Lagförslag 34/2019-2020
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 34/2019-2020 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2020-09-03 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Audiovisuella medietjänster
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om ändring av landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet. Syftet med de föreslagna ändringarna är att i landskapslagstiftning genomföra de ändringar som gjorts i EU-direktivet om audiovisuella medietjänster. Bland de ändringar som föreslagits i landskapslagen ingår också bestämmelser om videodelningsplattformstjänster. Det aktuella EU-direktivet förutsätter att lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet ska sättas i kraft senast den 19 september 2020.
INNEHÅLL
2. Landskapslagstiftning om radio- och televisionsverksamhet
2.1. Landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet
2.2. Landskapslagstiftning om public service
3. Rikslagstiftningen om elektronisk kommunikation
3. EU-direktiv om audiovisuella medietjänster
3.1. Från TV-direktiv till AV-direktiv
3.3. Genomförandet av ändringsdirektivet i Finland och Sverige
4. Landskapsregeringens överväganden
5. Landskapsregeringens förslag
6.1 Rundradio- och televisionsverksamhet
Landskapslag om ändring av landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet
Allmän motivering
1. Bakgrund
I snart trettio år har landskapet haft behörigheten att lagstifta om rätten att utöva rundradio- och televisionsverksamhet. Överföringen av behörighet hade kulturpolitiska mål och motiverades särskilt med att Ålands kulturella särställning skulle tryggas.[1] Landskapet får bestämma om villkoren för utsändande och mottagande av rundradio- och televisionsprogram.[2] Lagstiftningsbehörigheten har utnyttjats så att det har antagits landskapslagstiftning som föreskriver om både anmälnings- och tillståndsplikt för olika typer av radio- och televisionsverksamhet. Samtidigt har behörigheten utnyttjats så att Ålands Radio och TV Ab (ÅRTV) ska tillhandahålla public service enligt vad som föreskrivs närmare i landskapslagstiftningen.
En stor del av landskapslagstiftningen om radio- och televisionsverksamheten utgör implementering av EU-rätten. Inom EG antogs redan i slutet av 80-talet det s.k. TV-direktivet som syftade till att säkerställa fri rörlighet för tjänster i form av televisionssändningar på den inre marknaden. Senare har det fortsättningsvis antagits EU-rättslig reglering om radio- och televisionsverksamhet i snabb takt. Orsaken till den här rättsliga regleringen har oftast varit den tekniska utvecklingen på marknaden som har medfört en fortlöpande konvergens mellan televisions- och internettjänster. Utvecklingen har också medfört ett totalt omstöpande av rikslagstiftningen så att de flesta bestämmelserna om elektronisk kommunikation har samlats i en enda riksförfattning.
TV-direktivet ersattes på 90-talet av det s.k. AV-direktivet som på Åland har implementerats genom landskapslagen (2011:95) om radio- och televisionsverksamhet. Den främsta orsaken till att detta lagförslag nu läggs fram är den senaste ändringen av det direktivet. Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 19 september 2020. EU-reglerna har ändrats för och anpassats till att det audiovisuella innehållet i allt större utsträckning förflyttas till tjänster som är internetbaserade. Den utvecklingen var också en central orsak till att lagtinget nyligen antog lagstiftning om en medieavgift som ersätter televisionsavgiften som finansieringskälla för public service på Åland.[3]
2. Landskapslagstiftning om radio- och televisionsverksamhet
2.1. Landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet
Efter att lagstiftningsbehörigheten över rundradio- och televisionsverksamhet överfördes till landskapet bereddes och antogs landskapslagstiftning. Både landskapslagen (1993:53) om kabelsändningar till allmänheten och landskapslagen (1993:117) om rundradioverksamhet trädde i kraft den 1 januari 1994. För att få utöva verksamhet som innefattade rundradiosändning fordrades tillstånd av landskapsregeringen. För granskning av program som hade förekommit i rundradiosändning tillsattes en programnämnd. Båda dessa landskapslagar ersattes av landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet som trädde i kraft den 1 december 2011. En bakomliggande orsak till reformen var att kommissionen hade riktat ett motiverat yttrande med anledning av försenad implementering av AV-direktivet. Eftersom direktivet, grundlagen och den tekniska utvecklingen medförde ett så omfattande behov av ändringar i de gällande landskapslagarna ansågs det mer ändamålsenligt med en helt ny landskapslag.[4]
I landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet finns bestämmelser om
- de villkor som gäller för beställ-tv, radio- och televisionssändningar och mottagande av sådana på Åland,
- de villkor som gäller för sändningar genom ledning eller någon annan fast förbindelse som når fler än 200 bostäder,
- de avgifter som ska betalas för tillstånd att utöva verksamhet som innefattar radio- och televisionssändning,
- de avgifter som ska betalas av innehavare av televisionsmottagare, hur dessa avgifter ska användas samt
- de myndigheter som beslutar i de frågor som hör till lagens tillämpningsområde.
För att utöva en verksamhet som innefattar radio- eller televisionssändning krävs enligt 3 § 1 mom. ett tillstånd av landskapsregeringen om sändningen sker i ett markbundet elektroniskt kommunikationsnät som fungerar med hjälp av radiovågor som utbreder sig fritt. Den som bedriver radio- eller televisionsverksamhet på något annat sätt eller som tillhandhåller beställ-tv ska enligt 3 § 2 mom. anmäla sig till programnämnden. Landskapslagens andra kapitel innehåller både allmänna och specifika krav gällande innehållet i radio- och televisionssändningar samt beställ-tv. Samtliga program som tillhandhålls i radio- eller televisionssändningar eller i beställ-tv ska vara opartiska och sakliga samt ingen ska kränkas i sin rätt. Kapitlet innehåller också bestämmelser om program som är skadliga för barn och om tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.
Landskapslagens tredje kapitel innehåller bestämmelser om kommersiella meddelanden. Med kommersiella meddelanden avses exempelvis reklam, sponsring, försäljningsprogram och produktplacering. I landskapslagen föreskrivs om olika begränsningar och krav med avseende på dessa kommersiella meddelanden. I fjärde kapitlet föreskrivs om särskilda skyldigheter och samarbete. Bland annat är den som bedriver radio- och televisionsverksamhet skyldig att spela in varje utsänt program. Landskapslagen föreskriver att det ska finnas en programnämnd vars främsta uppgift är att granska program som förekommit i en radio- och televisionssändning eller i beställ-tv. Landskapsregeringen tillsätter programnämnden. Programnämnden kan utfärda sändningsförbud om de program som sänds strider mot lag. Lagen innehåller också andra bestämmelser om påföljder, straff och besvär.
2.2. Landskapslagstiftning om public service
I 5 och 6 kap. i landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet finns i dagsläget ännu bestämmelser om innehav av televisionsmottagare och avgiftsskyldighet respektive om televisionsinnehavarregister. Bestämmelserna knyter an till produktionen och finansieringen av public service på Åland. Lagtinget har under 2019 antagit lagstiftning som reformerar finansieringen av public service så att televisionsavgiften ersätts med en medieavgift. Genom reformen upphävs landskapslagens femte och sjätte kapitel fr.o.m. den 1 januari 2021.[5] Istället ska en medieavgift uppbäras i enlighet med bestämmelserna i landskapslagen (2019:103) om medieavgift.[6] I 6 § i landskapslagen om medieavgift föreskrivs också om det särskilda uppdrag ÅRTV har att tillhandahålla public service eller allmännyttig radio- och televisionsverksamhet. Den sändning av public service-program som ÅRTV tillhandahåller är tillståndspliktig på samma grunder som annan sändningsverksamhet.
3. Rikslagstiftningen om elektronisk kommunikation
Behörigheten inom det audiovisuella området är delad mellan landskapet och riket. Då behörigheten över rätten att utöva rundradio- och televisionsverksamhet överfördes till landskapet år 1993 hänvisades till den dåvarande uppdelningen i rikslagstiftningen. Det som föreskrevs i kabelsändningslagen (FFS 307/1987) och lagen angående radioanläggningar (FFS 8/1927) överfördes till landskapets behörighet med undantag för frågor som gäller rikets förhållande till utländska makter. Efter 1993 har den tekniska och rättsliga utvecklingen medfört stora förändringar i rikslagstiftningens struktur och innehåll. I slutet av 1990-talet antogs i riket lagen om televisions- och radioverksamhet (FFS 744/1998) som samtidigt utgjorde rikets implementering av TV-direktivet. Genom lagen upphävdes den ovan nämnda kabelsändningslagen och lagen angående radioanläggningar.
Senare påbörjades i riket ett mycket omfattande lagstiftningsprojekt om elektronisk kommunikation. Det här beredningsarbetet utmynnade i att informationssamhällsbalken (FFS 917/2014) trädde i kraft den 1 januari 2015. Det primära syftet med denna riksförfattning var att samla all rikslagstiftning om elektronisk kommunikation i en enda lag. Ett samlat regelverk skulle öka rättssäkerheten, förbättra villkoren för dem som är verksamma i branschen och underlätta uppföljningen av de sammantagna konsekvenserna och vidareutvecklingen av regleringen. Då informationssamhällsbalken trädde i kraft upphävdes samtidigt åtta riksförfattningar och denna reglering fördes in i informationssamhällsbalken, bl.a. den reglering som funnits i lagen om televisions- och radioverksamhet. Informationssamhällsbalken bytte senare namn till lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation.
Lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation är mycket omfattande och innehåller bestämmelser om bl.a. koncessioner, kommunikationsinfrastrukturen, kommunikationens integritetsskydd, audiovisuella tjänster, dataskydd och domännamn. Till största delen berör rikslagen televäsendet som utgör rikets lagstiftnings- och förvaltningsbehörighet men enligt 27 § 40 punkten i självstyrelselagen får tillstånd för att utöva allmän televerksamhet i landskapet endast beviljas av en riksmyndighet under förutsättning att landskapsregeringen har gett sitt samtycke därtill.[7] I 13 kap. föreskrivs det om frekvensförvaltningen och det har antagits en särskild överenskommelseförordning inom området.[8] Rikslagen innehåller också särskilda bestämmelser om Åland som faller inom rikets behörighet. I 21 kap. finns bestämmelser om domännamn under toppdomänen för landskapet Åland och dessa har kompletterats med en särskild överenskommelseförordning.[9] I riket genomförs AV-direktivet och ändringsdirektivet framförallt genom bestämmelser i 25 kap. om innehållet i televisionssändningar och beställ-tv.
3. EU-direktiv om audiovisuella medietjänster
3.1. Från TV-direktiv till AV-direktiv
I mer än 30 år har det funnits gemensamma regler om television inom såväl EU som EES-området. Det ursprungliga TV-direktivet från 1989 reglerade tv-sändningar som var riktade till allmänheten och som kunde tas emot i någon av EES-staterna.[10] Med hänsyn till teknik- och marknadsutvecklingen gjordes senare flera ändringar i direktivet bl.a. för att anpassa regelverket till nya sätt att titta på tv och nya tv-tjänster. TV-direktivet ändrades år 1997 och landskapslagstiftningen anpassades genom en ändring av landskapslagen om rundradioverksamhet och landskapslagen om kabelsändningar till allmänheten.[11] Den senaste ändringen av TV-direktivet gjordes i slutet av 2007 då direktivets tillämpningsområde utökades till att förutom tv-sändningar (linjära audiovisuella medietjänster) även omfatta beställ-tv (icke-linjära audiovisuella medietjänster). Direktivet bytte också namn så att det hänvisar till audiovisuella medietjänster, senare AV-direktivet.[12] År 2010 antogs en kodifierad version av direktivet, dvs. de ändringar som gjorts i direktivet under årens lopp sammanställdes i en ny rättsakt.[13] AV-direktivet har implementerats genom landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet.
AV-direktivet innehåller grundläggande bestämmelser om bl.a. skydd av barn, tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, främjande av europeiska produktioner och audiovisuella kommersiella meddelanden. Direktivet innehåller också regler om samarbete mellan EES-staternas myndigheter och om främjande av system för själv- och samreglering. Syftet med direktivet är att garantera jämlika konkurrensförhållanden utan att det ska påverka det allmännas intresse som audiovisuella medietjänster ska tillgodose. AV-direktivet är ett minimidirektiv, dvs. direktivet lägger fast en lägstanivå som medlemsstaterna ska uppfylla. En medlemsstat får föreskriva mer detaljerade eller långtgående regler på de områden som samordnas genom direktivet. Den grundläggande principen i AV-direktivet är ursprungslandsprincipen eller sändarlandsprincipen. Syftet med ursprungslandsprincipen är att garantera fri rörlighet för audiovisuella medietjänster på den inre marknaden. Principen innebär att medlemsstaterna ska säkerställa att audiovisuella medietjänster som enligt direktivet står under respektive medlemsstats jurisdiktion följer regleringen i det landet, och därmed även direktivets krav. En medietjänst omfattas därmed enbart av en enda stats jurisdiktion oavsett var inom EES tjänsten riktar sig. Medlemsstaterna ska säkerställa fri mottagning och inte begränsa vidaresändning av audiovisuella medietjänster från andra medlemsstater av skäl som inte tillåts av direktivet.
3.2. Ändringsdirektivet
År 2016 gav kommissionen sitt förslag till ändring av AV-direktivet.[14] Landskapsregeringen beslöt omfatta förslaget genom ett beslut av den 13 september 2016.[15] I en promemoria till riksdagen med statsrådets ställningstagande till kommissionens förslag hänvisas till att landskapet har lagstiftningsbehörighet i fråga om postväsendet samt rätt att utöva rundradio- och televisionsverksamhet inom landskapet enligt 18 § 20 punkten i självstyrelselagen för Åland. Efter behandling inom unionens institutioner antogs i slutet av 2018 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808 om ändring av direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster, senare ändringsdirektivet.
Ändringsdirektivet motiverades med att marknaden för audiovisuella medietjänster utvecklas i mycket snabb takt. Tittarvanorna, särskilt bland yngre tittare, har också förändrats avsevärt. I ändringsdirektivet är kraven på vanliga tv-sändningar och beställ-tv mer likvärdiga. Till exempel har kraven på främjande av europeiska produktioner fått en mera likvärdig reglering genom att kvoterna också gäller beställ-tv. Genom ändringsdirektivet infördes nya bestämmelser om s.k. videodelningsplattformstjänster. Det är tjänster där leverantören inte har redaktionellt ansvar för innehållet men där leverantören kan påverka hur innehållet organiseras (t.ex. YouTube). En leverantör av en videodelningsplattform är en fysisk eller juridisk person som tillhandahåller en videodelningsplattform. Bedömningen av var en leverantör av en videodelningsplattform är etablerad utgår huvudsakligen från artikel 3.1 i direktivet om elektronisk handel.[16] I ändringsdirektivet finns kompletterande bestämmelser om i vilken medlemsstat en leverantör ska anses vara etablerad.
