Lagförslag 9/2016-2017

Lagtingsår: 2016-2017
Typ av dokument: Lagförslag

Ladda ner Word-dokument

 

LAGFÖRSLAG nr 92016-2017

 

Datum

 

 

2016-12-01

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Erkännande av yrkeskvalifikationer

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en ny landskapslag om erkännande av yrkeskvalifikationer som ersätter den gällande lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Genom förslaget genomförs ändringarna i direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer, som skulle ha varit genomfört i medlemsstaterna senast den 18 januari 2016.

     Genom förslaget intas i landskapslagstiftningen de bestämmelser i det ändrade yrkeskvalifikationsdirektivet som har samband med den så kallade generella ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer samt de nya bestämmelserna om ett europeiskt yrkeskort, partiell rätt att utöva yrke, varningsmekanismer och ett system för erkännande som grundar sig på gemensamma utbildningsprinciper.

     Samtidigt föreslår landskapsregeringen att en landskapslag om jämställande av högskolestudier antas av lagtinget.

     Europeiska kommissionen har den 29 september 2016 riktat ett motiverat yttrande till Finland med anledning av det försenade genomförandet av det ändrade yrkeskvalifikationsdirektivet på Åland. Den föreslagna landskapslagen bör därför träda i kraft så snart som möjligt.

 

__________________

 


 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Inledning. 3

2. Bakgrund. 4

2.1 Nyheter genom ändringsdirektivet 4

2.2 Reglerade yrken på Åland. 10

2.3 Ålandsprotokollet 18

3. Överväganden. 18

3.1 Ålandsprotokollet och yrkeskvalifikationsdirektivet 18

3.2 Reglerade yrken och jämställande av högskolestudier 19

3.3 Beviljande av undantag från eller erkännande av yrkeskvalifikationskrav  20

3.4 Motiverat yttrande. 21

4. Landskapsregeringens förslag. 21

5. Förslagets konsekvenser 22

6. Lagstiftningsbehörigheten. 23

7. Beredningsarbetet 24

Detaljmotivering. 24

1. Landskapslag om erkännande av yrkeskvalifikationer 24

1 kap. Allmänt 24

2 kap. Systemen för erkännande av yrkeskvalifikationer 27

3 kap. Europeiskt yrkeskort 37

4 kap. Särskilda bestämmelser 44

5 kap. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 46

2. Landskapslag om jämställande av högskolestudier 46

Lagtext 50

L A N D S K A P S L A G om erkännande av yrkeskvalifikationer 50

L A N D S K A P S L A G om jämställande av högskolestudier 60

 


 

Allmän motivering

 

1. Inledning

 

Ett av Europeiska unionens mål är att undanröja de hinder som begränsar fri rörlighet för personer och tjänster mellan gemenskapens medlemsstater. I artikel 53.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskrivs att direktiv ska utfärdas som syftar till ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis.

     Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer utfärdades år 2005. Syftet med direktivet var att underlätta för dem som vill utöva ett så kallat reglerat yrke i ett annat land än sitt hemland inom Europeiska unionen. När medlemsstaterna ställer krav på viss kompetens för att få utföra viss verksamhet i landet innebär det i praktiken ett hinder för den fria rörligheten inom Europeiska unionen. I direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer fastställs de regler enligt vilka en medlemsstat som kräver bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av ett reglerat yrke inom sitt territorium, nedan mottagande medlemsstat, för tillträde till och utövandet av detta yrke ska erkänna sådana yrkeskvalifikationer som förvärvats i en eller flera andra medlemsstater, nedan ursprungsmedlemsstat, och som ger innehavaren av dessa kvalifikationer rätt att där utöva yrket.

     Direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer är indelat i sex avdelningar. Avdelning I innehåller allmänna bestämmelser om syftet med direktivet, direktivets tillämpningsområde, definitioner av begrepp och verkan av erkännande. I avdelning II regleras friheten att tillhandahålla tjänster. Avdelning III innehåller bestämmelser om systemen för erkännande som indelas i tre olika ordningar. En ordning med erkännande som grundar sig på en generell ordning för erkännande av examina (den generella ordningen) i avdelningens kapitel I och en ordning grundat på yrkeserfarenhet (yrkeserfarenhetssystemet) i avdelningens kapitel II samt en samordning av minimikraven för utbildningen (systemet med automatiskt erkännande) i avdelningens kapitel III. Avdelning IV innehåller detaljerade villkor för utövande av yrke. Bestämmelserna i avdelning V handlar om administrativt samarbete och genomförandeansvar gentemot medborgarna. Avdelning VI innehåller sedvanliga i EG-direktiv avslutande bestämmelser om t.ex. ikraftträdande och införlivande av direktivet i medlemsstaterna.

     Direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer har genomförts inom landskapets behörighet genom landskapslagen (2011:120) om erkännande av yrkeskvalifikationer. Landskapslagen trädde i kraft den 1 mars 2012.

     Den 20 november 2013 utfärdades europaparlamentet och rådets direktiv 2013/55/EU om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen), nedan ändringsdirektivet. Syftet med denna ändring var att förenkla och modernisera reglerna om rörlighet samt underlätta och påskynda processen för erkännandet av yrkeskvalifikationer. Senast den 18 januari 2016 skulle medlemsstaterna ha genomfört direktiv 2013/55/EU på nationell nivå. Den konsoliderade versionen av de båda direktiven 2005/36/EU och 2013/55/EU benämns nedan yrkeskvalifikationsdirektivet.

     Genom ändringsdirektivet ändrades även Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av kommissionens beslut 2008/49/EG, nedan IMI-förordningen. IMI-förordningen fastställer regler för användningen av informationssystemet för den inre marknaden (IMI) för administrativt samarbete, inbegripet behandling av personuppgifter, mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter och mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter och kommissionen.

 

2. Bakgrund

 

2.1 Nyheter genom ändringsdirektivet

 

2.1.1 Europeiskt yrkeskort

 

Genom ändringsdirektivet införs bestämmelser om ett så kallat europeiskt yrkeskort som en nyhet på området. Yrkeskortet är ett elektroniskt bevis som styrker att kortinnehavaren antingen uppfyller alla villkor för att tillfälligt tillhandahålla tjänster i en mottagande medlemsstat, eller att innehavarens yrkeskvalifikationer erkänts för etablering i en mottagande medlemsstat. Möjligheten att ansöka om yrkeskort är ett alternativt sätt för enskilda att få sina yrkeskvalifikationer erkända i ett annat land. Ett giltigt yrkeskort har samma verkan som ett erkännande av yrkeskvalifikationer på sedvanligt sätt. De nya bestämmelserna finns i artikel 4a–4e i yrkeskvalifikationsdirektivet.

     Enligt de nya bestämmelserna i yrkeskvalifikationsdirektivet ska medlemsstaten på begäran av innehavare av en yrkeskvalifikation utfärda ett europeiskt yrkeskort till dem, förutsatt att kommissionen har antagit de relaterade genomförandeakter som behövs. När ett europeiskt yrkeskort har införts för ett visst yrke genom relevanta genomförandeakter får innehavaren av en relevant yrkeskvalifikation välja att ansöka om ett sådant kort eller använda befintliga förfaranden för sökande av beslut om erkännande (artikel 4a.1 och 2).

     Om innehavaren av en yrkeskvalifikation avser att etablera sig i en annan medlemsstat enligt avdelning III kapitel I–IIIa (den generella ordningen, systemet för yrkeserfarenhet, systemet för automatiskt erkännande, systemet för gemensamma utbildningsprinciper) eller att tillhandahålla tjänster enligt artikel 7.4, ska ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet fullfölja alla förberedande steg vad gäller sökandens enskilda akt, nedan IMI-akten, som skapats i informationssystemet för den inre marknaden, nedan IMI. Den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet ska utfärda det europeiska yrkeskortet (artikel 4a.5).

     För etablering ska utfärdandet av ett europeiskt yrkeskort inte innebära automatisk rätt att utöva ett särskilt yrke, om det redan innan det europeiska yrkeskortet införs i den mottagande medlemsstaten finns registreringskrav eller andra kontrollförfaranden för detta yrke.

     Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter för behandling av IMI-akter och utfärdande av europeiska yrkeskort. Dessa myndigheter svarar för att ansökningar om europeiska yrkeskort behandlas opartiskt, objektivt och i god tid. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna och de rådgivningscentrum som avses i artikel 57 b informerar medborgarna om hur ett europeiskt yrkeskort fungerar och dess mervärde för de yrken för vilka det är tillgängligt (artikel 4a.6).

     Kommissionen ska enligt artikel 4a.7 genom genomförandeakter anta de åtgärder som krävs för att garantera en enhetlig tillämpning av bestämmelserna om det europeiska yrkeskortet.

     I yrkeskvalifikationsdirektivets nya artikel 4b ingår bestämmelser om ansökan om europeiskt yrkeskort och skapande av en akt i IMI. Ursprungsmedlemsstaten ska göra det möjligt för en innehavare av en särskild yrkeskvalifikation att ansöka om ett europeiskt yrkeskort genom ett online-verktyg som tillhandahålls av kommissionen, som automatiskt skapar en IMI-akt för sökanden i fråga. Om en ursprungsmedlemsstat också tillåter skriftliga ansökningar, ska den vidta de åtgärder som är nödvändiga för att skapa IMI-akten, skicka information till sökanden och utfärda det europeiska yrkeskortet. Ansökningar ska styrkas av sådana handlingar som föreskrivs i de genomförandeakter som ska antas i enlighet med artikel 4a.7.

     I den nya artikeln 4d ingår bestämmelser om beviljandet av europeiskt yrkeskort för etablering. Ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet ska inom en månad vid utfärdandet av ett europeiskt yrkeskort kontrollera de inlämnade styrkande handlingarnas äkthet och giltighet i IMI-akten. Denna tidsperiod ska påbörjas vid mottagandet av de saknade handlingar som avses i artikel 4b.3 första stycket eller, om inga övriga handlingar begärts, vid utgången av den enveckasfrist som anges i det stycket. Efter det ska ursprungsmedlemsstaten utan dröjsmål överföra ansökan till den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet. Ursprungsmedlemsstaten ska informera sökanden om hur långt handläggningen av ansökan fortskridit samtidigt som den överför ansökan till den mottagande medlemsstaten.

     När det är fråga om fall som gäller den generella ordningen ska den mottagande medlemsstaten, inom två månader från den dag den mottar den ansökan som överförts av ursprungsmedlemsstaten, besluta om huruvida den ska utfärda ett europeiskt yrkeskort. Om det finns skälig grund för tvivel får den mottagande medlemsstaten begära ytterligare uppgifter, eller en bestyrkt kopia av en handling från ursprungsmedlemsstaten som denna ska tillhandahålla senast två veckor efter att begäran har lämnats in. Tvåmånadersfristen ska tillämpas oberoende av en sådan begäran. Den mottagande medlemsstaten ska dock ha möjlighet att förlänga med två veckor de tidsfrister som fastställs för utfärdande av det europeiska yrkeskortet. Den ska ange skälen till förlängningen och vederbörligen informera sökanden. En sådan förlängning får upprepas en gång och bara om det är absolut nödvändigt, särskilt om skälen rör folkhälsan eller tjänstemottagarnas säkerhet (artikel 4d.3 och 5).

     Om den mottagande medlemsstaten inte får de nödvändiga uppgifter som den har rätt att kräva för att besluta om utfärdande av det europeiska yrkeskortet från ursprungsmedlemsstaten eller sökanden, kan den vägra att utfärda ett kort. En sådan vägran ska vara motiverad (artikel 4d.4).

     Om den mottagande medlemsstaten inte fattar beslut eller inte lyckas anordna ett lämplighetsprov inom de tidsfrister som anges i direktivet, ska det europeiska yrkeskortet anses vara utfärdat och automatiskt skickas via IMI till innehavaren av yrkeskvalifikationen (artikel 4d.5).

     Beslut av ursprungsmedlemsstaten och den mottagande medlemsstaten samt underlåtenhet att fatta beslut kan överklagas i enlighet med den nationella lagstiftningen i den aktuella medlemsstaten (artikel 4d.7).

     I yrkeskvalifikationsdirektivets nya artikel 4e ingår bestämmelser om behandling och kontroll av uppgifter om det europeiska yrkeskortet. De mottagande medlemsstaterna ska föreskriva om rätten för arbetsgivare, kunder, patienter, offentliga myndigheter och andra berörda parter att kontrollera äktheten och giltigheten hos ett europeiskt yrkeskort som kortinnehavaren uppvisar för dem. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa regler om tillgång till IMI-akten, och de tekniska metoderna och förfarandena för kontroll.

 

2.1.2 Partiellt tillträde till en yrkesverksamhet

 

Ändringsdirektivet medför vidare att ett erkännande under vissa förutsättningar får begränsas till att avse en del av yrket, så kallat partiellt tillträde (artikel 4f).

     I den nya artikeln 4f bestäms om partiellt tillträde till en yrkesverksamhet. Enligt artikeln 4f.1 ska den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet från fall till fall bevilja partiellt tillträde till en yrkesverksamhet på landets territorium, endast om följande tre villkor är uppfyllda. För det första ska yrkesutövaren vara fullt kvalificerad att i ursprungsmedlemsstaten utöva den yrkesverksamhet för vilken partiellt tillträde söks i den mottagande medlemsstaten. För det andra ska skillnaderna mellan en lagligen utövad yrkesverksamhet i ursprungsmedlemsstaten och det reglerade yrket i den mottagande medlemsstaten vara så stora att tillämpningen av kompensationsåtgärder skulle innebära att sökanden måste fullfölja hela det utbildningsprogram som föreskrivs i den mottagande medlemsstaten för att få tillträde till hela det reglerade yrket i den medlemsstaten. Slutligen ska yrkesverksamheten kunna objektivt särskiljas från andra verksamheter som ingår i det reglerade yrket i den mottagande medlemsstaten.

     Ansökningar för etablering i en mottagande medlemsstat ska granskas i enlighet med bestämmelserna om den generella ordningen för erkännande (artikel 4f.4). Ett partiellt tillträde får nekas om detta motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset, om det är lämpligt för att säkerställa att det eftersträvade målet uppnås och om det inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det målet (artikel 4f.2).

 

2.1.3 Generell ordning för erkännande

 

Den generella ordningen för erkännande av bevis på formella kvalifikationer regleras i artikel 10-13 i yrkeskvalifikationsdirektivet. Kvalifikationsnivåerna i den generella ordningen regleras i artikel 11 i yrkeskvalifikationsdirektivet. Genom ändringsdirektivet har i första hand tekniska ändringar gjorts av artikeln.

     De grundläggande villkoren för rätt till etablering i en medlemsstat enligt den generella ordningen framgår av artikel 13 i yrkeskvalifikationsdirektivet. Bestämmelserna skiljer sig åt beroende på om yrkesutövaren har förvärvat yrkeskvalifikationerna i en stat där yrket är reglerat eller i en stat där yrket inte är reglerat. Enligt gällande regelverk ska sökandens yrkeskvalifikationer minst motsvara den nivå som ligger omedelbart före den nivå som krävs i mottagande medlemsstat för erhållande av samma yrkeskvalifikationer. Genom ändringen av direktivet slopas denna bestämmelse. Den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet kan dock vägra tillträde till och utövande av ett yrke för innehavare av ett kompetensbevis som klassificeras enligt artikel 11 a där de nationella yrkeskvalifikationer som krävs för utövandet av yrket på dess territorium klassificeras enligt artikel 11 e (artikel 13.4).

     Tillträde till och rätten att utöva ett yrke ska enligt ändringen av direktivet också beviljas sökande som på heltid i ett år (tidigare två år) eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren har utövat yrket i fråga i en annan medlemsstat som inte reglerar detta yrke, och som har ett eller flera kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som har utfärdats av en annan medlemsstat som inte reglerar detta yrke. En yrkeserfarenhet på ett år får dock inte krävas, när de bevis på formella kvalifikationer som sökanden har gäller som bevis på en reglerad yrkesutbildning (artikel 13.2).

     I artikel 14 i yrkeskvalifikationsdirektivet ingår bestämmelser om kompensationsåtgärder. Enligt direktivet får ett erkännande i vissa fall villkoras av att yrkesutövaren genomgår en anpassningsperiod eller ett lämplighetsprov. Genom ändringsdirektivet är det inte längre längden på sökandens utbildning som är avgörande för när det övervägs om eventuella kompensationsåtgärder. Efter ändringen av direktivet har sökanden inte möjlighet att välja mellan anpassningsperiod och lämplighetsprov, om en innehavare av en yrkeskvalifikation, som avses i artikel 11 a, ansöker om erkännande av sina yrkeskvalifikationer och de nationella yrkeskvalifikationer som krävs är klassificerade i artikel 11 c eller om en innehavare av en yrkeskvalifikation, som avses i artikel 11 b, ansöker om erkännande av sina yrkeskvalifikationer och de nationella yrkeskvalifikationer som krävs är klassificerade i artikel 11 d eller e. Om en innehavare av en yrkeskvalifikation, som avses i artikel 11 a, ansöker om erkännande av sina yrkeskvalifikationer och de nationella yrkeskvalifikationer som krävs är klassificerade i artikel 11 d, får den mottagande medlemsstaten däremot kräva både en anpassningsperiod och ett lämplighetsprov (artikel 14.3).

     Till artikel 14 har genom ändringsdirektivet lagts en ny punkt 6, enligt vilken beslutet om införande av en anpassningsperiod eller ett lämplighetsprov vederbörligen ska motiveras. Medlemsstaterna ska se till att det finns möjlighet för en sökande att göra ett lämplighetsprov inom sex månader efter det ursprungliga beslutet om ett lämplighetsprov för sökanden.

 

2.1.4 Gemensamma utbildningsprinciper

 

Genom ändringsdirektivet kompletteras systemet för erkännande i yrkeskvalifikationsdirektivets avdelning III med ett nytt kapitel IIIa med ett system om automatiskt erkännande som grundar sig på gemensamma utbildningsprinciper (systemet för gemensamma utbildningsprinciper).

     Automatiskt erkännande på grundval av gemensamma utbildningsprinciper regleras i det nya kapitel IIIa och dess artikel 49a och 49b. Bestämmelserna är nya och har inte tidigare haft någon motsvarighet i det ursprungliga direktivet. Direktivet föreskriver att sådana minimikrav för kunskaper, färdigheter och kompetenser som behövs för att kunna utöva ett specifikt yrke ska kunna fastställas genom delegerade akter, så kallade gemensamma utbildningsramar, som deltagande medlemsländer ska kunna lägga till grund för automatiskt erkännande (artikel 49a). På motsvarande sätt kan ett gemensamt utbildningsprov fastställas, och en sökande med godkänt resultat ska automatiskt erkännas för yrket på samma villkor som innehavare av kvalifikationer uppnådda i medlemsstaten i fråga (artikel 49b). De gemensamma utbildningsramarna och de gemensamma utbildningsproven kallas sammantaget för gemensamma utbildningsprinciper.

     Enligt artikel 49a i yrkeskvalifikationsdirektivet avses med gemensamma utbildningsramar en gemensam uppsättning minimikrav för kunskaper, färdigheter och kompetenser som behövs för att utöva ett specifikt yrke. En gemensam utbildningsram ska inte ersätta nationella utbildningsprogram, såvida inte en medlemsstat beslutar annorlunda enligt nationell lagstiftning. Medlemsstaterna ska ge innehavare av bevis på yrkeskvalifikationer som förvärvats på grundval av en sådan gemensam utbildningsram tillträde till och rätt att utöva yrket i medlemsstater som reglerar yrket på sitt territorium på samma villkor som innehavare av de bevis på formella kvalifikationer som medlemsstaten själv utfärdar, förutsatt att denna utbildningsram uppfyller de krav som fastställs i artikel 49a.2.

     Enligt artikel 49a.3 får representativa yrkesorganisationer på unionsnivå såväl som yrkesorganisationer eller behöriga myndigheter på nationell nivå från minst en tredjedel av medlemsstaterna skicka förslag till kommissionen på gemensamma utbildningsramar som uppfyller de villkor som fastställs i artikel 49a.2. I artikel 49a.4 regleras kommissionens befogenheter att anta delegerade akter för att fastställa en gemensam utbildningsram för ett visst yrke baserat på de villkor som fastställs i artikel 49a.2.

