Lagförslag 8/2020-2021

Tillhör ärendet: Ny offentlighetslagstiftning
Lagtingsår: 2020-2021
Typ av dokument: Lagförslag

Ladda ner Word-dokument

 

LAGFÖRSLAG nr 8/2020-2021

 

Datum

 

 

2020-11-26

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Ny offentlighetslagstiftning

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

I lagförslaget föreslås att den åländska offentlighetslagstiftningen ska revideras i sin helhet. Lagförslagets syfte är att stärka offentlighetsprincipen och öka öppenheten inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Offentlighetslagstiftningen ska moderniseras så att den är bättre anpassad till den tekniska utvecklingen. Samtidigt ska reglerna om offentlighet och sekretess bli tydligare. Landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet ska ersättas med offentlighetslagen för Åland. I lagförslaget ingår sammanlagt förslag till 52 landskapslagar.

__________________

 


 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 6

1. Bakgrund. 6

2. Gällande landskapslagstiftning om offentlighet 7

2.1. Den gällande offentlighetslagen. 7

2.2. Särskilda bestämmelser om offentlighet i landskapslag. 12

3. Offentlighetsprincipen i internationella fördrag och EU-rätt 14

3.1. Allmänt 14

3.2. Europarådets konvention om tillgång till officiella handlingar 16

3.3. Bestämmelser om offentlighet i EU:s sekundärrätt 17

4. Offentlighetslagstiftningen i Norden och EU. 18

4.1. Rikets offentlighetslag. 18

4.2. De övriga nordiska länderna. 20

4.3. Offentligheten vid EU:s institutioner 23

5. Landskapsregeringens överväganden. 24

5.1. Modernisering av offentlighetslagstiftningen. 24

5.2. Digitaliseringens effekter på offentlighetsprincipen. 24

5.3. Förhållandet mellan offentlighetslagen och särskilda bestämmelser om offentlighet 26

5.4. Handlingar och myndighetshandlingar 27

5.5. Myndigheter som ska tillämpa offentlighetslagstiftningen. 28

5.6. Bolag som ägs eller kontrolleras av myndigheter 29

5.7. Registrering och tidpunkt för offentlighetens inträde. 31

5.8. Partsoffentlighet 31

5.9. Sekretess, tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande. 32

5.10. Förfarandet vid utlämnandet av myndighetshandlingar 35

6. Landskapsregeringens förslag. 35

7. Lagstiftningsbehörighet 36

7.1 Offentlighet inom landskaps- och kommunalförvaltningen. 36

7.2 Finlands grundlag. 38

7.3. Övriga behörighetsfrågor 42

8. Förslagets verkningar 43

8.1. Allmänt 43

8.2. Konsekvenser för enskilda. 43

8.3. Konsekvenser för myndigheterna. 44

8.4. Övriga konsekvenser 45

9. Ärendets beredning. 45

Detaljmotivering. 46

1. Offentlighetslag för Åland. 46

2. Landskapslag om upphävande av vissa bestämmelser om offentlighet och sekretess 113

3. Landskapslag om ändring av 10 § landskapslagen om valfinansiering. 114

4. Landskapslag om ändring av landskapslagen om Landskapsrevisionen. 115

5. Landskapslag om ändring av förvaltningslagen för landskapet Åland. 115

7. Landskapslag om ändring av arkivlagen för landskapet Åland. 117

8. Landskapslag om ändring av 1b § landskapslagen om Ålands polismyndighet 117

9. Landskapslag om ändring av 20 § landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet 118

10. Landskapslag om ändring av 5 § landskapslagen om Ålands energimyndighet 118

11. Landskapslag om ändring av 12 § landskapslagen om landskapets finansförvaltning  118

12. Landskapslag om ändring av kommunallagen för landskapet Åland. 119

13. Landskapslag om ändring av räddningslagen för landskapet Åland. 119

14. Landskapslag om ändring av 19 § landskapslagen om energideklaration för byggnader 120

15. Landskapslag om ändring av 14 § landskapslagen om finansiering av landsbygdsnäringar 120

16. Landskapslag om ändring av 14 § landskapslagen om landskapsgaranti för likviditetslån för lantbruksföretagare under år 2018. 120

17. Landskapslag om ändring av 14 § landskapslagen om landskapsgaranti för likviditetslån för lantbruksföretagare under år 2017. 121

18. Landskapslag om ändring av landskapslagen om produktion av genetiskt modifierade växter 121

19. Landskapslag om ändring av 33 § landskapslagen om posttjänster 122

20. Landskapslag om ändring av landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produkter 122

21. Landskapslag om ändring av landskapslagen om produktionsstöd för el 122

22. Landskapslag om ändring av 55 § landskapslagen om miljöskydd. 123

23. Landskapslag om ändring av 60a § jaktlagen för landskapet Åland. 123

24. Landskapslag om ändring av djurskyddslagen för landskapet Åland. 124

25. Landskapslag om ändring av 8 § landskapslagen om kontroll av brottslig bakgrund hos personer som skall arbeta med barn. 124

26. Landskapslag om ändring av 27 § landskapslagen om hemvårdsstöd. 125

27. Landskapslag om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet 125

28. Landskapslag om ändring av 33 § landskapslagen om främjande av integration  126

29. Landskapslag om ändring av landskapslagen om främjande av en utbyggnad av bredbandsnät 126

30. Landskapslag om ändring av 18 § landskapslagen om ordnande av kollektivtrafiktjänster 127

31. Landskapslag om ändring av landskapslagen om barnomsorg och grundskola. 127

32. Landskapslag om ändring av 67 § landskapslagen om gymnasieutbildning. 127

33. Landskapslag om ändring av 22a § landskapslagen om läroavtalsutbildning. 128

34. Landskapslag om ändring av 33 § landskapslagen om Ålands folkhögskola. 128

35. Landskapslag om ändring av 39a § landskapslagen om studiestöd. 129

36. Landskapslag om ändring av 17 § idrottslagen för landskapet Åland. 129

37. Landskapslag om tillämpningen av lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet hos Ålands polismyndighet 129

38. Landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av foderlagen  132

39. Landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om plantmaterial 132

40. Landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning av lagen om skydd för växters sundhet 132

41. Landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om växtskyddsmedel 133

42. Landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning. 133

43. Landskapslag om ändring av 5 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om konsumentsäkerhet 133

44. Landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om allmänt bostadsbidrag  134

45. Landskapslag om ändring av 4 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om underhållsstöd  134

46. Landskapslag om ändring av 4 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om tolkningstjänst för handikappade personer 134

47. Landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning av fordonslagen  135

48. Landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice  135

49. Landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om gödselfabrikat 136

50. Landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning på Åland av rikslagar om offentlig upphandling  136

51. Landskapslag om ändring av 2 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och rättigheter 136

52. Landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård  137

Lagtext 139

O F F E N T L I G H E T S L A G för Åland. 139

L A N D S K A P S L A G om upphävande av vissa bestämmelser om offentlighet och sekretess 150

L A N D S K A P S L A G om ändring av 10 § landskapslagen om valfinansiering. 150

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om Landskapsrevisionen. 151

L A N D S K A P S L A G om ändring av förvaltningslagen för landskapet Åland. 151

L A N D S K A P S L A G om ändring av 4 § landskapslagen om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen  152

L A N D S K A P S L A G om ändring av arkivlagen för landskapet Åland. 153

L A N D S K A P S L A G om ändring av 1b § landskapslagen om Ålands polismyndighet 154

L A N D S K A P S L A G om ändring av 20 § landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet 154

L A N D S K A P S L A G om ändring av 5 § landskapslagen om Ålands energimyndighet 154

L A N D S K A P S L A G om ändring av 12 § landskapslagen om landskapets finansförvaltning  155

L A N D S K A P S L A G om ändring av kommunallagen för landskapet Åland. 155

L A N D S K A P S L A G om ändring av räddningslagen för landskapet Åland. 156

L A N D S K A P S L A G om ändring av 19 § landskapslagen om energideklaration för byggnader 157

L A N D S K A P S L A G om ändring av 14 § landskapslagen om finansiering av landsbygdsnäringar 157

L A N D S K A P S L A G om ändring av 14 § landskapslagen om landskapsgaranti för likviditetslån för lantbruksföretagare under år 2018. 158

L A N D S K A P S L A G om ändring av 14 § landskapslagen om landskapsgaranti för likviditetslån för lantbruksföretagare under år 2017. 158

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om produktion av genetiskt modifierade växter 159

L A N D S K A P S L A G om ändring av 33 § landskapslagen om posttjänster 159

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produkter 160

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om produktionsstöd för el 161

L A N D S K A P S L A G om ändring av 55 § landskapslagen om miljöskydd. 161

L A N D S K A P S L A G om ändring av 60a § jaktlagen för landskapet Åland. 162

L A N D S K A P S L A G om ändring av djurskyddslagen för landskapet Åland. 162

L A N D S K A P S L A G om ändring av 8 § landskapslagen om kontroll av brottslig bakgrund hos personer som skall arbeta med barn. 163

L A N D S K A P S L A G om ändring av 27 § landskapslagen om hemvårdsstöd. 163

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet 164

L A N D S K A P S L A G om ändring av 33 § landskapslagen om främjande av integration  164

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om främjande av en utbyggnad av bredbandsnät 165

L A N D S K A P S L A G om ändring av 18 § landskapslagen om ordnande av kollektivtrafiktjänster 165

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om barnomsorg och grundskola  166

L A N D S K A P S L A G om ändring av 67 § landskapslagen om gymnasieutbildning  166

L A N D S K A P S L A G om ändring av 22a § landskapslagen om läroavtalsutbildning  166

L A N D S K A P S L A G om ändring av 33 § landskapslagen om Ålands folkhögskola  167

L A N D S K A P S L A G om ändring av 39a § landskapslagen om studiestöd. 167

L A N D S K A P S L A G om ändring av 17 § idrottslagen för landskapet Åland. 168

L A N D S K A P S L A G om tillämpningen av lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet hos Ålands polismyndighet 168

L A N D S K A P S L A G om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av foderlagen  169

L A N D S K A P S L A G om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om plantmaterial 170

L A N D S K A P S L A G om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning av lagen om skydd för växters sundhet 170

L A N D S K A P S L A G om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om växtskyddsmedel 171

L A N D S K A P S L A G om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning. 171

L A N D S K A P S L A G om ändring av 5 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om konsumentsäkerhet 172

L A N D S K A P S L A G om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om allmänt bostadsbidrag  172

L A N D S K A P S L A G om ändring av 4 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om underhållsstöd  173

L A N D S K A P S L A G om ändring av 4 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om tolkningstjänst för handikappade personer 173

L A N D S K A P S L A G om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning av fordonslagen  173

L A N D S K A P S L A G om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice. 174

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om gödselfabrikat 175

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om tillämpning på Åland av rikslagar om offentlig upphandling  175

L A N D S K A P S L A G om ändring av 2 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och rättigheter 176

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård  176

Bilaga. 178

Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) 178

Parallelltexter 197

 


 

Allmän motivering

 

1. Bakgrund

 

Offentlighetsprincipen är central i det åländska samhället. Allmänheten ska ha rätt till insyn i och tillgång till information om myndigheternas verksamhet. Offentlighetsprincipen hör historiskt samman med de grundläggande politiska friheterna, särskilt med yttrandefriheten. För att det ska vara möjligt att delta i den samhälleliga diskussionen måste individen ha tillräcklig tillgång till den information och de handlingar som finns hos myndigheterna. Samtidigt måste massmedierna ha insyn i myndigheternas verksamhet så att de kan förmedla detta till allmänheten. De viktigaste besluten ska grunda sig på en offentlig och för alla öppen debatt som förts på basis av tillförlitliga uppgifter. Demokrati förutsätter att alla oberoende av ställning kan ta del av myndigheternas verksamhet och övervaka den offentliga maktutövningen.

     Offentlighetsprincipen har gamla anor. År 1766 antog Sveriges riksdag Förordningen Angående Skrift- och Tryckfriheten eller tryckfrihetsförordningen utgående från Anders Chydenius initiativ. Eftersom Åland vid den här tidpunkten hörde till Sverige kom tryckfrihetsförordningen också att omfatta Åland. Tryckfrihetsförordningen förutsatte att myndigheternas, domstolarnas och riksdagens handlingar skulle vara allmänt tillgängliga. Om en tjänsteman inte följde det här skulle straffet enligt tryckfrihetsförordningen vara avsättning. Offentlighetsprincipen stod inte länge kvar i den här formen. Gustav III upphävde tryckfrihetsförordningen och under ryska tiden ersattes offentligheten av censur. Men offentlighetsprincipen hade introducerats och skulle senare komma att få starkare fäste i rättsordningen.

     Offentlighetsprincipen har i dagsläget en stark rättslig ställning både på Åland och i Norden som helhet. Landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet, senare den gällande offentlighetslagen, trädde i kraft den 1 september 1977. I förarbetena till lagen hänvisas till offentlighetsprincipen i finländsk och svensk rätt, men också till offentlighetslagstiftningen i andra nordiska länder.[1] Den gällande offentlighetslagen har ändrats ett antal gånger efter att den trädde i kraft.[2] Bland annat har det tillförts nya sekretessgrunder i lagen och den har kompletterats med ett särskilt kapitel om förhållandet till skyddet av personuppgifter. Den gällande offentlighetslagen är uppdelad i fem kapitel som innehåller 25 paragrafer.

     Bestämmelserna i den gällande offentlighetslagen är en god utgångspunkt för lagförslaget. Samtidigt finns av flera orsaker ett uppenbart behov av att modernisera regleringen. Enligt grundlagen ska handlingar och upptagningar som innehas av en myndighet vara offentliga, om deras offentlighet inte av nödvändiga orsaker har begränsats särskilt genom lag. De gällande sekretessgrunderna är i flera avseenden för vaga eller möjliggör alltför omfattande prövning av om offentligheten ska begränsas. Även begrepp och innehåll i den gällande offentlighetslagen behöver ses över, bland annat för att beakta de senaste årtiondenas digitala utveckling och sådana framtida förändringar som redan kan förutses. Lagförslaget ska förverkliga offentlighetsprincipen så ändamålsenligt och långsiktigt det är möjligt i denna föränderliga miljö.

 

2. Gällande landskapslagstiftning om offentlighet

 

2.1. Den gällande offentlighetslagen

 

2.1.1. Tillämpningsområde

 

Offentlighetsprincipen kommer till uttryck på olika sätt i landskapslagstiftningen, men särskilt genom lagstiftningen om allmänna handlingars offentlighet. Den gällande offentlighetslagen tillämpas på allmänna handlingar. Allmänna handlingar är sådana handlingar som utfärdats eller upprättats av en myndighet eller som ingivits eller insänts till en myndighet. Lagen tillämpas alltså i regel inte på handlingar som innehas av enskilda. Med handling förstås varje framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas eller avlyssnas med tekniskt hjälpmedel, även upptagning för automatisk databehandling när myndigheten kan överföra upptagningen till läsbar form.

     Med myndighet avses landskapets myndigheter, landskapets affärsverk samt kommunala och övriga myndigheter till den del de handhar uppgifter inom landskapsförvaltningen och den kommunala självstyrelseförvaltningen jämte till sådan myndighet hörande person som handlar under tjänstemannaansvar. Vad om myndighet föreskrivs gäller även offentligrättsliga sammanträden, representantskap, utskott, kommittéer, kommissioner, delegationer och nämnder samt juridiska och fysiska personer då de genom landskapslag eller med stöd av landskapslag sköter offentliga förvaltningsuppgifter.

 

2.1.2. Hur och när offentlighet inträder

 

Enligt förarbetena utgår den gällande offentlighetslagen från offentligheten som princip, till vilken fogats särskilt specificerade sekretessfall.[3] Således delas handlingarna huvudsakligen in i offentliga handlingar och handlingar som ska hållas hemliga. Grunder för hemlighållande finns främst i lagens 9 §, men det kan också finnas sekretessgrunder i annan landskapslagstiftning. Utöver offentliga och hemliga handlingar finns också handlingar som ännu inte är offentliga, dvs. det rör sig om allmänna handlingar som inte ännu uppnått tidpunkten för offentlighet.

     Utgångspunkten är att en handling som upprättas inom en myndighet blir offentlig då den färdigställts. I lagens 3 § räknas upp särskilda handlingstyper som upprättas inom en myndighet och när dessa blir offentliga. Till exempel blir diarium, dagbok, register och annan officiell förteckning offentlig så snart den tagits i bruk. I vissa andra fall blir handlingen offentlig först i ett senare skede efter att den har upprättats inom myndigheten. Till exempel blir en handling som upprättats för myndighets gransknings- eller inspektionsverksamhet inte offentlig förrän granskningen eller inspektionen har slutförts.

     Utgångspunkten är att en handling som kommit in till en myndighet blir offentlig så snart den registrerats som mottagen. Registreringen ska ske utan dröjsmål. Om det är uppenbart att en handling är av ringa betydelse för myndighetens verksamhet behöver den inte registreras, men handlingen blir offentlig så snart den har anlänt till myndigheten. Det finns några undantag från denna huvudregel, t.ex. blir till en myndighet inkomna anbudshandlingar och av myndigheten upprättade handlingar om inkomna anbud inte offentliga förrän avtal har ingåtts eller myndigheten har beslutat att upphandlingsärendet ska avslutas utan att nya eller kompletterande anbud begärs in.

     Även om vissa handlingar som både upprättats av och inkommit till en myndighet blir offentliga senare än vad som gäller enligt huvudregeln kan myndigheten med stöd av 6 § 2 mom. ge tillstånd att lämna uppgift ur en sådan handling som ännu inte är offentlig. Enligt detaljmotiveringen avser detta endast muntliga meddelanden och omfattar inte utfående av handling som sådan eller i kopia. Därför kan myndigheten alltid vägra att ge ut uppgifter ur en handling som ännu inte färdigställts.[4] Däremot anges i samma moment att myndigheten får vägra att ge tillstånd om utlämnandet av de betänkanden som avses i 5 § 1 mom. endast om särskilda skäl föreligger.

 

2.1.3. Rätten att ta del av en offentlig handling

 

Av 7 § i den gällande offentlighetslagen följer att en myndighet ska på begäran tillhandahålla offentlig handling genom att utlämna den för läsning och avskrivning hos myndigheten eller genom att ge ut officiell kopia av eller utdrag ur handlingen. Handling som endast delvis är offentlig ska hållas tillgänglig till den del handlingen är offentlig, dvs. den del av handlingen som ska hållas hemlig ska avskiljas från handlingen. Termen tillhandahålla omfattar handlingens utgivande dels direkt genom att handlingen hålls tillgänglig så att man kan ta del av den hos myndigheten, dels indirekt genom kopia eller utdrag. Det ursprungliga förslaget till bestämmelse utgick från att myndigheten skulle vara förpliktad att tillhandahålla handlingen utan dröjsmål. Detta krav ströks i samband med behandlingen i landstinget.[5]

 

2.1.4. Grunder för hemlighållande och tystnadsplikt

 

I den gällande offentlighetslagens andra kapitel finns bestämmelser om allmänna handlingar som ska hemlighållas. I annan landskapslag kan finnas ytterligare bestämmelser om begränsningar i handlingars offentlighet. I offentlighetslagens 9 § 1 mom. finns föreskrivet om grunder för när en handling ska hållas hemlig. Till exempel anger 9 § 1 mom. e punkten att en handling ska hållas hemlig då handlingen hänför sig till själavården, hälso- och sjukvården, vårdväsendet, skolväsendet, beskattningen eller den offentliga kontrollverksamheten och innehåller sådana uppgifter om enskild persons privata förhållanden, att handlingens tillhandahållande kan utsätta berörda person eller hans anhöriga för skada, lidande eller obehag.

     Av detaljmotiveringen framgår att de handlingar som avses i punkterna a–c anses lyda under riksförvaltningen.[6] I 9 § 2 mom. finns närmare föreskrivet om tillhandahållandet i vissa situationer av de handlingar som avses i punkterna e–g. Enligt 10 § kan landskapsregeringen i enskilt fall förordna att handling, som är föremål för handläggning i landskapsregeringen eller hos landskapsregeringen underlydande myndighet, ska för viss tid helt eller delvis hemlighållas, om inte de som handlingen berör samtycker till att den blir offentlig. Enligt detaljmotiveringen krävs synnerligen starka skäl för sådant förordnande.

     I den gällande offentlighetslagens 12 § 1 mom. föreskrivs att då visst ärende ska hållas hemligt gäller detta även handlingarna i ärendet. Av det andra momentet framgår att till den del en handling är hemlig får inte heller uppgift på annat sätt lämnas om handlingens innehåll. Detta innebär att tjänsteman har tystnadsplikt om uppgifterna i handlingen. Skyldigheten att hemlighålla en handling och tystnadsplikt är inte helt synonyma utan de kompletterar varandra. Skyldigheten att hemlighålla en handling innebär ett förbud mot att lämna ut en sekretessbelagd handling och mot att lämna ut en kopia av den. Tystnadsplikt innebär däremot ett förbud mot att yppa uppgifter, oberoende av form.

     I den gällande offentlighetslagens 11 § föreskrivs hur en myndighet bör gå till väga när en handling som kommit in eller färdigställts hos myndigheten ska hållas hemlig. Bland annat bör handlingen förses med stämpel eller annan anteckning om att den ska hållas hemlig. Anteckningen bör innehålla uppgift om det stadgande på vilket hemlighållandet eller förordnandet därom grundats, anteckningens datum samt den tjänsteman som låtit verkställa anteckningen.

 

2.1.5. Enskild persons rätt till handling

 

I den gällande offentlighetslagens tredje kapitel finns bestämmelser om enskild persons rätt till handling. Detta avser främst regleringen i 14 § om partsoffentlighet, dvs. att var och en som är part i ett ärende hos en myndighet ska ha rätt att oberoende av sekretessbestämmelser ta del av den information som rör hans eller hennes sak. Avsikten med partsoffentlighet är att en part ska kunna få full insyn i det ärende som rör honom eller henne, även till den del handlingarna är hemliga. I rättspraxis har konstaterats att det av 14 § 2 mom. följer en närmast obegränsad rätt till handlingar för parter oavsett eventuell sekretess för allmänheten, vilket med beaktande av lagens förarbeten är en avsiktlig avvikelse från rikslagstiftningen.[7]

 

2.1.6. Sekretesstider

 

Bestämmelser om upphörande av sekretess och sekretesstider finns i den gällande offentlighetslagens fjärde kapitel. Hemlighållande av handling upphör då i lag stadgad eller av landskapsregeringen i enskilt fall förordnad tid för hemlighållandet gått till ända eller då landskapsregeringen återkallat eller upphävt tidigare förordnande om hemlighållande. De allmänna sekretesstiderna framgår ur lagens 17 §. Om annat inte har stadgats eller förordnats blir t.ex. handling som avses i 9 § 1 mom. e punkten offentlig 20 år efter den persons död som handlingen angår. Huvudregeln är att den hemliga handlingen blir offentlig 20 år från den dag handlingen är daterad eller, om datering saknas, den dag handlingen i färdigt skick första gången handlades av myndighet. Landskapsregeringen kan om särskilda skäl föreligger i enskilt fall förlänga tid för hemlighållande enligt 17 § med sammanlagt högst 50 år. Det verkar aldrig ha föreskrivits om särskilda sekretesstider i annan landskapslagstiftning.

 

2.1.7. Personuppgifter i allmänna handlingar

 

Dataskyddsförordningen började tillämpas den 25 maj 2018.[8] I samband med att det antogs landskapslagstiftning som kompletterar dataskyddsförordningen ändrades också bestämmelserna i den gällande offentlighetslagens tredje kapitel om hur myndigheter får lämna ut personuppgifter som ingår i allmänna handlingar.[9] Enligt 15a § får personuppgifter som ingår i allmänna handlingar lämnas ut muntligen eller i form av en kopia, en utskrift eller i elektronisk form, förutsatt att personuppgifterna är offentliga och mottagaren har rätt att behandla personuppgifterna enligt dataskyddslagstiftningen. Den centrala begränsningen vid utlämnandet av personuppgifter är att mottagaren av personuppgifter har rätt att behandla personuppgifterna enligt dataskyddslagstiftningen. Syftet med detta krav är att utlämnandet inte leder till att personuppgifterna behandlas i strid med dataskyddslagstiftningen, särskilt dataskyddsförordningen. Om myndigheten efter utredning kommer fram till att mottagaren av personuppgifter inte har en rätt att behandla personuppgifterna för det uppgivna syftet får den allmänna handlingen lämnas ut endast till den del personuppgifterna inte ingår.

 

2.1.8. Rätt att få ett överklagbart beslut och straffbestämmelser

 

I den gällande offentlighetslagens 21 § finns en central bestämmelse för förverkligandet av offentlighetsprincipen. Om en tjänsteman vägrar att tillhandahålla en handling, äger sökande därom utverka myndighetens avgörande. Över sådant avgörande samt över myndighets vägran att lämna uppgift ur betänkande har sökanden rätt att anföra besvär i den ordning som i allmänhet gäller för ändringssökande i myndighetens beslut. Bestämmelsen innebär att enskild först måste få ett beslut av myndigheten där det motiveras varför myndigheten inte har lämnat handlingen till personen. I självstyrelselagens 25 § föreskrivs om besvärsinstans vid överklagandet av beslut som myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen har fattat i förvaltningsärenden. I den gällande offentlighetslagens 22 § finns straffbestämmelser. För överträdelse av vad i 6, 7 och 12 §§ stadgas om handlingars offentlighet eller hemlighållande samt för brytande av förbindelse som avses i 15 eller 16 § döms den skyldige för hemlighållande eller för underlåtenhet att iaktta handlingssekretess till böter, såvida gärningen inte ska bestraffas såsom brott i tjänsten.

 

2.1.9. Rättspraxis gällande offentlighetslagen

 

Sedan den gällande offentlighetslagen trädde i kraft den 1 september 1977 har lagen tillämpats både hos domstolar och allmänna laglighetsövervakare. Rättspraxis från högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har främst berört landskapsregeringens beslut att inte lämna ut vissa handlingar. Ålands förvaltningsdomstol är första instans vid besvär över kommunala myndigheters beslut att inte lämna ut en handling. Enligt 21 § i offentlighetslagen äger sökande utverka myndighetens avgörande om att en tjänsteman vägrar tillhandahålla handling enligt lagen. I vissa ärenden har HFD lämnat besvär utan prövning med hänvisning till att det inte fanns ett sådant överklagbart beslut över vilket besvär kunde anföras. I ett ärende ansåg HFD att landskapsregeringens bedömning av rättsläget och given rekommendation inte var ett överklagbart beslut.[10] I ett annat ärende hade sökande inte rätt att anföra besvär över chefläkarens beslut utan att därförinnan utverka myndighetens, Ålands hälso- och sjukvårds, avgörande i ärendet. Besvären kunde inte prövas.[11] I enskilda ärenden har domstolen återförvisat ärendet för ny behandling hos myndigheten med anledning av att beslutet om att lämna ut handlingar inte har motiverats på det sätt som offentlighetslagen förutsätter. Bland annat har av beslutsmotiveringen inte framgått hur enskilda sekretessgrunder i 9 § 1 mom. har varit uppfyllda.[12]

     I ett ärende hade enskild person begärt att av Ålands landskapsregering få alla e-postloggar gällande ministers e-postadress under en viss period. Landskapsregeringen avslog begäran om att få ta del av handlingarna. HFD avslog besvären främst på den formella grunden att den data som begärts tillgång till inte innehades av landskapsregeringen i form av en sådan befintlig handling som i enlighet med 7 § i offentlighetslagen kunde tillhandahållas för påseende eller som kopia. Sammanställningen av begärda data skulle förutsätta granskning av enskilda e-postmeddelanden i syfte att bedöma deras rättsliga karaktär med tanke på vilka meddelanden inklusive därtill hörande identifieringsuppgifter som är sådana i offentlighetslagen avsedda allmänna handlingar som kan tillhandahållas och vilka, såsom meddelanden av privat karaktär, som inte är det. Detta lösgörande och sammanställande av begärda data kunde betraktas som uppgörandet av en ny handling, vilket myndigheten varken med stöd av offentlighetslagens 7 § eller annan grund är skyldig att åta sig med anledning av en begäran om tillgång till handlingar.[13]

     I enskilda ärenden har handlingar inte utelämnats för att ärendet inte ännu har slutförts hos myndigheten. I ett ärende hade landskapsstyrelsen inte lämnat ut den aktuella handlingen då handlingen upprättats för landskapsstyrelsens inspektionsverksamhet och då inspektionen inte var slutförd. Enligt landskapsstyrelsens bedömning skulle inspektionen anses vara slutförd då landskapsstyrelsen avgjort vilka åtgärder som skulle vidtas med anledning av inspektionen. HFD förkastade besvären med hänvisning till dessa motiveringar.[14] Domstolen kom till liknande slutsatser både i ett ärende som gällde ett förslag som landskapsstyrelsen utarbetat till meddelande till lagtinget och ett annat ärende som gällde en revisionsrapport som utgjorde inom landskapsstyrelsen uppgjord promemoria för ärendes beredning.[15]

     I de ärenden där domstolen har prövat om det funnits grund för att hemlighålla handlingarna har den vanligaste grunden för sekretess varit 9 § 1 mom. e punkten. I ett ärende hade hälsonämnden vid Ålands hälso- och sjukvård vägrat ge ut handlingar innehållande uppgifter om hälsoinspektionens mögelmätningsrapporter. Beslutet överklagades till landskapsstyrelsen som förkastade besvären. Däremot konstaterade HFD att mätningsrapporterna dels angick offentliga byggnader samt att en del av mätningsresultaten kunde ges utan att mätningsobjektet framgick. HFD ansåg att landskapsstyrelsen inte hade kunnat avslå ansökan om handlingar i sin helhet på de i sitt beslut nämnda grunder, dvs. en del av de begärda uppgifterna kunde lämnas ut.[16]

     Frågan om partsoffentlighetens omfattning enligt offentlighetslagen har berörts ganska nyligen. En åländsk kommun hade genomfört en upphandling om ett centralt IT-koncept för kommunen. En av anbudsgivarna begärde att få kopior av ingivna offerter och eventuella övriga handlingar i ärendet. Kommunstyrelsen gav ut den inom kommunen uppgjorda sammanställningen av de olika anbudens belopp och fördelning mellan investeringskostnader och löpande kostnader, men i övrigt avslogs bolagets begäran. Det kommunala beslutet motiverades med att anbudshandlingarna, med undantag av sammanställningen som möjliggör en prismässig respektive förmånlighetsjämförelse mellan de inlämnade anbuden, skulle hållas hemliga med stöd av 9 § 1 mom. f punkten i offentlighetslagen. HFD konstaterade att en parts rätt att ta del av uppgifter har inte i den åländska offentlighetslagen begränsats på samma sätt som i rikets offentlighetslag. Enligt 14 § 2 mom. i den åländska offentlighetslagen är den rätt att ta del av uppgifter som en part har med stöd av nämnda lagrum en obegränsad rätt. Behovet att slå vakt om ett intresse som är skyddat enligt reglerna om grundläggande eller mänskliga rättigheter kan dock i enskilda fall förutsätta att en parts rätt att ta del av uppgifter begränsas. Med hänsyn till innehållet i de anbudshandlingar som begäran om utlämnande av uppgifter gällde var de synpunkter som berörde egendomsskyddet för de bolag som deltog i anbudsförfarandet inte i detta fall tillräckligt tungt vägande för att en parts rätt att ta del av uppgifterna skulle begränsas.[17]

     Det finns enskilda avgöranden från statsrådets justitiekansler och riksdagens justitieombudsman där den gällande offentlighetslagen har tillämpats. I ett avgörande från 2010 kom riksdagens biträdande justitieombudsman till slutsatsen att landskapsregeringen hade på sina hemsidor lagt ut uppgifter som enligt 9 § 1 mom. e punkten ska hållas hemliga samt att förfarandet stridit mot landskapets offentlighetslagstiftning. I samma avgörande ansågs tjänsteman till massmedier ha gett ut uppgifter som enligt 9 § 1 mom. d och e punkten ska hållas hemliga.[18] I ett avgörande från 2019 bedömde justitiekanslersämbetet fastighetsverkets vägran att ge ut fastighetsverkets styrelseprotokoll eftersom fastighetsverket ansåg att den åländska offentlighetslagen inte ska tillämpas på styrelsens protokoll. Biträdande justitiekanslerns ställföreträdare ansåg fastighetsverkets tolkning felaktig. Enligt offentlighetslagen ska lagen tillämpas bland annat på landskapets affärsverk, vilket fastighetsverket är. Fastighetsverket hade besvarat klagandens begäran om handlingar med ett formfritt e-postmeddelande, som inte dög som underlag för ändringssökande till förvaltningsdomstolen. Förfarandet var inte förenligt med offentlighetslagen.[19]

 

2.2. Särskilda bestämmelser om offentlighet i landskapslag

 

2.2.1. Öppenhet och allmän serviceskyldighet

 

I landskapslagstiftningen finns enskilda bestämmelser som syftar till större offentlighet i myndigheternas verksamhet. Detta gäller framförallt det som föreskrivs om öppenhet och allmän serviceskyldighet i 5 § i förvaltningslagen. Bestämmelsen betonar på olika sätt att myndigheterna ska vara tillgängliga för allmänheten i så stor utsträckning som möjligt. Enligt paragrafen ska arbetet vid myndigheten bedrivas under så stor öppenhet som lagstiftningen om allmänna handlingars offentlighet medger. Det föreskrivs också att myndigheten ska lämna upplysningar och ge vägledning till enskilda i frågor som är av en sådan natur att de handläggs inom förvaltningen. Detta ska ske i den utsträckning som det är lämpligt och skäligt med hänsyn till frågans natur, den enskildes behov av hjälp, verksamheten inom myndigheten och tjänstemännens förutsättningar att fullgöra sina arbetsuppgifter. Den rådgivning som myndigheten tillhandahåller enligt momentet är avgiftsfri. Av bestämmelserna följer en skyldighet för myndigheterna att erbjuda enskilda en möjlighet att komma i kontakt med dem med hjälp av vissa elektroniska kommunikationsmedel.

 

2.2.2. Behandlingsoffentlighet

 

Beslutsprocessen i demokratiskt valda representativa organ grundar sig på offentlighet. Enligt 46 § i lagtingsordningen är lagtingets plenum offentliga, om inte lagtinget av synnerligen vägande skäl beslutar något annat i ett enskilt ärende. Däremot är utskottens sammanträden inte offentliga om inte annat beslutas i lagtingets arbetsordning. Lagtinget publicerar lagtingshandlingarna enligt vad som närmare bestäms i lagtingets arbetsordning. Till skillnad från lagtingets plenum är landskapsregeringens sammanträden inte offentliga vilket framgår ur 18 § i landskapslagen om ärendenas handläggning i landskapsregeringen. Av 27 § i kommunallagen för landskapet Åland följer att inom kommunalförvaltningen är fullmäktiges sammanträden offentliga om inte fullmäktige beslutar att behandlingen av ett visst ärende inte ska vara offentlig. Övriga kommunala organs sammanträden är offentliga endast om organet beslutar det. Motsvarande reglering gäller för kommunalförbund enligt 90 § i kommunallagen. Det högsta beslutande organets sammanträden är offentliga om inte organet beslutar annorlunda i fråga om något visst ärende. Övriga organs sammanträden är offentliga endast om organet beslutar det.

 

2.2.3. Särskilda bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt

 

Utöver de allmänna sekretessgrunderna i den gällande offentlighetslagens 9 § 1 mom. finns det vissa särskilda bestämmelser i landskapslag som syftar till hemlighållandet av handlingar eller uppgifter. Till exempel föreskrivs om tystnadsplikt i 17 § i tjänstemannalagen för landskapet Åland, 67 § i gymnasielagen, 57 § i djurskyddslagen, 27 § i landskapslagen om hemvårdsstöd och 8 § i landskapslagen om kontroll av brottslig bakgrund hos personer som skall arbeta med barn. Tystnadsplikten syftar i de flesta fall till att skydda enskilda intressen, t.ex. bestämmelserna om tystnadsplikt i skollagstiftningen syftar till att skydda elevernas integritet och känslig information om en elev.

 

2.2.4. Rätt att få sekretessbelagda uppgifter av annan myndighet

 

En myndighet har alltid rätt att ta del av en annan myndighets offentliga handlingar. Däremot har det i samband med tillämpningen av grundlagen förutsatts att det i lag föreskrivs om myndigheters rätt att få sekretessbelagda uppgifter av en annan myndighet (avsnitt 7.2.2). I 11 § d punkten i den gällande offentlighetslagen hänvisas till utlämnandet av sekretessbelagda handlingar till andra myndigheter då dessa på tjänstens eller offentlig sysslas vägnar har rätt att få del av handlingen. I bestämmelsen föreskrivs inte när andra myndigheter har rätt till en sådan sekretessbelagd handling och det finns inte några andra bestämmelser i den gällande offentlighetslagen som föreskriver om en sådan rätt. I enskilda landskapslagar finns ett fåtal bestämmelser som ger myndigheter rätt att utan hinder av sekretessbestämmelser ta del av handlingar eller uppgifter hos en annan myndighet. Sådana bestämmelser som möjliggör överlåtandet mellan myndigheter av sekretessbelagda handlingar eller uppgifter som är föremål för tystnadsplikt ingår bland annat i 27 § 2 mom. i landskapslagen om hemvårdsstöd, 45a § 2 mom. i landskapslagen om hälso- och sjukvård och 55 § 2 mom. i landskapslagen om miljöskydd.

 

2.2.5. Bestämmelser om offentlighet och sekretess i blankettlagar

 

Frågan om hur offentlighetsprincipen förverkligas i landskapslagar av blankettnatur som gör rikslagar tillämpliga inom landskapets behörighet har lösts på olika sätt.

     För det första, det kan finnas bestämmelser i blankettlagar om att hänvisningar i riksförfattning till annan rikslagstiftning ska avse hänvisning till motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen. Denna lagstiftningsteknik innebär en allmän hänvisning till riks- och landskapslagar, dvs. det hänvisas inte till någon specifikt angiven riksförfattning eller landskapslag. Om det då i riksförfattningen som görs gällande inom landskapets behörighet hänvisas till rikets offentlighetslag ska detta avse en hänvisning till den åländska offentlighetslagen då blankettlagen tillämpas. En annan version av denna lagstiftningsteknik är att det i blankettlagen görs specifika hänvisningar till riksförfattningar och vilka deras motsvarighet är i landskapslagstiftningen. Denna lagstiftningsteknik är särskilt motiverad då det i den riksförfattning som görs gällande inom landskapets behörighet hänvisas till en specifik bestämmelse i en annan rikslag. Om det då hänvisas till en särskild bestämmelse i rikets offentlighetslag bör det i blankettlagen klargöras vilken den motsvarande bestämmelsen i landskapslagstiftningen är.

     För det andra, i ett fåtal blankettlagar har det föreskrivits att landskapets allmänna förvaltningsrättsliga bestämmelser ska tillämpas då landskapsmyndigheterna utför uppgifter enligt lagen. Detta torde då också inkludera den åländska offentlighetslagen. Denna lagstiftningsteknik har använts i 4 § 2 mom. i landskapslagen om tillämpning av lagen om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål.

     För det tredje, i vissa riksförfattningar som görs gällande inom landskapets behörighet genom en blankettlag kan ingå bestämmelser om offentlighet och sekretess som är materiellt självständiga. Således handlar det inte om hänvisningar till bestämmelser i rikets offentlighetslag. Om det då i blankettlagen inte föreskrivs om avvikelser från sådana specialbestämmelser i riksförfattningen blir dessa gällande inom landskapets behörighet. I vissa blankettlagar har det föreskrivits om avvikelser från sådana bestämmelser om offentlighet och sekretess som ingår i riksförfattningen. En variation på denna lagstiftningsteknik är att i blankettlag föreskriva enbart om partiella avvikelser från de specifika bestämmelser om offentlighet och sekretess som ingår i de riksförfattningar som görs gällande inom landskapets behörighet.

     HFD har i ett avgörande prövat grunderna för sekretessbeläggande som gjorts med stöd av blankettlag. Landskapsregeringen hade avslagit begäran om att få ta del av uppgifterna i sökandes framlidne fars patientjournaler, med undantag för den diagnos som fadern erhållit. I ärendet tillämpades landskapslagen (1993:61) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och rättigheter som innebär att i fråga om sekretess av uppgifter i patientjournaler gäller lagen om patientens ställning och rättigheter (FFS 785/1992), med vissa avvikelser, inom landskapets behörighet. Domstolen ansåg att sökanden inte till stöd för sin begäran framlagt sådan utredning att de uppgifter i patientjournalerna som han begärt att få kan anses ha varit nödvändiga i den bemärkelse som avses i 13 § 3 mom. 5 punkten i lagen om patientens ställning och rättigheter. Av handlingarna hade inte heller framgått att sökanden eller hans syskon skulle ha eller ha haft ett sådant ärende anhängigt att de med stöd av 14 § i den gällande offentlighetslagen skulle ha rätt att ta del av innehållet i sin fars patientjournaler.[20]

 

3. Offentlighetsprincipen i internationella fördrag och EU-rätt

 

3.1. Allmänt

 

Internationella fördrag som sätts i kraft inom landskapets behörighet kan innehålla bestämmelser som både stöder och inskränker offentlighetsprincipen. Dessa internationella förpliktelser behöver också beaktas vid utformandet av förslaget till ny offentlighetslagstiftning. Detta gäller särskilt Tromsökonventionen som har antagits inom Europarådet eftersom konventionen fastställer en miniminivå i fråga om offentlighet som lagförslaget måste uppfylla. I samband med att Tromsökonventionen behandlades i Ålands lagting uppmanade lag- och kulturutskottet landskapsregeringen att vid den planerade översynen av offentlighetslagstiftningen också fästa uppmärksamhet vid konventionen.[21]

     Inom Förenta nationerna (FN) har inte antagits någon allmän konvention om rätten att ta del av handlingar hos offentliga myndigheter. Dock har offentlighetsprincipen beröringspunkter med vissa bestämmelser i enskilda FN-konventioner. Till exempel anger artikel 19.3 i FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter att konventionsstaterna får på vissa grunder begränsa rätten att söka, ta emot och sprida uppgifter och idéer. FN:s människorättskommitté har 2011 konstaterat att artikel 19 omfattar en rätt att ta del av information som finns hos myndigheter.[22] Ett annat exempel är Århuskonventionen som handlar om tillgång till information i miljöfrågor, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser som rör miljön och tillgång till överprövning i miljöfrågor.[23] Avsikten med konventionen är att allmänheten ska få ta del av fakta om miljön och få medel att påverka myndighetsbeslut som har inverkan på miljön.

     Även konventionen av den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, senare Europakonventionen, är av betydelse vid utformningen av offentlighetslagstiftningen.[24] I likhet med artikel 19 i FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter ingår i Europakonventionens artikel 10 en rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. I konventionen räknas upp på vilka grunder rätten kan begränsas i lag. I Europadomstolens rättspraxis om artikel 10 har pressens centrala roll betonats. Ett ärende gällde det förhållandet att en nationell domstol hade vägrat ge ut handlingar med hänvisning till skyddet av personuppgifter. Europadomstolen ansåg att hinder utformade för att förhindra tillgång till information av allmänt intresse kan hindra dem som arbetar inom media eller tillhörande områden från att utföra sin nödvändiga roll som ”offentlig vakthund”.[25]

     I jämförelse med traditionella internationella förpliktelser har EU-rätten fått mycket mera långtgående effekter inom den åländska rättsordningen. Enligt EU-domstolen skiljer sig de fördrag som ligger till grund för unionen från vanliga internationella förpliktelser.[26] Både dessa grundläggande fördrag och de rättsakter som EU:s institutioner antagit med stöd av fördragen har företräde framom lagstiftning antagen inom medlemsstaterna. EU:s grundläggande fördrag innehåller inte någon allmän behörighet för EU att harmonisera medlemsstaternas offentlighetslagstiftning. Utgångspunkten är att frågan om offentlighet för handlingarna i ett EU-ärende som sköts av myndigheterna inom medlemsstaterna ska bestämmas enligt nationell lagstiftning. Därför ska myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen i regel tillämpa de inomstatliga reglerna om offentlighet i ett EU-ärende, förutsatt att det inte finns särskilda bestämmelser om offentlighet i enskilda sekundära EU-rättsakter, t.ex. i EU-förordningar och EU-direktiv.

     Av 60a § i självstyrelselagen följer att rikslagstiftningen för sekretess och handlingars offentlighet gäller i frågor som avses i 9 och 9a kap. i självstyrelselagen. Detta hänvisar till självstyrelselagens kapitel om internationella förpliktelser och ärenden som gäller Europeiska unionen. Rikets offentlighetslagstiftning blir främst tillämplig i samband med beredningen av internationella förpliktelser och EU-lagstiftning. Landskapsregeringens beslut att sekretessbelägga handlingar i ett EU-ärende med stöd av rikslagstiftning har prövats i några fall. Ett ärende gällde handlingarna i ett s.k. EU Pilot-förfarande som hade inletts på grund av ett klagomål till kommissionen om en överträdelse av fågeldirektivet. Domstolen konstaterade att handlingarna gällde ett sådant ärende som avses i 59 c § 1 mom. i självstyrelselagen för Åland och deras offentlighet och sekretess bestämdes enligt 60a § i självstyrelselagen, dvs. enligt rikets lagstiftning.[27] Ett annat ärende rörde landskapsstyrelsens vägran att lämna ut kopior av kommissionens brev innehållande en förfrågan om EU:s miljöstöd på Åland.[28]

 

3.2. Europarådets konvention om tillgång till officiella handlingar

 

Europarådet antog den 18 juni 2009 konventionen om tillgång till officiella handlingar eller Tromsökonventionen. Ålands lagting har år 2014 gett sitt bifall till ikraftträdelseförfattningen gällande konventionen.[29] Konventionen träder i kraft när tio medlemsstater har ratificerat den.[30] Konventionen fastställer en miniminivå i fråga om offentlighet och påverkar inte tillämpningen av bestämmelser som stöder en sådan rätt att ta del av myndigheternas handlingar som är mera omfattande än i konventionen. Varje konventionspart ska garantera att alla utan diskriminering på några som helst grunder har rätt att på begäran få ta del av en myndighetshandling som en myndighet innehar. I konventionen avses med myndighet

     1) styrelse och förvaltning på nationell, regional och lokal nivå,

     2) lagstiftningsorgan och judiciella myndigheter, när de sköter administrativa uppgifter i enlighet med den nationella lagstiftningen,

     3) fysiska och juridiska personer, när de utövar administrativa befogenheter.

     I samband med ratificeringen kan konventionsstaterna utvidga begreppet myndighet att även omfatta andra i konventionen angivna organ och funktioner. I samband med att konventionen ratificerades avgav Finland en förklaring enligt vilken den definition av myndighet som finns i artikel 1.2 i konventionen vid tillämpningen av konventionen ska omfatta fysiska och juridiska personer när de sköter sådana lagstadgade uppgifter som innebär utövning av offentlig makt. I konventionen definieras begreppet myndighetshandling som all information som en myndighet har upprättat eller fått in och som myndigheten innehar och har registrerat i vilken form som helst.

     Eventuella begränsningar av rätten att ta del av en myndighetshandling ska vara exakt definierade i lag, nödvändiga i ett demokratiskt samhälle och stå i rätt proportion till strävan att skydda vissa allmänna och enskilda intressen som nämns i konventionen. Enligt konventionens artikel 3.1 hör till dessa strävanden att skydda

     a) den nationella säkerheten, försvaret och internationella relationer,

     b) den allmänna säkerheten,

     c) förebyggandet och utredningen av brott samt väckandet av åtal för brott,

     d) disciplinära förfaranden,

     e) myndigheternas undersökningar, kontroller och övervakning,

     f) privatlivet och andra legitima privata intressen,

     g) kommersiella och andra ekonomiska intressen,

     h) statens finans-, penning- och valutapolitik,

     i) jämlikheten mellan parterna vid en rättegång samt effektiv rättsskipning,

     j) miljön, eller

     k) överläggningen inom en myndighet eller mellan myndigheter vid utredningen av ett ärende.

     Enligt artikel 3.2 är det möjligt att vägra ge ut information om innehållet i en myndighetshandling om detta skulle skada eller sannolikt vara till skada för något av de ovan nämnda intressena, om inte ett större allmänt intresse talar för att informationen bör ges ut. Det bör övervägas att sätta tidsbegränsningar för när dessa begränsningar inte längre ska gälla. Av artikel 4 följer att den som begär en myndighetshandling inte får bli tvingad att ange orsaken till att han eller hon vill ta del av handlingen. Sökanden kan tillåtas vara anonym, om en identifiering inte är nödvändig för att begäran ska kunna behandlas.

     Artikel 5 innehåller närmare bestämmelser om behandlingen av en begäran om en handling. Myndigheten ska så långt som möjligt hjälpa sökanden att identifiera den myndighetshandling som han eller hon begär. Ett ärende som gäller en begäran om handling ska behandlas utan dröjsmål. Beslut ska fattas, delges och verkställas så snart som möjligt eller inom en skälig tidsram som bestämts i förväg. En begäran om att få ta del av en myndighetshandling kan avslås om den trots myndighetens bistånd är så vag att det inte är möjligt att identifiera myndighetshandlingen, eller om begäran är uppenbart oskälig. En myndighet som helt eller delvis vägrar lämna ut information om en myndighetshandling ska motivera detta. Sökanden har rätt att på begäran få en skriftlig motivering till varför begäran avslogs av myndigheten i fråga.

     I artikel 6 föreskrivs om olika former av tillgång till en handling. Sökanden har rätt att välja om han eller hon vill se den ursprungliga handlingen eller en kopia. Sökanden har också rätt att välja i vilken form en kopia ska lämnas ut, om denna begäran inte är oskälig. Om en begränsning av rätten till information gäller för en del av uppgifterna i en myndighetshandling, ska myndigheten ändå lämna ut den övriga informationen i handlingen. Alla delar som utelämnats ska framgå på ett tydligt sätt. Tillgången till en handling kan förvägras om den handling som ska lämnas ut till vissa delar är vilseledande eller meningslös, eller om myndigheten orsakas uppenbart oskäligt besvär när den ska lämna ut återstoden av handlingen.

     Enligt artikel 7 får det inte tas ut någon avgift om den som vill titta på en myndighetshandling gör det i myndighetens lokaler. Detta hindrar inte att det fastställs avgifter för denna typ av tjänster som tillhandahålls av arkiv och museer. En avgift för kopian av en myndighetshandling får tas ut av sökanden. En sådan avgift ska vara skälig och får inte överstiga de faktiska kostnaderna för kopieringen och utlämnandet av handlingen. Avgiftstaxorna ska offentliggöras. Konventionen förutsätter också att allmänheten informeras om dess rätt att ta del av myndighetshandlingar och hur denna rätt kan utövas. Artikel 9 förutsätter att det ska vidtas lämpliga åtgärder för att

     a) utbilda myndigheterna i fråga om deras uppgifter och skyldigheter i anslutning till att tillgodose rätten till information,

     b) informera om de ärenden och funktioner som de ansvarar för,

     c) förvalta sina handlingar effektivt så att de är lättillgängliga, och

     d) tillämpa klara och etablerade regler för hur deras handlingar ska förvaras och förstöras.

 

3.3. Bestämmelser om offentlighet i EU:s sekundärrätt

 

EU:s rättsakter skiljer sig sinsemellan när det gäller deras effekter på myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen. EU-förordningar är direkt tillämpliga, dvs. i regel varken behöver eller ska det göras någonting mer för att de ska tillämpas inom medlemsstaterna. Vissa EU-förordningar avviker från detta. Till exempel dataskyddsförordningen både tillåter, och i vissa avseenden förutsätter, att det antas kompletterande bestämmelser i medlemsstaternas lagstiftning. EU-direktiv lämnar i regel åt medlemsstaterna att avgöra hur det mål som anges i direktivet ska uppnås, dvs. den primära avsikten med bestämmelserna i direktivet är att de inte ska tillämpas direkt inom medlemsstaterna utan att de ska omvandlas till nationell lagstiftning. Dock kan många direktiv lämna ett mycket begränsat rörelseutrymme vid implementeringen i nationell lagstiftning.

     I vissa EU-förordningar finns det direkt tillämpliga bestämmelser om sekretess som riktar sig till myndigheter inom medlemsstaterna. Till exempel EU:s statistikförordning innehåller bestämmelser om sekretess som riktar sig direkt till myndigheter inom medlemsstaterna.[31] Statistik om förhållandena i landskapet hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. Ett annat exempel är artikel 7 i den s.k. kontrollförordningen om livsmedel där det föreskrivs om insyn och sekretess.[32] Principen om EU-rättens företräde innebär att nationell lagstiftning som står i strid med sådana direkt tillämpliga bestämmelser ska åsidosättas. Det finns också en förpliktelse att ändra nationell lagstiftning som strider mot unionsrätten.[33] Enligt fast rättspraxis får medlemsstaterna anta tillämpningsbestämmelser till en förordning så länge de inte hindrar förordningens direkta tillämplighet, inte döljer dess gemenskapsrättsliga karaktär och klargör att de utnyttjar det utrymme för skönsmässig bedömning som de förfogar över enligt den nämnda förordningen, samtidigt som de håller sig inom gränserna för förordningens bestämmelser.[34]

     EU:s sekundärrätt kan i vissa fall få en indirekt verkan på handlingars offentlighet inom landskaps- och kommunalförvaltningen genom att det antas landskapslagstiftning som implementerar EU-direktiv eller annan EU-rättsakt. Sådana bestämmelser i EU:s rättsakter som förutsätter implementering i landskapslagstiftning kan innehålla varierande grader av prövningsmarginal. Ett exempel är artikel 54.2 i dataskyddsförordningen som förutsätter att tillsynsmyndighetens personal ska vara föremål för tystnadsplikt, i synnerhet gällande rapportering från fysiska personer om överträdelser av förordningen. Bestämmelsen implementerades i landskapslagstiftningen genom 4 § i landskapslagen (2019:9) om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen som syftar till skyddet av identiteten hos en person som gör en anmälan till Datainspektionen.

 

4. Offentlighetslagstiftningen i Norden och EU

 

4.1. Rikets offentlighetslag

 

Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999), senare rikets offentlighetslag, trädde i kraft den 1 december 1999. Eftersom rikets offentlighetslag är en allmän lag är det fortsättningsvis möjligt att det finns eller antas särskilda bestämmelser om offentlighet och sekretess i annan rikslagstiftning. Rikets offentlighetslag ska iakttas i all offentlig maktutövning, oavsett hur skötseln av ärendena är organiserad eller hur de handlingar som uppkommit har bevarats. Begreppet myndighet omfattar även myndigheterna i landskapet Åland, men endast när de i landskapet utför uppgifter som ankommer på riksmyndigheterna. Sådana uppgifter är enligt 30 § i självstyrelselagen t.ex. uppgifter som ankommer på konsumentklagonämnden och uppgifter som gäller bekämpande av smittsamma sjukdomar hos människor och husdjur samt förebyggande av införsel till landet av växtförstörare.[35] Rikets offentlighetslag gäller även dem som enligt lagar och förordningar eller bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av dem utför en offentlig uppgift som innefattar utövning av offentlig makt.

     Begreppet myndighetshandling gäller det material och de handlingar som rikets offentlighetslag tillämpas på. I rikets tidigare offentlighetslag användes begreppet allmän handling, dvs. det begrepp som fortsättningsvis används i den åländska offentlighetslagen. Begreppet allmän handling hade i praktiken förorsakat förvirring för att en allmän handling lätt kan tas för en offentlig handling. Genom rikets offentlighetslag infördes noggrannare bestämmelser om tidpunkten då en myndighetshandling blir offentlig. Eftersom det inte alltid är lätt att avgöra när en handling ska anses vara färdig, räknas det upp olika typer av handlingar som upprättas inom myndigheter och när de blir offentliga. Grundregeln gällande en handling som har inkommit till en myndighet är att den blir offentlig när myndigheten har fått den.

     I det tredje kapitlet i rikets offentlighetslag ingår bestämmelser om den allmänna rätten att ta del av en handling och en parts rätt att ta del av en handling. Var och en har rätt att ta del av en offentlig handling. Detta inbegriper alla fysiska personer oberoende av nationalitet liksom även alla juridiska personer samt myndigheter och andra subjekt. Rätten att ta del av en handling som inte ännu har blivit offentlig, t.ex. för att den är under beredning vid myndigheten, är beroende av myndighetens prövning. Rätten att ta del av en sekretessbelagd handling gäller endast om så särskilt bestäms i lag. Huvudregeln för partens rätt att ta del av en handling (s.k. partsoffentlighet) är att en part har rätt att ta del av en sekretessbelagd handling och en handling som inte ännu är offentlig, om handlingen kan eller har kunnat påverka behandlingen av ärendet. En part har naturligtvis rätt att ta del också av en offentlig handling. I lagen föreskrivs närmare när en part inte har rätt att ta del av en sekretessbelagd handling, t.ex. kan en myndighet vägra lämna ut en handling till en part om utlämnandet strider mot ett synnerligen viktigt allmänt eller ett barns intresse eller något annat viktigt enskilt intresse.

     I det fjärde kapitlet i rikets offentlighetslag finns bestämmelser om förfarandet vid utlämnandet av handlingar. Den som begär en handling ska inte behöva utreda sin identitet eller motivera sin begäran, om inte detta behövs för att myndigheten ska kunna utöva sin prövningsrätt eller kunna utreda om han eller hon har rätt att ta del av handlingens innehåll. I vissa fall måste den som begär en handling motivera sin begäran. I lagen föreskrivs närmare om tjänstemannens skyldigheter i samband med en vägran att lämna ut uppgifter. Bland annat ska tjänstemannen meddela den som begärt en uppgift vad vägran beror på samt ge upplysningar om rätten att föra ärendet till myndigheten för avgörande. Av rikets offentlighetslag följer en skyldighet att behandla en begäran om uppgifter utan dröjsmål. Uppgifter ur en offentlig handling ska ges så snart som möjligt, dock senast inom två veckor efter att myndigheten har mottagit en begäran om att få ta del av handlingen. Om de begärda handlingarna är många eller innehåller sekretessbelagda delar eller om någon annan därmed jämförbar omständighet gör att det krävs specialåtgärder eller större arbetsmängd än normalt för att behandla och avgöra ärendet, ska ärendet avgöras och uppgifter ur en offentlig handling lämnas ut inom en månad efter att myndigheten har mottagit en begäran om att få ta del av handlingen.

     I det sjätte kapitlet i rikets offentlighetslag finns bestämmelser om grunderna för sekretess och tystnadsplikt, om förhållandet mellan sekretess och tystnadsplikt, om anteckning av sekretess och om förbud mot utnyttjande av sekretessbelagda handlingar.                  I rikets offentlighetslags 24 § finns en förteckning över sekretessgrunder uppdelade på 32 punkter. Under beredningen av lagen bedömdes alternativet att i likhet med den svenska lagstiftningen koncentrera alla avvikelser från offentlighetsprincipen till en enda lag. Ett sådant stelbent system ansågs ändå inte vara ändamålsenligt. I praktiken kan det bli nödvändigt att tillåta avsteg från offentligheten också i andra lagar än i rikets offentlighetslag. Enligt förarbetena ska den här möjligheten tillgripas endast av särskilt vägande och exceptionella skäl. Sekretessgrunderna i rikets offentlighetslag har grupperats så att i början av 24 § har placerats bestämmelser som i första hand reglerar skyddet för allmänna intressen och i slutet de som gäller enskilda intressen.

     I det sjunde kapitlet i rikets offentlighetslag ingår bestämmelser bland annat om de allmänna grunderna för utlämnande av en sekretessbelagd handling och om utlämnande av uppgifter till en annan myndighet. I rikets offentlighetslag finns också allmänna grunder för när en myndighet kan låta en annan myndighet ta del av uppgifter i en sekretessbelagd handling. Detta är möjligt bland annat om handlingen behövs vid sökande av ändring i ett myndighetsbeslut eller uppgiften behövs för att ett enskilt övervaknings- eller tillsynsuppdrag som är riktat mot en myndighet ska kunna utföras. Den allmänna sekretesstiden enligt rikets offentlighetslag är 25 år. För en handling som är sekretessbelagd för skyddande av privatlivet gäller sekretess i 50 år räknat från den dag den person som handlingen gäller avled. I vissa fall kan statsrådet förlänga den normala sekretesstiden med högst 30 år.

     Bestämmelserna om avgifter i rikets offentlighetslag ändrades 2005. I lagen fördes in bestämmelser om när det är avgiftsfritt att få uppgifter ur en handling. Bland annat ska det inte tas ut någon avgift när uppgifter ur handlingen lämnas muntligen, handlingen läses eller kopieras hos myndigheten eller handlingen som lagrats i elektronisk form sänds till en part per e-post. Myndigheterna ska på förhand fastställa de avgifter som tas ut för kopior och utskrifter samt publicera avgifterna i ett allmänt datanät, om inte publiceringen ska anses uppenbart onödig. Det är möjligt att ta ut en avgift när en handling inte kan individualiseras och hittas med hjälp av myndighetens dokumentklassificering eller handlingens signum eller med hjälp av sökfunktionerna för ett register som förs elektroniskt. Avgift kan då uppbäras för de kostnader som myndigheten orsakats av att söka fram handlingen.

 

4.2. De övriga nordiska länderna

 

Liksom i Finland finns det konstitutionella bestämmelser om offentlighetsprincipen i Sverige och Norge. Sverige var det första land i världen som införde lagstiftning om allmänna handlingars offentlighet. Detta skedde redan 1766. I tryckfrihetsförordningen (1949:105) finns inte enbart bestämmelser av principiell natur utan också mera detaljerade regler om allmänna handlingars offentlighet. År 2004 fördes in bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet i Norges grundlag. Danmarks grundlag innehåller en bestämmelse om offentlighet vid rättegångar men inte bestämmelser om offentlighet i förhållande till myndigheter. Islands grundlag innehåller inte några bestämmelser om offentlighet inom förvaltningen.

     I likhet med Finland har de övriga nordiska länderna antagit allmänna lagar om offentlighet inom den offentliga förvaltningen. I Sverige har begränsningarna av rätten att ta del av allmänna handlingar samlats i en lag, offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Den norska offentlighetslagen trädde i kraft 2009, den danska offentlighetslagen 2014 och den isländska offentlighetslagen 2012. Färöarnas offentlighetslag är från 1993 medan Grönlands är från 1994. De nordiska länderna har fört ett lagstiftningssamarbete inom ramen för Nordiska rådet men samarbetet har inte gällt offentlighetslagen. I praktiken finns det väsentliga skillnader i utformningen av de nordiska ländernas offentlighetslagstiftning. Nedan sammanfattas i korthet slutsatserna från en jämförelse mellan ländernas offentlighetslagstiftning som gjordes 2014.[36]

     Tillämpningsområdet för de nordiska offentlighetslagarna omfattar offentlig förvaltning både på nationell, regional och lokal nivå. Däremot finns det skillnader gällande lagstiftande organ och domstolar när dessa sköter förvaltningsuppgifter. Varken i Danmark eller Island ingår parlamentens och domstolarnas förvaltning i offentlighetslagarnas tillämpningsområde. Det finns skillnader i hur organ som med stöd av lag utför offentliga förvaltningsuppgifter omfattas av offentlighetslagstiftningen. I Finland, Island och på Åland ska offentlighetslagstiftningen tillämpas funktionellt, dvs. oberoende av om förvaltningsuppgifterna utförs inom eller utanför den egentliga förvaltningsorganisationen. I Sverige är detta inte fallet men de enskilda organen utanför den egentliga förvaltningsorganisationen är skyldiga att tillämpa offentlighetslagstiftningen om organet har lagts till den bilaga som har fogats till offentlighets- och sekretesslagen.

     I de nordiska länderna finns också klara skillnader i hur offentlighetslagstiftningen förhåller sig till juridiska personer där myndigheter har ett bestämmande inflytande. I Island och Norge ska bolag som ägs till mer än hälften av det offentliga tillämpa offentlighetslagen. Den svenska lagstiftningen är tudelad. Offentlighetslagstiftningen gäller aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande. Däremot är statliga aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser bara skyldiga att tillämpa offentlighetslagstiftningen om organet i fråga har tagits med i den bilaga som har fogats till offentlighets- och sekretesslagen. I Danmark tillämpas offentlighetslagstiftningen på många halv-offentliga organ men bolag omfattas endast om det offentliga ägandet överskrider 75 %.

     De grundläggande begreppen i de nordiska offentlighetslagarna motsvarar varandra i hög grad. I Sverige och Finland utgör handling det grundläggande begreppet medan begreppet dokument har motsvarande innebörd i Danmark, Norge och Island. I regel omfattar de nordiska offentlighetslagarna också elektroniska handlingstyper. Dock finns det vissa skillnader i förhållande till olika elektroniska funktioner som möjliggörs genom den tekniska utvecklingen, t.ex. loggfiler för e-post i myndighetens server omfattas av offentlighetslagstiftningen i Sverige medan detta inte är fallet i Danmark.

     Samtliga nordiska offentlighetslagar utesluter handlingar av privat natur från tillämpningsområdet, trots att handlingen har sänts från eller kommer in till myndigheten. Lagstiftningen tar inte klart ställning till om det ska göras skillnad mellan partipolitiska handlingar och myndigheternas officiella handlingar. Till exempel har ministrar och statssekreterare både en myndighetsroll och en partipolitisk roll. Vid rättslig tillämpning i samtliga nordliga länder har vikt lagts vid i vilken egenskap handlingen tagits emot hos eller sänts från myndigheten. Handlingar som uteslutande har en partipolitisk karaktär har ansetts falla utanför de nordiska offentlighetslagarnas tillämpning och krav på registrering.

     Det finns stora variationer mellan de nordiska offentlighetslagarna när det gäller registreringen av handlingar. I Sverige sammanfaller registreringskravets omfattning med definitionen av allmänna handlingar medan kravet på registrering i andra länder kan vara vidare. Till exempel den isländska offentlighetslagen förutsätter att myndigheterna registrerar ”viktig information”. I samtliga länders lagstiftning föreskrivs också om vilka uppgifter om handlingen som ska skrivas in i registret. Det finns vissa skillnader mellan de nordiska ländernas lagstiftning om möjligheterna att söka i register över myndigheternas handlingar. I Sverige, Finland och Norge ska myndigheterna säkra offentlig tillgång både till register i det enskilda ärendet och översiktliga register som gäller myndighetens alla ärenden. I Danmark och Island har rätten begränsats till dokument i det enskilda ärendet.

     Tromsökonventionen tillåter att en begäran om att få ta del av en myndighetshandling kan avslås om begäran är uppenbart oskälig. I Danmark kan en begäran avslås på den grunden att insamlandet eller sammanställandet av handlingarna skulle vara oproportionerligt resurskrävande, dock inte om sökanden har ett särskilt intresse. Liknande möjligheter till avslag finns i Norge och Island, men lagstiftningen i Sverige och Finland beaktar inte dylika mycket resurskrävande ansökningar. När det gäller rätten att på begäran få sammanställt datamaterial av en myndighet förekommer olika lösningar i de nordiska ländernas lagstiftning. Myndigheterna i Norge och Danmark är skyldiga att under vissa omständigheter sammanställa en ny elektronisk handling, förutsatt att en sådan sammanställning inte förutsätter oskäliga resurser. Varken i Finland eller Island föreskrivs i lag om enskildas rätt till datasammanställning.

     Offentligheten begränsas främst på två sätt i de nordiska ländernas offentlighetslagar. För det första begränsas offentligheten genom bestämmelser om sekretess för att skydda allmänna eller enskilda intressen. Den svenska offentlighetslagstiftningen är unik i detta avseende. Tryckfrihetsförordningen har en uttömmande förteckning över intressen som kan skyddas med sekretess. Offentlighets- och sekretesslagen har mycket specifika sekretessbestämmelser och lagen har mer än 400 paragrafer, varav de flesta syftar till skyddet av enskilda intressen. Precisionsgraden är långt större än i de andra nordiska länderna. Möjligheterna att ta del av information om enskilda personer varierar också, t.ex. ger de svenska reglerna vidare offentlighet om pensioner och studiestöd medan Danmark är det enda landet där identiteten på den som söker anställning i offentlig tjänst är hemlig. Sedan 1960 är enskildas skatteuppgifter i Danmark hemliga, medan uppgifter om enskildas samlade inkomst och uppburna skatter är tillgängliga för allmänheten i övriga nordiska länder. I alla nordiska länder finns vida grunder i lag för att sekretessbelägga handlingar i syfte att skydda statens säkerhet.

     För det andra begränsas offentligheten för att skydda arbets- och beslutsprocesser inom myndigheterna, men detta baserar sig vanligen inte på sekretessbestämmelser. De nordiska länderna använder sig av olika modeller för att skydda beredningen av förvaltningsärenden. Lagstiftningen i Danmark och Island utgår från att samtliga dokument faller inom offentlighetslagens tillämpningsområde, men det finns vida undantag för att skydda arbets- och beslutsprocesser inom myndigheterna. De norska offentlighetsreglerna tillämpas inte på interna handlingar och handlingar som är under beredning vid en myndighet. Offentlighetslagstiftningen i Sverige och Finland tillämpas varken på utkast till handlingar eller andra interna dokument (minnesanteckningar).

     Tidpunkterna för när handlingar som bereds vid en myndighet blir offentliga motsvarar i praktiken varandra i Sverige och Finland även om de rättsliga lösningarna varierar. I Sverige följer offentligheten av om en handling ska anses vara upprättad och i lagstiftningen föreskrivs om när detta är fallet. Till exempel är huvudregeln den att en handling som skapas hos en myndighet är upprättad när myndigheten sänder iväg den. Om handlingen som skapas inte sänds iväg anses den upprättad när det ärende den hör till är slutbehandlat hos myndigheten. I Finland bygger lagstiftningen på specifika bestämmelser om tidpunkterna för när olika typer av handlingar som upprättas hos myndigheterna blir offentliga.

     Frågan om hur och i vilken omfattning myndigheternas handlingar är offentliga utgör enbart en aspekt av hur offentlighetsprincipen har förverkligats i de nordiska ländernas lagstiftning. Till exempel kommer offentlighetsprincipen också till uttryck i svensk lagstiftning genom den s.k. meddelarfriheten. Rätten att meddela och offentliggöra uppgifter gäller för alla, även för tjänstemän och andra i staten och kommunerna. Reglerna om meddelarfriheten ingår som en beståndsdel i tryckfrihetsförordningens bestämmelser om tryckfriheten. Meddelarfrihet innebär en möjlighet att straffritt lämna ut vanligtvis sekretessbelagda uppgifter till massmedia för offentliggörande, men meddelarfriheten inskränks genom särskilda bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen. Meddelarfriheten stärks genom ett efterforskningsförbud inom offentlig verksamhet som innebär att det är förbjudet för myndigheter eller andra allmänna organ att undersöka vem som har lämnat en uppgift till massmedia.

 

4.3. Offentligheten vid EU:s institutioner

 

Genom Amsterdamfördraget infördes en ny fördragsbestämmelse enligt vilken medborgarna ska ha tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar. I enlighet med detta antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, senare öppenhetsförordningen. Öppenhetsförordningen ger en principiell rätt för varje unionsmedborgare att ta del av de handlingar som finns hos Europaparlamentet, rådet och kommissionen, såvida inte sekretess gäller. Förordningen ska tillämpas på alla handlingar som finns hos en EU-institution, dvs. handlingar som upprättats eller mottagits och som innehas av institutionen, inom samtliga EU:s verksamhetsområden. EU-institutionerna ska vägra tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för vissa allmänna och enskilda intressen. Enligt öppenhetsförordningen är sådana allmänna samhällsintressen allmän säkerhet, försvar och militära frågor, internationella förbindelser, unionens eller en medlemsstats finansiella, monetära eller ekonomiska politik. Tillgång till handlingar ska också vägras för att skydda den enskildes privatliv och integritet.

     För att man effektivt ska kunna utnyttja sina rättigheter förutsätter öppenhetsförordningen att varje institution ska ställa ett register över handlingar till allmänhetens förfogande. Tillgång till registret bör ges i elektronisk form. Hänvisningar till handlingar ska omgående föras in i registret. En ansökan om tillgång till en handling ska ges in skriftligen och vara tillräckligt utförlig för att institutionen ska kunna identifiera handlingen. Sökanden behöver inte ange några skäl för sin ansökan. Berörd EU-institution ska handlägga en begäran om att ta del av en handling skyndsamt. Institutionen ska inom 15 arbetsdagar efter det att en ansökan registrerats antingen bevilja tillgång till den begärda handlingen och ge tillgång till den inom samma tidsfrist, eller skriftligen ange skälen för att ansökningen helt eller delvis har avslagits och upplysa sökanden om dennes rätt att göra en s.k. bekräftande ansökan. I undantagsfall, t.ex. om en ansökan avser en mycket omfattande handling eller ett mycket stort antal handlingar, får tidsfristen förlängas med ytterligare 15 arbetsdagar, förutsatt att sökanden underrättas på förhand och att utförliga skäl anges.

     Myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen ska i regel tillämpa den åländska offentlighetslagen då det ingår tillämpning av EU-rätt vid utförandet av förvaltningsuppgifterna. Dock följer av 60a § i självstyrelselagen att rikslagstiftningen för sekretess och handlingars offentlighet gäller i frågor som avses i 9 och 9a kap. i självstyrelselagen. Öppenhetsförordningen riktar sig till EU:s institutioner och tillämpas inte vid medlemsstaternas myndigheter. I vissa situationer kan öppenhetsförordningen ändå behöva beaktas inom medlemsstaternas myndigheter. Enligt artikel 5 i öppenhetsförordningen ska medlemsstaterna rådgöra med EU-institutionen efter att medlemsstaten har tagit emot en begäran om tillgång till en handling som medlemsstaten innehar och som härrör från EU-institutionen. Syftet med rådgörandet är att förhindra beslut som äventyrar att syftena med öppenhetsförordningen uppnås. Det finns inte en skyldighet att rådgöra om det är uppenbart att handlingen ska eller inte ska lämnas ut.

 

5. Landskapsregeringens överväganden

 

5.1. Modernisering av offentlighetslagstiftningen

 

Offentlighetsprincipen innebär att allmänheten och massmedierna ska ha insyn i det offentligas verksamhet. Offentlighetsprincipen kommer till uttryck på många sätt i lagstiftningen, men den gällande offentlighetslagen är i en särställning. Det har gjorts några ändringar i offentlighetslagen men de centrala strukturerna och det centrala innehållet har inte ändrats sedan slutet av 1970-talet. Det som föreskrivs i lagen är fortfarande en god utgångspunkt för hur offentlighetsprincipen ska förverkligas i förhållande till landskaps- och kommunalförvaltningen. Samtidigt är det uppenbart att både den gällande offentlighetslagen och annan landskapslagstiftning om offentlighet behöver ses över och moderniseras. Den verksamhetsmiljö inom vilken offentlighetsprincipen ska förverkligas har förändrats väldigt mycket sedan offentlighetslagen trädde i kraft över fyrtio år sedan.

     Den rättsliga utvecklingen har varit intensiv de senaste årtiondena och det har inte bedömts på ett heltäckande sätt hur dessa förändringar behöver beaktas i den åländska offentlighetslagstiftningen. I Tromsökonventionen föreskrivs om en miniminivå för offentlighet samtidigt som offentlighetsprincipen har fått ställning som en grundläggande fri- och rättighet. Framförallt behöver eventuella motsättningar mellan gällande offentlighetslagstiftning och grundlagens skydd för offentlighetsprincipen elimineras. Det kan ifrågasättas om nuvarande sekretessgrunder som utgår från en omfattande prövningsrätt för myndigheterna uppfyller de krav som i lagstiftningskontrollen har uppställts för inskränkningar av en grundläggande fri- och rättighet. Inskränkningarna ska vara noga avgränsade och exakt definierade. Kravet på tydligare sekretessgrunder medför ett behov av mera detaljerade bestämmelser om sekretess.

     Sedan 1970-talet har det också skett mycket stora förändringar i myndigheternas faktiska verksamhetsmiljö. Fortsättningsvis både kommer det in till och upprättas hos myndigheterna handlingar i pappersformat. Det är ändå ett faktum att informationen i en allt större utsträckning rör sig i en elektronisk eller digital form, både mellan enskilda och myndigheter men också inom och mellan myndigheterna. Den åländska offentlighetslagstiftningen behöver anpassas till den här utvecklingen. I lagförslaget ska också beaktas att den tekniska utvecklingen har medfört nya möjligheter för myndigheterna att främja offentlighetsprincipen. Lagförslaget ska syfta till offentlighetslagstiftning som i en större grad främjar myndigheternas aktiva medverkan till att offentlighet och insyn i verksamheten förverkligas.

     Sammantaget behövs en totalrevidering av den åländska offentlighetslagstiftningen. Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en ny allmän landskapslag om offentlighet som benämns offentlighetslagen för Åland. I lagen ska ingå centrala bestämmelser om rätten att ta del av handlingar som förvaras hos myndigheterna samt om myndigheternas skyldigheter att förverkliga offentlighetsprincipen. Lagen ska även innehålla bestämmelser om sekretess och andra nödvändiga begränsningar av offentligheten. Den gällande offentlighetslagen ska upphävas. I likhet med den gällande offentlighetslagen ska den föreslagna offentlighetslagen vara en allmän lag som det kan göras avvikelse från eller komplettering till genom särskilda bestämmelser i en annan landskapslag.

 

5.2. Digitaliseringens effekter på offentlighetsprincipen

 

Den gällande offentlighetslagen trädde i kraft i slutet av 1970-talet och då byggde förvaltningsförfarandet uteslutande på hantering av pappersbaserade handlingar. Datoriseringen medförde att allt fler av myndigheternas interna arbetsuppgifter började utföras med hjälp av datorer och i dagsläget torde de flesta myndigheter ha tagit i bruk någon form av elektroniskt ärendehanteringssystem för myndigheternas beslutsfattande. Senare har utvecklingen medfört att också kommunikationen mellan myndigheterna och enskilda i allt större utsträckning sker i en elektronisk miljö eller med digitala hjälpmedel, t.ex. genom digitala tjänster som är tillgängliga på myndighetens webbplats. Eftersom den här gradvisa digitaliseringen av myndigheternas verksamhetsmiljö kommer att fortgå bör landskapslagstiftningen utformas så att den stöder utvecklingen. Landskapsregeringen anser att det i den föreslagna offentlighetslagen ska föreskrivas om en allmän skyldighet för myndigheterna att främja möjligheterna för var och en att med elektroniska hjälpmedel ta del av de offentliga myndighetshandlingar som förvaras hos myndigheterna.