Medlemsstaten ska upprätta och upprätthålla en förteckning över de leverantörer av videodelningsplattformstjänster som är etablerade i staten. En leverantör av en videodelningsplattform ska vidta lämpliga åtgärder för att skydda en tittare från sådant innehåll som anges i ändringsdirektivet, t.ex. innehåll som kan skada minderårigas fysiska, mentala eller moraliska utveckling. Begreppet lämpliga åtgärder är centralt för videodelningsplattformar och direktivet anger att medlemsstaterna ska säkerställa att leverantörer av videodelningsplattformstjänster ska vidta lämpliga åtgärder för att uppfylla de krav som ställs i direktivet. I ändringsdirektivet anges de åtgärder som kan användas, beroende på vad som är lämpligt. Andra ändringar är att bestämmelserna om innehåll som uppmanar till hat och skydd av minderåriga har utvidgats. I ändringsdirektivet finns också nya bestämmelser om de nationella tillsynsmyndigheternas oberoende. Medlemsstaterna ska säkerställa att de är juridiskt åtskilda från regeringen och funktionellt oberoende av sina respektive regeringar och av alla andra offentliga eller privata organ.
3.3. Genomförandet av ändringsdirektivet i Finland och Sverige
Beredningen av rikslagstiftning för genomförandet av ändringsdirektivet påbörjades den 1 januari 2019.[17] Utkastet till rikslagstiftningen skickades på remiss i slutet av november 2019. Utlåtandebegäran gällde ett utkast till proposition med förslag till ändring av lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation och vissa lagar som har samband med den. Förslaget ska också genomföra det s.k. kodexdirektivet eller direktiv (EU) 2018/1972 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation. Remissrundan avslutades i slutet av januari 2020. Regeringen lämnade den 11 juni 2020 en proposition till riksdagen som fortfarande är under behandling.[18] De föreslagna lagarna avses huvudsakligen träda i kraft den 21 december 2020, dock så att de ändringar som ändringsdirektivet förutsätter ska träda i kraft senast den 19 september 2020.
I Sverige beslöt regeringen att under sommaren 2018 ge en särskild utredare i uppdrag att föreslå de författningsändringar och andra åtgärder som behövs för att genomföra ändringsdirektivet. I augusti 2019 överlämnade utredningen sitt betänkande.[19] På basis av utredningen utarbetades en lagrådsremiss som överlämnades till Lagrådet i april 2020. Regeringens proposition lämnades till riksdagen den 28 maj 2020.[20] Genomförandet av ändringsdirektivet sker i huvudsak genom ändringar i radio- och tv-lagen (2010:696). Bland annat införs ett nytt kapitel om videodelningsplattformar. Genomförandet medför även en rad ändringar i lagens bestämmelser om audiovisuella medietjänster dvs. tv-sändningar och beställ-tv. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 2020.
4. Landskapsregeringens överväganden
Den huvudsakliga orsaken till att detta lagförslag läggs fram är ändringsdirektivet. Landskapsregeringen har berett lagförslaget så att det innehåller de förslag som är nödvändiga för att genomföra ändringsdirektivet. Ändringsdirektivet föreslås bli genomfört genom att landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet ändras. Ändringsdirektivet förutsätter bl.a. ändringar för genomförandet av skyldigheter för leverantörer av beställ-tv att främja europeiska verk. De europeiska verkens andel ska vara minst 30 procent av programkatalogerna. Ändringsdirektivet syftar också till att medietjänsterna ska göras mer tillgängliga för personer med funktionsnedsättning genom proportionella åtgärder. Direktivet förutsätter också vissa ändringar i landskapslagens bestämmelser om program skadliga för barn, förbud mot vidaresändning, produktplacering samt tidsgränser för reklam och försäljningsprogram. Landskapsregeringen bedömer att direktivets bestämmelser om videodelningsplattformstjänster faller inom landskapets lagstiftningsbehörighet. Därför föreslås helt nya bestämmelser om dessa tjänster.
Ändringsdirektivet innehåller nya bestämmelser om tillsynsmyndigheter och tillsynsorgan. Några motsvarande krav har inte tidigare funnits i AV-direktivet. Tillsynsmyndigheterna ska vara juridiskt åtskilda och funktionellt oberoende av regeringen och alla andra offentliga eller privata organ. Tillsynsmyndigheternas befogenheter ska framgå av lag och myndigheterna ska utöva dessa befogenheter på ett opartiskt och öppet sätt. Landskapsregeringen gör bedömningen att direktivet kan genomföras genom att programnämnden fortsättningsvis har de uppgifter som direktivet förutsätter, dock så att de gällande bestämmelserna ändras så att programnämndens oberoende stärks. I landskapslagen behöver också föras in specifika bestämmelser om på vilka grunder programnämndens medlemmar kan skiljas från sitt uppdrag. De närmare motiveringarna till de enskilda förslagen framgår ur detaljmotiveringen.
5. Landskapsregeringens förslag
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om ändring av landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet. Syftet med de föreslagna ändringarna är att genomföra ändringsdirektivet. Landskapsregeringen föreslår att ikraftträdelsedagen för ändringen av landskapslagen med stöd av 20 § 2 mom. självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt, dock inte tidigare än den 1 januari 2021.
6. Lagstiftningsbehörighet
6.1 Rundradio- och televisionsverksamhet
Före den 1 januari 1993 hörde post-, telefon-, telegraf- och radioväsendet till rikets lagstiftningsbehörighet enligt 11 § 2 mom. 17 punkten i den andra självstyrelselagen. Dock antogs 1981 en överenskommelseförordning med stöd av vilken landskapsstyrelsen deltog i de uppgifter som ankom på riksmyndigheterna enligt lagen och förordningen angående radioanläggningar (FFS 8/27 och FFS 9/27).[21] Inom ramen för landskapets ordinarie årsstat ställdes medel till förfogande för uppförande och nyttjande av radioanläggningar för utsändning av radio- och televisionsprogram i landskapet.[22] Behörigheten över rätten att utöva rundradio- och televisionsverksamhet överfördes till landskapet i samband med att den gällande självstyrelselagen trädde i kraft den 1 januari 1993.
Behörigheten över rätten att utöva rundradio- och televisionsverksamhet ingår i landskapets lagstiftningsbehörighet enligt 18 § 20 punkten i självstyrelselagen. Landskapets behörighet begränsas av 27 § 4 punkten i självstyrelselagen som föreskriver att förhållandet till utländska makter, med beaktande av bestämmelserna i 9 och 9a kap., hör till rikets lagstiftningsbehörighet. I förarbetena hänvisas till den radio- och televisionsverksamhet som avses i lagarna om radioanläggningar och om kabelsändning (FFS 8/27 och FFS 307/87) samt att det är behörigheten över den radio- och televisionsverksamhet som avses i dessa rikslagar som överförs till landskapets behörighet. Detta medförde att rundradio- och televisionsutsändningar inom landskapet ska regleras genom landskapslag. Koncession av statsrådet för radio- och televisionsverksamhet på Åland behövs inte.[23]
Däremot förblev behörigheten i fråga om den radiokommunikation som avsågs i radiolagen (FFS 517/88) hos riket. Frågor som gäller frekvenser samt sändareffekter och andra frågor som regleras internationellt faller under rikets behörighet. Regleringen ska fungera så att när internationella avtal har slutits om frekvenser ska riksmyndigheterna se till att landskapet till sitt förfogande får erforderliga frekvenser för sändningar inom landskapets gränser. Om detta föreskrivs i 30 § 6 punkten i självstyrelselagen. Därefter ska landskapsmyndigheterna bevilja koncessioner inom ramen för de frekvenser som har ställts till landskapets förfogande. Landskapets behörighet ska endast gälla televerksamhet inom landskapet. Frågor som gäller telekommunikationerna mellan Finland och främmande stat ankommer på riksmyndigheterna.[24]
I samband med att landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet var föremål för lagstiftningskontroll konstaterade högsta domstolen att landskapet får bestämma om villkoren för utsändande och mottagande av rundradio- och televisionsprogram.[25] Flertalet av de föreslagna bestämmelserna i detta lagförslag innebär ändringar i lagens gällande bestämmelser om radio- och televisionssändningar och beställ-tv. Landskapsregeringen anser att det till denna del är klart att förslaget faller inom ramen för landskapets lagstiftningsbehörighet enligt 18 § 20 punkten i självstyrelselagen. I lagförslaget ingår också bestämmelser om videodelningsplattformstjänster om vilka det inte finns gällande bestämmelser i landskapslagstiftningen. Landskapsregeringen anser att också de föreslagna bestämmelserna om videodelningsplattformstjänster faller inom ramen för 18 § 20 punkten i självstyrelselagen. Behörighetsöverföringen inom detta område motiverades särskilt med att Ålands kulturella särställning skulle tryggas.[26] Uppnåendet av denna målsättning skulle i längden urholkas om sändningsverksamhet som sker genom videodelningsplattformstjänster inte hörde till landskapets lagstiftningsbehörighet.
6.2 Finlands grundlag
Riket har enligt 27 § 1 punkten i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om stiftande, ändring och upphävande av grundlag samt avvikelse från grundlag. Lagförslaget knyter nära an till grundlagens 12 § 1 mom. om att var och en har yttrandefrihet. Till yttrandefriheten hör rätten att framföra, sprida och ta emot information, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta. Närmare bestämmelser om yttrandefriheten utfärdas genom lag. Den centrala avsikten med stadgandet om yttrandefrihet är att garantera den fria åsiktsbildningen som utgör grunden för ett demokratiskt samhälle, den fria offentliga debatten, massmediernas fria utveckling och pluralism samt möjligheten till offentlig kritik av maktutövningen. Yttrandefriheten kan till sin grundtanke räknas som en grundläggande politisk fri- och rättighet. Yttrandefriheten utsträcker sig dock inte enbart till politiska yttringar, utan den omfattar också traditionellt andra slag av yttringar oberoende av innehållet. Yttrandefriheten garanterar allmänt ett skydd för olika former av skapande verksamhet och självuttryck. Stadgandet skyddar i princip också den kommersiella kommunikationen.[27]
Yttrandefriheten är framförallt relevant i samband med reglering av ett koncessionssystem som ger rätt till televisions- eller radioverksamhet. Den frågan bedömdes av högsta domstolen i samband med lagstiftningskontrollen av landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet. Enligt detta lagförslag görs det fortfarande en skillnad mellan tillstånds- och anmälningspliktig sändningsverksamhet. Tillstånds- och anmälningsplikten ändras inte på något grundläggande sätt och systemet skiljer sig inte i något större avseende från förhållandena i riket. Den största förändringen är att videodelningsplattformstjänsterna blir föremål för anmälningsplikt. Vissa av de föreslagna bestämmelserna innebär eller kan komma att innebära en begränsning av yttrandefriheten. Det här gäller främst grunderna för att neka tillstånd i 3c § 2 mom., allmänna krav på sändnings innehåll i 6 § 2 mom., förbud mot vidaresändning i 10 § 1 mom. och motsvarande restriktioner för videodelningsplattformstjänster i 5 kap.
Landskapsregeringen anser att de ovan nämnda begränsningarna av yttrandefriheten är godtagbara och nödvändiga. Grundlagsutskottet har slagit fast att sådan hets mot folkgrupp som är straffbar enligt strafflagen inte åtnjuter vare sig den yttrandefrihet som tryggas i grundlagen eller skydd för förenings- och mötesfriheten (GrUU 40/2017 rd, GrUU 10/2000 rd och GrUU 19/1998 rd). Grundlagsutskottet har också ansett att ett förslag enligt vilket informationssamhällets tjänster utan dröjsmål ska göra den lagrade informationen oåtkomlig när den lagrade informationen uppenbart strider mot strafflagens bestämmelser om hets mot folkgrupp är oproblematiskt med tanke på acceptabiliteten i fråga om en begränsning av yttrandefriheten (GrUU 60/2001 rd). Reglering som syftar till att bekämpa kommunikation som innehåller offentlig uppmaning till ett brott som är straffbart som en terroristhandling är inte heller problematisk med tanke på yttrandefriheten (GrUU 43/2018 rd). Syftet med de föreslagna bestämmelserna är att skydda allmänheten mot lagstridigt innehåll.
7. Förslagets verkningar
Då landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet trädde i kraft den 1 december 2011 fick Åland ett enhetligt regelverk för hela radio- och televisionsverksamheten samtidigt som de rättsliga ramarna för verksamheten gjordes klarare. I samband med beredningen av lagen bedömde landskapsregeringen att största delen av de medietjänster som tillhandhålls på Åland utgör återutsändning av sändning som har ursprung utanför Åland, huvudsakligen från riket och Sverige. För innehållet i dessa medietjänster ansvarar sändarlandet. Därför ansågs bestämmelserna ha en begränsad betydelse för den verksamhet som utgår från Åland och som landskapet har jurisdiktion över.[28] Landskapsregeringen gör inte någon annan bedömning i dagsläget. När det gäller de föreslagna bestämmelserna om videodelningsplattformstjänster har landskapsregeringen inte i dagsläget uppgifter om leverantörer som är eller kan komma att vara etablerade på Åland enligt artikel 28a.1–4 i AV-direktivet.
För de leverantörer som tillhandahåller eller som kan komma att tillhandahålla televisionssändningar och beställ-tv på Åland innebär förslaget en liberalisering av reklamreglerna. Lagförslaget medför nämligen att lagens bestämmelser om högsta tillåtna tid för annonser anpassas till den miniminivå som gäller enligt ändringsdirektivet. Lagförslaget innebär vissa nya uppgifter för programnämnden. Till exempel förutsätter bestämmelserna att programnämnden utövar tillsyn över leverantörer av videodelningsplattformar. Det är ändå högst oklart om detta i framtiden kunde medföra behov av ökade resurser. I dagsläget finns nämligen inte några leverantörer av videodelningsplattformar etablerade på Åland. Leverantörer av audiovisuella medietjänster ska också rapportera till programnämnden om sina åtgärder för att säkerställa tjänsternas tillgänglighet. Datainspektionen kan komma att få vissa nya tillsynsuppgifter eftersom det föreslås bestämmelser om förbud mot att behandla personuppgifter för kommersiella ändamål. Dock anser landskapsregeringen inte att dessa uppgifter kräver resursförstärkningar.
