Lagförslag 30/2019-2020
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 30/2019-2020 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2020-06-18 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Kör- och vilotider samt användning av färdskrivare inom vägtrafiken
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om tillämpning på Åland av vissa bestämmelser i lagen om transportservice. Lagförslaget är av övervägande lagteknisk art. Syftet med lagförslaget är att uppdatera den åländska lagstiftningen för genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter på Åland. Lagförslaget syftar även till att fortsättningsvis göra det möjligt att göra erforderliga avvikelser från Europeiska unionens kör- och vilotidsförordning. Lagförslaget innehåller även mindre lagtekniska följdändringar i landskapslagen om ordnande av kollektivtrafiktjänster. Avsikten är att den nya lagstiftningen ska träda i kraft så snart som möjligt.
INNEHÅLL
1.1 På Åland gällande lagstiftning
1.2 Bakomliggande unionslagstiftning – en kort översikt
2. Omständigheter som motiverar lagändringar
2.2 Behov av avvikelser vad gäller kravet på färdskrivare
2.3 Landskapsregeringens bedömning
3. Landskapsregeringens förslag
1. Landskapslag om tillämpning på Åland av vissa bestämmelser i lagen om transportservice
2. Landskapslag om ändring av 4 § landskapslagen om ordnande av kollektivtrafiktjänster
L A N D S K A P S L A G om tillämpning på Åland av vissa bestämmelser i lagen om transportservice
L A N D S K A P S L A G om ändring av 4 § landskapslagen om ordnande av kollektivtrafiktjänster
Bilaga – utdrag ur lagen om transportservice
Allmän motivering
1. Bakgrund
1.1 På Åland gällande lagstiftning
Lagtinget har genom landskapslagen om (2013:72) om tillämpning på Åland av lagen om arbetstid i vägtrafik för förare som är egenföretagare (äldre blankettlagen) på Åland tillämpliggjort det materiella innehållet i bestämmelserna i lagen om arbetstid i vägtrafik för förare som är egenföretagare (FFS 349/2013).
På Åland regleras arbetstiden för förare av motorfordon även av arbetstidslagen (FFS 872/2019), och de allmänt bindande kollektivavtalen inom branschen. Även arbetsavtalslagen (FFS 55/2001) har betydelse för arbetstiden. Arbetsavtalslagen omfattar dock inte egenföretagare, medan arbetstidslagen gäller alla motorförare i anställningsförhållande.
Inom EU finns ett gemensamt regelverk på både förordnings- och direktivnivå som reglerar kör- och vilotider för vägtransporter med fordon och fordonskombinationer som har en totalvikt som överstiger 3,5 ton eller vägtransporter av passagerare med fordon som är konstruerade eller permanent inrättade för transport av mer en nio personer, inbegripet föraren. Bestämmelserna gäller i samtliga EU- och EES-stater.
Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 (kör- och vilotidsförordningen) gäller på Åland sådana förordningsregler, i enlighet med principen om direkt effekt. Den numera i riket upphävda lagen om arbetstid i vägtrafik för förare som är egenföretagare antogs 2013 av riksdagen som en följd av kravet på medlemsstaterna i Europeiska unionen att i nationell lagstiftning även implementera bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter, (vägarbetstidsdirektivet). Genom 2013 års blankettlag har vägarbetstidsdirektivet implementerats i den åländska lagstiftningen.
1.2 Bakomliggande unionslagstiftning – en kort översikt
1.2.1 Kör- och vilotidsförordningen
Kör- och vilotidsförordningen tillämpas både på arbetstagare och på egenföretagare. Syftet med kör- och vilotidsförordningen är att harmonisera konkurrensvillkoren mellan aktörerna i vägtransportsektorn, förbättra de sociala förhållandena för förarna och förbättra trafiksäkerheten. Förarna ska ha rätt till regelbunden vila och rimligt långa arbetspass. I övriga Europa gäller Europeiska överenskommelsen om arbetsförhållanden för internationella vägtransporter (FördrS 66/1999, AETR-överenskommelsen).
För att bidra till en god social situation och en god trafiksäkerhet innehåller kör- och vilotidsförordningen bestämmelser om körtider, raster och viloperioder (artikel 5 - 9). Bestämmelserna reglerar exempelvis maximal körtid per dag, per vecka och per period om två på varandra följande veckor. Enligt artikel 13 i kör- och vilotidsförordningen får medlemsstaterna medge nationella undantag från tillämpningen av förordningen. Åland har valt att utnyttja denna möjlighet.
