Lagförslag 8/2014-2015
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 8/2014-2015 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2015-03-05 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Stöd för hållbart skogsbruk
Huvudsakligt innehåll
Förslaget är en följd av att lagstiftningen om stöd för skogsbruksåtgärder har setts över och beaktar den Europeiska unionens stödordningar under perioden 2014–2020. Med beaktande av landskapets finansiella situation har förslaget inriktats på en effektivisering av stöden så att de används för de åtgärder där det är mest motiverat och på ett sätt som medför störst samhällsnytta.
Då stöden till varje enskild stödmottagare är små så föreslås att de hanteras enligt den Europeiska kommissionens regelverk om stöd av mindre betydelse, vilket även möjliggör en smidigare övergång till de nya stödordningarna. I förslaget beaktas generella krav på tydlighet och transparens i hanteringen av stödsystemet.
Medlemsstaterna ska senast den 30 juni 2015 ha ändrat sina befintliga stödordningar för att följa den Europeiska unionens riktlinjer för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden 2014–2020. Då lagen således bör träda i kraft senast den 1 juli 2015 kan den situation som avses i 20 § 3 mom. självstyrelselagen uppkomma, i enlighet med vilken en lag bör sättas i kraft redan innan presidentens beslut om behörighet har fattats.
INNEHÅLL
2.1 Europeiska unionens regelverk om statligt stöd
Landskapslag om stöd för hållbart skogsbruk
L A N D S K A P S L A G om stöd för hållbart skogsbruk
BILAGA – utkast till landskapsförordning
Allmän motivering
1. Nuvarande bestämmelser
I landskapet finns omkring 67 000 hektar produktiv skogsmark, vilket utgör 43 procent av den totala landarealen. Landskapet har lagstiftningsbehörighet i fråga om skogsbruk och tillvaratagande av skogsbruksmarks produktionsförmåga. I enlighet med landskapslagen (1998:84) om stöd för skogsbruksåtgärder kan markägare få stöd genom bidrag eller lån, eller genom förhandsfinansiering, för vissa åtgärder som främjar långsiktiga investeringar i skogsbruk. Vid prövningen beaktas frågor om en åtgärds följder för biologisk mångfald, skogens mångsidiga utnyttjande och ett hållbart nyttjande av skogsbruksmarkens virkesproducerande förmåga. Närmare bestämmelser om stöd för skogsbruksåtgärder finns i landskapsförordningen (1998:87) om stöd för skogsbruksåtgärder. Stöd omfattar främst markberedning, skogsodling, plant- och ungskogsvård, skydds- och iståndsättningsdikning samt byggande och grundförbättring av skogsbilväg.
Grunden för den Europeiska unionens bestämmelser om statligt stöd till företag finns i artiklarna 107 och 108 i fördraget om unionens funktionssätt. Enligt huvudregeln är det förbjudet att ge stöd av offentliga medel till företag. I enlighet med den Europeiska unionens riktlinjer för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden 2014–2020 (2014/C 204/01) kan ett medlemsland efter anmälan till och godkännande från kommissionen genomföra en stödåtgärd. Åtgärder kan genomföras med ett enklare anmälningsförfarande om villkoren i den s.k. gruppundantagsförordningen uppfylls; den Europeiska kommissionens förordning (EU) nr 702/2014 genom vilken vissa kategorier av stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Gruppundantagsförordningen förutsätter i regel att stöden medfinansieras av den Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), eller beviljas som ytterligare nationell finansiering av sådana medfinansierade åtgärder.
Stöd till skogsbruk ingår inte i det förslag till landsbygdsutvecklingsprogram för perioden 2014-2020 (ÅLR 2014/4510) som landskapsregeringen i maj 2014 lämnat till den Europeiska kommissionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013. De föreslagna stöden till skogsbruket berörs följaktligen heller inte av bestämmelserna i gruppundantagsförordningen.
Utöver detta finns de minimisstöd, dvs. stöd av mindre betydelse. För skogsbruket gäller den Europeiska kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse, de s.k. de minimisreglerna.
2. Överväganden
2.1 Europeiska unionens regelverk om statligt stöd
Enligt de minimisreglerna får ett företag, sammantaget med andra stöd av mindre betydelse, motta högst 200 000 euro i stöd av offentliga medel under en period av tre beskattningsår. Företag definieras i den Europeiska kommissonens förordning (EU) nr 702/2014 (bilaga I) som ”varje enhet, oberoende av juridisk form, som bedriver en ekonomisk verksamhet”. Vidare stadgas att ”som företag anses således sådana enheter som utövar ett hantverk eller annan verksamhet enskilt eller inom familjen, personsammanslutningar eller föreningar som bedriver en regelbunden ekonomisk verksamhet”.
På Åland finns cirka 2 900 skogsägare som i teorin kan omfattas av stödsystemet. Då stödbeloppen per mottagare är låga är risken för någon att nå stödtaket liten. Landskapsregeringen bedömer det vara den mest ändamålsenliga lösningen med en ordning där stöd till skogsbruksåtgärder ges som de minimisstöd. Åtgärden kräver inte den Europeiska kommissionens förhandsgodkännande men landskapet kan åläggas att inom tjugo arbetsdagar förse kommissionen med alla de upplysningar den anser sig behöva för att bedöma om villkoren i förordningen har följts.
2.2 Stöden
Landskapets årliga kostnader för skogsbruksstöden har under den senaste tioårsperioden i medeltal uppgått till cirka 250 000 euro per år. Med beaktande av landskapets finansiella situation bör en effektivisering av stödformerna ske så att de används för de åtgärder där det är mest motiverat och på ett sätt som medför störst samhällsnytta samt stimulerar intresset hos markägarna att investera i skogsvårdsåtgärder.
| Figur 1. Beviljade stöd för skogsbruksåtgärder åren 2005-2014. |
Den ökning av beviljade stöd som figur 1 ovan visar för de senare åren är främst relaterade till högre arbetskostnader samt större arealer utförd plant- och ungskogsvård.
Lån
Lån kan ges för upp till hälften av kostnaderna för plant- och ungskogsvård samt för byggande av skogsbilväg, men inte med ett lägre belopp än 900 euro. Möjligheten att söka lån har utnyttjats i mycket liten omfattning under en lång följd av år (figur 1 och 2), och bedöms inte få någon betydelse inom överblickbar framtid. De beviljade lånen gällde i åtta fall plant- och ungskogsvård samt i ett fall byggande av skogsbilväg.
| Figur 2. Antal lån och lånebelopp beviljade åren 2005-2014. |
Lånemöjligheten tillkom under en tid då behovet att bygga ut skogsbilvägnätet var stort, samtidigt som möjligheterna för markägarna att få privat finansiering var ofördelaktiga. Landskapsregeringen bedömer att nyttan med lånen inte motiverar en fortsatt administration av dem.
Förhandsfinansiering
Förhandsfinansiering är möjlig vid markberedning och plant- och ungskogsvård. Med förhandsfinansiering avses enligt definitionen i 2 § landskapslagen om stöd för skogsbruksåtgärder ”att landskapet finansierar en skogsbruksåtgärd så att den skogsbrukare som mottagit stödet inom viss tid efter åtgärdens färdigställande, till den del inte bidrag beviljats för ändamålet, skall återbetala kostnaden för åtgärden”.