Lagförslaget förstärker barnens rättigheter. Den snabba medieutvecklingen har inneburit att barn i högre grad tar del av innehåll på nya plattformar som videodelningsplattformar. Enligt förslaget ska leverantörer av videodelningsplattformar vidta lämpliga åtgärder för att skydda barn mot innehåll som kan vara skadligt på samma sätt som redan gäller för televisionssändningar och beställ-tv. Landskapsregeringen gör bedömningen att förslagen är i enlighet med de principer och det regelverk som finns i barnkonventionen.[29] Förslaget har inga kända miljökonsekvenser eller effekter på jämställdheten mellan kvinnor och män.
8. Ärendets beredning
Ärendet har överförts från landskapsregeringens regeringskansli till lagberedningen genom beslut av den 26 november 2019. Därefter har ärendet tilldelats enskild lagberedare i april 2020 för färdigställandet av lagförslag. Utkast till lagförslag skickades på remiss den 23 juni 2020. Utlåtande begärdes av avdelningarna vid landskapsregeringens allmänna förvaltning, Ålands polismyndighet, Ålands ombudsmannamyndighet, Datainspektionen, Åda Ab, Statens ämbetsverk på Åland, Ålands Radio och Tv Ab, Nya Ålands Tidningsaktiebolag, Ålands Tidnings-Tryckeri Ab, Mariehamns Centralantenn Ab, Steel FM, Programnämnden, Ålands Telekommunikation Ab, Strax Kommunikation, Webbsolut Mediabyrå, Winter, Åland IT-konsulter, Just-IT Åland Ab, IP-Connect Ab, Concilia Solutions Ab, Crosskey, Deductive Labs och Eriksberg Ab.
Remisstiden gick ut den 14 augusti 2020 och det kom in tre utlåtanden, från Ålands Tidnings-Tryckeri Ab, Ålands Radio och Tv Ab och Programnämnden. Synpunkterna från ÅTT är av allmän karaktär och gäller främst utvecklingen inom mediemarknaden. Utlåtandet från Ålands Radio och Tv Ab tar främst sikte på de föreslagna bestämmelserna om tillgänglighet i 13 § som bolaget anser att innebär ytterligare arbete och kostnader. Programnämnden menar att förslaget innebär nya uppgifter och detta förutsätter att nämnden har tillgång till en anställd sekreterare. Alternativt föreslås att de anmälningar som avses i förslag till 3a § går till landskapsregeringen istället för till programnämnden. Efter remissrundan har landskapsregeringen främst gjort tekniska ändringar i lagförslaget.
Detaljmotivering
Landskapslag om ändring av landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § Lagens innehåll. Enligt förslaget ska flera av bestämmelserna i lagens första kapitel ändras. Ändringsdirektivet medför ett behov av vissa ändringar och tillägg till de gällande bestämmelserna. Då de gällande bestämmelserna redan i dagsläget är omfattande är det ändamålsenligt och överskådligare om dessa delas upp i flera paragrafer. Det som blir kvar i 1 § är bestämmelserna som gäller lagens innehåll och samtidigt får paragrafen en ny rubrik. Paragrafens 1 mom. räknar upp lagens huvudsakliga innehåll medan 3 mom. hänvisar till de särskilda bestämmelserna i annan lagstiftning om uppdraget för Ålands Radio och Tv Ab att tillhandahålla allmännyttig radio- och televisionsverksamhet. Dessa moment ändras inte. Däremot ändras 2 mom. så att bestämmelsen hänvisar till de särskilda bestämmelserna om videodelningsplattformstjänster som föreslås ingå i 5 kap. De gällande bestämmelserna i 2 mom. avser lagens tillämpningsområde och förs över till en ny 1a §.
1a § Lagens tillämpningsområde. Paragrafen är ny och samlar bestämmelserna om lagens tillämpningsområde. I 27 § ingår en särskild bestämmelse om tillämpningsområdet för bestämmelserna i 5 kap. om videodelningsplattformstjänsterna. I den gällande lagen föreskrivs inte om när lagen ska tillämpas i förhållande till leverantörer av radio, men av gällande 3 § 1 och 2 mom. följer en tillstånds- eller anmälningsplikt för radiosändningar på Åland. Enligt 1 mom. ska lagen tillämpas på radiosändningar som kan tas emot på Åland då leverantören är etablerad på Åland. Bedömningen av om en leverantör är etablerad på Åland ska i tillämpliga delar motsvara det som gäller för leverantörer av televisionssändningar och beställ-tv.
Bestämmelserna om när lagen ska tillämpas på televisionssändningar och beställ-tv finns i gällande 1 § 2 mom. Momentet inkluderar både bestämmelser om när lagen ska tillämpas då leverantören är etablerad i landskapet och då leverantören inte är etablerad i landskapet. Bestämmelserna ändras inte men de delas upp så att förslaget till 2 mom. enbart gäller tillämpning av lagen då leverantören är etablerad i landskapet medan förslag till 3 mom. gäller när leverantören inte är etablerad i landskapet.
I 4 mom. föreslås ingå en begränsning av tillämpningsområdet så att lagen inte tillämpas på videoklipp och rörliga bilder som är inbäddade i det redaktionella innehållet i nätupplagor av tidningar och tidskrifter. AV-direktivets definition av beställ-tv har uttolkats av EU-domstolen i domen New Media Online, C-347/14.[30] I domen slog EU-domstolen fast att korta videor som ingick i en avskild avdelning på en nättidnings webbplats ska betraktas som beställ-tv. I ändringsdirektivets ingress anges att AV-direktivet ska förbli tillämpligt endast på de tjänster vars huvudsakliga syfte är att tillhandahålla program i informations-, underhållnings- eller utbildningssyfte. Enligt skäl 6 bör videoklipp som är inbäddade i det redaktionella innehållet i digitala versioner av nyhetstidningar och magasin och rörliga bilder såsom GIF-bilder inte omfattas av AV-direktivet. Med anledning av detta ska tillämpningsområdet för lagen begränsas på motsvarande sätt.
2 § Definitioner. I 7 punkten definieras begreppet produktplacering. Eftersom AV-direktivets bestämmelser om produktplacering gäller för både tv-sändningar och beställ-tv kompletteras definitionen med en hänvisning till beställ-tv.
I en ny 15 punkt ingår en definition av de videodelningsplattformstjänster om vilka det föreskrivs i 5 kap. Med videodelningsplattformstjänst avses enligt artikel 1.1 aa i AV-direktivet genom ändringsdirektivet en tjänst, där tjänsten, en särskiljbar del av tjänsten eller en väsentlig funktion i tjänsten har som huvudsakligt syfte att i informations-, underhållnings- eller utbildningssyfte tillhandahålla allmänheten program, användargenererade videor, eller bådadera, för vilka leverantören av videodelningsplattformen saknar redaktionellt ansvar, via elektroniska kommunikationsnät i den mening som avses i artikel 2 a i direktiv 2002/21/EG. Av en videodelningsplattformstjänst förutsätts det dessutom att leverantören av videodelningsplattformen bestämmer hur innehållet i användargenererade videor och program ska presenteras, taggas, sekvenseras och i övrigt organiseras genom algoritmer, automatiserade metoder eller på annat sätt.
Enligt ändringsdirektivets definition förutsätts uttryckligen att en tjänsteleverantör saknar redaktionellt ansvar. Med redaktionellt ansvar avses en situation där tjänsteleverantören gör ett val av det innehåll som ska visas i tjänsten och utövar faktisk kontroll av hur innehållet organiseras. Eftersom en leverantör av en videodelningsplattform saknar redaktionellt ansvar och därmed inte styr över vilka videor eller program som tillhandahålls på plattformen är det inte möjligt att ställa upp alla de krav som gäller för leverantörer av televisionssändningar och beställ-tv. Till skillnad från videodelningsplattformar kan t.ex. en tidning välja det innehåll som ska visas i en separat del av sin nättidning och utöva faktisk kontroll av hur innehållet organiseras i sin tjänst. Då har tidningen också det redaktionella ansvaret för innehållet i tjänsten som avses i ändringsdirektivet. I fråga om den tjänst som tillhandahålls i den separata delen av nättidningen är det då inte fråga om att tillhandahålla en videodelningsplattformstjänst. I förslag till 1a § 4 mom. ingår ett särskilt undantag för videoklipp och rörliga bilder som är inbäddade i det redaktionella innehållet i nätupplagor av tidningar och tidskrifter.
I enlighet med skäl 5 i ingressen till ändringsdirektivet omfattar definitionen av videodelningsplattformstjänst också en social medietjänst om tillhandahållandet av program och användargenererade videor utgör en väsentlig funktion i tjänsten. Tillhandahållandet av program och användargenererade videor kan anses utgöra en väsentlig funktion i den sociala medietjänsten om det audiovisuella innehållet inte endast är underordnat eller utgör en mindre del av verksamheten i den sociala medietjänsten. Kommissionen utfärdar närmare riktlinjer för den praktiska tillämpningen av kriteriet om väsentlig funktion i definitionen av en videodelningsplattformstjänst. Om en särskiljbar del av en tjänst utgör en videodelningsplattformstjänst ska endast den delen omfattas av regleringen om videodelningsplattformstjänster, och endast med avseende på program och användargenererade videor. Definitionen av videodelningsplattformstjänst ska enligt skäl 6 i ingressen till direktivet inte omfatta icke-ekonomisk verksamhet, såsom tillhandahållande av audiovisuellt innehåll på privata webbplatser och hos icke-kommersiella intressegrupper.
Enligt en ny 16 punkt ska med leverantör av en videodelningsplattform avses en fysisk eller juridisk person som tillhandahåller en ovannämnd videodelningsplattformstjänst. I förslag till 27 § föreskrivs när en sådan leverantör ska anses vara etablerad på Åland så att bestämmelserna i 5 kap. blir tillämpliga. Om etableringen för en leverantör föreskrivs närmare i artikel 28a.1–4 i ändringsdirektivet.
I en ny 17 punkt definieras de användargenererade videor som definitionen av videoplattformstjänst hänvisar till. Med dessa avses en uppsättning av i huvudsak rörliga bilder med ljud som skapats av en användare och laddats upp på en videodelningsplattform av samma eller någon annan användare. Definitionen motsvarar artikel 1.1 ba i ändringsdirektivet.
3 § Tillståndsplikt. Den gällande paragrafen föreskriver om tillstånd och anmälan. Då bestämmelserna redan är omfattande och ska kompletteras med ytterligare reglering bör innehållet delas upp i flera paragrafer. I paragrafen kvarstår enbart de bestämmelser i gällande 1 mom. som föreskriver om vilken verksamhet inom lagens tillämpningsområde som förutsätter tillstånd hos landskapsregeringen. Innehållet ändras inte. Paragrafen får en ny rubrik.
3a § Anmälningsplikt. I paragrafen räknas upp all den verksamhet inom lagens tillämpningsområde som förutsätter anmälning hos programnämnden. Anmälningsplikten avser enbart de leverantörer som ska anses vara etablerade på Åland och som omfattas av lagens tillämpningsområde. I förslag till 1a § ingår de närmare bestämmelserna om när leverantörer ska anses etablerad på Åland. Den motsvarande bestämmelsen för leverantörer av videodelningsplattformstjänster ingår i 27 §. På basis av anmälningarna ska programnämnden noggrant bedöma leverantörernas faktiska etablering och grunderna för bestämmande av jurisdiktionen.
Enligt 1 punkten gäller anmälningsplikten den som bedriver radio- eller televisionsverksamhet på annat sätt än som avses i förslag till 3 §. Av gällande 3 § 2 mom. följer en sådan anmälningsplikt redan i dagsläget. Det samma gäller den anmälningsplikt som avses i förslag till 2 punkten och som avser den som tillhandahåller beställ-tv. Av 3 punkten följer en anmälningsplikt för den som förfogar över sådana ledningsnät där det bedrivs sändningar, på vilka lagen är tillämplig. Innehåller motsvarar det som föreskrivs i 3 § 3 mom. enligt de gällande bestämmelserna. Enligt 4 punkten ska anmälningsplikten också gälla den som tillhandahåller en videodelningsplattformstjänst. Detta förutsätter att leverantören är etablerad på Åland på det sätt som avses i 27 §.
3b § Innehållet i en ansökan och anmälan. Innehållet i den föreslagna paragrafen motsvarar 3 § 4 mom. i den gällande lagen. I paragrafen räknas upp de uppgifter som ska anges i en ansökan om tillstånd och en anmälan som föranleds av 3 § och 3a §.
3c § Beviljande av tillstånd. Den föreslagna paragrafens 1, 3 och 4 mom. motsvarar innehåll som ingår i 3 § 1, 5 och 6 mom. i den gällande lagen. Paragrafen gäller de tillstånd som föranleds av tillståndsplikten enligt 3 §. I de gällande bestämmelserna anges inte på vilka grunder en tillståndsansökan kan nekas. Eftersom det rör sig om begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter måste dylika grunder anges i lag. I förslag till 2 mom. ingår nya bestämmelser till stöd för nekandet av en tillståndsansökan. Landskapsregeringen kan neka tillstånd om det finns uppenbar anledning att misstänka att sökanden bryter mot bestämmelserna i denna lag eller att sökanden gör sig skyldig till de brott som räknas upp i bestämmelsen. Som massmedium erbjuder televisionen och radion en kanal för sådana brott som avses i bestämmelsen. Genom momentet genomförs samtidigt artikel 6 och 6a i AV-direktivet såsom bestämmelserna lyder i ändringsdirektivet.
4 § Tillstånds- och anmälningsregister. I paragrafens 1 och 2 mom. görs tekniska ändringar i hänvisningarna till andra bestämmelser i lagen.
4a § Anmälan om ändrade uppgifter. Paragrafen är ny. Enligt artikel 2.5a i ändringsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att leverantörer av medietjänster informerar de behöriga nationella tillsynsmyndigheterna eller tillsynsorganen om eventuella förändringar som kan påverka fastställandet av jurisdiktion i enlighet med direktivet. Enligt 1 mom. ska den som är anmälningsskyldig anmäla till programnämnden om ändringar i de uppgifter som avses i 3b §. Av 2 mom. följer en skyldighet för den som har ett tillstånd att anmäla till landskapsregeringen om ändringar i de uppgifter som avses i 3b §.
5 § Information om leverantörer av audiovisuella medietjänster. Paragrafen är riktad till leverantörer av audiovisuella medietjänster. Artikel 5 i ändringsdirektivet förutsätter att varje medlemsstat ska säkerställa att en leverantör av medietjänster under dess jurisdiktion sörjer för att mottagarna av deras tjänster hela tiden på ett enkelt sätt har direkt tillgång till den information som räknas upp i bestämmelsen. Till denna information hör enligt artikel 5.1d uppgifter om den medlemsstat som har jurisdiktion över leverantören och de behöriga tillsynsmyndigheterna eller -organen eller övervakningsorganen. Punkt 4 ska ändras för att motsvara direktivets lydelse.
