Lagförslag 7/2024-2025

		LAGFÖRSLAG nr 7/2024-2025
		Datum
		2024-11-21
	Till Ålands lagting

Tillägg i landskapslagen om finansiering av landsbygdsnäringar gällande social villkorlighet

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att tillägg görs i landskapslagen om finansiering av landsbygdsnäringar till följd av att social villkorlighet från och med den 1 januari 2025 införs som ett krav för erhållande av areal- och djurbaserade stöd som helt eller delvis finansieras av Europeiska unionen. Dessutom föreslås ett tillägg till bestämmelserna om tillsynspåföljder i anslutning till jordbruksrådgivningstjänster.

     Avsikten är att de förslagna lagändringarna ska träda i kraft så snart som möjligt. Med beaktande av att lagförslaget innehåller hänvisningar till lagstiftning inom rikets lagstiftningsbehörighet som förväntas träda i kraft den 1 januari 2025 behöver dock ikraftträdandet av rikslagstiftningen inväntas innan lagförslaget slutbehandlas.

 

__________________

 

 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Bakgrund. 3

1.1 Social villkorlighet och miljöersättning, ersättning för ekologisk produktion, kompensationsersättning och ersättning för djurens välbefinnande. 3

1.2 EU-och nationell lagstiftning om social villkorlighet 4

1.3 Nya bestämmelser i rikslagstiftningen om social villkorlighet 5

1.4 Behov av bestämmelser om social villkorlighet i landskapslagstiftningen. 6

2. Landskapsregeringens överväganden och förslag. 6

3. Lagstiftningsbehörighet 7

4. Förslaget konsekvenser 7

5. Ärendets beredning. 8

Detaljmotivering. 8

Ändring av landskapslagen om finansiering av landsbygdsnäringar 8

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om finansiering av landsbygdsnäringar 11

Parallelltexter 13

 

 

Allmän motivering

 

 

1. Bakgrund

 

1.1 Social villkorlighet och miljöersättning, ersättning för ekologisk produktion, kompensationsersättning och ersättning för djurens välbefinnande

 

Under pågående finansieringsperiod genomförs EU:s gemensamma jordbrukspolitik genom ett flertal Europaparlamentets och rådets förordningar, kommissionens delegerade förordningar och kommissionens genomförandeförordningar utgående från vilka varje medlemsstat har utarbetat en nationell strategisk plan för den gemensamma jordbrukspolitiken 2023–2027, nedan den strategiska planen. Den strategiska planen innehåller de åtgärder som omfattas av direktstöd till jordbruket och de sektoråtgärder som finansieras med medel ur garantifonden för jordbruket, nedan EGJF, samt de åtgärder för lantbruksutveckling som finansieras med medel ur Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, nedan Ejflu. Den strategiska planen har utarbetats utgående från Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115[1], nedan förordningen om strategiska planer som är en av de centrala förordningarna vid genomförandet av EU:s gemensamma jordbrukspolitik.

     Enligt förordningen om strategiska planer kan en medlemsstat ha endast en strategisk plan. På grund av detta ingår Åland i Finlands strategiska plan, där bland annat beskrivningar av de stöd- och ersättningssystem som är i bruk på Åland under finansieringsperioden 2023–2027 och som omfattas av den åländska lagstiftningsbehörigheten finns. Finlands strategiska plan för den gemensamma jordbrukspolitiken för perioden 2023–2027 godkändes av kommissionen den 31 augusti 2022[2]. Den gällande strategiska planen finns på webbplatsen landsbygd.fi[3].

     Enligt artikel 14 i förordningen om strategiska planer ska medlemsstaterna i sina strategiska GJP-planer ange att jordbrukare och andra stödmottagare som tar emot direktstöd enligt förordningens kapitel II (interventionsformer i form av direktstöd) eller årliga utbetalningar i enlighet med förordningens artiklar 70, 71 och 72 (miljöersättning, ersättning för ekologisk produktion, kompensationsersättning och ersättning för djurens välbefinnande) senast från och med den 1 januari 2025 åläggas administrativa sanktioner om de inte uppfyller de krav gällande tillämpliga arbets- och anställningsvillkor eller arbetsgivarskyldigheter som följer av de rättsakter som avses i förordningens bilaga IV, nedan social villkorlighet.