Förhandsfinansieringen tillkom för att medge ett smidigt system. Landskapet ersätter den som utfört ett arbete och sänder därefter en faktura till markägaren över den del av kostnaden som inte är bidragsberättigad. Således betalas inte ett belopp ut som bidrag direkt till markägaren. Detta system innebär att landskapsregeringen har administrativa kostnader för fakturering av arbeten som inte har utförts av landskapet. Till detta hör att landskapet har ansvaret för eventuella osäkra fordringar.
Att finansiera skogsbruksåtgärder hör i första hand till markägarnas ansvar. Med förhandsfinansieringssystemet har dock landskapet iklätt sig en del av deras ansvar och övertagit förvaltningskostader som i grunden inte hör till landskapet.
Landskapsregeringen anser att fakturering bör utföras av dem som utför ett arbete. Stöd bör betalas direkt till stödmottagarna, vilket är ägnat att tydliggöra och ge transparens till stödsystemet och är nödvändigt för markägarens, landskapets och den Europeiska unionens möjligheter till uppföljning. Med anledning av detta föreslår landskapsregeringen att systemet med förhandsfinansiering slopas.
Planering, arbetsledning och administration
I enlighet med 6 § landskapslagen om stöd för skogsbruksåtgärder utför landskapsregeringen ”erforderlig planering, övervakning, arbetsledning och administration” av de stödberättigande skogsbruksåtgärderna. Landskapsregeringen kan också anskaffa eller stöda anskaffandet av skogsbruksmateriel samt på annat sätt stöda genomförandet av stödberättigat arbete. Dessutom kan landskapsregeringen besluta att här avsett bistånd ges genom förmedling av Ålands skogsvårdsförening, för vilket föreningen ersätts av landskapsregeringen. Denna form att finansera skogsbruksåtgärder är inte transparent. Markägarna och landskapet måste i de enskilda fallen veta storleken på de stödbelopp som beviljas enligt de minimisreglerna. Kostnaden för erforderlig planering, arbetsledning, färdkostnader och administration ska läggas direkt på fakturan till de enskilda markägarna, av den som utför åtgärden, och utgöra en del av totalkostnaden vid ansökan om stöd. Att praktiskt tillhandahålla skogsbruksmateriel såsom planteringsrör kan inte vara en uppgift för landskapet. Detta kan lämpligen skötas av markägarnas egen intresseorganisation Ålands skogsvårdförening.
Byggande av nya skogsbilvägar
Utbyggnaden av ett skogsbilvägnät inleddes i slutet av 1950-talet som följd av ett ökat behov att effektivt kunna driva ut massa och timmer. Landskapet har sedan dess under många år givit stöd för byggande av skogsbilvägar i enlighet med fastslagna normer (figur 3). Nu finns ett väl utbyggt skogsbilvägnät som kan tillgodose skogsbrukets behov. Byggandet av nya vägar har sedan medlet av 1990-talet nästan helt upphört.
Grundförbättringarna av befintliga skogsbilvägar kom igång i slutet av 1980-talet då vägarna efter 20-30 år var i behov av restaurering. Behovet av grundförbättring har dessutom uppkommit till följd av användningen av allt större och tyngre fordonskombinationer samt då vägarna alltmer nyttjas under hela året för uttag av biobränsle.
Landskapsregeringen anser med hänvisning till vad som beskrivits ovan att det inte finns motiv för att stöda ett byggande av ytterligare skogsbilvägar. Landskapets bör dock fortsatt kunna stöda grundförbättring av befintliga skogsbilvägar, utöver det normala underhåll som markägarna ska sköta.
| Figur 3. Byggande och grundförbättring av skogsbilvägar åren 1964-2014, vilka delvis erhållit stöd. |
Stamkvistning
Stamkvistning är en åtgärd som kan utföras främst i unga tallbestånd och som rätt utförd kan höja kvaliteten på det framtida timret. Stamkvistning sker dock i mycket blygsam omfattning idag. Möjligheten till stöd för åtgärden har under de senaste tio åren utnyttjats endast av ett fåtal markägare.
Landskapsregeringen bedömer att stamkvistning har liten betydelse för det åländska skogsbruket samt att det därför inte finns tillräckliga skäl att fortsatt administrera åtgärden.
Beskogning av skogsbruksmarksområde i underproduktion, av ur bruk tagen åkermark samt av naturbeten genom odling av ädla lövträd
Med skogsbruksmarksområde i underproduktion avses att ett skogsbestånds virkesförråd eller tillväxt understiger hälften av vad som är normalt på växtplatsen. Med ur bruk tagen åkermark avses sådan åkermark som inte brukats på flera år eller som inte längre är lönsam att odla på grund av ogynnsamt läge, dåliga dräneringsförhållanden eller som av andra skäl är av dålig kvalitet. Med naturbeten avses marker där det för minst fem och högst tio år sedan har bedrivits beteshävd och som inte har utsatts för bearbetnings-, gödslings-, eller bekämpningsåtgärder i syfte att höja produktionen.
Möjligheten till stöd för dessa åtgärder har utnyttjats i liten omfattning. Stöden för beskogning av ur bruk tagen åkermark och av naturbeten med ädla lövträd bedöms dessutom inte vara förenliga med en vision om ett öppet jordbrukslandskap.
Landskapsregeringen bedömer att de i detta avsnitt avsedda åtgärderna har liten betydelse för det åländska skogsbruket som helhet samt att det därför inte finns tillräckliga skäl att fortsatt administrera dem. Följaktligen anser landskapsregeringen inte heller att detta är åtgärder som landskapet bör prioritera inom ramarna för landskapets stöd till skogsbruket.
Kompletteringsplantering
I enlighet med gällande regelverk kan en markägare beviljas stöd för beskogning av områden som drabbats av förstörelse som inte orsakats av markägaren. Stöd beviljas vid sådan beskogning såväl efter plantering som vid naturförnyelse efter misslyckad föryngring. Stödet har beviljats för en del av arbetskostnaden samt för hela plant- eller frökostnaden.
Landskapsregeringen konstaterar att markägaren enligt 9 § landskapslagen (1998:83) om skogsvård har ansvaret för anläggande av nytt skogsbestånd. Landskapsregeringen anser därför att ett stöd i form av plantor bör ges till dem som trots en insats med aktiv plantering har misslyckats med föryngringen. Stöd för kompletteringsplantering ska således inte ges efter en misslyckad naturförnyelse.
Skogsbruksplaner
En skogsbruksplan är ett grundläggande instrument för att se till att skogsbruk bedrivs på ett hållbart sätt. Härigenom beaktas såväl skogarnas virkesproducerande förmåga, den biologiska mångfalden och skogarnas mångsidiga nyttjande. Skogsbruksplaner stimulerar också markägarna att mer aktivt utföra skötselbehovet i sina skogar. Skogsbruksplanerna får en allt viktigare roll för rådgivningen och den uppsökande verksamheten i takt med att själverksamheten och antalet markägare som bor på sina skogsfastigheter minskar. Det är dessutom en av förutsättningarna för att det åländska skogsbruket ska uppfylla certifieringskrav.