1.2.2 Vägarbetstidsdirektivet
Vägarbetstidsdirektivet kompletterar kör- och vilotidsförordningen och är tillämpligt på så kallade mobila arbetstagare, det vill säga arbetstagare som är anställda av företag etablerade i en medlemsstat och som deltar i vägtransporter vilka omfattas av kör- och vilotidsförordningen eller, om så inte är fallet, AETR-överenskommelsen. Vägarbetstidsdirektivet är enligt direktivets artikel 2.1 andra stycke inte enbart tillämpligt på arbetstagare utan även på egenföretagare. På förare som är egenföretagare finns bestämmelser i vägarbetstidsdirektivet om maximal veckoarbetstid (artikel 4), raster (artikel 5) och nattarbete (artikel 7). Enligt artikel 8 i vägarbetstidsdirektivet är undantag från bestämmelserna om maximal veckoarbetstid och nattarbete möjliga. Direktivet innehåller även bestämmelser om registrering av arbetstid (artikel 9) och om påföljder (artikel 11). Vägarbetstidsdirektivet utgör ett så kallat minimidirektiv, eftersom medlemsstaterna enligt artikel 10 kan utfärda nationella föreskrifter och bestämmelser som bättre skyddar säkerheten och hälsan för de personer som utför mobilt arbete än vad bestämmelserna i direktivet gör.
2. Omständigheter som motiverar lagändringar
2.1 Lagen om transportservice
I riket trädde lagen om transportservice (FFS 320/2017) i kraft den 1 juli 2018. Lagen om transportservice för samman den lagstiftning som gäller marknaden för trafik och transporter. Syftet med lagen är att erbjuda medborgarna bättre trafiktjänster och att öka valfriheten på transportmarknaden. Dessutom främjar lagen digitaliseringen av transportservice och effektivare informationsanvändning.
I anslutning till lagen om transportservice trädde i kraft upphävdes den ovan nämnda lagen om arbetstid i vägtrafik för förare som är egenföretagare och de materiella bestämmelserna i den lagen fördes in i det avsnitt i lagen om transportservice som berör kör- och vilotider för förare som är egenföretagare (och även anställda förare). Med anledning av man på Åland tidigare gått in för blankettlagstiftningstekniken vad gäller denna typ av reglering och att lagstiftningen på området i görligaste mån ska hållas uppdaterad behöver vissa ändringar genomföras i den åländska lagstiftningen som tar hänsyn till det nuvarande regelverket i lagen om transportservice, till den del det berör området det är fråga om i detta lagförslag.
2.2 Behov av avvikelser vad gäller kravet på färdskrivare
Genom landskapsförordningen (1993:104) om fordons konstruktion, utrustning, skick, användning och belastning är bland annat förordningen om användning av fordon på väg (FFS 1257/1992) tillämplig på Åland. I enlighet med tidigare lydelse i 7 § förordningen om användning på väg har det funnits bestämmelser om undantag i fråga om användning av färdskrivare samt körtider. Undantaget har medfört att artiklarna 5-9 i kör- och vilotidsförordningen inte behövt följas i bland annat fordon som uteslutande används på sådana öar med en areal av 2 300 kvadratkilometer som inte är förenade med fastlandet med broar, vadställen eller tunnlar öppna för motorfordonstrafik. Ålands landareal är 1 553 kvadratkilometer.[1] Bestämmelsen har inneburit att den som har ett trafiktillstånd utfärdat av landskapsregeringen enligt landskapslagen (1976:33) yrkesmässig trafik och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG och som enbart bedriver yrkesmässig trafik inom Åland inte har behövt iaktta kör- och vilotidsförordningens bestämmelser om körtider, raster och viloperioder.
Genom att 7 § i förordningen om användning av fordon på väg (FFS 1257/1992) har upphävts, finns det inte längre någon på Åland tillämplig bestämmelse som medför att Åland skulle vara undantaget från kör- och vilotidsförordningen, vad gäller exempelvis kravet på färdskrivare. Kör- och vilotidsförordningen är således för närvarande undantagslöst tillämplig på Åland. Det innebär att det finns skäl att se till att göra det möjligt att besluta om undantag även för Ålands del, till den del bestämmelserna i kör- och vilotidsförordningen inverkar på egenföretagare. Oavsett innehavaren av trafiktillstånd väljer att använda fordonet utanför Åland eller inte medför uteblivna ändringar att kör- och vilotidsförordningen som helhet ska iakttas.