     Bakgrunden till den sociala villkorligheten är särskilt den oro som uppstod i olika delar av Europa under coronapandemin om hur lantarbetare behandlas. På grund av detta infördes för första gången den sociala dimensionen också i EU:s jordbrukspolitik. På EU-nivå är syftet med den sociala dimensionen bland annat att utveckla lantarbetarnas arbetsvillkor och främja utvecklingen av ett socialt hållbart jordbruk på ett sådant sätt att stödmottagarnas medvetenhet om frågor som rör anställningsavtal och anställningstrygghet och de grundläggande krav som ska följas beträffande dem ökar.

     I samband med beredningen av den strategiska planen år 2022 beslöt man i Finland att den sociala villkorligheten som avses i artikel 14 i förordningen om strategiska planer tas i bruks först efter den tillåtna övergångsperioden, som utsträcker sig t.o.m. den 31 december 2024. Finland lämnade den 26 juni 2024 in ett förslag till ändring av den strategiska planen till Europeiska kommissionen. I ändringen ingick också en beskrivning av den helhet av social villkorlighet som implementeras i Finland från och med början av år 2025. Kommissionen godkände Finlands förslag den 10 oktober 2024[4].

     Medlemsstaterna har dock i enlighet med artikel 15.4 i förordningen om strategiska planer varit tvungna att inkludera den sociala villkorligheten (anställningsvillkor, arbetsgivares skyldigheter, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och socialt stöd i jordbrukssamhällen) i sina jordbruksrådgivningstjänster redan från början av år 2023.

 

1.2 EU-och nationell lagstiftning om social villkorlighet

 

De EU-direktiv som utgör grunden för social villkorlighet anges i bilaga IV i förordningen om strategiska planer. Hit hör:

·         Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1152 av den 20 juni 2019 om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen (artiklarna 3, 4, 5, 6, 8 10 och 13).

·         Rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (artiklarna 5–12).

·         Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/104/EG av den 16 september 2009 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av arbetsutrustning i arbetet (artiklarna 3–9).

     Enligt 27 § 21 punkten i självstyrelselagen hör arbetsrätt med undantag för tjänstekollektivavtal för landskaps- och kommunalanställda till rikets lagstiftningsbehörighet. Substanslagstiftning som utgör den sociala villkorligheten hör således till rikets lagstiftnings- och förvaltningsbehörighet. Hit hör:

·         Arbetarskyddslagen (FFS 738/2002),

·         Arbetsavtalslagen (FFS 55/2001),

·         Arbetstidslagen (FFS 872/2019),

·         Lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (FFS 459/2015) och

·         Lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen (FFS 44/2006).

     Enligt artikel 87.1 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2116 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av förordning (EU) nr 1306/2013, nedan den horisontella förordningen, ska medlemsstaterna använda sina tillämpliga kontroll- och tillsynssystem på området social- och arbetslagstiftning och tillämpliga arbetsnormer för att säkerställa att stödmottagarna fullgör de skyldigheter som anges i bilaga IV till förordningen om strategiska planer. Således ankommer tillsynsuppgiften när det gäller kraven i fråga om social villkorlighet också på Åland på regionförvaltningsverkens arbetarskyddsmyndigheter i enlighet med lagen om regionförvaltningsverken (FFS 896/2009).

     Enligt 1 § 1 punkten i social- och hälsovårdsministeriets förordning om verksamhetsområdena för vissa regionförvaltningsverks ansvarsområde för arbetarskyddet (FFS 930/2009) ska verksamhetsområdet för Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland omfatta även Åland vid skötseln av de uppgifter som hör till regionförvaltningsverkets ansvarsområde för arbetarskyddet.

