Lagförslag 35/2016-2017
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 35/2016-2017 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2017-08-31 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Införande av fiskevårdsavgift
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att en fiskevårdsavgift införs för den som bedriver fiske på Åland och som har fyllt 18 år och inte är bosatt på Åland. Syftet med avgiften är att bidra till finansieringen av en mångsidig fiskevård i landskapet och skapa goda förutsättningar för långsiktigt livkraftiga fiskbestånd. Avgiften införs genom en ändring av landskapslagen om fiske.
INNEHÅLL
1.3. Behov och effekter av fiskevårdsinsatser
1.4. Fiskets ekonomiska betydelse för landskapet
1.5. Fiskevårdens finansiering
3. Landskapsregeringens förslag
4. Konsekvenser av lagförslaget
4.3. Konsekvenser för jämställdheten och barn
Ändring av landskapslagen om fiske i landskapet Åland
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om fiske i landskapet Åland
Allmän motivering
1. Bakgrund
1.1. Allmänt
Åland har en stor resurs i vatten. Landskapets kustvattenyta utgör ca 7 580 km2 vilket är 23 % av Finlands totala kustvattenareal.
I enlighet med landskapslagen om fiske tillkommer fiskerätten, bortsett från vissa undantag, områdets ägare. Vattenägare har även en lagstadgad skyldighet att sköta vården av sina vatten. Samtidigt är fiskbestånden en gemensam resurs och varje fiskevårdsåtgärd är en allmännyttig insats.
Välskötta fiskbestånd är en förutsättning för de näringar som direkt eller indirekt nyttjar fisken som resurs. Det är även en kollektiv nytta som påverkar samhällets attraktionskraft för ålänningarna och besökare. Ålänningarna har lång tradition av aktivt husbehovsfiske och för många ålänningar utgör möjligheterna till fiske ett ovärderligt tillskott i vardagen.
Bestämmelser om fisket i landskapet finns i landskapslagen (1956:39) om fiske i landskapet Åland, landskapsförordningen (1957:35) angående verkställighet och tillämpning av landskapslagen om fiske, landskapslagen (1995:40) om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom Europeiska unionen, landskapsförordningen (1995:51) om register för fiskerinäringen och landskapsförordningen (1995:44) om yrkesfiske.
1.2. Fiskevården i landskapet
1.2.1. Allmänt
Fiskevård bedrivs på myndighetsnivå och av vattenägare och i viss mån även av andra intressenter.
Landskapsregeringens fiskevårdsarbete grundar sig på fakta om de lokala fiskbestånden. Landskapsregeringen utför årligen provfisken i tre olika områden på Åland. Utifrån resultaten av provfisket gör landskapsregeringen upp prognoser för olika bestånd som sedan ligger till grund för den fortsatta förvaltningen.
Landskapsregeringen kan vid behov fatta beslut om regleringsåtgärder som att freda av viss art under en viss tid, höja minimimått för vissa fiskarter eller begränsa användningen av vissa fiskeredskap. Till exempel är gösen fredad under gösens lektid i juni och gäddans minimimått har höjts från 42 cm till 55 cm.
I samarbete med Åbo akademis biologiska station, Husö, pågår ett kontinuerligt arbete med att kartlägga lek- och uppväxtområden. Kartläggningen underlättar landskapsregeringens arbete bland annat i fråga om utlåtande i olika ärenden som berör muddringar och byggande i vatten.
I enlighet med landskapslagstiftningen om fiske ska vattenägaren eller fiskerättsinnehavaren sköta vården av sina fiskevatten. En vattenägare kan fatta beslut om fredning, fångstbegränsning eller andra lokala regleringsåtgärder i fiskevårdshänseende. Det är därför viktigt att landskapsregeringen för en aktiv dialog med fiskelag och –samfälligheter, informerar om fisket, prognoser för bestånden och uppmuntrar till fredning av viktiga områden. I mån av möjlighet erbjuder landskapsregeringen även rådgivning till fiskelag och –samfälligheter. Landskapsregeringen uppmuntrar årligen fiskelagen att på eget initiativ freda delar av sina vatten eller vissa fiskarter för att förbättra reproduktionen. Av sammanlagt ca 100 fiskelag har landskapsregeringen kännedom om att ca 25 procent har infört egna fredningsområden i syfte att skydda gädda och abborre.