2.3 Landskapsregeringens bedömning
Genom lagen om transportservice som trätt i kraft den 1 juli 2018 har lagen om arbetstid i vägtrafik för förare som är egenföretagare (FFS 349/2013) upphävts. Dess bestämmelser har genom reformen i riket i stället införts i lagen om transportservice. Av den anledningen är det ändamålsenligt att även på Åland uppdatera lagstiftningen genom att för Ålands lagting föreslå en landskapslag om tillämpning på Åland av vissa bestämmelser i lagen om transportservice för antagande.[2]
I anslutning härtill är det viktigt att det intas bestämmelser i den åländska lagstiftningen som på ett ändamålsenligt sätt genom landskapsförordning, utfärdad med stöd av lag, möjliggör avvikelser på kravet på att använda färdskrivare. Detta eftersom Åland i enlighet med EU-lagstiftningen kan vara undantaget från sådana krav i och med att Ålands areal (1 553 km2) understiger det arealmässiga gränsvärde som gäller för öar (2 300 km2) och som måste överstigas för att färdskrivarbestämmelser ska aktualiseras nationellt i de lagstiftande regionerna. En förutsättning är att transporterna som är föremål för regleringen sker inom Åland.
3. Landskapsregeringens förslag
Mot bakgrund av det som anförts ovan föreslår landskapsregeringen att lagtinget antar en landskapslag om tillämpning av vissa bestämmelser i lagen om transportservice.
4. Förslagets konsekvenser
Eftersom förslaget är av övervägande lagteknisk art har det inga avgörande ekonomiska eller administrativa konsekvenser jämfört med nuläget. Dock skulle uteblivna lagstiftningsåtgärder beröra de åtta egenföretagare i skärgården som har trafiktillstånd utfärdade av landskapsregeringen oskäligt, såvida de bedriver trafik huvudsakligen inom Åland. Därför är det viktigt att de genomförs i sådan ordning så att den föreslagna lagstiftningen kan träda i kraft så fort som möjligt. I övrigt medför förslaget såvitt bekant inte några konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män eller för miljön.
5. Lagstiftningsbehörighet
Enligt 18 § 1 och 21 punkten i självstyrelselagen (1991:71) för Åland har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter och inrättningar och vägtrafik. Lagstiftningsbehörigheten beträffande näringsverksamheten hör enligt 18 § 22 punkten i självstyrelselagen till landskapet till den del den inte i nämnda lagrum förbehållits rikets myndigheter.
De föreslagna bestämmelserna berör även de i 2 kap. i Finlands grundlag (FFS 931/1999, grundlagen) tryggade grundläggande fri- och rättigheterna varom riket har behörighet att lagstifta självstyrelselagens 27 § 1 punkt. I och med att de föreslagna bestämmelserna i materiellt hänseende överensstämmer med de som konstituerar den nuvarande lagstiftningen och den i sin tur bedömts inte stå i konflikt med grundlagen, anser landskapsregeringen att lagförslaget inte leder till att det uppkommer en konflikt med grundlagen vad gäller de grundläggande fri- och rättigheterna om det antas.
6. Beredningsarbete
Förslaget har beretts som tjänstemannauppdrag vid landskapsregeringens lagberedning i samarbete med landskapsregeringens infrastrukturavdelning.
Detaljmotivering
1. Landskapslag om tillämpning på Åland av vissa bestämmelser i lagen om transportservice
1 § Lagens tillämpningsområde I 1 mom. fastställs tillämpningsområdet genom en tydlig avgränsning som anger att den föreslagna landskapslagen ska tillämpas på förare som är egenföretagare.
Mot bakgrund av det som anförts ovan föreslås i 2 mom. att bestämmelserna i II avd. 4 kap. 42 § 1, 3, 6-15 punkterna, 43 § och 49–52 §§ (FFS 320/2017) ska tillämpas på Åland, med i landskapslagen angivna undantag. De i momentet angivna bestämmelserna i lagen om transportservice motsvarar till sitt materiella innehåll de motsvarande bestämmelserna i den numera i Finland upphävda lagen om arbetstid i vägtrafik för förare som är egenföretagare. Dessutom föreslås att straffbestämmelserna i VII avd. 2 kap. 267 § i lagen om transportservice ska tillämpas på Åland, dock endast till den del de inte föreskriver om straff för brott mot bestämmelser om färdskrivare och färdskrivarkort. Detta eftersom Åland i enlighet med EU-lagstiftningen kan vara undantaget från sådana bestämmelser och utgångspunkten i förslaget är att så ska vara fallet.
