring) ska en äldreomsorgslag antas i samband med att en ny socialvårdslag införs. Regeringsprogrammets målsättningar samt hållbarhetsagendans strategiska utvecklingsmål avspeglar sig i landskapsregeringens budget för år 2019 där man konstaterar att en central målsättning är att föreslå lagstiftning som förbättrar den äldre befolkningens möjligheter att delta i beredningen av beslut som påverkar deras levnadsförhållanden och utvecklandet av den service de behöver. Målsättningen är även att säkerställa att kommunerna och Ålands hälso- och sjukvård förbereder sig på ett ökande servicebehov till följd av befolkningens förändrade åldersstruktur och att äldre människor får vård och omsorg efter sina individuella behov på lika villkor i hela landskapet samt att de social- och hälsovårdstjänster som erbjuds ska vara av god kvalitet och på rätt nivå.
Landskapsregeringen antog år 2010 en kvalitetsrekommendation angående tjänster för äldre. Avsikten var att genom informationsstyrning bidra till utvecklingen av tjänster för äldre. Det övergripande målet är att de tjänster som produceras för äldre, framförallt inom vård och omsorg, men även inom övriga samhällssektorer, ska vara hållbara på längre sikt och också under de förhållanden där antalet äldre är betydligt högre än i dag. Tjänsterna ska utgå från de äldre och deras behov. I samband med att kvalitetsrekommendationen antogs fastställde landskapsregeringen ett servicemål om att 90 procent av befolkningen som fyllt 75 år ska ha möjlighet att bo i en vanlig bostad samt en riktgivande målsättning om att av de övriga ska 5–6 procent ges effektiviserat serviceboende, ESB (dygnet runt omsorg inom öppenvården) och 3 procent institutionsvård.
Den resurskartläggning som nämns i regeringsprogrammet slutfördes i mars 2018. Den visade att tyngdpunkten i den befintliga servicen inom äldreomsorgen ligger på de senare delarna av vård- och servicekedjan – inte på de tidiga, förebyggande insatserna som är intentionen. Mot bakgrund av kartläggningen konstaterar landskapsregeringen att det behövs lagstiftning för att påverka utvecklingen i riktning mot tidiga, förebyggande åtgärder och en utökad öppenvård.
Enligt landskapslagen (1993:71) om planering av socialvården ska landskapsregeringen årligen anta en plan för ordnande av socialvården i landskapet under de fem följande åren. Enligt anvisningarna i planen om kommunernas äldreomsorg ska kommunerna säkerställa att det reserveras tillräckliga resurser för att utveckla service som stöder äldre kvinnors och mäns hemmaboende och servicen till klienter i eget boende. Kommunerna ska använda enhetliga mätinstrument för att mäta funktionsförmågans samtliga delområden så att klientens omsorgs- och vårdbehov kan fastställas. I planen betonas vikten av samarbete över sektor- och myndighetsgränserna. Vidare så ska kommunerna se till att socialvårdstjänsterna är tillgängliga och av tillräckligt hög kvalitet för dem som behöver tjänsterna. Det förutsätter att kommunerna i tillräcklig utsträckning tillgodoser behovet av information, handledning och rådgivning om förmånerna inom socialvården och det övriga socialskyddet.
2.2 Äldres delaktighet i samhället
2.2.1 Lagtings- och kommunalval
Landskapsregeringen har utgående från befintlig statistik kartlagt den äldre befolkningens aktivitet i val och deltagande i politiskt beslutsfattande på den kommunala och på landskapsnivån. De äldre var mycket aktiva i lagtings- och kommunalvalet år 2015. Deltagandet i åldern 60 – 69 år var 80 procent och innebar att denna åldersgrupp hade det högsta valdeltagandet. Valdeltagandet i gruppen 70 – 79 år var lägre och för gruppen 80 – 89 år var valdeltagandet bara 56,7 för kommunalvalet och 58,0 för lagtingsvalet. När man jämför med tidigare valår så framgår att de äldres aktivitet har ökat, speciellt för kvinnorna, varför männens försprång har minskat.
Åldersstrukturen hos kandidater och invalda jämfört med de röstberättigade visar att åldersgruppen 70 år och äldre är den grupp som har den största underrepresentationen. Gruppen utgör ca 17–18 procent av väljarkåren men är bara ca fem procent av kandidaterna. Ingen av kandidaterna från denna åldersgrupp blev invald i lagtinget. När det gäller kommunalvalet så blev bara ca tre procent invalda till kommunalfullmäktige. Uppgifter om fördelningen av poster i kommunernas fullmäktige, styrelser och nämnder visar att gruppen 60 – 69 år har 19 procent av platserna som motsvarar gruppens andel av invånarna. De som är 70 år och äldre har bara tre procent av platserna vilket innebär att gruppen är underrepresenterad.
Under 2000 talet har antalet äldre som kandiderat i kommunalvalen ökat. Trots detta motsvarar inte andelen äldre kandidater andelen äldre i befolkningen. Under kommunalvalet år 2015 var andelen äldre kandidater ca 14,3 procent, medan andelen äldre i förhållande till samtliga röstberättigade uppgick till 26,1 procent.
Andelen äldre kandidater i lagtingsvalet har också stigit och uppgick till 12,2 procent under valet år 2015. Andelen äldre som var röstberättigade utgjorde ca 29 procent av alla röstberättigade.
2.2.2 Ålands hälso- och sjukvård
Åldersfördelningen bland Ålands hälso- och sjukvårds sex styrelsemedlemmar är mellan 37 och 65 år under kalenderåret 2018. Andelen invånare som är äldre än 65 år av hela befolkningen på Åland uppgår per den 31 december 2017 till 21,7 procent.
2.2.3 Äldres intresseorganisationer
Frivilliga etablerade intresseorganisationer för äldre finns i form av äldreråd i Mariehamn, Lemland och Eckerö. I Föglö kommun finns en äldreomsorgsdirektion och därtill finns pensionärsföreningar i Mariehamn och på Norra Åland, samt Demensföreningen på Åland. Medan äldreråden och äldreomsorgsdirektionen verkar för att öka de äldres inflytande och delaktighet i det kommunala beslutsfattandet, jobbar pensionärsföreningarna med sociala aktiviteter som skapar gemenskap. Demensföreningens uppdrag är begränsat till frågeställningar kring demenssjukdom.
2.2.4 Risk- och friskhetsfaktorer gällande äldres möjlighet att delta i beslut
De äldres politiska, ekonomiska och samhälleliga delaktighet har i en nyligen utförd undersökning[2] på Åland konstaterats ha ett samband med de äldres självskattade hälsa. Undersökningen var den första i sitt slag där grunddata från ÅSUB:s statistikproduktion kombinerades med ett unikt enkätmaterial från Högskolan på Åland.
Undersökningen klargjorde att äldres delaktighet är en viktig faktor ur ett folkhälsoperspektiv. Delaktighet möjliggör ett aktivt liv som bidrar till individens psykiska hälsa samtidigt som brist på delaktighet och inflytande kan leda till utanförskap, känsla av maktlöshet och psykisk ohälsa t.ex. i form av ensamhet och social isolering. I undersökningen konstaterades att en av de framtida utmaningarna är frågan om hur samhället mest effektivt kan ta vara på potentialen som finns hos den alltmer växande gruppen av äldre ålänningar.
Resultaten i undersökningen visade att de äldre är underrepresenterade bland invalda i kommunal- och lagtingsval och att en central fråga för framtiden handlar om en förstärkt politisk representation bland de äldre. I undersökningen hänvisas även till förslag i Sverige om bl.a. inrättande av en äldreminister och en äldreombudsman, som instrument för att påverka de äldres bristfälliga representation i politiska sammanhang och inom det politiska beslutsfattandet.
2.3 Kvalitet
2.3.1 Landskapsregeringens kvalitetsrekommendation
Syftet med landskapsregeringens kvalitetsrekommendation gällande tjänster för äldre är att säkerställa ett så hälsosamt och vitalt åldrande som möjligt för hela den äldre befolkningen samt tjänster som är effektiva och av god kvalitet för de äldre personer som behöver dem. Rekommendationen är främst avsedd för beslutsfattarna och ledningen i kommuner och Ålands hälso- och sjukvård, till stöd för utveckling och utvärdering av tjänsterna för äldre. Den kan även utnyttjas av bland annat producenter av social- och hälsovårdstjänster, yrkesutbildade personer inom verksamhetsområdet och aktörer inom tredje sektorn.
2.3.2 Riktlinjer för omsorg och vård vid demenssjukdom
Landskapsregeringen gav 2012 ut Riktlinjer för omsorg och vård vid demenssjukdom. Målet med dessa riktlinjer och de rekommendationer som ingår i dem är att skapa möjligast optimala strukturer och innehåll i demensomsorgen och -vården utgående från ett helhetsperspektiv på klienten/patienten och utgående från att rätt omsorg och vård ges i rätt tid och på rätt plats. Enligt landskapsregeringens hållbarhetsstrategi bör utvecklingen av verksamheter vara i linje med social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Översatt till service- och vårdkedjorna för personer med demens innebär det att utveckla omsorgen och vården så att den är kostnadseffektiv samtidigt som den ser till klientens/patientens bästa. Riktlinjerna omfattar därför såväl rekommendationer om förebyggande åtgärder för att hejda utvecklandet av demenssjukdomar som vilken omsorg och vård som ges i service- och vårdkedjan.
2.3.3 Servicestrukturen beträffande social- och hälsovårdstjänster
År 2011 publicerade landskapsregeringens socialvårdsbyrå en utredning om socialvårdens utveckling på Åland. Utredningen ramade in ett antal övergripande utmaningar som socialvården på Åland stod inför. Utmaningarna är fortfarande relevanta och omfattar bland annat den demografiska utvecklingen, en ökande finansieringsproblematik som stärker kraven på effektiv resursanvändning, rekrytering av tillräcklig och behörig personal och att tyngdpunkten i socialvården flyttas mot förebyggande och tidiga insatser.
Landskapsregeringen genomförde en kartläggning av kommunernas utveckling av äldreomsorgen i mars 2018. Kartläggningen visade att kommunernas äldreomsorg inte motsvarar de av landskapsregeringen fastställda servicemålen. Enligt statistiken erhöll 5,1 procent av de äldre i ålderskategorin 75+ institutionsvård medan 11,3 procent hade ESB, i jämförelse med servicemålen om 3 procent på institution och 5–6 procent inom ESB. Andelen hemmaboende uppgick därmed till cirka 84 procent. Enligt ÅSUB:s befolkningsprognos från år 2017 beräknas antalet ålänningar som är 75 år och äldre öka från 2531 år 2015 till 5344 år 2040. Om den befintliga servicestrukturen inte förändras innebär detta att behovet av institutionsvårdsplatser ökar med cirka 140 fram till år 2040. På motsvarande sätt skulle behovet att ESB öka med cirka 300 platser.
Av kommunernas svar framgick bland annat att de tidiga förebyggande insatserna varierar stort mellan kommunerna. Möjligheten att bo kvar hemma påverkas bland annat av tillgången på hemservice dygnet runt. Detta erbjuds enligt kartläggningen endast av fem kommuner. Kommunernas uppgifter om planerad utveckling av äldreomsorgen visade inte på en förstärkning av tidiga, förebyggande insatser.
I fråga om utvecklingen av servicestrukturen inom Ålands hälso- och sjukvård konstateras att långvårdsverksamheten avslutades år 2012 och att demensvården vid rehabiliterings- och geriatrikkliniken avvecklades år 2017.
2.4 Primärvård
2.4.1 Förebyggande hembesök till äldre 75 år och 77 år
Ålands hälso- och sjukvård erbjuder i samarbete med socialvården hälsofrämjande hembesök hos de äldre som fyllt 75 år. I Mariehamn görs hembesöket först vid 77 års ålder. Vid de hälsofrämjande hembesöken utreds den äldres behov av hjälp och de förändringar som behövs av bostaden bedöms i syfte att skapa möjlighet för den äldre att bo kvar hemma så länge som möjligt. Den äldre ska även informeras om olika stödmöjligheter och om hur man förebygger ohälsa. Enligt ÅHS verksamhetsberättelser för åren 2013 - 2017 har antalet hälsofrämjande hembesök varierat mellan 110 – 164 och de hälsofrämjande hembesöken har inte ökat över tid i samma utsträckning som andelen personer 75+ har ökat. Anledningen till detta är att verksamheten har skötts på deltid vid ÅHS. En procentuell jämförelse mellan andelen äldre som erhållit hälsofrämjande hembesök i förhållande till det totala antalet äldre i målgruppen visar en variation mellan 68 procent 2013, 37 procent 2015 och 53 procent 2017.
2.4.2 Hemsjukvård
Enligt ÅHS verksamhetsberättelse för åren 2013 – 2017 har antalet besök och insatser totalt gällande verksamhetsformen hemsjukvård varierat mellan 52 706 – 62 985. Enligt ÅHS verksamhetsberättelse för år 2017 har totalt 57 053 besök och insatser registrerats inom hemsjukvården under året. Läkarbesökens antal uppgick till 3 842 och vårdpersonalens besök till 53 211. Noteras kan att cirka hälften av vårdpersonalens besök är registrerade som hembesök (27 336) medan siffran gällande läkarbesök i hemmet är betydligt lägre (135). Hur stor andel av servicen ovan som äldre tagit del av framgår inte av statistiken. Enligt statistik per 15 januari 2019 var totalt 596 patienter inskrivna i hemsjukvården. Av dessa var 532 stycken 65 år eller äldre – 323 kvinnor och 209 män. Hemsjukvård ordnas separat i alla skärgårdskommunerna medan det för övriga Ålands del ordnas utgående från tre hälso- och sjukvårdsmottagningar: Norra Ålands kommuner från Godby, Södra Ålands kommuner från Jomala och därtill Mariehamn.
2.4.3 Hälso- och sjukvårdsmottagningar
Brändö, Eckerö, Föglö, Hammarland, Kumlinge, Jomala, Mariehamn, Jomala, Sottunga, Vårdö och Kökar har alla egna hälso- och sjukvårdsmottagningar medan Lumparlands kommun omfattas av Lemlands hälso- och sjukvårdsmottagning. Geta, Finström, Saltvik och Sund har en gemensam hälsovårdsmottagning i anslutning till hälsocentralen i Godby.
2.4.4 Sammanhållen hemvård
Från och med 1 februari 2012 har sammanhållen hemvård utgjort en permanent verksamhet. Ålands hälso- och sjukvård har avtal med samtliga kommuner förutom en. En mera utförlig beskrivning av sammanhållen hemvård finns i underlaget till ny socialvårdslagstiftning
2.4.5 Mental hälsa - vuxen mottagning
På hälsocentralen i Mariehamn finns en mottagning för mental hälsa för vuxna (tidigare "Psykologmottagningen"). På mottagningen arbetar två psykiatriska sjukskötare samt en läkare på deltid. I ÅHS verksamhetsstatistik framgår att besöken på mottagningen ökar, t ex registrerades 1 212 besök och insatser totalt år 2015, medan motsvarande siffra 2017 var 2 534 besök och insatser totalt. I statistiken framgår inte andelen 65 år och äldre.
2.4.6 Seniormottagning
I landskapsregeringens budget 2019 framgår att landskapsregeringen tillsammans med hälso- och sjukvården ska planera en seniormottagning. Detta med utgångspunkt i regeringsprogrammets skrivning om god tillgänglighet till hälso- och sjukvård.
2.4.7 Mätning av äldres funktionsförmåga
ÅDA Ab har fungerat som huvudman för ett projekt kring vårdtyngdsmätning inom äldreomsorgen vilket upphörde vid årsskiftet år 2015/2016. Projektet har lett fram till att kommunerna tagit i bruk det heltäckande instrumentet för mätning av funktionsförmågan RAI. Ålands kommunförbund har koordinerat utbildning i användningen av RAI.
2.5 De äldres självbestämmande
Grundlagsutskottet framhåller i sitt utlåtande 27/2012 rd till prop. 160/2012 att det just nu inte finns någon grundlagsbaserad lagstiftning som skulle ge rätt att ingripa i äldre personers självbestämmanderätt. I praktiska vårdsituationer tvingas personalen dock vidta åtgärder som lagstiftningen inte ger dem behörighet till. Utskottet konstaterar vidare i sitt utlåtande att de behövliga bestämmelserna inte finns i det då aktuella lagförslaget som behandlades i riksdagen. Mot bakgrund av att administrativa ingrepp i den personliga friheten hör till rikets behörighet konstaterar landskapsregeringen att det inte är möjligt att begränsa de äldres självbestämmande i fråga om de tjänster och service som erbjuds de äldre. Det innebär samtidigt att lagstiftningen om tjänster och service måste utformas så att de äldres självbestämmande aktivt möjliggörs under beredningen av beslut om exempelvis tjänster och service inom socialvården.
2.6 Gällande lagstiftning
2.6.1 Omsorg – en grundläggande rättighet
Rätten till oundgänglig omsorg är en grundläggande rättighet som direkt med stöd av 19 § 1 mom. i grundlagen tryggas alla som inte förmår skaffa sig den trygghet som behövs för ett människovärdigt liv. Enligt 19 § 3 mom. i grundlagen förpliktas det enligt vad som närmare bestäms att genom lag, tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster samt främja befolkningens hälsa. Andra bestämmelser i grundlagen anger för sin del på vilket sätt skyldigheten att trygga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster ska fullgöras.