 

1.3 Nya bestämmelser i rikslagstiftningen om social villkorlighet

 

I samband med att den sociala villkorligheten tas i bruk i Finland föreslås i riket i RP 164/2024 rd att en ny 26 a § införs i lagen om verkställighet av vissa av Europeiska unionens jordbruksstöd och vissa nationella jordbruksstöd (FFS 1334/2022), nedan rikets verkställighetslag. Enligt det föreslagna 2 mom. i den nya 26 a § ska regionförvaltningsverket till den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen och Statens ämbetsverk på Åland årligen lämna uppgifter om verkställbara beslut som meddelats i samband med tillsynen. Till denna del bygger förslaget på artikel 88.1 i den horisontella förordningen. Enligt artikel 88.1 i den horisontella förordningen ska de uppgifter som lämnas om verkställbara beslut omfatta en bedömning och klassificering av den berörda bristande efterlevnadens allvar, omfattning, varaktighet eller upprepning och av huruvida den varit avsiktlig.

     Enligt förslaget ska närings-, trafik- och miljöcentralerna och på Åland Statens ämbetsverk fortfarande samordna tillsynspåföljder också i fråga om social villkorlighet. Närings-, trafik- och miljöcentralerna samt Statens ämbetsverk på Åland har ålagts uppgifter som utbetalande organ, särskilt i fråga om tillsynen över jordbruksstöden, och deras uppgifter omfattar för närvarande också att med stöd av 26 § i rikets verkställighetslag samordna tillsynspåföljder i fråga om villkorlighet. Det är därför motiverat att regionförvaltningsverken ska lämna uppgifter om arbetarskyddstillsynens verkställbara beslut till närings-, trafik- och miljöcentralerna och Statens ämbetsverk på Åland samt att dessa ska fungera som samordnare av tillsynspåföljder.

     Närings-, miljö- och trafikcentralerna och Statens ämbetsverk på Åland ska föra in påföljderna för försummelse att iaktta kraven i fråga om social villkorlighet i informationssystemet för det behöriga utbetalande organet. Uppgifterna bör lämnas senast vid utgången av januari det kalenderår som följer på det år då det verkställbara beslutet fattades, så att påföljderna hinner och kan utvidgas till att omfatta stödansökningar som lämnats in under det föregående kalenderåret (stödåret) och stödbeslut som gäller dessa ansökningar.

     Enligt de föreslagna ändringarna i rikets verkställighetslag och Europeiska unionens lagstiftning ska tillsynen över att kraven i fråga om social villkorlighet ske i samband med de arbetarskyddsinspektioner som redan i dagsläget kan göras hos stödsökandena. Regionförvaltningsverken får lika som för närvarande självständigt besluta hos vilka stödsökande arbetarskyddsinspektionerna utförs. Under de senaste åren har i genomsnitt 200–300 arbetarskyddsinspektioner utförts årligen hos jordbruksföretag i Finland (RP 164/2024 rd s. 8).

     EU-bestämmelserna om social villkorlighet och de finländska nationella genomförandebestämmelserna föreslås i rikslagstiftningen tas in i en ny bilaga 4 i statsrådets förordning om de föreskriva verksamhetskrav och krav på social villkorlighet som ingår i villkorligheten för Europeiska unionens stöd till jordbrukare samt om tillsynen över att verksamhetskraven, kraven på social villkorlighet och kraven på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden iakttas (FFS 65/2003). Avsikten är att tillägget i riksförordningen ska träda i kraft den 1 januari 2025.

 

1.4 Behov av bestämmelser om social villkorlighet i landskapslagstiftningen

 

De lagstiftningsområden som utgör grunden för den sociala villkorligheten faller som ovan konstaterats inte under den åländska lagstiftnings- eller förvaltningsbehörigheten. Trots detta behöver landskapslagen om finansiering av landsbygdsnäringar kompletteras så att den sociala villkorligheten utgör ett villkor för att erhålla de djur- och arealbaserade ersättningar för lantbruksutveckling som finansieras med medel ur Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och som hör till den åländska behörigheten. Hit hör miljöersättning, ersättning för ekologisk produktion och ersättning för djurens välbefinnande enligt artikel 70 och kompensationsersättning enligt artikel 72 i förordningen om strategiska planer.