1.2.2. Utplantering
Även om det inte stadgas i lag att fiskevård skall omfatta utplanteringar är det ändå denna åtgärd som är den vanligaste förekommande formen av beståndsvård som utförs av fiskelagen och samfälligheterna. Inom landskapet finns en välutvecklad utplanteringsverksamhet med syfte att bidra till att skapa goda förutsättningar för det småskaliga kust- och skärgårdsfisket samt för sportfisket och fisketurismen.
Landskapsregeringen har sedan 1979 med offentliga medel upprätthållit fiskodlingsanläggningen i Guttorp, Sund för produktion av fiskyngel för utplantering. Utplanteringsverksamheten syftar även till att upprätthålla en öringsstam runt Åland samt främja reproduktionen av gädda och sik. Genom utplanteringarna av gädda och sik kan nya lekbestånd av dessa arter etableras.
1.2.3. Övervakning och kontroll
Övervakning och kontroll är en viktig del av ett ändamålsenligt fiskevårdsarbete. Det yrkesmässiga fisket, inklusive fiskhandeln, är i dagsläget föremål för omfattande kontroller i enlighet med EUs regelverk. Landskapsregeringen delvis i samarbete med gränsbevakningen ansvarar för kontrollen av att fisket i landskapet sker i enlighet med bestämmelserna i landskapslagstiftningen om fiske. Dessutom granskar landskapsregeringen att fiskelagens och -fiskesamfälligheternas stadgar är förenliga med bestämmelser i landskapets fiskelagstiftning.
Vattenägarna eller fiskekontrollanter som utsetts av vattenägarna ansvarar för kontrollen av att fiske endast sker på vatten som fiskaren har tillträde till.
1.2.4. Restaureringsåtgärder
Det finns ett växande intresse för restaurering av områden som är viktiga för fisklek. För denna typ av åtgärder finns det stödmöjligheter genom landskapets operativa program som medfinansieras genom Europeiska havs- och fiskerifonden. Även om vattenägare har intresse för denna typ av åtgärder är antalet projekt som genomförs förhållandevis lågt. En åtgärd som vidtagits är att sportfiskeintressenter har etablert öringsyngel i befintliga rinnande vattendrag.
1.3. Behov och effekter av fiskevårdsinsatser
Det långsiktiga målet för fiskevården bör vara att bestånden förvaltas på ett sådant sätt att utplanteringar inte behövs. Förutsättningarna för fiskens naturliga reproduktion har försämrats på grund av eutrofiering, förekomst av säl och skarv samt ingrepp i strandzonen genom utfyllningar och muddringar av stränder olika bebyggelser i vattnet. Detta har medfört att utplanteringar och andra beståndsvårdande insatser har blivit allt viktigare. Utplanteringarna kan även bidra till att förbättra förutsättningarna för den naturliga produktionen vilket kan medföra att nya lokala lekbestånd skapas.
Det åländska öringsbeståndet upprätthålls av utplanteringar. Havsöringen är en för Östersjön naturlig art men på grund av avsaknaden av större rinnande vattendrag på Åland är havsöringens möjligheter till naturlig reproduktion mycket begränsade. Åtgärder har vidtagits för att etablera öringsyngel men de har inte varit tillräckliga för att upprätthålla öringsbestånd. Det är därför ett faktum att förutsättningarna för det åländska turistfisket efter öring kommer att försämras och småningom upphöra om fiskevård i form av utplanteringar upphör. Detta får negativa effekter inom turismbranschen, där turistfisket efter öring är en viktig säsongsförlängare. Även de yrkesfiskare som bedriver ett fiske på öring kommer att förlora denna fiskemöjlighet.
För gäddan är effekterna av utplanteringarna inte lika tydliga och därför betydligt mer svårbedömda. Allmänt kan konstateras att man i princip under alla tider på Åland har arbetat med olika åtgärder för att stärka gäddbeståndet. Under de senaste dryga 20 åren har det skett genom en kontinuerlig utplantering av lokalt producerade nykläckta gäddyngel. Även om effekterna av åtgärderna är svårbedömda kan det konstateras att gäddbeståndet på Åland har varit förvånansvärt bra i jämförelse med exempelvis Sveriges ostkust där man under en längre period har haft uppehåll i utplanteringarna.
