Lagförslag 7/2025-2026
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 7/2025-2026 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2025-01-26 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Allmänt stöd för arbetslösa
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att lagen om allmänt stöd antas som blankettlag. Samtidigt upphävs landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Förslaget innebär att dagens regelverk ersätts med en ny blankettlagstiftning. Genom denna blir rikets nya bestämmelser om allmänt stöd tillämpliga även på Åland, med vissa avvikelser.
Lagen om utkomstskydd för arbetslösa kommer, på grund av pågående reformer i riket, framöver endast att innehålla regler om inkomstrelaterad dagpenning. Det tidigare systemet med grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd slopas och ersätts i stället av ett nytt regelverk om allmänt stöd. Mot bakgrund av förmånssystemets uppbyggnad behöver ändringen göras skyndsamt till följd av reformer på rikssidan för att säkerställa att arbetslöshetsförmånerna inte helt uteblir från och med den 1 maj 2026. Genom förslaget skapas ett enhetligt system som liknar rikets. Eftersom den nya lagstiftningen strukturellt påminner om den nuvarande, blir skillnaden för åländsk del till stor del lagstiftningsteknisk.
INNEHÅLL
1. Gällande bestämmelser – en kort översikt
1.1 Landskapslagstiftningen om utkomstskydd för arbetslösa
1.2 Landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
1.3 Övrig central landskapslagstiftning – ett kort omnämnande
2. Ändringar rikslagstiftningen om arbetslöshetsförmånerna
2.1 Allmänt om behandlingen av förslaget till ny lag om allmänt stöd
2.2 Nivån på det allmänna stödet och behovsprövning
2.3 Förmånens varaktighet och aktiveringsperioder
2.6 Sammantagna konsekvenser och uppföljning
3. Landskapsregeringens förslag
3.1 Ny landskapslagstiftning om arbetslöshetsförmåner
3.2 Generella skäl för införande av en blankettlagen om allmänt stöd
4.1 Ekonomiska och administrativa konsekvenser
4.3 Konsekvenser för barn och unga
4.4 Konsekvenser för personer med funktionsnedsättning
7. Behandlingsordning i övrigt
1. Landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om allmänt stöd
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om främjande av integration
3. Landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om allmänt bostadsbidrag
4. Landskapslag om ändring av 22 § landskapslagen om studiestöd
5. Landskapslag om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
6. Landskapslag om ändring av 12 och 13 §§ landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning
7. Landskapslag om ändring av 21 § landskapslagen om hemvårdsstöd
L A N D S K A P S L A G om tillämpning på Åland av lagen om allmänt stöd
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om främjande av integration
L A N D S K A P S L A G om ändring av 3 § landskapslagen om allmänt bostadsbidrag
L A N D S K A P S L A G om ändring av 22 § landskapslagen om studiestöd
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
L A N D S K A P S L A G om ändring av 21 § landskapslagen om hemvårdsstöd
Bilaga – Riksdagens svar RSv 172/2025 rd på förslaget till lag om allmänt stöd enligt RP 112/2025 rd
Allmän motivering
1. Gällande bestämmelser – en kort översikt
1.1 Landskapslagstiftningen om utkomstskydd för arbetslösa
Lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002) är tillämplig på Åland genom landskapslagen (2003:71) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa (blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa). Enligt blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa tryggas en på Åland bosatt arbetslös arbetssökandes ekonomiska möjligheter att söka arbete och förbättra sina förutsättningar att komma in på eller återvända till arbetsmarknaden genom att de ekonomiska förluster som arbetslösheten medför ersätts på det sätt som anges i blankettlagen i fråga. De arbetslöshetsförmåner som omfattas av blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa och som betalas av landskapets medel är arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd. Arbetslöshetsförmånerna beviljas och utbetalas av Ålands arbetsmarknads och studieservicemyndighet.
Enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa beviljas arbetslöshetsdagpenning antingen som grunddagpenning eller som inkomstrelaterad dagpenning. Blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa omfattar endast grunddagpenningen. Alla bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa om den inkomstrelaterade dagpenningen är däremot direkt tillämpliga på Åland, eftersom detta rättsområde hänför sig till rikets behörighet. Den inkomstrelaterade dagpenningen administreras av de riksomfattande arbetslöshetskassorna.
Blankettlagen kompletteras av en landskapsförordning (2003:76) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt denna blankettförordning är statsrådets förordning om verkställigheten av lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1330/2002) samt statsrådets förordning om inkomst som ska beaktas vid fastställandet av arbetslöshetsförmån (1332/2002) med vissa undantag tillämpliga på Åland.
1.2 Landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
I landskapslagen (2006:8) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet regleras den så kallade arbetsmarknadsservicen, det vill säga den service som landskapsmyndigheterna ger i form av arbetsförmedling, vägledning, information, särskild service för personer med nedsatt arbetsförmåga, stödinriktade åtgärder och andra sysselsättningsfrämjande åtgärder. I lagen finns centrala bestämmelser för den enskildes rättigheter och skyldigheter samtidigt som lagen fokuserar på den enskildes behov av service samt den öppna arbetsmarknadens primära ställning vid servicens tillhandahållande framom stödinriktade åtgärder.
Förvaltningen av arbetsmarknadsservicen sköts huvudsakligen av Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet som är en fristående myndighet underställd landskapsregeringen. Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet handhar även skötseln av ärenden som gäller studiestöd.
1.3 Övrig central landskapslagstiftning – ett kort omnämnande
De föreslagna huvudlagändringen (se vidare i avsnitt 3 nedan) i detta lagförslag har återverkningar på vissa andra landskapslagar som till viss del reglerar sådant som gäller arbetslöshetsförmåner och som följaktligen påverkas av nämnda huvudlagändring. Det handlar här om landskapslagen (2012:74) främjande av integration, landskapslagen (2015:4) om tillämpning på Åland av lagen om allmänt bostadsbidrag, landskapslagen (2006:71) om studiestöd, landskapslagen (2015:56) om sysselsättningsfrämjande utbildning och landskapslagen (2015:68) om hemvårdsstöd.
2. Ändringar rikslagstiftningen om arbetslöshetsförmånerna
2.1 Allmänt om behandlingen av förslaget till ny lag om allmänt stöd
Den 22 september 2025 överlämnades regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om allmänt stöd RP 112/2025 rd (stödpropositionen) i vilken det bland annat föreslås att det stiftas en ny lag om allmänt stöd. Stödpropositionen innehåller även ett antal följdändringar i annan lagstiftning. Under riksdagsbehandlingen har ärendet har remitterats till social- och hälsovårdsutskottet för betänkande och till grundlagsutskottet och arbetslivs- och jämställdhetsutskottet för utlåtande. Betänkande har lämnats av social- och hälsovårdsutskottet (ShUB 28/2025 rd). Vidare har utlåtande har lämnats av grundlagsutskottet (GrUU 41/2025 rd) och arbetslivs- och jämställdhetsutskottet (AjUU 10/2025 rd). Den 16 december 2025 avslutades riksdagens andra behandling av ärendet. Vad gäller det allmänna stödet framgår av riksdagens svar (RSv 172/2025 rd) att förslaget till ny lag om allmänt stöd antagits i den form den har i stödpropositionen med några smärre avvikelser. I syfte att åskådliggöra det väsentliga innehållet i de nya bestämmelserna om allmänt stöd ligger därför vad som framgår av stödpropositionen till grund för den fortsatta och orienterande redogörelsen nedan angående den nya lagstiftningen om allmänt stöd. Avsikten i stödpropositionen är att de nya bestämmelserna om allmänt stöd ska träda i kraft den 13 maj 2026.
Allmänt stöd ska enligt stödpropositionen betalas till en arbetslös arbetssökande som inte har rätt till inkomstrelaterad dagpenning eller som redan har fått inkomstrelaterad dagpenning för den så kallade maximitiden. För att få allmänt stöd krävs dessutom att det finns ett behov av ekonomiskt stöd. Det innebär att det allmänna stödet med andra ord är behovsprövat. Det allmänna stödet som stödform är tänkt att ersätta den nuvarande grunddagpenningen och arbetsmarknadsstödet enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Detta innebär att bestämmelserna i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del de avser nämnda grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd upphävs. I fortsättningen är det tänkt att den arbetslöses försörjning ska tryggas genom dels allmänt stöd enligt lagen om allmänt stöd, dels inkomstrelaterad dagpenning enligt återstoden av regelverket i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Allmänt stöd betalas ut för att främja och förbättra arbetslösa arbetssökandes förutsättningar att söka sig till eller återvända till arbetsmarknaden. Den som får allmänt stöd utifrån arbetslöshet omfattas i huvudsak av samma allmänna arbetskraftspolitiska förutsättningar för att få förmånen, sysselsättningsfrämjande service och påföljder enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa som en mottagare av inkomstrelaterad dagpenning. Folkpensionsanstalten ska enligt förslaget ansvara för verkställigheten av det allmänna stödet.
Stödpropositionen grundar sig på regeringsprogrammets mål om att genomföra en reform av grundskyddet som ska göra att det blir mer lönsamt att arbeta och att upplägget kring arbetslöshetsförmånerna förenklas med beaktande av rekommendationerna och utredningarna i mellanrapporten från kommittén för social trygghet (se statsrådets publikationer 2023:26), som utarbetades under föregående valperiod. Reformen i fråga utgör en del av en omfattande arbete som syftar till att utveckla den sociala tryggheten i riktning mot en ökad ändamålsenlighet på lång sikt. Tanken är ytterst att skapa ett regelverk med ett allmänt stöd som omfattar en grunddel för levnadskostnader, en boendedel för boendet och en behovsprövad del som ett sistahandsskydd. Det handlar om att stegvis övergå till en enda grundskyddsförmån genom att kombinera bestämningsgrunderna för de olika bidragen.
Under riksdagsbehandlingen har social- och hälsovårdsutskottet i sitt betänkande (ShUB 28/2025 rd) ansett att målen för reformen av den sociala tryggheten är viktiga och tillstyrker de i lagförslagen angivna ändringarna, men med vissa anmärkningar och förslag till ändringar. Social- och hälsovårdsutskottet har anfört att förtydliganden och förenklingar av den sociala tryggheten gör systemet mer hanterbart och kan förbättra dess incitamentseffekter, minska underutnyttjandet av förmåner och öka systemets legitimitet.
I likhet med vad arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anfört i sitt utlåtande till social- och hälsovårdsutskottet (AjUU 10/2025 rd) betonar social- och hälsovårdsutskottet att det allmänna stöd under arbetslösheten som föreslås i stödpropositionen är ett steg i reformen av den sociala tryggheten och anser det viktigt att reformen av den sociala tryggheten fortsätter utifrån detta i riktning mot en enda grundskyddsförmån.
Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 41/2025 rd) granskat lagförslaget med avseende på rätten till grundläggande försörjning enligt 19 § 2 mom. i Finlands grundlag (FFS 731/1999, grundlagen). Enligt utlåtandet motsvarar de föreslagna bestämmelserna i huvudsak den gällande regleringen om grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd, vilken har kommit till med grundlagsutskottets medverkan, och lagförslagen kan enligt utlåtandet behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
2.2 Nivån på det allmänna stödet och behovsprövning
De föreslagna bestämmelserna i stödpropositionen som reglerar förutsättningarna för att få allmänt stöd och stödets beskaffenhet motsvarar i stor utsträckning det nuvarande regelverket som kringgärdar det nuvarande arbetsmarknadsstödet där bestämmelser om väntetid, behovsprövning, partiellt allmänt stöd till personer som bor i föräldrarnas hushåll och stödets obegränsade varaktighet utgör väsentliga regelkomponenter. Enligt stödpropositionen ska nämnda förutsättningar utvidgas till att gälla också personer som för närvarande får grunddagpenning. I fortsättningen ska således bestämmelser om väntetid och behovsprövning och partiellt allmänt stöd till personer som bor i föräldrarnas hushåll tillämpas på det allmänna stödet till arbetslösa arbetssökande. Partiellt allmänt stöd ska dock inte utbetalas till den som uppfyller det så kallade arbetsvillkoret. Till skillnad från den nuvarande maximala utbetalningstiden för grunddagpenning är det allmänna stödet för en arbetslös arbetssökande som uppfyller arbetsvillkoret obegränsat, på samma sätt som det nuvarande arbetsmarknadsstödet. Det allmänna stödets fulla belopp är lika stort som den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel, det vill säga lika stort som grunddagpenningen och arbetsmarknadsstödet enligt det hittills gällande bestämmelserna i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. År 2025 uppgick beloppet på grunddagpenningen till 37,21 euro per dag (i genomsnitt 800 euro per månad). Beloppet justeras årligen med folkpensionsindex. På grund av sparbesluten i statsfinanserna justeras inte de förmåner som är bundna till folkpensionsindex under åren 2024–2027, med undantag av det grundläggande utkomststödet. Nästa justering görs först 2028.
Eventuella arbetsinkomster för den som får allmänt stöd medför en jämkning av det allmänna stödets belopp på samma sätt som arbetsinkomsterna medför en jämkning på arbetslöshetsförmånens belopp för den som är berättigad till inkomstrelaterad dagpenning. Enligt stödpropositionen ändrar de nya bestämmelserna om det allmänna stödet inte förmånsbeloppet för flertalet förmånstagare. Behovsprövningen som ska göras vid handläggning av ärenden rörande det allmänna stödet, det vill säga att kapitalinkomster och vissa andra inkomster ska beaktas, skiljer sig dock från den nuvarande behovsprövningen vid handläggning av ärenden rörande arbetsmarknadsstödet och utvidgas till att även omfatta nuvarande mottagare av grunddagpenning. Samtidigt utvidgas tillämpningsområdet av förenklingen av behovs-prövningsreglerna, såsom slopandet av åldersgränsen på 55 år, användningen av en inkomstgräns och en enhetlig minskningsgrad. Rätten till grundskydd baserad på behovsprövning kommer därmed i fortsättningen att omfatta fler arbetslösa personer än vad som är fallet i dagsläget.
Ändringarna i vad avser behovsprövningen leder i riket till att vissa förmånstagare (4 997 personer) beviljas förmåner till ett lägre belopp, och den genomsnittliga minskningen uppgår till 1166 euro per år. För andra förmånstagare (2 662 personer) stiger förmånsbeloppet med i genomsnitt 617 euro i månaden. Enligt vad grundlagsutskottets anfört i sitt utlåtande utgör bestämmelsen om grundläggande försörjning i 19 § 2 mom. i grundlagen inget hinder för att också bestämmelser om behovsprövning kan tas in i systemen.
Social- och hälsovårdsutskottet har ansett att det i och för sig är ändamålsenligt att utbetalning av allmänt stöd förutsätter att det finns ett underliggande behov av ekonomiskt stöd, på samma sätt som det förhåller sig med det nuvarande arbetsmarknadsstödet, och att minskningar av arbetslöshetsförmånen till följd av utfallet av en behovsprövning riktar sig mot personer som har andra inkomster.
Vidare har social- och hälsovårdsutskottet konstaterat att utvidgningen av behovsprövningen till att gälla också de nuvarande mottagarna av grunddagpenning bidrar till att komplicera systemet ur både förmånstagarens och verkställandets synvinkel. Utskottet har dock betonat att konsekvenserna är måttliga och gäller ett relativt litet antal förmånstagare. Också konsekvenserna för verkställigheten har bedömts vara av ringa inverkan. De ändringar som föreslås i stödpropositionen beräknas öka Folkpensionsanstaltens omkostnader med 0,5 miljoner euro per år.
Enligt stödpropositionen kan det allmänna stödet betalas som partiellt stöd till en person som bor i sina föräldrars hushåll och som inte har uppfyllt arbetsvillkoret, på samma sätt som är fallet med det nuvarande partiella arbetsmarknadsstödet. Minimibeloppet av partiellt arbetsmarknadsstöd sänktes vid ingången av 2025 från 50 till 35 procent av det arbetsmarknadsstöd som i övrigt betalas till mottagaren. Således är det partiella allmänna stödet lika stort som det nuvarande partiella arbetsmarknadsstödet, det vill säga cirka 280 euro i månaden. Inkomstgränsen för föräldrarnas inkomster som påverkar stödets belopp föreslås bli höjt från 1 781 till 2 500 euro. Inkomstgränsen för det partiella arbetsmarknadsstödet är inte bunden till lönekoefficienten och har inte höjts i takt med den allmänna lönenivån. Att inkomstgränsen inte har förändrats när den allmänna löne- och prisnivån har stigit har lett till att effekten av föräldrarnas inkomster har skärpts.
Det allmänna stödet omfattar också en väntetid på 21 veckor för arbetssökande som saknar yrkesutbildning. Väntetiden gäller också den som har sökt till utbildning men inte blivit antagen. Målet med föreslagna väntetidsbestämmelser att förmå arbetssökande att även lämna in ansökan till yrkesutbildning, Väntetiden kan dock leda till behov av utkomststöd i sista hand och utestängning från aktiv arbetskraftsservice. Enligt uppgifter till utskottet betalades i riket grundläggande utkomststöd 2023 till sammanlagt 106 000 unga i åldern 16—29 år, alltså till 12 procent av åldersgruppen, till ett belopp av sammanlagt 273 miljoner euro. Enligt uppgift får merparten av de unga dock utkomststöd endast för en kort tid för tillfälligt behov. I den proposition om revidering av lagen om utkomststöd (RP 116/2025 rd) som färdigbehandlats i riksdagen stärks skyldigheten för den som ansöker om utkomststöd att anmäla sig som sökande av heltidsarbete, vilket kan bidra till att minska beroendet av utkomststöd.
Social- och hälsovårdsutskottet anser i sitt betänkande att det är viktigt att man i den fortsatta utvecklingen av det allmänna stödet söker fler metoder för att minska de ungas beroende av utkomststöd.
2.3 Förmånens varaktighet och aktiveringsperioder
Det allmänna stödet är enligt stödpropositionen liksom det nuvarande arbetsmarknadsstödet obegränsat i fråga om sin varaktighet. Social- och hälsovårdsutskottet har ansett att det med tanke på grundskyddets primära karaktär är motiverat att en person inte övergår till utkomststöd som en sista utväg enbart på grund av att en förmåns varaktighet begränsas, i situationer där övriga förutsättningar för att få förmånen i fråga fortfarande är uppfyllda. Social- och hälsovårdsutskottet har dock i likhet med arbetslivs- och jämställdhetsutskottet fäst uppmärksamhet vid att ett av problemen med den sociala tryggheten i Finland är sådana långa passiva perioder med penningförmåner som inte är förenade med möjligheter eller skyldigheter att delta i tjänsterna som erbjuds i syfte att få arbetslösa i arbete (Statsrådets publikationer 2023:26). I stödpropositionen föreslås därför en så kallad aktiveringsperiod för dem som varit arbetslösa under en lång tid och får allmänt stöd.
Under aktiveringsperioden ordnar arbetskraftsmyndigheten samtal om jobbsökning med den arbetssökande i myndighetens lokaler. Syftet med att inrätta ett system med aktiveringsperioder är att förmå den arbetssökande att formulera orsakerna till arbetslösheten och mer individuellt hjälpa dem som får allmänt stöd att få ett arbete. Att öka den personliga kontakten med långvarigt arbetslösa är även i linje med målet med den reform av lagstiftningen om utkomststöd och som innebär en utökad skyldighet för en mottagare av utkomststöd att anmäla sig som arbetssökande och använda sig av den arbetskraftsservice som därvid erbjuds.
Enligt stödpropositionen inleds aktiveringsperioden för personer under 25 år efter 180 utbetalningsdagar och varar cirka 15 månader. För personer över 25 år inleds aktiveringsperioden efter 400 utbetalningsdagar och fortsätter cirka ett halvt år. Arbetskraftsmyndigheten ska ordna de ovan nämnda samtalen under en aktiveringsperiod minst en gång under ett 24-månadersintervall, om stödmottagarens arbetslöshet blir långvarig. Innehållet i samtalen om jobbsökning kompletteras med en utredning av orsakerna till den utdragna arbetslösheten. Dessutom ska fokus i samtalet ligga på att vikten av att den arbetssökande drar nytta av den arbetskraftsservice som erbjuds. Samtalen ska effektivt stödja den arbetslöses jobbsökning och förbättra dennes förutsättningar att få arbete. Den nuvarande jobbsökningsprocessen ska enligt de nya reglerna ändras så att den effektivare svarar mot behoven hos dem som får allmänt stöd på grund av långvarig arbetslöshet. Det är enligt det nya regelverket möjligt att avvika från fysiska möten av vägande skäl, såsom rörelsehinder, familjeledighet eller värnplikt eller civiltjänstgöring. Ett utökat antal jobbsökningsmöten har bedöms ha en liten inverkan på arbetskraftsmyndigheternas arbetsmängd.
Social och hälsovårdsutskottet har vidare i sitt betänkande konstaterat att det trots aktiveringsperioderna även i fortsättningen kommer att finnas personer som erhåller det allmänna stödet och som i praktiken saknar möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Det allmänna stödet omfattar exempelvis personer som fått sjukdagpenning under 300 maximidagar och som fått ett negativt beslut om sjukpension. Utskottet har framhållit att enligt en utfästelse i regeringsprogrammet ska man i samband med utvecklandet av modellen för det allmänna stödet fästa särskild uppmärksamhet vid tryggandet av en tillräcklig försörjning och tillräckliga tjänster för dem som de facto är arbetsoförmögna till exempel på grund av sjukdom. Utskottet anser det nödvändigt att det i det fortsatta arbetet med att utveckla det allmänna stödet utarbetas förutsättningar för att få förmånen som i högre grad stödjer deltagande i jobbsökningstjänster samt syftar till att stärka funktionsförmågan och välbefinnandet för personer som är mycket svåra att sysselsätta. Det handlar härvidlag om personer som har varit arbetslösa under lång tid och för vilka arbetskraftsmyndigheternas sysselsättningsåtgärder som syftar till heltidsarbete inte har haft någon effekt och för vilka det tillhörande sanktionssystemet i praktiken inte befrämjar en utökad sysselsättning bland personerna i fråga.
2.4 Självrisktid
Enligt stödpropositionen kan självrisktiderna för allmänt stöd och inkomstrelaterad dagpenning inte kombineras på samma sätt som självrisktiderna för grunddagpenning och inkomstrelaterad dagpenning. Därmed kan en självriskperiod i vissa situationer komma att fastställas två gånger inom en kort tidsperiod, eftersom beräkningen av arbetsvillkoret och medlemsvillkoret i arbetslöshetskassan sker på olika sätt. Enligt de nuvarande bestämmelserna lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs det att en mottagare av grunddagpenning som uppfyller medlemsvillkoret för en arbetslöshetskassa mitt under grunddagpenningsperioden övergår till inkomstrelaterad dagpenning och att ingen självrisktid för inkomstrelaterad dagpenning då föreläggs för honom eller henne. Från maximitiden för inkomstrelaterad dagpenning dras emellertid av de maximidagar för grunddagpenning som personen betalats, varvid erhållandet av inkomstrelaterad dagpenning, som är högre än grunddagpenningen, påverkas till exempel av tidpunkten för uppfyllandet av medlemskapsvillkoret och arbetslöshetens längd efter övergången till inkomstrelaterad dagpenning.
När det gäller det allmänna stödet fastställs däremot en självrisktid för den som uppfyllt arbetsvillkoret, och när en sådan person uppfyller medlemsvillkoret i arbetslöshetskassan fastställs en självriskperiod för inkomstrelaterad dagpenning. De dagar som en person som uppfyller arbetsvillkoret fått allmänt stöd dras emellertid inte av från maximitiden för inkomstrelaterad dagpenning, vilket innebär att personen kan få inkomstrelaterad dagpenning under hela maximitiden om arbetslösheten fortsätter. Sakkunniga har under riksdagsbehandlingen framfört att eventuella dubbla självrisktider skulle kunna undvikas om medlemsvillkoret i arbetslöshetskassan ackumulerades på samma sätt som arbetsvillkoret. Enligt uppgifter från social- och hälsovårdsministeriet förutsätter detta dock mer omfattande ändringar i systemet med utkomstskydd för arbetslösa än det som framdeles ska gälla för det allmänna stödet och kan inte genomföras i samband med den nu aktuella stödpropositionen.
2.5 Ekonomiska konsekvenser
Det allmänna stödet ska i riket finansieras med statliga medel och med den finansieringsandel som beviljas förmånstagarens hemkommun. Stödet finansieras också med intäkter av arbetslöshetsförsäkringspremierna för löntagare som inte hör till någon arbetslöshetskassa, till den del det handlar om allmänt stöd som utbetalas till personer som uppfyllt arbetsvillkoret enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Finansieringsandelarna för det allmänna stödet motsvarar de nuvarande finansieringsandelarna för arbetsmarknadsstöd och grunddagpenning och de nya reglerna inverkar inte på finansiärernas betalningsandelar.
Enligt uppgifter som Folkpensionsanstalten lämnat till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet utbetalades det i riket 1 864 miljoner euro i arbetsmarknadsstöd under år 2025. Kommunernas andel uppskattats att uppgå till 669 miljoner euro (cirka 36 procent). Vidare beräknas det att grunddagpenning under år 2025 utbetalas till ett totalt belopp av 281 miljoner euro, varav kommunernas andel har beräknats uppgå till 38 miljoner euro (cirka 14 procent). Behovsprövningen av det allmänna stödet har beräknats minska förmånsutgifterna med 5,6 miljoner euro och föräldrarnas inkomstgräns för det partiella allmänna stödet höjer förmånsutgifterna med 1,4 miljoner euro. Sammantaget har det allmänna stödet beräknats minska förmånsutgifterna med 4,2 miljoner euro jämfört med de hittillsvarande kostnaderna för arbetsmarknadsstödet och grunddagpenningen. Av besparingen hänför sig 3 miljoner euro till statens finansieringsandel och 1,2 miljoner euro till kommunernas finansieringsandel.
Utfrågade sakkunniga har påpekat att det allmänna stödet till arbetslösa utöver statens och kommunernas finansieringsandelar delvis finansieras med arbetslöshetsförsäkringspremier. Social- och hälsovårdsutskottet har därvid ansett att det med tanke på försäkringsprincipen är ändamålsenligt att den del som finansieras med arbetslöshetsförsäkringspremier koncentreras till finansiering av det allmänna stöd som betalas till personer som uppfyller arbetsvillkoret. Arbetslöshetsförsäkringspremier skulle således inte användas för att finansiera allmänt stöd för personer som har övergått från inkomstrelaterad dagpenning till allmänt stöd, och då motsvarar finansieringen av det allmänna stödet finansieringen av den nuvarande grunddagpenningen. Social- och hälsovårdsutskottet har dock konstaterat att man vid den fortsatta utvecklingen av det allmänna stödet också bör fästa särskild uppmärksamhet vid att finansieringen av den sociala tryggheten är tydlig, så att intäkterna från försäkringspremierna i princip endast finansierar det inkomstrelaterade skyddet, medan skatteintäkterna finansierar grundskyddet.
2.6 Sammantagna konsekvenser och uppföljning
De föreslagna bestämmelserna i stödpropositionen inverkar enligt social- och hälsovårdsutskottet endast måttligt på den arbetslöses försörjning, även om behovsprövningen i och med införandet av det allmänna stödet utvidgas till att även omfatta de nuvarande mottagarna av grunddagpenning, vilket kommer att sänka grundskyddets nivå för vissa arbetslösa. Social- och hälsovårdsutskottet har dock fäst uppmärksamhet vid att det under en kort tidsperiod har gjorts flera andra ändringar i arbetslöshetsersättningen som påverkar samma förmånstagare och vars samlade effekt på nivån för arbetslöshetsförmåner är betydande.
Självrisktiden för utkomstskyddet för arbetslösa har förlängts (jämför RP 73/2023 rd), barnförhöjningarna och de skyddade beloppen har slopats, arbetsvillkoret och nivån på den inkomstrelaterade dagpenningen har graderats enligt arbetslöshetens längd (se vidare RP 13/2023 rd). Även förhöjningsdelen för aktiv tid har slopats och minimibeloppet av det partiella arbetsmarknadsstödet sänkts (se RP 19/2024 rd). Dessutom påverkar ändringar i bostadsbidraget och utkomststödet samt indexfrysningen de arbetslösas försörjning. Enligt halvtidsutvärderingen av hur väl grundskyddet räcker till (THL:s arbetsdokument 18/ 2025) har anpassningsåtgärderna i fråga om de sociala förmånerna försvagat grundskyddets tillräcklighet, och inkomsterna för dem som får grundskyddsförmåner räcker inte till för att täcka utgifterna enligt referensbudgetarna.
Social- och hälsovårdsministeriet har årligen bedömt de sammantagna konsekvenserna av förmånsändringarna. En färsk bedömning från hösten 2025 visar att nedskärningarna i den sociala tryggheten under åren 2024 och 2025 har drabbat dem som fått utkomststöd mer än som beräknats tidigare. Social- och hälsovårdsutskottet har funnit det särskilt oroväckande att den ekonomiska utsattheten bland barn ökar mer än vad tidigare kalkyler visat. Enligt en beräkning som gjordes hösten 2024 uppskattades lagändringarna under åren 2024 och 2025 öka den ekonomiska utsattheten bland barn med 1,3 procentenheter, men enligt en färsk kalkyl skulle dessa lagändringars inverkan på den ekonomiska utsattheten bland barn vara 2,7 procent och med beaktande av reformen av utkomststödet (RP 116/ 2025 rd) totalt 3,3 procent. Därmed beräknas antalet barn som lever under fattigdomsgränsen öka med cirka 31 000 till följd av anpassningsåtgärderna, jämfört med den tidigare beräkningen på cirka 11 000–13 000 barn.
Utskottet har betonat att barnfattigdom enligt undersökningar har betydande långvariga och rentav generationsöverskridande negativa konsekvenser för välbefinnandet och hälsan. En ökad barnfattigdom försvårar också uppnåendet av det nationella mål som Finland har ställt upp som en del av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och EU:s strategi för barnets rättigheter. Enligt målen ska antalet personer som löper risk för fattigdom eller utslagning fram till 2030 minska med 100 000 personer, varav minst en tredjedel ska vara under 18 år. En arbetslös persons försörjning påverkas framöver också av de ändringar som ingår i propositioner som behandlas samtidigt med propositionen om allmänt stöd, nämligen propositionen med förslag till lagstiftning om utveckling av serviceprocessen för arbetssökande och arbetsförmedlingsservice (RP 108/2025 rd) och propositionen med förslag till lagar om ändring av lagen om utkomststöd, 64 § i lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården och 10 § i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (RP 116/2025 rd).
Enligt en bedömning av de sammantagna konsekvenserna av dessa propositioner (VN/8915/2024, 22.9.2025) uppskattas inte enbart sammanslagningen av grunddagpenningen och arbetsmarknadsstödet till ett allmänt stöd medföra behov av utkomststöd. Behovsprövningen av det allmänna stödet påverkar endast personer som har andra inkomster. Ändringarna kommer därför mer sannolikt att ha konsekvenser för de arbetslösa som i princip inte har rätt till utkomststöd.