I förtydligande syfte föreslås i 3 mom. vilka bestämmelser i lagen om transportservice som uttryckligen inte ska tillämpas eftersom de innehåller bestämmelser om färdskrivare. Det i momentet stipulerade undantaget undanröjer den oklarhet som annars lätt skulle kunna uppstå vad gäller ifråga om tillämpbarheten av de i bestämmelser i lagen om transportservice som rör färdskrivare.
I 4 mom. föreslås för att möjliggöra automatisk uppdatering till följd av ändringar i rikslagstiftningen att ändringar av de i 2 mom. avsedda bestämmelserna i lagen om transportservice ska gälla på Åland från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket, om inte annat följer av denna lag.
2 § Förvaltningsuppgifter I paragrafen föreslås att de förvaltningsuppgifter som enligt lagen om transportservice ankommer på arbetsskyddsmyndigheten, till den del det gäller verkställighet av de i 1 mom. angivna bestämmelserna, ska på Åland skötas av landskapsregeringen, till den del förvaltningsuppgifterna grundar sig på lagtingets lagstiftningsbehörighet på området. En motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 3 § i landskapslagen (2013:72) om tillämpning på Åland av lagen om arbetstid i vägtrafik för förare som är egenföretagare. Paragrafen utgör en anpassning till den åländska myndighetsstrukturen och är formulerad i enlighet med själstyrelselagens behörighetsfördelning.
3 § Landskapsförordning. Bestämmelsen i 1 mom. har formulerats i överensstämmelse med den modell som tillämpas inom annan åländsk lagstiftning. Ordalydelsen i paragrafen gör det möjligt att på ett smidigt sätt tillämpliggöra de riksförfattningar på förordnings- och beslutsnivå som i detalj reglerar verksamheten inom det berörda rättsområdet och vad som i anslutning därtill ska iakttas på Åland. Ordalydelsen i 1 mom. ger dessutom utrymme för landskapsregeringen att välja om landskapsförordningar inom det aktuella området i framtiden ska utformas som blankettförordningar eller som fulltextförordningar. Generellt sett är dock blankettförordningar att föredra eftersom det på Åland oftast inte finns någon anledning att i vidare bemärkelse avvika från rikets regelverk på förordnings- och beslutsnivå.
Genom den föreslagna bestämmelsen i 2 mom. blir det möjligt att på förordningsnivå göra erforderliga nationella undantag från nämnda artiklar i kör- och vilotidsförordningen och det däri föreskrivna kravet på användning av färdskrivare som regelverket i förordningen ifråga medger under vissa förutsättningar, och som är aktuellt vad beträffar Åland. Landskapsregeringen har för avsikt att i anslutning till att blankettlagen sätts i kraft även utfärda förordningsbestämmelser som undantar Åland från kravet på att använda färdskrivare vid transporter inom Åland.
2. Landskapslag om ändring av 4 § landskapslagen om ordnande av kollektivtrafiktjänster
4 § Behöriga myndigheter och den allmänna trafikplikten I paragrafen föreslås en lagteknisk ändring med anledning av att det i lagen om transportservice bland annat gjorts vissa ändringar i paragraferingen som gör att den nuvarande hänvisningen inte är korrekt. Eftersom ändringen är av smärre art och lagförslaget i övrigt refererar till lagen om transportservice kan det anses befogat att korrigera nämnda hänvisning.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om tillämpning på Åland av vissa bestämmelser i lagen om transportservice
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Lagens tillämpningsområde
Denna lag tillämpas på förare som är egenföretagare enligt definitionen i 42 § 10 punkten i lagen om transportservice och som deltar i utövande av sådan transportverksamhet i vägtrafik som avses i tillämpningsområdet för den i 42 § 1 punkten angivna förordningen och den i 42 § 3 punkten angivna överenskommelsen.