2.6.2 Främjande av välbefinnande och hälsa
Den förpliktelse att främja befolkningens hälsa som det allmänna åläggs i 19 § 3 mom. i grundlagen avser förebyggande verksamhet inom social- och hälsovården samt utveckling av förhållandena i samhället inom olika verksamhetssektorer i allmänhet så att de främjar befolkningens hälsa. I 3 § 2 mom. i kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland framgår att kommunen i all sin verksamhet skall sträva efter att främja kommuninvånarnas välfärd. Främjandet av kommuninvånarnas välfärd berör således alla förvaltningsområden i kommunen. Till exempel förbättras den äldre befolkningens välfärd förutom genom det arbete som görs inom socialväsendet också genom det arbete som görs inom boendeverksamheten, samhällsplaneringen och kultur- och motionsverksamheten.
Bestämmelser om verksamhet som främjar välbefinnandet finns i 13 § i socialvårdslagen (710/1982) vilken gäller med stöd av1 § 1 mom. 1 punkten i landskapslag (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård med vissa mindre avvikelser som blankettlag på Åland. Enligt lagen är kommunen skyldig att inom sitt område verka för att de sociala förhållandena utvecklas och sociala missförhållanden avhjälps. Vidare åläggs kommunen att sörja för att information, rådgivning och handledning tillhandahålls beträffande socialvården och det övriga socialskyddet och utnyttjandet av dessa. Socialvårdslagen innehåller i övrigt sparsamt med bestämmelser om service som främjar välbefinnandet. Socialvårdslagens bestämmelser kompletteras av 1 § 1 och 2 mom. i socialvårdsförordningen (607/1983) vilken tillämpas i landskapet genom landskapsförordning (1995:103) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård. Enligt förordningen ska socialnämnden sätta sig in i levnadsvillkoren i kommunen och följa hur de utvecklas. Nämnden ska verka för att sociala synpunkter beaktas inom kommunens olika funktioner som t.ex. kultur- och fritidsfunktionerna, markdispositionen och byggandet, bostadsfrågorna, samt ordnandet av trafik- och annan service. Socialnämnden ska också stödja kommunens invånare i att självmant arbeta för att avhjälpa och rätta till sociala missförhållanden samt för att upprätthålla och utveckla sådana förhållanden som stöder och främjar välfärden. Då socialnämnden fullgör sina uppgifter ska den samarbeta med andra myndigheter och samfund samt med invånarna. Bestämmelser om utvecklande av levnadsförhållandena och främjande av välfärden hos olika befolkningsgrupper finns till exempel i lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987) vilken är tillämplig genom landskapslag (2010:50) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp med vissa avvikelser. 6 § stadgar bland annat om att socialnämnden och kommunens övriga myndigheter ska främja och följa levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning samt genom sin verksamhet sträva efter att förebygga uppkomsten av missförhållanden och undanröja de olägenheter som begränsar möjligheter till verksamhet och engagemang.
I landskapslag (2011:114) om hälso- och sjukvård föreskrivs om Ålands hälso- och sjukvårds tillhandahållande av den offentliga hälso- och sjukvården i landskapet vilken bland annat omfattar hälsofrämjande verksamhet och primärvård. Enligt 37 § 2 mom. i ÅHS-lagen är hälso- och sjukvårdens uppgifter bl.a. att utföra undersökningar, ge nödvändig medicinsk rehabilitering, förebygga och bota sjukdomar, ge handledning och att i ett tidigt skede identifiera problem med hälsan hos patienter som behöver särskilt stöd och särskild vård. Enligt 3 mom. ska vården genomföras i form av öppenvård när detta är ändamålsenligt samt möjligt med beaktande av patientsäkerheten. I 26 § föreskrivs om att hälsorådgivning och hälsoundersökningar ska ordnas för alla kommuninvånare och att detta bland annat ska bidra till att främja den psykiska hälsan samt förebygga sjukdomar. I 33 § föreskrivs om rådgivning och andra tjänster för specifikt äldre. Enligt bestämmelsens 1 mom. ska Ålands hälso- och sjukvård se till att de personer som får ålderspension har tillgång till rådgivning som främjar deras välfärd, hälsa och funktionsförmåga. Rådgivningens uppgifter är
1) att ge rådgivning som syftar till att främja sunda levnadsvanor och förebygga sjukdomar och olyckor,
2) att identifiera hälsoproblem som beror på försvagad hälsa och funktionsförmåga hos äldre personer och ge tidigt stöd i samband med hälsoproblemen samt
3) att ge handledning om sjukvård och säker läkemedelsbehandling. Ålands hälso- och sjukvård kan enligt 3 mom. ordna hälsokontroller som främjar de äldres hälsa och ska enligt 4 mom. i lagen erbjuda hälsofrämjande hembesök. Då hälsofrämjande hembesök ordnas ska ÅHS samarbeta med de instanser som svarar för socialvård. 35 § stadgar om ÅHS åtaganden att förebygga psykisk ohälsa hos invånarna i landskapet, att stärka de faktorer som skyddar den psykiska hälsan och att minska och avlägsna faktorer som hotar den psykiska hälsan. Med förebyggande av psykisk ohälsa avses att ge en sådan handledning och rådgivning beträffande de faktorer som skyddar och hotar den psykiska hälsan samt vid behov ge psykosocialt stöd till individen och familjen. Det arbete med att förebygga psykisk ohälsa som utförs av Ålands hälso- och sjukvård ska planeras och genomföras så att det bildar en funktionell helhet tillsammans med den kommunala socialvården. Enligt 40 § ska ÅHS ordna sådant arbete för psykisk hälsa som behövs för att främja hälsan och välfärden för invånarna i landskapet.
Enligt 39 § ska ÅHS ordna mun- och tandvård för patientgrupper som i enlighet med landskapsregeringens beslut är prioriterade av medicinska eller sociala skäl. Med mun- och tandvård avses bland annat att främja och följa munhälsan hos befolkningen samt att ordna hälsorådgivning och hälsoundersökningar.
Landskapsregeringen ska i enlighet med 25 § i landskapslagen om hälso- och sjukvård följa med befolkningens hälsa och välfärd och de faktorer som inverkar på hälsan och välfärden inom olika befolkningsgrupper samt följa med effekterna av de åtgärder som sätts in för att svara mot befolkningens välfärdsbehov. Landskapsregeringen ska en gång per lagtingsperiod överlämna en rapport om befolkningens hälsa och välfärd till lagtinget. Enligt 24 § ska landskapsregeringen i samband med beredning av beslut bedöma och beakta de konsekvenser besluten har för befolkningens hälsa och välfärd.
2.6.3 Socialservice
Socialvårdslag (FFS 710/1982) gäller sedan 1 januari 1996 med stöd av 1 § 1 mom. 1 punkten i landskapslag (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård med vissa mindre avvikelser som blankettlag på Åland. Socialvårdslagen är en allmän lag inom socialvården som stöder sig på universalitetsprincipen. Universalitetsprincipen innebär att de tjänster som det föreskrivs om i socialvårdslagen är avsedda för alla som behöver dem oavsett ålder eller ekonomisk ställning. Den ekonomiska ställningen hos den som får service beaktas i inkomstrelaterade klientavgifter i enlighet med lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992) och förordningen om klientavgifter inom social- och hälsovården (912/1992) vilka är tillämpliga i landskapet genom landskapslag (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård och landskapsförordning (1995:103) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård. År 2006 infördes en bestämmelse om att behovet av socialservice i brådskande fall ska bedömas utan dröjsmål (40a §). I andra än i brådskande fall är tidsfristen för bedömning för en person som har fyllt 75 år senast den sjunde vardagen efter att kontakt tagits med den myndighet i kommunen som ansvarar för socialservicen. På motsvarande sätt ska kommunen tillhandahålla bedömning av behovet av socialservice i fråga om en person som får i 9 § 3 mom. 3 punkten i lagen om handikappförmåner (FFS 570/2007) avsett vårdbidrag för pensionstagare.
Enligt 13 § i socialvårdslagen ska kommunen såsom till socialvården hörande uppgifter sörja för att bland annat socialservice ordnas för kommunens invånare. I 17 § 1 mom. framgår de former av socialservice som kommunen ska ombesörja. Av dessa är hemservice, boendeservice och institutionsvård sådan service som oftast ordnas för äldre klienter. Den specialservice inom socialvården som är avsedd för vissa befolkningsgrupper nämns i 17 § 2 mom. i lagen. Stödet för närståendevård hör till den vanligaste formen av specialservice som ordnas för äldre klienter, men äldre klienter kan också vara i behov av service och stöd på grund av handikapp och av specialomsorger om utvecklingsstörda eller av tjänster inom missbrukarvården.
Enligt 20 § i socialvårdslagen ska kommunen ombesörja anordnande av hemservice, d.v.s. fullgörande av eller bistånd vid fullgörandet av uppgifter eller funktioner som hör till boende, personlig skötsel och omvårdnad, vård och uppfostran av barn samt till annan normal och invand livsföring. Hemservice tillhandahålls dem som på grund av nedsatt prestationsförmåga, familjeförhållanden, ansträngning, sjukdom, barnsbörd eller invaliditet eller av annan motsvarande orsak är i behov av hjälp. Närmare bestämmelser om hemservice finns i 9 § i socialvårdsförordningen där det framgår att hemservice ordnas i form av hjälp i hemmet med arbete, personlig omvårdnad och stöd, vilken ges till enskilda eller familjer samt stödservice såsom måltids, klädvårds, bad, städ, transport- eller följeslagarservice och tjänster som främjar socialt umgänge. Enligt socialvårdsförordningen 9 § 2 punkten är transport- eller följeslagarservice ”färdtjänst” en stödservice inom hemservice. Socialvårdslagen eller annan lagstiftning på Åland stadgar i dagsläget inte specifikt om ordnande av hemservice eller stödtjänster genom teknologiska eller digitala lösningar.
Med boendeservice avses enligt 22–23 § i socialvårdslagen anordnande av service- och stödboende till personer som av särskild orsak behöver hjälp eller stöd vid ordnandet av bostad eller boendeförhållanden. Enligt 10 § i socialvårdsförordningen ordnas boendeservice i servicebostäder och i bostäder som har reserverats för stödboende, där vederbörandes självständiga boende eller övergång till självständigt boende stöds genom socialarbete och annan social service.
Enligt 24 § 1 mom. i socialvårdslagen avses med institutionsvårdvård anordnande av vård, uppehälle och rehabiliterande verksamhet i sådan verksamhetsenhet inom socialvården som lämnar fortlöpande vård. Enligt bestämmelsens 2 mom. ges institutionsvård till den som är i behov av hjälp, vård eller annan omvårdnad som inte kan ordnas eller som det inte är ändamålsenligt att ordna i hans eget hem genom utnyttjande av någon annan socialservice. I 11 § i socialvårdsförordningen ingår närmare bestämmelser om vad institutionsvården ska omfatta och hur den ska ordnas. Vid institutionsvård ska enligt bestämmelsen ordnas sådan rehabilitering, vård och omsorg som är nödvändig med tanke på klientens ålder och tillstånd. Klientens livsmiljö ska dessutom såvitt möjligt ordnas så att den är trygg, hemlik och stimulerande samt tillika möjliggör ett privatliv och främjar klientens rehabilitering, initiativkraft och handlingsförmåga. Enligt 11 § i förordningen kan institutionsvård ordnas i form av kortvarig eller fortgående dag- eller nattvård eller dygnetruntvård. Socialvårdslagens 27 § innehåller bestämmelser om kommunens möjlighet att inrätta, anskaffa eller annars reservera ett sådant antal institutionsvårdsplatser som motsvarar det lokala behovet. Ålands hälso- och sjukvård tillhandahåller enligt 37 § i landskapslagen om hälso- och sjukvård läkartjänster för de äldre vid de offentliga institutionerna som finns i landskapet. Social- och hälsovårdsministeriets förordning (FFS1806/2009) innehåller bestämmelser om grunderna för gränsdragningen mellan öppen- och institutionsvård.
Med stöd av 17 § 2 mom. i socialvårdslagen ska kommunen sörja för att ordna stöd för närståendevård. Lagen om stöd för närståendevård (937/2005), tillämpas med antagna avvikelser för landskapet genom landskapslag (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård. Enligt 2 § i lagen avses med närståendevård, vård av och omsorg om en äldre, en person med funktionsnedsättning eller en sjuk person som ordnas i hemförhållanden med hjälp av en anhörig eller någon annan som står den vårdbehövande nära. Stödet för närståendevård är en helhet som omfattar behövliga tjänster som tillhandahålls den vårdbehövande samt ett vårdarvode till närståendevårdaren, ledighet och service till stöd för närståendevården. Alla närståendevårdare med avtal har enligt 4 § 1 mom. rätt till minst två dygn ledig tid per kalendermånad. Närståendevårdare som oavbrutet eller med få avbrott varit bunden vid vården dygnet runt eller fortgående varje dag berättigas ledighet om minst fem dygn per sådan kalendermånad i enlighet med 2g § 1) i landskapslagen (1995:101). Kommunen ska se till att ordna vården av den vårdbehövande under vårdarnas fritid. Kommunen har dock inte en absolut skyldighet att tillhandahålla vård under närståendevårdarens ledighet i just den form som den vårdbehövande eller vårdaren önskar.
2.6.4 Hälso- och sjukvårdstjänster och vårdgaranti
Utöver den tidigare nämnda verksamheten som Ålands hälso- och sjukvård ska tillhandahålla i hälsofrämjande syfte så utgör hemsjukvården enligt 38 § i landskapslagen om hälso- och sjukvård en viktig del av hälso- och sjukvårdstjänster till äldre personer. Hemsjukvården genomförs enligt en vård- och serviceplan eller är av tillfällig karaktär. Hemsjukvården ska tillhandahållas på ett multiprofessionellt sätt i patientens hem eller liknande.
I 38 § 2 mom. stadgas att Ålands hälso- och sjukvård kan ordna hemservice. Såväl i slutrapporten från arbetsgruppen med uppdrag att utreda äldreomsorgen på Åland (Landskapsregeringen 2006) som i Målsättningar och handlingsplan för äldrevården som antogs 15 februari 2007, angavs att lagstiftningen borde ändras i syfte att kunna ordna hemservice och hemsjukvård som sammanhållen hemvård på Åland. Sammanhållen hemvård med innebörd av att göra det möjligt för hemservice och hemsjukvård att helt eller delvis kombineras och att vissa arbetsuppgifter som ligger inom hemsjukvården kan utföras av personal inom hemservicen och att vissa uppgifter inom hemservicen kan utföras av personal inom hemsjukvården. En utredning om hur sammanhållen hemvård kunde se ut och möjliggöras i praktiken och frågeställningar i anslutning till detta överlämnades till landskapsregeringen år 2008. Utredningen kom med ett förslag till ändring av landskapslagen om hälso- och sjukvård, som skulle möjliggöra sammanhållen hemvård på frivillig bas genom avtal. Från och med 1 januari 2012 fick respektive kommun och ÅHS möjlighet till att ingå avtal om sammanhållen hemvård genom ändring av 38 § 2 mom. i landskapslagen om hälso- och sjukvård. I den allmänna motiveringen till lagförslaget (LF 28/2010–2011) framgår det att samarbetet är frivilligt och förutsätter ett godkännande av båda parter samt ett avtal om hur samarbetet ska fungera i praktiken.
I 20 § hälso- och sjukvårdslagen stadgas om Ålands hälso- och sjukvårds vårdgaranti. Ålands hälso- och sjukvård ska bland annat ordna sin verksamhet inom primärvården så att patienter på vardagar under tjänstetid omedelbart kan få kontakt med en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården ska göra en bedömning av vårdbehovet senast den tredje vardagen från det att patienten tog kontakt med Ålands hälso- och sjukvård, om inte bedömningen har kunnat göras vid det första kontakttillfället. Vård som i samband med bedömningen av vårdbehovet har konstaterats vara medicinskt nödvändig ska med beaktande av patientens hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp ordnas inom skälig tid, dock senast inom tre månader från det att behovet bedömdes. Vårdgarantin omfattar inte mun- och tandvården. Någon motsvarande garantibestämmelse finns inte intagen i lag gällande socialservice.
Ålands hälso- och sjukvård ska enligt 18 § i landskapslagen (2017:117) om ändring av landskapslagen om hälso- och sjukvård så snart som möjligt underrätta en patients hemkommun om ÅHS bedömt att en patient som har skrivits in vid ÅHS kommer behöva insatser från kommunens socialservice efter det att patienten har skrivits ut. Någon motsvarande bestämmelse gällande anmälan om en vuxen eller äldre persons behov av socialservice eller hälsovård finns inte för de som inte är inskrivna på ÅHS.
2.6.5 Klientens och patientens ställning och rättigheter
I lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000) vilken tillämpas genom landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård och lagen om patientens ställning och rättigheter (FFS 785/1992), tillämplig genom landskapslagen (1993:61) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och rättigheter föreskrivs bland annat om klientens och patientens rätt till god social- och hälsovård och ett gott bemötande vid tillhandahållande av social- och hälsovård. Lagarna tillämpas i regel både på offentlig och privat social- och hälsovård.
Likartade grundläggande bestämmelser om klientens och patientens rättigheter och goda bemötande finns i 4 § i klientlagen och i 3 § 2 mom. i patientlagen. Varje klient och patient har rätt till socialvård och hälso- och sjukvård av god kvalitet. Varje klient och patient har rätt till ett gott bemötande utan diskriminering. En klient och en patient ska bemötas så att hans eller hennes människovärde inte kränks. Klientens och patientens övertygelse och integritet ska respekteras. Hans eller hennes individuella behov, modersmål och kulturella bakgrund ska beaktas.