Siken är en relativt ny odlingsart på Åland. Orsaken till att man har börjat odla sik för utplantering är sikens ekonomiska värde för det kustnära fisket. När det tidigare traditionella havsfisket av olika orsaker har begränsats eller annars upphört så har det kustnära fisket fått en allt större betydelse för vårt yrkesfiske. Intresset för utplantering av sik är idag stort och växande, varför produktionen stegvis har ökats De märkningsförsök som har gjorts med utplanterad sik visar på goda återfångster så allt tyder på att utplantering av sik fungerar bra. Siken är givetvis inte bara intressant för yrkesfisket utan har av tradition varit en eftertraktad fisk för husbehovsfisket. Numera har även sport- och turistfisket efter sik börjat utvecklas vilket innebär att sikens betydelse för fisketurismen sannolikt kommer att öka i framtiden. Utplanteringarna är viktiga eftersom de områden som tidigare har ansetts vara bra områden för siklek numera är hårt ansatta av säl.
1.4. Fiskets ekonomiska betydelse för landskapet
Välskötta fiskbestånd gynnar de näringar som direkt eller indirekt drar nytta av denna ekosystemtjänst. I första hand främjar detta det yrkesmässiga kustfisket samt fisketurismen.
Det småskaliga kustfisket genererar ca en miljon euro per år i förstahandsvärde. Av detta står siken för en tredje del och abborren är den andra viktigaste arten. Förädlingen av kustfiskets fångster genererar ca tre miljoner euro per år. För det yrkesmässiga småskaliga kustfisket medför välmående bestånd en möjlighet till förbättring av den lokala marknaden och exportmarknaden. Enligt den livsmedelsstrategi som framtagits av primärnäringarna, som även omfattar fiskerinäringen, är målsättning att förbättra lönsamheten för de egna företagen med 20 procent.
Det småskaliga kustfisket är av stor betydelse för utkomstmöjligheterna i skärgården. Av de totalt ca 250 personer som är registrerade som fiskare i landskapsregeringens yrkesfiskarregister är nästan 50 procent boende i skärgården. Fisket är en viktig del av det mångsyssleri som är kännetecknande för utkomsterna i skärgården.
Fisket i landskapet har även indirekta ekonomiska effekterna inom bland annat transport- och restaurangverksamheten.
För fisketurismen är ett bra fiskbestånd en förutsättning för Ålands goda rykte som fiskedestination. Liksom för yrkesfisket är det även för turismfisket viktigt att verksamheterna kan riktas mot flera arter för att inte blir för sårbara.
Antalet turister som besöker Åland per år med fiske som huvudsaklig anledning till sin resa är 20-27 000. Den uppskattade turismintäkten som dessa besökare genererar är ca 11 miljoner euro per år. Som jämförelse kan nämnas att fisketurismen idag är större än golfturismen.
1.5. Fiskevårdens finansiering
1.5.1. Fiskevårdens finansiering på Åland idag
Den fiskevård som landskapsregeringen bedriver finansieras genom medel i landskapets årliga budget.
De budgeterade utgifterna för landskapets fiskevård har under åren 2007-2014 i medeltal varit ca 440 000 euro, varav merparten används för driften av landskapets fiskodlingsanstalt. Från och med år 2015 då förvaltningen av landskapets fastigheter överfördes till landskapets fastighetsverk tillkommer en internhyra som i 2017 års budget är 301 000 euro.
Fiskelagen finansierar sina fiskevårdsinsatser främst genom inkomster från försäljning av fiskekort. Fåtalet fiskelag driver fiskevårdsprojekt som har finansierats genom det operativa programmet för fiskerinäringen vilket Europeiska unionen delfinansierar.
1.5.2. Finansiering av fiskevården i närregionerna
Fiskevården i våra närregioner Finland, Danmark, Norge och Estland finansieras till en stor del med fiskevårdsavgifter i. I Finland betalar alla 18-64-åringar som fiskar en fiskevårdsavgift. Sverige har ännu ingen fiskevårdsavgift men frågan har varit aktuell länge och ett flertal utredningar har gjorts om införandet av en avgift.
1.5.3. Finansieringen av fiskevården i framtiden
1.5.3.1. Ökade försäljningsintäkter från försäljning av fiskyngel
Höjda priser
De fiskelag som årligen köper yngel för utplantering avsätter en varierande andel av fiskelagets inkomster för detta ändamål. Generellt är dock fiskelagens betalningsförmåga begränsad. I sammanhanget är det även viktigt att komma ihåg att all utplantering av yngel är en allmännyttig samhällsåtgärd eftersom fiskynglen inte stannar inom det egna vattenområdet. Det är därför inte möjligt att sälja ynglen med vinstsyfte eller ens till självkostnadspris. Det har bedömts rimligt att priserna på yngel skulle kunna höjas med maximalt 20 procent till år 2020, med bibehållna beställningar. Detta innebär att inkomsterna från yngelförsäljningen skulle kunna höjas från nuvarande 65 000 euro (exkl. moms) till ca 80 000 euro.