     Enligt artikel 49b i yrkeskvalifikationsdirektivet avses med gemensamma utbildningsprov ett standardiserat lämplighetsprov som finns tillgängligt i alla deltagande medlemsstater och är reserverat för innehavare av en särskild yrkeskvalifikation. Innehavaren av en särskild yrkeskvalifikation som har godkänts vid ett sådant prov i en medlemsstat ska ha rätt att utöva yrket i en berörd mottagande medlemsstat på samma villkor som innehavarna av sådana yrkeskvalifikationer som erhållits i den medlemsstaten. Enligt artikel 49b.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet får representativa yrkesorganisationer på unionsnivå såväl som yrkesorganisationer eller behöriga myndigheter på nationell nivå från minst en tredjedel av medlemsstaterna skicka förslag till kommissionen på gemensamma utbildningsprov som uppfyller de krav som fastställs i artikel 49b.2.

     I artikel 49b.4 regleras kommissionens befogenheter att anta delegerade akter för att fastställa innehållet i ett gemensamt utbildningsprov och de krav som gäller för att göra och klara provet. Kommissionen får anta en genomförandeakt för att ange de medlemsstater där det gemensamma utbildningsprovet, framtaget i enlighet med bestämmelsen, ska ordnas, hur ofta det ska ordnas under ett kalenderår och övriga arrangemang som krävs för att ordna gemensamma utbildningsprov i medlemsstaterna.

     Enligt såväl artikel 49a som artikel 49b i yrkeskvalifikationsdirektivet finns det möjligheter för en stat att undantas från skyldigheten att införa gemensamma utbildningsramar och gemensamma utbildningsprov och därmed undantas från kravet att automatiskt erkänna yrkeskvalifikationer som förvärvats i enlighet med dessa utbildningsprinciper. En medlemsstat ska, för det fall den anser att något av villkoren för att undantas är uppfyllt, meddela kommissionen detta inom sex månader efter att den delegerade akten har beslutats (artikel 49a.5 och 6 samt artikel 49b.5 och 6).

 

2.1.5 Gemensamma bestämmelser om etablering

 

Till artikel 50, som reglerar handlingar och formföreskrifter, infördes genom ändringsdirektivet en ny punkt 3a enligt vilken den mottagande medlemsstaten får kräva att de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat bekräftar att sökanden inte är föremål för ett temporärt upphävande av rätten att utöva yrket eller förbjudits att utöva det till följd av en grav yrkesmässig försummelse eller fällande dom på grund av brottslig handling i samband med sökandens yrkesutövning. Bekräftelsen får krävas bara om det finns skälig grund för tvivel. Till artikel 50 i yrkeskvalifikationsdirektivet fogades även en ny bestämmelse om att informationsutbyte mellan olika medlemsstaters behöriga myndigheter ska ske via IMI (artikel 50.3b).

 

2.1.6 Språkkunskaper

 

I artikel 53 i yrkeskvalifikationsdirektivet, som reglerar språkkunskaper, anges att yrkesutövare som får sina yrkeskvalifikationer erkända ska ha nödvändiga språkkunskaper för att utöva yrkesverksamheten i den mottagande medlemsstaten. Vidare anges i vilka fall och när språkkunskaper får kontrolleras. Denna bestämmelse har förtydligats i flera avseenden genom ändringsdirektivet. Som framgår av ingressens punkt 26 till ändringsdirektivet har det funnits ett behov av att klargöra de behöriga myndigheternas respektive arbetsgivarens roll i sammanhanget.

     Bestämmelserna i artikel 53 har ändrats, men den grundläggande bestämmelsen i artikelns punkt 1 är dock fortfarande densamma. Yrkesut-övare som får sina yrkeskvalifikationer erkända ska ha nödvändiga språkkunskaper för att utöva yrkesverksamheten i den mottagande medlemsstaten.

     Det nya i artikeln är att en medlemsstat ska säkerställa att alla kontroller som utförs eller övervakas av den behöriga myndigheten för att kontrollera nödvändiga språkkunskaper är begränsade till kunskapen i ett officiellt språk i den mottagande medlemsstaten eller ett förvaltningsspråk i den mottagande medlemsstaten, förutsatt att det också är ett officiellt språk i unionen (artikel 51.2).

     Nämnda kontroller får införas, om det yrke som ska utföras har konsekvenser för patientsäkerheten. Kontroller får även införas för andra yrken, om det finns allvarliga och konkreta tvivel om att yrkesutövaren har tillräckliga språkkunskaper för den yrkesverksamhet som yrkesutövaren tänker utöva. Kontroller får endast ske efter det att ett europeiskt yrkeskort har utfärdats eller efter det att yrkeskvalifikationen har erkänts (artikel 51.3).

     Alla kontroller av språkkunskaper ska stå i proportion till den verksamhet som ska utövas. Den berörda yrkesutövaren ska ha rätt att överklaga sådana kontroller enligt nationell lagstiftning (artikel 51.4).

 

2.1.7 Erkännande av yrkespraktik

 

Genom ändringsdirektivet har en ny bestämmelse om erkännande av yrkespraktik fogats till yrkeskvalifikationsdirektivet. Bestämmelserna som finns i artikel 55a anger att om det för tillträde till ett reglerat yrke i ursprungsmedlemsstaten krävs en avslutad yrkespraktik ska ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet, vid behandling av en ansökan om tillstånd att få utöva det reglerade yrket, erkänna den yrkespraktik som förvärvats i en annan stat. De behöriga myndigheterna ska offentliggöra riktlinjer för hur den yrkespraktik som förvärvas i en annan medlemsstat ska organiseras och erkännas. En förutsättning för att yrkespraktiken sedan ska erkännas är att den är i enlighet med dessa riktlinjer. Medlemsstaterna får dock i nationell lagstiftning fastställa en rimlig begränsning på den del av yrkespraktiken som kan förvärvas utomlands.

     Bestämmelsen har enligt ingressens punkt 27 till ändringsdirektivet till syfte att underlätta de unga nyutexaminerades rörlighet. Om en nyutexaminerad person avslutar en yrkespraktik i en annan medlemsstat än den stat där utbildningen har ägt rum, bör praktiken i fråga erkännas när den nyutexaminerade ansöker om tillträde till ett reglerat yrke i ursprungsmedlemsstaten.

 

2.1.8 Administrativt samarbete

 

Behöriga myndigheter behöver samarbeta över nationsgränserna för att erkännandesystemet enligt yrkeskvalifikationsdirektivet ska fungera. För att förbättra förutsättningarna för detta samarbete har även direktivets bestämmelser om administrativt samarbete förändrats genom ändringsdirektivet. I artikel 56, som innehåller bestämmelser om de behöriga myndigheterna, har vissa tekniska ändringar genomförts. Artikeln innehåller bland annat bestämmelser om att de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten och ursprungsmedlemsstaten ska bedriva ett nära samarbete och ge varandra ömsesidigt bistånd för att underlätta tillämpningen av yrkeskvalifikationsdirektivet. De behöriga myndigheterna ska även garantera att de upplysningar som utväxlas behandlas konfidentiellt. Genom ändringsdirektivet har artikel 56 kompletterats med uttryckliga bestämmelser om att myndigheterna ska använda informationssystemet IMI vid utbyte av information.

     Vidare har artikel 57 ändrats så att artikeln även ska omfatta central onlinetillgång till information. Enligt bestämmelsen ska medlemsstaterna se till att den information som anges i artikeln finns tillgänglig online via de gemensamma kontaktpunkter som avses i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden, nedan tjänstedirektivet, och att den uppdateras regelbundet (artikel 57.1).

     Genom ändringdirektivet har yrkeskvalifikationsdirektivet dessutom kompletterats med en ny artikel 57a som gäller förfaranden på elektronisk väg. Enligt bestämmelsen ska medlemsstaterna bland annat se till att samtliga krav, förfaranden och formaliteter som avser frågor som täcks av direktivet kan slutföras enkelt, på avstånd och på elektronisk väg, via den berörda gemensamma kontaktpunkten eller de relevanta behöriga myndigheterna. Detta ska inte hindra de behöriga myndigheterna i medlemsstaten från att begära bestyrkta kopior i ett senare skede, om det finns skälig grund för tvivel och om det är absolut nödvändigt (artikel 57a.1). Bestämmelsen ska inte gälla för genomförandet av anpassningsperioden eller lämplighetsprovet (artikel 57a.1).

 

2.1.9 Varningsmekanism

 

Ändringsdirektivet leder även till att nya varningsmekanismer införs i yrkeskvalifikationsdirektivet i en ny artikel 56a. Dessa varningsmekanismer kan gälla en yrkesutövare vars utövande helt eller delvis begränsats eller förbjudits, även temporärt, av nationella myndigheter eller domstolar och hur detta ska meddelas andra medlemsländer.

     Enligt de nya bestämmelserna ska de behöriga myndigheterna i en berörd medlemsstat senast tre dagar efter dagen för antagande av domstolens beslut underrätta de behöriga myndigheterna i alla medlemsstater, via varning genom informationssystemet IMI, om identiteten hos de yrkesutövare som har ansökt om erkännande av kvalifikationer enligt yrkeskvalifikationsdirektivet och som senare, enligt domstolar, har visat sig använda falska intyg på yrkeskvalifikationer i detta sammanhang (artikel 56a.3). Behandlingen av personuppgifter ska ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, nedan personuppgiftsdirektivet, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation), nedan direktivet om integritet och elektronisk kommunikation (artikel 56a.4).

     Medlemsstaterna ska föreskriva att de yrkesutövare som avses i de varningar som skickas till andra medlemsstater skriftligen informeras om dessa beslut om varningar vid samma tidpunkt som varningarna skickas, att de enligt nationell rätt kan överklaga besluten eller ansöka om rättelse av dem och att de ska ha tillgång till gottgörelse för eventuell skada som vållas av felaktiga varningar som skickats till andra medlemsstater. I sådana fall ska besluten om varning antas med förbehållet att de är föremål för rättsliga förfaranden från yrkesutövarens sida (artikel 56a.6).

 

2.2 Reglerade yrken på Åland

 

Redogörelsen i detta kapitel över reglerade yrken utgår ifrån de yrkesområden där regleringen av behörigheten att vara verksam inom olika yrken faller under landskapets lagstiftningsbehörighet. I detta skede uppfattas nedanstående redogörelse som en beskrivning över reglerade yrken. Det bör beaktas att förändringar sker succesivt i fråga om vilka kategorier av yrken som kan hänföras till denna grupp.

 

2.2.1 Socialarbetare

 

Behörighetskraven för yrkesutbildad personal inom socialvården anges i förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (FFS 804/1992), nedan i detta kapitel riksförordningen, som enligt 1 § 1 mom. 3 punkten i landskapsförordningen (1995:103) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, nedan i detta kapitel kallad blankettförordningen är tillämplig i landskapet. I riksförordningen fastställs behörighetskraven i regel enligt uppgifterna. Yrkesbeteckning kan endast anses framgå för en uppgift och det är uppgiften som socialarbetare. För andra uppgifter inom socialvården anges ingen yrkesbeteckning. Behörighetsvillkor för uppgiften som socialarbetare är för uppgiften lämplig högre högskoleexamen, i vilken ingår eller utöver vilken förvärvats tillräcklig utbildning på socialarbetets område, eller socialvårdsexamen. Enligt 2 § 2 mom. i blankettförordningen kan landskapsregeringen medge undantag från behörighetskraven i riksförordningen.

     I landskapsregeringens regeringsprogram (M nr 1/2015-2016) aviseras att hela socialområdet behöver ses över och lagstiftningen förenhetligas samt att åtgärderna kommer att förutsätta särskilda insatser och resurser. Som ett led i arbetet med en ny socialvårdslag och tillhörande lagar är avsikten att även lagstiftningen om behörighetsvillkor inom socialvården ska ses över.

 

2.2.2 Personal inom barnomsorgen

 

I 8 § i barnomsorgslagen (2011:86) för landskapet Åland finns bestämmelser om behörighetskrav för personal i barnomsorgen. Personal i daghem och fritidshem ska ha avslutat utbildning vid en läroinrättning och därvid förvärvat en lämplig utbildning för sina arbetsuppgifter som föreståndare, barnträdgårdslärare, barnskötare, fritidspedagog, specialbarnträdgårdslärare och som assistent. Även personal i familjedaghem och gruppfamiljedaghem ska ha för sina uppgifter lämplig utbildning. Närmare bestämmelser om behörighetskraven finns i landskapsförordningen (2011:90) om behörighetskrav för personal anställd i daghem och fritidshem. Landskapsregeringen kan av särskilda skäl bevilja dispens från dessa behörighetskrav.

     Enligt landskapsförordningen är en person behörig som föreståndare som har avslutad utbildning vid högskola som motsvarar minst tre års heltidsstudier med lämplig pedagogisk inriktning, samt har praktiska erfarenheter av omsorg och fostran av barn.

     Behörig som barnträdgårdslärare är den som har avslutad utbildning vid högskola som motsvarar minst tre års heltidsstudier med lämplig pedagogisk inriktning.

     Behörig som barnskötare är den som har avslutad utbildning som motsvarar gymnasialstadienivå, med minst tre års heltidsstudier med inriktning på barn och ungdom.

     Behörig som fritidspedagog är den som har avslutad utbildning vid högskola som motsvarar minst tre års heltidsstudier med lämplig pedagogisk inriktning.

     Behörig som specialbarnträdgårdslärare är den som har avslutad utbildning vid högskola som motsvarar minst tre och ett halvt års heltidsstudier med lämplig pedagogisk inriktning, i vilken ingår minst ett års heltidsstudier med inriktning på uppgifter inom specialundervisning.

     Slutligen är den behörig som assistent vid ett daghem och fritidshem som har en för uppgiften lämplig utbildning och erfarenhet.

     Behörighetskrav för personal i familjedaghem och gruppfamiljedaghem är yrkesexamen för familjedagvårdare eller annan lämplig utbildning.

 

2.2.3 Skyddshemspersonal

 

Bestämmelser om behörighetskrav för personal vid skyddshem finns i landskapsförordningen (2015:117) om skyddshemspersonal. I förordningen fastställs behörighetskraven utgående från de uppgifter som ska skötas, det vill säga uppgiften som ansvarig person, uppgiften att ge stöd och vägledning samt slutligen uppgiften att arbeta med barn. För uppgiften som ansvarig person vid ett skyddshem är behörighetskraven desamma som för socialarbetare inom den övriga socialvården (se kap. 2.2.1).

 

2.2.4 Personal inom undervisningsväsendet

 

Grundskola

 

Enligt 36 § i grundskolelagen (1995:18) för landskapet Åland bestäms om behörighetsvillkoren för tjänstemännen vid grundskolan i förordning och landskapsregeringen kan av särskilda skäl bevilja dispens från behörighetsvillkoren. I grundskoleförordningen (1995:95) för landskapet Åland anges behörighetskraven.

     Behörig för en tjänst som skoldirektör är den som har en för uppgiften lämplig högre högskoleexamen eller är behörig som lärare i grundskolan och som avlagt examen i undervisningsförvaltning eller mellersta vitsordet i skolförvaltning.

     Behörig för en tjänst som rektor, lärare eller timlärare är den som uppfyller de behörighetsvillkor som enligt rikslag ställs för motsvarande tjänst.

     Behörig för en tjänst som lektor, specialklasslärare eller speciallärare är den som uppfyller de behörighetsvillkor som enligt rikslag ställs för motsvarande tjänst eller befattning samt den som beviljats ett behörighetsintyg av landskapsregeringen på grund av lärarutbildning i Danmark, Island, Norge eller Sverige.

     I förordningen om behörighetsvillkoren för personal inom undervisningsväsendet (FFS 986/1998), nedan i detta kapitel kallad riksförordningen, anges bland annat behörighetsvillkoren för rektor, ämneslärare, klasslärare och speciallärare i grundskola i riket. I riksförordningens 25 § anges att i fråga om den behörighet som en examen utomlands medför gäller dessutom vad som bestäms i lagen om genomförande av en generell ordning för erkännande av examina inom Europeiska gemenskapen (FFS 1597/1992) och lagen om den tjänstebehörighet som högskolestudier utomlands medför (FFS 531/1986) och med stöd av dem. Beträffande hänvisningen i 25 § riksförordningen till lagen om genomförande av en generell ordning för erkännande av examina inom Europeiska gemenskapen ska hänvisningen avse en hänvisning till lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer (FFS 1384/2015), nedan i detta kapitel kallad erkännandelagen, enligt övergångsbestämmelserna i såväl 30 § 4 mom. i erkännandelagen som 19 § 2 mom. i den tidigare erkännandelagen (FFS 1093/2007). Således tillämpas den generella ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer på yrken inom grundskoleväsendet i landskapet vilkas behörighetskrav regleras i riksförordningen om personen har en examen från en medlemsstat i unionen eller från Island, Norge, Liechtenstein eller Schweiz. Om personen har en examen från en annan stat än de nämnda tillämpas lagen om den tjänstebehörighet som högskolestudier utomlands medför. Hänvisningen till lagen om den tjänstebehörighet som högskolestudier utomlands medför (FFS 531/1986) avser numera en hänvisning till lagen om den tjänstebehörighet som högskolestudier utomlands medför (FFS 1385/2015) enligt sistnämnda rikslags 9 § 3 mom. Med stöd av lagen om den tjänstebehörighet som högskolestudier utomlands medför kan en högskoleexamen som avlagts utomlands, i annan stat än de som omfattas av erkännandelagen, jämställas med en viss, namngiven högskoleexamen i Finland, om behörighetsvillkoren för tjänsten eller befattningen förutsätter det.

     När det gäller den behörighet som en examen utomlands medför finns som nämnts ovan en hänvisning via riksförordningen till rikslagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Landskapsregeringen anser att ett klarläggande av rättsläget bör göras genom att den åländska grundskoleförordningen ändrades så att det i den hänvisas till den föreslagna landskapslagen om erkännande av yrkeskvalifikationer när fråga är om den behörighet som en examen utomlands medför.

 

Ålands gymnasium

 

Vid myndigheten Ålands gymnasium ordnas gymnasieutbildning och annan utbildning på gymnasienivå vid skolorna Ålands lyceum och Ålands yrkesgymnasium. Enligt 66 § landskapslagen (2011:13) om gymnasieutbildning bestäms behörighetskraven för förvaltningschefen, rektorerna, lärare och andra tjänster i landskapsförordning. Landskapsregeringen kan av särskilda skäl bevilja dispens från fastställda behörighetskrav. Behörighetskraven anges i landskapsförordningen (2011:75) om gymnasieutbildning.

     Behörig som förvaltningschef vid Ålands gymnasium är den som vid universitet eller därmed jämförbar högskola har avlagt en examen på en utbildningsnivå som omfattar minst 240 akademiska poängs studier med lämplig inriktning samt har erfarenhet av ledarskap och förvaltningsuppgifter (7 §). Med akademiska poäng avses studiemeriter i enlighet med det europeiska systemet för överföring av studiemeriter (ECTS).

     Behörig som rektor vid Ålands gymnasium är den som har

     1) avlagt en examen som motsvarar minst fyra års heltidsstudier vid universitet eller därmed jämförbar högskola,

     2) behörighet som lärare inom berörd skolas utbildningsform,

     3) slutfört studier i ledarskaps- och undervisningsförvaltning som ordnas vid ett universitet eller har på annat sätt inhämtad tillräcklig kännedom om förvaltning inom undervisningsväsendet, samt har

     4) tillräcklig arbetserfarenhet av läraruppgifter och av ledarskap (8 §).

     Behörig som lärare som ger ämnesundervisning är den som vid universitet eller därmed jämförbar högskola har

     1) avlagt en examen som omfattar minst 240 akademiska poängs studier,

     2) i ett av de ämnen som undervisas har slutfört minst 120 akademiska poängs studier i undervisningsämnet,

     3) i varje undervisningsämne har minst 60 akademiska poängs slutförda studier samt

     4) har minst 60 akademiska poängs slutförda pedagogiska studier för lärare (10 §).