2 kap. Innehållet i radio- och televisionssändningar samt beställ-tv
6 § Allmänna krav på en sändnings innehåll. I paragrafens 1 mom. görs tekniska ändringar i hänvisningarna till andra bestämmelser i lagen.
I gällande 2 mom. föreskrivs om restriktioner för innehållet i program i radio- eller televisionssändningar eller i beställ-tv. Bestämmelserna behöver ändras med anledning av ändringsdirektivet. Artikel 6 i AV-direktivet har ändrats så att bestämmelserna om vad en sändning inte får innehålla är mera specifika. De audiovisuella medietjänsterna får varken innebära uppmaning till våld eller hat mot en grupp eller en medlem av en grupp på någon av de grunder som anges i artikel 21 i stadgan eller offentlig uppmaning att begå terroristbrott enligt artikel 5 i direktiv (EU) 2017/541. De åtgärder som vidtas vid tillämpningen av dessa restriktioner ska vara nödvändiga och proportionella och ska vara förenliga med rättigheterna och principerna i stadgan. Samtidigt förutsätter artikel 6a.1 särskilda åtgärder för att skydda minderåriga. Det för minderåriga skadligaste innehållet, som meningslöst våld och pornografi, ska vara föremål för de striktaste åtgärderna. Med anledning av dessa bestämmelser i direktivet föreskrivs i momentet att program i radio- eller televisionssändningar eller i beställ-tv inte får innehålla i strafflagen avsedd hets mot folkgrupp, grov hets mot folkgrupp, offentlig uppmaning till brott i terroristiskt syfte, spridning av pornografisk bild eller grov spridning av barnpornografisk bild. I förslag till 3c § 2 mom. föreskrivs att motsvarande brottsliga gärningar också kan ligga till grund för att landskapsregeringen nekar tillstånd.
7 § Program skadliga för barn. Paragrafen innehåller bestämmelser som syftar till skyddet av barn. I den gällande paragrafen och AV-direktivet ställs olika krav för televisionsprogram och beställ-tv. I ändringsdirektivet ställs samma krav oavsett om det är fråga om beställ-tv eller en televisionssändning. Enligt artikel 6a får audiovisuella medietjänster som kan skada minderårigas fysiska, mentala eller moraliska utveckling endast tillhandahållas på ett sådant sätt att minderåriga normalt inte ser eller hör dem. Att samma krav som tidigare gällt för televisionssändningar nu också gäller för beställ-tv bedöms höja skyddsnivån (skäl 20 i ändringsdirektivet). Bestämmelserna om skydd av barn förs samman till en bestämmelse som ska gälla både för televisionssändningar och beställ-tv. Enligt 1 mom. får program med våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller med pornografiska bilder som är skadliga för barns utveckling inte sändas i television eller tillhandahållas i beställ-tv under sådan tid eller på sådant sätt att det finns en risk för att barn kan se programmen, om det inte av särskilda skäl är försvarligt. Detta skydd för barn kan uppnås på olika sätt. I artikel 6a exemplifieras att skyddet kan uppnås genom val av sändningstid, verktyg för ålderskontroll eller andra tekniska åtgärder. Det anges vidare att de åtgärder som vidtas ska stå i proportion till den potentiella skada programmet kan orsaka och att det skadligaste innehållet, som meningslöst våld och pornografi, ska vara föremål för de striktaste åtgärderna.
I artikel 6a i ändringsdirektivet införs ett nytt krav på leverantörer av televisionssändningar och beställ-tv att lämna tillräcklig information till tittarna om innehåll som kan skada minderårigas fysiska, mentala eller moraliska utveckling. Leverantörerna ska i detta syfte använda ett system som beskriver den potentiella skada som innehållet i en tjänst kan orsaka. Av skäl 19 i ändringsdirektivet framgår att syftet med att lämna information är att ge tittarna en möjlighet att fatta väl underbyggda beslut om vilket innehåll de ska ta del av. Det framgår vidare att det kan ske genom ett system av innehållsbeskrivningar, en akustisk varning, en visuell symbol eller på något annat sätt som beskriver innehållets art. Med anledning av detta ändras 2 mom. så att en leverantör av medietjänster som sänder eller tillhandahåller program med våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller med pornografiska bilder ska varna för att sådant innehåll förekommer. Eftersom syftet med kravet är att ge tittarna möjlighet att avgöra vilket innehåll de ska ta del av ska varningen lämnas i anslutning till program som innehåller våldsskildringar eller pornografiska bilder som kan skada barn. Varningen kan till exempel föregå program med ett sådant innehåll, precis som gäller enligt nuvarande krav på varning i televisionssändningar.
Den gällande regleringen i 3 mom. som gäller beställ-tv förs in i den gemensamma regleringen i 1 och 2 mom. för både televisionssändningar och beställ-tv. I förslag till 3 mom. föreskrivs istället om det skydd för personuppgifter som förutsätts i artikel 6a.2 i ändringsdirektivet. Enligt det föreslagna momentet får personuppgifter som samlats in eller på annat sätt genererats av leverantörer av medietjänster för att uppfylla kraven enligt 1 och 2 mom. inte behandlas för kommersiella ändamål.
8 § Genmäle och rättelse. I paragrafens 1 och 3 mom. görs tekniska ändringar i hänvisningarna till andra bestämmelser i lagen.
9 § Främjande av europeiska produktioner. Genom ändringsdirektivet preciseras kraven för leverantörer av beställ-tv i artikel 13. De nya kraven innebär att leverantörer av beställ-tv ska säkerställa att minst 30 procent av deras kataloger utgörs av europeiska produktioner. Med anledning av dessa krav ska 2 mom. ändras. Enligt bestämmelsen är leverantörer av beställ-tv förpliktade att i sin programkatalog reservera en andel på minst 30 procent för europeiska produktioner och säkerställa att europeiska produktioner har synlighet i programkatalogen. Förpliktelsen tillämpas inte på leverantörer av beställ-tv som har en liten omsättning eller liten publik eller om det i praktiken är omöjligt eller ogrundat att tillämpa förpliktelsen. Bestämmelsen motsvarar artikel 13.1 och 13.6 i ändringsdirektivet.
Kommissionen kommer att utfärda närmare anvisningar om beräkningen av andelen europeiska produktioner och om definitionen av sådan liten publik och omsättning som avses i bestämmelsen. Bestämmelsen kan frångås i situationer där tillämpningen i praktiken är omöjlig eller annars ogrundad med beaktande av den audiovisuella innehållstjänstens karaktär och tema. Exempel på detta kan vara tjänster där det innehåll som tillhandahålls växlar snabbt eller där tjänsten är bunden till ett visst tema. Om tjänsteleverantörens programutbud till exempel består av enbart nyheter eller idrottsprogram eller exempelvis programinnehåll som växlar snabbt, kan det inte anses motiverat att tillämpa kravet på europeiskt innehåll. Enligt bestämmelsen ska tjänsteleverantören säkerställa att europeiska produktioner synliggörs i programkatalogen. Produktionernas synlighet kan säkerställas till exempel genom att reservera en egen del av programkatalogen för europeiska produktioner eller genom att erbjuda användarna en sökfunktion som säkerställer att europeiska produktioner kan hittas på ett tillräckligt enkelt sätt. Synligheten för de europeiska produktionerna kan också främjas genom tjänsteleverantörens reklamföring och kampanjer.
I gällande 5 mom. förutsätts att den som tillhandhåller beställ-tv ska vart fjärde år överlämna en rapport till landskapsregeringen över vad som har gjorts för att främja framställningen av och tillgången till program av europeiskt ursprung enligt 2 mom. Eftersom artikel 13.4 i AV-direktivet genom ändringsdirektivet förutsätter rapportering vartannat år ändras momentet på motsvarande sätt.
10 § Förbud mot vidaresändning. Av artikel 3.1 i AV-direktivet framgår ursprungslandsprincipen som innebär att en medlemsstat ska säkerställa fri mottagning och inte begränsa vidaresändning av tjänster från andra medlemsstater av skäl som ingår i de områden som samordnas genom direktivet. Den ansvariga medlemsstaten är skyldig att säkerställa att alla audiovisuella medietjänster som sänds av leverantörer av medietjänster inom medlemsstatens jurisdiktion överensstämmer med regelverket som gäller för sändningar avsedda för allmänheten i den egna medlemsstaten. Dessa sändningar ska sedan fritt kunna distribueras på den inre marknaden.
Artikel 3 i AV-direktivet möjliggör också vissa undantag från ursprungslandsprincipen. Medlemsstaterna får tillfälligt begränsa den fria rörligheten av tjänster på de grunder som anges i direktivet. Möjligheterna till undantag har tidigare enbart gällt för televisionssändningar men har genom ändringsdirektivet utökats till att även gälla beställ-tv. Det är kommissionen som avgör om en begränsning av den fria rörligheten är förenlig med unionsrätten. Landskapsregeringen föreslår att paragrafen ändras på det sätt som möjliggörs genom artikel 3 i dess lydelse enligt ändringsdirektivet, så att bestämmelsen utvidgas till att omfatta både televisionsprogramutbud och beställ-tv. Audiovisuellt innehåll tillhandahålls i allt högre grad genom beställ-tv som förmedlas via internet. För att aktörerna ska behandlas jämlikt kan det anses motiverat att utvidga bestämmelserna till att omfatta även beställ-tv. I likhet med den gällande bestämmelsen ska landskapsregeringen kunna bestämma att vidaresändning av audiovisuella innehållstjänster med ursprung utanför Åland avbryts, om innehållet i det programutbud som leverantören av de audiovisuella medietjänsterna sänder vidare på Åland uppenbart och upprepade gånger uppfyller rekvisit för grova brott. Med begreppet upprepade gånger avses överträdelser minst två gånger under de föregående tolv månaderna.[31]
De gällande bestämmelserna behöver ändras för att beakta de ändringar som gjorts genom ändringsdirektivet. Enligt ändringsdirektivet får undantag från den fria rörligheten göras om en leverantör av en medietjänst under en annan medlemsstats jurisdiktion uppenbart, allvarligt och grovt överträder artikel 6.1 a och b (dvs. om tjänsten innehåller uppmaningar till våld, hat eller terroristbrott), artikel 6a.1 (dvs. om tjänsten har ett innehåll som kan skada minderåriga) eller är till förfång för eller utgör en allvarlig risk för allmän säkerhet eller för folkhälsan. Enligt förslaget ska 1 mom. ändras så att grunderna för införandet av förbud mot vidaresändning ska vara specifikt bundna vid att innehållet som sprids uppenbarligen utgör grova brott som förknippas med undantagen i ändringsdirektivet. Det handlar om hets mot folkgrupp och grov hets mot folkgrupp (1 punkten), offentlig uppmaning till brott i terroristiskt syfte (2 punkten) och spridning av pornografisk bild och grov spridning av barnpornografisk bild (3 punkten). Dessa brott utgör också grunder för nekande av tillstånd enligt 3c § 2 mom. och beaktas i 6 § 2 mom. som allmänna krav på vad en sändning inte får innehålla.
Artikel 3.2 och 3.3 i lydelsen enligt ändringsdirektivet förutsätter att vissa fastställda samarbetsförfaranden och tidsfrister ska följas innan den fria vidaresändningen begränsas. Bland annat förutsätter bestämmelserna att den berörda medlemsstaten där begränsningen ska göras har skriftligen underrättat både leverantören av medietjänster, den medlemsstat som har jurisdiktion över den leverantören och kommissionen om de påstådda överträdelserna och om de proportionella åtgärder som medlemsstaten avser att vidta om en sådan överträdelse skulle inträffa igen. Det är kommissionen som avgör om en begränsning som en medlemsstat gjort eller har för avsikt att göra är förenlig med unionsrätten. Med anledning av ändringsdirektivet ska 3 mom. ändras så att bestämmelsen hänvisar både till artikel 3.2 och 3.3 i AV-direktivet. Då förfarandet tillämpas ska både beaktas att landskapets behörighet över rätten att utöva rundradio- och televisionsverksamhet inom landskapet begränsas av 27 § 4 punkten i självstyrelselagen och att det finns särskilda bestämmelser om ärenden som gäller Europeiska unionen i 9a kap. i självstyrelselagen.
13 § Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Enligt den gällande paragrafen bör leverantörer av audiovisuella medietjänster eftersträva att tjänsterna utformas på ett sådant sätt att de med beaktande av leverantörens tekniska och finansiella förutsättningar blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning genom programtextning, tolkning eller annan lämplig teknik. Bestämmelsen har tagits in i lagen med anledning av artikel 7 i AV-direktivet som förutsätter att medlemsstaterna ska uppmuntra leverantörerna av medietjänster inom den egna jurisdiktionen att se till att deras tjänster successivt görs tillgängliga för syn- och hörselskadade personer. Varken artikel 7 i AV-direktivet eller bestämmelsen i dess lydelse enligt ändringsdirektivet gör skillnad på distributionssätt utan kraven gäller både för televisionssändningar och beställ-tv.
Artikel 7.1 i dess lydelse enligt ändringsdirektivet förutsätter att medlemsstaterna ska utan onödigt dröjsmål säkerställa att tjänster som tillhandahålls av leverantörer av medietjänster under deras jurisdiktion fortlöpande och successivt görs mer tillgängliga för personer med funktionsnedsättning genom proportionella åtgärder. Med anledning av denna ändring föreslår landskapsregeringen att 1 mom. anpassas så att leverantörer av audiovisuella medietjänster ska sträva efter att tjänsterna utformas på ett sådant sätt att de med beaktande av leverantörens tekniska och finansiella förutsättningar blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Enligt den föreslagna bestämmelsen används begreppet ska istället för det mindre förpliktande bör som används i den gällande bestämmelsen. Tillgängliggörandet ska ske genom proportionella åtgärder så att leverantörens tekniska och finansiella förutsättningar beaktas. I bestämmelsen hänvisas till att tillgängliggörandet kan ske genom textning, tolkning, uppläst text eller liknande lämplig teknik.