Landskapsregeringen anser mot denna bakgrund att det är viktigt att landskapet stöder upprättandet av skogsbruksplaner.
3. Förslag
Med beaktande av övervägandena i avsnitt 2 ovan föreslår landskapsregeringen att stöd till skogsbruksåtgärder ska ges som de minimisstöd. Möjligheterna att ge lån för röjning och byggande av skogsbilväg samt stöd genom förhandsfinansiering tas bort. Dessutom slopas stöden för byggande av nya skogsbilvägar, stamkvistning, beskogning av skogsbruksmarksområde i underproduktion, beskogning av ur bruk tagen åkermark samt för beskogning av naturbeten genom odling av ädla lövträd. Landskapsregeringen föreslår samtidigt att möjligheten till stöd för kompletteringsplantering ändras så stöd inte ska ges för arbetskostnader men dock fortsatt för hela plantkostnaden. Stöd föreslås inte kunna ges för komplettering av naturförnyelser. Stöd för planerings-, arbetslednings- och administrationskostnader föreslås i regel inte kunna ges på annat sätt än som ett direkt stöd till enskilda markägare.
Landskapsregeringen föreslår att ett stöd för upprättande av skogsbruksplan ska kunna ges för långsiktiga skötselplaner, om de har upprättats av någon med för uppgiften lämplig utbildning och om deras innehåll uppfyller enligt lagen och med stöd av lagen bestämda krav.
I 18 § gällande landskapslag finns en bestämmelse om skattefrihet för stöd beviljande för skogsbruksåtgärder. Den saknar nu praktisk betydelse då dessa stöd enligt gällande regelverk utgör inkomst av kapital, som endast beskattas i statsbeskattningen.
4. Förslagets verkningar
Hållbar utveckling
Syftet med regelverket är att på ett hållbart sätt främja skogarnas virkesproducerande förmåga och anpassning till ett förändrat klimat, samtidigt som den biologiska mångfalden och skogarnas mångsidiga nyttjande ska beaktas.
Effekterna av förändrat klimat med ökad temperatur och årsnederbörd, extremare väderförhållanden och stormar medför stora utmaningar för skogsbruket. Stöd för ett aktivt skogsbruk har en viktig roll när det gäller att begränsa effekterna av klimatförändringen. En produktiv skog binder stora mängder koldioxid och lagrar kolet i biomassan både ovan och under mark. De föreslagna stödåtgärderna bidrar alla till skogarnas anpassning till ett förändrat klimat. Se dokumentet ”klimatförändringar på Åland, underlag för klimatanpassning” av den 10 oktober 2014:
(www.regeringen.ax/.composer/upload//KLIMATFORANDRINGAR_ALAND_10.10.2014.pdf.)
Ett syfte med lagen är att motivera dagens markägare att investera i skogsbruksåtgärder som är långsiktiga och som säkerställer ett hållbart skogsbruk. En bidragande orsak till att det finns god tillgång på virkesråvara är att samhället stött de skogsbruksåtgärder som skapat grunden för dagens skogsbruk. Skogsbruk är en långsiktig näring och om skogsvården försummas syns de negativa effekterna fullt ut först efter lång tid. Skogstillväxten har i stort sett fördubblats sedan 1960-talet och ligger idag på cirka 400 000 m3 per år, medan den totala avgången uppgår till drygt 300 000 m3 per år (figur 4). Detta innebär att det totala virkesförrådet i landskapet hela tiden ökar, vilket är en viktig indikator på att ett hållbart skogsbruk bedrivs.
| Figur 4. Total tillväxt och avgång på skogs- och tvinmark i landskapet åren 1959 – 2012. Källa: Skogsforskningsinstitutet METLA |
Genom att stöda vissa skogsbruksåtgärder ges samhället en möjlighet att styra åtgärderna till de objekt som är mest lämpade och samtidigt en möjlighet att planera och förknippa åtgärderna med krav om hänsyn till naturvård, vattenvård och övriga intressen, vilket ytterligare gynnar en hållbar utveckling.
Ekonomiska verkningar
Stöden främjar sysselsättning såväl nu som i framtiden. Skogsbruksåtgärdernas utförande skapar arbetstillfällen för privata markägare, skogsarbeta-re och entreprenörer samt ger vidare effekter inom förädlingsindustrin.
Förslagets effekter för landskapets budget är svåra att bedöma eftersom nivån är helt beroende av markägarnas aktivitet, som kan variera mycket från år till år. Förslaget inriktar sig dock på en effektivisering av stöden så att de används för de åtgärder där det är mest motiverat och på ett sätt som medför större samhällsnytta. De genomsnittliga kostnaderna för vissa viktiga skogsbruksåtgärder under de senaste åren framgår av nedanstående tabell.
| Arbets- och sociala kostnader för olika åtgärder åren 2010-2014, (exkl. moms och kostnader för arbetsledning) | ||
| Röjning | 268,00 | €/ha |
| Skydds- och iståndsättningsdikning | 1,96 | €/meter |
| Grundförbättring av vägar | 8,00 | €/meter |
| Markberedning med grävmaskin | 428,00 | €/ha |
| Markberedning med högläggare 2014 | 340,00 | €/ha |
Avskaffandet av lånemöjligheten och förhandsfinansieringen innebär en besparing för landskapet i form av minskade administrativa kostnader, vilka i första hand uppstår vid landskapsregeringens finansavdelning. Avskaffande av stödmöjligheten för stamkvistning, beskogning av naturbeten, beskogning av nedlagd åkermark och beskogning av mark i underproduktion är av marginell ekonomisk betydelse. Inte heller avskaffandet av stöd för nybyggnation av skogsbilvägar bedöms medföra någon nettobesparing för landskapet. Det finns ett väl utbyggt skogsbilvägnät och stödet kanaliseras i stället till grundförbättringar av befintliga vägar. Stödet för upprättande av skogsbruksplaner ökar stödbehovet.
Stigande energipriser samt material- och lönekostnader har stor effekt på stödbeloppen eftersom flertalet stödberättigande skogsbruksåtgärder utförs motormanuellt eller maskinellt. Man kan därför vänta sig ökade kostnader för markberedning, röjning, dikning och grundförbättring av vägar under de kommande åren, även om skogsbruksåtgärderna skulle ske i samma omfattning som idag.
I regelverket medges inte att landskapsregeringen som hittills kan ersätta Ålands skogsvårdsförening för erforderlig planering, övervakning, arbetsledning och administration till markägarna. För föreningen innebär detta att man på marknadsmässiga grunder måste ta betalt för sina tjänster direkt av markägarna. Landskapsregeringen anser att rådgivningstjänsterna till markägarna och den uppsökande verksamheten fortsättningsvis är mycket viktig för ett hållbart skogsbruk, och kommer därför att medverka till en fortsatt medfinansiering.
Lagförslaget reglerar endast de allmänna grunderna för stöd, medan bl.a. stödbeloppens storlek regleras i landskapsförordning. Detta innebär att förslagets ekonomiska verkningar för landskapet också är beroende av vilka stödnivåer som bestäms i förordningen.
En förutsättning för stöd enligt lagförslaget är att tillräckliga medel fortsatt anslås för ändamålen.