     Landskapslagen om finansiering av landsbygdsnäringar behöver dessutom kompletteras med bestämmelser om sänkning av och påföljder för nämnda ersättningar och om påföljdernas beräkningsföljd om stödmottagaren försummar att iaktta kraven i den sociala villkorligheten. Beräkningen sker i det integrerade administrations- och kontrollsystem (stödtillämpningen) som används för förvaltningen av EU:s och nationella djur- och arealbaserade stöd i Finland och i vilken också djur- och arealbaserade ersättningar ingår.

     Gällande vilken lagstiftning som ingår i den sociala villkorligheten är avsikten att i rikslagstiftningen ta in en ny bilaga 4 i statsrådets förordning om de föreskriva verksamhetskrav och krav på social villkorlighet som ingår i villkorligheten för Europeiska unionens stöd till jordbrukare samt om tillsynen över att verksamhetskraven, kraven på social villkorlighet och kraven på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden iakttas (FFS 65/2003). I bilagan listas EU-bestämmelserna om social villkorlighet och de finländska nationella genomförandebestämmelserna. Avsikten är att tillägget i riksförordningen ska träda i kraft den 1 januari 2025. En hänvisning till dessa bestämmelser behöver tas in i landskapslagen om finansiering av landsbygdsnäringar.

     Med beaktande av att rättsområdet utgör riksbehörighet behöver bestämmelserna i riksförordningen träda i kraft innan ändringen i landskapslagen om finansiering av landsbygdsnäringar kan slutbehandlas av lagtinget. I annat fall utgör den föreslagna hänvisningen till riksförordningen lagstiftningsmässigt en behörighetsöverskridning. Landskapsregeringen avser att följa med eventuella förändringar i den föreslagna riksförordningen och meddela lagtinget om eventuella ändringar som behöver göras i lagförslaget under behandlingen i lagtinget.

 

2. Landskapsregeringens överväganden och förslag

 

Landskapsregeringen föreslår att tillägg görs i landskapslagen om finansiering av landsbygdsnäringar. Tilläggen rör krav på social villkorlighet för att erhålla de djur- och arealbaserade ersättningarna miljöersättning, ersättning för ekologisk produktion, ersättning för djurens välbefinnande och kompensationsersättning. Dessutom föreslås ett tillägg till bestämmelserna om tillsynspåföljder i fråga om jordbruksrådgivningstjänster.

     Kraven på social villkorlighet börjar i enlighet med den strategiska planen att tillämpas från och med den 1 januari 2025. Lagändringarna behöver således träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för lagen ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

 

3. Lagstiftningsbehörighet

 

Den föreslagna lagstiftningen hänför sig främst till rättsområdena arbetsrätt och jord- och skogsbruk. Enligt 27 § 21 punkten i självstyrelselagen hör arbetsrätt med undantag för tjänstekollektivavtal för landskaps- och kommunalanställda till rikets lagstiftningsbehörighet. Enligt 18 § 15 punkten i självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om jord- och skogsbruk och styrning av lantbruksproduktionen, dock så att förhandlingar ska föras med de statsmyndigheter saken gäller innan lagstiftningsåtgärder angående styrning av lantbruksproduktionen vidtas, och enligt 18 punkten samma paragraf i fråga om tillvaratagande av jordbruks- och skogsmarks samt fiskevattens produktionsförmåga.

     Enligt 27 § 15 punkten samma lag har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om priset på lantbruks- och fiskeriprodukter samt främjande av export av lantbruksprodukter.

     Den föreslagna landskapslagen hänför sig även till området näringsverksamhet, på vilket område landskapet med vissa undantag har lagstiftningsbehörighet enligt 18 § 22 punkten i självstyrelselagen.