     Digitaliseringen av myndigheternas förvaltningsförfarande har delvis redan beaktats i landskapslagstiftningen, t.ex. finns i förvaltningslagen vissa bestämmelser som möjliggör elektronisk kommunikation mellan myndigheterna och deras kunder. Bland annat ger förvaltningslagen rätt för enskilda att kontakta myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen med hjälp av elektronisk post och att inleda ett förvaltningsärende med elektronisk post. Det är också möjligt för myndigheterna att underteckna handlingar elektroniskt samt att delge parter elektroniskt. De fysiska anslagstavlorna har ersatts med elektroniska anslagstavlor på myndigheternas webbplatser. Nyligen har också landskapslagstiftning om de tillgänglighetskrav som ska gälla för myndigheternas webbplatser och mobila applikationer trätt i kraft. Om digitaliseringen genomförs korrekt kan den både förstärka offentlighetsprincipen och insynen i myndigheternas verksamhet. Det har blivit möjligt att informera om myndigheternas verksamhet i en helt annan omfattning än tidigare. Digitaliseringen gör det möjligt för myndigheterna att främja individernas möjligheter att delta i samhällslivet och i det beslutsfattande som berör dem själva.

     Den föreslagna offentlighetslagen bör utformas så att digitaliseringens positiva effekter förstärks. I längden kommer myndigheterna att helt övergå från manuell till digital hantering av de handlingar som förvaras hos myndigheterna. En överföring till digitalt format förutsätts redan i det s.k. PSI-direktivet som bygger på att handlingarna ska kunna utnyttjas både för kommersiella och icke-kommersiella ändamål.[37] Landskapsregeringen föreslår att de myndighetshandlingar som förvaras hos myndigheterna ska vara möjliga att ta fram i ett allmänt tillgängligt elektroniskt format. Myndigheterna ska också på begäran vara skyldiga att skicka en sådan elektronisk kopia med elektronisk post eller någon annan elektronisk dataöverföringsmetod. Skyldigheten ska enbart gälla handlingar som har kommit in till eller upprättats av en myndighet efter att den föreslagna offentlighetslagen trätt i kraft.

     Denna typ av krav på myndigheternas digitala servicenivå berör ofrånkomligen den övergripande frågan om hur myndigheternas elektroniska ärendehantering ska organiseras, vilka de tekniska lösningarna ska vara och hur den elektroniska arkiveringen ska ordnas. Dessa frågor bör placeras in i en kretslopps- eller livscykelmodell för hur myndigheterna ska hantera sina ärenden och handlingar. Eftersom en heltäckande elektronisk livscykel är beroende av organisatoriska, tekniska och lagstiftningsmässiga lösningar som inte ännu finns krävs senare lagstiftningsåtgärder som utgår från tekniska lösningar som möjliggör att ärenden och handlingar kan hanteras i enbart en elektronisk miljö, dvs. från förvaltningsärendets inledande till den varaktiga förvaringen i ett elektroniskt arkiv.[38] Den elektroniska arkiveringen är i det avseendet en grundläggande komponent. I dagsläget är det ganska oklart när hela livscykeln för myndigheternas hantering av handlingar kan fungera digitalt.

     Samtidigt bör man vara medveten om farorna med digitaliseringen. Digitaliseringen möjliggör snabbare och mera omfattande hantering av handlingar och uppgifterna i dem. Myndigheterna kan samla in personuppgifter och kombinera dem på sådana sätt som inte var möjliga tidigare. Ifall digitaliseringen av myndigheternas verksamhet och offentliga tjänster görs felaktigt eller bristfälligt kan det medföra att beslutsfattandets transparens försämras eller att de digitala tjänsterna försämrar kvaliteten på de offentliga tjänsterna. I värsta fall kan digitaliseringen medföra att medborgarna upplever en större distans till sina myndigheter. Även rättsskyddet måste beaktas då man inför digitala lösningar i förvaltningen. Eftersom myndigheterna hanterar större mängder information i en digital omgivning blir dataskyddets betydelse större. Det är viktigt att förhållandet mellan den föreslagna offentlighetslagen och dataskyddslagstiftningen är så tydligt som möjligt så att offentlighetsprincipen inte inskränks på felaktiga grunder. Det måste också säkerställas att de digitala lösningarna och arbetsrutinerna är sådana att utomstående inte får ta del av sekretessbelagda uppgifter.

 

5.3. Förhållandet mellan offentlighetslagen och särskilda bestämmelser om offentlighet

 

Lagförslaget ska utformas så att all gällande landskapslagstiftning är förenlig med bestämmelserna i den föreslagna offentlighetslagen. Utgångspunkten bör vara att det inte utan starka skäl görs framtida avvikelser från eller kompletteringar till den föreslagna offentlighetslagen genom bestämmelser i en annan landskapslag. I första hand bör särskilda bestämmelser om offentlighet överföras till den föreslagna offentlighetslagen. Om detta inte är möjligt eller ändamålsenligt så ska innehållet i de särskilda bestämmelserna ses över så att bestämmelserna är förenliga med den föreslagna offentlighetslagen. Varken begrepp eller innehåll i den föreslagna offentlighetslagen får komma att stå i strid med eller bli oklara i förhållande till annan landskapslagstiftning. Alltför vaga hänvisningar till den föreslagna offentlighetslagen i annan landskapslagstiftning bör undvikas, särskilt om de kan leda till oklarheter gällande vilka bestämmelser som ska tillämpas.

     Även om huvudregeln ska vara att bestämmelserna om offentlighet ska finnas i den föreslagna offentlighetslagen kan det i vissa fall vara motiverat att föra in särskilda bestämmelser i en annan landskapslag. Specialbestämmelserna ska då klart avgränsa sig till verkställigheten eller tillämpningen av den specifika landskapslagen. I lagförslaget har bedömts att många av de gällande särskilda bestämmelserna om offentlighet och sekretess bör hållas kvar samtidigt som det också föreslås vissa nya bestämmelser i annan landskapslag. Om det av sammanhanget blir oklart vilka bestämmelser om offentlighet och sekretess som ska tillämpas bör det av de särskilda bestämmelserna framgå om dessa kompletterar eller ersätter offentlighetslagens bestämmelser. I de kompletterande bestämmelserna kan det anges att den föreslagna offentlighetslagen ”gäller i övrigt” medan det i en avvikande bestämmelse kan anges att bestämmelsen gäller ”med avvikelse från” offentlighetslagens bestämmelser. Av specialbestämmelser om utlämnandet av sekretessbelagda uppgifter ska i regel framgå deras sekretessbrytande karaktär, t.ex. så att det anges att en myndighets rätt att få eller skyldighet att lämna ut vissa uppgifter gäller ”utan hinder av sekretessbestämmelser”.

     Vid tillämpningen av blankettlagar inom landskapets behörighet gäller den åländska offentlighetslagstiftningen, om inte annat uttryckligen föreskrivs i blankettlagen. Praxis är att i blankettlagarna föra in en bestämmelse som anger att hänvisningar i rikslagarna till andra riksförfattningar ska avse hänvisningar till motsvarande landskapslagstiftning. För att undvika oklarheter gällande vilken landskapslagstiftning om offentlighet som är tillämplig bör dessa hänvisningsbestämmelser vara så specifika som möjligt. Om det finns materiella bestämmelser om offentlighet i en rikslag som ska göras gällande inom landskapets behörighet genom blankettlag behöver det alltid i samband med lagberedning bedömas om det ska göras avvikelser från dessa riksbestämmelser. I blankettlagen kan föreskrivas att landskapets egna bestämmelser om offentlighet ska tillämpas istället eller så föreslås att det i blankettlagen ska ingå materiella bestämmelser om offentlighet som avviker från riksbestämmelserna.

 

5.4. Handlingar och myndighetshandlingar

 

I den gällande offentlighetslagen används det grundläggande begreppet handling. Med handling förstås varje framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas eller avlyssnas med tekniskt hjälpmedel, ävensom upptagning för automatisk databehandling när myndigheten kan överföra upptagningen till läsbar form. Den tekniska utvecklingen har medfört att myndigheternas verksamhet i allt större grad sköts genom behandling av information eller uppgifter i digital form. I vissa fall är det ändamålsenligt att det i offentlighetslagstiftningen hänvisas direkt till de uppgifter som finns i handlingarna. Till exempel kan det vara så att det inte finns grund för att sekretessbelägga en handling i sin helhet utan enbart vissa uppgifter i handlingen. I ett sådant fall ska det finnas en rätt att få ta del av de uppgifter i handlingen som inte är sekretessbelagda. Digitaliseringen har också medfört att uppgifter lagras på sätt som ofta kan vara svåra att förknippa med begreppet handling (till exempel i register, databaser eller andra digitala informationsbärare). Därför är det inte heller ändamålsenligt att försöka binda begreppet handling vid specifika tekniska format, hjälpmedel eller sätt att lagra eftersom sådana begrepp tenderar att föråldras snabbt. Begreppet handling ska fortsättningsvis användas medie- och teknikneutralt, dvs. oberoende av i vilken form informationen eller uppgifterna finns.

     Enligt den gällande offentlighetslagen omfattar offentligheten de allmänna handlingar som utgör handlingar som utfärdats eller upprättats av myndighet eller som ingivits eller insänts till myndighet. Begreppet allmän handling kan förorsaka förvirring då det lätt kan uppfattas som att det rör sig om en offentlig handling. Landskapsregeringen anser att begreppet allmän handling bör ersättas med begreppet myndighetshandling i den föreslagna offentlighetslagen. Begreppet uttrycker bättre att det handlar om handlingar som förvaras hos myndigheter samtidigt som det inte finns en risk för förväxling med offentlig handling. Den gällande definitionen av allmän handling tar endast fasta på om handlingen har upprättats av eller inkommit till en myndighet. Enligt förslaget ska begreppet kompletteras med att handlingen förvaras hos myndigheten. I vissa fall kan det vara tolkningsbart om en handling förvaras hos en myndighet. Det handlar då främst om olika upptagningar som endast kan uppfattas med ett särskilt tekniskt hjälpmedel eller i ett särskilt tekniskt format. Det kan också handla om uppgifter som måste sammanställas med tekniska hjälpmedel så att det skapas en ändamålsenlig handling. Den föreslagna definitionen bör beakta dessa situationer så att en handling inte anses vara förvarad hos myndigheten då framtagandet av handlingen skulle förutsätta att myndigheten införskaffar nya tekniska hjälpmedel eller att myndigheten vidtar omfattande åtgärder för att sammanställa handlingen.

     Begreppet myndighetshandling ska vara bundet vid att handlingen har upprättats av eller inkommit till en myndighet. I vissa fall kan det vara tolkningsbart när en handling har kommit in till myndigheten eller upprättats av myndigheten. Dessutom ska begreppet myndighetshandling vara bundet vid att det är fråga om en myndighet som förvarar handlingen. Om handlingen förvaras hos något annat organ än en myndighet blir offentlighetslagen i regel inte tillämplig. I likhet med gällande bestämmelser ska det finnas särskilda bestämmelser om när myndighetshandlingarna blir offentliga, dvs. tidpunkten för offentlighet behöver inte alltid sammanfalla med när handlingen anses ha kommit in till eller upprättats av myndigheten. Offentligheten kan vara begränsad efter denna tidpunkt, främst genom att myndighetshandlingarna eller uppgifterna i dessa har sekretessbelagts.

     Den gällande offentlighetslagens definition av allmänna handlingar är inte bunden vid att handlingarna ska röra ett ärende som hör till myndighetens verksamhetsområde. Det finns inte heller några uttryckliga undantag föreskrivna i lagen från denna definition. Samtidigt framgår det ur förarbetena att offentlighetslagen inte ska tillämpas på ”mer eller mindre informella myndighetshandlingar”.[39] I praxis torde den gällande offentlighetslagens bestämmelser aldrig ha tillämpats i förhållande till handlingar som är av privat natur. Enligt förslaget bör det finnas vissa undantag från definitionen av myndighetshandling som gäller handlingar som är marginella eller som helt faller utanför myndighetens ansvarsområde. Undantagen ska tillämpas snävt och bör i stor utsträckning motsvara de undantag som finns i rikets och Sveriges offentlighetslagstiftning.

     Många handlingar har inte alls någon anknytning till myndighetens verksamhetsområde utan de har sänts till myndigheten med anledning av annan ställning eller annat uppdrag. Det kan röra sig om brev eller andra meddelanden av privat natur som skickas personligen till en tjänsteman. Handlingen har då skickats till tjänstemannen i egenskap av privat person. Motsvarande resonemang ska följas gällande handlingar som uteslutande sker i en partipolitisk ställning. Till exempel om en minister vid Ålands landskapsregering får eller skickar ett meddelande uteslutande i en partipolitisk ställning ska den föreslagna offentlighetslagen inte tillämpas. För att undantaget ska vara tillämpligt förutsätts att landskapsregeringens ansvarsområde eller ärenden som sköts i egenskap av minister inte alls kan beröras av handlingen. Det finns också ett stort antal handlingar som utgör olika mellanprodukter på vägen till en slutlig myndighetshandling. Den muntliga och skriftliga kommunikationen inom myndigheterna kan ofta vara av en högst informell karaktär. Till exempel finns det ett stort antal minnesanteckningar och utkast som är skissartade och som kan avvika markant från den slutliga handlingen. Dylika halvfärdiga handlingar och utkast som skickas internt inom myndigheten ska inte anses vara myndighetshandlingar.

 

5.5. Myndigheter som ska tillämpa offentlighetslagstiftningen

 

Med myndighet avses i den gällande offentlighetslagen landskapets myndigheter, landskapets affärsverk samt kommunala och övriga myndigheter till den del de handhar uppgifter inom landskapsförvaltningen och den kommunala självstyrelseförvaltningen jämte till sådan myndighet hörande person som handlar under tjänstemannaansvar. Även offentligrättsliga sammanträden, representantskap, utskott, kommittéer, kommissioner, delegationer och nämnder faller inom definitionen. Juridiska och fysiska personer anses utgöra en myndighet enligt offentlighetslagen då de genom landskapslag eller med stöd av landskapslag sköter offentliga förvaltningsuppgifter. Utgångspunkten bör vara att begreppet myndighet i offentlighetslagen ska i största möjliga utsträckning motsvara det myndighetsbegrepp som finns i annan allmän förvaltningsrättslig reglering, om det inte finns vägande orsaker till avvikelser. I avsnitt 5.6 behandlas närmare frågan om hur bolag som ägs eller kontrolleras av myndigheter ska beaktas i offentlighetslagstiftningen.

     Tillämpningen av den gällande offentlighetslagen utgår från att myndigheterna är fristående och självständiga i förhållande till varandra. Därför kan gällande hänvisning till offentligrättsliga sammanträden, representantskap, utskott och andra liknande organ i offentlighetslagens 1 § 3 mom. leda till oklarheter. I dessa fall handlar det inte om fristående myndigheter som har inrättats genom landskapslag utan om organ som ingår i eller är knutna till en myndighet. Om inte något annat uttryckligen föreskrivs i lag ska för myndighetshandlingar som upprättas av eller inkommer till dylika organ gälla det som gäller för myndigheten i sin helhet. En myndighetshandling som ett organ som ingår i en myndighet lämnar över till något annat organ inom samma myndighet ska inte anses som inkommen enbart som en följd av det interna överlämnandet. Det förhåller sig annorlunda då det genom lag har upprättats en fristående myndighet eftersom myndigheterna då är självständiga i relation till varandra vid tillämpningen av offentlighetslagen.

     I lagförslaget ingår ett principiellt viktigt förslag till ändring av det organisatoriska tillämpningsområdet för offentlighetslagen. Ålands polismyndighet tillämpar redan i dagsläget rikets offentlighetslag då myndigheten utför uppgifter inom rikets behörighetsområde. För att offentlighetsbestämmelserna ska vara enhetliga föreslås att rikets offentlighetslag ska gälla också till den del verksamheten hör till landskapets behörighet. Motsvarande slutsats har tidigare gjorts med avseende på skyddet av personuppgifter, dvs. polismyndigheten tillämpar med stöd av blankettlag rikets dataskyddslagstiftning till den del behandlingen av personuppgifter inom myndigheten rör landskapets behörighetsområden.[40]

     Den gällande offentlighetslagen definierar inte närmare den personkrets som är föremål för lagens förpliktelser. Landskapsregeringen föreslår mera detaljerade bestämmelser om vilka personer som ska vara föremål för handlingssekretess, tystnadsplikt samt förbud mot utnyttjande. Tanken är att offentlighetslagens bestämmelser inte enbart utsträcks till tjänstemän och personer som är anställda hos en myndighet. Även andra personer som får ta del av sekretessbelagda uppgifter med stöd av lagens bestämmelser, t.ex. parter, ska vara föremål för lagens förpliktelser så att uppgifter inte kan spridas i strid med de intressen som sekretessgrunderna ska skydda. Den personkrets som definieras närmare i den föreslagna offentlighetslagen ska också vara föremål för straffbestämmelser.

 

5.6. Bolag som ägs eller kontrolleras av myndigheter

 

Det har blivit vanligare att landskapet och åländska kommuner bildar bolag och i många fall kan dessa ha centrala samhälleliga uppgifter. Behovet av insyn kvarstår, oavsett i vilken juridisk form den offentliga verksamheten bedrivs. Redan tidigare har offentlighetslagens tillämpningsområde utvidgats till att gälla landskapets affärsverk. En central fråga i samband med beredningen av lagförslaget har varit hur insynen i offentligägda bolag ska kunna förverkligas på ett heltäckande och ändamålsenligt sätt. Många av remissinstanserna har också betonat att offentlighetslagen måste utformas så att insynen i dylika bolag kan säkerställas.

     Bolagiseringarnas förhållande till offentlighetslagstiftningen är mångfacetterad. Det bör göras en skillnad mellan när en juridisk person sköter sådana offentliga förvaltningsuppgifter som avses i grundlagens 124 § och när bolag som myndigheter har ett inflytande i sköter andra typer av uppgifter. Enligt grundlagens bestämmelse kan offentliga förvaltningsuppgifter anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning.[41] Redan i den gällande offentlighetslagen föreskrivs att den ska tillämpas i förhållande till sådana juridiska personer som har anförtrotts skötseln av offentliga förvaltningsuppgifter. Enligt grundlagen ska befogenheten att överföra den offentligrättsliga förvaltningsuppgiften utanför förvaltningsorganisationen grunda sig på lag, t.ex. så att den offentliga förvaltningsuppgiften anförtros ett bolag direkt med stöd av lag eller det i lagen förs in bestämmelser med stöd av vilka myndigheten kan besluta eller avtala om att anförtro ett bolag de offentliga förvaltningsuppgifterna.[42]

     Med anledning av frågans omfattning och antalet bolag som kan komma att beröras gör landskapsregeringen bedömningen att frågan om offentlighetslagens vidare utsträckning till bolag som kontrolleras av myndigheter bör behandlas som ett särskilt lagstiftningsärende. För det första bör det utredas och klargöras på ett heltäckande sätt vilka bolag som i dagsläget kan anses sköta sådana offentliga förvaltningsuppgifter som avses i grundlagens 124 § och den gällande offentlighetslagen. Det är nämligen inte alltid självklart när de uppgifter som sköts av ett bolag som ägs eller kontrolleras av myndigheter är av den karaktären att det är fråga om offentliga förvaltningsuppgifter. Om det rör sig om offentliga förvaltningsuppgifter och det saknas tydliga bestämmelser till stöd för bolagets skötsel av de offentliga förvaltningsuppgifter måste sådana föras in i landskapslag. Under 2020 har riksdagens justitieombudsman kommit med ett avgörande där slutsatsen verkar vara att Åda Ab sköter sådana offentliga förvaltningsuppgifter som avses i 124 § i grundlagen.

     För det andra ska det tas fram ett underlag för bedömning av om offentlighetslagens tillämpning också borde utsträckas till andra bolag som ägs eller kontrolleras av myndigheter än sådana som har anförtrotts skötseln av offentliga förvaltningsuppgifter. I riket har nyligen gjorts en utredning om utvidgningen av tillämpningsområdet för offentlighetslagen.[43] På ett mycket allmänt plan kan de offentliga bolagen delas in i bolag som sköter offentliga förvaltningsuppgifter som grundar sig på lag, bolag som har någon typ av annat offentligt uppdrag och bolag som verkar i ett konkurrensläge på den öppna marknaden. På basis av en kartläggning av bolagsverksamheten i landskaps- och kommunalförvaltningen ska sedan tas ställning till i vilken utsträckning offentlighetslagen (och annan förvaltningsrättslig reglering) bör utsträckas till att också gälla andra bolag inom landskaps- och kommunalförvaltningen än de som anförtrotts offentliga förvaltningsuppgifter. Landskapsregeringen anser att det faller inom landskapets lagstiftningsbehörighet att utsträcka offentlighetslagstiftningen till dylika bolag under förutsättning att det finns någon form av offentligt uppdrag i grunden.[44]

     Landskapsregeringen anser att offentlighetsprincipens tillämpning på alla offentligt kontrollerade bolag är en viktig fråga. Utökad insyn och transparens ligger i allmänhetens intresse. Under 2021 kommer landskapsregeringen således utreda frågan kring allmän insyn i offentligt kontrollerade bolag. Utredningen kan utmynna i ett lagförslag som lämnas till lagtinget under höstsessionen 2021.

 

5.7. Registrering och tidpunkt för offentlighetens inträde

 

Den gällande offentlighetslagen hänvisar till registreringen av allmänna handlingar och offentligheten för allmänna handlingar som kommer in till myndigheten har bundits till att sådan registrering sker. Däremot finns i dagsläget inte särskilda bestämmelser om vad registreringen består av och vilka uppgifter som ska registreras. Förekomsten av ett sökbart register över ärenden och handlingar är avgörande för att offentlighetsprincipen ska förverkligas i praktiken. Ett register över ärenden och handlingar är också centralt vid uppföljningen av att myndigheten har skött ärendebehandlingen i enlighet med krav på god förvaltning. Därför behöver det i lag ingå grundläggande krav på att myndigheterna ska upprätthålla ett ärenderegister där det registreras grundläggande uppgifter både om ärenden och myndighetshandlingar.

     Samtidigt anser landskapsregeringen att det bör föras in ett krav i den föreslagna offentlighetslagen om att samtliga de myndighetshandlingar som upprättas eller inkommer efter lagens ikraftträdande ska vara möjliga att ta fram i ett elektroniskt format. De flesta myndigheter torde redan i dagsläget omvandla till ett elektroniskt format de handlingar som kommer in till eller upprättas av myndigheten. Om handlingarna omvandlas till ett elektroniskt format kan också offentlighetsprincipen förverkligas mera effektivt, t.ex. så att de lämnas ut snabbt via e-post eller genom att de tas fram genom elektronisk sökning. Det är viktigt att de elektroniska myndighetshandlingarna behandlas och förvaras på ett informationssäkert sätt så att förenlighet med sekretessbestämmelserna och dataskyddslagstiftningen kan garanteras. Ett dylikt krav i lagstiftning på elektronisk omvandling påverkar inte vad som gäller för arkiveringen enligt arkivlagen, men gör det mera angeläget att ta fram långsiktiga lösningar för den elektroniska arkiveringen av handlingar.

     Den gällande offentlighetslagen utgår från att allmänna handlingar som kommer in till en myndighet blir offentliga så snart handlingarna har registrerats som mottagna. I riket och Sverige blir handlingarna offentliga redan då de kommer in till myndigheten. Lagförslaget utgår från att offentligheten inträder först i samband med registreringen av de inkomna handlingarna. Den här lösningen är redan etablerad inom landskaps- och kommunalförvaltningen och landskapsregeringen bedömer att lösningen kan försvaras så länge de inkommande handlingarna registreras utan dröjsmål. Samtidigt utgår den gällande offentlighetslagen från att handlingar som upprättas vid en myndighet blir offentliga när de har färdigställts. Offentligheten för de handlingar som upprättas är i dagsläget inte kopplad till registreringen. Lagförslaget utgår från de gällande bestämmelserna om när upprättade handlingar blir offentliga.

 

5.8. Partsoffentlighet

 

Med partsoffentlighet avses en parts rätt att på begäran ta del av en handling som påverkar eller har påverkat behandlingen av personens eget ärende. Det spelar ingen roll i sammanhanget om dessa handlingar är offentliga eller inte, dvs. parten har då också rätt till handlingar som annars är sekretessbelagda. Part i ett förvaltningsärende är den vars rätt, fördel eller skyldighet ärendet gäller. Partsoffentligheten är så gott som obegränsad enligt 14 § 2 mom. i den gällande offentlighetslagen. Den obegränsade partsoffentligheten är problematisk eftersom det finns mycket vägande orsaker för att i enskilda fall begränsa partsoffentligheten. HFD har ansett att behovet att slå vakt om ett intresse som är skyddat enligt reglerna om grundläggande eller mänskliga rättigheter kan i enskilda fall förutsätta att en parts rätt att ta del av uppgifter begränsas.[45] Lagförslaget bygger på att partsoffentlighet fortsättningsvis ska gälla och att detta ska fastställas i landskapslagstiftningen. Samtidigt är det uppenbart att sekretessbehovet i undantagsfall kan väga tyngre än en parts intresse av att få ta del av en handling. Därför föreslås särskilda grunder för begränsning av partsoffentligheten. Dessa grunder motsvarar till stor del grunderna i rikets offentlighetslag.

 

5.9. Sekretess, tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande

 

5.9.1. Centrala begrepp

 

I den gällande offentlighetslagen används begreppen hemlig och hemlighålla i samband med begränsningar av rätten att ta del av en handling. Användningen av dessa begrepp är inte konsekvent för i särskilda landskapslagar används vanligen begreppet sekretess. Begreppet sekretess används både i rikets och Sveriges offentlighetslagstiftning. I den föreslagna offentlighetslagen och annan landskapslagstiftning ska begreppet sekretess användas konsekvent. I den gällande offentlighetslagen används inte begreppet tystnadsplikt även om det anges att till den del en handling är hemlig får inte heller uppgift på annat sätt lämnas om handlingens innehåll. Däremot används begreppet tystnadsplikt i många enskilda landskapslagar. Landskapsregeringen föreslår att begreppet tystnadsplikt ska användas genomgående i landskapslagstiftningen. Det finns en nära koppling mellan bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt. Sekretess förknippas vanligen med handlingar medan tystnadsplikten innebär ett förbud mot att yppa uppgifter, oberoende av form.

     Uppgifter som är föremål för sekretess eller tystnadsplikt kan användas på ett obehörigt sätt utan att informationen röjs åt en utomstående. Till exempel kan informationen användas så att en tjänsteman skaffar sig själv eller någon annan fördel eller så används den för att skada någon annan. Den föreslagna offentlighetslagen behöver innehålla heltäckande bestämmelser som syftar till att förhindra att personer som får ta del av sekretessbelagda uppgifter varken röjer eller utnyttjar handlingar eller uppgifter i strid med sekretessbestämmelser. Landskapsregeringen föreslår att begreppen handlingssekretess, tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande ska användas i lagen. Begreppet handlingssekretess förutsätter förekomsten av en handling medan begreppet tystnadsplikt också kan omfatta uppgifter som inte finns i någon handling. Även om motsvarande begrepp används i rikets offentlighetslag bygger förslaget på att det finns vissa avvikelser i de föreslagna bestämmelserna om handlingssekretess, tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande.

 

5.9.2. Utformningen av sekretessbestämmelserna

 

Det finns olika orsaker till att bestämmelserna om sekretess i den gällande offentlighetslagen behöver uppdateras. En väsentlig orsak är att de gällande sekretessgrunderna innehåller en alltför omfattande prövningsmarginal för myndigheterna. Till exempel baserar sig sekretess enligt 9 § 1 mom. e punkten på om ”handlingens tillhandahållande kan utsätta berörda person eller hans anhöriga för skada, lidande eller obehag” inom de omfattande förvaltningsområden som bestämmelsen hänvisar till. Bestämmelserna om sekretess måste också anpassas till det konstitutionella skydd offentlighetsprincipen åtnjuter efter grundrättighetsreformen på 1990-talet. Grundlagens 12 § 2 mom. föreskriver nämligen att handlingar och upptagningar som innehas av myndigheterna är offentliga, om inte offentligheten av tvingande skäl särskilt har begränsats genom lag.

     Sekretessen gäller myndighetshandlingar och uppgifterna i dessa handlingar, dvs. i lagen ska finnas en mer eller mindre detaljerad beskrivning av de uppgifter som skyddas. Bestämmelserna om sekretess ska utformas utgående från vilket allmänt eller enskilt intresse som ska skyddas. Sekretessens omfattning bestäms vanligen med ett s.k. skaderekvisit. I de flesta fall är det tillräckligt att ett intresse skyddas så att myndigheterna i varje enskilt fall gör en bedömning av vilka negativa effekter det skulle få för det skyddade intresset om handlingen lämnades ut. Sekretessgrunden kan antingen utgå från en offentlighets- eller sekretesspresumtion. I första hand bör rekvisit som bygger på offentlighetspresumtion användas om detta är tillräckligt för att skydda det ifrågavarande intresset.[46] I vissa begränsade fall kan det vara motiverat med en sekretessgrund där det inte finns något skaderekvisit, dvs. en s.k. absolut sekretess ska gälla eftersom ett offentliggörande i regel kan anses äventyra det intresse som sekretessen ska skydda.

     I den föreslagna offentlighetslagen ska ingå en paragraf som innehåller en förteckning över enskilda sekretessgrunder. I andra landskapslagar kan finnas särskilda sekretessgrunder om det inte är möjligt eller ändamålsenligt att placera dem i offentlighetslagen. Sekretessgrunderna i den föreslagna offentlighetslagen ska grupperas enligt skyddsintresse. Förteckningen över sekretessgrunder bör inledas med skyddet av allmänna intressen för att avslutas med grunder för skyddet av enskilda intressen. I staters offentlighetslagar ingår i regel sekretessgrunder för att skydda information om statens förhandlingsstrategier i samband med internationellt samarbete, t.ex. gällande statens politiska eller ekonomiska relationer. Det kan uppstå ett behov av att skydda landskapets motsvarande allmänna intressen, t.ex. i samband med förhandlingar mellan landskapets och rikets företrädare om de politiska och ekonomiska relationerna. Skyddet av människors privatliv kan motivera införandet av sekretessgrunder för skyddet av enskilda intressen. Förslaget till utformning av paragrafen med sekretessgrunder följer till stor del systematiken i 24 § i rikets offentlighetslag.

     Även behörighetsfördelningen mellan landskapet och riket behöver beaktas vid utformningen av sekretessbestämmelserna. Landskapsregeringen har bedömt behörighetsfördelningen så att myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen tillämpar rikets offentlighetslagstiftning enbart i de frågor som avses i 60a § i självstyrelselagen och då de utför sådana uppgifter inom rikets lagstiftningsbehörighet som ankommer på en riksmyndighet. I likhet med förteckningen över sekretessgrunder i 9 § 1 mom. i den gällande offentlighetslagen är det möjligt att med stöd av självstyrelselagens 19 § 3 mom. föra in informativa sekretessbestämmelser av rikslagstiftningsnatur. Landskapsregeringen anser att en sådan lösning inte är ändamålsenlig eftersom det är svårt att upprätthålla en heltäckande och uppdaterad förteckning över de sekretessbestämmelser av rikslagstiftningsnatur som kan bli tillämpliga.[47]

     Med undantag för de ovan nämnda situationerna anser landskapsregeringen att en myndighet inom landskaps- och kommunalförvaltningen ska tillämpa den åländska offentlighetslagstiftningen, även då den får ta del av handlingar som är sekretessbelagda eller som inte ännu är offentliga enligt rikets offentlighetslagstiftning. Då uppstår en situation som liknar relationen mellan myndigheter som finns i olika stater eftersom dessa i regel ska tillämpa de nationella offentlighetsbestämmelserna i förhållande till handlingar som har överlämnats av myndigheter i en annan stat. Därför föreslår landskapsregeringen särskilda bestämmelser enligt vilka rikshandlingar som är sekretessbelagda riket också ska vara sekretessbelagda om de överlämnas till en myndighet inom landskaps- eller kommunalförvaltning. Det samma ska gälla för en handling som upprättas inom landskaps- och kommunalförvaltningen med anledning av en sådan rikshandling, dvs. i riket sekretessbelagda uppgifter ska kunna användas i handlingar som upprättas inom landskaps- och kommunalförvaltningen utan att dessa röjs för utomstående. Myndigheterna inom landskaps- och kommunförvaltningen ska göra en självständig bedömning av om sekretessgrunderna i rikslagstiftningen uppfylls i förhållande till de enskilda uppgifterna.

 

5.9.3. Utlämnande av sekretessbelagda handlingar och uppgifter

 

I dagsläget finns inte några allmänna bestämmelser som ger myndigheterna rätt att lämna ut sekretessbelagda handlingar och uppgifter. Dock följer av partsoffentligheten enligt 14 § 2 mom. i den gällande offentlighetslagen en skyldighet för myndigheterna att lämna ut också sekretessbelagda handlingar åt en part. I enskilda landskapslagar finns däremot flertalet bestämmelser som ger myndigheterna en avgränsad rätt att lämna ut sekretessbelagda handlingar åt en annan myndighet eller en rätt att få sekretessbelagda handlingar av en annan myndighet. I många fall är det mera ändamålsenligt att hålla kvar dessa bestämmelser eftersom möjligheterna att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till en annan myndighet avgränsar sig till skötseln av de förvaltningsuppgifter som den specifika landskapslagen reglerar. Därför kommer myndigheternas rätt att ta del av sekretessbelagda handlingar som förvaras hos en annan myndighet också i framtiden att i viss mån basera sig på särskilda bestämmelser i landskapslag.

     Det finns ett behov av vissa allmänna bestämmelser i den föreslagna offentlighetslagen som ger myndigheterna rätt att lämna ut sekretessbelagda uppgifter. Dessa ska utformas så att det sker en intresseavvägning mellan myndigheternas behov av att utbyta uppgifter och det intresse som den aktuella sekretessbestämmelsen avser att skydda. Bland annat kan sekretessbelagda uppgifter behöva lämnas ut för handräckning som en myndighet lämnar. Det är också klart att sekretessbelagda uppgifter kan behöva överlämnas när en myndighet är föremål för tillsyn som utövas av en övervakande myndighet. Då sekretessbelagda handlingar lämnas ut i dessa i lag avgränsade situationer ska det säkerställas att sekretessen består efter utlämnandet. Sekretessen ska upprätthållas av den myndighet eller person som tagit emot de sekretessbelagda uppgifterna.

 

5.9.4. Sekretesstider

 

Bestämmelserna om upphörande av sekretess och sekretesstidernas längd har inte orsakat särskilda frågeställningar sedan de infördes i den gällande offentlighetslagen. Enligt lagförslaget ska de gällande sekretesstiderna huvudsakligen kvarstå. Sekretesstiden för en myndighetshandling ska vara 20 år om inte något annat föreskrivs i eller med stöd av lag. I likhet med dagsläget ska sekretesstiden för skyddet av känsliga uppgifter om enskild person vara 20 år räknat från det att den person som myndighetshandlingen gäller avled. Det finns ett behov av att ha längre sekretesstider för uppgifter om skyddsarrangemang för myndigheternas fastigheter och datasystem. Sekretesstiden för en myndighetshandling som har upprättats av en myndighet föreslås bli räknad från den dag handlingen är daterad eller, om den inte har daterats, från den dag den blev färdig. Sekretesstiden för en handling som har lämnats in till en myndighet ska räknas från den dag myndigheten fick handlingen.

 

5.10. Förfarandet vid utlämnandet av myndighetshandlingar

 

Enligt lagförslaget ska bestämmelserna om förfarandet vid utlämnandet av handlingar ändras och samlas i ett särskilt kapitel i den föreslagna offentlighetslagen. En begäran att få ta del av en myndighetshandling ska alltid lämnas in till en myndighet där handlingen förvaras. Om en myndighet inte förvarar den begärda myndighetshandlingen ska den överföra begäran till en myndighet som anses ha handlingen i sin förvaring. En begäran om att få ta del av en myndighetshandling ska vara tillräckligt preciserad och myndigheten ska vid behov bistå med att precisera vilken eller vilka myndighetshandlingar begäran gäller. I den gällande offentlighetslagen framgår inte uttryckligen att den som begär att få ta del av en myndighetshandling inte behöver identifiera sig. Denna rätt till anonymitet ska uttryckligen framgå ur den föreslagna offentlighetslagen. Samtidigt är det uppenbart att en myndighet i vissa fall måste kunna kräva att den som vill ta del av en myndighetshandling identifierar sig, t.ex. då en person vill ta del av sekretessbelagda uppgifter i egenskap av part.

     I den gällande offentlighetslagen finns inte uttryckligen föreskrivet att en begäran om att ta del av en allmän handling ska behandlas utan dröjsmål. Av grundlagens 21 § 1 mom. följer en rätt för var och en att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en myndighet som är behörig enligt lag. I den föreslagna offentlighetslagen ska ingå ett krav på att en myndighet ska utan dröjsmål lämna ut begärda myndighetshandlingar och i lagen ska finnas maximala behandlingstider. Liknande bestämmelser finns åtminstone i rikets offentlighetslag och EU:s öppenhetsförordning. Det bör understrykas att en myndighet fortsättningsvis ska vara skyldig att behandla en begäran om att ta del av en myndighetshandling utan dröjsmål, oberoende av att det finns dylika maximala behandlingstider. I samband med en enklare begäran om myndighetshandlingar måste myndigheten lämna ut handlingarna senast inom 15 dagar efter att begäran har mottagits. Om begäran är mera komplicerad kan den maximala behandlingstiden förlängas med 15 dagar. Behov av en sådan förlängning kan finnas om det begärda materialet är omfattande och utlämnandet förutsätter komplicerade åtgärder för att dölja sekretessbelagda uppgifter.

     I likhet med gällande offentlighetslag ska förfarandet i samband med att en myndighet vägrar att ge ut myndighetshandlingar ske i två steg. I ett första skede ska myndigheten meddela om en vägran att lämna ut handlingar till den person som begärt att få ta del av handlingarna. Det här ska ske senast före utgången av de ovan nämnda maximala behandlingstiderna. I samband med meddelandet ska myndigheten ge personen möjlighet att skriftligen lämna in en begäran om att myndigheten ska fatta ett överklagbart beslut. Om personen sedan lämnar in en sådan skriftlig begäran måste myndigheten fatta det överklagbara beslutet utan dröjsmål. Det beslutet kan sedan överklagas till förvaltningsdomstolen i enlighet med lagen om rättegång i förvaltningsärenden (FFS 808/2019).

 

6. Landskapsregeringens förslag

 

Landskapsregeringen anser att det behövs en totalrevidering av den åländska offentlighetslagstiftningen. Landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet ska upphävas. Landskapsregeringen föreslår att lagtinget istället antar en ny allmän offentlighetslag som ska tillämpas inom landskaps- och kommunalförvaltningen på Åland. Lagen ska benämnas offentlighetslagen för Åland och den ska innehålla de viktigaste delarna av offentlighetslagstiftningen. Lagförslaget bygger på att bestämmelser om offentlighet huvudsakligen ska finnas i den föreslagna offentlighetslagen vilket bör beaktas i samband med framtida beredning av landskapslagstiftning.

     Det kan finnas orsak att i vissa fall föra in särskilda bestämmelser om offentlighet i en annan landskapslag. Bland annat kan det finnas särskilda bestämmelser om sekretess, tystnadsplikt och utlämnandet av sekretessbelagda uppgifter mellan myndigheter. Detta lagförslag innehåller också förslag till nya eller ändrade bestämmelser som ingår i annan landskapslag än den föreslagna offentlighetslagen. I lagförslaget ingår 52 landskapslagar. Landskapsregeringen föreslår att datum för de föreslagna landskapslagarnas ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om enligt 20 § 2 mom. i självstyrelselagen. Lagarna ska träda i kraft samtidigt.

 

7. Lagstiftningsbehörighet

 

7.1 Offentlighet inom landskaps- och kommunalförvaltningen

 

7.1.1. Landskapets lagstiftningsbehörighet

 

Regleringen av handlingars offentlighet inom landskaps- och kommunalförvaltningen har varken nämnts i behörighetsförteckningarna i tidigare eller gällande självstyrelselag. År 1973 kom högsta förvaltningsdomstolen till slutsatsen att rikets offentlighetslagstiftning inte kunde tillämpas i förhållande till landskapsstyrelsens handlingar.[48] Därefter påbörjades beredningen av en åländsk offentlighetslag. I högsta domstolens utlåtande över landstingsbeslutet gällande landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet ansågs landstinget ha lagstiftningsbehörighet på det område som reglerades genom landstingsbeslutet. Till stöd för den här slutsatsen hänvisade domstolen till 10 § om landstingets organisation, 13 § 1 mom. 3 punkten om kommunalförvaltningen, 11 § 2 mom. 20 punkten om rikets s.k. restkompetens, 13 § 1 mom. 21 punkten om landskapets restkompetens och 18 § om landskapsstyrelsens åligganden i den förra självstyrelselagen.

     Den föreslagna landskapslagstiftningen faller med vissa begränsade och särskilt angivna undantag inom ramen för landskapets lagstiftningsbehörighet. Eftersom det rör sig om handlingars offentlighet inom landskaps- och kommunalförvaltningen gäller förslaget främst 18 § 1, 2 och 4 punkterna i självstyrelselagen, särskilt lagtingets organisation och uppgifter, landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter och inrättningar, landskapets tjänstemän samt kommunernas förvaltning och kommunernas tjänsteinnehavare. Det ingår i landskapets behörighet att lagstifta om offentligheten vid landskapets affärsverk.[49] Landskapets lagstiftningsbehörighet utsträcker sig också i viss mån till privaträttsliga rättssubjekt. Enligt 1 § 3 mom. i den gällande offentlighetslagen ska lagen också tillämpas av juridiska och fysiska personer då de genom landskapslag eller med stöd av landskapslag sköter offentliga förvaltningsuppgifter. Begreppet offentlig förvaltningsuppgift utgår från 124 § i grundlagen och avser en ganska omfattande helhet av förvaltningsmässiga uppgifter som bland annat gäller uppdrag som har att göra med beslutsfattandet vid tillämpningen av lagar och enskilda människors samt samfunds rättigheter, skyldigheter och förmåner.[50]

     Landskapsregeringen anser att det också faller inom landskapets lagstiftningsbehörighet att föreskriva om handlingars offentlighet för privaträttsliga subjekt som kontrolleras av en myndighet inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Frågan om hur behörigheten fördelas är av principiell betydelse eftersom det offentliga allt oftare uppträder i en privaträttslig organisationsform. Tillämpningen av viss landskapslagstiftning utsträcks redan i dagsläget till privaträttsliga subjekt som kontrolleras av myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen. I 3 § 7 punkten i landskapslagen (2017:80) om tillämpning på Åland av rikslagar om offentlig upphandling hänvisas till offentligrättsliga organ som ska tillämpa upphandlingsreglerna. Det handlar om privaträttsliga subjekt som kontrolleras av en myndighet. På ett motsvarande sätt har nyligen antagen landskapslagstiftning om tillgänglighetskrav för webbplatser och mobila applikationer gjorts tillämplig i förhållande till privaträttsliga subjekt som kontrolleras av en myndighet inom landskaps- och kommunalförvaltningen.[51]

 

7.1.2. Begränsad tillämpning av rikets offentlighetslagstiftning

 

Rikets offentlighetslagstiftning kan i vissa avgränsade situationer bli tillämplig hos myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen. I samband med EU-medlemskapet fördes det in en särskild bestämmelse om sekretess i självstyrelselagen. Enligt 60a § i självstyrelselagen gäller rikslagstiftningen för sekretess och handlingars offentlighet i frågor som avses i 9 och 9a kap. i självstyrelselagen. Detta hänvisar till självstyrelselagens kapitel om internationella förpliktelser och ärenden som gäller Europeiska unionen. Bestämmelsen ska ses mot bakgrunden av att landskapsregeringen och dess förvaltning i dessa ärenden tar del i den nationella beredningen och i det nationella beslutsfattandet. Ur detaljmotiveringen framgår att högsta förvaltningsdomstolen hade kort före 1994 avgjort ett mål där det bekräftades att rikslagstiftningen ska tillämpas också i landskapet Åland när det är fråga om internationella fördrag.[52] Genom 60a § utvidgades rikslagstiftningen om sekretess och handlingars offentlighet också till ärenden som behandlas inom Europeiska unionen i den mån saken inte regleras direkt av EU-rätten. I praktiken tillämpas paragrafen främst vid beredningen av nationella ställningstaganden inom EU:s institutioner.

     Utöver de situationer som följer av 60a § i självstyrelselagen anser landskapsregeringen att rikets offentlighetslagstiftning kan tillämpas direkt hos myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen endast när dessa sköter förvaltningsuppgifter som hör till rikets behörighet. I 4 § 1 mom. 7 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) anges att rikslagen enbart tillämpas hos myndigheterna i landskapet Åland när de i landskapet utför uppgifter som ankommer på riksmyndigheterna. I praktiken hänvisar detta till de situationer då förvaltningsuppgiften faller inom rikets lagstiftningsbehörighet men uppgiften sköts av myndighet inom landskaps- och kommunalförvaltningen med stöd av överenskommelseförordning eller 30 § i självstyrelselagen. Högsta domstolen har ansett att detta inte enbart gäller offentlighetslagstiftningen utan samtliga allmänna förvaltningsrättsliga procedurbestämmelser, dvs. också allmän förvaltningslagstiftning och lagstiftning om skyddet av personuppgifter.[53]

     Det finns vissa situationer då en myndighet inom landskaps- och kommunalförvaltningen kan vara bunden av sekretess enligt rikslagstiftningen men där myndigheten inte direkt tillämpar rikets offentlighetsbestämmelser på ovan nämnt sätt. Till dessa situationer räknas då allmän domstol har meddelat ett sekretessförordnande enligt 10 § i lagen om offentlighet vid rättegång i allmänna domstolar (FFS 370/2007). Domstolen är då behörig att meddela sekretessförordnandet med stöd av rikslagstiftningen och myndigheten inom landskaps- och kommunalförvaltningen ska följa förordnandet eftersom rättsskipningen hör till rikets behörighet enligt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen. Denna situation innebär inte att myndigheten inom landskaps- och kommunalförvaltningen ska direkt tillämpa rikslagstiftningen om offentlighet, enbart att myndigheten i det enskilda ärendet blir föremål för den ensidiga offentliga maktutövning riksmyndigheten behörigen utövar om myndigheten inom landskaps- och kommunalförvaltningen är delaktig i en rättegång.

     Landskapsregeringen anser att enbart det förhållandet att en handling har uppförts av en riksmyndighet eller innehåller uppgifter som är sekretessbelagda i riket inte medför att handlingen eller uppgifterna ska anses höra till rikets lagstiftningsbehörighet när handlingen kommer in till en myndighet inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Högsta domstolen har ansett att enbart det förhållandet att ett lagrum i en landskapslag reglerade behandling av personuppgifter om brottmål inte medförde att regleringen direkt gällde rättskipning, förundersökning, verkställighet av domar och straff eller utlämning för brott.[54] Landskapsregeringen tolkar domstolens slutsatser så att landskapet har behörighet att i landskapslag föreskriva om hur myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen kan eller ska behandla sådana personuppgifter som ursprungligen kan ha kommit till i samband med en riksmyndighets förvaltningsutövning, förutsatt att bestämmelserna i landskapslag inte anknyter direkt till när myndigheter inom landskaps- och kommunalförvaltningen ska utföra förvaltningsuppgifter inom rikets lagstiftningsbehörighet.

     Det ovan nämnda principiella resonemanget bör också gälla i förhållande till riksmyndigheternas handlingar, dvs. enbart det förhållandet att en myndighetshandling har en koppling till ett ärende som handläggs eller har handlagts hos en riksmyndighet innebär inte att rikets offentlighetslagstiftning ska tillämpas. Myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen kan tillämpa rikets offentlighetsbestämmelser direkt enbart då 60a § i självstyrelselagen är aktuell eller då myndigheten utför förvaltningsuppgifter inom rikets lagstiftningsbehörighet. Denna tolkning av behörighetsfördelningen kan medföra att riksmyndigheter inte överlämnar sekretessbelagda uppgifter till myndigheter inom landskaps- och kommunalförvaltningen alternativt att det finns en risk att känsliga intressen som har skyddats i riket inte är skyddade på Åland. Därför innehåller förslaget till 22 § i offentlighetslagen en särskild bestämmelse om sekretessbeläggande för att skydda intressen i rikslagstiftningen.

 

7.2 Finlands grundlag

 

7.2.1. Skyddet för handlingars offentlighet enligt grundlagen

 

Riket har enligt självstyrelselagens 27 § 1 punkt lagstiftningsbehörighet i fråga om stiftande, ändring och upphävande av grundlag samt avvikelse från grundlag. Enligt grundlagens 12 § 2 mom. är handlingar och upptagningar som innehas av myndigheterna offentliga, om inte offentligheten av tvingande skäl särskilt har begränsats genom lag. Var och en har rätt att ta del av offentliga handlingar och upptagningar. Bestämmelsen fördes in i regeringsformen i samband med grundrättighetsreformen i medlet av 1990-talet. I förarbetena till bestämmelsen konstateras att offentlighetsprincipen hör historiskt och funktionellt samman med de grundläggande politiska friheterna, särskilt med yttrandefriheten. Tryggandet av en tillräcklig offentlighet är en förutsättning för individens möjlighet att inverka på och delta i den samhälleliga verksamheten. Offentligheten är också en förutsättning för kritik och övervakning av maktutövningen och myndigheternas verksamhet.[55]

     Enligt förarbetena följer det av grundlagens bestämmelse att man genom lag uttryckligen för allmänheten tryggar offentligheten av handlingar som innehas av myndigheterna. Handlingars offentlighet är huvudregeln. Å andra sidan är det uppenbart att man ibland måste avvika från den på grund av olika viktiga intressen. Exempel på dylika orsaker kan vara skydd för privatlivet, affärshemligheter, intressen som hänför sig till nationens säkerhet, bevarandet av relationerna till en annan stat eller finans-, pennings- och valutapolitiken. Det kan vara motiverat att begränsa offentligheten också tidsmässigt, t.ex. under beredningen av ett ärende. Därför innehåller bestämmelsen ett lagförbehåll, enligt vilket frågan regleras noggrannare i lag. Bestämmelsen innebär att sekretess i fråga om handlingar och andra dokumenterade uppgifter som innehas av en myndighet uttryckligen ska grunda sig på en lag, inte en förordning. Handlingsoffentlighetens ställning som en grundläggande fri- och rättighet innebär att begränsningarna i lag ska vara så små som möjligt. Grundlagens 12 § 2 mom. avser handlingar som innehas av en myndighet och som är upprättade och utfärdade av en myndighet samt handlingar som har sänts eller överlämnats till en myndighet. Upptagningar är ett allmänt begrepp som omfattar såväl traditionella handlingar som tekniska upptagningar.

     I samband med riksdagsbehandlingen av förslaget till grundlag stramade grundlagsutskottet till bestämmelsen så att den principiella offentligheten bara ska kunna begränsas genom lag och bara av tvingande skäl.[56] Förslaget utgick nämligen från att också rätten för var och en att ta del av handlingar skulle framgå ur lag. Grundlagsutskottet drog senare också vissa allmänna slutsatser om hur offentligheten kan begränsas genom bestämmelser i lag. Utskottet ansåg att bestämmelser om sekretess ska uppfylla tre kriterier:

     l) sekretessen ska grunda sig på tvingande skäl,

     2) sekretessgrunderna ska fastställas genom en bestämmelse på lagnivå, genom vilken

     3) offentligheten begränsas särskilt.

     Grundlagen tillåter inte att rättighetens innehåll regleras genom lag utan lagstiftaren får endast dra upp sådana gränser för offentligheten som kan anses nödvändiga. Utskottet har godtagit sekretessbestämmelser som innehåller så kallade skaderekvisit, dvs. att bestämmelserna utgår från att myndigheterna i varje enskilt fall gör en bedömning av vilka negativa effekter det får för det skyddade intresset om handlingen lämnas ut. Dock måste bestämmelser som bygger på skaderekvisitet exakt ange i vilken omfattning skaderekvisitet tillämpas. Sekretessbestämmelserna kan antingen formuleras som ovillkorliga regler eller som regler byggande på offentlighets- eller sekretesspresumtionen. Det bör tydligt framgå vilken typ av grundlösning som varje enskild bestämmelse bygger på.[57] Grundlagsutskottet har senare utvecklat en tämligen omfattande tolkningspraxis gällande 12 § 2 mom. i grundlagen.[58]

     Landskapsregeringen anser att lagförslaget har utformats i enlighet med skyddet för handlingars och upptagningars offentlighet enligt grundlagen. I lagförslaget ingår enbart sådana begränsningar av offentligheten som är nödvändiga. Då sekretessbestämmelser har ansetts vara nödvändiga har i första hand valts skaderekvisit som bygger på offentlighetspresumtionen. Avsikten har också varit att utforma lagförslaget så att bestämmelserna stöder myndigheternas aktiva främjande av offentlighet och insyn i myndigheternas verksamhet. Av grundlagens 22 § följer en skyldighet för det allmänna att aktivt främja tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna, inklusive offentlighetsprincipen.

 

7.2.2. Förhållandet till skyddet av personuppgifter enligt grundlagen

 

Skyddet för personuppgifter enligt grundlagens 10 § 1 mom. kan motivera begränsningar av offentlighetsprincipen. Bestämmelsen föreskriver att närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter utfärdas genom lag. I förarbetena anges att bestämmelsen hänvisar till behovet att genom lagstiftning trygga individens rättsskydd och skydd för privatlivet i behandlingen, registreringen och användningen av personuppgifter.[59] Grundlagsutskottet har ansett att det är viktigt att reglera i lag åtminstone syftet med registrering av personuppgifter, innehållet i uppgifterna, det tillåtna användningsändamålet inklusive rätten att överlåta registrerade uppgifter, den tid uppgifterna finns kvar i registret och den registrerades rättsskydd.[60] Grundlagsutskottet har också ansett att det klart måste framgå ur lagbestämmelser att det inte går att söka uppgifter på stora grupper i ett webbaserat personregister för att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.[61]

     EU:s dataskyddsreform har medfört att det numera är primärt dataskyddsförordningen som lägger fast reglerna för skydd av fysiska personer vid behandling av personuppgifter och reglerna för fri rörlighet för personuppgifter. Dataskyddsförordningen är direkt tillämplig lagstiftning i samtliga medlemsstater. Av den grundläggande förändring i regelverket som dataskyddsförordningen innebär följde också att tidigare tolkningspraxis gällande grundlagens skydd för personuppgifter justerades. Det ansågs att dataskyddsförordningens detaljerade bestämmelser över lag utgör en tillräcklig rättslig grund även med avseende på skyddet för privatlivet och personuppgifter i grundlagen.[62] Däremot är det fortsättningsvis motiverat med specialbestämmelser i lag om behandlingen av personuppgifter när det rör sig om känsliga uppgifter.

     När det gäller förhållandet mellan offentlighets- och dataskyddslagstiftningen anger artikel 86 i dataskyddsförordningen att allmänhetens rätt att få tillgång till allmänna handlingar ska jämkas samman med rätten till skydd av personuppgifter i enlighet med förordningen. Grundregeln för denna jämkning framgår ur 15a § i den gällande offentlighetslagen och 25 § i den föreslagna offentlighetslagen. Enligt den föreslagna bestämmelsen får personuppgifter som ingår i en myndighetshandling lämnas ut åt den som begär det förutsatt att mottagarens rätt att ta del av myndighetshandlingen inte har begränsats i lag och mottagaren har rätt att behandla personuppgifterna enligt dataskyddslagstiftningen. Syftet med denna begränsning är att förhindra att personuppgifter begärs ut med stöd av offentlighetslagstiftningen för att sedan behandlas i strid med dataskyddslagstiftningen.[63] Tillämpningen av kravet kan förutsätta att myndigheten utreder i vilket syfte de personuppgifter som är föremål för begäran om utlämnande ska användas och att det i dataskyddslagstiftningen finns rättsligt stöd för mottagarens behandling av personuppgifterna. Landskapsregeringen anser att förslaget till grundläggande bestämmelse beaktar både grundlagen och dataskyddslagstiftningen på ett godtagbart sätt.

     Skyddet för personuppgifter enligt grundlagens 10 § 1 mom. har också tolkats i vissa andra sammanhang. Grundlagsutskottet har konstaterat att främjandet av en annan grundläggande fri- eller rättighet kan vara ett tvingande skäl som ger möjlighet att särskilt genom lag begränsa handlingars och upptagningars offentlighet, t.ex. genom sekretessbestämmelser i lag.[64] Till exempel kan det vara nödvändigt att begränsa offentligheten för att förhindra att myndigheter offentliggör handlingar och uppgifter som innehåller fullkomligt ogrundade anklagelser mot en person eller som kan utnyttjas för att sprida insinuationer om denne.[65] Utskottet har också godtagit lagbestämmelser som förutsätter att vissa personuppgifter enbart kan lämnas ut om uppgifterna är nödvändiga för det ändamål för vilket de lämnas ut.[66] I tolkningspraxis har bedömts hur lagbestämmelser som ger myndighet rätt att få sekretessbelagda uppgifter av en annan myndighet förhåller sig till grundlagen. Då rätten att få uppgifter av en annan myndighet går före sekretessbestämmelserna har utskottet brukat anse att det i sista hand är fråga om att den myndighet som har rätt till uppgifter genom sina egna behov åsidosätter de grunder och intressen som skyddas med den sekretess som gäller myndigheten som innehar uppgifterna.

     Vid tolkningen av grundlagen har fästs avseende vid vad och vem rätten att få uppgifter gäller och hur rätten är kopplad till nödvändighetskriteriet. Möjligheten att få och lämna ut uppgifter kan vara sammankopplad med "behövliga uppgifter" för ett visst syfte, om lagen ger en uttömmande förteckning över uppgiftsinnehållet. Om innehållet däremot inte anges i form av en förteckning ska det i lagstiftningen ingå ett krav på att "uppgifterna är nödvändiga" för ett visst syfte.[67] Å andra sidan har det ansetts att grundlagen inte tillåter en mycket vag och ospecificerad rätt att få uppgifter, låt vara att den är knuten till nödvändighetskriteriet.[68] Landskapsregeringen anser att offentlighetsprincipen har jämkats samman med rätten till skyddet av personuppgifter på ett sätt som är förenligt både med grundlagen och dataskyddslagstiftningen. Landskapsregeringen anser att föreslagna bestämmelser som möjliggör att en myndighet lämnar ut sekretessbelagda uppgifter åt en annan myndighet är förenliga med grundlagen.

 

7.2.3. Förhållandet till andra grundläggande fri- och rättigheter

 

Handlingar och information hos myndigheter är föremål för många grundläggande fri- och rättigheter. Vissa av dessa grundrättigheter stöder och förstärker offentlighetsprincipen medan andra har en begränsande effekt. Till de förstnämnda räknas främst yttrandefriheten (12 § 1 mom.), garantierna för en rättvis rättegång och god förvaltning (21 §), rätten att ta del i kommunernas förvaltning (14 § 3 mom.) samt möjligheten att påverka beslut i frågor som gäller den egna livsmiljön (20 § 2 mom.). Särskilt yttrandefriheten är betydelsefull i förhållande till offentlighetsprincipen. Till yttrandefriheten hör rätten att framföra, sprida och ta emot information, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta. Yttrandefriheten brukar till sitt innersta väsen framför allt ses som en grundläggande politisk rättighet.[69] Därför är det centralt att medborgare får tillgång till myndigheternas handlingar så att yttrandefriheten kan utnyttjas. Handlingar och uppgifter av känslig natur som gäller enskilda berör också den rätt till liv och till personlig frihet, integritet och trygghet som följer av 7 § 1 mom. i grundlagen. I denna rätt ingår en självbestämmanderätt över information som berör en själv och detta kan motivera inskränkningar i offentlighetsprincipen.[70]

     Handlingars och uppgifters offentlighet kan också begränsas i vanlig lagstiftningsordning med hänvisning till egendomsskyddet i 15 § i grundlagen. Den etablerade uppfattningen är att immateriella rättigheter med förmögenhetsvärde omfattas av egendomsskyddet.[71] Till exempel företagshemligheter med förmögenhetsvärden kan därför motivera en inskränkning av handlingars offentlighet hos myndigheter eftersom ett allmänt offentliggörande av uppgifterna skulle medföra ekonomisk skada för företaget. Upphovsrätten hör till de immateriella rättigheter med förmögenhetsvärde som åtnjuter egendomsskydd enligt 15 § i grundlagen.[72] Enligt 9 § i upphovsrättslagen (FFS 404/1961) gäller upphovsrätten inte beslut och yttranden av myndigheter eller andra offentliga organ. Däremot gäller upphovsrätten sådana självständiga verk som kan ingå i myndighetens beslut. Därtill framgår ur 25d § i upphovsrättslagen att upphovsrätten inte begränsar den lagstadgade rätten att få ta del av offentliga handlingar. Om innehavaren av upphovsrätt har överlämnat en handling till en myndighet kan offentligheten i princip inte begränsas med hänvisning till upphovsrätten utan det måste i så fall ske med stöd av annat i lag föreskrivet intresse. Landskapsregeringen anser att lagförslaget har utformats i förenlighet med och beaktande av de grundläggande fri- och rättigheterna i 2 kap. i grundlagen.

 

7.3. Övriga behörighetsfrågor

 

Lagförslaget innehåller andra bestämmelser som väcker vissa behörighetsrelaterade frågor. I 27 § i den föreslagna offentlighetslagen finns en bestämmelse om avgifter. Bestämmelsens huvudsakliga syfte är att undanta den i 18 § 1 mom. ingående rätten att ta del av en myndighetshandling hos myndigheten från avgifter. Landskapsregeringen anser att den föreslagna regleringen är förenlig med 81 § 2 mom. i grundlagen som förutsätter att bestämmelser om avgifter samt de allmänna grunderna för storleken av avgifter för de statliga myndigheternas tjänsteåtgärder, tjänster och övriga verksamhet utfärdas genom lag. Högsta domstolen har tillämpat grundlagens paragraf i förhållande till bestämmelser i landskapslag.[73]

     Straffbestämmelser ingår i 28 § i den föreslagna offentlighetslagen. Enligt 18 § 25 punkten i självstyrelselagen är lagtinget behörigt att anta bestämmelser i lag gällande beläggande med straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. Enligt 27 § 22 punkten i självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om straffrätt med undantag av vad som stadgas i ovan nämnda 18 § 25 punkten samma lag. Dock omfattar rikets behörighet i fråga om straffrätt också straffrättens allmänna del. Till straffrättens allmänna del hör bland annat brottsbegreppet och påföljderna. I detaljmotiven till 25 punkten konstateras att landskapet har behörighet att ”bestämma om beläggande med allmänna och särskilda straff som avses i strafflagen samt om straffets storlek” men landskapet är ”bundet av de allmänna stadganden i strafflagen som för närvarande finns i 1–8 kap.”.[74] Enligt propositionen till självstyrelselagen begränsas också behörigheten i fråga om straffstadgandena till att de inte ska kunna avvika radikalt från de stadganden som gäller riket.[75] Landskapsregeringen anser att förslaget till straffbestämmelser är förenligt med behörighetsfördelningen enligt självstyrelselagen.

 

8. Förslagets verkningar

 

8.1. Allmänt

 

Det har redan en längre tid funnits ett allmänt behov av att modernisera den åländska offentlighetslagstiftningen. Orsakerna till att förnya offentlighetslagstiftningen är både rättsliga och praktiska. Lagförslaget beaktar de krav som grundlagen ställer på offentlighetslagstiftningen och hur handlingars offentlighet får begränsas genom lag. Förslaget beaktar också Tromsökonventionen som lagtinget har gett sitt bifall till. Lagförslaget har anpassats till de förändringar som har skett i myndigheternas faktiska verksamhetsmiljö. Samtidigt måste denna anpassning till digitalisering och annan teknisk utveckling vara proportionell så att de krav som ställs på de åländska myndigheterna inte är orealistiska. Landskapsregeringen anser att de krav som ställs är realistiska och i det stora hela redan uppfyllda vid myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Myndigheterna kan frivilligt införa en längre gående digital servicenivå.

     Lagförslaget innebär att mängden lagstiftning om offentlighet och sekretess ökar. Det finns flera orsaker till det här. Den åländska offentlighetslagstiftningen har inte tidigare varit föremål för en helhetsmässig granskning. Då detta nu görs kommer det uppdämda lagstiftningsbehovet i dagen. De tidigare lagstiftningsåtgärderna om offentlighet har främst gällt nödvändiga ändringar i den gällande offentlighetslagen och annan landskapslagstiftning. Dessa åtgärder har vanligen syftat till införandet eller ändring av sekretessgrunder och grunder för överlåtelse av sekretessbelagda uppgifter mellan myndigheter. Avsikten har varit att precisera de oklarheter eller vagheter som funnits i den gällande offentlighetslagen. Grundlagen förutsätter att begränsningarna av offentlighet ska vara exakt definierade i lag samtidigt som bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter måste finnas i lag. Alla dessa faktorer medför att mängden lagstiftning ökar.

     Den gällande offentlighetslagens struktur och innehåll motsvarar till stor del den tidigare offentlighetslagen i riket.[76] Förslaget till offentlighetslag fortsätter denna utveckling eftersom strukturen till stor del liknar den i rikets gällande offentlighetslag. Även om det finns bestämmelser i den föreslagna offentlighetslagen som är helt nya och fristående så har innehållet till stor del influerats av den finländska och svenska offentlighetslagstiftningen. Bland annat de föreslagna bestämmelserna om sekretess och partsoffentlighet har utformats utgående från rikslagstiftningen medan vissa begrepp och bestämmelser har tagit intryck av den svenska tryckfrihetsförordningen. Samtidigt bygger andra bestämmelser på den gällande åländska offentlighetslagen, t.ex. de föreslagna bestämmelserna om tidpunkten för när myndighetshandlingar blir offentliga. På en allmän nivå innebär lagförslaget att Åland får en moderniserad offentlighetslag som starkt knyter an till nordisk offentlighetslagstiftning, särskilt offentlighetslagstiftningen i Finland och Sverige.

 

8.2. Konsekvenser för enskilda

 

Den föreslagna offentlighetslagstiftningen ska öka enskildas tillgång till uppgifter om myndigheternas verksamhet och offentliga maktutövning. Ett tydligare regelverk ska förstärka enskildas rätt att få ta del av myndighetshandlingarna och uppgifterna hos myndigheterna. Framförallt gäller det här förslaget om att myndigheterna ska föra ett strukturerat ärenderegister där det finns uppgifter om ärenden och myndighetshandlingar. Det samma gäller förslaget om en skyldighet för myndigheterna att omvandla myndighetshandlingarna till ett allmänt tillgängligt elektroniskt format som på begäran ska skickas med elektronisk post. Även förslaget om maximala behandlingstider utgör en förstärkning av offentlighetsprincipen. Oberoende av det förslaget ska myndigheterna fortsättningsvis utan dröjsmål behandla en begäran om att få ta del av en myndighetshandling.

     Även om antalet sekretessgrunder ökar ska inte detta medföra att myndigheterna blir mera hemliga eller otillgängliga. Behovet av flera sekretessgrunder följer främst av att de gällande sekretessgrunderna är för vaga och behöver preciseras. Samtidigt måste det poängteras att de föreslagna sekretessgrunderna inte har utformats för att skydda myndigheterna. Begränsningarna i offentligheten har föreslagits för att dessa är nödvändiga för skyddet av intressen som måste ges företräde framom offentlighet. Många av sekretessgrunderna har ansetts vara nödvändiga för att skydda enskilda, t.ex. så att deras personliga integritet inte kränks. I ett avseende kan förslaget anses leda till en inskränkning av offentligheten. Enligt gällande offentlighetslag har parter en närmast obegränsad partsoffentlighet och tillgång till handlingar i sitt eget ärende. Landskapsregeringen har ansett det vara nödvändigt att i vissa avseenden begränsa denna partsoffentlighet, framförallt för att skydda enskilda.

     När det gäller konsekvenserna för barn så syftar vissa av de föreslagna bestämmelserna uttryckligen till skyddet av barns intressen. Bland annat föreslås att partsoffentligheten ska kunna begränsas när utlämnande av uppgifter ur handlingen skulle strida mot ett barns intresse eller barnets bästa. Vissa av de föreslagna sekretessgrunderna är av särskild betydelse för barn, bland annat de bestämmelser som syftar till skyddet av uppgifter om elevhälsa och andra känsliga uppgifter gällande barn, elever eller studerande. Lagförslaget ska inte medföra några höjda kostnader för enskilda. Beslut om vilka avgifter som ska uppbäras i samband med utlämnandet av myndighetshandlingar ska fastställas i enlighet med gällande lagstiftning. Dock föreslås att det ur lag framgår att en myndighet inte får ta ut en avgift då den enskilde tar del av en myndighetshandling hos myndigheten.

 

8.3. Konsekvenser för myndigheterna

 

Den föreslagna lagstiftningen medför ett antal nya förpliktelser för myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen. De flesta av dessa förpliktelser innebär i många fall direkt eller indirekt en motsvarande rättighet för enskilda. Förslaget till offentlighetslag förutsätter att det ska finnas ett ärenderegister där det registreras de i lag förutsatta uppgifterna om ärenden och myndighetshandlingar. Samtidigt ska myndigheterna under vissa förutsättningar vara förpliktade att omvandla myndighetshandlingar till ett elektroniskt format som ska skickas med elektronisk post till den som begär det. I de flesta fall torde myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen redan uppfylla de föreslagna förpliktelserna.

     De föreslagna bestämmelserna om registrering och elektronisk omvandling ska främja offentlighetsprincipen och en god informationshantering inom myndigheterna. Om digitaliseringen sköts på rätt sätt kan den också effektivisera myndigheternas interna arbete och skapa förutsättningar för ökat samarbete mellan myndigheterna. Myndigheterna måste i samband med utvecklingsarbete försäkra sig om att de tekniska och digitala lösningarna är tillräckligt informationssäkra så att utomstående inte kan komma att få ta del av myndighetshandlingar och uppgifter i strid med sekretessbestämmelserna och dataskyddslagstiftningen.

     Lagförslaget innehåller nya sekretessgrunder som i många fall ska ersätta vagare sekretessgrunder i den gällande offentlighetslagen. Eftersom det rör sig om begränsningar av offentlighetsprincipen ska sekretessgrunderna tillämpas restriktivt men utan att de intressen som sekretessgrunderna ska skydda åsidosätts. Myndigheterna behöver granska sin verksamhet och vid behov ta ställning till hur de enskilda sekretessgrunderna ska tillämpas i förhållande till olika handlingstyper inom myndigheten. Det samma gäller de allmänna grunder för utlämnandet av sekretessbelagda handlingar som ingår i förslaget till offentlighetslag. I dagsläget saknas det sådana allmänna grunder vilket i vissa fall kan ha försvårat utförandet av myndighetsuppgifter och utlämnandet av handlingar mellan myndigheterna.

     I lagförslaget ingår också en ny bestämmelse som innebär att sekretessbelagda rikshandlingar som inkommer till myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen och handlingar som upprättas med anledning av sådana ska vara sekretessbelagda inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Bestämmelsen syftar till ett klargörande av vilken ställning enligt rikslagstiftningen sekretessbelagda rikshandlingar och uppgifter har inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen behöver vid behov föra en dialog med riksmyndigheterna om när enskilda rikshandlingar är sekretessbelagda i riket, dock ska myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen göra en självständig tillämpning av sekretessgrunderna i rikslagstiftningen. I den föreslagna offentlighetslagen är det tydligare uppräknat vem som är föremål för lagen och i sista hand straffansvarig. Inför ikraftträdandet av lagstiftningen behövs utbildning av personalen inom landskaps- och kommunalförvaltningen så att det kan säkerställas att de förfaranden som följs motsvarar kraven i den nya lagstiftningen.

 

8.4. Övriga konsekvenser

 

Landskapsregeringen bedömer att lagförslaget inte får nämnvärda följder för jämställdheten mellan kvinnor och män. Syftet med lagstiftningen är att stärka offentlighetsprincipen i förhållande till alla, inklusive kvinnor, män och barn. Förslagets miljökonsekvenser bedöms vara relativt små. Eftersom förslaget bygger på att enskilda ska ha en i lagen angiven rätt att få en myndighetshandling i ett elektroniskt format kunde förslaget medföra att myndigheternas utlämnande av myndighetshandlingar i pappersformat minskar.

 

9. Ärendets beredning

 

Beredningen av en ny åländsk offentlighetslagstiftning har varit aktuell en längre tid. Detta lagförslag grundar sig på det arbete som utfördes av en arbetsgrupp som landskapsregeringen tillsatte den 21 december 2017. Arbetsgruppen lämnade sitt betänkande den 30 november 2018. Betänkandet sändes därefter på remiss. Utlåtanden lämnades in av flera remissinstanser. Arbetsgruppens betänkande och utlåtandena överlämnades den 11 juni 2019 till lagberedningen för utarbetande av en ny offentlighetslag. Ett utkast till lagförslag har beretts som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen och som stöd har fungerat en informell arbetsgrupp inom landskapsregeringens allmänna förvaltning.

     Utkastet skickades den 14 april 2020 till 60 stycken remissinstanser och remisstiden gick ut den 18 juni 2020. Till landskapsregeringen kom in utlåtanden från 30 instanser: Dataskyddsombud, Eckerö kommun, Finströms kommun, Föglö kommun, Geta kommun, Hammarlands kommun, Högskolan på Åland, Högsta förvaltningsdomstolen, Jomala kommun, Kommunernas socialtjänst, Lemlands kommun, Lumparlands kommun, Mariehamns stad, Nya Åland, Obunden samling, Saltviks kommun, Statens ämbetsverk på Åland, Upphandlingsinspektionen, Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet, Ålands kulturdelegation, ÅLR/landskapsarkivet, ÅLR/finansavdelningen, ÅLR/utbildnings- och kulturavdelningen, Ålands kommunförbund, Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, Ålands polismyndighet, Ålands Radio och Tv Ab, Ålands socialdemokrater, Ålands Tidnings-Tryckeri Ab och Ålands åklagardistrikt.

 

 

Detaljmotivering

 

1. Offentlighetslag för Åland

 

1 kap. Allmänna bestämmelser

 

Bestämmelser om offentlighetsprincipen samt om lagens tillämpningsområde och huvudsakliga innehåll liksom även de centrala definitionerna för lagens tillämpning föreslås bli intagna i 1 kap. I kapitlet har också tagits in en paragraf om registrering av ärenden och myndighetshandlingar eftersom registreringen är en central förutsättning för att offentlighetsprincipen ska förverkligas i praktiken.

 

1 § Offentlighetsprincipen. En allmän bestämmelse om offentlighetsprincipen föreslås bli intagen som lagens första paragraf. Offentlighetsprincipen hör historiskt och funktionellt samman med de grundläggande politiska friheterna, särskilt med yttrandefriheten. Tryggandet av en tillräcklig offentlighet är en förutsättning för individens möjlighet att inverka på och delta i den samhälleliga verksamheten. Offentligheten är också en förutsättning för kritik och övervakning av maktutövningen och myndigheternas verksamhet.[77] Offentlighetsprincipen har i första hand genomförts genom lagstiftning om rätten att ta del av handlingar som förvaras hos myndigheterna. Den föreslagna lagen avgränsar sig huvudsakligen till genomförandet av den i grundlagens 12 § 2 mom. tryggade rätten att ta del av offentliga handlingar och upptagningar som innehas av myndigheterna. Offentlighetsprincipen kan också genomföras på andra sätt, bland annat så att allmänheten ges en rätt att delta i myndigheternas sammanträden. Enligt 46 § i lagtingsordningen är lagtingets plenum offentliga, medan 27 § i kommunallagen anger att kommunfullmäktiges sammanträden är offentliga om inte fullmäktige beslutar att behandlingen av ett visst ärende inte ska vara offentlig.

     Enligt 1 mom. är myndighetshandlingar offentliga, om inte offentligheten särskilt har begränsats i denna lag eller i någon annan lag. Huvudregeln ska vara att begränsningarna ingår i offentlighetslagen, om det inte finns särskilda orsaker att föra in sådana i en annan landskapslag. Bestämmelsen upprepar den i grundlagens 12 § 2 mom. nämnda utgångspunkten att handlingar som innehas av myndigheterna är offentliga och att offentligheten kan begränsas endast genom lag. Offentligheten förverkligas genom att var och en har rätt att ta del av offentliga handlingar och upptagningar. Detta framgår också ur förslaget till 11 § 1 mom. som anger att var och en har rätt att ta del av en offentlig myndighetshandling. När och hur en begränsning av rätten att ta del av en myndighetshandling kan ske ska alltid beaktas vid beredningen av lagstiftning och därför anges inte i det föreslagna momentet, till skillnad från grundlagens bestämmelse, att rättigheten kan begränsas endast av nödvändiga orsaker.[78] Frågan om en begränsning är nödvändig har redan prövats i samband med att begränsningen fördes in i en lag. Om grunder för att begränsa myndighetshandlingarnas offentlighet genom sekretess föreslås bestämmelser i 21 §.

     Enligt 2 mom. ska myndigheterna aktivt verka för att vars och ens rätt att ta del av offentliga myndighetshandlingar förverkligas. Rätten att ta del av allmänna handlingar har traditionellt genomförts så att en myndighet är relativt passiv, dvs. offentlighetsprincipen har främst förverkligats genom att en myndighet behandlar en begäran om utlämnandet av handlingar som lämnats in till myndigheten. Av 22 § i grundlagen följer en allmän skyldighet för det allmänna att se till att vars och ens rätt att ta del av offentliga handlingar och upptagningar tillgodoses. Det faktiska förverkligandet av denna rätt förutsätter aktiva åtgärder från det allmännas sida. I grundlagens bestämmelse definieras inte närmare med vilka metoder det allmänna ska förverkliga sin förpliktelse utan valet av metod bör övervägas från fall till fall.[79] Det föreslagna momentet betonar myndigheternas aktiva främjande av den rätt att ta del av offentliga myndighetshandlingar som lagen föreskriver närmare om.