I 2 mom. föreslås ingå en ny förpliktelse om att leverantörerna ska rapportera till programnämnden om sina åtgärder för att säkerställa tjänsternas tillgänglighet. Artikel 7.2 i dess lydelse enligt ändringsdirektivet förutsätter att medlemsstaterna säkerställer att leverantörer av medietjänster regelbundet rapporterar till de nationella tillsynsmyndigheterna eller tillsynsorganen. Enligt förslaget till moment ska leverantörer dessutom utarbeta handlingsplaner för tillgänglighet om hur deras tjänster fortlöpande och stegvis görs tillgängliga. Handlingsplanen ska lämnas till programnämnden. Bestämmelsen implementerar artikel 7.3 i dess lydelse enligt ändringsdirektivet som förpliktar medlemsstaterna att uppmuntra leverantörer av medietjänster att ta fram handlingsplaner för att tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning fortlöpande och successivt ska öka.
13a § Uppförandekoder. Paragrafen är ny. Enligt artikel 4a.1 i AV-direktivet genom ändringsdirektivet ska medlemsstaterna uppmana till användning av samreglering och främjande av självreglering genom uppförandekoder. Enligt artikel 9.3 ska medlemsstaterna uppmana till användning av samreglering och främjande av självreglering genom uppförandekoder i enlighet med artikel 4a.1 avseende olämpliga audiovisuella kommersiella meddelanden avseende alkoholhaltiga drycker. Uppförandekoderna ska på ett framgångsrikt sätt minska mängden kommersiella meddelanden om alkoholdrycker som minderåriga utsätts för. Artikel 9.4 föreskriver i sin tur att medlemsstaterna ska uppmana till användning av samreglering och främjande av självreglering genom uppförandekoder när det gäller audiovisuella kommersiella meddelanden som åtföljer eller ingår i barnprogram och som avser ohälsosamma livsmedel och drycker.
Enligt paragrafen kan leverantörer av audiovisuella medietjänster ta fram sådana uppförandekoder som avses i artikel 4a.1, 9.3 och 9.4 i AV-direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet. Syftet med dessa koder är i synnerhet att minska barns exponering för audiovisuella kommersiella meddelanden som avser ohälsosamma livsmedel eller drycker. Uppförandekoderna ska utformas så att de blir brett accepterade av de viktigaste aktörerna och de ska fastställa klart och tydligt angivna mål. De ska dessutom möjliggöra regelbunden, transparent och oberoende övervakning och utvärdering av i vilken mån de eftersträvade målen uppnåtts. Programnämnden kan kontrollera att uppförandekoderna stämmer överens med denna lag.
3 kap. Kommersiella meddelanden
16 § Övriga begränsningar i fråga om kommersiella meddelanden. Den gällande paragrafen innehåller hänvisningar till lagar som behöver ersättas med uppdaterade hänvisningar till landskapslagen (1978:52) om tobak och relaterade produkter och alkohollagen (FFS 1102/2017).
18 § Identifiering av och tidsgränser för reklam och försäljningsprogram. I gällande 2 mom. anges att enstaka reklaminslag och försäljningsprogramsinslag är förbjudna förutom i sportsändningar. I artikel 19.2 i AV-direktivet genom ändringsdirektivet har systematiken ändrats. För att motsvara den ändringen görs en anpassning av momentet. Enligt den föreslagna bestämmelsen är enstaka reklaminslag och försäljningsprogramsinslag tillåtna vid sportevenemang. Vid andra sändningar än sändningar av sportevenemang får enstaka reklaminslag och försäljningsprograminslag förekomma endast undantagsvis. Bestämmelsen gäller såväl radio- och televisionssändningar som beställ-tv.
I 3 mom. föreskrivs om begränsningar i inslagen av reklam och försäljningsprogram vid en radio- och televisionssändning. Bestämmelserna behöver ändras med anledning av ändringsdirektivet. Artikel 23 i AV-direktivet genom ändringsdirektivet kräver ändring av tidsgränserna så, att andelen reklam och försäljningsprogram (s.k. teleshoppinginslag) under perioden mellan kl. 6.00 och 18.00 inte får överstiga 20 procent. Andelen televisionsreklam och försäljningsprogram under perioden mellan kl. 18.00 och 24.00 får inte överstiga 20 procent. Tidsgränserna gäller inte teleshoppingkanaler eller kanaler på vilka endast försäljningsprogram sänds.
I 4 mom. förs in bestämmelser om när tidsgränserna i 3 mom. inte ska tillämpas. Undantaget i 1 punkten avser meddelanden från en utövare av radio- eller televisionsverksamhet eller från andra aktörer som tillhör samma mediegrupp och som gäller deras egna program och audiovisuella tjänster. Regleringen ingår delvis i gällande 3 mom. men genom ändringen beaktas situationer där utövare av televisionsverksamhet tillhör större mediegrupper. Enligt 2 punkten ska även meddelande om produkter med direkt koppling till de program som avses i 1 punkten vara undantagna. Den första och andra punkten genomför artikel 23.2a i AV-direktivet genom ändringsdirektivet. Undantaget i 3 och 4 punkterna om sponsormeddelanden och produktplacering ingår redan i gällande 3 mom. I 5 punkten hänvisas till neutrala inramningar (s.k. svarta sekunder) mellan redaktionellt innehåll och reklaminslag eller försäljningsprograminslag samt mellan sådana enskilda inslag. Neutrala inramningar skiljer redaktionellt innehåll från reklam. De gör det möjligt för tittarna att tydligt kunna skilja mellan när en viss typ av audiovisuellt innehåll upphör och en annan börjar. Bestämmelsen genomför artikel 23.2d i AV-direktivet genom ändringsdirektivet.
Gällande 4 mom. flyttas oförändrat till ett nytt 5 mom.
19 § Placering av och avbrott för reklam och försäljningsprogram. I paragrafen görs vissa ändringar av teknisk och terminologisk natur. I paragrafens rubrik hänvisas till försäljningsprogram medan det i enskilda gällande bestämmelser används begreppet programförsäljning. Enligt förslaget ska 2–4 mom. ändras så att begreppet försäljningsprogram används genomgående.
22 § Sponsring. Artikel 10.2 i AV-direktivet anger att audiovisuella medietjänster eller program inte får sponsras av företag vars huvudsakliga verksamhet är tillverkning eller försäljning av cigaretter och andra tobaksvaror. Genom ändringsdirektivet har bestämmelsen ändrats så att även elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare inkluderas. Enligt förslaget ska 5 mom. ändras på motsvarande sätt så att program i radio- eller televisionssändningar eller i beställ-tv inte får sponsras av någon vars huvudsakliga verksamhet är tillverkning eller försäljning av tobaksprodukter, inklusive elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare.
23 § Produktplacering. I den gällande paragrafen är huvudregeln att produktplacering är förbjuden oavsett om programmet sänds i tv eller beställ-tv. Ändringsdirektivet innebär att huvudregeln blir att produktplacering är tillåtet med vissa undantag, dvs. det omvända jämfört med dagens reglering. Förändringen innebär en förenkling och ett förtydligande av regelverket. Paragrafen bör ändras för att genomföra ändringsdirektivet.
Enligt 1 mom. ska produktplacering i televisionssändningar eller i beställ-tv vara tillåten, förutom då det är fråga om de program som räknas upp i de fyra enskilda punkterna. Av 1–4 punkterna följer att produktplacering inte är tillåten i nyhets- och aktualitetsprogram, program om konsumentfrågor, religiösa program och barnprogram. Dessa undantag nämns i artikel 11.2 i AV-direktivet genom ändringsdirektivet.
I 2 mom. genomförs artikel 11.4 i AV-direktivet genom ändringsdirektivet. Av artikeln följer ett förbud mot produktplacering av cigaretter och andra tobaksvaror, liksom elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare, eller produktplacering från företag vars huvudsakliga verksamhet är tillverkning eller försäljning av sådana produkter (a punkten) och särskilda medicinska produkter eller medicinska behandlingar som är tillgängliga endast efter ordination i den medlemsstat under vars jurisdiktion leverantören av medietjänster lyder (b punkten).
I 3 mom. ingår vissa restriktioner gällande produktplacering i televisionssändningar och beställ-tv. Innehållet i momentet genomför artikel 11.3 i AV-direktivet genom ändringsdirektivet och motsvarar huvudsakligen innehållet i gällande moment. De föreslagna bestämmelserna är i likhet med direktivet formulerade som allmänna krav på sändningens innehåll. De gällande bestämmelserna föreskriver om ett allmänt sändningsförbud vilket kan uppfattas som ett alltför restriktivt ingrepp med tanke på direktivets innehåll. Därför föreskriver momentet enbart om ett förbud mot produktplacering i enlighet med 1-3 punkterna.
4 kap. Särskilda skyldigheter och samarbete
24 § Skyldighet att tillhandahålla kanal och att sända meddelande. I paragrafens 2 mom. görs tekniska ändringar i hänvisningarna till andra bestämmelser i lagen
5 kap. Videodelningsplattformstjänster
I kapitlet föreslås ingå särskilda bestämmelser om videodelningsplattformstjänster. I förslaget till ändring av 1 § 2 mom. finns en hänvisning till kapitlet och i 2 § 15–17 punkterna ingår definitioner av videodelningsplattformstjänst, leverantör av videodelningsplattform och användargenererad video. De ännu gällande bestämmelserna i 5 kap. upphävs fr.o.m. den 1 januari 2021 genom landskapslagen (2019/104) om ändring av landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet. I det föreslagna kapitlet samlas bestämmelserna om de videodelningsplattformstjänster som avses i kapitel IXA i AV-direktivet genom ändringsdirektivet. I direktivets kapitel ingår två artiklar (artikel 28a och 28b).
27 § Tillämpningsområde. Paragrafens 1 mom. innehåller en bestämmelse om när bestämmelserna i kapitlet ska tillämpas på en leverantör av videodelningsplattformar. Lagstiftningslösningen bygger på en hänvisning till de mera specifika bestämmelserna i AV-direktivet om när en leverantör av videodelningsplattformar anses vara etablerad i en medlemsstat. Gällande 1 § 2 mom. och förslag till 1a § 2 mom. bygger på en motsvarande hänvisning till direktivets bestämmelser vid avgörandet av när en leverantör av televisionssändningar och beställ-tv ska anses vara etablerad på Åland. Enligt förslaget ska bestämmelserna i 5 kap. tillämpas på en leverantör av videodelningsplattformar om leverantören är etablerad på Åland enligt artikel 28a.1–4 i AV-direktivet.
Av artikel 28a.1 följer huvudregeln om att lagen tillämpas i förhållande till videodelningsplattformar om leverantören är etablerad på Åland enligt artikel 3.1 i direktiv 2000/31/EG om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden. I direktiv 2000/31/EG definieras en etablerad tjänsteleverantör som en tjänsteleverantör som utövar näringsverksamhet med hjälp av ett fast driftställe under obestämd tid. Direktiv 2000/31/EG har notifierats till kommissionen som hörande till rikets lagstiftningsbehörighet.[32] Det kan noteras att också rikets förslag om när en leverantör av videodelningsplattformar ska anses vara etablerad i Finland enligt artikel 28a.1 bygger på en hänvisning till direktiv 2000/31/EG.[33]
Om en leverantör inte är etablerad på Åland enligt direktiv 2000/31/EG finns i artikel 28a.2–4 en rad olika kriterier för hur jurisdiktionen ska bestämmas. Kriterierna utgår från i vilken EES-stat ett moderföretag, ett dotterföretag eller en del i en företagsgrupp är etablerat. Moderföretag, dotterföretag och företagsgrupp definieras i artikel 28a.2 a-c. Om moderföretaget, dotterföretaget eller de andra företagen i gruppen är etablerade i olika medlemsstater anses en leverantör vara etablerad i den EES-stat där moderföretaget är etablerat, eller i avsaknad av en sådan etablering i den EES-stat där dotterföretaget är etablerat. I sista hand anses leverantören etablerad i den stat där det andra företaget i gruppen är etablerad. Finns det flera dotterföretag eller företag i en grupp och dessa företag är etablerade i olika EES-stater framgår av artikel 28a.4 att leverantören anses etablerad i den stat där ett företag först inledde sin verksamhet, under förutsättning att företaget upprätthåller en varaktig och verklig anknytning till ekonomin i den staten.
28 § Användningsvillkor för videodelningsplattformar. Paragrafen förutsätter att det finns användningsvillkor för videodelningsplattformstjänster.
Enligt 1 mom. ska i användningsvillkoren inkluderas bestämmelser som förbjuder uppladdning på videodelningsplattformen av sådana program, användargenererade videor eller kommersiella meddelanden som innehåller uppmaning till terroristbrott, barnpornografi, olaglig hatretorik eller våldsskildring som är straffbar enligt strafflagen. Syftet med bestämmelserna är att säkerställa att allmänheten skyddas mot olagligt innehåll i videodelningsplattformstjänster. Bestämmelserna motsvarar i tillämpliga delar förslag till 226 c § 1 mom. 1 punkten i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation. De brott som räknas upp i 1-3 punkterna motsvarar de som ingår i förslag till 3c § 2 mom., 6 § 2 mom. och 10 § 1 mom. i denna landskapslag.
I 2 mom. förutsätts ytterligare att användningsvillkoren också inkluderar bestämmelser enligt vilka kraven i ett antal lagar ska iakttas i fråga om kommersiella meddelanden som ingår i program och i användargenererade videor. Momentet motsvarar i tillämpliga delar förslag till 226 c § 1 mom. 2 punkten i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation. Artikel 9.1 i AV-direktivet förbjuder alla audiovisuella kommersiella meddelanden om cigaretter och andra tobaksvaror samt elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare. Därför föreskrivs i det föreslagna momentet att leverantörer ska i användningsvillkoren också inkludera bestämmelser enligt vilka kraven i 2 kap. i landskapslagen om tobak och relaterade produkter ska iakttas i fråga om kommersiella meddelanden som ingår i program och i användargenererade videor. I det ifrågavarande kapitlet finns bestämmelser om begränsningar för marknadsföring av tobaksprodukter och relaterade produkter.
AV-direktivet förbjuder alla audiovisuella kommersiella meddelanden om medicinska produkter och medicinska behandlingar som kan fås på läkarordination. Därför ska leverantörerna av videodelningsplattformar i användningsvillkoren inkludera bestämmelser enligt vilka kraven i 91–94 § i läkemedelslagen ska iakttas i fråga om kommersiella meddelanden som ingår i program och i användargenererade videor. Enligt direktivet får inte heller audiovisuella kommersiella meddelanden om alkoholdrycker riktas särskilt till minderåriga. I det föreslagna momentet hänvisas till 7 kap. i alkohollagen i vilket finns reglering av marknadsföring och prissättning. I det föreslagna momentet föreskrivs också att användningsvillkoren ska inkludera bestämmelser enligt vilka kraven i 2 kap. 2 § i konsumentskyddslagen ska iakttas i fråga om kommersiella meddelanden som ingår i program och i användargenererade videor. Konsumentskyddslagens bestämmelse innehåller allmänna bestämmelser om marknadsföring som strider mot god sed.