     Högsta domstolen har med anledning av 2003 års landskapslag om finansiering av landsbygdsnäringar i sitt utlåtande konstaterat att utifrån behörighetsfördelningen i självstyrelselagen har riket och landskapet tillämpat en ansvarsfördelning avseende de olika EU-stöden samt den nationella finansieringen (OH 2003/66). Landskapet har ansetts ha behörighet när det gäller strukturpolitiken och riket när det gäller pris- och marknadspolitiken. Av detta har följt att landskapet ansetts ha behörighet när det gäller strukturstöden och stöd till landsbygdens utveckling.

     På grundval av den delade behörigheten har praxis utvecklats för vilka stödformer som ska omfattas av landskapet Ålands behörighet och vilka som ska omfattas av rikets behörighet. Den nuvarande delade behörigheten skapades medan jordbrukspolitiken var en rent nationell angelägenhet. Sedan Finland anslöt sig till Europeiska unionen och blev en del av den europeiska gemensamma marknaden är detta politikområde inte längre en nationell fråga, utan Finland är i likhet med övriga medlemsstater bundet av unionens gemensamma jordbruks- och fiskeripolitik. Avtal om priser på jordbruksprodukter ingås följaktligen inte nationellt i enlighet med vad som föreskrivs i nuvarande självstyrelselag.

     Självstyrelselagen för Åland har i fråga om priserna på lantbruksprodukter av hävd tolkats så att rikets behörighet omfattar de stödsystem genom vilka jordbruksproducenterna betalas ersättningar för prissänkningar. I dessa stödformer ingår till exempel inte element som avser kostnader för särskilda åtgärder. På grundval av vad som nämnts ovan har det medan Finland varit medlem i Europeiska unionen ansetts att rikets behörighet omfattar de direktstöd som helt finansieras av Europeiska unionen, det vill säga med medel ur EGJF, och de nationella stöd till jordbruket och trädgårdsodlingen som beviljas enligt lagen om nationella stöd och finansieras via statsbudgeten. Till landskapets behörighet igen hör de stöd för utveckling av landsbygden som delfinansieras med medel ur Ejflu. Landskapet Åland har för närvarande ett eget landsbygdsutvecklingsprogram.

 

4. Förslaget konsekvenser

 

Förslaget har inte ekonomiska verkningar och påverkar inte landskapets budget. Förslaget påverkar inte heller landskapsregeringens organisation och medför inte merarbete för förvaltningen efter som tillsynen utförs av regionförvaltningsverket och resultatet registreras i lantbruksförvaltningens administrationssystem (stödtillämpningen) av Statens ämbetsverk på Åland.

     Hos stödmottagarna innebär förslaget inte heller några nya inspektioner, eftersom arbetsskyddsinspektioner redan i dagsläget utförs på jordbruksföretagen.

     Stödmottagarnas kännedom om arbetsavtals- och arbetarskyddslagstiftningen och om praxis som hör samman med den förväntas öka när dess krav blir ett villkor för att erhålla stöd och ersättning. Förslaget kan även leda till att också sådana stödmottagare som inte är arbetsgivare intresserar sig för sin egen arbetssäkerhet.

 

5. Ärendets beredning

 

Ärendet har beretts som ett tjänstemannauppdrag av lagberedningen i samarbete med näringsavdelningens jordbruksbyrå. Ärendet är av teknisk natur och har därför inte skickats ut på remiss med beaktande av den snäva tidsplanen.

 

 

Detaljmotivering

 

Ändring av landskapslagen om finansiering av landsbygdsnäringar

 

3 § Definitioner. Till paragrafens 1 mom. fogas en ny 21a punkt med en definition av social villkorlighet. Med social villkorlighet avses kraven i artikel 14 i förordningen om strategiska planer och bilaga IV till den förordningen. Kraven om social villkorlighet faller under rikets lagstiftningsbehörighet och regleras närmare bland annat i arbetarskyddslagen (FFS 738/2002), arbetsavtalslagen (FFS 55/2019) och arbetstidslagen (FFS 872/2019). EU-bestämmelserna om social villkorlighet och de finländska nationella genomförandebestämmelserna föreslås i rikslagstiftningen tas in i en ny bilaga 4 i statsrådets förordning om de föreskriva verksamhetskrav och krav på social villkorlighet som ingår i villkorligheten för Europeiska unionens stöd till jordbrukare samt om tillsynen över att verksamhetskraven, kraven på social villkorlighet och kraven på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden iakttas (FFS 65/2003). Avsikten är att tillägget i riksförordningen ska träda i kraft den 1 januari 2025. En hänvisning föreslås tas in till bilagan i riksförordningen.