Organisatoriska verkningar
Förslaget bedöms inte få någon väsentlig organisatorisk betydelse för landskapets förvaltning. I enlighet med förslaget kommer landskapet att iaktta den Europeiska unionens de minimisbestämmelser. Ett medlemsland ska, om den Europeiska kommissionen så kräver, inom tjugo arbetsdagar förse kommissionen med alla de upplysningar den anser sig behöva, för att den ska kunna bedöma om unionens de minimisbestämmelser har följts. Detta förutsätter att landskapet upprättar för ändamålet erforderliga register. Landskapsregeringen bedömer att sådana krav kommer att kunna skötas inom nuvarande organisation.
Jämställdhet
Förslaget har ingen betydelse för jämställdheten mellan kvinnor och män. Mottagare av stödet är enskilda markägare, oavsett kön.
Detaljmotivering
Landskapslag om stöd för hållbart skogsbruk
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Syfte. I paragrafen tydliggörs skogarnas stora ekonomiska, miljömässiga och sociala betydelse. Det grundläggande syftet med stöd för skogsbruksåtgärder ändras inte med ikraftträdandet av denna lag, se 1 § i gällande landskapslag om stöd för skogsbruksåtgärder. I paragrafen konstateras att ett syfte med stöden är att främja skogarnas anpassning till ett förändrat klimat.
I paragrafen beaktas bestämmelserna i den Europeiska kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse. Nationellt totalt stöd till ett enda företag får inte överstiga 200 000 euro under en period av tre beskattningsår (innevarande och de två föregående beskattningsåren). Treårsperioden börjar det beskattningsår då myndigheten för första gången har beviljat företaget stöd. Dagen för utbetalningen av stödet har ingen betydelse.
2 § Stöd och stödmottagare. Ett grundläggande syfte med regelverket är att stöda enskilda markägares skötsel av sina skogar. Stöd kan ges som bidrag. Även andra än enskilda markägare kan beviljas stöd vid bekämpning av rotröta.
Med begreppet ”samma arbete eller åtgärd” i paragrafen avses ett specifikt arbete eller en specifik åtgärd som utförs vid en tidpunkt. Det utgör således inte ett hinder för att bevilja stöd för ett arbete eller en åtgärd av samma slag som utförs vid ett senare tillfälle.
3 § Allmänna grunder för stöd. Paragrafen motsvarar 3 § i gällande landskapslag om stöd för skogsbruksåtgärder. I paragrafen formuleras förutsättningar för stöd relaterade till stödmottagare samt till bevarandet av viktiga biotoper och skydd för biologisk mångfald.
2 kap. Stödberättigande åtgärder och ansökan om stöd
4 § Stödberättigande skogsbruksåtgärder. I paragrafen förtecknas de skogsbruksåtgärder som omfattas av stödmöjligheter.
5 § Underhållsskyldighet. Skogsbruk är en näring där nyttan av en investering kan ses först lång tid efter att en åtgärd har utförts. För att uppnå syftet med investeringen måste åtgärden därför följas upp och underhållas. Det är därför viktigt att markägarna åläggs en rimlig motprestation för de skogsbruksåtgärder som samhället medfinansierat under de tider som föreslås. Efter en utförd röjning bedöms tre år vara en rimlig tid för att det kvarvarande beståndet ska kunna utvecklas innan första gallring utförs. Tre år bedöms också vara en lämplig tid efter kompletteringsplantering att underhålla förnyelsen (främst genom gräsbekämpning) så att plantorna ges möjlighet att etablera sig. För skydds- och iståndsättningsdikning samt för grundförbättring av skogsbilväg bedöms en tidsperiod om 20 år vara rimligt.
6 § Skyldighet att bevara handlingar. I enlighet med artikel 6.4 i den Europeiska kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse ska medlemsstaterna bevara underlag för individuellt stöd av mindre betydelse under tio år från den dag ett stöd beviljades. Följaktligen är det väsentligt att också de som erhållit stöd bevarar sina originalverifikationer.
7 § Markberedning. Markberedning minskar konkurrens från övrig vegetation och riskerna för insektsskador (främst av snytbagge) samt förbättrar mikroklimatet och ökar sammantaget skogsplantornas möjligheter att överleva. I landskapet är markberedning en angelägen åtgärd för att främja god plantetablering i synnerhet mot bakgrund av kraftig gräsväxt efter avverkningar samt omfattande angrepp av snytbagge. Stöd för maskinell markberedning kan ges också i samband med naturlig föryngring.
8 § Kompletteringsplantering. I enlighet med 8 och 9 §§ landskapslagen (1998:83) om skogsvård ansvarar markägaren för anläggande av nytt skogsbestånd. Om avsikten är att förnya skogsbeståndet genom skogsodling ska detta utföras inom tre år efter en avverkning, därefter ska kompletteringsplantering vid behov ske inom tre år. Med skogsodling avses att plantering eller sådd utförs med ändamålsenligt plant- eller frömaterial. Naturlig förnyelse genom exempelvis fröträdsställning är således inte skogsodling i denna mening.
Stöd enligt denna lag kan ges för komplettering av skogsodlingar som trots markägarens insatser drabbats av förstörelse som inte är en följd av dennes uppenbara försumlighet. Exempel på sådan förstörelse kan vara omfattande klimat-, svamp-, insekt- eller sorkskador, eller sådan betydande gräskonkurrens som trots markägarens rimliga åtgärder inte tillräckligt har kunnat begränsas. Vid bedömning av om stöd kan ges ska det utöver ett konstaterat behov också värderas om en kompletteringsåtgärd är befogad med avseende på förutsättningarna för ett lyckat resultat. Vad som avses med jaktbart vilt framgår av jaktlagen (1985:31) för landskapet Åland. Förekomsten av viltskador sammanhänger i regel med viltstammarnas storlek och bör därför främst regleras genom jakt. Ersättningar för omfattande skador av vilt hanteras i enlighet med landskapsregeringens riktlinjer om detta.
9 § Röjning. Röjning är en viktig åtgärd för att begränsa konkurrerande trädvegetation och ge kvarvarande skogsbestånd bättre tillgång till ljus, vatten och näring. Syftet är att främja beståndets fortsatta kvalitets-, volym- och stabilitetsutveckling samt att ge ett bättre ekonomiskt utfall vid framtida avverkning. En röjningsåtgärd kan utföras fler än en gång i samma plant- och ungskogsbestånd. En röjning som utförs i nära anslutning till första gallring fyller inte det ändamål landskapsregeringen eftersträvar för att bevilja stöd för åtgärden, varför minst tre år bör passera innan en första gallring utförs.
10 § Bekämpning av rotröta. Rotröta orsakas av svamp, vanligen av rotticka. Svampen infekterar främst färska stubbar av gran, men även tall och vissa lövträd. Från stubbarna sprids svampen genom rotkontakter till friska träd eller genom sporer till andra nyavverkade stubbar eller barkskadade träd. Svampen kan överleva slutavverkningar och infektera efterkommande skogsbestånd. Rotrötan bryter ner trädet inifrån och leder till tillväxtförluster, kvalitetsnedsättning och stormkänslighet. Rötskadade träd kan vare sig användas till timmer eller massaved med betydande ekonomiska förluster som följd. Rotrötan är ett stort problem på skogsbruksmark i landskapet. Infektionsrisken är störst under den tid av året då temperaturen överstiger plus fem grader. Med ett varmare klimat ökar riskerna för svampangrepp ytterligare.