29 § Skyldighet att vidta lämpliga åtgärder. I paragrafen ingår olika krav som en leverantör av videodelningsplattformar ska uppfylla. Enligt 1 mom. 1 punkten ska leverantören av videodelningsplattformar vidta åtgärder för att säkerställa att i tjänsten erbjuds mekanismer med hjälp av vilka användarna av videodelningsplattformen kan ange eller rapportera sådant olagligt innehåll som avses i 28 § som tillhandahålls på plattformen. I bestämmelsen specificeras inte närmare vilka mekanismer som ska finnas för att ta emot meddelanden. Enklast kan meddelanden tas emot genom en e-postadress som uppges på plattformen.
Leverantören av videodelningsplattformar ska med stöd av 2 punkten för användarna utreda hur meddelandena har beaktats. Leverantören av videodelningsplattformar kan till exempel avlägsna olagligt innehåll eller anmäla det till polisen. Den användare som har gjort anmälan ska informeras om de åtgärder som vidtagits.
Enligt 3 punkten ska användarna erbjudas en teknisk funktion eller ett verktyg med hjälp av vilket de kan meddela om det innehåll som laddas innehåller kommersiella meddelanden. Användaren har inte nödvändigtvis i alla situationer information om huruvida det ingår kommersiella meddelanden i innehållet. Bestämmelsen lämpar sig för situationer där användarna är medvetna om kommersiella meddelanden eller som användarna rimligen kan förväntas vara medvetna om.
Enligt 4 punkten ska leverantören av videodelningsplattformar vidta åtgärder för att säkerställa att användarna informeras när program eller användargenererade videor innehåller kommersiella meddelanden, förutsatt att sådana meddelanden har anmälts eller är kända av leverantören av videodelningsplattformar. Bestämmelsen förutsätter att användarna tydligt informeras om audiovisuella kommersiella meddelanden. Användaren ska på basis av informationen bli medveten om det kommersiella material som ingår i programmet eller videon. I bestämmelsen fastställs däremot inte närmare på vilket sätt eller med vilka tekniska verktyg informationen ska göras tillgänglig för användarna.
Enligt 2 mom. ska åtgärderna bedömas med iakttagande av proportionalitetsprincipen så att åtgärdernas tillräcklighet bedöms bl.a. i förhållande till videodelningsplattformstjänstens storlek och det berörda innehållets art och den potentiella skada som innehållet kan orsaka. Leverantörer av videodelningsplattformar kan inte förutsättas utföra sådan förhandskontroll eller uppladdningsfiltrering av innehållet på plattformen som strider mot artikel 15 i direktiv 2000/31/EG. Bestämmelsen motsvarar förslaget till 226 c § 4 mom. i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation.
Enligt 3 mom. ska en leverantör av videodelningsplattformar iaktta bestämmelserna i ett antal lagar i fråga om sådana kommersiella meddelanden som leverantören marknadsför, säljer eller ordnar. Det rör sig om bestämmelser i konsumentskyddslagen, landskapslagen om tobak och relaterade produkter, alkohollagen och läkemedelslagen. Momentet motsvarar i tillämpliga delar förslag till 226 c § 3 mom. i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation. Enligt bestämmelsen avses med kommersiella meddelanden sådana meddelanden som leverantören av videodelningsplattformen själv marknadsför, säljer eller ordnar i en videodelningsplattformstjänst. Till skillnad från kommersiella meddelanden enligt 28 § 2 mom. är det möjligt för leverantören av videodelningsplattformen att påverka sådana kommersiella meddelanden som avses i bestämmelsen. Därför ska leverantören av videodelningsplattformar iaktta de krav på kommersiella meddelanden som anges i bestämmelsen.
30 § Skyddet av barn. Paragrafen innehåller bestämmelser om videodelningsplattformstjänster som behövs för genomförandet av artikel 28 b i AV-direktivet genom ändringsdirektivet för att skydda barn mot program, användargenererade videor och audiovisuella kommersiella meddelanden som kan skada barns fysiska, mentala eller moraliska utveckling. Enligt 1 mom. ska leverantörer av videodelningsplattformstjänster vidta lämpliga åtgärder för att skydda barn från sådana bildprogram som kan vara skadliga för barns utveckling. Till sådant innehåll som är skadligt för barns utveckling hör de program med våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller med pornografiska bilder som avses i 7 §. Innehåll kan anses vara skadligt för barns utveckling, om det på grund av sina våldsinslag eller sitt sexuella innehåll eller genom att skapa ångest eller på något annat jämförbart sätt kan ha skadlig inverkan på barns utveckling. Vid bedömningen av skadligheten ska det beaktas i vilket sammanhang och på vilket sätt händelserna i programmet skildras.
I bestämmelsen fastställs inte närmare vilka konkreta metoder leverantören av videodelningsplattformar ska använda för att skydda barn mot skadligt innehåll. Metoder som beroende på situationen kan användas är föreskrifter som ska ingå i användningsvillkoren för tjänsten, funktioner med hjälp av vilka tjänsteanvändarna kan meddela tjänsteleverantören om innehåll som de anser vara skadligt för barns utveckling och system för behandling och beaktande av sådana anmälningar, användarnas system för ålderskontroll samt slutförbrukarens kontrollerbara system för innehållsfiltrering. Vid bedömningen av åtgärdernas lämplighet ska proportionalitetsprincipen iakttas så att åtgärdernas tillräcklighet bedöms i förhållande till innehållets art och den eventuella skada det medför. Videodelningsplattformstjänstens storlek och karaktären hos den tjänst som tillhandahålls ska beaktas. Leverantörer av videodelningsplattformar kan inte förutsättas utföra sådan förhandsövervakning av innehållet eller filtrering av nedladdningar på plattformen som strider mot artikel 15 i direktiv 2000/31/EG.
Enligt 2 mom. kan leverantörer av videodelningsplattformar ta fram uppförandekoder för att skydda barn från skadligt innehåll och för att främja mediefostran. Genom bestämmelsen genomförs för sin del bestämmelserna om främjande av samreglering i artikel 4 a och 28 b.4 i AV-direktivet genom ändringsdirektivet. I bestämmelsen anges också att programnämnden kan kontrollera att uppförandekoderna stämmer överens med denna lag. Regleringen motsvarar den som föreslås ingå i 13a § om uppförandekoder som kan upprättas av leverantörer av audiovisuella medietjänster.
I 3 mom. ingår en bestämmelse om att de personuppgifter som samlats in eller på annat sätt genererats av leverantörer av videodelningsplattformar för att uppfylla kraven enligt 1 och 2 mom. inte får behandlas för kommersiella ändamål. Regleringen motsvarar den som ingår i 7 § 3 mom. i anslutning till personuppgifter som samlas in för att skydda barn mot skadligt innehåll i televisionssändningar eller beställ-tv. Paragrafen genomför artikel 28b.3 AV-direktivet genom ändringsdirektivet.
31 § Programnämndens uppgifter. I paragrafen föreskrivs om programnämndens uppgifter som är specifika för videodelningsplattformstjänsterna. Enligt 1 mom. ska programnämnden upprätta och upprätthålla en uppdaterad förteckning över leverantörer av videodelningsplattformar som är etablerade på Åland. Eftersom leverantörerna av videodelningsplattformstjänster är skyldiga att göra en anmälan till programnämnden enligt 3a § innan verksamheten inleds kan förteckningen upprättas på basis av de anmälningarna. Bestämmelsen genomför artikel 28b.6 i AV-direktivet genom ändringsdirektivet. Artikeln förutsätter att medlemsstaterna upprättar och upprätthåller en uppdaterad förteckning över leverantörer av videodelningsplattformar som är etablerade eller anses vara etablerade på deras territorium och ange på vilka kriterier deras jurisdiktion baseras.
I 2 mom. föreskrivs att programnämnden kan granska att leverantörerna uppfyller sina skyldigheter enligt detta kapitel. Tillsynen kan utövas på basis av de anmälningar som leverantörerna gjort enligt 3a §. Enligt 4a § 1 mom. är leverantörerna skyldiga att anmäla till programnämnden om ändringar i de anmälda uppgifterna. I momentet föreskrivs också om att leverantörerna på begäran ska lämna sådana uppgifter till programnämnden som behövs för tillsynen av lagen. För att programnämnden ska kunna bedöma om de åtgärder som leverantören av videodelningsplattformen vidtar enligt 29 § och 30 § är lämpliga, ska programnämnden ha möjlighet att få information av verksamhetsidkaren om dessa åtgärder och om andra omständigheter som inverkar på bedömningen. Skyldigheten gäller endast de uppgifter som behövs vid tillsynen. Om leverantören av videodelningsplattformen inte lämnar den begärda informationen, kan programnämnden med stöd av 32 § uppmana leverantören att fullgöra sina skyldigheter och vid behov förena uppmaningen med vite.
I 3 mom. finns en informativ bestämmelse om att var och en kan lämna upplysningar till programnämnden om efterlevnaden av de förpliktelser leverantörerna av videodelningsplattformar har enligt denna lag. Sådana upplysningar kan ligga till grund för programnämndens vidare åtgärder.
32 § Uppmaning och vite. I paragrafen ingår bestämmelser om möjligheten för programnämnden att uppmana en leverantör av videodelningsplattformar att fullgöra sina skyldigheter enligt 28 §, 29 § 1 och 2 mom., 30 § 1 mom. eller 31 § 2 mom. i lagen. Programnämnden kan vid behov förena uppmaningen med vite.
7 kap. Programnämnd
38 § Programnämndens uppgift och sammansättning. I paragrafen föreskrivs om programnämndens uppgifter samt nämndens tillsättande, sammansättning och enskilda medlemmars skiljande från sitt uppdrag. I bestämmelserna föreslås ett antal ändringar, främst för att beakta det som föreskrivs om tillsynsmyndigheter i artikel 30 i AV-direktivet genom ändringsdirektivet. Bland annat förutsätter direktivet att medlemsstaterna ska utse en eller flera nationella tillsynsmyndigheter som ska vara juridiskt åtskilda och funktionellt oberoende av regeringen och alla andra offentliga eller privata organ. Tillsynsmyndigheternas befogenheter ska framgå av lag och myndigheterna ska utöva dessa befogenheter på ett opartiskt och öppet sätt.
I gällande 1 mom. anges att landskapsregeringen kan anförtro programnämnden även andra än i denna lag uttryckligen förutsatta uppgifter vilka lämpligen kan handhas av nämnden. De uppgifter som programnämnden utför utgör sådana offentliga förvaltningsuppgifter som avses i grundlagens 124 §. Den bestämmelsen förutsätter att offentliga förvaltningsuppgifter kan anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag. Inte minst i samband med bestämmelser som har kopplingar till de grundläggande fri- och rättigheterna har grundlagsutskottet ansett det nödvändigt att den behöriga myndigheten entydigt framgår av lagen eller annars exakt eller att åtminstone principerna för myndigheternas behörighetsförhållanden och villkoren för delegering av behörighet framgår tillräckligt exakt av lagen (GrUU 2/2012 rd, s. 3, och GrUU 21/2009 rd, s. 4—5). Då det också beaktas att artikel 30.3 i direktivet förutsätter att medlemsstaterna ska säkerställa att de befogenheter som tillkommer de nationella tillsynsmyndigheterna anges tydligt i lag bör bestämmelsen om att landskapsregeringen kan anförtro programnämnden även andra än i denna lag uttryckligen förutsatta uppgifter strykas.
Enligt förslaget ska momentet kompletteras med en informativ bestämmelse om att de allmänna förvaltningsbestämmelserna ska tillämpas på nämndens verksamhet och för nämndens medlemmar ska straffrättsligt tjänsteansvar gälla i enlighet med det som föreskrivs i annan lagstiftning. Bestämmelsen tas in mot bakgrund av att grundlagens 124 § har tolkats så att det för att kraven på rättssäkerhet och god förvaltning ska vara uppfyllda krävs att ärendena behandlas i enlighet med de allmänna förvaltningslagarna och att de som behandlar ärendena handlar under tjänsteansvar (GrUU 33/2004 rd, s. 7/II och GrUU 46/2002 rd, s. 9/II). Med de allmänna förvaltningsbestämmelserna avses främst förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland, landskapslagen (2019:9) om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen, arkivlagen (2004:13) för landskapet Åland och landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet. Dessa lagar blir tillämpliga på fysiska och juridiska personer som utför offentliga förvaltningsuppgifter med stöd av de i lagarna ingående bestämmelserna om tillämpningsområde.
I 2 mom. anges i likhet med gällande bestämmelse att landskapsregeringen tillsätter programnämnden. I ändringsdirektivet har ytterligare understrukits att tillsynsmyndigheterna ska vara juridiskt åtskilda från regeringen och funktionellt oberoende av sina respektive regeringar och av alla andra offentliga eller privata organ. Därför föreslås att det ur momentet uttryckligen ska framgå att programnämnden ska vid utförandet av sina uppgifter vara oberoende i förhållande till landskapsregeringen. Även i annan EU-rätt finns krav på oberoende som varit föremål för tolkning av EU-domstolen. Till exempel har domstolen ansett att motsvarande krav på oberoende för tillsynsmyndigheter som är behöriga i fråga om övervakning av behandling av personuppgifter utesluter bland annat varje åläggande eller all annan påverkan utifrån, direkt eller indirekt, som kan inverka på deras beslutsfattande och som kan hindra nämnda myndigheter från att fullgöra sin uppgift att säkerställa en riktig avvägning mellan skyddet för rätten till privatliv och ett fritt flöde av personuppgifter.[34]
I 3 mom. ingår bestämmelserna om nämndens sammansättning, mandattid och behörighetskrav. Bestämmelserna finns i gällande 2 mom. och ändras inte. Till momentet förs också det som föreskrivs om att landskapsregeringen beslutar om arvoden i gällande 3 mom.
Till ett nytt 4 mom. förs gällande bestämmelser om att landskapsregeringen ska utse en ny om en medlem avlider eller avsäger sig sitt uppdrag eller om en medlem skiljs från sitt uppdrag.