     I dagsläget finns redan vissa bestämmelser i landskapslagstiftningen som förutsätter aktiva åtgärder för att offentlighetsprincipen förverkligas. Till exempel följer av 5 § 2 mom. i förvaltningslagen en skyldighet för en myndighet att lämna upplysningar och ge vägledning till enskilda i frågor som är av en sådan natur att de handläggs inom förvaltningen. Myndigheterna måste också ordna myndighetshandlingarna på ett strukturerat sätt så att rätten att ta del av handlingar ska kunna förverkligas i praktiken. Om handlingarna hos en myndighet inte är ordnade på ett strukturerat sätt försämras insynen i myndighetens verksamhet märkbart. Förslaget till 8 § om registrering av ärenden och myndighetshandlingar syftar till att trygga sådant strukturerat ordnande av myndighetshandlingarna. Uttrycket var och en kan härledas till bestämmelserna om grundläggande fri- och rättigheter. Det avser i första hand fysiska personer men utsträcker sig också indirekt till juridiska personer genom de individer som befinner sig bakom den juridiska personen.[80]

     I 3 mom. föreskrivs att myndigheterna ska främja möjligheterna för var och en att med elektroniska hjälpmedel ta del av offentliga myndighetshandlingar i ett elektroniskt format. Bestämmelsen utgör ett krav på främjande av offentlighetsprincipen som är specifikt för den elektroniska miljön. Ett sådant krav är ändamålsenligt med tanke på att kommunikationen mellan myndigheterna och enskilda i allt större utsträckning sker elektroniskt. Utvecklingen har också lett till att handlingarna allt oftare lagras och behandlas i ett elektroniskt format. Den föreslagna bestämmelsen specificerar inte med vilka elektroniska metoder myndigheterna ska förverkliga sin förpliktelse. Valet av metod bör övervägas från fall till fall. Ofta kan förverkligandet vara beroende av att det finns ekonomiska resurser för detta. I andra bestämmelser i denna lag finns närmare bestämmelser om hur denna möjlighet att med elektroniska hjälpmedel ta del av offentliga myndighetshandlingar i ett elektroniskt format ska förverkligas. Av 8 § 4 mom. följer en skyldighet för myndigheterna att omvandla myndighetshandlingar till ett allmänt tillgängligt elektroniskt format. I 18 § 3 mom. föreskrivs om en skyldighet att lämna ut en myndighetshandling i ett elektroniskt format genom att den skickas med elektronisk post. Genom övergångsbestämmelsen i 29 § 3 mom. har tillämpningen av dessa bestämmelser begränsats till myndighetshandlingar som kommit in till eller som upprättats av myndigheterna före lagens ikraftträdande.

 

2 § Lagens innehåll. I 1 mom. finns en informativ bestämmelse om lagens huvudsakliga innehåll. Enligt momentet finns i lagen bestämmelser om rätten att ta del av de myndighetshandlingar som förvaras hos myndigheterna. Detta hänvisar framförallt till lagens tredje kapitel där det har samlats bestämmelser om rätten att ta del av myndighetshandlingar som förvaras hos myndigheterna. Dessa bestämmelser gäller inte enbart vars och ens rätt att ta del av en offentlig myndighetshandling utan gäller även den närmare i lag föreskrivna rätten att ta del av en sekretessbelagd myndighetshandling. Kapitlet innehåller också bestämmelser om en parts rätt att ta del av en myndighetshandling samt bestämmelser om rätten att ta del av en myndighetshandling som gäller en själv. Enligt den inledande meningen innehåller lagen bestämmelser om myndigheternas skyldigheter för att rätten att ta del av myndighetshandlingar ska efterlevas. Förverkligandet av rätten att ta del av myndighetshandlingarna förutsätter att myndigheterna genomför de skyldigheter som i lagen riktas till myndigheterna. Detta avser särskilt förfarandet vid utlämnandet av myndighetshandlingar och som behandlas i lagens fjärde kapitel.

     I bestämmelsen anges att lagen också innehåller bestämmelser om sekretess, tystnadsplikt och andra nödvändiga begränsningar av offentligheten i myndigheternas verksamhet. Myndigheterna måste ibland avvika från myndighetshandlingarnas offentlighet på grund av andra viktiga intressen (t.ex. skyddet för privatlivet). Det kan vara motiverat att begränsa offentligheten också tidsmässigt, t.ex. under beredningen av ett ärende. Handlingsoffentlighetens ställning som en grundläggande fri- och rättighet innebär att dessa begränsningar av offentligheten ska finnas i lag och att de ska vara så små som möjligt. Begränsningarna av offentlighet har huvudsakligen samlats i lagens femte kapitel. Kapitlet innehåller främst grundläggande bestämmelser om sekretess för myndighetshandlingar, tystnadsplikt och upphörande av sekretessen. Förslaget till 21 § är särskilt viktigt med tanke på begränsningen av offentligheten eftersom där räknas upp vilka myndighetshandlingar som ska vara sekretessbelagda. Även om det finns en grund i lag både för tystnadsplikt och sekretess så kan det finnas särskilda intressen som motiverar att det föreskrivs i lag att en myndighet i vissa situationer och för vissa ändamål kan lämna ut sekretessbelagda uppgifter.

     Enligt 2 mom. ska särskilda bestämmelser i en annan landskapslag ha företräde om dessa avviker från bestämmelserna i offentlighetslagen. Den föreslagna offentlighetslagen hör till en av de allmänna förvaltningsrättsliga landskapslagarna. Till dessa räknas även förvaltningslagen för landskapet Åland, landskapslagen om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen samt arkivlagen för landskapet Åland. Det föreslagna momentet hänför sig i första hand till förhållandet mellan den föreslagna offentlighetslagen och sådana särskilda bestämmelser om offentlighet och sekretess som ingår i landskapslagar som inte hör till de allmänna förvaltningsrättsliga landskapslagarna. De särskilda bestämmelserna som finns i annan landskapslag avser främst grunder för sekretessbeläggande, tystnadsplikt och utlämnandet av sekretessbelagda uppgifter mellan myndigheter.

 

3 § Tillämpning av rikslagstiftningen om offentlighet och sekretess. Landskapsregeringen anser att rikslagstiftningen för sekretess och handlingars offentlighet kan bli direkt tillämplig hos en myndighet inom landskaps- och kommunalförvaltningen i de två situationer som det hänvisas till i 1 mom. Enligt 1 punkten tillämpar en myndighet rikslagstiftningen för sekretess och handlingars offentlighet i de frågor som avses i 60a § i självstyrelselagen. Enligt 60a § i självstyrelselagen gäller rikslagstiftningen för sekretess och handlingars offentlighet i frågor som avses i 9 och 9a kap. i självstyrelselagen. Dessa kapitel i självstyrelselagen avser internationella förpliktelser och ärenden som gäller Europeiska unionen.

     I 2 punkten berörs de situationer då myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen sköter förvaltningsuppgifter som hör till rikets behörighet. I praktiken hänvisar detta till de situationer då förvaltningsuppgiften faller inom rikets lagstiftningsbehörighet men uppgiften sköts av myndighet inom landskaps- och kommunalförvaltningen med stöd av överenskommelseförordning eller 30 § i självstyrelselagen.

     I 2 mom. finns en informativ hänvisning till den blankettlag som gör rikets offentlighetslag tillämplig hos Ålands polismyndighet till den del myndigheten utför uppgifter inom landskapets behörighet. Förslaget till blankettlag ingår i detta lagförslag. Av särskilda blankettlagar eller blankettbestämmelser kan följa att rikets offentlighetslagstiftning ska på föreskrivet sätt tillämpas inom landskapets behörighet.

 

4 § Myndigheter. I 1 mom. räknas upp de organ som är föremål för lagens bestämmelser. I de gällande bestämmelserna om det organisatoriska tillämpningsområdet för de allmänna förvaltningsrättsliga landskapslagarna finns vissa skillnader. Det föreslagna momentet har utformats utgående från den gällande offentlighetslagen och 1 § 2 mom. i förvaltningslagen. Liksom i dagsläget utgår förslaget från att de uppräknade myndigheterna är självständiga i relation till varandra då de tillämpar den föreslagna offentlighetslagen. Detta innebär att varje myndighet fattar självständiga beslut om på vilka grunder myndighetshandlingar och uppgifter i dessa ska lämnas ut. En myndighet har inte en vidare rätt än enskilda till myndighetshandlingar eller uppgifter som förvaras hos en annan myndighet. Därför måste det föreskrivas i lag om att en myndighet har rätt att ta del av sekretessbelagda uppgifter som förvaras hos en annan myndighet.

     Enligt 1 punkten faller landskapets myndigheter inom lagens tillämpningsområde. Detta gäller landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter och inrättningar. De myndigheter som har förvaltningsuppgifter och behörighet att genomföra dem är sådana landskapsmyndigheter som avses i punkten. Förutom Ålands landskapsregerings allmänna förvaltning omfattas även exempelvis Ålands hälso- och sjukvård, landskapets skolor, Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet, Ålands statistik- och utredningsbyrå och Fordonsmyndigheten av den föreslagna punkten. Enligt bestämmelsen ska Ålands polismyndighet inte definieras som en sådan myndighet som avses i lagen. Orsaken till detta är att polismyndigheten med stöd av en blankettlag som ingår i detta lagförslag istället ska tillämpa rikets offentlighetslag också till den del myndigheten utför uppgifter inom landskapets behörighet.

     Av 2 punkten följer att de kommunala myndigheterna ska räknas till de myndigheter som faller inom lagens organisatoriska tillämpningsområde. Grunderna för den kommunala förvaltningsorganisationen regleras i kommunallagen. Vad som är en kommunal myndighet definieras i sista hand utgående från om organet i fråga har uppgifter och behörighet som baserar sig på en rättslig norm. De kommunala myndigheterna är i allmänhet kollegiala kommunala organ, så som fullmäktige och kommunstyrelsen, nämnder och direktioner samt deras sektioner och kommittéer. Också kommunalförbundens myndigheter och organ är kommunala myndigheter. Ett kommunalt affärsverk anses enligt kommunallagen vara ett kommunalt organ och bestämmelserna om kommunala myndigheter tillämpas även på dem. Lagens bestämmelser är således tillämplig även på kommunala affärsverk.[81]

     Enligt 3 punkten avses med myndighet till Ålands lagting ansluten förvaltning. Landskapsrevisionen är en oberoende myndighet under lagtinget. Till lagtinget ansluten förvaltning hör också lagtingets kansli samt det till Ålands delegation i Nordiska rådet knutna delegationssekretariatet. Enligt artikel 1.2 i Tromsökonventionen ska lagstiftningsorgan när de sköter administrativa uppgifter anses vara sådana myndigheter som avses i konventionen. Lagen ska inte tillämpas på det egentliga lagtingsarbetet i plenum och utskott utan till denna del finns det särskilda bestämmelser om offentlighet i annan lagstiftning. Enligt 46 § i lagtingsordningen är lagtingets plenum offentliga, om inte lagtinget av synnerligen vägande skäl beslutar något annat i ett enskilt ärende. Däremot är utskottens sammanträden inte offentliga om inte annat beslutas i lagtingets arbetsordning. Enligt 60 § 1 mom. i arbetsordningen (2015:87) för Ålands lagting blir utskottens betänkanden och utlåtanden i ett ärende offentliga när ärendet har slutbehandlats i utskottet. Utskottet kan även besluta att andra handlingar i ett ärende ska bli offentliga.

     Av 4 punkten följer att landskapets affärsverk ingår i lagens organisatoriska tillämpningsområde. Ursprungligen tillämpades den gällande offentlighetslagen i förhållande till landskapets affärsverk enbart då dessa skötte offentliga förvaltningsuppgifter. Den gällande offentlighetslagen ändrades 2015 så att landskapets affärsverk ska tillämpa lagen i all verksamhet, oberoende av om den berör skötsel av offentliga förvaltningsuppgifter. Med anledning av detta har biträdande justitiekansler 2019 fäst landskapets fastighetsverks uppmärksamhet på dess skyldigheter enligt den gällande offentlighetslagen.[82] Gällande bestämmelser om tillämpningen av offentlighetsbestämmelserna hos landskapets affärsverk kvarstår. Landskapets affärsverk ska tillämpa den föreslagna lagens bestämmelser, oberoende av om affärsverket sköter offentliga förvaltningsuppgifter eller inte. De intressen som möjligen behöver skyddas i de handlingar och uppgifter som förvaras inom affärsverket kan skyddas genom sekretessbestämmelserna.

     I likhet med gällande offentlighetslag ska enligt 5 punkten också övriga juridiska och fysiska personer klassas som myndigheter då de genom landskapslag eller med stöd av landskapslag sköter offentliga förvaltningsuppgifter. Bestämmelsen gäller personer som befinner sig utanför det egentliga förvaltningsmaskineriet medan 2 mom. i denna paragraf reglerar vilka organ eller personer som ska anses höra till en myndighet vid tillämpningen av den föreslagna lagen. Begreppet offentlig förvaltningsuppgift får sitt innehåll ur grundlagens 124 §. Bestämmelsen förutsätter att offentliga förvaltningsuppgifter kan anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt får endast ges myndigheter. Med offentliga förvaltningsuppgifter avses en ganska omfattande helhet av förvaltningsmässiga uppgifter som bland annat omfattar uppdrag som har att göra med beslutsfattandet vid tillämpningen av lagar och enskilda människors samt samfunds rättigheter, skyldigheter och förmåner. Bestämmelsen täcker både överförandet av uppdrag som nu hör till myndigheternas uppgifter, och anförtroendet av nya administrativa uppgifter, till andra än myndigheter.[83] Fysiska och juridiska personer är föremål för Tromsökonventionen när dessa personer sköter administrativa uppgifter.

     Vid tolkningen av begreppet offentlig förvaltningsuppgift har grundlagsutskottet först och främst fäst uppmärksamhet vid den aktuella uppgiftens karaktär och särdrag. Det har också tillmätts betydelse vid om det finns lagbestämmelser om uppgiften, liksom om en viss aktör vid skötseln av uppgiften omfattas av en myndighets beslut, styrning eller övervakning. Uppmärksamhet har också fästs vid vilka rättsverkningar uppgiften och de anknytande besluten ger (GrUU 5/2014 rd). Under årens lopp har begreppet fått en ganska omfattande innebörd, så att det bland annat gäller för sjöräddningen (GrUU 24/2001 rd), kommersiella bevakningstjänster (GrUU 28/2001 rd), anordnandet av val av studentrepresentanter i yrkeshögskolors styrelser och kollegiala organ (GrUU 39/2004 rd), examinering för avläggande av amatörradiolicens (GrUU 44/2004 rd), prövning av äktenskapshinder (GrUU 28/2006 rd), anlitande av utomstående experter i utredningar (GrUU 28/2008 rd) och utlämnande av befolkningsregisteruppgifter (GrUU 3/2009 rd).

     För att kraven på rättssäkerhet och god förvaltning ska anses vara uppfyllda i den bemärkelse som avses i 124 § i grundlagen har grundlagsutskottet förutsatt att ärendena behandlas i enlighet med de allmänna förvaltningslagarna och att de som behandlar ärendena handlar under tjänsteansvar (t.ex. GrUU 3/2009 rd). Däremot är det inte nödvändigt att ta in en hänvisning till de allmänna förvaltningslagarna i den lag genom vilken annan än myndighet anförtros offentliga förvaltningsuppgifter eftersom de allmänna förvaltningslagarna blir tillämpliga med stöd av i dem förekommande bestämmelser om tillämpningsområde (GrUU 37/2010). I landskapslagar förekommer ganska få bestämmelser där andra än myndigheter anförtros offentliga förvaltningsuppgifter. Genom landskapslag har vissa offentligrättsliga föreningar anförtrotts offentliga förvaltningsuppgifter. Till exempel har Ålands idrottsförbund r.f. anförtrotts offentliga förvaltningsuppgifter med stöd av 17 § i idrottslagen (1983:42) för landskapet Åland och jaktvårdsföreningarna enligt bestämmelserna i 12 kap. i jaktlagen (1985:31) för landskapet Åland. Även enskilda personer kan sköta offentliga förvaltningsuppgifter. Exempelvis kan landskapsregeringen på ansökan godkänna en kontrollör för övervakningsuppgifter på det sätt som föreskrivs i 11 § i landskapslagen (2013:31) om produktionsstöd för el.

     I den föreslagna bestämmelsen görs inte någon åtskillnad mellan offentliga förvaltningsuppgifter och annan myndighetsutövning. Därför omfattar begreppet offentlig förvaltningsuppgift också sådan betydande myndighetsutövning som avses i grundlagen 124 § och som endast får anförtros myndigheter.[84] Som betydande myndighetsutövning betraktas t.ex. rätten att enligt egen bedömning använda maktmedel eller på något annat betydande sätt ingripa i individens grundläggande fri- och rättigheter. I grundlagen används också begreppet offentligt uppdrag som är ett vidare begrepp än offentlig förvaltningsuppgift. Enligt grundlagens 108 § och 109 § är justitiekanslerns och justitieombudsmannens tillsynsbefogenheter bundna vid att någon sköter ett offentligt uppdrag. I ett sådant offentligt uppdrag behöver inte nödvändigtvis ingå sådana offentliga förvaltningsuppgifter som medför att den föreslagna offentlighetslagen eller andra allmänna förvaltningslagar ska tillämpas. Begreppet offentligt uppdrag förekommer inte i landskapslag. Ålands Radio och Tv Ab torde utföra ett offentligt uppdrag då bolaget sköter sitt allmännyttiga uppdrag enligt 6 § i landskapslagen (2019:103) om medieavgift. Bolaget ska inte tillämpa landskapets allmänna förvaltningsrättsliga reglering då bolaget utför sina i lag föreskrivna public service-uppgifter.[85]

     Myndigheterna kan också uppträda i en privat egenskap där det inte utövas offentliga förvaltningsuppgifter. I ett privaträttsligt avtalsförhållande är en myndighet delaktig i egenskap av avtalspart och inte i egenskap av utövare av offentlig makt. Myndighetens privata avtalspart är då i regel inte föremål för den föreslagna offentlighetslagen eller några andra förvaltningsrättsliga normer. Därför måste myndigheten vid behov försäkra sig om att det avtal som undertecknas beaktar offentlighetsprincipen och att avtalet inte innebär att verksamhet undandras insyn i onödan. Det är också möjligt att det uppdrag som den privata avtalsparten ska utföra är förknippat med känslig information eller information som skulle vara sekretessbelagd om den sköttes inom ramen för en myndighet. Då kan det finnas ett behov av att i avtalet med den privata aktören ta in bestämmelser om att viss information inte får lämnas ut till utomstående.

     I 2 mom. behandlas frågan om när ett organ eller en person som har tillsatts av en myndighet som räknas upp i det första momentet ska betraktas som en självständig myndighet vid tillämpningen av den föreslagna lagen. Frågan är av betydelse eftersom tillämpningen av lagen skiljer sig beroende på om ett organ eller en person ska klassificeras som en självständig myndighet eller inte. Om det organ eller den person som har tillsatts ska anses utgöra en självständig myndighet ska utlämnandet av myndighetshandlingar mellan den tillsättande myndigheten, å ena sidan, och organet eller personen som tillsatts, å andra sidan, ske enligt samma grunder och förfaranden som annars gäller vid utlämnandet av myndighetshandlingar till utomstående. Till exempel behöver det då finnas grunder i lag för att den tillsättande myndigheten ska kunna lämna ut sekretessbelagda uppgifter till det organ eller den person som utgör en självständig myndighet. Om det tillsatta organet eller personen inte betraktas som en självständig myndighet utgör motsvarande överlåtelse av uppgifter ett internt överlämnande inom en och samma myndighet.

     Grundlagens 2 § 3 mom. förutsätter att utövning av all offentlig makt ska bygga på lag. Den som utövar offentlig makt ska alltid ha en behörighetsgrund som i sista hand återgår på en lag.[86] Därför kan ett organ inom landskaps- och kommunalförvaltningen som har tillsatts av en myndighet inte tilldelas självständig beslutanderätt i förvaltningsärenden utan att detta har stöd i lag. Då det har föreskrivits i lag om att ett sådant organ som tillsätts av en myndighet har en offentlig förvaltningsuppgift ska organet betraktas som en i 1 mom. avsedd myndighet. Till exempel förutsätter 19 § 1 mom. i landskapslagen (2019:68) om fastighetsmäklarverksamhet att landskapsregeringen tillsätter en nämnd för mäklarprov som har till uppgift att minst en gång i året ordna ett åländskt fastighetsmäklarprov. Nämnden har tilldelats en offentlig förvaltningsuppgift i lag och nämndens beslut får överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol. Ett annat motsvarande exempel är de valmyndigheter som avses i 2 kap. i vallagen (2019:45) för Åland. Dylika organ har en sådan självständig ställning inom förvaltningsorganisationen att de ska betraktas som separata myndigheter vid tillämpningen av den föreslagna lagen.

     Det finns ett stort antal organ som tillsätts av myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen som inte har en ovan nämnd självständig ställning i förhållande till den tillsättande myndigheten. Dessa organ inom förvaltningsorganisationen tillsätts vanligen för att bereda ett ärende och organet fattar då inte några överklagbara förvaltningsbeslut som påverkar enskilda personers rätt, skyldighet eller fördel. Dessa organ har inte heller en slutlig beslutanderätt i förvaltningsärenden som är självständig från den tillsättande myndigheten, om inte annat uttryckligen föreskrivs i lag. Det kan handla om kommittéer, arbetsgrupper, projektgrupper och andra organ. Till exempel föreskrivs i 2 § 2 mom. i landskapslagen (1971:42) om Ålands landskapsregering att landskapsregeringen kan för fullgörandet av förvaltningsuppgifterna tillsätta särskilda organ för ärendenas beredning. Enligt 1 § 4 mom. i den gällande offentlighetslagen ska sådana organ, som ej tilldelats beslutanderätt i förvaltningsärenden, anses utgöra en del av den myndighet som tillsatt den. Enligt det föreslagna momentet ska detta fortsättningsvis vara utgångspunkten. Däremot bör hänvisningen till offentligrättsliga sammanträden, representantskap, utskott, kommittéer, kommissioner, delegationer och nämnder i 1 § 3 mom. i den gällande offentlighetslagen utgå. Bestämmelsen kan nämligen ge intrycket av att de organ som räknas upp ska anses utgöra sådana separata myndigheter som avses i lagen. De flesta av dessa organ brukar i regel enbart tillsättas för beredningen av ett ärende, dvs. de fattar inte några slutliga beslut i förvaltningsärenden.

     Enligt förslaget ska organ eller personer som tillsätts för att utföra en uppgift eller bereda ett ärende betraktas som separata myndigheter vid tillämpningen av den föreslagna lagen endast då i lag har föreskrivits om att organet eller personen ska ha en självständig ställning i förhållande till den tillsättande myndigheten. Förslaget innebär att tillfälliga organ som tillsatts för beredningen av ett särskilt ärende inte ska betraktas som separata myndigheter. Till exempel arbetsgrupper som tillsätts av en myndighet för beredningen av ett ärende ska inte anses vara en separat myndighet åtskild från den tillsättande myndigheten, inte ens om det i arbetsgruppen också ingår andra än myndighetens egna tjänstemän.[87] För att ett organ inom förvaltningsapparaten ska betraktas som funktionellt självständigt från den tillsättande myndigheten ska den självständiga ställningen kunna utläsas direkt ur lagen. En enhet som ingår i en myndighet är inte ett självständigt rättssubjekt och har inte någon från myndigheten separat rättshandlingsförmåga. Ur de landskapslagar som upprättar fristående myndigheter inom landskapsförvaltningen framgår vanligen att de är hierarkiskt fristående från landskapsregeringen. Graden av självständighet kan visserligen variera. Ett tydligt tecken på att ett organ ska anses vara självständigt från den tillsättande myndigheten är att organet fattar överklagbara förvaltningsbeslut i sitt eget namn. Då fattar organet också sådana självständiga beslut om att en myndighetshandling inte lämnas ut som avses i 19 §. I sista hand tar förvaltningsdomstolen ställning till om det enskilda organet ska anses utgöra en del av en myndighet eller om organet istället har en sådan ställning i lag att det ska betraktas som en i 1 mom. avsedd fristående myndighet.

 

5 § Handling. I paragrafen ingår en grundläggande definition av begreppet handling. Enligt 1 § 2 mom. i den gällande offentlighetslagen avses med handling varje framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas eller avlyssnas med tekniskt hjälpmedel, ävensom upptagning för automatisk databehandling när myndigheten kan överföra upptagningen till läsbar form. Det är inte ändamålsenligt att binda begreppet handling vid specifika tekniska format, hjälpmedel eller sätt att lagra eftersom sådana begrepp tenderar att föråldras snabbt. Begreppet ska användas medie- och teknikneutralt, dvs. oberoende av i vilken form informationen eller uppgifterna finns. I den gällande offentlighetslagens definition av handling ingår både framställningar i skrift eller bild samt upptagningar. Till skillnad från detta gör grundlagens 12 § 2 mom. en skillnad på handlingar och upptagningar. Enligt förarbetena till grundlagens bestämmelse är upptagningar ett allmänt begrepp som omfattar såväl traditionella handlingar som tekniska upptagningar. Till stadgandet hör också sådana dokumenterade uppgifter som kan läsas, åhöras eller annars förstås enbart med tekniska hjälpmedel (mikrofilm, adb-material).[88] Detta förslag bör inte göra en sådan skillnad på handlingar och upptagningar utan de uppgifter och den information som ska vara föremål för lagen ska som i dagsläget samlas under det överordnade begreppet handling.

     Med handling ska för det första avses en framställning i skrift eller bild som kan förekomma på diverse olika material, dvs. det centrala är att det handlar om någon typ av form för att lagra och bevara uppgifter eller information. Vanligtvis finns framställningen till pappers, men den kan också finnas på något annat material (t.ex. trä eller metall). Med framställning i bild avses bl.a. kartor, tabeller, bilder och ritningar. För det andra ska med handling också avses upptagningar. En upptagning är en handling där informationen inte kan uppfattas eller förstås utan tekniskt hjälpmedel. Enligt detaljmotiveringen till 1 § 2 mom. i den gällande offentlighetslagen föreligger inte egentlig handling om det krävs eller förutsätts särskilda åtgärder eller särskild apparatur för faktaåtergivningen (t.ex. då det är fråga om film, databand eller ljudband) men offentlighetslagen ska också gälla i dessa fall.[89] Definitionen av upptagning har stora likheter med den svenska definitionen av handling i 2 kap. 3 § i tryckfrihetsförordningen. I de svenska förarbetena har begreppet upptagning definierats som varje konstellation av sakligt sammanhängande uppgifter. För upptagningens roll som handling spelar det en underordnad roll om önskade data utgör ett urval ur en större datamängd, en sammanställning av data från skilda register eller ett resultat av annan bearbetning. Det är således inte hårddisken, disketten, DVD-skivan, magnetbandet eller någon annan fysisk bärare av informationen som utgör handlingen i rättslig bemärkelse. Det är i stället de lagrade uppgifterna som konstituerar en handling.[90]

     I den gällande definitionen av handling hänvisas avslutningsvis till upptagning för automatisk databehandling när myndigheten kan överföra upptagningen till läsbar form. För det första är begreppet automatisk databehandling föråldrat och bestämmelsen behöver ändras redan av denna anledning. För det andra kan det ifrågasättas att definitionen av upptagning hänvisar till ett tekniskt sätt att uppfatta den information som ingår i upptagningen. Därför ska definitionen av upptagning enbart vara beroende av att uppgifterna eller informationen kan med ett tekniskt hjälpmedel läsas, avlyssnas eller uppfattas på annat sätt. Det är visserligen så att digitaliseringen och den tekniska utvecklingen har medfört att informationen allt oftare finns lagrad i en elektronisk miljö. Det är ändå inte nödvändigt eller ens ändamålsenligt att i definitionen av upptagning försöka fånga alla dessa tekniska sätt att lagra informationen i en elektronisk miljö. Det väsentliga är istället att uppgifterna eller informationen som finns elektroniskt lagrad kan tas fram av myndigheten med ett tekniskt hjälpmedel. Syftet är att lagen ska kunna tillämpas oavsett på hurdant underlag och med vilka metoder informationen har bevarats och med vilka metoder den kan tas fram.

     Uppgifter som finns elektroniskt lagrade skiljer sig i vissa väsentliga avseenden från handlingar i pappersformat. Ett stort antal elektroniska handlingar har fixerats i en särskild form, t.ex. ett e-postmeddelande eller ett beslut som har lagrats i en elektronisk form hos en myndighet. Innehållet i den elektroniska handlingen är då bestämt och det kan återskapas i en identisk form utan några större arbetsinsatser. Den här typen av färdiga elektroniska handlingar är jämförbara med handlingar i pappersformat och ska därför falla inom ramen för begreppet handling. Samtidigt är det så att det numera finns stora mängder uppgifter elektroniskt lagrade hos myndigheterna men som inte är fixerade i en bestämd form. Digitaliseringen och den tekniska utvecklingen har medfört att sådana spridda uppgifter lagrade i en elektronisk miljö kan sammanställas utan större arbetsinsatser. Det är ändå inte alltid rimligt att myndigheterna ska vara skyldiga att på begäran göra sammanställningar som i praktiken skulle innebära att det skapas nya elektroniska handlingar. Gränsdragningen mellan s.k. färdiga och potentiella elektroniska handlingar regleras i förslag till 6 § 3 mom. som ska ligga till grund för bedömningen av när en elektronisk handling förvaras hos en myndighet.

     Således bygger förslaget till paragraf på att det överordnade begreppet handling fortfarande behövs. Begreppet avser den form i vilken uppgifter är lagrad och begreppet medger en flexibel tillämpning som är oberoende av teknikens utveckling. I sista hand är det uppgifter i handlingarna som offentlighetslagstiftningen ska trygga insyn i. I vissa av den föreslagna offentlighetslagens bestämmelser behöver det hänvisas direkt till de uppgifter som finns i handlingarna. Bestämmelserna om sekretess, tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande i 20 § avser att skydda enskilda uppgifter och en handling ska lämnas ut till den del uppgifterna inte har sekretessbelagts. De uppgifter som ska sekretessbeläggas eller vara föremål för tystnadsplikt finns vanligen i handlingar men det kan också röra sig om muntliga uppgifter eller uppgifter som endast existerar i någons medvetande.

 

6 § Myndighetshandling. I paragrafen föreskrivs vilka handlingar lagen ska tillämpas på. Enligt den gällande offentlighetslagen omfattar offentligheten de allmänna handlingar som utgör handlingar som utfärdats eller upprättats av myndighet eller som ingivits eller insänts till myndighet. I den allmänna motiveringen har givits orsaker till att begreppet allmän handling bör ersättas med begreppet myndighetshandling (avsnitt 5.4). Även i den svenska översättningen av Tromsökonventionen används begreppet myndighetshandling. Enligt konventionens artikel 1.2 avses med myndighetshandling all information som en myndighet har upprättat eller fått in och som myndigheten innehar och har registrerat i vilken form som helst.

     Enligt 1 mom. avses med myndighetshandling en handling som förvaras hos en myndighet och som antingen ska anses ha inkommit till eller upprättats av en myndighet. Således ska de nuvarande formuleringarna i definitionen av allmän handling enligt 1 § 1 mom. i den gällande offentlighetslagen ändras och förenklas. Den gällande hänvisningen till utfärdats och upprättats ska ersättas med enbart upprättats och hänvisningen till ingivits och insänts med inkommit. Samtidigt ska det framgå att handlingarna ska förvaras hos myndigheten för att det ska röra sig om myndighetshandlingar.

     I den gällande offentlighetslagen används inte begreppet förvaring i definitionen av en allmän handling. Trots detta kan det anses vara underförstått att en handling ska vara förvarad och tillgänglig hos en myndighet eftersom det annars inte skulle vara möjligt för myndigheten att t.ex. på begäran lämna ut handlingen. Kravet på att en handling ska förvaras hos en myndighet för att den ska klassificeras som en myndighetshandling innebär att den ska finnas hos myndigheten vid tidpunkten för begäran. Om det rör sig om en handling som väntas inkomma till myndigheten i framtiden är handlingen inte tillgänglig för myndigheten. Förvaringskriteriet betyder inte att handlingen alltid måste befinna sig i myndighetens lokaler. Trots att en handling tillfälligt förvaras i en tjänstemans bostad ska den ändå anses vara tillgänglig och i myndighetens förvaring. I många fall kan en handling förvaras samtidigt hos många myndigheter. Till exempel kan en myndighet ha originalet i sin förvaring medan en annan myndighet kan ha en kopia av handlingen. Enligt förslaget ska samtliga myndigheter då anses ha tillgång till myndighetshandlingen och en begäran om att ta del av handlingen kan då riktas till var och en av de myndigheter som har tillgång till handlingen.

     Ofta samarbetar myndigheterna med privata företag och köper tjänster eller uppdrag av dessa, t.ex. är det inte ovanligt att myndigheter anlitar rekryteringskonsulter. Dessa handlingar som då upprättas av eller inkommer till det privata företaget ska anses som förvarade hos myndigheten och klassificeras som myndighetshandlingar först när de överlämnas till myndigheten. För att sådana handlingar inte ska helt falla utanför offentlig insyn är det viktigt att i det avtal som ligger till grund för samarbetet eller uppdraget säkerställa att alla väsentliga handlingar i anslutning till samarbetet eller uppdraget överlämnas till myndigheten.

     I 2 mom. definieras närmare på vilka grunder en handling ska anses ha inkommit till eller upprättats av en myndighet. En handling anses ha blivit upprättad av en myndighet när den har upprättats av någon som innehar befattning vid eller annars verkar hos en myndighet. Begreppet upprättad kan ge intrycket av att det främst rör sig om slutligt färdigställda handlingar av formell natur. Avsikten är att begreppet ska ha en vid innebörd och omfatta alla slags handlingar som kommer till inom en myndighet, dvs. också mera informella handlingar som promemorior och e-postmeddelanden. Enligt bestämmelsen ska handlingen ha upprättats av någon som innehar befattning vid eller annars verkar hos en myndighet. Gruppen av personer som verkar hos en myndighet inkluderar utöver anställda också bland annat den som innehar ett förtroendeuppdrag eller en tillfällig praktikant. Även i 20 § 4 mom. 3 punkten hänvisas till personer som verkar hos en myndighet. Bestämmelsen gäller de personer som omfattas av handlingssekretess, tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande. Däremot ska en handling som upprättas av en privatperson som deltar i ett möte hos en myndighet inte anses vara upprättad av myndigheten. En sådan person innehar inte någon befattning vid myndigheten utan personen besöker myndigheten i en annan kapacitet eller ställning.

     Ovan berördes de handlingar som upprättas av privata företag som har anlitats av en myndighet. De handlingar som har upprättats av ett sådant företag för myndighetens räkning ska anses vara en myndighetshandling först i det skede då handlingen förvaras hos myndigheten. Av större praktisk betydelse för enskilda är när den upprättade handlingen blir offentlig. I förslag till 9 § regleras tidpunkten för när myndighetshandlingar som upprättas av en myndighet blir offentliga. I paragrafen räknas upp olika handlingstyper (t.ex. beslut, protokoll och anteckning i register) och när dessa blir offentliga. Enligt en generalklausul i 9 § 1 mom. 5 punkten ska annan hos myndighet upprättad handling bli offentlig då ärendet slutbehandlats hos myndigheten eller när den har färdigställts. Dessutom bör det beaktas att 7 § innehåller en förteckning över handlingar som inte ska klassificeras som myndighetshandlingar och i den förteckningen ingår också handlingar som upprättas av myndigheterna.

     Enligt momentet ska en handling anses ha kommit in till en myndighet när den har anlänt till myndigheten eller kommit behörig befattningshavare till handa. Motsvarande definition finns i 2 kap. 9 § i tryckfrihetsförordningen. Förutsättningen att handlingen ska ha anlänt till myndigheten innebär att handlingen faktiskt ska ha kommit in till myndigheten, t.ex. en handling som förvaras vid ett postkontor har inte ännu kommit in till myndigheten i lagens mening. Bestämmelsen anger också att handlingen har kommit in till myndigheten om den kommit behörig befattningshavare till handa. I vanliga fall är detta den tjänsteman vid myndighetens registratur som har till uppgift att ta emot handlingar som överlämnas till myndigheten. Även handlingar som överlämnas till behörig person som verkar hos en myndighet ska anses som inkomna, trots att överlämnandet sker utanför myndighetens lokaler. Till exempel är det möjligt att handlingar överlämnas direkt till en tjänsteman som är verksam hos en myndighet, t.ex. i anslutning till en inspektion utanför myndighetens lokaler. Dock bör noteras att det förhållandet att en sådan inkommen handling klassificeras som en myndighetshandling inte ännu medför att den är offentlig. I förslag till 10 § regleras tidpunkten för när myndighetshandlingar som inkommer till en myndighet blir offentliga. Enligt huvudregeln inträder offentlighet först vid registreringen av myndighetshandlingen.

     I jämförelse med konventionella handlingar kan det ofta vara svårare att avgöra när en upptagning förvaras hos eller är tillgänglig för en myndighet. Denna fråga behandlas närmare i 3 mom. Bestämmelsen bygger huvudsakligen på motsvarande bestämmelser i 2 kap. 6 § i tryckfrihetsförordningen. Enligt momentets första mening anses en upptagning förvarad hos en myndighet om upptagningen är tillgänglig för myndigheten med tekniskt hjälpmedel som myndigheten själv utnyttjar för överföring i sådan form att den kan läsas eller avlyssnas eller uppfattas på annat sätt. Med detta menas att myndigheten faktiskt disponerar över möjligheten att överföra upptagningen till läsbar eller annan uppfattbar form. Det här är fallet om uppgifterna t.ex. finns lagrade och tillgängliga på en hårdskiva i myndighetens datorutrustning. Digitaliseringen har medfört att uppgifter och information inte nödvändigtvis lagras på myndighetens egen hårdvara. Det är också möjligt att uppgifterna eller informationen kan nås via en nätförbindelse men att informationen inte är elektroniskt lagrad i myndighetens lokaler. Även sådana upptagningar ska anses vara förvarade hos myndigheten under förutsättning att de är tillgängliga för myndigheten med ett tekniskt hjälpmedel som myndigheten redan förfogar över, dvs. bestämmelsen innebär inte att en myndighet ska vara skyldig att införskaffa nya tekniska hjälpmedel för att kunna läsa eller uppfatta uppgifter som lämnats in i ett särskilt tekniskt format. För att upptagningen ska anses vara en myndighetshandling krävs också att den har inkommit till eller upprättats av en myndighet. Till exempel det förhållandet att uppgifterna finns allmänt tillgängliga för en myndighet på internet innebär inte att de utgör myndighetshandlingar.

     I detaljmotiveringen till 5 § hänvisas till skillnaden mellan s.k. färdiga och potentiella elektroniska handlingar. De färdiga elektroniska handlingarna har fixerats i en särskild form, t.ex. som ett e-postmeddelande eller som ett dokument i ett särskilt elektroniskt format (bl.a. WORD- eller PDF-format). I många fall finns de elektroniska uppgifterna inte lagrade i en fixerad form utan framtagandet av uppgifterna förutsätter att dessa mer eller mindre bearbetas och sammanställs till en ny handling. Om framtagandet av en sådan handling kräver alltför omfattande åtgärder från myndighetens sida, t.ex. i form av nya datorprogram, så är det inte mera fråga om en handling som är tillgänglig och förvarad hos myndigheten. Enligt momentets andra mening anses en sammanställning av uppgifter ur en upptagning förvarad hos myndigheten endast om myndigheten kan göra sammanställningen tillgänglig med rutinbetonade åtgärder. Om det krävs mer än rutinbetonade åtgärder är det inte fråga om en myndighetshandling.

     Bestämmelsen är formulerad så att en enskild person inte heller har någon rätt att själv ställa datorprogram eller datorkapacitet till myndighetens förfogande så att en sammanställning ska kunna utföras. Innehållet i upptagningen ska nämligen vara tillgängligt för myndigheten med tekniskt hjälpmedel som myndigheten själv utnyttjar. Sammanställningen är förvarad hos myndigheten om sammanställningen kan göras tillgänglig med rutinbetonade åtgärder. För det första är det så att begreppet rutinbetonade åtgärder enbart är förknippat med sammanställningarna av uppgifter, inte de s.k. färdiga elektroniska handlingarna som finns fixerade i en viss form. Om en upptagning klassas som en sådan färdig handling anses den förvarad hos myndigheten, trots att det skulle krävas mer än rutinbetonade åtgärder för att ta fram den eller göra den tillgänglig. Begreppet rutinbetonade åtgärder, som används i samband med sammanställningar eller s.k. potentiella handlingar, tar sikte på en prövning av såväl nödvändiga arbetsinsatser och kostnader för en myndighet som de komplikationer i övrigt som en viss åtgärd kan föranleda. Frågan om en åtgärd är rutinbetonad ska avgöras utifrån dels den allmänna tekniska utvecklingen, dels den tekniska nivån och kompetensen hos den aktuella myndigheten. Om det krävs specialskrivna program för att göra sammanställningen tillgänglig är inte den efterfrågade potentiella handlingen att anse som tillgänglig för myndigheten och därmed inte heller förvarad hos denna.

     De termer och begrepp som används i definitionen av myndighetshandling motsvarar huvudsakligen de som används i 2 kap. 4 § i tryckfrihetsförordningen som föreskriver om när en handling är allmän. Trots de stora likheterna vid användning av termer och begrepp bör det understrykas att systematiken och strukturen är annorlunda i den föreslagna offentlighetslagen. I den svenska offentlighetslagstiftningen är tidpunkten för när en handling blir offentlig beroende av när handlingen definieras som allmän, dvs. när handlingen ska anses ha kommit in till eller upprättats av en myndighet som förvarar handlingen. Till exempel anses anbud inte ha kommit in före den tidpunkt som har bestämts för öppnandet av anbudet, trots att anbudet kan en längre tid ha förvarats hos myndigheten. Eftersom en sådan användning av termer och begrepp kan leda till missförstånd bygger förslaget istället på att det ska finnas särskilda bestämmelser i 9 § och 10 § om tidpunkten för när inkomna och upprättade myndighetshandlingar blir offentliga. Till skillnad från den svenska lagstiftningen innebär den omständigheten att en handling definieras som en myndighetshandling inte nödvändigtvis att handlingen har uppnått tidpunkten för offentlighet.

 

7 § Handlingar som inte anses vara myndighetshandlingar. I paragrafen anges vilka handlingar som inte ska betraktas som myndighetshandlingar och som därför helt faller utanför lagens tillämpningsområde. Även om de handlingar som räknas upp i paragrafen undantas från lagens tillämpningsområde finns det inte något hinder mot att en myndighet på begäran lämnar ut också dessa handlingar. Avsikten har varit att undantagen främst ska gälla handlingar som används internt inom en myndighet och som är av mindre betydelse med tanke på insynen i myndigheternas verksamhet. Det är inte skäligt att dylika handlingar ska hållas ordnade genom registrering och arkivering. Eftersom det rör sig om handlingar som undantas från lagens tillämpningsområde ska undantagen ges en snäv tolkning.

     I praktiken torde redan den gällande offentlighetslagen ha tillämpats så att lagen inte gäller privata brev och handlingar som skickats till anställda vid myndigheterna, men detta behöver uttryckligen framgå ur den föreslagna lagen. Enligt 1 punkten ska den föreslagna lagen inte tillämpas på brev eller andra handlingar som skickas personligen till den som innehar befattning vid eller annars verkar hos en myndighet då handlingarna enbart är avsedda för mottagaren som innehavare av annan ställning. Begreppet innehavare av annan ställning hänvisar till när personen tar emot handlingar i en annan kapacitet än i egenskap av anställd hos myndigheten. Det är inte ovanligt att tjänstemän får e-postmeddelanden som inte har något att göra med deras ställning som anställd vid myndigheten eller med myndighetens verksamhet. Det är också möjligt att en tjänsteman tar emot handlingar som gäller ett annat uppdrag. Till exempel kan handlingar ha kommit in till en tjänsteman i egenskap av ledamot i ett organ som är fristående från myndigheten. Lagen ska inte gälla dylika handlingar som inte hänför sig till myndighetens verksamhetsområde eller uppgifter.

     Bestämmelsen gäller de som innehar befattning vid eller annars verkar hos en myndighet, dvs. kretsen av personer motsvarar den som används i definitionen av myndighetshandling enligt 6 § 2 mom. Gruppen av personer som verkar hos en myndighet inkluderar utöver tjänstemän också bl.a. förtroendevalda och tillfälliga praktikanter. I vissa situationer kan det vara så att en anställd har fått en handling som innehavare av flera ställningar och att dessa ställningar inte kan särskiljas. Undantaget ska tillämpas snävt och handlingarna kan inte undantas från lagens tillämpning enbart på den grunden att de delvis innehåller information som personen erhållit som innehavare av annan ställning. Även ministrar vid landskapsregeringen kan få brev och handlingar i en annan ställning än minister, t.ex. av sina medlemmar eller av partikansliet. Lagen ska inte tillämpas på handlingar som ministern får i denna andra ställning, förutsatt att det helt kan uteslutas att handlingarna inte berör personens ställning som minister vid landskapsregeringen.

     Enligt 2 punkten ska utkast och minnesanteckningar som upprättas inom en myndighet som ett led i beredningen av ett ärende inte betraktas som myndighetshandlingar. Inom myndigheterna upprättas ett stort antal halvfärdiga handlingar som enbart utgör förstadier till handlingar som färdigställs i ett senare skede. Begreppet utkast hänvisar till sådana preliminära handlingar som håller på att färdigställas. Däremot ska begreppet utkast inte gälla sådana handlingar över vilka myndigheten begär utlåtanden av utomstående genom att inleda ett formellt remissförfarande. Inom en myndighet görs vanligen också upp olika handlingar där det inte rör sig om ett förstadium till en slutgiltig handling men som ändå är så ostrukturerade eller tillfälliga att de inte kan betraktas som myndighetshandlingar. Till exempel kan det handla om olika slags skisser, kladdar, sammanställningar som vanligtvis är ostrukturerade och som inte är avsedda att utgöra grund för beredningen av ett ärende. Begreppet minnesanteckning hänvisar till denna typ av handlingar. Den senare delen i bestämmelsen innehåller en begränsning så att undantaget inte gäller om uppgifterna i ett utkast eller en minnesanteckning kommer att påverka eller har påverkat utgången i ärendet. Eftersom ett av offentlighetsprincipens syften är att granska hur myndigheterna utövar offentlig makt bör det understrykas att undantaget inte gäller sådana uppgifter eller handlingar som direkt påverkar utgången i ett ärende där beslut fattas om enskildas rättigheter, skyldigheter och förmåner.

      I 3 punkten föreskrivs om ett undantag för handlingar som enbart används internt inom en myndighet, dvs. undantaget gäller inte handlingar om hur myndigheten utövar offentlig makt i förhållande till enskilda. Bestämmelsen motsvarar 5 § 3 mom. 3 punkten i rikets offentlighetslag. I punkten hänvisas specifikt till handlingar som enbart används för intern utbildning, informationssökning eller annan därmed jämförbar intern användning inom en myndighet. Till exempel kan det handla om föreläsningsmaterial i anslutning till intern utbildning inom förvaltningen, facklitteratur i myndighetens interna bibliotek eller nätbaserade informationskällor för internt bruk inom myndigheten. Handlingarna används då främst som internt utbildnings- eller referensmaterial. Undantaget innebär att en enskild inte har rätt att hos en myndighet få en kopia av innehållet i en dylik intern handling.

     I rättspraxis har rikets offentlighetslag tolkats så att typiskt för de handlingar som undantaget gäller är att de inte har omedelbar anknytning till den tjänsteuppgift som utförs, utan att de används som stöd för myndigheten när den ordnar sin verksamhet. Fotografier som en regional brandstation tagit av en brunnen personbil på brandplatsen ansågs vara en del av material som uppstått i anslutning till räddningsverkets normala operativa verksamhet i tjänsten. Därför skulle de betraktas som myndighetshandlingar även om de skulle komma att användas även vid intern utbildning.[91] För att undantaget ska vara tillämpligt förutsätts att handlingarna uteslutande används för myndighetens interna ändamål.

     Enligt 4 punkten tillämpas lagen inte på elektroniska loggar eller förteckningar där det automatiskt skapas elektroniska anteckningar om händelser i myndighetens data- och kommunikationssystem. En logg definieras i allmänhet som en förteckning där det i kronologisk ordning införs anteckningar om händelser och deras upphov. Karaktäristiskt för loggarna är att dessa skapas automatiskt inom data- och kommunikationssystemet, dvs. det finns inte någon prövning av vad som förs in i förteckningen utan detta följer av systemets tekniska uppbyggnad. Till exempel den logg som innehåller anteckningar om den e-post som anställda vid en myndighet skickar eller tar emot gör ingen skillnad på om e-posten innehåller privat eller sekretessbelagd information. När det gäller loggen över inkommande och utgående e-post hos landskapsregeringen har i rättspraxis ansetts att loggen inte är en allmän handling enligt den gällande offentlighetslagen.[92] Elektroniska loggar och förteckningar kan vara föremål för dataskyddsförordningen och annan dataskyddslagstiftning om det ingår personuppgifter. Till exempel kan enskilda ha en rätt enligt artikel 15 i dataskyddsförordningen att på begäran få information om eventuell behandling av personuppgifter hos myndigheten.

     Landskapsregeringen bedömer att de automatiskt skapade elektroniska loggarna och förteckningarna inte är av intresse ur ett offentlighetsperspektiv. De uppgifter som ingår i dylika automatiska och elektroniska anteckningar har vanligen inte någon direkt koppling till myndighetens offentliga förvaltningsuppgifter. Det faktum att de automatiskt skapade loggarna och förteckningarna inte klassificeras som myndighetshandlingar medför inte att samtlig information som loggarna eller förteckningarna hänvisar till faller utanför lagens tillämpningsområde. Den information som ingår i t.ex. e-post, sms eller elektronisk tjänst ska registreras i myndigheternas ärenderegister om den kan inverka på utgången i ett ärende eller om informationen annars är relevant för ett ärende. I bestämmelsen klargörs att elektroniska loggar och förteckningar som kan ligga till grund för beredningen av enskilda förvaltningsärenden inte ska omfattas av undantaget. I framtiden kan det införas digitala verktyg som möjliggör automatiserat beslutsfattande där den mänskliga andelen i myndighetens beslutsfattande är begränsad (t.ex. algoritmbaserat beslutsfattande som utnyttjar artificiell intelligens). Offentlighetslagen ska tillämpas i förhållande till sådana elektroniska uppgifter som direkt an-knyter till enskilda förvaltningsärenden eller som kan åstadkomma rättsliga verkningar i enskildas rättsställning.

     Enligt 5 punkten ska handlingar som ingår i ett allmänt bibliotek undantas från lagens tillämpningsområde. Inom kommunalförvaltningen finns ett stort antal bibliotek där verksamheten riktar sig till allmänheten. I landskapslagen (1997:82) om allmänna bibliotek finns närmare bestämmelser om dessa bibliotek. Det finns också allmänna bibliotek inom landskapsförvaltningen som betjänar utomstående, bland annat lagtingsbiblioteket. Avsikten har aldrig varit att denna typ av handlingar ska vara föremål för de rättigheter som följer av offentlighetsprincipen och som konkretiseras genom denna lag. Därför har också i 2 kap. 14 § i tryckfrihetsförordningen förts in ett undantag om att en tryckt skrift, en ljud- eller bildupptagning eller någon annan handling som ingår i ett bibliotek inte definieras som en allmän handling. Myndigheternas interna bibliotek som inte är avsedda för allmänt bruk undantas från lagen med stöd av paragrafens tredje punkt.

     Enligt 6 punkten ska handlingar som har kommit in till en myndighet med anledning av en uppgift som utförs för en enskilds räkning eller som upprättats för utförande av uppgiften inte definieras som myndighetshandlingar. Bestämmelsen motsvarar 5 § 3 mom. 4 punkten i rikets offentlighetslag. Myndigheterna utför i vissa fall uppgifter för enskildas räkning, bland annat olika beställningsundersökningar. Ur 2 § 2 mom. i landskapslagen (2002:81) om Högskolan på Åland framgår att vid högskolan kan bedrivas uppdragsverksamhet som inkluderar såväl uppdragsutbildning som olika typer av beställningsuppdrag. Till exempel kan ett företag beställa en särskild utredning av högskolan och företaget finansierar då vanligen också högskolans arbete med utredningen. Handlingar som rör sådan beställningsverksamhet ska inte definieras som myndighetshandlingar.

 

8 § Registrering av ärenden och myndighetshandlingar. I den allmänna motiveringen redogörs för orsakerna till att det föreslås bestämmelser om registreringen av myndighetshandlingar (avsnitt 5.7). Ett ärenderegister ska innehålla grundläggande uppgifter både om ärenden och myndighetshandlingar. Förekomsten av ett sökbart register över ärenden och handlingar är avgörande för att offentlighetsprincipen ska förverkligas i praktiken. Grundläggande bestämmelser om registrering av myndighetshandlingar är också viktiga av den orsaken att tidpunkten för inkomna myndighetshandlingars offentlighet föreslås fortsättningsvis vara bunden vid när handlingarna har registrerats.

     Enligt 1 mom. ska varje myndighet upprätthålla ett ärenderegister med information både om enskilda ärenden vid myndigheten och de myndighetshandlingar som har kommit in till eller upprättats av myndigheten. Det får finnas fler än ett ärenderegister hos en myndighet, men detta förutsätter att samtliga register uppfyller de krav som ställs i bestämmelsen. Det ska framgå tydligt ur lagen att myndigheten ska registrera både sådana myndighetshandlingar som har kommit in till och sådana som har upprättats hos myndigheten. Ärenderegistret ska också främja uppföljningen av ärendebehandlingen inom myndigheten och av att ärendena behandlas inom tre månader enligt 20 § 1 mom. i förvaltningslagen. Bestämmelser i lag om ett ärenderegister är en förutsättning för att god förvaltning ska kunna garanteras i enlighet med 21 § 2 mom. i grundlagen.

     Enligt bestämmelsen ska registreringen av myndighetshandlingar ske utan dröjsmål vilket redan förutsätts i 3 § 1 mom. i den gällande offentlighetslagen. I detaljmotiveringen till den gällande bestämmelsen anges att regeln i praktiken innebär att registreringen normalt måste ske samma dag som handlingen mottagits vid myndigheten. Inför registreringen måste det avgöras bland annat om handlingen är ställd till tjänsteman i egenskap av anställd hos myndigheten eller om tjänstemannen fått handlingen i egenskap av medlem i en förening eller något liknande. Andelen handlingar som är att betrakta som enskilda torde vara större i fråga om e-posthandlingar än vad gäller pappershandlingar.

     Även e-posthandlingar som utgör en allmän handling ska utan dröjsmål lämnas för diarieföring och sedvanlig bedömning om offentlighet eller sekretess.[93] Till detta kan tilläggas att en myndighet inför registreringen måste ta ställning till om det rör sig om myndighetshandlingar eftersom enbart myndighetshandlingar och uppgifter om sådana bör föras in i ärenderegistret. Utgångspunkten bör också vara att behörig tjänsteman så snart som möjligt tar ställning till om uppgifterna i ett ärende eller ärendets myndighetshandlingar behöver sekretessbeläggas eftersom detta medför restriktioner för hur uppgifterna får spridas både inom myndigheten och i förhållande till utomstående.

     I likhet med dagsläget ska en myndighet inte behöva registrera en myndighetshandling om det är uppenbart att handlingen är av ringa betydelse för myndighetens verksamhet. Enligt detaljmotiveringarna till gällande bestämmelser avses med handling som uppenbart är av ringa betydelse för myndighetens verksamhet i första hand ingivna eller insända handlingar av typ pressklipp, cirkulär, reklam som bara indirekt eller i mycket marginell omfattning berör myndighetens verksamhet. Men även publikationer, periodiska meddelanden, möteskallelser, tillkännagivanden av andra myndigheters yttranden bör kunna undantas från huvudregeln att registreras.

     Bedömningen huruvida en handling är av ringa betydelse får avgöras från fall till fall. I vissa fall kan handlingar ha skickats till eller kommit in till fel myndighet, dvs. handlingarna är av marginell betydelse för den myndigheten. En sådan handling behöver ändå registreras eftersom uppgiften om att den har överförts till behörig myndighet kan i slutändan vara väsentlig för skötseln av ärendet eller för beräknandet av fatalietider. Då myndighetshandlingarna anses vara av ringa betydelse för myndighetens verksamhet finns inget krav på att handlingarna ska hållas systematiskt ordnande.[94] De enskilda myndigheterna bör själva kartlägga vilka olika handlingstyper som finns inom myndigheten och vid behov anta närmare anvisningar om vilka handlingar som anses vara av ringa betydelse. Enligt 10 § 1 mom. ska en inkommen myndighetshandling som anses vara av ringa betydelse för myndighetens verksamhet bli offentlig trots att den inte registreras. Motsvarande undantag från registreringsskyldighet för handlingar av ringa betydelse finns i den svenska offentlighetslagstiftningen.[95]

     I 2 mom. föreskrivs vilka grundläggande uppgifter som ska antecknas om ett ärende i ärenderegistret. Det ärenderegister som avses i paragrafen ska både fungera som ett ärende- och handlingsdiarium, dvs. registret ska innehålla grundläggande uppgifter både om ärenden och myndighetshandlingar. Myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen kan i dagsläget ha varierande system för registrering men vanligen finns ett register hos myndigheten som förs för att hålla ordning på ärenden och allmänna handlingar. Vid de flesta myndigheter torde det redan föras in grundläggande uppgifter om ärenden och handlingar i ett elektroniskt ärenderegister. I praktiken är förekomsten av ett elektroniskt ärenderegister en förutsättning för att de i det fjärde momentet avsedda elektroniska handlingarna ska kunna hållas ordnade och sökbara.

     Enligt 1 punkten ska för varje ärende framgå ett ärendenummer eller motsvarande uppgift som identifierar ärendet. I bestämmelsen föreskrivs inte några särskilda kriterier för när ett ärende är så självständigt i den meningen att det ska registreras som ett separat ärende. För att sökbarheten i ärenderegistret inte ska bli svår eller vilseledande är det ändå viktigt att ärendena hålls separerade på ett logiskt och ändamålsenligt sätt.

     Enligt 2 punkten ska ur ärendet framgå när ärendet registrerades. Denna uppgift är också väsentlig för att myndigheten ska kunna följa upp kravet på behandling av ärenden utan ogrundat dröjsmål enligt 20 § i förvaltningslagen.

     Av 3 punkten följer att i ärenderegistret ska för varje ärende framgå myndighetens åtgärder i ärendet. I ärenderegistret behöver inte antecknas varje åtgärd som vidtas utan enbart sådant som inverkar på hur ärendet kommer att avgöras eller hur det har avgjorts.

     Enligt 4 punkten ska ur ärenderegistret framgå vilka myndighetshandlingar som inkommit och upprättats i ärendet. Dessa uppgifter är särskilt viktiga för att offentlighetsprincipen och insynen i de enskilda ärendena ska förverkligas i praktiken.

     I 3 mom. föreskrivs vilka grundläggande uppgifter som ska antecknas för varje myndighetshandling i ärenderegistret. Enligt 1 punkten ska framgå uppgifter som identifierar myndighetshandlingen och det ärende som handlingen hör till. Denna punkt överlappar delvis och kompletterar den fjärde punkten i det föregående momentet. Om myndighetshandlingen inte ansluter till något enskilt förvaltningsärende behöver uppgifterna om handlingen ändå föras in i ärenderegistret eftersom insynen och sökbarheten behöver tryggas i förhållande till samtliga myndighetshandlingar.

     I 2 punkten förutsätts att det framgår ur ärenderegistret när myndighetshandlingen registrerades. Av det första momentet följer ett krav på att registreringen av myndighetshandlingarna alltid sker utan dröjsmål, förutsatt att det inte är fråga om handlingar som är av ringa betydelse för myndighetens verksamhet.

     Enligt 3 punkten ska av ärenderegistret också framgå vem som har upprättat eller kommit in med en myndighetshandling. Myndighetshandlingar kommer in till en myndighet i många olika typer av ärenden, t.ex. kan det handla om ansökningar, klagomål eller utlåtanden. Det måste då framgå vem som är myndighetshandlingens avsändare. I vissa ärendetyper och enskilda fall kan det finnas grund för att sekretessbelägga avsändarens namn så att det inte framgår i samband med sökningar i ärenderegistret. Det samma kan gälla ärendebeskrivningar eller annan information som skrivs in i ärenderegistret. När det gäller myndighetshandlingar som upprättats inom en myndighet behöver det inte nödvändigtvis framgå vilken tjänsteman eller person inom myndigheten som har upprättat handlingen bara det framgår att det handlar om en myndighetshandling som har upprättats av myndigheten. Om det inte framgår av den enskilda myndighetshandlingen vilken tjänsteman som har upprättat handlingen bör detta klargöras och antecknas i samband med registreringen.

     En av målsättningarna med lagförslaget är att det ska bli enklare för var och en att ta del av myndighetshandlingarna. Den digitala utvecklingen erbjuder många möjligheter att förstärka och främja offentlighetsprincipen. En omvandling av handlingar i elektroniskt format möjliggör också en effektivisering av myndigheternas arbete. Därför föreslås i 4 mom. att de myndighetshandlingar som registreras i ärenderegistret ska förvaras och vara möjliga att ta fram i ett allmänt tillgängligt elektroniskt format. Omvandlingsskyldigheten avser såväl offentliga som sekretessbelagda myndighetshandlingar. Därför måste också förvaringen av de elektroniska handlingarna och informationssäkerheten vara på en sådan nivå att det inte finns risk för att sekretessbelagda uppgifter röjs. Enligt övergångsbestämmelsen i 29 § 3 mom. ska denna skyldighet att omvandla myndighetshandlingarna gälla enbart myndighetshandlingar som kommer in till eller upprättas av en myndighet efter att lagen har trätt i kraft. Avsikten med omvandlingsskyldigheten är inte att den elektroniska handlingen ska ersätta originalhandlingen i pappersformat utan enbart att det skapas en kopia i elektroniskt format. En originalhandling i pappersformat som ska arkiveras får inte förstöras eftersom det i dagsläget inte finns någon slutlig teknisk eller rättslig lösning för hur elektroniska handlingar ska förvaras varaktigt för arkivändamål enligt arkivlagen.

     Den ovan nämnda omvandlingen till ett elektroniskt format är också en förutsättning för att en elektronisk kopia av myndighetshandlingen ska kunna skickas till den som begär det. I 18 § 3 mom. föreslås att var och en ska ha en rätt att på begäran och mot en fastställd avgift få en elektronisk kopia av en offentlig myndighetshandling skickad med elektronisk post eller någon annan elektronisk dataöverföringsmetod. Denna rätt ska enbart gälla sådana offentliga myndighetshandlingar som inkommer till eller upprättas av en myndighet efter det att lagen trätt i kraft. Det bör observeras att rätten enligt 18 § 3 mom. begränsar sig till offentliga myndighetshandlingar. En myndighet kan också skicka elektroniska kopior av myndighetshandlingar vars offentlighet har begränsats, men detta förutsätter alltid att informationssäkerheten kan garanteras och att utomstående inte kan ta del av sekretessbelagda uppgifter. I dagsläget sker det elektroniska överlämnandet av handlingar oftast så att dessa fogas som en bilaga till ett e-postmeddelande men i framtiden torde överlämnandet allt oftare ske inom ramen för olika digitala tjänster. I laglighetsövervakning har ansetts att vanlig elektronisk post inte är tillräckligt informationssäker för förmedling av meddelanden med sekretessbelagda uppgifter.[96] Oberoende av vilka elektroniska hjälpmedel som i framtiden kommer att användas för överlämnandet av myndighetshandlingar så får sekretessbelagda uppgifter inte överlämnas på ett sätt som inte är tillräckligt informationssäkert.

     Skyldigheten att omvandla myndighetshandlingarna till ett elektroniskt format har ett samband med skyldigheterna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (PSI-direktivet). Enligt PSI-direktivets artikel 5.1 ska offentliga myndigheter göra sina handlingar tillgängliga i alla befintliga format och språkversioner samt, om möjligt och lämpligt, i ett öppet och maskinläsbart format tillsammans med tillhörande metadata. Både format och metadata bör så långt det är möjligt vara förenliga med formella öppna standarder. Begreppet maskinläsbart format definieras närmare i PSI-direktivets artikel 2.6. Skyldigheterna i direktivet ska beaktas då myndigheterna omvandlar myndighetshandlingar till ett allmänt tillgängligt elektroniskt format.

     I 5 mom. föreskrivs om vissa undantag från skyldigheten att omvandla en myndighetshandling till ett sådant allmänt tillgängligt elektroniskt format. Således gäller dessa utöver det undantag som följer av övergångsbestämmelserna i 29 § 3 mom. Eftersom definitionen av myndighetshandling är mycket vid kan det i vissa fall vara svårt att omvandla myndighetshandlingen till ett elektroniskt format, t.ex. om handlingen är av trä eller annat material som inte är lämpat för elektronisk omvandling. Myndigheterna ska inte heller vara skyldiga att omvandla myndighetshandlingar om detta skulle förutsätta att myndigheten måste vidta mer än rutinbetonade åtgärder. Begreppet rutinbetonade åtgärder används också i definitionen av myndighetshandling enligt 6 § 3 mom. gällande när en upptagning ska anses förvarad hos myndigheten. I regel ska en myndighet omvandla myndighetshandlingar som inkommer i pappersformat till en myndighet om det rör sig om ett fåtal sidor. Däremot är det inte skäligt att en myndighet ska vara skyldig att omvandla t.ex. omfattande handlingar i inbundet format. När det bedöms vad som är en rutinbetonad åtgärd ska beaktas bland annat den nödvändiga arbetsinsatsen och de kostnader för en myndighet som en viss åtgärd kan föranleda. Även i PSI-direktivets artikel 5 har behovet av undantag från krav på omvandling beaktats. Enligt artikel 5.2 ska punkt 1 inte medföra någon skyldighet för offentliga myndigheter att skapa nya handlingar eller anpassa handlingar eller att tillhandahålla utdrag för att efterleva den punkten, om detta skulle kräva orimligt stora ansträngningar och inte endast ett enkelt handgrepp.

     Enligt 6 mom. kan en myndighet i samband med registreringen göra anteckningar om sekretess så att det framgår vilka myndighetshandlingar som har bedömts vara sekretessbelagda enligt lag. En sådan anteckning medför inte i sig rättsligt bindande effekter eftersom sekretessen följer av bestämmelser i lag och inte av myndighetens anteckning. Trots detta kan en sådan anteckning uppfylla en mycket viktig funktion med tanke på hanteringen av myndighetshandlingarna inom myndigheten, t.ex. ska anställda inom en myndighet inte utan sakliga skäl få ta del av sekretessbelagda myndighetshandlingar om de inte har någon koppling till de förvaltningsuppgifter som den anställda ansvarar för. Anteckningen är också viktig med tanke på det senare skyddet av handlingarna, t.ex. då myndighetshandlingarna överförs för varaktig förvaring till ett arkiv.

     Det föreslås inte någon absolut skyldighet för myndigheterna att göra anteckningar om sekretess eftersom det kan vara mycket svårt att göra heltäckande anteckningar, bl.a. i förhållande till uppgifter som förvaras i en elektronisk miljö. Sådana anteckningar bör ändå göras när det är möjligt utan orimliga ansträngningar. Anteckningen ska göras så snart som möjligt efter att handlingen har upprättats eller den har kommit in till myndigheten. Avsaknaden av en anteckning ökar riskerna för att myndighetshandlingarna lämnas ut i strid med de intressen som har skyddats i lag. Med tanke på att handlingar och uppgifter i dessa förvaras på olika sätt och allt oftare i ett elektroniskt format föreskrivs inte närmare hur anteckningen kan eller ska göras. Det väsentliga är att myndighetshandlingen är lagrad eller förvarad på ett sådant sätt att det framgår, när det är möjligt, att den är sekretessbelagd. Ett elektroniskt ärendehanteringssystem bör vara uppbyggt så att det kan föras in en anteckning om sekretess och att obehöriga inte får tillgång till handlingar som är sekretessbelagda. Av anteckningen bör framgå vilken bestämmelse i lag sekretessen grundar sig på. I momentet föreskrivs slutligen att anteckningarna bör avlägsnas när det inte längre finns grunder för att sekretessbelägga handlingarna.

 

2 kap. Tidpunkten för när myndighetshandlingar blir offentliga

 

Bestämmelserna i kapitlet anger när en myndighetshandling blir offentlig. Frågan om när en myndighetshandling blir offentlig kan regleras på olika sätt. Enligt den svenska tryckfrihetsförordningen följer den allmänna handlingens offentlighet av när en handling ska anses ha blivit upprättad eller när den anses ha kommit in till myndigheten. Således finns det inte särskilda bestämmelser i tryckfrihetsförordningen om tidpunkten för handlingens offentlighet. Till skillnad från detta bygger den gällande offentlighetslagen och rikets offentlighetslag på att det finns särskilda bestämmelser om tidpunkten för när handlingarna blir offentliga. Detta sätt att reglera är tydligare. Huvudregeln för myndighetshandlingar som upprättas inom en myndighet är att dessa blir offentliga när ärendet har slutbehandlats hos myndigheten eller när handlingen har färdigställts. Således är halvfärdiga handlingar inte offentliga. Huvudregeln för myndighetshandlingar som kommer in till en myndighet är att de blir offentliga i samband med registreringen. Förslaget utgår från nuvarande bestämmelser, främst 3 § i den gällande offentlighetslagen, som har uppdaterats och i viss mån kompletterats.

 

9 § Tidpunkten för när upprättade myndighetshandlingar blir offentliga. I paragrafens 1 mom. räknas upp ett antal handlingstyper som har upprättats av en myndighet och när de blir offentliga. En förutsättning för tillämpning av bestämmelserna är att det rör sig om sådana myndighetshandlingar som avses i 6 §, dvs. att handlingen förvaras hos myndigheten och att den har upprättats på det sätt som föreskrivs i paragrafen. I bestämmelserna bestäms inte om offentligheten som sådan, dvs. en persons rätt att ta del av en myndighetshandling följer av andra bestämmelser i lag. Bestämmelserna är sekundära i den meningen att de enbart anger när de angivna myndighetshandlingarna blir offentliga i det fall att handlingarna inte är föremål för sekretess eller andra begränsningar i lag. Detta är också orsaken till att det i bestämmelsen anges att offentligheten gäller under förutsättning att det inte föreskrivs något annat i lag.

     Enligt 1 punkten ska en anteckning i ett register eller annan officiell förteckning bli offentlig när anteckningen har förts in. Enligt 3 § 1 mom. i den gällande offentlighetslagen ska diarium, dagbok, register och annan officiell förteckning bli offentlig så snart den tagits i bruk, dvs. den gällande bestämmelsen tar inte sikte på de anteckningar som kontinuerligt förs in i register eller annan förteckning. Dock torde det indirekt följa av den gällande bestämmelsen att anteckningarna blir offentliga vid den tidpunkt de förs in i registret eller förteckningen eftersom denna har blivit offentlig redan då den togs i bruk. Med tanke på att det i sista hand är anteckningarna som är intressanta ur ett offentlighetsperspektiv bygger förslaget på att offentligheten inträder då anteckningen har förts in i registret eller i den officiella förteckningen. I bestämmelsen hänvisas inte mera till begreppet diarium. Med diarium avses vanligen ett register över inkomna och upprättade handlingar. Begreppet diarium används i praktiken allt mindre. Diariet är numera ofta datoriserat och ingår som en del i myndighetens ärendehanteringssystem. I bestämmelsen anges också att anteckningar ska bli offentliga då de förs in i ett register. Det viktigaste registret för förverkligandet av offentlighetsprincipen är det ärenderegister som avses i förslaget till 8 §. De anteckningar som görs om ärenden och myndighetshandlingar ska då bli offentliga då de förs in i registret, om inte annat följer av andra bestämmelser i lag. Detta ska också gälla för andra liknande officiella förteckningar som upprätthålls av en myndighet.

     Av 3 § 1 mom. i den gällande offentlighetslagen följer att protokoll blir offentliga då de justeras. Enligt 2 punkten ska det fortfarande vara huvudregel att protokoll blir offentliga då de justeras. Offentlighetens bundenhet vid justeringen av protokollet är logisk med tanke på att beslutets rättsverkan följer av justeringen. Till exempel föreskrivs i kommunallagens 28 § 2 mom. att fullmäktiges, styrelsens och en nämnds protokoll ska först efter justeringen publiceras på kommunens webbplats. I regel kan ett beslut också verkställas först när det finns ett justerat protokoll. För landskapsregeringens del finns särskilda bestämmelser om justering av protokoll i 8 § i landskapslagen (1975:58) om ärendenas handläggning i landskapsregeringen. I den föreslagna punkten anges att protokoll som har upprättats för beredning av ett ärende inte blir offentliga vid justeringen. Detta utgör ett klargörande i förhållande till dagsläget. Vissa protokoll är nämligen till sin karaktär sådana att de inte innehåller myndighetens slutliga beslut i ärendet och inte annars heller avslutar behandlingen av ärendet inom myndigheten eller förvaltningsorganet. Till exempel kan det föras protokoll från interna överläggningar inom en myndighet i samband med beredningen av ett ärende. Dylika protokoll ska då i regel bli offentliga först då myndigheten avslutar behandlingen av ärendet. Dock är det möjligt att med stöd av 11 § 2 mom. efter prövning lämna ut också sådana protokoll före tidpunkten för när de blir offentliga.

     Inom landskaps- och kommunalförvaltningen förekommer i vissa fall att beredningen av ett och samma ärende kan fortsätta inom ett annat organ eller en annan myndighet. Till exempel kan styrelsen och nämnderna inom en kommun med stöd av 55 § i kommunallagen ta upp ett ärende till behandling, i vissa fall trots att den underlydande myndigheten inte ens har avgjort ärendet. Det finns också bestämmelser som förutsätter att vissa handlingar som tagits fram av en underlydande myndighet ska underställas landskapsregeringen för fastställelse. Eftersom behandlingen av ärendet då fortsätter vid en helt separat myndighet ska protokoll för beredningen av ett ärende offentliggöras hos den underlydande myndigheten då myndigheten har avslutat sin egen beredning.

     I 4 § 1 mom. definieras vilka organ som ska anses utgöra separata myndigheter vid tillämpningen av lagen medan 4 § 2 mom. föreskriver om när ett organ som har tillsatts av en myndighet för att utföra en viss uppgift eller för att bereda ett ärende ska betraktas som en separat myndighet vid tillämpningen av lagen. De flesta kommittéer, arbetsgrupper och andra organ som avses i bestämmelsen har inte erhållit en sådan ställning i lag att de ska betraktas som separata myndigheter vid tillämpningen av lagen. I 9 § 2 mom. föreslås särskilda bestämmelser som föreskriver om tidpunkten för offentlighet gällande myndighetshandlingar som upprättas för utförandet av uppgifter eller beredning av ett ärende inom dylika organ.

     I 3 § 1 mom. i den gällande offentlighetslagen anges att expedition blir offentlig då den underskrivits. I förarbetena har inte närmare beskrivits vad en expedition är. Enligt förslaget ska begreppet expedition hållas kvar men utvecklas så att det tydligare framgår vad som avses. Enligt 3 punkten blir beslut, utlåtande eller annan handling som ska expedieras offentlig då expeditionen har undertecknats. Liksom i dagsläget ska en förutsättning för offentliggörandet vara att handlingen har undertecknats. Med begreppet expediering ska förstås att handlingen är avsedd att skickas till en i förhållande till myndigheten utomstående, t.ex. en enskild eller en annan myndighet. I svensk rättspraxis har ansetts att en handling i princip anses expedierad när den har gjorts tillgänglig för någon utomstående, t.ex. en annan myndighet.[97] Det är inte nödvändigt att handlingen verkligen avsänts från myndigheten utan den ska anses som expedierad även då den hålls tillgänglig för avhämtning. I många fall är de beslut, utlåtanden och andra handlingar som avses i bestämmelsen också föremål för de protokoll som behandlas i den förra punkten. Dock förekommer det också att brev och andra typer av handlingar expedieras utan att myndigheten fattar några formella beslut som protokollförs. Dessa handlingar blir då offentliga i samband med att de undertecknas och expedieras.

     I 4 punkten behandlas tidpunkten för när de handlingar som anknyter till ett avtal som myndigheten ingår blir offentliga. Enligt bestämmelsen ska av en myndighet i egenskap av avtalspart fattat beslut samt av myndigheten upprättade handlingar som anknyter till avtalet bli offentliga när avtalet har undertecknats eller bekräftats på motsvarande sätt. Avtalet ingås och blir bindande för avtalsparterna då avtalet har undertecknats eller bekräftats på motsvarande sätt. I denna mening avslutas beredningen av avtalet först när avtalet slutits och blivit bindande för parterna. Därför skulle också ett offentliggörande av handlingar som myndigheterna upprättar inför att avtalet blir bindande kunna komma att urholka myndighetens förhandlingsposition och strida mot myndighetens intressen som avtalspart. Bestämmelsen uttrycker den allmänna regeln för när av en myndighet upprättade handlingar som anknyter till ett avtal ska bli offentliga och i det fjärde momentet ingår en särskild bestämmelse som gäller när av myndigheten upprättade handlingar i ett upphandlingsärende blir offentliga. Många av de avtal som en myndighet ingår är nämligen förknippade med ett krav på att det först sker ett offentligt upphandlingsförfarande.