Att behandla stubbarna i samband med avverkning har en gynnsam effekt för att motverka spridning av rotröta. Ett sätt att minska risken för rotröta är att behandla stubbarna med biologiska preparat (pergamentsvamp). Med beaktande risken för oönskade effekter för andra organismer så stöder inte landskapsregeringen bekämpning med kemiska preparat. Stubbehandlingen utförs direkt i samband med avverkning under perioden 1 april - 30 november då spridningsrisken är störst och temperaturen lämpligast för att preparaten ska få önskad effekt. Eftersom rotrötan är ett stort problem för skogtillgångarna i landskapet bör inte stödåtgärderna för bekämpning av rotröta begränsas till enskilda markägares skogsinnehav.
11 § Skydds- och iståndsättningsdikning. Efter en förnyelseavverkning stiger grundvattnet på det avverkade området, med risk för försumpning. Med grunda skyddsdiken kan ytvatten ledas bort så att nya plantor får bättre förutsättningar att etablera sig och överleva. Skyddsdikning höjer således inte markens produktionsförmåga, men kan avsevärt minska framtida behov av kompletteringsplantering.
Iståndsättningsdikning är inriktad på tidigare dikade marker där skogsbeståndet klart lider av försumpning och löper risk att ta skada. Med iståndsättningsdikning återställs ett befintligt dikessystem, så att avsedd ursprunglig avvattning sker.
Vid dikning frigörs sediment och näringsämnen vilka kan påverka miljön i nedanförliggande vattenområden. Det är därför viktigt att i samband med dikning överväga sådana risker och planera ändamålsenliga skyddsåtgärder. Det kan exempelvis vara frågan om slamgropar och kvävefällor. Särskild hänsyn ska tas till i lag skyddade kända objekt och områden.
En syssloman fungerar som kontaktperson till landskapsregeringen, och sköter praktiskt förvaltningsarbete på deltagarnas vägnar.
12 § Grundförbättring av skogsbilväg. Landskapets skogsbilvägar är fortsatt viktiga för skogsbrukets lönsamhet. De investeringar i skogsbilvägnätet, som delvis finansierats med landskapsmedel, tjänar fortsatt en nytta såväl för samhället som för enskilda markägare. Det är de enskilda markägarna som har huvudansvaret för vägarnas normala underhåll. Efter 20 års brukande med normalt underhåll så kan en vägkropp fordra mer genomgripande restaurerings- och förstärkningsåtgärder för att klara behovet av virkestransporter.
En skogsbilväg berör ofta flera fastigheter med olika ägare för vilka ägarförhållanden dessutom över tid ändras. Deras individuella rättigheter och skyldigheter påverkas i verklig mening av en väg och dess underhåll. Konflikter kan uppstå om i första hand rätten att använda vägen och om skyldigheten att delta i dess underhåll. Av den anledningen är det viktigt att det har genomförts en vägförrättning som klargör vad som gäller för detta om fler än en fastighet berörs.
Då en skogsbilväg ursprungligen ska ha byggts med hjälp av landskapsmedel för att kunna få stöd för grundförbättring, så anser landskapsregeringen att kraven på vägens anslutning till en annan väg av minst lika god standard samt att den huvudsakligen används för skogsbruksändamål fortsatt ska gälla.
En syssloman fungerar som kontaktperson till landskapsregeringen, och sköter praktiskt förvaltningsarbete på deltagarnas vägnar.
Det är viktigt för landskapets budgetkontroll att tiden mellan beslut och utbetalning av stöd begränsas.
13 § Upprättande av skogsbruksplan. Skogsbruksplaner har hittills i huvudsak upprättats av landskapsregeringen. Det finns dock inget hinder för att de upprättas även av andra, varvid dock en förutsättning för att beviljas stöd är att de uppfyller vissa formkrav.
14 § Ansökan om stöd. Striktare formkrav ställs på de som söker vilket är en förutsättning för att landskapet ska kunna handlägga stöden enligt de minimisregeln. En redovisning över mottagna stöd av mindre betydelse ska omfatta även andra stöd av mindre betydelse än sådana som avser skogsbruket.
Med den sökandes namn avses namnet på för skogsbruket skattepliktiga fysiska personer, beskattningssammanslutningar eller dödsbon. Makar som äger skog betraktas på samma sätt som beskattningssammanslutningar. I fråga om stöd för bekämpning av rotröta kan sökanden dessutom vara annan juridisk person.
3 kap. Förvaltningsåtgärder
15 § Överlåtelsesammanträde efter skogsdiknings- eller skogsbilvägsåtgärd. Överlåtelsesammanträdet är ett viktigt tillfälle för att tydliggöra vilka kostnader en vidtagen åtgärd medför och hur ansvaret för dess underhåll ska fördelas mellan deltagarna.
16 § Utbetalning av stöd. Stöd kan utbetalas först efter att en åtgärd har utförts, vars kostnader landskapsregeringen ska kunna kontrollera och markägaren kunna styrka.
17 § Tillsyn. Bestämmelsen är ägnad att tydliggöra landskapsregeringens ansvar för tillsyn. Det vill säga närmast en kontroll av användningen av beviljade stöd.
18 och 19 §§ Upphävande av beslut och återkrav / Tvångsindrivning. Då bestämmelser om tvångsindrivning år 2001 fogats till lagen krävs inte att utsökning av fordran ska föregås av prövning och beslut i domstol. Även om tvångsindrivning är mycket ovanlig i dessa sammanhang har det ansetts ändamålsenligt att det finns en möjlighet att verkställa utsökning utan en onödigt lång process. Dessutom har lagstiftningen om utsökning av skatter förnyats. Utan ändring i sak ändras dock bestämmelsen med beaktande av att rikslagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (FFS 367/1961) i riket har ersatts av en ny lag om verkställighet av skatter och avgifter (FFS 706/2007) i vilken de tidigare bestämmelserna ingår.
Ett stöd kan exempelvis återkrävas om stödtagaren har lämnat felaktiga uppgifter om omständigheter som inverkat på beslutet om beviljande av stöd eller om väsentliga förutsättningar för att bevilja stöd har hemlighållits.
20 § Förordning. Ett förslag till ny landskapsförordning om stöd för hållbart skogsbruk har såsom bilaga fogats till detta lagförslag. Det är ändamålsenligt att i förordning närmare fastställa stödens storlek, för att smidigt kunna anpassa stöden till gällande budgetanslag och kunna prioritera önskvärda åtgärder inom regelverkets ramar.
21 § Anvisningar. Landskapsregeringen kan i anvisningar ge riktlinjer och råd om på vilket sätt något kan göras för att utföra de skogsbruksåtgärder som avses i lagen. Också annan relevant information kan fogas till sådana anvisningar.
22 § Besvär. I paragrafen finns endast en hänvisning till gällande besvärsbestämmelser. Besvär över lagligheten av landskapsregeringens beslut får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.