 

4 § Myndigheter och andra organ. 2 mom. som innehåller en informativ hänvisning till landskapsförordningen (2010:80) om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighets skötsel av tvärvillkorskontrollen föreslås upphävas. Landskapsförordningen har reglerat tvärvillkorskontrollen under tidigare programperioder. Innehållet och namnet på förordningen behöver ändras då villkorligheten har ersätt tvärvillkoren från och med 1.1.2023.

 

6 § Allmänna villkor för erhållande av ersättning. I 2 mom. föreslås att det läggs till att en mottagare av sådan ersättning som avses i 1 kap. 5 § 1 mom. 1 och 2 punkten ska iaktta de villkorlighetskrav som avses i 1 kap. 3 § 21a punkten. En stödmottagare ska från och med den 1 januari 2025 iaktta också de krav i fråga om social villkorlighet som avses i artikel 14 i förordningen om strategiska planer och bilaga IV till den förordningen.

 

42 § Bevarande av handlingar. I 2 mom. föreslås att det läggs till att även handlingar som rör social villkorlighet ska bevaras. Dessa handlingar ska bevaras under ansökningsåret och de två följande kalenderåren, om en längre tid för bevarande inte förutsätts i den nationella lagstiftningen som omfattar arbetsavtalslagstiftningen och arbetsskyddslagstiftningen. Bevarandetiden är samma som den som gäller för dokument som rör övriga villkorlighetsområden. Skyldigheten för stödmottagarna att bevara handlingar är nödvändig, bland annat för kontroller på plats och för kontroller som utförs av Europeiska unionens kontrollorgan.

 

63 § Allmänna grunder för sänkning av ersättning. I 2 mom. föreslås att det läggs till att också hindrande av tillsyn som gäller social villkorlighet tas i beaktande som en grund för sänkning av ersättning. Om stödmottagaren förhindrar en tillsyn som gäller social villkorlighet avslås sökandens stödansökan om uppfyllandet av kraven som hör till social villkorlighet ingår i villkoren för erhållande av ersättning.

 

66a § Påföljder vid försummelse att iaktta kraven i fråga om social villkorlighet. En ny paragraf föreslås gällande påföljder vid försummelse att iaktta krav om social villkorlighet.

     Enligt 1 mom. ska påföljder vid försummelse att iaktta kraven i fråga om social villkorlighet bestämmas i enlighet med artikel 89 i den horisontella förordningen[5]. I artikeln ingår bestämmelser om tillämpningen och beräkningen av administrativa sanktioner specifikt gällande social villkorlighet. Enligt artikeln ska de administrativa sanktionerna tillämpas genom en minskning eller uteslutning av det totala beloppet för de utbetalningar som har beviljats eller som skulle ha beviljats den berörda stödmottagaren avseende stödansökningar som stödmottagaren har lämnat in eller kommer att lämna in under det kalenderår då den bristande efterlevnaden konstaterades.

     Minskningarna eller uteslutningarna ska beräknas på grundval av de betalningar som har beviljats eller som skulle ha beviljats under det kalenderår då den bristande efterlevnaden inträffade. Vidare ska enligt artikel 89 vid beräkningen av dessa minskningar och uteslutningar hänsyn tas till den konstaterade bristande efterlevnadens allvar, omfattning, varaktighet eller upprepning och till huruvida den varit avsiktlig enligt den bedömning som arbetsskyddsmyndigheten har gjort. De administrativa sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

     I 2 mom. föreslås ett bemyndigande för landskapsregeringen att besluta om närmare bestämmelser om fastställande och beräkning av påföljder inom de gränser som anges i Europeiska unionens lagstiftning.