Ändringarna i påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa (se RP 108/2025 rd) bedöms inte öka antalet påföljder som påförs. Förmånspåföljder påförs dock med avvikelse från nuläget redan för den första försummelsen i anslutning till jobbsökning och arbetskraftsservice. Dessutom ökar antalet förelägganden av skyldighet att vara i arbete, det vill säga tills vidare gällande indragningar av rätten till förmåner. Påföljder inom utkomstskyddet för arbetslösa påförs emellertid inte för närvarande och inte heller då de föreslagna ändringarna genomförs utan att den arbetssökande har erbjudits någon åtgärd som hör till serviceprocessen för arbetssökande och som han eller hon har försummat.
De sammantagna konsekvenserna av dessa tre propositioner (RP 108/2025 rd, RP 112/2025 rd och RP 116/2025 rd) för de arbetslösas försörjning beror alltså i huvudsak på deras beteende. Syftet med de ändringar som föreslås i stödpropositionen är att påverka arbetslösa arbetssökande så att det inte sker försummelser i anslutning till den arbetssökandes serviceprocess, jobbsökning eller deltagande i service. Social- och hälsovårdsutskottet har konstaterat att bestämmelser om de åtstramningar av påföljdssystemet i fråga om arbetskraftsservicen och villkoren för utkomststöd som är avsedda att träda i kraft samtidigt som bestämmelserna om det allmänna stödet kan öka risken för förlust av förmåner, även om förmånstagaren genom sina egna åtgärder kan påverka om påföljderna blir aktuella.
Påföljderna inom utkomstskyddet för arbetslösa leder till att det allmänna stödet går förlorat för viss tid eller tills vidare och kan leda till att det utkomststöd som den arbetslösa eventuellt får sänks. Social- och hälsovårdsutskottet har ansett det nödvändigt att följa upp vilka konsekvenser de samtidiga reformer som påverkar förmåns- och servicesystemet för arbetslösa har för den arbetslösa arbetssökandens försörjning och tjänster. Utskottet har betonat att en minskning av långtidsarbetslösheten och en höjning av sysselsättningsgraden utöver ett motiverande, tydligt och förutsägbart förmånssystem också förutsätter tillräckliga och tillgängliga tjänster där man individuellt kan stödja människors funktionsförmåga och arbetsförmåga samt arbetslivsfärdigheter.
Social- och hälsovårdsutskottet har anfört att även om målet med stödpropositionen är att förtydliga förmånssystemet, utgör det allmänna stödet i den form som nu föreslås i stödpropositionen en delvis svåröverskådlig och svårhanterlig helhet på lagstiftningsnivå, eftersom dess reglering i väsentliga delar bygger på hänvisningar till bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Det allmänna stödet täcker inte heller i sin föreslagna form andra sociala risker än arbetslöshet. Utskottet ser det som nödvändigt att reformen av den sociala tryggheten fortsätter utifrån det föreslagna allmänna stödet för arbetslösa mot en mer omfattande grundtrygghetsförmån, så att systemet blir en tydlig, begriplig och hanterbar helhet. Vid utvecklandet av det allmänna stödet bör man i stor utsträckning utnyttja forskningsrön om samverkan mellan det föreslagna allmänna stödet till arbetslösa och andra förmåner, finansieringen av den sociala tryggheten samt sammanslagningen av grundskyddet och förtjänstskyddet. Utöver att förtydliga och förenkla systemet bör man vid utvecklingen av det allmänna stödet ägna uppmärksamhet åt att grundtryggheten är tillräcklig och att låginkomstgraden minskas, med beaktande av de villkor som det ekonomiska läget ställer.
3. Landskapsregeringens förslag
3.1 Ny landskapslagstiftning om arbetslöshetsförmåner
Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar lagen om allmänt stöd som blankettlag (blankettlagen om allmänt stöd). Enligt den lagen skulle bestämmelserna om allmänt stöd bli gällande även på Åland med i lagen i fråga angivna avvikelser. Samtidigt föreslås att blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa upphävs eftersom rikets lag om utkomstskydd för arbetslösa, efter att lagen om allmänt stöd trätt i kraft, enbart reglerar rättsområdet för inkomstrelaterad dagpenning, vilket faller inom ramen för rikets lagstiftningsbehörighet och således gäller direkt på Åland. Beloppet av det allmänna stödet till fullt belopp uppgår till den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Detta belopp uppgår per dag till 37,21 euro per dag år 2025 och 2026. Förmånerna skulle på samma sätt som i dag betalas av landskapets medel.
3.2 Generella skäl för införande av en blankettlagen om allmänt stöd
Åland har allt sedan år 1972 i fråga om arbetslöshetsersättningen tillämpat samma grunder som i riket. År 1985 förenhetligades lagstiftningen om arbetslöshetsersättningen och arbetslöshetsförsäkringen i riket genom att lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 602/1984) trädde i kraft. Den lagen ersattes så småningom med en nu gällande lagen om utkomstskydd för arbetslösa vilken i sin tur har undergått åtskilliga förändringar sedan den trädde i kraft den 1 januari 2003. Till följd av detta vidtog landskapet en ändring av landskapslagstiftningen på så sätt att den nuvarande blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa antogs under år 2003 och sedermera trädde i kraft den 1 november 2003. Landskapsregeringen anser det fortfarande vara önskvärt och ändamålsenligt att reglerna om olika arbetslöshetsförmåner ska följa de bestämmelser som är gällande i riket. Att rikslagstiftningen ämnar ta ytterligare ett steg mot en mer förenhetligad förmånslagstiftning för arbetslösa i den nya lagen om allmänt stöd förändrar inte landskapsregeringens inställning i frågan.
Ett annan sak som även påverkat landskapsregeringens ställningstagande till en förnyad blankettlagstiftning om allmänt stöd är det faktum att de nya bestämmelserna om inkomstrelaterad dagpenning i lagen om utkomstskydd för arbetslösa per automatik kommer att bli gällande på Åland från och med den 1 maj 2026. Om då inget görs i vad avser de stödformer som landskapet har behörighet att lagreglera uppstår ett haltande system där det inte blir möjligt att utbetala förmåner i form av allmänt stöd på motsvarande sätt som grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd utbetalats hittills. Denna konsekvens är det av största vikt att undvika.
Den primära avsikten med den föreslagna lagstiftningen är dock att uppdatera den gällande landskapslagstiftningen så att den blir i paritet med motsvarande rikslagstiftning inom de rättsområden som avses och i fråga om de förmåner som redan tillämpas på Åland så att de arbetslösa arbetssökandena på Åland inte ska hamna i en sämre ställning än sina motsvarigheter i riket i fråga om det grundläggande utkomstskyddet. För att de nya riksbestämmelserna om allmänt stöd ska bli gällande på Åland krävs dock en aktiv lagstiftningsåtgärd.
4. Förslagets konsekvenser
4.1 Ekonomiska och administrativa konsekvenser
Den nya landskapslagstiftningen om allmänt stöd medför en ökad arbetsbörda för Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet. Detta beror på att behovsprövningen omfattar alla arbetslösa arbetssökande som inte är i åtgärd vilket medför en ökad arbetsbelastning på myndighetens personal. Nya beslutsmallar och blanketter samt anvisningar måste utarbetas. Därtill ska handläggningssystemet uppdateras. Allt detta medför ett merarbete för myndigheten. Landskapsregeringen bedömer dock att nuvarande personalresurser är tillräckliga för att hantera de uppgifter som följer av den nya lagstiftningen.
Under år 2024 ansökte totalt 910 personer om arbetslöshetsersättningar där ersättningarna i fråga avsåg grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd. Antalet dagpenningsdagar uppgick totalt sett till 148 769 där antalet dagar för kvinnor uppgick till 69 312 och för män till 79 457. Totalt utbetalades 5 142 000 euro i stöd varav kvinnorna erhöll 2 356 000 euro och männen 2 787 000 euro. Den föreslagna reformen torde rymmas inom det för år 2026 budgeterade anslaget.
4.2 Jämställdhetskonsekvenser
Arbetslöshetsförmånerna bedöms minska för så gott lika många män som kvinnor. Arbetslöshetsförmånerna bedöms i snitt minska mer för män än för kvinnor. Det uppskattas att arbetslöshetsförmånen ökar för fler män än kvinnor och den genomsnittliga uppgången i arbetslöshetsförmånen är uppskattningsvis större för män än för kvinnor. Denna skillnad i uppgången i arbetslöshetsförmånen orsakas i huvudsak av att konsekvenserna av höjningen av gränserna för föräldrarnas inkomster för partiellt stöd hänför sig till klart fler män än kvinnor. Förslagets olika konsekvenser för män och kvinnor bedöms inte bero på den föreslagna lagstiftningens egenskaper, utan på hur typiskt det är att män och kvinnor får behovsprövade inkomster och att de bor i föräldrarnas hushåll.
4.3 Konsekvenser för barn och unga
Det föreslagna allmänna stödet och i synnerhet behovsprövningen, i fråga om grunderna för att fastställa stödet, påverkar arbetssökandenas förmåner och därmed de ekonomiska möjligheterna för arbetslösa vårdnadshavare att ha omsorg om barn och sålunda är förslaget av betydelse för barnens och ungdomarnas välbefinnande (se vidare 19 § 3 mom. i grundlagen).
För tillfället berör fattigdomen i barnfamiljer i riket omkring 10 procent av barnen. Ser man till de åländska förhållandena levde totalt 1 418 personer vilket utgör 4,8 procent av befolkningen i ekonomiskt utsatta hushåll på Åland år 2022. Antalet ökade med 45 personer från 2021. Andelen är den högsta under 2000-talet. Även andelen hushåll med risk för fattigdom ökade, från 9,6 procent år 2021 till 10,1 procent år 2022. Detta är den högsta risknivån för fattigdom på Åland under 2000-talet. Andelen barn som lever i hushåll med risk för fattigdom har sedan 2016 ökat stadigt och uppgår till 11,9procent år 2022. Ensamförsörjarhushållen utgör en betydande andel av samtliga hushåll som lever under den relativa fattigdomsgränsen och av de som erhåller utkomststöd. Ensamförsörjarhushåll lägger även en betydligt högre andel av sin konsumtion på grundläggande utgiftsposter, som boende, transport och mat, och mindre andel på övriga poster.
I synnerhet familjer med små barn, familjer med många barn och hushåll med en vuxen befinner sig riskzonen för fattigdom. Fattigdomen i barnfamiljer har ofta en koppling till undersysselsättning hos föräldrarna. Genom att stödja föräldrarnas sysselsättning är det möjligt att minska fattigdomen i barnfamiljer. Höjning av sysselsättningsgraden är ett av de centrala målen med hela lagstiftningsreformen. Förslaget innebär att Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet ska ordna samtal om jobbsökning för en mottagare av allmänt stöd i en situation där arbetslösheten pågått en längre tid och lyft allmänt stöd under den tiden. Syftet med samtalen om jobbsökning är att främja sysselsättningen bland mottagarna av allmänt stöd.
FN:s konvention om barnets rättigheter (FördrS 59/1991) är av betydelse för bedömningen av ändringarnas konsekvenser. Enligt artikel 3 i konventionen ska vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Enligt artikel 26.1 i konventionen ska konventionsstaterna erkänna varje barns rätt att åtnjuta social trygghet, inklusive socialförsäkring, och vidta nödvändiga åtgärder för att till fullo förverkliga denna rätt i enlighet med nationell lagstiftning. Enligt 2 punkten i nämnda artikel ska förmånerna, där så är lämpligt, beviljas med hänsyn till de resurser som barnet och de personer som ansvarar för dess underhåll har och deras omständigheter i övrigt samt med hänsyn till varje annat förhållande som är av betydelse i samband med en ansökan om en sådan förmån från barnet eller för dess räkning.
FN:s kommitté för barnets rättigheter, som övervakar genomförandet av FN:s konvention om barnets rättigheter, har i sina färska rekommendationer för Finland rekommenderat att undvika nedskärningar av förmåner som hör till den sociala tryggheten och påverkar barn som löper risk för fattigdom och marginalisering (2.6.2023, CRC/C/FIN/CO/5–6).
Konsekvenser för barn och unga uppstår vid bedömningen av om förutsättningar för att få allmänt stöd föreligger i det enskilda fallet vilket i sin tur har effekt på en förälders förmåga att sörja för de egna barnens ekonomiska underhåll. Förutsättningarna i fråga bedöms i samband med den behovsprövning som görs då en ansökan om allmänt stöd lämnats in. Vid prövningen tas ställning till om en förälder som ansöker om allmänt stöd har inkomster som ska beaktas i behovsprövningen. Utfallet av behovsprövningen påverkas inte av inkomsterna hos de barnfamiljer som är allra minst bemedlade och har de lägsta inkomsterna. Detta eftersom behovsprövningen endast får effekt i de fall en stödberättigad förälder, vars inkomster av kontinuerlig karaktär, efter avdraget av utgifter för att skaffa och bibehålla inkomsten, överskrider inkomstgränsen i behovsprövningen. Dessutom följer av de föreslagna reglerna att förmåner som är avsedda för att trygga omsorgen om ett barn, såsom barnbidrag eller underhållsstöd, inte sak beaktats som inkomster i behovsprövningen. Barnbidraget för familjer med flera barn och barnbidrag som betalas för ett barn under 3 år har höjts år 2024.
Behovsprövningen i anslutning till det allmänna stödet bedöms ha endast en mindre inverkan på nivån på det allmänna bostadsbidrag en familj erhåller. Prövningen har heller ingen större inverkan vid ansökan om utkomststöd. Detta beror på att en stor del av inkomsterna som ska beaktas vid behovsprövningen vid allmänt stöd i prövningsprocessen vid beviljande av bostadsbidrag och utkomststöd beaktats fullt ut utan att ett visst skyddsbelopp av inkomsterna i fråga undantagits.
År 2024 var en stor del av mottagarna av partiellt arbetsmarknadsstöd under 30 år. Möjligheten att få det föreslagna partiella allmänna stödet, liksom i fallet vad beträffar det nuvarande partiella arbetsmarknadsstödet, påverkas inte av stödsökandens ålder. Om det dock kan förmodas att de mottagare av allmänt stöd som bor i sina föräldrars hushåll framöver i huvudsak är unga personer, har det framtida partiella allmänna stödet och den föreslagna gränsen för föräldrarnas inkomster, vilken är högre än för det nuvarande arbetsmarknadsstödet (2 500 euro per månad), en positiv konsekvens för nivån på skyddet för den grundläggande försörjningen för de unga arbetslösa arbetssökanden som under arbetslösheten bor i sina föräldrars hushåll.
4.4 Konsekvenser för personer med funktionsnedsättning
Det föreslagna allmänna stödet tryggar de arbetslösas grundläggande försörjning och följaktligen även den grundläggande försörjningen för personer med funktionsnedsättning som samtidigt är arbetslösa arbetssökande. Förslaget är av betydelse för frågor som gäller sysselsättningen och utkomsten för personer med funktionsnedsättning.
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (FördrS 26–27/2016) är av betydelse för bedömningen av ändringarnas konsekvenser. Bestämmelserna i konventionens artikel 27 om rättigheterna för personer med funktionsnedsättning reglerar rätten till arbete och tryggande av möjligheterna till sysselsättning för en person med funktionsnedsättning. I konventionens artikel 28 finns det bestämmelser om rätten till social trygghet för personer med funktionsnedsättning. I dess 2 punkt föreskrivs att ”konventionsstaterna erkänner rätten för personer med funktionsnedsättning att åtnjuta social trygghet utan diskriminering på grund av funktionsnedsättning”.
Rätten enligt nämnda artikel 28 till social trygghet för personer med funktionsnedsättning tryggar inkomstbortfall eller brist på inkomster på grund av de hinder som personer med funktionsnedsättning möter när det gäller möjligheterna att arbeta på lika villkor som andra. Därför ska ett socialt trygghetssystem säkerställa att det skapas ett tillräckligt skydd för arbetslösa arbetssökanden med en funktionsnedsättning på ett jämlikt sätt jämfört med andra som inte har funktionsnedsättning. Mångfalden av individuella omständigheter, individuella behov och hinder på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning förutsätter att man planerar sådana system för social trygghet som på ett flexibelt sätt svarar mot de enskilda situationerna för personer med funktionsnedsättning. (CRPD/C/GC/8, punkt 78).
På allmänt stöd tillämpas bestämmelserna om de allmänna arbetskraftspolitiska förutsättningarna och ett förfarande som är arbetskraftspolitiskt förfarande i 2 och 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Följaktligen har en arbetssökande som får arbetslöshetspension som partiell pension rätt till allmänt stöd, även om han eller hon söker heltidsarbete. I bedömningen av om personen har en giltig orsak för sitt förfarande, vilken görs med stöd av bestämmelserna i 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, beaktas personens arbetsförmåga på ett sätt som motsvarar nuläget. Dessutom tillämpas på allmänt stöd vad som föreskrivs om arbetsoförmåga i 3 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
5. Lagstiftningsbehörighet
Enligt 18 § 1 punkten i självstyrelselagen (1991:71) för Åland har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapsregeringen och de myndigheter och inrättningar vilka lyder under denna. Enligt 18 § 2 punkten i självstyrelselagen har landskapet även lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapets tjänstemän, tjänstekollektivavtal för landskapets anställda och i fråga om disciplinär bestraffning av landskapets tjänstemän. Landskapet har dessutom enligt 18 § 13, 14, 22 och 23 punkten i självstyrelselagen behörighet i fråga om socialvård, undervisning, näringsverksamhet och främjande av sysselsättningen. Inom de rättsområden där landskapet har lagstiftningsbehörighet kan landskapet lagstifta om beläggande av straff, storleken på straff, utsättande och utdömande av vite samt användningen av andra tvångsmedel enligt 18 § 25 och 26 punkten i självstyrelselagen.
Till rikets lagstiftningsbehörighet hör enligt 27 § 1 punkten i självstyrelselagen stiftande av grundlag och avvikelse från grundlag. Enligt 18 § 1 mom. i grundlagen har var och en i enlighet med lag rätt att skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring som han eller hon valt fritt. Det allmänna ska sörja för skyddet av arbetskraften. Enligt paragrafens 2 mom. ska det allmänna främja sysselsättningen och verka för att alla tillförsäkras rätt till arbete. Enligt 19 § 2 mom. i grundlagen ska var och en genom lag garanteras rätt att få sin grundläggande försörjning tryggad vid arbetslöshet. De arbetslöshetsförmåner som faller under den förslagna blankettlagen om allmänt stöd är det allmänna stöd som ersätter grunddagpenningen och arbetsmarknadsstödet vilka, enligt de bedömningar som gjorts i anslutning till den nuvarande landskapslagstiftningen, fallit inom ramen för landskapets lagstiftningsbehörighet. Trygghetsförmånen i form av allmänt stöd är av det slag som anknyter till 19 § 2 mom. i grundlagen. Enligt grundlagsutskottet (GrUU 46/2002 rd) hindrar inte grundlagen i sig att det ställs villkor för en förmån som tryggar en grundläggande utkomst. Utskottet anser att dessa villkor kan utgå från att den berörda personen själv aktivt medverkar till åtgärder som i sista hand kan bidra till att han eller hon bevarar sin arbetsförmåga och får arbete. Villkoren för trygghetsförmånerna kan därmed enligt utskottet gälla att stödtagaren kommer med motprestationer. Men om en förmån förvägras med sanktion måste detta i sak stå i motiverad proportion till vilket slag av sysselsättningsfrämjande åtgärder som stått till buds och av vad den arbetslösa själv kan anses vara skuld till. Perioderna utan ersättning kan enligt grundlagsutskottet inte heller göras så långa att de blir ett sätt att kringgå förpliktelsen i grundlagen.
Landskapet saknar lagstiftningsbehörighet i fråga om försäkringsavtal och socialförsäkring, vilket följer av 27 § 11 punkten och 29 § 1 mom. 3 punkten i självstyrelselagen. Enligt 27 § 23 punkten självstyrelselagen har riket behörighet i fråga om rättskipning med beaktande av vad som stadgas i 25 och 26 §§. I en landskapslag kan dock enligt 19 § 3 mom. självstyrelselagen för vinnande av enhetlighet och överskådlighet upptas stadganden av rikslagstiftningsnatur som i sak överensstämmer med motsvarande bestämmelser i rikslag.
6. Beredningsarbete
Lagförslaget har beretts vid Ålands landskapsregering i samarbete med Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet. Förslaget till blankettlag om allmänt stöd i remissversionen har avfattats i ett lagstiftningsskede då riksdagens andra behandling av stödpropositionen avslutats men där det vid tidpunkten för remissutskicket ännu inte slutgiltigt fastställts att den nya rikslagstiftningen ska träda i kraft som avsett, det vill säga den 1 maj 2026. Dessutom har det under riksdagens utskottsbehandling endast föreslagits några smärre ändringar (som sedermera beaktats i bilagan efter remissrundan). Av den anledningen har förslaget till lag om allmänt stöd sådant det är framställt i stödpropositionen intagits i remissversionens bilaga. Landskapsregeringen har ansett att förslaget i den vid den ovan nämnda tidpunkten föreliggande formen varit relevant och möjliggjort för berörda remissinstanser på Åland att förhålla sig till innehållet i detsamma och inkomma med utlåtande där-över.
Förslaget har således den 17 december 2025 sänts på remiss till Ålands kommunförbund k.f., Jomala kommun, Mariehamns stad, Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet, Akava-Åland r.f., FFC:s lokalorganisation på Åland r.f., FOA-Å r.f., Finlands Sjömansunions Ålandsavdelning r.f., TCÅ r.f., Tehys fackavdelning på Åland r.f., Ålands kommunala avtalsdelegation, Ålands näringsliv, Företagarna på Åland, Rederierna i Finland r.f., Finavia Abp samt Funktionsrätt Åland. Förslaget har även sänts på intern remiss till Ålands landskapsregerings regeringskansli, infrastrukturavdelning, finansavdelning, social- och miljöavdelning, utbildnings- och kulturavdelning och näringsavdelning. Remisstiden har gått ut den 14 januari 2026.
Några remissinstanser har inkommit med svar och tyngdpunkten i instansernas utlåtanden har legat på att de nya reglerna slår mot svaga grupper i samhället exempelvis ensamstående med barn. Risken för att ökad barnfattigdom och större ekonomiska svårigheter för personer med funktionsnedsättning uppstår har påtalats. Landskapsregeringen är medveten om problematiken men med hänsyn till förmånssystemets uppbyggnad (se vidare avsnitt 7 och 8 nedan) och att vikten av att säkerställa att förmåner inte helt uteblir så är bedömningen att arbetet med förslaget har nått den fas som motiverar ett beslut om överlämnande till lagtinget för vidarebehandling.
7. Behandlingsordning i övrigt
Det åländska systemet med arbetslöshetsförmåner, vad gäller reglering såväl på lagnivå som på förordningsnivå, är för närvarande i hög grad sammankopplat med rikets reglering på området. Av redogörelsen ovan framgår att den nya lagstiftningen rörande arbetslöshetsförmåner samtidigt är avsedd att träda i kraft den 1 maj 2026. Det ska understrykas att det därför är av yttersta vikt att lagtinget behandlar detta lagstiftningsärende i sådan ordning att den ovan föreslagna blankettlagen om allmänt stöd med därtill hörande följdändringar kan träda i kraft på Åland vid nämnda datum. Det bör även betonas att ett fungerande åländsk förmånssystem förutsätter en vid rätt tidpunkt införd lagstiftning utgående från vilken förmånsärenden handläggs och berörda stödmottagare erhåller sina lagstadgade ersättningar.
8. Ytterligare anmärkningar
Förslaget är som konstaterats ovan avfattat i ett lagstiftningsskede då riksdagens andra behandling av stödpropositionen är avklarad men där det ännu inte slutgiltigt fastställts när den nya rikslagstiftningen ska träda i kraft. Någon publikation av lagen om allmänt stöd finns ännu inte i Finlands författningssamling (Finlex). Riksdagens svar på stödpropositionen (RSv 172/2025 rd) levererades den 18 december 2025. Detta har beaktats i detta lagförslags bilaga. Landskapsregeringens anser härmed att regelverket i detta lagförslag gör det möjligt för lagtinget att behandla det i vederbörlig ordning.
Det går att ha olika synpunkter på hur lagförslaget inverkar på olika samhällsgruppers välbefinnande och remissinstansernas svar har fog för sig. Emellertid då förslaget är brådskande och därmed behöver behandlas med detta som utgångspunkt samtidigt som det åländska förmånssystemet är konstruerat med beaktande av rikslagstiftningens utformning så är det viktigt att ha ett fungerande förmånssystem på plats den 1 maj 2026. Landskapsregeringen anser att det går att återkomma till frågan huruvida ett sådant förmånssystem är ändamålsenligt eller inte, sett till olika samhällsgruppers intressen och de ekonomiska förutsättningarna att tillgodose olika parters behov i så stor utsträckning som möjligt. Men ett eventuellt genomgripande reformarbete är tämligen omfattande och måste anstå till ett senare skede beroende på utfallet av de nya förmånsreglerna.
Detaljmotivering
1. Landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om allmänt stöd
1 § Lagens syfte och tillämpningsområde. Som framgår av bestämmelserna i 1 mom. är syftet med hela blankettlagen om allmänt stöd att i första hand trygga på Åland bosatta arbetslösa arbetssökandes försörjning genom att det till dem, under vissa i lag angivna förutsättningar, utbetalas ersättning för de ekonomiska förluster som arbetslösheten medför. Utgångspunkten är således att var och en ska garanteras en rätt och möjlighet att vara aktiv genom att förhindra att försörjningen försämras i en social risksituation. För att närmare uppnå nämnda syfte anges således i 1 mom. att lagen om allmänt stöd inom landskapets behörighet ska tillämpas även på Åland, med beaktande av i blankettlagen om allmänt stöd angivna avvikelser. Vid arbetslöshet betyder det, i likhet med vad som är fallet i dagsläget med de nuvarande bestämmelserna i blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa, detta en möjlighet att aktivt söka arbete på heltid för att komma in på eller återvända till arbetsmarknaden. Med begreppet sökande av arbete avses sökande av arbete i vid bemärkelse, det vill säga det innefattar även beredskap att delta i utbildningar och vid behov även beredskap att delta i andra åtgärder som förbättrar anställningsbarheten.
Enligt huvudregeln i 1 kap. 6 § 1 mom. i lagen om allmänt stöd gäller att rätt till allmänt stöd har arbetslösa arbetssökande som är bosatta i Finland. En person betraktas som bosatt i Finland om personen i enlighet med 5, 6 eller 10 §§ i lagen om bosättningsbaserad social trygghet i gränsöverskridande fall (FFS 16/2019) är bosatt i Finland. Enligt 3 mom. i samma paragraf i lagen om allmänt stöd gäller vidare att säsongsarbetare som avses i lagen om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för säsongsanställning (FFS 907/2017) inte har rätt till allmänt stöd. Dessutom föreskrivs enligt 2 kap. 8 § lagen om allmänt stöd att en person som inte är finsk medborgare inte har rätt till allmänt stöd om personen har rätt att förvärvsarbeta på basis av ett tillfälligt uppehållstillstånd.
För att klargöra den huvudregelmässiga utgångspunkten att det är på Åland bosatta personer som i första hand är berättigade till arbetslöshetsförmåner enligt blankettlagen om allmänt stöd, har i 1 mom. intagits en uttrycklig bestämmelse härom. Härigenom skapas en motsvarighet på Åland till utgångspunkterna för stödberättigande enligt rikets lagstiftningsmodell. I blankettlagens 7 § finns närmare bestämmelser om när en person ska anses vara bosatt på Åland. En person anses vara bosatt på Åland om han eller hon har sin egentliga bostad och sitt egentliga hem här och han eller hon även annars ständigt vistas på Åland.
På ett flertal ställen i lagen om allmänt stöd förekommer hänvisningar till lagen om utkomstskydd för arbetslösa som framdeles kommer att begränsa sig till reglering av vad som ska iakttas vid handläggning och utbetalning av inkomstrelaterad dagpenning, ett rättsområde som faller inom ramen för rikets lagstiftningsbehörighet och således gäller direkt på Åland. Likväl föreskrivs i ett antal paragrafer i lagen om allmänt stöd att lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska tillämpas då ärenden rörande beviljande av allmänt stöd är föremål myndighetsförfarande. Exempelvis föreskrivs i lagens 2 kap. om arbetskraftspolitiska förutsättningar för erhållande av allmänt stöd, närmare bestämt i 7 § om tillämpning av 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa att:
” Följande bestämmelser i 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa tillämpas på betalning av allmänt stöd:
1) 1 § i det kapitlet om arbetslösa arbetssökande,
2) 4 § i det kapitlet om arbete som inte utförs i anställningsförhållande,
3) 5 § i det kapitlet om företagsverksamhet och eget arbete,
4) 5 a § i det kapitlet om nystartad företagsverksamhet och sysselsättning i eget arbete,
5) 6 § i det kapitlet om upphörande med arbete i företag,
6) 7 § i det kapitlet om företagares familjemedlemmars upphörande med arbete,
7) 8 § i det kapitlet om upphörande med företagsverksamhet,
8) 9 § i det kapitlet om upphörande med eget arbete,
9) 10 § i det kapitlet om studier,
10) 10 a § i det kapitlet om undantag i fråga om studier,
11) 10 b § i det kapitlet om kortvariga studier,
12) 11 § i det kapitlet om upphörande med heltidsstudier.”
För att det ska skapas ett motsvarade system på Åland vad gäller exempelvis den ovan angivna situationen krävs ett uttryckligt stadgande härom som klargör att samma handläggningsrutiner ska iakttas vad gäller de allmänna stöd som utbetalas på Åland till berörda förmånstagare. Med anledning av detta föreslås i 2 mom. en bestämmelse som säkerställer ett förvaltningsförfarande som fungerar i analogi med hur motsvarande förfarande fungerar i riket. Med andra ord blir det möjligt att skapa och upprätthålla ett system som innebär att sådana förvaltningsmässiga rutiner, vilka iakttas vid verkställigheten av lagen om utkomstskydd för arbetslösa vad gäller rätten till inkomstrelaterad dagpenning, ska iakttas vid exempelvis behörig myndighets handläggning och utbetalning av allmänt stöd enligt blankettlagen om allmänt stöd. Med behörig myndighet avses den i 4 § i blankettlagen om allmänt stöd angivna myndigheten, det vill säga Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet.
I 1 kap. 6 § 2 mom. i lagen om allmänt stöd har det dock från ovan nämnda huvudregler införts vissa undantag som fastslår att trots vad som föreskrivs i 8 § i lagen om allmänt stöd ska nämnda stöd betalas med iakttagande av vad som i 1 kap. 8 a § 2 och 3 mom. och 8 b § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om rätten till inkomstrelaterad dagpenning, om det allmänna stödet för en person vars arbetsvillkor har uppfyllts finansieras på det sätt som avses i 50 § 2 mom. i lagen om allmänt stöd. Undantagen härrör från det krav på likabehandling som förutsätts enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/98/EU om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat. Enligt direktivet förpliktas medlemsstaterna till likabehandling av det egna landets medborgare och tredjelandsmedborgare i fråga om bland annat sådana områden för social trygghet som i Finland har erbjudits främst för dem som bor i landet. Enligt artikel 12.2 punkt b i direktivet är det inte tillåtet att begränsa rättigheterna för arbetstagare från tredjeland som har haft en anställning i minst sex månader och som är registrerade som arbetslösa.