     Behörig som lärare som ger specialundervisning är den som vid universitet eller därmed jämförbar högskola har

     1) avlagt en examen för speciallärare som omfattar minst 240 akademiska poängs studier, eller som har

     2) behörighet som lärare i läroämnen eller obligatoriska yrkesämnen och som har slutfört minst 60 akademiska poängs speciallärarstudier (11 §).

     Behörig som lärare som ger yrkesämnesundervisning är den som har

     1) avlagt lämplig examen som omfattar minst 180 akademiska poängs studier vid universitet eller därmed jämförbar högskola eller, om lämplig examen inte finns, en examen efter minst tre års heltidsstudier inom en bransch som motsvarar den högsta utbildningsnivån inom utbildningsområdet,

     2) slutfört minst 60 akademiska poängs pedagogiska studier för lärare vid universitet eller därmed jämförbar högskola,

     3) minst tre års relevant och tillräcklig arbetserfarenhet inom en bransch som motsvarar uppgiften, samt har

     4) behörighetsbrev eller certifikat eller rätt att utöva ett yrke om verksamhet i uppgifter inom branschen förutsätter behörighetsbrev, certifikat eller legitimation. Med avvikelse från bestämmelserna i 2 punkt är även den behörig som lärare för yrkesinriktad undervisning som har anställts som lärare på villkor att pedagogiska studier för lärare slutförs inom tre år från det att anställningsförhållandet inleddes (13 §).

     Behörig som lärare som ger yrkesämnesundervisning inom social- och hälsovård är, med avvikelse från bestämmelserna i förordningens 13 § 1 punkt, den som vid universitet eller därmed jämförbar högskola har

     1) avlagt en för yrkesämnesundervisning lämpad examen som omfattar minst 240 akademiska poängs studier och har minst tre års praktisk arbetserfarenhet i uppgifter som nära motsvarar innehållet i undervisningsuppgiften, eller har

     2) avlagt en för yrkesliv lämpad examen som omfattar minst 180 akademiska poängs studier, har slutfört minst 60 akademiska poängs pedagogiska studier för lärare samt har minst fem års praktisk arbetserfarenhet i uppgifter inom social- och hälsovårdsbranschen som nära motsvarar innehållet i undervisningsuppgiften (14 §).

     Behörig som lärare som ger studiehandledning är den som har avlagt en examen som omfattar minst 240 akademiska poängs studier vid universitet eller därmed jämförbar högskola, med minst 60 akademiska poängs studier som ger yrkesfärdigheter för uppgifter inom studiehandledning (15 §).

 

Högskolan på Åland

 

Enligt 10 § 2 mom. i landskapslagen (2002:81) om Högskolan på Åland, nedan i detta kapitel kallad högskolelagen, är den behörig att anställas som rektor som har avlagt doktorsexamen eller licentiatexamen. Enligt 39 § 1 mom. i högskolelagen bestäms behörighetskraven för lärartjänst i landskapsförordning och för annan tjänst vid högskolan i reglementet. I 6-8 §§ i landskapsförordningen (2002:87) om Högskolan på Åland anges behörighetskraven för överlärare och lektor.

     Behörig att anställas som överlärare är den som avlagt en för anställningen lämplig doktorsexamen eller licentiatexamen (6 §).

     Behörig att anställas som lektor är den som har en för anställningen vid universitet eller därmed jämförbar högskola, som är erkänd av nationell utbildningsmyndighet, lämplig avlagd examen som motsvarar minst fyra års heltidsstudier (7 §).

     För att anställas som överlärare och lektor i yrkesämnen krävs minst tre års praktisk erfarenhet i uppgifter som motsvarar examen. För att anställas som överlärare eller lektor krävs dessutom att personen i fråga inom tre år efter anställningstidpunkten genomgår en 35 studieveckors eller motsvarande ECTS-poängs lärarutbildning, om det inte visat sig att personen i fråga redan har den pedagogiska skicklighet som erfordras för tjänsten (8 §).

 

Övriga läroanstalter

 

Enligt 32 § i landskapslagen (1999:53) om Ålands folkhögskola fastställer landskapsregeringen behörighetskraven för rektortjänsten och biträdande rektorstjänsten. Behörighetskrav för lärare och övrig personal vid skolan bestäms i reglementet. Landskapsregeringen och direktionen kan av särskilda skäl i ett enskilt fall medge undantag från fastställda behörighetskrav.

     Enligt 16 § i landskapslagen (1995:80) om Ålands musikinstitut fastställer landskapsregeringen behörighetskraven för rektorstjänsten. Krav för behörighet för lärare och övrig personal vid institutet bestäms i reglementet. Landskapsregeringen kan av särskilda skäl bevilja dispens från fastställda behörighetskrav.

     Enligt 6 § i landskapslag (1993:75) om medborgarinstitut regleras kompetenskraven för en tjänst vid ett medborgarinstitut genom förordning. Enligt 3 § i landskapsförordning (1994:82) om medborgarinstitut är kompetenskraven för tjänsten som rektor eller biträdande rektor, om sådan utsetts, högre högskoleexamen. Dessutom ska innehavaren av nämnda tjänster uppfylla kompetenskravet för lärare vid medborgarinstitut samt inneha goda insikter i skolförvaltning. För att vara behörig för en tjänst som lärare fordras att personen i fråga har en tjänsten lämplig högskoleexamen eller examen på institutsnivå. För tjänsten som lärare krävs även att innehavaren har slutfört sådana pedagogiska studier inom lärarutbildningen som omfattar minst 35 studieveckor eller motsvarande ECTS-poäng eller att innehavaren uppfyller de behörighetsvillkor som gäller för klasslärare i grundskolan. Landskapsregeringen kan av särskilda skäl bevilja undantag från föreskrivna kompetenskrav.

 

2.2.5 Personal inom bibliotek

 

Med stöd av 7 § i landskapslagen (1997:82) om allmänna bibliotek har bestämmelser om behörighetskrav för bibliotekspersonal utfärdats i biblioteksförordningen (1997:83) för landskapet Åland.

     Enligt förordningen är behörighetskraven för en tjänst som bibliotekarie, som gäller arbetsuppgifter för centralbiblioteket, vid universitet eller därmed jämförbar högskola, som är erkänd av nationell utbildningsmyndighet, avlagd examen som motsvarar minst fyra års heltidsstudier i vilken ingår eller utöver vilken har slutförts minst 35 studieveckors eller motsvarande ECTS-poängs ämnesstudier inom området biblioteks- och informationsförvaltning vid universitet eller högskola (3 § 1 mom.).

     Behörighetskrav för en tjänst som bibliotekarie vid allmänt bibliotek är högskoleexamen i vilken ingår eller utöver vilken har slutförts minst 20 studieveckors eller motsvarande ECTS-poängs ämnesstudier inom området biblioteks- och informationsförvaltning vid universitet eller högskola (3 § 2 mom.).

     Behörighetskrav för en tjänst som bibliotekssekreterare är examen på gymnasialstadienivå i vilken ingår minst 15 studieveckors grundstudier eller utöver vilken har slutförts minst 15 studieveckors eller motsvarande ECTS-poängs fristående grundstudier inom området biblioteks- och informationsförvaltning vid universitet eller högskola (3 § 3 mom.).

     Slutligen är den behörig som biblioteksassistent som har sådan skicklighet och förmåga som behövs för att tjänsten ska kunna skötas (3 § 4 mom.).

     I biblioteksförordningens 3 § 5 mom. finns en bestämmelse som möjliggör för den som inte uppfyller behörighetsvillkoren till den del det gäller ett visst antal studieveckor eller motsvarande ECTS-poängs ämnes- eller grundstudier i biblioteks- eller informationsförvaltning, att vara behörig om motsvarande kunskaper har förvärvats på annat sätt.

 

2.2.6 Personal inom yrkesmässig trafik

 

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG och landskapslagen (1976:33) om yrkesmässig trafik innehåller de krav som ska uppfyllas för att kunna bedriva yrkesmässig trafik.

     Enligt 6b § i landskapslagen om yrkesmässig trafik ska den som söker trafiktillstånd för att yrkesmässigt bedriva godstransporter på väg eller persontransporter på väg med fordon avsedda för att transportera fler än nio personer inklusive föraren visa att han eller hon har yrkeskunnande. Kravet på yrkeskunnande ska anses uppfyllt av den som har godkänts vid ett skriftligt prov anordnat av landskapsregeringen. Provet ska avse de kunskaper som en tillståndshavare bör ha i fråga om rättsregler, företagsledning och ekonomisk ledning av ett företag, tekniska normer och driftsförhållanden samt trafiksäkerhet.

     I 6b § 4 mom. i landskapslagen om yrkesmässig trafik finns även en hänvisning till direktiv 96/26/EU som upphävdes då EU-förordning 1071/2009 trädde i kraft i december 2011. Det är således sistnämnda EU-förordning som även ska iakttas vid bedömningen av kraven på yrkeskunnande.

 

2.2.7 Personal inom räddningsväsendet

 

I 23 § i räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland, nedan i detta kapitel kallad räddningslagen, anges behörighetskraven för personalen inom räddningsväsendet. Enligt bestämmelsen har den som genomgått och examinerats från en läroinrättning, vid vilken personer yrkesutbildas för att kunna fullgöra uppgifter inom räddningsverksamhet, rätt att i huvudsyssla fullgöra uppgifter inom räddningsverksamheten i landskapet under förutsättning att övriga av landskapsregeringen i landskapsförordning fastställda behörighetskrav är uppfyllda. I räddningsförordningen (2006:111) för landskapet Åland finns närmare bestämmelserna om behörighetskraven. Om särskilda skäl föreligger kan landskapsregeringen medge undantag från behörighetskraven.

     För att få tjänstgöra som befäl krävs enligt 12 § i räddningsförordningen att sökanden avlagt befälsexamen vid en sådan läroanstalt inom EES-området som ger befälsutbildning för allmän räddningstjänst på lägst yrkeshögskolenivå eller motsvarande nivå. Räddningschefen ska uppfylla behörighetskraven för befäl (12 § 1 mom.).

     För att få tjänstgöra som underbefäl fordras att sökanden avlagt underbefälsexamen vid en sådan läroanstalt inom EES som ger yrkesutbildning för allmän räddningstjänst (12 § 2 mom.).

     För att få tjänstgöra inom manskapet krävs att sökanden avlagt manskapsexamen vid en sådan läroanstalt inom EES som ger yrkesutbildning för allmän räddningstjänst (12 § 3 mom.).

     Enligt 50 § i räddningslagen är behörigheten för att få utföra sotning i en kommun yrkesexamen för sotare som avlagts i en av Europeiska unionens medlemsstater eller i en stat som anslutit sig till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Även i fråga om behörighetskraven som sotare kan landskapsregeringen om särskilda skäl föreligger i enskilda fall medge undantag från föreskrivna behörighetskrav.

 

2.2.8 Personal inom elbranschen

 

Enligt 1 § 2 punkten landskapsförordningen (2011:11) om tillämpning i landskapet Åland av riksbestämmelser om elsäkerhet ska i landskapet tillämpas handels- och industriministeriets beslut om arbeten inom elbranschen (FFS 516/1996), nedan i detta kapitel kallad riksbeslutet. I kapitel 3 i riksbeslutet anges behörighetskraven för att vara verksam inom elbranschen (elbehörighet, 12-14 §§, och hissbehörighet, 15-17 §§). Enligt landskapsförordningen ska de förvaltningsuppgifter som sköts av riksmyndigheter i landskapet skötas av landskapsregeringen. Detta medför att landskapsregeringen, enligt 23 § 2 mom. i riksbeslutet, vid utfärdandet av ett behörighetsintyg ska beakta den utbildning som personen avlagt utomlands utgående från utbildningsstyrelsens utlåtande. Enligt 23 § 3 mom. i riksbeslutet ska landskapsregeringen dessutom vid utfärdande av ett behörighetsintyg beakta den arbetserfarenhet som personen skaffat utomlands, om arbetserfarenheten kan anses tillräckligt omfattande för att ge förtrogenhet också med bestämmelserna om elinstallationer och säkerheten vid elarbeten samt med installationspraxisen och installationsförhållandena i Finland. Enligt 23a § i riksbeslutet ska landskapsregeringen jämföra de kunskaper och den behörighet som påvisas av ett examensbetyg, intyg eller andra handlingar som påvisar formell behörighet och som skaffats av en medborgare i någon EES-stat med de behörighetskrav som anges i beslutet. Om landskapsregeringen anser att villkoren för att behörighetsintyg ska utfärdas inte uppfylls, ska sökanden ges anvisningar om hur denne kan skaffa sig de kunskaper och den behörighet som saknas under en anpassningstid eller genom ett lämplighetsprov. Enligt 23a § i riksbeslutet ska landskapsregeringen bedöma den arbetserfarenhet som medborgare i någon av Europeiska ekonomiska samarbetsområdets medlemsstater skaffat sig i en annan medlemsstat. Villkoren för beviljande av behörighetsintyg ska anses bli uppfyllda i de fall som avses i kapitel II i avdelning III i yrkeskvalifikationsdirektivet.

     I syfte att anpassa landskapslagstiftningen till bland annat hissdirektivet 2014/33/EU, lågspänningsdirektivet 2014/35/EU och LVD-direktivet 2014/30/EU pågår en beredning av en ny lagstiftning om el- och hissäkerhet som torde överlämnas till lagtinget under den lagtingssession som påbörjas i november 2016.

 

2.2.9 Fastighetsmäklare

 

Enligt 3 och 4 §§ i landskapsförordningen (1996:48) om fastighetsmäklare får fastighetsmäklarverksamhet endast utövas av den som registrerats som fastighetsmäklare hos landskapsregeringen. Registreras kan den som är myndig och inte är försatt i konkurs och som har avlagt fastighetsmäklarprov. I fastighetsmäklarprovet ska deltagarna visa att de har kunskap om de bestämmelser som behövs för att utöva fastighetsmäklarverksamhet. Deltagarna ska även visa att de har praktisk kunskap om fastighetsmäklarverksamhet och behärskar de ärenden som kan omfattas av fastighetsmäklarverksamheten samt att de kan göra upp de handlingar som behövs vid ett fastighetsmäklaruppdrag.

 

2.2.10 Trafiklärare

 

Enligt 2 § i landskapslagen (2015:89) om trafikskolor får en trafikskola drivas endast med tillstånd av motorfordonsbyrån. Tillstånd kan ges en fysisk eller juridisk person. Vid en trafikskola kan finnas en eller flera godkända trafiklärare som bedriver utbildningen.

     För att få ett tillstånd att vara trafiklärare fordras att sökanden har

     1) ett giltigt körkort med minst kategori B och har haft det i minst tre år,

     2) har lämnat in ett högst tre månader gammalt läkarutlåtande som visar att sökanden uppfyller de medicinska kraven för körkort i grupp 2 enligt körkortslagen (2015:88) för Åland,

     3) har behörighet att framföra de fordon som utbildningen gäller,

     4) har avlagt examen för trafiklärare eller innehar, av landskapsregeringen godkänd, motsvarande kompetens samt att sökanden

     5) inte på grund av sina personliga egenskaper är olämplig som trafiklärare.

 

2.2.11 Personal inom miljöskydd, djurskydd och hälsoskydd

 

Inom det miljörättsliga rättsområdet finns landskapsförordning (2010:81) om tillämpning i landskapet Åland av statsrådets förordning om underhåll av anläggningar som innehåller ämnen som bryter ned ozonskiktet samt vissa fluorerade växthusgaser. Genom landskapsförordningen har statsrådets förordning om underhåll av anläggningar som innehåller ämnen som bryter ned ozonskiktet samt vissa fluorerade växthusgaser (FFS 452/2009), nedan i detta kapitel kallad ozonförordningen, gjorts tillämplig i landskapet. Ozonförordningens 2-7 §§ innehåller behörighetsvillkor för olika verksamhetsutövare inom branschen. Enligt 2 § i landskapsförordningen ska Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, nedan kallad ÅMHM, sköta förvaltningsuppgifterna enligt förordningen. Certifikat som Säkerhetsteknikcentralen, numera Säkerhets- och kemikalieverket, utfärdat ska gälla även på Åland.

     När det gäller regleringen av djurskyddet ska utöver djurskyddslagen (1998:25) för landskapet Åland även bestämmelserna i bland annat rådets förordning (EG) nr 1/2005 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97, nedan i detta kapitel kallad EG-förordningen, iakttas. Enligt EG-förordningen ska alla berörda aktörer och deras personal få lämplig utbildning. Särskilt chaufförer och medföljande personer ska kunna uppvisa ett kompetensbevis som de fått efter fullföljd utbildning om djurs välbefinnande under transport. För att få tillstånd för exempelvis transportörer för långa transporter fordras enligt EG-förordningen att förare och skötare har ett kompetensbevis över fullföljd utbildning (FR nr 8/2010-2011). Tillstånd utfärdas enligt 28a § i djurskyddslagen av ÅMHM.

     Bestämmelser om livmedelshygienisk kompetens är reglerad i landskapslagen (2007:26) om tillämpning i landskapet Åland av livsmedelslagen, nedan kallad blankettlagen om livsmedel. I 27 § i livsmedelslagen (FFS 23/2006) är hygienkompetensbestämmelserna samlade i lagens 27, 27 a, 28 och 28 a §§. Gällande kompetenskraven hänvisas i 27 § 1 mom. i livsmedelslagen till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien och de allmänna krav när det gäller livsmedelshygienisk kompetens som finns i del A punkterna 4 e och 5 d i bilaga I och kapitel XII punkt 1 i bilaga II till allmänna förordningen om livsmedelshygien. Enligt bestämmelserna i livsmedelslagen krävs intyg över kunskaperna. Kravet gäller personer som arbetat med uppgifter som förutsätter hantering av oförpackade och lättfördärvliga livsmedel i en eller flera livsmedelslokaler under sammanlagt minst tre månader. Vissa undantag finns, exempelvis krävs inte kompetensintyg vid genomförande av samhällstjänst och vid arbetsverksamhet inom specialomsorgen. De uppgifter som enligt livsmedelslagen ankommer på Livsmedelssäkerhetsverket ska enligt blankettlagen om livsmedel ankomma på landskapsregeringen, vilket medför att intyg över livsmedelshygienisk kompetens kan beviljas av landskapsregeringen. Av 3 § 3 mom. i blankettlagen om livsmedel följer att intyg över livshygienisk kompetens beviljade av Livsmedelssäkerhetverket eller av verket godkänd kompetenstestare är giltiga på Åland.

 

2.3 Ålandsprotokollet

 

I samband med Finlands medlemskap i Europeiska unionen framförhandlades särskilda fördragsbestämmelser om Åland. Dessa fördragsbestämmelser ingår i det så kallade Ålandsprotokollet som har fogats till Finlands anslutningsfördrag. Angående etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster för fysiska personer anges i protokollet att bestämmelserna i Romfördraget inte ska hindra att de bestämmelser om Åland tillämpas som är i kraft den 1 januari 1994 och som gäller inskränkningar, på icke-diskriminerande grund, i etableringsrätten och i rätten att tillhandahålla tjänster för fysiska personer som inte har hembygdsrätt på Åland utan tillstånd av de behöriga myndigheterna på Åland.

 

3. Överväganden

 

3.1 Ålandsprotokollet och yrkeskvalifikationsdirektivet

 

Bestämmelserna i Ålandsprotokollet innebär bland annat att landskapet inte är förpliktat att genomföra EU-direktiv som medför att inskränkningarna i landskapslagstiftningen i etableringsrätten och i rätten att tillhandahålla tjänster för fysiska personer som inte har hembygdsrätt mildras.

     Såsom anfördes i framställning nr 27/2010-2011 om erkännande av yrkeskvalifikationer i maj 2011 anser landskapsregeringen att yrkeskvalifikationsdirektivets bestämmelser om att en tjänsteleverantör som lagligen är etablerad i en medlemsstat temporärt och tillfälligt ska få tillhandahålla sina tjänster i en annan medlemsstat inte ska genomföras i landskapslagstiftningen. Landskapsregeringen har inte ändrat sin uppfattning i denna fråga utan anser att nuvarande inskränkningar i landskapslagstiftningen i rätten att tillhandahålla tjänster för personer som inte har hembygdsrätt ska bibehållas.