Försäljning av yngel till landskapets fastighetsverk
Sedan förvaltningen av landskapets fastigheter överfördes till landskapets fastighetsverk är det fastighetsverket som ansvarar för förvaltningen av landskapets vatten. Det är därför rimligt att fastighetsverket till följd av detta förvaltningsansvar skulle ansvara för de utplanteringar i allmännyttigt ändamål som landskapsregeringen sedan länge har utfört. I praktiken innebär detta att fastighetsverket skulle köpa yngel för utplantering till ett belopp om 30-40 000 euro.
Ökad efterfrågan och försäljning av sättfisk till den kommersiella odlingen
Fiskelagens intresse för utplantering av gäddyngel har alltid varit stort men det finns även ett ökat intresse för utplantering av både sik och öring. Anläggningen i Guttorp drivs till full kapacitet, men med en viss omplanering i produktionen kunde även en viss utökad efterfrågan tillgodoses. Den inkomstökning som detta alternativ på sikt skulle kunna generera är svår att uppskatta eftersom det är oklart i vilken takt efterfrågan kunde öka. Det måste även beaktas att man vid odling av fisk arbetar med ett ytterst känsligt material som lätt påverkas av yttre faktorer och att man därför inte kan garantera en årlig produktion som intäktskraven förutsätter.
För att underlätta etableringen av ytterligare en odlingsart inom den kommersiella odlingen har landskapsregeringen i enlighet med budgetbeslut bjudit ut havsöringsyngel till de åländska matfiskodlarna. Erfarenheterna av öringsodling är positiva och det finns en fortsatt efterfrågan. Hittills har landskapsregeringen sålt ca 20 000 fiskyngel per år men produktionen på Guttorp omplaneras kan försäljningen dubbleras vilket uppskattningsvis kan generera ca 35-40 000 euro.
Försäljning av yngel utanför Åland
Det finns intresse både från Åboland och Stockholmstrakten att köpa yngel från Guttorp. Denna möjlighet existerar inte i nuläget eftersom fisksjukdomen VHS (Viral Hemorrhagisk Septikemi) har förekommit på Åland. EU-kommissionen har godkänt ett utrotningsprogram för sjukdomen på Åland och landskapsregeringen arbetar förnärvarande tillsammans med ÅMHM och fiskodlingsföretagen för att verkställa utrotningen. Varje odlingsenhet som har positiv status beträffande VHS (de odlingar där VHS någon gång har påträffats) måste saneras enligt uppställda bestämmelser och hållas tom under en viss tid. Efter att saneringen är genomförd återstår en uppföljningsfas som varar fyra år.
För att snabbare möjliggöra en försäljning av yngel från Guttorp till Sverige och Finland har landskapsregeringen inlett ett arbete med att försöka få Guttorp klassificerat som en VHS-fri zon. Oklarheter råder kring denna möjlighet och de är inte sannolikt att detta kan göras skyndsamt.
I sammanhanget bör det även beaktas att stora mängder yngel inte skulle kunna säljas bort från Åland utan att det inverkar negativt på den mängd yngel som återstår för utplantering i åländska vatten.
1.5.3.2. Ett avgiftsystem för fiskevård
Det finns två möjligheter för ett avgiftssystem för fiskevården; ett lagstadgat avgiftssystem eller ett system med frivillig avgift.
En lagstadgad fiskevårdsavgift
Syftet med en lagstadgad fiskevårdsavgift är att garantera finansieringen av en mångsidig fiskevård där de intressenter som nyttjar fiskresursen i högre grad är med och bekostar fiskevården.
En lagstadgad fiskevårdsavgift kan införas genom att det i landskapslagen om fiske införs bestämmelser om avgiften. Avgiften skulle inte vara kopplad till vattenägande utan till nyttjandet av resursen. Utgångspunkten skulle vara att alla som är över 18 år och bedriver fiske skulle betala fiskevårdsavgiften.
Inkomsterna från ett system med en lagstadgad fiskevårdsavgift är beroende av hur systemet utformas.
En frivillig fiskevårdsavgift
En frivillig fiskevårdsavgift kan uppbäras av fiskelagen i samband med fiskekortförsäljningen eller av reseförsäljare i samband med att turister bokar sin resa.