Inom landskapets behörighet ska bestämmelserna i II avd. 4 kap. 42 § 1, 3, 6-15 punkterna, 43 § och 49–52 §§ samt VII avd. 2 kap. 267 § i lagen om transportservice (FFS 320/2017), med i denna lag angivna undantag, tillämpas på Åland. Dock ska inom landskapets behörighet bestämmelserna i VII avd. 2 kap. 267 § i lagen om transportservice, till den del de innehåller bestämmelser om straff för brott mot bestämmelser om färdskrivare och färdskrivarkort inte tillämpas på Åland.
Inom landskapets behörighet ska inte bestämmelserna i II avd. 4 kap. 44–48 §§ i lagen om transportservice tillämpas på Åland vid transporter inom Åland.
Ändringar av de i 1 mom. avsedda bestämmelserna i lagen om transportservice ska inom landskapets behörighet gälla på Åland från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket, om inte annat följer av denna lag.
2 §
Förvaltningsuppgifter
De förvaltningsuppgifter som enligt lagen om lagen om transportservice ankommer på arbetsskyddsmyndigheten, till den del det gäller verkställighet av de i 1 § 1 mom. angivna bestämmelserna, ska på Åland skötas av landskapsregeringen, till den del förvaltningsuppgifterna grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet på området.
3 §
Landskapsförordning
Om inte ärendet hör till området för lag kan landskapsregeringen inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av lagen om transportservice ska tillämpas på Åland oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver.
Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet även genom landskapsförordning besluta om undantag från bestämmelserna i artiklarna 5–9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85.
Denna lag träder i kraft den
Genom denna lag upphävs landskapslagen (2013:72) om tillämpning på Åland av lagen om arbetstid i vägtrafik för förare som är egenföretagare (FFS 349/2013).
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 4 § landskapslagen om ordnande av kollektivtrafiktjänster
I enlighet med lagtingets beslut ändras 4 § 2 mom. 1 punkten landskapslagen (2019:60) om ordnande av kollektivtrafiktjänster som följer:
4 §
Behöriga myndigheter och den allmänna trafikplikten
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Bestämmelser om behöriga myndigheter enligt
1) EU:s förordning om busspassagerares rättigheter när det gäller tillsynen över passagerarnas och konsumenternas rättigheter finns i V avd. 1 kap. 186 § i lagen om transportservice (FFS 320/2017) samt
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
| Mariehamn den 18 juni 2020 | |
|
L a n t r å d |
Veronica Thörnroos |
|
Föredragande minister |
Christian Wikström |
Bilaga – utdrag ur lagen om transportservice
Lag om transportservice
(FFS 320/2017)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
AVDELNING II
TRAFIKMARKNADEN
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
4 kap
Viss social lagstiftning om vägtransporter och arbetstid för förare
42 § (4.5.2018/301)
Definitioner gällande den sociala lagstiftningen om vägtransporter (29.3.2019/371)
1) kör- och vilotidsförordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85,
I detta kapitel avses med
2) färdskrivarförordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 om färdskrivare vid vägtransporter, om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet,
3) AETR-överenskommelsen den europeiska överenskommelsen om arbetsförhållanden för fordonsbesättningar vid internationella vägtransporter (FördrS 66/1999), sådan den lyder ändrad den 27–29 oktober 2004 samt den 29 och 30 oktober 2008 (FördrS 64/2010),
4) färdskrivare mekaniska och digitala färdskrivare,
5) färdskrivarkort sådana verkstads-, förar-, företags- och kontrollkort som används i digitala färdskrivare,
6) företag den som utför sådana transporter som omfattas av tillämpningsområdet för kör- och vilotidsförordningen,
7) förare den som kör fordonet eller som medföljer i fordonet för att vid behov kunna köra det,
8) verkstad den som har ett tillstånd enligt 87 § i fordonslagen för installation och reparation av färdskrivare,
9) tillsynsmyndighet polisen, Tullen, gränsbevakningsväsendet och arbetarskyddsmyndigheterna,