I enlighet med 5 § i klientlagen ska socialvårdspersonalen utreda för klienten hans eller hennes rättigheter och skyldigheter. För klienten ska också olika alternativ och deras verkningar liksom också andra omständigheter som är av betydelse för klientens sak utredas. Utredningen ska ges så att klienten tillräckligt förstår dess innehåll och betydelse. Tolkning ska så långt det är möjligt ordnas vid behov. I 5 § 2 och 3 mom. patientlagen finns motsvarande bestämmelser om patientens rätt till information.
I enlighet med 21 §i landskapslagen om hälso- och sjukvård ska Ålands hälso- och sjukvård med högst sex månaders mellanrum offentliggöra uppgifter om väntetider, vilka sammanhänger med ÅHS vårdgaranti enligt lagens 20 §. I Socialvårdslagstiftningen finns inte motsvarande bestämmelser gällande offentliggörande av väntetider.
Bestämmelser om en myndig klients och patients självbestämmanderätt finns i 8 och 9 § i klientlagen och i 6 § i patientlagen. När socialvård lämnas ska i första hand klientens önskemål, åsikt och intresse beaktas. Klienten ska ges möjlighet att delta i och påverka planeringen och genomförandet av de tjänster som tillhandahålls klienten. Om en myndig klient på grund av sjukdom eller nedsatt psykisk funktionsförmåga eller av någon annan motsvarande orsak inte kan delta i och påverka planeringen och genomförandet av de tjänster som tillhandahålls klienten eller de andra åtgärder som anknyter till den socialvård som ges klienten eller inte kan förstå föreslagna alternativa lösningar eller beslutens verkningar, ska klientens vilja utredas i samråd med klientens lagliga företrädare, en anhörig eller någon annan närstående. Inom hälso- och sjukvården ska vården och behandlingen ges i samförstånd med patienten. Om en patient på grund av någon annan orsak inte kan fatta beslut om vården eller behandlingen, ska hans lagliga företrädare eller nära anhöriga höras före ett viktigt vårdbeslut i avsikt att utreda hurdan vård som bäst motsvarar patientens vilja. Om detta inte kan utredas, ska patienten vårdas på ett sätt som kan anses vara förenligt med hans bästa. Klientlagen och patientlagen innehåller dessutom bestämmelser om datasekretess, exempelvis om sekretess för klientens eller patientens journalhandlingar och om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter.
Ålands ombudsmannamyndighet har enligt 5 § i landskapslag (2014:33) om Ålands ombudsmannamyndighet till uppgift att trygga och främja klientens ställning och rättigheter inom socialvården. Motsvarande bestämmelse finns i 6 § gällande patienter och hälso- och sjukvården. Inom landskapets behörighet ska ombudsmannamyndigheten trygga och främja både klient- eller patientmedverkan och förtroendefulla klient- eller patientrelationer samt deras rätt till god service och gott bemötande inom socialvården och hälso- och sjukvården.
2.6.6 Personal
Enligt 10 § i socialvårdslagen ska kommunen för verkställigheten av socialvården ha yrkesutbildad personal inom denna. Kommunen ska också till sitt förfogande ha tjänster vilka tillhandahålls av en tjänsteinnehavare som deltar i klientarbetet och har yrkesmässig behörighet som socialarbetare. Bestämmelser om behörighetsvillkor för socialvårdens personal finns i förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (FFS 804/1992), tillämplig på Åland med stöd av landskapsförordning (1995:103) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård. Enligt 4 § i lagen om privat socialservice (FFS 922/2011), vilken tillämpas genom landskapslag (2012:36) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice ska antalet anställda vid en verksamhetsenhet vara tillräckligt med avseende på servicebehovet och antalet klienter. Bestämmelser om kommunens skyldighet att ordna kompletterande utbildning för socialvårdspersonalen finns i socialvårdslagens 53 §. I paragrafen förpliktas kommunen att sörja för att personalen beroende på grundutbildningens längd, hur krävande arbetet är och befattningsbeskrivningen i tillräcklig utsträckning deltar i den kompletterande utbildning som ordnas för den.
Enligt 9 § 3 mom. i landskapslagen om hälso- och sjukvård ska personalstyrkan vid Ålands hälso- och sjukvård ha en sådan utbildning, struktur och mängd som svarar mot behovet av den verksamhet som främjar hälsa och välfärd och behovet av hälso- och sjukvårdstjänster hos befolkningen i landskapet. Ålands hälso- och sjukvård ska även se till att personalen i tillräcklig utsträckning deltar i kompletterande utbildning. Bestämmelser om rätten att vara verksam som yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården finns i 2 kap. i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994). I 3 § i lagen om privat hälso- och sjukvård föreskrivs det att serviceproducenten ska ha sådan ändamålsenligt utbildad personal som verksamheten förutsätter.
2.6.7 Kvalitet
För att kvaliteten på tjänsterna ska kunna säkerställas är det viktigt att verksamhetsenheten har ett kvalitetsledningssystem via vilket verksamheten systematiskt utvärderas och utvecklas. Viktiga element inom tjänster som garanterar god vård och omsorg är en tillräcklig och yrkesutbildad personal, en kompetent ledning och lämpliga lokaler. I lagen om privat socialservice (FFS 922/2011) tillämplig genom landskapslag (2012:36) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice och lagen om privat hälso- och sjukvård (FFS 1990/152) förpliktas tjänsteleverantörerna att se till att det ordnas egenkontroll. När det gäller privat socialservice kan landskapsregeringen för socialvården meddela föreskrifter om vad planen för egenkontroll ska innehålla och hur den ska utarbetas samt om uppföljningen av den. Den offentliga socialvården eller hälso- och sjukvården innehåller i dagsläget inte motsvarande bestämmelser gällande egenkontroll.
2.6.8 Tillsyn
Ålands miljö och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM) utövar tillsyn av offentlig socialvård i landskapet Åland, med stöd av 3 § i landskapslag (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård. ÅMHM utövar tillsyn av tillståndspliktig privat socialservice i landskapet Åland, med stöd av 2 § i landskapslag (2012:36) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice.
ÅMHM utövar med stöd av 2 § 3 mom. i landskapslag (2011:114) om hälso- och sjukvård, tillsyn över offentlig hälso- och sjukvård i landskapet Åland. Landskapsregeringen utövar tillsyn över den del av verksamheten över Ålands hälso- och sjukvård som förutsätter yrkesutbildning inom hälso- och sjukvården. Landskapsregeringens tillsynsbehörighet bygger på att behörigheten att vara verksam inom hälso- och sjukvården enligt 27 § 30 punkten i Självstyrelselag (1991:7) för Åland utgör rikets lagstiftningsbehörighet. Enligt 24 § 2 mom. i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (1994/559) leder och övervakar regionförvaltningsverket den verksamhet som utövas av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården inom verkets verksamhetsområde. Enligt Republikens presidents förordning (2010:2) om vissa förvaltningsuppgifter inom hälso- och sjukvården i landskapet Åland, sköter landskapsregeringen de uppgifter som enligt gällande rikslagstiftning hör till regionförvaltningsverken.
Landskapsregeringen utövar tillsyn över privata hälso- och sjukvårdsproducenter i landskapet Åland, med stöd av Republikens presidents förordning (2010:2) om vissa förvaltningsuppgifter inom hälso- och sjukvården i landskapet Åland.
Tyngdpunkten inom tillsynen ligger idag på förhandstillsyn, dvs. styrning, rådgivning och uppföljning. Också tillståndsförfarandet inom den privata hälso- och sjukvården och den privata socialservice som tillhandahåller service dygnet runt är en del av förhandstillsynen. Om förhandstillsynen inte ger önskat resultat kan ÅMHM och landskapsregeringen med olika medel för tillsyn i efterhand ingripa i de missförhållanden som upptäckts. Till dessa medel hör anmärkning, uppmärksamgörande, föreläggande om avhjälpande av brister, avbrytande av verksamheten och förbud mot användning av en verksamhetsenhet eller en del av den. Tillståndsmyndigheten kan förplikta den offentliga eller den privata serviceproducenten att iaktta ett föreläggande vid vite eller vid äventyr att verksamheten förbjuds eller avbryts. En tillståndspliktig verksamhet kan i sista hand läggas ned genom att man återkallar tillståndet. Enhetliga bestämmelser om tillsynsmedel finns i 55–57 §§ i socialvårdslagen (FFS 1982/710), 45§a-d punkterna i landskapslag (2011:114) om hälso- och sjukvård, 14–24 §§ i lagen om privat socialservice (FFS 922/2011) och 16–22 a §§ i lagen om privat hälso- och sjukvård (FFS 1990/152).
2.6.10 Finansiering
Enligt landskapslag (1993:71) ska varje kommun anvisa resurser för den socialvård som enligt landskapslag (2017:120) om landskapsandelar till kommunerna hör till landskapsandelsuppgifterna. Ålands hälso- och sjukvårdsverksamhet finansieras över landskapsbudgeten med stöd av landskapslag (2012:69) om landskapets finansförvaltning. Såväl kommunerna som ÅHS finansierar en viss del av sin verksamhet med avgifter.
2.6.11 Reformplaner
Ett förslag till ny socialvårdslag, LF 21/2018-2019, ett förslag till landskapslag om yrkesutbildade personer inom socialvården LF 22/2018-2019 samt ett förslag till landskapslag om klienthandlingar inom socialvården LF 20/2018-2019 har överlämnats till lagtinget.
Landskapslagen (2016:2) om en kommunalt samordnad socialtjänst (KST-lagen) trädde i kraft den 1 januari 2016. Lagen innebär samordnad social service på Åland i en gemensam myndighet, Kommunernas socialtjänst, med undantag för äldreomsorg och barnomsorg som kvarstår i den enskilda kommunen. På vilket sätt kommunerna väljer att organisera samarbetet för att samordna socialvården har lämnats öppet för kommunerna själva att komma överens om, dock så att avtalet måste ingås senast den 1 april 2019 och avtalet träda i kraft senast den 1 januari 2020. Eftersom kommunerna inte själva inom den angivna tidsfristen lyckats komma överens om ett avtal om hur samordningen av socialtjänsten ska organiseras kommer samordningen att ske på det sätt som lagtinget beslutat genom lag inom ramen för ett kommunalförbund med samtliga åländska kommuner som medlemmar. Kommunalförbundet ska i en sådan situation påbörja sin verksamhet från och med den 1 januari 2021. Lagtinget har antagit en ny kommunstrukturlag (2019:29) för Åland under 2018, som trädde i kraft den 1 maj 2019. Syftet med lagen är att minska antalet kommuner på Åland.
3. Lagstiftningsbehov
Landskapsregeringen konstaterar att den föreslagna äldrelagen för Åland är angelägen då kommunerna och Ålands hälso- och sjukvård behöver sätta igång arbetet med att anpassa sina organisationer och utbudet av tjänster och service för att kunna möta de utmaningar som en allt växande andel äldre befolkning kommer att innebära. Enligt landskapsregeringens bedömning förutsätts lagstiftning som stöd för såväl kommunernas och Ålands hälso- och sjukvårds utökade samarbete, planer, kvalitetskontroll och en utvidgning och utveckling av tjänste- och serviceutbudet. För att säkerställa de äldres självbestämmande och rätten till individuellt anpassade socialvårds- samt hälso- och sjukvårdstjänster samt annan service behövs likaså bestämmelser på lagnivå.
4. Förslagen
Landskapsregeringen föreslår att socialvårdstjänster och hälso- och sjukvårdstjänster huvudsakligen ska regleras i socialvårdslagen och i landskapslagen om hälso- och sjukvård. Enligt förslaget till socialvårdslag så ska bland annat följande stödformer tillhandahållas: socialt arbete, social handledning, hemservice, hemvård, boendeservice, service på en institution och stöd för närståendevård. Äldrelagen för Åland är avsedd att vara en kompletterande lag till socialvårdslagen och hälso- och sjukvårdslagen. Äldrelagen innehåller exempelvis bestämmelser om bedömningen och beslutsfattandet om den service som ska ges till äldre personer.
I den föreslagna socialvårdslagens 3 § 3 punkten definieras gränsen mellan personer som behöver särskilt stöd och en äldre person som behöver stöd på grund av nedsatt funktionsförmåga som beror av åldrande. Gränsdragningen är viktig då ansvaret för äldre personers äldreomsorg är den enskilda kommunens ansvar medan ansvaret för övrig socialvård ligger på KST. Några serviceformer utgör undantag till denna huvudregel om ansvarsfördelningen mellan KST och kommunerna. Service som stöder rörligheten, SVL 23 §, ska tillhandahållas de äldre av KST-myndigheten. Annan socialservice i socialvårdslagen som också ska tillhandahållas äldre av KST-myndigheten är alkohol- och drogarbete, utkomststöd och arbete för psykisk hälsa.
4.1 Äldrelag för Åland
4.1.1 Lagens namn och tillämpningsområde
Landskapsregeringen föreslår att en äldrelag för Åland antas. Lagförslaget omfattar ett brett rättsområde som inkluderar äldre personers socialvård och hälso- och sjukvård samt ett förstärkt demokratiskt inflytande i myndigheters beslutsfattande om den äldre befolkningens levnadsbetingelser i samhället som sådant. Flera remissinstanser har föreslagit att lagen ska benämnas Äldreomsorgslag, vilket var lagens arbetsnamn i den inledande processen. Eftersom begreppet äldreomsorg definitionsmässigt endast avser socialvård för äldre så föreslår landskapsregeringen att lagen istället benämns Äldrelag för Åland. I förslaget används benämningen en äldre som ett subjekt jämsides med en äldre person och i plural de äldre eller äldre personer. De äldre i befolkningen kallas som grupp den äldre befolkningen.
Lagens adressater är i första hand kommunerna och Ålands hälso- och sjukvård. Kravbestämmelserna ska dock även gälla för de tjänster som andra serviceproducenter ger.
4.1.2 Personalen vid en verksamhetsenhet
Landskapsregeringens förslag till bestämmelse om personalen vid en offentlig eller privat serviceproducents verksamhet innebär en förstärkning av kravet på att personalens dimensionering ska garantera att de äldre får den vård som är lagstadgad.
En god kvalitet på vård och omsorg betyder att en verksamhetsenhet har en personal som till antal, utbildning och uppgiftsstruktur är tillräcklig för det antal äldre personer som bor på enheten och som möjliggör att den service som ges motsvarar det behov som deras funktionsförmåga medför. En god kvalitet förutsätter också att det finns tillgång till experter på de områden som behövs för att stödja den äldre befolkningens välbefinnande, hälsa, funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand.
Den av landskapsregeringen antagna kvalitetsrekommendationen om tjänster för äldre ska vara riktgivande för bedömningen av personaldimensioneringens tillräcklighet exempelvis vid tillsyn. Enligt den gällande rekommendationen ska man för att garantera en god vård och omsorg utgå från en personaldimensionering på 0.7 – 0,8 i heldygnsvård. Dimensioneringen bygger på att den som behöver vård och omsorg får detta på rätt nivå och att dimensioneringen är flexibel och anpassningsbar till olika situationer.
När det gäller privat socialservice så förutsätts tillstånd för att producera service fortlöpande dygnet runt innan verksamheten inleds. ÅMHM prövar ansökningar om tillstånd i enlighet med landskapslagen (2012:36) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice. Vid tillståndsprövningen ska myndigheten bland annat bedöma om antalet anställda är tillräckligt med avseende på servicebehovet och antalet klienter. En serviceproducent som erhållit tillstånd ska årligen lämna in en verksamhetsberättelse till tillståndsmyndigheten där det redogörs för verksamhetsförutsättningar såsom lokaler och personal. Ett tillstånd kan helt eller delvis återkallas om lagstiftning eller andra föreskrifter överträtts i verksamheten. På Åland finns idag endast en tillståndspliktig verksamhet som gäller dygnet runt verksamhet för äldre.
Beträffande offentlig äldreomsorg ska ÅMHM utöva såväl förebyggande tillsyn som tillsyn som föranleds av exempelvis en anmälan. Enligt 64 § i socialvårdslagen ska kommunen ha ett tillräckligt antal yrkesutbildade personer inom socialvården samt annan personal som deltar i klientarbetet. Äldrelagens bestämmelse om personal kompletterar denna. Personaldimensioneringen utgör en del av den helhetsbedömning av verksamhetens kvalitet som tillsynsmyndigheten ska göra.
Möjligheten att kontrollera verksamheternas kvalitet förbättras också genom föreslagen landskapslag om socialvårdens förvaltning och tillsyn på Åland genom vilken möjliggörs för tillsynsmyndigheten att förrätta inspektion vid objekt som valts ut slumpmässigt eller med stöd av riskanalys (oanmäld tillsyn).
Landskapsregeringen bedömer att resurserna för den tillsyn över social- och hälsovårdsområdet som ÅMHM utövar ska förstärkas inför ikraftträdandedatumet. Detta motiveras med att kraven på att klientens behov ska vara i centrum, att tyngdpunkten ska ligga på tidiga förebyggande åtgärder och ett sektors- och myndighetsövergripande samarbete kräver en omläggning av socialvårdens arbetssätt och även ställer nya krav på tillsynsmyndigheten. Därtill går utvecklingen i riktning mot flera privata aktörer vilket innebär krav på en utvidgad tillsyn.
Den föreslagna landskapslagen om yrkesutbildade personer inom socialvården möjliggör för arbetsgivarna att kunna reformera uppgiftsstrukturen och arbetsfördelningen inom socialvården så att en del ärenden kan skötas av socionom YH, medan socialarbetare sköter de uppgifter där det i lag fastställs krav på socialarbetarbehörighet. Precis som närvårdarna ska även socialarbetare och socionomer ingå i ett yrkesbehörighetsregister vilket stärker klientsäkerheten. I den föreslagna lagen finns yrkesetiska skyldigheter (4 §). Någon jämförbar skyldighet har inte funnits tidigare inom socialvårdslagstiftningen. Etikkravet är viktigt med tanke på maktutövningen i yrkeställningen och arbetsuppgifterna. En behörig kompetent personal, som har rätt utbildning, är en grund för omsorg och vård av god kvalitet. Redan under studierna lär man sig ett klientorienterat tankesätt och grunder för yrkesetiken. I den föreslagna lagens 5 § föreslås att yrkesutbildade inom socialvården har en skyldighet att upprätthålla och utveckla sin yrkesskicklighet och arbetsgivaren är skyldig att möjliggöra den utvecklingen.