I ett nytt 5 mom. föreskrivs om grunder för landskapsregeringen att skilja en medlem från sitt uppdrag. I gällande 3 mom. föreskrivs att landskapsregeringen kan skilja programnämnden eller en medlem i nämnden från uppdraget innan mandattiden gått ut. Bestämmelsen är problematisk eftersom möjligheten till skiljandet från uppdraget inte har knutits till några i lag angivna kriterier. EU-domstolen har tolkat i EU-rätten ingående krav på oberoende så att möjligheten till att avsluta en tillsynsmyndighets mandat före utgången av den ursprungligen föreskrivna mandattiden kunde leda till ett slags hörsamhet från myndighetens sida gentemot den politiska makten som vore oförenlig med kravet på oberoende.[35] Därtill har högsta domstolen nyligen ansett att avsaknaden av kriterier i lag för landskapsregeringens rätt att skilja en ledamot eller ersättare i prövningsnämnden vid Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet inte var förenlig med grundlagens 21 § 2 mom. som förutsätter att garantier för en god förvaltning ska tryggas genom lag.[36]
Enligt förslaget ska landskapsregeringen kunna skilja en medlem från sitt uppdrag på två grunder. För det första om medlemmen inte längre förmår fullgöra sitt uppdrag på behörigt sätt. För det andra om medlemmen fortgående eller på ett väsentligt sätt bryter mot sin tjänsteplikt eller försummar den fortgående eller på ett väsentligt sätt. Motsvarande grunder ingår i 38 § 2 mom. 2 och 3 punkterna i tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland som gäller vid uppsägning av tjänsteman. Dessa grunder kan anses vara nödvändiga för att trygga programnämndens funktionsduglighet samtidigt som grunderna innebär en så hög tröskel för skiljandet av en medlem att det inte medför risker för nämndens oberoende.
Ikraftträdelsebestämmelsen. Landskapsregeringen föreslår att ikraftträdelsedagen för ändringen av landskapslagen med stöd av 20 § 2 mom. självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt, dock inte tidigare än den 1 januari 2021 eftersom lagförslaget har utformats utgående från att de bestämmelser i lagen som tidigare har upphävts fr.o.m. den 1 januari 2021 inte mera är i kraft. Vissa av bestämmelserna i lagen upphävs fr.o.m. den 1 januari 2021 genom landskapslagen (2019/104) om ändring av landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet
I enlighet med lagtingets beslut
ändras rubriken till 1 §, 1 § 2 mom., 2 § 7 punkten, 3 §, 4 § 1 och 2 mom., 5 § 4 punkten, 6 § 1 och 2 mom., 7 §, 8 § 1 och 3 mom., 9 § 2 och 4 mom., 10 § 1 och 3 mom., 13 §, 16 §, 18 § 2–4 mom., 19 § 2–4 mom., 22 § 5 mom., 23 § 1–3 mom., 24 § 2 mom., 38 § landskapslagen (2011:95) om radio- och televisionsverksamhet, sådan 3 § lyder i landskapslagen 2012/20 och 2013/33 och 4 § 1 mom. i landskapslagen 2013/33, samt
fogas till lagen en ny 1a §, nya 15–17 punkter till 2 §, nya 3a–c, 4a och 13a §§, ett nytt 18 § 5 mom. samt ett nytt 5 kap., istället för det 5 kap. 27–31 §§ och 6 kap. 32 § som upphävdes genom landskapslagen 2019/104, som följer:
1 kap.
Inledande bestämmelser
1 §
Lagens innehåll
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
I 5 kap. finns särskilda bestämmelser om videodelningsplattforms-tjänster.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
1a §
Lagens tillämpningsområde
Lagen tillämpas på radiosändningar som kan tas emot på Åland då leverantören är etablerad på Åland.
Lagen tillämpas på televisionssändningar och beställ-tv, som kan tas emot på Åland och där leverantören av den audiovisuella medietjänsten är etablerad på Åland enligt definitionen i artikel 2.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandhållandet av audiovisuella medietjänster, nedan benämnt AV-direktivet.
Om leverantören av den audiovisuella medietjänsten inte är etablerad på Åland eller i en stat som är bunden av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-stat) ska lagen gälla om den som sänder på Åland
1) använder sig av en satellitupplänk som är belägen på Åland,
2) inte använder sig av en satellitupplänk som är belägen på Åland men använder sig av en satellitkapacitet som tillhör landskapet eller
3) varken använder sig av en satellitupplänk som är belägen på Åland eller en satellitkapacitet som tillhör landskapet men är etablerad på Åland enligt artiklarna 49–55 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Denna lag ska inte tillämpas på videoklipp och rörliga bilder som är in-bäddade i det redaktionella innehållet i nätupplagor av tidningar och tid-skrifter.
2 §
Definitioner
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
7) produktplacering förekomsten i beställ-tv eller ett televisionsprogram av en vara, en tjänst eller ett varumärke, om detta sker i marknadsföringssyfte och mot betalning eller liknande ersättning, dock inte när varan eller tjänsten är av obetydligt värde och har tillhandahållits gratis,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
15) videodelningsplattformstjänst en tjänst eller en särskiljbar del av tjänsten som har som huvudsakligt syfte att i kommersiellt syfte tillhandahålla allmänheten program eller användargenererade videor för vilka leverantören av videodelningsplattformen inte har redaktionellt ansvar,
16) leverantör av videodelningsplattform en fysisk eller juridisk person som tillhandahåller en videodelningsplattformstjänst, samt
17) användargenererad video en uppsättning av i huvudsak rörliga bilder med ljud som skapats av en användare och laddats upp på en videodelningsplattform av samma eller någon annan användare.
3 §
Tillståndsplikt
För att utöva en verksamhet som innefattar radio- eller televisionssändning krävs ett tillstånd av landskapsregeringen, om sändningen sker i ett markbundet elektroniskt kommunikationsnät som fungerar med hjälp av radiovågor som utbreder sig fritt.
3a §
Anmälningsplikt
En anmälan ska göras till programnämnden innan verksamheten inleds av
1) den som bedriver radio- eller televisionsverksamhet på annat sätt än som avses i 3 §,
2) den som tillhandahåller beställ-tv,
3) den som förfogar över ett ledningsnät där det bedrivs sändningar, på vilka denna lag är tillämplig, samt
4) den som tillhandahåller en videodelningsplattformstjänst.
3b §
Innehållet i en ansökan och anmälan
I en ansökan om tillstånd enligt 3 § och i en anmälan enligt 3a § ska anges
1) sökandes eller anmälarens namn, firma eller motsvarande,
2) hemort,
3) ställföreträdare för juridiska personer,
4) kontaktinformation,
5) det område där verksamheten kommer att utövas,
6) uppgift om den verksamhet som kommer att bedrivas samt
7) vid ansökan om tillstånd även de finansiella och tekniska förutsättningar som den sökande har att bedriva sändningsverksamhet i enlighet med ansökan.
3c §
Beviljande av tillstånd
Landskapsregeringen ska när den beviljar tillstånd eftersträva att de frekvenser som har ställts till landskapets förfogande tas i anspråk på ett sätt som främjar en vidsträckt yttrandefrihet, att programutbudet är mångsidigt och kan tillgodose olika intressen samt att flera av varandra oberoende programföretag kan verka i landskapet. Tillstånd meddelas för en viss tid. Tillstånd kan beviljas en fysisk eller juridisk person som har finansiella och tekniska förutsättningar att sända under hela tillståndsperioden.
Landskapsregeringen kan neka tillstånd om finns uppenbar anledning att misstänka att sökanden
a) bryter mot denna lag,
b) gör sig skyldig till hets mot folkgrupp enligt 11 kap. 10 § i strafflagen (FFS 39/1889), grov hets mot folkgrupp enligt 10 a § i det kapitlet,
c) offentlig uppmaning till brott i terroristiskt syfte som är straffbar enligt 34 a kap. 1 § 2 punkten i strafflagen, eller
d) spridning av pornografisk bild som är straffbar enligt 17 kap. 18 § 1 mom. 1 punkten i strafflagen eller grov spridning av barnpornografisk bild som är straffbar enligt 17 kap. 18 a § i strafflagen.
För ett tillstånd ska till landskapet betalas en avgift enligt vad landskapsregeringen prövar vid meddelandet av tillståndet. Avgiften betalas i förskott på en tid som landskapsregeringen bestämmer. När en avgift bestäms ska landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet iakttas.
Ett tillstånd som har beviljats förfaller om en sådan regelbunden verksamhet som tillståndet avser inte har inletts senast inom sex månader från det att tillståndet har börjat gälla. Om ett tillstånd har konstaterats förfallet ska ett särskilt beslut fattas av landskapsregeringen som fastställer att tillståndet har förfallit.
4 §
Tillstånds- och anmälningsregister
För att underlätta tillsynen av att denna lag efterlevs får landskapsregeringen och programnämnden upprätta ett register över dem som har ett sådant tillstånd som avses i 3c § eller som har anmält sig enligt 3a §.
Registret får innehålla sådana uppgifter som avses i 3b §, 9 § 4 och 5 mom. och andra uppgifter som behövs för kontrollen av att verksamheten bedrivs i enlighet med denna lag.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
4a §
Anmälan om ändrade uppgifter
Den som är anmälningsskyldig enligt 3a § ska anmäla till programnämnden om ändringar i de uppgifter som avses i 3b §.
Den som har ett tillstånd som avses i 3c § ska anmäla till landskapsregeringen om ändringar i de uppgifter som avses i 3b §.
5 §
Information om leverantörer av audiovisuella medietjänster
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
4) uppgifter om den medlemsstat som har jurisdiktion över leverantören och om den behöriga tillsynsmyndigheten.
2 kap.
Innehållet i radio- och televisionssändningar samt beställ-tv
6 §
Allmänna krav på en sändnings innehåll
Den som har erhållit tillstånd enligt 3c § eller är anmälningsskyldig enligt 3a § ska se till att program som tillhandhålls i radio- eller televisionssändningar eller i beställ-tv är opartiska och sakliga samt att ingen kränks i sin rätt. Därvid ska beaktas att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet ska råda i radio- och televisionssändningarna samt beställ-tv. Programverksamheten som helhet ska präglas av det demokratiska samhällsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.
Program i radio- eller televisionssändningar eller i beställ-tv får inte innehålla
1) hets mot folkgrupp som är straffbar enligt 11 kap. 10 § i strafflagen eller grov hets mot folkgrupp som är straffbar enligt 11 kap. 10 a § i straff-lagen,
2) offentlig uppmaning till brott i terroristiskt syfte som är straffbar enligt 34 a kap. 1 § 2 punkten i strafflagen, eller
3) spridning av pornografisk bild som är straffbar enligt 17 kap. 18 § 1 mom. 1 punkten i strafflagen eller grov spridning av barnpornografisk bild som är straffbar enligt 17 kap. 18 a § i strafflagen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
7 §
Program skadliga för barn
Program med våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller med pornografiska bilder som är skadliga för barns utveckling får inte sändas i television eller tillhandahållas i beställ-tv under sådan tid eller på sådant sätt att det finns en risk för att barn kan se programmen, om det inte av särskilda skäl är försvarligt.
En leverantör av medietjänster som sänder eller tillhandahåller program med våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller med pornografiska bilder ska varna för att sådant innehåll förekommer.
Personuppgifter som samlats in eller på annat sätt genererats av leverantörer av medietjänster för att uppfylla kraven enligt 1 och 2 mom. får inte behandlas för kommersiella ändamål.
8 §
Genmäle och rättelse
Tillståndshavaren eller den som är anmälningsskyldig enligt 3a § ska utan dröjsmål införa genmäle eller rätta uppgift som förekommit i ett program och som befunnits vara oriktig när den saken gäller det yrkar, om inte genmälet eller rättelsen
1) kan orsaka någon skada som inte står i proportion till den nytta som uppnås genom åtgärden,
2) kan anses strida mot lag eller
3) av annan orsak inte ger grundad anledning att rätta uppgiften.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om en skriftlig begäran om genmäle eller rättelse avslås ska tillståndshavaren eller den som omfattas av anmälningsskyldigheten enligt 3a § lämna information till den berörde om förutsättningarna att hos programnämnden anmäla programföretagets beslut eller dess handläggning av ärendet. Ett beslut om avslag ska lämnas inom sju dagar efter det att en begäran togs emot och ska innehålla uppgifter om skälen för avslaget.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
9 §
Främjande av europeiska produktioner
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Den som tillhandahåller beställ-tv ska i sin programkatalog reservera en andel på minst 30 procent för europeiska produktioner och säkerställa sådana produktioners synlighet i programkatalogen. Förpliktelsen tillämpas inte på leverantörer av beställ-tv som har en liten omsättning eller liten publik eller om det i praktiken är omöjligt eller ogrundat att tillämpa förpliktelsen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Den som tillhandhåller beställ-tv ska vartannat år senast den 15 september överlämna en rapport till landskapsregeringen över hur förpliktelsen i 2 mom. har uppfyllts.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
10 §
Förbud mot vidaresändning
Landskapsregeringen kan tillfälligt förbjuda att en leverantör av audio-visuella medietjänster sänder vidare televisionsprogram eller beställ-tv som har sitt ursprung utanför Åland från en EES-stat, om innehållet uppenbart och upprepade gånger utgör
1) hets mot folkgrupp som är straffbar enligt 11 kap. 10 § i strafflagen eller grov hets mot folkgrupp som är straffbar enligt 11 kap. 10 a § i straff-lagen,
2) offentlig uppmaning till brott i terroristiskt syfte som är straffbar enligt 34 a kap. 1 § 2 punkten i strafflagen, eller
3) spridning av pornografisk bild som är straffbar enligt 17 kap. 18 § 1 mom. 1 punkten i strafflagen eller grov spridning av barnpornografisk bild som är straffbar enligt 17 kap. 18 a § i strafflagen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Innan en vidaresändning kan förbjudas enligt 1 mom. ska det förfarande som anges i artikel 3.2 och 3.3 i AV-direktivet iakttas.
13 §
Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning
Leverantörer av audiovisuella medietjänster ska sträva efter att tjänsterna utformas på ett sådant sätt att de med beaktande av leverantörens tekniska och finansiella förutsättningar blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning genom textning, tolkning, uppläst text eller liknande lämplig teknik.
Leverantörer av audiovisuella medietjänster ska rapportera till program-nämnden om sina åtgärder för att säkerställa tjänsternas tillgänglighet. Leverantörer ska dessutom utarbeta handlingsplaner för tillgänglighet om hur deras tjänster fortlöpande och stegvis görs tillgängliga. Handlingsplanen ska lämnas till programnämnden.
13a §
Uppförandekoder
Leverantörer av audiovisuella medietjänster kan ta fram sådana uppförandekoder som avses i artikel 4a.1, 9.3 och 9.4 i AV-direktivet. Programnämnden kan kontrollera att uppförandekoderna stämmer överens med denna lag.
3 kap.