5 kap. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
23 och 24 §§ Ikraftträdande / Övergångsbestämmelser. Medlemsstaterna ska senast den 30 juni 2015 ha ändrat sina befintliga stödordningar för att följa den Europeiska unionens riktlinjer för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden 2014–2020. Denna lag bör därför bringas i kraft senast från och med den 1 juli och kunna tillämpas under perioden till och med år 2020. I enlighet med den Europeiska kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse kan inte den stödordning som ges med denna lag bestämmas gälla längre än så. Det är av detta skäl viktigt att lagtinget bemyndigar landskapsregeringen att i enlighet med 20 § 3 mom. självstyrelselagen kunna sätta i kraft lagen redan innan presidentens beslut om behörigheten har fattats. I 25 § har intagits behövliga övergångsbestämmelser.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.
L A N D S K A P S L A G
om stöd för hållbart skogsbruk
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Syfte
I denna lag finns bestämmelser om stöd till enskilda markägare vid bedrivande av skogsbruk i enlighet med bestämmelserna i landskapslagen (1998:83) om skogsvård. Syftet med denna lag är att på ett hållbart sätt främja skogarnas virkesproducerande förmåga och anpassning till ett förändrat klimat samtidigt som den biologiska mångfalden och skogarnas mångsidiga nyttjande ska beaktas.
Stöd kan beviljas i enlighet med bestämmelserna om stöd av mindre betydelse (de minimis) som avses i den Europeiska kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse.
2 §
Stöd och stödmottagare
Stöd kan beviljas enskilda markägare som bidrag om det är ägnat att trygga skogsbruksåtgärdernas genomförande och resultat. En förutsättning för beviljande av stöd enligt denna lag är att för samma arbete eller åtgärd, för vilket stöd söks, inte beviljats annat offentligt stöd. Stöd kan ges för skogsbruksåtgärder och för miljöåtgärder som vidtas i samband därmed. Med enskilda markägare avses i denna lag
1) en eller flera fysiska personer som besitter skogsbruksmark på grund av äganderätt, arrenderätt eller en annan nyttjanderätt som baserar sig på testamente, efterlevandes besittningsrätt eller någon motsvarande rättighet, samt sammanslutningar av fysiska personer där sammanslutningens huvudsakliga syfte är att bedriva jord- eller skogsbruk samt
2) sådana delägarlag för samfällda skogar och sådana delägarlag för i lagen om samfälligheter (FFS 758/1989) avsedda samfälligheter av vilkas andelar minst 50 procent ägs av fysiska personer.
För bekämpning av rotröta kan även andra än enskilda markägare beviljas stöd.
3 §
Allmänna grunder för stöd
Vid prövning av ansökan om stöd ska biotoper som är viktiga för den biologiska mångfalden beaktas, i enlighet med bestämmelserna i landskapslagen om skogsvård, landskapslagen (1998:82) om naturvård och vattenlagen (1996:61) för landskapet Åland. Stöd ges inte för en åtgärd som strider mot dessa lagar eller mot ett beslut som meddelats med stöd av dessa lagar eller en annan lag.
Om inte annat följer av bestämmelserna i denna lag ska stöd som bidrag ges och handläggas i enlighet med bestämmelserna om det i landskapslagen (1988:50) om lån, räntestöd och bidrag ur landskapets medel samt om landskapsgaranti.
2 kap.
Stödberättigande skogsbruksåtgärder och ansökan om stöd
4 §
Stödberättigande skogsbruksåtgärder
Med beaktande av den biologiska mångfalden, skogens mångsidiga utnyttjande och ett hållbart nyttjande av skogsbruksmarkens virkesproducerande förmåga kan stöd ges för skogsbruksåtgärderna
1) markberedning,
2) kompletteringsplantering,
3) röjning,
4) bekämpning av rotröta,
5) skydds- och iståndsättningsdikning,
6) grundförbättring av skogsbilväg samt för
7) upprättande av skogsbruksplan.
5 §
Underhållsskyldighet
En markägare som har beviljats stöd för
1) kompletteringsplantering har under tre år efter att åtgärden har utförts en skyldighet att med rimliga åtgärder underhålla området så att en god plantetablering möjliggörs,
2) röjning har under tre år efter att åtgärden har utförts en skyldighet att låta beståndet utvecklas innan första gallring utförs,
3) skydds- eller iståndsättningsdikning har, utöver att nödvändiga skogsvårdsarbeten utförs, under 20 år efter utförd dikning, en skyldighet till sådant underhåll av grävda och rensade diken samt till dessa hörande anordningar och konstruktioner som krävs för att uppfylla dikningens ändamål efter det att stöd för åtgärden helt har betalats ut eller för
4) grundförbättring av en skogsbilväg har under 20 år en skyldighet att underhålla vägen efter det att stöd för åtgärden helt har betalats ut. Till underhållsskyldighet av skogsbilväg hör att ombesörja nödvändig sladdning, ytgrusning, slyröjning, reparation av trummor och broar samt öppnande av tilltäppta diken och andra arbeten som underhållet av skogsbilvägar och upplagsplatser förutsätter.
Till underhållsskyldigheten hör även att ett område, för vilket stöd beviljats, inte får användas på ett sätt som hindrar att åtgärdens syfte till väsentliga delar uppnås under den tid som anges i 1 mom. Markägaren ska utan dröjsmål informera landskapsregeringen om ändringar av väsentlig betydelse för beviljat eller utbetalat stöd.
6 §
Skyldighet att bevara handlingar
Markägaren ska bevara originalverifikat över kostnaderna för en skogsbruksåtgärd under tio års tid efter slutbetalning av ett stöd.
7 §
Markberedning
Stöd för markberedning kan ges för lämplig maskinell bearbetning av förnyelseytor på skogsbruksmark för att åstadkomma gynnsamma växtplatser för skogsplantor. Åtgärden ska med avseende på kvalitet och antalet lämpliga sådd- eller planteringspunkter utföras enligt gällande rekommendationer för god skogsvård.
8 §
Kompletteringsplantering
Stöd för kompletteringsplantering kan ges för beskogning av områden där det har utförts skogsodling (plantering eller sådd) som drabbats av förstörelse som inte orsakats av markägarens uppenbara försumlighet eller på grund av betydande skador orsakade av jaktbart vilt. Åtgärden ska vara befogad och ett konstaterat behov finnas. För ändamålet ska lämpligt plantmaterial användas. Plantantalet per hektar ska efter utförd kompletteringsplantering följa gällande rekommendationer för god skogsvård.
9 §
Röjning
Stöd för röjning kan ges för en utglesning av plant- eller ungskog som gynnar beståndets fortsatta utveckling och som sker minst tre år innan första gallring, i bestånd där den grundytevägda medeldiametern på brösthöjd är högst 16 centimeter på bark.
Röjningsåtgärden ska vara befogad och ett konstaterat behov finnas. Åtgärden ska dessutom avseende trädslagsval och antal kvarlämnade stammar per ytenhet utföras enligt gällande rekommendationer för god skogsvård.