4.1.3 Övriga förslag
I lagförslaget finns bestämmelser som ska säkerställa att de äldre oavsett i vilken kommun de är bosatta ska ha rätt att få service på samma grunder. Servicen ska vara lättillgänglig och innehåll, kvalitet och tillgång ska motsvara det behov som finns på grund av antalet äldre personer, deras individuella funktionsförmåga och välbefinnande samt behovet av social trygghet.
Kommunerna ska enligt förslaget anta en plan med kort- och långsiktiga mål för hur de ska uppfylla behovet av service för de äldre. I lagförslaget föreslås närmare bestämmelser om vad planen ska innehålla. Planerna ska utvärderas och revideras minst vart fjärde år.
Vidare föreslås bestämmelser i äldrelagen om äldrerådens sammansättning och uppgifter.
Ålands hälso- och sjukvårds och kommunernas service och tjänster till den äldre befolkningen förtydligas. Tyngdpunkten flyttas mot förebyggande tjänster och service. Dessutom blir det obligatoriskt att bedöma den äldre personens funktionsförmåga när en äldre persons servicebehov utreds. De föreslagna bestämmelserna stöder de äldres självbestämmande genom att ställa krav på att de äldre ska vara delaktiga när beslut fattas om tjänster och service för den äldre. För att säkerställa att de äldre får service i rätt tid är en bestämmelse om socialservicegaranti införd i förslaget.
I lagförslaget finns vidare bestämmelser om principer och de förutsättningar som ska föreligga för att långvarig vård ska få ges som institutionsvård.
En viktig bestämmelse är den skyldighet personer inom vård- och omsorgsyrken har att genast anmäla till Ålands- hälso- och sjukvård eller till kommunen om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att en äldre person är i behov av social- eller hälsovård och uppenbart oförmögen att sörja för sin omsorg, hälsa eller säkerhet.
Slutligen föreslås att kommunen ska vara skyldig att ge information om den tid inom vilken socialvårdsservice, som ansökts om, kommer kunna ges. Sättet att offentliggöra uppgifterna ska särskilt anpassas så att informationen är lättillgänglig för äldre personer.
4.2 Plan för hälso- och sjukvård för landskapets invånare
I landskapslagen om hälso- och sjukvård föreslås en bestämmelse enligt vilken Ålands hälso- och sjukvård en gång per lagtingsperiod ska anta en plan över hur behoven av hälso- och sjukvård för landskapets invånare ska uppfyllas.
Bestämmelsen om rådgivning och andra tjänster för de äldre som finns i gällande lag föreslås flyttad till äldrelagen för Åland samtidigt som uppgiften att ordna hälsovårdsmottagningar för äldre blir obligatorisk.
4.3 Inrättandet av äldreråd i kommunerna
Landskapsregeringen föreslår att en ny bestämmelse fogas till kommunallagen för landskapet Åland. Enligt denna ska det finnas ett rådgivande organ i kommunen kallat äldreråd vars syfte är att stärka den äldre befolkningens demokratiska inflytande i politiskt beslutsfattande som påverkar den äldre befolkningens levnadsbetingelser. Närmare bestämmelser om äldrerådens sammansättning och uppgifter finns i förslaget till äldrelagen för Åland.
Genom att formalisera äldreråden så ökar äldrerådens betydelse. Vid beslutsfattandet ska det i underlaget finnas utlåtande från äldrerådet.
4.4 Fortsatt reformarbete
Den övergripande målsättningen med lagen är att kommunala myndigheter och Ålands hälso- och sjukvård omstrukturerar sina tjänster och sin service för äldre. Organisationerna och de tjänster som tillhandahålls behöver anpassas till en växande andel äldre befolkning. För att möta det ökande behovet ska bland annat utbudet av social- samt hälso- och sjukvårdstjänster i större utsträckning erbjudas och ordnas genom tidiga insatser i stället för att äldre erbjuds tyngre omsorgs- och vårdformer såsom effektiviserat serviceboende och vård på institution. För att de äldre ska klara sig själva i hemmet ska de kommunala myndigheternas och Ålands hälso- och sjukvårds uppgifter i högre grad än tidigare ta sikte på att stöda de äldres funktionsförmåga.
Landskapsregeringen avser utreda personaldimensioneringen med avsikt att komma med en precisering innan äldrelagens ikraftträdande 1 januari 2021. I arbetet ska ingå att kvalitetsrekommendationen ses över, att en personaldimensionering som ska säkerställa kvaliteten i enlighet med rekommendationerna utreds samt hur en personaldimensionering kan regleras så att den passar för olika former eller för en specifik form av service till äldre, och för de kombinationer av lösningar som finns i de åländska kommunerna. Då motsvarande arbete görs i riket kan lagstiftningsprocessen där följas med. Landskapsregeringen avser i lag stadga en nivå för personaldimensionering som i praktiken motsvarar minst en servicenivå med 0,7 i personal per klient och som även på lång sikt tryggar de äldres rätt till service av god kvalitet.
Landskapsregeringen konstaterar att de medicinska kriterierna för bedömningen om en äldre persons servicebehov bör ges i institutionsvård kommer att behöva utredas framöver. En sådan utredning kan klarlägga om det finns ett behov av närmare anvisningar för Ålands hälso- och sjukvård och kommunerna om tillämpningen av 17 § 1 mom. i förslaget.
5. Förslagets konsekvenser
5.1 Ekonomiska konsekvenser
5.1.1 Förändringar i servicestrukturen
Den föreslagna lagen är en av de viktigaste åtgärderna genom vilka man försöker ändra servicestrukturen för äldre, så att en allt större andel av det ökande antalet äldre och personer i behov av service får service genom olika öppenvårdstjänster så att en allt mindre del vårdas på institution. Ändringen av servicestrukturen för äldre stöds förutom av detta förslag också av förslaget till ny socialvårdslag. I korthet innebär föreliggande lagförslag att kostnaderna för institutionsvård minskar medan behovet av och därmed kostnaderna för närståendevård, hemvård, familjevård, hemservice med flera tidiga insatser ökar liksom även behovet av långvarig vård och omsorg på effektiviserat serviceboende. Kostnaderna för dessa är dock betydligt lägre än kostnaderna för institutionsvård. Enligt statistik från ÅSUB för år 2017 uppgick nettokostnaderna för institutionsvård för äldre till 9,5 miljoner euro, boendeservice för äldre med heldygnsomsorg till 13 miljoner euro och övriga tjänster för äldre till 1,7 miljoner euro. Kommunernas möjligheter att klara den stadiga ökningen av den demografiska försörjningskvoten är ett tungt argument för en förändrad servicestruktur. Målet på kort sikt är att uppnå landskapsregeringens servicemål så att minst 90 procent av de äldre ska kunna bo kvar hemma samt målsättningarna att max 3 procent av 75 åringar och äldre får institutionsvård och 5 - 6 procent av de äldre har effektiviserat serviceboende. Innan de tidiga förebyggande insatserna byggs ut kommer dock behovet av effektiviserat serviceboende i viss mån att öka under en övergångsperiod. För att stävja kostnaderna på längre sikt kommer det att krävas allt mångsidigare tidiga åtgärder och tekniska lösningar för att kunna möta servicebehovet när antalet äldre ökar.
Flera av de förmåner som äldre har rätt till inom ramen för socialförsäkringssystemet är knutna till öppenvård. Det innebär att de äldre går miste om dessa vid institutionsvård. Sådana förmåner är till exempel bostadsbidrag för pensionstagare, ersättning för sjukvårdskostnader som inkluderar kostnader för läkemedel och krävande medicinsk rehabilitering. När kommunerna inte tillhandahåller öppenvårdstjänster i tillräcklig utsträckning och där detta leder till att äldre placeras i institutionsvård i förtid innebär detta att den äldre går miste om statliga ersättningar som denne annars varit berättigad till samt att klienterna, skattebetalarna, kommunerna och landskapet istället för staten belastas med dessa kostnader.
Vid införande av medicinska grunder eller skäl som anknyter till klient- eller patientsäkerheten för vård och omsorg i form av långvarig institutionsvård i Finlands motsvarande äldrelag gjordes en uppskattning av hur Folkpensionsanstaltens utgifter kommer att öka. I och med att institutionsvården minskar beräknades de bostadsbidrag till målgruppen som Folkpensionsanstalten betalar ut att öka med ca 2,8 miljoner euro, och Folkpensionsanstaltens utgifter för ersättningar för mediciner beräknades öka med ca 6,5 miljoner euro från och med 2017. Med tanke på den höga andelen äldre inom institutionsvård kommer effekten på Åland i förhållande till befolkningsmängden troligen att vara ännu större. I samma utredning om FPA beräknades klienternas utgifter för mediciner öka med högst 3,1 miljoner euro i och med den minskade institutionsvården. Landskapsregeringen ska i enlighet med budgeten för år 2019 se över klientavgiftslagen och avgiftsuttaget inom socialvården och möjligheten att, i likhet med övriga landet, införa bestämmelser som innebär att det totala avgiftsuttaget vid heldygnsomsorg inom öppenvården inte får överstiga det som tas ut vid institutionsvård.
De tjänster som ingår i lagförslaget och är avsedda att stärka hälsan, välbefinnandet, funktionsförmågan och förmågan att klara sig på egen hand är inte i sig nya uppgifter. Förstärkningen av dessa medför ändå en viss kostnadsökning.
Kommunerna använder redan idag RAI för bedömning av funktionsförmågan hos äldre. Det här innebär att kravet på att utredningen av servicebehovet enligt 14 § inte beräknas innebära nya kostnader.
5.1.2 Strategisk planering
Den planeringsskyldighet, det vill säga utarbetande av den plan som avses i 7 § i lagförslaget torde innebära en marginell kostnadsökning eftersom de flesta kommuner redan idag har en äldreomsorgsplan. Utarbetandet av planer och den utvärdering av servicens tillräcklighet och kvalitet som avses i 8 § innebär närmast ett administrativt merarbete för kommunerna och då väntetider förekommer i mycket begränsad omfattning innebär detta att socialservicegarantin inte kommer att kräva någon utvidgning av servicen.
Kravet på Ålands hälso- och sjukvård att ta fram en strategisk plan över hur behoven av hälso- och sjukvård för landskapets invånare ska uppfyllas är nytt och beräknas innebära ett visst administrativt merarbete.
Beträffande tillgången på expertis förutsätter detta ett utökat samarbete med Ålands hälso- och sjukvård. Närmare bestämmelser om detta samarbete finns i förslaget till landskapslag om socialvård. Kostnaderna för ett utökat samarbete har beaktats i förslaget till socialvårdslag.
5.1.3 Äldres delaktighet stärks
Förpliktelsen att inrätta äldreråd och trygga deras verksamhetsförutsättningar innebär mindre kostnader för administrativt arbete, lokaler och material. I fyra kommuner finns det redan äldreråd eller liknande samarbetsorgan.
5.1.4 Slutsats
Sammantaget är det svårt att mera noggrant beräkna de ekonomiska konsekvenserna av den föreslagna äldrelagen. Redan i landskapsregeringens utredning år 2011 framgick att den nuvarande servicestrukturen är ohållbar i längden. I förarbetena till Finlands äldreomsorgslag konstateras att kostnaderna går att dämpa med tidiga, förebyggande åtgärder och genom att ändra servicestrukturen. Om långtidsvård kan förebyggas och senareläggas har det avsevärda kostnadseffekter på lång sikt. Undersökningar visar att en förbättring av äldre personers hälsa och funktionsförmåga minskar behovet av vård på institution och sänker ökningen av de totala utgifterna för äldreomsorgen med 20 till 30 procent, varvid utgiftsökningen på grund av att den äldre befolkningen blir större stannar vid 70 till 80 procent på årsnivå. Dessutom innebär omläggningen av servicestrukturen att statens utgifter genom FPA ökar vilket för Åland innebär en kostnadsinbesparing.
5.2 Konsekvenser för jämställdhet mellan könen och för jämlikhet
Lagförslaget berör kvinnor i högre utsträckning än män, eftersom kvinnor i genomsnitt lever längre. Ju äldre åldersgrupp det är frågan om desto större andel av dem är kvinnor och de utgör merparten av de som vårdas på effektiviserat serviceboende och i institutionsvård.
Undersökningar visar att äldre oftast önskar att de kan bo i sitt eget hem även när de behöver mycket hjälp för att klara av dagliga aktiviteter. Tillräckliga och adekvata tjänster i hemmet, rehabilitering, familjevård och för många även stöd för närståendevård samt tjänster som stöder närståendevården och närståendevårdaren är tjänster som kan göra det möjligt att bo kvar hemma. Ofta är det den befintliga servicestrukturen inom social- och hälsovård som till stor del bestämmer hurdana tjänster som används för att tillgodose en äldre persons behov av långvarig vård och omsorg, varför klientens egna önskningar kommer i andra hand. Lagförslaget stöder i likhet med förslaget till ny socialvårdslag ordnandet av tjänster i enlighet med de äldres önskemål med hjälp av öppenvårdstjänster inom social- och hälsovården som ges i den äldre personens hem samt med övriga öppenvårdstjänster inom social- och hälsovården. Därigenom kan en äldre person få de tjänster som han eller hon behöver i huvudsak med hjälp av tidiga förebyggande serviceformer så att långvarig institutionsvård blir aktuellt endast när det finns motiverade skäl att tillhandahålla vården inom en institution.
Genom äldrerådet ges den äldre befolkningen rätt att delta i den strategiska planeringen, genom möjligheten att delta i utarbetandet av kommunens plan för hur socialvårdsservicen ska ordnas för dem. Den föreslagna 8 § om utvärdering av servicens tillräcklighet och kvalitet ger dem som anlitar servicen och deras anhöriga och närstående en starkare ställning. De erbjuds möjlighet att påtala eventuella brister i servicen, vilket ger tillfälle till en dialog om den service till äldre som kommunen erbjuder. Att äldreråden görs lagstadgade ökar de äldres demokratiska inflytande och delaktighet då det förbättrar den äldre befolkningens möjligheter att påverka det kommunala beslutsfattandet i frågor som gäller denna befolkningsgrupps levnadsförhållanden.
I grundlagens 19 § 1 mom., föreskrivs om rätten till oundgänglig omsorg som behövs för ett människovärdigt liv. Enligt 18 § i förslaget till äldrelag ska kommunen utan dröjsmål ordna den socialservice som en äldre person brådskande behöver, så att hans eller hennes rätt till nödvändig omsorg inte äventyras. Tillgodoseendet av de rättigheter som anges i 19 § i grundlagen främjas också av bestämmelserna i 19 § om anmälan om äldre personers servicebehov. Enligt 6 § i grundlagen är alla lika inför lagen, och ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas exempelvis på grund av ålder eller hälsotillstånd. Lagförslaget främjar tillgodoseendet av de grundläggande rättigheterna eftersom skillnaderna mellan kommunerna när det gäller att tillhandahålla äldreomsorg minskar i och med den föreslagna lagen.
6. Förslagets beredning
Ärendet har beretts vid landskapsregeringens lagberedning i samarbete med socialvårdsbyrån. Lagförslaget har sänts på remiss till Ålands hälso- och sjukvård, Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, Ålands ombudsmannamyndighet, Ålands kommunförbund, Brändö kommun, Eckerö kommun, Finströms kommun, Föglö kommun, Geta kommun, Hammarlands kommun, Jomala kommun, Kumlinge kommun, Kökars kommun, Lemlands kommun, Lumparlands kommun, Mariehamns stad, Saltviks kommun, Sottunga kommun, Sunds kommun, Vårdö kommun, Äldrerådet i Eckerö kommun, Föglö kommuns äldreomsorgsdirektion, Lemlands kommuns äldreråd, Äldrerådet i Mariehamns stad, Landskapsföreningen Folkhälsan på Åland, Oasen boende- och vårdcenter, Demensföreningen på Åland r.f., Ålands handikappförbund r.f., Mariehamns pensionärsförening r.f., Norra Ålands pensionärer r.f., Björkkö Ab, Ålands motivations- och behandlingscenter Ab, FOA-Å JHL-samorganisation på Åland, Akava-Åland r.f., Tjänstemannaorganisationerna På Åland, TCÅ r.f., Tehy Åland och Talentia Åland r.f.
Utöver den ovannämnda remissen beslöt landskapsregeringen att inhämta utlåtande från kommunerna, Ålands kommunförbund och Oasen Boende- och vårdcenter om en alternativ utformning av 21 § om personalen.
6.1 Ikraftträdande
Landskapsregeringen föreslår att äldrelagen, ändringen av 25 och 33 § i landskapslagen om hälso- och sjukvård samt ändringen av kommunallagen för landskapet Åland träder i kraft den 1 januari 2021. Avsikten är att ikraftträdandet ska sammanfalla med ikraftträdelsetidpunkten för de övriga lagförslag som ingår i reformen av socialvårdslagstiftningen.