     I 5 punkten föreskrivs om vid vilken tidpunkt övriga än de i 1–4 punkterna uppräknade handlingarna som upprättas av en myndighet blir offentliga. Inledningsvis hänvisas till de handlingar som anknyter till ett ärende och att dessa blir offentliga då ärendet har slutbehandlats hos myndigheten. Behandlingen av ett ärende kan avslutas på många olika sätt. Det sker ofta genom att myndigheten fattar ett formellt beslut men det kan också ske på andra sätt. I vissa fall kan behandlingen avslutas helt enkelt genom att myndigheten lämnar ärendet utan vidare åtgärder. Det väsentliga är att ärendet inte längre behandlas hos myndigheten. I bestämmelsen beaktas också de upprättade handlingar som inte anknyter till något enskilt ärende. Sådana handlingar kan t.ex. upprättas i anslutning till faktisk förvaltningsverksamhet som visserligen ansluter sig till skötseln av en offentlig förvaltningsuppgift men som inte innebär några direkta rättsverkningar (t.ex. undervisning eller skötsel av olika vårduppgifter).

     I 2 mom. föreskrivs om tidpunkten för offentlighet gällande kommittébetänkanden, utredningar eller andra motsvarande myndighetshandlingar som uppförts av ett organ eller en person som saknar en sådan i 4 § 2 mom. avsedd ställning som självständig myndighet. Den bestämmelsen ligger till grund för gränsdragningen mellan när ett organ eller en person ska anses utgöra en del av en myndighet och när det handlar om en fristående myndighet. Exempel på organ som saknar ställning som fristående myndighet framgår ur 2 § 2 mom. i landskapslagen om Ålands landskapsregering som anger att landskapsregeringen kan för fullgörandet av förvaltningsuppgifterna tillsätta särskilda organ för ärendenas beredning. På ett motsvarande sätt anger kommunallagens 53 § 1 mom. att styrelsen kan tillsätta kommittéer för beredning eller utredning av ett visst ärende eller för att sköta en särskild uppgift.

     Det föreslagna momentet gäller enbart sådana organ eller personer som ska anses utgöra en del av den myndighet som tillsätter dem. Bestämmelsen gäller inte den situationen då en myndighet anlitar ett företag eller en person inom den privata sektorn, t.ex. för att utföra en utredning eller ett konsultuppdrag. I en sådan situation utförs uppdraget av ett företag eller en person som står utanför myndighetsorganisationen och de handlingar som överlämnas åt myndigheten blir enligt huvudregeln offentliga då de kommer in till en myndighet. Kommittéer och andra liknande organ som tillsätts av en myndighet som en del av myndighetsorganisationen avslutar vanligen sitt uppdrag genom att organet färdigställer ett betänkande eller motsvarande handling som överlämnas till den tillsättande myndigheten. I de flesta fall är den uttryckliga avsikten med dessa handlingar att de ska ges offentlighet när beredningen eller uppdraget har slutförts.

     Kommittéers och arbetsgruppers betänkanden offentliggörs och lämnas i regel ut för allmän distribution då betänkandet har färdigställts. Enligt förslaget ska huvudregeln vara att kommittébetänkanden, utredningar eller andra motsvarande myndighetshandlingar blir offentliga i samband med att uppgiften eller beredningen avslutas och handlingen överlämnas till den tillsättande myndigheten. Motsvarande huvudregel ska gälla för det beredningsmaterial som ligger till grund för den slutprodukt som överlämnas till den tillsättande myndigheten. Till exempel upprättas inom kommittéer och arbetsgrupper protokoll som utgör beredningsmaterial inför färdigställandet av ett betänkande eller motsvarande slutprodukt. Dylika protokoll ska bli offentliga tillsammans med annat beredningsmaterial först när behandlingen av ärendet har avslutats hos det beredande organet.

     I vissa fall är det så att den beredning eller den uppgift som utförs ska ses som en del av beredningsmaterialet i ett ärende hos den tillsättande myndigheten. Då är slutprodukten från det organ eller den person som har fått i uppdrag att utföra uppgiften inte avsedd för allmän distribution. Till exempel kan det handla om en projektgrupp inom myndigheten som ska ta ställning i en teknisk fråga i ett större ärende som har initierats inom myndigheten. Då myndigheten tillsätter denna typ av beredning eller utredning behöver det klargöras om det uppdrag eller den beredning som ska utföras ska anses vara avskild från beredningen av ärendet hos den tillsättande myndigheten. Den tillsättande myndigheten måste senast i samband med att handlingar överlämnas till den tillsättande myndigheten bestämma om dessa ska bli offentliga i ett senare skede. Om de upprättade myndighetshandlingarna som överlämnas blir offentliga först i ett senare skede ska de anses utgöra beredningsmaterial hos den tillsättande myndigheten. Då blir handlingarna offentliga senast då ärendet har slutbehandlats hos den tillsättande myndigheten.

     I 3 mom. behandlas den situationen då flera myndigheter deltar gemensamt i beredningen av ett och samma ärende. Till exempel upphandlingslagstiftningen möjliggör att myndigheter kommer överens om att genomföra specifika upphandlingar gemensamt. I sådan gemensam beredning upprättas och överlåts handlingar för gemensamt beslutsfattande. Det är inte ovanligt att detta sker inom ramen för elektroniska tjänster där samtliga myndigheter har tillgång till handlingarna under beredningens gång. Enligt det föreslagna momentet blir hos myndigheterna upprättade handlingar offentliga då det gemensamma ärendet slutbehandlats. Bestämmelsen ska också gälla handlingar som upprättas i anslutning till ett ärende som är gemensamt för myndigheter inom landskaps- och kommunalförvaltningen och riksmyndigheterna, t.ex. i anslutning till en arbetsgrupp eller kommitté inom statsrådet som tillsatts för den gemensamma beredningen av ett betänkande om självstyrelserelaterade frågor. Bestämmelsen avser endast en situation där beredningen och beslutsfattandet är jämbördigt och gemensamt, t.ex. ska bestämmelsen inte tillämpas i en situation där en myndighet som ensamt ansvarar för ett ärende skickar handlingar för utlåtande till en annan myndighet.

     I 4 mom. föreskrivs om tidpunkten för offentlighet gällande hos en myndighet upprättade handlingar som gäller upphandlingar. I 4 § 2 mom. i den gällande offentlighetslagen anges att till en myndighet inkomna anbudshandlingar och av myndigheten upprättade handlingar om inkomna anbud inte är offentliga förrän avtal har ingåtts eller myndigheten har beslutat att upphandlingsärendet ska avslutas utan att nya eller kompletterande anbud begärs in. Enligt förslaget ska momentet delas upp i två delar. För det första ska en begäran om anbud i ett upphandlingsärende bli offentlig när handlingen har undertecknats. Detta är naturligt med tanke på att avsikten med en begäran om anbud är att låta var och en inkomma med anbud. För det andra föreskrivs om offentligheten för handlingar som upprättas i de senare skedena av upphandlingsförfarandet. En begäran om komplettering av ett anbud som gäller upphandling liksom även rättshandlingar som avgörs på basis av anbud samt andra handlingar som har sammanställts för behandlingen av anbudsärendet blir offentliga när ett avtal i ärendet har ingåtts.

     I de gällande bestämmelserna hänvisas till att det som föreskrivs om anbudshandlingarnas offentlighet gäller om inte annat särskilt följer av gällande lagstiftning om offentlig upphandling. Eftersom det i förslag till 2 § 2 mom. redan föreskrivs att avvikande bestämmelser i en annan landskapslag har företräde framom bestämmelserna i den föreslagna offentlighetslagen stryks denna hänvisning. Av landskapslagen (2017:80) om tillämpning på Åland av rikslagar om offentlig upphandling följer att rikets upphandlingslagar ska tillämpas inom landskapets behörighet, dock endast i samband med upphandling som beräknas uppgå till minst de tröskelvärden som fastställs i EU:s bestämmelser om offentlig upphandling. Enligt 5 § i ovan nämnd blankettlag ska hänvisningar till rikslagstiftningen i rikets upphandlingslagar avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen. Till exempel innehåller 126 § i lagen om offentlig upphandling och koncession (FFS 1397/2016) hänvisningar till rikets offentlighetslag. Till den del det finns motsvarande bestämmelser i den föreslagna offentlighetslagen eller någon annan landskapslag ska dessa istället tillämpas. Till den del det inte finns motsvarande bestämmelser ska bestämmelserna i rikslagstiftningen tillämpas.

     Enligt 5 mom. ska en myndighet på eget initiativ informera en part redan innan handlingen har blivit offentlig. Om expedition eller någon annan handling utfärdas åt en enskild eller åt en annan myndighet ska myndigheten i mån av möjlighet se till att mottagaren vid behov kan få uppgifter ur handlingen redan innan den har blivit offentlig. Syftet med bestämmelsen är att en part ska kunna få information direkt av myndigheten om en handling som gäller personen själv redan före handlingen offentliggörs. Till exempel kan det handla om ett beslut som en myndighet avser att fatta och som berör en part. Bestämmelsen motsvarar 6 § 3 mom. i rikets offentlighetslag. I ett laglighetsövervakningsärende ansågs att en part borde ha informerats om beslutets innehåll omedelbart efter att det fattats, t.ex. per telefon. Parten hade första gången fått ta del av beslutet genom att läsa dagstidningen.[98] Det bör anses höra till god förvaltning att parten får ta del av ett beslut före informationen offentliggörs. Bestämmelsen innebär att en myndighet, särskilt i ett ärende av allmänt eller medialt intresse, på förhand ska informera mottagaren om innehållet i handlingarna. Myndigheten kan informera parten på ett ändamålsenligt sätt, t.ex. per telefon eller e-post. Bestämmelsen innebär inte att tidpunkten för när en handling blir offentlig är beroende av om mottagaren har tagit emot informationen eller att myndigheten ska i efterhand kunna visa att parten har tagit del av informationen. Således rör det sig om ett formfritt förfarande och inte om ett formellt delgivningsförfarande.

 

10 § Tidpunkten för när inkomna myndighetshandlingar blir offentliga. Enligt 3 § 1 mom. i den gällande offentlighetslagen har tidpunkten för när allmänna handlingar som kommer in till en myndighet knutits vid registrering. Dock behöver en handling inte registreras om det är uppenbart att en handling är av ringa betydelse för myndighetens verksamhet, men handlingen blir offentlig så snart den har anlänt till myndigheten. Denna reglering ska fortsättningsvis gälla men i 8 § föreslås dessutom ingå särskilda bestämmelser om registrering av ärenden och myndighetshandlingar. En myndighet ska utan dröjsmål registrera i ett ärenderegister sådana myndighetshandlingar som har kommit in till eller upprättats hos myndigheten. I likhet med dagsläget ska en myndighet inte behöva registrera en myndighetshandling om det är uppenbart att handlingen är av ringa betydelse för myndighetens verksamhet.

     Enligt 1 mom. blir myndighetshandlingar som har kommit in till en myndighet offentliga så snart de har registrerats. Med registrering avses då den registrering i ärenderegistret som det föreskrivs om i 8 §. Enligt den bestämmelsen ska en myndighet utan dröjsmål registrera i ärenderegistret sådana myndighetshandlingar som har kommit in till eller upprättats hos myndigheten. Eftersom det i detaljmotiveringarna till de gällande bestämmelserna har ansetts att kravet på registrering utan dröjsmål i praktiken innebär att registreringen normalt måste ske samma dag som handlingen mottagits vid myndigheten så ska en inkommen myndighetshandling i regel bli offentlig samma dag som den anländer till myndigheten. I momentet föreskrivs att offentligheten inträder i samband med registreringen, om inte annat föreskrivs i lag. Enligt förslag till 8 § behöver en myndighet inte registrera en myndighetshandling om det är uppenbart att handlingen är av ringa betydelse för myndighetens verksamhet. I det föreslagna momentet anges att sådana handlingar av ringa betydelse blir offentliga så snart de har kommit in till myndigheten. I likhet med 9 § bestäms inte i paragrafen om offentligheten som sådan utan begränsningar i en persons rätt att ta del av en myndighetshandling kan följa av andra bestämmelser i lag. Av dessa begränsningar kan följa att myndighetshandlingen inte blir offentlig, trots att handlingen har registrerats. Detta gäller framförallt myndighetshandlingar som har sekretessbelagts med stöd av sekretessgrunder i lag.

     I 2 mom. räknas upp inkomna myndighetshandlingar som inte blir offentliga när de registreras hos myndigheten. Enligt 1 punkten ska tävlingsskrifter och andra dylika handlingar som enligt beslut ska öppnas samtidigt vid en bestämd tidpunkt eller efter en viss tid bli offentliga när de öppnas. Bestämmelsen bygger delvis på 3 § 2 mom. i den gällande offentlighetslagen. Enligt den bestämmelsen anses tävlingsskrift, anbud eller annan dylik handling som ska avlämnas i slutet omslag inte mottagen före den tidpunkt som har bestämts för öppnandet, även om den därförinnan har registrerats. Den gällande bestämmelsen föreskriver inte om tidpunkten för offentlighet utan om när handlingen är mottagen medan förslaget tar sikte på tidpunkten för offentlighet. I den gällande bestämmelsen hänvisas också till anbud som främst förknippas med upphandlingar. Enligt förslaget har denna hänvisning till anbud strukits. Begreppet tävlingsskrift finns också i 2 kap. 9 § 2 mom. i tryckfrihetsförordningen. Detta hänvisar till olika inkommande handlingar där det finns ett tävlingsmoment och myndigheten därför behöver skjuta upp den tidpunkt vid vilken handlingen ska betraktas som offentlig. Denna avvikelse från huvudregeln i 1 mom. behövs eftersom det inte är ändamålsenligt att medtävlande får ta del av ett tävlingsbidrag som har registrerats. Därför ska tävlingsskrifter och andra dylika handlingar där det finns ett tävlingsmoment bli offentliga först när de öppnas samtidigt vid en på förhand given bestämd tidpunkt.

     I 2 punkten föreskrivs om tidpunkten för offentlighet gällande inkomna anbudshandlingar. Dessa ska inte bli offentliga förrän avtal har undertecknats eller myndigheten har beslutat att upphandlingsärendet ska avslutas utan att nya eller kompletterande anbud begärs in. Motsvarande reglering för av myndigheten upprättade anbudshandlingar framgår ur förslaget till 9 § 4 mom. I förhållande till anbudshandlingar som kommer in till en myndighet gäller också det som redogörs för i detaljmotiveringen till 9 § 4 mom., dvs. eventuella särskilda bestämmelser i annan landskapslag kan innehålla avvikande eller kompletterande reglering om offentligheten för handlingarna i ett upphandlingsärende. Av landskapslagen (2017:80) om tillämpning på Åland av rikslagar om offentlig upphandling följer att rikets upphandlingslagar ska tillämpas inom landskapets behörighet, dock endast i samband med upphandling som beräknas uppgå till minst de tröskelvärden som fastställs i EU:s bestämmelser om offentlig upphandling. I de rikslagar som görs gällande inom landskapets behörighet kan finnas särskilda bestämmelser om offentlighet som inte har en motsvarighet i landskapslagstiftningen. Till den del det inte finns motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen ska bestämmelserna om offentlighet i rikslagarna tillämpas.

     I 3 mom. ingår en bestämmelse som avser myndigheternas gemensamma beredning av ett ärende. Om det i ett sådant gemensamt ärende kommer in handlingar från en annan myndighet blir de inkomna handlingarna offentliga då det gemensamma ärendet slutbehandlats. Bestämmelsen motsvarar 9 § 3 mom. om handlingar som upprättas av myndigheter i ett gemensamt ärende. Bestämmelsen ska också gälla handlingar som inkommer till en myndighet inom landskaps- och kommunalförvaltningen i ett ärende som är gemensamt för myndigheter inom landskaps- och kommunalförvaltningen och riksmyndigheterna. Till exempel kan det tillsättas arbetsgrupper eller kommittéer inom statsrådet för beredningen av ett betänkande om självstyrelserelaterade frågor. I en sådan arbetsgrupp eller kommitté ingår vanligen medlemmar både från landskapet och riket. Däremot ska bestämmelsen inte tillämpas i en situation där en riksmyndighet som ensamt ansvarar för ett ärende skickar handlingar för utlåtande till en myndighet inom landskaps- och kommunalförvaltningen.

 

3 kap. Rätt att ta del av en myndighetshandling

 

I kapitlet ingår främst bestämmelser om den allmänna rätten att ta del av en offentlig myndighetshandling och en parts rätt att ta del av en myndighetshandling. Om en myndighetshandling är offentlig så har var och en rätt att ta del av en sådan myndighetshandling. Offentligheten har i vissa fall begränsats genom bestämmelser om sekretess, dvs. var och en har inte rätt att ta del av sekretessbelagda myndighetshandlingar. Partens rätt att ta del av en myndighetshandling innefattar enligt huvudregeln även sekretessbelagda myndighetshandlingar. Detta förutsätter att myndighetshandlingar har kunnat påverka behandlingen av partens ärende hos myndigheten.

 

11 § Rätt att ta del av en offentlig myndighetshandling. Enligt 1 mom. har var och en rätt att ta del av en offentlig myndighetshandling. Alla fysiska personer oberoende av nationalitet liksom även alla juridiska personer samt myndigheter och andra subjekt har med stöd av offentlighetsprincipen rätt att ta del av en offentlig myndighetshandling. Bestämmelsen motsvarar 6 § 1 mom. i den gällande offentlighetslagen som föreskriver att enskild person har rätt att få ta del av allmän handling. Rätten att ta del av en handling är ovillkorlig, dvs. en myndighet har inte rätt att pröva om den ska lämna ut en offentlig myndighetshandling eller inte utan en sådan handling ska alltid lämnas ut på begäran. Denna ovillkorlighet behövs för att alla som begär en handling ska bemötas jämlikt och för att en myndighet inte ska kunna vägra lämna ut en myndighetshandling, t.ex. för att den är ofördelaktig för myndigheten. Rätten att ta del av en offentlig myndighetshandling är även ett sätt för allmänheten att få tillförlitlig information om myndigheternas verksamhet.

     I 9 § och 10 § föreskrivs närmare om tidpunkterna för när upprättade och inkomna myndighetshandlingar blir offentliga. Enligt 2 mom. kan en myndighet efter prövning lämna ut uppgifter ur en handling som enligt 9 § och 10 § ännu inte är offentlig. Myndigheterna kan redan i dagsläget lämna ut uppgifter ur en handling som inte ännu blivit offentlig. Enligt 6 § 2 mom. i den gällande offentlighetslagen får sådana uppgifter lämnas med vederbörande myndighets tillstånd. Myndigheternas prövningsrätt har begränsats då det rör sig om sådana inom myndighet uppgjorda betänkanden som avses i den gällande offentlighetslagens 5 § 1 mom. eftersom tillstånd får vägras endast om särskilda skäl föreligger. Trots att myndigheternas prövningsrätt har begränsats enbart på detta sätt genom uttryckliga bestämmelser i lag så kan det inte vara frågan om någon fri och obegränsad prövning då en myndighet tar ställning till om en handling som inte ännu är offentlig kan lämnas ut. Bland annat ska myndigheterna ta i beaktande de allmänna förvaltningsrättsliga principerna då de prövar om en sådan handling kan lämnas ut.

     Vid beredningen av rikets offentlighetslag ansågs att begränsningar i myndighetens prövningsrätt måste anges i själva lagtexten.[99] Enligt förslaget ska det i momentet föreskrivas att insynen i myndighetens verksamhet inte får begränsas mer än vad som är nödvändigt för det intresse som ska skyddas då myndigheten prövar om en handling som inte ännu är offentlig ska lämnas ut. Å ena sidan finns det en risk för att beredningen inom en myndighet och arbetsprocessernas effektivitet störs av offentligheten. Å andra sidan har allmänheten intresse av insyn i ärenden som är under beredning. Till exempel finns ofta inget rättsligt hinder för att en myndighet publicerar föreslag till beslut eller föredragningslistor på sin webbplats redan före respektive ordinarie möte, dock med beaktande av sekretessbestämmelserna och de lagstadgade kraven på behandlingen av personuppgifter. Om en myndighet publicerar föredragningslistor på sin webbplats har det inom laglighetskontroll ansetts att det är motiverat att de ärenden som hanteras som sekretessbelagda specificeras i föredragningslistan, åtminstone genom ett omnämnande av det lagrum som utgör grund för sekretessen.[100]

     Vid prövningen av om uppgifter ska lämnas ut ur en handling som inte har blivit offentlig bör alla möjligheter beaktas att informera om sådant som kan vara av allmänt intresse. Det bör alltid avvägas i det enskilda fallet i vilken mån det är möjligt att lämna ut uppgifter ur myndighetshandlingar som ännu inte är offentliga. I annan lagstiftning finns särskilt föreskrivet om hur enskilda ska involveras i beredningen av förvaltningsärenden, bl.a. föreskrivs i förvaltningslagens 28 § 1 mom. att parter ska innan ett ärende avgörs höras med anledning av sådana yrkanden och sådan utredning som kan inverka på hur ärendet kommer att avgöras. I annan lagstiftning kan finnas krav på att myndigheter under beredningen delger offentligen sådana handlingar som är av allmänt intresse, t.ex. förutsätter 12 § i landskapslagen (2008:124) om miljöskydd att tillståndsmyndigheten publicerar information om ansökan på myndighetens webbplats.

 

12 § Rätt att ta del av en sekretessbelagd myndighetshandling. I paragrafen anges när uppgifter i en sekretessbelagd myndighetshandling får lämnas ut. Sekretess i fråga om en myndighetshandling innebär att handlingen inte får visas för eller lämnas ut åt en utomstående. Förbudet är inte beroende av sättet för utlämning. Sekretessen betyder således att det också är förbjudet att lämna ut en kopia eller utskrift av handlingen eller att lämna ut uppgifter ur den med hjälp av ett tekniskt hjälpmedel eller på annat sätt. Enligt paragrafen får en sekretessbelagd myndighetshandling lämnas ut endast om den föreslagna lagen särskilt tillåter det. I bestämmelsen hänvisas till att det också kan bestämmas särskilt i någon annan lag om att en sekretessbelagd myndighetshandling får lämnas ut. Det finns ett antal sådana bestämmelser i andra landskapslagar som främst syftar till att möjliggöra utlämnandet av sekretessbelagda uppgifter till en annan myndighet för något specifikt i lag angivet syfte. Sekretess gäller ofta endast för en del av en myndighetshandling. Enligt paragrafen ska en handlings offentliga del lämnas ut, om det är möjligt utan att den sekretessbelagda delen röjs. Det förutsätter att den sekretessbelagda delen tydligt kan avskiljas från den offentliga delen och att handlingens innehåll även därefter kan uppfattas korrekt.

 

13 § En parts rätt att ta del av en myndighetshandling. I den gällande offentlighetslagens tredje kapitel finns bestämmelser om enskild persons rätt till handling och av 14 § följer en mycket vid partsoffentlighet. I rättspraxis har konstaterats att det av 14 § 2 mom. följer en obegränsad rätt till handlingar för parter oavsett eventuell sekretess för allmänheten, vilket med beaktande av lagens förarbeten är en avsiktlig avvikelse från rikslagstiftningen.[101] Avsikten med partsoffentlighet är att en part ska kunna få full insyn i det ärende som rör personen själv. Detta ska garanteras genom regleringen i paragrafens första moment. Dock finns det mycket vägande skäl till att föreskriva i lag om vissa begränsningar av partsoffentligheten. Dessa begränsningar ska framgå ur paragrafens andra moment.

     Enligt 1 mom. ska partsoffentlighet fortsättningsvis gälla men begreppsapparaten ska ändras för att motsvara den som används i annan lagstiftning. Till exempel föreskrivs i förvaltningslagens 3 kap. och i 7 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (FFS 808/2019) om partsställning i förvaltningsärenden respektive förvaltningsprocess. En part ska ha rätt att ta del av en sekretessbelagd handling och en handling som inte ännu är offentlig, om handlingen kan eller har kunnat påverka behandlingen av ärendet. Till exempel har i rättspraxis konstaterats att utgångspunkten var att parten med stöd av rikets offentlighetslag hade rätt att få kännedom om vem som gjort en angivelse till myndigheten. Det är endast i undantagsfall möjligt att hemlighålla en sådan persons identitet.[102] En part har naturligtvis rätt att ta del också av en offentlig handling. Det föreslagna momentet motsvarar 11 § 1 mom. i rikets offentlighetslag. Eftersom momentet innebär att en part har rätt att ta del av sekretessbelagda handlingar, även sådana som gäller någon annan, måste möjligheterna för parten att sprida de sekretessbelagda uppgifterna begränsas. Om de sekretessbelagda uppgifterna förs vidare, försvagas nämligen sekretesskyddet mera än vad som är nödvändigt. Därför föreslås i 20 § 4 mom. 5 punkten att parter ska vara skyldiga att iaktta sekretess.

     Med handling som kan eller har kunnat påverka behandlingen av ärendet avses en handling som har företetts myndigheten i samband med ärendet eller som myndigheten själv har skaffat eller upprättat vid behandlingen av ärendet. Dessutom ska handlingen de facto ha påverkat eller ha kunnat påverka behandlingen av ärendet. Däremot behöver den inte ha påverkat innehållet i myndighetens avgörande. En parts rätt att ta del av en handling ska tillgodoses hos den myndighet som behandlar eller har behandlat ärendet. En part kan alltså inte med stöd av partsoffentligheten kräva att en myndighet ska lämna ut sekretessbelagda uppgifter om någon annan med den motiveringen att de behövs för behandlingen av ett annat ärende som är anhängigt hos en annan myndighet. Bestämmelsen är med andra ord ingen allmän informationskanal för parter.[103]

     Enligt förslaget definieras en part som den som i ett ärende är sökande eller anför besvär eller någon annan vars rätt, fördel eller skyldighet ärendet gäller. Avsikten är att ingen med hjälp av "låtsat" ändringssökande ska kunna utvidga sin rätt att ta del av en handling från den omfattning den enligt bestämmelserna om den allmänna rätten att ta del av en handling ursprungligen har. Även om förslaget utgår från att en ändringssökande i allmänhet är part, uppnår en ändringssökande inte partsställning genom att söka ändring i ett fall där personen helt uppenbart saknar besvärsrätt. Den som lämnar in ett klagomål till en myndighet har i egenskap av part rätt att ta del av en handling, om klagomålet gäller personens egen fördel, rättighet eller skyldighet. Annars saknar personen denna rättighet. När någon begär en handling som har upprättats i samband med faktisk myndighetsverksamhet är det vanligen inte fråga om ett sådant partsförhållande som avses i bestämmelsen. Bestämmelserna om parts tillgång till handlingar kan dock bli tillämpliga i fråga om de här avsedda handlingarna, om dessa gäller anhängiggörandet eller behandlingen av ett ärende. Patienthandlingar kan alltså lämnas ut i ett ärende som gäller t.ex. vårdfel. Var och en har med stöd av 14 § visserligen rätt att ta del av en handling som gäller denne själv och som har upprättats i samband med faktisk myndighetsverksamhet.[104]

     I undantagsfall kan sekretessbehovet väga tyngre än en parts intresse av att ta del av en myndighetshandling. Därför föreskrivs i 2 mom. när en part inte har rätt att ta del av en sekretessbelagd handling. I momentet nämns förutom en part även partens företrädare och biträde. Om en uppgift begärs av en part personligen eller av en företrädare för parten kan detta ha inverkan särskilt på prövningen av premisserna enligt momentets första punkt.[105] Omfattningen av rätten till uppgifter kan variera beroende på om det är parten själv eller en företrädare för parten, t.ex. en god man för en minderårig, som begär uppgifter. Vårdnadshavaren företräder enligt 4 § 4 mom. i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (FFS 361/1983) barnet i frågor som gäller barnets person, om inte något annat föreskrivs i lag. När det gäller det egentliga utlämnandet av myndighetshandlingar så utgör det ett förvaltningsförfarande enligt förvaltningslagen. I förvaltningslagens 11 § och 12 § föreskrivs om omyndigs talan och intressebevakarens rätt att föra talan. En omyndigs talan förs av den omyndigas intressebevakare, vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare. I vissa ärenden finns en parallell talan så att också den omyndiga för sin egen talan.

     Enligt 1 punkten gäller inte partsoffentligheten när utlämnande av uppgifter ur handlingen skulle strida mot ett synnerligen viktigt allmänt intresse, ett barns intresse eller ett annat synnerligen viktigt enskilt intresse. Punkten motsvarar 11 § 2 mom. 1 punkten i rikets offentlighetslag. Med stöd av bestämmelsen ska en myndighet kunna vägra lämna ut en handling till en part för att skydda de nämnda intressena. Att lämna ut uppgift t.ex. om vem som till övervakningsmyndigheten har riktat begäran om utredning eller barnskyddsanmälan kan i enskilda fall strida mot det allmänna intresset, om utlämnande av uppgiften kan äventyra den för övervakningsmyndigheten viktiga tillgången till uppgifter eller förverkligandet av syftet med barnskyddet. Ett synnerligen viktigt enskilt intresse kan gälla skyddet av privatlivet eller tryggandet av individens säkerhet.

     Enligt bestämmelsen kan en myndighet vägra lämna ut en handling som gäller någon annans hälsotillstånd eller ekonomiska ställning. Ett synnerligen viktigt enskilt intresse äventyras, om yppande av vissa uppgifter medför fara för uppgiftslämnaren. I undantagsfall kan partens eget intresse äventyras, om en handling som gäller personen själv lämnas ut. Till exempel ett läkarintyg kan i vissa undantagsfall allvarligt äventyra personens mentala hälsa.[106] Till denna del bör vid bedömningen också beaktas att enskildas rätt till information om behandlingen av personuppgifter om den enskilda har begränsats enligt 35 § i landskapslagen (2019:9) om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Bland annat rör begränsningarna information som kan medföra allvarlig fara för den registrerades hälsa eller vård. Vid myndighetens helhetsbedömning från fall till fall bör eftersträvas att sammanjämka det för individens rättsskydd centrala kravet att få reda på grunderna för ett avgörande som gäller en själv och viktiga intressen som gäller andra och å andra sidan att centrala samhälleliga målsättningar och syftena med regleringen förverkligas.[107]

     I punkten nämns barns fördel uttryckligen som ett viktigt enskilt intresse. Utan att det särskilt nämns bör det anses viktigt att fästa myndigheternas uppmärksamhet vid barnets ställning speciellt i sådana situationer där en omyndigs intressen kan stå i konflikt med den lagliga företrädarens, t.ex. i barnskyddsfrågor. Enligt denna punkt ska man med stöd av en helhetsbedömning från fall till fall kunna skydda t.ex. identiteten hos den som har gjort anmälan i barnskyddsfrågor. Om anmälaren är en person som står barnet nära (t.ex. en far- eller morförälder) skulle utlämnandet av uppgiften kunna leda till att en för barnets välbefinnande viktig vuxenrelation bryts. I laglighets-övervakning har ansetts att anmälarens vilja att hålla uppgifter om sig hemliga i ett barnskyddsärende inte räcker för sekretessbeläggning. Utlämnandet av uppgifter till part ska basera sig på myndighetens objektiva prövning som innebär avvägning mellan sinsemellan motstridiga intressen, dvs. anmälarens behov att hemlighålla sin identitet och den anmäldas behov av att få rättsskydd mot grundlösa anmälningar.

     Som äventyrande av ett enskilt intresse ska betraktas närmast ett sannolikt hot om våld från den familj som är föremål för anmälan. Däremot kan t.ex. eventuella rättegångar till följd av grundlösa anmälningar inte betraktas som en faktor som hotar ett enskilt intresse. I ett specifikt ärende som var föremål för laglighetsövervakning hade en granne sänt ett e-postmeddelande till de sociala myndigheterna om sin grannfamilj och myndigheterna hade lämnat ut dessa meddelanden till grannfamiljen. Den granne som hade sänt e-postmeddelandena dömdes sedermera till böter för ärekränkning.[108] I ett annat laglighetsövervakningsärende konstaterades att fadern i egenskap av part hade rätt att i ett barnskyddsärende få de för ärendet relevanta uppgifterna om modern och barnet från skyddshemmet och familjerådgivningen. Modern och barnet hade placerats i skyddshem genom en stödåtgärd inom öppenvården och barnets far var i egenskap av vårdnadshavare part i ärendet som gällde denna stödåtgärd.[109]

     Enligt 2 punkten gäller partsoffentligheten inte när det är fråga om en handling som har företetts eller upprättats i samband med förundersökning eller polisundersökning som ännu pågår, om utredningen skulle försvåras av att uppgifter lämnas ut. Punkten motsvarar 11 § 2 mom. 2 punkten i rikets offentlighetslag. Begränsningen av partsoffentlighet syftar till att förhindra att brottsutredningar försvåras till följd av en alltför tidig handlingsoffentlighet. Eftersom landskapsregeringen samtidigt föreslår att det antas en blankettlag som skulle medföra att Ålands polismyndighet ska tillämpa enbart rikets offentlighetslag riktar sig punkten i praktiken till andra myndigheter inom landskaps- och kommunalförvaltningen som eventuellt får ta del av sådana handlingar som avses i punkten.

     Bestämmelserna i 3 punkten gäller ett förslag till beslut, ett beslutsunderlag eller någon annan därmed jämförbar handling som har upprättats av en myndighet för beredning av ett ärende. Punkten motsvarar delvis 11 § 2 mom. 3 punkten i rikets offentlighetslag. Eftersom punkten avser det skede av behandlingen då myndigheten ännu behandlar ärendet och handlingar som upprättas i ärendet har dessa därför inte ännu blivit offentliga enligt 9 §. Trots detta behövs begränsningen av partsoffentligheten enligt den föreslagna punkten eftersom partsoffentligheten också innebär en rätt för en part att ta del av handlingar som inte ännu blivit offentliga. Den föreslagna bestämmelsen innebär enbart att parter inte har den i 1 mom. avsedda rätten, dvs. myndigheten kan efter prövning bestämma att med stöd av 11 § 2 mom. lämna ut uppgifter ur en handling som ännu inte är offentlig.

     Enligt 4 punkten ska partsoffentligheten inte heller gälla när det är fråga om en handling som har upprättats eller skaffats av en myndighet i egenskap av delaktig i rättegång för förberedelse av en rättegång, om utlämnandet av uppgifter ur handlingen skulle strida mot myndighetens intresse vid rättegången. Punkten motsvarar i tillämpliga delar 11 § 2 mom. 4 punkten i rikets offentlighetslag. Punkten avser handlingar som har upprättats av en myndighet i egenskap av rättegångspart inför en rättegång. Bestämmelsen syftar till att genomföra neutralitetsprincipen, dvs. när ett offentligt samfund jämställs med en enskild får offentlighetslagstiftningen inte innebära att det offentliga samfundet råkar i ett ofördelaktigare läge än den enskilda. Partsoffentligheten ska trygga partens möjligheter att övervaka vilka uppgifter som utgör grund för beslut som gäller honom själv. Om partsoffentlighet inträdde redan när myndigheten planerar och beslutar om sina egna åtgärder skulle det offentliga samfundets möjligheter att förbereda sig inför rättegången försämras. Eftersom partsoffentligheten för rättegångsparter inträder när rättegången inleds innebär förslaget inte att rättsskyddet äventyras utan att myndigheterna och enskilda försätts i ett jämbördigt läge.[110]

     I 5 punkten begränsas partsoffentligheten i upphandlingsärenden. Enligt bestämmelsen ska en part i ett upphandlingsärende inte ha en rätt att ta del av uppgifter om en annan anbudssökandes eller anbudsgivares företagshemligheter. I gällande offentlighetslag finns inte en sådan grund för att begränsa partsoffentligheten. I rättspraxis har konstaterats att det av 14 § 2 mom. i den gällande offentlighetslagen följer en närmast obegränsad rätt till handlingar för parter oavsett eventuell sekretess för allmänheten. Ett bolag som hade deltagit i ett anbudsförfarande hade rätt att av den kommun som ordnat anbudsförfarandet få kopior av de övriga i anbudsförfarandet deltagande bolagens anbudshandlingar, även i det fall att dessa handlingar innehöll uppgifter som skulle hållas hemliga med stöd av andra bestämmelser i offentlighetslagen på den grunden att de gällde enskild affärsrörelse. Dock ansåg högsta förvaltningsdomstolen att behovet att slå vakt om ett intresse som är skyddat enligt reglerna om grundläggande eller mänskliga rättigheter kan i enskilda fall förutsätta att en parts rätt att ta del av uppgifter begränsas.[111]

     Punkten motsvarar 11 § 2 mom. 6 punkten i rikets offentlighetslag. I punkten används begreppet företagshemlighet som även omfattar yrkeshemlighet. Begreppet företagshemlighet ska motsvara det begrepp som finns i 2 § i lagen om företagshemligheter (FFS 595/2018). Begreppet företagshemlighet används också i den sekretessgrund gällande företagshemlighet som finns i förslag till 21 § 8 och 9 punkterna i denna lag. I detaljmotiveringen till de punkterna beskrivs närmare vad som ska anses vara en företagshemlighet och hur begreppet ska tillämpas. Begränsningen av partsoffentlighet ska inte gälla uppgift om det totalpris som används vid anbudsjämförelsen. Grundlagsutskottet har ansett att partsoffentligheten i upphandlingsärenden inte kan begränsas i en så vid omfattning att parten inte har tillräcklig rätt till information och därmed en garanti för rättstrygghet, en rättvis rättegång och ett lagligt upphandlingsförfarande.[112] Därför ska en part alltid ha en rätt till uppgift om det totalpris som används vid anbudsjämförelsen. Enligt förarbetena till riksbestämmelsen vill anbudsgivarna i allmänhet få information om totalpriset för varandras anbud och ibland också om delsummor, men i allmänhet inte om enhetspriser.[113]

     Bestämmelserna i 6 punkten innebär ett bättre skydd för vittnen och personer som har gjort olika typer av anmälningar som förutsätter myndighetsåtgärder. Med stöd av punkten är det möjligt att begränsa partsoffentlighet när det är fråga om en sådan persons sekretessbelagda adress-, telefon- och annan motsvarande kontaktinformation. Begränsningen är bunden vid ett skaderekvisit, dvs. begräsningen är möjlig om utlämnandet av uppgifter skulle äventyra säkerheten, intressena eller rättigheterna för vittnet, målsäganden eller parten eller för den som gjort anmälan. Bestämmelsen motsvarar huvudsakligen det som föreskrivs i 11 § 2 mom. 7 punkten i rikets offentlighetslag. Skyddet för adress- och andra kontaktuppgifter ger uttryck för strävan att förhindra t.ex. hämnd genom hot mot någons fysiska säkerhet. Punkten möjliggör inte begränsning av partsoffentlighet gällande identiteten för ett vittne eller person som har gjort sådana anmälningar som avses i bestämmelsen. Punkt 1 i detta moment möjliggör i detta avseende ett ännu effektivare skydd och en ännu vidare begränsning av partsoffentligheten. Om villkoren i 1 punkten uppfylls, kan identiteten hemlighållas helt. Med uttrycket någon som gjort barnskyddsanmälan avses anmälan enligt 25 § i barnskyddslagen (FFS 417/2007) som gäller inom landskapets behörighet med stöd av landskapslagen (2008:97) om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen.

     Enligt 7 punkten begränsas partsoffentligheten också när det är fråga om en sekretessbelagd del av en handling vars offentlighet ärendet gäller. Bestämmelsen motsvarar 11 § 2 mom. 8 punkten i rikets offentlighetslag och behandlar den situation då en person begär att få ta del av en sekretessbelagd myndighetshandling. I en sådan situation blir personen i princip part i förvaltningsärendet gällande begäran om myndighetshandlingarna. I punkten klargörs att en sådan person inte ska få ta del av de sekretessbelagda uppgifterna enbart på den grunden att personen är part i ärendet som gäller behandlingen av begäran om utlämnande av uppgifter.

     Enligt 3 mom. gäller vad som i paragrafen föreskrivs om en part inte den vars rätt att söka ändring grundar sig uteslutande på medlemskap i en kommun eller någon annan sammanslutning. Av kommunallagens 113 § framgår att kommunmedlemmarna både får framställa rättelseyrkande och anföra kommunalbesvär över kommunala beslut. En begränsning av partsoffentligheten är nödvändig så att kommunmedlem inte enbart överklagar beslut i syfte att få ta del av en sekretessbelagd handling. En ändringssökande samfundsmedlems rättsskydd förutsätter inte att dennes rätt att ta del av en handling är lika omfattande som en parts.[114] Momentet motsvarar 11 § 4 mom. i rikets offentlighetslag.

 

14 § Rätt att ta del av en myndighetshandling som gäller en själv. Enligt paragrafen ska var och en ha rätt att ta del av de uppgifter som ingår i en myndighetshandling och som gäller personen själv. Detta innebär att den fysiska personen har rätt att få information om uppgifter som ingår i en sekretessbelagd myndighetshandling som gäller personen själv, även när det inte är fråga om ett sådant partsförhållande som avses i 13 § l mom. Den här rätten att få informationen ska alltså gälla även om något egentligt ärende inte är eller ens har varit anhängigt hos myndigheten. Det är vanligen fråga om handlingar som gäller faktisk myndighetsverksamhet, såsom vård av en patient, anstaltsvård och undervisning. Paragrafen motsvarar 12 § i rikets offentlighetslag. I bestämmelsen föreskrivs också om begränsningar i personens rätt att ta del av en handling som gäller en själv. Enligt förslaget ska begränsningarna motsvara begränsningarna i partsoffentligheten enligt 13 § 2 och 3 mom. Till exempel ska en myndighet kunna vägra att lämna ut en myndighetshandling av ett sådant synnerligen viktigt allmänt eller enskilt skäl som avses i 13 § 2 mom. 1 punkten. Om handlingarna innehåller sekretessbelagda uppgifter också om någon annan och utlämnandet skulle strida mot ett synnerligen viktigt allmänt eller enskilt intresse, ska uppgifterna avskiljas från handlingen.[115]

 

4 kap. Förfarandet vid utlämnandet av myndighetshandlingar

 

I kapitlet föreskrivs om det förfarande som ska iakttas när en handling lämnas ut och om sätten för utlämnandet.

 

15 § Behörig myndighet. Enligt 1 mom. ska en begäran om att få ta del av en myndighetshandling lämnas in till en myndighet där handlingen förvaras. I de flesta fall är det uppenbart vilken myndighet som förvarar myndighetshandlingen, t.ex. bör man kunna utgå från att en myndighetshandling som har upprättats av en myndighet också förvaras hos myndigheten. Det är också möjligt att en myndighetshandling som är föremål för en begäran förvaras hos flera myndigheter. Eftersom myndighetshandlingarna i allt större grad finns lagrade som elektroniska kopior som flera myndigheter har tillgång till blir det allt vanligare att samma handling förvaras hos flera myndigheter. I en sådan situation kan alla de myndigheter som förvarar den begärda handlingen lämna ut myndighetshandlingen, men den myndighet som tagit emot begäran är skyldig att behandla begäran om att ta del av myndighetshandlingen. Den myndighet som tagit emot begäran kan inte utan samtycke överföra begäran till en annan myndighet, inte ens om den andra myndigheten kan anses ha mera information om den begärda myndighetshandlingen. I en sådan situation bör den myndighet som tagit emot begäran vid behov vara i kontakt med en annan myndighet, t.ex. om det behövs för att utreda om handlingen innehåller uppgifter som ska sekretessbeläggas.

     I bestämmelsen preciseras att en begäran om att få ta del av en myndighetshandling också kan framställas muntligen. Den gällande offentlighetslagen innehåller inte motsvarande bestämmelse, men det är myndighetspraxis att begäran också kan göras muntligen. I rättspraxis har ansetts att en begäran om att ta del av en myndighetshandling kunde framställas formfritt och även muntligen då det saknades bestämmelser i lag om i vilken form begäran skulle framställas. Detta gällde även en begäran om en sekretessbelagd handling.[116] Dock ingår i förslag till 19 § ett krav på att enskild skriftligen anhängiggör att myndigheten ska fatta ett överklagbart beslut. Detta rör sig om det senare skedet då myndigheten vägrar att helt eller delvis lämna ut begärd handling eller uppgift.

     Bestämmelsen i 2 mom. avser behandlingen av en begäran om att ta del av en myndighetshandling som har riktats till en myndighet som inte förvarar den begärda handlingen. Av artikel 5.2 i Tromsökonventionen följer en skyldighet att så långt som möjligt hänvisa ansökan eller sökanden till den behöriga myndigheten om myndigheten inte innehar den myndighetshandling som begärs eller om den inte har rätt att behandla begäran. Till exempel kan en enskild person ha fått bristfällig eller vilseledande information om var myndighetshandlingen förvaras. Det är också möjligt att det rör sig om en myndighetshandling som har överförts till ett arkiv för varaktig förvaring och att den därför inte mera förvaras hos den myndighet som ursprungligen förvarade handlingen. I en sådan situation ska den myndighet som tagit emot begäran hjälpa till med att reda ut vilken den behöriga myndigheten är och utan dröjsmål överföra begäran till den myndighet som anses ha handlingen i sin förvaring. Liknande skyldigheter har redan tidigare förts in i förvaltningslagen. Enligt förvaltningslagens 5 § 3 mom. ska en myndighet i mån av möjlighet hänvisa den enskilde till den behöriga myndigheten om en fråga inte hör till myndighetens behörighet.

     Samtidigt framgår av förvaltningslagens 18 § 1 mom. en skyldighet för en myndighet att utan dröjsmål överföra tillställda handlingar till den myndighet som den anser vara behörig. Begreppet utan dröjsmål ska ha samma innebörd som i anslutning till kravet på registrering av myndighetshandlingar utan dröjsmål enligt förslag till 8 § 1 mom. I vissa situationer kan det vara oklart om de myndighetshandlingar som är föremål för en begäran överhuvudtaget existerar hos någon myndighet. Myndigheten ska då hjälpa till att hitta den behöriga myndigheten i den utsträckning det är rimligt med beaktande av den allmänna serviceskyldigheten enligt förvaltningslagen. I det föreslagna momentet anges avslutningsvis att den som begärt om att få ta del av en myndighetshandling ska underrättas om att begäran har överförts till en annan myndighet. I förvaltningslagens 18 § 1 mom. föreskrivs om en liknande skyldighet vid överföring av handlingar som tillställts en myndighet av misstag.

 

16 § Innehållet i en begäran om att ta del av en myndighetshandling. I paragrafen föreskrivs om vissa grundläggande krav på en begäran om att ta del av en myndighetshandling. Enligt 1 mom. ska en begäran om utlämnande av en myndighetshandling vara tillräckligt preciserad så att myndigheten ska kunna utreda vilken handling begäran avser. I rättspraxis har det ansetts vara förenligt med kravet på god förvaltning att ställa ytterligare frågor till sökanden om en begäran ger tjänstemannen möjlighet att tolka vad sökanden önskar.[117] Enligt bestämmelsen ska myndigheten bistå med att precisera vilken eller vilka myndighetshandlingar begäran gäller, om det inte är uppenbart oskäligt med hänsyn till omständigheterna. Detta krav knyter nära an till den allmänna serviceskyldighet som följer av 5 § 2 mom. i förvaltningslagen. Enligt förvaltningslagens bestämmelse ska myndigheten lämna upplysningar och ge vägledning till enskilda i frågor som är av en sådan natur att de handläggs inom förvaltningen. Det här ska ske i den utsträckning som det är lämpligt och skäligt med hänsyn till frågans natur, den enskildes behov av hjälp, verksamheten inom myndigheten och tjänstemännens förutsättningar att fullgöra sina arbetsuppgifter.

     Enligt den föreslagna bestämmelsen kan en myndighet vägra att bistå en enskild med att klarlägga vilka myndighetshandlingar begäran gäller endast om detta skulle vara uppenbart oskäligt med hänsyn till omständigheterna. Myndigheten har ett långtgående ansvar att hjälpa till med att reda ut vilka myndighetshandlingar en sökande är ute efter. Den här preciseringen kan ske t.ex. manuellt eller med hjälp av register eller elektroniska sökningar. Förslaget har till denna del också utformats med beaktande av artikel 5.1 i Tromsökonventionen som anger att myndigheten ska så långt som möjligt hjälpa sökanden att identifiera den myndighetshandling som han eller hon begär.

     Enligt artikel 4.2 i Tromsökonventionen kan det tillåtas att den som begär en handling förblir anonym, om inte en identifiering är nödvändig för att begäran ska kunna behandlas. Av 2 mom. följer att en myndighet kan kräva att en person som begär att få ta del av en myndighetshandling utreder sin identitet eller motiverar sin begäran endast i de fall som nämns i bestämmelsen. De flesta myndighetshandlingar är offentliga och rätten att få handlingarna är inte bunden vid någon särskild person. Därför är utlämnandet av handlingarna inte heller beroende av någon särskild prövning. Enligt 11 § 1 mom. ska var och en ha rätt att ta del av en offentlig myndighetshandling. I ett sådant fall finns det inte något godtagbart skäl att utreda vem som begär att få ta del av myndighetshandlingen eller varför en person begär att få ta del av handlingen. Därför ska en myndighet också tillmötesgå utan vidare utredning en anonym begäran om att få ta del av en offentlig myndighetshandling.

     I vissa fall är det ändå nödvändigt att en myndighet både utreder vem som begär att få ta del av en myndighetshandling och för vilket ändamål myndighetshandlingen ska användas. För det första är det nödvändigt att utreda vem som begär att få ta del av en myndighetshandling om handlingen eller uppgifter i en handling är föremål för sekretess. Av 13 § 1 mom. följer en vidare rätt för en part att ta del av myndighetshandlingar som kan innehålla sekretessbelagda uppgifter, förutsatt att handlingen kan eller har kunnat påverka behandlingen av partens ärende hos myndigheten. För att kunna utreda om en person som begär att få ta del av sekretessbelagda myndighetshandlingar kan få ta del av dessa i egenskap av part är det nödvändigt att utreda personens identitet. Även myndigheter kan ha en rätt att få ta del av sekretessbelagda uppgifter hos en annan myndighet, både med stöd av bestämmelser i denna lag och andra lagar. Då kan det vara nödvändigt att utreda att den person som begär att få ta del av de sekretessbelagda myndighetshandlingarna har en rätt att företräda den myndighet det är fråga om eller att myndighetshandlingarna begärs för de begränsade syften som har angetts närmare i lag.

     En begäran kan också gälla handlingar och uppgifter som inte är föremål för sekretess men som ännu inte är offentliga, t.ex. om det gäller ett ärende som är under beredning hos myndigheten. Enligt 13 § 1 mom. har en part också en rätt att ta del av en myndighetshandling som inte ännu blivit offentlig, förutsatt att handlingen kan eller har kunnat påverka behandlingen av partens ärende hos myndigheten. En myndighet ska därför kunna kräva utredning om identitet eller syfte med begäran då det är nödvändigt för säkerställandet av att uppgifter vars offentlighet har begränsats i lag inte lämnas till obehöriga.

     För det andra kan en myndighet kräva utredning för att förvissa sig om att utlämnandet av personuppgifter som ingår i myndighetshandlingarna inte kommer att behandlas i strid med dataskyddslagstiftningen. Framförallt kan det finnas behov för en myndighet att kräva ytterligare information om för vilket ändamål personuppgifterna ska användas. Detta kan vara fallet eftersom rätten att behandla personuppgifter enligt dataskyddsförordningen, framförallt artiklarna 6.1 och 9.2, ofta är bunden vid ett visst användningsändamål. Om det finns skäl att misstänka att personuppgifterna kommer att behandlas på ett sätt som står i strid med dataskyddslagstiftningen finns det anledning för myndigheten att genom frågor utreda hur och till vad personuppgifterna ska användas. I 25 § framgår närmare om på vilka grunder en myndighet kan lämna ut personuppgifter som ingår i myndighetshandlingar.

 

17 § Behandling utan dröjsmål. I den gällande offentlighetslagen finns inte särskilt föreskrivet om hur snabbt en begäran om att ta del av en allmän handling ska behandlas. Dock följer redan av 21 § i grundlagen ett krav om att ett ärende ska behandlas av en behörig myndighet utan ogrundat dröjsmål. Frågan om vad som kan betraktas som en skälig behandlingstid varierar beroende på ärendets natur. Ju viktigare ärendet är för den berörda personen, desto snabbare borde behandlingen ske. Att ärendet avgörs snabbt har ansetts vara av särskild betydelse i situationer när den berörda personen befinner sig i en svag ställning. Enligt 20 § 1 mom. i förvaltningslagen ska ett ärende som har inletts hos myndigheten behandlas utan ogrundat dröjsmål och såvitt möjligt upptas för avgörande inom tre månader från den dag då ärendet inleddes. Den bestämmelsen är avsedd att tillämpas i förhållande till förvaltningsärenden i allmänhet och är inte lämplig att gälla vid behandlingen av en begäran om att ta del av en myndighetshandling. En sådan begäran både kan och måste behandlas betydligt snabbare än tre månader. Därför föreslår landskapsregeringen att särskilda tidsramar ska gälla för behandlingen av en begäran om att ta del av en myndighetshandling.

     Enligt 1 mom. ska myndighetshandlingar och uppgifter i dessa alltid lämnas ut utan dröjsmål. En begäran om att ta del av handlingarna eller uppgifterna ska alltid behandlas utan dröjsmål, oberoende av om begäran gäller många handlingar eller om handlingarna innehåller uppgifter som ska sekretessbeläggas. Det är sedan visserligen så att det i praktiken tar en längre tid att behandla en begäran som förutsätter att uppgifter sekretessbeläggs eller att handlingarna bearbetas på något annat sätt. I bestämmelsen föreskrivs om en längsta tid för behandlingen av en vanlig begäran om att ta del av en myndighetshandling. De myndighetshandlingar och uppgifter som har begärts ska lämnas ut senast inom 15 dagar efter att begäran har mottagits av myndigheten. Det bör understrykas att behandling som tar närmare 15 dagar inte uppfyller kravet på behandling utan dröjsmål om det rör sig om offentliga myndighetshandlingar. Klart är att när det är frågan om en myndighetshandling som är helt offentlig ska begäran besvaras omedelbart, t.ex. genom att en kopia av handlingen lämnas ut eller genom att handlingen skickas som en bilaga till ett e-postmeddelande.

     Utlämnande av uppgifter i en myndighetshandling kan i vissa fall ta en längre tid. Enligt 2 mom. är det möjligt att avvika från den i 1 mom. föreskrivna huvudregeln om de begärda myndighetshandlingarna är många eller innehåller sekretessbelagda delar eller om någon annan därmed jämförbar omständighet gör att det krävs specialåtgärder eller större arbetsmängd än normalt. I dessa resurskrävande fall ska myndighetshandlingarna och uppgifterna lämnas ut senast inom 30 dagar efter att myndigheten har mottagit begäran. Som exempel på annat jämförbart skäl kan nämnas en situation där en myndighets behandling kan påverkas av en annan myndighets ställningstagande. I vissa fall kan det t.ex. handla om myndighetshandlingar som visserligen förvaras hos den myndighet som tagit emot begäran men som har upprättats hos en annan myndighet. I ett sådant fall kan det finnas skäl att konsultera den myndighet som upprättat myndighetshandlingarna för att utreda om det kan finnas en grund för att sekretessbelägga uppgifter i handlingarna.

 

18 § Hur en myndighetshandling lämnas ut. En persons rätt att ta del av en myndighetshandling baserar sig i första hand på bestämmelserna i lagens tredje kapitel. I den föreslagna paragrafen föreskrivs i sin tur om formerna för utlämnandet. I de enskilda momenten föreskrivs om på vilka sätt en myndighet är skyldig att lämna ut en myndighetshandling då det rör sig om en begäran enligt offentlighetslagen. En myndighet kan också lämna ut en myndighetshandling på något annat sätt, men det rör sig då inte om en rätt till detta enligt lag utan om utlämnande av handling efter myndighetens prövning. Vid prövningen ska särskilt beaktas den allmänna serviceskyldigheten enligt 5 § 2 mom. i förvaltningslagen. Paragrafen har utformats med beaktande av artikel 6 i Tromsökonventionen. Det finns vissa bestämmelser i annan landskapslagstiftning om formerna för utlämnandet av myndighetshandlingar. Ett exempel på detta är bestämmelserna i 9 och 10 kap. i förvaltningslagen om delgivning och förfarandet vid delgivning av myndigheternas beslut. Ett annat exempel är kommunallagens 116 § som förutsätter att parterna ska delges kommunala beslut genom tillämpningen av förvaltningslagens bestämmelser om vanlig delgivning eller vanlig elektronisk delgivning. Till skillnad från den föreslagna paragrafen syftar dessa bestämmelser inte i första hand till att förverkliga offentlighetsprincipen.

     I 1 mom. föreskrivs om myndigheternas skyldighet att låta var och en få ta del av en offentlig myndighetshandling hos myndigheten. Den som begär att få ta del av handlingen ska kunna göra det hos myndigheten utan avgift och på ett sådant sätt att den kan läsas eller avlyssnas eller uppfattas på annat sätt. Bestämmelsen motsvarar delvis 2 kap. 15 § i tryckfrihetsförordningen. Enskilda ska ha en rätt att få tillgång till handlingen i den förvarande myndighetens lokaler. Myndigheten har i princip en frihet att välja i vilken lokal en person ska kunna ta del av myndighetshandlingarna, men vanligtvis rör det sig om en reception eller motsvarande servicepunkt riktad till allmänheten. Bestämmelsen innebär inte att en besökare ska ha rätt till obevakat inträde i myndighetens arkiv eftersom arkivet vanligen innehåller myndighetshandlingar som är sekretessbelagda. I stället bygger offentlighetsprincipen på att handlingen ska tillhandahållas av en tjänsteman hos myndigheten som före utlämnandet ska pröva om handlingen är offentlig.

     Enligt bestämmelsen ska myndighetshandlingen kunna läsas, avlyssnas eller uppfattas på annat sätt. Vid behov ska myndigheten ställa tekniska hjälpmedel till förfogande för att innehållet i en handling ska kunna tillgodogöras. Elektroniska dokument kan göras tillgängliga antingen genom utskrift eller genom visning på bildskärm. Detta förutsätter då tillgång till en dator eller annat hjälpmedel vid myndigheten. Enligt bestämmelsen får den person som tar del av handlingen hos myndigheten skriva av, kopiera eller på annat sätt tillgodogöra sig handlingen på stället. Det torde ha blivit ganska vanligt att en person som besöker en myndighet tar en bild av myndighetshandlingen med sin egen mobiltelefon. Det finns inte några begränsningar för hur en besökare reproducerar innehållet i myndighetshandlingen, t.ex. kan det röra sig om en ljudupptagning som personen överför till sin mobiltelefon eller med något annat tekniskt hjälpmedel.

     Enligt bestämmelsen ska myndigheterna så snart som möjligt låta besökaren ta del av de offentliga myndighetshandlingarna. Endast i undantagsfall får det förekomma att inhämtandet och sammanställandet av de begärda myndighetshandlingarna inte sker samma dag som begäran lagts fram. I ett sådant undantagsfall ska myndigheten ge en uppskattning av när personen kan komma för att ta del av de begärda handlingarna hos myndigheten. Även då ska myndigheten vidta åtgärder för att handlingarna ska kunna lämnas ut för påseende så snart som möjligt. Myndigheten får inte ta ut en avgift om en person begär att få ta del av en offentlig myndighetshandling hos myndigheten, inte heller om handlingen är enbart delvis offentlig. Däremot kan myndigheten ta ut en avgift om personen vill ta en kopia av myndighetshandlingen med myndighetens kopieringsmaskin.

     I 2 mom. föreskrivs om myndigheternas skyldighet att lämna ut en kopia av en myndighetshandling. Skyldigheten gäller givetvis inte till den del handlingen är föremål för sekretess eller annan begränsning av offentligheten, förutsatt att den som begär de sekretessbelagda uppgifterna inte har rätt att del av dem med stöd av lag. Bestämmelsen innebär en rätt att antingen få kopian på stället hos myndigheten eller så att handlingen skickas per post till den som begär detta. Med stöd av annan lagstiftning kan det fastställas avgifter för utlämnandet av myndighetshandlingar på detta sätt. Myndigheten har en absolut skyldighet att tillhandahålla en kopia av de offentliga delarna av en handling. Om offentligheten för en myndighetshandling har begränsats i lag ska myndigheten låta den som begär det få ta del av handlingen utan att de delar som inte får lämnas ut röjs. Denna skyldighet följer också av 12 §. Om sekretessbelagda uppgifter måste avlägsnas från de ifrågavarande myndighetshandlingarna kan det vara omöjligt för myndigheten att lämna ut myndighetshandlingarna genast. Då en person vill ta del på stället av en myndighetshandling kan denna välja att enbart läsa handlingen i myndighetens lokaler eller be att få en kopia av myndighetshandlingen mot en fastställd avgift. Bestämmelsen ger också en rätt att få handlingen skickad till en postadress som personen uppger, t.ex. i samband med ett telefonsamtal eller i ett e-postmeddelande. Myndigheten kan välja att också skicka myndighetshandlingen på något annat sätt, men det finns inte någon rätt att kräva att få handlingen på något annat sätt (t.ex. via telefax).

     Med beaktande av den tekniska utvecklingen och att myndighetshandlingarna i dagsläget ofta lämnas ut i ett elektroniskt format föreslås i 3 mom. en skyldighet för myndigheterna att skicka en elektronisk kopia av en offentlig myndighetshandling till den som begär detta. För detta kan myndigheten ta ut en avgift som har fastställts i enlighet med annan lagstiftning. Myndigheternas skyldighet gäller enbart de offentliga myndighetshandlingarna, dvs. myndigheterna ska inte vara skyldiga att skicka elektroniska kopior av myndighetshandlingar som delvis är sekretessbelagda. Om den offentliga myndighetshandlingen finns lagrad i ett elektroniskt format har den som önskar det rätt att få en elektronisk kopia av handlingen skickad med elektronisk post eller någon annan elektronisk dataöverföringsmetod till den del handlingen får lämnas ut. Den elektroniska kopian skickas till den elektroniska adress som den som begär att få ta del av handlingen uppger. Bestämmelsen innebär inte en skyldighet för myndigheten att omvandla alla existerande offentliga myndighetshandlingar till ett elektroniskt format. Enligt förslag till 8 § 4 mom. ska visserligen de myndighetshandlingar som registreras i ärenderegistret vara möjliga att ta fram i ett allmänt tillgängligt elektroniskt format, men enligt övergångsbestämmelsen i 29 § 3 mom. gäller denna skyldighet enbart sådana myndighetshandlingar som inkommer till eller upprättas av en myndighet efter det att lagen trätt i kraft. Av förslag till 8 § 5 mom. följer också vissa andra begränsningar i skyldigheten för att omvandla myndighetshandlingar till ett elektroniskt format.

     I bestämmelsen hänvisas till begreppen elektronisk post och elektronisk dataöverföringsmetod. I förvaltningslagens 5 § 4 mom. förutsätts redan att enskilda ska kunna kontakta myndigheterna med hjälp av elektronisk post och att svar får lämnas på samma sätt, dvs. lagstiftningen förutsätter att alla myndigheter inom landskaps- och kommunalförvaltningen har tillgång till elektronisk post. Då det också beaktas att elektronisk post är ett enkelt och billigt sätt att lämna ut handlingar torde elektronisk post i dagsläget vara det vanligaste sättet att elektroniskt lämna ut myndighetshandlingar. Med elektronisk dataöverföringsmetod avses olika teletjänster där data förmedlas via en trådlös överföringskanal eller kabel, dock inte telefonsamtal. Inom olika webbaserade tjänster kan finnas funktioner för förmedling av meddelanden mellan myndighet och enskild, t.ex. via ett konto som personen har inom nättjänsten. I framtiden torde det bli allt vanligare att kommunikationen mellan myndigheten och myndighetens kunder sker via dessa tjänster. Bestämmelsen innebär inte att myndigheten är skyldig att införskaffa en viss elektronisk dataöverföringsmetod som en enskild person begär.

     I 4 mom. föreskrivs vissa begränsningar av den i 3 mom. ingående rätten att få en elektronisk kopia av en offentlig myndighetshandling. De här begränsningarna gäller sådana myndighetshandlingar som inkommer till eller upprättas av en myndighet efter det att lagen trätt i kraft. Övriga myndighetshandlingar ska nämligen enligt 29 § 3 mom. undantas från omvandlingsskyldigheten. En myndighet ska inte vara skyldig att lämna ut en elektronisk kopia om utlämnandet skulle förutsätta mer än rutinbetonade åtgärder inom myndigheten och handlingen kan tillhandahållas på stället. I vissa fall kan en myndighetshandling vara till sin natur sådan att överföring till ett elektroniskt format är svår eller omöjlig. Eftersom definitionen av myndighetshandling är vid är det också möjligt att en myndighetshandling inte finns som ett pappersdokument, t.ex. på material som inte är lämpat för omvandling till elektroniskt format. Av förslag till 8 § 4 mom. framgår en motsvarande begränsning av den elektroniska omvandlingen av myndighetshandlingar, dvs. myndigheten behöver inte omvandla handlingen om det kan göras enbart så att myndigheten vidtar mer än rutinbetonade åtgärder.

     En myndighet ska inte heller vara skyldig att lämna ut myndighetshandlingen i format eller med sådana tekniska hjälpmedel som myndigheten inte har tillgång till. De elektroniska format som myndighetshandlingar förvaras i och de tekniska hjälpmedel som används för att lämna ut myndighetshandlingar utvecklas hela tiden. Rätten att ta del av en myndighetshandling på ett visst sätt ska enbart gälla sådana tekniska hjälpmedel och sådana elektroniska format som myndigheten själv har tillgång till, dvs. en myndighet ska inte vara skyldig att införskaffa tekniska hjälpmedel eller vara skyldig att lagra en myndighetshandling i ett visst format för att tillmötesgå en enskild begäran. Myndigheternas elektroniska lösningar och de elektroniska format en myndighet väljer att införskaffa beror bland annat på den allmänna tekniska utvecklingen och hur många användare som kan tänkas komma att utnyttja lösningen eller formatet. Det följer också av förslag till 6 § 3 mom. att en upptagning inte anses förvarad hos en myndighet om upptagningen är tillgänglig för myndigheten enbart med ett tekniskt hjälpmedel som myndigheten inte har tillgång till för elektronisk överföring.

 

19 § Meddelande och beslut om att en myndighetshandling inte lämnas ut. Av artikel 5.6 i Tromsökonventionen följer vissa skyldigheter då en myndighet helt eller delvis vägrar lämna ut information om en myndighetshandling. Myndigheten ska motivera detta och sökanden har rätt att på begäran få en skriftlig motivering till varför begäran avslogs av myndigheten i fråga. I 21 § i den gällande offentlighetslagen föreskrivs om det förfarande som ska gälla då en tjänsteman vägrar lämna ut en handling. Om en tjänsteman vägrar att lämna ut en handling har sökanden rätt att få ett beslut över vilket besvär kan anföras hos förvaltningsdomstolen. I likhet med den gällande bestämmelsen ska förfarandet enligt den föreslagna paragrafen vara uppdelat i två skeden. I ett första skede ska en myndighet meddela om att den vägrar att lämna ut en myndighetshandling som en person begärt att få ta del av. I samband med att myndigheten ger denna information ska den informera om möjligheten att få ett överklagbart beslut. I det andra skedet fattar sedan myndigheten ett överklagbart beslut efter att personen meddelat att den vill ha ett sådant. Det beslutet kan sedan överklagas till förvaltningsdomstolen i enlighet med lagen om rättegång i förvaltningsärenden (FFS 808/2019).

     I 1 mom. föreskrivs om skyldigheter som ska uppfyllas då en person inte får ta del av begärd myndighetshandling eller uppgift. Skyldigheterna är riktade till tjänsteman eller någon annan som är behörig att för myndighetens del behandla en begäran om att få ta del av en myndighetshandling. De skyldigheter som räknas upp i momentet ska utföras senast inom de i 17 § angivna tiderna, dvs. senast inom samma tidsperioder som gäller vid utlämnandet av myndighetshandlingar och uppgifter. Samtidigt innebär detta att en myndighet vid vägran att ge ut begärda handlingar eller uppgifter ska utan dröjsmål uppfylla de skyldigheter som räknas upp i 1–3 punkterna, dvs. myndigheten får inte vänta 15 dagar alternativt 30 dagar om det saknas sakliga skäl till detta.

     Enligt 1 punkten ska den som lämnat in en begäran meddelas om vad vägran att ge ut en myndighetshandling eller uppgift beror på, dvs. personen ska få en motivering till vägran att ge ut handlingarna eller uppgifterna. Det är inte nödvändigt att i detta skede fatta ett skriftligt förvaltningsbeslut, men det finns inte något hinder för att myndigheten meddelar skriftligen orsakerna till vägran. Ett skriftligt tillvägagångssätt kan vara att föredra eftersom det då tydligt kan påvisas att myndighetens skyldighet att meddela har uppfyllts. Eftersom begränsningen av offentlighet måste grunda sig på lag kan en myndighet eller tjänsteman inte vägra att lämna ut uppgifter genom vaga hänvisningar till sekretess. Inom laglighetskontroll har ansetts att en tjänsteman borde ha meddelat på vilket lagrum, vilken myndighetsföreskrift eller vilken sekretessbestämmelse denne baserade sin vägran att lämna ut handlingarna och informationen. Tjänstemannen borde också ha uppgivit vilken bestämmelse tystnadsplikten baserade sig på.[118]

     Enligt 2 punkten ska tjänstemannen fråga den som lämnat in en begäran om personen vill skriftligen anhängiggöra att myndigheten ska fatta ett överklagbart beslut. Denna förfrågan fungerar samtidigt som en upplysning om att lagligheten i myndighetens vägran att lämna ut en myndighetshandling eller uppgifter i en sådan kan prövas i förvaltningsdomstol. Enligt bestämmelsen ska personen skriftligen anhängiggöra hos myndigheten om att den ska fatta ett överklagbart förvaltningsbeslut. En sådan inlämnad begäran blir i regel offentlig då den registreras hos myndigheten, om det inte finns grund för att sekretessbelägga begäran. Sådan grund kan tänkas finnas om begäran rör handlingar i ett ärende som är sekretessbelagt och offentliggörandet av begäran kunde direkt eller indirekt avslöja sekretessbelagda uppgifter. Myndighetens beslut måste delges en specifik person och detta förutsätter att myndigheten har information om personens identitet. Därför är det i regel inte mera möjligt att kvarstå som anonym i detta skede av förfarandet, men det kan finnas grunder för att sekretessbelägga innehållet i en begäran om att få ta del av myndighetshandlingar.

     Enligt 3 punkten ska tjänstemannen också informera om de avgifter som uppbärs med anledning av behandlingen. I laglighetsövervakning har konstaterats att myndigheten i ett tillståndsärende borde ha informerat sökande om behandlingsavgiften senast när det var fråga om möjligheter att få tillståndet.[119] Med beaktande av detta föreskrivs i punkten om en uttrycklig skyldighet att informera om eventuella avgifter som kan tillkomma i samband med behandlingen av personens begäran om att myndigheten fattar ett överklagbart beslut. I detta skede kan myndigheten också lämpligen informera om de avgifter som kan tillkomma i samband med att besvär behandlas hos förvaltningsdomstol.

     I 17 § föreskrivs om tider inom vilka myndighetshandlingar ska lämnas ut. Enligt 19 § 1 mom. ska myndigheten inom dessa tider också meddela att en myndighetshandling inte lämnas ut. I samband med det meddelandet ska myndigheten ge möjlighet att skriftligen anhängiggöra att myndigheten ska fatta ett överklagbart beslut. I 2 mom. föreskrivs om en myndighets skyldigheter efter att en person skriftligen anhängiggör att myndigheten ska fatta ett sådant överklagbart beslut. Enligt bestämmelsen ska myndigheten fatta ett skriftligt och överklagbart beslut utan dröjsmål efter att det skriftliga anhängiggörandet lämnades in. Eftersom myndigheten redan i ett tidigare skede ska ha utrett på vilka grunder en myndighetshandling inte lämnas ut ska det i de flesta fall vara möjligt att fatta det överklagbara beslutet inom en arbetsvecka. Myndigheten ska se till att det överklagbara beslutet kan fattas utan dröjsmål också under semesterperioder eller då ansvarig tjänsteman inte är på plats.

     I det föreslagna momentet hänvisas till de krav som myndighetens beslut ska uppfylla enligt 7 kap. i förvaltningslagen, bl.a. föreskrivs i 40 § 1 mom. att ett beslut ska motiveras. I motiveringen ska det anges vilka omständigheter och utredningar som har inverkat på avgörandet och vilka bestämmelser som har tillämpats. Efter att myndigheten har fattat sitt beslut ska det delges enligt bestämmelserna om delgivning i förvaltningslagen. Till beslutet ska fogas en besvärsanvisning. I förvaltningslagens 42 § framgår närmare vilken information som ska ingå i besvärsanvisningen. Besvärstiden börjar löpa efter att beslutet har delgivits. Enligt förvaltningslagens 54 § sker vanlig delgivning per post genom brev till mottagaren men ofta torde beslutet kunna delges genom att det fogas till ett e-postmeddelande som skickas till mottagaren enligt bestämmelserna om vanlig elektronisk delgivning i förvaltningslagens 58a §.

     Ur den enskilde personens synvinkel är det också av intresse att en eventuell påföljande behandling hos förvaltningsdomstolen sker så skyndsamt som möjligt. Landskapet har inte lagstiftningsbehörighet gällande förvaltningsprocess utan förvaltningsdomstolens behandling sker enligt rikslagstiftningen, i första hand lagen om rättegång i förvaltningsärenden (FFS 808/2019). Enligt 21 § i grundlagen ska ett ärende behandlas av en behörig myndighet utan ogrundat dröjsmål. Om en förvaltningsdomstol anser att myndighetens beslut om att vägra lämna ut en myndighetshandling eller uppgifter i en sådan saknar stöd i lag torde domstolen upphäva det överklagade beslutet och återförvisa ärendet för ny behandling hos myndigheten.

 

5 kap. Sekretess, tystnadsplikt och andra begränsningar av offentlighet

 

Kapitlet innehåller huvudsakligen bestämmelser om sekretess. Tystnadsplikten är nära förknippad med sekretessen men i den gällande offentlighetslagen finns endast begränsat med reglering om tystnadsplikt. Avsikten har varit att samla sekretessgrunderna i 21 §. I den gällande offentlighetslagen finns inte några bestämmelser om på vilka grunder en myndighet kan lämna ut sekretessbelagda handlingar eller uppgifter. I kapitlet finns bestämmelser om när sekretessen ska upphöra. I dataskyddslagstiftningen föreskrivs om hur personuppgifter ska behandlas, men detta ska inte likställas med begränsningar i enlighet med offentlighetslagstiftningen. I kapitlet ingår också bestämmelser om hur förhållandet mellan dataskyddslagstiftningen och offentlighetslagen ska sammanjämkas. Kapitlet har utformats med beaktande särskilt av grundlagens 12 § 2 mom. och artikel 3 i Tromsökonventionen.

 

20 § Handlingssekretess, tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande. I paragrafen definieras förbudet att röja eller utnyttja myndighetshandlingar eller uppgifter vars offentlighet har begränsats enligt lag. Samtidigt definieras den personkrets som är föremål för dessa restriktioner vid spridningen av de myndighetshandlingar och de uppgifter för vilkas del offentligheten har begränsats. Av 1 mom. följer ett förbud mot att visa för eller lämna ut åt en utomstående en sekretessbelagd myndighetshandling eller en kopia eller utskrift av en sådan handling. Denna handlingssekretess är bunden vid en myndighetshandling och offentligheten för en sådan handling kan enbart begränsas om det finns stöd i lag för detta. Bestämmelsen är teknikneutral, dvs. handlingssekretessen gäller oberoende av hur myndighetshandlingen eller uppgifterna i en sådan är lagrad. Således gäller förbudet att visa eller lämna ut myndighetshandlingen oberoende av om myndighetshandlingen förvaras till pappers, i elektroniskt format eller något annat format. Enligt momentet gäller handlingssekretessen inte den offentliga delen av myndighetshandlingen, förutsatt att det är möjligt att lämna ut den offentliga delen utan att den sekretessbelagda delen röjs. Motsvarande reglering följer i dagsläget av 7 § 2 mom. i den gällande offentlighetslagen som anger att handling, som endast delvis är offentlig, ska hållas tillgänglig till den del handlingen är offentlig.

     I den gällande offentlighetslagen används inte begreppet tystnadsplikt men i ett antal landskapslagar föreskrivs om en särskild tystnadsplikt. Enligt förslaget bör de huvudsakliga bestämmelserna om tystnadsplikt ingå i offentlighetslagen medan sådana specialbestämmelser om tystnadsplikt som finns i annan landskapslag och som saknar självständigt innehåll ska upphävas. Samtidigt föreslås att den tystnadsplikt som följer av 17 § i tjänstemannalagen för landskapet Åland upphävs och ersätts med en hänvisning till de föreslagna bestämmelserna om tystnadsplikt i offentlighetslagen. I 2 mom. finns bestämmelser om tystnadsplikten och dess omfattning. Tystnadsplikt innebär ett förbud mot att röja uppgifter eller information. Det kan förutom muntligt yppande också vara fråga om ett mera passivt röjande. Momentet ska stärka tystnadspliktens rättsliga grund så att det tydligare framgår ur lagstiftningen att det sekretessbelagda innehållet i en myndighetshandling är förknippat med en motsvarande tystnadsplikt. Samtidigt är tystnadsplikten mera omfattande än den handlingssekretess som följer av 1 mom. eftersom tystnadsplikten även kan omfatta uppgifter som inte har lagrats i en myndighetshandling. Till exempel kan det röra sig om uppgifter som en tjänsteman fått ta del av muntligen och som inte förts in i en myndighetshandling.

     Enligt momentet är det förbjudet att röja en myndighetshandlings sekretessbelagda innehåll. En motsvarande bestämmelse finns i 12 § 2 mom. i den gällande offentlighetslagen. Enligt den gällande bestämmelsen får uppgift om innehållet i en handling som ska hemlighållas inte lämnas ut på något sätt. I det föreslagna momentet anges att tystnadsplikten också ska omfatta en uppgift som vore sekretessbelagd om den ingick i en myndighetshandling. Avsikten med bestämmelsen är att förhindra att sådana uppgifter som uppfyller en viss i lag föreskriven sekretessgrund men som inte är lagrade i en myndighetshandling inte ska falla utanför tystnadsplikten. Till exempel kan det handla om något en tjänsteman sett i samband med tillsyn eller muntliga uppgifter som inte lagrats i en myndighetshandling. Tystnadsplikten innebär också att det är förbjudet att röja en uppgift som erhållits i samband med verksamhet hos myndigheten och för vilken tystnadsplikt föreskrivs genom lag. Behovet av särskilda bestämmelser om tystnadsplikt torde vara större i samband med faktisk förvaltningsverksamhet. Då kan det finnas en större mängd känsliga uppgifter som inte finns lagrade i myndighetshandlingar. I lag kan då ha tagits in särskilda bestämmelser om tystnadsplikt för att skydda ett intresse som är särskilt framträdande inom verksamheten.