En fiskevårdsavgift som skulle lösas av fiskelagen i samband med fiskekortsförsäljningen har konstaterats bli mycket svår att administrera och kanalisera till mottagaren. Fiskelagen skulle vara tvungna att skilja på avgifterna från fiskekortsförsäljningen och fiskevårdsavgiften. I de fall kunden köper fiskekort från fler än ett fiskekortsområde kan denne då bli tvungen att lösa fiskevårdsavgift flera gånger. Om fiskelagen ansvarade för uppbörden av avgiften medför det att de som inte behöver köpa fiskekort för att fiska inte heller skulle behöva betala någon avgift.
Möjligheten att uppskatta vilka inkomster som skulle genereras bedöms som osäkra. Fiskelag, samfälligheter och reseförsäljare utgör juridiska personer som väljer att avsätta sina inkomster för de ändamål de själva bestämmer. Eftersom systemet skulle grundas på frivillighet finns heller inga garantier för att dessa kanaliserar inkomsterna från fiskevårdsavgift oavkortat till landskapsregeringen. Frivilligheten medför också att uppföljning och granskning blir svårt och att det heller inte bli fråga om någon kontrollfunktion i systemet.
1.5.4. Rapport om finansiering av fiskevården i framtiden
I landskapets första tilläggsbudget år 2016 konstaterade landskapsregeringen att landskapet inte ska ha det huvudsakliga ansvaret för att finansiera produktionen av fiskyngel för utplantering. En arbetsgrupp bestående av politiker, tjänstemän och representanter för intresseorganisationer tillsattes för att göra upp en plan för hur inkomstnivån vid Guttorp skulle kunna höjas från dagens ca 50 000 euro till 500 000 euro. Arbetsgruppen lämnade sin slutrapport under hösten 2016.
Av rapporten framkommer att arbetsgruppen ansåg att ett ändamålsenligt fiskevårdsarbete måste göras utgående från ett brett perspektiv. Arbetsgruppen konstaterade att trots att uppdraget i budgeten specifikt rör verksamheten vid Guttorp är det nödvändigt att betrakta frågan som en del av det helhetsmässiga fiskevårdsarbete som behövs och att skapa förutsättningar för en hållbar finansiering av fiskevården i sin helhet. Med en långsiktigt stabil finansieringslösning kan verksamheten utvecklas till att bli det centrum för fiskevård som efterfrågas av de åländska intressenterna.
Arbetsgruppen slutsatser sammanfattades i följande sex punkter:
1) Utan fortsatta kontinuerliga yngelutplanteringar minskar man medvetet de närings- och inkomstmässiga utvecklingsmöjligheterna av yrkesfisket och fisketurismen.
2) Utplanteringsverksamheten i landskapet behövs och fyller ett viktigt syfte.
3) Inkomsterna från försäljningen av yngel kan ökas något men inkomsterna är trots det inte tillräckliga för att finansiera verksamheten som helhet.
4) En frivillig avgift kräver mycket av frivilliga aktörer, ger inte samma kontrollmöjligheter och blir inkomstmässigt mer oförutsägbar.
5) Ett avgiftsalternativ där endast turisterna betalar ses inte av turismnäringen som ett realistiskt alternativ.
6) För att nå den efterfrågade inkomsten (500 000 euro) och långsiktigt trygga en hållbar fiskevård krävs ett avgiftssystem där de som nyttjar fiskresursen bekostar vården. En lagstadgad avgift som omfattar alla som fiskar, skulle på Åland i likhet med flera av länderna i vår närregion, vara ett alternativ för att trygga en hållbar fiskevård.
2. Lagstiftningsbehörighet
Åland har enligt 17 § 10 och16 punkterna i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i frågor som gäller natur och miljövård, fiske och styrning av fiskerinäringen.
3. Landskapsregeringens förslag
Landskapsregeringen föreslår i enlighet med landskapets budget för år 2017 att en skälig fiskevårdsavgift införs för att täcka en del av kostnaderna för landskapets fiskevård. Målsättningen är att intäkterna genom fiskevårdsavgiften och försäljningen av yngel ska uppgå till 500 000 euro per år.
Landskapsregeringen konstaterar att de bofasta ålänningarna finansierar en stor det av kostnaderna för landskapets fiskevård över skattesedeln. Fiskevårdsavgiften förslås därför inte omfatta den som har sin hemort på Åland utan endast gästande turister som bedriver fiske och eventuellt andra grupper som nyttjar fiskresursen i kommersiellt syfte.