     Enligt artikel 89 i den horisontella förordningen ska de relevanta bestämmelserna i artikel 85.2, 85.5 och 85.6 gällande villkorlighetens påföljder i tillämpliga delar gälla också tillämpningen och beräkningen av de den sociala villkorlighetens administrativa sanktioner. De nämnda artiklarna innehåller bland annat allmänna bestämmelser om stödminskning, bestämmelser om situationer då den bristande efterlevnaden får allvarliga konsekvenser och om situationer där samma bristande efterlevnad kvarstår eller upprepas en gång under tre på varandra följande kalenderår. Landskapsregeringens förordningsfullmakt begränsas således av bestämmelserna i EU-förordningen.

 

68 § Ordningsföljd vid beräkning av minskningar av ersättning och påföljder. I 1 mom. föreskrivs om i vilken ordningsföljd minskningar och påföljder ska beräknas. Ingen ändring föreslås i ordningsföljden.

     I 1 mom. 6 punkten föreslås att även försummade krav gällande social villkorlighet tillsammans med försummade villkorlighetskrav sist ska beräknas.     

 

69a § Minskningar och påföljder gällande rådgivningstjänster. En ny paragraf förslås gällande minskningar och påföljder gällande rådgivningstjänster.

     I 1 mom. föreskrivs om minskningar och påföljder gällande rådgivningstjänster på motsvarande sätt som i 69 § som gäller icke-produktiva investeringar. Om det i samband med den administrativa kontrollen konstateras att en kostnad som sökanden lägger fram i sin ansökan inte uppfyller villkoren för utbetalning eller om sökanden anmäler icke stödberättigande kostnader betalas ingen ersättning eller så minskas ersättningen.

     Ett villkor för utbetalning är enligt lagens 46 § 3 mom. att den som fått rådgivning har bestyrkt att rådgivningstjänsten har genomförts och att en tillräcklig utredning om rådgivningshändelsen och innehållet i den rådgivning som getts har lämnats in. Minskningar och påföljder skulle föranledas till exempel av att den som erhållit rådgivning inte har godkänt alla de timkostnader som rådgivaren framför i sin ansökan om utbetalning eller om rådgivaren inte har gett en tillräcklig utredning eller dokumentation av den rådgivning som getts eller om ansökan överskrider det maximala eurobelopp eller det maximala antalet timmar som fastställts.

     När påföljden fastställs beaktas försummelsens allvar, omfattning, varaktighet och upprepning på samma sätt som i de djur- och arealbaserade stödsystemen. Enligt artikel 59 om skydd av unionens ekonomiska intressen i den horisontella förordningen ska medlemsstaterna anta lagstiftning samt vidta andra åtgärder som behövs för att säkerställa ett effektivt skydd av unionens ekonomiska intressen.

     I 2 mom. föreslås en motsvarande förordningsfullmakt för landskapsregeringen som för icke-produktiva investeringar i 69 § 2 mom. i landskapslagen om finansiering av landsbygdsnäringar att genom landskapsförordning utfärda närmare bestämmelser om grunderna för sänkning av ersättning och om beräkningen av minskningar och påföljder inom de gränser som anges i Europeiska unionens lagstiftning.

 

Ikraftträdande. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för lagens ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att besluta om.

     Med beaktande att hänvisningarna i den föreslagna 3 § 1 mom. 21a punkten görs till en förordning inom ett rättsområde som utgör riksbehörighet, där förordningen vid tidpunkten för avgivandet av lagförslaget inte trätt i kraft, behöver lagtinget invänta att bestämmelserna i riksförordningen träder i kraft innan lagförslaget slutbehandlas. I annat fall utgör den föreslagna hänvisningen till riksförordningen lagstiftningsmässigt en behörighetsöverskridning.

 

Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.