Detaljmotivering
1. Äldrelag för Åland
1 § Lagens syfte och tillämpningsområde. Syftet med lagförslaget är att säkerställa att kommunerna och Ålands hälso- och sjukvård förbereder sig på ett ökande tjänste- och servicebehov till följd av befolkningens förändrade åldersstruktur. Genom rådgivning, service och tjänster som riktar sig till den äldre befolkningen stöds de äldres välbefinnande, hälsa och funktionsförmåga. Avsikten är dessutom att se till att tjänster och service ges till äldre utgående från individuella behov på samma grunder i hela landskapet. Lagförslaget innehåller därför bestämmelser om de procedurer och bedömningar som ska tillämpas när beslut fattas om vilka tjänster och service som behövs i det enskilda fallet. Bestämmelserna är avsedda att förhindra att det blir oskäliga avvikelser mellan de olika kommunernas utbud av tjänster och servicenivå.
De olika former av tjänster och service som ska tillhandahållas äldre personer med stöd av annan lagstiftning föreslås utökas genom det här lagförslaget. Sådana andra former av tjänster och service för de äldre ska stöda deras funktionsförmåga samt främja deras hälsa och välbefinnande, vilket i sin tur kan innebära att de kan klara sig längre i det egna hemmet eller någon annan form av boende. Det kan också gälla tjänster eller bistånd när den äldre uträttar ärenden utanför hemmet. Målsättningen med tjänsterna och servicen är att senarelägga eventuella behov av mer resurskrävande vård. Annan service är sådant som inte regleras i socialvårdslagen. Vilken service som kan komma ifråga bedöms av kommunen. Då syftet är att främja hälsa och välbefinnande är det många olika former av service som ryms inom lagen. Det kan exempelvis gälla att möjliggöra deltagande i olika former av fritidssysselsättningar.
Ett annat syfte med lagförslaget är att säkerställa den äldres rätt att själv bestämma om den service och tjänster som personen nyttjar. En äldre persons försämrade funktionsförmåga kan dock i praktiken begränsa valmöjligheterna som med beaktande av personens hälsa och säkerhet kan erbjudas. Lagförslaget innehåller bestämmelser som uppställer krav på att den äldre hörs och på andra sätt görs delaktig när servicebehovet utreds så att den äldre kan påverka utformandet av de tjänster och service som beviljas.
Avsikten med lagen är vidare att trygga att socialvård, hälso- och sjukvårdstjänster och annan service som tillhandahålls äldre personer håller god kvalitet. För att säkerställa god kvalitet finns det exempelvis i lagförslaget bestämmelser om de principer som ska tillämpas i beslutsfattandet om tjänster och service. Landskapsregeringens kvalitetsrekommendation från år 2010 ger också konkreta riktlinjer för vad som ska betraktas som socialvårdsservice av god kvalitet för äldre personer.
Förslaget är slutligen avsett att förbättra den äldre befolkningens demokratiska inflytande. Lagförslaget innehåller bestämmelser som ger de äldre möjlighet att påverka beslut om vilka former av tjänster och service som ska ordnas för den äldre befolkningen och andra beslut som påverkar de äldres levnadsförhållanden. De äldre ska företrädas av äldreråd vars representanter ska utses bland den äldre befolkningen. Vid behov kan även en närstående ingå i äldrerådet för att säkerställa att äldrerådet representerar även sådana grupper av de äldre som är brukare av tjänster och service men som inte själva har möjlighet att delta i äldrerådet.
2 § Förhållande till annan lagstiftning. Lagen är avsedd att komplettera den övriga lagstiftningen om hälso- och sjukvård samt socialvården. I annan lagstiftning finns bestämmelser om vilka socialvårdstjänster som kommunerna ska tillhandahålla och i lagstiftningen om hälso- och sjukvården finns bestämmelser om vilka hälso- och sjukvårdstjänster som ska finnas tillgänglig. Dessa lagar omfattar alla åldersgrupper, dvs. även äldre personer. Det här lagförslaget innehåller bestämmelser om hur dessa tjänster, som regleras i annan lagstiftning, ska göras tillgängliga för äldre personer på Åland.
Lagen omfattar alla de myndigheter som med stöd av lag är ansvariga för tjänster och service till äldre. Myndigheterna kan med stöd av förslaget till socialvårdslag överenskomma om hur myndigheterna samarbetar för att verkställa sina respektive uppgifter. När myndigheter överenskommer med andra organisationer, som inte är myndigheter, om tillhandahållandet av tjänster och service till äldre ska myndigheterna genom avtal säkerställa att detta görs i enlighet med denna lag. När det gäller privata aktörer som tillhandahåller socialvård utan att det finns ett avtal med kommunen, så har kommunen ett tillsynsansvar i enlighet med landskapslagen (2012:36) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice.
3 § Äldre person. I bestämmelsen definieras begreppet en äldre person. En äldre person är en person som har fyllt 65 år. Åldersgränsen har valts med beaktande av åldersgränsen i förslaget till landskapslagen om socialvårdens förvaltning och tillsyn på Åland samt de åldersintervall som finns i 9 § landskapslagen (1993:71) om planering av socialvården.
I denna lag används begreppen en äldre och i pluralis de äldre synonymt med en äldre person och de äldre personerna. Med uttrycket den äldre befolkningen avses den del av befolkningen som består av alla personer i gruppen äldre personer.
I lagförslagets allmänna bestämmelser är den äldre befolkningen målgrupp för åtgärder som är avsedda att bibehålla eller förbättra funktionsförmågan och förmågan att klara sig på egen hand så att behovet av tjänster senareläggs.
Funktionsförmågan hos en person inkluderar den fysiska, kognitiva, psykiska och den sociala funktionsförmågan. Den fysiska funktionsförmågan omfattar en människas förmåga att klara av basala aktiviteter, t.ex. att äta, dricka, sova, klä på sig, tvätta sig, gå på toaletten och röra sig samt andra vardagsgöromål såsom hushållsarbete och ärenden utanför hemmet. Dessutom kan hälsotillståndet och förekomsten av funktionsnedsättningar av olika slag definieras som en del av begreppet fysisk funktionsförmåga. Kognitiv funktionsförmåga omfattar minne, inlärning, hantering av kunskap, aktivitetsstyrning och språklig aktivitet. Begreppet psykisk funktionsförmåga är kopplat till en människas livshantering och -tillfredsställelse, psykisk hälsa och välbefinnande. Självuppskattning, sinnesstämning, egna resurser och hur man klarar av utmaningar av olika slag hör till den helhet som den psykiska funktionsförmågan utgör. Den sociala funktionsförmågan omfattar förmågan att fungera och vara i växelverkan med andra. Relationer till anhöriga och vänner, smidiga sociala relationer och delaktighet, men även ansvar för närstående och ett meningsfullt liv är mått på den sociala funktionsförmågan. Hit hör även fritidsintressen som man ägnar sig åt ensam eller tillsammans med andra, i eller utanför hemmet.
Bestämmelserna i lagens tredje kapitel är avsedda att tillämpas på äldre personer med nedsatt funktionsförmåga som beror på åldrande.
4 § Ansvar för genomförandet. Landskapsregeringen föreslår att de kommunala myndigheterna och Ålands hälso- och sjukvård tillsammans ska ansvara, utgående från sina respektive ansvarsområden för att den äldre befolkningen på Åland får de tjänster och den service som föreskrivs i lag. Den här lagen är avsedd att effektivisera styrningen av nödvändiga förändringsprocesser.
Kommunerna och Ålands hälso- och sjukvård ska se till att det finns förutsättningar att stödja den äldre befolkningens välbefinnande och tillhandahålla äldre personer social- och hälsovårdstjänster. Tillräckliga resurser måste därför avsättas för att bygga upp de funktioner som behövs för att klara av uppdraget. Socialvårdsverksamhet finansieras genom landskapslagen om (2017:120) om landskapsandelar till kommunerna. I fråga om resurser för hälso- och sjukvård så tillämpas landskapslagen (2012:69) om landskapets finansförvaltning.
Kommunerna och Ålands hälso- och sjukvård kan genom avtal besluta att samarbeta i fråga om konkreta uppgifter i syfte att förverkliga respektive myndigheters uppgifter kostnadseffektivt, förutsatt att lagstiftade krav och kvalitetsbestämmelser uppfylls. I 69 § i förslaget till socialvårdslag finns bestämmelser om att sådant samarbete avtalas genom en samverkansöverenskommelse.
Myndigheterna kan dessutom överenskomma med andra organisationer och företag, som inte är myndigheter, om tillhandahållandet av tjänster och service till äldre. Ansvaret för genomförandet ligger fortfarande kvar hos myndigheterna som är skyldiga att säkerställa att det finns förutsättningar för att uppgifterna som överförs kan utföras i enlighet med gällande lagstiftning. Om avtal ingås med en privat serviceproducent som ger sådan service som avses i 14 § socialvårdslagen så omfattas serviceproducenten av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen (2012:36) om privat socialservice.
5 § Samarbete. För att effektivisera verksamheten och i syfte att åstadkomma lösningar som är ändamålsenliga för de äldre och för myndigheterna så ska de kommunala myndigheterna och Ålands hälso- och sjukvård samarbeta. I 69 § i socialvårdslagen finns bestämmelser om samarbetet mellan de kommunala myndigheterna och Ålands hälso- och sjukvård. Myndigheterna avtalar om samarbetet i en samverkansöverenskommelse.
De kommunala myndigheterna och Ålands hälso- och sjukvård ska också samarbeta med andra offentliga myndigheter, företag och organisationer såsom ideella föreningar och andra allmännyttiga samfund som kan bidra till den äldre befolkningens välbefinnande och funktionsförmåga.
Målsättningen bör vara att de äldre kan klara sig på egen hand så länge som möjligt. Den tredje sektorn utgör en värdefull resurs som är viktig att ta vara på. Ofta finns det ett stort mervärde i tjänster som tillhandahålls från föreningar och andra fristående organisationer inom tredje sektorn. Det kan bland annat skapa möjligheter till socialt utbyte och samvaro som minskar ensamheten bland äldre personer.
6 § Tillgång till service och dess tillgänglighet. Kommunerna är skyldiga att för de äldre kommuninvånarna ordna de serviceformer som bestäms i socialvårdslagen. Denna skyldighet tillsammans med bestämmelserna i den här lagens 18 § om beviljandet och tillhandahållandet av service, innebär att kommunen måste se till att det finns resurser reserverade och att organisationen är förberedd att i rätt tid, på rätt nivå och i tillräcklig omfattning kan uppfylla det som lagstiftningen föreskriver.
Den sociala servicen ska inte bara vara tillgänglig. Den måste göras så lättillgänglig som möjligt för de äldre. Det innebär att särskilda åtgärder behöver vidtas så att den är lättillgänglig för alla äldre oavsett var de bor i kommunen eller vilka funktionsnedsättningar som de äldre har. Hur kommunen löser det kan variera på grund av förutsättningarna i det enskilda fallet. Servicen kan t.ex. ges i den äldres bostad eller i dess närhet eller så att kommunen ordnar transport till servicen. Vad som är mest ändamålsenligt måste avgöras i det enskilda fallet med beaktande av de förutsättningar som är för handen. Den äldres funktionsförmåga och om den äldre har hjälp av någon närstående eller anhörig och andra faktorer som påverkar tillgängligheten ska tas i beaktande när kommunen ordnar servicen. I 33 § i landskapslagen om socialvård finns närmare bestämmelser om tillgång till socialservice och dess tillgänglighet.
När det gäller Ålands hälso- och sjukvårds tjänster så finns bland annat bestämmelser om kvalitet och patientsäkerhet samt uppgifter i 15 och 37 § i landskapslagen om hälso- och sjukvård.
7 § Plan för att stödja den äldre befolkningen. Kommunen ska utarbeta och anta en plan för hur socialvårdsservicen är ordnad för den äldre befolkningen i kommunen. Äldrerådet ska ges möjlighet att delta i beredningen. Avsikten är att äldrerådet inkluderas i ett tidigt skede i beredningen så att deras erfarenheter och synpunkter kan beaktas redan från början. Det räcker således inte med att de får ge utlåtande om ett förslag till plan.
Planen är avsedd att antas för en mandatperiod, men vid behov kan den revideras oftare så att förändringar som leder till förändrade behov snabbt kan beaktas.
Punkterna 1 och 2 är beskrivningar som utgår från de vid tidpunkten för planens uppgörande befintliga förutsättningarna att förverkliga uppgifterna i denna lag. Det är i första hand en beskrivning som innehåller kvantitativa uppgifter. När det gäller Ålands hälso- och sjukvårds resurser så ska planen återge de resurser som beskrivs i Ålands hälso- och sjukvårds strategiplan. Syftet är att 1 punkten ska ge tillräcklig kunskap om alla de resurser som ska samverka för att förverkliga den service som föreskrivs i lag för den befolkningsgrupp som beskrivs i 2 punkten.
Punkt 3 är en bedömning av de kvalitativa och kvantitativa förhållandena och förutsättningarna att ge service med stöd av lagstiftningen och som anger om resurserna är tillräckliga. Bedömningen kan bland annat grunda sig på landskapsregeringens folkhälsorapport samt de utvärderingar som kommunen ska göra årligen med stöd av 8 §. Med tillräckliga resurser avses de resurser som behövs för att ge de äldre den service som de har rätt till inom den tid som förutsätts i lag.
Punkt 4 handlar om vilka åtgärder kommunen behöver vidta för att kunna leverera den service som lagstiftningen förutsätter. För åtgärderna ska det finnas en tidsplan som utgår från att kommunen ska vara redo att tillhandahålla den service som det finns behov av i tillräcklig omfattning, på rätt nivå och i rätt tid. Åtgärderna ska därför anpassas till prognoser och utvecklingsscenarier som för samman informationen i punkterna 2 och 3. Planen ska även ange vilka resurser som genomförandet av planen kräver och hur ansvaret för åtgärderna fördelas mellan de olika kommunala myndigheterna.
Punkt 5 handlar om den del av verksamheten som genomförs tillsammans med andra aktörer. Planen ska beskriva servicehelheterna och ange de gemensamma målsättningarna för dem.
Punkt 6 återge de långsiktiga målen som ska innehålla såväl kvantitativa som kvalitativa målsättningar för tjänster och service till de äldre. Även denna del av planen ska innehålla konkreta uppgifter om hur målsättningarna ska uppnås, dvs. ansvarsfördelningen, de långsiktiga åtgärderna och tidsplanen ska finnas med.
8 § Utvärdering. Det organ i kommunen som ansvarar för de äldres socialservice ska minst en gång vart fjärde år sammanställa information om socialservicen och en utvärdering av dess kvalitet och tillräcklighet. Till grund för utvärderingen ska organet inhämta synpunkter från de äldre, deras anhöriga och närstående samt de anställda, t.ex. i form av en enkät. Kommunen ska dessutom ge äldrerådet och i förekommande fall, andra serviceproducenter, tillfälle att lämna ett utlåtande om hur tjänster och service till de äldre fungerar i kommunen.
I de fall socialvården sköts av ett kommunalförbund sköts utvärderingen av kommunalförbundet. Kommunalförbundets utvärdering ska därefter tillkännages förbundets medlemskommuner.
Kommunen kan särskilt möjliggöra att individuella synpunkter inlämnas när som helst under året i anslutning till att servicen ges, exempelvis så att ett formulär delas ut. Äldrerådet representerar i och för sig brukarna, men av flera skäl kan det vara lämpligt att inhämta såväl äldrerådets som individuella synpunkter. De individuella synpunkterna är viktiga att ta emot då de baseras på faktisk erfarenhet av servicen. I takt med stigande ålder så kan det bli svårare att på egen hand skriftligen formulera sina synpunkter. I sådana fall så kan en närstående, anhörig eller personalen bistå den äldre personen.
Kommunen ska dessutom sammanställa information om de ekonomiska resurser som har använts för servicen och om antalet anställda och deras utbildning. Utvärderingen ska också redogöra för eventuella iakttagelser som har framförts i klient- och patientombudsmannens årliga redogörelse samt hur dessa har beaktats i verksamheten. Bestämmelser om redogörelsen finns i 5 § 5 punkten samt 6 § 5 punkten i landskapslagen (2014:33) om Ålands ombudsmannamyndighet.
9 § Experter. Kommunerna och Ålands hälso- och sjukvård har ett ansvar för att se till att respektive organisation har ett tillräckligt antal anställda som har den yrkesutbildning som behövs för att ge tjänster och service till den äldre befolkningen. Det är samtidigt viktigt att tillräckliga resurser ges till personalens fortbildning. När inte den expertis som behövs finns inom den egna organisationen och då det inte heller är ändamålsenligt att varje enskild kommun eller Ålands hälso- och sjukvård anställer en egen expert ska kommunerna och Ålands hälso- och sjukvård inhämta expertkunskap från annat håll. Om expertis finns i en annan kommun bör samarbete över kommungränserna sökas. Särskilt om expertkunskap kan hjälpa flera individer eller den äldre befolkningen som helhet bör kommunerna och vid behov även Ålands hälso- och sjukvård samarbeta för att tillgodose behovet av expertkunskap. Det kan innebära att expertkunskap behöver sökas utanför Åland. Om det är möjligt och tillräckligt kan experthjälp inhämtas på distans, t.ex. med elektroniska hjälpmedel.
De områden inom vilka expertkunskap kan bli aktuellt att inhämta är exempelvis inom främjande av hälsa och välbefinnande, gerontologiskt vård- och socialarbete, geriatri, säker läkemedelsbehandling, näring, multiprofessionell rehabilitering och mun- och tandvård.
10 § Äldreråd. Det föreslås att kommunerna ska tillsätta äldreråd i syfte att stärka den äldre befolkningens demokratiska inflytande i politiskt beslutsfattande som påverkar den äldre befolkningens levnadsbetingelser. En bestämmelse om tillsättande av äldrerådet föreslås införas i 31a § i kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland. Ett äldreråd kan utses gemensamt för flera kommuner. De närmare bestämmelserna om äldrerådet och dess uppgifter ingår i denna lag. På äldrerådets verksamhet i övrigt tillämpas kommunallagens allmänna bestämmelser om de förtroendevalda och de kommunala organen i tillämpliga delar.