10 §
Bekämpning av rotröta
Stöd för bekämpning av rotröta kan ges för preparatkostnaden vid behandling av stubbar i samband med gallrings- och förnyelseavverkning som utförs under perioden 1 april – 30 november i syfte att minska spridningen av rotröta. För ändamålet godkända biologiska preparat ska användas. Åtgärden ska utföras på ett sådant sätt att preparatens täckningsgrad på stubbytorna utgör minst 85 procent på minst 70 procent av antalet stubbar.
11 §
Skydds- och iståndsättningsdikning
Stöd för skyddsdikning kan ges för nödvändig ytlig torrläggning i samband med förnyelseavverkning av ett skogsbestånd för att åstadkomma en ändamålsenlig skogsförnyelse, då marken konstaterats vara i behov av torrläggning för att tillgodose god plantetablering och virkesproduktion.
Stöd för iståndsättningsdikning kan ges för iståndsättning av befintliga dikningssystem.
För att stöd ska kunna beviljas får inte en skydds- eller iståndsättningsdikning ha påbörjats innan beslut om stöd fattats. Det ska finnas en dikningsplan som tillräckligt redogör för dikningsåtgärden, av vilken även framgår de miljöåtgärder som kommer att vidtas för att undvika skador på mark- och vattenområden.
Till skydds- eller iståndsättningsdikning kan höra anläggande av nödvändiga vägtrummor för nyttjande av befintliga vägar samt byggande och iståndsättande av andra anläggningar och konstruktioner som behövs för vatten- eller miljövården i samband med dikningen.
Vid iståndsättningsdikning kan bidrag ges om tidigare dikning finansierats av skogsbrukaren eller om mer än 20 år förflutit sedan bidrag beviljats. Ett tidigare dikat områdes torrläggning ska vara så försämrat att virkesproduktionen kan skadas. Skogsbeståndet ska avseende skogsvård och virkesproduktion vara i utvecklingsdugligt och tillfredsställande skick.
Om skydds- eller iståndsättningsdikning genomförs som en gemensam åtgärd ska de berörda markägarna utse en eller flera sysslomän att företräda dem i frågor som gäller åtgärden.
Skydds- och iståndsättningsdikning ska färdigställas inom två år efter det att bidrag för åtgärden har beviljats. Landskapsregeringen kan av särskilda skäl förlänga den tid inom vilken en dikning ska vara färdigställd.
12 §
Grundförbättring av skogsbilväg
Stöd för grundförbättring av skogsbilväg kan ges för restaurering och förstärkning av en befintlig väg som ursprungligen byggts som skogsbilväg med stöd av landskapsmedel och som huvudsakligen används för skogsbruksändamål, samt till vägen hörande vändplan och upplagsplats,
1) om det finns ett omfattande behov att förstärka vägkroppen eller behövliga vändplaner, samtidigt kan stöd ges för att förbättra dess dränering eller andra till vägen hörande anläggningar,
2) om över 20 år har förflutit sedan bidrag beviljats efter att vägen färdigställts eller tidigare grundförbättrats,
3) om den skogsbilväg för vilken stöd söks berör fler än en fastighet, så ska en vägförrättning ha slutförts som avses i landskapslagen (2008:59) om enskilda vägar,
4) om skogsbilvägen är ansluten till en annan väg av minst lika god standard,
5) om skogsbilvägen till minst 50 procent används för skogsbruksändamål, enligt av landskapsregeringen fastställda fördelningsprinciper, samt
6) om det finns en plan över grundförbättringen (vägplan) som tillräckligt redogör för åtgärden och av vilken även framgår de miljöåtgärder som vidtas för att undvika skador på mark- och vattenområden.
För att stöd ska kunna beviljas får inte en grundförbättring av skogsbilväg ha påbörjats innan beslut om stöd fattats.
Grundförbättring av skogsbilväg omfattar inte normalt underhåll av en skogsbilväg såsom sladdning och ytgrusning.
Om grundförbättring av skogsbilväg genomförs som en gemensam åtgärd ska de berörda markägarna utse en eller flera sysslomän att företräda dem i frågor som gäller åtgärden.
Grundförbättring av skogsbilväg ska färdigställas inom två år efter det att bidrag för åtgärden har beviljats. Landskapsregeringen kan av särskilda skäl förlänga den tid inom vilken en skogsbilväg ska vara färdigställd.
13 §
Upprättande av skogsbruksplan
Stöd för upprättande av skogsbruksplan kan ges för en långsiktig skötselplan för en fastighets skogsinnehav, med beaktande av den biologiska mångfalden och skogarnas mångsidiga utnyttjande. Planen ska ha godkänts av landskapsregeringen och ha upprättats av person som har en för uppgiften lämplig utbildning. Av en skogsbruksplan ska för en skogsbruksenhet framgå åtminstone
1) en beskrivning över skogsbruksenheten,
2) en beskrivning över skogsbestånden,
3) förslag till avverknings- och skötselåtgärder,
4) med stöd av lag skyddade kända objekt och områden samt
5) kartor där ovan nämnda sakförhållanden framgår.
14 §
Ansökan om stöd
Ansökan om stöd enligt denna lag görs skriftligt hos landskapsregeringen, på en av landskapsregeringen fastställd blankett. Av ansökan ska tydligt framgå
1) sökandes namn, adress och kontaktuppgifter med FO-nummer, eller om sådant saknas personsignum, med kontouppgifter,
2) de åtgärder för vilka stöd söks,
3) platsen för åtgärderna, och vid behov en karta som beskriver var åtgärder planerats eller utförts,
4) de stöd av mindre betydelse och de belopp som sökanden har mottagit för företaget under de två föregående beskattningsåren och det innevarande beskattningsåret samt
5) en kostnadsredovisning eller en uppskattning av de planerade kostnaderna.
Utöver vad som krävs enligt 1 mom. ska till ansökningshandlingarna fogas en
1) vägplan om ansökan avser grundförbättring av skogsbilväg samt en
2) dikningsplan om ansökan avser skydds- eller iståndsättningsdikning.
Om det behövs för prövning av en ansökan kan landskapsregeringen begära att en ansökan kompletteras med uppgifter eller utredningar utöver de som anges i 1 och 2 mom.
3 kap.
Förvaltningsåtgärder
15 §
Överlåtelsesammanträde efter skogsdiknings- eller skogsbilvägsåtgärd
Landskapsregeringen ska ordna ett överlåtelsesammanträde efter gemensamt slutförd iståndsättningsdikning eller grundförbättring av skogsbilväg. Vid överlåtelsesammanträdet ges en slutredovisning med redogörelse för de arbeten som har utförts, kostnader som åtgärden har föranlett samt en redogörelse för den underhållsskyldighet som deltagarna därefter har. Ett sådant överlåtelsesammanträde ska hållas senast inom tre månader efter att den gemensamma åtgärden har slutförts. Vid sammanträdet ska protokoll föras i vilket ska antecknas närvarande sakägare och en redogörelse för vad som överenskommits vid sammanträdet.
16 §
Utbetalning av stöd
Stöd utbetalas mot kostnadsredovisning som ett belopp, efter att en åtgärd har utförts och godkänts av landskapsregeringen. Landskapsregeringen kan begära att få ta del av originalverifikat eller bestyrkta kopior över de faktiska kostnaderna för en skogsbruksåtgärd. Landskapsregeringen kan begära att få ta del av sådana handlingar också efter utbetalning av ett stöd.