     I 3 mom. föreskrivs om ett förbud mot utnyttjande av uppgifter som är föremål för handlingssekretess eller tystnadsplikt. Förbudet mot utnyttjande knyter nära an till handlingssekretessen och tystnadsplikten. Förbudet mot utnyttjande behövs eftersom det är möjligt för en person att använda uppgifter som är föremål för handlingssekretess eller tystnadsplikt utan att myndighetshandlingen visas eller uppgifterna röjs för utomstående. Till exempel är det möjligt att en tjänsteman får ta del av känsliga uppgifter som kan användas till tjänstemannens privata fördel utan att utomstående är medvetna om detta. I momentet görs ett undantag i fråga om parter. En part samt partens ombud eller biträde får använda uppgifter om andra än parten själv när det är fråga om att se till den rätt, det intresse eller den skyldighet som partens rätt att ta del av en handling har baserat sig på. Bestämmelsen innebär att uppgifterna får användas inte bara när samma ärende behandlas i olika besvärsinstanser, utan även för ett ärende som anhängiggörs hos en annan myndighet, om det i det sistnämnda fallet är fråga om samma rätt, skyldighet eller intresse.

     De som är föremål för handlingssekretessen, tystnadsplikten samt förbudet mot utnyttjande definieras i 4 mom. Enligt 1 punkten gäller handlingssekretessen, tystnadsplikten samt förbudet mot utnyttjande för det första personer som är anställda hos en myndighet i tjänste- eller arbetsförhållande. Till de personer som är anställda i tjänsteförhållande hör de tjänstemän och tjänsteinnehavare som avses i 2 § i tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland och 2 § lagen om kommunala tjänsteinnehavare (FFS 304/2003) som har gjorts tillämplig genom landskapslagen (2004:24) om tillämpning i landskapet Åland av lagstiftning om kommunala tjänstemän. Punkten omfattar också personer som står i arbetsavtalsförhållande till en myndighet. Av annan lagstiftning kan följa begränsningar för vilka typer av uppgifter som kan överlåtas åt en person som står i arbetsavtalsförhållande. Till exempel ska kommunens myndighetsuppgifter skötas av tjänstemän enligt 57 § 2 mom. i kommunallagen.

     Begreppet myndighet definieras i förslag till 4 §. Som en myndighet räknas också juridiska och fysiska personer då de genom landskapslag eller med stöd av landskapslag sköter offentliga förvaltningsuppgifter. Således omfattar handlingssekretessen, tystnadsplikten samt förbudet mot utnyttjande också de som är anställda hos dessa juridiska och fysiska personer då de sköter om offentliga förvaltningsuppgifter. Enligt 124 § grundlagen kan offentliga förvaltningsuppgifter endast under vissa förutsättningar och endast genom lag eller med stöd av lag anförtros andra än myndigheter. Uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt får dock ges endast myndigheter. Med tanke på att offentlig makt i vissa fall också kan utövas utanför den egentliga förvaltningsorganisationen behöver bestämmelserna om handlingssekretess, tystnadsplikt samt förbud mot utnyttjande också utsträckas till dessa personer. Särskilt i de fall då offentliga uppgifter har anförtrotts privata, kan samma person vid sidan av de offentliga uppgifterna sköta uppgifter av helt privat karaktär. Den berörda personen är då enbart föremål för bestämmelserna om handlingssekretess, tystnadsplikt samt förbud mot utnyttjande till den del personen utövar offentlig makt.

     Enligt 2 punkten gäller handlingssekretessen, tystnadsplikten samt förbudet mot utnyttjande både medlem i landskapsregeringen, kommunfullmäktige eller något annat kommunalt organ samt andra förtroendevalda inom en myndighet. Ministrarna inom landskapsregeringen utgör en särskild kategori men det har bedömts att också dessa personer ska omfattas eftersom de ut-övar offentlig makt och får ta del av sekretessbelagda uppgifter. Bestämmelsen gäller medlem i kommunfullmäktige eller något annat kommunalt organ. De kommunala organen definieras i kommunallagens 6 §. Bestämmelsen innebär att också de personer som i egenskap av förtroendevalda har valts till ett sådant organ omfattas av bestämmelsen. Till de förtroendevalda inom en myndighet som avses i bestämmelsen räknas bl.a. medlemmarna i styrelserna till de myndigheter som lyder under landskapsregeringen, t.ex. styrelserna vid ÅHS, Högskolan på Åland och Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.

     Enligt 3 punkten gäller handlingssekretessen, tystnadsplikten samt förbudet mot utnyttjande praktikanter och andra som de facto verkar hos en myndighet, t.ex. kan det handla om personer som i egenskap av frivilligarbete hos en myndighet får ta del av sekretessbelagda uppgifter. Det handlar om personer som inte står i ett tjänste- eller anställningsförhållande till myndigheten, men som ändå kan komma att få ta del av uppgifter som är sekretessbelagda eller föremål för tystnadsplikt.

     I 4 punkten beaktas de personer i 1–3 punkten som inte mera är anställda eller verksamma hos en myndighet. Det kan också handla om ministrar eller förtroendevalda som avslutat sitt uppdrag. Bestämmelsen behövs eftersom det förbud som följer av bestämmelserna om handlingssekretess, tystnadsplikt och förbudet mot utnyttjande inte kan upphöra med anställningsförhållandet, förtroendeuppdraget, uppgiften eller personens övriga verksamhet hos en myndighet. De intressen som sekretessen och tystnadsplikten avser att skydda måste också skyddas därefter. Det förbud som ska gälla de personer som fått ta del av uppgifterna kan inte heller vara evig. Handlingssekretessen, tystnadsplikten och förbudet mot utnyttjande är bunden vid förekomsten av att det föreskrivs om sekretess och tystnadsplikt i lag. Sekretessen för en myndighetshandling upphör när den sekretesstid som föreskrivs i lag eller med stöd av en lag har förflutit eller när den myndighet som har sekretessbelagt handlingen återkallar eller upphäver sekretessen. Tystnadsplikt som gäller för en uppgift upphör enligt samma grunder som sekretessen. Samtidigt upphör också personens handlingssekretess, tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande enligt den föreslagna punkten.

     Enligt 5 punkten gäller handlingssekretessen, tystnadsplikten samt för-budet mot utnyttjande också en part eller dennes ombud eller biträde då denna erhållit de sekretessbelagda uppgifterna i egenskap av part och uppgifterna gäller någon annan än parten själv. Parter har rätt till sekretessbelagda uppgifter med de begränsningar som följer av 13 § 2 och 3 mom. Därför är det väsentligt att en person som erhållit sekretessbelagda uppgifter i egenskap av part inte sprider de sekretessbelagda uppgifterna eftersom detta skulle komma att stå i strid med de intressen som skyddas. Detta är inte fallet när de sekretessbelagda uppgifterna gäller parten själv, dvs. sådana uppgifter kan en part röja för utomstående under förutsättning att de inte gäller någon annan.

     Enligt 6 punkten utsträcks handlingssekretessen, tystnadsplikten samt förbudet mot utnyttjande också till de som tagit del av en sekretessbelagd uppgift med stöd av en lag eller ett tillstånd som utfärdats med stöd av en lag, om inte lagen eller tillståndet talar för något annat. Både i denna lag och annan landskapslag kan föreskrivas om grunder för utlämnande av sekretessbelagda uppgifter. Den som tagit del av en sekretessbelagd uppgift med stöd av en lag eller ett tillstånd kan t.ex. vara en forskare vid ett universitet som enligt denna lags 23 § 3 mom. fått ta del av sekretessbelagda myndighetshandlingar för vetenskaplig forskning. Även dessa personer ska omfattas av handlingssekretess, tystnadsplikt samt förbud mot utnyttjande. Det förhåller sig annorlunda om en privat person får ta del av sekretessbelagda uppgifter någon annan väg, t.ex. så att uppgifterna överlämnas till personen i strid med offentlighetslagstiftningen. Den föreslagna bestämmelsen omfattar inte en privat person som erhållit uppgifterna på det här sättet.

     Enligt 5 mom. gäller den handlingssekretess, tystnadsplikt och det förbud mot utnyttjande som avses i 1–3 mom. inte lagtingsledamöterna då de utför sitt lagtingsuppdrag. Av 4 § 1 mom. 3 punkten följer att lagen enbart tillämpas på till Ålands lagting ansluten förvaltning. För lagtingsarbetet finns särskilda bestämmelser om offentlighet. Enligt 46 § i lagtingsordningen är lagtingets plenum offentliga, om inte lagtinget av synnerligen vägande skäl beslutar något annat i ett enskilt ärende. Däremot är utskottens sammanträden inte offentliga om inte annat beslutas i lagtingets arbetsordning. Enligt 60 § 1 mom. i arbetsordningen (2015:87) för Ålands lagting blir utskottens betänkanden och utlåtanden i ett ärende offentliga när ärendet har slutbehandlats i utskottet. Utskottet kan även besluta att andra handlingar i ett ärende ska bli offentliga. Med beaktande av denna lagstiftning och lagtingsledamöternas särskilda ställning ska de uttryckligen undantas från den handlingssekretess, tystnadsplikt och det förbud mot utnyttjande som avses i paragrafen. Undantaget gäller enbart utövandet av lagtingsuppdraget. Däremot om en lagtingsledamot utnämns till ett förtroendeuppdrag, t.ex. till styrelsen vid en myndighet som lyder under landskapsregeringen, ska personen till denna del omfattas av bestämmelserna.

 

21 § Sekretessbelagda myndighetshandlingar. I paragrafen finns en förteckning över de viktigaste sekretessgrunderna. Målsättningen är att eventuella framtida behov av sekretessgrunder ska beaktas i den föreslagna paragrafen samtidigt som behovet av sekretessgrunder i andra landskapslagar minskas. Tanken är att öka överskådligheten genom att sekretessgrunderna finns samlade på ett och samma ställe. Sekretessgrunderna ska utformas med beaktande av grundlagens bestämmelser om grundläggande fri- och rättigheter. En bestämmelse om sekretess innebär en begränsning av en grundläggande fri- och rättighet, dvs. den i grundlagens 12 § 2 mom. föreskrivna rätten att ta del av en handling. Grundlagsutskottet har ansett att villkoren för inskränkning av grundläggande fri- och rättigheter ska bedömas dels utifrån eventuella lagförbehåll i de fri- och rättighetsspecifika bestämmelserna, dels utifrån allmänna doktriner om de grundläggande fri- och rättigheterna. Som allmänna villkor för inskränkningar gäller framför allt att dessa ska konstitueras genom en lag, vara noga avgränsade och exakt definierade, att grunderna för inskränkningarna är acceptabla, att kravet på proportionalitet uppfylls, att rättsskyddsarrangemangen är adekvata och att inskränkningarna inte står i strid med Finlands internationella förpliktelser visavi de mänskliga rättigheterna.[120]

     Enligt förslaget ska sekretessgrunderna i förteckningen grupperas enligt skyddsintresse. Paragrafen bör inledas med skyddet av allmänna intressen för att avslutas med grunder för skyddet av enskilda intressen. Till exempel skyddet av säkerheten i samhället utgör ett allmänt intresse medan skyddet av enskildas privatliv är ett sådant enskilt intresse som kan motivera begränsningar i offentligheten. I vissa avgränsade fall kan det vara så att all form av offentlighet kan anses äventyra det intresse som ska skyddas. Då är det motiverat att utforma sekretessgrunden så att myndigheten i regel ska sekretessbelägga myndighetshandlingarna utan att det förutsätts en specifik prövning av om offentliggörandet kunde medföra en skada för det skyddade intresset. I vanliga fall finns det inte tillräckliga grunder för att utforma sekretessgrunderna så att det inte finns något skaderekvisit (s.k. absolut sekretess).

     I de flesta fall är det tillräckligt att ett allmänt eller enskilt intresse skyddas genom en sekretessgrund med skaderekvisit, dvs. sekretessgrunden utformas så att myndigheterna förutsätts i varje enskilt fall göra en bedömning av vilka negativa effekter det får för det skyddade intresset om handlingen lämnas ut. I rikets lagstiftning utgår skaderekvisiten från offentlighets- eller sekretesspresumtion.[121] I svensk lagstiftning finns samma uppdelning men man benämner skaderekvisit som antingen raka eller omvända. Ett rakt skaderekvisit innebär att huvudregeln är offentlighet och att sekretess gäller endast om det kan antas att en viss skada uppkommer om uppgiften röjs. Det omvända skaderekvisitet har den omvända utgångspunkten, dvs. det uppställer sekretess som huvudregel. Vid ett omvänt skaderekvisit gäller således sekretess om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att viss skada uppstår. En del bestämmelser innehåller ett rakt kvalificerat skaderekvisit, dvs. det erfordras särskilt mycket för att sekretessen ska gälla.[122]

     Sekretessbelagda är enligt 1 punkten handlingar som gäller förhandlingar mellan riket och landskapet om de politiska eller ekonomiska relationerna, om utlämnandet av uppgifter ur dem skulle medföra skada eller olägenhet för landskapet. En liknande sekretessgrund finns inte i den gällande offentlighetslagen. Det förekommer förhandlingar mellan landskapets och rikets representanter som är av politisk natur och där det inte är i landskapets intresse att handlingarna blir offentliga. Till exempel kan det röra sig om förhandlingar där landskapets och rikets intressen eller målsättningar inte är gemensamma och där offentliggörandet av handlingarna skulle undergräva landskapets förhandlingsstrategi. Stater har i regel motsvarande sekretessgrunder i sin lagstiftning för att skydda sina nationella intressen inom ramen för statens internationella relationer, t.ex. ingår en sådan sekretessgrund i 24 § 1 mom. 1 punkten i rikets offentlighetslag.

     Till bestämmelsen hör ett skaderekvisit med en offentlighetspresumtion, dvs. handlingarna är enbart sekretessbelagda om utlämnandet av uppgifterna ur dem skulle medföra skada eller olägenhet för landskapet. Eftersom det rör sig om en inskränkning av offentligheten ska skaderekvisitet tillämpas snävt. Det räcker inte med att det finns en risk för en skada eller olägenhet för landskapet utan denna ska kunna konkret påvisas, i sista hand i samband med att en domstol prövar att skaderekvisitet är uppfyllt. Eftersom sekretessgrunden avgränsar sig till förhandlingar kan bestämmelsen inte mera tillämpas till stöd för sekretessbeläggande efter att förhandlingarna har avslutats och det är klargjort att förhandlingarna i samma ärende inte tas upp i ett senare skede.

     Avsikten med sekretessgrunden i 2 punkten är att trygga förundersökningen, förhindra att en alltför tidig offentlighet medför skada för den för brottet misstänkta samt tillförsäkra domstolen möjlighet att utöva den rätt att sekretessbelägga handlingar som tillkommer den enligt rikslagstiftningen. Sekretessgrunden gäller handlingar rörande brott tills ärendet har tagits upp till behandling vid ett domstolssammanträde eller lagts ned av polis- eller åklagarmyndighet. Bestämmelsen motsvarar huvudsakligen 24 § 1 mom. 3 punkten i rikets offentlighetslag, dock så att innehållet har komprimerats i förslaget. Till de handlingar som omfattas av den föreslagna bestämmelsen hör främst anmälningar om brott, handlingar som har mottagits eller uppgjorts för förundersökning och åtalsprövning samt stämningsansökan, stämning och svaromål på en stämning i brottmål.

     Skaderekvisitet i den föreslagna bestämmelsen har en sekretesspresumtion. Uppgifter ur handlingarna kan lämnas ut endast om det är uppenbart att detta inte äventyrar brottsutredningen eller undersökningens syfte eller vållar den som har del i saken skada eller lidande eller hindrar domstolen från att utöva sin rätt att sekretessbelägga handlingarna. Sekretessgrunden behövs för att förhindra att en alltför tidig offentlighet rörande det misstänka brottet skadar den enskilde. För den för brottet misstänkta kan en alltför tidig offentlighet innebära att personen stämplas som skyldig, trots att förundersökningen ännu pågar och något beslut om väckande av åtal inte har fattats. Det här kan medföra stor skada både för personen och personens familj, både i och utanför privatlivet. Samtidigt kan det bli svårt att utreda andras andel i brottet eller andra brott i samma brottshärva. Bestämmelsen behövs också så att domstolen ska ha möjlighet att utöva den rätt att sekretessbelägga handlingar som tillkommer den enligt rikslagstiftningen. När ärendet sedan tas upp i domstol blir handlingarna i regel offentliga, förutsatt att domstolen inte bestämmer att handlingarna ska sekretessbeläggas.

     Den föreslagna bestämmelsen rör handlingar som vanligen förvaras hos rättsvårdande riksmyndigheter. Eftersom de myndighetshandlingar som sekretessgrunden gäller i vissa fall ändå kan komma att förvaras hos myndigheter inom landskaps- och kommunalförvaltningen behövs sekretessgrunden. Till exempel kan sådana handlingar som avses i bestämmelsen både upprättas av och komma in till inspektions- och övervakningsmyndigheter inom landskapet eller åländsk kommun. En anmälan om brott ska hållas hemlig oberoende av vilken myndighet som har en kopia av anmälan. På motsvarande sätt kan en handling som har uppgjorts för förundersökningen finnas hos en annan myndighet än förundersökningsmyndigheten.

     En delvis liknande bestämmelse finns i 4 § 1 mom. i den gällande offentlighetslagen. Den gällande bestämmelsen har en annan systematik eftersom den reglerar tidpunkten för när de berörda handlingarna blir offentliga medan den föreslagna bestämmelsen reglerar sekretessens omfattning. I praktiken kan den föreslagna bestämmelsen anses leda till större öppenhet eftersom den innehåller ett skaderekvisit som tillåter att vissa av de handlingar som bestämmelsen omfattar kan ges offentlighet. Den gällande bestämmelsen anger däremot att offentligheten för samtliga handlingar blir offentliga först när ärendet förevarit vid domstol eller nedlagts enligt beslut av polis- eller åklagarmyndighet eller annan myndighet.

     I de två följande punkterna ingår sekretessgrunder som förs över från 9 § 1 mom. h och i punkterna i den gällande offentlighetslagen. Dessa bestämmelser motsvarar i sin tur 24 § 1 mom. punkterna 5 och 7 i rikets offentlighetslag. Enligt 3 punkten ska sekretess gälla för handlingar som innehåller uppgifter om polisens taktiska och tekniska metoder och planer, om utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling skulle äventyra förebyggande och utredning av brott eller upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet. Skaderekvisitet innebär här en presumtion om att handlingarna är offentliga. Polisen kan dock inte trygga säkerheten eller utreda brott, om dess beredskapsplaner inför olika situationer och dess tekniska och taktiska verksamhetsmetoder är offentliga in i minsta detalj. Offentlighet skulle bland annat innebära att brottslingar på förhand kunde ta reda på hur de kan försvåra eller förhindra polisens arbete.[123]

     Rikets offentlighetslag föreslås med stöd av blankettlag vara tillämplig hos Ålands polismyndighet till den del verksamheten faller inom landskapets behörighet. I vissa fall kan de handlingar som är föremål för den föreslagna sekretessgrunden finnas hos andra myndigheter inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Till exempel kan sådana handlingar som avses i bestämmelsen både upprättas av och komma in till inspektions- och övervakningsmyndigheter inom landskapet eller kommunerna. En anmälan om brott ska hållas hemlig oberoende av vilken myndighet som har en kopia av anmälan. På motsvarande sätt kan en handling som har uppgjorts för förundersökningen finnas hos en annan myndighet än förundersökningsmyndigheten.

     Enligt 4 punkten ska sekretess gälla för handlingar som gäller skyddsarrangemang för personer, byggnader, inrättningar, konstruktioner samt data- och kommunikationssystem och genomförandet av arrangemangen, om det inte är uppenbart att utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling inte äventyrar genomförandet av syftet med skyddsarrangemangen. Enligt skaderekvisitet är presumtionen hemlighållande av handling. En handling kan alltså lämnas ut, om det är uppenbart att det inte äventyrar skyddsarrangemangens syfte. Handlingar som avslöjar hur man kan ta sig in i ett skyddsobjekt eller på vilken nivå skyddet har konstruerats är exempel på handlingar som gäller och påverkar vidtagandet av skyddsarrangemang för byggnader och inrättningar. Till exempel kan det kan här gälla planritningar och annan information om den åländska polismyndighetens lokaliteter. Till skyddsarrangemangen för datasystem hör förutom uppgifter om det fysiska skyddet också uppgifter om skyddsteknik, lösenord och loggsystem som registrerar användningen. Beskrivningarna av myndigheternas datasystem kan påverka skyddsarrangemangen. Detaljerade tekniska beskrivningar ska således i regel vara hemliga.[124]

     I 5 punkten berörs olika handlingar som gäller beredskapen och säkerheten i samhället. När det gäller befolkningsskydd och beredskapsärenden är lagstiftningsbehörigheten delad mellan landskapet och riket. Enligt självstyrelselagen hör visserligen ärenden som gäller befolkningsskydd och beredskap inför undantagsförhållanden till rikets behörighet, men landskapet har behörighet på ett stort antal områden som är centrala för befolkningsskyddet och beredskapen. Som exempel kan nämnas brand- och räddningsväsendet, hälso- och sjukvården samt näringsverksamheten. För att möjliggöra landskapets deltagande i till rikets behörighet hörande ärenden har en s.k. överenskommelseförordning antagits enligt 32 § i självstyrelselagen.[125] Genom förordningen har beredskapsärendena organiserats så att förberedande förvaltningsuppgifter och förberedande åtgärder inom befolkningsskyddet, försörjningsberedskap och den allmänna beredskapen inför undantagsförhållanden sköts gemensamt av rikets och landskapets myndigheter. Ett exempel på förberedande uppgifter är beredskapsplanering.

     I 24 § 1 mom. 8 punkten i rikets offentlighetslag finns en sekretessgrund om handlingar som gäller beredskap inför eller utredning av olyckor och handlingar som gäller befolkningsskydd. Eftersom det rör sig om ett ansvarsområde som är delat mellan riket och landskapet samt då det behövs ett nära samarbete mellan landskapets och rikets myndigheter på ovan beskrivet sätt föreslås en sekretessgrund som med mindre justeringar motsvarar den som finns i rikets offentlighetslag. Hänvisningen till säkerhetsutredning av olyckor avser sådan utredning av olyckor, t.ex. mycket allvarliga sjöolyckor, som olycksutredningscentralen gör enligt rikslagstiftningen. Punkten tillämpas då myndigheter inom landskaps- och kommunalförvaltningen får ta del av sådana handlingar. Genom sekretessgrunden blir det tydligt att sekretess kan bibehållas för de handlingar som avses i sekretessgrunden enligt rikets offentlighetslag om de överlämnas till myndigheter inom landskaps- och kommunalförvaltningen i samband med att beredskapsärendena sköts gemensamt av landskapets och rikets myndigheter. Enligt skaderekvisitet är presumtionen offentlighet. Handlingar som gäller utredningen av en olycka ska kunna sekretessbeläggas, om utlämnande av information ur dem skulle kunna orsaka skada för olyckans utredande eller kränka offrens rättigheter eller minnet av dem eller de anhöriga.

     Sekretessgrunden enligt 6 punkten syftar till skyddet av djur- och växtarter samt naturområden. En motsvarande bestämmelse saknas i den gällande offentlighetslagen, vilket i praktiken har varit problematiskt eftersom det kan försvåra skyddet av utrotningshotade djur- eller växtarter samt värdefulla naturområden. Bestämmelsen motsvarar 24 § 1 mom. 14 punkten i rikets offentlighetslag. Sekretessgrunden gäller handlingar som innehåller uppgifter om utrotningshotade djur- eller växtarter eller skydd av värdefulla naturområden, om utlämnandet av uppgifter ur dessa skulle äventyra skyddet av djur- eller växtarten eller naturområdet i fråga. Syftet med den föreslagna bestämmelsen är att en handling som gäller utrotningshotade djurs häcknings- eller boplatser eller spridningsområde inte ska lämnas ut, om det finns anledning att befara att den kommer att missbrukas.[126] Presumtionen i skaderekvisitet är offentlighet.

     Sekretessgrunden i 7 punkten avser att trygga effektiviteten i fråga om myndighetens tillsyn och övervakning samtidigt som bestämmelsen ska skydda enskilda mot att ogrundade anklagelser sprids i offentligheten. Bestämmelsen gäller handlingar eller uppgifter om tillsyn som ankommer på en myndighet. Till exempel kan det röra sig om handlingar där enskild begär att en tillsynsmyndighet vidtar åtgärder för att näringsverksamhet anses stå i strid med lag eller handlingar som tillsynsmyndigheten upprättar i samband med sådan tillsyn. Enligt skaderekvisitet är presumtionen offentlighet men denna ska kunna begränsas om utlämnandet av uppgifterna skulle äventyra tillsynen eller utan vägande skäl åsamka den som anmäler eller har del i saken skada eller lidande. I likhet med sekretessgrunden i den föreslagna andra punkten syftar sekretessen till att trygga myndighetens effektiva utredning samtidigt som den ska förhindra att en enskild stämplas utan grund.

     Om det finns en misstanke om att det rör sig om ogrundade anklagelser mot en person och att anmälans egentliga syfte är att sprida insinuationer ska myndigheten kunna sekretessbelägga anmälan tills ärendet är utrett. Om en anmälan blev offentlig då handlingen kommer in till en myndighet skulle det kunna medföra att den person som är föremål för anmälan eller klagomål stämplas utan grund. Uppgifter ska också kunna sekretessbeläggas om utlämnandet av uppgifterna skulle äventyra tillsynen, t.ex. ska myndigheterna ha en möjlighet att företa överraskande tillsyn. I vissa fall kan det också vara motiverat att sekretessbelägga identiteten på den som gjort en anmälan eller tagit något annat slags initiativ till tillsyn. Om identitetsuppgifterna inte behandlas konfidentiellt kan villigheten att anhängiggöra laglighetsövervakning äventyras vilket kan förhindra en effektiv tillsyn. En delvis liknande bestämmelse finns i 4 § 3 mom. i den gällande offentlighetslagen som avser handlingar som upprättats för myndighets gransknings- eller inspektionsverksamhet. Den gällande bestämmelsen avser endast av myndighet upprättade handlingar och har en annan systematik eftersom den reglerar tidpunkten för när de berörda handlingarna blir offentliga medan den föreslagna bestämmelsen reglerar sekretessens omfattning. Den föreslagna bestämmelsen kan anses vara mera förenlig med offentlighetsprincipen eftersom inskränkningarna av offentligheten är bundna vid ett skaderekvisit.

     Det offentligekonomiska intresset är sekretessgrund i 8 punkten. Denna bestämmelse motsvaras delvis av 9 § 1 mom. g punkten i den gällande offentlighetslagen. Den gällande sekretessgrunden är tillämplig då handlingen gäller affärs- eller industrirörelse, som drivs av landskapet, kommun eller annat offentligrättsligt samfund, ifall handlingens tillhandahållande kan på det allmännas bekostnad gynna någon som driver likartad rörelse. Den föreslagna bestämmelsen gäller myndigheternas företagshemligheter samt handlingar som innehåller uppgifter om någon annan motsvarande omständighet som har samband med affärsverksamhet. Bestämmelsen motsvarar 24 § 1 mom. 17 punkten i rikets offentlighetslag. Punkten ska läsas så att skaderekvisitet i slutet av bestämmelsen inte tillämpas i förhållande till begreppet företagshemlighet, dvs. sekretessen gällande myndigheternas företagshemligheter är absolut. Begreppet företagshemlighet ska motsvara det begrepp som finns i 2 § i lagen om företagshemligheter (FFS 595/2018). Begreppet företagshemlighet används också i 9 punkten. I detaljmotiveringen till den punkten beskrivs närmare vad som ska anses vara en företagshemlighet.

     I bestämmelsen finns ett skaderekvisit som tillämpas i förhållande till de handlingar som innehåller uppgifter om någon annan motsvarande omständighet som har samband med affärsverksamhet. Handlingar som gäller lå-ne-, ränte- eller valutaväxlingsvillkor, villkor i andra skyddsavtal eller placeringsvillkor kan sekretessbeläggas. Handlingen ska vara sekretessbelagd, om utlämnande av den skulle medföra ekonomisk skada för myndigheten eller ge någon annan som bedriver liknande eller annars konkurrerande verksamhet en konkurrensfördel eller försämra myndighetens möjligheter till förmånlig upphandling eller arrangemang som avser placering, finansiering eller låneskötsel. I dessa situationer kan offentligheten förorsaka myndigheten ogrundade förluster samtidigt som den konkurrerande parten får en ogrundad fördel. Enligt skaderekvisitet förutsätter sekretess att skyddsintresset äventyras konkret. Presumtionen är alltså offentlighet.[127] Således ska det offentligekonomiska intresset tryggas genom denna punkt medan följande punkt syftar till skyddet av näringsidkares ekonomiska intressen.

     Sekretessgrunden i 9 punkten avser att trygga en enskilds privata företagshemligheter samt sådana handlingar som innehåller uppgifter om någon annan motsvarande omständighet som har samband med privat näringsverksamhet. Denna sekretessgrund motsvarar 24 § 1 mom. 20 punkten i rikets offentlighetslag och den har delvis sin motsvarighet i 9 § 1 mom. f punkten i den gällande offentlighetslagen. Den gällande sekretessgrunden omfattar handlingar innehållande uppgifter eller utredningar som myndighet i tjänsteutövning skaffat eller erhållit om enskild affärs- eller industrirörelse, om drivande av näring eller yrke eller om enskilds ekonomiska ställning, ifall handlingens tillhandahållande kan lända berörda företag eller person till men. I likhet med förslag till 8 punkten ska skaderekvisitet inte tillämpas i förhållande till de handlingar som innehåller uppgifter om en privat företagshemlighet, dvs. sådana handlingar och uppgifter är föremål för absolut sekretess.

     Begreppet företagshemlighet definieras närmare i lagen om företagshemligheter (FFS 595/2018). I rikslagens 2 § ingår en definition av företagshemlighet. Enligt den avses med företagshemlighet information

     a) som varken såsom helhet eller i den form dess beståndsdelar ordnats och satts samman, är allmänt känd hos eller lättillgänglig för personer i de kretsar som normalt sett handskas med information av det aktuella slaget,

     b) som har ekonomiskt värde i näringsverksamhet på grund av att den är hemlig och

     c) vars legitima innehavare har vidtagit rimliga åtgärder för att hålla den hemlig.

     Definitionen baserar sig i sin tur på artikel 2.1 i direktiv 2016/943 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs. Enligt punkt c i definitionen ska den enskildes egen sekretessvilja och åtgärder utredas och beaktas. Om näringsidkaren inte själv hemlighåller information som kunde vara en företagshemlighet om den hölls hemlig, uppfyller informationen inte definitionen på företagshemlighet. Eftersom företagarens sekretessvilja är av betydelse vid tillämpningen av punkten är det ändamålsenligt om myndigheten särskilt i oklara fall hör företagaren och vid sin bedömning beaktar företagarens sekretessvilja och de utredningar som företagaren framlägger om verkningarna av uppgiftsutlämnandet.

     Då begreppet företagshemlighet motsvarar det som används i lagen om företagshemligheter och det nämnda EU-direktivet är både domstolspraxis i Finland och EU-domstolens rättspraxis relevant vid tillämpningen av begreppet företagshemlighet i denna lag. I rikslagstiftningen användes tidigare istället begreppet affärs- eller yrkeshemlighet. Det begreppet har också använts i landskapslagstiftningen. Då begreppet affärs- eller yrkeshemlighet ersattes med begreppet företagshemlighet i rikets offentlighetslag konstaterades uttryckligen att avsikten med ändringen inte var att ändra på vad som enligt rikets offentlighetslag skulle betraktas som affärs- eller yrkeshemlighet. Därför skulle också den rättspraxis som uppstått i förhållande till begreppet affärs- eller yrkeshemlighet fortsättningsvis beaktas vid tillämpningen av begreppet företagshemlighet.[128] Begreppet företagshemlighet i den föreslagna punkten ska tillämpas på ett motsvarande sätt.

     När det gäller i den föreslagna punkten avsedda handlingar som innehåller uppgifter om någon annan motsvarande omständighet som har samband med privat näringsverksamhet kan dessa sekretessbeläggas enbart om det uppstår en konkret ekonomisk skada om uppgifterna lämnas ut. Dock får sekretessen ge vika när det är fråga om uppgifter som är betydelsefulla för skyddande av konsumenters hälsa eller en hälsosam miljö eller för bevakande av de rättigheter som innehas av dem som orsakas skada av verksamheten eller uppgifter om näringsidkarens skyldigheter och fullgörande av dessa. Sekretessbelagda är således inte uppgifter om miljökonsekvenserna av en näringsidkares verksamhet eller uppgifter om en näringsidkares betalningsförsummelser.

     Sekretessgrunden i 10 punkten avser handlingar som innehåller uppgifter som en myndighet har upprättat eller mottagit i egenskap av arbetsmarknadspart eller part i en arbetskonflikt. En motsvarande bestämmelse finns inte i den gällande offentlighetslagen men det finns ett behov av en sådan eftersom myndigheter inom landskaps- och kommunalförvaltningen kan vara parter i denna typ av förhandlingar. En myndighet ska inte försättas i en sämre ställning än andra arbetsmarknadsparter, t.ex. då en myndighet fungerar som avtalspart, förhandlingspart eller part i en arbetskonflikt. Offentlighet för dessa handlingar kunde äventyra myndighetens eller det offentliga samfundets ställning som part i en förhandling eller en arbetskonflikt. Enligt skaderekvisitet är presumtionen offentlighet och handlingarna kan sekretessbeläggas enbart om utlämnandet av uppgifter ur handling skulle strida mot myndighetens intressen som arbetsgivare.

     Sekretessgrunden i 11 punkten gäller handlingar som innehåller uppgifter om en persons årsinkomster eller totala förmögenhet eller inkomster och förmögenhet som ligger till grund för stöd eller förmåner eller som annars beskriver personens ekonomiska ställning. Denna sekretessgrund ersätter delvis sekretessgrunden 9 § 1 mom. f punkten i den gällande offentlighetslagen eftersom den punkten också gäller uppgifter om enskilds ekonomiska ställning, till den del offentliggörandet skulle kunna lända berörda person till men. Även 9 § 1 mom. e punkten kan tillämpas på ekonomiska uppgifter eftersom det i bestämmelsen finns en hänvisning till beskattningen eller den offentliga kontrollverksamheten. Den föreslagna sekretessgrunden motsvarar huvudsakligen den första delen i 24 § 1 mom. 23 punkten i rikets offentlighetslag.

     Med ekonomisk ställning avses den personliga ekonomin i sin helhet, t.ex. uppgifter om lön av huvudsyssla och om den sammanlagda förmögenheten. Även uppgifter om betalningsförmåga kan beskriva den ekonomiska ställningen på det sätt som avses i lagen. Alla inkomstuppgifter är dock inte sekretessbelagda. Sekretess förutsätter nämligen att uppgifterna beskriver den ekonomiska ställningen i ett vidare perspektiv. Till exempel en uppgift om det mötesarvode som betalas åt en förtroendevald i en kommun är alltså inte en i lagen avsedd sekretessbelagd uppgift. Motsvarande bestämmelse i rikets offentlighetslag har tolkats så att uppgifter om en persons pensionsansökan och pension är sekretessbelagda, med undantag för uppgifter om att en person får vanlig ålderspension, vilket alltså inte är sekretessbelagt. Pensionsbeloppen är sekretessbelagda. Sekretessgrunden utgår från absolut sekretess, dvs. det finns inte ett skaderekvisit i bestämmelsen. I dagsläget är de offentliganställdas löner inte föremål för sekretess och det kan inte heller anses finnas några vägande skäl till att införa en sådan sekretess eftersom det rör sig om offentliga medel. Därför föreslås att det i punkten uttryckligen framgår att de offentliganställdas löner inte ska vara föremål för sekretess.

     I 12 punkten syftar sekretessgrunden till att skydda forskning och utvecklingsarbete och bedömning av dessa. En motsvarande sekretessgrund finns inte i den gällande offentlighetslagen. Sekretessbelagda är enligt punkten handlingar som gäller vetenskaplig forskning och utvecklingsarbete. I bestämmelsen finns ett skaderekvisit där presumtionen är offentlighet och sekretess ska endast gälla om det är uppenbart att utlämnandet av uppgifter ur handlingarna medför olägenhet för forskningen eller utvecklingsarbetet. Till exempel skulle en forskares arbete kunna försvåras eller undergrävas om de handlingar som lämnats in till en myndighet för ansökan om finansiering av ett forskningsprojekt blir offentliga. Motsvarande sekretessgrund finns inte i den gällande offentlighetslagen.

     Enligt 13 punkten ska sekretess gälla för handlingar som innehåller uppgifter om prov som ordnas inom skolväsendet eller i ett behörighetsgivande syfte, om utlämnande av en sådan handling skulle äventyra provets syfte eller dess framtida användning. Presumtionen är således offentlighet. Det är uppenbart att elever inte ska kunna få ta del av provfrågor före själva provet ordnas vid en skola. I landskapslagstiftningen föreskrivs om vissa behörighetsgivande prov, t.ex. förutsätter landskapslagen (2019:68) om fastighetsmäklarverksamhet att det ordnas ett fastighetsmäklarprov genom vilket fastighetsmäklare kan visa att de har tillräcklig yrkeskompetens. I vissa fall kan det vara motiverat att sekretess gäller för handlingar om prov efter att det har hållits, t.ex. om provets uppbyggnad är sådant att det skulle medföra ett omfattande arbete och stora kostnader att konstruera ett nytt prov med ett nytt innehåll. Dock skulle personer som deltagit i ett sådant prov ha fått ta del av frågorna och de skulle också i regel få ta del av provets innehåll med stöd av sin ställning som part enligt 13 §. En liknande sekretessgrund finns inte i den gällande offentlighetslagen. Sekretessgrunden motsvarar delvis 24 § 1 mom. 22 punkten i rikets offentlighetslag.

     I 14 punkten avser sekretessen handlingar som gäller barn-, elev-, och studerandehälsa eller befriande av en elev från undervisning, elevers och studerandes provsvar samt av en skola, daghem eller läroanstalt utfärdade betyg och andra handlingar som innehåller bedömningar av barnets, elevens eller studerandens personliga egenskaper. Sekretessbestämmelsen bygger på att absolut sekretess ska iakttas i fråga om dessa handlingar. Den föreslagna punkten motsvarar med vissa justeringar innehållet i 24 § 1 mom. 30 punkten i rikets offentlighetslag. Handlingar som gäller vården av barn, elev och studerande är sekretessbelagda. Syftet med denna vård är att främja och upprätthålla de berörda personernas studieframgång, goda psykiska och fysiska hälsa och sociala välbefinnande och understödjande verksamheter inom skola, daghem eller läroanstalt. Till sådana provsvar som bestämmelsen hänvisar till har också räknats bland annat olika typer av övningsarbeten.[129]

     De i punkten avsedda handlingarna med bedömningar av barnets, elevens eller studerandens personliga egenskaper används i första hand i kommunikationen mellan hemmet och skola, daghem eller läroanstalt, t.ex. kan lärarna verbalt beskriva en elevs framsteg och inställning till skolgången. Sådana bedömningar är sekretessbelagda. Däremot är betyg med sifferbedömning som utfärdats av en skola eller läroanstalt offentliga. Betyg, provresultat och vitsord för provprestationer är således i regel offentliga, med undantag för eventuella bedömningar av personliga egenskaper. Uppgifter om att ett barn, en elev eller en studerande får särskilt stöd är sekretessbelagda. I skolorna och läroanstalterna förekommer disciplinär bestraffning och utgångspunkten är att dessa uppgifter är offentliga, om de inte innehåller uppgifter som av andra orsaker är sekretessbelagda (t.ex. uppgifter om hälsotillstånd). Det finns inte en direkt motsvarighet i den gällande offentlighetslagen till den föreslagna bestämmelsen men sekretess kan gälla för liknande syften enligt 9 § 1 mom. e punkten. Den föreslagna sekretessgrunden är allmän och i särskild lagstiftning om barnomsorg eller skolväsendet kan finnas kompletterande sekretessgrunder.

     I 15 punkten föreskrivs om en sekretessgrund för handlingar som innehåller uppgifter om en klient hos socialvården eller en kund som erhåller arbetsmarknads- eller studieservice samt uppgifter om de förmåner och stödåtgärder eller den service personen erhållit. Den föreslagna punkten motsvarar huvudsakligen regleringen i 24 § 1 mom. 25 punkten i rikets offentlighetslag. Bestämmelsen utgår från absolut sekretess, dvs. det finns inte något skaderekvisit. Sekretessgrunden kan anses ingå i 9 § 1 mom. e punkten i den gällande offentlighetslagen. Med klient hos socialvården avses en person som erhåller eller är föremål för socialvård inom landskapets behörighet. Som kund som erhåller arbetsmarknads- eller studieservice räknas i första hand en kund hos Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet. Arbetsmarknadsservicen består av arbetsförmedling, sysselsättningsfrämjande utbildning, vägledning, information, särskild service för personer med nedsatt arbetsförmåga, stödinriktade åtgärder och andra sysselsättningsfrämjande åtgärder. Till studieservicen hör främst den service arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten ger i enlighet med landskapslagen (2006:71) om studiestöd.

     Eftersom redan vetskap om att en person är klient hos socialvården eller kund hos arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten kan avslöja en känslig omständighet föreslås sekretessen omfatta alla uppgifter rörande klienten eller kunden. De handlingar som avses i punkten är i praktiken sekretessbelagda redan nu. I lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000) finns särskilda bestämmelser om sekretess. Dessa gäller med vissa avvikelser också inom landskapets behörighet med stöd av landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård. När det gäller uppgifter inom arbetsmarknads- och studieservicemyndighet föreskrivs i 1 § 2 mom. i landskapslagen (2013:81) om tillämpning på Åland av 13 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice att myndigheten i tillämpliga delar ska iaktta rikets offentlighetslag på de register över enskilda och arbetsgivare som den använder vid skötseln av sina uppgifter.

     Enligt 16 punkten gäller sekretess för handlingar som innehåller uppgifter om en persons hälsotillstånd eller handikapp samt den hälso- och sjukvård eller rehabilitering som denne har erhållit. Den föreslagna punkten baserar sig på 24 § 1 mom. 25 punkten i rikets offentlighetslag. Bestämmelsen utgår från absolut sekretess, dvs. det finns inte något skaderekvisit. De handlingar som avses i punkten ska vara sekretessbelagda redan nu med stöd av 9 § 1 mom. e punkten i den gällande offentlighetslagen. I lagen om patientens ställning och rättigheter (FFS 785/1992) finns bestämmelser bland annat om sekretessbelagda uppgifter i journalhandlingar. Dessa bestämmelser gäller med vissa avvikelser också inom landskapets behörighet med stöd av landskapslagen (1993:61) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och rättigheter.

     Sekretessbelagda är enligt 17 punkten handlingar som innehåller uppgifter om känsliga omständigheter som gäller privatlivet för någon som misstänks för ett brott, en målsägande eller någon annan som har samband med ett brottmål. Sekretess ska även gälla för handlingar som innehåller uppgifter om ett brottsoffer, om utlämnandet av uppgifter kränker offrets rättigheter, minnet av offret eller offrets närstående, förutsatt att utlämnandet av uppgifter inte är nödvändigt för utförande av ett myndighetsuppdrag. Den föreslagna punkten motsvarar 24 § 1 mom. 26 punkten i rikets offentlighetslag och har ingen direkt motsvarighet i den gällande offentlighetslagen. Dock har bestämmelsen vissa beröringspunkter både med 4 § 1 mom. och 9 § c och e punkterna i den gällande offentlighetslagen.

     Förundersökningsmaterialet blir vanligen offentligt när rättegången inleds eller, om ärendet inte förs vidare till domstol, när förundersökningen har avslutats. Denna huvudregel framgår också ur förslaget till 2 punkten. Domstolen kan besluta annorlunda i samband med rättegången. Med tanke på skyddet av de känsliga uppgifter som anges i punkten är det problematiskt om dessa blir offentliga efter att åklagaren har beslutat om åtalseftergift eller efter att ärendet har avskrivits. I förundersökningsmaterialet kan nämligen finnas synnerligen känsliga uppgifter. Avsikten med sekretessgrunden är att dylika känsliga uppgifter ska vara sekretessbelagda också efter att åklagaren beslutat låta bli att väcka åtal eller ärendet annars har avskrivits. De känsliga uppgifter som det hänvisas till i bestämmelsen finns i första hand hos förundersökningsmyndigheterna men det är möjligt att de också kan finnas hos en myndighet inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Därför behöver dessa känsliga uppgifter också skyddas genom en sekretessgrund som gäller inom landskapets behörighet.

     Den inledande delen av bestämmelsen som hänvisar till känsliga uppgifter i handlingar som har samband med ett brottmål är inte förknippad med ett skaderekvisit. Därför är dessa handlingar föremål för absolut sekretess. I förarbetena till riksbestämmelsen hänvisas till handlingar gällande sexualbrott eller incestfall där offentliggörandet kan gälla uppgifter om sådana personer som inte har någon andel i det misstänkta brottet eller där offentliggörandet kan äventyra barnets intresse.[130] Den senare delen av bestämmelsen gäller handlingar som innehåller uppgifter om ett brottsoffer och till denna del finns ett skaderekvisit i bestämmelsen. Sekretessbelagda ska också vara sådana handlingar som innehåller uppgifter om brottsoffer, om utlämnande av uppgifter kränker offrets rättigheter, minnet av offret eller offrets närstående. Syftet med bestämmelsen är att ge möjlighet att vägra lämna ut exempelvis fotografier av våldsbrottsoffer. Skaderekvisitet är utformat med presumtion om offentlighet.

     Enligt 18 punkten omfattar sekretessen handlingar som innehåller uppgifter om psykologiska test eller lämplighetsprov som gäller en person eller resultatet av dem. Punkten motsvarar huvudsakligen innehållet i 24 § 1 mom. 29 punkten i rikets offentlighetslag. Den här sekretessgrunden har ingen direkt motsvarighet i den gällande offentlighetslagen. Absolut sekretess ska iakttas och det finns inte något skaderekvisit. Eftersom ett psykologiskt test kan ge en tämligen täckande bild av personligheten skulle offentlighet strida mot skyddet för den personliga integriteten. I sista hand skulle offentlighet också stå i strid med den offentliga förvaltningens intresse som arbetsgivare.[131]

     I rättspraxis har högsta förvaltningsdomstolen tagit ställning i ett ärende där två personer hade sökt en tjänst vid en myndighet. Efter att den ena personen hade blivit vald hade den andra personen begärt att få ta del av resultaten från den valda personens lämplighetsprov. Båda personerna var parter och lämplighetsprovet hade kunnat påverka avgörandet. Men i det fallet hade det stridit mot ett synnerligen viktigt enskilt intresse att lämna ut lämplighetsprovet till den person som inte hade blivit vald till tjänsten.[132] Denna rättspraxis är också väsentlig vid tolkningen av den föreslagna punkten och hur den förhåller sig till bestämmelserna om partsoffentlighet i förslag till 13 §.

     Förutom anställningsärenden kan sekretessgrunden tillämpas i samband med fastställandet av avlöningsgrund. Även inom den offentliga förvaltningen på Åland har det blivit vanligare med personliga lönetillägg som baserar sig på en utvärdering av den anställdes färdigheter och kunnande. Med beaktande av detta bör också det material som utarbetas som underlag för det individuella tillägget vara sekretessbelagt, dock så att beloppet för det individuella tillägget är offentligt.

     Bestämmelsen i 19 punkten syftar till skyddet av personalarbetet inom en myndighet. Inom en myndighet utförs personalarbetet i många olika former så att arbetsgemenskapen stärks och myndighetens ledningssystem förbättras. Det förekommer att personalens synpunkter och åsikter inhämtas både genom personalenkäter och något annat sätt, t.ex. genom att en konsult anlitas för att intervjua de anställda personligen. Det kan ofta vara kontraproduktivt att personalenkäter och liknande personalhandlingar är offentliga med tanke på vad ett sådant internt personalarbete syftar till. I många fall syftar detta interna personalarbete nämligen till att lyfta fram problem eller brister i arbetsmiljön så att dessa ska kunna åtgärdas. Trots anonymisering går det ofta att indirekt från dylika handlingar gällande personalenkäter utläsa vilka personer eller grupper som avses, särskilt om de myndigheter eller enheter som berörs är små. Detta kan i sin tur förhindra att anställda vid myndigheten inte besvarar personalenkäterna eller avstår från att aktivt delta i det interna personalarbetet.

     I riket har en utredning gällande arbetsgemenskapen som syftade till att bidra till ett bättre ledningssystem för en myndighet ansetts utgöra en sådan handling för internt myndighetsarbete som helt skulle undantas från tillämpningsområdet för rikets offentlighetslag.[133] Detta kan anses vara en alltför omfattande inskränkning av offentlighetsprincipen då relevanta intressen kan skyddas genom en sekretessgrund med skaderekvisit. Enligt bestämmelsen ska sekretess gälla för personalenkäter och andra liknande interna personalhandlingar om utlämnandet av uppgifterna skulle äventyra syftet med personalarbetet. Till exempel om det är sannolikt att utlämnandet av uppgifterna skulle medföra att personalen vid en myndighet i framtiden inte kommer att besvara motsvarande personalenkäter ska dessa sekretessbeläggas. Det samma gäller om en anställd har lämnat uppgifter om personalkonflikter och utlämnandet av uppgifterna skulle förhindra att konflikten kan lösas på ett ändamålsenligt sätt. Personalhandlingarna ska också sekretessbeläggas om ett utlämnande skulle medföra att enskilda kommer att lida betydande men.

     I 20 punkten ingår en särskild sekretessgrund gällande handlingar som innehåller uppgifter om disciplinärt förfarande. Enligt bestämmelsen ska sådana handlingar sekretessbeläggas om utlämnandet av uppgifterna skulle medföra att den som är anställd eller någon annan som berörs av uppgifterna kommer att lida betydande men. Både personer anställda i tjänste- och arbetsförhållande kan vara föremål för disciplinärt förfarande. I tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland och i lagen om kommunala tjänsteinnehavare (FFS 304/2003), som gäller inom landskapets behörighet med stöd av blankettlag, finns särskilda bestämmelser som kan ligga till grund för disciplinärt förfarande gällande en tjänsteman. Motsvarande åtgärder kan vidtas i förhållande till en person i arbetsavtalsförhållande med stöd av arbetsavtalslagen (FFS 55/2001). Varningar och anmärkningar är till sin karaktär påpekanden, som arbetsgivaren i arbetshandledningssyfte får ge en anställd som vägledning för framtiden. I många fall kan det vara fråga om en enskild åtgärd från arbetsgivarens sida som inte återkommer. I en sådan situation kan offentligheten gällande det disciplinära förfarandet få oproportionerliga konsekvenser både för den anställde och andra som påverkas av att uppgifterna blir offentliga. Till exempel kolleger eller närstående till den anställde hör till den grupp av personer som kan beröras av att uppgifterna blir offentliga. Dylika negativa konsekvenser för den enskilde kan förstärkas i ett litet samhälle som det åländska.

     Den föreslagna punkten innehåller ett skaderekvisit. Sekretess enligt den föreslagna punkten förutsätter att utlämnandet av uppgifterna skulle medföra att den som är anställd eller någon annan som berörs av uppgifterna kommer att lida betydande men. Vid bedömningen av om skaderekvisitet är uppfyllt bör beaktas vilken ställning personen i fråga har inom myndigheten. Tröskeln för sekretessbeläggande är högre för en person i ledande ställning inom myndigheten. Vid bedömningen av om uppgifterna kan sekretessbeläggas ska också beaktas det disciplinära förfarandets karaktär. Tröskeln för sekretessbeläggande är högre om det rör sig om förseelser som är av stort allmänt intresse eller av betydelse för enskildas rättigheter. Det bör också beaktas om uppgifterna finns tillgängliga offentligt hos någon annan myndighet, t.ex. uppgifter om straffrättsligt förfarande hos riksmyndigheterna. Det är också möjligt att de förhållanden som det disciplinära förfarandet avser är föremål för klagomål hos justitieombudsmannen eller justitiekanslern. Om uppgifterna är offentliga där eller den anställde har tilldelats en offentlig anmärkning av någon av dessa laglighetsövervakare kan det i regel inte finnas grund för sekretessbeläggande enligt den föreslagna punkten. Rikets offentlighetslag innehåller inte en sekretessgrund som motsvarar den föreslagna bestämmelsen.[134]

     Ett hemligt telefonnummer, uppgift om läget för en mobiltelefon samt handlingar som innehåller uppgift om en persons hemkommun och bostad där eller tillfälliga bostad samt telefonnummer och annan kontaktinformation är enligt 21 punkten i vissa fall sekretessbelagd. Den föreslagna punkten motsvarar innehållet i 24 § 1 mom. 31 punkten i rikets offentlighetslag. Det finns inte en direkt motsvarighet i den gällande offentlighetslagen men sekretess kan delvis införas för liknande syften enligt 9 § c och e punkterna. Riksbestämmelsen har bland annat motiverats med behovet av vittnesskydd. Till individens självbestämmanderätt hör att hålla sitt telefonnummer hemligt och upplysningar om det till en myndighet får inte leda till att det blir allmänt tillgängligt. Sekretessen gäller enbart om personen har begärt att de angivna uppgifterna ska hållas hemliga och personen har grundad anledning att misstänka att hans eller hennes egen eller familjens hälsa eller säkerhet kan komma att hotas. Den ifrågavarande myndigheten ska klarlägga om det i det enskilda fallet finns en sådan grundad anledning.

     Sekretess ska enligt 22 punkten iakttas i fråga om handlingar som innehåller uppgifter om en persons politiska övertygelse eller uppgifter om åsikter som personen har uttalat privat eller uppgifter om någons levnadssätt, deltagande i föreningsverksamhet eller fritidssysselsättningar, familjeliv eller andra med dem jämförbara personliga förhållanden. Med handling som gäller familjelivet avses särskilt en sådan handling som beskriver förhållandet mellan personer som bor i samma hushåll. Det grundlagsenliga skyddet för privatlivet kan tryggas endast genom sekretess i fråga om handlingar som gäller individens egen livssfär. Punkten tillämpas inte på handlingar med uppgifter om en persons deltagande i ett politiskt eller något annat förtroendeuppdrag eller om hans kandidatur för ett sådant uppdrag. Punkten tillämpas inte heller på handlingar om en persons deltagande i grundandet och registreringen av ett politiskt parti eller bildande av en valmansförening för val är offentliga. Den föreslagna punkten motsvarar innehållet i 24 § 1 mom. 32 punkten i rikets offentlighetslag. Det finns inte en direkt motsvarighet i den gällande offentlighetslagen men sekretess kan delvis införas för liknande syften enligt 9 § c och e punkterna. Till exempel de allmänna bibliotekens låntagarregister innehåller uppgifter som är av personlig natur.

 

22 § Sekretess för skyddet av intressen i rikslagstiftningen. Tidigare har redogjorts för behörighetsfördelningen mellan landskapet och riket samt för när myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen tillämpar direkt rikslagstiftningen om offentlighet och sekretess (avsnitt 7). I 3 § 1 mom. har föreslagits en informativ bestämmelse om de situationer när en myndighet som avses i 4 § ska tillämpa direkt rikslagstiftningen om offentlighet och sekretess. En myndighet ska tillämpa rikslagstiftningen i de frågor som avses i 60a § i självstyrelselagen och då myndigheten utför förvaltningsuppgifter inom rikets lagstiftningsbehörighet. Utöver dessa situationer utgår lagförslaget från att det faller inom landskapets behörighet att föreskriva om på vilka grunder myndighetshandlingarna ska sekretessbeläggas. I 3 § 2 mom. finns en hänvisning till den blankettlag enligt vilken rikets offentlighetslag ska tillämpas vid Ålands polismyndighet, dvs. i det fallet skulle det röra sig om en indirekt och av lagtinget bestämd tillämpning av rikets offentlighetslagstiftning.

     Det finns ett behov av att beakta rikets offentlighetslagstiftning också i andra situationer, främst då riksmyndigheter överlämnar i riket sekretessbelagda myndighetshandlingar eller uppgifterna i en sådan handling till myndigheter inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Det är då möjligt att rikshandlingen har sekretessbelagts hos en riksmyndighet med stöd av en sekretessgrund som inte har någon motsvarighet i landskapslagstiftningen. Detta är mera sannolikt inom förvaltningsområden som inte faller inom landskapets behörighet, dvs. dylika sekretessintressen har inte nödvändigtvis beaktats i landskapslagstiftningen eftersom myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen inte sköter dylika förvaltningsuppgifter. I en sådan situation är det ändå förståeligt om en riksmyndighet förutsätter myndighetshandlingarnas eller uppgifternas fortsatta sekretess efter att de har överlämnats till en myndighet inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Avsikten med den föreslagna paragrafen är att myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen ska inom landskapets behörighet skydda de intressen som ligger till grund för sekretessen enligt rikslagstiftningen. På detta sätt möjliggörs också samarbete med riksmyndigheterna så att den sekretess som gäller med stöd av rikets offentlighetslagstiftning inte röjs inom landskaps- och kommunalförvaltningen på Åland.

     Enligt den föreslagna paragrafen ska till en myndighet inkomna rikshandlingar vara sekretessbelagda om handlingarna eller uppgifterna i en sådan handling är föremål för sekretess enligt rikslagstiftningen. Paragrafen innebär ett fortsatt skydd för den sekretess som gäller för handlingen enligt rikslagstiftningen. Med begreppet rikshandling avses inte enbart en handling som har upprättats av en riksmyndighet utan det kan också vara fråga om en annan till en myndighet inom landskaps- och kommunalförvaltningen inkommen handling som förvaras hos och ansluter till ett ärende som är sekretessbelagt vid en riksmyndighet. Den sekretess som avses i paragrafen ska också gälla om en myndighet inom landskaps- och kommunalförvaltningen upprättar en myndighetshandling som anknyter till ett ärende eller handlingar som är sekretessbelagda hos en riksmyndighet. Med anledning av att en riksmyndighet har överlåtit i riket sekretessbelagda handlingar eller uppgifter till landskaps- och kommunalförvaltningen kan den åländska myndigheten behöva upprätta myndighetshandlingar där de i riket sekretessbelagda uppgifterna ingår. I en sådan situation ska även de inom den åländska myndigheten upprättade myndighetshandlingarna eller uppgifterna vara sekretessbelagda med stöd av paragrafen, till den del ett offentliggörande skulle medföra röjandet av uppgifter som är sekretessbelagda enligt rikslagstiftningen.

     Vid behov ska myndigheten inom landskaps- och kommunalförvaltningen föra en dialog med riksmyndigheten för att utreda om grunderna för sekretess enligt rikslagstiftningen är uppfyllda. Dock gör myndigheten inom landskaps- och kommunalförvaltningen alltid en självständig bedömning av om de grunder för sekretessbeläggande som finns i rikslagstiftningen är tillämpliga och uppfyllda. Det är möjligt att de intressen som sekretessgrunderna i rikslagstiftningen avser att skydda även kan skyddas med stöd av sekretessgrunderna i landskapslagstiftningen. Den föreslagna paragrafen tillämpas enbart i syfte att upprätthålla den sekretess som gäller enligt rikslagstiftning i kommunikationen mellan riksmyndigheterna och de åländska myndigheterna, dvs. paragrafen gäller inte handlingar som inte är offentliga ännu för att de ingår i ett ärende som är under beredning. I 9 § 3 mom. och 10 § 3 mom. har föreslagits särskilda bestämmelser om tidpunkten för offentlighet då flera myndigheter bereder tillsammans ett ärende. Om det finns sådana gemensamma ärenden ska de inkomna eller upprättade handlingarna bli offentliga då det gemensamma ärendet har slutbehandlats. Dessa bestämmelser kan också bli tillämpliga i samband med riksmyndigheters och åländska myndigheters beredning av gemensamma ärenden, t.ex. i gemensamma arbetsgrupper eller kommittéer.

 

23 § Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter. I den gällande offentlighetslagen finns inte några bestämmelser om myndigheternas utlämnande av sekretessbelagda uppgifter. I 1 mom. föreslås ingå allmänna grunder för utlämnandet av sekretessbelagda uppgifter. De i paragrafen föreslagna grunderna gäller huvudsakligen utlämnande av sekretessbelagda uppgifter till en annan myndighet. Dock kan de två första punkterna också omfatta överlämnandet av sekretessbelagda uppgifter till enskilda. Eftersom begränsningar av offentlighet ska basera sig på lag är det följdriktigt att också föreskriva i lag om utlämnandet av sådana sekretessbelagda uppgifter.

     Grundlagens 10 § 1 mom. har tolkats så att det ska finnas bestämmelser i lag om myndigheternas rätt att få uppgifter och möjlighet att lämna ut uppgifter, t.ex. ska det i lagstiftningen ingå ett krav på att "uppgifterna är nödvändiga" för ett visst syfte om lagen inte ger en uttömmande förteckning för skötseln av vilka myndighetsuppgifter de sekretessbelagda uppgifterna kan lämnas ut.[135] Enligt 1 punkten kan en myndighet lämna ut uppgifter ur en sekretessbelagd myndighetshandling om i lag särskilt tagits in uttryckliga bestämmelser om rätten att lämna ut eller att få uppgifter. Bestämmelsen är av informativ karaktär. Grunder för utlämnande av sekretessbelagda uppgifter kan finnas såväl i denna lag som i annan landskapslagstiftning, t.ex. ska en part enligt 13 § 1 mom. ha rätt att ta del också av sekretessbelagda uppgifter som kan eller har kunnat påverka behandlingen av partens ärende.

     Enligt 2 punkten kan en myndighet lämna ut uppgifter ur en sekretessbelagd myndighetshandling om sekretess eller tystnadsplikt gäller för skyddet av någons intressen och denne samtycker till att uppgifterna lämnas ut. I den gällande offentlighetslagens 9 § 2 mom. finns en motsvarande begränsad rätt att lämna ut handling efter samtycke. I regel ankommer det på myndigheten att avgöra om en handling är offentlig eller inte och om den kan lämnas ut eller inte. I vissa fall är det så att syftet med sekretessbeläggandet klart kan avgränsas till skyddet av en enskild persons intressen. Avsikten med den föreslagna bestämmelsen är att dessa enskilda ska kunna ge sitt samtycke till att de ifrågavarande uppgifterna lämnas ut. Myndigheterna innehar mängder av handlingar som har upprättats av enskilda eller som annars hänför sig till enskilda eller sammanslutningar. Många av dessa handlingar är sekretessbelagda för skyddandet av den personliga integriteten. Ur dessa handlingar kan uppgifter lämnas ut med samtycke av den person som de sekretessbelagda uppgifterna gäller. På motsvarande sätt kan en sekretessbestämmelse som t.ex. skyddar företagshemligheter frångås med samtycke av den som innehar företagshemligheterna. Bestämmelsen anger inte hur samtycke ska lämnas, dvs. förfarandet är formfritt. Samtycket ska ändå vara uttryckligt, vilket i praktiken förutsätter att myndigheten inhämtar ett skriftligt samtycke. Inför utlämnandet av de sekretessbelagda uppgifterna som erhållit samtycke måste myndigheten utreda att uppgifterna enbart avgränsar sig till den person som gett samtycket. Den föreslagna punkten motsvarar 26 § 1 mom. 2 punkten i rikets offentlighetslag.

     Bestämmelsen i 3 punkten möjliggör utlämnandet av sekretessbelagda uppgifter för skötseln av ett handräckningsuppdrag eller något annat uppdrag som myndigheten ger eller någon uppgift som i övrigt handhas för myndighetens räkning. Till de handräckningsuppdrag som avses hör bland annat polisens skyldighet att ge handräckning enligt polislagstiftningen. Utlämnande ska enligt huvudregeln vara tillåten om det är nödvändigt för att det nämnda uppdraget ska kunna utföras, t.ex. då handlingar utlämnas till en sakkunnig för avgivande av utlåtande. Särskilt viktigt är att en myndighet vid utlämnandet av de sekretessbelagda uppgifterna försäkrar sig om att sekretessen och skyddet av de sekretessbelagda uppgifterna kommer att beaktas vid utförandet av uppdraget.

     Enligt 4 punkten kan en myndighet lämna ut uppgifter ur en sekretessbelagd myndighetshandling om uppgifterna är nödvändiga vid sökande av ändring i ett myndighetsbeslut, behandlingen av ett underställt ärende eller behandlingen av ett klagomål riktat mot myndigheten. Avsikten med bestämmelsen är att garantera att den myndighet som behandlar ett ärende har samma kunskapsunderlag för sitt beslut som den som behandlade ärendet i första instans. Med sökande av ändring avses förutom rättelseyrkande och besvär även extraordinära rättsmedel. Med klagomål avses framförallt klagomål hos en högre myndighet samt hos statsrådets justitiekansler och riksdagens justitieombudsman.

     Genom 5 punkten möjliggörs utlämnande av sekretessbelagda uppgifter om dessa behövs för att ett enskilt övervaknings- eller tillsynsuppdrag som är riktat mot en myndighet ska kunna utföras. Det är inte meningen att en myndighet med stöd av bestämmelsen ska kunna kräva att den myndighet som övervakningen eller tillsynen riktar sig mot ska lämna ut alla handlingar av ett visst slag. En handling kan lämnas ut, om den behövs för att ett enskilt övervaknings- eller tillsynsuppdrag ska kunna utföras. Den föreslagna punkten motsvarar 29 § 1 mom. 4 punkten i rikets offentlighetslag.

     Enligt 6 punkten ska en myndighet kunna lämna ut uppgifter ur en sekretessbelagd myndighetshandling om det är nödvändigt för att en myndighet ska kunna inhämta ett i lag förutsatt utlåtande av en annan myndighet. I vissa fall föreskrivs i lag att en myndighet ska inhämta ett utlåtande av en annan myndighet. Till exempel förutsätts i 4 § 3 mom. i jordförvärvslagen (1975:7) för Åland att utlåtande ska införskaffas av den kommun i vilken fastigheten är belägen innan landskapsregeringen tar upp till slutlig prövning en ansökan om jordförvärvstillstånd. Den myndighet som ska ge utlåtande måste då få ta del av alla uppgifter i ärendet.

     Av 7 punkten följer en befogenhet för en myndighet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter om det är nödvändigt för att en annan myndighet ska kunna betala ut ett stöd eller en ersättning. Detta förutsätter att utbetalningen sker i syfte att finansiera en offentlig förvaltningsuppgift som anförtrotts genom lag eller med stöd av lag. I särskild landskapslagstiftning kan finnas föreskrivet om utbetalning av understöd eller ersättning för utförandet av i lag föreskriven förvaltningsuppgift. Utbetalningen av stödet eller ersättningen kan förutsätta att den utbetalande myndighet får tillgång till sekretessbelagda uppgifter. Till exempel föreskrivs i 3 § 2 mom. i landskapslagen (1994:10) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om moderskapsunderstöd att kommunerna ska erhålla ersättning av landskapet för utförandet av förvaltningsuppgifter som berör uppgifter om klienter inom socialvården som ska vara sekretessbelagda enligt förslaget till 21 § 15 punkten. Den utbetalande myndigheten får enbart använda de sekretessbelagda uppgifterna för att kontrollera att grunderna för att betala ut ersättningen till den andra myndigheten är uppfyllda.

     Enligt 2 mom. kan en myndighet till en annan myndighet lämna ut sådan adress- eller annan kontaktinformation som enligt 21 § 21 punkten är sekretessbelagd. Den bestämmelse som det hänvisas till gäller handlingar som innehåller uppgift som någon har lämnat om sitt hemliga telefonnummer eller uppgift om läget för en mobilteleapparat samt handlingar som innehåller uppgift om en persons hemkommun och bostad där eller tillfälliga bostad samt telefonnummer och annan kontaktinformation. Det föreslagna momentet motsvarar 29 § 2 mom. i rikets offentlighetslag.

     Av 3 mom. följer en rätt att lämna ut sekretessbelagda handlingar för vetenskaplig forskning under förutsättning att det är uppenbart att de intressen som sekretessplikten är avsedd att skydda inte kränks om uppgifterna lämnas ut. Ett motsvarande utlämnande kan i dagsläget ske med stöd av 15 § 1 mom. i den gällande offentlighetslagen. Frågan om utlämnande av en handling uppenbart kränker eller inte kränker de intressen till vilkas skydd sekretess har föreskrivits ska avgöras genom en rättslig prövning. Till de rättsliga förutsättningarna för utlämnande hör även att utreda om t.ex. ett forskningsprojekt uppfyller kraven på vetenskaplig forskning. Rättsliga förutsättningar saknas om det finns grundad anledning att misstänka att den som begär en handling inte kan skydda sekretessen. Vid tillståndsprövningen ska myndigheten även beakta vilka förutsättningar sökanden har att uppfylla de föreskrifter som kan bifogas tillståndet. Om myndigheten inte beviljar tillstånd ska den fatta ett överklagbart beslut om det.

     I 4 mom. ingår grundläggande bestämmelser om förfarandet vid utlämnandet av sekretessbelagda uppgifter som syftar till bevarandet av sekretessen efter att uppgifterna har lämnats ut. I bestämmelsen föreskrivs att det ska göras anteckning om sekretess före en myndighet lämnar ut en sekretessbelagd myndighetshandling. Av anteckningen ska framgå till vilka delar handlingen är sekretessbelagd och vilken bestämmelse i lag sekretessen grundar sig på. Anteckningen är väsentlig eftersom den som erhåller de sekretessbelagda uppgifterna måste vara informerad om uppgifternas sekretessbelagda natur. De personer som erhåller uppgifterna är i sin tur föremål för tystnadsplikt och det förbud mot att röja de sekretessbelagda uppgifterna som följer av 20 § i denna lag. Varken parter eller någon annan som med stöd av lag eller ett tillstånd som utfärdats med stöd av lag har fått ta del av sekretessbelagda uppgifter får röja uppgifterna. Därför föreskrivs också uttryckligen i momentet att myndigheten ska vid utlämnandet informera om förbudet mot att röja både sådana sekretessbelagda uppgifter som ingår i myndighetshandlingar och sådana som lämnas ut muntligen.

 

24 § Upphörande av sekretess. I paragrafen föreskrivs om huvudreglerna för upphörande av sekretess. Enligt 1 mom. upphör sekretessen för en myndighetshandling när den sekretesstid som föreskrivs i lag eller med stöd av en lag har förflutit eller när den myndighet som har sekretessbelagt handlingen återkallar eller upphäver sekretessen. Bestämmelsen motsvarar i sak det som föreskrivs i 16 § 1 mom. i den gällande offentlighetslagen. I denna paragraf finns bestämmelser om sekretesstider men det kan också införas särskilda sekretesstider genom bestämmelser i annan landskapslag som i så fall har företräde. Om det i en speciallag anges att en sekretessbelagd handling blir offentlig på ett annat sätt än det som föreskrivs i denna lag, tillämpas speciallagen. Om en myndighet med stöd av lag kan fatta beslut om särskilda sekretesstider upphör den när den tid som anges i beslutet har förflutit eller när den myndighet som har fattat beslutet om sekretess återkallar eller upphäver sekretessen. Enligt momentet ska tystnadsplikten upphöra enligt samma grunder som sekretessen för myndighetshandlingar.

     I likhet med 17 § 1 mom. i den gällande offentlighetslagen föreslås i 2 mom. att den allmänna sekretesstiden ska vara 20 år. Denna sekretesstid gäller om inte något annat föreskrivs i eller med stöd av lag. Den allmänna sekretesstiden är inte kopplad till skyddsintresset. I momentet anges också närmare från vilken tidpunkt sekretesstiden ska beräknas. Sekretesstiden för en myndighetshandling som har upprättats av en myndighet räknas från den dag handlingen är daterad eller, om den inte har daterats, från den dag den blev färdig. Sekretesstiden för en handling som har lämnats in till en myndighet räknas från den dag myndigheten fick handlingen. Bestämmelserna om hur sekretesstiden ska beräknas motsvarar det som föreskrivs i 31 § 5 mom. i rikets offentlighetslag.

     I 3 mom. föreskrivs om en särskild sekretesstid för sådana handlingar som har sekretessbelagts för skyddet av ett sådant enskilt intresse som det föreskrivs om i 21 § 14–22 punkterna i denna lag. En liknande reglering finns i 17 § 1 mom. a punkten i den gällande offentlighetslagen. Avsikten med sekretesstiden är att skydda de berörda personernas personliga integritet en viss tid efter att de har avlidit. Enligt förslaget ska denna sekretesstid fortsättningsvis vara 20 år räknat från det att den person som handlingen gäller avled.

     I 4 mom. föreslås en särskild sekretesstid gällande sådana fastigheter, byggnader, konstruktioner, system, anordningar, metoder eller planer som sekretessgrunderna i 21 § 3 och 4 punkterna i denna lag avser att skydda. Sekretessgrunderna gäller handlingar som innehåller uppgifter om polisens taktiska och tekniska metoder och planer samt handlingar som gäller skyddsarrangemang för personer, byggnader, inrättningar, konstruktioner samt data- och kommunikationssystem och genomförandet av arrangemangen. I många fall kan den allmänna sekretesstiden på 20 år vara alltför kort för att skydda de berörda intressena eftersom skyddet förutsätter en sekretesstid som är lika lång som den tid en fastighet, byggnad, konstruktion, ett system, en anordning eller en metod eller plan är i bruk. I dessa planer kan ingå uppgifter om byggnader (ritningar), konstruktioner och anordningar. Enligt förslaget ska handlingarna vara sekretessbelagda mer än 20 år om utlämnande av uppgifter ur handlingen skulle komma att stå i strid med de intressen som sekretessen ska skydda. Handlingarna ska bli offentliga först när fastigheten, byggnaden, konstruktionen, systemet, anordningen, metoderna eller planerna inte längre används för det ändamål på grund av vilket de sekretessbelades eller när utlämnandet annars inte skulle stå i strid med de intressen som sekretessen ska skydda.

     Enligt 18 § i den gällande offentlighetslagen kan landskapsregeringen, om särskilda skäl finns, förlänga tiden för hemlighållande enligt lagens 17 § med sammanlagt högst 50 år. Enligt 5 mom. ska landskapsregeringen fortsättningsvis kunna förlänga sekretesstiden med sammanlagt högst 50 år. Dock ska grunderna för sådan förlängning preciseras. En förlängning förutsätter att det är uppenbart att offentliggörandet kommer att medföra betydande olägenhet för de intressen till vilkas skydd sekretess har föreskrivits. En förlängning kan särskilt motiveras med skyddet för den personliga integriteten så att landskapsregeringen fattar ett beslut om att förlänga de sekretesstider som anges i denna paragrafs 2 och 3 mom. Bestämmelsen möjliggör att landskapsregeringen fattar ett beslut om att förlänga sekretesstiden sammanlagt högst 50 år. Landskapsregeringen kan också återkalla ett beslut om förlängning av sekretesstid eller förkorta en förlängd sekretesstid. Ett beslut om förlängning av sekretesstid ska fattas innan sekretesstiden har gått ut. Slutligen föreskrivs att sådana handlingar som avses i 4 mom. kan vara föremål för en ännu längre sekretesstid än sammanlagt högst 50 år eftersom sekretesstiden för de handlingar som avses i 4 mom. är beroende av hur länge fastigheten, byggnaden, konstruktionen, systemet, anordningen, metoderna eller planerna används.

     I 22 § har föreslagits en särskild bestämmelse som inför sekretess för att beakta intressen som har skyddats i rikslagstiftningen. Förslaget till 6 mom. gäller när sekretessen för en sådan myndighetshandling ska upphöra. Eftersom sekretessen syftar till att skydda intressen i rikslagstiftningen är det av betydelse i sammanhanget hur länge handlingarna eller uppgifterna är sekretessbelagda enligt rikslagstiftningen. Därför har också tidpunkten för sekretessens upphörande inom landskaps- och kommunalförvaltningen bundits vid när sekretessen för dessa uppgifter upphör enligt rikslagstiftningen.

 

25 § Utlämnande av personuppgifter. I 3a kap. i den gällande offentlighetslagen finns bestämmelser om personuppgifter i allmänna handlingar. Bestämmelserna i kapitlet ändrades i samband med att landskapslagstiftningen anpassades till dataskyddsförordningen. Artikel 86 i dataskyddsförordningen anger att medlemsstaterna kan anta lagstiftning för att jämka samman allmänhetens rätt att få tillgång till allmänna handlingar med rätten till skydd av personuppgifter enligt förordningen. Grundlagens bestämmelser begränsar och påverkar hur detta sammanjämkande kan ske i landskapets lagstiftning. Särskilt bestämmelserna om skyddet för privatlivet och offentlighet i grundlagens 10 § 1 mom. och 12 § 2 mom. är betydelsefulla i sammanhanget.

     Enligt 15a § 1 mom. i den gällande offentlighetslagen får, om inte annat föreskrivs i lag, personuppgifter som ingår i allmänna handlingar lämnas ut muntligen eller i form av en kopia, en utskrift eller i elektronisk form, förutsatt att personuppgifterna är offentliga och mottagaren har rätt att behandla personuppgifterna enligt dataskyddslagstiftningen. Om mottagaren inte har rätt att behandla personuppgifterna enligt dataskyddslagstiftningen får den allmänna handlingen lämnas ut endast till den del personuppgifterna inte ingår. Med begreppet dataskyddslagstiftning avses främst dataskyddsförordningen och den kompletterande landskapslagstiftningen, särskilt landskapslagen om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen.