Medlemmarna i äldrerådet ska representera den äldre befolkningen i kommunen. Det innebär att medlemmarna ska utses så att äldre personer som tar del av olika serviceformer ska representeras så brett som möjligt. För att säkerställa att även de äldre som har funktionsnedsättningar som hindrar dem från att delta i äldrerådet är representerade kan även en eller flera anhöriga till äldre ingå i äldrerådet. Som huvudregel ska dock gälla att äldrerådet ska bestå av representanter som tillhör den äldre befolkningen. Om en anhörig väljs in som medlem i äldrerådet ska denna vara kommunmedlem.
Äldrerådet är ett rådgivande organ som i första hand ska delta i beredningen av planer som stödjer den äldre befolkningen (7 §) och ge utlåtande om dessa planers genomförande i samband med att de utvärderas (8 §). Äldrerådet ska också ges möjlighet att delta i beredningen av ärenden som har betydelse för tjänster och service till den äldre befolkningen men också ärenden som indirekt påverkar äldres välfärd, hälsa, delaktighet, livsmiljö, boende, rörlighet och möjlighet att klara sig själv. Ärenden som exempelvis avses är planer som antas med stöd av plan- och bygglagen eller andra beslut som berör den fysiska miljön som borde vara tillgänglig för alla kommuninvånare. Det kan också gälla främjandet av kommunmedlemmarnas fritidsverksamhet eller liknande.
Kommunen ska tillhandahålla äldrerådet det som behövs för dess verksamhet. Det innebär bland annat att kommunen ska se till att äldrerådet har tillgång till ett mötesrum, en sekreterare samt de tekniska hjälpmedel som äldrerådet behöver för att fullfölja det uppdrag som ges i lagen.
Det finns inga närmare bestämmelser om val av äldreråd och dess sammansättning, utan kommunen bestämmer utifrån de lokala förhållandena. Då rådets sammansättning bestäms är det lämpligt att beakta hur de organisationer för äldre som har verksamhet i kommunen representeras. Kommunstyrelsen kan anta en instruktion för äldrerådet som anger äldrerådets uppgifter, antalet ledamöter, vem ledamöterna representerar, rådets mandattid om den ska avvika från kommunstyrelsens, hur sammanträdena sammankallas, hur ordförande väljs och hur sekreteraruppgifterna sköts samt hur verksamhetsplanen görs upp och verksamhetsberättelsen ges.
11 § Rådgivning och andra tjänster som främjar välbefinnande. I den föreslagna paragrafen samlas bestämmelser om de tjänster som stöder den äldre befolkningens välbefinnande, hälsa, funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand och som ska tillhandahållas av kommunerna och Ålands hälso- och sjukvård. Målgruppen för tjänsterna i den föreslagna bestämmelsen är den äldre befolkningen, de som professionellt ger tjänster och annan service till den äldre befolkningen samt närståendevårdare och anhöriga som bistår äldre personer.
Innehållet i gällande 33 § landskapslagen om hälso- och sjukvård flyttas till den här bestämmelsen och kompletteras så att även handledning om förebyggande av olycksfall och multiprofessionell rehabilitering ingår. Dessutom ändras bestämmelsen om hälsokontroller så att den blir tvingande. En hänvisning till denna lag föreslås tas in i 33 § landskapslagen om hälso- och sjukvård i stället.
Till riskgrupperna i 2 mom. räknas bland annat äldre närståendevårdare, personer som nyligen förlorat sin partner eller någon annan nära anhörig, ensamma äldre, personer som skrivits ut från sjukhuset och personer med demenssjukdom. Dessa riskgrupper motsvarar den målgrupp som undantas i 3 § 3 mom. landskapslagen om socialvård, person och klient som behöver särskilt stöd och vilken nu ska omfattas av 2 mom.
Genom denna bestämmelse understryks att även socialvården har ansvar för hembesök samt rådgivning och handledning till de äldre, deras närstående och anhöriga.
I landskapslag om socialvård 6 §1 mom. föreskrivs att kommuninvånarna ska ha tillgång till rådgivning och handledning inom socialvården och i 2 mom. att socialvården när den ordnar rådgivning och handledning vid behov ska samarbeta med den primärvård som ger hälsorådgivning som avses i 26 § i landskapslagen om hälso- och sjukvård. I socialvårdslagen finns dessutom bestämmelser i 41 § 2 mom. om sektors- och myndighetsövergripande samarbete. Socialvård ska enligt 2 mom. tillhandahållas i samarbete med olika aktörer så att socialvården och de övriga förvaltningssektorernas och myndigheternas service bildar en helhet som tillgodoser klientens intresse.
12 § Allmänna principer. Bestämmelsen om de allmänna principerna anger vilka krav som servicen till äldre personer ska uppfylla.
Tjänster och service av god kvalitet innebär god vård och omsorg. Det förutsätter bland annat att det finns tillräckligt med yrkesutbildad personal i enlighet med gällande bestämmelser. Personalen ska utföra sina uppgifter sakkunnigt och skickligt med omsorg och respekt för den äldres integritet och människovärde. Stor vikt ska läggas vid ett korrekt bemötande som bland annat medför att den äldre känner sig trygg och upplever att hans eller hennes synpunkter och önskemål påverkar de tjänster som ordnas för honom eller henne. När den äldre får information så ska den ges på ett sådant sätt så att den äldre i tillräcklig utsträckning förstår innebörden. Ledningen ska dessutom vara kunnig och servicen ska ges i lämpliga lokaler. Bestämmelser om detta finns också i förslaget till landskapslag om socialvård samt i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården, som gäller med stöd av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård. När det gäller ett patientförhållande så tillämpas vid sidan om denna bestämmelse även landskapslagen (1993:61) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och rättigheter.
När beslut fattas om beviljandet av service så ska klientplanen användas som underlag och en bedömning göras om socialservicen är tillräcklig. Socialservicens tillräcklighet bedöms mot bakgrund av det individuella servicebehovet och det eventuella behovet av särskilda insatser. Tjänsterna ska ges utan dröjsmål.
De centrala principerna i förslaget till socialvårdslag respektive principerna i 3 och 4 kap. i landskapslagen om Ålands hälso- och sjukvård är också tillämpliga.
13 § Rådgivning och handledning. En äldre person som får service ska vid behov ges rådgivning och handledning i samband med att social- och hälsovårdstjänster tillhandahålls i enlighet med bestämmelserna i 11 §. Bestämmelsen understryker att rådgivning kan behövas ges återkommande efterhand som den äldres funktionsförmåga försämras eller då andra omständigheter förändras. Rådgivningen ska ges då den äldre efterfrågar det eller då den som ansvarar för servicen till den äldre bedömer när det finns ett behov av rådgivning.
14 § Bedömning av servicebehovet. 1 mom. är av informativ karaktär. Närmare bestämmelser om bedömning av servicebehov finns i 36 § i förslaget till landskapslag om socialvård. Bedömningen av servicebehovet utgör en central och integrerad del av planeringen och genomförandet av servicen.
2 mom. utgör ett komplement till 36 § i förslaget till landskapslag om socialvård. Enligt 2 mom. kan bedömningen av den äldres servicebehov utföras av yrkesutbildade personer inom socialvården eller av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som är anställda inom socialvården. En anställd med sakkunskap och lämplig yrkesmässig behörighet för ändamålet ska svara för bedömningen. Den som gör bedömningen av servicebehovet ska samarbeta med experter så som avses i 9 §. Det är den äldres behov som avgör vilken typ av expertis som behövs i det enskilda fallet. Expertutlåtanden ska beaktas vid bedömningen av servicebehovet.
3 mom. utgör också ett komplement till 36 § i förslaget till landskapslag om socialvård .Enligt 3 mom. ska den äldre personens funktionsförmåga utredas mångsidigt och med tillförlitliga bedömningsinstrument. I samband med bedömningen av funktionsförmågan ska man fästa vikt vid vilka resurser som den äldre personen besitter och vilka funktioner i det dagliga livet han eller hon klarar av på egen hand och med vad han eller hon behöver utomstående hjälp.
15 § Klientplan. 1 mom. är av informativ karaktär. Närmare bestämmelser om utarbetandet av en klientplan finns i 39 § i förslaget till landskapslag om socialvård. Utgångspunkten är att planen utarbetas tillsammans med den äldre personen och vid behov ska man rådgöra med t.ex. anhöriga, närstående eller med intressebevakare som förordnats för den äldre. I 39 § beskrivs också vad som ska antecknas i en klientplan och i vilka fall man kan ha en gemensam plan. Gemensamma planer för äldre kan bli aktuella t.ex. mellan kommunala myndigheter, såsom mellan en kommun och KST samt mellan ÅHS och en kommunal myndighet.
I fråga om gemensamma planer ska man också beakta 41 § i förslaget till landskapslag om socialvård angående sektors- och myndighetsövergripande samarbete där det särskilt föreskrivs om när andra myndigheter på begäran av den yrkesutbildade personen inom socialvården ska delta i utarbetandet av en klientplan. På basis av den äldres samtycke ska den yrkesutbildade personen inom socialvården enligt behov också kontakta olika sakkunniga och den äldres anhöriga och närstående.
I klientlagens 7 § finns det grundläggande bestämmelser om planer. Enligt 7 § 1 mom. ska en service-, vård-, rehabiliterings- eller någon annan motsvarande plan utarbetas när socialvård lämnas, om det inte är fråga om tillfällig rådgivning och handledning eller om det inte i övrigt är uppenbart onödigt att utarbeta en plan. Motsvarande bestämmelse ur hälso- och sjukvårdens perspektiv finns i patientlagens 4 a §, enligt vilken man ska vid behov utarbeta en plan för undersökning, vård och medicinsk rehabilitering eller någon annan motsvarande plan.
I förslaget till landskapslag om klienthandlingar inom socialvården föreskrivs också om gemensamma planer samt vilka uppgifter som kan antecknas i samarbetssituationer.
2 mom. utgör ett komplement till 39 § i förslaget till landskapslag om socialvård. Enligt 2 mom. ska planen utarbetas utan ogrundat dröjsmål efter det att den äldre personens servicebehov har utretts. Tanken är att man ska främja insatser av tidigt stöd. Med ogrundat dröjsmål avses att utredningen ska inledas omedelbart eller inom några dagar. Egentliga tidsfrister är inte ändamålsenliga att ta med i lagen, utan det handlar om en bedömning i varje enskilt fall.
När det sker väsentliga förändringar i den äldre personens funktionsförmåga som påverkar servicebehovet ska planen alltid ses över utan ogrundat dröjsmål. Det här är förenligt med tanken att planen så bra som möjligt ska motsvara den äldre personens servicebehov. Sådana väsentliga förändringar kan till exempel handla om framskridande av en demenssjukdom. Om man har utsett en egen kontaktperson för den äldre är det den egna kontaktpersonens uppgift att följa upp förändringar i funktionsförmågan och servicebehovet hos den äldre.
Enligt 3 mom. ska de tjänster som behövs för att stödja den äldre personens välbefinnande, hälsa, funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand och för att garantera att han eller hon får en god omsorg och vård framgå av planen. 3 mom. utgör ett komplement till 39 § i förslaget till landskapslag om socialvård.
16 § Principer för långvarig vård och omsorg. Äldre som behöver långvarig vård och omsorg hör till en av de mest sårbara klientgrupperna inom social- och hälsovården. I den föreslagna paragrafen ingår bestämmelser om principerna för den service som tillhandahålls dem.
Enligt 1 mom. ska långvarig vård och omsorg i första hand ges äldre personer genom social- och hälsovårdstjänster som ordnas i deras eget hem eller på något annat hemlikt ställe där de bor. Med eget hem avses i detta sammanhang till exempel en ägarbostad, bostadsrättsbostad eller hyresbostad som har varit i den äldre personens bruk redan innan behovet av långvarig vård och omsorg uppkom. En annan hemlik plats kan vara till exempel en enhet för serviceboende enligt socialvårdslagen.
Till de primära sätten att tillhandahålla långvarig vård och omsorg hör stöd för närståendevård, familjevård, hemservice med stödtjänster, hemvård, hemsjukvård, rehabilitering i hemmet och hjälpmedelstjänster som stöder personen att klara sig på egen hand samt olika kombinationer av dessa tjänster. Tjänsterna ska till innehåll och omfattning anpassas efter den äldre personens servicebehov vid respektive tillfälle. Om omständigheterna förändras väsentligt för en äldre person ska hans eller hennes servicebehov utredas i enlighet med den föreslagna 14 §. Även klientplanen ska ses över regelbundet och alltid när den äldre personens servicebehov förändras.
Med stöd av de föreslagna bestämmelserna i 1 mom. ska äldre i mindre utsträckning än för närvarande vårdas på institution vilket i sin tur möjliggör att heldygnsvården kan omstruktureras i enlighet med målsättningarna i landskapsregeringens Kvalitetsrekommendation om tjänster för äldre.
Enligt 2 mom. ska tjänsterna ges så att äldre personer upplever att deras liv är tryggt, betydelsefullt och värdigt. Trygghet innebär framför allt att en äldre person vet att han eller hon får nödvändig hjälp inom skälig tid. Det betyder även att bland annat kraven på brandsäkerhet har beaktats i hans eller hennes boendeförhållanden. Därtill betyder det förtroende för att vård- och omsorgsarrangemangen är bestående, som särskilt bestäms i 3 mom.
I ett betydelsefullt och värdigt liv för en äldre person ingår att han eller hon behandlas så att hans eller hennes vuxenhet, individualitet och integritet respekteras. Ett värdigt liv förutsätter bland annat att äldre personer så länge som möjligt får stöd så att de klarar av dagliga sysslor såsom skötsel av den personliga hygienen, påklädning och måltider. Till ett värdigt liv hör även att en äldre person har möjlighet att iaktta sin normala dygnsrytm med regelbundna mattider vars mellanrum inte får bli oskäligt långa. När det gäller måltider för äldre personer är det skäl att beakta de mål och rekommendationer som ges i Kvalitetsrekommendationen angående tjänster för äldre. I dessa har landskapsregeringen utgått från den nordiska näringsrekommendationen och från de näringsrekommendationer för äldre som utgetts av Statens näringsdelegation år 2010. Båda betonar vikten av att integrera nutrition och fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet bidrar till att upprätthålla muskelstyrkan och öka energiåtgången och ger därmed bättre aptit.
Förslaget till 2 mom. innebär dessutom att äldre personer ska kunna upprätthålla sociala kontakter och delta i meningsfull verksamhet som främjar och upprätthåller deras välbefinnande, hälsa och funktionsförmåga. Upprätthållandet av sociala kontakter omfattar möjligheten att umgås med andra människor och hålla kontakt med anhöriga och vänner. Samtidigt ska en person även ha möjlighet att dra sig tillbaka när han eller hon så önskar. Sociala kontakter upprätthålls och välbefinnande främjas bland annat av det att en äldre person har möjlighet att delta i verksamhet i enlighet med sin egen livsåskådning. Äldre personer ska även ha möjlighet att idka friluftsliv och motion som främjar både mentalt och fysiskt välbefinnande.
De principer som anges i 2 mom. ska beaktas vid den egenkontroll som ska ordnas vid verksamhetsenheten enligt 47 § landskapslagen om socialvård. Genomförandet av principerna kan följas och bedömas bland annat med hjälp av de synpunkter från klienterna och personalen som enligt nämnda paragraf ska inhämtas regelbundet.
Enligt den föreslagna bestämmelsen ska sådana lösningar alltid sökas som möjliggör att makar, parter i ett registrerat partnerskap samt sambor kan bo tillsammans.
17 § Förutsättningar för beslut om långvarig institutionsvård. Långvarig institutionsvård är vård som pågår längre än tre månader.
Bestämmelsen i 1 mom. innebär att en läkare ska utreda det medicinska behovet av långvarig institutionsvård. Om det konstateras att den äldres behov är sådana att det finns motiverade skäl att tillhandahålla långvarig vård inom en institution så är det kommunens ansvar att tillgodose de behov som konstateras i utredningen. Ett skäl för ordnande av vården och omsorgen som långvarig institutionsvård med hänvisning till klient- eller patientsäkerheten kan det vara fråga om till exempel när det inte på annat sätt än med långvarig institutionsvård är möjligt att garantera att en äldre person får den vård och omsorg som han eller hon behöver. En äldre persons servicebehov kan tillgodoses genom långvarig institutionsvård med hänvisning till klient- eller patientsäkerheten, om försämringen av en äldres sjukdomar och funktionsförmåga som helhet medför en risk för den äldre som inte kan åtgärdas på något annat sätt. Enbart oro för att funktionsförmågan kommer att försämras och att hjälp eventuellt kommer att behövas om en sjukdom blir värre är inte en sådan risk som avses här. Den äldre personen har ingen subjektiv rätt till en långvarig institutionsvård med stöd av bestämmelsen, men med stöd av 19 § 3 mom. i grundlagen ska det allmänna, enligt vad som närmare bestäms genom lag, tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster samt främja befolkningens hälsa. Bestämmelser om att kommunen är skyldig att tillhandahålla institutionsvård, när förutsättningarna för det är uppfyllda, finns i socialvårdslagen och enligt 37 § i landskapslagen om hälso- och sjukvård ska Ålands hälso- och sjukvård tillhandahålla läkartjänster vid socialvårdens institutioner i landskapet. I 15 § 2 mom. och 16 § 3 mom. finns bestämmelser om den äldre personens delaktighet i beslutsfattandet om service och tjänster från socialvården. När det gäller hälso- och sjukvård så finns närmare bestämmelser om patientens självbestämmanderätt i lagen om patientens ställning och rättigheter (FFS 785/1992), tillämplig genom landskapslag 1993:61.