10) förare som är egenföretagare en person som deltar i utövande av sådan transportverksamhet i vägtrafik som hör till tillämpningsområdet för kör- och vilotidsförordningen eller för AETR-överenskommelsen, som inte står i anställningsförhållande och vars huvudsakliga yrkesverksamhet består i att utföra person- eller godstransporter på väg på det sätt som avses i EU:s förordning om tillstånd för godstrafik eller i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för persontransporter med buss och om ändring av förordning (EG) nr 561/2006, nedan EU:s förordning om internationell busstrafik, med stöd av ett gemenskapstillstånd eller med stöd av ett tillstånd enligt 3 §, och
a) som arbetar för egen räkning,
b) som är fri att organisera sin yrkesverksamhet,
c) vars inkomster är direkt beroende av den rörelsevinst som görs, och
d) som är fri att, självständigt eller i samarbete med andra transportföretagare, ha affärsförbindelser med kunder,
11) arbetstid vad gäller förare som är egenföretagare hela den tidsperiod, mellan arbetets början och dess slut, som ägnas åt arbete som avser vägtransporter och under vilken föraren befinner sig på sin arbetsplats, står till kundens förfogande och ägnar sig åt andra uppgifter eller annan verksamhet än allmänt administrativt arbete som inte direkt hänger samman med transporten i fråga,
12) sammanlagd arbetstid summan av de arbetstimmar som omfattas av tillämpningsområdet för denna lag, oavsett om arbetet har utförts för en eller flera kunder,
13) arbetsplats
a) den ort där det företag som en förare som är egenföretagare äger har sitt huvudkontor,
b) det fordon som föraren använder vid utförandet av sina uppgifter,
c) andra platser där den verksamhet bedrivs som har samband med utförande av transporter,
14) vecka den period som börjar måndag klockan 0.00 och slutar följande söndag klockan 24.00,
15) nattetid perioden mellan klockan 01.00 och klockan 05.00.
43 § (4.5.2018/301)
Förordningar gällande den sociala lagstiftningen om vägtransporter (29.3.2019/371)
I fråga om kör- och vilotider och användning av färdskrivare gäller vad som föreskrivs i kör- och vilotidsförordningen, färdskrivarförordningen och AETR-överenskommelsen.
En person som fyllt 16 år kan vara förarbiträde, om förutsättningarna enligt artikel 5.2 i kör- och vilotidsförordningen uppfylls. I fråga om de undantag som anges i artikel 14 i förordningen beslutar kommunikationsministeriet.
Bestämmelser om arbetsfördelningen mellan tillsynsmyndigheterna och om verkställigheten av övervakningen samt tillämpningen av de undantag som anges i artikel 13.1 och 13.3 och artikel 14 i kör- och vilotidsförordningen får utfärdas genom förordning av statsrådet.
44 § (4.5.2018/301)
Utfärdande av färdskrivarkort
Transport- och kommunikationsverket utfärdar verkstadskort till en sökande som har beviljats tillstånd enligt 87 § i fordonslagen för installation och reparation av digitala färdskrivare. (23.11.2018/984)
Transport och kommunikationsverket utfärdar förarkort till en sökande som (23.11.2018/984)
1) har körrätt för ett fordon som avses i artikel 3.1 i färdskrivarförordningen,
2) har sin normala hemvist enligt artikel 26 i färdskrivarförordningen i Finland, och
3) inte har ett giltigt förarkort eller som har gjort en ansökan om förnyelse av ett kort vars giltighetstid löpt ut.
Förarkort utfärdas också till en sökande som begär att ett förarkort som utfärdats i en annan medlemsstat inom Europeiska unionen ska bytas ut i Finland på det sätt som anges i artikel 30 i färdskrivarförordningen.
Transport- och kommunikationsverket utfärdar ett företagskort till en sökande som är antecknad i Patent- och registerstyrelsens och Skatteförvaltningens företags- och organisationsdatasystem. (23.11.2018/984)
Transport- och kommunikationsverket utfärdar kontrollkort till en tillsynsmyndighet på ansökan. (23.11.2018/984)
Närmare bestämmelser om ansökan om färdskrivarkort, förnyelse av färdskrivarkort, kortinnehavarens anmälningsskyldighet samt om kortens giltighetstid utfärdas genom förordning av statsrådet.
45 § (4.5.2018/301)
Förarens skyldigheter i samband med användningen av färdskrivare
Bestämmelser om förarens skyldigheter i samband med användningen av färdskrivare och förarkort finns i kör- och vilotidsförordningen, färdskrivarförordningen och AETR-överenskommelsen.