Det finns personer som uppehåller sig på Åland på samma premisser som vissa personer uppehåller sig i riket. Härmed avses sådana personer som utan att uppfylla de i rikslagstiftningen fastställda grundkraven för erhållande av allmänt stöd ändå likväl beviljas allmänt stöd, till följd av de nämnda undantagsreglerna i lagen om allmänt stöd. Av den anledningen har det i 3 mom. i blankettlagen om allmänt stöd införts liknande undantag från huvudregeln som de som finns införda i lagen om allmänt stöd, för att de på Åland avsedda personerna inte ska hamna i ett sämre rättsläge än sina motsvarigheter i riket. Den föreslagna bestämmelsen, med de avvikelser som följer av blankettlagen om allmänt stöd i övrigt medför således ett undantag från bestämmelsen i 1 mom. och dess krav på boende för att komma i åtnjutande av arbetslöshetsförmåner enligt blankettlagen i fråga.
Förslaget i 3 mom. (som uppvisar stor likhet med de nuvarande bestämmelserna i 1 § 2 mom. i den nuvarande blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa) medför att det till en arbetssökande kan utbetalas arbetslöshetsförmåner, även om han eller hon inte skulle vara bosatt på Åland på det sätt som avses i paragrafens 1 mom., om rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (förordningen om social trygghet), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (grundförordningen) eller den nordiska konventionen om social trygghet (FördrS 136/2004) förutsätter en rätt till förmånsutbetalning. Sistnämnda nordiska konvention om social trygghet har ersatts av en ny nordisk konvention om social trygghet (FördrS 54–55/2014). Ålands lagting gav sitt bifall till att lagen om sättande i kraft av bestämmelserna i den nya nordiska konventionen om social trygghet i landskapet Åland den 29 april 2013 genom LTB 40/2013. Förslaget medför även att en så kallad tredjelandsmedborgare som har arbetat på Åland under sin oavbrutna vistelse så att han eller hon har uppfyllt det arbetsvillkor som är en förutsättning för att kunna erhålla allmänt stöd, har rätt till nämnda stöd som beskrivs i paragrafens 1 mom. när vistelsen på Åland fortgår, även om personen i fråga inte anses vara bosatt på Åland. Bestämmelsen gäller med andra ord sådana tredjelandsmedborgare som inte är bosatta i Finland och på vilka förordningen om social trygghet, grundförordningen eller den nordiska konventionen om social trygghet inte kan tillämpas, men som arbetar på Åland i minst sex månader. Om en person som arbetat på Åland med stöd av uppehållstillstånd uppfyller arbetsvillkoret kan han eller hon beviljas allmänt stöd, om den lagliga vistelsen på Åland fortgår efter det att arbetet upphört. Även övriga villkor för att kunna erhålla allmänt stöd måste vara uppfyllda. Bland de viktigaste av dessa villkor är att personen i fråga är registrerad som arbetssökande vid Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet enligt 19 § i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet. Sammanfattningsvis kan, vad beträffar 3 mom., konstateras att personer som kommer från ett europeiskt eller utomeuropeiskt land och inte är finska medborgare och som per lagenlig definition inte är bosatta i Finland ändå, på basis av Europeiska unionens lagstiftning eller överenskommelser som är bindande för Finland, har rätt till vissa arbetslöshetsförmåner. Samma rätt tillkommer även den som under vissa förutsättningar söker arbete i en annan EU- eller EES-stat.
Ändringar av lagen om allmänt stöd till den del den reglerar det som hör till landskapets behörighet ska enligt 4 mom. gälla på Åland från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket om inte annat följer av blankettlagen om allmänt stöd. Genom denna bestämmelse uppdateras kontinuerligt blankettlagstiftningen med motsvarande rikslagstiftning på området.
2 § Bestämmelser som inte tillämpas. I paragrafen räknas de bestämmelser i lagen om allmänt stöd upp som inte ska tillämpas på Åland.
Enligt 1 punkten ska 1 kap. 4 § 3 mom. i lagen om allmänt stöd om bindande utlåtanden inte tillämpas på Åland. I nämnda lagrum föreskrivs att arbetskraftsmyndigheten eller Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret ger för Folkpensionsanstalten bindande utlåtanden om de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av allmänt stöd. På utlåtandet tillämpas vad som i 11 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om arbetskraftspolitiskt utlåtande. Eftersom Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet genom 4 § i blankettlagen om allmänt stöd föreslås bevilja, utbetala och återkräva allmänt stöd finns det inte någon anledning att tillämpa bestämmelserna om skyldigheten för Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet att ge bindande utlåtande till Folkpensionsanstalten om huruvida förutsättningarna för erhållande av allmänt stöd blivit uppfyllda. En motsvarande bestämmelse i finns i 2 § 1 punkten i den nuvarande blankettlagen om utkomskydd för arbetslösa.
Enligt 2 punkten ska bestämmelserna om arbetskraftspolitiska utlåtanden i 5 kap. 23 § 3 mom., 5 kap. 34 § 1 mom., 7 kap. 45 § 2 mom. 1 punkten och 9 kap. 55 § 3 mom. i lagen om allmänt stöd inte tillämpas på Åland.
I 5 kap. 23 § 3 mom. i lagen om allmänt stöd föreskrivs att innan Folkpensionsanstalten fattar beslut i ett arbetskraftspolitiskt ärende ska den begära ett i 34 § i lagen om allmänt stöd avsett arbetskraftspolitiskt utlåtande. I 5 kap. 34 § 1 mom. i lagen om allmänt stöd föreskrivs i sin tur att på lämnande av arbetskraftspolitiska utlåtanden tillämpas vad som i 11 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om lämnande av arbetskraftspolitiska utlåtanden. Enligt det nuvarande regelverket tillämpas inte de ifrågavarande bestämmelserna om arbetskraftspolitiska utlåtanden i 11 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Det nya föreslagna regelverket innebär inget avsteg från den princip som hittills varit rådande vad gäller nämnda utlåtanden.[1] Denna princip motiveras av att det på Åland är Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet som sköter handläggningen av förmånsärenden på basis av de ansökningshandlingar som lämnas direkt till myndigheten, till skillnad från vad som förhållandet i riket där förmånsbesluten fattas efter att arbetskraftspolitiska utlåtanden inhämtats från andra myndigheter. Till följd av småskaligheten i det åländska samhället finns det ingen anledning att som i riket involvera fler myndigheter i beslutsprocessen än vad som härvid kan anses erforderligt. Det skulle bara leda till en ökad och oändamålsenlig byråkratisering som skulle vara kostnadsdrivande och som inte är till gagn för det åländska samhället. Dessa omständigheter utgör ytterligare ett skäl att bestämmelsen i 5 kap. 23 § 3 mom. i lagen om allmänt stöd undantagits enligt 2 punkten i denna undantagsparagraf.
I 5 kap. 34 § 1 mom. lagen om allmänt stöd föreskrivs att på lämnande av arbetskraftspolitiska utlåtanden tillämpas vad som i 11 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om lämnande av arbetskraftspolitiska utlåtanden. I 7 kap. 45 § 2 mom. lagen om allmänt stöd föreskrivs att Folkpensionsanstalten har rätt att avgiftsfritt för skötseln av sina uppgifter enligt lagen om allmänt stöd få nödvändiga uppgifter om arbetskraftspolitiska utlåtanden enligt 34 § av arbetskraftsmyndigheten och Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret. I 9 kap. 55 § 3 mom. lagen om allmänt stöd föreskrivs att om ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om en persons rätt till grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd också gäller tiden efter ikraftträdandet av lagen, tillämpas utlåtandet från och med ikraftträdandet av lagen på den arbetssökandes rätt att få allmänt stöd. Undantagen i fråga föreslås införda i blankettlagen i linje med att 1 kap. 4 § 3 mom. i lagen om allmänt stöd inte ska tillämpas på Åland. Samma skäl som talar för att bestämmelser om bindande utlåtanden i lagen om allmänt stöd inte ska tillämpas på Åland gör sig gällande även vad beträffar arbetskraftspolitiska utlåtanden. Sedan har motiveringen till att 5 kap. 23 § 3 mom. i lagen om allmänt stöd undantagits från tillämpning även relevans i övriga fall där arbetskraftspolitiska utlåtanden förekommer som begrepp.
Enligt 3 punkten ska 1 kap. 5 § i lagen om allmänt stöd, till den del den innebär en hänvisning till 1 kap. 5 § 10 a punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa där det är fråga om en i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (FFS 189/2001) avsedd aktiveringsplan samt en i lagen om sektorsövergripande främjande av sysselsättningen (FFS 381/2023) avsedd sektorsövergripande sysselsättningsplan, inte tillämpas på Åland.
Bestämmelsen i 3 punkten vad gäller en i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte avsedd aktiveringsplan behövs för att det på Åland saknas lagstiftning om den kategorin av planer. Bestämmelsen i 3 punkten vad gäller sektorsövergripande sysselsättningsplan behövs för att Åland saknar en lagstiftning om sysselsättningsplaner i form av sektorsövergripande sysselsättningsplaner som avses i lagen om sektorsövergripande främjande av sysselsättningen. Enligt 2 § 1 mom. i sistnämnda rikslag utgör samarbetsmodellen för sektorsövergripande stöd som främjar sysselsättningen en modell där arbetskraftsmyndigheten, välfärdsområdet och Folkpensionsanstalten tillsammans bedömer en arbetslös persons servicebehov på ett sektors-övergripande plan, planerar och samordnar den service som är ändamålsenlig för att arbetslösa ska få arbete så att den bildar en sammanhängande helhet samt ansvarar för att serviceprocessen framskrider och följs upp. Enligt 2 § 2 mom. i samma rikslag gäller att service som ska samordnas inom samarbetsmodellen för sektorsövergripande stöd som främjar sysselsättningen är sådan arbetskraftsservice, sådana social- och hälsovårdstjänster samt sådana rehabiliteringstjänster som omfattas av det i 2 § 1 mom. i rikslagen i fråga avsedda aktörernas organiseringsansvar. Bestämmelser om hur sådan service ska tillhandahållas utfärdas separat. Den sektorsövergripande sysselsättningsplanen ska enligt den nämnda rikslagens 5 § 1 mom. omfatta arbetskraftsservice, socialtjänster, hälso- och sjukvårdstjänster och rehabiliteringstjänster i enlighet med den arbetslösas servicebehov. Dessutom kan planen vid behov omfatta andra tjänster som ökar den arbetslösas kompetens, arbetsmarknadsfärdigheter och arbets- och funktionsförmåga samt åtgärder som gäller jobbsökning. Den sektorsövergripande sysselsättningsplanen ska vidare enligt 5 § 2 mom. i rikslagen i fråga innehålla en överenskommelse om hur den ska följas upp. Sysselsättningsplanen ska även enligt 5 § 3 mom. i samma rikslag innefatta en sådan jobbsökningsskyldighet som avses i 5 kap. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice (FFS 380/2023), om inte något annat följer av 48 § i den lagen. I fråga om jobbsökningsskyldigheten tillämpas vad som i 147 § i den lagen föreskrivs om förbud mot omprövning och anförande av besvär.
På Åland utbetalas inga lönesubventioner av den typ som beskrivs i lagen om allmänt stöd och lagen om utkomstskydd för arbetslösa och därmed inte heller någon koppling till någon bestämmelse i landskapslagstiftningen som reglerar lönesubventionerat arbete. Landskapsregeringen föreslår därför i blankettlagens 2 § 4 punkt att bestämmelsen i 1 kap. 5 § i lagen om allmänt stöd till den del den innebär en hänvisning till 1 kap. 5 § 11 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa om lönesubventionerat arbete inte ska tillämpas på Åland. På samma sätt föreslås i nämnda punkt att bestämmelsen i 2 kap. 10 § lagen om allmänt stöd, till den del den innebär en hänvisning till 2 a kap. 9 § 1 mom., 2 a kap. 10 a § 1 mom. 1 punkten och 2 a kap. 12 § 3 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa om lönesubventionerat arbete inte ska tillämpas på Åland.
Eftersom det på Åland i enlighet vad som anförts i motiveringen till 3 punkten ovan saknas lagstiftning om sektorsövergripande sysselsättningsplaner samt även saknas lagstiftning på Åland om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte och om kostnadsersättningar föreslås i 5 punkten en bestämmelse som undantar i punkten nämnda bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa från tillämpning på Åland.
På grund av samma omständigheter som motiverar undantaget i 4 punkten föreslås i 6 punkten att bestämmelsen i 3 kap 12 § 3 mom. 1 punkten i lagen om allmänt stöd, till den del den hänvisar till lönesubventionerat arbete, inte ska tillämpas på Åland.
I 4 kap. 19 § 1 mom. i lagen om allmänt stöd föreskrivs att försörjningen för en arbetssökande som deltar i sysselsättningsfrämjande service tryggas genom allmänt stöd. Enligt samma paragrafs 3 mom. 5 punkt gäller att på betalning av allmänt stöd under tiden för sysselsättningsfrämjande service tillämpas vad som i 10 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs i nämnda kapitels 6 § om kostnadsersättning (ersättning för resor och andra kostnader för uppehälle i enlighet med lagen om ordnande av arbetskraftsservice) som betalas för den tid arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte pågår. Undantaget från rikslagstiftningens bestämmelser om ersättning för uppehälle för den som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte motiverades ursprungligen med att det på Åland saknades motsvarande åländsk lagstiftning. Enligt 7 punkten ska således bestämmelserna i 4 kap. 19 § 3 mom. 5 punkten i lagen om allmänt stöd om kostnadsersättning inte tillämpas. Dessa bestämmelser om kostnadsersättningar saknar alltjämt relevans på Åland eftersom det inte finns motsvarande reglering i den åländska lagstiftningen.
Bestämmelsen i 5 kap. 22 § 2 mom. i lagen om allmänt stöd är obehövlig och undantas från tillämpning enligt 8 punkten. I 5 kap. 22 § 1 mom. i lagen om allmänt stöd föreskrivs att den som ansöker om allmänt stöd ska lämna Folkpensionsanstalten de uppgifter som behövs för beviljande och utbetalning av stödet. I samma paragrafs 2 mom. föreskrivs att den som ansöker om allmänt stöd ska på det sätt som arbetskraftsmyndigheten eller Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret bestämmer till arbetskraftsmyndigheten eller Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret lämna de utredningar som behövs för myndighetens och centrets utlåtande och som berör sökanden personligen. Med hänsyn till hur förvaltningen avseende handläggningen av utkomstskyddet på Åland är organiserad, med Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet som enda central myndighet, skulle det vid en eventuell tillämpning av nämnda 22 § 2 mom. i det åländska fallet uppstå en situation där myndigheten i fråga skulle lämna utredningar och avge utlåtanden till sig själv. Av den anledningen är 5 kap. 22 § 2 mom. i lagen om allmänt stöd obehövlig vilket motiverar undantagsbestämmelsen i 8 punkten.
I 23 § 4 mom. i lagen om allmänt stöd föreskrivs att sökanden ska ges ett skriftligt beslut även när allmänt stöd betalas till ett välfärdsområde på det sätt som föreskrivs i samma lags 27 §. Eftersom Åland rent administrativt inte är indelat i välfärdsområden på det sätt som är fallet i riket är bestämmelsen i 23 § 4 mom. i lagen om allmänt stöd obehövlig och undantas således från tillämpning enligt 9 punkten.
Av samma skäl som i föregående stycke undantas enligt 10 punkten 5 kap. 27 § i lagen om allmänt stöd om betalning av allmänt stöd till ett välfärdsområde från tillämpningsområdet för blankettlagen om allmänt stöd. I 5 kap. 27 § 1 mom. i lagen om allmänt stöd föreskrivs att om ett välfärdsområde begär det, kan allmänt stöd av särskilt vägande skäl delvis eller helt och hållet och tills vidare eller för viss tid betalas till välfärdsområdet för att användas för underhållet av stödmottagaren, stödmottagarens familj och för barn som stödmottagaren försörjer. Enligt samma paragrafs 2 mom. föreskrivs att om ett välfärdsområde i enlighet med bestämmelserna i 23 § i lagen om utkomststöd har betalat utkomststöd i förskott mot ett emotsett allmänt stöd, betalas det allmänna stödet, till den del det motsvarar förskottet, till välfärdsområdet på dess begäran.
I 5 kap. 34 § 3 mom. i lagen om allmänt stöd föreskrivs att på tillsynen över de uppgifter som i denna lag föreskrivs för arbetskraftsmyndigheten och Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret tillämpas 25 och 26 §§ i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. Nämnda 25 § föreskriver allmänt om själva tillsynen och nämnda 26 § föreskriver om påföljder inom tillsynen på eget initiativ det vill säga att om det i samband med tillsyn på eget initiativ konstateras att en arbetskraftsmyndighet eller en anställd hos arbetskraftsmyndigheten har förfarit felaktigt eller underlåtit att fullgöra sin skyldighet, kan Tillstånds- och tillsynsverket göra den övervakade uppmärksam på kraven på god förvaltning eller underrätta den övervakade om sin uppfattning om ett lagenligt förfarande. Vidare gäller enligt samma paragraf att om väsentliga brister som gäller ordnandet av i denna lag avsedd service upptäcks eller om verksamheten i övrigt strider mot lag, får Tillstånds- och tillsynsverket meddela arbetskraftsmyndigheten ett föreläggande om att bristerna eller missförhållandena ska avhjälpas. När ett föreläggande meddelas ska det sättas ut en tid inom vilken behövliga åtgärder ska vidtas. Föreläggandet får förenas med vite i enlighet med viteslagen (FFS 1113/1990). Med hänsyn till hur förvaltningen avseende förmånsärenden är uppbyggd har bestämmelsen i 5 kap. 34 § 3 mom. i lagen om allmänt stöd i 11 punkten undantagits från tillämpningsområdet för blankettlagen om allmänt stöd. Enligt 1 § i landskapslagen (2006:9) om Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet är myndigheten underställd landskapsregeringen. Vidare handhar landskapsregeringen den allmänna administrativa styrningen och övervakningen av Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet. Därmed finns de styrinstrument som erfordras för att utöva en tillsyn över myndigheten på ett sätt som motsvarar tillsynen över arbetskraftsmyndigheterna i riket.
På grund av samma omständigheter som motiverar undantaget i 6 punkten föreslås i 12 punkten att bestämmelsen i 6 kap 43 § i lagen om allmänt stöd, till den del den avser i 10 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa angiven kostnadsersättning inte ska tillämpas på Åland.
Enligt 48 § 2 mom. i lagen om allmänt stöd har Folkpensionsanstalten trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att till hemkommunen lämna ut personbeteckning och andra identifieringsuppgifter i fråga om en sådan mottagare av allmänt stöd till vilken allmänt stöd betalas av kommunens medel med stöd av 51 § i lagen om allmänt stöd samt uppgifter om beloppet av utbetalat allmänt stöd under den föregående månaden. Folkpensionsanstalten har också rätt att till hemkommunen lämna ut personbeteckning och andra identifieringsuppgifter i fråga om en sådan mottagare av allmänt stöd till vilken har betalats allmänt stöd för sammanlagt 60 dagar. Dessa bestämmelser i lagen om allmänt stöd föreslås i 13 punkten vara undantagna från tillämpningsområdet för blankettlagen om allmänt stöd av samma skäl som ligger till grund för undantaget i 9 punkten. På Åland är det inte kommunerna som betalar ut arbetslöshetsförmåner till stödberättigade personer utan Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet varför stadganden i lagen om allmänt stöd som reglerar kommuners rätt att få information som ska ligga till grund för fattade förmånsbeslut inte äger någon relevans för Ålands del.
I 8 kap. i lagen om allmänt stöd finns bestämmelser om finansieringen av det allmänna stödet (50 §), finansieringsandelen för hemkommunen för mottagare av allmänt stöd (51 §), förskott som ska betalas för täckande av det allmänna stödet (52 §), uttagande av kommunernas finansieringsandel (53 §) och vissa bestämmelser om finansieringen (54 §). Eftersom de arbetslöshetsförmåner som omfattas av den föreslagna blankettlagen om allmänt stöd ska betalas av landskapets medel äger nämnda stadganden i 8 kap. ingen aktualitet i sammanhanget varför det i 14 punkten föreslås ytterligare ett undantag varigenom stadgandena i fråga inte ska tillämpas på Åland.
3 § Tillämpning av hänvisningar i lagen om allmänt stöd och annan lagstiftning. Det är viktigt att blankettlagen om allmänt stöd samverkar med andra delar av det åländska regelverket i likhet med hur lagen om allmänt stöd i riket samverkar med övrig rikslagstiftning. I lagen om allmänt stöd hänvisas på ett flertal ställen till bestämmelser i annan rikslagstiftning som äger motsvarighet i den åländska lagstiftningen. Således måste det i blankettlagen intas hänvisningsstadganden varigenom ifrågavarande hänvisningar i lagen om allmänt stöd genom 1 mom. ersätts med hänvisningar till bestämmelser i motsvarande författningar i den åländska lagstiftningen. Härigenom klargörs att det är det härvid avsedda bestämmelserna i den åländska lagstiftningen som ska tillämpas och inte bestämmelserna i rikslagstiftningen.
Bestämmelsen i 1 mom. innebär således att på Åland ska hänvisningen till:
1) lagen om ordnande av arbetskraftsservice (FFS 380/2023) i 3 § 1 mom. i lagen om allmänt stöd avse landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet,
2) 11 § i lagen om pension för arbetstagare (FFS 395/2006) i 11 § 2 mom. i lagen om allmänt stöd samt till lagen om pension för arbetstagare i 22 § 4 mom. 13 punkten i lagen om allmänt stöd avse landskapslagen (2007:29) om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om pension för arbetstagare,
3) 2 kap. 10 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa i 12 § 1 mom. 1 punkten i lagen om allmänt stöd avse 11 § i blankettlagen om allmänt stöd,
4) 7 § i lagen om yrkesutbildning (FFS 513/2017) i 12 § 2 mom. 4 punkten i lagen om allmänt stöd avse landskapslagen (2011:13) om gymnasieutbildning,
5) barnbidragslagen (FFS 796/1992) i 16 § 2 mom. 1 punkten i lagen om allmänt stöd avse landskapslagen (1994:48) om tillämpning i landskapet Åland av barnbidragslagen,
6) lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn (FFS 1128/1996) i 16 § 2 mom. 2 punkten i lagen om allmänt stöd avse landskapslagen (2015:68) om hemvårdsstöd,
7) lagen om allmänt bostadsbidrag (FFS 938/2014) i 16 § 2 mom. 3 punkten i lagen om allmänt stöd avse landskapslagen (2015:4) om tillämpning på Åland av lagen om allmänt bostadsbidrag,
8) lagen om utkomststöd (FFS 1412/1997) i 16 § 2 mom. 7 punkten i lagen om allmänt stöd avse landskapslagen (1998:66) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd,
9) lagen om stöd för närståendevård (FFS 937/2005) i 18 § 5 mom. i lagen om allmänt stöd avse 1 och 2g §§ i landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård,
10) familjevårdarlagen (FFS 263/2015) i 18 § 5 mom. i lagen om allmänt stöd avse landskapslagen (2015:18) om tillämpning i landskapet Åland av familjevårdarlagen,
11) 28–31 §§ i lagen om främjande av integration (FFS 681/2023) i 22 § 4 mom. 16 punkten i lagen om allmänt stöd avse 22a–22c §§ i landskapslagen (2012:74) om främjande av integration och
12) lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) i 48 § 1 mom. i lagen om allmänt stöd avse offentlighetslagen (2021:79) för Åland.
Lagen om allmänt stöd innehåller stadganden av blankettlagskaraktär vilka genom sin särskilda konstruktion gör ett flertal materiella bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa tillämpliga på handläggningen av det allmänna stödet. Bestämmelserna i fråga ska iakttas i en mängd olika situationer, exempelvis vid utbetalningar av allmänt stöd. Dessa bestämmelser i sin tur innehåller i vissa fall även hänvisningar till bland annat andra riksförfattningar, vilka äger motsvarighet i den åländska lagstiftningen, något som kräver lagstiftningsåtgärder från åländsk sida.
Vad gäller det allmänna stödet är det är viktigt med en korrekt tillämpning på Åland av det i sammanhanget relevanta regelverk som riket huvudsakligen består av dels lagen om allmänt stöd (med direkta hänvisningar till annan rikslagstiftning som äger motsvarighet på Åland och för vilken det redogjorts i detaljmotiveringen till 1 mom. ovan), dels lagen om utkomstskydd för arbetslösa, dels hänvisningar i sistnämnda lag till andra riksförfattningar vilka äger motsvarighet på Åland. Av det skälet föreslås bestämmelsen i 2 mom. för att skapa det ramverk som behövs för att det ska vara möjligt att korrekt administrera ärendehandläggningen i anslutning till det allmänna stödet samt i görligaste mån tillse att stödmottagare på Åland kommer i åtnjutande av samma förmåner som de stödberättigade i riket som befinner i en liknande ekonomisk situation.
Bestämmelsen i 2 mom. innebär således att:
1) den i 5 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 1 kap. 5 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det sistnämnda lagrummets 3 punkt rörande läroavtal i lagen om yrkesutbildning (FFS 531/2017), på Åland ska avse läroavtal enligt landskapslagen (1998:59) om läroavtalsutbildning,
2) den i 5 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 1 kap. 5 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det sistnämnda lagrummets 14 b punkt rörande 47 § i lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden (FFS 304/2003) samt 40 § i statstjänstemannalagen (FFS 750/1994), på Åland ska avse landskapslagen (2004:24) om tillämpning i landskapet Åland av lagstiftning om kommunala tjänstemän respektive 53 § i tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland.
Bestämmelsen i 2 mom. innebär vidare att:
1) den i 7 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det sistnämnda lagrummets 3 mom. rörande arbetssökande, på Åland ska avse en arbetslös arbetssökande enligt 8 § i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet,
2) den i 7 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2 kap. 10 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det sistnämnda lagrummets 2 mom. rörande vad som ska betraktas som heltidsstudier, på Åland ska avse vad som enligt 11 § 1 mom. i blankettlagen om allmänt stöd betraktas som heltidsstudier,
3) den i 7 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2 kap. 10 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det sistnämnda lagrummets 3 mom. 1d punkt rörande frivilliga studier enligt 28–31 §§ i lagen om främjande av integration, på Åland ska avse frivilliga studier enligt 22a–22d §§ i landskapslagen om främjande av integration.
4) den i 7 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2 kap. 11 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det sistnämnda lagrummets 2 mom. rörande yrkesinriktad grundexamen eller det sistnämnda lagrummets 3 mom. 4 punkt rörande yrkesinriktad delexamen, på Åland ska avse gymnasieexamen med yrkesinriktning,
Bestämmelsen i 2 mom. innebär även att den i 9 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2 kap. 13 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det sistnämnda lagrummets 1 mom. 2 punkt rörande gymnasiestudier som avses i 10 § 2 mom. 4 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa vilkas omfattning enligt lärokursen är sammanlagt minst 150 studiepoäng, på Åland ska avse en i 11 § 1 mom. 2 punkten i blankettlagen om allmänt stöd angiven utbildning. Detta vill säga andra än sådana studier enligt landskapslagen om gymnasieutbildning som syftar till avläggande av en gymnasieexamen med yrkesinriktning när deras omfattning enligt lärokursen är sammanlagt minst 150 studiepoäng.
Bestämmelsen i 2 mom. innebär även att den i 9 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2 kap. 13 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det sistnämnda lagrummets 1 mom. 3 punkt rörande sådan utbildning vid folkhögskolor eller idrottsutbildningscenter som avses i lagen om fritt bildningsarbete (FFS 632/1998) och som enligt 10 § 2 mom. 10 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa är heltidsstudier, på Åland ska avse en i 11 § 1 mom. 10 punkten i blankettlagen om allmänt stöd angiven utbildning. Detta vill säga sådan utbildning vid folkhögskola vilken bedrivs i enlighet med bestämmelserna i landskapslagen (1999:53) om Ålands folkhögskola.
Bestämmelsen i 2 mom. innebär vidare att den i 10 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det kapitlets:
1) 1 § 2 mom. rörande 47 § i lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden samt 40 § i statstjänstemannalagen, på Åland ska avse landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagstiftning om kommunala tjänstemän respektive 53 § i tjänstemannalagen för landskapet Åland,
2) 6 § 4 punkt rörande 5 kap. om arbetsförmedling och jobbsökningsskyldighet i lagen om ordnande av arbetskraftsservice, på Åland ska avse 5 kap. om arbetsförmedling i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet,
3) 9 § 1 mom. 1 punkt rörande inledande intervju eller ett samtal om jobbsökning som avses i 31 § eller 34 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice, på Åland ska avse 28 § om ordnande av serviceprocessen för arbetssökande i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet,
4) 9 § 1 mom. 1 a punkt rörande samtal om jobbsökning eller ett sådant kompletterande samtal om jobbsökning som avses i 34 och 35 §§ i lagen om ordnande av arbetskraftsservice, på Åland ska avse 28 § om ordnande av serviceprocessen i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet,
5) 9 § 1 mom. 2 och 4 punkter rörande bedömning av behovet av tjänster som avses i 14 § i lagen om främjande av integration, på Åland ska avse 14 § i landskapslagen om främjande av integration,
6) 9 § 1 mom. 7 a punkt rörande de däri angivna serviceformerna, på Åland ska avse motsvarande serviceformer enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning,
7) 9 § 1 mom. 7 c punkt rörande frivilliga studier enligt 28–30 §§ eller 31 § 1 mom. i lagen om främjande av integration, på Åland ska avse frivilliga studier enligt 22a–22d §§ i landskapslagen om främjande av integration,
8) 9 § 2 mom. rörande jobbsökningsskyldigheten enligt 5 kap. om arbetsförmedling och jobbsökningsskyldighet i lagen om ordnande av arbetskraftsservice, på Åland ska avse 5 kap. om arbetsförmedling i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet,
9) 10 a § 1 mom. 2 punkt rörande frivilliga studier enligt 28–31 §§ i lagen om främjande av integration, på Åland ska avse frivilliga studier enligt 22a–22d §§ i landskapslagen om främjande av integration,
10) 10 a § 1 mom. 4 punkt rörande frivilliga heltidsstudier enligt 2 kap. 10 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, på Åland ska avse 11 § 1 mom. i blankettlagen om allmänt stöd,
11) 10 a § 2 mom. 1 punkt rörande en i 31 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice angiven inledande intervju, på Åland ska avse en i 28 § i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet angiven inledande intervju,
12) 11 § 1 mom. rörande de åtgärder som ingår i serviceprocessen för arbetssökande enligt 31, 34 och 35 §§ i lagen om arbetskraftsservice samt bedömningen av behovet av tjänster enligt 14 § lagen om främjande av integration på Åland ska avse 28 § i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet respektive 14 § i landskapslagen om främjande av integration,
13) 12 § 1 punkt rörande det som föreskrivs i 45–48 §§ i lagen om ordnande av arbetskraftsservice, på Åland ska avse det som föreskrivs i 27 § och 27b–27d §§ i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet,
14) 13 § 2 mom. rörande 9 kap. om arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån i lagen om ordnande av arbetskraftsservice, på Åland ska avse 7a kap. om frivilliga studier med arbetslöshetsförmån i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet,
15) 13 § 2 mom. rörande 28–31 §§ om frivilliga studier i lagen om främjande av integration, på Åland ska avse frivilliga studier enligt 22a–22d §§ i landskapslagen om främjande av integration.