 

 

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om finansiering av landsbygdsnäringar

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     upphävs 4 § 2 mom. landskapslagen (2023:17) om finansiering av landsbygdsnäringar,

     ändras 6 § 2 mom., 42 § 2 mom., 63 § 2 mom. och 68 § 1 mom. 5 punkten, samt

     fogas till lagens 3 § en ny 21 a punkt, till lagen nya 66a och 69a §§, som följer:

 

 

3 §

Definitioner

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     21) villkorlighet villkorlighetskraven i artiklarna 12 och 13 i förordningen om strategiska planer och bilaga III till den förordningen,

     21 a) social villkorlighet, kraven i artikel 14 i förordningen om strategiska planer och bilaga IV till den förordningen, vilka det föreskrivs närmare om i bilaga 4 i statsrådets förordning (FFS 65/2023) om de föreskriva verksamhetskrav och krav på social villkorlighet som ingår i villkorligheten för Europeiska unionens stöd till jordbrukare samt om tillsynen över att verksamhetskraven, kraven på social villkorlighet och kraven på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden iakttas,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

6 §

Allmänna villkor för erhållande av ersättning

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     En mottagare av sådan ersättning som avses i 1 kap. 5 § 1 mom. 1 och 2 punkten ska iaktta de villkorlighetskrav som avses i 1 kap. 3 § 21 punkten och de krav i fråga om social villkorlighet som avses i 1 kap. 3 § 21 a punkten.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

42 §

Bevarande av handlingar

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Sådana handlingar med anknytning till ansökan om och beviljande av ersättning samt till villkoren för att få ersättning och som inte lämnas in till landskapsregeringen ska bevaras under ansökningsåret och de fyra följande kalenderåren. Är det fråga om åtaganden som avses i 2 kap. 7 och 8 §§, ska de ovan avsedda handlingarna bevaras i minst fyra år efter åtagandeperiodens utgång. Är det fråga om handlingar som hänför sig till villkorlighet eller social villkorlighet, ska ovannämnda handlingar bevaras under ansökningsåret och de två följande kalenderåren, om en längre tid för bevarande inte förutsätts i den nationella lagstiftning som villkoret grundar sig på.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

 

 

 

63 §

 Allmänna grunder för sänkning av ersättning

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Ersättning beviljas inte, om den som mottar ersättning helt eller delvis hindrar genomförandet av en inspektion, ett kontrollbesök, ett administrativt kontrollbesök eller tillsyn på plats som hänför sig till ersättningen. Om tillsyn som gäller villkorlighet eller social villkorlighet hindras blir följden att sökandens ansökningar inom tillämpningsområdet för villkorlighet eller social villkorlighet avslås.

 

66a §

Påföljder vid försummelse att iaktta kraven i fråga om social villkorlighet

     Påföljder som föranleds av försummelse att iaktta kraven i fråga om social villkorlighet påförs i enlighet med artikel 89 i den horisontella förordningen.

     Landskapsregeringen kan genom landskapsförordning utfärda närmare bestämmelser om fastställande och beräkning av påföljder inom de gränser som anges i Europeiska unionens lagstiftning.

 

68 §

Ordningsföljd vid beräkning av minskningar av ersättning och påföljder

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     5) påföljder som föranleds av att villkorlighetskrav och krav i fråga om social villkorlighethar försummats.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

69a §

Minskningar och påföljder gällande rådgivningstjänster

     Om det vid en administrativ kontroll upptäcks att en kostnad som en sökande har uppgett i en ansökan om en i 46 § avsedd ersättning för jordbruksrådgivningstjänster inte uppfyller villkoren för betalning av ersättning eller att sökanden har uppgett kostnader som inte berättigar till ersättning, betalas ersättning inte eller minskas ersättningen för rådgivningstjänsten eller för en del av den, varvid försummelsens allvar, omfattning, varaktighet och upprepning beaktas.

     Landskapsregeringen kan genom landskapsförordning gällande rådgivningstjänster utfärda närmare bestämmelser om grunderna för sänkning av ersättning och om beräkningen av minskningar och påföljder inom de gränser som anges i Europeiska unionens lagstiftning.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

 

Mariehamn den 21 november 2024
L a n t r å d	Katrin Sjögren
Föredragande minister	Jesper Josefsson

 

 

Parallelltexter

 

·       Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 7/2024-2025