Enligt 2 mom. måste kommunen och Ålands hälso- och sjukvård, innan beslut fattas om långvarig institutionsvård, utreda om den äldre personens servicebehov kan tillgodoses på annat sätt än genom långvarig institutionsvård. Bestämmelsen understryker att långvarig institutionsvård endast ska ges när det har utretts att servicebehovet inte kan tillgodoses med öppenvårdstjänster på grund av medicinska skäl eller av klient- eller patientsäkerhet.
I 3 mom. föreskrivs att en sådan utredning som avses i 2 mom. också ska göras när en äldre person har fått dygnetruntvård på institution i tre månader. Bestämmelsen preciserar förfarandet i de fall där det vid inledningen av dygnetruntvården på institution har bedömts att vårdperioden på institution kommer att pågå i mindre än tre månader eller om det inte har varit möjligt att göra någon bedömning alls, men där vården sedan i praktiken pågår i minst tre månader. Det behöver inte göras någon utredning om det är uppenbart att den äldre kan ges vård och omsorg med hjälp av andra social- och hälsovårdstjänster omedelbart efter tre månader på institutionen.
I 4 mom. föreskrivs att ett beslut om att ge vård och omsorg som långvarig vård på institution måste motiveras. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att besluten om långvarig institutionsvård är väl övervägda och att alla andra alternativ har kartlagts på det sätt som avses i 2 mom. Läkaren ska bedöma om de medicinska skälen tillsammans med den utredning som avses i 14 § är sådana så att det finns grund för att besluta om långvarig institutionsvård för den äldre personen.
18 § Beviljande av socialservice samt rätt till service. Ett ärende som gäller bedömning av behovet av socialservice till en äldre person kan inledas genom en skriftlig eller muntlig anhållan eller en anmälan enligt 19 §. Kommunen ska i alla ärenden som gäller beviljande av socialservice omedelbart då de inkommer ta ställning till om ett ärende är brådskande. Bestämmelser om detta finns också i förslaget till socialvårdslag. Kommunen ska alltid göra bedömningen om behovet av service är brådskande på eget initiativ. Det kan inte förutsättas att den äldre alltid själv förstår att begära att ärendet ska behandlas som brådskande.
Om ärendet är brådskande så ska ärendet behandlas och service ordnas utan dröjsmål för att säkerställa att den äldre personen får nödvändig service så snabbt som möjligt. Ju större betydelse servicen har för den äldre, desto snabbare ska kommunen ordna den. När servicen är viktig för att den äldre ska klara sig så ska kommunen ordna servicen innan utredningen om servicebehovet är färdig. Om situationen kräver det ska service ordnas omedelbart. I annat fall och om inte nödvändig omsorg äventyras så kan servicen ordnas inom några dagar. Bedömningen görs utifrån servicens betydelse för att personen ska klara sig. I oklara fall så är det motiverat att fatta beslut som är till den äldres fördel. De omständigheter som gör ärendet brådskande behöver inte vara att den äldres egen funktionsförmåga har försämrats. Brådskan kan bero på andra omständigheter som till exempel kan gälla den person som sköter om den äldre eller omständigheter som rör boendeförhållandena.
Om ärendet inte är brådskande så ska det behandlas utan onödigt dröjsmål men senast inom 3 månader. Den service som beslutet gäller ska ges utan ogrundat dröjsmål senast 3 månader från det att beslutet fattades. Bestämmelsen är en socialservicegaranti som ska förstärka rätten för den äldre att få nödvändig service i rätt tid. Motsvarande garanti i fråga om hälso- och sjukvård, som också är 3 månader, finns i 20 § landskapslagen om hälso- och sjukvård.
När en äldre person tar kontakt med kommunen och framför önskemål om socialservice ska denne få hjälp med sin anhållan. Det följer av 11 och 13 §. God förvaltning förutsätter att ett hembesök görs vid behov och att den äldre får handledning och information om hur ansökan görs.
När beslut fattas om beviljande av socialservice så ska lagens kravbestämmelser noggrant iakttas. De allmänna principerna i 12 § ska iakttas i allt beslutsfattande och i fråga om beslut som berör långvarig institutionsvård så ska även 16 § iakttas. När beslut fattas ska dessutom eventuella expertutlåtanden som inhämtats och som rör servicebehovet beaktas.
Om en klientplan har antagits och ett beslut om beviljandet av socialservice avviker från planen så ska beslutet motiveras.
19 § Anmälan om äldre personers servicebehov. I den föreslagna bestämmelsen införs en anmälningsskyldighet för personer inom vissa uppräknade yrkesgrupper. Dessa personer är oberoende av eventuell tystnadsplikt skyldiga att anmäla om de har fått kännedom om att en äldre person är i behov av social- eller hälsovård och uppenbart oförmögen att sörja för sin omsorg, hälsa eller säkerhet. Anmälan ska göras utan dröjsmål till Ålands hälso- och sjukvård om behovet gäller hälso- och sjukvård och till den kommunala myndigheten som ansvarar för socialvård om behovet gäller socialvård.
Enligt 3 mom. får andra personer än de som räknas upp i 1 mom. göra en anmälan om en äldre persons servicebehov om de upptäcker att en äldre person behöver hjälp. De hindras inte av eventuella sekretessbestämmelser som kan gälla för dem.
Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att kommunen och Ålands hälso- och sjukvård uppmärksammas om en äldre persons behov om den äldre personen inte själv förstår att ta initiativ till att få hälso- och sjukvård eller socialvård. När en anmälan har gjorts till kommunen så ska en utredning om personens servicebehov genast inledas i enlighet med 14 och 18 §.
Den föreslagna bestämmelsen berör specifikt äldre personer som är i behov av social- eller hälsovård och som är uppenbart oförmögna att sörja för sin omsorg, hälsa eller säkerhet. Den kompletterar 35 § om kontakter med socialvården för bedömning av servicebehovet och sammanhänger dessutom med 29 § om socialjour i landskapslagen om socialvård.
20 § Kvalitetssäkring. I förslaget till socialvårdslag finns bestämmelser om egenkontroll och anmälningsskyldighet vid missförhållande eller risk för missförhållande. I samma lag föreslås också bestämmelser om socialvårdens ledning, personal, lokaler och hjälpmedel.
21 § Personal. Bestämmelsen omfattar såväl offentliga som privata serviceproducenter som tillhandahåller hemservice, hemsjukvård, hemvård, boendeservice och service på institution. En verksamhetsenhet hos en serviceproducent ska ha en personal som till antal, utbildning och uppgiftsstruktur garanterar att de äldre får en service av god kvalitet och som motsvarar det servicebehov som deras funktionsförmåga medför. Bestämmelsen utgör ett komplement till bland annat 64 § och 65 § i förslaget till socialvårdslag för Åland, 9 § i landskapslagen (2011:114) om hälso- och sjukvård och 4 § och 5 § i lagen om privat socialservice.
Den av landskapsregeringen antagna kvalitetsrekommendationen om tjänster för äldre ska vara riktgivande vid bedömningen av personaldimensioneringens tillräcklighet. Med personaldimensionering avses antalet anställda i förhållande till antalet klienter vid en verksamhetsenhet. Kvalitetsrekommendationen, innehåller både mål, kvalitetsindikatorer och rekommendationer.
Personalen dimensioneras utgående från klienternas fysiska, kognitiva, psykiska och sociala funktionsförmåga och vårdberoende. Enligt 14 § 3 mom. i denna lag ska den äldre personens funktionsförmåga utredas mångsidigt och med tillförlitliga bedömningsinstrument.
Vid personaldimensioneringen utgår man från anställda som deltar i den direkta vården, såsom närvårdare, primärvårdare, hemvårdare och hemhjälpare, socialhandledare och socialpedagoger, sjukskötare, hälsovårdare och de närmaste cheferna, till exempel avdelningsskötare. Om det vid enheten även finns annan personal som deltar i den direkta vården av klienterna, till exempel vård- och anstaltsbiträden som inte har grundläggande yrkesutbildning inom socialvården och/eller hälso- och sjukvården, tas de med i personaldimensioneringen endast till den del deras arbete omfattar klienternas grundläggande behov, till exempel hjälp vid tvättning, måltider och toalettbesök. Även terapipersonal, fysioterapeuter och ergoterapeuter eller motsvarande tas med i personaldimensioneringen till den del som motsvarar deras arbetsinsats på ifrågavarande enhet eller avdelning.
Genom den föreslagna bestämmelsen i 2 mom. säkerställs att enheter med dygnetruntverksamhet har tillräcklig omsorgs- och vårdpersonal alla tider på dygnet. Enligt den gällande rekommendationen ska man för att garantera en god vård och omsorg utgå från en personaldimensionering på 0.7 – 0,8 i heldygnsvård.
Dimensioneringen ska bygga på att den som behöver vård och omsorg får detta på rätt nivå och att dimensioneringen är flexibel och anpassningsbar till olika situationer. Personalresursen, det vill säga, antalet anställda eller antalet arbetade timmar ska således justeras när det behövs för att exempelvis antalet äldre ökar vid enheten eller när de äldres behov ändrar.
För att kunna erbjuda och genomföra förebyggande och rehabiliterande åtgärder i tillräcklig utsträckning krävs det att det finns tillgång till exempelvis fysioterapeuter, ergoterapeuter och kostrådgivare. För att vården kontinuerligt ska vara av god kvalitet förutsätts dessutom att personalen med jämna mellanrum deltar i fortbildning.
22 § Ledning av äldreomsorgen. Det föreslås att ledningsuppgift som omfattar administrativ ledning av kommunens äldreomsorg får skötas av en person som har en för uppgiften lämplig examen från universitet, högskola eller yrkeshögskola som omfattar minst tre års heltidsstudier. Därutöver krävs kännedom om branschen samt tillräcklig ledarskapsförmåga. Ledningsuppgifter som avses är till exempel uppgift som äldreomsorgsledare eller äldreomsorgschef i kommunen. Med beaktande av de olikartade förhållandena i kommunerna är avsikten att kommunen ska ta ställning till vilken utbildning som är lämpligast för att leda kommunens äldreomsorg. Lämplig examen kan till exempel vara en kandidatexamen (Bachelor examen) från högskola eller universitet med för uppgiften lämplig inriktning eller en yrkeshögskoleexamen som socionom YH eller sjukskötare.
Beträffande ledningsuppgift inom äldreomsorgen som omfattar styrning av klientarbetet såsom t.ex. föreståndare, får uppgiften skötas av en person som har en för uppgiften lämplig examen från universitet, högskola eller yrkeshögskola som omfattar minst tre års heltidsstudier. Därutöver krävs kännedom om branschen samt tillräcklig ledarskapsförmåga. Lämplig examen kan till exempel vara en yrkeshögskoleexamen som socionom YH eller sjukskötare. Avsikten är att arbetsgivaren ska ha möjlighet att ta ställning till vilken utbildning som är lämpligast för att leda en enhet. Den föreslagna bestämmelsen tar hänsyn till att sakkunskap behövs inom såväl socialvård som hälso-och sjukvård inom äldreomsorgen.
23 § Offentliggörandet av väntetider. Bestämmelsen sammanhänger med den föreslagna 18 § om en socialservicegaranti för äldre personer. Enligt 18 § 2 mom. har en äldre person rätt att få annan än brådskande socialservice som beviljats honom eller henne utan ogrundat dröjsmål och senast tre månader efter det att beslutet fattades.
Genom bestämmelsen är kommunen skyldig att ge information om den tid, inom vilken socialvårdsservice som ansökts om, kommer kunna ges. Informationen ska finnas på kommunens hemsida men bör även publiceras i de informationsblad som distribueras till alla hushåll i kommunen.
En bestämmelse om offentliggörande av väntetider finns även i fråga om hälso- och sjukvård i 21 § landskapslagen om Ålands hälso- och sjukvård. Enligt denna ska Ålands hälso- och sjukvård offentliggöra uppgifter om väntetider med högst sex månaders mellanrum med anledning av det som bestäms i 20 § om vårdgaranti.
24 § Ikraftträdande. Lagförslaget är en del av en socialvårdsreform som berör flera lagar. Eftersom de olika lagförslagen hänger samman bör detta lagförslag träda i kraft samtidigt som förslagen till socialvårdslag, landskapslag om yrkesbehörighet samt landskapslagen om klienthandlingar. Landskapsregeringen avsikt är att lagförslaget ska träda i kraft den 1 januari 2021.
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om hälso- och sjukvård
25 § Strategisk planering och uppföljning. Det föreslås att ett nytt moment fogas till bestämmelsen och blir 1 mom. samt att det tidigare enda momentet blir 2 mom. efter ändringen.
Bestämmelsen som införs i 1 mom. innebär att Ålands hälso- och sjukvård en gång per lagtingsperiod ska anta en plan över hur behoven av hälso- och sjukvård för landskapets invånare ska uppfyllas.
33 § Rådgivning och andra tjänster för de äldre. Det föreslås att bestämmelsen upphävs. Innehållet flyttas men några mindre ändringar till 11 § i äldrelagen för Åland. En närmare motivering till innehållet finns ovan under detaljmotiveringen till 11 § äldrelagen för Åland.
3. Landskapslag om ändring av kommunallagen för landskapet Åland
31a § Äldreråd. Det föreslås att en ny bestämmelse fogas till kommunallagen för landskapet Åland enligt vilken ett äldreråd ska inrättas. Närmare bestämmelser om äldrerådet föreslås i äldrelagen för Åland. Äldrerådet är avsett att vara ett rådgivande organ som kan vara gemensamt för flera kommuner. Syftet med bestämmelsen är att stärka den äldre befolkningens demokratiska inflytande i beslutsfattande som berör den äldre befolkningens levnadsförhållanden.
I äldrelagen föreslås bestämmelser om vem som kan utses till medlem i äldrerådet och vilka uppgifter äldrerådet har. De huvudsakliga uppgifterna sammanhänger med planen för att stödja den äldre befolkningen som kommunen ska anta enligt äldrelagen samt utvärderingen av densamma. Vid sidan av dessa uppgifter ska kommunen ge äldrerådet möjlighet att ge utlåtande i samband med annat beslutsfattande som påverkar den äldre befolkningens levnadsbetingelser. Det innebär att äldrerådet ska ges möjlighet att delta i beredningen av ärenden som har betydelse för tjänster och service till den äldre befolkningen som kommunen tillhandahåller, men också ärenden som indirekt påverkar äldres välfärd, hälsa, delaktighet, livsmiljö, boende, rörlighet och möjlighet att klara sig själv. Ärenden som hör till den här typen av beslut är beredningen och antagandet av planer med stöd av plan- och bygglagen eller andra beslut som berör den fysiska miljön, som borde vara tillgänglig för alla kommuninvånare. Det kan också gälla förbättra kommunmedlemmarnas möjlighet att delta i olika fritidsverksamheter.
Möjligheten att påverka beslutsfattande inkluderar dessutom att kommunen kan begära in äldrerådets synpunkter i samband med att kommunen ger utlåtande till någon annan myndighet i ett ärende som är betydelsefullt för de äldre.
Kommunen ska tillhandahålla lokal och annan service som äldrerådet behöver för att fullgöra sina uppgifter, vilket innebär att äldrerådet förutom mötesrum ska ha tillgång till den tekniska utrustning som behövs samt en sekreterare.
På äldrerådets verksamhet ska kommunallagens allmänna bestämmelser om de förtroendevalda och de kommunala organen i tillämpliga delar tillämpas.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
1.
Ä L D R E L A G
för Åland
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 kap.
Inledande bestämmelser
1 §
Lagens syfte och tillämpningsområde
Syftet med denna lag är att stödja den äldre befolkningens välbefinnande, hälsa, funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand.
Vidare ska lagen trygga äldre personers tillgång till individuellt anpassade socialvårds- samt hälso- och sjukvårdstjänster samt annan service som ges i rätt tid. Service och tjänster ska främja hälsa och välbefinnande samt stöda personens funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand.
Med hänsyn till var och ens av de äldres funktionsförmåga ska rätten till självbestämmande beaktas i fråga om beslut som rör de egna levnadsförhållandena och valet av tillbudsstående socialvårdtjänster och service.
Socialvård, hälso- och sjukvård samt andra tjänster och service som tillhandahålls äldre personer ska hålla en god kvalitet.
Avsikten är vidare att förbättra de äldres demokratiska inflytande i politiskt beslutsfattande som berör den äldre befolkningens levnadsförhållanden.
2 §
Förhållandet till annan lagstiftning
Denna lag innehåller bestämmelser om hur socialvårds- samt hälso- och sjukvårdstjänster i annan lagstiftning ska tillhandahållas för äldre personer på Åland. Lagen är avsedd att komplettera den övriga lagstiftningen om socialvård samt hälso- och sjukvård.
3 §
Äldre person
Som äldre enligt denna lag avses en person som har fyllt 65 år. Med uttrycket den äldre befolkningen avses den del av befolkningen som består av alla personer i gruppen äldre personer.
Bestämmelserna i 3 kap. är tillämpliga på äldre vars fysiska, kognitiva, psykiska eller sociala funktionsförmåga är nedsatt på grund av sjukdomar eller skador som har uppkommit, tilltagit eller förvärrats i och med hög ålder, eller på grund av degeneration i anslutning till hög ålder.
2 kap.
Allmänna skyldigheter
4 §
Ansvar för genomförandet
Kommunerna och Ålands- hälso- och sjukvård ska i enlighet med denna lag stödja den äldre befolkningens välbefinnande, hälsa, funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand. Tillräckliga resurser ska reserveras för att tillhandahålla och för att utveckla tjänsterna och servicen för den äldre befolkningen.