Avgiften föreslås inte omfatta den som är under 18 år och inte heller traditionellt mete. Avgiften föreslås vara 20 euro per år men det föreslås även finnas en möjlighet att lösa ett dagskort för 10 euro per dag. Landskapsregeringen ska ansvara för uppbärandet av avgiften, med möjlighet att anlita en extern part för detta för att minska administrationen.
Kontroll och övervakning av avgiften ska skötas av landskapsregeringen. Landskapsregeringen kan för kontrollen, efter överenskommelse, begära handräckning av gränsbevakningen i enlighet med Republikens presidents förordning (2017:58) om gränsbevakningsväsendets uppgifter i landskapet Åland. Även fiskelag och andra försäljare av fiskekort kan i samband med försäljning av lokala fiskekort kontrollera att köpare av fiskekort har löst fiskevårdsavgift.
Påföljden för den som inte har betalat avgiften föreslås vara en ordningsbot om 70 euro.
Landskapsregeringen föreslår även en ändring av 2 § så att alla oavsett hemort har rätt att bedriva handredskapsfiske inom allmänt vattenområde. Enligt gällande lag har endast alla medborgare i de nordiska länderna rätt att bedriva husbehovs- och fritidsfiske inom allmänt vatten.
4. Konsekvenser av lagförslaget
4.1. Ekonomiska konsekvenser
ÅSUB har i utredningen Turismens samhällsekonomiska betydelse 2013 uppskattat antalet sportfiskare till 20 - 27 000 per år. Detta antal innefattar endast de turister som har angett fiske som den huvudsakliga anledningen till resan.
I tabellen nedan uppskattas inkomsterna från fiskevårdsavgiften utgående från ett antagande om ca 20 000 fisketurister per år och om att antalet turister som betalar fiskevårdsavgiften ökar varefter kännedomen om systemet ökar.
|
| 2018 | 2019 | 2020 |
| Andel som betalar avgiften |
75 % |
90 % |
100 % |
| Antal betalande | 15 000 | 18 000 | 20 000 |
| Avgift | 20 | 20 | 20 |
| Inkomst | 300 000 | 360 000 | 400 000 |
| Kostnader för administration och övervakning |
46 000 |
53 200 |
58 000 |
| Netto inkomst | 254 000 | 306 800 | 340 000 |
Enligt ÅSUBs statistik är det ca 193 000 personer som årligen bor på Åland, antingen på hotell, gästhem, stugor eller på camping. Om man tar bort de som besöker Åland huvudsakligen för fiske återstår ca 173 000 personer.
Det är svårt att uppskatta hur många av övriga turister än uttryckliga fisketurister som skulle välja att fiska under sin vistelse på Åland och betala fiskevårdsavgift. I tabellen nedan anges inkomsterna från fiskevårdsavgiften utgående från antagandet att 2, 4 respektive 6 % av alla besökande väljer att fiska en dag.
| Antal besökande | 173 000 | 173 000 | 173 000 |
| Andel som betalar avgiften | 2 % | 4 % | 6 % |
| Antal betalande | 3 469 | 6 920 | 10 380 |
| Avgift | 10 | 10 | 10 |
| Inkomst | 34 600 | 69 200 | 103 800 |
| Kostnader för administration och övervakning |
14 152 |
18 304 |
22 456 |
| Netto inkomst | 20 448 | 50 896 | 81 344 |
Tillsamman med den planerade utveckling av inkomsterna från försäljning av fiskyngel till fiskelag skulle ett system med en fiskevårdsavgift uppfylla målsättningen om en inkomst på ca 500 000 euro.
Välmående fiskbestånd är en grundförutsättning för de näringar som är direkt eller indirekt beroende av fisken som resurs. En långsiktigt stabil finansiering av fiskevården tryggar dessa verksamheters fortlevnad. En lagstadgad fiskevårdsavgift kan även medföra förbättrad kontroll och övervakning.
För de turister som besöker Åland med fiske som resans huvudsakliga syfte bedöms en fiskevårdsavgift på 20 euro vara rimlig. Då detta är en årsavgift kan den som har betalat avgiften fiska på Åland vid flera tillfällen under året. För att inte i för hög grad belasta de som besöker Åland av andra huvudanledningar än fiske, men som ändå vill ut på en fisketur, föreslår landskapsregeringen även en dygnsavgift på 10 euro samt att traditionellt mete undantas från avgiftssystemet.