Föraren ska meddela arbetsgivaren om han eller hon inte har ett giltigt förarkort. Bestämmelser om förarens skyldigheter när förarkort saknas finns i artikel 29 i färdskrivarförordningen. Föraren ska för registrering av uppgifterna om kör- och vilotider överlämna förarkortet också till arbetsgivaren eller till det företag som endast tillfälligt anlitar föraren.
Närmare bestämmelser om de undantag från tillämpningen av färdskrivarförordningen som avses i artikel 3.2 och 3.3 i förordningen, om hur föraren ska använda färdskrivaren samt om reparation av färdskrivaren utfärdas genom förordning av statsrådet.
46 § (4.5.2018/301)
Arbetsgivarens och företagets skyldigheter i samband med användningen av färdskrivare
Arbetsgivaren svarar för att ett fordon som är utrustat med en digital färdskrivare inte överlämnas för att framföras till en förare som inte har ett giltigt förarkort, om det inte finns i färdskrivarförordningen eller i AETR-överenskommelsen nämnda skäl för att fordonet får framföras utan förarkort.
Bestämmelser om arbetsgivarens skyldigheter när färdskrivarskivor lämnas ut eller uppgifter skrivs ut ur en digital färdskrivare finns i artikel 33.1 och 33.2 i färdskrivarförordningen.
För specificering av företagets uppgifter om kör- och vilotider ska företaget med hjälp av företagskortet låsa uppgifterna i den digitala färdskrivaren så att integritetsskyddet för den som registrerats inte äventyras.
Företaget ska se till att de periodiska besiktningar av färdskrivare som föreskrivs i färdskrivarförordningen utförs. Angående företagets skyldigheter när funktionsstörningar uppträder i färdskrivaren eller den annars fungerar felaktigt föreskrivs i artikel 37 i färdskrivarförordningen.
47 § (4.5.2018/301)
Behandlingen av färdskrivarens uppgifter vid företaget
För övervakningen av kör- och vilotider, hanteringen av rättigheter och skyldigheter i anslutning till ett anställningsförhållande samt för styrningen av transporter ska företaget kopiera de uppgifter om kör- och vilotider i fordonets digitala färdskrivare som gäller det egna företaget. Om fordonet finns i Finland, ska uppgifterna kopieras åtminstone varannan månad och när företaget överlåter besittningen av fordonet eller när den digitala färdskrivaren tas ur bruk. Arbetsgivaren och det företag som tillfälligt anlitar en förare ska med högst tre veckors mellanrum kopiera förarkortets uppgifter om kör- och vilotider för de veckor under vilka föraren varit i arbete. Om fordonet finns utomlands, ska uppgifterna kopieras när det anlänt till Finland.
Bestämmelser om företagets skyldighet att förvara, visa upp och överlämna färdskrivarskivorna eller kopior av dem finns i artikel 33.2 i färdskrivarförordningen. Bestämmelser om företagets och arbetsgivarens skyldighet att förvara de uppgifter som kopierats från digitala färdskrivare och förarkort finns i artikel 10.5 i kör- och vilotidsförordningen. Färdskrivarskivor som använts vid förarexamen eller uppgifter som registrerats i en digital färdskrivare under förarexamen behöver dock inte förvaras.
Företaget ska på förarens begäran ge honom eller henne en utskrift av de uppgifter om hans eller hennes kör- och vilotider som kopierats från den digitala färdskrivaren eller förarkortet. Uppgifter som kopierats från den digitala färdskrivaren eller förarkortet och som gäller andra företag eller som inte motsvarar det användningsändamål som avses i 1 mom. ska omedelbart förstöras.
48 § (4.5.2018/301)
Behandlingen av den digitala färdskrivarens uppgifter vid verkstaden
Bestämmelser om verkstadens skyldigheter i samband med behandlingen av digitala färdskrivare finns i artiklarna 22 och 23 i färdskrivarförordningen. Verkstaden ska förvara den besiktningsrapport som avses i nämnda artikel 23 i två år räknat från den tidpunkt då rapporten utarbetades.
För att uppgifterna om kör- och vilotider ska kunna överlämnas till företaget och tillsynsmyndigheten ska verkstaden kopiera uppgifterna i den digitala färdskrivaren innan färdskrivaren repareras eller byts ut. Verkstaden ska förvara uppgifterna oförändrade i ett år efter det att de registrerats.