     Etableringsrätten i yrkeskvalifikationsdirektivet omfattar både utövande av ett yrke som egenföretagare och som anställd. För personer som vill utöva sitt yrke som anställd uppställs i landskapslagstiftningen inte några inskränkningar i etableringsrätten för personer som saknar hembygdsrätt. Till den del yrkeskvalifikationsdirektivet reglerar etableringsfriheten för personer som vill utöva sitt yrke som anställd är landskapet förpliktat att genomföra direktivet.

     För personer som vill utöva sitt yrke som näring anges i 4 § 1 mom. i landskapslagen (1996:47) om rätt att utöva näring, nedan kallad näringslagen, att myndiga fysiska personer som inte är försatta i konkurs men saknar hembygdsrätt och inte utan avbrott varit bosatta i landskapet under minst fem år kan av landskapsregeringen, då skäl föreligger och efter prövning i varje enskilt fall, beviljas rätt att utöva näring. Denna inskränkning i etableringsrätten anser landskapsregeringen att ska bevaras även framdeles.

 

3.2 Reglerade yrken och jämställande av högskolestudier

 

Utgångspunkten för yrkeskvalifikationsdirektivet är att bestämmelserna om erkännande ska tillämpas på sådana yrkesutbildade personer som vill utöva samma yrke i en annan medlemsstat. Å andra sidan omfattar inte begreppet reglerat yrke i direktivet all yrkesverksamhet, eftersom fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) till vissa delar gör det möjligt att nationellt avgränsa definitionen av reglerat yrke. Enligt artikel 53 i EUF-fördraget utfärdar Europaparlamentet och rådet direktiv som syftar till ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis och till samordning av medlemsstaternas bestämmelser i lagar och andra författningar om inledande och utövande av förvärvsverksamhet som egenföretagare. Med stöd av bland annat denna artikel har man utfärdat yrkeskvalifikationsdirektivet.

     Enligt artikel 51 i EUF-fördraget ska bestämmelserna i kapitlet om etableringsrätt, artikel 53 inbegripen, för den medlemsstat som berörs inte omfatta verksamhet som hos medlemsstaten, om än endast tillfälligt, är förenad med utövandet av offentlig makt. På så sätt förpliktar EUF-fördraget inte medlemsstaterna att tillämpa yrkeskvalifikationsdirektivet och den motsvarande nationella lagstiftningen på sådana yrken som är förenade med betydande utövning av offentlig makt. Enligt kommissionen måste tolkningen dock vara ytterst strikt. Utgångspunkten är dock att direktivet ska tillämpas för flertalet yrken som är förenade med utövning av offentlig makt. Med hänsyn till dessa riktlinjer kommer den föreslagna landskapslagen inte att tillämpas på erkännande av yrkeskvalifikationer i fråga om tjänster inom Ålands polismyndighet.

     Under styrning av EU kommissionen och med utgångspunkt i artikel 59 i yrkeskvalifikationsdirektivet har man i samband med ändringen av direktivet genomfört en omfattande kartläggning av regleringen av olika yrken i EU:s medlemsländer. Med stöd av den genomförda kartläggningen och EU kommissionens riktlinjer tolkar man nu exempelvis i Finland att sådana yrken, för vilka behörighetskrav är ett test eller prov utan något krav om utbildning (till exempel fastighetsmäklare, uppgifter inom yrkesmässig trafik och uppgifter som kräver livsmedelshygienisk kompetens), inte är sådana reglerade yrken för vilka en nationell erkännandelag ska tillämpas på om man vill utöva sitt yrke i Finland. Landskapsregeringen delar denna tolkning av EU-rätten och föreslår att fastighetsmäklare som har avlagt fastighetsmäklarprov och registrerats som fastighetsmäklare på Åland, och som vill utöva sitt yrke i ett annat EU-land, ska kunna ansöka om ett europeiskt yrkeskort enligt den föreslagna landskapslagen hos landskapsregeringen som ansvarar för utfärdandet av yrkeskortet och anslutande intyg.

     I tabellen nedan redogörs på ett översiktligt sätt vilka avdelningar vid landskapsregeringen som är ansvarig för erkännande av utländska yrkeskvalifikationer.

 

Reglerat yrke/ område

Ansvarig avdelning

Personal inom socialvården

Utbildnings- och kulturavdelningen

Personal inom barnomsorgen

Utbildnings- och kulturavdelningen

Personal inom undervisningsväsendet

Utbildnings- och kulturavdelningen

Personal inom biblioteksområdet

Utbildnings- och kulturavdelningen

Personal inom räddningsväsendet

Regeringskansliet/ rättsserviceenheten

Personal inom elbranschen

Infrastrukturavdelningen

Trafiklärare

Utbildnings- och kulturavdelningen

 

     I landskapslagstiftningen finns behörighetskrav som enbart förutsätter en högskoleexamen eller en högskoleexamen på en viss nivå. Den som avlagt en minst treårig högskoleexamen utanför Åland har kunnat få ett beslut om jämställande av nivån på examen. Examen ska ingå i ursprungslandets högskolesystem och vara utfärdad av en officiell högskola. Examen har enligt praxis jämställts i första hand med en på Åland avlagd högskoleexamen, men även med en i riket avlagd högskoleexamen om behörighetsvillkoren i den åländska speciallagstiftningen utgår från en finländsk högskoleexamen. Dylika beslut har hittills fattats av landskapsregeringen med stöd av 3 § 1 mom. i den gällande landskapslagen om erkännande av yrkeskvalifikationer.

     Det bör samtidigt noteras att i fråga om den behörighet som en examen utomlands medför finns som nämnts ovan i samband med redogörelsen av grundskolan en hänvisning via en med stöd av den åländska grundskoleförordningen tillämplig riksförordning till rikslagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Landskapsregeringen anser att ett klarläggande av rättsläget bör göras inom detta rättsområde genom att grundskoleförordningen för landskapet Åland ändras så att det i den hänvisas till den föreslagna landskapslagen om erkännande av yrkeskvalifikationer när fråga är om den behörighet som en examen utomlands medför.

 

3.3 Beviljande av undantag från eller erkännande av yrkeskvalifikationskrav

 

När fråga är om socialarbetare, personal vid grundskola och inom gymnasieutbildning samt inom räddningsväsendet kan landskapsregeringen bevilja undantag från uppställda behörighetskrav. Landskapsregeringens prövningsrätt vid beviljande av undantag är fri med beaktande av att för beviljande av dispens för personal vid grundskola och inom gymnasieutbildning samt inom räddningsväsendet krävs särskilda skäl.

     För de yrken vid grundskolan vilkas behörighetskrav regleras i rikslagstiftningen används inte dispensförfarandet när sökanden förvärvats sina yrkeskvalifikationer utomlands utan tillämpas den generella ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer som tillämpas i riket eller bestämmelserna i lagen om den tjänstebehörighet som högskolestudier utomlands medför.

     Inom elbranschen beviljas inte heller undantag från behörighetskrav utan om det anses att villkoren för att behörighetsintyg ska utfärdas inte uppfylls, ska sökanden ges anvisningar om hur denna kan skaffa sig de kunskaper och den behörighet som saknas under en anpassningstid eller genom ett lämplighetsprov.

     Ett dispensförfarande innebär att en ansökan om undantag från behörighetskrav beviljas eller avslås. Någon möjlighet att villkora beviljandet finns inte. Genom att införa ett liknande system som i elbranschen och för de yrken i grundskolan som regleras i rikslagstiftning (den generella ordningen) för alla reglerade yrken i landskapslagstiftningen skulle behandlingen av dem som inte uppfyller de yrkeskvalifikationer som krävs för att utöva ett reglerat yrke i landskapet förenhetligas, till den del sökanden omfattas av lagförslagets tillämpningsområde. För de personer som inte omfattas av den föreslagna lagens tillämpningsområde, t.ex. personer som förvärvat sina yrkeskvalifikationer i riket, bibehålls dispensförfarandet. Till denna del medför förslaget ingen förändring gentemot resonemanget vid tillkomsten av gällande landskapslag om erkännande av yrkeskvalifikationer.

 

3.4 Motiverat yttrande

 

Ändringsdirektivet från år 2013 utfärdades den 20 november 2013 och direktivet skulle ha varit genomfört i medlemsstaterna senast den 18 januari 2016.

     Landskapsregeringen har den 30 september 2016 erhållit en remiss från utrikesministeriet angående kommissionens motiverade yttrande om Finlands implementering av ändringsdirektivet. Kommissionen framhåller i sitt brev (SG-Greffe(2016)D/14311) att ändringsdirektivet ännu inte implementerats i åländsk lagstiftning.

     Landskapsregeringen har den 18 oktober 2016 besvarat skrivelsen från utrikesministeriet med att ett lagförslag ska överlämnas till Ålands lagting i november 2016 (brev 76 Rk1c, ÅLR 2016/3002). Vidare anförs att landskapsregeringens målsättning är att en slutlig notifiering således ska kunna göras av ändringsdirektivet senast i april 2017.

 

4. Landskapsregeringens förslag

 

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om erkännande av yrkeskvalifikationer. Syftet med lagförslaget är att genomföra ändringsdirektivet på Åland inom de rättsområden där landskapet har lagstiftningsbehörighet. Eftersom genomförandet förutsätter att flera bestämmelser i den gällande lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer måste ändras samt flera nya bestämmelser måste fogas till lagen, anser landskapsregeringen det vara mest ändamålsenligt att en helt ny landskapslag om erkännande av yrkeskvalifikationer antas och att den gällande lagen upphävs.

     Den föreslagna lagen skulle liksom den gällande lagen vara en allmän lag och den skulle således vara subsidiär i förhållande till andra författningar om erkännande av yrkeskvalifikationer. Lagen föreslås huvudsakligen innehålla bestämmelser som krävs för att genomföra den generella ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer i yrkeskvalifikationsdirektivet i landskapslagstiftningen. Den nya lagen föreslås också innehålla bestämmelser om ett europeiskt yrkeskort, partiell rätt att utöva yrke, varningsmekanismer och ett system för erkännande som grundar sig på gemensamma utbildningsprinciper. Sistnämnda bestämmelser infördes i yrkeskvalifikationsdirektivet genom ändringsdirektivet.

     Med anledning av det motiverade yttrandet från kommissionen är det samtidigt önskvärt att den föreslagna lagstiftningen behandlas i brådskande ordning, så att en slutlig notifiering av landskapets genomförande av ändringsdirektivet kan meddelas så snart som möjligt.

     I landskapslagstiftningen saknas i dagsläget konkreta bestämmelser om jämställandet av examina som avlagts utanför Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Det finns även ett behov av kompletterande bestämmelser för att kunna jämställa nivån på en persons högskoleexamen i anknytning till ett beslut om erkännande av yrkeskvalifikationer för personer som avlagt sin examen inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Landskapsregeringen föreslår därför att en landskapslag om jämställande av högskolestudier antas av lagtinget.

 

5. Förslagets konsekvenser

 

Avsikten med ändringsdirektivet är att skapa ett flexibelt system för erkännande av yrkeskvalifikationer så att medborgare som är behöriga för ett yrke kan flytta till ett annat europeiskt land och få arbeta där.

     Under åren 2006-2011 har landskapsregeringen behandlat cirka 60 ansökningar om behörighet för olika yrken på Åland för utbildning som genomförts utomlands. Med stöd av gällande landskapslag om erkännande av yrkeskvalifikationer, som trädde i kraft den 1 mars 2012, har landskapsregeringen under perioden 2012-2016 behandlat cirka 130 ansökningar om yrkesbehörighet på Åland. De flesta beslut gällde yrkeskvalifikationer som förvärvats i Sverige, framförallt då det gäller behörighet att arbeta som lärare.

     När det europeiska yrkeskortet och varningsmekanismen införs ökar behovet av samarbete mellan de behöriga myndigheterna i olika länder. Informationsutbytet mellan medlemsländerna sker som regel via IMI-systemet som administreras av kommissionen. IMI-systemet används i det administrativa samarbetet såväl mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter som mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter och kommissionen. Kommissionen svarar för administrationen och kostnaderna för utvecklingen av IMI-systemet. Utvecklingen av systemet och deltagandet i det binder de behöriga myndigheternas resurser.

     I synnerhet för yrkeskortets del innebär direktivändringarna en ökad administration som kan komma att kräva utökade personella resurser för de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten. En ny kundgrupp kommer att utgöras av personer som flyttar från Åland till ett land inom EU eller EES för att arbeta inom ett reglerat yrke. EU har även ett enskilt avtal med Schweiz. Till sistnämnda delar krävs det en ny form av samarbete mellan landskapsregeringen och läroinrättningarna på Åland, till exempel då det gäller verifieringen av äktheten i handlingar som har utfärdats på Åland.

     Det föreslås också en ny uppgift för landskapsregeringen i den föreslagna landskapslagens 12 § 2 mom., som betyder att landskapsregeringen ska på ansökan utfärda intyg om arten av och varaktigheten i fråga om yrkesutövning som skett på Åland. Utfärdande av intyg baserar sig på de handlingar som gäller yrkeserfarenheten och som visats upp av sökanden.

     Landskapsregeringens sammantagna bedömning är att förslaget har marginella verkningar i fråga om landskapets ekonomi och att uppgifter som gäller den föreslagna lagen kan förverkligas med befintliga resurser under förutsättning att antalet ansökningar håller sig på nuvarande nivå.

     Genom den landskapslag om erkännande av yrkeskvalifikationer som trädde i kraft den 1 mars 2012 infördes den generella ordningen i landskapslagstiftningen, samtidigt som dispensförfarandet slopades i de fall sökanden omfattades av lagens tillämpningsområde. Den fria prövningsrätten avskaffades. Någon förändring på denna punkt föreslås inte genom förslaget. Erkännande enligt den generella ordningen ska således fortsättningsvis tillämpas om det är fråga om en person som omfattas av den föreslagna lagens tillämpningsområde och inte dispensförfarandet.

     För utövande av ett yrke som näring krävs även framdeles utöver erkännandet av yrkeskvalifikationerna att landskapsregeringen beviljar sökanden rätt att utöva näring. Förslaget förändrar på intet sätt inskränkningarna i landskapslagstiftningen i etableringsfriheten för fysiska personer som saknar hembygdsrätt.

     Genom lagförslaget förbättras både kvinnors och mäns rättssäkerhet när fråga är om personer som skaffat sig en utbildning inom EES inklusive Schweiz eftersom en i lag reglerad bedömning av deras utbildning bibehålls.

     Lagförslaget bedöms inte ha några kända konsekvenser för miljön eller barn.

 

6. Lagstiftningsbehörigheten

 

Landskapet har enligt 18 § 1, 2, 14 och 22 punkterna i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapets myndigheter, landskapets tjänstemän, undervisning samt näringsverksamhet. Behörigheten i fråga om statsmyndigheternas organisation och verksamhet tillkommer dock riket enligt 27 § 3 punkten i självstyrelselagen. Enligt förarbetena till självstyrelselagen avses med begreppet statsmyndigheternas organisation och verksamhet bland annat den kunskap och skicklighet som fordras för att vinna kompetens som godkänns av staten. Landskapet har exempelvis behörighet att lagstifta om hur sjöfartsutbildningen ska ordnas i landskapet men kan inte bestämma de kunskaper och färdigheter som krävs för att utöva yrken inom handelssjöfarten eftersom det ankommer på riket att lagstifta i fråga om handelssjöfarten.

     Enligt 18 § 22 punkten i självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om näringsverksamhet med vissa undantag. Utgångspunkten är således att det är landskapet som har behörighet att reglera näringsverksamheten. Med näring i 22 punkten avses såväl rörelse som yrke enligt självstyrelselagens förarbeten. Av undantagen följer att det ankommer på riket att lagstifta om till exempel handelssjöfart, apoteksväsendet, gruvdrift, televäsendet, luftfart och behörigheten att vara verksam inom hälso- och sjukvården, vilket inkluderar behörigheten att vara verksam inom veterinärvården.

     Vidare har landskapet enligt 18 § 6, 7, 13-16, 19-21 punkten i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om bland annat brand- och räddningsväsendet, byggnads- och planväsendet, socialvård, alkoholutskänkning, undervisning, jord- och skogsbruk, jakt och fiske, rätt att leta efter och utnyttja mineralfyndigheter, postväsendet samt rätt att utöva rundradio- och televisionsverksamhet, vägtrafik, spårbunden trafik och båttrafik.

     Den föreslagna landskapslagen gäller erkännande av i lagen närmare definierade yrkeskvalifikationer. Lagstiftningsbehörigheten är som konstaterats delad mellan riket och landskapet vad gäller regleringen av behörigheten att vara verksam inom olika yrken. Beroende på behörighetsfördelningen finns det vissa reglerade yrken som utövas i landskapet med stöd av rikets lagstiftning medan andra yrken bestäms i landskapslagstiftningen.

     Europeiskt yrkeskort har i den första fasen av EU-regleringen införts för sjukskötare, apotekare, sjukgymnaster, bergsguider och fastighetsmäklare. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira) är den behöriga myndigheten när det gäller sjukskötare, apotekare och sjukgymnaster. Landskapsregeringen är behörig myndighet då det gäller de två övriga nämnda yrkena.

     Enligt 59b § i självstyrelselagen är, när åtgärder vidtas i Finland med anledning av beslut som har fattats inom Europeiska unionen, lagstiftningsbehörigheten och behörigheten i förvaltningsärenden fördelad mellan landskapet och riket på det sätt som följer av självstyrelselagen. Om däremot medlemsstaterna enligt unionsrätten i något fall där både landskapet och riket har behörighet får utse endast en förvaltningsmyndighet, utser riket denna myndighet. Förslaget medför således ingen förändring på denna punkt jämfört med dagsläget utan riket utser även framdeles den samordnare och det nationella rådgivningscentrum som anges i yrkeskvalifikationsdirektivet.

 

7. Beredningsarbetet

 

Lagförslaget har beretts vid landskapsregeringens utbildningsbyrå. Den slutliga beredningen har gjorts vid lagberedningen.

 

Detaljmotivering

 

1. Landskapslag om erkännande av yrkeskvalifikationer

 

1 kap. Allmänt

 

1 § Tillämpningsområde. I lagen föreskrivs huvudsakligen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Syftet med lagen är att genomföra de delar av yrkeskvalifikationsdirektivet som handlar om etableringsfriheten beaktande inskränkningarna i etableringsrätten i gällande landskapslagstiftning för fysiska personer som saknar hembygdsrätt. I paragrafens 1 mom. hänvisas till yrkeskvalifikationsdirektivet, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU, vilket således inkluderar de ändringar som har gjorts genom ändringsdirektivet.

     Enligt artikel 1 i yrkeskvalifikationsdirektivet utgår direktivet från så-dana yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en eller flera andra medlemsstater i EU. Med yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en eller flera andra medlemsstater avses att om yrkeskvalifikationerna består av flera olika delar, ska alla delar som inverkar på behörigheten vara genomförda i en eller flera andra medlemsländer. Enligt 2 § 2 mom. i den gällande yrkeskvalifikationslagen tillämpas lagen på erkännande av yrkeskvalifikationer som en medborgare i en medlemsstat i EU ”huvudsakligen” har förvärvat i en annan medlemsstat. Genom formuleringen i bestämmelsen har man velat visa att en del av yrkeskvalifikationerna också har kunnat förvärvas utanför EU. Med formuleringen har man däremot inte avsett situationer där en del av yrkeskvalifikationerna har förvärvats i Finland och en del någon annanstans i EU. Eftersom bestämmelsen till denna del är tvetydig, föreslås det att ordet "huvudsakligen" inte tas med i paragrafens 2 mom. första mening.

     Hänvisningen i paragrafens 2 mom. andra mening till avtal som gäller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet betyder att lagen också gäller erkännande av yrkeskvalifikationer som en medborgare i en medlemsstat i unionen och en medborgare i en EES-stat förvärvat i Island, Norge och Liechtenstein eller i ett EU-land. Hänvisningen till andra avtal som Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater ingått med en annan part betyder bl.a. att lagens tillämpningsområde utvidgas till erkännande av yrkeskvalifikationer som förvärvats i Schweiz. Om motsvarande avtal ingås med andra länder, utvidgas lagens tillämpningsområde i fortsättningen på motsvarande sätt. Hänvisningen till unionens lagstiftning om tredjelandsmedborgares ställning i paragrafens 2 mom. syftar på att särskilt de skyldigheter som anges i direktiven 2004/38/EG (om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier), 2003/109/EG (om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning), 2004/83/EG (om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet), 2009/50/EG (om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning), 2005/71/EG (om ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte) och 2011/98/EU (om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat) ska beaktas vid erkännandet av yrkeskvalifikationer.