Bestämmelsen i 2 mom. innebär vidare att den i 11 § 3 mom. i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 1 kap. 5 § 1 mom. 14 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser 47 § i lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden och 40 § i statstjänstemannalagen i det nämnda 14 punkt, på Åland ska avse landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagstiftning om kommunala tjänstemän respektive 53 § i tjänstemannalagen för landskapet Åland.
Bestämmelsen i 2 mom. innebär vidare att den i 12 § 4 mom. 4 punkten i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2 kap. 13 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det sistnämnda lagrummets 2 och 3 punkter. rörande sådana utbildningar som avses i 13 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, på Åland ska avse sådana i 11 § 1 mom. i blankettlagen om allmänt stöd motsvarande utbildningar.
Bestämmelsen i 2 mom. innebär vidare att den i 13 § 1 mom. i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 3 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det kapitlets 4 § 2 mom. 5 punkt rörande rehabiliteringspenning enligt de lagar som nämns i 3 § i lagen om pension för arbetstagare (FFS 395/2006), på Åland ska avse de lagar som i nämnda 3 § innehåller bestämmelser som reglerar landskapets pensionsskydd.
Bestämmelsen i 2 mom. innebär vidare att den i 14 § 2 mom. 1 punkten i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det kapitlets:
1) 1 § 3 mom. 1 punkt rörande 120 § i lagen om arbetskraftsservice, på Åland ska avse landskapslagen (2024:100) om tillämpning, på Åland ska avse 13 och 14 kap. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice,
2) 10 § rörande studier, på Åland ska avse 11 § om studier i blankettlagen om allmänt stöd,
3) 10 a § 3 mom. 1d punkt rörande 28–31 §§ om frivilliga studier i lagen om främjande av integration, på Åland ska avse frivilliga studier enligt 22a–22d §§ i landskapslagen om främjande av integration,
4) 11 § 2 mom. rörande yrkesinriktad grundexamen eller 11 § 3 mom. 4 punkt rörande yrkesinriktad delexamen, på Åland ska avse gymnasieexamen med yrkesinriktning,
5) 13 a § 1 mom. 2 punkt rörande gymnasiestudier enligt i 10 § 2 mom. 4 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, på Åland ska avse gymnasiestudier enligt 11 § 1 mom. 5 punkten i blankettlagen om allmänt stöd.
Bestämmelsen i 2 mom. innebär vidare att den i 14 § 2 mom. 4 punkten i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 4 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det lagrummets 1 mom. rörande 3 kap. i arbetstidslagen (FFS 872/2019), på Åland ska avse motsvarande bestämmelser i landskapslagen (1998:44) om tillämpning i landskapet Åland av arbetstidslagen.
Bestämmelsen i 2 mom. innebär vidare att den i 15 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 4 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det kapitlets:
1) 7 § 1 mom. 1 punkt rörande familjepensioner, på Åland ska avse de familjepensioner som förmånstagare enligt landskapslagen (2016:76) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om pension för den offentliga sektorn eller landskapslagen (2010:7) om pensionsskydd för ledamöter av lagtinget och landskapsregeringen är berättigade till,
2) 7 § 1 mom. 7 punkt rörande bostadsbidrag enligt lagen om allmänt bostadsbidrag, på Åland ska avse landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om allmänt bostadsbidrag,
3) 7 § 1 mom. 8 punkt rörande barnbidrag enligt barnbidragslagen, på Åland ska avse landskapslagen om tillämpning av barnbidragslagen,
4) 7 § 1 mom. 9 punkt rörande utkomststöd enligt lagen om utkomststöd, på Åland ska avse landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd,
5) 7 § 1 mom. 12 punkt rörande partiell förtida ålderspension enligt arbetspensionslagarna, på Åland ska avse landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om pension för den offentliga sektorn,
6) 8 § rörande stöd för hemvård av barn enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn, på Åland ska avse landskapslagen (2015:68) om hemvårdsstöd.
Bestämmelsen i 2 mom. innebär vidare att den i 17 § 3 mom. i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 4 kap. 7 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa betyder detsamma som i fallet vad beträffar hänvisningen i 15 § i lagen om allmänt stöd.
Bestämmelsen i 2 mom. innebär vidare att den i 19 § 3 mom. i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 10 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det kapitlets:
2) 4 § 2 mom. rörande tid för utbildning i läs- och skrivkunnighet i enlighet med 28–31 §§ i lagen om främjande av integration i form av studier som bedrivs på heltid på det sätt som avses i 2 kap. 10 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, på Åland ska avse utbildning i läs- och skrivkunnighet i enlighet med 22a–22d §§ i landskapslagen om främjande av integration.
Bestämmelsen i 2 mom. innebär vidare att de i 42 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningarna till 3 kap. 3 § 1 mom., 3 kap. 4 §, 4 kap. 7 § och 4 kap. 8 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska tillämpas på samma sätt som framgår av redogörelsen i anslutning till hänvisningarna i 13 och 15 §§ i lagen om allmänt stöd ovan.
Bestämmelsen i 3 mom. har tillkommit för att genom en generell regelkonstruktion säkerställa att inte hänvisningar i annan lagstiftning förbigås, hänvisningar som till följd av detta lagstiftningsärendes avgränsning likväl inte är aktuella att behandla men som det ändå är viktigt att förhålla sig till för att verkställigheten av blankettlagen om allmänt stöd inte ska bli haltande.
4 § Förvaltningsmyndighet Lagen om allmänt stöd innehåller ett antal bestämmelser som reglerar sådant som hör till den åländska behörigheten. För att sådana bestämmelser ska kunna verkställas på Åland förutsätts i vanlig ordning en uttrycklig bestämmelse varigenom ansvaret för skötseln av de till dessa bestämmelser hörande förvaltningsuppgifterna åläggs landskapsmyndigheterna. I klartext betyder detta, i likhet med hur det för närvarande förhåller sig med uppgiftsfördelningen mellan landskapsmyndigheterna, att landskapsregeringen fortsättningsvis ska ansvara för den övergripande styrningen och planeringen av arbetsmarknadspolitiken på Åland. I riket gäller på motsvarande sätt att verkställigheten av lagen om allmänt stöd ska ledas, styras och utvecklas av social- och hälsovårdsministeriet såsom högsta myndighet i ärenden som gäller utkomstskyddet samt av arbets- och näringsministeriet såsom högsta myndighet i arbetskraftspolitiska ärenden.
De mer konkreta verkställighetsuppgifterna såsom behandling av ansökan om stöd samt beviljande, utbetalning, förvägrande, justering, indragning och återkrävande av stöd enligt lagen om allmänt stöd ska i riket skötas av Folkpensionsanstalten. Arbetskraftsmyndigheten eller Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret, beroende hur arbetskraftsservicen är organiserad i en riksregion, behandlar de utredningar angående den egna ekonomiska situationen som en presumtiv stödmottagare är skyldig att lämna till dessa myndigheter. Detta för att de sedan i sin tur till Folkpensionsanstalten ska kunna avge de bindande utlåtanden om de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av allmänt stöd. Utlåtandena i fråga ligger sedan till grund för behandling av ansökan om allmänt stöd, som av den enskilde stödmottagaren ska lämnas in till Folkpensionsanstalten.
På Åland är merparten av myndighetsuppgifterna som hör till landskapets behörighet av ändamålsenlighetsskäl koncentrerade till Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet och tanken med den föreslagna blankettlagen om allmänt är att så ska vara fallet även framledes. Med beaktande av den avsedda myndighetsfördelningen på Åland föreslås därför i 1 mom. bestämmelser med den ordalydelse som framgår av förslaget till lagtext nedan.
Som konstaterats ovan i detaljmotiveringen till 3 § innehåller lagen om allmänt stöd ett flertal stadganden av blankettlagskaraktär vilka genom sin uppbyggnad gör olika materiella bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa tillämpliga på handläggningen av det allmänna stödet. Det förekommer således i lagen om utkomstskydd för arbetslösa bestämmelser varigenom främst arbetskraftsmyndigheterna åläggs en skyldighet att sköta olika förvaltningsuppgifter, som ett led i verkställigheten av berörd lagstiftning rörande det allmänna stödet. För att anpassningen till den åländska förvaltningsstrukturen ska bli fullständig erfordras en bestämmelse i blankettlagen om allmänt stöd som klargör Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet roll i verkställigheten av de materiella bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, vilka tillsammans med de på Åland tillämpliggjorda materiella bestämmelserna i lagen om allmänt stöd stakar ut gränserna för myndighetens handlingsutrymme. Den nuvarande blankettlagen om utkomstskydd föreslås upphävd (se allmänna motiveringen ovan). En avsaknad av den bestämmelse som följaktligen föreslås i 2 mom. skulle lämna fältet alltför öppet vid tolkningen av de materiella bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till vilka lagen om allmänt stöd anknyter genom sina blankettstadganden, vad gäller vilken myndighet som förpliktas att verkställa ifrågavarande bestämmelser. Det skulle kunna hävdas att det är riksmyndigheter i stället för åländska myndigheter som blir skyldiga att agera med stöd av den åländska lagstiftningen, något som för övrigt skulle utgöra en behörighetsöverskridning.
Som framgår av redogörelsen ovan i detaljmotiveringen till 1 § på sida 17ff föreskrivs exempelvis i 7 § i lagen om allmänt stöd att 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa om arbetskraftspolitiska förutsättningar för erhållande av allmänt stöd ska tillämpas på betalning av allmänt stöd. Det är således viktigt för lagtillämparen att ha klart för sig att avsedda materiella bestämmelser i lagen om utkomstskydd, i fråga om myndighetsfördelningen, att ordet ”arbetskraftsmyndighet” på Åland ska läsas som Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet, när det gäller sådant som faller inom ramen för Ålands lagstiftningsbehörighet.[2] Ett annat exempel utgör hänvisningen i 10 § i lagen om allmänt stöd till 2a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Även denna hänvisning understryker vikten av att det införs klargörande bestämmelser vad gäller avsedd relevant verkställande myndighet för att inga tolkningsluckor ska uppstå.
Bestämmelsen i 2 mom. innebär således att den i 5 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 1 kap. 5 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det sistnämnda lagrummets 16 punkt rörande arbetskraftsmyndigheten, på Åland ska avse Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet som sköter sina uppgifter i enlighet med vad som följer av 4 § i blankettlagen om allmänt stöd.
Bestämmelsen i 2 mom. innebär vidare att den i 10 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det kapitlets:
1) 4 § 4 mom. rörande arbetskraftsmyndigheten och Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret på Åland ska avse Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet,
2) 9 § 1 mom. 6 punkt rörande arbetskraftsmyndigheten, på Åland ska avse Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet,
3) 11 § 1 mom. 3 punkt rörande arbetskraftsmyndigheten, på Åland ska avse Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet,
4) 13 § rörande arbetskraftsmyndigheten, på Åland ska avse Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet,
Bestämmelsen i 2 mom. innebär vidare att den i 14 § 2 mom. 1 punkten i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det kapitlets 1 § 3 mom. 2 punkt rörande arbetskraftsmyndigheten, på Åland ska avse Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet.
Bestämmelsen i 2 mom. innebär även att den i 19 § 3 mom. i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 10 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det kapitlets 2 § 2 mom. rörande arbetssökande vid arbetskraftsmyndigheten enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice, på Åland ska avse arbetssökande vid Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
5 § Ansökan och inlämnande av uppgifter. Bestämmelserna 1 mom. utgör en avvikelse från lagen om allmänt stöd och innebär en anpassning till den åländska förvaltningsstrukturen. Bestämmelsen i fråga får till följd att den i 20 § 1 mom. i lagen om allmänt stöd angivna förutsättningen för erhållande av allmänt stöd att den enskilde lämnar in skriftlig ansökan om nämnda stöd till Folkpensionsanstalten, på Åland motsvaras av ett liknande villkor för erhållande av allmänt stöd, med den avvikelsen att den enskilde ska lämna in ansökan i fråga till Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet.
Bestämmelsen i 2 mom. härrör ur det i 22 § 1 mom. i lagen om allmänt stöd angivna villkoret som stipulerar att den enskilde förutom ansökan ska lämna de uppgifter som behövs för beviljande och utbetalning av det allmänna stödet. På motsvarande sätt anpassas genom 2 mom. skyldigheten till den ovan nämnda förvaltningsstrukturen så att en sökande på Åland ska lämna in erforderliga uppgifter till Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet för att stödet ska beviljas och utbetalas till denne. Även sådana uppgifter rörande förändring av sådana i 22 § 4 mom. i lagen om allmänt stöd angivna omständigheter (se bilagan nedan) ska på Åland lämnas in till Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet.
6 § Begäran av uppgifter. I 7 kap. 45 § i lagen om allmänt stöd finns bestämmelser om erhållande och utlämnande av uppgifter. Bestämmelserna i fråga reglerar bland annat Folkpensionsanstaltens, arbetskraftsmyndigheternas, Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentrets rätt att under vissa förutsättningar, från exempelvis andra statliga myndigheter, avgiftsfritt få vissa uppgifter. Detta trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter. Det handlar härvid om uppgifter som är nödvändiga för att avgöra ett ärende som är under behandling. Det kan även handla om uppgifter som annars behövs för att verkställa uppdrag enligt lagen om allmänt stöd eller en för Finland bindande överenskommelse om social trygghet eller annan internationell rättsakt som gäller social trygghet.
Förvaltningen på Åland i anslutning till handläggningen av ärenden rörande allmänt stöd ska kunna fungera på ett sätt som rättsäkerhetsmässigt motsvarar riksförvaltningens. Därför krävs bestämmelser i landskapslag som gör det möjligt för Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet att förfara som till exempel Folkpensionsanstalten gör i riket i liknande ärenden. Det faller å ena sidan utanför landskapets behörighet att föreskriva en skyldighet för exempelvis statliga myndigheter att vid behov lämna ut i sammanhanget relevanta uppgifter till Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet. Blankettlagen om allmänt stöd måste därför, till den delen, formuleras på ett sådant sätt att behörigheten inte överskrids. Samtidigt är det viktigt att intresset av att på Åland skapa förutsättningar för en handläggning som i allt väsentligt är kongruent med rikets tillgodoses i tillräckligt hög utsträckning. Genom bestämmelsen i 1 mom. som tillerkänner Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet en rätt att begära in information från olika i lag angivna aktörer, såsom andra myndigheter, kan kravet på att inte överskrida behörighetsgränserna uppfyllas. Härigenom tillmötesgås samtidigt det ovan nämnda kravet på att ärendehandläggningen, vad gäller det allmänna stödet på Åland, ska vara likvärdig med motsvarande handläggning i riket. Samma resonemang kan föras vad beträffar den föreslagna bestämmelsen i 2 mom.
Sammanfattningsvis kan, vad gäller denna paragraf, konstateras att det gäller att skapa ett regelverk på Åland som gör det möjligt för berörda åländska myndigheter att inom sin behörighet, i likhet med riksmyndigheterna, lämna ut uppgifter till eller erhålla uppgifter från eller i övrigt kommunicera med andra myndigheter eller övriga aktörer såsom penninginstitut.
7 § Bosättning på Åland. Enligt 6 § 1 mom. i lagen om allmänt stöd är arbetslösa arbetssökande som är bosatta i Finland bosatta arbetslösa personer stödberättigade. För att klargöra att det är endast på Åland bosatta personer i nämnda kategori som är berättigade till arbetslöshetsförmåner enligt denna lag har i blankettlagen om allmänt stöd intagits en uttrycklig bestämmelse härom.
Enligt paragrafen ska bosättningen på Åland bestämmas utgående från lagen om tillämpning av lagen om bosättningsbaserad social trygghet i gränsöverskridande fall (FFS 16/2019, bosättningslagen). Förslaget motsvarar praxis på Åland och utgör ett förtydligande i förhållande till motsvarande bestämmelse i 2 kap. 8 a § lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Utgående från huvudregeln i lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet i gränsöverskridande fall anses en person vara bosatt i på Åland om denne har sin egentliga bostad och sitt egentliga hem här och denne även annars ständigt vistas på Åland.[3] Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet kontrollerar om en person enligt befolkningsdatasystemet är stadigvarande bosatt på Åland. Någon annan undersökning görs inte rörande sökandens egentliga bostad och hem på Åland och om denne även annars ständigt vistas på Åland. Är vederbörande socialt införsäkrad men inte stadigvarande bosatt på Åland handlägger Folkpensionsanstalten ansökan om allmänt stöd.
Med begreppet tillämpliga delar syftas bland annat på de uppgifter som statliga myndigheter, företrädesvis Folkpensionsanstalten, har enligt bosättningslagen, uppgifter vilka på Åland ska handhas av landskapsmyndigheterna såvida uppgifterna faller inom landskapets behörighet.
8 § Sysselsättningsfrämjande åtgärder. På ett flertal platser i lagen om allmänt stöd och bland de bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa som det genom blankettlagen om allmänt stöd hänvisas till förekommer ett begrepp som går under benämningen sysselsättningsfrämjande service. Genom en ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa i FFS 1188/2009 fick lagen om utkomstskydd för arbetslösa ett nytt 10 kapitel med bestämmelser om de allmänna förutsättningarna för arbetslöshetsförmåner som betalas under tiden för sysselsättningsfrämjande service. Definitionen av sysselsättningsfrämjande service återfinns i 1 kap. 5 § 1 mom. 15 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Med sysselsättningsfrämjande service avses enligt bestämmelsen strax ovan jobbsökarträning, karriärträning, arbetskraftsutbildning och arbetssökandes frivilliga med arbetslöshetsförmån stödda studier enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice, prövning enligt 54 § 1 mom. 1 och 2 punkten i den lagen, arbetskraftsutbildning enligt lagen om yrkesutbildning, frivilliga studier enligt 28–31 §§ i lagen om främjande av integration och arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (FFS 189/2001).
Eftersom Åland inte har haft samma typ av sysselsättningsfrämjande verksamhet, eller sysselsättningsfrämjande service som det kallas i riket, har det i blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa sedan tidigare och hittills funnits en bestämmelse i 6 § i blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa som anknyter till terminologin och regeluppbyggnaden i övrigt den åländska lagstiftningen i vilken lagstiftaren använder sig av begreppet sysselsättningsfrämjande åtgärder i enlighet med viss specifik lagstiftning. I den inledande bestämmelsen i 8 kap. 40 § 1 mom. i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet föreskrivs att en arbetslös arbetssökande kan stödjas med hjälp av sysselsättningsstöd enligt kapitel 9–13 i samma lag om denne inte har kunnat få ett arbete genom arbetsförmedling eller anvisas en utbildning som främjar personens möjlighet att finna ett arbete. Enligt 2 mom. i nämnda 40 § gäller att sysselsättningsstödet i första hand ska inriktas på att sysselsätta sådana arbetslösa arbetssökande vars behov av arbete är störst. Stödet ska särskilt inriktas på sysselsättning av personer med nedsatt arbetsförmåga, personer som varit arbetslösa arbetssökande över sex månader samt ungdomar som inte har fyllt 25 år och som varit arbetslösa arbetssökande över tre månader. Sysselsättningsstöd ska inte beviljas till en arbetslös arbetssökande som inte har fyllt 17 år. I samma paragrafs 3 mom. anges att den allmänna förutsättningen för att sysselsättningsstöd ska kunna beviljas enligt landskapslagen i fråga är att en sysselsättningsplan (se vidare detaljmotiveringen till 9 § nedan) enligt lagens 6 kap. eller en integrationsplan har utarbetats. Enligt 41 § 1 mom. i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet kan sysselsättningsstöd kan beviljas för anställning, arbetspraktik, läroavtalsutbildning, deltidsarbete och start av företagsverksamhet.[4] Enligt samma paragrafs 2 mom. kan sysselsättningsstöd beviljas staten, kommunerna, kommunalförbunden och andra arbetsgivare. Sysselsättningsstöd och annan ersättning kan beviljas och betalas direkt till den arbetslösa arbetssökande om så föreskrivs i landskapslagen i fråga.
För arbetssökande som deltar i åtgärderna kan försörjningen tryggas genom arbetslöshetsförmåner. Enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet kan sysselsättningsfrämjande åtgärder ordnas i enlighet med den arbetssökandens behov såsom arbetsprövning, rehabilitering, utbildning, arbete och arbetspraktik samt olika projektinriktade åtgärder. I dessa åtgärder kan den arbetslöse arbetssökande dessutom stödjas med hjälp av sysselsättningsstöd enligt 8–14 kapitlet enligt den landskapslagen.
Avsikten med den nya blankettlagen om allmänt stöd är att bibehålla det system som för närvarande gäller vad beträffas de sysselsättningsfrämjande åtgärder varför det i 1 mom. i förslaget till lagtext nedan intagits en bestämmelse som motsvarar den nuvarande ordalydelsen i den för närvarande gällande 6 § i blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa. I de sysselsättningsfrämjande åtgärderna ingår även sysselsättningsfrämjande utbildning varom det föreskrivs särskilt i landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning (se vidare detaljmotiveringen till 10 § nedan).
På samma sätt som i fallet med hänvisningarna i 3 § ovan förekommer det i åtskilliga bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa formuleringar som refererar till begreppet sysselsättningsfrämjande service som är ett begrepp som konstaterats ovan inte används i den åländska lagstiftningen men som det är viktigt att förhålla sig till. Detta på grund av de blankettstadganden i lagen om allmänt stöd varigenom vilka ett stort antal materiella bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa görs tillämpliga på det allmänna stödet och därmed indirekt aktualiseras i samband med verkställigheten av det nya åländska regelverket i blankettlagen om allmänt stöd. Med anledning därav föreslås en bestämmelse i 2 mom. där det närmare redogörs för hur lagtillämparen ska förhålla sig till begreppet sysselsättningsfrämjande service i olika situationer och hur det ska tolkas vid tillämpningen av den åländska blankettlagen.
Den föreslagna bestämmelsen i 2 mom. innebär således att
1) den i 5 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 1 kap. 5 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det sistnämnda lagrummets 15 punkt rörande sysselsättningsfrämjande service, på Åland ska avse sysselsättningsfrämjande åtgärder och utbildning enligt 8 § i blankettlagen om allmänt stöd,
2) den i 7 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2 kap. 7 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det sistnämnda lagrummets 1 mom. 3 punkt rörande sysselsättnings-främjande service eller praktik i anknytning till andra frivilliga studier, på Åland ska avse sysselsättningsfrämjande åtgärder och utbildning enligt 8 § i blankettlagen om allmänt stöd,
3) den i 7 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2 kap. 10 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det sistnämnda lagrummets 3 mom. 4 punkt rörande sådana studier som utgör en del av sysselsättningsfrämjande service, på Åland ska avse sysselsättningsfrämjande åtgärder och utbildning enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning,
4) den i 9 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2 kap. 13 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det sistnämnda lagrummets 3 mom. rörande sysselsättningsfrämjande service, på Åland ska avse sysselsättningsfrämjande åtgärder och utbildning enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning,
5) den i 9 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2 kap. 15 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det sistnämnda lagrummets 4 mom. rörande sysselsättningsfrämjande service, på Åland ska avse sysselsättningsfrämjande åtgärder och utbildning enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning.
Bestämmelsen i 2 mom. innebär vidare att den i 10 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det kapitlets:
1) 10 a § 1 mom. 2 punkt rörande sysselsättningsfrämjande service, på Åland ska avse sysselsättningsfrämjande åtgärder och utbildning enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning,
2) 14 a § rörande sysselsättningsfrämjande service, ska på Åland avse sysselsättningsfrämjande åtgärder och utbildning enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning,
Bestämmelsen i 2 mom. innebär vidare den i 12 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2 kap. 16 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det sistnämnda lagrummets 1 mom. rörande sysselsättningsfrämjande service, på Åland ska avse sysselsättningsfrämjande åtgärder och utbildning enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning.
Bestämmelsen i 2 mom. innebär vidare att den i 14 § 2 mom. 1 punkten i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det kapitlets:
1) 7 § 1 mom. 3 punkt rörande sysselsättningsfrämjande service, på Åland ska avse sysselsättningsfrämjande åtgärder och utbildning enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning,
2) 13 § 3 mom. rörande sysselsättningsfrämjande service, på Åland ska avse sysselsättningsfrämjande åtgärder och utbildning enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning,
3) 15 § 4 mom. rörande bestämmelser om rätten till arbetslöshetsförmåner under tiden för sysselsättningsfrämjande service, på Åland ska avse bestämmelser om rätten till arbetslöshetsförmåner under tiden för sysselsättningsfrämjande åtgärder och utbildning i enlighet med landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning.
Bestämmelsen i 2 mom. innebär vidare att den i 19 § 3 mom. i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 10 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det kapitlets:
1) 2 § 3 mom. rörande sysselsättningsfrämjande service, på Åland ska avse sysselsättningsfrämjande åtgärder och utbildning enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning,
2) 3 § rörande jobbsökarträning, karriärträning, prövning och arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte inom ramen sysselsättningsfrämjande service, på Åland ska avse sysselsättningsfrämjande åtgärder och utbildning enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning,
3) 4 § 1 mom. rörande sysselsättningsfrämjande service, på Åland ska avse detsamma som i föregående punkt strax ovan,
4) 4 § 3 mom. rörande sysselsättningsfrämjande service, på Åland ska avse sysselsättningsfrämjande åtgärder och utbildning enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning.
9 § Sysselsättningsplan. Sysselsättningsplanen har genom åren utgjort ett instrument inom arbetsmarknadsservicen som Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet enligt arbetsmarknadslagstiftningen kunnat använda för att på ett så effektivt och snabbt sätt som möjligt få arbetstagare som sagts upp av ekonomiska eller produktionsmässiga orsaker i arbete igen. Sysselsättningsplanen för arbetssökande är till sin juridiska uppbyggnad och till de förfaringssätt som hänger samman med sysselsättningsplanen mycket lik den handlingsplan för arbetssökande som arbetsmarknads och studieservicemyndigheten verkade i enlighet med efter tillkomsten av blankettlagen om utkomstskydd år 2003. Planen som gått under olika benämningar är ett funktionellt verktyg som det även kommer att finnas behov av i framtiden. Av den anledningen föreslås en bestämmelse i 1 mom. med i stort sett likalydande innehåll och rättsverkansmässigt hänseende samma vidd som den nuvarande bestämmelsen i 7 § i blankettlagen om utkomstskydd.
Bestämmelsen i 2 mom. föreslås införd av samma skäl som motiverat bestämmelserna i 3 § 2 mom., 4 § 2 mom. och 8 § 2 mom. i blankettlagen om utkomstskydd. Den innebär således att:
1) den i 5 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 1 kap. 5 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det sistnämnda lagrummets 10 punkt rörande sysselsättningsplan enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice, på Åland ska avse en sysselsättningsplan enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet,
2) den i 9 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2 kap. 13 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det sistnämnda lagrummets 2 mom. rörande sysselsättningsplaner eller planer som ersätter dem, på Åland ska avse sysselsättningsplaner enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning,
3) den i 9 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2 kap. 14 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det sistnämnda lagrummets 1, 2 och 4 mom. rörande sysselsättningsplaner eller planer som ersätter dem, på Åland ska avse sysselsättningsplaner enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning,
Bestämmelsen i 2 mom. innebär vidare att den i 10 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det kapitlets:
1) 9 § 1 mom. 3 och 5 punkter rörande en sysselsättningsplan eller en plan som ersätter den, på Åland ska avse sysselsättningsplan enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet,
2) 11 § 1 och 2 mom. rörande plan som ersätter sysselsättningsplanen, på Åland ska avse sysselsättningsplan enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet,
3) 12 § rörande en sysselsättningsplan och en plan som ersätter sysselsättningsplanen, på Åland ska avse en sysselsättningsplan enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet,
4) 14 § 1, 3 och 5 mom. rörande sysselsättningsplan eller den plan som ersätter sysselsättningsplanen, på Åland ska avse en sysselsättningsplan enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet,
5) 14 a § rörande sysselsättningsplan eller den plan som ersätter sysselsättningsplanen, på Åland ska avse en sysselsättningsplan enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
10 § Sysselsättningsfrämjande utbildning. På ett flertal platser i lagen om allmänt stöd hänvisas till något som kallas arbetskraftsutbildning. Närmare bestämmelser om arbetskraftsutbildning finns i 7 kap. i lagen om ordnande av arbetskraftsservice. I inledningsparagrafen i det kapitlet, 61 § om ordnande av arbetskraftsutbildning, föreskrivs att arbetskraftsmyndigheter ska ordna arbetskraftsutbildning i form av:
1) utbildning som förbättrar yrkeskompetensen och yrkesfärdigheterna,
2) utbildning som förbättrar företagarfärdigheterna,
3) sådan integrationsutbildning som avses i 26 § i lagen om främjande av integration, med undantag av läs- och skrivundervisning.
De sysselsättningsfrämjande åtgärder som närmast kan liknas vid rikets arbetskraftsutbildning är den sysselsättningsfrämjande utbildning som regleras genom landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning. I dagsläget finns det i blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa en bestämmelse som är i stort sett likalydande som den härvid föreslagna paragrafen, till den del det gäller paragrafens 1 mom. Förslaget till blankettlag om allmänt stöd medför ingen förändring i regelverket härvidlag. Härigenom säkerställs den åländska förmånsrättsliga motsvarigheten till den rätt till arbetslöshetsförmåner som utbetalas till de som i riket genomgår arbetskraftsutbildning. För arbetssökande på Åland som deltar i den sysselsättningsfrämjande utbildningen kan försörjningen således enligt det föreslagna 1 mom., i likhet med vad som är fallet i riket, tryggas genom arbetslöshetsförmåner.
På samma sätt som beskrivs i detaljmotiveringen till 3, 4, 8 och 9 §§ ovan anknyter lagen om allmänt stöd till vissa bestämmelser rörande arbetskraftsutbildning i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, vad gäller tillämpningen av dessa bestämmelser på det allmänna stödet. Således behövs i detta fall en hänvisningsbestämmelse i 2 mom. formulerad i enlighet med den mall som ligger till grund för ordalydelsen i 2 mom. i 3, 4, 8 respektive 9 §.
Det föreslagna bestämmelsen i 2 mom. innebär således att:
1) den i 7 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2 kap. 10 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det sistnämnda lagrummets 3 mom.
a) 1 b punkt rörande studier som ordnats som arbetskraftsutbildning, på Åland ska avse studier som ordnas enligt landskapslagen (2015:56) om sysselsättningsfrämjande utbildning,
b) 3 punkt rörande utbildning som arbetssökande deltar inom ramen för omställningsskyddet enligt 8 kap i lagen om ordnande av arbetskraftsservice, på Åland ska avse utbildning som ordnas enligt landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning,
2) den i 7 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2 kap. 10 b § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det sistnämnda lagrummets 2 mom. rörande studier som bedrivits som arbetskraftsutbildning, på Åland ska avse sysselsättningsfrämjande utbildning enligt landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning,
3) den i 7 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2 kap. 11 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det sistnämnda lagrummets 3 mom. 5 punkt rörande arbetskraftsutbildning på Åland ska avse sysselsättningsfrämjande utbildning enligt landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning.
Bestämmelsen i 2 mom. innebär vidare att den i 9 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det kapitlets 13 a § 2 mom. 5 punkt och 3 mom. rörande arbetskraftsutbildning, på Åland ska avse sysselsättningsfrämjande utbildning enligt landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning.