5 §
Samarbete
De kommunala myndigheterna och Ålands hälso- och sjukvård ska samarbeta för att ordna socialvårds- samt hälso- och sjukvårdstjänsterna för de äldre så ändamålsenligt som möjligt. Samarbetet regleras i den samverkansöverenskommelse som ingås med stöd av landskapslagen ( : ) om socialvård.
Kommunerna och Ålands hälso- och sjukvård ska i syfte att stödja den äldre befolkningens välbefinnande, hälsa, funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand samarbeta med andra offentliga myndigheter, företag, och organisationer som företräder den äldre befolkningen samt andra organisationer och allmännyttiga samfund som är verksamma i landskapet.
6 §
Tillgång till service och dess tillgänglighet
Kommunerna ska ordna socialservice för den äldre befolkningen i kommunen som till sitt innehåll, kvalitet, tillgång och tillgänglighet motsvarar det behov som finns på grund av antalet äldre personer, deras individuella funktionsförmåga och välbefinnande samt behovet av social trygghet.
Kommunen ska med hänsyn till de äldres funktionsförmåga, levnadsförhållanden, bostad och andra faktorer som påverkar tillgängligheten se till att servicen blir så lättillgänglig som möjligt för de äldre.
7 §
Plan för att stödja den äldre befolkningen
Kommunfullmäktige ska anta en plan för att stödja den äldre befolkningen. Äldrerådet ska ges möjlighet att delta i beredningen av planen. Planen ska revideras minst vart fjärde år. Planen ska innehålla:
1) En beskrivning av kommunens och Ålands hälso- och sjukvårds befintliga resurser för att tillhandahålla tjänster och service till den äldre befolkningen i kommunen.
2) En beskrivning av den befolkningsgrupp som består av äldre personer och som även inkluderar en prognos över förändringar under den förestående fyraårsperioden.
3) En bedömning av den äldre befolkningens välbefinnande, tillräckligheten och kvaliteten i fråga om de tjänster som tillhandahålls av kommunen och andra tjänsteproducenter samt andra faktorer som påverkar den äldre befolkningens servicebehov.
4) En beskrivning av åtgärder med en tidsplan för att ordna och utveckla servicenivån i enlighet med kraven i lagstiftningen under den kommande fyraårsperioden samt en bedömning av de resurser som kommunen behöver för dessa åtgärder. Beskrivningen ska ange hur ansvaret för åtgärderna fördelar sig mellan de olika kommunala verksamheterna. Åtgärderna ska stödja den äldre befolkningens välbefinnande, hälsa, funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand.
5) De gemensamma målen för de samordnade tjänsterna, ansvarsfördelningen och de övergripande rutinerna för samarbetet samt övriga åtgärder för säkerställandet av funktionella servicehelheter för klienterna, som kommunen och Ålands hälso- och sjukvård enligt 69 § i föreslaget till landskapslagen om socialvård ska komma överens om i en samverkansöverenskommelse.
6) En beskrivning av kommunens kort- och långsiktiga mål för hur den äldre befolkningens välbefinnande, funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand ska stödjas och servicen för den äldre befolkningen utvecklas och förbättras kvalitativt och kvantitativt. Beskrivningen ska inkludera vilka långsiktiga åtgärder som behöver vidtas för att uppnå målen, tidsplanen för åtgärderna samt vilka myndigheter som ansvarar för genomförandet av åtgärderna.
Ålands hälso- och sjukvård antar med stöd av 25 § landskapslagen om hälso- och sjukvård en strategiskplan över hur behoven av hälso- och sjukvård för landskapets invånare ska uppfyllas. Såväl Ålands hälso- och sjukvårds plan och kommunens plan för att stödja den äldre befolkningen ska beakta det som sägs i denna lag om samarbete, ansvar för genomförandet samt det som överenskoms i en samarbetsöverenskommelse med kommunen.
8 §
Utvärdering
Det organ som i kommunen ansvarar för socialvården ska minst en gång vart fjärde år utvärdera om den service som tillhandahålls de äldre överensstämmer med kravbestämmelserna i lagstiftningen och är tillräcklig och av god kvalitet. I de fall socialvården sköts av ett kommunalförbund sköts utvärderingen av kommunalförbundet. Kommunalförbundets utvärdering ska tillkännages medlemskommunerna.
Görs utvärderingen av kommunen ska synpunkter inhämtas från dem som anlitar servicen, deras anhöriga och närstående samt de anställda. Om andra serviceproducenter anlitas ska även deras synpunkter inhämtas. Äldrerådet ska ges tillfälle att lämna ett utlåtande. Om klient- och patientombudsmannen har gjort iakttagelser i den årliga redogörelsen ska dessa tas med samt vilka åtgärder som vidtagits med anledning av dem. Utvärderingen ska dessutom innehålla information om de ekonomiska resurser som använts för servicen samt antalet anställda och deras utbildning.
9 §
Experter
Kommunen och Ålands hälso- och sjukvård ska ha tillgång till tillräcklig och mångsidig expertis för stödjandet av den äldre befolkningens välbefinnande, hälsa, funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand och för ordnandet av social- och hälsovårdstjänster av god kvalitet som äldre personer behöver.
10 §
Äldreråd
Utöver den rätt som invånarna i en kommun har med stöd av kommunallagen att delta i och påverka beslutsfattandet i kommunen så ska kommunen inrätta ett äldreråd i enlighet med 31a § kommunallagen för Åland. Äldrerådet är ett rådgivande organ som kan vara gemensamt för flera kommuner.
Kommunstyrelsen utser medlemmar i äldrerådet bland intresserade kommunmedlemmar som hör till den äldre befolkningen. Till medlem kan också en anhörig till en äldre person väljas om det är ändamålsenligt för att äldrerådet allsidigt ska representera dem som brukar olika former av socialservice för äldre i kommunen. Medlemmarna i äldrerådet ska ha sin permanenta bosättningsort i kommunen.
Till äldrerådets uppgifter hör, utöver att delta i beredningen av planen i 7 § och utvärderingen i 8 §, att ge utlåtanden i ärenden som handläggs i kommunen och som har betydelse för den äldre befolkningens välfärd, hälsa delaktighet, livsmiljö, boende, rörlighet och möjligheter att klara sig själv samt den service som den äldre befolkningen behöver samt servicens tillgänglighet.
Äldrerådet kan även ge utlåtande om andra myndigheters beslutsfattande som berör den äldre befolkningens livsvillkor.
Kommunen ska tillhandahålla äldrerådet det som behövs för att det ska ha tillräckliga verksamhetsförutsättningar.
11 §
Rådgivning och andra tjänster som främjar välbefinnande
Kommunen och Ålands hälso- och sjukvård ska, utgående från respektive ansvarsområde, stöda den äldre befolkningens välbefinnande, hälsa, funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand genom rådgivning och handledning.
Dessutom ska kommunen och Ålands hälso- och sjukvård, utgående från respektive ansvarsområde, särskilt för dem bland den äldre befolkningen vars levnadsförhållanden eller livssituation utifrån forskningsrön eller allmän livserfarenhet bedöms innebära riskfaktorer som ökar behovet av service, tillhandahålla hälsokontroller, mottagningar och hembesök som stöder välbefinnandet, hälsan, funktionsförmågan och förmågan att klara sig på egen hand.
I de tjänster som avses i 1 och 2 mom. ska det ingå att
1) ge handledning som syftar till att främja välbefinnandet, funktionsförmågan och sunda levnadsvanor samt förebygga sjukdomar, olycksfall och olyckor,
2) identifiera sociala problem och hälsoproblem som beror på försvagad hälsa och nedsatt funktionsförmåga hos den äldre befolkningen och att ge tidigt stöd i samband med sådana problem,
3) ge handledning om socialvård och annan social trygghet,
4) ge handledning om sjukvård, multiprofessionell rehabilitering och säker läkemedelsbehandling, och
5) ge handledning i användningen av tjänster som står till buds i kommunen och Ålands hälso- och sjukvård och som främjar välbefinnandet, hälsan, funktionsförmågan och förmågan att klara sig på egen hand.
3 kap.
Tjänster och service för äldre personer med nedsatt funktionsförmåga
12 §
Allmänna principer
Socialvårdstjänster och hälso- och sjukvårdstjänster som ges till den äldre befolkningen ska vara av god kvalitet, ges i rätt tid, i tillräcklig omfattning och vara anpassade till var och ens individuella behov.
Tjänsterna ska utföras så att de stöder äldre personers välbefinnande, hälsa, funktionsförmåga, förmåga att klara sig på egen hand och delaktighet. I syfte att förebygga behovet av annan service ska särskild vikt läggas vid tjänster som främjar äldre personers rehabilitering och vid tjänster i hemmet.
13 §
Rådgivning och handledning
Den handledning som kommunen och Ålands hälso- och sjukvård ger med stöd av 11 § ska efter behov ges till äldre personer i samband med att social- och hälsovårdstjänster tillhandahålls.
14 §
Bedömning av servicebehovet
Bestämmelser om bedömning av servicebehov finns i 36 § i landskapslagen ( : ) om socialvård.
För bedömningen av äldres servicebehov kan förutom yrkesutbildade personer inom socialvården också en yrkesutbildad person enligt 2 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (FFS 559/1994) som är anställd inom socialvården svara.
I samband med att servicebehovet bedöms ska den äldre personens funktionsförmåga utredas mångsidigt och med tillförlitliga bedömningsinstrument. När funktionsförmågan utreds ska det bedömas till vilka delar den äldre personen klarar de funktioner som hör till normal livsföring i sin egen boende- och närmiljö och med vad han eller hon behöver stöd och hjälp. Vid bedömningen ska den äldre personens fysiska, kognitiva, psykiska och sociala funktionsförmåga samt faktorer som har samband med tillgängligheten i omgivningen, tryggheten i boendet och tillgången till närservice beaktas.
15 §
Klientplan
Bestämmelser om utarbetande av en klientplan finns i 39 § i landskapslagen ( : ) om socialvård.
Planen ska utarbetas utan ogrundat dröjsmål efter att den äldre personens servicebehov har utretts. När det sker väsentliga förändringar i den äldre personens funktionsförmåga som påverkar servicebehovet ska planen alltid ses över utan ogrundat dröjsmål.
För att garantera att den äldre personen får en god vård och omsorg ska de tjänster som behövs för att stödja dennes välbefinnande, hälsa, funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand framgå av planen.
16 §
Principer för långvarig vård och omsorg
Kommunen ska inom socialvården och Ålands hälso- och sjukvård inom hälso- och sjukvården ge äldre personer långvarig vård och omsorg som stöder ett värdigt liv. I första hand ges långvarig vård och omsorg med hjälp av öppenvårdstjänster inom social- och hälsovården som ges i den äldre personens hem och övriga öppenvårdstjänster inom social- och hälsovården. Dessa tjänster ska till innehåll och omfattning anpassas efter den äldre personens servicebehov vid respektive tillfälle.
Äldre personer ska ges social- och hälsovårdstjänster som garanterar långvarig vård och omsorg på ett sådant sätt att de kan uppleva att deras liv är tryggt, betydelsefullt och värdigt och att de kan upprätthålla sociala kontakter och delta i meningsfull verksamhet som främjar och upprätthåller deras välbefinnande, hälsa och funktionsförmåga. Makar, parter som lever i ett registrerat partnerskap och sambor ska ges möjlighet att bo tillsammans.
Kommunen och Ålands hälso- och sjukvård ska säkerställa att arrangemangen för långvarig vård och omsorg av äldre personer är bestående, om det inte är befogat att ändra på dem för att personen själv önskar det eller hans eller hennes servicebehov har förändrats eller av någon annan särskilt vägande och grundad anledning.
17 §
Förutsättningar för beslut om långvarig institutionsvård
Endast då det finns medicinskt motiverade skäl eller då klient- eller patientsäkerheten förutsätter det får kommunen tillgodose den äldres servicebehov med långvarig institutionsvård.
Innan vård och omsorg ges som långvarig institutionsvård ska kommunen och Ålands hälso- och sjukvård på det sätt som avses i 14 § utreda möjligheterna att tillgodose en äldre persons servicebehov med hjälp av öppenvårdstjänster inom social- och hälsovården som ges i den äldre personens hem och med övriga öppenvårdstjänster inom social- och hälsovården.
Den utredning som avses i 2 mom. ska också göras om en äldre person har fått dygnetruntvård på institution i tre månader och en utredning inte har gjorts tidigare.
Ett beslut att ge vård och omsorg som långvarig institutionsvård ska motiveras.
18 §
Beviljande av socialservice samt rätt till service
Kommunen ska med anledning av en skriftlig eller muntlig ansökan fatta beslut om beviljande av socialservice som en äldre person brådskande behöver och utan dröjsmål ordna den service som har beviljats, så att den äldre personens rätt till nödvändig omsorg inte äventyras.
Om en skriftlig eller muntlig ansökan gäller behov av socialservice som inte är brådskande ska kommunen fatta beslut utan ogrundat dröjsmål och senast tre månader från det att ansökan har inkommit. En äldre person har rätt att få annan än brådskande service som beviljats honom eller henne utan ogrundat dröjsmål och senast tre månader efter det att beslutet fattades.
Socialservicens tillräcklighet ska bestämmas utifrån utredningen av servicebehovet i enlighet med 14 § och klientplanen, om en sådan har utarbetats.
19 §
Anmälan om äldre personers servicebehov
Om en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (FFS 559/1994) eller någon som är anställd inom socialvården i kommunen, inom Ålands hälso- och sjukvård, räddningsväsendet eller hos alarmcentralen eller polisen i sitt uppdrag har fått kännedom om en äldre person som är i behov av social- eller hälsovård och som är uppenbart oförmögen att sörja för sin omsorg, hälsa eller säkerhet, ska den anställda oberoende av sekretessbestämmelserna utan dröjsmål göra en anmälan om behovet av hälso- och sjukvård till Ålands hälso- och sjukvård och till den kommunala myndighet som ansvarar för socialvården om behovet av socialvård.
Utöver det som föreskrivs i 1 mom. finns bestämmelser i 18 § landskapslagen om Ålands hälso- och sjukvård som innebär att patientens hemkommun ska underrättas om en patient behöver insatser från kommunens socialservice efter det att patienten har skrivits ut från Ålands hälso- och sjukvård.
En anmälan får också göras av andra personer än de som avses i 1 mom. oberoende av eventuella sekretessbestämmelser som gäller dem.
4 kap.
Särskilda bestämmelser
20 §
Tillsyn och kvalitetssäkring m.m.
Det som i annan lag bestäms om tillsyn och kvalitetssäkring av socialvård ska även gälla service som ges med stöd av denna lag.
21 §
Personal
En offentlig eller privat serviceproducent ska vid en verksamhetsenhet ha en personal som till antal, utbildning och uppgiftsstruktur garanterar att de äldre tillhandahålls service av god kvalitet och som motsvarar det servicebehov som de äldres funktionsförmåga förutsätter.
Vid en verksamhetsenhet med dygnet runt verksamhet ska det finnas tillräckligt med personal alla tider på dygnet.
22 §
Ledning av äldreomsorgen
Ledningsuppgifter som omfattar administrativ ledning av kommunens äldreomsorg eller ledningsuppgifter som omfattar styrning av klientarbetet får skötas av en person som har en för uppgiften lämplig examen från universitet, högskola eller yrkeshögskola som omfattar minst tre års heltidsstudier. Därutöver krävs kännedom om branschen samt tillräcklig ledarskapsförmåga.
23 §
Offentliggörandet av väntetider
Kommunen ska på sin hemsida och i de informationsblad som distribueras till alla hushåll i kommunen offentliggöra uppgifter om uppskattad väntetid till kommunens socialservice. Uppgifterna ska uppdateras åtminstone en gång per halvår.
24 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 25 och 33 §§ landskapslag om hälso- och sjukvård
I enlighet med lagtingets beslut ändras 25 och 33 §§ i landskapslagen (2011:114) om hälso- och sjukvård som följer:
25 §
Strategisk planering och uppföljning
Ålands hälso- och sjukvård ska en gång per lagtingsperiod anta en plan över hur behoven av hälso- och sjukvård för landskapets invånare ska uppfyllas.
Landskapsregeringen ska följa med befolkningens hälsa och välfärd och de faktorer som inverkar på hälsan och välfärden inom olika befolkningsgrupper samt följa med effekterna av de åtgärder som sätts in för att svara mot befolkningens välfärdsbehov. En rapport om befolkningens hälsa och välfärd och de åtgärder som vidtagits ska en gång per lagtingsperiod överlämnas till lagtinget.
33 §
Rådgivning och andra tjänster för de äldre
Bestämmelser om rådgivning och andra tjänster för äldre som Ålands hälso- och sjukvård ska tillhandahålla finns i äldrelagen ( : ) för Åland.
Denna lag träder i kraft den
3.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av kommunallagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut fogas en ny 31a § till kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland som följer:
31a §
Äldreråd
Kommunstyrelsen ska tillsätta ett äldreråd för att ge den äldre befolkningen möjlighet att delta i och påverka beslutsfattande som berör den äldre befolkningens levnadsförhållanden.
Medlemmar i äldrerådet tillsätts för kommunstyrelsens mandattid. Ett äldreråd kan vara gemensamt för flera kommuner. Närmare bestämmelser om medlemmarna i äldrerådet och rådets uppgifter finns i äldrelagen ( : ) för Åland.
Denna lag träder i kraft den
Mariehamn den 23 maj 2019 | |
L a n t r å d |
Katrin Sjögren |
Föredragande minister |
Wille Valve |
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 27/2018-2019