     Tillämpligheten av de författningar som fastställer en tredjelandsmedborgares ställning när det gäller det förfarande för erkännande av yrkeskvalifikationer som avses i denna lag begränsas dock av artikel 1 i yrkeskvalifikationsdirektivet, enligt vilken bestämmelserna om erkännande blir tillämpliga i sådana här fall endast om yrkeskvalifikationerna huvudsakligen har förvärvats i någon av unionens medlemsstater. Ett undantag till denna huvudregel är att en tredjelandsmedborgares ställning också kan granskas i en sådan situation som avses i artikel 3.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet, det vill säga när något medlemsland har erkänt en persons yrkeskvalifikationer utifrån bevis som har utfärdats i ett tredjeland och intygar att personen har tre års yrkeserfarenhet som har förvärvats på medlemsstatens territorium.

     Det föreslås att paragrafens 3 mom. preciseras i förhållande till 1 § 3 mom. i den gällande yrkeskvalifikationslagen så att det krävs tre års yrkeserfarenhet i den medlemsstat som har erkänt ett bevis på kvalifikationer. Formuleringen motsvarar artikel 3.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

     Utgångspunkten för yrkeskvalifikationsdirektivet är att bestämmelserna om erkännande ska tillämpas på sådana yrkesutbildade personer som vill utöva samma yrke i en annan medlemsstat. Å andra sidan omfattar inte begreppet reglerat yrke i direktivet all yrkesverksamhet, eftersom EUF-fördraget till vissa delar gör det möjligt att nationellt avgränsa definitionen av reglerat yrke. Enligt artikel 53 i EUF-fördraget utfärdar Europaparlamentet och rådet direktiv som syftar till ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis och till samordning av medlemsstaternas bestämmelser i lagar och andra författningar om inledande och utövande av förvärvsverksamhet som egenföretagare. Med stöd av bland annat denna artikel har man utfärdat yrkeskvalifikationsdirektivet. Enligt artikel 51 i EUF-fördraget ska bestämmelserna i kapitlet om etableringsrätt, artikel 53 inbegripen, för den medlemsstat som berörs inte omfatta verksamhet som hos medlemsstaten, om än endast tillfälligt, är förenad med utövandet av offentlig makt. På så sätt förpliktar EUF-fördraget inte medlemsstaterna att tillämpa yrkeskvalifikationsdirektivet och den motsvarande nationella lagstiftningen på sådana yrken som är förenade med betydande utövning av offentlig makt. Enligt kommissionen måste tolkningen dock vara ytterst strikt. Utgångspunkten är dock att direktivet ska tillämpas för flertalet yrken som är förenade med utövning av offentlig makt. Med hänsyn till dessa riktlinjer föreslås det att det i paragrafens 4 mom. intas en bestämmelse om att lagen inte ska tillämpas på erkännande av yrkeskvalifikationer i fråga om tjänster vid Ålands polismyndighet.

     I paragrafens 5 mom. anges att lagen är en allmän lag, vilket innebär att annan författning ska tillämpas i första hand om den innehåller bestämmelser som avviker från bestämmelserna i lagen. Med författning avses författningar som publicerats i Ålands författningssamling och unionens lagstiftning.

 

2 § Definitioner. De föreslagna definitionerna överensstämmer i sak med definitionerna i artikel 1 och 3 i yrkeskvalifikationsdirektivet och till sitt innehåll i huvudsak med 2 § i den gällande lagen. Vissa förtydliganden samt kompletteringar fordras på grund av ändringsdirektivet.

     Med begreppet ”indirekt” i 2 mom. avses att i landskapslag anges att yrkeskvalifikationer bestäms i landskapsförordning, i reglemente eller på något annat sätt.

     Definitionen av bevis på formella kvalifikationer i 4 mom. förändras i förhållande till gällande lydelse av motsvarande definition i och med den precisering som samtidigt görs av den föreslagna lagens 1 § 3 mom. och en anpassning till artikel 3.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

     I paragrafens 5 mom. intas en definition av reglerad utbildning som överensstämmer med artikel 3.1 punkt e i yrkeskvalifikationsdirektivet.

     Landskapsregeringen föreslår att definitionen av lämplighetsprov i paragrafens 7 mom. förtydligas i förhållande till den lydelse bestämmelsen har i gällande landskapslag i enlighet med ändringsdirektivet. Med lämplighetsprov avses ett prov som gäller den sökandes yrkeskunnighet, färdigheter och kompetens och som har till syfte att bedöma sökandens förmåga att utöva ett reglerat yrke i landskapet.

     Enligt yrkeskvalifikationsdirektivet ska de behöriga myndigheterna för genomförandet av ett lämplighetsprov upprätta en förteckning över de ämnen som, utifrån en jämförelse mellan den utbildning som krävs i landskapet och den utbildning som sökanden har genomgått, inte omfattas av de examens- eller andra behörighetsbevis som sökanden har.

     Lämplighetsprovet ska utformas med beaktande av att sökanden är en behörig yrkesutövare i den medlemsstat som han eller hon kommer ifrån. Provet ska omfatta de ämnen i vilka kunskap är väsentlig för att sökanden ska kunna utöva yrket i landskapet. Provet får också omfatta kännedom om de yrkesregler som gäller för verksamheten i fråga i landskapet (artikel 3.1 punkt h).

     I paragrafens 9 mom. intas en definition av unionens regler för erkännande. Med detta avses såväl bestämmelserna i yrkeskvalifikationsdirektivet som de delegerade akter och genomförandeakter som kommissionen utfärdar med stöd av direktivet. Förslaget motsvarar med undantag av vissa språkliga justeringar den lydelse motsvarande definition har i 2 § i den gällande landskapslagen om erkännande av yrkeskvalifikationer.

     I paragrafens 11 mom. intas en definition av begreppet europeiskt yrkeskort. Förslaget överensstämmer med artikel 3.1 punkt k i yrkeskvalifikationsdirektivet. Med tanke på den delade lagstiftningsbehörigheten när det gäller regleringen av behörigheten att vara verksam inom olika yrken intas i förtydligande syfte en skrivning i definitionen om att europeiska yrkeskort som utfärdats av landskapsregeringen enligt den föreslagna lagen ska gälla sådana yrken som regleras i landskapslagstiftningen.

 

3 § Behörig myndighet. I 1 mom. anges att landskapsregeringen är den myndighet som fattar beslut om en persons kvalifikationer för utövande av ett reglerat yrke i landskapet och att landskapsregeringen handhar andra förvaltningsuppgifter som följer av lagen.

     Enligt 2 mom. ska landskapsregeringen vid behov samarbeta med behöriga myndigheter i riket. I riket svarar undervisnings- och kulturministeriet för den nationella samordningen av de förfaranden som tillämpas vid erkännande av yrkeskvalifikationer och Utbildningsstyrelsen fungerar som det nationella rådgivningscentrum som avses i yrkeskvalifikationsdirektivet. För att dessa myndigheter ska kunna sköta sina uppgifter krävs det att landskapsregeringen lämnar uppgifter till dem. Förslaget är till denna del överensstämmande med bestämmelserna i den gällande landskapslagen om erkännande av yrkeskvalifikationer.

     Enligt artikel 56.1 i yrkeskvalifikationsdirektivet ska behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten och ursprungsmedlemsstaten bedriva ett nära samarbete och ge varandra ömsesidigt bistånd för att underlätta tillämpningen av direktivet. I paragrafens 2 mom. har landskapsregeringen ålagts att samarbeta med förutom behöriga myndigheter i medlemsstaterna även med behöriga myndigheter i EES-stater och i andra stater som omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivet, t.ex. Schweiz. Förslaget överensstämmer till denna del med 3 § 2 mom. i den gällande landskapslagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Men på grund av ändringsdirektivet fordras vissa kompletteringar av lagtexten vad gäller landskapsregeringen samarbeten. Bestämmelsen om bistånd inom de tidsfrister som anges i unionens regler för erkännande ansluter sig i synnerhet till artikel 4d.2 och 4d.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet, enligt vilken den behöriga myndigheten ska svara på en annan medlemsstats begäran om uppgifter senast två veckor efter det att begäran har inlämnats. Införandet av det europeiska yrkeskortet ökar behovet av samarbete mellan de behöriga myndigheterna i olika länder. Informationsutbytet mellan medlemsstaterna sker i fortsättningen liksom nu i regel via informationssystemet för den inre marknaden, det vill säga IMI, som upprätthålls av kommissionen. Via IMI kan myndigheterna i de olika länderna sköta sina ärenden till varandra på sitt eget språk med hjälp av standardiserade fråge- och svarsalternativ samt fritextfält. Via systemet styrs begäran om uppgifter till den myndighet som är behörig i ärendet i den aktuella medlemsstaten. Användningen av IMI inom det administrativa samarbetet mellan de behöriga myndigheterna i de olika medlemsstaterna grundar sig på IMI-förordningen. IMI-förordningen befäster de regler som gäller användningen av IMI i det administrativa samarbetet mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och kommissionen, vilket även inbegriper behandling av personuppgifter. IMI används med stöd av IMI-förordningen inom sådant administrativt samarbete mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och kommissionen som ansluter sig till artiklarna 4a–4e, 8, 21a, 50, 56 och 56a i yrkeskvalifikationsdirektivet, det vill säga bestämmelserna om yrkeskortet, administrativt samarbete, informationsutbyte och varningsmekanismen. Vid utbyte av information ska de behöriga myndigheterna iaktta bestämmelserna i personuppgiftsdirektivet och direktivet om integritet och elektronisk kommunikation (artikel 56.2).

 

2 kap. Systemen för erkännande av yrkeskvalifikationer

 

4 § Kvalifikationsnivåer i den generella ordningen för erkännande. För att fastställa systemet för erkännande inom den generella ordningen var det nödvändigt att indela de olika nationella utbildnings- och yrkesutbildningssystemen i olika nivåer. Dessa nivåer, som enbart upprättats för att den generella ordningen ska fungera, påverkar inte de nationella strukturerna för utbildning och yrkesutbildning eller medlemsstaternas befogenheter på detta område. De fem nivåerna i 1 mom. överensstämmer i sak med nivåerna i artikel 11 i yrkeskvalifikationsdirektivet och med 4 § 1 mom. i den gällande landskapslagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Däremot fordrar den ändring av artikel 11 led ii i led a som genomfördes genom ändringsdirektivet att även paragrafens 1 mom. punkt 3b får en annan lydelse än idag, så att ändringsdirektivet tillgodoses i landskapslagstiftningen.

     Enligt artikel 12 första stycket i yrkeskvalifikationsdirektivet ska varje bevis på formella kvalifikationer eller uppsättning bevis på formella kvalifikationer som utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat, även vad beträffar nivån, jämställas med bevis på formella kvalifikationer över utbildning enligt artikel 11, på villkor att beviset gäller en avslutad utbildning som erhållits i unionen och som är erkänd som likvärdig av denna medlemsstat samt där ger samma rätt till tillträde eller utövande av ett yrke eller förbereder för utövande av detta yrke. Bestämmelsen i artikel 12 första stycket ändrades tekniskt genom ändringsdirektivet, och fordrar endast att ordet gemenskapen ersätts med unionen i paragrafens 2 mom. I övrigt motsvarar bestämmelsen gällande lydelse av 4 § 2 mom. i den gällande landskapslagen om erkännande av yrkeskvalifikationer.

 

5 § Villkor för erkännande i den generella ordningen. Enligt 5 § 1 mom. i den gällande landskapslagen om erkännande av yrkeskvalifikationer ska bevisen på formella kvalifikationer motsvara minst den nivå som ligger omedelbart under den nivå som krävs i landskapet i enlighet med indelningen i lagens 4 § om kvalifikationsnivåer i den generella ordningen för erkännande. Motsvarigheten till den här bestämmelsen i artikel 13.1 i yrkeskvalifikationsdirektivet har slopats i samband med ändringsdirektivet. Landskapsregeringen föreslår därför att landskapslagstiftningen ändras så att motsvarande bestämmelse inte tas med i den föreslagna paragrafen.

     Erkännande i den generella ordningen grundar sig även i fortsättningen på en jämförelse av de yrkeskvalifikationer som sökanden har förvärvat i ursprungsmedlemsstaten och de yrkeskvalifikationer och den utbildning som den mottagande medlemsstaten kräver för det reglerade yrket i fråga. Kompetensbevis och bevis på formella kvalifikationer ska ha utfärdats av en behörig myndighet i medlemsstaten.

     Utgångspunkten för erkännande är att sökanden innehar ett sådant bevis på kvalifikationer som en annan medlemsstat kräver för att samma yrke ska få utövas och att sökanden i ursprungsmedlemsstaten har rätt att utöva det yrke för vilket han eller hon ansöker om erkännande av yrkeskvalifikationerna. En bestämmelse om detta intas i paragrafens 1 mom. och utgör en nyhet i förhållande till gällande lydelse av motsvarande bestämmelse i den gällande landskapslagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. I vissa medlemsländer kräver till exempel utövandet av läraryrket legitimering eller registrering. I så fall hör ett särskilt intyg över registrering till de handlingar som ligger till grund för erkännandet av yrkeskvalifikationerna.

     Paragrafens 2 mom. innehåller en bestämmelse om de situationer där ett yrke inte är reglerat i sökandens utgångsland. Bestämmelsen föranleds av genomförandet av artikel 13.2 i yrkeskvalifikationsdirektivet som tillkom genom ändringsdirektivet. Förutsättningen för ett beslut om erkännande är då att sökanden har ett eller flera kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som har utfärdats av en behörig myndighet och som visar att innehavaren har förberetts för att utöva yrket i fråga. Yrkesutövande ska i sådana situationer göras möjligt för personer som på heltid i minst ett år eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren har utövat sitt yrke i en annan medlemsstat som inte reglerar detta yrke. Yrkeserfarenheten på ett år krävs dock inte när de bevis på formella kvalifikationer som sökanden har gäller som bevis på en reglerad utbildning (artikel 13.2). Med reglerad utbildning avses enligt landskapslagens 2 § 5 mom., som förverkligar artikel 3.1 punkt e i yrkeskvalifikationsdirektivet, utbildning som är särskilt inriktad på utövandet av ett visst yrke och som inbegriper utbildning som vid behov kompletteras genom yrkesutbildning, provtjänstgöring eller yrkesutövning. Strukturen och nivån på den reglerade utbildningen fastställs i medlemsstatens lagar, förordningar eller administrativa bestämmelser, eller så övervakas eller godkänns de av en myndighet som har utsetts för denna uppgift.

     Paragrafens 3 mom. motsvarar artikel 13.4 i yrkeskvalifikationsdirektivet och någon motsvarande bestämmelse finns inte i den gällande landskapslagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Enligt bestämmelsen kan den behöriga myndigheten fatta ett negativt beslut om erkännande, om sökandens yrkeskvalifikationer är på den nivå som avses i 4 § 1 mom. 1 punkten medan landskapslagstiftningen kräver en nivå som avses i 4 § 1 mom. 5 punkten för att yrket ska få utövas. Syftet med bestämmelsen är att utgöra en säkerhet ifall det uppstår situationer där sökandens yrkeskvalifikationer ligger på den lägsta nivån i yrkeskvalifikationsdirektivets klassificering av kvalifikationsnivåer medan en högskoleexamen motsvarande minst fyra år krävs för uppgiften i landskapet.

     Paragrafens 4-6 mom. motsvarar 5 § 3-5 mom. i den gällande lagen. Enligt artikel 12 andra stycket i yrkeskvalifikationsdirektivet ska en mottagande medlemsstat vid erkännandet av yrkeskvalifikationer beakta om sökandens yrkeskvalifikationer enligt lagstiftningen i ursprungsmedlemsstaten anses uppfylla nya skärpta krav på yrkeskvalifikationer. Bestämmelser om att tidigare behöriga yrkesutövare som genomgått en äldre utbildning ska anses vara behöriga även om de inte uppfyller nya skärpta utbildningskrav intas vanligtvis i övergångsbestämmelser då behörighetskrav höjs. I paragrafens 4 mom. föreskrivs att lagstiftningen om förvärvade rättigheter i ursprungsmedlemsstaten ska beaktas vid placeringen av sökanden i en viss kvalifikationsnivå.

     Enligt 5 mom. kan ett beslut om erkännande som fattats i en annan medlemsstat eller i riket inte utgöra grund för erkännande av yrkeskvalifikationer. Genom bestämmelsen säkerställs att sökanden inte kan kringgå behörighetskrav i landskapslagstiftningen för ett yrke genom att åberopa beslut om erkännande i en annan medlemsstat eller i riket. Eftersom behörighetsvillkoren för ett yrke varierar från medlemsstat till medlemsstat, kan också innehållet i de olika medlemsstaternas beslut om erkännande variera i synnerhet när det gäller kompensationsåtgärder. Det är alltså motiverat att varje medlemsstat och riksmyndigheter fattar beslutet om erkännande utgående från sina nationella behörighetsvillkor och oberoende av andra medlemsstaters beslut om erkännande. Ett undantag utgör de situationer i 1 § 3 mom. där erkännandet grundar sig på en annan medlemsstats erkännande av bevis på formella kvalifikationer och yrkeserfarenhet som utfärdats i en icke-medlemsstat för en medborgare i en medlemsstat.

     I 6 mom. hänvisas till näringslagen i fråga om rätten att utöva yrke som näring i landskapet. Hänvisningen har medtagits för att tydliggöra att personer som avser utöva ett reglerat yrke som näring i landskapet och uppfyller kraven i paragrafens 1 mom. dessutom, för att kunna utöva yrket som näring i landskapet, behöver tillstånd att utöva näring (beviljad näringsrätt) av landskapsregeringen. Enligt näringslagens 4 § 1 mom. kan myndiga fysiska personer som inte är försatta i konkurs men saknar hembygdsrätt och inte utan avbrott varit bosatta i landskapet under minst fem år av landskapsregeringen, då skäl föreligger och efter prövning i varje enskilt fall, beviljas rätt att utöva näring. Landskapsregeringen kan dock inte som skäl för avslag på en ansökan om näringsrätt hänvisa till sökandens yrkeskvalifikationer om sökanden uppfyller kraven i den föreslagna paragrafens 1 mom. För reglerade yrken prövas sökandens yrkeskvalifikationer särskilt och inte i samband med prövning av en ansökan om näringsrätt. I praktiken är det således inte aktuellt att avslå en ansökan om näringsrätt med hänvisning till sökandens yrkeskvalifikationer. Med stöd av näringslagens 4 § 3 mom. kan näringsrätt beviljas på villkor som landskapsregeringen anser nödvändiga. Landskapsregeringen kan inte bevilja näringsrätt på villkor som är kopplade till yrkeskvalifikationerna om sökanden uppfyller kraven i den föreslagna paragrafens 1 mom. Som villkor kan ställas till exempel att verksamheten ska bedrivas på svenska samt andra villkor som landskapsregeringen anser nödvändiga och som inte gäller sökandens yrkeskvalifikationer. För reglerade yrken följer yrkeskvalifikationerna av det regelverk som gäller för det aktuella yrket. I praktiken finns det således inte anledning för landskapsregeringen att uppställa villkor som har samband med yrkeskvalifikationerna när näringsrätt beviljas.

 

6 § Kompensationsåtgärder. Enligt 6 § 1 mom. 1 punkten i den gällande landskapslagen om erkännande av yrkeskvalifikationer kan det krävas kompensationsåtgärder av sökanden om omfattningen av den utbildning som sökanden har genomgått är minst ett år kortare än den som krävs. Bestämmelsen genomförde den lydelse artikel 14.1 hade innan ändringsdirektivet. I och med att bestämmelsen togs bort i yrkeskvalifikationsdirektivet genom ändringsdirektivet ska inte en motsvarande bestämmelse tas med i den föreslagna paragrafen.