Bestämmelsen i 2 mom. innebär vidare att den i 10 § i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det kapitlets:
1) 9 § 1 mom. 7 b punkt rörande arbetskraftsutbildning enligt lagen om yrkesutbildning (FFS 531/2017), på Åland ska avse sysselsättningsfrämjande utbildning enligt landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning,
2) 13 § 2 mom. rörande arbetskraftsutbildning, på Åland ska avse sysselsättningsfrämjande utbildning enligt landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning,
3) 14 § 2 mom. rörande arbetskraftsutbildning, på Åland ska avse sysselsättningsfrämjande utbildning enligt landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning.
Bestämmelsen i 2 mom. innebär vidare att den i 12 § 2 mom. 2 punkten och 12 § 4 mom. 1 punkten i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2 kap. 10 b § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det sistnämnda lagrummets 2 mom. rörande studier som bedrivits som arbetskraftsutbildning, på Åland ska avse sysselsättningsfrämjande utbildning enligt landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning.
Bestämmelsen i 2 mom. innebär även att den i 14 § 2 mom. 1 punkten i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det kapitlets 10 a § 3 mom. 1b punkt rörande arbetskraftsutbildning, på Åland ska avse sysselsättningsfrämjande utbildning enligt landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning.
Bestämmelsen i 2 mom. innebär även att den i 14 § 2 mom. 1 punkten i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det kapitlets:
1) 10 a § 3 mom. 3 punkt rörande utbildning som arbetssökande deltar inom ramen för omställningsskyddet enligt 8 kap i lagen om ordnande av arbetskraftsservice, på Åland ska avse utbildning som ordnas enligt landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning,
2) 10 b § 2 mom. rörande arbetskraftsutbildning, på Åland ska avse sysselsättningsfrämjande utbildning enligt landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning,
3) 13 a § 2 mom. 5 punkt och 3 mom. rörande arbetskraftsutbildning, på Åland ska avse sysselsättningsfrämjande utbildning enligt landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning.
Bestämmelsen i 2 mom. innebär slutligen att den i 19 § 3 mom. i lagen om allmänt stöd gjorda hänvisningen till 10 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del hänvisningen i fråga avser det kapitlets:
1) 2 § 4 mom. rörande arbetskraftsutbildning, på Åland ska avse sysselsättningsfrämjande utbildning enligt landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning,
2) 4 § 2 mom. rörande arbetskraftsutbildning detsamma som i 3 punkten strax ovan,
3) 5 § 3 mom. rörande arbetskraftsutbildning, på Åland ska avse sysselsättningsfrämjande utbildning enligt landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning.
11 § Heltidsstudier. I 2 kap. 10 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa anges vad som ska betraktas som heltidsstudier.[5]
Enligt huvudregeln i 2 kap 10 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa gäller att en studerande på heltid inte har rätt till arbetslöshetsförmåner. Begränsningen gäller också ferieperioder under heltidsstudier. Enligt 2 kap. 7 § 9 punkten i lagen om allmänt stöd föreskrivs i sin tur att på betalning av allmänt stöd ska nämnda lagrum i lagen utkomstskydd för arbetslösa tillämpas på studierna. Det innebär att studier inverkar på motsvarande sätt på rätten till arbetslöshetsförmåner enligt lagstiftningen om allmänt stöd.
Dock återspeglar den paragrafen med sin terminologi utbildningssystemet i riket vilket inte överensstämmer med hur den åländska utbildningslagstiftningen är utformad. Därför föreslås 1 mom. i denna paragraf en rad bestämmelser vilka är anpassade till åländska förhållanden men samtidigt är flexibla i förhållande till andra utbildningssystem.
Genom den föreslagna bestämmelsen i 2 mom. säkerställs att de materiella bestämmelserna i lagen om utkomstskydd för arbetslösa i 10 a § om undantag i fråga om studier, 10 b § om kortvariga studier samt 11 § om upphörande med heltidsstudier tillämpas på motsvarande sätt på Åland som i riket, med beaktande av de undantag som följer av blankettlagen om allmänt stöd.
12 § Särskilda bestämmelser om vistelse utanför Åland som påverkar arbetsvillkoret och maximitid och om utländska medborgares rätt till arbetslöshetsförmåner. Motsvarande bestämmelser finns för närvarande i 9 § i blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa. I 9 § i blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa finns en avvikelse från bestämmelser i 5 kap. 11 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa om hur arbetslöshetsdagpenningen, vilken för Ålands del åsyftar grunddagpenningen ska börja betalas på nytt i en situation där någon, i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, har sökt arbete i en medlemsstat inom Europeiska unionen under högst tre månader. Om personen i fråga under denna tid inte får arbete och inte återvänder till utgångsstaten, förlorar denne all sin rätt till dagpenning. Av denna orsak finns det i lagen om utkomstskydd för arbetslösa en bestämmelse om från och med vilken tidpunkt den avsedda dagpenningen ska börja betalas på nytt till en arbetssökande som återvänder till Finland.
Enligt de gällande bestämmelserna i 9 § i blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa förutsätts det att personen i fråga återvänder som arbetssökande till Finland och Åland inom tre månader efter att denne lämnade Åland för att denne inte ska förlora sin rätt till den dagpenning som kan beviljas av landskapet medel. Om personen i fråga överskrider tidsgränsen på tre månader börjar dagpenningen betalas på nytt först när förmånsberättigade i minst fyra veckor har varit i arbete eller utbildning enligt 2 kap. 16 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Enligt 9 § i blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa har även den som inte är finsk medborgare har rätt till arbetslöshetsförmåner enligt denna lag under de förutsättningar som anges i 19 § 1 mom. i landskapslagen (2006:8) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet under förutsättning att de internationella avtal som anges i paragrafen även binder landskapet.
Genom de föreslagna bestämmelserna i 12 § överförs rätten att under vissa omständigheter tillerkännas arbetslöshetsdagpenning (med hänsyftning på grunddagpenningen) till en motsvarande rätt till arbetslöshetsförmåner i form av allmänt stöd under samma föregivna omständigheter. Bestämmelsen utgör på så vis en naturlig fortsättning på det rådande rättsläget i vad avser arbetslöshetsdagpenningen inom den åländska behörigheten. I bestämmelserna föreskrivs även framdeles på motsvarande sätt som tidigare om rätten för personer vilka inte är finländska medborgare och som inte har obegränsad rätt att utföra förvärvsarbete att likväl få arbetslöshetsförmåner, på basis av en för Finland bindande internationell överenskommelse.
13 § Justering av arbetslöshetsförmånerna. En motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 10a § i blankettlagen om utkomststöd. Enligt förslaget ska en till sitt materiella innehåll samma bestämmelse införas i blankettlagen om allmänt stöd genom denna paragraf. Samma skäl som låg till grund för införandet av den nuvarande bestämmelsen äger alltjämt aktualitet i dagsläget. Paragrafen anger att beloppen för de arbetslöshetsförmåner som omfattas av denna lag ska, som hittills varit fallet, årligen justeras såsom föreskrivs i rikslagstiftningen beträffande justeringen av motsvarande förmånsbelopp i riket.
Efter lagändringarna i riket som är avsedda att träda i kraft den 1 maj 2026 kommer det i 14 kap. 1 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa att föreskrivas att det i 6 kap. 1 § (i samma lag) angivna beloppet justeras med iakttagande av vad som föreskrivs i lagen om folkpensionsindex (FFS 456/2001). I det sistnämnda lagrummet, i sin tur, kommer det bland annat att föreskrivas att den inkomstrelaterade dagpenningen består av en grunddel på 33,33 euro och en förtjänstdel. Vidare kommer det i 4 kap. 15 § 1 mom. i den kommande lagen om allmänt stöd att föreskrivas att det allmänna stödets fulla belopp är lika stort som den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel som avses i 6 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Hittills har beloppen för arbetslöshetsförmånerna justerats med stöd av blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa och 14 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (i den lydelse det lagrummet har för närvarande) såsom föreskrivs i lagen om folkpensionsindex. Den gällande bestämmelsen i lagen om utkomstskydd för arbetslösa är än så länge tillämplig på Åland med stöd av blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Men för att även de justeringar av förmånsbeloppen som framdeles kommer att ske genom den nya ovan beskrivna rikslagstiftningen ska bli tillämpliga på de arbetslöshetsförmåner som betalas av landskapet krävs att det genom blankettlagstiftning, i likhet med vad som är fallet för närvarande, upprätthålls en förbindelselänk mellan den åländska lagstiftningen och riksregelverket, vilken säkerställer att förmånstagare på Åland i vilket fall som helst inte får det ekonomiskt sämre ställt än förmånstagare som befinner sig i motsvarande livssituation i riket.
Ur ett socialt rättviseperspektiv är det viktigt att säkerställa att de på Åland utbetalade förmånsbeloppen justeras över tid i likhet med motsvarande beloppsjusteringar i riket. Genom denna paragraf aktiveras enligt landskapsregeringens bedömning samma automatik på Åland som den ovan nämnda regelkonstruktionen i riket är avsedd att skapa, med utgångspunkt från ändringar i folkpensionsindex.
14 § Finansiering. Då de arbetslöshetsförmåner som genom denna lag görs tillämpliga även på Åland faller under landskapets lagstiftningsbehörighet föreslås att en klar och tydlig bestämmelse om att landskapet finansierar förmånerna även intas i lagen. De förmåner det rör sig om är det allmänna stöd som avses i lagen om allmänt stöd.
15 § Landskapsförordning. I paragrafen intas en bestämmelse genom vilken lagtinget till landskapsstyrelsen delegerar rätten att i landskapsförordning göra riksförfattningar på lägre nivå än lag tillämpliga på Åland. Paragrafen har formulerats i överensstämmelse med den modell som tillämpas inom annan landskapslagstiftning, exempelvis hälsovård och livsmedelskontroll. Ordalydelsen i paragrafen gör det möjligt att på ett smidigt sätt tillämpliggöra de riksförfattningar på förordnings- och beslutsnivå som detaljreglerar det allmänna stödet och vad som i anslutning därtill ska iakttas på Åland. Ordalydelsen i paragrafen ger dessutom utrymme för landskapsregeringen att välja om landskapsförordningar inom det aktuella området i framtiden ska utformas som blankettförordningar eller som fulltextförordningar. Generellt sett är dock blankettförordningar alltid att föredra eftersom det på Åland inte finns någon anledning att i vidare bemärkelse avvika från rikets regelverk på förordnings- och beslutsnivå härvidlag.
I 16 § 3 mom. och i 33 § i lagen om allmänt stöd finns bemyndiganden för statsrådet samt arbets- och näringsministeriet att utfärda förordningar. Någon helt egen landskapsförordning om allmänt stöd anses dock i dagsläget inte ändamålsenlig, eftersom väsentliga delar av de principer som ska iakttas vid den aktuella förmånspolitiken anges i denna lag.
16 § Avgörande av ärenden och rättelse av fel i beslut. Bestämmelserna i paragrafen tjänar i huvudsak som informationsbestämmelser som föreslås införda i blankettlagen om allmänt stöd i syfte att erinra om vad Ålands arbetsmarknadsmyndighet har att beakta vid skötseln av sina i lag ålagda uppgifter. Bestämmelserna i 7 kap. i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland, nedan kallad förvaltningslagen, reglerar sådant som vad som närmare ska iakttas vid avgörande av ärenden, det handlar bland annat om formen för och innehållet i olika beslut, motiveringar till nämnda beslut, anvisningar om rättelseyrkanden och besvärsanvisningar med mera. Bestämmelserna i 8 kap. i förvaltningslagen handlar om rättelser av fel i beslut, såsom rättelser av skrivfel och sakfel.
Det är viktigt att poängtera att avsedda bestämmelser i förvaltningslagen ska läsas mot vad som i 6 kap. i lagen om allmänt stöd föreskrivs om sökande av ändring varvid de materiella bestämmelserna i det kapitlet, under förutsättning att de ligger inom landskapets behörighet, med stöd av 1 § i blankettlagen om allmänt stöd gäller på Åland i tillämpliga delar, med beaktande av den i självstyrelselagen fastställda besvärsinstansordningen och de avvikelser som följer av blankettlagen. Exempelvis föreskrivs om rätten till omprövning av lagakraftvunna beslut i 6 kap. 40 § i lagen om allmänt stöd, vilket är att anse som skötsel av förvaltningsuppgifter enligt 4 § i blankettlagen om allmänt stöd och således ska tillämpas till den del den reglerar sådant som faller inom landskapets behörighet, såsom rätten att pröva ärenden på nytt. Till den del nämnda 40 § reglerar förfarandet hos besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen i liknande ärenden på rikssidan har lagtillämparen att iaktta de processrättsliga regler som följer av självstyrelselagens behörighetsbestämmelser (jämför med detaljmotiveringen till 17 § nedan).
Sammanfattningsvis kan konstateras att lagtillämparen här har att beakta 6 kap. i lagen om allmänt stöd i belysning av vad som följer av dels avvikelserna i blankettlagen om allmänt stöd, dels självstyrelselagens processrättsliga verkningar på ärendehandläggningen, dels förvaltningslagens bestämmelser. Till den del tillämpningen av 6 kap. i lagen om allmänt stöd, vilken i förevarande sammanhang får betraktas som lex specialis visavi förvaltningslagen som får betraktas som lex generalis, leder till ett resultat som ytterligare stärker den enskilde förmånstagarens rätt gentemot Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet är det alternativet som ska iakttas vid förvaltningsförfarandet.[6] I 39 § 2 mom. i lagen om allmänt stöd föreskrivs att ett beslut får rättas till en parts fördel eller nackdel. Rättelse av ett beslut till en parts nackdel förutsätter att parten samtycker till att beslutet rättas. Denna bestämmelse innebär enligt landskapsregeringens en i speciallag stärkt rättighet för den enskilde jämfört med vad som följer av bestämmelsen i 46 § i den mer generella förvaltningslagen. I 46 § 1 mom. i förvaltningslagen föreskrivs att en myndighet ska rätta uppenbara skriv- eller räknefel eller andra jämförbara klara fel i sitt beslut. Dock gäller enligt 46 § 2 mom. i förvaltningslagen att ett fel inte får rättas, om rättelsen leder till ett resultat som är oskäligt för en part och felet inte har förorsakats av partens förfarande. Den senare regeln ger myndigheten en rätt att självständigt pröva om de i 46 § i förvaltningslagen omständigheterna är förhandenvarande medan det ovan nämnda lagrummet i lagen om allmänt stöd får anses gå ett steg längre i det att enskild berörd part alltid ska involveras innan rättelsebeslutet slutgiltigt fattas.
17 § Besvär. Besvärsbestämmelser syftar i allmänhet till att förmå förvaltningsmyndigheter att vinnlägga sig om att en god förvaltning upprätthålls till gagn för samhällsmedborgarna. Genom att införa besvärsbestämmelser i lagen får den enskilde tillgång till ett rättsäkerhetsinstrument som kan användas exempelvis då materiellt oriktiga förvaltningsbeslut fattats till nackdel för honom eller henne.
I paragrafen är den åländska myndighetsstrukturen beaktad bland annat genom det faktum att Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet beviljar, utbetalar och återkräver de arbetslöshetsförmåner som omfattas av blankettlagen om allmänt stöd. Jämlikt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet inom rättsområdet för rättsskipning med beaktande av beaktande av bland annat vad som föreskrivs i 25 § om förvaltningsrättskipning i självstyrelselagen. I förevarande fall innebär detta att besvär över beslut som har fattats av myndighet som lyder under landskapsregeringen, det vill säga Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet, i enlighet med 1 mom. anförs hos Ålands förvaltningsdomstol medan besvär över lagligheten i landskapsregeringens beslut enligt 2 mom. överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen (förutsatt att beslut i enligt med allmänna förvaltningsrättsliga principer är att anse som överklagbara).
Besvärsbestämmelserna i självstyrelselagen gäller oavsett man tar in besvärsbestämmelser i en blankettlag eller inte. Likväl har denna paragraf i informativt syfte intagits i förslaget för att klargöra besvärsvägarna och därigenom underlätta situationen för lagtillämparen. Paragrafen innehåller med andra ord bestämmelser som är att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet, men som med stöd av 19 § 3 mom. i självstyrelselagen för vinnande av enhetlighet och överskådlighet kunnat intas i lagen.
I riket finns för närvarande i lagen om utkomstskydd för arbetslösa en bestämmelse i lagens 12 kap. 7 § om undanröjande av beslut. Däri föreskrivs i 1 mom. att om ett lagakraftvunnet beslut av Folkpensionsanstalten eller en arbetslöshetskassa grundar sig på en felaktig eller bristfällig utredning eller uppenbart står i strid med lag, kan besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden på yrkande av Folkpensionsanstalten, arbetslöshetskassan eller en part undanröja beslutet och bestämma att ärendet ska behandlas på nytt. Besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden ska bereda parterna tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs. I ett beslut av besvärsnämnden får ändring inte sökas genom besvär. Enligt nämnda bestämmelses 2 mom. gäller att om ett lagakraftvunnet beslut av besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden eller försäkringsdomstolen grundar sig på en felaktig eller bristfällig utredning eller uppenbart står i strid med lag, kan försäkringsdomstolen på yrkande av Folkpensionsanstalten, arbetslöshetskassan i fråga eller en part undanröja beslutet och bestämma att ärendet ska behandlas på nytt. Försäkringsdomstolen ska bereda parterna tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs. Enligt samma paragrafs 5 mom. gäller att ansökan om undanröjande av ett beslut ska göras inom fem år från det att beslutet har vunnit laga kraft. Av synnerligen vägande skäl kan ett beslut undanröjas på ansökan som gjorts även efter utgången av den föreskrivna tiden.
Den angivna bestämmelsen är enligt landskapsregeringens bedömning av processrättslig art som det å ena sidan inte går att avvika från genom egna åländska processuella bestämmelser eftersom det faller inom ramen för rikets lagstiftningsbehörighet att införa sådan bestämmelser i lagstiftningen. Å andra sidan är både riket och Åland bundna av den instansordning som följer av självstyrelselagens bestämmelser i dess 25 § om förvaltningsrättskipningen. Däri föreskrivs i 1 mom. bland annat att besvär över beslut som har fattats av myndigheter under landskapsregeringen anförs hos Ålands förvaltningsdomstol.
Enskilda på Åland ska ha samma rätt att på samma villkor som gäller härvidlag för enskilda i riket att få att ett beslut undanröjt, om i lag föreskrivna omständigheter föreligger som möjliggör för högre instans att fatta ett beslut om undanröjande. Således måste självstyrelselagens bestämmelser ha som konsekvens att Ålands förvaltningsdomstol med iakttagande av nämnda instansordning ha möjlighet att fatta ett härvid avsett beslut om undanröjande, förutsatt att parten besvärat sig till Ålands förvaltningsdomstol över ett tidigare av Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet fattat beslut, som parten vill få undanröjt.
Av ovan angivna skäl finns i den nuvarande blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa inte några särskilda bestämmelser om undanröjande av beslut vilket likväl enligt landskapsregeringen inte försätter berörd part på Åland i en sämre rättslig position en vederbörandes motsvarighet i riket.
I den kommande lagen om allmänt stöd finns, på motsvarande sätt som i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, bestämmelser i dess 41 § om undanröjande av beslut. I dess 1 mom. föreskrivs att om ett lagakraftvunnet beslut som meddelats av Folkpensionsanstalten grundar sig på en felaktig eller bristfällig utredning eller uppenbart står i strid med lag, kan besvärsnämnden för social trygghet på yrkande av en part eller Folkpensionsanstalten undanröja beslutet och bestämma att ärendet ska behandlas på nytt. Besvärsnämnden för social trygghet ska ge parterna tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs. I ett beslut av besvärsnämnden får ändring inte sökas genom besvär.
Enligt nämnda paragrafs 2 mom. gäller att om ett lagakraftvunnet beslut som meddelats av besvärsnämnden för social trygghet eller försäkringsdomstolen grundar sig på en felaktig eller bristfällig utredning eller uppenbart står i strid med lag, kan försäkringsdomstolen på yrkande av en part eller Folkpensionsanstalten undanröja beslutet och bestämma att ärendet ska behandlas på nytt. Försäkringsdomstolen ska ge parterna tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs. Enligt 3 och 4 mom. i samma paragraf gäller att om Folkpensionsanstalten yrkar på att ett beslut ska undanröjas, kan den avbryta utbetalningen av allmänt stöd eller betala ut allmänt stöd i enlighet med sitt yrkande till dess ärendet har avgjorts på nytt. Ansökan om undanröjande av ett beslut ska vidare göras inom fem år från det att beslutet vann laga kraft. Av särskilt vägande skäl kan ett beslut undanröjas även på ansökan som gjorts efter utgången av den föreskrivna tiden.
Självstyrelselagens instansordning måste även i detta fall erbjuda part på Åland samma möjlighet att få till stånd ett beslut om undanröjande fattat av Ålands förvaltningsdomstol på samma sätt som part i riket med stöd av ovan nämnda 41 § i lagen om allmänt stöd har samma möjlighet. Rättsförhållandena vad gäller parts klagorätt i ljuset av de nya stödbestämmelserna måste vara detsamma som de som råder för närvarande sedda mot bakgrund av det gällande regelverket. Av den anledningen finns i blankettlagen om allmänt stöd inte några särskilda bestämmelser om undanröjande av beslut införda.
18 § Ikraftträdande. Landskapsregeringen föreslår i 1 mom. att ikraftträdelsedagen för landskapslagen med stöd av 20 § 3 mom. i självstyrelselagen lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Avsikten är att lagen ska träda i kraft den 1 maj 2026.
Den föreslagna bestämmelsen i 2 mom. är nödvändig för att undvika att det uppstår ett ohållbart och oacceptabelt rättsläge med parallella och varandra motstridiga regelsystem. Genom den formuleringsteknik som används i förslaget till lagtext nedan säkerställs enligt landskapsregeringens uppfattning den härvid avsedda målsättningen. Ett annat skäl för införandet av bestämmelsen i fråga är att lagändringarna i riket i vad avser lagen om utkomstskydd för arbetslösa medför att den lagen endast kommer att förmånsreglera den inkomstrelaterade dagpenningen. Bestämmelserna kommer således endast att reglera sådant som faller inom ramen för rikets lagstiftningsbehörighet varvid lagen om utkomstskydd för arbetslösa kommer att gälla direkt på Åland. Blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa blir följaktligen obehövlig.
Denna lags ikraftträdande förutsätter att information sprids om lagen. Genom bestämmelsen i 3 mom. möjliggörs en arbetsprocess som utmynnar i att denna lag kan fungera i praktiken från den tidpunkt den träder i kraft.
Bestämmelsen i 4 mom. föreslås införd för att säkerställa att alla eventuella ytterligare hänvisningar i den åländska lagstiftningen till de hittills rådande förmånskategorierna och som inte medtagits i detta lagförslag ersätts med en korrekt hänvisning till det allmänna stödet.
Då en ny lag sätts i kraft är den allmänna principen den att förordningar som utfärdats med stöd av den tidigare lagen, upphävs vid samma tidpunkt, såvida inte det i den nya lagen föreskrivs att författningar på förordningsnivå alltjämt ska vara i kraft från och med den tidpunkt den nya lagen börjat gälla. I och med att ett visst antal genom blankettförordning tillämpliggjorda riksförfattningar på förordningsnivå rörande utkomstskydd för arbetslösa ska fortsätta att tillämpas på Åland tills nya författningar rörande det allmänna stödet utfärdats måste bestämmelsen i 5 mom., i enlighet med ovanstående princip, intas i förslaget för att regelverket på alla nivåer ska vara funktionellt. Avsikten är dock att en ny landskapsförordning vid behov ska utfärdas och träda i kraft samtidigt som blankettlagen om allmänt stöd. Införandet av bestämmelsen i 5 mom. vidtas likväl som en säkerhetsåtgärd för det fallet att en tidsutdräkt skulle uppstå vad gäller utfärdande av bestämmelser på detaljnivå rörande det allmänna stödet.
19 § Övergångsbestämmelser i fråga om tillämpningen av lagen om allmänt stöd. I paragrafen ingår de övergångsbestämmelser som ska iakttas på Åland vid tillämpningen av blankettlagen om allmänt stöd. Övergångsbestämmelserna överensstämmer i huvudsak med de övergångsbestämmelser som finns i lagen om allmänt stöd. Bestämmelsen syftar till kontinuitet i vad avser den enskildes rätt till arbetslöshetsförmåner och att motverka negativa oskäliga retroaktiva ekonomiska effekter. Det handlar om effekter som då skulle uppstå till följd av den enskildes arbetshistoria, där exempelvis tillhörande intjänade väntetider som berättigar till utbetalning av arbetslöshetsförmåner, över huvud taget inte beaktas vid övergången till ett nytt system eftersom övergångsbestämmelser saknas.
Paragrafens 1 mom. motsvarar den övergångsbestämmelse som vanligen används i samband med ändringar av påföljder som gäller utkomstskyddet för arbetslösa. Bestämmelsen behövs för att förtydliga att de bestämmelser som gällde vid den tidpunkt då en förmån ansöktes tillämpas på arbetssökandens rätt till utkomstskydd för arbetslösa och allmänt stöd. Den tidpunkt då ärendet behandlas vid Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet är inte av betydelse.
Enligt 2 mom. i paragrafen beaktas vid tillämpning av den föreslagna blankettlagen om allmänt stöd erhållande av arbetslöshetsförmån, arbete som räknas in i arbetsvillkoret, uppfyllande av arbetsvillkoret och uppnående av maximitiden för arbetslöshetsdagpenning samt en period som arbetslös arbetssökande under tiden före ikraftträdandet för blankettlagen om allmänt stöd. I 2 mom. finns det dessutom bestämmelser om ikraftträdandefasen för lagen i en situation där ingen självrisktid föreläggs för det allmänna stödet, om personen är berättigad till arbetsmarknadsstöd eller grunddagpenning enligt blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa den 30 april 2026 och till allmänt stöd den 1 maj 2026. I bestämmelsen föreskrivs att som förmånsberättigad betraktas den som får en förmån och den till vilken det inte betalas någon förmån på grund av en tid utan ersättning, en arbetsdag under en förkortad arbetsvecka eller på grund av att arbetstidsgränsen enligt 4 kap. 3 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa överskrids eller på grund av den begränsning av förmånens belopp som anges i 5 § 1 mom. i det kapitlet.
Enligt 3 mom. i paragrafen räknas till betalningsdagarna för finansiering av allmänt stöd enligt blankettlagen om allmänt stöd även de dagar för vilka grunddagpenning enligt blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa betalats till stödmottagaren utifrån samma maximibetalningstid.
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om främjande av integration
17 § Skyldigheter som följer av integrationsplanen och utarbetandet av den.19 § Utkomst under tiden för åtgärder enligt integrationsplanen. 22a § Stöd för frivilliga studier. 31 § Sökande av ändring. Följdändringarna i paragraferna 17, 19, 22a och 31 §§ är rent lagtekniska och innebär att den nuvarande hänvisningen till blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa ersätts med en hänvisning till blankettlagen om allmänt stöd.
3. Landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om allmänt bostadsbidrag
3 § Avvikelser och särskilda bestämmelser. Följdändringen är rent lagteknisk och innebär att det till den nuvarande paragrafen fogas ett nytt 7 mom. varvid de nuvarande 7–22 mom. blir 8–23 mom. I det nya 7 mom. införs en hänvisning till blankettlagen om allmänt stöd.
4. Landskapslag om ändring av 22 § landskapslagen om studiestöd
22 § Avvikelser och särskilda bestämmelser. Följdändringarna i paragrafens 1 mom. är rent lagtekniska och innebär en anpassning där begreppet arbetslöshetsdagpenning, i den betydelse det har på Åland, ersätts med begreppet inkomstrelaterad dagpenning samt begreppet arbetsmarknadsstöd slopas och ersätts med begreppet allmänt stöd (infört i g punkten), i enlighet med vad som följer av den ovan föreslagna blankettlagen om allmänt stöd.
5. Landskapslag om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
4 § Arbetsmarknadsservice. I 3 mom. i paragrafen föreslås en lagteknisk ändring varigenom den nuvarande hänvisningen till blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa ersätts med en hänvisning till blankettlagen om allmänt stöd.
8 § Arbetslös arbetssökande. I 3 mom. i paragrafen föreslås en lagteknisk ändring varigenom den nuvarande hänvisningen till blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa ersätts med en hänvisning till blankettlagen om allmänt stöd.
37 § Stöd för personer med nedsatt arbetsförmåga. I 1 mom. i paragrafen föreslås en lagteknisk ändring varigenom den nuvarande hänvisningen till bestämmelser om avsett stödbelopps storlek i lagen om utkomstskydd för arbetslösa ersätts med en motsvarande hänvisning till bestämmelser om avsett stödbelopps storlek i lagen om allmänt stöd.
I 2 mom. i paragrafen föreslås en lagteknisk ändring varigenom den nuvarande hänvisningen till bestämmelser om avsett stödbelopps storlek (full arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd) i dels blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa, dels lagen om utkomstskydd för arbetslösa ersätts med en hänvisning till bestämmelser om avsett stödbelopps storlek (fullt allmänt stöd och full inkomstrelaterad dagpenning i dels blankettlagen om allmänt stöd, dels lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
38 § Ersättning för resekostnader och boende. I paragrafens 3 mom. föreslås lagtekniska kompletteringar i form av hänvisningar till olika bestämmelser i lagen om allmänt stöd, vid sidan av de nuvarande hänvisningarna till lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Detta eftersom den senare lagen efter lagreformen i riket framdeles inte kommer att reglera den typ av arbetslöshetsförmåner som faller inom landskapets behörighet. Då dessa förmåner, grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd, ersätts med det allmänna stödet som stödform reglerat i lagen om allmänt stöd är det viktigt att de stödmottagare som avses i paragrafen som kommer i åtnjutande av nämnda förmåner på vissa villkor, i förevarande fall ersättning för resekostnader och boende för deltagare i arbetsprövning, inte plötsligt hamnar utanför stödsystemet till följd av lagstiftningsmässiga omdispositioner av förmånerna i fråga. På det sättet bibehålls kontinuiteten i regelverket.[7]
39b § Allmänna förutsättningar och förmåner. I paragrafen föreslås en lagteknisk ändring varigenom den nuvarande hänvisningen till bestämmelser om studerandes rätt till arbetslöshetsförmåner enligt blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa ersätts med en hänvisning till motsvarande bestämmelser om studerandes rätt till arbetslöshetsförmåner enligt blankettlagen om allmänt stöd.
39c § Särskilda förutsättningar. I paragrafens 1 mom. föreslås en lagteknisk ändring varigenom den nuvarande hänvisningen till bestämmelser om studier i blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa ersätts med en hänvisning till motsvarande bestämmelser om studier i blankettlagen om allmänt stöd.
45 § Sysselsättningsstödets belopp. I paragrafens 1 mom. och 2 mom. föreslås en lagteknisk ändring varigenom den nuvarande hänvisningen rörande sysselsättningsstödets belopp kopplat till grunddagpenningen storlek enligt lag ersätts med en hänvisning rörande sysselsättningsstödets belopp kopplat till det allmänna stödets storlek enligt lag.