     Enligt 1 mom. ska det som föreskrivs i 15a § 1 mom. i den gällande offentlighetslagen ändras och förenklas. I 15a § anges att personuppgifternas offentlighet är en förutsättning för utlämnandet. Detta kan tolkas som alltför begränsande eftersom en myndighet i vissa fall är skyldig enligt lag att lämna ut också sådana personuppgifter som inte är offentliga. Enligt förslag till 13 § 1 mom. ska parter ha en rätt att också få ta del av en myndighetshandling som inte är offentlig men som kan eller har kunnat påverka behandlingen av partens ärende. Därför föreslås att utlämnandet av personuppgifterna ska vara beroende av att mottagarens rätt att ta del av myndighetshandlingen inte har begränsats i lag. Fortsättningsvis ska det också anges att utlämnandet förutsätter att mottagaren har en rätt att behandla personuppgifterna enligt dataskyddslagstiftningen. Tillämpningen av detta krav kan förutsätta att myndigheten utreder i vilket syfte de personuppgifter som är föremål för begäran om utlämnande ska användas.

     Avsikten är inte att bestämmelsen ska tillämpas så att myndigheten i samband med varje begäran om handlingar ställer ingående frågor om sökandens tilltänkta användning av personuppgifterna. Det krävs att det finns någon konkret omständighet som gör att det kan antas att personuppgifterna efter utlämnandet kommer att behandlas på ett sätt som inte är förenligt med dataskyddslagstiftningen, t.ex. om det rör sig om en mycket stor mängd personuppgifter. Om det pga. en konkret omständighet finns skäl att misstänka att sökanden kommer att behandla personuppgifterna på ett sätt som står i strid med dataskyddslagstiftningen finns det anledning att genom frågor utreda hur och till vad personuppgifterna ska användas.[136] I momentets andra mening anges att den allmänna handlingen får lämnas ut endast till den del personuppgifterna inte ingår om mottagaren inte har rätt att behandla personuppgifterna enligt dataskyddslagstiftningen. Utlämnandet förutsätter givetvis då också att mottagarens rätt att ta del av myndighetshandlingen inte har begränsats i lag, t.ex. så att personen inte får ta del av sekretessbelagda uppgifter som finns i handlingen.

     Enligt 2 mom. får personuppgifter för direkt marknadsföring och för marknads- och opinionsundersökningar lämnas ut endast om så bestäms särskilt i lag eller om den registrerade har samtyckt därtill. Bestämmelsen motsvarar 15a § 2 mom. i den gällande offentlighetslagen.

     I 3 mom. föreslås en ny bestämmelse som ska gälla vid publicering av offentliga myndighetshandlingar eller uppgifter på webbplats eller annat motsvarande sätt. Enligt bestämmelsen får personuppgifter ingå vid publicering av offentliga myndighetshandlingar eller uppgifter på webbplats eller annat motsvarande sätt endast för den tid detta är nödvändigt för allmänhetens tillgång till informationen. I dagsläget kan det vara oklart om myndigheterna kan eller bör publicera personuppgifter på sina webbplatser och i så fall för hur lång tid. Dock är det tämligen vanligt att myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen publicerar sina beslutsprotokoll på webbplats och dessa protokoll kan innehålla enskildas personuppgifter. Vid sådan publicering bör det bedömas hur offentlighetsprincipen och behovet av att informera allmänheten ska vägas mot skyddet av privatlivet och enskildas personuppgifter. Inom den kommunala förvaltningen förutsätter 28 § 2 mom. i kommunallagen numera att fullmäktiges, styrelsens och en nämnds protokoll ska efter justeringen publiceras på kommunens webbplats tillsammans med en besvärsanvisning eller en anvisning om rättelseyrkande. Sådan publicering är särskilt motiverad eftersom kommunmedlemmarna har besvärsrätt gällande många av de kommunala besluten.

     I detaljmotiveringarna till 28 § 2 mom. i kommunallagen framgår att ansvariga tjänstemän inom kommunen före publiceringen av meddelandet på den elektroniska anslagstavlan och protokoll på webbplatsen ska säkerställa att dessa inte innehåller sekretessbelagda uppgifter eller andra uppgifter som inte får publiceras på webbplats.[137] När det gäller publicering av personuppgifter på kommunens webbplats har justitieombudsmannen i sin beslutspraxis konstaterat att de kommunala organens beslutsfattande ofta gäller ansökningar och andra ärenden som berör en enskild tjänsteinnehavares, kommuninvånares eller kunds intressen eller rättigheter. Rikets tidigare kommunallag tolkades så att man i varje enskilt fall måste bedöma om förpliktelsen att informera om saken utgör en sådan lagstadgad uppgift eller förpliktelse som berättigar till att de aktuella personuppgifterna offentliggörs på kommunens webbsidor.[138] På webbplatsen ska endast publiceras personuppgifter som är nödvändiga med tanke på tillgången till information.

     Av artikel 5.1 e punkten i dataskyddsförordningen följer en princip om lagringsminimering enligt vilken personuppgifter inte får förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas. Denna princip torde i alla fall delvis ha legat till grund för 108 § 2 mom. i rikets kommunallag (FFS 410/2015) om de personuppgifter som finns i ett kommunalt tillkännagivande ska i regel avlägsnas från webbplatsen efter 14 dagar. I momentet föreslås inte en motsvarande fastställd tidsfrist för publicering av personuppgifter på myndighetens webbplats utan ett mera allmänt krav om att personuppgifterna endast får publiceras för den tid detta är nödvändigt för allmänhetens tillgång till informationen. I de flesta fall är det inte motiverat att publicera personuppgifter på myndighetens webbplats, trots att det i sig rör sig om offentliga uppgifter. Det finns olika typer av uppgifter som utsätter en part för olika risker. Till sådana uppgifter hör t.ex. personbeteckning, adress, telefonnummer, e-postadress, bankkontonummer eller uppgifter om familjemedlemmar. Publiceringen av sådana personuppgifter är vanligen också onödig med tanke på allmänhetens tillgång till information. Men i vissa fall kan det vara motiverat, t.ex. i beslut som gäller personval kan det vara nödvändigt att publicera vissa personuppgifter.

     Sekretessbelagda personuppgifter eller myndighetshandlingar kan givetvis aldrig publiceras på myndighetens webbplats. Det bör alltid göras en bedömning i det enskilda fall av när allmänhetens tillgång till informationen på webbplats ska anses väga mera än skyddet av privatlivet och enskildas personuppgifter. Om de offentliga personuppgifterna publiceras på webbplats får de finnas kvar där enbart för den tid det anses vara nödvändigt för allmänhetens tillgång till informationen. Därför är det i vanliga fall inte motiverat att personuppgifterna finns kvar på webbplatsen efter att en eventuell besvärstid eller annan fatalietid har löpt ut. I samband med ändring av 57 § i förvaltningslagen om offentlig delgivning konstaterades också att eventuella personuppgifter som det är nödvändigt att göra tillgängliga på webbplatsen ska avlägsnas när det offentliga delgivningsförfarandet avslutas.[139] Efter att myndigheten avför personuppgifterna från webbplatsen ansvarar den inte för att uppgifterna kan hittas via sökmotortjänster, t.ex. sökmotorn Google. I en dom från 2014 slog EU-domstolen fast att EU-medborgare hade rätten att få sökträffar med information om sig på Googles sökmotor borttagen under vissa förutsättningar. Detta kom att kallas för ”rätten att bli glömd”.[140] I en senare dom har domstolen slagit fast att Google inte behöver ta bort sökresultat för en europeisk medborgare globalt, utan bara sökresultaten på en sökmotors europeiska sidor.[141] I det föreslagna momentet hänvisas också till publicering som sker på ett sätt som motsvarar publicering på webbplats. Avsikten med detta är att tydliggöra att de krav som följer av momentet inte är bundna vid en viss teknisk lösning eller ett visst tekniskt hjälpmedel. Det väsentliga är om det som publiceras av myndigheterna finns tillgängligt på internet.

 

6 kap. Särskilda bestämmelser

 

26 § Ändringssökande. Paragrafen gäller sökande av ändring genom besvär. Förvaltningsrättsskipningen utgör rikets lagstiftningsbehörighet enligt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen, dock med beaktande av det som föreskrivs i självstyrelselagens 25 och 26 §§. I 25 § i självstyrelselagen föreskrivs om besvärsinstans då besvär anförs över beslut som fattas av myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Självstyrelselagens 25 § utgår från att Ålands förvaltningsdomstol är besvärsinstans då besvär anförs över beslut som har fattats av myndigheter under landskapsregeringen och kommunala myndigheter. Besvär över lagligheten av landskapsregeringens beslut anförs hos högsta förvaltningsdomstolen.

     Lagen om rättegång i förvaltningsärenden (FFS 808/2019) innehåller närmare bestämmelser om rättskipningen i allmänna förvaltningsdomstolar. I rikslagen föreskrivs om vilka slags beslut av myndigheterna som kan vara föremål för besvär. Enligt rikslagens 5 § avses med ett beslut över vilket besvär kan anföras ett beslut genom vilket en myndighet har avgjort eller avvisat ett förvaltningsärende. Ett beslut som endast gäller beredning eller verkställighet av ett ärende får inte överklagas genom besvär. En förvaltningsintern order om att utföra ett uppdrag eller vidta någon annan åtgärd får inte heller överklagas genom besvär. I rikslagens 6 § föreskrivs att besvär får anföras över ett förvaltningsbeslut av den som beslutet avser eller vars rätt, skyldighet eller fördel direkt påverkas av beslutet samt av den som har besvärsrätt enligt särskilda bestämmelser i lag. En myndighet får även anföra besvär över ett förvaltningsbeslut om överklagandet är behövligt med anledning av det allmänna intresse som myndigheten ska bevaka.

     I denna lags 19 § föreskrivs om ett förfarande för erhållandet av ett överklagbart beslut om att en myndighetshandling inte lämnas ut. Åtminstone dessa beslut utgör sådana i vilka ändring kan sökas genom besvär i enlighet med självstyrelselagens 25 § och bestämmelserna i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. I 81 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden föreskrivs vad förvaltningsdomstolens beslut kan innehålla. Om en myndighets beslut att inte lämna ut en myndighetshandling saknar stöd i lag torde domstolens åtgärd vara att upphäva det överklagade beslutet och återförvisa ärendet för ny behandling hos myndigheten. Den föreslagna offentlighetslagen innehåller också andra bestämmelser som kan ligga till grund för sådana överklagbara förvaltningsbeslut som avses i 5 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden, t.ex. anger lagens 23 § 3 mom. att en myndighet kan bevilja tillstånd att ta del av en sekretessbelagd handling för vetenskaplig forskning. Ett beslut om att myndigheten inte beviljar ett sådant tillstånd kan överklagas av den som sökte tillståndet.

     I bestämmelsen hänvisas i informativt syfte till att myndigheten ska till beslutet foga en sådan besvärsanvisning som avses i 42 § i förvaltningslagen för landskapet Åland. I besvärsanvisningen ska nämnas besvärsmyndigheten, den myndighet som ska tillställas besvärsskriften samt besvärstiden och från vilken tidpunkt den räknas. I besvärsanvisningen ska det också redogöras för de krav som ställs på innehållet i och bilagorna till besvärsskriften samt på frambefordrandet av besvären.

 

27 § Avgifter. I den gällande offentlighetslagen finns inte några bestämmelser om avgifter. Av grundlagens 81 § följer att bestämmelser om avgifter samt de allmänna grunderna för storleken av avgifter för de statliga myndigheternas tjänsteåtgärder, tjänster och övriga verksamhet ska utfärdas genom lag. I samband med lagstiftningskontrollen har grundlagens bestämmelser om skatter och avgifter tillämpats på ett motsvarande sätt inom landskapets behörighet.[142]      Grunderna för avgifter till landskapet hör till landskapets lagstiftningsbehörighet enligt 18 § 5 punkten i självstyrelselagen. Det har antagits landskapslagstiftning till stöd för uppbärandet av avgifter inom landskapsförvaltningen, främst landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet. Av landskapslagens 4 § och 6 § följer att avgifterna för offentligrättsliga prestationer ska beräknas så att full kostnadstäckning uppnås och att landskapsregeringen ska besluta om vilka prestationer som är avgiftsbelagda. Landskapsregeringen har antagit beslut publicerade i Ålands författningssamling som har legat till grund för uppbärande av avgifter, såväl inom den allmänna förvaltningen som hos olika underlydande myndigheter.[143] I dessa beslut har också fastställts allmänna avgifter för bland annat inskanning av handlingar och utlämnande av kopior. Vid tolkning av grundlagens 81 § har ansetts att en offentligrättslig kommunal avgift kan bygga på bestämmelser i lag, men också att det är möjligt att avgift påförs direkt med stöd av den kommunala självstyrelsen.[144] Vanligen har inom de åländska kommunerna antagits i fullmäktige en särskild kopieringstaxa där det har fastställts avgifter för kopiering av handlingar.

     Enligt 1 mom. får en myndighet inte ta ut en avgift då en person enligt 18 § 1 mom. tar del av en myndighetshandling hos myndigheten, vilket också framgår ur den ifrågavarande bestämmelsen. Det bör understrykas att avgiftsfriheten också gäller om en myndighetshandling är enbart delvis offentlig. På begäran ska en delvis sekretessbelagd myndighetshandling göras tillgänglig för besökaren till de delar den är offentlig. Myndigheten kan inte ta ut en avgift om personen själv läser, kopierar eller tar en bild av handlingen. Bestämmelsen innebär inte att kopior som tas med myndighetens kopieringsmaskin är avgiftsfria utan att den kopiering som personen själv ombesörjer är avgiftsfri. I dagsläget torde det vara ganska vanligt att en person tar bilder av handlingarna med sin mobiltelefon. Myndigheten kan ta ut en avgift först när besökaren vill ta en kopia eller utskrift som myndigheten ombesörjt med sig ut ur lokalen. Förslaget motsvarar till denna del huvudsakligen regleringen i 2 kap. 15 § 1 mom. i tryckfrihetsförordningen. Det föreslagna momentet är förenligt med artikel 7.1 i Tromsökonventionen. Enligt denna får ingen avgift tas ut om den som vill titta på en myndighetshandling gör det i myndighetens lokaler.

     Av artikel 7.2 i Tromsökonventionen följer att en avgift för kopian av en myndighetshandling får tas ut av sökanden. Avgiften ska vara skälig och får inte överstiga de faktiska kostnaderna för kopieringen och utlämnandet av handlingen. Avgiftstaxorna ska offentliggöras. Enligt 2 mom. fastställs avgifter för offentligrättsliga prestationer som tillämpningen av den föreslagna lagen föranleder i enlighet med annan lagstiftning. Detta hänvisar främst till den ovan nämnda landskapslagstiftningen som ligger till grund för de avgifter som har fastställts av landskapsregeringen samt de kopieringstaxor som kommunerna fastställt i fullmäktige. Dessa avgiftsbeslut och taxor ska alltid publiceras, vilket även är fallet i dagens läge. Mot bakgrund av Tromsökonventionen har i bestämmelsen tagits in en begränsning av avgifternas storlek. Avgifterna ska vara skäliga och får inte överstiga myndighetens faktiska kostnader. Denna begränsning kan också anses följa av grundlagens skydd för offentlighetsprincipen. Alltför stora avgifter kan äventyra iakttagandet av offentlighetsprincipen och avgiften får högst vara så stor att den i genomsnitt täcker produktionskostnaderna för handlingen eller kostnaderna för skötseln av ett ärende. Enligt statsrådets justitiekansler måste myndigheterna kunna lägga fram kostnadskalkyler som visar att deras taxebeslut inte är baserade på ett självkostnadspris som överstiger de genomsnittliga kostnaderna.[145]

 

28 § Straffbestämmelser. I 22 § i den gällande offentlighetslagen finns straffbestämmelser. För överträdelse av vad i 6, 7 och 12 §§ stadgas om handlingars offentlighet eller hemlighållande samt för brytande av förbindelse som avses i 15 eller 16 § döms den skyldige för hemlighållande eller för underlåtenhet att iaktta handlingssekretess till böter, såvida gärningen inte ska bestraffas såsom brott i tjänsten. Gäller överträdelsen ärende, som underligger riksmyndighets förvaltningsbehörighet, beivras den såsom i rikslagstiftningen är stadgat. Förslaget till straffbestämmelser omfattar inte en situation då en tjänsteman vägrar att lämna ut en offentlig myndighetshandling. Detta alternativ har veterligen aldrig varit aktuellt med stöd av den gällande offentlighetslagens straffbestämmelser. I riket har i enstaka fall förekommit att tjänsteman har dömts för brott mot tjänsteplikt enligt strafflagens bestämmelser.[146] En bidragande orsak till detta torde vara att frågan om en handlings offentlighet i första hand ska prövas efter besvär till förvaltningsdomstol, dvs. straffrättsligt ansvar kan i regel bli aktuellt först efter att det har i förvaltningsprocess klarlagts om det är fråga om en offentlig handling.

     Om en myndighet är passiv och inte fattar ett sådant förvaltningsbeslut som avses i 19 § och som ska ligga till grund för besvär hos förvaltningsdomstolen kan den enskilde lämna in ett klagomål till den berörda myndigheten, övervakande myndighet eller de allmänna laglighetsövervakarna (JK eller JO).[147] En tjänsteman kan bli föremål för ett disciplinärt förfarande enligt den tjänstemannarättsliga lagstiftningen, t.ex. i form av en anmärkning eller varning. JK och JO kan ge den som förfarit lagstridigt eller felaktigt en anmärkning för framtiden. I allvarligare fall kan JK och JO förordna att åtal ska väckas. Det är också möjligt att kräva skadestånd av det offentliga samfundet eller av tjänstemannen eller den som sköter det offentliga uppdraget på det sätt som anges i 118 § i grundlagen. Om det offentliga samfundets och tjänstemannens skadeståndsrättsliga ansvar föreskrivs närmare i skadeståndslagen (FFS 412/1974).

     I förslaget till 20 § 1–3 mom. i denna lag ingår bestämmelser om handlingssekretess, tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande. Samtidigt definieras i 20 § 4 mom. den personkrets som ska vara föremål för handlingssekretess, tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande. För att de föreslagna bestämmelserna om handlingssekretess, tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande ska vara effektiva behöver de kopplas till straffbestämmelser. De föreslagna bestämmelserna om handlingssekretess, tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande gäller en mera omfattande helhet av gärningar än de gällande bestämmelserna. I den gällande offentlighetslagen definieras inte heller närmare vilken personkrets som straffbestämmelserna gäller utan i 22 § hänvisas enbart till ”den skyldige”. Därför behöver den personkrets som ska vara föremål för straff vara mera precis än vad som är fallet i dagsläget.

     Bestämmelserna i 1 mom. gäller uppsåtliga gärningar. Uppsåt definieras närmare i strafflagens 3 kap. 6 §. Gärningsmannen har uppsåtligen orsakat en följd som omfattas av en brottsbeskrivning, om han eller hon har avsett att orsaka följden eller ansett följden vara säker eller övervägande sannolik. Följden har likaså orsakats uppsåtligen, om gärningsmannen ansett att den med säkerhet har samband med den följd han eller hon avsett. I momentets tre punkter ingår beskrivningar av de straffbara gärningarna som är bundna vid den handlingssekretess, tystnadsplikt och det förbud mot utnyttjande som följer av 20 §.

     Enligt 1 punkten gäller kriminaliseringen uppsåtligt röjande för utomstående av en handling eller uppgift för vilken sådan handlingssekretess som avses i 20 § 1 mom. gäller enligt denna lag eller någon annan landskapslag. I förslag till 21 § ingår en förteckning över de handlingar och uppgifter som ska sekretessbeläggas medan det i annan landskapslag kan föreskrivas om ytterligare sekretessgrunder. Enligt 2 punkten gäller straffbarheten om tjänsteman röjer för utomstående en uppgift för vilken sådan tystnadsplikt som avses i 20 § 2 mom. gäller enligt denna lag eller någon annan landskapslag. Sådan tystnadsplikt kan vara mera omfattande än handlingssekretess eftersom uppgifter som är föremål för tystnadsplikt inte nödvändigtvis ingår i en handling. Straffbarheten enligt 3 punkten avser det förbud mot utnyttjande som följer av 20 § 3 mom. i denna lag.

     Om gärningsbeskrivningen i någon av de tre punkterna är uppfylld ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans, för brott mot tjänstehemlighet dömas till böter eller fängelse i högst två år. Både påföljd och brottsrubricering motsvarar det som föreskrivs i 40 kap. 5 § 1 mom. i strafflagen. Därtill ska tjänstemän kunna dömas till avsättning om brottet visar att personen är uppenbart olämplig för sitt uppdrag. Enligt förarbeten till självstyrelselagen är landskapet ”bundet av de allmänna stadganden i strafflagen som för närvarande finns i 1–8 kap”.[148] Bestämmelser om avsättning av tjänstemän finns i 2 kap. i strafflagen och dessa bestämmelser gäller således vid tillämpningen av bestämmelsen.

     Förslaget till 2 mom. gäller om de gärningar som är föremål för 1 mom. begås av oaktsamhet. Oaktsamhet definieras närmare i strafflagens 3 kap. 7 §. En gärningsmans förfarande är oaktsamt, om gärningsmannen åsidosätter den aktsamhetsplikt som han eller hon under de rådande omständigheterna har, trots att han eller hon hade kunnat rätta sig efter den. Vid bedömningen ska beaktas hur betydande den åsidosatta aktsamhetsplikten är, hur viktiga de äventyrade intressena och hur sannolik kränkningen är, hur medveten gärningsmannen är om att han eller hon tar en risk samt övriga omständigheter som har samband med gärningen och gärningsmannen. För en gärning som snarare grundar sig på olyckshändelse än på oaktsamhet bestraffas gärningsmannen inte.

     Om gärningsbeskrivningen är uppfylld, och är gärningen inte, med hänsyn till sin menlighet eller skadlighet eller andra omständigheter som har samband med den, ringa bedömd som en helhet, ska tjänstemannen om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans, för brott mot tjänstehemlighet av oaktsamhet dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Både påföljd och brottsrubricering motsvarar det som föreskrivs i 40 kap. 5 § 2 mom. i strafflagen.

     Enligt 3 mom. har tillämpningen av 1 och 2 mom. bundits vid de i 20 § 4 mom. avsedda personerna. Systematiken är således annorlunda än i rikets offentlighetslag. Av 35 § 1 mom. i rikets offentlighetslag följer att straffbarheten i första hand är bunden vid 40 kap. 5 § i strafflagen. Tillämpningen av den bestämmelsen har i sin tur bundits vid strafflagens definition av tjänsteman i 40 kap. 11 § 1 punkten i strafflagen. Dessutom följer av 40 kap. 12 § 1 mom. i strafflagen att tillämpningen också omfattar personer som sköter offentliga förtroendeuppdrag och personer som utövar offentlig makt. Regleringen kompliceras ytterligare av att straffansvaret för personer som inte klassificeras som tjänstemän följer av bestämmelserna om sekretessbrott och sekretessförseelse i 38 kap. i strafflagen. Lagförslaget bygger på att den här komplicerade regleringen inte ska överföras till åländska förhållanden utan straffbarheten ska enbart gälla den personkrets som avses i 20 § 4 mom.

     Enligt förslag till 1 mom. ska en tjänsteman även kunna dömas till avsättning. Till dessa tjänstemän räknas de tjänstemän och tjänsteinnehavare som avses i 2 § i tjänstemannalagen för landskapet Åland och 2 § lagen om kommunala tjänsteinnehavare (FFS 304/2003), tillämplig genom landskapslagen (2004:24) om tillämpning i landskapet Åland av lagstiftning om kommunala tjänstemän. Dessa personer ingår i den grupp av personer som avses i 20 § 4 mom. 1 punkten. Eftersom 20 § 1–3 mom. inte ska tillämpas i förhållande till lagtingsledamöterna då de sköter sitt uppdrag som lagtingsledamot blir inte heller straffbestämmelserna tillämpliga då.

 

29 § Ikraftträdande. Enligt 1 mom. lämnas datum för ikraftträdande öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om i enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen. Avsikten är att landskapslagen ska träda i kraft så snart som möjligt samtidigt med alla andra lagar som har föreslagits i detta lagförslag.

     Enligt 2 mom. ska landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet upphävas. I tydliggörande syfte anges att en myndighets beslut eller förordnande som fattats eller utfärdats med stöd av den gällande offentlighetslagen förblir i kraft efter att lagen har upphävts. Myndigheterna har sekretessbelagt handlingar framförallt med stöd av 9 § i den gällande offentlighetslagen och denna sekretess ska fortsättningsvis gälla och upphöra i enlighet med bestämmelserna i den gällande offentlighetslagen. Vid behov kan en enskild utverka ett överklagbart beslut och förvaltningsdomstol kan pröva om det har funnits laga grund för sekretessen. Det är också möjligt att landskapsregeringen har förordnat om hemlighållande enligt den gällande offentlighetslagens 10 § eller förlängt tiden för hemlighållande enligt 18 §. Dessa eventuella förordnanden och beslut ska fortsättningsvis gälla efter att den gällande offentlighetslagen har upphävts. Sekretessen upphör i enlighet med det som framgår ur dessa förordnanden och beslut.

     I 3 mom. finns en tidsmässig begränsning gällande tillämpningen av de rättigheter och skyldigheter som följer av 8 § 4 mom. och 18 § 3 mom. i denna lag. Av 8 § 4 mom. följer en skyldighet för myndigheterna att vidta sådana åtgärder att myndighetshandlingar som registreras i ärenderegistret ska förvaras och vara möjliga att ta fram i ett allmänt tillgängligt elektroniskt format. I 18 § 3 mom. föreskrivs om en skyldighet för myndigheterna att mot en fastställd avgift skicka en elektronisk kopia av en offentlig myndighetshandling med elektronisk post eller någon annan elektronisk dataöverföringsmetod till den elektroniska adress som den som begär att få ta del av handlingen uppger.

     Dessa bestämmelser förutsätter för det första att myndigheterna har tillgång till de ifrågavarande elektroniska lösningarna och formaten. För det andra förutsätter bestämmelserna att myndighetshandlingarna finns lagrade i elektroniska format. I dagsläget har myndigheterna inte förutsättningar att uppfylla dessa skyldigheter då det gäller de myndighetshandlingar som kommit in till eller som upprättats av myndigheterna före lagens ikraftträdande. Därför begränsas tillämpningen av dessa bestämmelser tidsmässigt till sådana myndighetshandlingar som inkommer till eller upprättas av en myndighet efter det att lagen trätt i kraft.

 

2. Landskapslag om upphävande av vissa bestämmelser om offentlighet och sekretess

 

I enskilda landskapslagar finns bestämmelser om offentlighet och sekretess eller hänvisningar till sådana bestämmelser. Landskapsregeringen föreslår att vissa bestämmelser upphävs med anledning av att det föreslås motsvarande bestämmelser i den föreslagna offentlighetslagen eller för att bestämmelserna i de enskilda landskapslagarna inte behövs. Lagtekniskt ska detta ske genom att en lag om upphävande av vissa bestämmelser om offentlighet och sekretess antas. I förslaget till 1 § finns en förteckning över de bestämmelser som bör upphävas. Motsvarande bestämmelser som utfärdats genom landskapsförordning upphävs genom en särskild landskapsförordning.

 

1 §. Enligt 1 punkten ska 5h § i landskapslagen om lotterier upphävas. I paragrafen hänvisas till ett antal allmänna förvaltningsrättsliga lagar, bland annat landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet. Denna typ av informativa hänvisningar behövs inte och de kan leda till otydlighet gällande vilka lagar som är tillämpliga på förvaltningsförfarandet. Oberoende av sådana hänvisningar blir de allmänna förvaltningslagarna tillämpliga med stöd de allmänna förvaltningslagarnas bestämmelser om tillämpningsområdet.

     I 17 § i tjänstemannalagen för landskapet Åland föreskrivs om en tystnadsplikt för tjänsteman. Tjänsteman får inte utnyttja eller olovligen yppa sådan omständighet som kommit till hans kännedom i tjänsten och som enligt särskilda bestämmelser skall hemlighållas eller som gäller annans hälsotillstånd eller som på grund av sakens beskaffenhet annars uppenbarligen inte får yppas. Enligt 2 punkten ska paragrafen upphävas eftersom det förs in allmänna bestämmelser om tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande i den föreslagna offentlighetslagen. Skyddet av uppgifter om enskildas hälsotillstånd har beaktats i 21 § 14–16 punkterna i den föreslagna offentlighetslagen.

     Av 16 § i landskapslagen om allmänna vatten- och avloppsverk följer en skyldighet att varken röja eller nyttja affärs- eller yrkeshemligheter som den som vid fullgörande av en i lagen stadgad uppgift fått vetskap om. Enligt 3 punkten ska paragrafen upphävas eftersom motsvarande bestämmelser finns i den föreslagna offentlighetslagen. Liknande reglering ingår i 11 § i landskapslagen om apoteksavgift i landskapet Åland och 14 § 2 mom. i landskapslagen om bekämpning av flyghavre. Dessa bestämmelser ska upphävas genom 4 och 5 punkterna.

     I 6 § i näringsstödslagen för landskapet Åland föreskrivs om en tystnadsplikt gällande enskilds ekonomiska ställning och affärs- eller yrkeshemlighet medan lagens 15 § föreskriver om straff för brott mot denna tystnadsplikt. Liknande bestämmelser finns i 12 och 14 §§ landskapslagen om tobak och relaterade produkter samt i 19 § landskapslagen om lån, räntestöd och understöd ur landskapets medel samt om landskapsgaranti. Enligt 6–8 punkterna ska paragraferna upphävas då den föreslagna offentlighetslagen innehåller motsvarande allmänna bestämmelser om tystnadsplikt och straffbestämmelser. Skyddet av uppgifter om enskildas ekonomiska ställning och företagshemligheter har beaktats i 21 § 9 och 11 punkterna i den föreslagna offentlighetslagen.

 

2 §. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

3. Landskapslag om ändring av 10 § landskapslagen om valfinansiering

 

10 § Redovisningsregister och tillgång till uppgifter. I gällande 2 och 3 mom. hänvisas till landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet. I gällande 2 mom. finns en hänvisning till 15a § i den gällande offentlighetslagen som avser utlämnandet av personuppgifter. Enligt förslaget ska bestämmelsen uppdateras så att den istället hänvisar till 25 § i den föreslagna offentlighetslagen.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

4. Landskapslag om ändring av landskapslagen om Landskapsrevisionen

 

6 § Skyldighet att bistå och lämna uppgifter. Enligt den gällande paragrafen ska myndigheter och andra granskningsobjekt som anges i landskapslagens 3 § på begäran bistå Landskapsrevisionen samt lämna de uppgifter och upplysningar som Landskapsrevisionen behöver för att sköta sitt uppdrag. En motsvarande bestämmelse ingår i grundlagens 90 § 3 mom. som anger att riksdagens revisionsutskott och statens revisionsverk har rätt att av myndigheter och andra som de övervakar få de upplysningar de behöver för att sköta sitt uppdrag. Detta inkluderar också rätten att få sekretessbelagda uppgifter. Ett effektivt utförande av Landskapsrevisionens granskning är beroende av att myndigheten får ta del av alla uppgifter hos granskningsobjekten, även de som är sekretessbelagda. Enligt förslaget ska i bestämmelsen klargöras att granskningsobjektens skyldighet att lämna de uppgifter och upplysningar som Landskapsrevisionen behöver för att sköta sitt uppdrag också omfattar sekretessbelagda uppgifter.

 

14 § Utlämnande av uppgifter. I den gällande paragrafen föreskrivs i 1 mom. om en skyldighet för Landskapsrevisionen eller personer som anlitats av den att inte för utomstående röja eller till sin egen fördel utnyttja uppgifter de fått i sitt uppdrag beträffande sådant som bör hållas hemligt eller uppgifter om någons personliga förhållanden eller ekonomiska ställning. Enligt 4 § 1 mom. 3 punkten i den föreslagna offentlighetslagen ska lagen också tillämpas hos Landskapsrevisionen. Detta innebär också att de anställda vid Landskapsrevisionen är föremål för den handlingssekretess, tystnadsplikt och det förbud mot utnyttjande som följer av lagens 20 §. Med anledning av det här behövs regleringen i det gällande 1 mom. inte mera.

     I det gällande 2 mom. föreskrivs om en rätt att för vissa ändamål lämna ut uppgifter som är föremål för tystnadsplikt. Bestämmelsen och rubriken ändras och anpassas till lagförslaget i övrigt. Enligt den föreslagna paragrafen får Landskapsrevisionen utan hinder av sekretessbestämmelser lämna uppgifter till åklagar- och polismyndigheter för utredning av brott eller för väckande av åtal. Landskapsrevisionen ska också fortsättningsvis ha en rätt att utan hinder av sekretessbestämmelser lämna uppgifter och handlingar till EU:s organ eller andra behöriga myndigheter om EU:s lagstiftning så kräver.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

5. Landskapslag om ändring av förvaltningslagen för landskapet Åland

 

5 § Allmän serviceskyldighet. Enligt gällande 1 mom. ska arbetet vid myndigheten bedrivas under så stor öppenhet som lagstiftningen om allmänna handlingars offentlighet medger. Bestämmelsen anpassas så att den istället hänvisar till offentlighetslagstiftningen, dvs. myndigheternas arbete ska bedrivas så öppet som offentlighetslagen och särskilda bestämmelser om offentlighet i landskapslag möjliggör.

 

10 § Tystnadsplikt för ombud och biträden. I gällande 1 mom. föreskrivs att ett ombud eller biträde inte får olovligen röja förtroliga uppgifter som huvudmannen har anförtrott ombudet eller biträdet för skötseln av ett ärende. Momentet ändras inte. I de gällande 2–4 mom. föreskrivs om tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande av sekretessbelagda uppgifter för ombud och biträde. De allmänna bestämmelserna om tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande som ingår i 20 § i den föreslagna offentlighetslagen medför att denna särskilda reglering måste ändras. Enligt den föreslagna 20 § 4 mom. 5 punkten ska den handlingssekretess, tystnadsplikt och det förbud mot utnyttjande som avses i 20 § 1–3 mom. också gälla en part eller dennes ombud eller biträde då denna erhållit de sekretessbelagda uppgifterna i egenskap av part och uppgifterna gäller någon annan än parten själv. Detta medför ett behov av att ändra 2 mom. och 3 mom. samt att 4 mom. i förvaltningslagens paragraf upphävs.

     Genom förslag till 2 mom. ska den föreslagna offentlighetslagens bestämmelser också tillämpas på den tystnadsplikt och det förbud mot utnyttjande som gäller uppgifter som ett ombud eller ett biträde har inhämtat på något annat sätt för skötseln av sitt uppdrag. För det första ska bestämmelsen utöver uppgifter som har erhållits av den myndighet som behandlar eller har behandlat ärendet också gälla uppgifter som ett ombud eller ett biträde har inhämtat av andra myndigheter och enskilda för huvudmannens räkning. För det andra ska tystnadsplikten och förbudet mot utnyttjande också gälla uppgifter som gäller parten i det aktuella förvaltningsärendet. Offentlighetslagens 20 § ska tillämpas på ombuds och biträdens tystnadsplikt och på hemlighållande av uppgifter som dessa har fått, oberoende av varifrån uppgifterna har inhämtats. Bestämmelsen motsvarar 13 § 2 mom. i rikets förvaltningslag.[149]

     Enligt förslag till 3 mom. gäller vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. också tolkar som anlitas i ärendet samt andra personer som enligt uppdrag eller annars deltar i skötseln av huvudmannens ärende. Momentet motsvarar gällande 5 mom. som upphävs.

 

21 § Offentlig behandling. Enligt förslaget ska 2 mom. ändras så att bestämmelsen hänvisar till offentlighetslagen för Åland istället för till landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet.

 

61 § Brott mot tystnadsplikten för ombud och biträden. I gällande paragraf föreskrivs att till straff för brott mot tystnadsplikten för ombud och biträden enligt 10 § ska dömas enligt strafflagen, om inte strängare straff för den föreskrivs i något annat lagrum. I 28 § i offentlighetslagen för Åland har föreslagits bestämmelser om straff för brott mot handlingssekretess, tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande som det föreskrivs om i lagens 20 § 1–3 mom. Den tystnadsplikt som föreskrivs för ombud och biträde i 10 § är vidare än den tystnadsplikt som följer av offentlighetslagens bestämmelser om tystnadsplikt. Enligt förslag till ändringen av paragrafen ska till straff för brott mot denna vidare tystnadsplikt också dömas enligt 28 § i offentlighetslagen för Åland, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs i någon annan lag.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

4 § Bestämmelser om offentlighet, sekretess och tystnadsplikt. Enligt förslaget ska 1 mom. ändras så att bestämmelsen hänvisar till offentlighetslagen för Åland istället för till landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet.

     I 2 mom. föreskrivs om rätten att lämna upplysningar till Datainspektionen och andra myndigheter för utförande av i lag föreskrivna uppgifter. Enligt förslaget ska uttryckligen framgå att denna rätta att överlämna upplysningar inkluderar sekretessbelagda uppgifter.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

7. Landskapslag om ändring av arkivlagen för landskapet Åland

 

1 §. I paragrafen föreskrivs vilka arkivbildare som är föremål för arkivlagen. Enligt 1 mom. 4 punkten tillämpas lagen på andra samfund, organ och personer när de utför ett offentligt uppdrag enligt landskapslag till den del det som följd av uppdraget uppkommer handlingar som avses i landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet. Bestämmelsen ändras så att den hänvisar till den föreslagna offentlighetslagen istället för till landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet.

 

4 §. I 2 mom. definieras begreppet handling. Eftersom begreppet handling ska ändras enligt 5 § i den föreslagna offentlighetslagen så görs motsvarande ändring i arkivlagens bestämmelse.

 

8 §. Det föreslås en teknisk justering av paragrafen så att det i landskapslagstiftningen genomgående hänvisas till begreppet sekretessbestämmelser.

 

12 §. Enligt förslaget ska 2 mom. ändras så att bestämmelsen hänvisar till offentlighetslagen för Åland istället för till landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet.

 

13a §. Enligt förslaget ska 1 mom. ändras så att hänvisningen till bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet byts ut mot en hänvisning till offentlighetslagen för Åland.

 

13d §. Enligt förslaget ska 4 mom. ändras så att bestämmelsen hänvisar till offentlighetslagen för Åland istället för till landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

8. Landskapslag om ändring av 1b § landskapslagen om Ålands polismyndighet

 

1b § Styrelsens sammanträden. I paragrafen föreskrivs om sammanträden i styrelsen för polismyndigheten. Enligt gällande 5 mom. ska i fråga om tystnadsplikt för styrelsemedlemmarna och ersättarna i tillämpliga delar iakttas vad som föreskrivs i 17 § tjänstemannalagen för landskapet Åland. Tjänstemannalagens bestämmelse ska upphävas. I detta lagförslag föreslås att det antas en blankettlag som innebär att rikets offentlighetslag ska tillämpas vid polismyndigheten då verksamheten faller inom landskapets behörighet. Eftersom styrelsen för polismyndigheten hör till myndighetens organisation och behandlar de frågor som hör till myndighetens verksamhet föreslås att momentet ska ändras så att i fråga om tystnadsplikt för styrelsemedlemmarna och ersättarna gäller det som föreskrivs i landskapslagen om tillämpningen av lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet hos Ålands polismyndighet.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

9. Landskapslag om ändring av 20 § landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet

 

20 § Skyldighet att lämna uppgifter till ombudsmannamyndigheten. I paragrafen föreskrivs om en skyldighet för landskapets och kommunernas tjänstemän lämna uppgifter till ombudsmannamyndigheten. Enligt 2 mom. gäller skyldigheten också sådana uppgifter som omfattas av sekretessbestämmelser om uppgifterna i fråga är nödvändiga för ombudsmannamyndighetens verksamhet. Enligt förslaget ska momentet ändras så att det tydligt framgår att det som föreskrivs i offentlighetslagen för Åland gäller till övriga delar.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

10. Landskapslag om ändring av 5 § landskapslagen om Ålands energimyndighet

 

5 § Myndighetens rätt att lämna ut uppgifter till andra myndigheter. Enligt förslaget ska 1 mom. ändras så att bestämmelsen hänvisar till offentlighetslagen för Åland istället för till landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

11. Landskapslag om ändring av 12 § landskapslagen om landskapets finansförvaltning

 

12 § Beredningen av budgeten. Paragrafen behandlar beredningen av förslaget till budget. I gällande 2 mom. anges att ett slutligt budgetförslag som överlämnas till landskapsregeringen av en underställd myndighet är offentligt enligt vad som föreskrivs i landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet. Av detaljmotiveringen framgår att avsikten med bestämmelsen var att klargöra att ett förslag till budget från en underställd myndighet blir offentligt när det inkommer till myndigheten landskapsregeringen, dvs. den allmänna förvaltningen. Däremot är inte ett budgetförslag från en av den allmänna förvaltningens avdelningar offentligt genom att det överlämnas till finansavdelningen.[150] Enligt förslaget ska 2 mom. ändras så att bestämmelsen hänvisar till offentlighetslagen för Åland istället för till landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

12. Landskapslag om ändring av kommunallagen för landskapet Åland

 

21 § Rätt till upplysningar. Enligt förslaget ska 2 mom. ändras så att bestämmelsen hänvisar till offentlighetslagen för Åland istället för till landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet. Samtidigt används uttrycket handlingar som är sekretessbelagda istället för handlingar som bör hemlighållas.

 

58 § Kommundirektör. I 5 mom. ersätts uttrycket handlingar som bör hemlighållas med handlingar som är sekretessbelagda.

 

108 § Rätt att ta del av uppgifter samt sekretess. I gällande 2 mom. hänvisas uppgifter som enligt särskilda föreskrifter ska hemlighållas. Enligt förslaget ska detta ersättas med uppgifter för vilka det i lag har föreskrivits sekretess eller tystnadsplikt.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

13. Landskapslag om ändring av räddningslagen för landskapet Åland

 

66 § Behandlingen av uppgifterna i alarmdataregistret. I 3 mom. föreslås att hänvisningen till landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet stryks så att det enbart hänvisas till sekretessbestämmelser. Sekretessbestämmelser kan både finnas i den föreslagna offentlighetslagen och någon annan lag.

 

68 § Behandlingen av uppgifterna i åtgärdsregistret. Enligt förslaget ska 2 mom. ändras så att bestämmelsen hänvisar till den föreslagna offentlighetslagen istället för till landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet.

 

88 § Utlämnande av uppgifter. I gällande paragraf föreskrivs om tystnadsplikt, när sådana uppgifter får röjas samt om straff för brott mot tystnadsplikten. Offentlighetslagen för Åland ska innehålla sådana allmänna bestämmelser om offentlighet som också ska tillämpas inom räddningsväsendet. Därför blir regleringen i gällande 1, 2 och 4 mom. onödig då motsvarande bestämmelser ska finnas i den föreslagna offentlighetslagen. I förslag till 1 mom. ingår en informativ bestämmelse om att tystnadsplikt för den som är anställd inom räddningsväsendet och den som deltar i räddningsverksamhet gäller enligt vad som föreskrivs i offentlighetslagen för Åland.

     Däremot ska regleringen i gällande 3 mom. hållas kvar och ingå i förslag till 2 mom. I bestämmelsen anges att trots tystnadsplikten får i enskilda fall sådana uppgifter röjas som är nödvändiga för att skydda liv eller hälsa eller avvärja betydande skador på egendom eller i miljön. I klargörande syfte föreslås ett tillägg om att det som föreskrivs om handlingars och uppgifters offentlighet i offentlighetslagen för Åland ska gälla i övrigt.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

14. Landskapslag om ändring av 19 § landskapslagen om energideklaration för byggnader

 

19 § Behandling av uppgifterna i energideklarationsregistret. Enligt förslaget ska 2 mom. uppdateras så att det anges att offentlighetslagen tillämpas på utlämnandet av uppgifter och handlingar i energideklarationsregistret. Därtill tillämpas dataskyddslagstiftningen på behandlingen av personuppgifter.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

15. Landskapslag om ändring av 14 § landskapslagen om finansiering av landsbygdsnäringar

 

14 § Utlämnande av uppgifter. I bestämmelsen föreskrivs om landskapsregeringens rätt att lämna ut uppgifter till behörig riksmyndighet och därför föreslås att paragrafens rubrik ändras. I 1 mom. görs en anpassning så att det används motsvarande hänvisning till begreppet sekretessbestämmelser som i andra liknande bestämmelser om rätt att lämna ut uppgifter till annan myndighet. Enligt förslaget ska 2 mom. ändras så att bestämmelsen istället för till landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet hänvisar till den föreslagna offentlighetslagen.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

16. Landskapslag om ändring av 14 § landskapslagen om landskapsgaranti för likviditetslån för lantbruksföretagare under år 2018

 

14 § Utlämnande av uppgifter. I paragrafen föreskrivs om landskapsregeringens rätt att lämna ut uppgifter till behörig riksmyndighet och därför föreslås att rubriken ändras. Innehållet i paragrafen ändras så att i 1 mom. föreskrivs om landskapsregeringens rätt att lämna ut uppgifter. I bestämmelsen används begreppet sekretessbestämmelser som används i andra liknande bestämmelser om rätt att lämna ut uppgifter till annan myndighet. Enligt förslaget ska i 2 mom. uppdateras så att det hänvisas till den föreslagna offentlighetslagen.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

17. Landskapslag om ändring av 14 § landskapslagen om landskapsgaranti för likviditetslån för lantbruksföretagare under år 2017

 

14 § Utlämnande av uppgifter. I paragrafen föreskrivs om landskapsregeringens rätt att lämna ut uppgifter till behörig riksmyndighet och därför föreslås att rubriken ändras. Innehållet i paragrafen ändras så att i 1 mom. föreskrivs om landskapsregeringens rätt att lämna ut uppgifter. I bestämmelsen används begreppet sekretessbestämmelser som används i andra liknande bestämmelser om rätt att lämna ut uppgifter till annan myndighet. Enligt förslaget ska i 2 mom. uppdateras så att det hänvisas till den föreslagna offentlighetslagen.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

18. Landskapslag om ändring av landskapslagen om produktion av genetiskt modifierade växter

 

18 § Utlämnande av uppgifter. Föreslås att paragrafen ska ändras så att myndighetens skyldighet att sekretessbelägga ska följa av sekretessgrunderna i den föreslagna offentlighetslagen, dvs. det är inte motiverat att samtliga uppgifter som erhållits under tillsynen ska vara sekretessbelagda. Av förslag till 1 mom. ska följa en rätt att för utredande av brott lämna ut till åklagar- och polismyndigheter sådana sekretessbelagda uppgifter som erhållits under tillsynen. I 2 mom. framgår att det som föreskrivs i offentlighetslagen gäller till övriga delar.

 

20 § Offentliggörande, användning och utlämnande av registeruppgifter. Enligt förslaget ska 3 mom. ändras så att det anges att offentlighetslagen tillämpas på utlämnandet av uppgifter ur det tillsynsregister som avses i 19 §. Eftersom en sådan hänvisning också omfattar utlämnandet av personuppgifter i enlighet med 26 § i offentlighetslagen ska 4 mom. upphävas.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

19. Landskapslag om ändring av 33 § landskapslagen om posttjänster

 

33 § Tystnadsplikt och sekretess för handlingar. Enligt detta lagförslag ska begreppet sekretess genomgående ersätta begreppet hemlig. Därför föreslås att det görs en språklig ändring i 1 mom. och paragrafens rubrik.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

20. Landskapslag om ändring av landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produkter

 

7 § Tillsynsmyndighetens rätt att få information av ekonomiska aktörer. I gällande paragraf föreskrivs både om tillsynsmyndighetens rätt att få information av ekonomiska aktörer och av myndigheter. Enligt förslaget ska i bestämmelsen enbart föreskrivas om tillsynsmyndighetens rätt att få information av ekonomiska aktörer eftersom lagens 11 § föreskriver om rätt att få information av myndigheter.

 

11 § Rätt att få information av myndigheter. I gällande paragraf föreskrivs att tillsynsmyndigheten har, oberoende av sekretessbestämmelserna, rätt att av en annan myndighet få sådan information som är nödvändig för tillsynen. Föreslås en språklig justering så att bestämmelsen är i linje med andra liknande föreslagna bestämmelser om utlämnandet av uppgifter mellan myndigheter.

 

12 § Rätt att lämna ut sekretessbelagda uppgifter. I paragrafen föreslås ändringar av språklig och teknisk natur.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

21. Landskapslag om ändring av landskapslagen om produktionsstöd för el

 

11 § Kontrollör. I gällande 2 mom. anges att i offentliga förvaltningsuppgifter ska en kontrollör följa bestämmelserna i förvaltningslagen för landskapet Åland och i landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet. Det hänvisas också till bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar och skadeståndsansvar enligt skadeståndslagen. I motsvarande sammanhang har det ansetts att det av grundlagens 124 § följer att det inte längre är nödvändigt att ta in hänvisningar till de allmänna förvaltningslagarna i en lag, eftersom dessa lagar ska tillämpas med stöd av bestämmelserna om tillämpningsområde även då enskilda sköter offentliga förvaltningsuppgifter.[151]

     Problemet med ovan nämnda informativa hänvisningar är att de blir missvisande om inte samtliga tillämpliga lagar räknas upp i bestämmelsen. Fysiska och juridiska personer som utför offentliga förvaltningsuppgifter är nämligen också föremål för bland annat landskapslagstiftningen om dataskydd och arkivlagen för landskapet Åland. Därför bör bestämmelsen i 2 mom. antingen upphävas eller ändras så att hänvisningen är mera allmän. Landskapsregeringen föreslår en mera allmän bestämmelse som hänvisar till allmänna förvaltningsbestämmelser och straffrättsligt tjänsteansvar som följer av annan lagstiftning.

 

13 § Brott mot tystnadsplikt. I gällande paragraf föreskrivs om straff för brott mot tystnadsplikt som gäller ett företags, en branschorganisations eller en enskilds ekonomiska ställning eller en affärs- eller yrkeshemlighet. I 28 § i offentlighetslagen för Åland har föreslagits allmänna bestämmelser om straff för brott vid röjande för utomstående av uppgifter som är föremål för tystnadsplikt enligt 20 § 2 mom. i offentlighetslagen. I offentlighetslagens 21 § 9 punkt ingår sekretessgrund gällande företagshemligheter och sådana uppgifter som kan medföra ekonomisk skada om de lämnas ut. Med anledning av detta ska paragrafen upphävas.

 

14 § Utlämnande av uppgifter. I gällande paragraf föreskrivs om kontrollörers och landskapsregeringens rätt att trots bestämmelserna om tystnadsplikt lämna ut uppgifter och information till annan myndighet. Enligt förslaget görs vissa språkliga och tekniska ändringar så att bestämmelsen är i linje med andra liknande föreslagna bestämmelser om utlämnandet av uppgifter mellan myndigheter. Samtidigt fogas till paragrafen ett nytt 3 mom. som klargör att det som föreskrivs i den föreslagna offentlighetslagen gäller till övriga delar.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

22. Landskapslag om ändring av 55 § landskapslagen om miljöskydd

 

55 § Utlämnande av uppgifter. I gällande 1 mom. föreskrivs om tystnadsplikt gällande information som erhållits vid utförandet av uppgifter som avses i lagen. I den föreslagna offentlighetslagen ska ingå allmänna bestämmelser om tystnadsplikt vilket innebär att bestämmelserna om tystnadsplikt i paragrafen ska strykas. Enligt gällande 2 mom. får den som vid utförandet av uppgifter enligt landskapslagen har tagit del av sådan information som är föremål för tystnadsplikt lämna ut informationen till de myndigheter som avses i bestämmelsen. I bestämmelsen som blir ett nytt 1 mom. görs tekniska ändringar så att regleringen är i linje med andra liknande bestämmelser om utlämnandet av uppgifter mellan myndigheter. Samtidigt anges i förslaget till 2 mom. att det som föreskrivs i offentlighetslagen för Åland gäller till övriga delar.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

23. Landskapslag om ändring av 60a § jaktlagen för landskapet Åland

 

60a §. Enligt gällande 1 mom. ska en jaktvårdsförening iaktta förvaltningslagen för landskapet Åland när den sköter offentliga förvaltningsuppgifter enligt lagen. Beträffande offentligheten av jaktvårdsföreningens handlingar i dessa ärenden gäller vad som föreskrivs i landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet. Problemet med dessa informativa hänvisningar är att de blir missvisande om inte samtliga tillämpliga lagar räknas upp i bestämmelsen. Bestämmelsen bör antingen upphävas eller ändras så att hänvisningen är mera allmän. Landskapsregeringen föreslår en mera allmän bestämmelse som hänvisar till allmänna förvaltningsbestämmelser och straff-rättsligt tjänsteansvar som följer av annan lagstiftning.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

24. Landskapslag om ändring av djurskyddslagen för landskapet Åland

 

40 § Register över djurtransportörer. I paragrafen bestäms om det register över djurtransportörer som förs av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Enligt förslaget ska i paragrafen hänvisas till offentlighetslagen för Åland istället för till landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet.

 

57 § Utlämnande av uppgifter. I gällande 1 mom. föreskrivs om tystnadsplikt gällande information som erhållits vid utförandet av uppgifter som avses i lagen. I offentlighetslagen för Åland ska ingå allmänna bestämmelser om tystnadsplikt vilket innebär ett behov av att stryka bestämmelserna om tystnadsplikt i djurskyddslagen. I gällande 2 mom. föreskrivs om möjlighet att lämna ut upplysningar och handlingar som är föremål för tystnadsplikt. I bestämmelsen som blir ett nytt 1 mom. görs tekniska ändringar så att regleringen är i linje med andra liknande bestämmelser om utlämnandet av uppgifter mellan myndigheter. Samtidigt anges i förslaget till 2 mom. att det som föreskrivs i offentlighetslagen för Åland gäller till övriga delar.

 

61 § Brott mot tystnadsplikt. I gällande paragraf föreskrivs om straff för brott mot den tystnadsplikt som följer av gällande 57 §. I offentlighetslagen för Åland har i 20 § 2 mom. föreslagits allmänna bestämmelser om tystnadsplikt och om straff för brott vid röjande för utomstående en uppgift för vilken tystnadsplikt gäller i 28 §. Med anledning av detta ska paragrafen upphävas.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

25. Landskapslag om ändring av 8 § landskapslagen om kontroll av brottslig bakgrund hos personer som skall arbeta med barn

 

8 § Utlämnande av uppgifter. Enligt gällande paragraf får uppgifter i ett straffregisterutdrag inte röjas för andra än dem som behöver dem för att besluta om en person ska tilldelas arbetsuppgifter som ingår i tillämpningsområdet för lagen. Eftersom det rör sig om en särskild tystnadsplikt utöver det som följer av den föreslagna offentlighetslagens bestämmelser kompletteras paragrafen med en informativ hänvisning till att offentlighetslagen i övrigt ska gälla.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

26. Landskapslag om ändring av 27 § landskapslagen om hemvårdsstöd

 

27 § Tystnadsplikt och utlämnande av uppgifter. I gällande 1 mom. föreskrivs om en särskild tystnadsplikt i samband med skötseln av uppgifter enligt lagen medan 2 mom. innehåller en rätt att lämna ut sådan information till den som på tjänstens vägnar har rätt att få kännedom om saken. Eftersom paragrafen inte enbart föreskriver om tystnadsplikt föreslås en ändring av rubriken.

     Enligt gällande 3 mom. föreskrivs om straff för den som bryter mot bestämmelsen om tystnadsplikt. I offentlighetslagen har föreslagits allmänna bestämmelser om straff för brott vid röjande för utomstående en uppgift för vilken tystnadsplikt gäller. Med anledning av detta bör momentet ändras så till straff för brott mot tystnadsplikten i 1 mom. ska dömas enligt 28 § i offentlighetslagen för Åland.

     Till ett nytt 4 mom. fogas en informativ hänvisning om att det som i övrigt föreskrivs i offentlighetslagen ska gälla.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

27. Landskapslag om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet

 

71 § Utlämnande av uppgifter. Enligt förslaget ska paragrafen ändras så att i 1 mom. föreskrivs om sådan rätt för arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten att få uppgifter som det föreskrivs om i gällande 2 mom. I förslag till 2 mom. ingår en bestämmelse om rätt för den som producerar arbetsmarknadsservice att få nödvändig information av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten. Den som med stöd av bestämmelsen har fått kännedom om en uppgift som ska hållas hemlig har tystnadsplikt i fråga om uppgiften. I förslag till 3 mom. finns en informativ hänvisning om att det som i offentlighetslagen i övrigt föreskrivs om handlingars och uppgifters offentlighet ska gälla.

 

73 § Brott mot tystnadsplikt. I den gällande paragrafen föreskrivs om straff då den som utan lov röjer vad han eller hon vid handläggningen av ärenden enligt lagen fått veta om ett företags eller en enskild persons ekonomiska ställning, affärs- eller yrkeshemlighet eller annan omständighet av enskild natur. I 28 § i offentlighetslagen för Åland har föreslagits allmänna bestämmelser om straff för brott vid röjande för utomstående av uppgifter som är föremål för tystnadsplikt enligt 20 § 2 mom. i offentlighetslagen. I offentlighetslagens 21 § 9 punkt ingår sekretessgrund gällande företagshemligheter och sådana uppgifter som kan medföra ekonomisk skada om de lämnas ut. Eftersom dessa allmänna bestämmelser ska gälla föreslås att paragrafen upphävs.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

28. Landskapslag om ändring av 33 § landskapslagen om främjande av integration

 

33 § Rätt att få uppgifter. I den gällande paragrafen föreskrivs om rätt att få uppgifter så att arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten samt kommunala myndigheter har en rätt att få uppgifter av varandra (1 mom.) medan den som tillhandahåller åtgärder och tjänster som stöder integration har en rätt att få uppgifter av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten samt kommunala myndigheter (2 mom.). I ett nytt 3 mom. föreslås en informativ hänvisning om att det som i offentlighetslagen i övrigt föreskrivs om handlingars och uppgifters offentlighet ska gälla.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

29. Landskapslag om ändring av landskapslagen om främjande av en utbyggnad av bredbandsnät

 

3 § Landskapsregeringen. Den gällande paragrafen ger landskapsregeringen rätt att anlita utomstående tjänsteleverantör för de tjänster som behövs för att ordna verksamheten vid den centrala informationspunkt som avses i lagen. Enligt gällande 3 mom. ska på de personer som är anställda hos en tjänsteleverantör tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när de utför uppgifter vid den centrala informationspunkten. Därtill anges att dessa personer ska tillämpa förvaltningslagen och landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet när de utför uppgifter vid den centrala informationspunkten.

     Problemet med ovan nämnda bestämmelse är att den blir missvisande om inte samtliga tillämpliga lagar räknas upp. Fysiska och juridiska personer som utför offentliga förvaltningsuppgifter är t.ex. också föremål för landskapslagstiftningen om dataskydd och arkivlagen för landskapet Åland. Samtidigt borde det framgå ur bestämmelsen att tillämpningen av dessa landskapslagar som innehåller allmänna förvaltningsbestämmelser är bunden vid om det rör sig om offentliga förvaltningsuppgifter. Enligt förslaget ska momentet ändras så att det anger att de personer som är anställda hos en tjänsteleverantör är föremål för allmänna förvaltningsbestämmelser och straffrättsligt tjänsteansvar i enlighet med det som föreskrivs i annan lagstiftning då de utför offentliga förvaltningsuppgifter vid den centrala informationspunkten.

 

5 § Tvistlösningsmyndigheten. Enligt gällande 3 mom. kan Ålands energimyndighet anlita sakkunniga för att biträda myndigheten vid avgörande av meningsskiljaktigheter vid tvistlösning. På dessa sakkunniga tillämpas bestämmelserna om tjänsteansvar enligt tjänstemannalagen för landskapet Åland när de sköter uppgifter som avses i paragrafen. Momentet ska ändras så att det tydligare framgår ur bestämmelsen att de sakkunniga utför offentliga förvaltningsuppgifter, dvs. i samband med utförandet av dessa uppgifter ska allmänna förvaltningsbestämmelser tillämpas och straffrättsligt tjänsteansvar gälla i enlighet med det som föreskrivs i annan lagstiftning.

     I 1 och 3 mom. föreskrivs om en begränsad rätt för Ålands energimyndighet att lämna ut sekretessbelagd information. I förslag till nytt 4 mom. finns en informativ hänvisning till att det som i offentlighetslagen i övrigt föreskrivs om handlingars och uppgifters offentlighet ska gälla.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

30. Landskapslag om ändring av 18 § landskapslagen om ordnande av kollektivtrafiktjänster

 

18 § Särredovisningsskyldighet. I gällande 3 mom. föreskrivs att landskapsregeringen har, trots vad som i landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet föreskrivs om sekretess, rätt att av de särredovisningsskyldiga trafikidkarna få den information som avses i EU:s kollektivtrafikförordning för fullgörande av de uppgifter som avses i den förordningen. Momentet ändras så att det hänvisar mera allmänt till sekretessbestämmelser.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

31. Landskapslag om ändring av landskapslagen om barnomsorg och grundskola

 

9 § Handlingssekretess och tystnadsplikt. I landskapslagen (2020:32) om barnomsorg och grundskola har förts in särskilda bestämmelser om offentlighet och sekretess. I landskapslagens 9–11 §§ i del V ingår särskilda bestämmelser om offentlighet och sekretess. I 9 § föreskrivs om handlingssekretess och tystnadsplikt, i 10 § om brott mot tystnadsplikten och i 11 § om rätt att få och ge ut uppgift. Enligt förslag till ett nytt 8 mom. ska i övrigt det gälla som föreskrivs om offentlighet och sekretess i offentlighetslagen för Åland. Särskilt i 21 § 13 och 14 punkterna i offentlighetslagen finns sekretessgrunder som är tillämpliga i förhållande till skolväsendet och elever.

     Landskapslagen om barnomsorg och grundskola ska träda i kraft den 1 januari 2021. Förslaget beaktar att landskapslagen och 9 § i del V har ändrats genom landskapslagen 2020/52. Även dessa ändringar träder i kraft den 1 januari 2021.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med offentlighetslagen för Åland och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

32. Landskapslag om ändring av 67 § landskapslagen om gymnasieutbildning

 

67 § Tystnadsplikt och utlämnande av uppgifter. I den gällande paragrafen föreskrivs om tystnadsplikt för medlem i styrelsen och anställda i Ålands gymnasium (1 mom.) och om en begränsad rätt att bryta denna tystnadsplikt (2 mom.). Föreslås att paragrafens rubrik ändras för att beakta att paragrafen också gäller utlämnandet av uppgifter.

     I gällande 3 mom. hänvisas till att närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter finns i dataskyddslagstiftningen. Med beaktande av att paragrafen främst behandlar frågor rörande offentlighet och begränsningar i denna föreslås att hänvisningen till dataskyddslagstiftningen stryks. I momentet förs istället in en hänvisning till att det som i övrigt föreskrivs om handlingars och uppgifters offentlighet i offentlighetslagen för Åland ska gälla. I momentet hänvisas också till att straff för brott mot tystnadsplikten enligt 1 mom. döms enligt 28 § i offentlighetslagen för Åland, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs i någon annan lag. I offentlighetslagen har föreslagits allmänna bestämmelser om tystnadsplikt och om straff för brott vid röjande för utomstående av en uppgift för vilken tystnadsplikt gäller.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

33. Landskapslag om ändring av 22a § landskapslagen om läroavtalsutbildning

 

22a § Rätt att få uppgifter. I gällande paragraf föreskrivs om landskapsregeringens rätt att av andra myndigheter få uppgifter som är nödvändiga för att verkställa och utveckla läroavtalsutbildningsuppgifter. Paragrafens rubrik ändras för att bättre beakta detta. Föreslås att paragrafen ändras så att i 1 mom. föreskrivs om landskapsregeringens rätt att utan hinder av sekretessbestämmelser få uppgifter medan i 2 mom. anges att offentlighetslagen gäller till övriga delar.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

34. Landskapslag om ändring av 33 § landskapslagen om Ålands folkhögskola

 

33 § Tystnadsplikt och utlämnande av uppgifter. I den gällande paragrafen föreskrivs om tystnadsplikt för den som är anställd vid skolan (1 mom.) och om en begränsad rätt att bryta denna tystnadsplikt (2 mom.). Föreslås att paragrafens rubrik ändras för att beakta att paragrafen också gäller utlämnandet av uppgifter. I förslaget till ett nytt 3 mom. hänvisas till att offentlighetslagen gäller till övriga delar. I momentet hänvisas även till brott mot tystnadsplikten i 1 mom. döms enligt 28 § i offentlighetslagen för Åland, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs i någon annan lag. I offentlighetslagens 20 § 2 mom. har också föreslagits allmänna bestämmelser om tystnadsplikt.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

35. Landskapslag om ändring av 39a § landskapslagen om studiestöd

 

39a § Rätt att få uppgifter. I gällande paragraf föreskrivs om landskapsregeringens rätt att av andra myndigheter få uppgifter som är nödvändiga för att verkställa och utveckla studiestödsuppgifter. Paragrafens rubrik ändras för att bättre beakta detta. Föreslås att paragrafen ändras så att i 1 mom. före-skrivs om landskapsregeringens rätt att utan hinder av sekretessbestämmelser få uppgifter medan i 2 mom. anges att offentlighetslagen gäller till övriga delar.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

36. Landskapslag om ändring av 17 § idrottslagen för landskapet Åland

 

17 §. Enligt gällande 2 mom. ska förvaltningslagen iakttas när idrottsförbundet handlägger ett ärende som består i fördelning eller utbetalning av landskapsunderstöd. Beträffande offentligheten av idrottsförbundets handlingar i dessa ärenden gäller vad som föreskrivs i landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet. Problemet med denna typ av informativa hänvisningar är att de blir missvisande om inte samtliga tillämpliga lagar räknas upp i bestämmelsen. Enligt förslaget ska momentet ändras så att det hänvisas mera allmänt till de allmänna förvaltningsbestämmelserna och straffrättsligt tjänsteansvar som följer av annan lagstiftning. Den lagstiftningen ska också tillämpas i förhållande till fysiska och juridiska personer som utför offentliga förvaltningsuppgifter. Detta sker med stöd av de enskilda landskapslagarnas bestämmelser om tillämpningsområde. I momentet anges uttryckligen att idrottsförbundet sköter offentliga förvaltningsuppgifter då det handlägger ett ärende som består i fördelning eller utbetalning av landskapsunderstöd.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

37. Landskapslag om tillämpningen av lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet hos Ålands polismyndighet

 

1 § Tillämpningsområde. Landskapsregeringen föreslår att det antas en ny blankettlag om tillämpningen av rikets offentlighetslag hos Ålands polismyndighet. I den allmänna motiveringen har redogjorts för hur landskapsregeringen bedömer behörighetsfördelningen och när rikets offentlighetslagstiftning blir direkt tillämplig på Åland (avsnitt 7.1.2). Enligt detta kan rikets offentlighetslagstiftning tillämpas direkt hos myndigheterna inom landskaps- och kommunalförvaltningen när dessa sköter förvaltningsuppgifter som hör till rikets behörighet. Med stöd av överenskommelseförordning har det skett en omfattande överföring av förvaltningsbehörighet till Ålands polismyndighet så att myndigheten utöver sina egna uppgifter även sköter sådana uppgifter som annars skulle skötas av rikets myndigheter. Samtidigt kan det konstateras att Ålands polismyndighet har tillgång till rikstäckande myndighetsregister som används vid skötseln av polismyndighetens i lag föreskrivna uppgifter. Merparten av uppgifterna i dessa register har samlats in i riket och används av riksmyndigheterna enligt rikslagstiftningen. Det är också svårt att dela upp enskilda ärenden och handlingar hos polismyndigheten enligt behörighetsfördelningen mellan riket och landskapet. Landskapsregeringen anser att dessa faktorer sammantagna talar för att rikets offentlighetslag borde tillämpas också inom landskapets behörighetsområde. Tidigare har motsvarande slutsatser dragits gällande tillämpningen av rikets dataskyddslagstiftning inom polismyndigheten.[152]

     Enligt 1 mom. ska lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) tillämpas hos Ålands polismyndighet till den del myndighetens verksamhet grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet. Rikslagen finns som en bilaga till detta lagförslag. Rikslagens struktur och innehåll motsvarar till stora delar den offentlighetslag för Åland som föreslås i detta lagförslag. I momentet anges också att polismyndigheten ska betraktas som en sådan myndighet som avses i rikslagens 4 §. I bestämmelsen räknas de myndigheter upp som ska tillämpa rikslagens bestämmelser. Till dessa hör enligt 4 § 1 mom. 7 punkten också myndigheterna i landskapet Åland när de i landskapet utför uppgifter som ankommer på riksmyndigheterna. Detta hänvisar bland annat till när polismyndigheten i dagsläget med stöd av överenskommelseförordning sköter sådana uppgifter inom rikets behörighet som annars skulle skötas av rikets myndigheter.

     I 2 mom. anges att ändringar av rikslagen ska tillämpas i landskapet från det att de träder i kraft i riket. När det gäller sådana ändringar kan noteras att rikslagen har ändrats 30 gånger sedan den trädde i kraft i riket den 1 december 1999. Det är därför sannolikt att den kommer att ändras relativt ofta i framtiden vilket behöver beaktas vid uppföljningen av blankettlagen.

 

2 § Hänvisningar. Enligt 1 mom. ska hänvisningen i rikslagens 24 § 1 mom. 15 punkten till lagen om kandidaters valfinansiering (FFS 273/2009) avse landskapslagen (2011:17) om valfinansiering. Rikslagens bestämmelse utgör en sekretessgrund som gäller handlingar med uppgifter ur kampanjkonton samt andra motsvarande redogörelser för valfinansieringen och kostnaderna för valkampanjer som har lämnats till statens revisionsverk. Eftersom motsvarande reglering inom landskapets behörighet finns i landskapslagen om valfinansiering hänvisas istället till den författningen.

     Av 2 mom. följer att övriga hänvisningar i rikslagen till bestämmelser i rikslagstiftningen vilka har en motsvarighet i landskapslagstiftningen ska avse hänvisningar till bestämmelserna i landskapslagstiftningen. I rikets offentlighetslag finns vissa allmänna hänvisningar som har en sådan motsvarighet i landskapslagstiftningen, t.ex. hänvisningen i 1 § 2 mom. till vad som bestäms särskilt om rätten att närvara vid riksdagens plenum samt om sammanträden inom kommunal förvaltning. I vissa andra av rikslagens bestämmelser hänvisas till riksförfattningar som inte berör landskapets behörighet, t.ex. i 24 § 1 mom. 3 och 31 a punkterna hänvisas till särskilda rikslagar om rättegångar och offentligheten vid rättegångar. Dessa hänvisningar gäller som sådana.

 

3 § Avvikelser. Vissa av bestämmelserna i rikets offentlighetslag är till sin karaktär sådana att de enligt 1 mom. undantas från blankettlagens tillämpning. Både i rikslagens 2 § 2 mom. och 16 § 4 mom. hänvisas till lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (FFS 906/2019). Eftersom den sistnämnda rikslagen uppställer omfattande förpliktelser gällande myndigheternas informationshantering och användning av informationssystem undantas dessa bestämmelser från blankettlagens tillämpning.

     I rikslagens 33 § finns bestämmelser om ändringssökande. I paragrafens första moment föreskrivs om rätten till omprövning enligt rikets förvaltningslag om en betalningsskyldig anser att ett fel har inträffat när en avgift har fastställts. Eftersom omprövningsinstitutet inte har förts in i landskapslagstiftningen och då avgifterna inom polismyndigheten bestäms med stöd av särskild landskapslagstiftning undantas 33 § 1 mom. från blankettlagens tillämpning. Omprövning tillhör förvaltningsförfarandet som faller inom landskapets behörighet. De övriga momenten i rikslagens 33 § tillhör förvaltningsrättsskipningen som hör till rikets behörighet.

     I rikslagens 34 § finns bestämmelser om avgifter för utlämnandet av myndighetshandlingar som ska undantas från tillämpning och enligt förslaget till det tredje momentet ska istället polismyndighetens avgifter fastställas i enlighet med gällande landskapslagstiftning. I rikslagens 37 § 2–4 mom. finns ett antal bestämmelser av övergångsnatur. Eftersom bestämmelserna inte mera är aktuella ska de undantas från blankettlagens tillämpning. Det samma gäller rikslagens 38 § eftersom bestämmelsens tillämpning är bunden till rikslagens 18 § som har upphävts i riket genom L 9.8.2019/907.

     I 2 mom. anges att besvär över lagligheten av ett beslut som polismyndigheten fattat enligt denna lag anförs hos Ålands förvaltningsdomstol. Enligt 19 § 3 mom. i självstyrelselagen kan i en landskapslag för vinnande av enhetlighet och överskådlighet upptas stadganden av rikslagstiftningsnatur som i sak överensstämmer med motsvarande stadganden i rikslag. Det föreslagna momentet följer av 25 § 1 mom. i självstyrelselagen som anger att besvär över beslut som har fattats av myndigheter under landskapsregeringen anförs hos Ålands förvaltningsdomstol.

     I dagsläget fattar landskapsregeringen med stöd av 6 § landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet särskilda avgiftsbeslut om de avgifter som bärs upp inom polismyndigheten.[153] Dessa beslut publiceras i Ålands författningssamling. I besluten har förts in särskilda bestämmelser om avgifter som tas ut för kopior av handlingar. Enligt 3 mom. ska för polismyndighetens utlämnande av en handling eller uppgift fortsättningsvis tas ut avgifter på det sätt som landskapsregeringen fattar beslut om med stöd av 6 § landskapslagen om grunderna för avgifter till landskapet.

     Förslaget till 4 mom. gäller rikslagens 36 § som innehåller en förordningsfullmakt för statsrådet. Genom förordning av statsrådet kan det för fullgörande av de skyldigheter som avses i rikslagens 5 kap. inom statsförvaltningen föreskrivas om genomförande av öppenhet i verksamheten genom planering och organisering av informationsförmedlingen. Det ifrågavarande kapitlet gäller myndigheternas skyldighet att främja tillgången till information. Enligt förslaget ska landskapsregeringen inom landskapets behörighet genom landskapsförordning kunna besluta att riksförordningar som utfärdats med stöd av rikslagens 36 § ska tillämpas på Åland oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver. Med stöd av förordningsfullmakten har utfärdats två riksförordningar: förordningen om offentlighet och god informationshantering i myndigheternas verksamhet (FFS 1030/1999) och statsrådets förordning om informationssäkerheten inom statsförvaltningen (FFS 681/2010).

 

4 § Ikraftträdande. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med offentlighetslagen för Åland och annan föreslagen lagstiftning om offentlig-het.

 

38. Landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av foderlagen

 

3 § Hänvisningar. Paragrafen gäller hänvisningar till rikslagar i foderlagen som görs gällande inom landskapets behörighet genom blankettlagen. I blankettlagens bestämmelse föreskrivs om vilken landskapslag respektive hänvisning till rikslag i foderlagen ska avse då blankettlagen tillämpas. Hänvisningen i 1 punkten ska ändras så att hänvisningen till rikets dataskyddslag i foderlagen ska avse landskapslagen om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Hänvisningen i 4 punkten ändras så att hänvisningen till rikets offentlighetslag i foderlagen ska avse den föreslagna offentlighetslagen.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

39. Landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om plantmaterial

 

3 § Hänvisningar. Paragrafen gäller hänvisningar till rikslagar i lagen om plantmaterial som görs gällande inom landskapets behörighet genom blankettlagen. I blankettlagens bestämmelse föreskrivs om vilken landskapslag respektive hänvisning till rikslag i lagen om plantmaterial ska avse då blankettlagen tillämpas. Hänvisningen i 1 punkten ska ändras så att hänvisningen till rikets dataskyddslag i lagen om plantmaterial ska avse landskapslagen om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Hänvisningen i 2 punkten ändras så att hänvisningen till rikets offentlighetslag i foderlagen ska avse den föreslagna offentlighetslagen.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

40. Landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning av lagen om skydd för växters sundhet

 

3 § Hänvisningar. Paragrafen gäller hänvisningar till rikslagar i lagen om skydd för växters sundhet som görs gällande inom landskapets behörighet genom blankettlagen. I blankettlagens bestämmelse föreskrivs om vilken landskapslag respektive hänvisning till rikslag i lagen om skydd för växters sundhet ska avse då blankettlagen tillämpas. Hänvisningen i 2 punkten ska ändras så att hänvisningen till rikets dataskyddslag i lagen om skydd för växters sundhet ska avse landskapslagen om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Hänvisningen i 3 punkten ändras så att hänvisningen till rikets offentlighetslag i lagen om skydd för växters sundhet ska avse den föreslagna offentlighetslagen.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

41. Landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om växtskyddsmedel

 

3 § Hänvisningar. Paragrafen gäller hänvisningar till rikslagar i lagen om växtskyddsmedel som görs gällande inom landskapets behörighet genom blankettlagen. I blankettlagens bestämmelse föreskrivs om vilken landskapslag respektive hänvisning till rikslag i lagen om växtskyddsmedel ska avse då blankettlagen tillämpas. Hänvisningen i 8 punkten ska ändras så att hänvisningen till rikets dataskyddslag i lagen om växtskyddsmedel ska avse landskapslagen om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Hänvisningen i 9 punkten ändras så att hänvisningen till rikets offentlighetslag i lagen om växtskyddsmedel ska avse den föreslagna offentlighetslagen.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

42. Landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning

 

3 § Hänvisningar. Paragrafen gäller hänvisningar till rikslagar i lagen om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning som görs gällande inom landskapets behörighet genom blankettlagen. I blankettlagens bestämmelse föreskrivs om vilken landskapslag respektive hänvisning till rikslag i lagen om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning ska avse då blankettlagen tillämpas. Hänvisningen i 1 punkten ska ändras så att hänvisningen till rikets offentlighetslag i lagen om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning ska avse den föreslagna offentlighetslagen.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

43. Landskapslag om ändring av 5 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om konsumentsäkerhet

 

5 § Hänvisningar. Paragrafen gäller hänvisningar till rikslagar i riksförfattningar om konsumentsäkerhet som görs gällande inom landskapets behörighet genom blankettlagen. I 2 mom. föreskrivs om vilken landskapslag respektive hänvisning till rikslag i riksförfattningarna om konsumentsäkerhet ska avse då blankettlagen tillämpas. Hänvisningen i 3 punkten ska ändras så att hänvisningen till rikets offentlighetslag och lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet i konsumentsäkerhetslagen ska avse den föreslagna offentlighetslagen. Hänvisningen i 6 punkten ändras så att hänvisningen till rikets offentlighetslag i konsumentsäkerhetslagen ska avse den föreslagna offentlighetslagen. Hänvisningen i 9 punkten ändras så att hänvisningen till rikets offentlighetslag i lagen om kosmetiska produkter ska avse den föreslagna offentlighetslagen.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

44. Landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om allmänt bostadsbidrag

 

3 § Hänvisningar. Paragrafen gäller hänvisningar till rikslagar i lagen om allmänt bostadsbidrag som görs gällande inom landskapets behörighet genom blankettlagen. I blankettlagens bestämmelser föreskrivs om vilken landskapslag respektive hänvisning till rikslag i lagen om allmänt bostadsbidrag ska avse då blankettlagen tillämpas. Hänvisningen i 18 mom. ska ändras så att hänvisningen till rikets offentlighetslag i lagen om allmänt bostadsbidrag ska avse den föreslagna offentlighetslagen.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

45. Landskapslag om ändring av 4 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om underhållsstöd

 

4 § Hänvisningar. Paragrafen gäller hänvisningar till rikslagar i lagen om underhållsstöd som görs gällande inom landskapets behörighet genom blankettlagen. I blankettlagens bestämmelser föreskrivs om vilken landskapslag respektive hänvisning till rikslag i lagen om underhållsstöd ska avse då blankettlagen tillämpas. Hänvisningen i 2 mom. ska ändras så att hänvisningen till rikets offentlighetslag i lagen om underhållsstöd ska avse den föreslagna offentlighetslagen.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

46. Landskapslag om ändring av 4 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om tolkningstjänst för handikappade personer

 

4 § Hänvisningar. Paragrafen gäller hänvisningar till rikslagar i lagen om tolkningstjänst för handikappade personer som görs gällande inom landskapets behörighet genom blankettlagen. I blankettlagens bestämmelse föreskrivs om vilken landskapslag respektive hänvisning till rikslag i lagen om tolkningstjänst för handikappade personer ska avse då blankettlagen tillämpas. Hänvisningen i 1 mom. 3 punkten ska ändras så att hänvisningen till rikets offentlighetslag i lagen om tolkningstjänst för handikappade personer ska avse den föreslagna offentlighetslagen.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

47. Landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning av fordonslagen

 

3 § Besiktningsmäns medverkan vid tekniska vägkontroller. Enligt gällande 3 mom. ska besiktningsmän som deltar i tekniska vägkontroller följa förvaltningslagen för landskapet Åland och landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet. Landskapsregeringen anser att det väsentliga är att besiktningsmännen sköter en offentlig förvaltningsuppgift då de medverkar vid tekniska vägkontroller. Därför bör momentet ändras så att detta uttryckligen framgår samt att det i bestämmelsen mera allmänt hänvisas till tillämpningen av allmänna förvaltningsbestämmelser och straffrättsligt tjänsteansvar som följer av annan lagstiftning. Den lagstiftningen ska också tillämpas i förhållande till personer som utför offentliga förvaltningsuppgifter. Detta sker med stöd av de enskilda landskapslagarnas bestämmelser om tillämpningsområde.