     Kravet på att sökanden genomgår kompensationsåtgärder ska i fortsättningen grunda sig på väsentliga skillnader mellan den utländska och den som krävs. Vid granskningen av skillnaderna beaktas de kunskaper, färdigheter och den kompetens som sökanden har tillägnat sig och som är centrala med tanke på utövandet av yrket i fråga ur ett helhetsperspektiv och de jämförs med vad som krävs för att yrket ska få utövas i landskapet. Skillnaderna är väsentliga om innehållet skiljer sig i betydande grad. En bestämmelse om detta intas i paragrafens 1 mom., som samtidigt genomför artikel 14.1 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

     När landskapsregeringen fastställer kompensationsåtgärder och bedömer behovet av dem ska den enligt 2 mom. kontrollera om de kunskaper, färdigheter och den kompetens som sökanden har tillägnat sig genom yrkesverksamhet eller livslångt lärande är sådana att de helt eller delvis täcker den väsentliga avvikelse som gör att kompensationsåtgärder kan krävas. Bestämmelsen tillgodoser artikel 14.5 i yrkeskvalifikationsdirektivet. Enligt definitionen i artikel 3.1 l i direktivet avses med livslångt lärande all allmän utbildning, yrkesutbildning, icke-formell utbildning och informellt lärande som sker genom livet och leder till ökade kunskaper och färdigheter och ökad kompetens, som kan innehålla yrkesetik. Om sökanden efter att ha förvärvat yrkeskvalifikationer och efter att bevis på formella kvalifikationer har utfärdats skaffar sig yrkeserfarenhet i något land som inte ingår i EU-området, ska denna yrkeserfarenhet beaktas vid fastställandet av kompensationsåtgärder. Likaså ska livslångt lärande som har skett utanför unionen beaktas.

     Ett intyg av ett relevant organ över kunskap som sökanden har tillägnat sig genom såväl yrkeserfarenhet som livslångt lärande ska uppvisas. I fråga om yrkeserfarenhet är det relevanta organet främst arbetsgivaren. Ett intyg om livslångt lärande ska vara utfärdat av ett sådant organ som har möjlighet att bedöma sådana kunskaper, färdigheter och kompetenser. En meritförteckning eller något annat dokument som har sammanställts av sökanden eller en privatperson kan således inte anses vara ett intyg av ett relevant organ.

     Enligt 3 mom. får sökanden, såsom enligt gällande landskapslag om erkännande av yrkeskvalifikationer, även i fortsättningen i regel välja kompensationsåtgärd. Dessutom föreskrivs i momentet om situationer där det är möjligt att avvika från sökandens rätt att välja mellan anpassningsperiod och lämplighetsprov. Den myndighet som ansvarar för erkännande av yrkeskvalifikationer, det vill säga landskapsregeringen inom landskapets behörighet, kan i de fall som nämns i 3 mom. föreskriva en anpassningsperiod eller ett lämplighetsprov. Paragrafens 3 mom. överensstämmer i sak med artikel 14.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet. Bestämmelsen anpassas till ändringar som gjorts i artikel 14.3 genom ändringsdirektivet. Bland annat bestämmelserna i 3 mom. punkterna 3 och 4 är nya i jämförelse med gällande landskapslag.

     För att uppfylla den förändring artikel 14.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet genomgått fordras även en bestämmelse om när landskapsregeringen kan kräva att sökanden ska delta i såväl en anpassningsperiod som ett lämplighetsprov. En bestämmelse om detta intas i paragrafens 4 mom.

     Enligt artikel 14.6 i direktivet ska beslutet om kompensationsåtgärder motiveras. Krav på att förvaltningsbeslut ska motiveras finns redan i 39 och 40 § i förvaltningslag (2008:9) för landskapet Åland, nedan förvaltningslagen. Av den orsaken behöver inga särskilda bestämmelser om saken tas med i paragrafen. Av motiveringen till beslutet om erkännande ska det framgå vilken kvalifikationsnivå enligt bestämmelsen i 4 § som krävs för behörighet i det mottagande landet och vilken nivå enligt samma bestämmelse som sökanden befinner sig på. Av motiveringen ska det också enligt yrkeskvalifikationsdirektivet framgå vad som är de väsentliga skillnaderna mellan den utbildning som sökanden har genomgått och i den mottagande medlemsstaten eller de väsentliga skillnaderna i yrkesverksamhetens innehåll, samt orsakerna till att skillnaderna inte kan kompenseras genom sökandens yrkeserfarenhet eller de kunskaper, färdigheter och den kompetens som sökanden har tillägnat sig genom livslångt lärande.

     För att den generella ordningen ska fungera så måste det vara möjligt för sökanden att delta i ett lämplighetsprov. I paragrafens 5 mom. åläggs Hög-skolan på Åland och andra läroanstalter i landskapet att ordna lämplighetsprov enligt vad som anges i det villkorliga beslutet om sökandens kvalifikationer för utövande av yrket i landskapet. Bestämmelsen motsvarar i sak 6 § 5 mom. i den gällande landskapslagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Utbildning till socialarbetare och till lärare i grundskolan ges inte av läroanstalt i landskapet. I riket ska lämplighetsprov ordnas i en läroanstalt som enligt lagstiftningen har befogenhet att ge utbildning som leder till examen inom det område som ansökan om erkännande av yrkeskvalifikationer gäller. Landskapsregeringen och utbildningsanordnare i landskapet avser samarbeta med läroanstalter i riket vid ordnandet av lämplighetsprov. Om landskapsregeringen finner det ändamålsenligt så kan lämplighetsprov liksom enligt gällande regler ordnas av landskapsregeringen. Det föreslås också att 5 mom. kompletteras genom en bestämmelse i enlighet med artikel 14.7 i direktivet om att sökanden ska ha möjlighet att genomgå lämplighetsprovet inom sex månader efter det att beslut har fattats om att han eller hon ska delta i ett lämplighetsprov.

     Ordnandet av lämplighetsprov är en arbetskrävande uppgift för läroanstalterna. För deltagande i lämplighetsprov och för intyg över godkänt lämplighetsprov uppbärs därför en avgift. Avgiften bestäms av landskapsregeringen enligt bestämmelserna i landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet. En bestämmelse om detta intas i paragrafens 5 mom.

 

7 § Anpassningsperiod. Enligt artikel 3.1 g i yrkeskvalifikationsdirektivet ska den praktik som ingår i anpassningsperioden bedömas och de detaljerade bestämmelserna för anpassningsperioden och dess utvärdering samt status för en migrerande praktikant fastställas av den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten. Den föreslagna paragrafen överensstämmer med motsvarande bestämmelser i 7 § i den gällande landskapslagen om erkännande av yrkeskvalifikationer.

     Bestämmelser om sökandens status under anpassningsperioden intas i paragrafens 1 mom. Sökanden utövar ett yrke som övervakas och handleds av en i landskapet behörig utövare av det aktuella yrket.

     I paragrafens 2 mom. föreskrivs att anpassningsperiodens längd och innehåll ska fastställas samt att ett villkorligt beslut om erkännande kan innehålla andra nödvändiga villkor för genomförandet av anpassningsperioden. Nödvändiga villkor kan vara att bestämma den kompetens som krävs av den övervakande yrkesutövaren.

Bedömningen av praktiken och utvärderingen av anpassningsperioden ska visas med ett intyg. Intyget ska utfärdas av arbetsgivaren eller den övervakande yrkesutövaren.

 

8 § Lämplighetsprov. Den föreslagna paragrafen överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelse i 8 § i den gällande landskapslagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. I paragrafen intas bestämmelser om lämplighetsprov på basen av de krav som uppställs i artikel 3.1 h i yrkeskvalifikationsdirektivet. Med lämplighetsprov avses enligt den föreslagna lagen ett prov som gäller sökandens yrkeskunnighet, färdigheter och kompetens och som utarbetas i syfte att bedöma sökandens förmåga att utöva ett reglerat yrke i landskapet.

     Enligt artikel 3.1 h i yrkeskvalifikationsdirektivet ska de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten för att bevilja genomförande av lämplighetsprovet upprätta en förteckning över de ämnen som, utifrån en jämförelse mellan den utbildning som krävs i medlemsstaten och den som sökanden har genomgått, inte omfattas av de examens- eller andra behörighetsbevis som sökanden har. Lämplighetsprovet ska utformas med beaktande av att sökanden är en behörig yrkesutövare i ursprungsmedlemsstaten eller den medlemsstat han kommer ifrån. Provet ska omfatta ämnen valda ur förteckningen och i vilka kunskap är väsentlig för att kunna utöva yrket i den mottagande medlemsstaten. Provet får också omfatta kännedom om de yrkesregler som gäller för ifrågavarande verksamhet i den mottagande medlemsstaten. De närmare bestämmelserna för lämplighetsprovet och status i den mottagande medlemsstaten för den som vill förbereda sig för provet ska fastställas av de behöriga myndigheterna i denna medlemsstat.

 

9 § Partiell rätt att utöva ett yrke. I paragrafen intas bestämmelser om partiell rätt att utöva ett yrke. Bestämmelserna ansluter sig till artikel 4f i yrkeskvalifikationsdirektivet om partiellt tillträde som infördes i direktivet genom ändringsdirektivet. Införandet av bestämmelsen i yrkeskvalifikationsdirektivet grundar sig på ett avgörande av EU-domstolen.

     Paragrafen innehåller bestämmelser om sådana beslut av landskapsregeringen som avgörs genom prövning från fall till fall och som gäller utövandet av ett yrke som någon har skaffat sig i en annan medlemsstat och som bara delvis motsvarar ett reglerat yrke i landskapet. Partiell rätt att utöva ett yrke innebär att en person inte får rätt att utöva all verksamhet som förknippas med yrket i fråga, utan att han eller hon får en begränsad rätt att arbeta med vissa uppgifter.

     För ett beslut om att partiell rätt att utöva ett yrke ska beviljas krävs det att alla villkor i 1 mom. uppfylls. Enligt 1 punkten ska sökanden vara fullt kvalificerad att i ursprungsmedlemsstaten utöva den yrkesverksamhet för vilken partiell rätt att utöva ett yrke söks. Enligt 2 punkten krävs det att det görs en jämförelse mellan den yrkesverksamhet som utövas i ursprungsmedlemsstaten och den yrkesverksamhet som ingår i det reglerade yrket i landskapet. Skillnaderna kan vara så stora att landskapsregeringen i beslutet om erkännande måste kräva att sökanden som ett sådant lämplighetsprov som avses i 8 § måste fullfölja hela den utbildning som krävs i landskapet för att få tillträde till hela det reglerade yrket. I så fall ska landskapsregeringen överväga möjligheten att bevilja sökanden partiell rätt att utöva ett yrke. Det väsentliga här är att yrkesverksamheten i enlighet med 3 punkten faktiskt kan särskiljas från andra verksamheter som ingår i det reglerade yrket i landskapet. I detta sammanhang ska landskapsregeringen beakta huruvida man självständigt kan bedriva yrkesverksamheten i fråga i ursprungsmedlemsstaten (artikel 4f.1).

     Enligt 2 mom. ska möjligheten att bevilja partiell rätt att utöva ett yrke inte tillämpas i fråga om yrkesutbildade personer som omfattas av automatiskt erkännande av deras yrkeskvalifikationer, det vill säga personer för vilka man tillämpar det system för erkännande av yrkeserfarenhet som föreskrivs i avdelning III kapitel II i yrkeskvalifikationsdirektivet eller det system för gemensamma utbildningsprinciper som föreskrivs i samma avdelnings kapitel IIIa (artikel 4f.6). Bestämmelsen om partiell rätt att utöva ett yrke blir däremot tillämplig i fall där det är fråga om yrken som omfattas av systemet för automatiskt erkännande, men där sökandens utbildning inte uppfyller villkoren för automatiskt erkännande.

     Landskapsregeringen ska vid den prövning som görs enligt 1 mom. överväga om den i fråga om ett enskilt reglerat yrke kan fastställa sådana särskilda uppgiftshelheter som klart kan definieras i ett förvaltningsbeslut och på basis av vilka en person kan beviljas begränsad rätt att utöva yrket i fråga. Om det inte är möjligt att specificera uppgifterna på detta sätt, ska landskapsregeringen fatta ett negativt beslut med stöd av 1 mom., eftersom de allmänna villkoren för beviljande av partiell rätt att utöva ett yrke inte kan uppfyllas. Om landskapsregeringen däremot kommer fram till att de villkor för beviljande av partiell rätt att utöva yrke som anges i 1 och 2 mom. uppfylls, ska den ännu bedöma vilka konsekvenser ett beviljande av partiell rätt att utöva yrke har för den allmänna säkerheten, patientsäkerheten och klientsäkerheten. Enligt 3 mom. får landskapsregeringen fatta ett negativt beslut, om det är nödvändigt med tanke på omständigheter som gäller den allmänna säkerheten eller klient- eller patientsäkerheten. Enligt formuleringen i artikel 4f.2 i direktivet, som motsvarar bestämmelsen, får ett partiellt tillträde till en yrkesverksamhet nekas om detta motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset, om det är lämpligt för att säkerställa att det eftersträvade målet uppnås, och om det inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det målet. En tillämpning av bestämmelsen förutsätter alltid prövning från fall till fall. För att ett negativt beslut ska få fattas krävs det att ett beviljande av partiell rätt att utöva ett yrke på ett väsentligt sätt kan anses äventyra den allmänna säkerheten, klientsäkerheten eller patientsäkerheten. I samband med beslutsfattandet ska landskapsregeringen överväga om det är möjligt att undanröja en säkerhetsrisk som är förknippad med beviljandet av partiell rätt att utöva ett yrke med andra metoder, eller om ett negativt beslut är nödvändigt på grund av säkerhetsaspekterna. Vid prövningen ska landskapsregeringen då även beakta till exempel bestämmelsen i 5 mom. om att de som har fått ett beslut om partiell rätt att utöva yrke tydligt ska ange sin yrkesverksamhets räckvidd för tjänstemottagarna. Som grund för ett negativt beslut kan det inte anföras till exempel att den behöriga myndigheten bedömer att sysselsättningsmöjligheterna för den som har beviljats partiell rätt att utöva ett yrke är svåra eller otänkbara.

     I praktiken kan en person ansöka om erkännande av sina yrkeskvalifikationer eller partiell rätt att utöva ett yrke. Om ett erkännande av yrkeskvalifikationerna utan begränsningar inte är möjligt, ska landskapsregeringen på eget initiativ undersöka om villkoren för partiell rätt att utöva yrke uppfylls. Beslutsfattandet ska därefter enligt paragrafens 4 mom. grunda sig på bestämmelserna om den generella ordningen för erkännande i 4-8 §§.

     Landskapsregeringen föreslår att bestämmelsen i 5 mom. även ska innehålla en hänvisning till 23 §, där det föreskrivs om användningen av yrkestitlar. Enligt sistnämnda bestämmelse ska yrkesverksamheten utövas under ursprungsmedlemsstatens yrkestitel när en person har beviljats partiell rätt att utöva ett yrke. Landskapsregeringen föreslås dock kunna kräva att denna yrkestitel används på svenska.

 

10 § Gemensamma utbildningsramar. Genom ändringsdirektivet tillkom en ny artikel 49a om gemensamma utbildningsramar. Med begreppet gemensamma utbildningsramar avses en gemensam uppsättning minimikrav för kunskaper, färdigheter och kompetenser som behövs för att utöva ett specifikt yrke. Direktivet förutsätter att bevis på yrkeskvalifikationer som har förvärvats på grundval av en sådan gemensam utbildningsram ska ge tillträde till och rätt att utöva ett yrke i en medlemsstat på samma villkor som de bevis på formella kvalifikationer som medlemsstaten själv utfärdar. På så sätt ska landskapsregeringen erkänna bevis på yrkeskvalifikationer som har förvärvats på grundval av en gemensam utbildningsram automatiskt och det får då inte krävas kompensationsåtgärder enligt 6 § av sökanden. En bestämmelse om detta intas i paragrafens 1 mom.

     Enligt 2 mom. ska en gemensam utbildningsram inte ersätta utbildningsprogram, om inte något annat föreskrivs särskilt (artikel 49a.1). Utbildningsprogram är benämningen på hur exempelvis yrkesutbildningen på gymnasienivå och högskoleutbildningen på Åland är strukturerad.

     Enligt artikel 49a.4 i yrkeskvalifikationsdirektivet har kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att fastställa en gemensam utbildningsram för ett visst yrke. För att sådana delegerade akter ska kunna antas förutsätter det att den gemensamma utbildningsramen uppfyller de sju villkor som uppställs i direktivet. En medlemsstat kan dock enligt artikel 49a.5 även undantas från skyldigheten att införa en gemensam utbildningsram och från skyldigheten att automatiskt bevilja erkännande av sådana yrkeskvalifikationer som har förvärvats på grundval av en gemensam utbildningsram. Avsikten är att EU i en genomförandeakt av kommissionen ska ange vilka nationella yrkeskvalifikationer och nationella yrkestitlar som omfattas av de gemensamma utbildningsramarna. Eftersom införandet av gemensamma utbildningsramar i praktiken kräver såväl delegerade akter som genomförandeakter av kommissionen och eftersom det ännu inte finns närmare uppgifter om innehållet i dessa akter, föreslår landskapsregeringen att det i 3 mom. intas ett bemyndigande för landskapsregeringen att i landskapsförordning inta närmare bestämmelser om utbildningsramarna. I en landskapsförordning får således utfärdas närmare bestämmelser om de gemensamma utbildningsramarna, såvida kommissionens framtida akter kräver det.

 

11 § Gemensamma utbildningsprov. Genom ändringsdirektivet fogades en ny artikel 49b till yrkeskvalifikationsdirektivet om gemensamma utbildningsprov. Med gemensamma utbildningsprov avses enligt artikeln ett standardiserat lämplighetsprov som finns tillgängligt i alla deltagande medlemsstater och som är reserverat för innehavare av en särskild yrkeskvalifikation. Direktivet förutsätter att innehavaren av en särskild yrkeskvalifikation som har godkänts vid ett sådant prov i en medlemsstat ska ha rätt att utöva yrket i en berörd mottagande medlemsstat på samma villkor som innehavarna av sådana yrkeskvalifikationer som har erhållits i den medlemsstaten. En bestämmelse om detta intas i paragrafens 1 mom. Förslaget medför att landskapsregeringen automatiskt ska erkänna bevis på yrkeskvalifikationer som har förvärvats på grundval av ett gemensamt utbildningsprov. Det får i en sådan situation inte krävas kompensationsåtgärder enligt 6 § av sökanden.

     Även i artikel 49b.4 i yrkeskvalifikationsdirektivet finns en befogenhet för kommissionen att anta delegerade akter för att fastställa innehållet i ett gemensamt utbildningsprov och de krav som gäller för att göra och klara provet. För att delegerade akter ska kunna antas förutsätter det att det gemensamma utbildningsprovet uppfyller de fyra villkoren enligt artikel 49b.2 i direktivet. En medlemsstat kan i enlighet med artikel 49b.5 även undantas från skyldigheten att anordna ett gemensamt utbildningsprov och från skyldigheten att bevilja automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationerna för yrkesutövare som har klarat det gemensamma utbildningsprovet. Avsikten är att EU i en genomförandeakt av kommissionen ska ange de medlemsstater där det gemensamma utbildningsprovet ska anordnas, hur ofta det ska anordnas under ett kalenderår och övriga arrangemang som krävs för att anordna gemensamma utbildningsprov i medlemsstaterna. Eftersom införandet av gemensamma utbildningsprov i praktiken kräver såväl delegerade akter som genomförandeakter av kommissionen och eftersom det ännu inte finns närmare uppgifter om innehållet i dessa akter, föreslås det att ett bemyndigande att utfärda en landskapsförordning om utbildningsprov intas i paragrafens 2 mom. I en landskapsförordning kan det sedan utfärdas närmare bestämmelser om de gemensamma utbildningsproven, ifall kommissionens framtida akter kräver det.