4.2. Konsekvenser för miljön
Syftet med systemet med en fiskevårdsavgift är att skapa en långsiktigt hållbar finansiering av fiskevården inom landskapet. Detta är en förutsättning för livskraftiga fiskbestånd och biologisk mångfald. Under förutsättning att införandet av en fiskevårdsavgift genererar de kalkylerade inkomsterna och att den storskaliga utplanteringsverksamheten fortsättningsvis kan finnas kvar på Åland är lagförslagets konsekvenser för miljön endast positiva.
Avgiftssystemet ska på sikt även kunna bidra till finansieringen av en breddad och mera heltäckande fiskevård vilket medför positiva effekter på miljön.
4.3. Konsekvenser för jämställdheten och barn
Förslaget har inga kända konsekvenser för jämställdheten.
Förslaget påverkar eller begränsar inte barns möjlighet att utöva fiske eftersom fiskevårdsavgiften inte ska bäras upp av den som är under 18 år.
Detaljmotivering
Ändring av landskapslagen om fiske i landskapet Åland
2 §. Paragrafen föreslås ändrat så att begreppet stadigvarande bosatt ersatts med hemort.
Paragrafen föreslås även ändrad så att alla oavsett hemort har rätt att bedriva handredskapsfiske inom allmänt vattenområde. Med handredskapsfiske avses allt mete, fiske med spö, pilfiske samt trolling. Enligt gällande lag har alla medborgare i de nordiska länderna rätt att bedriva husbehovs- och fritidsfiske inom allmänt vatten. Rätten att bedriva handredskapsfiske på allmänt vatten gäller endast själva rätten att ha tillträde till vattnet för att bedriva fiske. De föreslagna bestämmelserna om fiskevårdsavgiften ska tillämpas även på denna typ av fiske.
6a kap. Finansiering av fiskevården
74a §. Fiskevårdsavgift. Den föreslagna avgiften föreslås gälla den som fyllt 18 år och som inte har sin hemkommun på Åland. Hemkommunen bestäms i enlighet med lagen (FFS 1994/201) om hemkommun så att en persons hemkommun är den kommun där han bor. Om en person har flera bostäder eller saknar bostad, är hans eller hennes hemkommun den kommun som han eller hon på grund av sina familjeförhållanden, sin utkomst eller andra motsvarande omständigheter själv anser som sin hemkommun och till vilken han eller hon med hänsyn till detta har den fastaste anknytningen.
Såsom landskapsregeringen konstaterar i den allmänna motiveringen deltar den som har som hemort på Åland i kostnaderna för landskapets fiskevård genom att betala skatt i landskapet eftersom fiskevården i sin helhet betalas med offentliga medel i dag. Landskapsregeringen anser det motiverat att även de gästande turister som bedriver fiske och därmed utnyttjar landskapets fiskeresurser bidrar till kostnaderna för fiskevården på Åland.
Avgiften föreslås vara 20 euro per år. För den som endast avser att fiska en dag finns möjligheten att lösa betala en dagsavgift om 10 euro.
Mete föreslås undantaget från fiske som innebär skyldighet att betala fiskevårdsavgift. Mete finns definierat i 2 § i förordningen angående verkställighet och tillämpning av landskapslagen om fiske så att spöet eller reven ska befinna sig i eller inom räckhåll för den metandes hand och agnet får inte vara pilk, drag, fluga eller annat konstgjort bete.
Ett av syftena med att erbjuda en endagsavgift om 10 euro samt att undanta mete från skyldigheten att betala fiskevårdsavgift är att möjligheten till en fiskeupplevelse under besöket på Åland inte ska bli oskäligt dyr för en barnfamilj.
74b §. Bevis över betald fiskevårdsavgift. I lagen föreslås en bestämmelse om att ett kvitto över betald fiskevårdsavgift alltid ska kunna visas upp. Landskapsregeringen föreslås få rätt att utfärda närmare bestämmelser om kvittot och avsikten är att kvittot ska finnas i elektronisk form med möjlighet att visa upp i en smartmobil.
74c §. Insamling av avgifter. Landskapsregeringens ska ansvara för insamlandet av fiskevårdsavgifter men föreslås ha rätt att anlita externa serviceproducenter för själva verkställigheten. Genom en enkel teknisk lösning kan en så kallad micro-butik skapas till exempel på landskapsregeringens hemsida. Detta skulle minimera de administrativa kostnaderna för uppbörden av avgiften. För en sådan lösning skulle landskapsregeringen betala en serviceavgift till systemleverantören.