46 § Arbetstid. I paragrafens 1 och 2 mom. föreslås på liknande sätt som i 45 § ovan en lagteknisk ändring varigenom den nuvarande hänvisningen rörande sysselsättningsstödets belopp kopplat till grunddagpenningen storlek ersätts med en hänvisning rörande sysselsättningsstödets belopp kopplat till det allmänna stödets storlek.
49 § Förutsättningar för beviljande av stöd. I paragrafens 3 och 4 mom. föreslås på liknande sätt som i 45och 46 §§ ovan en lagteknisk ändring varigenom den nuvarande hänvisningen rörande förutsättningen för beviljande av sysselsättningsstöd för arbetspraktik kopplat till grunddagpenningen, arbetsmarknadsstödet och den inkomstrelaterade dagpenningen storlek ersätts med en hänvisning rörande förutsättningen för beviljande av sysselsättningsstöd för arbetspraktik kopplat till det allmänna stödet och den inkomstrelaterade dagpenningen.
51 § Stödets belopp och varaktighet. I paragrafens 1 mom. föreslås på liknande sätt som i närmast föregående paragraf ovan en lagteknisk ändring varigenom den nuvarande hänvisningen rörande storleken av sysselsättningsstödet för arbetspraktik per praktikdag kopplat till grunddagpenningens storlek i enlighet med lagen om utkomstskydd för arbetslösa ersätts med en hänvisning rörande storleken av sysselsättningsstödet för arbetspraktik per praktikdag kopplat till det allmänna stödet. Dessutom ingår ett förslag till slopande av barnförhöjningen enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa då bestämmelser därom slopats i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
I paragrafens 3 mom. förslås en lagteknisk ändring varigenom hänvisningen till arbetslöshetsdagpenningen ersätts med en hänvisning till det allmänna stödet.
52 § Ersättning för resekostnader och boende. I paragrafens 4 mom. föreslås lagtekniska kompletteringar i form av hänvisningar till olika bestämmelser i lagen om allmänt stöd, vid sidan av de nuvarande hänvisningarna till lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Detta eftersom den senare lagen efter lagreformen i riket framdeles inte kommer att reglera den typ av arbetslöshetsförmåner som faller inom landskapets behörighet. Då dessa förmåner, grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd, ersätts med det allmänna stödet som stödform reglerat i lagen om allmänt stöd är det viktigt att de stödmottagare som avses i paragrafen som kommer i åtnjutande av nämnda förmåner på vissa villkor, i förevarande fall ersättning för resekostnader och boende för deltagare i arbetspraktik, inte plötsligt hamnar utanför stödsystemet till följd av lagstiftningsmässiga omdispositioner av förmånerna i fråga. På det sättet bibehålls kontinuiteten i regelverket.[8]
55 § Stödets belopp. I paragrafens 1 och 2 mom. föreslås på liknande sätt som i paragraferna ovan en lagteknisk ändring varigenom den nuvarande hänvisningen rörande storleken av sysselsättningsstödet för läroavtalsutbildning per person och dag kopplat till grunddagpenningens storlek i enlighet med lagen om utkomstskydd för arbetslösa ersätts med en hänvisning rörande storleken av sysselsättningsstödet för läroavtalsutbildning per person och dag kopplat till det allmänna stödet i enlighet med lagen om allmänt stöd.
58 § Särskilda förutsättningar för beviljande av stöd. I 1 mom. 5 punkten föreslås, med anledning av övergången till det nya förmånssystemet, en lagteknisk ändring rörande förutsättningen för att sysselsättningsstöd vid deltidsarbete ska kunna beviljas för den arbetstagare eller tjänsteman som övergår till deltidsarbete. De i sammanhanget inverkande förmånerna har hittills utgjorts av arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa samt arbetslöshetsdagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Dessa förmåner föreslås ändrade till att utgöra allmänt stöd enligt landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om allmänt stöd samt inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Därutöver föreslås en hänvisningsuppdatering i 5 punkten som avser den rikslagstiftning som i allmänhet ligger till grund för utbetalning av rehabiliteringspenning eller rehabiliteringsunderstöd.
60 § Stödets belopp och varaktighet. I paragrafens 1 mom. föreslås en mindre hänvisningsändring med anledning av övergången till det nya förmånssystemet varvid hänvisningen till den i sammanhanget avsedda grunddagpenningen ersätts med en motsvarande hänvisning till det allmänna stödet som är kopplat till den nya stödlagstiftningen.
62 § Särskilda förutsättningar för beviljande av stöd. I paragrafens 5 punkt föreslås en hänvisningsändring rörande vilka arbetslöshetsförmåner som inverkar på förutsättningen för att sysselsättningsstöd för start av företagsverksamhet ska kunna beviljas där de inverkande förmånerna hittills utgjorts av arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller arbetslöshetsdagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. De framdeles på motsvarande sätt inverkande förmånerna ska enligt förslaget, med anledning av det nya förmånssystemet, utgöras av allmänt stöd enligt landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om allmänt stöd eller inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
63 § Stödets belopp och varaktighet. I paragrafens 1 mom. föreslås en lagteknisk ändring som innebär att beräkningen av sysselsättningsstödet för företagsverksamhet per person och dag som hittills utgått ifrån grunddagpennings-beloppet framdeles på motsvarande sätt ska utgå från beloppet av det allmänna stödet.
6. Landskapslag om ändring av 12 och 13 §§ landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning
12 § Arbetslöshetsförmån. I paragrafen görs en lagteknisk ändring genom vilken den nuvarande hänvisningen till blankettlagen till utkomstskydd för arbetslösa ersätts med en hänvisning till blankettlagen om allmänt stöd.
13 § Ersättning för resekostnader och boende. I paragrafen görs tekniska ändringar varigenom begreppen grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd i 1 mom. slopas och ersätts med begreppet allmänt stöd. I 8 mom. införs hänvisningar till vissa bestämmelser i lagen om allmänt stöd eftersom lagen om utkomstskydd för arbetslösa framdeles enbart kommer att reglera rätten till inkomstrelaterad dagpenning vilket faller inom ramen för rikets lagstiftningsbehörighet. I 8 mom. görs även en mindre språklig ändring.
7. Landskapslag om ändring av 21 § landskapslagen om hemvårdsstöd
21 § Inkomster som undantas från de sammanlagda inkomsterna. Följdändringen i paragrafen är rent lagteknisk och innebär att den nuvarande hänvisningen i paragrafens 11 punkt till blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa ersätts med en hänvisning till blankettlagen om allmänt stöd.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om tillämpning på Åland av lagen om allmänt stöd
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Lagens syfte och tillämpningsområde
I syfte att trygga en på Åland bosatt arbetslös arbetssökandes ekonomiska möjligheter att söka arbete och förbättra sina förutsättningar att komma in på eller återvända till arbetsmarknaden utbetalas till denne, inom landskapets behörighet, ersättning för de ekonomiska förluster som arbetslösheten förorsakar i enlighet med lagen om allmänt stöd (FFS --- / 2026), med i denna lag angivna avvikelser.
I fråga om de bestämmelser i lagen om allmänt stöd vilka föreskriver att vissa bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002) ska tillämpas vad gäller stödmottagares rätt till allmänt stöd och stödmottagares skyldigheter samt behörig myndighets handläggning av stödärenden och utbetalning av allmänt stöd inom ramen för de i lagen om utkomstskydd för arbetslösa angivna begräsningarna, gäller på Åland och inom landskapets behörighet att dessa bestämmelser ska tillämpas på motsvarande sätt vad gäller allmänt stöd enligt denna lag.
Även en arbetslös arbetssökande som inte är bosatt på Åland har, med beaktande av de avvikelser som följer av denna lag, rätt till allmänt stöd enligt denna lag om denne uppfyller de i 1 kap. 8 a § 2 och 3 mom. och 8 b § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (FFS 1290/2002) angivna förutsättningarna för erhållande av i de bestämmelserna avsedd arbetslöshetsförmån.
Ändringar inom landskapets behörighet av lagen om allmänt stöd ska gälla på Åland från tidpunkten för deras ikraftträdande i riket om inte annat följer av denna lag.
2 §
Bestämmelser som inte tillämpas
Med stöd av denna lag ska följande bestämmelser i lagen om allmänt stöd inte tillämpas på Åland:
1) 1 kap. 4 § 3 mom. om bindande utlåtanden,
2) 5 kap. 23 § 3 mom., 5 kap. 34 § 1 mom., 7 kap. 45 § 2 mom. 1 punkten och 9 kap. 55 § 3 mom. om arbetskraftspolitiska utlåtanden,
3) 1 kap. 5 § till den del den innebär en hänvisning till 1 kap. 5 § 10 a punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa där det är fråga om en i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (FFS 189/2001) avsedd aktiveringsplan samt en i lagen om sektorsövergripande främjande av sysselsättningen (FFS 381/2023) avsedd sektorsövergripande sysselsättningsplan,
4) 1 kap. 5 § till den del den innebär en hänvisning till 1 kap. 5 § 11 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa om lönesubventionerat arbete samt 2 kap. 10 § till den del den innebär en hänvisning till 2 a kap. 9 § 1 mom., 2 a kap. 10 a § 1 mom. 1 punkten och 2 a kap. 12 § 3 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa om lönesubventionerat arbete,
5) 2 kap. 10 § till den del den innebär en hänvisning till:
a) 2 a kap. 9 § 1 mom. 7 d punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte,
b) 2 a kap. 9 § 1 mom. 12 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa om underlåtenhet att iaktta vad som i en sektorsövergripande sysselsättningsplan har överenskommits om förbättrande av de allmänna förutsättningarna för jobbsökning och sysselsättning och
c) 2 a kap. 14 a § om kostnader för deltagande i service till den del den paragrafen gäller kostnadsersättningar,
6) 3 kap. 12 § 3 mom. 1 punkten till den del den hänvisar till lönesubventionerat arbete,
7) 4 kap. 19 § 3 mom. 5 punkten om kostnadsersättning,
8) 5 kap. 22 § 2 mom. om att lämna de utredningar som förutsätts enligt arbetskraftsmyndighetens eller Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentrets utlåtande,
9) 5 kap. 23 § 4 mom. om skriftliga beslut när allmänt stöd betalas till ett välfärdsområde,
10) 5 kap. 27 § om betalning av allmänt stöd till ett välfärdsområde,
11) 5 kap. 34 § 3 mom. om tillsyn över de uppgifter som föreskrivs för arbetskraftsmyndigheten eller Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret,
12) 6 kap. 43 § till den del den avser i 10 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa angiven kostnadsersättning
13) 7 kap 48 § 2 mom. om rätten att lämna ut uppgifter om stödmottagare till hemkommun för vilken kommunen betalar ut allmänt stöd och
14) 8 kap. om finansiering av det allmänna stödet.
3 §
Tillämpning av hänvisningar i lagen om allmänt stöd och annan lagstiftning
Hänvisas i lagen om allmänt stöd till bestämmelser i rikslagstiftningen vilka äger motsvarighet i landskapslagstiftningen ska hänvisningarna avse bestämmelserna i landskapslagstiftningen.
Om tillämpningen av lagen om allmänt stöd innebär att bestämmelser i särskild rikslagstiftning inom landskapets behörighet ska tillämpas på Åland och det i nämnda rikslagstiftning hänvisas ytterligare till annan rikslagstiftning ska hänvisningarna i fråga avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen om sådana finns.
Hänvisas i annan landskapslagstiftning till bestämmelser i landskapslagen (2003:71) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska hänvisningarna i fråga avse bestämmelserna i denna lag.
4 §
Förvaltningsuppgifter
De förvaltningsuppgifter som enligt lagen om allmänt stöd ska skötas av statens myndigheter ska på Åland, i fråga om de arbetslöshetsförmåner som omfattas av denna lag, skötas av landskapsregeringen, dock så:
1) att de förvaltningsuppgifter som enligt lagen om allmänt stöd sköts av Folkpensionsanstalten, på Åland sköts av Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet och
2) att de förvaltningsuppgifter som enligt lagen om allmänt stöd sköts av en arbetskraftsmyndighet eller Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret, på Åland sköts av Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet.
De förvaltningsuppgifter som i enlighet med särskild lagstiftning, till vilken det hänvisas i lagen om allmänt stöd, ska skötas av statens myndigheter ska, i fråga om de i 1 mom. avsedda förmånerna, på Åland skötas av Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet på motsvarande sätt som i 1 mom.
5 §
Ansökan och inlämnande av uppgifter
Skyldigheten enligt lagen om allmänt stöd att lämna in ansökan till Folkpensionsanstalten ska på Åland avse en skyldighet att lämna in ansökan till Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet.
Skyldigheten enligt lagen om allmänt stöd att lämna in uppgifter till Folkpensionsanstalten ska på Åland avse en skyldighet att lämna in uppgifter till Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet.
6 §
Begäran av uppgifter
För skötseln av sina lagstadgade uppgifter har Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet rätt att av andra myndigheter på Åland och i riket, på motsvarande sätt, begära in sådana i 45 § i lagen om allmänt stöd avsedda uppgifter.
För skötseln av sina lagstadgade uppgifter har Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet även rätt att av penninginstitut, på motsvarande sätt, begära in sådana i 46 § i lagen om allmänt stöd avsedda uppgifter.
7 §
Bosättning på Åland
Om det vid tillämpningen av denna lag först ska avgöras om en person är bosatt på Åland, avgörs frågan i tillämpliga delar enligt lagen om bosättningsbaserad social trygghet i gränsöverskridande fall (FFS 16/2019).
8 §
Sysselsättningsfrämjande åtgärder
Om det i lagen om allmänt stöd hänvisas till sysselsättningsfrämjande service ska det på Åland avse sysselsättningsfrämjande åtgärder och utbildning enligt landskapslagen (2006:8) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och landskapslagen (2015:56) om sysselsättningsfrämjande utbildning.
Om tillämpningen av lagen om allmänt stöd innebär att bestämmelser i särskild rikslagstiftning inom landskapets behörighet ska tillämpas på Åland och det i nämnda rikslagstiftning hänvisas till sysselsättningsfrämjande service ska hänvisningarna i fråga avse sysselsättningsfrämjande åtgärder och utbildning i enlighet med bestämmelserna i de i 1 mom. angivna landskapslagarna.
9 §
Sysselsättningsplan
Om det i lagen om allmänt stöd hänvisas till en sysselsättningsplan ska det på Åland avse en sysselsättningsplan enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.
Om tillämpningen av lagen om allmänt stöd innebär att bestämmelser i särskild rikslagstiftning inom landskapets behörighet ska tillämpas på Åland och det i nämnda rikslagstiftning hänvisas till sysselsättningsplaner ska hänvisningarna i fråga avse sysselsättningsplaner i enlighet med bestämmelserna i den i 1 mom. angivna landskapslagen.
10 §
Sysselsättningsfrämjande utbildning
Om det i lagen om allmänt stöd hänvisas till arbetskraftsutbildning ska det på Åland avse sysselsättningsfrämjande utbildning enligt landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning.
Om tillämpningen av lagen om allmänt stöd innebär att bestämmelser i särskild rikslagstiftning inom landskapets behörighet ska tillämpas på Åland och det i nämnda rikslagstiftning hänvisas till arbetskraftsutbildning ska hänvisningarna i fråga avse sysselsättningsfrämjande utbildning i enlighet med bestämmelserna i den i 1 mom. angivna landskapslagen.
11 §
Heltidsstudier
Bestämmelserna i 2 kap. 7 § 9 punkten i lagen om allmänt stöd ska tillämpas med den avvikelsen att som heltidsstudier betraktas:
1) studier där målsättningen är att avlägga högskoleexamen eller yrkesinriktad grundexamen eller en del av en sådan examen, eller till genomförande av utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv,
2) gymnasiestudier som omfattar sammanlagt minst 150 studiepoäng där målsättningen är att avlägga gymnasieexamen; gymnasiestudier som ordnas i internat betraktas alltid som heltidsstudier,
3) andra studier än de som avses i 1 och 2 punkterna, vars omfattning enligt läro- eller utbildningsplanen i genomsnitt är minst 22 kurser per läsår, 5 studiepoäng eller 4,5 kompetenspoäng per studiemånad eller 25 undervisningstimmar per vecka samt studier vid öppna universitet och öppna yrkeshögskolor när studierna enligt studieplanen pågår längre än tre månader utan avbrott eller i perioder och deras omfattning i genomsnitt är minst 5 studiepoäng per studiemånad och
4) andra studier än de som avses i 1–3 punkterna och som ger yrkesfärdigheter, vilkas omfattning enligt utbildningsprogrammet är i genomsnitt minst 4 dagar per kalendervecka.
Bestämmelserna i 2 kap. 7 § 10–12 punkterna i lagen om allmänt stöd ska tillämpas på motsvarande sätt som i riket med beaktande av vad som följer av undantagen i denna lag.
12 §
Särskilda bestämmelser om vistelse utanför Åland som påverkar arbetsvillkoret och maximitid och om utländska medborgares rätt till arbetslöshetsförmåner
Då allmänt stöd ska börja betalas på nytt i den situation som anges i 5 kap. 11 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska stödet betalas ut till en person som inte återvänt som arbetssökande till Åland inom tre månader efter att personen i fråga lämnade landskapet för att söka arbete i en annan medlemsstat.
I maximitiden enligt 3 kap. 12 § 2 mom. 3 punkten i lagen om allmänt stöd inräknas endast sådana arbetslöshetsdagar för vilka en person har fått en arbetslöshetsförmån i en sådan stat som tillämpar rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen eller med vilken Finland har ingått en överenskommelse om utkomstskydd för arbetslösa som även binder landskapet.
Även den som inte är finsk medborgare har rätt till arbetslöshetsförmåner enligt denna lag under de förutsättningar som anges i 19 § 1 mom. i landskapslagen (2006:8) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet under förutsättning att de internationella avtal som anges i paragrafen även binder landskapet.
13 §
Justering av arbetslöshetsförmånerna
Beloppen för de arbetslöshetsförmåner som omfattas av denna lag justeras årligen såsom föreskrivs i rikslagstiftningen beträffande justeringen av motsvarande förmånsbelopp i riket.
14 §
Finansiering
De arbetslöshetsförmåner som omfattas av denna lag betalas av landskapets medel.
15 §
Landskapsförordning
Om inte ärendet hör till området för lag kan landskapsregeringen inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av lagen om allmänt stöd ska tillämpas i landskapet oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver.
16 §
Avgörande av ärenden och rättelse av fel i beslut
I samband med arbetsmarknads- och studieservicemyndighetens avgörande av ärenden vid skötseln av de av i 3 § avsedda uppgifterna ska bestämmelserna i 7 kap. i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland iakttas.
Vid rättelse av fel i av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten fattade beslut ska bestämmelserna i 8 kap. i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland iakttas.
17 §
Besvär
Beslut som Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet fattat med stöd av denna lag kan överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol.
Besvär över lagligheten av landskapsregeringens beslut får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.
18 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
Genom denna lag upphävs landskapslagen (2003:71) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa (den upphävda lagen).
Åtgärder för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.
En hänvisning i någon annan landskapslag eller landskapsförordning till arbetsmarknadsstöd eller grunddagpenning ska avse allmänt stöd enligt denna lag, om inte något annat följer av denna lag.
De förordningar som landskapsregeringen har utfärdat med stöd av den upphävda lagen fortsätter att gälla tills något annat föreskrivs.
19 §
Övergångsbestämmelser i fråga om tillämpningen av lagen om allmänt stöd
I fråga om en arbetssökandes arbetskraftspolitiskt klandervärda förfarande som ägt rum före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
Vid tillämpningen av denna lag beaktas erhållandet av arbetslöshetsförmån enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa, arbete som räknas in i arbetsvillkoret, uppfyllandet av arbetsvillkoret och maximitiden för arbetslöshetsdagpenning även för tiden före ikraftträdandet av denna lag. Självrisktid för allmänt stöd krävs inte, om en person är berättigad till arbetsmarknadsstöd eller grunddagpenning enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa den 30 april 2026 och till allmänt stöd från och med den 1 maj 2026. Som förmånsberättigad enligt detta moment betraktas den som får en förmån och den till vilken det inte betalas någon förmån på grund av en tid utan ersättning, en arbetsdag under en förkortad arbetsvecka eller på grund av att arbetstidsgränsen i enlighet med 4 kap. 3 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa överskrids eller på grund av den begränsning av förmånens belopp som anges i 5 § 1 mom. i det kapitlet.
Till de betalningsdagar som påverkar finansieringen av det allmänna stödet räknas också de dagar för vilka stödmottagaren före ikraftträdandet av denna lag har fått grunddagpenning enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om främjande av integration
I enlighet med lagtingets beslut ändras 17 § 4 mom., 19 §, 22a § 1 mom. och 31 § 3 mom. landskapslagen (2012:74) främjande av integration sådana de lyder i landskapslagen 2015/60 som följer:
17 §
Skyldigheter som följer av integrationsplanen och utarbetandet av den
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om invandraren utan giltig orsak vägrar delta i arbetet med en integrationsplan, översynen av planen eller i en specifik överenskommen åtgärd i integrationsplanen, kan hans eller hennes rätt till arbetslöshetsförmån begränsas enligt vad som föreskrivs i landskapslagen ( : ) om tillämpning på Åland av lagen om allmänt stöd eller utkomststöd sänkas enligt vad som föreskrivs i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd.
19 §
Utkomst under tiden för åtgärder enligt integrationsplanen
Under tiden för åtgärder enligt integrationsplanen får invandraren arbetslöshetsförmån eller utkomststöd. Rätten till arbetslöshetsförmån bestäms i enlighet med landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om allmänt stöd. Rätten till utkomststöd bestäms i enlighet med landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd.
22a §
Stöd för frivilliga studier
En invandrare som deltar i frivilliga studier har rätt till arbetslöshetsförmån under de förutsättningar som anges i denna lag och i landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om allmänt stöd, om
1) Ams har konstaterat att invandraren har behov av utbildning och myndigheten bedömer att frivilliga studier främjar invandrarens integration och sysselsättning,
2) studierna har överenskommits i integrationsplanen och
3) övriga villkor som anges i detta kapitel uppfylls.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
31 §
Sökande av ändring
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Bestämmelser om sökande av ändring i beslut om arbetslöshetsförmåner finns i 17 § i landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om allmänt stöd.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
3.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 3 § landskapslagen om allmänt bostadsbidrag
I enlighet med lagtingets beslut fogas till 3 § landskapslagen (2015:4) om tillämpning på Åland av lagen om allmänt bostadsbidrag sådan den lyder i landskapslagarna, 2017/52, 2021/122, 2024/54 och 2025/63 ett nytt 7 mom. varvid de nuvarande 7–23 mom. blir 8–24 mom. som följer:
3 §
Avvikelser och särskilda bestämmelser
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Hänvisningen i rikslagens 12 § 2 mom. till lagen om allmänt stöd (FFS / ) ska avse landskapslagen ( : ) om tillämpning på Åland av lagen om allmänt stöd.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
4.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 22 § landskapslagen om studiestöd
I enlighet med lagtingets beslut ändras 22 § 1 mom. f och g punkterna landskapslagen (2006:71) om studiestöd sådana de lyder i landskapslagen 2023/58 som följer:
22 §
Avvikelser och särskilda bestämmelser
En studerande som får någon av följande förmåner har inte rätt till studiepenning eller vuxenstudiepenning:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
f) inkomstrelaterad dagpenning,
g) allmänt stöd,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
5.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet
I enlighet med lagtingets beslut ändras 4 § 3 mom., 8 § 3 mom., 37 § 1 och 2 mom., 38 § 3 mom., 39b §, 39c § 1 mom., 45 § 1 och 2 mom., 46 § 1 och 2 mom., 49 § 3 och 4 mom., 51 § 1 och 3 mom., 52 § 4 mom. 55 § 1 och 2 mom. 58 § 1 mom. 5 punkten, 60 § 1 mom., 62 § 1 mom. 5 punkten och 63 § 1 mom. landskapslagen (2006:8) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet, av dessa lagrum 8 § 3 mom., 38 § 3 mom. och 52 § 4 mom. sådana de lyder i landskapslagen 2022/26, 37 § 1 mom. och 58 § 1 mom. 5 punkten sådana de lyder i landskapslagen 2011/31, 39b §, 45 § 2 mom., 46 § 1 och 2 mom. och 49 § 3 och 4 mom. sådana de lyder i landskapslagen 2015/57, 39c § 1 mom. sådant det lyder i landskapslagarna 2015/57 och 2022/26 samt 51 § 1 mom. sådant det lyder i landskapslagen 2008/81 som följer:
4 §
Arbetsmarknadsservice
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om möjligheten för den enskilde att erhålla allmänt stöd ur landskapets medel för att trygga sin försörjning finns bestämmelser i landskapslagen ( : ) om tillämpning på Åland av lagen om allmänt stöd.
8 §
Arbetslös arbetssökande
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Vid tillämpningen enligt denna lag av vissa bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska landskapslagen ( : ) om tillämpning på Åland av lagen om allmänt stöd iakttas.
37 §
Stöd för personer med nedsatt arbetsförmåga
För att trygga försörjningen för en person med nedsatt arbetsförmåga kan ett dagtraktamente beviljas för den tid undersökningar av hälsotillstånd och arbetskondition pågår samt för den tid en arbetsprövning pågår. Dagtraktamentet uppgår till ett belopp som är lika stort som det allmänna stödet enligt 4 kap. 15 § 1 mom. i lagen om allmänt stöd (FFS / ). Beloppet justeras så som föreskrivs i lagen om folkpensionsindex (FFS 456/2001).
Ett dagtraktamente enligt 1 mom. beviljas inte om den som deltar i en arbetsprövning får eller är berättigad att få fullt allmänt stöd enligt landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om allmänt stöd eller full inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
38 §
Ersättning för resekostnader och boende
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om inte annat är föreskrivet i denna eller i annan lag ska på ersättning enligt denna paragraf tillämpas vad som bestäms i 11 kap. 2–3, 5–6, 10, 13–15 och 15a §§ samt 13 kap. 1 och 3–8 §§ i lagen om utkomstskydd för arbetslösa samt i 22–25 §§, 28–32 §§, 45 § och 47–48 §§ i lagen om allmänt stöd. Om arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten betalar ut en arbetslöshetsförmån utan beslut i enlighet med 11 kap. 8 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller i enlighet med 5 kap. 26 § i lagen om allmänt stöd och mottagaren av förmånen har rätt att få ersättning för resekostnader och boende, kan arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten på motsvarande sätt betala även denna ersättning utan särskilt beslut. Ersättningen betalas då till ett fullt belopp.
39b §
Allmänna förutsättningar och förmåner
En arbetssökande som har fyllt 25 år och som studerar frivilligt har rätt till arbetslöshetsförmåner enligt landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om allmänt stöd på de villkor som där anges, om
1) arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten har konstaterat att den arbetssökande har behov av utbildning och myndigheten gör bedömningen att stödande av frivilliga studier är det arbetsmarknadspolitiskt mest ändamålsenliga sättet att förbättra arbetssökandens yrkesfärdigheter och möjligheter att få ett bestående arbete eller behålla sitt arbete,
2) studierna på ett väsentligt sätt anses förbättra den arbetssökandes möjligheter till sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden,
3) det i sysselsättningsplanen eller integrationsplanen har avtalats om studierna på det sätt som anges i 39d § och
4) övriga villkor som anges i detta kapitel uppfylls.
39c §
Särskilda förutsättningar
Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på studier som betraktas som heltidsstudier enligt 11 § i landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om allmänt stöd och
1) om vilka det föreskrivs i landskapslagen om gymnasieutbildning eller landskapslagen om Högskolan på Åland och som leder till gymnasieexamen med yrkesinriktning eller högskoleexamen eller som syftar till att studeranden avlägger delar av nämnda examina, förvärvar kompletteringsutbildning, vidareutbildning eller fortbildning enligt nämnda lagar eller deltar i kursverksamhet vid en högskola,
2) som är annan yrkesinriktad utbildning som är erkänd av nationell utbildningsmyndighet eller som godkänts av landskapsregeringen,
3) som är allmänbildande grundutbildning eller allmänbildande gymnasieutbildning och om vilka det föreskrivs i landskapslagen (2020:32) om barnomsorg och grundskola eller landskapslagen (2011:13) om gymnasieutbildning, i det fall att avsaknaden av utbildning utgör ett hinder för yrkesmässig utveckling eller
4) om vilka det föreskrivs i landskapslagen (1999:53) om Ålands folkhögskola, landskapslagen (1993:75) om medborgarinstitut och landskapslagen (2009:54) om landskapsbidrag till bildningsförbund, i det fall att utbildningen ökar yrkesfärdigheterna och behörigheten och en läro- eller utbildningsplan över studierna kan uppvisas.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
45 §
Sysselsättningsstödets belopp
Sysselsättningsstödet för anställning är per dag och person minst lika stort som det allmänna stöd som avses i 4 kap. 15 § 1 mom. i lagen om allmänt stöd och högst lika stort som det allmänna stödet förhöjt med 90 procent.
Det högsta stödet enligt 1 mom. kan beviljas för anställning inom näringsliv, staten eller kommun för personer som har varit arbetslösa i tio månader eller mer och för personer med nedsatt arbetsförmåga. Om den person som anställs med sysselsättningsstöd har nedsatt arbetsförmåga kan det högsta stödet beviljas endast för det första stödåret, medan stödet för det andra året kan vara högst lika stort som det allmänna stödet förhöjt med 50 procent per arbetsdag. För personer som har varit arbetslösa mellan sex och tio månader är stödet minst lika stort som det allmänna stödet förhöjt med 50 procent per arbetsdag.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
46 §
Arbetstid
En arbetsgivare kan beviljas ett sysselsättningsstöd som är lika stort som det allmänna stödet eller ett förhöjt sysselsättningsstöd till fullt belopp för ordnande av sådan anställning där arbetstiden under en tidsperiod som motsvarar lönebetalningsperioden överstiger 80 procent av den ordinarie arbetstiden i branschen. Om sysselsättningsstöd för sysselsättande av en och samma arbetstagare betalas till flera arbetsgivare samtidigt, ska den sammanlagda arbetstiden överstiga 80 procent av den ordinarie arbetstiden i branschen.
Vid sysselsättande av personer med nedsatt arbetsförmåga kan sysselsättningsstöd för anställning beviljas, även om arbetstiden under en tidsperiod som motsvarar lönebetalningsperioden är minst 50 procent av den ordinarie arbetstiden i branschen. Stödbeloppet bör i ett sådant fall sättas i relation till den faktiska arbetstiden. Stödbeloppet kan inte vara lägre än det allmänna stödet.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
49 §
Förutsättningar för beviljande av stöd
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Sysselsättningsstöd för arbetspraktik kan inte beviljas en arbetssökande som är berättigad till allmänt stöd enligt landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om allmänt stöd eller inkomstrelaterad dagpenning med eller utan förhöjning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. I stället kan allmänt stöd eller inkomstrelaterad dagpenning beviljas under praktiktiden.
Den som deltar i arbetspraktik och som beviljas sysselsättningsstöd enligt detta kapitel, allmänt stöd eller inkomstrelaterad dagpenning kan även beviljas ersättning för resekostnader och boende under praktiktiden.