För att stöd ska kunna utbetalas ska en kostnadsredovisning över en åtgärd ha lämnats snarast efter att den har slutförts, dock senast inom ett (1) år därefter.
17 §
Tillsyn
Landskapsregeringen utövar tillsyn enligt denna lag och kan genom råd förebygga eller på annat lämpligt sätt tillse att villkor och andra krav som ställs med stöd av lagen efterlevs samt att överträdelser upphör.
18 §
Upphävande av beslut och återkrav
Landskapsregeringen kan upphäva ett beslut om utbetalning av ett stöd eller besluta att ett utbetalat stöd helt eller delvis ska återbetalas, om det efter beslutets fattande eller stödets utbetalning framkommer att det område som är föremål för åtgärden kommer att användas på ett sätt som hindrar att åtgärdens syfte till väsentliga delar uppnås under den tid en underhållningsskyldighet finns som avses i 5 §, eller om stöd enligt 2 § 1 mom. tidigare har utbetalats för samma arbete eller åtgärd.
Om underhållet av en skogsbruksåtgärd väsentligt har försummats under den tid en underhållningsskyldighet finns som avses i 5 § kan landskapsregeringen ålägga den underhållsskyldige att inom viss tid utföra det försummade. Ett åläggande att inom viss tid utföra underhåll av en skogsbruksåtgärd kan förenas med vite. Närmare bestämmelser om vite finns i landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen.
Grundläggande bestämmelser om villkor för stöd och om återbetalning av stöd finns i landskapslagen om lån, räntestöd och bidrag ur landskapets medel samt om landskapsgaranti, som avses i 3 § 2 mom. Bestämmelser om rättelse på grund av sak- eller skrivfel finns i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland.
I landskapslagen (1995:46) om återkrävande av stöd ur landskapets medel finns om återkrävande av stöd efter att den Europeiska kommissionen har konstaterat att ett stöd ur landskapets medel strider mot den Europeiska unionens regelverk.
19 §
Tvångsindrivning
Finansiering som enligt denna lag ska återkrävas till landskapet får indrivas i utsökningsväg utan dom eller beslut i enlighet med bestämmelserna om det i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (FFS 706/2007).
20 §
Förordning
Landskapsregeringen kan i landskapsförordning besluta närmare om
1) stödbeloppens storlek för de olika stödberättigade skogsbruksåtgärderna som avses i 2 kap. samt om
2) vad som är en för upprättande av skogsbruksplan lämplig utbildning och vad som ska ingå i en skogsbruksplan som avses i 13 §.
21 §
Anvisningar
Landskapsregeringen kan fastställa närmare anvisningar om skogsbruksåtgärdernas utförande.
22 §
Besvär
I 25 § självstyrelselagen finns bestämmelser om besvär över landskapsregeringens beslut.
4 kap.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
23 §
Ikraftträdande
Lagtinget bemyndigar landskapsregeringen att bestämma att denna lag helt eller delvis ska träda i kraft i den ordning som bestäms i 20 § 3 mom. självstyrelselagen.
Denna lag träder i kraft den … och gäller till och med den 31 december 2020. Åtgärder som lagen förutsätter får vidtas innan den har trätt i kraft.
Genom denna lag upphävs landskapslagen (1998:84) om stöd för skogsbruksåtgärder.
24 §
Övergångsbestämmelser
Stöd som före denna lags ikraftträdande sökts i enlighet med landskapslagen (1998:84) om stöd för skogsbruksåtgärder ska handläggas, prövas och avgöras enligt bestämmelserna i nämnda lag.
De villkor för stöd som har beviljats enligt denna lag är tillämpliga också efter att lagens giltighetstid har gått ut. Stöd som beviljats enligt denna lag kan betalas ut senast den 31 december 2022.
| Mariehamn den 5 mars 2015 | |
|
L a n t r å d |
Camilla Gunell |
|
Föredragande minister |
Fredrik Karlström |
BILAGA – utkast till landskapsförordning
L A N D S K A P S F Ö R O R D N I N G
om stöd för hållbart skogsbruk
Med stöd av 20 § landskapslagen (0000:00) om stöd för hållbart skogsbruk föreskrivs:
1 §
Tillämpningsområde
I denna förordning finns närmare bestämmelser om stöd vid skogsbruksåtgärder i enlighet med landskapslagen (0000:00) om stöd för hållbart skogsbruk.
2 §
Stödbeloppens storlek
I bilagan anges för varje stödberättigad åtgärd stödets högsta stödandel av totalkostnaden, stödets högsta belopp samt särskilda bestämmelser om stödets minsta belopp.
3 §
Skogsbruksplan
I en skogsbruksplan ska avseende beskrivningen över skogsbruksenhet ingå uppgifter om
a) ägare och adressuppgifter,
b) skogsbruksmarkens arealfördelning på markklasser,
c) fastigheter och skiften med fastighetsbeteckningar och arealer,
d) planens giltighetstid,
e) planerare (vem eller vilka som uppgjort skogsbruksplanen) samt
f) utvecklingsklasser, virkesförråd och tillväxt.
I en skogsbruksplan ska avseende beskrivningen över skogsbestånden ingå uppgifter om
a) skogstyp,
b) trädslagsfördelning,
c) ålder,
d) virkesvolym eller stamantal,
e) grundyta,
f) höjd och medeldiameter samt
g) tillväxt.
I en skogsbruksplan ska i förslaget till avverknings- och skötselåtgärder ingå uppgifter om lämpliga åtgärder och dessas skyndsamhet.
Till en skogsbruksplan ska fogas en fastighetskarta där skogsbruksenhetens samtliga skiften framkommer samt temakartor över föreslagna avverknings- och skötselåtgärder.
En skogsbruksplans giltighetstid är 10 kalenderår.
4 §
Ikraftträdelsebestämmelse
Denna förordning träder i kraft den
BILAGA - tabell
|
|
Åtgärd |
|
Stödandel som kan utbetalas *
| |||
|
|
|
|
Procentuell andel
|
Stödbelopp
|
Minsta belopp som utbetalas | |
|
1 |
Maskinell markberedning
|
högst 50 % av totalkostnaden för markberedning och arbetsledning
|
högst 200 €/ha
|
100 €
| ||
|
2 |
Kompletteringsplantering
|
100 % för plantor |
|
50 € | ||
|
3 |
Röjning
|
högst 50 % för arbete, arbetsledning och färdkostnader
|
högst 160 €/ha
|
100 €
| ||
|
4 |
Bekämpning av rotröta
|
100 % för preparat |
|
| ||
|
5 |
Skydds- och iståndsättningsdikning
|
högst 50 % för arbete och material
|
högst 1 €/m
|
100 €
| ||
|
6 |
Grundförbättring av skogsbilväg
|
högst 50 % för arbete och material
|
högst 5 €/m |
| ||
|
7 |
Skogsbruksplan
|
högst 30 % för arbete och material
|
högst 10 €/ha för skogsmark |
| ||
|
€ = €/ha = €/m =
|
euro euro per hektar euro per meter
|
| ||||
| * Vid beräknande av kostnad för att fastställa stödbelopp beaktas inte mervärdesskatt på varor och tjänster.
|
| |||||