 

12 § Yrkeserfarenhet som förutsättning för yrkesutövning. Enligt artikel 16 i yrkeskvalifikationsdirektivet ska, om det för tillträde till eller utövande av någon av de verksamheter som anges i bilaga IV till direktivet i en medlemsstat krävs kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art, denna medlemsstat som tillräckligt bevis för att sådan kunskap och förmåga förvärvats godta utövande av denna verksamhet i en annan medlemsstat, under förutsättning att de villkor som direktivet ställer i fråga om den tid som verksamheten ska ha utövats uppfylls. Den allmänna rätten till automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet, som anges i artikel 16, bör genomföras genom en bestämmelse i den nya landskapslagen, så att lagen täcker de ordningar för erkännande som föreskrivs i yrkeskvalifikationsdirektivet. En bestämmelse yrkeserfarenhet som förutsättning för yrkesutövning förslås därför intagen i paragrafen. Paragrafens 1 mom. överensstämmer med motsvarande bestämmelse i 9 § i den gällande landskapslagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. I den föreslagna paragrafen hänvisas i fråga om villkor för erkännande av yrkeserfarenhet till unionens regler för erkännande, vilket avser bestämmelserna i yrkeskvalifikationsdirektivet och de bestämmelser i kommissionens förordningar som ansluter sig till genomförandet av direktivet.

     I landskapet finns det utöver vissa elarbeten och resebyråverksamhet inte andra reglerade yrken i anslutning till de verksamheter som anges i bilagorna till direktivet och som det endast skulle krävas behörighet enligt yrkeserfarenhetssystemet för att få tillträde till eller utöva.

     Enligt paragrafens 2 mom. föreslås landskapsregeringen på ansökan kunna utfärda intyg om arten av och varaktigheten i fråga om yrkesutövning som regleras i landskapslagstiftning och som skett på Åland. I praktiken kommer intygen att upprättas på basis av till exempel arbetsintyg eller andra intyg av arbetsgivaren som sökanden visar upp. Om sökanden är en självständig yrkesutövare, kan till exempel ett handelsregisterutdrag eller intyg av bokföraren visas upp som intyg över verksamheten. Den handling som upprättas utgör inte ett förvaltningsbeslut som ska kunna överklagas med stöd av 24 § i den föreslagna lagen.

 

13 § Bilagor till ansökan. Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 10 § i den gällande landskapslagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Anpassningar av paragrafen har dock gjorts till de förändringar som gjorts i artikel 50 samt i bilaga VII till yrkeskvalifikationsdirektivet genom ändringsdirektivet. Enligt artikel 50.1 i yrkeskvalifikationsdirektivet kan, när de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten fattar beslut om en ansökan om tillstånd att utöva ett reglerat yrke, begära de handlingar och intyg som nämns i bilaga VII till yrkeskvalifikationsdirektivet. I paragrafens 1 mom. och 2 mom. anges de handlingar respektive upplysningar som landskapsregeringen kan kräva in av sökanden. I sak överensstämmer de handlingar som anges i 1 mom. och 2 mom. med de handlingar och intyg som uppräknas i bilaga VII till yrkeskvalifikationsdirektivet. Andra handlingar och upplysningar än de som anges kan inte krävas in. I det enskilda fallet begärs de handlingar som behövs för att utreda ärendet tillräckligt och på ett behörigt sätt.

     Enligt bilaga VII till direktivet ska mottagande medlemsstat när det gäller t.ex. sökandens ekonomiska ställning och försäkringsskydd som tillräcklig bevisning godta intyg utfärdade av banker och försäkringsföretag i andra medlemsstater (punkt 1f). I paragrafens 3 mom. anges att landskapsregeringen ska som tillräcklig bevisning godta intyg i enlighet med unionens regler för erkännande vilket avser bestämmelserna i yrkeskvalifikationsdirektivet och de bestämmelser i kommissionens förordningar som ansluter sig till genomförandet av direktivet.

     I paragrafens 4 mom. intas bestämmelser om krav på översättningar av handlingar till svenska. Vid behov kan landskapsregeringen kräva att det till ansökan fogas översättningar till svenska, utförda av en auktoriserad translator, av sådana handlingar som har avfattats på något annat språk än svenska.

     Enligt gällande landskapslagen om erkännande av yrkeskvalifikationer kan landskapsregeringen i allmänhet kräva att de handlingar som bifogas är officiellt bestyrkta kopior. Bestämmelsen föreslås förändrad. Enligt paragrafens 5 mom. skulle landskapsregeringen i fortsättningen få kräva officiellt bestyrkta kopior av handlingar, om det finns grund för tvivel i fråga om kopiornas äkthet och det inte finns något annat sätt att säkerställa äktheten. Bestämmelsen grundar sig på artikel 57 a.1 i direktivet, enligt vilken de behöriga myndigheterna får begära bestyrkta kopior av handlingar, om det finns skälig grund för tvivel och om det är absolut nödvändigt. I stället för att begära bestyrkta kopior kan landskapsregeringen i många fall begära information om handlingarnas äkthet hos den behöriga myndigheten i sökandens ursprungsmedlemsstat via det elektroniska informationssystemet för den inre marknaden, IMI.

 

14 § Behandling av ansökan samt beslut. Bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med 11 § i den gällande landskapslagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. I artikel 51.1-2 i yrkeskvalifikationsdirektivet finns handläggningsregler som den mottagande medlemsstaten ska iaktta. Enligt artikel 51.1 ska den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten bekräfta mottagandet av ansökan inom en månad från och med mottagandet och underrätta sökanden om handlingar eventuellt saknas. Enligt artikel 51.2 ska en ansökan om tillstånd att få utöva ett reglerat yrke behandlas och ett vederbörligen motiverat beslut fattas av den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet snarast möjligt och under alla omständigheter inom tre månader efter det att den fullständiga ansökan inkom. Denna tidsfrist kan emellertid förlängas med en månad när det är fråga om erkännande enligt den generella ordningen och om erkännande av yrkeserfarenhet.

     I paragrafens 1 mom. och 3 mom. anges de förfaranderegler som krävs enligt nämnda artikel 51.1-2. Förutom dessa förfaranderegler ska bestämmelserna i förvaltningslagen beaktas då ansökningar enligt den föreslagna lagen handläggs. Om landskapsregeringen t.ex. begärt ett utlåtande enligt paragrafens 2 mom. av en läroanstalt så ska sökanden ges möjlighet att framföra sin åsikt om utlåtandet innan ärendet avgörs. Motsvarande den allmänna bestämmelsen om tiden för avgörande av ett ärende i 20 § 1 mom. i förvaltningslagen föreslås att ett beslut med anledning av n ansökan om erkännande ska avgöras inom tre månader även om det enligt artikel 51.2 är möjligt att vissa ansökningar om erkännande kan handläggas under en längre tid.

     Inom systemet för erkännande av yrkeskvalifikationer är ett eventuellt åläggande av kompensationsåtgärder en central fråga. Landskapsregeringen kan ha behov av att få extern sakkunnig bedömning av sökandens utländska utbildning. Landskapsregeringen ska även framdeles vid behov med stöd av paragrafens 2 mom. kunna be en högskola eller en annan läroanstalt om ett utlåtande tillstöd för beslutsfattandet. Begäran om utlåtande kan till exempel gälla sökandens studiers likvärdighet och ämnesområden som saknas jämfört med studier som krävs samt om längden på den anpassningsperiod som sökanden eventuellt föreläggs, de uppgifter som ska ingå i den och innehållet i lämplighetsprovet. Landskapsregeringen kan också ha behov av att läroanstaltens utlåtande innehåller en bedömning av till exempel innehållet i sökandens yrkeserfarenhet och dess inverkan på kompensationsåtgärderna. Med tanke på att utlåtandet kan innehålla en begäran om en mängd olika uppgifter föreslås bestämmelsen inte, såsom enligt gällande regelverk, i detalj definiera vilka utlåtanden som ska begäras in. Med hög-skola avses Högskolan på Åland och därmed jämförbara utbildningsinstitutioner samt universitet. Landskapsregeringen kan även be en läroanstalt i riket om utlåtande. Det kan vara ändamålsenligt att be en läroanstalt i riket, som har befogenhet att ge utbildning inom det område ansökan gäller, om utlåtande i de fall utbildningskraven i landskapslagstiftningen är desamma som i riket och utbildningen inte ordnas av läroanstalt i landskapet.

     Om det vid ett beslut om erkännande av en persons yrkeskvalifikationer på Åland krävs kompensationsåtgärder, så är beslutet villkorligt. Ett slutligt beslut kan fattas först efter det att sökanden fullgjort en anpassningsperiod eller avlagt ett lämplighetsprov. Bestämmelser om detta intas i paragrafens 4 mom.

     Med erkännande av yrkeskvalifikationer avses enligt 2 § punkt 10 beslut om en persons kvalifikationer för att utöva ett reglerat yrke på Åland. I lagstiftningen eller med stöd av lag kan utöver yrkeskvalifikationer som behörighetsvillkor också föreskrivas t.ex. om krav på språkkunskaper och erfarenhet av ledarskap. Sökanden ska för arbetsgivaren visa att han eller hon uppfyller eventuella andra behörighetsvillkor som krävs för skötseln av ett reglerat yrke än de som är kopplade till yrkeskvalifikationerna, och sådana andra krav är inte av betydelse för erkännandet av sökandens yrkeskvalifikationer.

 

3 kap. Europeiskt yrkeskort

 

Ändringsdirektivet medför att nationella bestämmelser om europeiska yrkeskort bör intas i lagstiftningen. Bestämmelser om ett europeiskt yrkeskort tas därför in i ett särskilt kapitel i den föreslagna landskapslagen. Kapitlet föreslås innehålla bestämmelser om förfarandet för ansökan om ett europeiskt yrkeskort i allmänhet och om landskapsregeringens skyldigheter i olika situationer som berör utfärdandet av europeiska yrkeskort. Samtidigt bör det noteras att hanteringen av europeiska yrkeskort enligt detta kapitel endast ska kunna omfatta de yrkeskategorier som regleras i landskapslagstiftningen (se lagens 2 § 2 och 11 mom.). De yrkeskategorier som torde falla under landskapets behörighet är bergsguider och fastighetsmäklare. Det föreslagna kapitlet innehåller dessutom bestämmelser om behandlingen av uppgifter i anslutning till yrkeskort. Ur landskapsregeringens perspektiv finns det tre olika situationer i anslutning till de olika faserna som ska iakttas vid utfärdandet av yrkeskort. I 17 § finns det bestämmelser om utfärdandet av yrkeskort för personer som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer på Åland för temporärt och tillfälligt tillhandahållande av tjänster i ett annat EU- land, i 18 § föreskrivs det om förberedelse av yrkeskortet för personer som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer på Åland och som ska arbeta i ett annat EU land, och i 19 § föreskrivs det om utfärdande av yrkeskort för personer som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer någon annanstans än i Finland eller på Åland och som ska arbeta på Åland.

     Bestämmelser om det europeiska yrkeskortet finns även i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/983 om förfarandet för utfärdande av det europeiska yrkeskortet och tillämpningen av varningsmekanismen i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG, nedan genomförandeförordning. Beträffande det europeiska yrkeskortet innehåller förordningen artiklar om följande ämnen: behöriga myndigheter som deltar i förfarandet (artikel 2), inlämnande av ansökningar via internet (artikel 3), information som ska åtfölja ansökningar (artikel 4), uppgifter i ansökningar (artikel 5), överföring av ansökningar till den relevanta behöriga myndigheten i ursprungsmedlemsstaten (artikel 6), de behöriga myndigheternas roll i fördelningen av ansökningar (artikel 7), behandling av skriftliga ansökningar av behöriga myndigheter i ursprungsmedlemsstaten (artikel 8), betalningsförfaranden (artikel 9), handlingar som krävs för att utfärda yrkeskortet (artikel 10), hantering av dokument som har utfärdats av de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten (artikel 11), hantering av dokument som inte har utfärdats av de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten (artikel 12), handlingar som styrker språkkunskaper (artikel 13), kontrollen av äktheten och giltigheten hos de handlingar som krävs för utfärdande av det europeiska yrkeskortet (artikel 14), villkor för att begära bestyrkta kopior (artikel 15), hantering av bestyrkta kopior (artikel 16), begäran om översättning av de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten (artikel 17), begäran om översättningar av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna (artikel 18), hantering av dokument av de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten (artikel 19), beslut om yrkeskort (artikel 20), resultatet av förfarandet för yrkeskort och kontroll av det europeiska yrkeskortet av berörda tredje parter (artikel 21 och 22). I bilaga I till genomförandeförordningen uppräknas de yrkeskategorier för vilka ett europeiskt yrkeskort ska kunna utfärdas. Av dessa yrkeskategorier torde bergsguider och fastighetsmäklare fall under landskapets lagstiftningsbehörighet, medan sjukskötare, apotekare och sjukgymnaster är att hänföra till rikets behörighet. I bilaga II till genomförandeförordningen finns det en lista över de dokument som krävs för att ett yrkeskort ska kunna utfärdas.

 

15 § Ansökan om ett europeiskt yrkeskort. Utgångspunkten i genomförandeförordningen är att en ansökan om yrkeskort ska lämnas till den behöriga myndigheten i det land där sökanden är etablerad som yrkesutövare. Å andra sidan ska ursprungsmedlemsstaten enligt artikel 4b.1 i yrkeskvalifikationsdirektivet erbjuda innehavaren av en särskild yrkeskvalifikation möjlighet att ansöka om europeiskt yrkeskort. Med ursprungsmedlemsstat avses enligt artikel 1 i direktivet den medlemsstat där yrkeskvalifikationerna har förvärvats.

     I praktiken är etableringsstaten och den stat där yrkeskvalifikationerna har förvärvats oftast densamma. Det finns emellertid också situationer där en person har studerat för sin examen i ett annat EU land och därefter ansökt om att få sina yrkeskvalifikationer erkända på Åland. Om en sådan person senare ansöker om yrkeskort med syfte att förflytta sig till en annan EU stat, styrs hans eller hennes ansökan till den stat där han eller hon yrkesmässigt är etablerad. Om sökanden däremot inte ännu har etablerat sig som yrkesutövare i någon medlemsstat efter det att yrkeskvalifikationerna förvärvades, ska ansökan om yrkeskort styras till den medlemsstat där yrkeskvalifikationerna förvärvades. Om yrkeskvalifikationerna har förvärvats i flera olika EU stater, får sökanden bestämma till vilken av staterna ansökan om yrkeskort ska sändas.

     Utifrån vad som konstaterats ovan föreslås det i paragrafens 1 mom. att ansökan om ett europeiskt yrkeskort ska göras hos landskapsregeringen när sökanden är etablerad som yrkesutövare på Åland eller när yrkeskvalifikationerna har förvärvats på Åland. Samtidigt ska den yrkeskategori som kvalificerar sig till ett yrkeskort falla under landskapets behörighet utgående från den förteckning som finns i bilaga V till genomförandeförordningen. Se definitionen i lagens 2 § 11 punkt.

     Förutsättningen för att kunna ansöka om ett europeiskt yrkeskort är enligt 2 mom. att Europeiska kommissionen har antagit de relaterade genomförandeakter som behövs. För att ett yrkeskort ska kunna införas inom EU krävs det enligt artikel 4a.7 andra stycket i yrkeskvalifikationsdirektivet att det finns betydande rörlighet eller potential för betydande rörlighet för yrket i fråga, att de berörda aktörerna har uttryckt tillräckligt intresse och att det yrke eller den utbildning som utformats för ett visst yrke är reglerat i ett stort antal medlemsstater.

     I genomförandeförordningen finns det en förteckning över de yrkeskategorier som en ansökan om yrkeskort kan gälla. Kommissionen planerar att införa det europeiska yrkeskortet stegvis. I den första fasen har kortet införts för sjukskötare, apotekare, sjukgymnaster, bergsguider och fastighetsmäklare. I den andra fasen ska yrkeskortet eventuellt införas för läkare och ingenjörer. I dagsläget är landskapsregeringen behörig myndighet för yrkeskategorierna bergsguider och fastighetsmäklare.

     Avsikten är att kommissionens genomförandeakter, såsom genomförandeförordningen, ska garantera en enhetlig tillämpning av bestämmelserna om det europeiska yrkeskortet. Enligt artikel 4a.7 i yrkeskvalifikationsdirektivet ska kommissionens genomförandeakter innehålla bland annat bestämmelser om yrkeskortens utformning, behandlingen av ansökningar, översättningar av bilagorna till ansökan och bestyrkta kopior samt förfaranden för hur betalningar för ett europeiskt yrkeskort ska göras och behandlas. Enligt artikel 4a.8 i direktivet ska de avgifter som tas ut av sökandena vid utfärdandet av europeiska yrkeskort vara rimliga och proportionella och överensstämma med ursprungsmedlemsstatens och den mottagande medlemsstatens kostnader, och de får inte hindra aktörer från att ansöka om ett europeiskt yrkeskort. Inom de ramar som anges i direktivet hör fastställandet av avgiftsnivån till medlemsstaternas behörighet.

     I paragrafens 3 mom. anges det att ansökan om yrkeskort är ett alternativ till att en person använder sig av de förfaringssätt som redan finns för erkännandet av yrkeskvalifikationer. Innehavaren av en särskild yrkeskvalifikation kan på så sätt välja att ansöka om ett europeiskt yrkeskort eller att ansöka om ett sådant skriftligt beslut om erkännande av yrkeskvalifikationerna av landskapsregeringen som avses i 14 §. Om en person yrkesmässigt är etablerad i landskapet, men vill börja arbeta i en annan EU stat, ska ansökan om yrkeskort först behandlas av landskapsregeringen. Om personen i en sådan här situation inte vill ha ett yrkeskort, utan vill ansöka om ett traditionellt beslut om erkännande eller göra en förhandsunderrättelse enligt artikel 7 i direktivet, ska sökanden rikta sin ansökan eller lämna in sin förhandsunderrättelse till den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten.

     Innehavaren av en särskild yrkeskvalifikation kan enligt 4 mom. ansöka om ett europeiskt yrkeskort enbart elektroniskt med hjälp av det online-verktyg som tillhandahålls av kommissionen. Termen online-verktyg är den terminologi som används i yrkeskvalifikationsdirektivet (artikel 4b och 57) för att beskriva den del av det informationssystem som används. I praktiken ska ansökan om yrkeskort göras via ett program som är länkat till IMI. Enligt artikel 3.1 i genomförandeförordningen ska en sökande skapa ett säkrat personkonto i det nätbaserade verktyg som avses i artikel 4b.1 i yrkeskvalifikationsdirektivet för inlämnande av ansökan om yrkeskort via internet. Detta nätbaserade verktyg ska tillhandahålla information om syftet med, tillämpningsområdet för och typ av behandling av uppgifter, inbegripet information om sökandes rättigheter som registrerade. Det nätbaserade verktyget ska begära ett uttryckligt medgivande från sökandena om behandlingen av deras personuppgifter i IMI.

     Online-verktyget kommer att skapa en egen IMI-akt för sökanden, och i den sparas de handlingar som lämnas in med ansökan. Närmare bestämmelser om de bilagor som behövs finns i genomförandeförordningen. När det är fråga om erkännande av yrkeskvalifikationer för etablering i enlighet med den generella ordningen för erkännande, det vill säga avdelning III kap. I i yrkeskvalifikationsdirektivet, krävs följande handlingar av sökanden: bevis på nationalitet och intyg om tredjelandsmedborgares ställning, bevis på yrkeskompetens eller bevis på formella kvalifikationer, dokument med kompletterande information om utbildningen, bevis på yrkeserfarenhet samt dokument med information som är relevant i samband med prövningen av huruvida det behövs kompensationsåtgärder. Dessutom kan landskapsregeringen kräva att sådana handlingar som avses i bilaga VII punkt 1 d–g i yrkeskvalifikationsdirektivet ska fogas till ansökan, om motsvarande handlingar även krävs av dem som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i Finland eller på Åland. Detta kan till exempel vara bevis på sökandens goda namn, hälsa, ekonomiska ställning och att sökanden inte har förbjudits att utöva yrket på grund av grav yrkesmässig försummelse eller brottslig handling.