51 §
Stödets belopp och varaktighet
Sysselsättningsstödet för arbetspraktik är per praktikdag lika stort som det allmänna stöd som avses i 4 kap. 15 § 1 mom. i lagen om allmänt stöd. Om den arbetslösa arbetssökande lyfter inkomstrelaterad dagpenning när arbetspraktik inleds enligt detta kapitel och utbetalningen av den inkomstrelaterade dagpenningen upphör i samband med detta, är sysselsättningsstödet för arbetspraktik per praktikdag lika stort som den inkomstrelaterade dagpenningen var per dag innan arbetspraktiken inleddes. Beloppet justeras så som föreskrivs i lagen om folkpensionsindex.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Efter att en person har deltagit i arbetspraktik med hjälp av sysselsättningsstöd under den i 2 mom. fastställda maximitiden på en eller flera praktikplatser, kan till honom eller henne inte på nytt betalas sysselsättningsstöd för arbetspraktik, innan den arbetssökande på nytt har uppfyllt det arbetsvillkor som utgör förutsättning för allmänt stöd enligt landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om allmänt stöd.
52 §
Ersättning för resekostnader och boende
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om inte annat är föreskrivet i denna eller i annan lag ska på ersättning enligt denna paragraf tillämpas vad som bestäms i 11 kap. 2–3, 5–6, 10, 13–15 och 15a §§ samt 13 kap. 1 och 3–8 §§ i lagen om utkomstskydd för arbetslösa samt i 22–25 §§, 28–32 §§, 45 § och 47–48 §§ i lagen om allmänt stöd. Om arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten betalar ut en arbetslöshetsförmån utan beslut i enlighet med 11 kap. 8 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller i enlighet med 5 kap. 26 § i lagen om allmänt stöd och mottagaren av förmånen har rätt att få ersättning för resekostnader och boende, kan arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten på motsvarande sätt betala även denna ersättning utan särskilt beslut. Ersättningen betalas då till ett fullt belopp.
55 §
Stödets belopp
Sysselsättningsstödet för läroavtalsutbildning är per person och dag minst lika stort som det allmänna stöd som avses i 4 kap. 15 § 1 mom. i lagen om allmänt stöd och högst lika stort som det allmänna stödet förhöjt med 90 procent.
Det högsta stödet enligt 1 mom. kan beviljas för personer som har varit arbetslösa i tio månader eller mer. För personer som har varit arbetslösa mellan sex och tio månader är stödet minst lika stort som det allmänna stödet förhöjt med 50 procent per arbetsdag.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
58 §
Särskilda förutsättningar för beviljande av stöd
En förutsättning för att sysselsättningsstöd vid deltidsarbete ska kunna beviljas är
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
5) att den arbetstagare eller tjänsteman som övergår till deltidsarbete inte för samma tid erhåller allmänt stöd enligt landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om allmänt stöd, inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, ålders- eller sjukpension enligt folkpensionslagen (FFS 568/2007), ålderspension, deltidspension, rehabilitering eller invalidpension enligt någon arbetspensionslag, generationsväxlingspension enligt lagen om generationsväxlingspension för lantbruksföretagare (FFS 1317/1990), särskild moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning, sjukdagpenning eller specialvårdspenning enligt sjukförsäkringslagen eller rehabiliteringspenning eller rehabiliteringsunderstöd enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (FFS 566/2005) och
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
60 §
Stödets belopp och varaktighet
Sysselsättningsstödet vid deltidsarbete uppgår per person och dag till ett belopp som utgör hälften av skillnaden mellan lönen för heltidsarbete och lönen för deltidsarbete för den arbetstagare eller tjänsteman som har övergått till deltid, dock högst till ett belopp som är lika stort som det allmänna stöd som avses i 4 kap. 15 § 1 mom. i lagen om allmänt stöd förhöjt med 70 procent. Beloppet justeras så som föreskrivs i lagen om folkpensionsindex.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
62 §
Särskilda förutsättningar för beviljande av stöd
En förutsättning för att sysselsättningsstöd för start av företagsverksamhet ska kunna beviljas är
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
5) att allmänt stöd enligt landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om allmänt stöd eller inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte betalas till den arbetssökande för samma tid,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
63 §
Stödets belopp och varaktighet
Sysselsättningsstödet för företagsverksamhet är per person och dag minst lika stort som det allmänna stöd som avses i 4 kap. 15 § 1 mom. i lagen om allmänt stöd och högst lika stort som det allmänna stödet förhöjt med 90 procent. Beloppet justeras så som föreskrivs i lagen om folkpensionsindex.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
6.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 12 och 13 §§ landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning
I enlighet med lagtingets beslut ändras 12 § samt 13 § 1 och 8 mom. landskapslagen (2015:56) om sysselsättningsfrämjande utbildning, av dessa lagrum 13 § 1 mom. sådant det lyder i landskapslagen 2022/29, som följer:
12 §
Arbetslöshetsförmån
Närmare bestämmelser om tryggande av arbetslösa arbetssökandes försörjning genom allmänt stöd finns i landskapslagen ( : ) om tillämpning i på Åland av lagen om allmänt stöd.
13 §
Ersättning för resekostnader och boende
En studerande som får arbetslöshetsförmån i form av allmänt stöd eller som har fullgjort sin läroplikt kan av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten beviljas ersättning för resekostnader och boende under den tid han eller hon deltar i den sysselsättningsfrämjande utbildningen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Om inte annat är föreskrivet i denna eller i annan lag ska på ersättning enligt denna paragraf tillämpas vad som bestäms i 22–25 §§, 28–32 §§, 45 § och 47–48 §§ i lagen om allmänt stöd. Om arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten betalar ut en arbetslöshetsförmån utan beslut i enlighet med 5 kap. 26 § i lagen om allmänt stöd och mottagaren av förmånen har rätt att få ersättning för resekostnader och boende, kan arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten på motsvarande sätt betala även denna ersättning utan särskilt beslut. Ersättningen betalas då till ett fullt belopp.
Denna lag träder i kraft den
7.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 21 § landskapslagen om hemvårdsstöd
I enlighet med lagtingets beslut ändras 21 § 11 punkten landskapslagen (2015:68) om hemvårdsstöd som följer:
21 §
Inkomster som undantas från de sammanlagda inkomsterna
Följande inkomster ska inte beaktas då familjens sammanlagda skattepliktiga inkomster beräknas enligt 12 §:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
11) allmänt stöd enligt landskapslagen ( : ) om tillämpning på Åland av lagen om allmänt stöd,
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna lag träder i kraft den
| Mariehamn den 26 januari 2026 | |
|
L a n t r å d |
Katrin Sjögren |
|
Föredragande minister |
Jesper Josefsson |
Bilaga – Riksdagens svar RSv 172/2025 rd på förslaget till lag om allmänt stöd enligt RP 112/2025 rd
Lag om allmänt stöd
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Lagens syfte
Den grundläggande försörjningen vid arbetslöshet tryggas genom allmänt stöd.
Allmänt stöd betalas för att främja och förbättra arbetslösa arbetssökandes förutsättningar att söka sig till eller återvända till arbetsmarknaden.
2 §
Allmänt stöd
Allmänt stöd betalas till en arbetslös arbetssökande
1) som enligt 5 kap. 2 § 1 mom. eller 6 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) inte har rätt till sådan inkomstrelaterad dagpenning som avses i den lagen, eller som har fått inkomstrelaterad dagpenning för maximitiden enligt 6 kap. 7 § i den lagen, och
2) som är i behov av ekonomiskt stöd (behovsprövning).
3 §
Allmänna rättigheter och skyldigheter för mottagare av allmänt stöd
En arbetssökande har rätt till en sysselsättningsplan. Bestämmelser om sysselsättningsplanen finns i lagen om ordnande av arbetskraftsservice (380/2023).
En mottagare av allmänt stöd har en allmän skyldighet att aktivt söka arbete och utbildning, att till arbetskraftsmyndigheten lämna uppgifter och redogörelser om sitt yrkeskunnande, sin arbetshistoria, utbildning och arbetsförmåga, att fullfölja den i samarbete med arbetskraftsmyndigheten utarbetade sysselsättningsplanen samt vid behov att söka sig till och delta i sysselsättningsfrämjande service och åtgärder.
4 §
Verkställighet av lagen
Verkställigheten av denna lag leds, styrs och utvecklas av social- och hälsovårdsministeriet såsom högsta myndighet i ärenden som gäller utkomstskyddet samt av arbets- och näringsministeriet såsom högsta myndighet i arbetskraftspolitiska ärenden.
Verkställighetsuppgifterna enligt denna lag sköts av Folkpensionsanstalten.
Arbetskraftsmyndigheten eller Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret ger för Folkpensionsanstalten bindande utlåtanden om de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av allmänt stöd. På utlåtandet tillämpas vad som i 11 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om arbetskraftspolitiska utlåtanden.
5 §
Tillämpning av 1 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa
På allmänt stöd tillämpas vad som i 1 kap. 5 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om definitioner, i 6 § i det kapitlet föreskrivs om företagare och i 7 § i det kapitlet föreskrivs om samboförhållande och makar som bor åtskils.
6 §
Rätt till allmänt stöd på basis av boende eller Europeiska unionens lagstiftning
Rätt till allmänt stöd enligt denna lag har arbetslösa arbetssökande som är bosatta i Finland. En person betraktas som bosatt i Finland om personen i enlighet med 5, 6 eller 10 § i lagen om bosättningsbaserad social trygghet i gränsöverskridande fall (16/2019) är bosatt i Finland.
Trots vad som föreskrivs i 8 § ska allmänt stöd betalas med iakttagande av vad som i 1 kap. 8 a § 2 och 3 mom. och 8 b § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om rätten till inkomstrelaterad dagpenning, om det allmänna stödet för en person vars arbetsvillkor har uppfyllts finansieras på det sätt som avses i 50 § 2 mom. i denna lag.
Säsongsarbetare som avses i lagen om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för säsongsanställning (907/2017) har inte rätt till allmänt stöd.
2 kap.
Arbetskraftspolitiska förutsättningar för erhållande av allmänt stöd
7 §
Tillämpning av 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa
Följande bestämmelser i 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa tillämpas på betalning av allmänt stöd:
1) 1 § i det kapitlet om arbetslösa arbetssökande,
2) 4 § i det kapitlet om arbete som inte utförs i anställningsförhållande,
3) 5 § i det kapitlet om företagsverksamhet och eget arbete,
4) 5 a § i det kapitlet om nystartad företagsverksamhet och sysselsättning i eget arbete,
5) 6 § i det kapitlet om upphörande med arbete i företag,
6) 7 § i det kapitlet om företagares familjemedlemmars upphörande med arbete,
7) 8 § i det kapitlet om upphörande med företagsverksamhet,
8) 9 § i det kapitlet om upphörande med eget arbete,
9) 10 § i det kapitlet om studier,
10) 10 a § i det kapitlet om undantag i fråga om studier,
11) 10 b § i det kapitlet om kortvariga studier,
12) 11 § i det kapitlet om upphörande med heltidsstudier.
8 §
Begränsningar som gäller utlänningar
En person som inte är finsk medborgare har inte rätt till allmänt stöd, om personen har rätt att förvärvsarbeta på basis av ett tillfälligt uppehållstillstånd.
9 §
Unga som saknar yrkesutbildning
På rätten till allmänt stöd för en ung person under 25 år som saknar utbildning som ger yrkesfärdigheter tillämpas vad som i 2 kap. 13, 13 a och 14–16 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om rätten till inkomstrelaterad dagpenning.
10 §
Förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärda
På hur en persons rätt att få allmänt stöd påverkas av att personen lämnat sitt arbete eller blivit uppsagd, vägrat att ta emot arbete eller förfarit klandervärt i samband med jobbsökning eller arbetskraftsservice eller annars förfarit arbetskraftspolitiskt klandervärt på det sätt som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa tillämpas vad som i 2 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om hur klandervärt förfarande påverkar rätten att få inkomstrelaterad dagpenning.
3 kap.
Begränsningar för erhållande av allmänt stöd
11 §
Allmänna begränsningar
Allmänt stöd beviljas inte en arbetssökande som inte har fyllt 18 år. Allmänt stöd kan dock beviljas en arbetssökande som fyllt 17 år och som har fullgjort sin läroplikt. En ung person under 18 år som efter grundskolan eller gymnasiet inte har genomgått någon utbildning som leder till examen och som ger yrkesfärdigheter har inte rätt till allmänt stöd på grundval av arbetslöshet.
Allmänt stöd beviljas en arbetssökande som är född före 1965 högst till utgången av den kalendermånad under vilken den arbetssökande fyller 65 år. En arbetssökande som är född 1965 eller därefter beviljas allmänt stöd högst till utgången av den kalendermånad under vilken den arbetssökande uppnår den lägsta ålder för ålderspension som avses i 11 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006).
En person kan emellertid beviljas allmänt stöd högst till utgången av den kalendermånad då personen fyller 68 år, om personen är förhindrad att arbeta av de orsaker som avses i 1 kap. 5 § 1mom. 14 punkten, 4 kap. 1 § 2 punkten eller 1 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller om personen är permitterad på heltid.
Berättigad till allmänt stöd är inte en arbetssökande som
1) fullgör sin värnplikt eller civiltjänst,
2) avtjänar ett fängelsestraff,
3) är intagen för vård på sjukhus eller därmed jämförbar anstaltsvård, eller
4) är förhindrad att vara på arbetsmarknaden av någon annan orsak som kan jämföras med 1–3 punkten.
12 §
Väntetid
Allmänt stöd betalas efter en väntetid på 21 veckor. Väntetiden börjar
1) vid registreringen som arbetslös arbetssökande eller vid en senare tidpunkt då heltidsstudierna avslutas enligt 2 kap. 10 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa,
2) vid utgången av tiden utan ersättning,
3) när skyldigheten att vara i arbete fullgjorts,
4) vid den tidpunkt då personen återfår sin rätt till allmänt stöd eller inkomstrelaterad dagpenning så som avses i 2 kap. 16 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, eller
5) när en sysselsättningsfrämjande service upphör, om personens rätt till allmänt stöd eller inkomstrelaterad dagpenning återfås medan sysselsättningsfrämjande service pågår så som avses i 2 kap 16 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Väntetid tillämpas inte om
1) personen har genomgått en utbildning efter grundskolan eller gymnasiet som leder till examen och som ger yrkesfärdigheter,
2) personens heltidsstudier avslutas och allmänt stöd eller inkomstrelaterad dagpenning har betalats med stöd av 2 kap. 10 b § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa under tiden för studierna,
3) arbetssökandens rätt till allmänt stöd börjar omedelbart efter det att maximitiden för inkomstrelaterad dagpenning enligt 6 kap. 7 eller 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har uppnåtts, eller
4) personen på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning inte har förutsättningar att avlägga en yrkesinriktad examen och personen har fullföljt en utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv enligt 7 § i lagen om yrkesutbildning (531/2017) eller nått de mål som avtalats i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet.
Från väntetiden avdras fulla kalenderveckor under vilka personen
1) har varit i arbete som räknas in i det arbetsvillkor som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller har varit i annat lönesubventionerat arbete,
2) har varit sysselsatt som företagare och arbetet räknas in i det arbetsvillkor som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, eller
3) under de två år som närmast föregår tidpunkten för väntetidens början har fått allmänt stöd eller inkomstrelaterad dagpenning eller under vilken personen inte har fått allmänt stöd till följd av väntetid, i 14 § avsedd självrisktid eller i 16 eller 17 § avsedd behovsprövning.
Väntetiden löper inte och minskas inte, med avvikelse från vad som anges i 3 mom., med den tid som personen har varit på arbetsmarknaden
1) under tiden för heltidsstudier eller en ferieperiod i anslutning till studierna eller en ferieperiod mellan olika läroanstalter, om inte allmänt stöd eller inkomstrelaterad dagpenning under den tiden har betalats till den arbetssökande med stöd av 2 kap. 10 b § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa,
2) under en tid utan ersättning,
3) under tiden för skyldighet att vara i arbete,
4) under den tid då den arbetssökande på grund av begränsningarna i 2 kap. 13 § 2 mom. och 14 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte får allmänt stöd.
13 §
Tillämpning av 3 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa
Följande bestämmelser i 3 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa tillämpas på begränsningar för erhållande av allmänt stöd:
1) 2 § i det kapitlet om antalet förmånsdagar per vecka,
2) 3 § i det kapitlet om arbetsoförmåga,
3) 4 § i det kapitlet om hindrande sociala förmåner,
4) 5 § i det kapitlet om begränsningar som följer av anställnings- eller tjänsteförhållande,
5) 6 § i det kapitlet om andra begränsningar,
6) 7 § i det kapitlet om inverkan av vinst från försäljning av företagsegendom,
7) 8 § i det kapitlet om arbetstvists inverkan på betalningen av arbetslöshetsförmåner.
Med avvikelse från vad som anges i 1 mom. 6 punkten periodiseras försäljningsvinsten åtminstone enligt beloppet av det allmänna stödet.
4 kap.
Det allmänna stödets belopp
14 §
Självrisktid
Allmänt stöd betalas efter det att en person har varit arbetslös arbetssökande vid arbetskraftsmyndigheten en tid som motsvarar sammanlagt sju fulla arbetsdagar under högst åtta på varandra följande kalenderveckor (självrisktid).
Till självrisktiden räknas inte de dagar
1) då personen i fråga inte uppfyller kraven för erhållande av allmänt stöd i 8 och 9 § i denna lag eller kraven i 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa,
2) då personen är sysselsatt i företagsverksamhet eller eget arbete, om sysselsättningen fortgår utan avbrott högst två veckor,
3) för vilka personen inte är berättigad till allmänt stöd på grund av begränsningarna enligt 10, 11 och 13 §,
4) för vilka personen inte är berättigad till jämkat allmänt stöd på grund av att arbetstidsbegränsningarna enligt 4 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa överskrids,
5) för vilka personen inte är berättigad till allmänt stöd på grund av väntetiden enligt 12 §.
Till självrisktiden räknas dock den i 3 kap. 3 § 4 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa avsedda självrisktiden för dagpenning och rehabiliteringspenning enligt sjukförsäkringen. Till självrisktiden räknas också de dagar för vilka en person har betalats allmänt stöd med stöd av 19 § i denna lag.
Självrisktid krävs emellertid inte, om en person i övrigt uppfyller kraven för erhållande av allmänt stöd och
1) personens rätt till allmänt stöd börjar omedelbart efter det att maximitiden för inkomstrelaterad dagpenning enligt 6 kap. 7 eller 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har uppnåtts, eller
2) personens arbetande förhindras av en sådan stridsåtgärd som inte står i samband med personens anställningsvillkor eller arbetsförhållanden.
Självrisktiden är i kraft tills personen i fråga får rätt till inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
15 §
Det allmänna stödets belopp
Det allmänna stödets fulla belopp är lika stort som den i 6 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa avsedda inkomstrelaterade dagpenningens grunddel.
Följande bestämmelser i 4 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa tillämpas i fråga om allmänt stöd:
1) 1 § i det kapitlet om rätten till jämkade arbetslöshetsförmåner,
2) 1 a § i det kapitlet om förkortad arbetsvecka och väderhinder,
3) 2 § i det kapitlet om jämkningsperiod,
4) 3 § i det kapitlet om begränsningar,
5) 3 a § i det kapitlet om exceptionell bedömning av arbetstiden,
6) 4 § i det kapitlet om inkomst som ska beaktas vid jämkning,
7) 5 § 1 mom. i det kapitlet om förmånsbelopp,
8) 7 § i det kapitlet om sociala förmåners inverkan på arbetslöshetsförmånerna,
9) 8 § i det kapitlet om inverkan av stöd för hemvård av barn på arbetslöshetsförmånerna.
16 §
Inkomster som ska beaktas vid behovsprövning av allmänt stöd
Vid prövningen av behovet av ekonomiskt stöd ska inkomsterna för en mottagare av allmänt stöd beaktas i sin helhet. Som inkomst av skogsbruk beaktas den enligt bestämmelserna i 7 § 3 och 4 mom. i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (1142/2005) fastställda genomsnittliga årliga avkastningen av skog multiplicerad med arealen skog. Det allmänna stödet bestäms enligt situationen vid den tidpunkt då stödet betalas ut, på basis av antingen de beräknade eller de annars konstaterbara inkomsterna.
Som inkomster vid behovsprövningen beaktas inte
1) barnbidrag enligt barnbidragslagen (796/1992),
2) stöd för hemvård av barn enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn (1128/1996),
3) bostadsbidrag enligt lagen om allmänt bostadsbidrag (938/2014) och lagen om bostadsbidrag för pensionstagare (571/2007),
4) militärunderstöd enligt militärunderstödslagen (781/1993),
5) livränta och tilläggsränta enligt lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/1948),
6) kompletteringsbelopp enligt folkpensionslagen (568/2007),
7) utkomststöd enligt lagen om utkomststöd (1412/1997),
8) ersättning för särskilda kostnader på grund av lyte, skada eller men,
9) rörlighetsunderstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om i denna paragraf avsedda inkomster som ska beaktas vid behovsprövningen.
17 §
Behovsprövning av allmänt stöd
Från det månadsvis uträknade beloppet av sådant fullt allmänt stöd som avses i 15 § 1 mom. ska dras av 50 procent från den enligt 16 § fastställda inkomstdel som överstiger 311 euro i månaden. Månatliga inkomstposter som påverkar fastställandet av det allmänna stödet avrundas nedåt till närmaste hela euro så att den överskjutande delen lämnas obeaktad.
Det allmänna stödet ska justeras, om de inkomster som inverkar på dess belopp har stigit eller sjunkit väsentligt. Det justerade allmänna stödet börjar betalas ut från och med tidigaste möjliga betalningspost.
Trots vad som i 1 mom. och i 16 § föreskrivs om behovsprövning av allmänt stöd betalas det allmänna stödet ut till högst ett belopp som beräknas enligt bestämmelserna i 4 kap. 7 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Allmänt stöd beviljas utan behovsprövning under den tid en person deltar i sysselsättningsfrämjande service.
18 §
Partiellt allmänt stöd
Det allmänna stödet är 35 procent av det enligt 15–17 § beräknade allmänna stödet, om den arbetssökande bor i sina föräldrars hushåll och inte har uppfyllt arbetsvillkoret enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas dock inte
1) under den tid den arbetssökande deltar i sysselsättningsfrämjande service, eller
2) på en arbetssökande som bor i samma hushåll som sina föräldrar och vars föräldrars inkomster som avses i 16 § uppgår till högst 2 500 euro i månaden; inkomstgränsen höjs med 106 euro för varje person som den arbetssökandes föräldrar försörjer och som bor i samma hushåll.
Från ett allmänt stöd till fullt belopp räknat per månad avdras i de fall som avses i 2 mom. 2 punkten 50 procent av den del av inkomsten som bestäms enligt 16 § och som överstiger inkomstgränsen i 2 mom. 2 punkten i denna paragraf. Allmänt stöd som nedsatts på grund av föräldrarnas inkomster ska dock vara minst så stort som anges i 1 mom.
Om sökanden bor i samma hushåll som sina föräldrar och föräldrarnas inkomster överstiger den inkomstgräns som föreskrivs i 2 mom. 2 punkten, men sökanden på ett tillförlitligt sätt kan visa att föräldrarna faktiskt inte stöder sökanden ekonomiskt, ska det allmänna stödet betalas utan det avdrag som avses i 1 mom.
Med avvikelse från vad som anges i 2 mom. 2 punkten beaktas dock inte vårdarvode enligt lagen om stöd för närståendevård (937/2005) eller vårdarvode enligt familjevårdslagen (263/2015) som inkomst för föräldrarna till en sökande som bor i samma hushåll som sina föräldrar om uppdragsavtalet inte har ingåtts i förvärvssyfte.
19 §
Allmänt stöd som betalas under tiden för sysselsättningsfrämjande service
Försörjningen för en arbetssökande som deltar i sysselsättningsfrämjande service tryggas genom allmänt stöd.
Allmänt stöd betalas under tiden för sysselsättningsfrämjande service, trots att den arbetssökande inte har rätt till allmänt stöd när servicen inleds, om det beror på väntetid enligt 12 §, självrisktid enligt 14 § eller behovsprövning enligt 16 eller 17 §.
Följande bestämmelser i 10 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa tillämpas på betalning av allmänt stöd under tiden för sysselsättningsfrämjande service:
1) 2 § 2 mom. samt 3 mom. 1—3 punkten och 4 mom. i det kapitlet om berättigade till inkomstrelaterad dagpenning,
2) 3 § i det kapitlet om frånvaro från sysselsättningsfrämjande service,
3) 4 § i det kapitlet om avvikande tillämpning av lagen om utkomstskydd för arbetslösa efter att sysselsättningsfrämjande service inletts,
4) 5 § i det kapitlet om särskilda bestämmelser om arbetskraftsutbildning,
5) 6 § i det kapitlet om kostnadsersättning som betalas för den tid arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte pågår.
5 kap.
Bestämmelser om verkställighet av allmänt stöd
20 §
Ansökan om allmänt stöd
Allmänt stöd ska sökas skriftligt hos Folkpensionsanstalten.
Allmänt stöd beviljas inte utan särskilt vägande skäl retroaktivt för längre tid än tre månader före den tidpunkt då ansökan blev anhängig.
Har ansökan om inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa avslagits, anses ansökan om allmänt stöd ha blivit anhängig när ansökan om inkomstrelaterad dagpenning kom in till arbetslöshetskassan, under förutsättning att allmänt stöd har sökts inom tre månader från det att sökanden fick kännedom om arbetslöshetskassans avslagsbeslut.
21 §
Behandlingen av ansökan
Beslut om allmänt stöd ska meddelas senast den trettionde kalenderdagen från det att ansökan kom in.
Om ett beslut inte kan meddelas inom den tid som föreskrivs i 1 mom., därför att Folkpensionsanstalten på grund av att ansökan är bristfällig eller av annan orsak inte har de uppgifter som behövs för att avgöra ärendet, ska beslutet dock meddelas senast den fjortonde kalenderdagen från det att Folkpensionsanstalten har haft tillgång till de uppgifter som behövs för att avgöra ärendet.
22 §
Skyldighet att lämna uppgifter
Den som ansöker om allmänt stöd ska lämna Folkpensionsanstalten de uppgifter som behövs för beviljande och utbetalning av stödet.
Den som ansöker om allmänt stöd ska på det sätt som arbetskraftsmyndigheten eller Sysselsättnings, utvecklings- och förvaltningscentret bestämmer till arbetskraftsmyndigheten eller Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret lämna de utredningar som behövs för myndighetens och centrets utlåtande och som berör sökanden personligen.
Om det i en stödmottagares omständigheter inträffar en sådan förändring som kan påverka rätten att få allmänt stöd eller minska stödbeloppet, ska stödmottagaren omedelbart underrätta Folkpensionsanstalten om förändringen. Stödmottagaren ska omedelbart underrätta arbetskraftsmyndigheten om en förändring i omständigheter som avses i 11 kap. 4 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
De förändringar i stödmottagarens omständigheter som avses i 3 mom. och som stödmottagaren omedelbart ska meddela den som betalar ut förmånen är
1) medlemskap i en arbetslöshetskassa,
2) om personen är arbetssökande och om personen inte längre söker arbete,
3) fortsatt arbetslöshet,
4) anställning, tjänsteförhållande, eget arbete eller företagsverksamhet som inletts eller upphört,
5) lön eller annat vederlag för anställning, tjänsteförhållande, eget arbete eller företagsverksamhet,
6) kapitalinkomster,
7) ekonomisk förmån eller ersättning på grundval av anställning, tjänsteförhållande, eget arbete eller företagsverksamhet,
8) beviljat avgångsbidrag,
9) arbetstid som använts för arbetet,
10) inkomst från försäljning av företag eller företagstillgångar i samband med nedläggning av företagsverksamhet, eller tagande av företagstillgångar i privat bruk,
11) avslutande av sysselsättningsfrämjande service,
12) ersättning för inkomstbortfall i enlighet med trafikförsäkring eller olycksfallsförsäkring eller lagen om skada, ådragen i militärtjänst,
13) en social förmån som erhållits eller ansökts i Finland och utomlands, stöd för hemvård som maken eller sambon får och extra pension som arbetsgivaren ordnar och som är bättre än minimivillkoren enligt lagen om pension för arbetstagare,
14) beviljad eller avslagen lönegaranti,
15) barn som sökanden försörjer,
16) de dagar då mottagaren av allmänt stöd har deltagit i annan sysselsättningsfrämjande service än arbetskraftsutbildning, arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån eller frivilliga studier enligt 28–31 § i lagen om främjande av integration (681/2023),
17) inledande av värnplikt eller civiltjänst eller avtjänande av fängelsestraff, intagning för vård på sjukhus eller annan därmed jämförbar anstaltsvård samt andra därmed jämförbara omständigheter,
18) förälderns eller föräldrarnas inkomster som avses i 16 §, om det är fråga om en person som avses i 18 §,
19) förändringar i familjeförhållandena och bostadsförhållandena,
20) andra förändringar i omständigheterna som motsvarar dem som anges i punkterna 1–19.
23 §
Beslut om allmänt stöd
Folkpensionsanstalten ska i ärenden som gäller beviljande, förvägrande, justering, indragning och återkrav av allmänt stöd meddela sökanden ett skriftligt beslut.
Något beslut behöver inte meddelas om en justering av det allmänna stödet beror uteslutande på en indexjustering eller någon annan motsvarande grund som följer direkt av lag eller förordning, om inte sökanden särskilt yrkar på ett beslut. Sökanden ska begära ett beslut om en justering av det allmänna stödet som gjorts för det allmänna stödets utbetalningstid och som beror på en indexjustering eller någon annan motsvarande grund som följer direkt av lag eller förordning, inom 30 dagar efter att sökanden har delgetts justeringen.
Innan Folkpensionsanstalten fattar beslut i ett arbetskraftspolitiskt ärende ska den begära ett i 34 § avsett arbetskraftspolitiskt utlåtande.
Sökanden ska meddelas ett skriftligt beslut även när allmänt stöd betalas till ett välfärdsområde på det sätt som föreskrivs i 27 §.
24 §
Betalningssätt
Allmänt stöd betalas in på ett av stödmottagaren angivet konto inom Europeiska unionen. Allmänt stöd kan dock betalas även på annat sätt, om det inte är möjligt att betala in det på ett konto eller om stödmottagaren anför särskilda skäl för ett annat betalningssätt.
Om den post som ska betalas ut till en person i form av allmänt stöd för en månad skulle vara mindre än 50 procent av den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, utbetalas det allmänna stödet inte.
25 §
Avbrytande eller minskning av utbetalning på grund av förändrade förhållanden
Utbetalningen av allmänt stöd kan tillfälligt avbrytas eller beloppet av det allmänna stöd som ska betalas ut kan minskas, om det på grundval av ändrade förhållanden eller någon annan orsak är uppenbart att mottagaren inte längre har rätt till allmänt stöd eller att stödbeloppet ska minskas. Stödmottagaren ska omedelbart underrättas om avbrott och minskning, och beslutet om allmänt stöd ska meddelas utan dröjsmål.
26 §
Utbetalning av allmänt stöd utan beslut
Till en person som har rätt till allmänt stöd kan det på grundval av personens ansökan utan beslut betalas ut allmänt stöd i förskott.