Kommersiella meddelanden
16 §
Övriga begränsningar i fråga om kommersiella meddelanden
I fråga om kommersiella meddelanden för tobak, alkoholdrycker, medicinska produkter och medicinsk behandling ska iakttas vad som föreskrivs i landskapslagen (1978:52) om tobak och relaterade produkter, alkohollagen (FFS 1102/2017) och läkemedelslagen (FFS 395/1987).
18 §
Identifiering av och tidsgränser för reklam och försäljningsprogram
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Enstaka reklaminslag och försäljningsprogramsinslag är tillåtna vid sportevenemang. Vid andra sändningar än sändningar av sportevenemang får en-staka reklaminslag och försäljningsprograminslag förekomma endast undantagsvis.
Vid en radio- och televisionssändning får inslagen av reklam och försäljningsprogram inte överstiga 20 procent under perioden mellan klockan 6.00 och 18.00 och under perioden mellan klockan 18.00 och 24.00, med undantag för kanaler på vilka endast försäljningsprogram sänds.
Tidsgränserna enligt 3 mom. ska inte tillämpas på
1) meddelanden från en utövare av radio- eller televisionsverksamhet eller från andra aktörer som tillhör samma mediegrupp och som gäller deras egna program och audiovisuella tjänster,
2) meddelanden om produkter med direkt koppling till de program som avses i 1 punkten,
3) sponsormeddelanden,
4) produktplacering, samt
5) neutrala inramningar mellan redaktionellt innehåll och reklaminslag eller försäljningsprograminslag samt mellan sådana enskilda inslag.
Bestämmelserna i denna paragraf är inte tillämpliga i fråga om en radiosändning som utgör en omedelbar och oförändrad återutsändning av en sändning som har sitt ursprung utanför landskapet.
19 §
Placering av och avbrott för reklam och försäljningsprogram
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Ett televisionsprogram får dock avbrytas av reklam och försäljningsprogram om avbrottet, med hänsyn till naturliga pauser i televisionsprogrammet och programmets längd och karaktär, inte påverkar televisionsprogrammets integritet och värde eller kränker rättighetsinnehavarens rättigheter.
Televisionssändning av biograffilmer, nyhetsprogram och filmer producerade för tv, med undantag för televisionsserier och dokumentärprogram, får under förutsättning att kraven i 2 mom. är uppfyllda avbrytas för reklam eller försäljningsprogram en gång varje tablålagd period på minst trettio minuter.
Barnprogram får inte avbrytas av försäljningsprogram och får avbrytas av reklam endast om programmets tablålagda längd överstiger trettio minuter. Televisionssändningar med program som innehåller gudstjänster får inte avbrytas av reklam eller programförsäljning.
22 §
Sponsring
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Program i radio- eller televisionssändningar eller i beställ-tv får inte sponsras av någon, vars huvudsakliga verksamhet är tillverkning eller försäljning av tobaksprodukter, inklusive elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
23 §
Produktplacering
Produktplacering i televisionssändningar eller i beställ-tv är tillåten, förutom då det är fråga om
1) nyhets- och aktualitetsprogram,
2) program om konsumentfrågor,
3) religiösa program, och
4) barnprogram.
Produktplacering av följande produkter är förbjuden:
1) cigaretter och andra tobaksvaror, liksom elektroniska cigaretter och på-fyllningsbehållare, eller andra produkter från företag vars huvudsakliga verksamhet är tillverkning eller försäljning av sådana produkter,
2) särskilda medicinska produkter eller medicinska behandlingar som endast är tillgängliga efter ordination.
Produktplacering i televisionssändningar eller i beställ-tv får inte
1) påverka programmets innehåll eller programläggning på ett sådant sätt att ansvaret och det redaktionella oberoendet äventyras för leverantören av medietjänsten,
2) uppmuntra till inköp eller hyra av produkter eller tjänster eller innehålla andra säljfrämjande hänvisningar till dessa produkter eller tjänster eller
3) framhäva en produkt eller en tjänst på ett otillbörligt sätt.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
4 kap.
Särskilda skyldigheter och samarbete
24 §
Skyldighet att tillhandahålla kanal och att sända meddelande
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Den som har erhållit tillstånd enligt 3c § och i den mån det är tekniskt möjligt, även den som är anmälningsskyldig enligt 3a §, är skyldig att på begäran av en myndighet sända ett meddelande till allmänheten, om därom är särskilt föreskrivet eller om det annars är av synnerligen viktigt allmänt intresse.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
5 kap.
Videodelningsplattformstjänster
27 §
Tillämpningsområde
Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på en leverantör av videodelningsplattformar om leverantören är etablerad på Åland enligt artikel 28a.1–4 i AV-direktivet.
28 §
Användningsvillkor för videodelningsplattformar
Videodelningsplattformar ska ha användningsvillkor. Leverantörer av videodelningsplattformar ska i användningsvillkoren inkludera bestämmelser som förbjuder uppladdning på videodelningsplattformen av sådana program, användargenererade videor eller kommersiella meddelanden som innehåller
1) offentlig uppmaning till brott i terroristiskt syfte som är straffbar enligt 34 a kap. 1 § 2 punkten i strafflagen,
2) spridning av pornografisk bild som är straffbar enligt 17 kap. 18 § 1 mom. 1 punkten i strafflagen eller grov spridning av barnpornografisk bild som är straffbar enligt 17 kap. 18 a § i strafflagen, eller
3) hets mot folkgrupp som är straffbar enligt 11 kap. 10 § i strafflagen eller grov hets mot folkgrupp som är straffbar enligt 11 kap. 10 a § i straff-lagen.
Leverantörer av videodelningsplattformar ska i användningsvillkoren också inkludera bestämmelser enligt vilka kraven i 2 kap. 2 § i konsumentskyddslagen (FFS 38/1978), 2 kap. i landskapslagen om tobak och relaterade produkter, 7 kap. i alkohollagen och 91–94 § i läkemedelslagen ska iakttas i fråga om kommersiella meddelanden som ingår i program och i användargenererade videor.
29 §
Skyldighet att vidta lämpliga åtgärder
Leverantörer av videodelningsplattformar ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att
1) det i videodelningsplattformstjänsten används mekanismer med hjälp av vilka användarna kan ange eller rapportera sådant innehåll som avses i 28 §,
2) det i videodelningsplattformstjänsten används mekanismer med hjälp av vilka det för användarna förklaras hur de angivelser eller rapporter som avses i 1 punkten har beaktats,
3) videodelningsplattformstjänsten tillhandahåller en funktion som gör det möjligt för användare att rapportera om videorna innehåller kommersiella meddelanden, och
4) användarna av videodelningsplattformstjänsten tydligt informeras om när program eller användargenerade videor innehåller kommersiella meddelanden, om sådana meddelanden har rapporterats i enlighet med 3 punkten eller leverantören av videodelningsplattformen känner till dem.
De åtgärder som avses i 1 mom. ska stå i rätt proportion till det berörda innehållets art och till den potentiella skada som innehållet kan orsaka, med beaktande av videodelningsplattformstjänstens storlek och den tillhandahållna tjänstens art, den potentiella skada som den kan orsaka samt rättigheterna för leverantörer av videodelningsplattformar och användare som skapat eller laddat ned innehållet på videodelningsplattformen. De åtgärder som avses i denna paragraf får inte leda till förhandskontroll eller uppladdningsfiltrering av innehållet på plattformen.
Den som tillhandahåller en videodelningsplattform ska iaktta kraven i 214 § 1 mom., 2 kap. 2 § i konsumentskyddslagen (FFS 38/1978), 2 kap. i landskapslagen (1978:52) om tobak och relaterade produkter, 7 kap. i alkohollagen och 91, 91 a–91 c, 92 a och 93 § i läkemedelslagen i fråga om sådana kommersiella meddelanden som leverantören marknadsför, säljer eller ordnar.
30 §
Skyddet av barn
Leverantörer av videodelningsplattformar ska vidta lämpliga åtgärder för att skydda barn från program, användargenererade videor och kommersiella meddelanden som kan vara skadliga för barns utveckling. Åtgärderna ska stå i proportion till innehållets art och den potentiella skada som det kan orsaka, med beaktande av videodelningsplattformens storlek och den tillhandahållna tjänstens art. Åtgärderna får inte leda till förhandskontroll eller uppladdningsfiltrering av innehållet på plattformen.
Leverantörer av videodelningsplattformar kan ta fram uppförandekoder för att skydda barn från skadligt innehåll och för att främja mediefostran. Programnämnden kan kontrollera att uppförandekoderna stämmer överens med denna lag.
Personuppgifter som samlats in eller på annat sätt genererats av leverantörer av videodelningsplattformar för att uppfylla kraven enligt 1 och 2 mom. får inte behandlas för kommersiella ändamål.
31 §
Programnämndens uppgifter
Programnämnden ska upprätta och upprätthålla en uppdaterad förteckning över leverantörer av videodelningsplattformar som är etablerade på Åland.
Programnämnden kan granska att leverantörer av videodelningsplattformar uppfyller sina skyldigheter enligt detta kapitel. Leverantörerna ska på begäran lämna uppgifter till programnämnden som behövs för tillsynen av denna lag.
Var och en kan lämna upplysningar till programnämnden om efterlevnaden av de förpliktelser leverantörerna av videodelningsplattformar har enligt denna lag.
32 §
Uppmaning och vite
Om en leverantör av videodelningsplattformar försummar sina skyldig-heter enligt 28 §, 29 § 1 och 2 mom., 30 § 1 mom. eller 31 § 2 mom. kan pro-gramnämnden uppmana leverantören att fullgöra sina skyldigheter. Pro-gramnämnden kan förena uppmaningen med vite.
Närmare bestämmelser om vite finns i landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen.
7 kap.
Programnämnd
38 §
Programnämndens uppgift och sammansättning
För granskning av ett program som förekommit i en radio- eller televisionssändning eller i beställ-tv och för andra i denna lag angivna uppgifter finns programnämnden. På nämndens verksamhet ska allmänna förvaltningsbestämmelser tillämpas och för nämndens medlemmar ska straffrättsligt tjänsteansvar gälla i enlighet med det som föreskrivs i annan lagstiftning.
Landskapsregeringen tillsätter programnämnden. Programnämnden ska vid utförandet av sina uppgifter vara oberoende i förhållande till landskaps-regeringen.
Nämnden består av en ordförande och en viceordförande samt minst tre och högst fem övriga medlemmar. Nämndens mandattid är fyra år. Ordföranden ska ha en inom juridisk fakultet vid universitet eller därmed jämförbar högskola, som är erkänd av nationell utbildningsmyndighet, avlagd examen som motsvarar minst fyra års heltidsstudier. Landskapsregeringen beslutar om det arvode som ska tillkomma den som innehar ett uppdrag i nämnden.
Om en medlem avlider eller avsäger sig sitt uppdrag ska en ny medlem utses för den återstående mandattiden. Det samma gäller om en medlem skiljs från sitt uppdrag.
Landskapsregeringen får skilja en medlem från sitt uppdrag endast om
1) medlemmen inte längre förmår fullgöra sitt uppdrag på behörigt sätt, eller
2) medlemmen fortgående eller på ett väsentligt sätt bryter mot sin tjänsteplikt eller försummar den fortgående eller på ett väsentligt sätt.
Denna lag träder i kraft den
| Mariehamn den 3 september 2020 | |
|
L a n t r å d |
Veronica Thörnroos |
|
Föredragande minister |
Harry Jansson |
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 34/2019–2020
[1] RP 73/1990 rd, s. 7 och 43.
[2] Högsta domstolens utlåtande 16.9.2011, OH 2011/178, s. 2.
[3] Landskapslag (2019:103) om medieavgift.
[4] Landskapsregeringens framställning nr 17/2010–2011, avsnitt 3.
[5] Landskapslagen (2019:104) om ändring av landskapslagen om radio- och televisionsverksamhet.
[6] Genom överenskommelseförordning har förvaltningsuppgifter överförts på rikets skatteförvaltning. Republikens presidents förordning om verkställandet av beskattningen på Åland för skatter som betalas till landskapet Åland och kommunerna på Åland (FFS 610/2020).
[7] Se RP 221/2013 rd, s. 80. Till exempel har landskapsregeringen samtyckt 6.2.2019 till beviljande av nätkoncessioner till Elisa Abp, Telia Finland Oyj och Ålands Telekommunikation Ab (dnr ÅLR 2019/781).
[8] Statsrådets förordning om användningen av radiofrekvenser och om en frekvensplan i landskapet Åland (FFS 1244/2014).
[9] Republikens presidents förordning (2016:53) om förvaltning av registret över domännamn under toppdomänen ax.
[10] Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television.
[11] Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG av den 30 juni 1997 om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television. ÅFS 1999/13 och ÅFS 1999/14. Se även framställning nr 3/1998–99 och Ku bet. nr 1/1998–99.
[12] Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/65/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television.
[13] Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster.
[14] COM (2016) 287 final.
[15] Ärende ÅLR 2016/4340, brev nr 138 U3.
[16] Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden.
[17] LVM004:00/2019.
[18] RP 98/2020 rd. Propositionen är 537 sidor.
[19] En moderniserad radio- och tv-lag – genomförande av ändringar i AV-direktivet. SOU 2019:39.
[20] Prop. 2019/20:168.
[21] Förordningen om handhavandet i landskapet Åland av vissa uppgifter som rör radioanläggningar (FFS 610/81).
[22] RP 73/1990 rd, s. 25.
[23] RP 73/1990 rd, s. 68.
[24] RP 73/1990 rd, s. 69.
[25] Högsta domstolens utlåtande 16.9.2011, OH 2011/178, s. 2.
[26] RP 73/1990 rd, s. 7 och 43.
[27] RP 309/1993 rd, s. 60.
[28] Landskapsregeringens framställning nr 17/2010–2011, avsnitt 5.
[29] Konventionen om barnets rättigheter. Bifall 25.3.1991. ÅFS 1991:78.
[30] ECLI:EU:C:2015:709.
[31] Jfr artikel 3.2 och 3.3 i ändringsdirektivet samt detaljmotiveringen till 10 § enligt landskapsregeringens framställning nr 17/2010–2011.
[32] Landskapsregeringens notifiering den 7 januari 2002. Dnr N10/00/1/26.
[33] Se RP 98/2020 rd innehållande förslag till 226 b § i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (FFS 917/2014).
[34] Se dom kommissionen/Tyskland, EU:C:2010:125, punkt 30, och dom kommissionen/Österrike, EU:C:2012:631, punkterna 41 och 43.
[35] Se dom kommissionen/Ungern, punkt 54, ECLI:EU:C:2014:237.
[36] Högsta domstolens utlåtande 11.11.2019, OH2019/227.