 

6 § Hänvisningar. Paragrafen gäller hänvisningar till rikslagar i fordonslagen som görs gällande inom landskapets behörighet genom blankettlagen. I blankettlagens bestämmelser föreskrivs om vilken landskapslag respektive hänvisning till rikslag i fordonslagen ska avse då blankettlagen tillämpas. Hänvisningen i 2 punkten ska ändras så att hänvisningen till rikets offentlighetslag i fordonslagen ska avse den föreslagna offentlighetslagen.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

48. Landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice

 

3 § Avvikelser. Paragrafen gäller hänvisningar till rikslagar i lagen om privat socialservice som görs gällande inom landskapets behörighet genom blankettlagen. I de tabeller som fogats till blankettlagen föreskrivs om vilken landskapslag respektive hänvisning till rikslag i lagen om privat socialservice ska avse då blankettlagen tillämpas. Tabell 1 ändrades i sin helhet genom landskapslagen 2020/21 som träder i kraft den 1 januari 2021. Tabell 2 ändrades i sin helhet genom landskapslagen 2015/19 som trädde i kraft den 31 mars 2015.

     I 8 punkten i tabell 1 hänvisas till personuppgiftslagen (FFS 523/1999) och landskapslagen om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Eftersom båda dessa lagar har upphävts ska också punkten upphävas. Om det i ett senare skede görs en ändring av den föråldrade hänvisningen i 28 § i lagen om privat socialservice till rikets upphävda personuppgiftslag bör det utvärderas om detta ska beaktas i landskapslagen. Hänvisningen i 9 punkten i tabell 1 ska ändras så att hänvisningen till rikets offentlighetslag i lagen om privat socialservice ska avse den föreslagna offentlighetslagen. I 6 punkten i tabell 2 hänvisas till landskapslagen om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen som har upphävts den 1 maj 2019. Punkten ändras så att så att det istället hänvisas mera allmänt till dataskyddslagstiftningen vilket främst avser dataskyddsförordningen och landskapslagen om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

49. Landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om gödselfabrikat

 

1 § Tillämpningsområde. Enligt förslaget ska det fogas ett nytt 3 mom. till paragrafen. I lagen om gödselfabrikat som görs gällande inom landskapets behörighet genom blankettlagen finns hänvisningar till rikets offentlighetslag och dataskyddslag. I momentet anges att dessa hänvisningar ska i samband med tillämpningen av blankettlagen avse offentlighetslagen för Åland och landskapslagen om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen.

 

2 § Bestämmelser som inte ska tillämpas. I rubriken till paragrafen görs en språklig justering. I gällande 2 mom. finns en hänvisning till att om allmänna handlingars offentlighet och om tystnadsplikt för landskapstjänstemän stadgas särskilt. En dylik informativ hänvisning är onödig och momentet bör upphävas.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

50. Landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning på Åland av rikslagar om offentlig upphandling

 

7 § Avvikelse från sekretessbestämmelserna. I gällande paragraf anges att landskapsregeringen har rätt att till berörda myndigheter i riket och inom den Europeiska gemenskapen vidarebefordra sådana uppgifter som landskapsregeringen har fått i enlighet med lagen. Det föreslås en teknisk och språklig justering av paragrafen.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

51. Landskapslag om ändring av 2 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och rättigheter

 

2 §. Paragrafen gäller avvikelser från tillämpningen av bestämmelser i lagen om patientens ställning och rättigheter som görs gällande inom landskapets behörighet genom blankettlagen. Hänvisningen i 3 punkten ska ändras så att om den i 5 § 3 mom. i lagen om patientens ställning och rättigheter avsedda rätten för patient att kontrollera uppgifter i journalhandlingar som gäller patienten själv ska på Åland gälla vad som bestäms om detta i offentlighetslagen för Åland och dataskyddslagstiftningen. Hänvisningen till dataskyddslagstiftningen avser främst dataskyddsförordningen och landskapslagen om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen. I 5 punkten hänvisas till 13 § 5 mom. i lagen om patientens ställning och rättigheter. Detta moment i lagen om patientens ställning och rättigheter har upphävts genom L 26.4.2019/556, som trädde i kraft 1.1.2020. Med beaktande av detta ska också 5 punkten upphävas.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 

52. Landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård

 

2b §. Paragrafen gäller avvikelser från bestämmelserna i 1 kap. i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården som görs gällande inom landskapets behörighet genom blankettlagen. Hänvisningen i 2 punkten ska ändras så att hänvisningen till begreppet handling avser en i 5 § i offentlighetslagen för Åland nämnd handling, som innehåller uppgifter om en klient eller någon annan enskild och som ansluter sig till socialvård som ordnas av myndigheter eller privata.

 

2c §. Paragrafen gäller hänvisningar till rikslagar i 2 kap. i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården som görs gällande inom landskapets behörighet genom blankettlagen. Bestämmelsen i 2 punkten ska ändras så att hänvisningen i rikslagens 11 § om rätten för en klient eller dennes företrädare att ta del av uppgifter ska i landskapet avse 13 § i offentlighetslagen för Åland. Den begränsning av rätten att ta del av uppgifter som följer av hänvisningen i rikslagens 11 § 3 mom. till bestämmelser i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet ska fortsättningsvis vara tillämplig i landskapet.

     I den gällande 3 punkten hänvisas till såväl rikets personuppgiftslag, landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om personuppgifter som landskapslagen om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Eftersom alla dessa lagar har upphävts ska också punkten upphävas. Om det i ett senare skede görs en ändring av den föråldrade hänvisningen i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården till rikets personuppgiftslag bör det utvärderas om detta ska beaktas i landskapslagen.

 

2d §. Paragrafen gäller hänvisningar till rikslagar i 3, 4 och 6 kap. i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården som görs gällande inom landskapets behörighet genom blankettlagen. Till paragrafen har fogats ett nytt 2 mom. genom landskapslagen 2020/20 som träder i kraft den 1 januari 2021. Hänvisningen i 1 mom. 1 punkten ska ändras så att hänvisningen i rikslagen till rikets offentlighetslag ska i landskapet avse den föreslagna offentlighetslagen.

     I den gällande 2 punkten anges att om tystnadsplikt gäller vad därom föreskrivs i 12 och 22 §§ landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet. Därtill finns mera detaljerade skrivningar om tystnadspliktens omfattning, bland annat att tystnadsplikten omfattar såväl sekretessbelagda handlingar som uppgifter som skulle ha varit sekretessbelagda om de ingick i en handling. Det som föreskrivs om tystnadspliktens omfattning gäller också med stöd av de bestämmelser om tystnadsplikt som föreslås ingå i 20 § 2 mom. i offentlighetslagen. Därför ska dessa särskilda skrivningar om tystnadsplikt uppdateras med en hänvisning till offentlighetslagen.

     Hänvisningen i 3 punkten ska ändras så att hänvisningen i rikslagen till rikets offentlighetslag och personuppgiftslagen ska i landskapet avse offentlighetslagen för Åland. Hänvisningen i 4 punkten ska ändras så att hänvisningen i rikslagen till rikets offentlighetslag ska i landskapet avse offentlighetslagen för Åland.

 

Ikraftträdelsebestämmelsen. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslår landskapsregeringen att datumet för ikraftträdandet lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagen ska träda i kraft samtidigt med den föreslagna offentlighetslagen och annan föreslagen lagstiftning om offentlighet.

 


 

Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.

 

1.

O F F E N T L I G H E T S L A G
för Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 kap.
Allmänna bestämmelser

 

1 §

Offentlighetsprincipen

     Myndighetshandlingar är offentliga, om inte offentligheten särskilt har begränsats i denna lag eller i någon annan lag.

     Myndigheterna ska aktivt verka för att vars och ens rätt att ta del av offentliga myndighetshandlingar förverkligas.

     Myndigheterna ska främja möjligheterna för var och en att med elektroniska hjälpmedel ta del av offentliga myndighetshandlingar i ett elektroniskt format.

 

2 §

Lagens innehåll

     I denna lag finns bestämmelser om rätten att ta del av myndighetshandlingar som förvaras hos myndigheterna samt om myndigheternas skyldigheter för att denna rätt ska efterlevas. I lagen finns även bestämmelser om sekretess, tystnadsplikt och andra nödvändiga begränsningar av offentligheten i myndigheternas verksamhet.

     Om det i en annan landskapslag finns särskilda bestämmelser som avviker från denna lag ska de bestämmelserna gälla.

 

3 §

Tillämpning av rikslagstiftningen om offentlighet och sekretess

     En myndighet tillämpar rikslagstiftningen för sekretess och handlingars offentlighet

     1) i de frågor som avses i 60a § i självstyrelselagen och

     2) då myndigheten utför förvaltningsuppgifter inom rikets lagstiftningsbehörighet.

     I landskapslagen ( ) om tillämpningen av lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet hos Ålands polismyndighet finns bestämmelser om tillämpningen vid Ålands polismyndighet av rikslagstiftning om offentlighet och sekretess.

 

4 §

Myndigheter

     Med myndighet avses i denna lag

     1) landskapets myndigheter förutom Ålands polismyndighet,

     2) kommunala myndigheter,

     3) till Ålands lagting ansluten förvaltning,

     4) landskapets affärsverk, samt

     5) övriga juridiska och fysiska personer då de genom landskapslag eller med stöd av landskapslag sköter offentliga förvaltningsuppgifter.

     Kommittéer, arbetsgrupper, projektgrupper, utredare och andra organ eller personer som har tillsatts av en myndighet som avses i 1 mom. för att utföra en uppgift eller bereda ett ärende ska betraktas som en separat myndighet vid tillämpningen av denna lag endast då i lag har föreskrivits om att organet eller personen ska ha en självständig ställning i förhållande till den tillsättande myndigheten.

 

5 §

Handling

     Med handling avses en framställning i skrift eller bild samt en upptagning som endast med tekniska hjälpmedel kan läsas eller avlyssnas eller uppfattas på annat sätt.

 

6 §

Myndighetshandling

     Med myndighetshandling avses en handling som förvaras hos en myndighet och som antingen ska anses ha inkommit till eller upprättats av en myndighet.

     En handling anses ha blivit upprättad av en myndighet när den har upprättats av någon som innehar befattning vid eller annars verkar hos en myndighet. En handling anses ha kommit in till en myndighet när den har anlänt till myndigheten eller kommit behörig befattningshavare till handa.

     En upptagning anses förvarad hos en myndighet om upptagningen är tillgänglig för myndigheten med tekniskt hjälpmedel som myndigheten själv utnyttjar för överföring i sådan form att den kan läsas eller avlyssnas eller uppfattas på annat sätt. En sammanställning av uppgifter ur en upptagning anses förvarad hos myndigheten endast om myndigheten kan göra sammanställningen tillgänglig med rutinbetonade åtgärder.

 

7 §

Handlingar som inte anses vara myndighetshandlingar

     Som myndighetshandlingar betraktas inte

     1) brev eller andra handlingar som skickas personligen till den som innehar befattning vid eller annars verkar hos en myndighethandlingarna enbart är avsedda för mottagaren som innehavare av annan ställning,

     2) utkast och minnesanteckningar som upprättas inom en myndighet som ett led i beredningen av ett ärende då uppgifterna i en sådan handling varken kommer att påverka eller har påverkat utgången i ärendet,

     3) handlingar som enbart används för intern utbildning, informationssökning eller annan därmed jämförbar intern användning inom en myndighet,

     4) loggar eller förteckningar, som inte ligger till grund för beredningen av ett ärende, i vilka det automatiskt skapas anteckningar om händelser i myndighetens elektroniska data- och kommunikationssystem,

     5) handlingar som ingår i ett allmänt bibliotek, samt

     6) handlingar som har kommit in till en myndighet med anledning av en uppgift som utförs för en enskilds räkning eller som upprättats för utförande av uppgiften.

 

8 §

Registrering av ärenden och myndighetshandlingar

     En myndighet ska upprätthålla ett ärenderegister med information om de ärenden som behandlas eller har behandlats hos myndigheten. En myndighet ska utan dröjsmål registrera i ärenderegistret sådana myndighetshandlingar som har kommit in till eller upprättats hos myndigheten. En myndighet behöver inte registrera en myndighetshandling om det är uppenbart att handlingen är av ringa betydelse för myndighetens verksamhet.

     I ärenderegistret ska för varje ärende framgå åtminstone

     1) ärendenummer eller motsvarande uppgift som identifierar ärendet,

     2) när ärendet registrerades,

     3) myndighetens åtgärder i ärendet, samt

     4) myndighetshandlingar som inkommit och upprättats i ärendet.

     I ärenderegistret ska för varje myndighetshandling framgå åtminstone

     1) uppgifter som identifierar myndighetshandlingen och det ärende som handlingen hör till,

     2) när myndighetshandlingen registrerades, samt

     3) vem som har upprättat eller kommit in med myndighetshandlingen.

     De myndighetshandlingar som registreras i ärenderegistret ska förvaras och vara möjliga att ta fram i ett allmänt tillgängligt elektroniskt format. Den elektroniska kopian av en offentlig myndighetshandling ska på begäran kunna lämnas ut i enlighet med 18 § 3 mom.

     En myndighet behöver inte omvandla en myndighetshandling till ett allmänt tillgängligt elektroniskt format enligt 4 mom. om myndighetshandlingen inte kan omvandlas till ett elektroniskt format eller om den kan omvandlas enbart så att myndigheten vidtar mer än rutinbetonade åtgärder.

     En myndighet kan vid registreringen eller i något annat skede göra anteckningar om att myndighetshandlingar ska vara sekretessbelagda enligt lag. Sådana anteckningar bör avlägsnas när det inte längre finns grunder för att sekretessbelägga handlingarna.

 

2 kap.
Tidpunkten för när myndighetshandlingar blir offentliga

 

9 §

Tidpunkten för när upprättade myndighetshandlingar blir offentliga

     Myndighetshandlingar som har upprättats av en myndighet blir offentliga vid följande tidpunkter, om inte annat föreskrivs i lag:

     1) en anteckning i ett register eller annan officiell förteckning när anteckningen har förts in,

     2) protokoll då det justerats om det inte har upprättats för beredning av ett ärende inom myndigheten,

     3) beslut, utlåtande eller annan handling som ska expedieras då expeditionen har undertecknats,

     4) av en myndighet i egenskap av avtalspart fattat beslut samt av myndigheten upprättade handlingar som anknyter till avtalet när avtalet har undertecknats eller bekräftats på motsvarande sätt, samt

     5) annan hos myndighet upprättad handling då ärendet slutbehandlats hos myndigheten eller, om handlingen inte hänför sig till ett visst ärende, när den har färdigställts.

     Kommittébetänkande, utredning eller annan motsvarande myndighetshandling som upprättats av ett organ eller en person som saknar en sådan självständig ställning som avses i 4 § 2 mom. offentliggörs då den färdigställda handlingen överlämnas till den tillsättande myndigheten. Om handlingen utgör beredningsmaterial i ett ärende hos den tillsättande myndigheten kan denna i samband med överlämnandet bestämma att den blir offentlig i ett senare skede, dock senast då ärendet har slutbehandlats hos den tillsättande myndigheten.

     Om flera myndigheter bereder tillsammans ett ärende blir hos myndigheterna upprättade handlingar för beredningen offentliga då det gemensamma ärendet slutbehandlats.

     En begäran om anbud i ett upphandlingsärende blir offentlig när handlingen har undertecknats. En begäran om komplettering av ett anbud som gäller upphandling liksom även någon annan rättshandling som avgörs på basis av anbud samt andra handlingar som har sammanställts för behandlingen av anbudsärendet blir offentliga när ett avtal i ärendet har ingåtts.

     Om expedition utges eller någon annan handling upprättas i ett ärende ska myndigheten i mån av möjlighet se till att en part kan ta del av handlingen innan den blir offentlig.

 

10 §

Tidpunkten för när inkomna myndighetshandlingar blir offentliga

     Myndighetshandlingar som har kommit in till en myndighet blir offentliga så snart de har registrerats, om inte annat föreskrivs i lag. Om en myndighetshandling inte har registrerats för att det är uppenbart att den är av ringa betydelse för myndighetens verksamhet blir handlingen offentlig så snart den har kommit in till myndigheten.

     Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. blir vissa myndighetshandlingar som har kommit in till en myndighet offentliga enligt följande:

     1) tävlingsskrifter och andra dylika handlingar som enligt beslut ska öppnas vid en bestämd tidpunkt blir offentliga när de öppnas, även om de har registrerats före det, samt

     2) inkomna anbudshandlingar är inte offentliga förrän avtal har undertecknats eller myndigheten har beslutat att upphandlingsärendet ska avslutas utan att nya eller kompletterande anbud begärs in.

     Om flera myndigheter bereder gemensamt ett ärende blir handlingar som kommer in från andra myndigheter och som hör till beredningen offentliga då det gemensamma ärendet slutbehandlats.

 

3 kap.
Rätt att ta del av en myndighetshandling

 

11 §

Rätt att ta del av en offentlig myndighetshandling

     Var och en har rätt att ta del av en offentlig myndighetshandling.

     En myndighet kan efter prövning lämna ut uppgifter ur en handling som enligt 9 och 10 §§ ännu inte är offentlig. Vid prövningen får inte insynen i myndighetens verksamhet begränsas mer än vad som är nödvändigt för det intresse som ska skyddas.

 

12 §

Rätt att ta del av en sekretessbelagd myndighetshandling

     Uppgifter om en sekretessbelagd myndighetshandling eller om dess innehåll får lämnas ut endast om så särskilt bestäms i denna lag eller någon annan lag. När endast en del av en handling är sekretessbelagd ska uppgifter i den offentliga delen lämnas ut så att den sekretessbelagda delen inte röjs.

 

13 §

En parts rätt att ta del av en myndighetshandling

     Den som i ett ärende är sökande eller anför besvär eller någon annan vars rätt, fördel eller skyldighet ärendet gäller (part) har rätt att hos den myndighet som behandlar eller har behandlat ärendet ta del av en myndighetshandling som kan eller har kunnat påverka behandlingen, även om handlingen inte är offentlig.

     En part, partens ombud eller partens biträde har inte den i 1 mom. avsedda rätten

     1) när utlämnande av uppgifter ur handlingen skulle strida mot ett synnerligen viktigt allmänt intresse, ett barns intresse eller ett annat synnerligen viktigt enskilt intresse,

     2) när det är fråga om en handling som har företetts eller upprättats i samband med förundersökning eller polisundersökning som ännu pågår, om utredningen skulle försvåras av att uppgifter lämnas ut,

     3) när det är fråga om ett förslag till beslut, ett beslutsunderlag eller någon annan därmed jämförbar handling som har upprättats av en myndighet för beredning av ett ärende, så länge myndigheten ännu behandlar ärendet,

     4) när det är fråga om en handling som har upprättats eller skaffats av en myndighet i egenskap av delaktig i rättegång för förberedelse av en rättegång, om utlämnandet av uppgifter ur handlingen skulle strida mot myndighetens intresse vid rättegången,

     5) när det vid offentlig upphandling är fråga om en annan anbudssökandes eller anbudsgivares företagshemligheter; uppgift om det totalpris som används vid anbudsjämförelsen ska dock alltid lämnas,

     6) när det är fråga om en sekretessbelagd adress-, telefon- och annan motsvarande kontaktinformation som hänför sig till ett vittne eller en målsägande, till en part eller till någon som har gjort polisanmälan, en barnskyddsanmälan eller någon annan därmed jämförbar anmälan som förutsätter myndighetsåtgärder, om utlämnandet av uppgifter skulle äventyra säkerheten, intressena eller rättigheterna för vittnet, målsäganden eller parten eller för den som gjort anmälan, samt

     7) när det är fråga om en sekretessbelagd del av en handling vars offentlighet ärendet gäller.

     Vad som i denna paragraf föreskrivs om en part gäller inte den vars rätt att söka ändring grundar sig uteslutande på medlemskap i en kommun eller någon annan sammanslutning.

 

14 §

Rätt att ta del av en myndighetshandling som gäller en själv

     Var och en har med de begränsningar som nämns i 13 § 2 och 3 mom. rätt att ta del av de uppgifter som ingår i en myndighetshandling och som gäller personen själv, om inte något annat föreskrivs i lag.

 

4 kap.
Förfarandet vid utlämnandet av myndighetshandlingar

 

15 §

Behörig myndighet

     En begäran om att få ta del av en myndighetshandling lämnas in till en myndighet där handlingen förvaras. En begäran kan också framställas muntligen.

     Om en myndighet inte förvarar den begärda myndighetshandlingen ska den utan dröjsmål överföra begäran till en myndighet som anses förvara handlingen. Den som begärt om att få ta del av handlingen ska underrättas om överföringen.

 

16 §

Innehållet i en begäran om att ta del av en myndighetshandling

     En begäran om att få ta del av en myndighetshandling ska vara tillräckligt preciserad. Myndigheten ska vid behov bistå med att precisera vilka myndighetshandlingar begäran gäller, om det inte är uppenbart oskäligt med hänsyn till omständigheterna.

     En myndighet får kräva att den som lämnar in en begäran om att få ta del av en myndighetshandling utreder sin identitet eller syftet med begäran endast då detta är nödvändigt för säkerställandet av att uppgifter vars offentlighet har begränsats i lag inte lämnas till obehöriga eller att personuppgifter inte kommer att behandlas i strid med dataskyddslagstiftningen.

 

17 §

Behandling utan dröjsmål

     En myndighet ska lämna ut myndighetshandlingar och uppgifter i dessa utan dröjsmål, dock senast inom 15 dagar efter att myndigheten har tagit emot en begäran.

     En myndighet ska lämna ut myndighetshandlingar och uppgifter i dessa senast inom 30 dagar efter att myndigheten har tagit emot en begäran om de begärda handlingarna är många eller innehåller sekretessbelagda delar eller om någon annan därmed jämförbar omständighet gör att det krävs specialåtgärder eller större arbetsmängd än normalt för att behandla och avgöra ärendet.

 

18 §

Hur en myndighetshandling lämnas ut

     En myndighet ska så snart som möjligt och utan avgift låta den som begär det få ta del av en offentlig myndighetshandling hos myndigheten på ett sådant sätt att den kan läsas eller avlyssnas eller uppfattas på annat sätt. Den som tar del av handlingen hos myndigheten får skriva av, kopiera eller på annat sätt tillgodogöra sig handlingen på stället.

     En myndighet ska på begäran lämna ut en kopia av en myndighetshandling hos myndigheten eller skicka den med post utan att de delar som inte får lämnas ut röjs.

     En myndighet ska skicka en elektronisk kopia av en offentlig myndighetshandling med elektronisk post eller någon annan elektronisk dataöverföringsmetod till den elektroniska adress som den som begär att få ta del av handlingen uppger.

     En myndighet är inte skyldig att lämna ut en elektronisk kopia enligt 3 mom. om utlämnandet skulle förutsätta mer än rutinbetonade åtgärder inom myndigheten och handlingen kan tillhandahållas på stället. En myndighet är inte heller skyldig att lämna ut en kopia av handlingen i format eller med sådana tekniska hjälpmedel som myndigheten inte har tillgång till.

 

19 §

Meddelande och beslut om att en myndighetshandling inte lämnas ut

     Om en tjänsteman eller någon annan som är behörig att för myndighetens del behandla en begäran om att få ta del av en myndighetshandling vägrar att helt eller delvis lämna ut begärd handling eller uppgift ska denna utan dröjsmål och senast inom de i 17 § angivna tiderna

     1) meddela den som lämnat in begäran vad vägran beror på,

     2) fråga den som lämnat in begäran om denna vill skriftligen anhängiggöra att myndigheten ska fatta ett överklagbart beslut, samt

     3) informera om de eventuella avgifter som uppbärs med anledning av behandlingen.

     Om en person som erhållit ett meddelande som avses i 1 mom. skriftligen anhängiggör att myndigheten ska fatta ett överklagbart beslut måste myndigheten fatta ett skriftligt beslut utan dröjsmål. Om myndighetens skyldigheter vid avgörande av ärenden finns närmare bestämmelser i 7 kap. i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland.

 

5 kap.
Sekretess, tystnadsplikt och andra begränsningar av offentlighet

 

20 §

Handlingssekretess, tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande

     Det är förbjudet att visa för eller lämna ut på något sätt till utomstående en sekretessbelagd myndighetshandling eller en kopia eller utskrift av en sådan handling (handlingssekretess). Detta gäller inte den offentliga delen av myndighetshandlingen, förutsatt att det är möjligt att lämna ut den offentliga delen utan att den sekretessbelagda delen röjs.

     Det är förbjudet att röja en myndighetshandlings sekretessbelagda innehåll eller en uppgift som vore sekretessbelagd om den ingick i en myndighetshandling samt en uppgift som erhållits i samband med verksamhet hos myndigheten och för vilken tystnadsplikt föreskrivs genom lag (tystnadsplikt).

     Det är förbjudet att använda uppgifter som är föremål för handlingssekretess eller tystnadsplikt för att skaffa sig själv eller någon annan fördel eller för att skada någon annan (förbud mot utnyttjande). En part eller partens ombud eller biträde får dock använda en uppgift om en annan person än parten själv när det är fråga om ett ärende som gäller den rätt, det intresse eller den skyldighet som partens rätt att få information har grundat sig på.

     Den handlingssekretess, tystnadsplikt och det förbud mot utnyttjande som avses i 1–3 mom. gäller

     1) den som är anställd hos en myndighet,

     2) medlem i landskapsregeringen, kommunfullmäktige eller något annat kommunalt organ samt andra förtroendevalda inom en myndighet,

     3) en praktikant eller någon annan som verkar hos en myndighet,

     4) en person som avses i 1–3 punkten efter att dennes anställning, uppdrag eller verksamhet hos myndigheten har upphört eller avslutats,

     5) en part eller dennes ombud eller biträde då denna erhållit de sekretessbelagda uppgifterna i egenskap av part och uppgifterna gäller någon annan än parten själv,

     6) den som med stöd av lag eller ett tillstånd som utfärdats med stöd av lag har fått kännedom om en sekretessbelagd uppgift, om inte något annat följer av lagen eller tillståndet.

     Den handlingssekretess, tystnadsplikt och det förbud mot utnyttjande som avses i 1–3 mom. gäller inte lagtingsledamöterna då de utför sitt lagtingsuppdrag.

 

21 §

Sekretessbelagda myndighetshandlingar

     Om inte något annat föreskrivs särskilt är följande myndighetshandlingar sekretessbelagda:

     1) handlingar som gäller förhandlingar mellan riket och landskapet om de politiska eller ekonomiska relationerna, om utlämnandet av uppgifter ur dem skulle medföra skada eller olägenhet för landskapet,

     2) handlingar rörande brott tills ärendet har tagits upp till behandling vid domstol eller lagts ned av polis- eller åklagarmyndighet, om det inte är uppenbart att utlämnandet av uppgifter ur sådana handlingar inte äventyrar brottsutredningen eller undersökningens syfte eller utan vägande skäl vållar den som har del i saken skada eller lidande eller hindrar domstolen från att utöva sin i lag föreskrivna rätt att sekretessbelägga handlingarna,

     3) handlingar som innehåller uppgifter om polisens taktiska och tekniska metoder och planer, om utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling skulle äventyra förebyggande och utredning av brott eller upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet,

     4) handlingar som gäller skyddsarrangemang för personer, byggnader, inrättningar, konstruktioner samt data- och kommunikationssystem och genomförandet av arrangemangen, om det inte är uppenbart att utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling inte äventyrar genomförandet av syftet med skyddsarrangemangen,

     5) handlingar som gäller beredskap för olyckor eller undantagsförhållanden, befolkningsskydd eller säkerhetsutredning av olyckor, om utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling skulle skada eller äventyra säkerheten eller förbättrande av den, befolkningsskyddet eller beredskapen inför undantagsförhållanden, äventyra säkerhetsutredning eller syftet med en säkerhetsutredning eller möjligheterna att få information för en utredning eller om ett utlämnande skulle kränka rättigheterna för offer i olyckor, tillbud eller exceptionella händelser, minnet av offer eller närstående till offer,

     6) handlingar som innehåller uppgifter om utrotningshotade djur- eller växtarter eller skydd av värdefulla naturområden, om utlämnandet av uppgifter ur dessa skulle äventyra skyddet av djur- eller växtarten eller naturområdet i fråga,

     7) handlingar eller uppgifter som gäller tillsyn som ankommer på en myndighet, om utlämnandet av sådana uppgifter skulle äventyra tillsynen eller utan vägande skäl åsamka den som anmäler eller har del i saken skada eller lidande,

     8) handlingar som innehåller uppgifter om landskapets, kommuners eller någon annan i 4 § avsedd myndighets företagshemligheter samt sådana handlingar som innehåller uppgifter om någon annan motsvarande omständighet som har samband med affärsverksamhet, om utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling skulle medföra ekonomisk skada för myndigheten eller ge någon annan som bedriver liknande eller annars konkurrerande verksamhet en konkurrensfördel eller försämra myndighetens möjligheter till förmånlig upphandling eller arrangemang som avser placering, finansiering eller låneskötsel,

     9) handlingar som innehåller uppgifter om en privat företagshemlighet samt sådana handlingar som innehåller uppgifter om någon annan motsvarande omständighet som har samband med privat näringsverksamhet, om utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling skulle medföra ekonomisk skada för näringsidkaren, och det inte är fråga om uppgifter som är betydelsefulla för skyddande av konsumenters hälsa eller en hälsosam miljö eller för bevakande av de rättigheter som innehas av dem som orsakas skada av verksamheten eller uppgifter om näringsidkarens skyldigheter och fullgörande av dessa,

     10) handlingar som innehåller uppgifter som landskapet, kommun eller någon annan i 4 § avsedd myndighet har upprättat eller mottagit i egenskap av arbetsmarknadspart eller part i en arbetskonflikt, om utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling skulle strida mot myndighetens intressen som arbetsgivare,

     11) handlingar som innehåller uppgifter om en persons årsinkomster eller totala förmögenhet eller inkomster och förmögenhet som ligger till grund för stöd eller förmåner eller som annars beskriver personens ekonomiska ställning, dock med undantag för de offentliganställdas löner,

     12) handlingar som gäller vetenskaplig forskning och utvecklingsarbete, om utlämnandet medför uppenbar olägenhet för forskningen eller utvecklingsarbetet,

     13) handlingar som innehåller uppgifter om prov som ordnas inom skolväsendet eller i ett behörighetsgivande syfte, om utlämnandet av uppgifter ur dem skulle äventyra provets syfte eller en användning av det i framtiden,

     14) handlingar som gäller barn-, elev-, och studerandehälsa eller befriande av en elev från undervisning, elevers och studerandes provsvar samt av en skola, daghem eller läroanstalt utfärdade betyg och andra handlingar som innehåller bedömningar av barnets, elevens eller studerandens personliga egenskaper,

     15) handlingar som innehåller uppgifter om en klient hos socialvården eller en kund som erhåller arbetsmarknads- eller studieservice samt uppgifter om de förmåner och stödåtgärder eller den service personen erhållit,

     16) handlingar som innehåller uppgifter om en persons hälsotillstånd eller handikapp, den hälso- och sjukvård eller rehabilitering som denne har erhållit,

     17) handlingar som innehåller uppgifter om känsliga omständigheter som gäller privatlivet för någon som misstänks för ett brott, en målsägande eller någon annan som har samband med ett brottmål samt sådana handlingar som innehåller uppgifter om ett brottsoffer, om utlämnandet av uppgifter kränker offrets rättigheter, minnet av offret eller offrets närstående, förutsatt att utlämnandet av uppgifter inte är nödvändigt för utförande av ett myndighetsuppdrag,

     18) handlingar som innehåller uppgifter om psykologiska test eller lämplighetsprov som gäller en person eller resultatet av dem för val av en anställd eller fastställande av avlöningsgrund,

     19) personalenkäter och andra liknande interna personalhandlingar, om utlämnandet av uppgifterna skulle äventyra syftet med personalarbetet eller medföra att enskilda kommer att lida betydande men,

     20) handlingar som innehåller uppgifter om disciplinärt förfarande gällande den som är anställd hos myndigheten, om utlämnandet av uppgifterna skulle medföra att den som är anställd eller någon annan som berörs av uppgifterna kommer att lida betydande men,

     21) handlingar som innehåller uppgift som någon har lämnat om sitt hemliga telefonnummer eller uppgift om läget för en mobiltelefon samt handlingar som innehåller uppgift om en persons hemkommun och bostad där eller tillfälliga bostad samt telefonnummer och annan kontaktinformation, om den som har begärt att de ska hållas hemliga har grundad anledning att misstänka att personens egen eller familjens hälsa eller säkerhet kan komma att hotas, samt

     22) handlingar som innehåller uppgifter om en persons politiska övertygelse eller uppgifter om åsikter som personen har uttalat privat eller uppgifter om någons levnadssätt, deltagande i föreningsverksamhet eller fritidssysselsättningar, familjeliv eller andra med dem jämförbara personliga förhållanden, dock så att handlingar med uppgifter om en persons deltagande i ett politiskt eller något annat förtroendeuppdrag eller om hans kandidatur för ett sådant uppdrag samt om en persons deltagande i grundandet och registreringen av ett politiskt parti eller bildande av en valmansförening för val är offentliga.

 

22 §

Sekretess för skyddet av intressen i rikslagstiftningen

     Till en myndighet inkomna rikshandlingar eller uppgifterna i en sådan handling är sekretessbelagda om handlingarna eller uppgifterna är sekretessbelagda i rikslagstiftningen. Detsamma gäller en av myndigheten upprättad myndighetshandling eller uppgifter i en sådan om handlingen eller uppgifterna anknyter till ett ärende hos riksmyndighet och offentliggörandet skulle medföra att uppgifter som är sekretessbelagda enligt rikslagstiftningen röjs.

 

23 §

Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter

     En myndighet kan lämna ut uppgifter ur en sekretessbelagd myndighetshandling om

     1) i lag särskilt tagits in uttryckliga bestämmelser om rätten att lämna ut eller att få sekretessbelagda uppgifter,

     2) sekretess eller tystnadsplikt gäller för skyddet av någons intressen och denne samtycker till att uppgifterna lämnas ut,

     3) det är nödvändigt för handräckning som en annan myndighet ger eller för utförandet av något annat uppdrag som myndigheten ger eller någon uppgift som i övrigt handhas för myndighetens räkning,

     4) uppgifterna är nödvändiga vid sökande av ändring i ett myndighetsbeslut, behandlingen av ett underställt ärende eller behandlingen av ett klagomål riktat mot myndigheten,

     5) uppgifterna behövs för att ett enskilt övervaknings- eller tillsynsuppdrag som är riktat mot en myndighet ska kunna utföras,

     6) det är nödvändigt för att en myndighet ska kunna inhämta ett i lag förutsatt utlåtande av en annan myndighet, eller

     7) det är nödvändigt för att en annan myndighet ska kunna betala ut ett stöd eller en ersättning i syfte att finansiera en offentlig förvaltningsuppgift som anförtrotts genom lag eller med stöd av lag.

     En myndighet kan till en annan myndighet lämna ut sådan adress- eller annan kontaktinformation som enligt 21 § 21 punkten är sekretessbelagd.

     En myndighet kan i enskilda fall bevilja tillstånd att ta del av en sekretessbelagd handling för vetenskaplig forskning om det är uppenbart att de intressen som sekretessplikten är avsedd att skydda inte kränks om uppgifter lämnas ut. Prövningen av om tillstånd ska beviljas ska utgå från att den vetenskapliga forskningens frihet tryggas.

     En sekretessbelagd myndighetshandling som lämnas ut ska innehålla anteckning om att handlingen är föremål för sekretess. Vid utlämnandet ska myndigheten informera om förbudet mot att röja både sådana sekretessbelagda uppgifter som ingår i myndighetshandlingar och sådana som lämnas ut muntligen.

 

24 §

Upphörande av sekretess

     Sekretessen för en myndighetshandling upphör när den sekretesstid som föreskrivs i lag eller med stöd av en lag har förflutit eller när den myndighet som har sekretessbelagt handlingen upphäver sekretessen. Tystnadsplikt som gäller för en uppgift upphör enligt samma grunder som sekretessen.

     Sekretesstiden för en myndighetshandling är 20 år om inte något annat föreskrivs i eller med stöd av lag. Sekretesstiden för en myndighetshandling som har upprättats av en myndighet räknas från den dag handlingen är daterad eller, om den inte har daterats, från den dag den blev färdig. Sekretesstiden för en handling som har lämnats in till en myndighet räknas från den dag myndigheten fick handlingen.

     För en myndighetshandling som är sekretessbelagd för skyddande av privatlivet enligt 21 § 14–22 punkterna eller handling som är sekretessbelagd enligt motsvarande grunder i annan lag är sekretesstiden 20 år räknat från det att den person som handlingen gäller avled.

     En myndighetshandling som är sekretessbelagd enligt 21 § 3 och 4 punkterna är fortsatt sekretessbelagd efter den tid om 20 år som avses i 2 mom. om lämnande av uppgifter ur handlingen skulle komma att stå i strid med de intressen som sekretessen ska skydda. Handlingen blir offentlig när fastigheten, byggnaden, konstruktionen, systemet, anordningen, metoderna eller planerna inte längre används för det ändamål på grund av vilket handlingen sekretessbelades eller när utlämnandet annars inte skulle stå i strid med de intressen som sekretessen ska skydda.

     Om det är uppenbart att en myndighetshandling, efter utgången av sekretesstid i denna paragraf, kommer att medföra betydande olägenhet för de intressen till vilkas skydd sekretess har föreskrivits kan landskapsregeringen förlänga sekretesstiden med sammanlagt högst 50 år. Sådana handlingar som avses i 4 mom. kan vara föremål för en ännu längre sekretesstid.

     Om en myndighetshandling är sekretessbelagd enligt 22 § upphör sekretessen i enlighet med det som föreskrivs i rikslagstiftningen.

 

25 §

Utlämnande av personuppgifter

     Personuppgifter som ingår i en myndighetshandling får lämnas ut åt den som begär det förutsatt att mottagarens rätt att ta del av myndighetshandlingen inte har begränsats i lag och mottagaren har rätt att behandla personuppgifterna enligt dataskyddslagstiftningen. Om mottagaren inte har rätt att behandla personuppgifterna enligt dataskyddslagstiftningen får myndighetshandlingen lämnas ut endast till den del personuppgifterna inte ingår.

     För direkt marknadsföring och för marknads- och opinionsundersökningar får personuppgifter dock lämnas ut endast om så bestäms särskilt i lag eller om den registrerade har samtyckt därtill.

     Då en myndighet publicerar offentliga myndighetshandlingar eller uppgifter på webbplats eller annat motsvarande sätt får personuppgifter endast ingå för den tid detta är nödvändigt för allmänhetens tillgång till informationen.

 

6 kap.
Särskilda bestämmelser

 

26 §

Ändringssökande

     I beslut som har fattats med stöd av denna lag kan ändring sökas genom besvär i enlighet med bestämmelserna i 25 § i självstyrelselagen för Åland och lagen om rättegång i förvaltningsärenden (FFS 808/2019), om inte rätten till besvär är begränsad enligt lag. Besvärsanvisning ska fogas till ett sådant beslut på det sätt som föreskrivs i 42 § i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland.

 

27 §

Avgifter

     En myndighet får inte ta ut en avgift då en person enligt 18 § 1 mom. tar del av en myndighetshandling hos myndigheten.

     Avgifter för offentligrättsliga prestationer som tillämpningen av denna lag föranleder fastställs i enlighet med annan lagstiftning. Avgifterna ska vara skäliga och får inte överstiga en myndighets faktiska kostnader.

 

28 §

Straffbestämmelser

     Den som uppsåtligen

     1) röjer för utomstående en myndighetshandling eller uppgift för vilken sådan handlingssekretess som avses i 20 § 1 mom. gäller enligt denna lag eller någon annan landskapslag,

     2) röjer för utomstående en uppgift för vilken sådan tystnadsplikt som avses i 20 § 2 mom. gäller enligt denna lag eller någon annan landskapslag,

eller

     3) utnyttjar en myndighetshandling eller uppgift för vilken handlingssekretess eller tystnadsplikt gäller till sin egen nytta eller till nytta eller skada för någon annan i strid med 20 § 3 mom.

     ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans, för brott mot tjänstehemlighet dömas till böter eller fängelse i högst två år. En tjänsteman kan även dömas till avsättning, om brottet visar att personen är uppenbart olämplig för sitt uppdrag.

     Den som genom oaktsamhet gör skyldig till en gärning som nämns i 1 mom. ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans, för brott mot tjänstehemlighet av oaktsamhet dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Detta förutsätter att gärningen inte, med hänsyn till sin menlighet eller skadlighet eller andra omständigheter som har samband med den, är ringa bedömd som en helhet.

     Bestämmelserna i 1 och 2 mom. tillämpas på de i 20 § 4 mom. avsedda personerna. Till de tjänstemän som kan dömas till avsättning enligt 1 mom. räknas de tjänstemän och tjänsteinnehavare som avses i 2 § i tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland och 2 § lagen om kommunala tjänsteinnehavare (FFS 304/2003), tillämplig genom landskapslagen (2004:24) om tillämpning i landskapet Åland av lagstiftning om kommunala tjänstemän.

 

29 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den

     Genom denna lag upphävs landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet. En myndighets beslut eller förordnande som fattats eller utfärdats med stöd av landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet förblir i kraft.

     Skyldigheten att omvandla myndighetshandlingar till ett allmänt till-gängligt elektroniskt format enligt 8 § 4 mom. och att på begäran lämna ut en kopia av en myndighetshandling som finns lagrad i ett elektroniskt format enligt 18 § 3 mom. tillämpas enbart i förhållande till sådana handlingar som inkommer till eller upprättas av en myndighet efter det att lagen trätt i kraft.

 

__________________

 

2.

L A N D S K A P S L A G
om upphävande av
vissa bestämmelser om offentlighet och sekretess

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 §

     Genom denna lag upphävs

     1) 5h § landskapslagen (1966:10) om lotterier, sådan paragrafen lyder i landskapslagen 2019/23,

     2) 17 § tjänstemannalagen (1987:61) för landskapet Åland,

     3) 16 § landskapslagen (1979:29) om allmänna vatten- och avloppsverk,

     4) 11 § landskapslagen (1947:6) om apoteksavgift i landskapet Åland,

     5) 14 § 2 mom. landskapslagen (1977:68) om bekämpning av flyghavre,

     6) 6 och 15 §§ näringsstödslagen (2008:110) för landskapet Åland,

     7) 12 och 14 §§ landskapslagen (1978:52) om tobak och relaterade produkter, samt

     8) 19 § landskapslagen (1988:50) om lån, räntestöd och understöd ur landskapets medel samt om landskapsgaranti.

 

2 §

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

3.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 10 § landskapslagen om valfinansiering

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 10 § 2 och 3 mom. landskapslagen (2011:17) om valfinansiering som följer:

 

10 §

Redovisningsregister och tillgång till uppgifter

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Var och en har utan hinder av bestämmelserna i 25 § offentlighetslagen för Åland rätt att få kopior och uppgifter ur registret genom ett allmänt datanät. Uppgifterna ska finnas tillgängliga i fem år efter det att valresultatet har fastställts.

     I övrigt ska arkivlagen (2004:13) för landskapet Åland samt offentlighetslagen för Åland tillämpas på förvaring och lagring av samt tillgång till redovisningarna.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

4.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om Landskapsrevisionen

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 6 och 14 §§ landskapslagen (2013:25) om Landskapsrevisionen som följer:

 

6 §

Skyldighet att bistå och lämna uppgifter

     Myndigheter och andra granskningsobjekt som anges i 3 § ska på begäran bistå Landskapsrevisionen samt utan hinder av sekretessbestämmelser lämna de uppgifter och upplysningar som Landskapsrevisionen behöver för att sköta sitt uppdrag.

 

14 §

Utlämnande av uppgifter

     Landskapsrevisionen får utan hinder av sekretessbestämmelser lämna uppgifter till åklagar- och polismyndigheter för utredning av brott eller för väckande av åtal. Landskapsrevisionen får också utan hinder av sekretessbestämmelser lämna uppgifter och handlingar till EU:s organ eller andra behöriga myndigheter om EU:s lagstiftning så kräver.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

5.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av förvaltningslagen för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     upphävs 10 § 4 och 5 mom. förvaltningslagen (2008:9) för landskapet samt

     ändras lagens 5 § 1 mom., 10 § 2 och 3 mom., 21 § 2 mom. och 61 § som följer:

 

5 §

Öppenhet och allmän serviceskyldighet

     Arbetet vid myndigheten ska bedrivas under så stor öppenhet som offentlighetslagstiftningen medger.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

10 §

Tystnadsplikt för ombud och biträden

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     På den tystnadsplikt som gäller uppgifter som ett ombud eller ett biträde har fått på något annat sätt för att kunna sköta sitt uppdrag och på förbudet att utnyttja sådana uppgifter tillämpas 20 § offentlighetslagen för Åland också när uppgiften har inhämtats hos någon annan än den myndighet som behandlar ärendet.

     Vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. gäller också tolkar som anlitas i ärendet samt andra personer som enligt uppdrag eller annars deltar i skötseln av huvudmannens ärende.

 

21 §

Offentlig behandling

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Bestämmelser om handlingars offentlighet och en parts rätt att ta del av handlingar finns i offentlighetslagen för Åland.

 

61 §

Brott mot tystnadsplikten för ombud och biträden

     Till straff för brott mot tystnadsplikten i 10 § döms enligt 28 § offentlighetslagen för Åland, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs i någon annan lag.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

6.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 4 § landskapslagen om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 4 § 1 och 2 mom. landskapslagen (2019:9) om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen som följer:

 

4 §

Bestämmelser om offentlighet, sekretess och tystnadsplikt

     Om utlämnandet av personuppgifter som ingår i myndighetshandlingar föreskrivs i 25 § offentlighetslagen för Åland. Utlämnandet ska vara förenligt med bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt.

     Upplysningar får utan hinder av sekretessbestämmelser lämnas till Datainspektionen för utförande av uppgifter enligt dataskyddsförordningen och denna lag, till åklagar- och polismyndigheter för utredande av brott och till en myndighet som behandlar en ändringsansökan i ett ärende enligt dataskyddsförordningen och denna lag.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 


 

 

7.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av arkivlagen för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 1 § 1 mom. 4 punkten, 4 § 2 mom., 8 §, 12 § 2 mom., 13a § 1 mom. och 13d § 4 mom. arkivlagen (2004:13) för landskapet Åland, sådant 13a § 1 mom. lyder i landskapslagen 2004/26 och 13d § 4 mom. i landskapslagen 2019/11, som följer:

 

1 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     4) andra samfund, organ och personer när de utför ett offentligt uppdrag enligt landskapslag till den del det som följd av uppdraget uppkommer handlingar som avses i offentlighetslagen för Åland.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

4 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Med handling avses en framställning i skrift eller bild samt en upptagning som endast med tekniska hjälpmedel kan läsas eller avlyssnas eller uppfattas på annat sätt.

 

8 §

     Landskapsregeringen har rätt att utan hinder av sekretessbestämmelser få uppgifter om arkivbildarnas arkivfunktion och inspektera de i 1 § 1 mom. nämnda arkivbildarnas arkivfunktion.

 

12 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     I fråga om sådana privata brevs och andra handlingars offentlighet som hör till ett privat arkiv som avses i 1 mom. ska iakttas vad som med överlåtaren överenskommits om offentligheten. Om offentligheten gäller dessutom i tillämpliga delar offentlighetslagen för Åland.

 

13a §

     Löper ett arkiv eller en därtill hörande handling som är i privat ägo och som har betydelse för det åländska kulturarvet eller forskningen uppenbar risk att förstöras eller förkomma eller utbjuds arkivet eller handlingen till salu, har landskapsregeringen rätt att mot full ersättning lösa in den privata handlingen eller arkivet eller ta en kopia därav. Samtidigt ska bestämmas när det inlösta materialet blir offentligt med iakttagande i tillämpliga delar av offentlighetslagen för Åland.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

13d §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Om utlämnandet av arkiverade personuppgifter som finns i myndighetshandlingar gäller det som föreskrivs i 25 § offentlighetslagen för Åland.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 


 

 

8.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 1b § landskapslagen om Ålands polismyndighet

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 1b § 5 mom. landskapslagen (2000:26) om Ålands polismyndighet, sådant momentet lyder i landskapslagen 2013/93, som följer:

 

1b §

Styrelsens sammanträden

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     I fråga om tystnadsplikt för styrelsemedlemmarna och ersättarna ska iakttas vad som föreskrivs i landskapslagen om tillämpningen av lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet hos Ålands polismyndighet.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

9.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 20 § landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 20 § 2 mom. landskapslagen (2014:33) om Ålands ombudsmannamyndighet, sådant momentet lyder i landskapslagen 2019/16, som följer:

 

20 §

Skyldighet att lämna uppgifter till ombudsmannamyndigheten

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Den i 1 mom. avsedda skyldigheten omfattar även sådana uppgifter som omfattas av sekretessbestämmelser om uppgifterna i fråga är nödvändiga för ombudsmannamyndighetens verksamhet. Om handlingars och uppgifters offentlighet gäller i övrigt vad som föreskrivs i offentlighetslagen för Åland.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

10.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 5 § landskapslagen om Ålands energimyndighet

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 5 § 1 mom. landskapslagen (2015:103) om Ålands energimyndighet som följer:

 

5 §

Myndighetens rätt att lämna ut uppgifter till andra myndigheter

     Utöver det som föreskrivs i offentlighetslagen för Åland har myndigheten rätt att utan hinder av sekretessbestämmelser lämna ut uppgifter till

     1) landskapsregeringens allmänna förvaltning för att den ska kunna sköta sina uppgifter,

     2) Europeiska kommissionen och byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER) för att de ska kunna sköta sina uppgifter,

     3) den myndighet som övervakar finansmarknaden samt den nationella konkurrensmyndigheten och den nationella energitillsynsmyndigheten i en annan stat inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-stat) för att de ska kunna sköta sina uppgifter samt till

     4) Finlands eller en annan EES-stats åklagar- och förundersökningsmyndighet för förhindrande och utredning av brott.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

11.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 12 § landskapslagen om landskapets finansförvaltning

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 12 § 2 mom. landskapslagen (2012:69) om landskapets finansförvaltning som följer:

 

12 §

Beredningen av budgeten

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Förslaget till budget bereds enligt de närmare bestämmelser som landskapsregeringen utfärdar genom landskapsförordning. Ett slutligt budgetförslag som överlämnas till landskapsregeringen av en underställd myndighet är offentligt enligt vad som föreskrivs i offentlighetslagen för Åland.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

12.

L A N D S K A P S L A G
om
ändring av kommunallagen för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 21 § 2 mom., 58 § 5 mom. och 108 § 2 mom. kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland som följer:

 

21 §

Rätt till upplysningar

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Uppgifter om innehållet i handlingar som enligt offentlighetslagen för Åland är sekretessbelagda eller inte offentliga får ges ut endast om de är nödvändiga för beslutsfattandet i ett kommunalt organ där den förtroendevalda är ledamot eller ersättare.

 

58 §

Kommundirektör

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Kommundirektören har rätt att få upplysningar av kommunens myndigheter och ta del av deras handlingar. Uppgifter ur handlingar som är sekretessbelagda eller inte offentliga samt upplysningar som berörs av bestämmelserna om tystnadsplikt får ges ut endast om de är nödvändiga för kommundirektörens tjänsteutövning.

 

108 §

Rätt att ta del av uppgifter samt sekretess

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Om det i lag har föreskrivits om sekretess eller tystnadsplikt för i 1 mom. avsedda uppgifter har avtalsdelegationens medlemmar, de personer som har rätt att närvara vid avtalsdelegationens sammanträden samt den personal som handhar avtalsdelegationens ärenden samma skyldighet att inte röja uppgifterna för utomstående som de kommunala myndigheter och landskapsmyndigheter som lämnat uppgifterna.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

13.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av räddningslagen för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 66 § 3 mom., 68 § 2 mom. och 88 § räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland som följer:

 

66 §

Behandlingen av uppgifterna i alarmdataregistret

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Registeruppgifterna får utan hinder av sekretessbestämmelser lämnas ut

     1) till kommunens räddningsmyndighet för att under den registeransvariges överinseende sammanställas med ett åtgärdsregister,

     2) till annan än i 1 punkten avsedd räddningsmyndighet samt

     3) för publicering till den del de inte röjer någons identitet eller personliga förhållanden.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

68 §

Behandlingen av uppgifterna i åtgärdsregistret

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Åtgärdsregistret får även användas för statistikföring under förutsättning att inga personer kan identifieras i statistiken. För uppgifternas offentlighet gäller det som föreskrivs i offentlighetslagen för Åland.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

88 §

Tystnadsplikt och utlämnande av uppgifter

     Tystnadsplikt för den som är anställd inom räddningsväsendet och den som på sådant sätt som anges i 60 § deltar i räddningsverksamhet gäller i enlighet med vad som föreskrivs i offentlighetslagen för Åland.

     Utan hinder av sekretessbestämmelser får i enskilda fall sådana uppgifter röjas som är nödvändiga för att skydda liv eller hälsa eller avvärja betydande skador på egendom eller i miljön. Om handlingars och uppgifters offentlighet gäller i övrigt vad som föreskrivs i offentlighetslagen för Åland.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

14.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 19 § landskapslagen om energideklaration för byggnader

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 19 § 2 mom. landskapslagen (2014:31) om energideklaration för byggnader, sådant momentet lyder i landskapslagen 2019/15, som följer:

 

19 §

Behandling av uppgifterna i energideklarationsregistret

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     På utlämnandet av uppgifter och handlingar i energideklarationsregistret tillämpas bestämmelserna i offentlighetslagen för Åland. Därtill tillämpas dataskyddslagstiftningen på behandlingen av personuppgifter.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

15.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 14 § landskapslagen om finansiering av landsbygdsnäringar

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 14 § landskapslagen (2016:29) om finansiering av landsbygdsnäringar, sådant 1 mom. lyder i landskapslagen 2019/22, som följer:

 

14 §

Utlämnande av uppgifter

     Landskapsregeringen har utan hinder av sekretessbestämmelser rätt att till en behörig riksmyndighet lämna uppgifter för vidarebefordran till berörd institution inom Europeiska unionen, om det behövs för tillsynen och uppföljningen av att Europeiska unionens bestämmelser har iakttagits vid Europeiska unionens medfinansiering.

     Om handlingars och uppgifters offentlighet gäller i övrigt vad som föreskrivs i offentlighetslagen för Åland.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 


 

 

16.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 14 § landskapslagen om landskapsgaranti för likviditetslån för lantbruksföretagare under år 2018

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 14 § landskapslagen (2018:81) om landskapsgaranti för likviditetslån för lantbruksföretagare under år 2018 som följer:

 

14 §

Utlämnande av uppgifter

     Landskapsregeringen har utan hinder av sekretessbestämmelser rätt att till en behörig riksmyndighet lämna uppgifter för vidarebefordran till berörd institution inom Europeiska unionen, om det behövs för tillsynen och uppföljningen av att Europeiska unionens bestämmelser har iakttagits vid Europeiska unionens medfinansiering.

     Om handlingars och uppgifters offentlighet gäller i övrigt vad som föreskrivs i offentlighetslagen för Åland.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

17.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 14 § landskapslagen om landskapsgaranti för likviditetslån för lantbruksföretagare under år 2017

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 14 § landskapslagen (2017:76) om landskapsgaranti för likviditetslån för lantbruksföretagare under år 2017 som följer:

 

14 §

Utlämnande av uppgifter

     Landskapsregeringen har utan hinder av sekretessbestämmelser rätt att till en behörig riksmyndighet lämna uppgifter för vidarebefordran till berörd institution inom Europeiska unionen, om det behövs för tillsynen och uppföljningen av att Europeiska unionens bestämmelser har iakttagits vid Europeiska unionens medfinansiering.

     Om handlingars och uppgifters offentlighet gäller i övrigt vad som föreskrivs i offentlighetslagen för Åland.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 


 

 

18.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om produktion av genetiskt modifierade växter

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     upphävs 20 § 4 mom. landskapslagen (2013:39) om produktion av genetiskt modifierade växter, sådant momentet lyder i landskapslagen 2019/18, samt

     ändras lagens 18 § och 20 § 3 mom. som följer:

 

18 §

Utlämnande av uppgifter

     Utan hinder av sekretessbestämmelser får uppgifter som erhållits under tillsynen lämnas ut till åklagar- och polismyndigheter för utredande av brott.

     Om handlingars och uppgifters offentlighet gäller i övrigt vad som föreskrivs i offentlighetslagen för Åland.

 

20 §

Offentliggörande, användning och utlämnande av registeruppgifter

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Uppgifter ur registret får lämnas ut av landskapsregeringen i enlighet med bestämmelserna i offentlighetslagen för Åland.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

19.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 33 § landskapslagen om posttjänster

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras rubriken till 33 § och 33 § 1 mom. landskapslagen (2007:60) om posttjänster som följer:

 

33 §

Tystnadsplikt och sekretess för handlingar

     Postförsändelser och handlingar i dem vilka omhänderhas av landskapsregeringen med stöd av bestämmelserna i detta kapitel ska sekretessbeläggas.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 


 

 

20.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produkter

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 7, 11 och 12 §§ landskapslagen (2017:37) om marknadskontrollen av vissa produkter som följer:

 

7 §

Tillsynsmyndighetens rätt att få information av ekonomiska aktörer

     Tillsynsmyndigheten har rätt att av en ekonomisk aktör få sådan information som är nödvändig för tillsynen.

 

11 §

Rätt att få information av myndigheter

     Tillsynsmyndigheten har utan hinder av sekretessbestämmelser rätt att av en annan myndighet få sådan information som är nödvändig för tillsynen.

 

12 §

Rätt att lämna ut sekretessbelagda uppgifter

     Tillsynsmyndigheten får utan hinder av sekretessbestämmelser lämna ut sådan information som den fått vid tillsynen och som gäller en enskild persons eller en sammanslutnings ekonomiska ställning eller företagshemligheter eller en enskilds personliga förhållanden till en

     1) åklagare för åtalsprövning och till polisen och andra förundersökningsmyndigheter om uppgifterna är nödvändiga för skötseln av de uppgifter som åligger myndigheten för förebyggande eller utredning av brott,

     2) myndighet inom räddningsväsendet, till polismyndigheten eller till en annan myndighet som utövar tillsyn över produktlagstiftningen, om utlämnande av information är nödvändigt för att myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter eller till en

     3) annan än i punkt 1 eller 2 avsedd behörig riksmyndighet om det är nödvändigt för riksmyndighetens fullgörande av en förpliktelse som rör gränskontroll eller standarder eller som annars grundar sig på Europeiska unionens rättsakter eller på en internationell överenskommelse som är bindande för landskapet.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 


 

 

21.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om produktionsstöd för el

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     upphävs 13 § landskapslagen (2013:31) om produktionsstöd för el samt

     ändras lagens 11 § 2 mom. och 14 § som följer:

 

11 §

Kontrollör

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Då en kontrollör utför offentliga förvaltningsuppgifter enligt denna lag ska allmänna förvaltningsbestämmelser tillämpas och straffrättsligt tjänsteansvar gälla i enlighet med det som föreskrivs i annan lagstiftning.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

14 §

Utlämnande av uppgifter

     Kontrollörer ska utan hinder av sekretessbestämmelser lämna varandra sådana uppgifter som behövs för samarbetet mellan dem och till landskapsregeringen lämna de uppgifter som behövs för tillsynen.

     Landskapsregeringen har utan hinder av sekretessbestämmelser rätt att lämna ut information som landskapsregeringen har fått vid fullgörandet av sina uppgifter enligt denna lag till

     1) åklagare och polis för att ett brott ska kunna hindras och utredas samt

     2) den behöriga EU-institutionen eller något annat EU-organ, om detta krävs enligt Europeiska unionens lagstiftning eller någon annan förpliktelse som har samband med medlemskapet i Europeiska unionen.

     Om handlingars och uppgifters offentlighet gäller i övrigt vad som föreskrivs i offentlighetslagen för Åland.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

22.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 55 § landskapslagen om miljöskydd

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 55 § landskapslagen (2008:124) om miljöskydd som följer:

 

55 §

Utlämnande av uppgifter

     Den som vid utförandet av uppgifter enligt denna landskapslag har tagit del av sekretessbelagd information får utan hinder av sekretessbestämmelser lämna ut uppgifterna till

     a) landskapsmyndigheter för utförande av uppgifter som avses i denna landskapslag och till

     b) åklagar-, polis- och tullmyndigheter för utredning av brott.

     Om handlingars och uppgifters offentlighet gäller i övrigt vad som föreskrivs i offentlighetslagen för Åland.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

23.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 60a § jaktlagen för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 60a § 1 mom. jaktlagen (1985:31) för landskapet Åland, sådant momentet lyder i landskapslagen 2008/18, som följer:

 

60a §

     När en jaktvårdsförening sköter offentliga förvaltningsuppgifter enligt denna lag ska allmänna förvaltningsbestämmelser tillämpas och straffrättsligt tjänsteansvar gälla i enlighet med det som föreskrivs i annan lagstiftning.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

24.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av djurskyddslagen för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     upphävs 61 § djurskyddslagen (1998:95) för landskapet Åland samt

     ändras lagens 40 och 57 §§, sådan 40 § lyder i landskapslagen 2007/126, som följer:

 

40 §

Register över djurtransportörer

     Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet för ett register över de djurtransportörer som beviljats tillstånd enligt 39 §. Sådana uppgifter som behövs med tanke på tillsynen över djurtransporterna ska föras in i registret. Verksamhetsidkaren är skyldig att tillhandahålla de uppgifter som krävs för registret. Tillsynsmyndigheterna har rätt att i tillsynssyfte använda registret över djurtransportörer. I övrigt tillämpas offentlighetslagen för Åland vid utlämnandet av uppgifter ur registret.

 

57 §

Utlämnande av uppgifter

     Upplysningar och handlingar får utan hinder av sekretessbestämmelser lämnas till

     1) tillsynsmyndigheterna för utförande av uppgifter enligt denna lag,

     2) åklagar-, polis- eller tullmyndigheterna för utredande av brott,

     3) en myndighet som behandlar en ändringsansökan i ett ärende enligt denna lag eller

     4) utländska organ och inspektörer som förutsätts av ett internationellt avtal som är förpliktande för landskapet eller av Europeiska unionens rättsordning, då avtalet eller rättsordningen förutsätter detta.

     Om handlingars och uppgifters offentlighet gäller i övrigt vad som föreskrivs i offentlighetslagen för Åland.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

25.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 8 § landskapslagen om kontroll av brottslig bakgrund hos personer som skall arbeta med barn

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 8 § landskapslagen (2004:3) om kontroll av brottslig bakgrund hos personer som skall arbeta med barn som följer:

 

8 §

Utlämnande av uppgifter

     Uppgifter i ett registerutdrag får inte röjas för andra än dem som behöver dem för att besluta om en person ska tilldelas arbetsuppgifter som ingår i tillämpningsområdet för denna lag. Om handlingars och uppgifters offentlighet gäller i övrigt vad som föreskrivs i offentlighetslagen för Åland.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

26.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 27 § landskapslagen om hemvårdsstöd

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras rubriken till 27 § och 27 § 3 mom. landskapslagen (2015:68) om hemvårdsstöd, samt

     fogas till 27 § ett nytt 4 mom. som följer:

 

27 §

Tystnadsplikt och utlämnande av uppgifter

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Till straff för brott mot tystnadsplikten i 1 mom. döms enligt 28 § i offentlighetslagen för Åland, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs i någon annan lag.

     Om handlingars och uppgifters offentlighet gäller i övrigt vad som föreskrivs i offentlighetslagen för Åland.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 


 

 

27.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     upphävs 73 § landskapslagen (2006:8) om arbetsmarknadspolitisk verksamhet, samt

     ändras lagens 71 §, sådan paragrafens 2 och 3 mom. lyder i landskapslagen 2015/57, som följer:

 

71 §

Utlämnande av uppgifter

     Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten har utan hinder av sekretessbestämmelser rätt att av andra myndigheter och en annan serviceproducent av arbetsmarknadsservice få utan ersättning de uppgifter som är nödvändiga för att verkställa och utveckla arbetsmarknadsservicen.

     Den som producerar arbetsmarknadsservice har utan hinder av sekretessbestämmelser rätt att av arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten avgiftsfritt få den information om enskilda som är nödvändig för att ordna arbetsmarknadsservicen. Den som med stöd av denna bestämmelse har fått kännedom om en uppgift som ska hållas hemlig har tystnadsplikt i fråga om uppgiften.

     Om handlingars och uppgifters offentlighet gäller i övrigt vad som föreskrivs i offentlighetslagen för Åland.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

28.

L A N D S K A P S L A G
om
ändring av 33 § landskapslagen om främjande av integration

 

     I enlighet med lagtingets beslut fogas ett nytt 3 mom. till 33 § landskapslagen (2012:74) om främjande av integration som följer:

 

33 §

Rätt att få uppgifter

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Om handlingars och uppgifters offentlighet gäller i övrigt vad som föreskrivs i offentlighetslagen för Åland.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 


 

29.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om främjande av en utbyggnad av bredbandsnät

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras 3 § 3 mom. och 5 § 3 mom. landskapslagen (2017:78) om främjande av en utbyggnad av bredbandsnät, samt

     fogas till 5 § ett nytt 4 mom. som följer:

 

3 §

Landskapsregeringen

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     När personer anställda hos en tjänsteleverantör utför offentliga förvaltningsuppgifter vid den centrala informationspunkten ska allmänna förvaltningsbestämmelser tillämpas och straffrättsligt tjänsteansvar gälla i enlighet med det som föreskrivs i annan lagstiftning.

 

5 §

Tvistlösningsmyndigheten

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Ålands energimyndighet kan anlita sakkunniga för att biträda myndigheten vid avgörande av meningsskiljaktigheter vid tvistlösning. Ålands energimyndighet har utan hinder av sekretessbestämmelser rätt att till sådana sakkunniga lämna ut behövlig information, om informationen är nödvändig för skötseln av uppgifter och inte innehåller konfidentiella meddelanden eller förmedlingsuppgifter. När de sakkunniga utför offentliga förvaltningsuppgifter ska allmänna förvaltningsbestämmelser tillämpas och straffrättsligt tjänsteansvar gälla i enlighet med det som föreskrivs i annan lagstiftning.

     Om handlingars och uppgifters offentlighet gäller i övrigt vad som föreskrivs i offentlighetslagen för Åland.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

30.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 18 § landskapslagen om ordnande av kollektivtrafiktjänster

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 18 § 3 mom. landskapslagen (2019:60) om ordnande av kollektivtrafiktjänster som följer:

 

18 §

Särredovisningsskyldighet

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Landskapsregeringen har utan hinder av sekretessbestämmelser rätt att av de särredovisningsskyldiga trafikidkarna få den information som avses i EU:s kollektivtrafikförordning för fullgörande av de uppgifter som avses i den förordningen.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

31.

L A N D S K A P S L A G
om
ändring av landskapslagen om barnomsorg och grundskola

 

     I enlighet med lagtingets beslut fogas till del V i 9 § landskapslagen (2020:32) om barnomsorg och grundskola ett nytt 8 mom., sådan paragrafen lyder i landskapslagen 2020/52, som följer:

 

9 §

Handlingssekretess och tystnadsplikt

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Utöver de särskilda bestämmelser som ingår i 9–11 §§ i del V gäller det som föreskrivs om offentlighet och sekretess i offentlighetslagen för Åland.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

32.

L A N D S K A P S L A G
om
ändring av 67 § landskapslagen om gymnasieutbildning

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras rubriken till 67 § och 67 § 3 mom. landskapslagen (2011:13) om gymnasieutbildning, sådan paragrafens 3 mom. lyder i landskapslagen 2019/4, som följer:

 

67 §

Tystnadsplikt och utlämnande av uppgifter

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Om handlingars och uppgifters offentlighet gäller i övrigt vad som föreskrivs i offentlighetslagen för Åland. Till straff för brott mot tystnadsplikten i 1 mom. döms enligt 28 § i offentlighetslagen för Åland, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs i någon annan lag.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

33.

L A N D S K A P S L A G
om
ändring av 22a § landskapslagen om läroavtalsutbildning

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 22a § landskapslagen (1998:59) om läroavtalsutbildning, sådan paragrafen lyder i landskapslagen 2008/67, som följer:

 

22a §

Rätt att få uppgifter

     Landskapsregeringen har utan hinder av sekretessbestämmelser rätt att av andra myndigheter få de uppgifter som är nödvändiga för att verkställa och utveckla läroavtalsutbildningsuppgifter.

     Om handlingars och uppgifters offentlighet gäller i övrigt vad som föreskrivs i offentlighetslagen för Åland.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

34.

L A N D S K A P S L A G
om
ändring av 33 § landskapslagen om Ålands folkhögskola

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras rubriken till 33 § landskapslagen (1999:53) om Ålands folkhögskola, samt

     fogas till 33 § ett nytt 3 mom. som följer:

 

33 §

Tystnadsplikt och utlämnande av uppgifter

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -                       Om handlingars och uppgifters offentlighet gäller i övrigt vad som föreskrivs i offentlighetslagen för Åland. Till straff för brott mot tystnadsplikten i 1 mom. döms enligt 28 § i offentlighetslagen för Åland, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs i någon annan lag.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

35.

L A N D S K A P S L A G
om
ändring av 39a § landskapslagen om studiestöd

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 39a § landskapslagen (2006:71) om studiestöd, sådan paragrafen lyder i landskapslagen 2008/66, som följer:

 

39a §

Rätt att få uppgifter

     Arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten har utan hinder av sekretessbestämmelser rätt att av andra myndigheter få de uppgifter som är nödvändiga för att verkställa och utveckla studiestödsuppgifter.

     Om handlingars och uppgifters offentlighet gäller i övrigt vad som föreskrivs i offentlighetslagen för Åland.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 


 

 

36.

L A N D S K A P S L A G
om
ändring av 17 § idrottslagen för landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 17 § 2 mom. idrottslagen (1983:42) för landskapet Åland, sådant momentet lyder i landskapslagen 1998/100, som följer:

 

17 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Idrottsförbundet sköter offentliga förvaltningsuppgifter då det handlägger ett ärende som består i fördelning eller utbetalning av landskapsunderstöd. Vid skötseln av dessa uppgifter ska allmänna förvaltningsbestämmelser tillämpas och straffrättsligt tjänsteansvar gälla i enlighet med det som föreskrivs i annan lagstiftning. De beslut som idrottsförbundet fattar och som gäller landskapsunderstöd till en idrottsorganisation eller -förening ska delges organisationen eller föreningen genom bevislig delgivning eller genom att iaktta ett annat delgivningsförfarande enligt förvaltningslagen för landskapet Åland.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

37.

L A N D S K A P S L A G
om tillämpningen av lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet
hos Ålands polismyndighet

 

I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 §

Tillämpningsområde

     Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999), nedan rikslagen, ska med nedan angivna avvikelser tillämpas hos Ålands polismyndighet till den del myndighetens verksamhet grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet. Polismyndigheten ska då betraktas som en sådan myndighet som avses i rikslagens 4 §.

     Ändringar av rikslagen ska tillämpas i landskapet från det att de träder i kraft i riket.

 

2 §

Hänvisningar

     Inom landskapets behörighet ska hänvisningen i rikslagens 24 § 1 mom. 15 punkten till lagen om kandidaters valfinansiering (FFS 273/2009) avse landskapslagen (2011:17) om valfinansiering.

     Övriga hänvisningar i rikslagen till bestämmelser i rikslagstiftningen vilka har en motsvarighet i landskapslagstiftningen ska avse hänvisningar till bestämmelserna i landskapslagstiftningen.

 

3 §

Avvikelser

     Bestämmelserna i rikslagens 2 § 2 mom., 16 § 4 mom., 33 § 1 mom., 34 §, 37 § 2–4 mom. och 38 § ska inte tillämpas inom landskapets behörighet.

     Besvär över lagligheten av ett beslut som polismyndigheten fattat enligt denna lag anförs hos Ålands förvaltningsdomstol.

     För polismyndighetens utlämnande av en handling eller uppgift tas ut avgifter på det sätt som landskapsregeringen fattar beslut om med stöd av 6 § landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet.

     Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att förordningar som utfärdats med stöd av rikslagens 36 § ska tillämpas på Åland oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver.

 

4 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

38.

L A N D S K A P S L A G
om
ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av foderlagen

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 3 § 1 och 4 punkterna landskapslagen (2010:83) om tillämpning i landskapet Åland av foderlagen som följer:

 

3 §

Hänvisningar

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     1) dataskyddslagen (FFS 1050/2018) i 37 § 5 mom. foderlagen avse landskapslagen (2019:9) om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     4) lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) i 24 § 2 mom., 35 § och 37 § 5 mom. foderlagen avse offentlighetslagen för Åland samt

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 


 

 

39.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om plantmaterial

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 3 § 1 och 2 punkterna landskapslagen (2013:97) om tillämpning på Åland av lagen om plantmaterial som följer:

 

3 §

Hänvisningar

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     1) dataskyddslagen (FFS 1050/2018) i 3a § 3 mom. lagen om plantmaterial avse landskapslagen (2019:9) om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen,

     2) lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) i 3a § 3 mom. och 9 § lagen om plantmaterial avse offentlighetslagen för Åland samt

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

40.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning av lagen om skydd för växters sundhet

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 3 § 2 och 3 punkterna landskapslagen (2013:98) om tillämpning av lagen om skydd för växters sundhet som följer:

 

3 §

Hänvisningar

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     2) dataskyddslagen (FFS 1050/2018) i 5 § 4 mom. och 7a § 3 mom. lagen om skydd för växters sundhet avse landskapslagen (2019:9) om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen,

     3) lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) i 5 § 4 mom., 7a § 3 mom., 15 § 3 mom. och 24 § lagen om skydd för växters sundhet avse offentlighetslagen för Åland,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 


 

 

41.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om växtskyddsmedel

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 3 § 8 och 9 punkterna landskapslagen (2012:41) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om växtskyddsmedel som följer:

 

3 §

Hänvisningar

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     8) dataskyddslagen (FFS 1050/2018) i 35 § 5 mom. lagen om växtskyddsmedel avse landskapslagen (2019:9) om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen,

     9) lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) i 32 § och 35 § 5 mom. lagen om växtskyddsmedel avse offentlighetslagen för Åland samt

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

42.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 3 § 1 punkten landskapslagen (2013:84) om tillämpning på Åland av lagen om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning som följer:

 

3 §

Hänvisningar

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     1) lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) i 21 § 2 mom. lagen om begränsning av användning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning avse offentlighetslagen för Åland samt

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 


 

 

43.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 5 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om konsumentsäkerhet

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 5 § 2 mom. 3, 6 och 9 punkterna landskapslagen (1988:8) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om konsumentsäkerhet, sådant momentet lyder i landskapslagen 2016/17, som följer:

 

5 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     3) lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) och lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (FFS 13/2003) i 30 § i konsumentsäkerhetslagen avse offentlighetslagen för Åland,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     6) lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet i 47 § i konsumentsäkerhetslagen avse offentlighetslagen för Åland,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     9) lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet i 16 § i lagen om kosmetiska produkter avse offentlighetslagen för Åland samt

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

44.