74d §. Användning av avgiftsmedel. För att trygga att de medel som inflyter av fiskevårdsavgiften verkligen används för fiskevård föreslås att det i lagen uttryckligen bestäms vad medlen ska användas till. De ändamål som föreslås angivna i lagen är landskapsregeringens kostnader för fiskevård (utplantering och åtgärder för att gynna reproduktion), understöd till fiskelag och andra intressenter för fiskevårdande åtgärder, kostnader i anslutning till den administration som krävs för att uppbära avgiften samt kontroll och övervakning av fisket på Åland.
74e §. Reservering av anslag i budgeten. Landskapsregeringen föreslår att ett anslag ska tas upp i budgeten för de åtgärder som avgiftsmedlen enligt 74d § ska användas för. Beloppet ska motsvara beloppet av de fiskevårdsavgifter som kommit in enligt landskapets senast fastställda bokslut.
74f §. Förseelse som gäller fiskeavgift. Landskapsregeringen föreslår ett ordningsbotförfarande för den som inte betalat fiskevårdsavgiften eller inte har med ett bevis över betald fiskevårdsavgift. Ordningsbotens belopp föreslås vara 70 euro.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om fiske i landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 2 § 1 mom. landskapslagen (1956:39) om fiske i landskapet Åland samt
fogas till lagen ett nytt 6a kap. och nya 74a-f §§ som följer:
2 §
Inom allmänt vattenområde i landskapet har den som har sin hemkommun i landskapet rätt att fiska, om inte annat bestäms i 2 mom. Oberoende av hemort har var och en rätt att bedriva handredskapsfiske, med beaktande av bestämmelserna i 6a kap. Med handredskapsfiske avses allt mete, fiske med spö, pilfiske samt trolling.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
6a kap.
Finansiering av fiskevården
74 a §
Fiskevårdsavgift
Den som bedriver annat fiske än mete och som har fyllt 18 år och inte har sin hemkommun på Åland ska betala en fiskevårdsavgift till landskapet.
Fiskevårdsavgiften är 20 euro för ett kalenderår och 10 euro för en dag. Landskapsregeringen kan i landskapsförordning besluta om indexjustering av avgiften.
74b §
Bevis över betald fiskevårdsavgift
Ett kvitto över att fiskevårdsavgiften har betalats ska medföras vid fiske och på begäran visas upp som bevis över betald avgift. Landskapsregeringen beslutar om kvittot och dess innehåll och eventuella andra godkända bevis för att fiskevårdsavgiften är betald.
74c §
Insamling av avgifter
Fiskevårdsavgifterna samlas in av landskapsregeringen.
Landskapsregeringen kan avtala med en extern serviceproducent om mottagande av fiskevårdsavgifter. Landskapsregeringen ska avtala med serviceproducenten om uppdragets innehåll, redovisning av avgifterna och annat som är nödvändigt för att sköta uppdraget. Landskapsregeringen ska också avtala om en skälig serviceavgift för skötseln av uppdraget. Landskapsregeringen utövar tillsyn över serviceproducentens verksamhet.
74d §
Användning av avgiftsmedlen
De medel som kommit in i form av fiskevårdsavgifter ska användas till
1) landskapsregeringens kostnader för fiskevård,
2) understöd till fiskelag och andra sammanslutningar för fiskevårdande åtgärder,
3) kostnader för administration och insamling av fiskevårdsavgiften,
4) kostnader för kontroll av betalningen av fiskevårdsavgiften samt
5) kostnader för övervakning av fisket på Åland.
74e §
Reservering av anslag i budgeten
I landskapets budget ska årligen tas upp ett anslag för de kostnader avgiftsmedlen enligt 74 d § ska användas för. Anslaget ska motsvara beloppet av de fiskeavgifter som kommit in enligt landskapets senast fastställda bokslut.
74f §
Förseelse som gäller fiskeavgift
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet fiskar utan att ha betalat sådan fiskevårdsavgift som avses i 74 a § föreläggs en ordningsbot på 70 euro. Också den som uppsåtligen eller av oaktsamhet fiskar utan att medföra bevis över betald fiskevårdsavgift föreläggs en ordningsbot på 70 euro, om han eller hon inte inom sju dygn uppvisar beviset för polisen.
Denna lag träder i kraft den
| Mariehamn den 31 augusti 2017 | |
|
L a n t r å d |
Katrin Sjögren |
|
Föredragande minister |
Camilla Gunell |
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 35/2016-2017