Förskott får vara utbetalt för sammanlagt högst två månader. Förskottet dras av från allmänt stöd som beviljas senare i samband med utbetalningen. Förskottet kan också betraktas som förskottsutbetalning av allmänt stöd som beviljas senare. Folkpensionsanstalten kan då kvitta beloppet av allmänt stöd som i förskott betalats ut till ett för stort belopp mot allmänt stöd som beviljas senare.
27 §
Betalning av allmänt stöd till ett välfärdsområde
Om ett välfärdsområde begär det, kan allmänt stöd av särskilt vägande skäl delvis eller helt och hållet och tills vidare eller för viss tid betalas till välfärdsområdet för att användas för underhållet av stödmottagaren, stödmottagarens familj och för barn som stödmottagaren försörjer.
Om ett välfärdsområde i enlighet med bestämmelserna i 23 § i lagen om utkomststöd har betalat utkomststöd i förskott mot ett emotsett allmänt stöd, betalas det allmänna stödet, till den del det motsvarar förskottet, till välfärdsområdet på dess begäran.
28 §
Återkrav
Om allmänt stöd har betalats ut utan grund eller till ett för stort belopp, ska det överskjutande stödet återkrävas.
Återkravet kan frångås helt eller delvis, om detta anses skäligt och om utbetalningen av det allmänna stödet utan grund inte berodde på svikligt förfarande från stödmottagarens eller dennes företrädares sida eller om det belopp som betalats ut utan grund är litet. Återkravet kan dessutom frångås helt efter det att beslut om återkrav har meddelats, om det med beaktande av stödmottagarens ekonomiska situation inte längre är ändamålsenligt att fortsätta återkrävandet eller om det med hänsyn till beloppet av det allmänna stöd som inte återkrävts medför oskäliga kostnader att fortsätta återkrävandet.
Allmänt stöd som betalats ut till ett för stort belopp återkrävs inte till den del beloppet överstiger det belopp av en förmån enligt 30 § 1 mom. som Folkpensionsanstalten har uppburit av en retroaktiv pension som beviljats på grundval av arbetsoförmåga.
Ett lagakraftvunnet beslut om återkrav får verkställas så som en dom som har vunnit laga kraft.
29 §
Kvittning
Belopp av allmänt stöd som ska återkrävas kan kvittas mot förmåner som Folkpensionsanstalten senare betalar ut, dock med beaktande av vad som i utsökningsbalken (705/2007) föreskrivs om den minimiutkomstdel som ska undantas vid utmätning av lön. Utan samtycke kan kvittning dock endast ske mot en förmån enligt denna lag eller mot en därmed jämställbar annan förmån. Med stödmottagarens samtycke kan kvittning även ske mot en annan förmån och till ett större belopp än skyddat belopp vid utmätning.
30 §
Indrivning av allmänt stöd i vissa fall
Om den som retroaktivt beviljas folkpension, barnförhöjning enligt folkpensionslagen, garantipension eller pension på grundval av arbetsavtals- eller tjänsteförhållande eller företagarverksamhet, eller dagpenning enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004), rehabiliteringspenning enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005), dagpenning eller olycksfallspension enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015) eller lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar (873/2015), har fått allmänt stöd för samma tid, får Folkpensionsanstalten från den pension, den dagpenning eller den olycksfallspension som betalas ut retroaktivt driva in det allmänna stöd som för denna tid betalats ut utan grund.
Folkpensionsanstalten ska minst två veckor innan en i 1 mom. avsedd förmån utbetalas meddela pensionsanstalten eller försäkringsanstalten att förmånen i enlighet med 1 mom. ska betalas ut till Folkpensionsanstalten.
Har en person utan grund erhållit allmänt stöd för samma tid för vilken denne retroaktivt beviljas inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, får Folkpensionsanstalten från inkomstrelaterad dagpenning som betalas ut retroaktivt driva in det allmänna stöd som för denna tid betalats ut utan grund. På motsvarande sätt får arbetslöshetskassan från allmänt stöd som betalas ut retroaktivt driva in inkomstrelaterad dagpenning som betalats utan grund.
31 §
Preskription av fordringar
Beslut om återkrav enligt 28 § av allmänt stöd som betalats ut till ett för stort belopp ska fattas inom fem år räknat från utbetalningsdagen. En fordran som fastställts genom beslut om återkrav preskriberas fem år efter det att beslutet meddelades, om inte preskriptionen avbrutits innan dess. I fråga om preskriptionen av en fordran som fastställts genom beslut om återkrav tillämpas vad som föreskrivs i 10 och 11 § i lagen om preskription av skulder (728/2003). Från avbrytandet av preskriptionstiden börjar en ny fem år lång preskriptionstid.
32 §
Utmätnings- och överföringsförbud
Allmänt stöd får inte utmätas.
Ett avtal om överföring av allmänt stöd på någon annan är ogiltigt.
33 §
Bemyndigande att utfärda förordning i fråga om bestämmelserna om verkställigheten
Närmare bestämmelser om ansökan om allmänt stöd och om utredningar som ska ges i samband därmed samt om utbetalning av allmänt stöd utfärdas genom förordning av statsrådet.
Närmare bestämmelser om lämnande av i 34 § avsedda arbetskraftspolitiska utlåtanden och om innehållet i utlåtandena får utfärdas genom förordning av arbets- och näringsministeriet.
34 §
Arbetskraftspolitiskt utlåtande och underrättelse om sökande av arbete i en annan stat
På lämnande av arbetskraftspolitiska utlåtanden tillämpas vad som i 11 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskrivs om lämnande av arbetskraftspolitiska utlåtanden.
Arbetskraftsmyndigheten ska underrätta Folkpensionsanstalten om att en arbetssökande har rest till en annan stat för att, på det sätt som avses i artikel 64 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, söka arbete där.
På tillsynen över de uppgifter som i denna lag föreskrivs för arbetskraftsmyndigheten och Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret tillämpas 25 och 26 § i lagen om ordnande av arbetskraftsservice.
6 kap.
Sökande av ändring
35 §
Rätt att söka ändring
Den som är missnöjd med ett beslut som Folkpensionsanstalten meddelat med stöd av denna lag får söka ändring i beslutet hos besvärsnämnden för social trygghet. Ändring i ett beslut av besvärsnämnden för social trygghet får sökas genom besvär hos försäkringsdomstolen. I försäkringsdomstolens beslut får ändring inte sökas genom besvär.
Folkpensionsanstaltens beslut ska iakttas trots ändringssökande till dess att ärendet har avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut.
Ändring i arbetskraftsmyndighetens eller Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentrets bindande utlåtanden får inte sökas särskilt genom besvär.
36 §
Tid för sökande av ändring
Besvärsskriften ska lämnas in till Folkpensionsanstalten senast den trettionde dagen efter den dag då parten anses ha fått del av beslutet.
37 §
Besvär som inkommit för sent
Om besvär som anförs hos besvärsnämnden för social trygghet eller försäkringsdomstolen har kommit in efter utgången av den tid som föreskrivs i 36 §, kan besvärsinstansen trots förseningen ta upp besvären till prövning, om det har funnits vägande skäl till förseningen.
38 §
Självrättelse
Om Folkpensionsanstalten till alla delar godkänner de yrkanden som framställts i de besvär som inlämnats till den, ska den meddela ett rättelsebeslut i ärendet. I ett rättelsebeslut får ändring sökas på det sätt som föreskrivs i 35 §.
Om Folkpensionsanstalten inte kan rätta det beslut som besvären gäller på det sätt som nämns i 1 mom., ska den inom 30 dagar från besvärstidens utgång sända besvärsskriften och sitt utlåtande till besvärsnämnden för social trygghet för behandling. Folkpensionsanstalten kan då genom ett interimistiskt beslut rätta sitt tidigare beslut till den del den godkänner yrkandet i besvären. Om besvären redan har sänts till besvärsinstansen, ska denna omedelbart underrättas om det interimistiska beslutet. I det interimistiska beslutet får ändring inte sökas.
Från den i 2 mom. föreskrivna tiden kan avvikelse göras, om inhämtande av tilläggsutredning som behövs med anledning av besvären kräver det. Ändringssökanden ska då utan dröjsmål underrättas om att tilläggsutredning inhämtas. Besvärsskriften och utlåtandet ska dock alltid sändas till besvärsinstansen inom 60 dagar från besvärstidens utgång.
39 §
Rättelse av sakfel
Om Folkpensionsanstaltens beslut grundar sig på en klart oriktig eller bristfällig utredning eller på uppenbart oriktig tillämpning av lag eller om det har skett ett fel i förfarandet då beslutet fattades, kan Folkpensionsanstalten undanröja sitt felaktiga beslut och avgöra ärendet på nytt.
Ett beslut får rättas till en parts fördel eller nackdel. Rättelse av ett beslut till en parts nackdel förutsätter att parten samtycker till att beslutet rättas.
40 §
Omprövning av ett lagakraftvunnet beslut
Om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrat allmänt stöd eller utökande av redan beviljat allmänt stöd, ska Folkpensionsanstalten pröva ärendet på nytt. Folkpensionsanstalten kan trots ett tidigare lagakraftvunnet beslut bevilja förvägrat allmänt stöd eller utöka redan beviljat allmänt stöd. Besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. I beslutet får ändring sökas på det sätt som föreskrivs i 35 §.
41 §
Undanröjande av beslut
Om ett lagakraftvunnet beslut som meddelats av Folkpensionsanstalten grundar sig på en felaktig eller bristfällig utredning eller uppenbart står i strid med lag, kan besvärsnämnden för social trygghet på yrkande av en part eller Folkpensionsanstalten undanröja beslutet och bestämma att ärendet ska behandlas på nytt. Besvärsnämnden för social trygghet ska ge parterna tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs. I ett beslut av besvärsnämnden får ändring inte sökas genom besvär.
Om ett lagakraftvunnet beslut som meddelats av besvärsnämnden för social trygghet eller försäkringsdomstolen grundar sig på en felaktig eller bristfällig utredning eller uppenbart står i strid med lag, kan försäkringsdomstolen på yrkande av en part eller Folkpensionsanstalten undanröja beslutet och bestämma att ärendet ska behandlas på nytt. Försäkringsdomstolen ska ge parterna tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs.
Om Folkpensionsanstalten yrkar på att ett beslut ska undanröjas, kan den avbryta utbetalningen av allmänt stöd eller betala ut allmänt stöd i enlighet med sitt yrkande till dess ärendet har avgjorts på nytt.
Ansökan om undanröjande av ett beslut ska göras inom fem år från det att beslutet vann laga kraft. Av särskilt vägande skäl kan ett beslut undanröjas även på ansökan som gjorts efter utgången av den föreskrivna tiden.
42 §
Nytt avgörande av ett ärende med anledning av beviljad annan förmån
Om mottagaren av allmänt stöd, efter det att beslutet har meddelats, retroaktivt har beviljats en sådan förmån eller ersättning som med stöd av 3 kap. 3 § 1 mom., 3 kap. 4 §, 4 kap. 7 § eller 4 kap. 8 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska beaktas, kan Folkpensionsanstalten utan undanröjande av beslutet eller samtycke av part avgöra ärendet på nytt.
43 §
Nytt avgörande av ett ärende på grund av frånvaro från sysselsättningsfrämjande service
Om mottagaren av allmänt stöd har beviljats allmänt stöd för tiden för sysselsättningsfrämjande service och i 10 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa avsedd kostnadsersättning till följd av att sökanden har lämnat uppenbart felaktig information om sitt deltagande i sysselsättningsfrämjande service, kan Folkpensionsanstalten utan undanröjande av beslutet eller samtycke av part avgöra ärendet på nytt.
44 §
Ersättning för rättegångskostnader
Besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen kan ålägga arbetskraftsmyndigheten eller Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret att helt eller delvis ersätta Folkpensionsanstalten för rättegångskostnaderna i ett ärende där Folkpensionsanstalten åläggs att betala en parts rättegångskostnader och skyldigheten att betala rättegångskostnader huvudsakligen eller delvis grundar sig på ett arbetskraftspolitiskt utlåtande som avses i 34 §. Arbetskraftsmyndigheten eller Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret ska höras om fördelningen av ersättningsansvaret.
7 kap.
Erhållande och utlämnande av uppgifter
45 §
Rätt att erhålla uppgifter
Folkpensionsanstalten, arbetskraftsmyndigheten, Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret och de besvärsinstanser som avses i denna lag har trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att avgiftsfritt få sådana uppgifter som är nödvändiga för att avgöra ett ärende som behandlas eller annars för att verkställa uppdrag enligt denna lag eller en för Finland bindande överenskommelse om social trygghet eller annan internationell rättsakt som gäller social trygghet
1) av statliga myndigheter, välfärdsområdesmyndigheter och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund,
2) av Pensionsskyddscentralen, pensions- och försäkringsanstalter samt pensionsstiftelser,
3) av arbetsgivare, uppdragsgivare eller någon annan som låter utföra arbete, arbetslöshetskassor, arbetsplatskassor och utbildningsproducenter enligt lagen om ordnande av arbetskraftsservice och andra läroanstalter,
4) av andra anordnare av sysselsättningsfrämjande service än de som avses i punkt 1–3.
Folkpensionsanstalten har rätt att avgiftsfritt för skötseln av sina uppgifter enligt denna lag eller andra lagar få följande nödvändiga uppgifter:
1) arbetskraftspolitiska utlåtanden enligt 34 § av arbetskraftsmyndigheten och Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret,
2) uppgifter om när straff börjar och slutar av straffanstalter.
Folkpensionsanstalten har trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att av Skatteförvaltningen avgiftsfritt få sådana uppgifter om inkomsterna för personer som erhåller förmåner som behövs för att utreda missbruk av dessa förmåner.
46 §
Uppgifter av penninginstitut
Folkpensionsanstalten och de besvärsinstanser som avses i denna lag har trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att av penninginstitut på begäran avgiftsfritt få de uppgifter om den som ansöker om eller får allmänt stöd som är nödvändiga för att avgöra ett ärende som gäller allmänt stöd som behandlas, om tillräckliga uppgifter och utredningar inte fås på något annat sätt och det finns grundad anledning att misstänka att de uppgifter som den som ansöker om eller får allmänt stöd har lämnat inte är tillräckliga eller tillförlitliga. Begäran om erhållande av uppgifter ska framställas skriftligen och innan begäran framställs ska sökanden eller mottagaren underrättas om den.
47 §
Användning av uppgifter som erhållits för en annan förmån
Folkpensionsanstalten har rätt att i enskilda fall vid behandlingen av allmänt stöd använda uppgifter som den erhållit för skötseln av andra uppdrag som ålagts den, om det är uppenbart att de inverkar på det allmänna stödet och uppgifterna enligt lag ska beaktas i beslutsfattandet och om Folkpensionsanstalten även annars skulle ha rätt att erhålla uppgifterna separat.
48 §
Rätt att lämna ut uppgifter på eget initiativ
Folkpensionsanstalten har, utöver vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att till ministerier, skatteförvaltningen samt inrättningar och sammanslutningar som sköter det lagstadgade socialskyddssystemet och som sköter sociala trygghetsförmåner som påverkas av allmänt stöd enligt denna lag, lämna ut personbeteckning och andra identifieringsuppgifter om en person som erhållit allmänt stöd eller ersättning enligt denna lag, uppgifter om utbetalt allmänt stöd och utbetalda ersättningar samt andra med dessa jämförbara uppgifter som är nödvändiga för sammanställande av personuppgifter och andra tillsynsåtgärder av engångsnatur som utförs för att utreda brott och missbruk som riktar sig mot den sociala tryggheten samt till polis- och åklagarmyndigheter ovannämnda uppgifter som är nödvändiga för utredande av brott och för väckande av åtal. Uppgifter om hälsotillståndet eller uppgifter som är avsedda att beskriva grunderna för en persons socialvård får dock inte utlämnas.
Folkpensionsanstalten har trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att till hemkommunen lämna ut personbeteckning och andra identifieringsuppgifter i fråga om en sådan mottagare av allmänt stöd till vilken allmänt stöd betalas av kommunens medel med stöd av 51 § samt uppgifter om beloppet av till denne under den föregående månaden utbetalat allmänt stöd. Folkpensionsanstalten har också rätt att till hemkommunen lämna ut personbeteckning och andra identifieringsuppgifter i fråga om en sådan mottagare av allmänt stöd till vilken det har betalats ut allmänt stöd för sammanlagt 60 dagar.
49 §
Begränsning av den registrerades rätt
En i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) avsedd registrerad har inte rätt enligt artikel 18.1 a i den förordningen att kräva att Folkpensionsanstalten begränsar behandlingen av personuppgifter när Folkpensionsanstalten sköter en uppgift enligt denna lag, om den registrerades krav på begränsning är uppenbart ogrundat.
8 kap.
Finansiering av det allmänna stödet
50 §
Finansieringen av det allmänna stödet
Det allmänna stödet finansieras med statsmedel och med finansieringsandelen för hemkommunen för mottagaren av allmänt stöd enligt vad som föreskrivs i 51 §.
Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. finansieras det allmänna stödet med intäkterna av arbetslöshetsförsäkringspremien enligt 23 § i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (555/1998) för högst 400 betalningsdagar för allmänt stöd om mottagaren av allmänt stöd har uppfyllt löntagares arbetsvillkor enligt 5 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Detta moment tillämpas dock inte om rätten till inkomstrelaterad dagpenning för mottagaren av allmänt stöd har upphört på grund av att maximitiden enligt 6 kap. 7 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har gått ut.
Kostnaderna enligt artiklarna 69 och 70 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen finansieras med statsmedel. De ersättningar som Folkpensionsanstalten betalar till bosättningsstaten i enlighet med artikel 65.6 och 65.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen finansieras med statsmedel.
51 §
Finansieringsandelen för hemkommunen för mottagare av allmänt stöd
Det allmänna stödet finansieras med statsmedel och i enlighet med vad som föreskrivs i 50 § 2 mom. med intäkterna av arbetslöshetsförsäkringspremien till dess att det till personen har betalats ut allmänt stöd för sammanlagt 100 betalningsdagar.
Efter den period som anges i 1 mom. finansierar hemkommunen för mottagaren av allmänt stöd en andel av det allmänna stödet som är
1) 10 procent till dess att det till personen har betalats ut allmänt stöd för sammanlagt 200 betalningsdagar,
2) 20 procent för tiden efter den tid som avses i 1 punkten till dess att det till personen har betalats ut allmänt stöd för sammanlagt 300 betalningsdagar,
3) 30 procent för tiden efter den tid som avses i 2 punkten till dess att det till personen har betalats ut allmänt stöd för sammanlagt 400 betalningsdagar,
4) 40 procent för tiden efter den tid som avses i 3 punkten till dess att det till personen har betalats ut allmänt stöd för sammanlagt 700 betalningsdagar, och
5) 50 procent för tiden efter den tid som avses i 4 punkten.
Vid beräkningen av antalet dagar för vilka allmänt stöd betalas ut beaktas de dagar för vilka stödmottagaren har fått allmänt stöd eller inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa före det allmänna stödet.
Det allmänna stöd som betalas ut till en person som avses i 2 § 1 mom. i lagen om främjande av integration finansieras med statsmedel, och det allmänna stöd som betalats ut till personen räknas inte in i antalet dagar för vilka allmänt stöd betalas ut
1) under de tre år som följer efter den första anteckningen om hemkommun, om det är fråga om en person som avses i 3 eller 4 mom. i den paragrafen,
2) under det år som följer efter den första anteckningen om hemkommun, om det är fråga om någon annan än en person som avses i 1 punkten.
De 100 betalningsdagarna för det allmänna stödet börjar räknas från början efter det att personen har uppfyllt arbetsvillkoret enligt 5 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
52 §
Förskott som ska betalas för täckande av det allmänna stödet
Staten betalar Folkpensionsanstalten månatligen förskott för det allmänna stödet så att förskottets belopp motsvarar det belopp som det beräknas att staten ska svara för följande månad. Staten betalar dessutom för att trygga finansieringen av det allmänna stödet i förskott 12 procent av den uppskattade årliga kostnaden för det allmänna stödet för att täcka det finansieringsbehov som följer av en fördröjning av kommunernas betalningsdel och som motsvarar differensen mellan inkomsterna och utgifterna (minimibelopp för finansieringen av det allmänna stödet).
53 §
Uttagande av kommunernas finansieringsandel
Folkpensionsanstalten tar hos kommunerna månatligen i efterskott ut deras finansieringsandel av det allmänna stödet. Folkpensionsanstalten använder kommunernas finansieringsandel av det allmänna stödet som en del av det allmänna stöd den betalar ut.
Om en kommun inte har betalat sin finansieringsandel senast på förfallodagen, tas för dröjsmålstiden ut en dröjsmålsränta enligt den räntesats som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982).
Som hemkommun för en mottagare av allmänt stöd betraktas den kommun som den dag för utbetalning av det allmänna stödet som avses i 51 § 1 och 2 mom. är antecknad som stödmottagarens hemkommun i det befolkningsdatasystem som avses i lagen om befolkningsdatasystemet och de certifikattjänster som tillhandahålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (661/2009).
54 §
Vissa bestämmelser om finansieringen
De förvaltningskostnader som Folkpensionsanstalten förorsakas av verksamhet enligt denna lag hänförs till anstaltens förvaltningskostnader.
Staten ska till Folkpensionsanstalten för tryggandet av finansieringen av allmänt stöd betala ett så stort belopp att Folkpensionsanstaltens likviditet för betalning av det allmänna stödet vid varje tidpunkt är tillräckligt tryggad (likviditetsbelopp). Likviditetsbeloppet ska återbetalas till staten när det inte längre behövs för att trygga likviditeten för det allmänna stödet.
Folkpensionsanstalten ska årligen senast den 15 maj lämna social- och hälsovårdsministeriet en beräkning av det allmänna stöd som staten ska svara för det följande året. En beräkning av kommunernas finansieringsandel och av minimibeloppet för finansieringen av det allmänna stödet ska lämnas i samband med denna beräkning.
Närmare bestämmelser om förfarandet för betalning av förskott och slutlig finansiering till Folkpensionsanstalten, om uttagandet av kommunens finansieringsandel till Folkpensionsanstalten enligt 53 § och om minimibeloppet för finansieringen av det allmänna stödet utfärdas genom förordning av statsrådet.
9 kap.
Lagens ikraftträdande
55 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
En hänvisning i någon annan lag eller förordning till arbetsmarknadsstöd eller grunddagpenning avser allmänt stöd enligt denna lag, om inte något annat följer av denna lag.
Om ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om en persons rätt till grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd också gäller tiden efter ikraftträdandet av denna lag, tillämpas utlåtandet från och med ikraftträdandet av denna lag på den arbetssökandes rätt att få allmänt stöd.
I fråga om en arbetssökandes arbetskraftspolitiskt klandervärda förfarande som ägt rum före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
Vid tillämpningen av denna lag beaktas beviljad arbetslöshetsförmån, arbete som räknas in i arbetsvillkoret, uppfyllandet av arbetsvillkoret och uppfyllandet av maximitiden för arbetslöshetsdagpenning i enlighet med lagen om utkomstskydd för arbetslösa samt tid som arbetslös arbetssökande i enlighet med den lagen även för tiden före ikraftträdandet av denna lag. Självrisktid för allmänt stöd krävs inte, om en person är berättigad till arbetsmarknadsstöd eller grunddagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa den 30 april 2026 och till allmänt stöd från och med den 1 maj 2026. Som förmånsberättigad enligt detta moment betraktas den som får en förmån och den till vilken det inte betalas någon förmån på grund av en tid utan ersättning, en arbetsdag under en förkortad arbetsvecka eller på grund av att arbetstidsgränsen enligt 4 kap. 3 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa överskrids eller på grund av den begränsning av förmånens belopp som anges i 5 § 1 mom. i det kapitlet.
Till de betalningsdagar som påverkar den i 50 § 2 mom. avsedda finansieringen av det allmänna stödet räknas också de dagar för vilka stödmottagaren före ikraftträdandet av denna lag har fått grunddagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Till de dagar för vilka allmänt stöd betalas och vilka inverkar på det i denna lag avsedda finansieringsansvar som staten och hemkommunen för mottagaren av allmänt stöd har räknas också de dagar för vilka stödmottagar-en före ikraftträdandet av denna lag har fått arbetslöshetsförmåner enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, dock inte för tiden före den 1 januari 2015.
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 7/2025-2026
[1] I riket och vad gäller förmåner på Åland som faller inom ramen för rikets behörighet fattar Folkpensionsanstalten beslut om utbetalning av arbetslöshetsförmåner utifrån arbetskraftspolitiska utlåtanden. I utlåtandet fastställs om personen är en arbetslös arbetssökande och huruvida det finns något hinder för att betala ut en arbetslöshetsförmån. Folkpensionsanstalten får ett arbetskraftspolitiskt utlåtande av sysselsättningstjänsterna eller UF-centret (NTM-centralernas utvecklings- och förvaltningscenter), beroende på kundens situation.
Folkpensionsanstalten behöver ett arbetskraftspolitiskt utlåtande för att kunna handlägga kundens ansökan om arbetslöshetsförmåner. Folkpensionsanstalten behöver ett utlåtande också i sådana fall där en arbetslös person inte har anmält sig som arbetslös arbetssökande. Med tanke på arbetslöshetsförmånerna från Folkpensionsanstalten är det av största vikt att sysselsättningstjänsterna ser till att det arbetskraftspolitiska utlåtandet kommer in till Folkpensionsanstalten i tid. Det arbetskraftspolitiska utlåtandet innehåller uppgifter om huruvida den arbetssökandes jobbsökning är i kraft och om den arbetssökandes situation.
[2] Enligt 1 kap. 5 § 1 mom. 16 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa definieras arbetskraftsmyndighet som den myndighet vid en kommun eller samkommun som avses i lagen om ordnande av arbetskraftsservice och som inom sitt verksamhetsområde ansvarar för att ordna arbetskraftsservice, samt tjänsteinnehavare som med stöd av ett sådant avtal som avses i 13 § 2 mom. i den lagen sköter uppgifter som arbetskraftsmyndigheter har enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
[3] Enligt huvudregeln i bosättningslagens 5 § om bosättning i Finland gäller att lagstiftningen om bosättningsbaserade förmåner tillämpas på i Finland stadigvarande bosatta personer som har sin egentliga bostad och sitt egentliga hem här och som ständigt huvudsakligen vistas här.
Enligt bosättningslagens 6 § om vistelse utomlands gäller enligt dess 1 mom. att en person anses fortfarande vara bosatt i Finland om personen bor stadigvarande i Finland, men vistas tillfälligt utomlands under högst sex månader. Enligt 6 § 2 mom. gäller att en person som vistas utomlands upprepade gånger så att den sammanhängande vistelsen utomlands inte överstiger sex månader anses vara bosatt i Finland om personens egentliga bostad fortsättningsvis är i Finland. I 6 § 3 mom. föreskrivs att i länder som tillämpar EU-lagstiftning bedöms vistelsen på det sätt som avses i EU-förordning 883/2004 och EU-förordning 987/2009.
[4] I 9 kap. i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet föreskrivs närmare om vad som gäller för sysselsättningsstöd vid anställningar. I landskapslagens 10, 11, 12 och 13 kap. föreskrivs närmare vad som gäller för sysselsättningsstöd vid arbetspraktik, läroavtalsutbildning, deltidsarbete respektive start av företagsverksamhet.
[5] Som heltidsstudier betraktas enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa
1) studier där målsättningen är att avlägga yrkeshögskoleexamen eller högre yrkeshögskoleexamen,
2) studier där målsättningen är att avlägga lägre eller högre högskoleexamen vid universitet,
3) sådana studier enligt lagen om yrkesutbildning som syftar till avläggande av en yrkesinriktad grundexamen eller en del av en sådan examen, eller till genomförande av utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv,
4) gymnasiestudier när deras omfattning enligt lärokursen är sammanlagt minst 150 studiepoäng; gymnasiestudier som ordnas i internat betraktas dock alltid som heltidsstudier,
5) studier som syftar till genomförande av utbildning enligt lagen om utbildning som handleder för examensutbildning (FFS 1215/2020),
6) studier i grundläggande utbildning för vuxna enligt 46 § i lagen om grundläggande utbildning (FFS 628/1998) vars omfattning är minst 22 kurser per läsår,
7) studier vid öppna universitet och öppna yrkeshögskolor när studierna enligt studieplanen pågår längre än tre månader utan avbrott eller i perioder och deras omfattning i genomsnitt är minst fem studiepoäng per studiemånad,
8) studier som syftar till avläggande av påbyggnadsexamen vid universitet när deras omfattning tillsammans med andra prestationer som hör till samma studiehelhet enligt studieplanen i genomsnitt är minst fem studiepoäng per studiemånad,
9) sådana studier enligt lagen om yrkesutbildning som syftar till avläggande av en yrkes- eller specialyrkesexamen eller en del av en sådan examen och vars omfattning enligt den personliga utvecklingsplanen för kunnandet i genomsnitt är minst 4,5 kompetenspoäng per studiemånad,
10) utbildning vid folkhögskolor eller idrottsutbildningscenter som avses i lagen om fritt bildningsarbete (FFS 632/1998), när dess omfattning enligt undervisningsprogrammet i genomsnitt är minst 5 studiepoäng per studiemånad eller 25 undervisningstimmar per vecka,
11) andra än i 1–10 punkten avsedda heltidsstudier som ger yrkesfärdigheter och som i genomsnitt ordnas minst fyra dagar per kalendervecka.
[6] Lex generalis och lex specialis är juridiska begrepp som beskriver förhållandet mellan allmänna och specifika lagar, där lex specialis har företräde framför lex generalis när det gäller specifika situationer. Lex generalis gäller för ett brett område eller en generell situation. Den är inte specifikt inriktad på någon särskild typ av fall. Ett exempel på lex generalis är strafflagen (FFS 39/1889), som innehåller allmänna straffrättsliga regler och tillämpas på många olika brott.
Lex specialis avser en specifik lag som gäller för en särskild situation eller ett specifikt område. Lex specialis har företräde framför lex generalis när det finns en konflikt mellan de två lagarna. Ett exempel på lex specialis är arbetsavtalslagen (FFS 55/2001), som reglerar specifika rättigheter och skyldigheter inom det arbetsavtalsrättsliga området. I 13 kap. 11 § 2 mom. i arbetsavtalslagen finns olika straffbestämmelser som äger företräde framom strafflagen.
[7] Enligt 35 § 1 mom. i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet kan personer med nedsatt arbetsförmåga genom arbetsprövning erbjudas en möjlighet att pröva på ett nytt arbetsområde.
[8] Enligt 49 § 1 mom. i landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet kan sysselsättningsstöd beviljas arbetslösa arbetssökande ungdomar som inte har fyllt 25 år samt arbetslösa arbetssökande som har fyllt 25 år och som varit borta från arbetsmarknaden under minst sex månader för att trygga försörjningen under den tid han eller hon deltar i arbetspraktik. Enligt 2 mom. i samma paragraf avses med arbetspraktik sådan praktik som utförs utan anställningsförhållande på en arbetsplats. Den som anordnar arbetspraktiken ansvarar för praktikantens arbetarskydd enligt bestämmelserna i arbetarskyddslagen (FFS 738/2002) och i lagen om unga arbetstagare (FFS 998/1993).