Verkstaden ska överlämna de uppgifter som avses i 2 mom. till det företag som har låst uppgifterna eller annars på ett tillförlitligt sätt redogjort för sin rätt till uppgifterna och bevisligen begärt att uppgifterna ska överlämnas. Uppgifterna ska på begäran också överlämnas till tillsynsmyndigheten.
Om det är omöjligt att kopiera de uppgifter som avses i 2 mom., ska verkstaden ge företaget ett intyg över detta och förvara en kopia av intyget på det sätt som föreskrivs i färdskrivarförordningen.
49 § (4.5.2018/301)
Maximal veckoarbetstid för förare som är egenföretagare
Arbetstiden för en förare som är egenföretagare får uppgå till i genomsnitt högst 48 timmar per vecka under en referensperiod på högst fyra månader. Den sammanlagda arbetstiden får dock inte överstiga 60 timmar per vecka.
Av tekniska skäl eller skäl som rör arbetets organisation får en förare som är egenföretagare överskrida den maximala veckoarbetstiden på 60 timmar, och referensperioden får vara sex månader vid beräkningen av den genomsnittliga maximala veckoarbetstiden på 48 timmar.
50 § (4.5.2018/301)
Nattarbete för förare som är egenföretagare
Arbetstiden för en förare som är egenföretagare får inte överstiga tio timmar, om en 24-timmarsperiod som inleds när den vila som avses i artikel 8 eller 9 i kör- och vilotidsförordningen eller i artikel 8 eller 8 b i AETR-överenskommelsen upphör, innefattar arbete som utförts nattetid mellan klockan ett och fem.
En förare som är egenföretagare får av tekniska skäl eller skäl som rör arbetets organisation överskrida den arbetstid som har samband med nattarbete.
51 § (4.5.2018/301)
Raster för förare som är egenföretagare
En förare som är egenföretagare får inte arbeta mer än sex timmar i sträck utan rast. Om arbetstiden omfattar mellan sex och nio timmar, ska rasten vara minst 30 minuter. Om arbetstiden omfattar mer än nio timmar, ska rasten vara minst 45 minuter. Rasten får delas upp på flera perioder om minst 15 minuter. De raster som tas ut i enlighet med artikel 7 i kör- och vilotidsförordningen eller artikel 7 i AETR-överenskommelsen ska beaktas också när längden på rasterna enligt denna paragraf räknas ut.
52 § (29.3.2019/371)
Arbetstidsbokföringen för förare som är egenföretagare
En förare som är egenföretagare ska ha ett arbetstidsregister eller någon annan tillförlitlig rapport från de två föregående åren som ger information om arbetstider och raster enligt denna lag samt, om genomsnittlig arbetstid används, den referensperiod under vilken arbetstiden utjämnas till en veckoarbetstid på 48 timmar. Av arbetstidsregistret eller rapporten ska också de undantag som avses i 49 § 2 mom. och 50 § 2 mom. och motiven till dem framgå.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
AVDELNING VII
PÅFÖLJDER, ÄNDRINGSSÖKANDE OCH STRAFFBESTÄMMELSER
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
2 kap
Straffbestämmelser
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
6 §
Brott mot viss social lagstiftning om vägtransporter
En förare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot bestämmelserna om körtider, raster, vilotider, färdskrivare eller färdskrivarkort i
1) kör- och vilotidsförordningen eller färdskrivarförordningen,
2) AETR-överenskommelsen, eller
3) II avd. 4 kap. 4 §,
ska för brott mot viss social lagstiftning om vägtransporter dömas till böter.
För brott mot viss social lagstiftning om vägtransporter döms också
1) en företrädare för en verkstad som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot bestämmelserna i II avd. 4 kap. 7 §, eller
2) en arbetsgivare, dennes företrädare eller ett företags företrädare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot bestämmelserna om lägsta ålder för förare eller skyldigheter som ålagts transportföretag i fråga om körtider och viloperioder i artiklarna 5, 10, eller 16 i kör- och vilotidsförordningen, bestämmelserna om färdskrivare och behandlingen av uppgifter som lagras i dem i artiklarna 3.1, 7.4, 9.7, 21.2, 23.1, 32.1, 32.3, 32.4, 33, 37.1 första eller andra stycket i färdskrivarförordningen, bestämmelserna om krav på förare i artikel 5 eller exceptionella situationer i artikel 11 i AETR-överenskommelsen eller mot bestämmelserna i II avd. 4 kap. 5 eller 6 § i denna lag.
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 30/2019-2020