L A N D S K A P S L A G
om
ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om allmänt bostadsbidrag

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 3 § 18 mom. landskapslagen (2015:4) om tillämpning på Åland av lagen om allmänt bostadsbidrag som följer:

 

3 §

Avvikelser och särskilda bestämmelser

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Hänvisningen i rikslagens 47 § 1 mom. till lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) ska avse offentlighetslagen för Åland.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 


 

 

45.

L A N D S K A P S L A G
om
ändring av 4 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om underhållsstöd

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 4 § 2 mom. landskapslagen (2009:7) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om underhållsstöd som följer:

 

4 §

Hänvisningar

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Hänvisningarna i 36 och 37 §§ lagen om underhållsstöd till lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) ska inom landskapets behörighet avse offentlighetslagen för Åland.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

46.

L A N D S K A P S L A G
om
ändring av 4 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om tolkningstjänst för handikappade personer

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 4 § 1 mom. 3 punkten landskapslagen (2010:99) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om tolkningstjänst för handikappade personer som följer:

 

4 §

Hänvisningar

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     3) lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) i 24 § tolkningstjänstlagen avse offentlighetslagen för Åland samt

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

47.

L A N D S K A P S L A G
om
ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning av fordonslagen

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 3 § 3 mom. och 6 § 2 punkten landskapslagen (2011:36) om tillämpning av fordonslagen som följer:

 

3 §

Besiktningsmäns medverkan vid tekniska vägkontroller

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Besiktningsmän som deltar i tekniska vägkontroller utför en offentlig förvaltningsuppgift. Vid utförandet av dessa uppgifter ska allmänna förvaltningsbestämmelser tillämpas och straffrättsligt tjänsteansvar gälla i enlighet med det som föreskrivs i annan lagstiftning.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

6 §

Hänvisningar

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     2) Hänvisningen till lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) i 46a § 3 mom., 82 § 3 mom. och 91 § 2 mom. fordonslagen ska avse offentlighetslagen för Åland.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

48.

L A N D S K A P S L A G
om
ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     upphävs 8 punkten i tabell 1 i 3 § landskapslagen (2012:36) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice, sådan tabell 1 i 3 § lyder i landskapslagen 2020/21,

     ändras 9 punkten i tabell 1 och 6 punkten i tabell 2 i landskapslagens 3 §, sådan tabell 1 lyder i landskapslagen 2020/21 och tabell 2 i landskapslagen 2015/19, som följer:

 

3 §

Avvikelser

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

Tabell 1

 

Hänvisningen i rikslagens

 

avser i landskapet

9.

30 § 3 mom. till 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999)

 

25 § offentlighetslagen för Åland

 

Tabell 2

 

Bestämmelsen i rikslagens

 

avser i landskapet



6.

25 § om förande av register och användning av registeruppgifterna:

 

inte tillämpas. Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ska för handläggning av tillstånds- och anmälningsärenden som avses i denna lag samt för övervakning och statistikföring av verksamheten föra ett register över tillhandahållare av privat socialservice. Myndigheten får använda registeruppgifter i den omfattning dess uppgifter kräver det. Närmare bestämmelser om behandling av personuppgifter finns i dataskyddslagstiftningen.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

49.

L A N D S K A P S L A G
om
ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om gödselfabrikat

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     upphävs 2 § 2 mom. i landskapslagen (2007:96) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om gödselfabrikat samt

     fogas till lagen ett nytt 1 § 3 mom. som följer:

 

1 §

Tillämpningsområde

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Hänvisningen i gödselfabrikatslagens 27 § och 29 § 3 mom. till lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) ska avse offentlighetslagen för Åland. Hänvisningen i gödselfabrikatslagens 29 § 3 mom. till dataskyddslagen (FFS 1050/2018) ska avse landskapslagen (2019:9) om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen.

 

2 §

Bestämmelser som inte ska tillämpas

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

50.

L A N D S K A P S L A G
om
ändring av landskapslagen om tillämpning på Åland av rikslagar om offentlig upphandling

 

     I enlighet med lagtingets beslut ändras 7 § landskapslagen (2017:80) om tillämpning på Åland av rikslagar om offentlig upphandling som följer:

 

7 §

Avvikelse från sekretessbestämmelserna

     Landskapsregeringen har utan hinder av sekretessbestämmelser rätt att till berörda myndigheter i riket och inom Europeiska unionen vidarebefordra sådana uppgifter som landskapsregeringen har fått i enlighet med denna lag.

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

 

51.

L A N D S K A P S L A G
om
ändring av 2 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och rättigheter

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     upphävs 2 § 5 punkten landskapslagen (1993:61) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och rättigheter, sådan bestämmelsen lyder i landskapslagen 2019/51, samt

     ändras 2 § 3 punkten, sådan punkten lyder i landskapslagen 2019/51, som följer:

 

2 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     3) om den i 5 § 3 mom. i patientlagen avsedda rätten för patient att kontrollera uppgifter i journalhandlingar som gäller patienten själv ska på Åland gälla vad som bestäms om detta i offentlighetslagen för Åland och dataskyddslagstiftningen,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

__________________

 

52.

L A N D S K A P S L A G
om
ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     upphävs 2c § 3 punkten landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, sådan punkten lyder i landskapslagen 2007/93,

     ändras lagens 2b § 2 punkt, 2c § 2 punkt samt 2d § 1–4 punkter, sådan 2b § 2 punkten lyder i landskapslagen 2003/79, 2c § 2 punkten i landskapslagen 2003/79 samt 2d § 1–4 punkterna i landskapslagen 2003/79, som följer:

 

2b §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     2) Begreppet handling avser en i 5 § offentlighetslagen för Åland nämnd handling, som innehåller uppgifter om en klient eller någon annan enskild och som ansluter sig till socialvård som ordnas av myndigheter eller privata.

 

2c §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     2) Hänvisningarna i lagens 11 § om rätten för en klient eller dennes företrädare att ta del av uppgifter ska i landskapet avse 13 § i offentlighetslagen för Åland. Den begränsning av rätten att ta del av uppgifter som följer av hänvisningen i lagens 11 § 3 mom. till bestämmelser i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet ska dock vara tillämplig i landskapet.

 

 

2d §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     1) Hänvisningen i lagens 14 § 3 mom. till 31 § lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) rörande upphörande av sekretess ska i landskapet avse 24 § i offentlighetslagen för Åland.

     2) Avseende tystnadsplikt gäller vad därom föreskrivs i offentlighetslagen för Åland.

     3) Hänvisningen i lagens 18 § till lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet och personuppgiftslagen, som rör utlämnande av sekretessbelagda uppgifter, ska i landskapet avse offentlighetslagen för Åland.

     4) Hänvisningen i lagens 19 § till lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet rörande information som omfattas av tystnadsplikt ska i landskapet avse offentlighetslagen för Åland.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

 

 

__________________

 

 

Mariehamn den 26 november 2020

 

 

L a n t r å d

 

 

Veronica Thörnroos

 

 

Föredragande minister

 

 

Harry Jansson

 


Bilaga

 

 

Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999)

 

     I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

 

1 kap.
Allmänna bestämmelser

 

1 §

Offentlighetsprincipen

     Myndighetshandlingar är offentliga, om inte något annat föreskrivs särskilt i denna lag eller i någon annan lag.

     Om rätten att närvara vid riksdagens plenum samt vid sammanträden som hålls av fullmäktige och andra kommunala organ samt domstolar och kyrkliga organ bestäms särskilt.

 

2 §

Lagens tillämpningsområde

     I denna lag bestäms om rätten att ta del av myndigheternas offentliga handlingar samt om tystnadsplikt för den som är verksam vid en myndighet, om handlingssekretess samt andra för skyddande av allmänna och enskilda intressen nödvändiga begränsningar av rätten att ta del av en handling och bestäms om myndigheternas skyldigheter för att lagens syfte skall nås.

     I lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019) föreskrivs om informationshantering av myndighetshandlingar. (9.8.2019/907)

 

3 § (9.8.2019/907)

Lagens syfte

     Rätten till information samt myndigheternas skyldigheter enligt denna lag syftar till öppenhet i myndigheternas verksamhet samt till att ge enskilda människor och sammanslutningar möjlighet att övervaka den offentliga maktutövningen och användningen av offentliga medel, att fritt bilda sig åsikter samt påverka sådant beslutsfattande som avser offentlig maktutövning och bevaka sina rättigheter och intressen.

 

4 §

Myndigheter

     Med myndigheter avses i denna lag

     1) statliga förvaltningsmyndigheter samt övriga statliga ämbetsverk och inrättningar,

     2) domstolar och övriga lagskipningsorgan,

     3) statens affärsverk,

     4) kommunala myndigheter,

     5) Finlands Bank jämte Finansinspektionen samt Folkpensionsanstalten och andra självständiga offentligrättsliga inrättningar, dock så att denna lag i fråga om Pensionsskyddscentralens och Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts handlingar tillämpas endast på det sätt som föreskrivs i 2 mom.,

     6) riksdagens ämbetsverk och inrättningar,

     7) myndigheterna i landskapet Åland när de i landskapet utför uppgifter som ankommer på riksmyndigheterna,

     8) nämnder, delegationer, kommittéer, kommissioner, arbetsgrupper, förrättningsmän och revisorer i kommuner och samkommuner samt andra därmed jämförbara organ som med stöd av en lag, en förordning eller ett beslut fattat av en myndighet som avses i 1, 2 eller 7 punkten har tillsatts för att självständigt utföra en uppgift.

     Vad som sägs om en myndighet gäller även sammanslutningar, inrättningar, stiftelser och enskilda personer som utövar offentlig makt och som enligt en lag, en bestämmelse eller en föreskrift som meddelats med stöd av en lag eller en förordning utför ett offentligt uppdrag. Om offentlighet för evangelisk-lutherska kyrkans handlingar bestäms särskilt.

 

5 §

Myndighetshandling

     Med handling avses i denna lag utom en framställning i skrift eller bild även ett meddelande som avser ett visst objekt eller ärende och uttrycks i form av tecken som på grund av användningen är avsedda att höra samman och vilket kan uppfattas endast med hjälp av automatisk databehandling eller en ljud- eller bildåtergivningsanordning eller något annat hjälpmedel.

     Med myndighetshandling avses en handling som innehas av en myndighet och som har upprättats av myndigheten eller av någon som är anställd hos en myndighet eller som har inkommit till en myndighet för behandling av ett visst ärende eller i övrigt inkommit i samband med ett ärende som hör till myndighetens verksamhetsområde eller uppgifter. En handling anses ha blivit upprättad av en myndighet även när den har upprättats på uppdrag av myndigheten. En handling anses ha inkommit till en myndighet även när den har inkommit till den som verkar på uppdrag av myndigheten eller i övrigt för myndighetens räkning, för att denne skall kunna utföra sitt uppdrag.

     Med de undantag som föreskrivs i 5 mom. betraktas inte som myndighetshandlingar

     1) brev och andra handlingar som har sänts till den som är anställd hos en myndighet eller till en förtroendevald med anledning av något annat uppdrag eller någon annan ställning han innehar,

     2) minnesanteckningar eller sådana utkast som ännu inte har lämnats in för föredragning eller någon annan behandling av ett ärende och som har gjorts av den som är anställd hos en myndighet eller den som är verksam på uppdrag av en myndighet,

     3) handlingar som en myndighet har skaffat för intern utbildning, informationssökning eller annan därmed jämförbar intern användning,

     4) handlingar som har inkommit till en myndighet med anledning av en uppgift som utförs för en enskilds räkning eller som upprättats för utförande av uppgiften,

     5) handlingar som har kvarblivit hos eller inkommit till en myndighet som hittegods.

     På handlingar som har upprättats för förhandlingar, kontakter och något annat därmed jämförbart internt myndighetsarbete mellan personer som arbetar inom en myndighet samt mellan myndigheter och enskilda eller sammanslutningar som verkar för myndighetens räkning tillämpas lagen endast om handlingarna innehåller sådana uppgifter att de enligt arkivlagstiftningen skall överföras till ett arkiv. Om en handling dock överförs till ett arkiv, kan myndigheten bestämma att uppgifter ur den får lämnas ut endast med myndighetens tillstånd.

     Vad som bestäms om en handlings sekretess i 24 § eller i någon annan lag gäller även handlingar som avses i 3 mom. 2 punkten och 4 mom.

 


 

 

2 kap.
Tidpunkten för när en handling blir offentlig

 

6 §

Tidpunkten för när en handling som upprättats av en myndighet blir offentlig

     Om det inte i denna lag eller i någon annan lag föreskrivs något om en handlings offentlighet eller sekretess eller om någon annan begränsning av rätten att ta del av den, blir en handling som har upprättats av en myndighet offentlig enligt följande:

     1) en anteckning i ett diarium eller någon annan fortlöpande förteckning, när den har införts, om det inte är fråga om anteckningar om misstänkta i en åklagares diarium, vilka blir offentliga först då stämningsansökan som gäller den misstänkte eller åklagarens stämning har undertecknats eller på därmed jämförligt sätt blivit bekräftad eller när åklagaren har beslutat låta bli att väcka åtal eller när ärendet har avskrivits, (13.5.2011/458)

     2) en begäran om anbud, utredning eller utlåtande samt en framställning, ett förslag, ett initiativ, ett meddelande eller en ansökan jämte bilagehandlingar, i andra fall än de som avses i 3 eller 4 punkten, när handlingen har undertecknats eller bekräftats på motsvarande sätt,

     3) en begäran om komplettering av ett anbud som gäller upphandling och entreprenad liksom även någon annan rättshandling som avgörs på basis av anbud samt utredningar och andra handlingar som har sammanställts för behandlingen av anbudsärendet, när ett avtal i ärendet har ingåtts,

     4) budgetförslag som har gjorts upp vid ministerierna och ämbetsverk och inrättningar som hör till deras förvaltningsområden, när finansministeriet har undertecknat sitt första ställningstagande till budgetförslaget och de förslag som ministerierna därefter skickar till finansministeriet samt övriga förslag som görs upp i samband med budgetberedningen och som ingår i budgeten, när budgetpropositionen har överlämnats till riksdagen,

     5) undersökningar och statistik samt med dem jämförbara utredningar som bildar självständiga helheter och beskriver de alternativ som föreligger i allmänt betydelsefulla avgöranden eller planer samt grunderna för och verkningarna av dessa avgöranden eller planer, också när utredningen anknyter till ett ärende som i övrigt inte är slutbehandlat, när utredningen är färdig för det ändamål som den är avsedd för,

     6) ett protokoll, när det efter justeringen har undertecknats eller bekräftats på motsvarande sätt, om det inte har upprättats för beredning av ett ärende eller för myndighetens interna arbete,

     7) en domstols beslut och dom, när avgörande har meddelats eller när de är tillgängliga för parterna,

     8) ett beslut, ett utlåtande och en expedition samt ett av en myndighet i egenskap av avtalspart fattat avgörande samt för behandlingen av dessa hos myndigheten upprättade promemorior, protokoll och andra handlingar än sådana som avses i 1–3 eller 5–7 punkten, när beslutet, utlåtandet, expeditionen eller avtalet har undertecknats eller bekräftats på motsvarande sätt,

     9) någon annan handling än de som avses i 1–3 och 5–8 punkten, när det ärende som handlingen gäller är slutbehandlat hos myndigheten i fråga.

     Ett kommittébetänkande, en utredning eller någon annan motsvarande handling som är avsedd för allmän distribution blir med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. offentlig när den innehas av myndigheten för att distribueras.

     Om expedition utges eller någon annan handling upprättas i ett ärende, skall myndigheten i mån av möjlighet se till att en part vid behov kan ta del av handlingen innan den blir offentlig.

 

 

7 §

Tidpunkten för när en handling som inkommit till en myndighet blir offentlig

     En handling som har inkommit till en myndighet för behandling av ett ärende eller annars i samband med ett ärende som hör till myndighetens verksamhetsområde eller uppgifter blir offentlig när myndigheten har fått den, om det inte i denna lag eller i någon annan lag föreskrivs något om dess offentlighet eller sekretess eller om någon annan begränsning av rätten att ta del av den.

     Sakkunnigutlåtanden och andra sådana handlingar som enligt beslut därom ska öppnas vid en bestämd tidpunkt eller efter en viss tid blir med de begränsningar som avses i 1 mom. offentliga när de öppnas. Ansökningar om deltagande i offentlig upphandling samt anbud och andra handlingar som gäller upphandling blir med de begränsningar som avses i 1 mom. offentliga först när ett avtal har slutits. (17.6.2011/701)

     En handling som kan uppfattas endast med hjälpmedel blir offentlig tidigast när myndigheten eller den som är verksam för dess räkning har tillgång till den, om inte något annat följer av sekretessbestämmelser eller andra begränsningar av rätten att ta del av en handling.

 

8 §

Allmänt offentliggörande av en handling

     Statistik som beskriver samhällsekonomins utveckling, ekonomisk-politiska initiativ och åtgärdsplaner samt andra sådana handlingar som innehåller uppgifter som uppenbart kan påverka kapital- och finansmarknaden skall allmänt offentliggöras så snart som möjligt efter den tidpunkt som avses i 6 och 7 §.

 

3 kap.
Rätt att ta del av en handling

 

9 §

Rätt att ta del av en offentlig handling

     Var och en har rätt att ta del av en offentlig myndighetshandling.

     Utlämnande av uppgifter ur en handling som enligt 6 och 7 § ännu inte är offentlig är beroende av myndighetens prövning. Vid prövningen skall hänsyn tas till det som bestäms i 17 §.

 

10 §

Rätt att ta del av en sekretessbelagd handling

     Uppgifter om en sekretessbelagd myndighetshandling eller om dess innehåll får lämnas ut endast om så särskilt bestäms i denna lag. När endast en del av en handling är sekretessbelagd, skall uppgifter i den offentliga delen lämnas ut, om det är möjligt så att den sekretessbelagda delen inte röjs.

 

11 §

En parts rätt att ta del av en handling

     Den som i ett ärende är sökande eller anför besvär eller någon annan vars rätt, fördel eller skyldighet ärendet gäller (part) har rätt att hos den myndighet som behandlar eller har behandlat ärendet ta del av en myndighetshandling som kan eller har kunnat påverka behandlingen, även om handlingen inte är offentlig.

     En part, hans ombud eller hans biträde har inte den i 1 mom. avsedda rätten

     1) när utlämnande av uppgifter ur handlingen skulle strida mot ett synnerligen viktigt allmänt intresse, ett barns intresse eller ett annat synnerligen viktigt enskilt intresse,

     2) när det är fråga om en handling som har företetts eller upprättats i samband med förundersökning eller polisundersökning som ännu pågår, om utredningen skulle försvåras av att uppgifter lämnas ut,

     3) när det är fråga om en föredragningspromemoria, ett förslag till avgörande eller någon annan därmed jämförbar handling som har upprättats av en myndighet för beredning av ett ärende, så länge myndigheten ännu behandlar ärendet och när det är fråga om ett provsvar för studentexamen eller identiteten hos den som av studentexamensnämnden har förordnats att bedöma provsvaren, innan studentexamensnämnden har gjort den slutliga bedömningen,

     4) när det är fråga om en handling som har upprättats eller skaffats av en myndighet i egenskap av delaktig i rättegång för förberedelse av en rättegång, om utlämnandet av uppgifter ur handlingen skulle strida mot ett offentligt samfunds eller en i 4 § 2 mom. avsedd sammanslutnings, inrättnings, stiftelses eller persons intresse vid rättegången,

     5) när det är fråga om uppgifter i ett utsökningsärende förrän utmätning har förrättats och egendomen omhändertagits, om utlämnandet av uppgiften märkbart skulle försvåra verkställigheten, inte heller när det är fråga om andra uppgifter än sådana som gäller gäldenärens ekonomiska ställning, om uppgifterna inte behövs för väckande av återvinningstalan eller för väckande av talan enligt 2 kap. 26 § i utsökningsbalken (705/2007), (15.6.2007/713)

     6) när det vid offentlig upphandling är fråga om en annan anbudssökandes eller anbudsgivares företagshemligheter; uppgift om det totalpris som används vid anbudsjämförelsen ska dock alltid lämnas, (10.8.2018/604)

     6 a) när det är fråga om en ansökan om ett beslut om anonym bevisning och handlingar som hänför sig till beredningen av ansökan, handlingar som hänför sig till ett ärende som gäller röjande av ett anonymt vittnes identitet eller sådana sekretessbelagda uppgifter i rättegångshandlingar som gäller dessa ärenden på basis av vilka identiteten hos ett anonymt vittne eller någon som det yrkats att ska få vittna anonymt kan röjas, om inte något annat följer av 5 kap. 11 d § i lagen om rättegång i brottmål (689/1997), (12.6.2015/756)

     7) när det är fråga om en sekretessbelagd adress-, telefon- och annan motsvarande kontaktinformation som hänför sig till något annat vittne än ett sådant som avses i 6 a-punkten eller till en målsägande, till en part eller till någon som har gjort polisanmälan, en anmälan som avses i 25 § i barnskyddslagen (417/2007) eller någon annan därmed jämförbar anmälan som förutsätter myndighetsåtgärder, om utlämnandet av uppgifter skulle äventyra säkerheten, intressena eller rättigheterna för vittnet, målsäganden eller parten eller för den som gjort anmälan, (12.6.2015/756)

     7 a) när det är fråga om en handling som innehåller uppgifter om en i 4 kap. 19 § i förundersökningslagen avsedd begäran från målsäganden om att få en anmälan om att en fånge eller en häktad har frigivits eller avlägsnat sig från fängelset eller någon annan förvaringslokal eller uppgifter om nämnda anmälningar, (8.1.2016/19)

     8) när det är fråga om en sekretessbelagd del av en handling vars offentlighet ärendet gäller. (30.3.2007/385)

     Om en handling ingår i rättegångsmaterialet, gäller beträffande en parts rätt att ta del av handlingen vad som bestäms i lagen om offentlighet vid rättegång i allmänna domstolar (370/2007) och i lagen om offentlighet vid rättegång i förvaltningsdomstolar (381/2007). Bestämmelserna i 4 kap. 15 § i förundersökningslagen (805/2011) tillämpas på rätten för en part vid förundersökning att ta del av handlingar som har företetts eller upprättats i samband med förundersökningen. (17.10.2014/825)

     Vad som i denna paragraf föreskrivs om en part gäller inte den vars rätt att söka ändring grundar sig uteslutande på medlemskap i en kommun eller någon annan sammanslutning. (30.3.2007/385)

 

12 §

Rätt att ta del av en handling som gäller en själv

     Var och en har med de begränsningar som nämns i 11 § 2 och 3 mom. rätt att ta del av de uppgifter som ingår i en myndighetshandling och som gäller honom själv, om inte något annat föreskrivs i lag.

 

4 kap.
Utlämnande av uppgifter ur en handling

 

13 §

Begäran om att få ta del av en handling

     En begäran om att få ta del av innehållet i en myndighetshandling skall individualiseras tillräckligt noggrant så att myndigheten skall kunna utreda vilken handling den avser. Den som begär en handling skall med diarier och andra register bistås vid individualiseringen av de handlingar som han önskar ta del av. Den som begär en handling behöver inte utreda sin identitet eller motivera sin begäran, om inte detta behövs för att myndigheten skall kunna utöva sin prövningsrätt eller kunna utreda om han eller hon har rätt att ta del av handlingens innehåll.

     När begäran avser en sekretessbelagd handling, en uppgift ur ett personregister som förs av en myndighet eller någon annan handling ur vilken en uppgift kan lämnas ut endast under vissa förutsättningar, skall, om inte något annat särskilt bestäms, den som begär att få ta del av en handling meddela för vilket ändamål uppgifterna skall användas, lämna upplysningar om övriga omständigheter som myndigheten behöver för att kunna utreda förutsättningarna för utlämnande av uppgifter samt vid behov meddela hur uppgifterna kommer att skyddas.

 

14 §

Beslut om att en handling lämnas ut

     Beslut om att en myndighetshandling lämnas ut skall fattas av den myndighet som innehar handlingen, om inte något annat föreskrivs i 15 § 3 mom. eller någon annanstans i lag. Kommunfullmäktige kan dock genom en instruktion ge ett kommunalt organ som verkar som en i denna lag avsedd myndighet rätt att i den utsträckning organet beslutar till en underlydande tjänsteinnehavare delegera myndighetens beslutanderätt när det gäller utlämnande av handlingar. Beslut om utlämnande av uppgifter ur en handling som har upprättats i samband med ett uppdrag som givits av en myndighet eller som har inkommit med anledning av ett uppdrag som utförs för en annan myndighets räkning fattas hos den myndighet som givit uppdraget, om inte något annat följer av uppdraget. (23.6.2005/495)

     En uppgift om innehållet i en handling lämnas ut av en sådan anställd hos myndigheten som av denna har förordnats att handha detta uppdrag eller som det på grund av den anställdas ställning och uppgifter annars hör till.

     Om en tjänsteman eller någon annan som avses i 2 mom. vägrar att lämna ut begärda uppgifter, skall han

     1) meddela den som begärt en uppgift vad vägran beror på,

     2) ge upplysningar om rätten att föra ärendet till myndigheten för avgörande,

     3) tillställa den som begärt uppgiften genom att skriftligen anhängiggöra ärendet en förfrågan om han önskar att ärendet hänskjuts till myndigheten för avgörande, samt

     4) ge upplysningar om de avgifter som uppbärs med anledning av behandlingen.

     Ett ärende som avses i denna paragraf skall behandlas utan dröjsmål, och uppgifter ur en offentlig handling skall ges så snart som möjligt, dock senast inom två veckor efter att myndigheten har mottagit en begäran om att få ta del av handlingen. Om de begärda handlingarna är många eller innehåller sekretessbelagda delar eller om någon annan därmed jämförbar omständighet gör att det krävs specialåtgärder eller större arbetsmängd än normalt för att behandla och avgöra ärendet, skall ärendet avgöras och uppgifter ur en offentlig handling lämnas ut inom en månad efter att myndigheten har mottagit en begäran om att få ta del av handlingen.

 

15 §

Överföring till en annan myndighet av en begäran om att få ta del av en handling

     Om någon hos en myndighet begär att få ta del av en handling som har upprättats av någon annan myndighet eller gäller ett ärende som behandlas av en annan myndighet, kan myndigheten för avgörande överföra begäran om att få ta del av handlingen till den myndighet som har upprättat handlingen eller som ärendet i sin helhet hör till.

     Om någon hos en myndighet begär uppgifter om en person, ett företag, en fastighet eller ett fordon eller andra sådana identifikations- eller adressuppgifter som en annan myndighet inför i ett register som är avsett för allmänt bruk, kan myndigheten överföra begäran till registermyndigheten för behandling.

     Om någon hos en myndighet begär att få ta del av en handling i vilken det enligt lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen ska göras en anteckning om säkerhetsklass i fråga om de informationssäkerhetskrav som ska uppfyllas vid hantering av handlingen och som har upprättats av en annan myndighet, ska myndigheten för avgörande överföra ärendet till den myndighet som har upprättat handlingen. Ett ärende som gäller en säkerhetsklassificerad handling enligt lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet (588/2004) ska överföras till den myndighet till vilken avtalsparten har givit handlingen. (9.8.2019/907)

 

16 §

Hur en handling skall lämnas ut

     Uppgifter kan lämnas ut ur en myndighetshandling muntligen eller så att handlingen läggs fram för påseende och kopiering eller får avlyssnas hos myndigheten eller så att en kopia eller en utskrift av den lämnas ut. Uppgifter om det offentliga innehållet i en handling skall lämnas ut på det sätt som begärts, om inte detta medför oskälig olägenhet för tjänsteverksamheten på grund av att antalet handlingar är stort, kopiering svår att genomföra eller någon annan därmed jämförbar orsak.

     Av de offentliga uppgifterna i ett beslutsregister som förs av en myndighet med hjälp av automatisk databehandling har man rätt att få en kopia i form av en teknisk upptagning eller annars i elektronisk form, om inte särskilda skäl talar för något annat. Utlämnande av uppgifter i motsvarande form ur en annan offentlig handling beror på myndighetens prövning, om inte något annat föreskrivs. Kopior av videoinspelningar eller andra motsvarande upptagningar som en myndighet gjort vid förhör eller motsvarande händelser där någon hörs får dock lämnas ut endast om den person som hörs i upptagningen samtycker eller om det med hänsyn till upptagningens innehåll är uppenbart att utlämnandet av kopian inte innebär en kränkning av den hördas personliga integritet. (30.3.2007/385)

     Personuppgifter ur en myndighets personregister får, om inte något annat särskilt bestäms i lag, lämnas ut i form av en kopia eller en utskrift eller i elektronisk form om mottagaren enligt bestämmelserna om skydd för personuppgifter har rätt att registrera och använda sådana personuppgifter. För direktmarknadsföring och för opinions- eller marknadsundersökningar får personuppgifter dock lämnas ut endast om det särskilt föreskrivs eller om den registrerade har samtyckt till detta.

     I lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen föreskrivs om överföring av information via ett tekniskt gränssnitt och en elektronisk förbindelse. (9.8.2019/907)

 

16 a § (9.8.2019/907)

Anteckningar som ska göras i andra än sekretessbelagda handlingar

     På en handling som inte är sekretessbelagd enligt lag kan antecknas ”HARKINNANVARAISESTI ANNETTAVA” och på svenska ”UPPGES ENLIGT PRÖVNING”, om utlämnande av handlingen enligt lag är beroende av en myndighets prövning eller om uppgifterna i handlingen enligt lag får användas eller lämnas ut endast för det ändamål som angetts och om obehörigt avslöjande av uppgifterna kan orsaka olägenheter för allmänna eller enskilda intressen eller försämra en myndighets verksamhetsförutsättningar.

     En anteckning ska avlägsnas eller en anteckning om avlägsnande av den ska göras i den handling i vilken den ursprungliga anteckningen infördes, när utlämnande av handlingen inte längre är beroende av myndighetens prövning enligt 9 § 2 mom., det inte längre finns i lag föreskrivna grunder för begränsning av användningen av uppgifter i handlingen eller när obehörigt avslöjande av uppgifter i handlingen inte längre kan orsaka olägenheter för allmänna eller enskilda intressen eller försämra en myndighets verksamhetsförutsättningar. Senast när handlingen lämnas ut till utomstående ska anteckningens korrekthet kontrolleras.

 

5 kap.
Myndigheternas skyldighet att främja tillgången till information
(9.8.2019/907)

 

17 §

Beaktande av rätten till information vid beslutsfattande

     När en myndighet fattar beslut i enlighet med denna lag och även i övrigt utför sina uppgifter, skall den se till att möjligheterna att få information om dess verksamhet inte, med hänsyn till 1 och 3 §, begränsas utan saklig och laga grund och inte mer än vad som är nödvändigt för det intresse som skall skyddas och att de som begär information bemöts jämlikt.

     Vid tillämpningen av bestämmelserna om handlingssekretess skall dessutom beaktas om sekretessplikten för en handling är oberoende av konsekvenserna i fallet i fråga av att handlingen lämnas ut (sekretessbestämmelse oberoende av skaderekvisit) eller om offentligheten är beroende av de menliga konsekvenserna av att handlingen lämnas ut (sekretessbestämmelse baserad på offentlighetspresumtion) eller förutsätter offentlighet att det uppenbarligen inte leder till skadliga konsekvenser om uppgiften lämnas ut (sekretessbestämmelse baserad på sekretesspresumtion).

     Vid prövning av om uppgifter som allmänheten inte skall ha tillgång till kan lämnas ut till en på förhand bestämd mottagare inom ramen för en bestämmelse som innehåller en offentlighets- eller sekretesspresumtion skall det säkerställas att mottagaren har i denna lag avsedd tystnadsplikt och att uppgifterna lämnas ut till andra än myndigheter och personer verksamma inom myndigheter endast på vägande allmänna skäl. (23.6.2005/495)

 

18 § (9.8.2019/907)

     18 § har upphävts genom L 9.8.2019/907.

 

19 §

Myndigheternas skyldighet att lämna ut uppgifter i ett ärende som ännu behandlas

     Om inte något annat följer av sekretessbestämmelserna, skall en myndighet tillhandahålla handlingar av vilka framgår

     1) att en lagstiftningsreform har inletts eller kommer att inledas samt uppgifter om uppdraget, tidsfristen och de beredningsansvariga,

     2) vilka planer, utredningar och avgöranden som är under beredning och gäller allmänt betydelsefulla frågor.

     En myndighet skall på begäran muntligen eller på något annat lämpligt sätt ge uppgifter om hur långt behandlingen av ett ärende som avses i 1 mom. har framskridit, om de föreliggande alternativen och om bedömning av deras konsekvenser samt om de möjligheter att påverka ärendet som enskilda människor och sammanslutningar har.

 

20 §

Myndigheternas skyldighet att producera och sprida information

     En myndighet skall främja öppenhet i sin verksamhet och i detta syfte vid behov sammanställa handböcker, statistik och andra publikationer samt datamaterial om sina tjänster, beslutspraxis samt om samhällsförhållandena och samhällsutvecklingen inom sitt verksamhetsområde. Vid bedömning av skyldigheten att sammanställa information skall myndigheten beakta i vilken mån upplysningar om dess verksamhet står att få med hjälp av handlingsoffentligheten eller på basis av den allmänna statistikproduktionen.

     En myndighet skall informera om sin verksamhet och sina tjänster samt om de rättigheter och skyldigheter som enskilda människor och sammanslutningar har i ärenden som anknyter till dess verksamhetsområde.

     Myndigheterna skall se till att de handlingar eller förteckningar över handlingar som är centrala för allmänhetens möjligheter att få uppgifter vid behov finns att tillgå på bibliotek eller i allmänna datanät eller på något annat för allmänheten lättillgängligt sätt.

 

21 §

Sammanställning av datamaterial på begäran

     En myndighet kan för olika ändamål på begäran sammanställa och lämna ut datamaterial som bildats av tecken som registrerats i ett eller flera datasystem som myndigheten upprätthåller med hjälp av automatisk databehandling. En förutsättning är att utlämnande av datamaterialet inte på grund av de sökgrunder som använts, uppgifternas mängd eller art eller datamaterialets ändamål strider mot vad som bestäms om handlingssekretess och skydd för personuppgifter.

     Med tillstånd av vederbörande myndigheter och under de förutsättningar som anges i 1 mom. kan datamaterial sammanställas även ur datasystem som upprätthålls av olika myndigheter.

 

6 kap.
Skyldighet att iaktta sekretess

 

22 §

Handlingssekretess

     En myndighetshandling skall sekretessbeläggas, om det i denna lag eller någon annan lag föreskrivs eller en myndighet med stöd av lag har föreskrivit att den skall vara sekretessbelagd eller om handlingen innehåller uppgifter för vilka tystnadsplikt föreskrivs genom lag.

     En sekretessbelagd myndighetshandling eller en kopia eller utskrift av en sådan handling får inte företes för eller lämnas ut till utomstående eller med hjälp av en teknisk anslutning eller på något annat sätt företes för eller lämnas ut till utomstående.

 

23 §

Tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande

     Den som är anställd hos en myndighet eller innehar ett förtroendeuppdrag får inte röja en handlings sekretessbelagda innehåll eller en uppgift som vore sekretessbelagd om den ingick i en handling, och inte heller någon annan omständighet som han har fått kännedom om i samband med sin verksamhet hos myndigheten och för vilken tystnadsplikt föreskrivs genom lag. En uppgift för vilken tystnadsplikt gäller får inte heller röjas efter det att verksamheten hos myndigheten har upphört eller det uppdrag som utförts för myndighetens räkning har avslutats.

     Vad som bestäms i 1 mom. gäller även en praktikant eller någon annan som verkar hos en myndighet, den som verkar på uppdrag av en myndighet, den som är anställd hos den som utför ett myndighetsuppdrag och den som med stöd av lag eller ett tillstånd som utfärdats med stöd av lag har fått kännedom om en sekretessbelagd uppgift, om inte något annat följer av lagen eller tillståndet. Tystnadsplikten gäller även den till vilken en myndighet inom ramen för en sekretessbestämmelse som innehåller en offentlighets- eller sekretesspresumtion har meddelat uppgifter som allmänheten inte skall ha tillgång till. En part eller dennes ombud eller biträde får inte för en utomstående röja en sekretessbelagd uppgift som erhållits på grundval av ställningen som part och som gäller någon annan än parten själv. (23.6.2005/495)

     En person som avses i 1 eller 2 mom. får inte använda sekretessbelagda uppgifter för att skaffa sig själv eller någon annan fördel eller för att skada någon annan. En part eller hans ombud eller biträde får dock använda en uppgift om en annan person än parten själv när det är fråga om ett ärende som gäller den rätt, det intresse eller den skyldighet som partens rätt att få information har grundat sig på.

 

24 §

Sekretessbelagda myndighetshandlingar

     Om inte något annat föreskrivs särskilt, är följande myndighetshandlingar sekretessbelagda:

     1) handlingar som innehas av det utskott inom statsrådet som behandlar utrikespolitiska ärenden, om inte utskottet beslutar något annat, politiska lägesbedömningar som utarbetats av det ministerium som sköter utrikesärenden eller av finska beskickningar, handlingar som gäller underhandlingar med en främmande stat om de politiska eller ekonomiska relationerna och chiffermeddelanden som hör till området för utrikesförvaltningen, om inte vederbörande ministerium beslutar något annat,

     2) andra än i 1 punkten nämnda handlingar som gäller Finlands förhållanden till andra stater eller internationella organisationer, handlingar som gäller ärenden som behandlas i ett internationellt lagskipnings- eller undersökningsorgan eller något annat internationellt organ och handlingar som gäller förhållandet mellan finska staten, finska medborgare, personer som vistas i Finland eller sammanslutningar som är verksamma i Finland och myndigheter, personer eller sammanslutningar i en främmande stat, om utlämnandet av uppgifter ur dem skulle medföra skada eller olägenhet för Finlands internationella förhållanden eller förutsättningar att delta i det internationella samarbetet,

     3) anmälan om brott till polisen eller någon annan förundersökningsmyndighet, en åklagare eller en kontroll- och tillsynsmyndighet, handlingar som har mottagits eller uppgjorts för förundersökning och åtalsprövning samt stämningsansökan, stämning och svaromål på en stämning i brottmål, tills ärendet har tagits upp till behandling vid ett domstolssammanträde eller åklagaren beslutat låta bli att väcka åtal eller ärendet avskrivits, om det inte är uppenbart att utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling inte äventyrar brottsutredningen eller undersökningens syfte eller utan vägande skäl vållar den som har del i saken skada eller lidande eller hindrar domstolen från att utöva sin rätt att sekretessbelägga handlingar enligt lagen om offentlighet vid rättegång i allmänna domstolar (370/2007), (13.5.2011/458)

     4) register som förs av polisen eller någon annan förundersökningsmyndighet för förebyggande eller utredning av brott och rapporter för att förebygga brott liksom även fotografier och övriga signalement som erhållits eller tagits av en person för behandlingen av ett förvaltningsärende som gäller konstaterande eller bekräftande av identitet eller reserätt samt särskilda signum givna för en person eller ett personkort eller ett resedokument,

     5) handlingar som innehåller uppgifter om polisens, gränsbevakningsväsendets och tullverkets samt fångvårdsmyndigheternas taktiska och tekniska metoder och planer, om utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling skulle äventyra förebyggande och utredning av brott eller upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet eller ordningen vid en straffanstalt,

     6) handlingar som avser en klagan, innan ärendet har avgjorts, om utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling skulle försvåra ärendets utredning eller utan vägande skäl vara ägnat att åsamka den som har del i saken skada eller lidande,

     7) handlingar som gäller skyddsarrangemang för personer, byggnader, inrättningar, konstruktioner samt data- och kommunikationssystem och genomförandet av arrangemangen, om det inte är uppenbart att utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling inte äventyrar genomförandet av syftet med skyddsarrangemangen,

     8) handlingar som gäller beredskap för olyckor eller undantagsförhållanden, befolkningsskydd eller utredning enligt lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser (525/2011), om utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling skulle skada eller äventyra säkerheten eller förbättrande av den, befolkningsskyddet eller beredskapen inför undantagsförhållanden, äventyra säkerhetsutredning eller syftet med en säkerhetsutredning eller möjligheterna att få information för en utredning eller om ett utlämnande skulle kränka rättigheterna för offer i olyckor, tillbud eller exceptionella händelser, minnet av offer eller närstående till offer, (20.5.2011/528)

     9) skyddspolisens och andra myndigheters handlingar som gäller upprätthållande av statens säkerhet, om det inte är uppenbart att utlämnandet av uppgifter ur dessa inte äventyrar statens säkerhet,

     10) handlingar som gäller militär underrättelseverksamhet, försvarsmaktens utrustning, sammansättning, förläggning eller användning, handlingar som gäller det övriga militära försvaret eller uppfinningar, konstruktioner, anordningar eller system som tjänar försvaret eller handlingar som gäller objekt som annars är av betydelse för försvaret eller som gäller försvarsberedskapen, om det inte är uppenbart att utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling inte skadar eller äventyrar försvarets intressen,

     11) handlingar som innehåller uppgifter om penning- och valutapolitiska beslut eller åtgärder eller beredning av dessa eller uppgifter om beredning av finans- och inkomstpolitiken eller utredning av behovet av finans-, inkomst-, penning- eller valutapolitiska beslut eller åtgärder, om utlämnandet av uppgifter ur dessa skulle strida mot statens intressen i egenskap av förhandlingspart eller äventyra syftet med besluten eller åtgärderna eller i övrigt avsevärt försvåra skötseln av finans-, inkomst-, penning- eller valutapolitiken,

     12) utredningar som gjorts för att de myndigheter som övervakar finansmarknaden och försäkringsverksamheten samt svarar för finansmarknadens och försäkringsväsendets funktionsduglighet skall kunna utföra sina uppgifter enligt lag och innehåller uppgifter om marknadens funktionsduglighet eller om finansinstitut, försäkrings- och pensionsanstalter eller deras kunder, om utlämnandet av uppgifter ur utredningarna skulle orsaka skada eller olägenhet för finans- eller försäkringssystemets tillförlitlighet och funktionsduglighet,

     13) statistik som beskriver samhällsekonomins utveckling, ekonomisk-politiska initiativ och åtgärdsplaner samt andra sådana handlingar som innehåller uppgifter som uppenbarligen kan påverka kapital- och finansmarknaden, innan uppgifterna har offentliggjorts allmänt på det sätt som avses i 8 §,

     14) handlingar som innehåller uppgifter om utrotningshotade djur- eller växtarter eller skydd av värdefulla naturområden, om utlämnandet av uppgifter ur dessa skulle äventyra skyddet av djur- eller växtarten eller naturområdet i fråga,

     15) handlingar med uppgifter ur kampanjkonton samt andra motsvarande redogörelser för valfinansieringen och kostnaderna för valkampanjer som har lämnats till statens revisionsverk med stöd av lagen om kandidaters valfinansiering (273/2009), likaså handlingar som innehåller uppgifter om inspektion som ankommer på en myndighet eller någon annan omständighet som har samband med en övervakningsåtgärd, om utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling skulle äventyra övervakningen eller dess syfte eller utan vägande skäl skulle vara ägnat att åsamka den som har del i saken skada, (24.4.2009/274)

     16) handlingar som överlämnats till statistikmyndigheter för statistikframställning liksom handlingar som frivilligt överlämnats till en myndighet för forskning eller statistikföring, (23.4.2004/281)

     17) handlingar som innehåller uppgifter om statens, kommuners eller något annat offentligt samfunds eller i 4 § 2 mom. avsedda sammanslutningars, inrättningars eller stiftelsers företagshemligheter, samt sådana handlingar som innehåller uppgifter om någon annan motsvarande omständighet som har samband med affärsverksamhet, om utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling skulle medföra ekonomisk skada för sammanslutningen, inrättningen eller stiftelsen eller ge ett annat offentligt samfund eller en enskild som bedriver liknande eller annars konkurrerande verksamhet en konkurrensfördel eller försämra det offentliga samfundets eller i 4 § 2 mom. avsedda sammanslutningars, inrättningars eller stiftelsers möjligheter till förmånlig upphandling eller arrangemang som avser placering, finansiering eller låneskötsel, (10.8.2018/604)

     18) handlingar som innehåller uppgifter som staten, kommuner eller något annat offentligt samfund har upprättat eller mottagit i egenskap av arbetsmarknadspart eller part i en arbetskonflikt, om utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling skulle strida mot det offentliga samfundets intressen som arbetsgivare samt handlingar som innehåller uppgifter som representanter för staten har upprättat eller mottagit inför förhandlingarna om lantbruksstöd, om utlämnandet av uppgifter ur dessa skulle strida mot statens intressen som förhandlingspart,

     19) handlingar som har upprättats eller skaffats av en myndighet i egenskap av delaktig i rättegång för en rättegång, om utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling skulle strida mot det offentliga samfundets eller en i 4 § 2 mom. avsedd sammanslutnings, inrättnings, stiftelses eller persons intresse vid rättegången,

     20) handlingar som innehåller uppgifter om en privat företagshemlighet samt sådana handlingar som innehåller uppgifter om någon annan motsvarande omständighet som har samband med privat näringsverksamhet, om utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling skulle medföra ekonomisk skada för näringsidkaren, och det inte är fråga om uppgifter som är betydelsefulla för skyddande av konsumenters hälsa eller en hälsosam miljö eller för bevakande av de rättigheter som innehas av dem som orsakas skada av verksamheten eller uppgifter om näringsidkarens skyldigheter och fullgörande av dessa, (10.8.2018/604)

     21) handlingar som gäller planering av eller basmaterial för lärdomsprov eller vetenskaplig forskning eller handlingar som gäller teknologiskt eller något annat utvecklingsarbete eller bedömning av sådant arbete, om det inte är uppenbart att utlämnandet av uppgifter ur dem inte orsakar lärdomsprovet, forskningen eller utvecklingsarbetet eller ett utnyttjande av dessa eller en saklig bedömning av dessa olägenhet eller medför olägenhet för forskaren eller uppdragsgivaren för forskningen eller utvecklingsarbetet,

     22) handlingar som innehåller uppgifter om inträdesprov eller andra prov eller test, om utlämnandet av uppgifter ur dem skulle äventyra provens eller testens syfte eller en användning av testen i framtiden,

     23) handlingar som innehåller uppgifter om en persons årsinkomster eller totala förmögenhet eller inkomster och förmögenhet som ligger till grund för stöd eller förmåner eller som annars beskriver hans ekonomiska ställning, utsökningsmyndigheternas handlingar till den del de innehåller uppgifter som införda i utsökningsregistret skulle vara sekretessbelagda enligt utsökningsbalken samt uppgifter om fysiska personer som utsökningsgäldenärer och utsökningsutredningar, (15.6.2007/713)

     24) handlingar som gäller flyktingar eller personer som ansöker om asyl, uppehållstillstånd eller visum, om det inte är uppenbart att utlämnandet av uppgifter ur dessa inte äventyrar säkerheten för flyktingen eller sökanden eller en närstående,

     25) handlingar som innehåller uppgifter om en klient hos socialvården eller en enskild kund hos arbetsförvaltningen samt de förmåner eller stödåtgärder eller den socialvårdsservice eller den service för arbetsförvaltningens enskilda kunder denne erhållit eller uppgifter om en persons hälsotillstånd eller handikapp, den hälsovård eller rehabilitering som denne har erhållit eller uppgifter om någons sexuella beteende eller inriktning, (11.12.2002/1060)

     26) handlingar som innehåller uppgifter om känsliga omständigheter som gäller privatlivet för någon som misstänks för ett brott, en målsägande eller någon annan som har samband med ett brottmål samt sådana handlingar som innehåller uppgifter om ett brottsoffer, om utlämnandet av uppgifter kränker offrets rättigheter, minnet av offret eller offrets närstående, förutsatt att utlämnandet av uppgifter inte är nödvändigt för utförande av ett myndighetsuppdrag,

     27) handlingar som innehåller uppgifter om rättspsykiatrisk sinnesundersökning av en åtalad, påföljdsutredning av en ung brottsmisstänkt, plan för strafftiden för ungdomsstraff, påföljdsutredning i samband med samhällstjänst, övervakningsstraff eller övervakning av villkorligt fängelse för den som hade fyllt 21 år när han eller hon begick brottet, utredning av förutsättningarna för övervakningsstraff, plan för strafftiden, frigivningsplan, övervakningsplan samt utlåtande som lämnats för förfarandet vid frigivning av livstidsfångar eller för övervakningstiden som ingår i ett kombinationsstraff, (22.2.2019/277)

     28) en förvaltningsmyndighets handlingar och register med uppgifter om en dömd, en häktad eller en person som annars berövats sin frihet, om det inte är uppenbart att utlämnandet av uppgifter inte äventyrar personens framtida utkomst, anpassning i samhället eller säkerhet, och om det finns grundad anledning att lämna ut uppgiften; sekretessbelagda är också uppgifter som registrerats i straffregistret, bötesregistret, justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem och registret över djurhållningsförbud samt uppgifter som registrerats i registret över vittnesskyddsprogram och andra uppgifter som gäller vittnesskyddsprogram liksom också uppgifter som Institutet för kriminologi och rättspolitik samlat in för forskning och uppföljningsändamål, (6.2.2015/91)

     29) handlingar som innehåller uppgifter om psykologiska test eller lämplighetsprov som gäller en person eller resultatet av dem eller bedömning för placering av en värnpliktig, val av en anställd eller fastställande av avlöningsgrund,

     30) handlingar som gäller elevvård eller befriande av en elev från undervisning, elevers och examinanders provprestationer samt sådana av en läroanstalt utfärdade betyg och andra handlingar som innehåller uppgifter om verbala bedömningar av en elevs personliga egenskaper liksom även handlingar av vilka det framgår hur de som av studentexamensnämnden har förordnats att bedöma provsvaren har fördelat sina uppgifter mellan olika skolor, tills ett år har förflutit från examensomgången,

     31) handlingar som innehåller uppgift som någon har lämnat om sitt hemliga telefonnummer eller uppgift om läget för en mobilteleapparat samt handlingar som innehåller uppgift om en persons hemkommun och bostad där eller tillfälliga bostad samt telefonnummer och annan kontaktinformation, om personen har begärt att de skall hållas hemliga och har grundad anledning att misstänka att hans eller hennes egen eller familjens hälsa eller säkerhet kan komma att hotas, (30.11.2001/1151)

     31 a) en ansökan om ett beslut om anonym bevisning och de handlingar som hänför sig till beredningen av ansökan och de handlingar som hänför sig till ett ärende som gäller röjande av ett anonymt vittnes identitet samt de rättegångshandlingar som gäller dessa ärenden, om inte något annat följer av 5 kap. 11 d § i lagen om rättegång i brottmål, (12.6.2015/756)

     31 b) handlingar som innehåller uppgifter om en i 4 kap. 19 § i förundersökningslagen avsedd begäran från målsäganden om att få en anmälan om att en fånge eller en häktad har frigivits eller avlägsnat sig från fängelset eller någon annan förvaringslokal eller uppgifter om nämnda anmälningar samt, utöver vad som i 31 punkten föreskrivs om kontaktinformation som ska hållas hemlig, målsägandens kontaktinformation i anslutning till nämnda begäran i Brottspåföljdsmyndighetens handlingar, (8.1.2016/19)

     32) handlingar som innehåller uppgifter om en persons politiska övertygelse eller uppgifter om åsikter som personen har uttalat privat eller uppgifter om någons levnadssätt, deltagande i föreningsverksamhet eller fritidssysselsättningar, familjeliv eller andra med dem jämförbara personliga förhållanden, dock så att handlingar med uppgifter om en persons deltagande i ett politiskt eller något annat förtroendeuppdrag eller om hans kandidatur för ett sådant uppdrag samt om en persons deltagande i grundandet och registreringen av ett politiskt parti eller bildande av en valmansförening för val är offentliga.

     Vid tillämpningen av 1 mom. och andra bestämmelser i lag om handlingssekretess skall beaktas vad som bestäms i 17 §.

 

25 § (23.6.2005/495)

Anteckning om sekretess och klassificering

     Anteckning om sekretess skall göras i en myndighetshandling som en myndighet ger ut till en part och som skall vara sekretessbelagd på grund av någon annans eller allmänt intresse. Parten skall informeras om sin sekretessplikt också när sekretessbelagda uppgifter lämnas ut muntligen.

     Anteckning får göras också i andra än i 1 mom. avsedda handlingar. En anteckning om sekretess görs genom att på en handling anteckna ”SALASSA PIDETTÄVÄ” och på svenska ”SEKRETESSBELAGD”. Av anteckningen ska framgå till vilka delar handlingen är sekretessbelagd och vad sekretessen grundar sig på. Om sekretessen grundar sig på en bestämmelse som innehåller en klausul om skaderekvisit, får anteckningen dock göras så att bara den bestämmelse som sekretessen grundar sig på framgår av anteckningen. När det inte längre finns grunder för att sekretessbelägga en handling eller informationen i den ska det på den handling i vilken den ursprungliga anteckningen har införts antecknas att anteckningen har avlägsnats eller ändrats. Senast när handlingen lämnas ut till utomstående ska anteckningens korrekthet kontrolleras. (9.8.2019/907)

     Bestämmelser om anteckning av säkerhetsklass finns i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen. (9.8.2019/907)

 

7 kap.
Undantag från och upphörande av sekretess

 

26 §

Allmänna grunder för utlämnande av sekretessbelagda uppgifter

     Ur en sekretessbelagd myndighetshandling kan en myndighet lämna ut uppgifter

     1) om i lag särskilt tagits in uttryckliga bestämmelser om rätten att lämna ut eller att få uppgifter, eller

     2) när sekretessplikt har föreskrivits till skydd för någons intressen och denne samtycker till att uppgifter lämnas ut.

     En myndighet får också trots sekretessbestämmelserna lämna ut uppgifter som gäller någon annans ekonomiska ställning eller företagshemlighet eller klientförhållande hos hälso- och sjukvården eller socialvården eller beviljade förmåner eller sådana omständigheter som avses i 24 § 1 mom. 32 punkten och som gäller någons privatliv eller en motsvarande omständighet som enligt någon annan lag skall vara sekretessbelagd, om uppgiften behövs (10.8.2018/604)

     1) för att en enskild eller någon annan myndighet skall kunna uppfylla en i lag föreskriven upplysningsplikt, eller

     2) för att en ersättning eller något annat yrkande som skall handhas av den myndighet som lämnar ut uppgiften skall kunna genomföras.

     En myndighet får lämna ut uppgifter ur en sekretessbelagd handling för handräckning som myndigheten lämnar samt för något annat uppdrag som myndigheten givit eller någon uppgift som i övrigt handhas för myndighetens räkning om detta är nödvändigt för att uppdraget eller uppgiften skall kunna skötas. Sekretessbelagda uppgifter kan dock lämnas ut för skötseln av dessa uppdrag eller uppgifter även när det uppenbarligen inte är ändamålsenligt att stryka de sekretessbelagda uppgifterna på grund av deras stora antal eller någon annan jämförbar orsak. Myndigheten skall på förhand försäkra sig om att uppgifterna kommer att hemlighållas och skyddas på behörigt sätt.

 

27 §

Utlämnande av uppgifter ur en handling som överförts till ett arkiv

     Uppgifter ur en sekretessbelagd myndighetshandling som har överförts till ett arkiv i den ordning som föreskrivs i arkivlagen får lämnas ut för forskning eller något annat godtagbart ändamål, om inte den myndighet som har överfört handlingen har bestämt något annat. Prövningen av om uppgifter skall utlämnas skall utgå från att den vetenskapliga forskningens frihet tryggas.

     Den som erhållit en handling skall ge en skriftlig förbindelse om att han eller hon inte kommer att använda handlingen för att skada eller skymfa den som handlingen gäller eller hans eller hennes närstående eller för att kränka andra intressen som sekretessplikten är avsedd att skydda.

 

28 §

Tillstånd av en myndighet att ta del av en sekretessbelagd handling

     Om inte något annat föreskrivs genom lag, kan en myndighet i enskilda fall bevilja tillstånd att ta del av en sekretessbelagd handling för vetenskaplig forskning eller statistikföring eller för ett sådant planerings- eller utredningsarbete som en myndighet utför, om det är uppenbart att de intressen som sekretessplikten är avsedd att skydda inte kränks om uppgifter lämnas ut. Prövningen av om tillstånd skall beviljas skall utgå från att den vetenskapliga forskningens frihet tryggas. Om uppgifter har lämnats ut till en myndighet med samtycke av den vars intressen sekretessplikten är avsedd att skydda, får tillstånd inte beviljas i strid med de villkor för användning och utlämnande som uppställts i samtycket. Om tillstånd behövs för handlingar som finns hos flera myndigheter som är underställda samma ministerium, fattar ministeriet beslut om beviljande av tillstånd efter att vid behov ha hört myndigheterna.

     Ett tillstånd som avses i 1 mom. kan beviljas för viss tid och till detta skall fogas föreskrifter som behövs för att skydda allmänna och enskilda intressen. Ett tillstånd kan återkallas när skäl därtill prövas föreligga.

 

29 §

Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter till en annan myndighet

     En myndighet kan till en annan myndighet lämna ut uppgifter ur sekretessbelagda handlingar, om

     1) i lag särskilt tagits in uttryckliga bestämmelser om rätten att lämna ut eller att få uppgifter,

     2) sekretessplikt har föreskrivits till skydd för någons intressen och denne samtycker till att uppgifter lämnas ut,

     3) handlingen behövs vid behandlingen av ett förhandsbesked, ett förhandsavgörande, sökande av ändring i ett myndighetsbeslut, en klagan med anledning av en åtgärd, ett underställt ärende eller av besvär som anförts hos ett internationellt lagskipnings- eller undersökningsorgan, eller

     4) uppgiften behövs för att ett enskilt övervaknings- eller tillsynsuppdrag som är riktat mot en myndighet skall kunna utföras.

     En myndighet kan till en annan myndighet lämna ut sådan adress- eller annan kontaktinformation som enligt 24 § 1 mom. 31 punkten är sekretessbelagd.

     3 mom. har upphävts genom L 9.8.2019/907. (9.8.2019/907)

 

30 §

Rätt att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till utländska myndigheter och internationella organ

     Utöver vad som särskilt bestäms i lag kan en myndighet lämna ut uppgifter ur en sekretessbelagd handling till en utländsk myndighet eller ett internationellt organ, om samarbetet mellan den utländska och den finska myndigheten regleras i en för Finland bindande internationell överenskommelse eller föreskrivs i en rättsakt som är bindande för Finland och om uppgifter ur handlingen enligt denna lag kan lämnas ut till den finska myndighet som bedriver samarbetet.

 

31 § (23.6.2005/495)

Upphörande av sekretess i fråga om en myndighetshandling

     En myndighetshandling får inte hållas hemlig, när den sekretesstid som föreskrivs i lag eller med stöd av en lag har förflutit eller när den myndighet som förordnat om sekretess återkallar sitt förordnande.

     Sekretesstiden för en myndighetshandling är 25 år, om inte något annat föreskrivs i eller med stöd av lag. För en handling som är sekretessbelagd för skyddande av privatlivet enligt 24 § 1 mom. 24–32 punkten eller en motsvarande handling som är sekretessbelagd enligt någon annan lag eller som sekretessbelagts med stöd av någon annan lag är sekretesstiden 50 år räknat från det att den person som handlingen gäller avled eller, om uppgift om detta inte föreligger, i 100 år.

     En handling som innehåller uppgifter som är säkerhetsklassificerade enligt lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet eller uppgifter om sådana fastigheter, byggnader, konstruktioner, system, anordningar eller metoder som är i bruk även efter den tid om 25 år som avses i 2 mom. samt planer och kalkyler som uppgjorts för försvaret eller befolkningsskyddet eller som gäller beredskap för undantagsförhållanden och som innehåller uppgifter som ingår i en motsvarande gällande plan är dock sekretessbelagd också efter den tid som nämns i 1 mom., om lämnande av uppgifter ur handlingen fortfarande skulle orsaka en sådan följd som avses i 24 § 1 mom. 2, 7 och 8 eller 10 punkten. Dessa handlingar blir offentliga när fastigheten, konstruktionen eller anordningen inte längre används för det ändamål på grund av vilket handlingarna sekretessbelades eller när uppgifterna inte längre ingår i en gällande plan eller när säkerhetsklassificeringen har upphävts.

     Om det är uppenbart att en handling, när den vid utgången av sekretesstiden enligt denna paragraf blir offentlig, kommer att medföra betydande olägenhet för de intressen till vilkas skydd sekretess har föreskrivits, kan statsrådet förlänga sekretesstiden med högst 30 år. Vad som föreskrivs ovan tillämpas dock inte på handlingar som avses i 3 mom.

     Sekretesstiden för en handling som har upprättats av en myndighet räknas från den dag handlingen är daterad eller, om den inte har daterats, från den dag den blev färdig. Sekretesstiden för en handling som en enskild har lämnat in till en myndighet räknas från den dag myndigheten fick handlingen.

 

32 §

Undantag i fråga om tystnadsplikt och upphörande av tystnadsplikt

     Vad som i detta kapitel bestäms om sekretessbelagda handlingar och om upphörande av sekretess gäller i tillämpliga delar även en uppgift för vilken tystnadsplikt gäller.

 

8 kap.
Särskilda bestämmelser

 

33 § (7.8.2015/907)

Ändringssökande

     Om en betalningsskyldig anser att ett fel har inträffat när en avgift med stöd av 34 § i denna lag har fastställts i enlighet med lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992), får den betalningsskyldige beträffande avgiften begära omprövning på det sätt som anges i förvaltningslagen (434/2003). Omprövning ska begäras inom sex månader från det att avgiften fastställdes.

     Andra beslut och beslut som har meddelats med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

     Förvaltningsdomstolens beslut i ett ärende som avses i 1 mom. får inte överklagas genom besvär. Över andra beslut av förvaltningsdomstolen får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

     Beträffande ändringssökande i ärenden som gäller rättegångens offentlighet gäller vad som bestäms i lagen om offentlighet vid rättegång i allmänna domstolar och i lagen om offentlighet vid rättegång i förvaltningsdomstolar.

 

34 § (23.6.2005/495)

Avgifter

     För utlämnande av en handling med stöd av 9 och 11 § tas ingen avgift ut när

     1) uppgifter ur handlingen lämnas muntligen,

     2) handlingen läses eller kopieras hos myndigheten,

     3) en offentlig handling som lagrats i elektronisk form sänds per e-post till den som begärt uppgifterna,

     4) en handling som lagrats i elektronisk form sänds till en part per e-post,

     5) lämnandet av den begärda handlingen ingår i myndighetens skyldighet att ge råd, höra eller informera.

     I de fall som avses i 1 mom. 1–4 punkten tas dock en avgift ut som motsvarar kostnaderna för att ta fram uppgifterna vid begäran om en handling som inte på det sätt som avses i 13 § 1 mom. kan individualiseras och hittas i det dokumentregister som myndigheten för enligt denna lag med hjälp av registrets dokumentklassificering eller handlingens signum eller med hjälp av sökfunktionerna för ett register som förs elektroniskt.

     För utlämnande av en uppgift med stöd av 9 och 11 § som kopia eller utskrift tas ut en avgift som motsvarar beloppet av de kostnader som myndigheten har för att lämna ut uppgiften, om det inte särskilt föreskrivs eller med stöd av kommunallagen (365/1995) bestäms om en lägre avgift. Avgiften fastställs och tas ut på det sätt som bestäms med stöd av kommunallagen eller vad som i lagen om grunderna för avgifter till staten föreskrivs om prestationer som avses i 7 § 2 mom. i nämnda lag.

     I de fall som avses i 3 mom. kan vid prissättningen av en kopia eller utskrift tillämpas ett sådant genomsnittspris per sida eller någon annan enhet som kan fastställas separat för en sedvanlig begäran om handlingar och separat för en begäran som kräver särskilda åtgärder. Med en sedvanlig begäran om en handling avses utlämnande av en handling som är av annat slag än vad som avses i 2 mom. och som är offentlig i sin helhet eller ur vilken de sekretessbelagda delarna lätt kan avlägsnas. Är det fråga om en sedvanlig begäran om en handling skall, när avgifter till myndigheterna enligt 1 och 10 § i lagen om grunderna för avgifter till staten fastställs, till de kostnader som utgör grund för avgiften inte hänföras kostnaderna för att ta fram en handling och avlägsna sekretessbelagda delar.

     De myndigheter som avses i 4 § skall på förhand fastställa de avgifter som tas ut för kopior och utskrifter i sådana fall som avses i 3 mom. samt publicera avgifterna i ett allmänt datanät, om inte publiceringen skall anses uppenbart onödig.

     När uppgifter ur en handling lämnas ut med stöd av denna lag i andra fall än de som avses i 9 och 11 § tas en avgift ut med iakttagande av vad som föreskrivs i lagen om grunderna för avgifter till staten eller i någon annan lag eller bestäms med stöd av kommunallagen. De myndigheter som avses i 4 § och på vilka kommunallagen eller lagen om grunderna för avgifter till staten inte tillämpas, kan vid fastställandet av avgifter tillämpa de grunder som nämns i sistnämnda lag, om inte annat föreskrivs i lag.

 

35 §

Straffbestämmelser

     Till straff för brott mot skyldigheten att iaktta handlingssekretess enligt 22 § och mot tystnadsplikt samt förbudet att utnyttja uppgifter enligt 23 § döms enligt 40 kap. 5 § strafflagen, om gärningen inte är straffbar enligt 38 kap. 1 eller 2 § strafflagen eller om strängare straff för gärningen inte föreskrivs någon annanstans i lag.

     Som brott mot tystnadsplikten enligt 1 mom. betraktas även en överträdelse av den förbindelse som avses i 27 § samt en föreskrift som avses i 28 § 2 mom.

 

36 § (9.8.2019/907)

Bemyndigande att utfärda förordning

     Genom förordning av statsrådet kan det för fullgörande av de skyldigheter som avses i 5 kap. inom statsförvaltningen föreskrivas om genomförande av öppenhet i verksamheten genom planering och organisering av informationsförmedlingen.

 

37 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den 1 december 1999.

     Bestämmelserna i 14 § 4 mom. om de tider inom vilken uppgifter ur en offentlig handling senast skall lämnas ut tillämpas dock först från och med den 1 januari 2003. Fram till dess skall ett ärende som avses i 14 § behandlas utan dröjsmål och uppgifter ur en offentlig handling lämnas ut så snabbt som möjligt med iakttagande av en tidsfrist på en månad i stället för de två veckor som föreskrivs i 14 § 4 mom. och på två månader i stället för en månad.

     Genom denna lag upphävs lagen den 9 februari 1951 om allmänna handlingars offentlighet (83/1951) jämte ändringar. Den lag som upphävs tillämpas dock så länge riksdagsordningen är i kraft på riksdagens handlingar på det sätt som bestäms i 28 § i den lag som upphävs. Om upphävande av sekretessbestämmelser som ingår i andra lagar föreskrivs särskilt.

     De sekretessbestämmelser som utfärdats med stöd av lagen om allmänna handlingars offentlighet förblir i kraft.

     Uppgifter som med samtycke av den som saken gäller har insamlats innan lagen träder i kraft får användas och lämnas ut för vetenskaplig forskning utan hinder av 28 §, om det är uppenbart att det inte väsentligen strider mot de syften för vilka uppgifterna har givits, att uppgifterna används och lämnas ut på detta sätt.

 

38 § (30.6.2000/636)

Övergångsbestämmelse

     De förteckningar och beskrivningar som avses i 18 § 1 mom. 1 och 2 punkten skall uppgöras inom ett år efter lagens ikraftträdande. Datasystem som har tagits i bruk före lagens ikraftträdande skall skyddas och de åtgärder som krävs för att säkerställa skydd, integritet och kvalitet för uppgifterna i dem skall vidtas i enlighet med denna lag inom fem år efter lagens ikraftträdande.

 


Parallelltexter

 

·       Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 8/2020-2021



[1] Landskapsstyrelsens framställning nr 7/76.

[2] Lagen har ändrats genom landskapslag nr 1991/58, 1998/72, 2006/30, 2007/51, 2007/90, 2008/44, 2013/92, 2015/112 och 2019/10.

[3] Landskapsstyrelsens framställning nr 7/76.

[4] Landskapsstyrelsens framställning nr 7/76.

[5] Lagutskottets betänkande nr 18/1976–77.

[6] Landskapsstyrelsens framställning nr 7/76.

[7] Ålands FD 11.06.2014 54/2014.

[8] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG.

[9] Landskapslag (2019/10) om ändring av landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet.

[10] Beslut 13.3.2007, liggare nr 582, dnr 3669/1/06.

[11] Beslut 12.5.2009, liggare nr 1141, dnr 788/1/09.

[12] Beslut 18.12.2007, liggare nr 3287, dnr 1276/1/06.

[13] Beslut 2.10.2018, liggare nr 4472, dnr 1219/1/17.

[14] Beslut 31.5.2002, liggare nr 1355, dnr 3220/1/01.

[15] Beslut 17.9.1997, liggare nr 2261, dnr 4026/1/96 och beslut 6.10.1999, liggare nr 2732, dnr 1216/1/99.

[16] Beslut 12.3.1999, liggare nr 410, dnr 3610/1/97.

[17] Beslut 18.11.2015, liggare nr 3296, dnr 2128/1/14.

[18] Biträdande justitieombudsman Jussi Pajuoja, beslut 17.5.2010, dnr 4510/4/09.

[19] Biträdande justitiekanslerns ställföreträdare, 1.9.2019, OKV/912/1/2018.

[20] Beslut 15.2.2015, liggare nr 3713, dnr 3636/1/14. Se även justitieombudsman Petri Jääskeläinens beslut 7.6.2012, dnr 4248/4/10.

[21] LKU 6/2014–2015.

[22] Human Rights Committee. 102nd session. Geneva, 11-29 July 2011. General comment No. 34. Article 19: Freedoms of opinion and expression.

[23] Konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (FördrS 121–122/2004). Bifall 5.4.2004 (ÅFS 2005:47) och bifall 31.3.2008.

[24] Ålands landsting gav 27.4.1990 sitt bifall till ikraftträdelseförfattningen gällande Europakonventionen (ÅFS 1990:61).

[25] Domstolens dom den 14 april 2009 i mål Társaság a Szabadságjogokért mot Ungern, nr 37374/05, se punkt 27, 36–38.

[26] Domstolens dom den 15 juli 1964 i mål C-6/64 Costa mot ENEL. ECLI:EU:C:1964:66.

[27] Beslut 23.1.2014, liggare nr 158, dnr 1840/1/12.

[28] Beslut 10.6.1997, liggare nr 1526, dnr 248/1/96.

[29] Bifall 10.12.2014. Se även FFS 16/2015.

[30] Ukraina har ratificerat konventionen som tionde stat den 19 augusti 2020. Konventionen träder i kraft den 1 december 2020. Se även statsrådets förordning om Europarådets konvention om tillgång till officiella handlingar (FFS 822/2020).

[31] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1101/2008 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor, rådets förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik och rådets beslut 89/382/EEG, Euratom om inrättande av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statistiska program.

[32] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd.

[33] Domstolens dom av den 25 oktober 1979 i mål 159/78 kommissionen mot Italien. ECLI:EU:C:1979:243, punkt 22.

[34] Domstolens dom av den 14 oktober 2004 i mål C113/02 kommissionen mot Nederländerna. ECLI:EU:C:2004:616, punkt 16.

[35] RP 30/1998 rd, s. 51.

[36] Jørgensen, Oluf, Offentlighed i Norden. Nordicom 2014.

[37] Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn. Europeiska unionens officiella tidning nr L 345, 31/12/2003 s. 90–96.

[38] I riket har nyligen trätt i kraft allmän lagstiftning om informationshantering som gäller all informationshantering som sker inom myndigheternas verksamhet. Se lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (FFS 906/2019).

[39] Lagutskottets betänkande nr 18/1976–1977.

[40] Se landskapslagen (2019:74) om tillämpning på Åland av riksförfattningar om dataskydd.

[41] Om det rör sig om offentliga förvaltningsuppgifter har det av grundlagen ansetts följa att ärendena i det berörda organet ska behandlas i enlighet med de allmänna förvaltningslagarna och att de som behandlar ärendena ska handla under tjänsteansvar. Se t.ex. GrUU 3/2009 rd, s. 4/II, och GrUU 20/2006 rd, s. 2.

[42] RP 1/1998 rd, s. 179.

[43] Justitieministeriets publikationer. Utredningar och anvisningar 2019:31.

[44] Enligt landskapsregeringens utlåtande till justitieministeriet 4.9.2019, ÅLR 2019/5323, 571 Rk1a.

[45] HFD 2015:165.

[46] Om skaderekvisiten i svensk offentlighetslagstiftning, se Ny sekretesslag. SOU 2003:99, s. 132.

[47] Jfr lag- och kulturutskottets betänkande nr 5/2018-2019 om de lagstiftningstekniska lösningarna i den åländska polislagstiftningen.

[48] Beslut 8.11.1973 liggare 4478.

[49] Landskapets fastighetsverk hade en skyldighet att tillämpa landskapslagen om allmänna handlingars offentlighet och förvaltningslagen för landskapet Åland då verket handlade begäran om att få ta del av handlingar. Beslut av biträdande justi-tiekanslerns ställföreträdare 1.2.2019, OKV/912/1/2018.

[50] RP 1/1998 rd, s. 179.

[51] Landskapslagen (2019:7) om tillgängliga webbplatser och mobila applikationer inom förvaltningen.

[52] RP 307/1994 rd, s. 11.

[53] Högsta domstolens utlåtande 31.1.2003, OH 2002/107.

[54] Högsta domstolens utlåtande 5.3.2019, OH2019/11.

[55] RP 309/1993 rd, s. 62.

[56] GrUB 25/1994 rd, s. 9.

[57] GrUU 43/1998 rd.

[58] Se främst GrUU 50/2010 rd, GrUU 19/2010 rd, GrUU 39/2009 rd, GrUU 3/2009 rd, GrUB 2/2009 rd, GrUU 2/2008 rd, GrUU 40/2005 rd, GrUU 28/2005 rd, GrUU 3/2004 rd, GrUU 7/2001 rd, GrUU 14/2000 rd, GrUU 13/2000 rd, GrUU 43/1998 rd, GrUU 39/1997 rd, GrUU 35/1997 rd, GrUU 9/1995 rd, GrUB 25/1994 rd.

[59] RP 309/1993 rd, s. 57.

[60] Se t.ex. GrUU 14/2009 rd, s. 2.

[61] GrUU 32/2008 rd, s. 2.

[62] GrUU 14/2018 rd, s. 4.

[63] I Sverige föreskrivs i 21 kap. 7 § i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) att sekretess ska gälla för personuppgift, om det kan antas att uppgiften efter ett utlämnande kommer att behandlas i strid med dataskyddslagstiftningen.

[64] GrUU 2/2008 rd, s. 2/I.

[65] GrUU 43/1998 rd, s. 4.

[66] Se t.ex. GrUU 3/2009 rd om utlämning av personuppgifter från befolkningsdatasystemet.

[67] GrUU 14/2002 rd och GrUU 19/2008 rd.

[68] GrUU 59/2010 rd.

[69] GrUU 16/2013 rd, s. 2.

[70] Jfr GrUU 41/2010 rd, s. 3.

[71] RP 309/1993 rd, s. 62/II.

[72] GrUU 1/1995 rd s. 1 och GrUU 7/2005 rd, s. 2.

[73] Högsta domstolens utlåtande 15.6.2018, OH 2018/119.

[74] RP 73/1990 rd s. 69.

[75] RP 73/1990 rd s. 43.

[76] Lag om allmänna handlingars offentlighet (FFS 83/1951).

[77] RP 309/1994 rd, s. 62.

[78] RP 30/1998 rd, s. 45.

[79] RP 309/1994 rd, s. 79–80.

[80] RP 309/1994 rd, s. 25.

[81] FR nr 8/2006–2007, s. 17.

[82] Beslut 1.2.2019, dnr OKV/912/1/2018.

[83] RP 1/1998 rd, s. 179.

[84] FR nr 8/2006–2007, s. 18.

[85] LF nr 19/2018–2019, s. 26.

[86] RP 1/1998 rd, s. 75.

[87] Jfr HFD 1972 II 4.

[88] RP 309/1993 rd, s. 62

[89] Landskapsstyrelsens framställning nr 7/76.

[90] Prop. 1975/76:160 s. 90.

[91] 22.12.2016/5444, HFD:2016:207.

[92] Högsta förvaltningsdomstolens beslut 2.10.2018, liggare nr 4472, dnr 1219/1/17.

[93] FR nr 8/2006–2007, s. 69.

[94] FR nr 8/2006–2007, s. 70.

[95] Se 5 kap. 1 § i offentlighets- och sekretesslagen (SFS 2009:400).

[96] Se biträdande justitiekanslers beslut 1.12.2011 (dnr 1840/1/2010) och justitieombudsmannens beslut 24.3.2011 (dnr 3438/4/09).

[97] HFD 2011 ref. 52.

[98] Biträdande justitiekanslerns beslut 16.3.2001, dnr 714/1/00.

[99] GrUU 43/1998 rd, s. 3.

[100] OKV/231/1/2017.

[101] Ålands FD 11.06.2014 54/2014.

[102] Biträdande justitieombudsmannens beslut 8.11.2007, 3562/4/05.

[103] RP 30/1998 rd, s. 65–66.

[104] RP 30/1998 rd, s. 66.

[105] RP 30/1998 rd, s. 66.

[106] RP 30/1998 rd, s. 67.

[107] RP 30/1998 rd, s. 67

[108] Ställföreträdande justitiekansler beslut 10.07.2009, OKV/926/1/2007.

[109] Justitieombudsmannens beslut 2007, dnr 72/4/05.

[110] RP 30/1998 rd, s. 68.

[111] HFD 2015:165.

[112] GrUU 49/2016 rd, s. 7.

[113] EkUB 31/2016 rd, s. 25.

[114] RP 12/2006 rd, s. 47.

[115] RP 30/1998 rd, s. 69.

[116] OKV/1640/1/2012 och OKV/1645/1/2013.

[117] Biträdande justitiekanslerns beslut 23.2.2009, OKV/904/1/2007. Se även biträdande justitiekanslerns ställföreträdares beslut 5.3.2009, OKV/351/1/2008.

[118] Biträdande justitiekanslerns beslut 20.11.2007, 916/1/06.

[119] Biträdande justitiekanslerns beslut 27.8.2015, OKV/1953/1/2014.