     Förutom de bilagor som ska bifogas ansökan enligt genomförandeförordningen kan landskapsregeringen med stöd av 4 mom. i paragrafen också kräva att det till ansökan om yrkeskort fogas bevis på att avgiften för utfärdande av yrkeskortet har betalats. I artikel 9 i genomförandeförordningen finns bestämmelser om förfarandet för betalning. Enligt artikeln ska ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet som tar ut avgifter för handläggning av ansökningar om yrkeskort, informera den sökande via det online-verktyg som avses i artikel 4b.1 i yrkeskvalifikationsdirektivet inom en vecka efter att ansökan inkommit; om det belopp som ska betalas, betalningssätt, eventuella referenser som anges, bevis på betalning samt fastställa en rimlig betalningsfrist. Om den behöriga myndigheten i den mottagande staten tar ut avgifter för handläggning av ansökningar ska den till sökanden enligt bestämmelsen i artikeln lämna den information som just nämndes via det online-verktyg som avses i artikel 4b.1 i yrkeskvalifikationsdirektivet, så snart ansökan vidarebefordrats till den behöriga myndigheten i ursprungsmedlemsstaten, samt fastställa en rimlig tidsfrist för betalning.

 

16 § Landskapsregeringens skyldigheter i anslutning till ansökan om ett europeiskt yrkeskort. Genom paragrafen genomförs bestämmelserna om den behöriga myndighetens skyldigheter i artikel 4b.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet. Paragrafens bestämmelser om förfarandena för ansökan om yrkeskort ska tillämpas på såväl ansökan om temporärt och tillfälligt tillhandahållande av tjänster som ansökan om etablering.

     Enligt paragrafens 1 mom. ska landskapsregeringen inom en vecka efter det att ansökan har tagits emot bekräfta mottagandet av ansökan och informera sökanden om de handlingar som eventuellt saknas.

     I 2 mom. föreskrivs det att landskapsregeringen ska utfärda kompletterande intyg för ansökan om yrkeskort i enlighet med kraven i unionens regler för erkännande.

     Enligt paragrafens 3 mom. ska landskapsregeringen kontrollera om sökanden är lagligen etablerad som yrkesutövare. Detta innebär till exempel att landskapsregeringen ska kontrollera att personen enligt registret över tillträde till ett visst yrke har rätt att utöva yrket på Åland eller i Finland eller att personen på basis av behörighet som grundar sig på examen har arbetat i landskapet. Landskapsregeringen ska dessutom kontrollera om alla nödvändiga handlingar är giltiga och äkta. Om det finns skälig grund för tvivel i fråga om en handlings giltighet eller äkthet, ska landskapsregeringen kontakta det relevanta organet och inbegära officiellt bestyrkta kopior av handlingarna från sökanden. Om samma sökande vid ett senare tillfälle lämnar in en ny ansökning om yrkeskort, får landskapsregeringen inte begära att handlingar ska lämnas in på nytt om de redan finns i akten i kommissionens informationssystem för den inre marknaden, IMI, och fortfarande är giltiga.

 

17 § Europeiskt yrkeskort för temporärt och tillfälligt tillhandahållande av tjänster i en annan medlemsstat i Europeiska unionen för personer som har förvärvat yrkeskvalifikationer på Åland eller i riket och som yrkesmässigt är etablerade på Åland. Paragrafen innehåller bestämmelser om utfärdande av yrkeskort för temporärt och tillfälligt tillhandahållande av tjänster när sökanden har förvärvat yrkeskvalifikationer på Åland eller i riket och som yrkesmässigt är etablerade på Åland. Paragrafen motsvarar artikel 4 c i yrkeskvalifikationsdirektivet.

     Enligt paragrafens 1 mom. ska landskapsregeringen inom tre veckor kontrollera ansökan och de kompletterande handlingarna samt besluta om ett europeiskt yrkeskort ska utfärdas för temporärt och tillfälligt tillhandahållande av tjänster. Tidsfristen på tre veckor börjar vid mottagandet av de handlingar som saknas eller, om inga övriga handlingar har begärts, en vecka efter det att ansökan har mottagits. Efter att yrkeskortet har utfärdats ska landskapsregeringen utan dröjsmål vidarebefordra kortet till den behöriga myndigheten i de medlemsstater dit sökanden har meddelat att han eller hon ska förflytta sig. Den mottagande medlemsstaten får inte kräva en ytterligare underrättelse om att tjänsteleverantören förflyttar sig för de påföljande 18 månaderna. Landskapsregeringen ska samtidigt informera även sökanden om hur långt handläggningen av ärendet har fortskridit. I samband med utfärdandet av ett europeiskt yrkeskort ska sökanden dessutom enligt 21 § 2 mom. informeras om att innehavaren av ett yrkeskort när som helst har rätt att utan kostnad begära rättelse av felaktiga eller ofullständiga uppgifter, eller radering eller blockering av den berörda IMI-akten.

     I 2 mom. finns det bestämmelser om utökning av ett yrkeskorts omfattning. Innehavaren av ett europeiskt yrkeskort kan senare vilja tillhandahålla tjänster i andra medlemsstater än de som har angetts i den ursprungliga ansökningen. I sådan situation kan innehavaren ansöka om en utvidgning av den rätt som ett yrkeskort medför. Om innehavaren av ett yrkeskort också vill tillhandahålla tjänster för en längre tid än 18 månader, ska han eller hon informera landskapsregeringen om detta. I bägge fallen ska innehavaren av yrkeskortet tillhandahålla all information om väsentliga förändringar i de uppgifter som finns i IMI-akten till den del landskapsregeringen har rätt att begära informationen i enlighet med kommissionens genomförandeakter. Landskapsregeringen ska vidarebefordra det uppdaterade europeiska yrkeskortet till den berörda medlemsstaten.

     Om en ansökan om ett yrkeskort gäller temporärt och tillfälligt tillhandahållande av tjänster som har konsekvenser för folkhälsan eller den allmänna säkerheten, ska bestämmelserna i 18 § tillämpas på landskapsregeringens hantering av ärendet. En bestämmelse om detta föreslås intagen i paragrafens 3 mom. I sådana situationer tar landskapsregeringen emot ansökan och kontrollerar uppgifterna i den, men det är den behöriga myndigheten i den mottagande staten som fattar det slutliga beslutet om utfärdande av kortet.

 

18 § Europeiskt yrkeskort för etablering i en annan medlemsstat i EU för den som förvärvat yrkeskvalifikationer på Åland eller i riket och som är yrkesmässigt etablerad på Åland. Paragrafen innehåller bestämmelser om de situationer där en person vill lämna Åland för att arbeta i en annan medlemsstat i EU på något annat sätt än genom att tillhandahålla tjänster temporärt och tillfälligt. Paragrafen ska dessutom med stöd av hänvisningsbestämmelsen i 17 § tillämpas i situationer där ansökan om yrkeskort gäller sådant temporärt eller tillfälligt tillhandahållande av tjänster som har konsekvenser för folkhälsan eller den allmänna säkerheten. I sistnämnda fall förutsätter tillämpningen av paragrafen att det inte ska tillämpas något system som grundar sig på automatiskt erkännande på yrket i fråga.

     Enligt förslaget ska landskapsregeringen vid utfärdandet av ett europeiskt yrkeskort för etablering inom en månad kontrollera de inlämnade kompletterande handlingarnas äkthet och giltighet i IMI-akten. Tidsfristen börjar vid mottagandet av de handlingar som saknas eller, om inga övriga handlingar har begärts, en vecka efter det att ansökan har mottagits. Landskapsregeringen ska därefter utan dröjsmål vidarebefordra ansökan till den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten och samtidigt informera sökanden om hur långt handläggningen av ansökan har fortskridit. De åtgärder som avses i paragrafen utgör preliminär beredning i anslutning till utfärdandet av ett yrkeskort. Av den orsaken utgör inte den beredning av ärendet som gäller bekräftandet av handlingars äkthet och giltighet och som översänds tillsammans med en ansökan till en annan medlemsstat i EU ett sådant förvaltningsbeslut av landskapsregering som kan överklagas. Möjligheten att söka ändring tillgodoses i dessa situationer i den mottagande medlemsstatens lagstiftning.

 

19 § Europeiskt yrkeskort för etablering på Åland för den som förvärvat yrkeskvalifikationer någon annanstans än på Åland eller i riket och som är yrkesmässigt etablerad någon annanstans än på Åland eller i riket. Bestämmelserna i paragrafen grundar sig på artikel 4d i yrkeskvalifikationsdirektivet och gäller utfärdandet av yrkeskort för annat arbete i landskapet än temporärt tillhandahållande av tjänster, när sökanden förvärvat yrkeskvalifikationer någon annanstans än på Åland eller i riket och som är yrkesmässigt etablerad någon annanstans än på Åland eller i riket och som yrkesmässigt är etablerad någon annanstans än på Åland eller i Finland.

     Ett europeiskt yrkeskort som utfärdas med stöd av paragrafen motsvarar till sina rättsverkningar ett slutligt beslut om erkännande enligt 14 §. Enligt 1 mom. ska landskapsregeringen i sådana fall som omfattas av de system som grundar sig på automatiskt erkännande inom en månad från mottagandet av den ansökan som har överförts av ursprungsmedlemsstaten besluta om huruvida den ska utfärda ett europeiskt yrkeskort. Tidsfristen på en månad ska alltså på Åland tillämpas i fråga om beslutsfattande som grundar sig på systemet för erkännande av yrkeserfarenhet och systemet för gemensamma utbildningsprinciper. Däremot ska landskapsregeringen i sådana fall som omfattas av den generella ordningen för erkännande inom två månader från mottagandet av den ansökan som har överförts av ursprungsmedlemsstaten besluta om huruvida den ska utfärda ett europeiskt yrkeskort eller låta innehavaren av en särskild yrkeskvalifikation genomgå kompensationsåtgärder. I samband med utfärdandet av ett europeiskt yrkeskort ska sökanden enligt 21 § 2 mom. informeras om att innehavaren av ett yrkeskort när som helst har rätt att utan kostnad begära rättelse av felaktiga eller ofullständiga uppgifter, eller radering eller blockering av den berörda IMI-akten.

     Om det finns skälig grund för tvivel till exempel i fråga om en handlings riktighet eller äkthet, får landskapsregeringen enligt 2 mom. begära ytterligare uppgifter eller en officiellt bestyrkt kopia av den handling som granskas från ursprungsmedlemsstaten. I en sådan situation är den behöriga myndigheten i ursprungsmedlemsstaten, enligt artikel 4 d.2 och 4 d.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet, skyldig att senast två veckor efter det att begäran inlämnades tillhandahålla de uppgifter som har begärts. Huvudregeln är att landskapsregeringen, oberoende av en eventuell begäran om ytterligare uppgifter och kompletteringar, ska fatta beslut inom de tidsfrister som anges i paragrafens 1 mom. Bestämmelsen möjliggör dock att tidsfristen kan förlängas med två veckor genom ett beslut av landskapsregeringen. En förlängd tidsfrist kan dessutom förlängas med två veckor till, om det anses vara absolut nödvändigt och om skälen rör folkhälsan eller tjänstemottagarnas säkerhet. En förlängning av tidsfristen ska alltid motiveras och sökanden ska på samma gång också informeras om saken.

     Enligt paragrafens 3 mom. får landskapsregeringen vägra att utfärda ett europeiskt yrkeskort om myndigheten inte får de uppgifter av ursprungsmedlemsstaten eller av den sökande, som myndigheten har rätt att kräva i enlighet med unionens regler för erkännande. Ett negativt beslut ska vara väl motiverat på det sätt som förutsätts enligt förvaltningslagen.

     I 4 mom. finns det en bestämmelse om så kallat tyst erkännande. Om landskapsregeringen av någon orsak inte fattar ett beslut inom de tidsfrister som angetts, skickas det europeiska yrkeskortet automatiskt via IMI till innehavaren av yrkeskvalifikationen.

     Enligt paragrafens 5 mom. innebär utfärdandet av ett yrkeskort dock inte automatisk rätt för kortinnehavaren att utöva ett visst yrke, om det finns registreringskrav eller andra kontrollförfaranden för detta yrke.

 

20 § Behandling av uppgifter om ett europeiskt yrkeskort. Den föreslagna paragrafen har kopplingar till IMI-förordningen som fastställer regler för användningen av IMI i det administrativa samarbetet mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och kommissionen. Dessa bestämmelser kompletteras av bestämmelserna i yrkeskvalifikationsdirektivet och genomförandeförordningen. I genomförandeförordningen föreskrivs det bland annat att man i den inledande fasen av behandlingen av en ansökan om yrkeskort ska begära sökandenas uttryckliga samtycke till att deras personuppgifter behandlas i IMI.

     Bestämmelserna i paragrafen grundar sig på artikel 4e i yrkeskvalifikationsdirektivet. Enligt paragrafens 1 mom. ska landskapsregeringen snarast möjligt uppdatera IMI-akten för en person i fråga om begränsningar och förbud som gäller rätten att utöva ett visst yrke. Vid denna uppdatering ska bestämmelserna om skydd för personuppgifter iakttas. Bestämmelser om personuppgifter finns bland annat i landskapslagen om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen samt i förvaltningslagen. Yrkeskvalifikationsdirektivet hänvisar i dessa frågor till personuppgiftsdirektivet och direktivet om integritet och elektronisk kommunikation. Vid en uppdatering av en IMI akt ska dessutom uppgifter som inte längre behövs raderas. Innehavaren av det europeiska yrkeskortet och de behöriga myndigheter som har tillgång till den berörda IMI-akten ska också omedelbart informeras om alla uppdateringar.

      I paragrafens 2 mom. intas en förteckning över de uppgifter som en uppdatering av IMI-akten kan innefatta.

     I 3 mom. föreskrivs det att de uppgifter som anges på det europeiska yrkeskortet ska vara begränsade till uppgifter som krävs för att fastställa kortinnehavarens rätt att utöva det yrke för vilket kortet har utfärdats. Sådana uppgifter är enligt artikel 4e.4 i yrkeskvalifikationsdirektivet innehavarens förnamn, efternamn, födelsedatum och födelseort, yrke, formella kvalifikationer och den tillämpliga ordningen för erkännande, berörda behöriga myndigheter, kortnummer, säkerhetsdetaljer och referensuppgifter om giltig identitetshandling. Uppgifter om vilken yrkeserfarenhet innehavaren av yrkeskortet har eller vilka kompensationsåtgärder som har genomgåtts ska dessutom ingå i IMI-akten.

     Enligt paragrafens 4 mom. är det möjligt att behandla personuppgifterna i IMI-akten så länge som det behövs för erkännandeförfarandet i sig och för erkännandet eller översändandet av en förhandsunderrättelse om temporärt tillhandahållande av tjänster.

     När det gäller behandling av personuppgifter på det europeiska yrkeskortet och i alla IMI akter ska alla relevanta behöriga myndigheter enligt artikel 4 e.6 i direktivet betraktas som registeransvariga i den betydelse som avses i artikel 2 d i personuppgiftsdirektivet. I 5 mom. hänvisas det till den tillämpliga landskapslagstiftningen. Enligt 2 § 4 punkten i landskapslagen (2007:88) om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen avses med registeransvarig den myndighet som ensam eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen med och medlen för behandlingen av personuppgifter.

 

21 § Granskning av uppgifter om ett europeiskt yrkeskort. IMI-förordningen som reglerar skyldigheten att använda IMI, innehåller bland annat bestämmelser om behandlingen av personuppgifter och om datasäkerhet samt om de registrerades rättigheter och om tillsyn. Dessutom föreskrivs det i artikel 4e.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet att tillgången till uppgifter i IMI-akten ska vara begränsad till ursprungsmedlemsstatens och den mottagande medlemsstatens behöriga myndigheter i enlighet med personuppgiftsdirektivet och att de behöriga myndigheterna ska informera innehavaren av ett europeiskt yrkeskort om innehållet i IMI-akten på begäran av denne. Enligt artikel 4e.7 i direktivet ska de mottagande medlemsstaterna, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4e.3 i direktivet, föreskriva att arbetsgivare, kunder, patienter, myndigheter och andra berörda parter ska kunna kontrollera äktheten och giltigheten hos ett europeiskt yrkeskort som kortinnehavaren uppvisar för dem. Dessa bestämmelser i yrkeskvalifikationsdirektivet genomförs med stöd av paragrafens 1 mom.

     I artikel 21 i genomförandeförordningen finns bestämmelser om resultatet av förfarandet för det europeiska yrkeskortet. När yrkeskortet utfärdas ska det elektroniska dokumentet i IMI enligt artikel 21.1 innehålla uppgifter om innehavarens förnamn, efternamn, födelsedatum och födelseort, yrke, formella kvalifikationer och den tillämpliga ordningen för erkännande, berörda behöriga myndigheter, kortnummer, säkerhetsdetaljer och referensuppgifter om giltig identitetshandling. Gäller yrkeskortet för etablering, ska det elektroniska dokumentet innehålla en reservation om att yrkeskortet inte innebär ett tillstånd att utöva yrket i den mottagande medlemsstaten.

     De tredje parter som nämns i 1 mom., det vill säga arbetsgivare, klienter, patienter, myndigheter och andra berörda parter, kan kontrollera äktheten och giltigheten hos ett europeiskt yrkeskort som kortinnehavaren visar upp för dem via kommissionens online-verktyg.

     I paragrafens 2 mom. intas det bestämmelser om att innehavaren av ett yrkeskort när som helst har rätt att utan kostnad begära rättelse av felaktiga eller ofullständiga uppgifter, eller radering eller blockering av den berörda IMI-akten. Innehavaren ska informeras om denna rätt när det europeiska yrkeskortet utfärdas. Enligt artikel 4e.5 i yrkeskvalifikationsdirektivet ska innehavaren av ett yrkeskort dessutom vartannat år påminnas om sin rätt att begära rättelse, radering eller blockering av uppgifterna i IMI akten. Enligt direktivet ska påminnelsen dock skickas automatiskt via IMI om den ursprungliga ansökan om europeiskt yrkeskort gjordes online, vilket betyder att det inte krävs några aktiva åtgärder från landskapsregeringens sida vad påminnelserna beträffar. I paragrafen intas en bestämmelse om att innehavaren ska upplysas om denna rättighet när yrkeskortet utfärdas.

     Om innehavaren av ett yrkeskort begär radering av en IMI-akt som är kopplad till ett yrkeskort som har utfärdats av landskapsregeringen, ska landskapsregeringen enligt 3 mom. förse innehavaren av yrkeskvalifikationen med bevis som styrker erkännandet av hans eller hennes yrkeskvalifikationer.

 

4 kap. Särskilda bestämmelser

 

22 § Varningsmekanism. I paragrafen intas allmänna bestämmelser om den varningsmekanism som ska iakttas i fråga om personer som har använt sig av falska intyg i samband med processen för erkännande. Bestämmelsen genomför artikel 56a.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet. Bestämmelser om varningar som gäller veterinärer och yrken inom hälso- och sjukvården enligt artikel 56a.1 regleras speciallagstiftningen.

     Enligt paragrafens 1 mom. föreslås landskapsregeringen underrätta de behöriga myndigheterna i alla medlemsstater om den yrkesutövares identitet som har ansökt om erkännande av yrkeskvalifikationer och som senare, enligt domstol, har visat sig använda falska intyg på yrkeskvalifikationerna. En varning ska meddelas via IMI-systemet inom tre dagar efter dagen för antagandet av ett domstolsbeslut.

     Enligt 2 mom. föreslås landskapsregeringen skriftligen informera den person som avses i varningen om beslutet om varning vid samma tidpunkt som den skickar varningen till de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna.

     I paragrafens 3 mom. intas bestämmelser om situationer då en varning ska tas emot. I praktiken blir bestämmelsen tillämplig i sådana situationer som avses i artikel 56a.1 led l i yrkeskvalifikationsdirektivet, det vill säga då det är fråga om varningar som gäller yrkesutövare som arbetar med undervisning av barn. Om landskapsregeringen tar emot en varning som gäller en person som har lämnat in en ansökan om erkännande eller fått ett beslut om erkännande, ska den begära en närmare utredning om orsakerna till varningen av den behöriga myndigheten i den medlemsstat som har utfärdat varningen. På basis av utredningen ska landskapsregeringen göra en bedömning av behovet av eventuella fortsatta åtgärder.

     I enlighet med artikel 56 a.7 i yrkeskvalifikationsdirektivet föreslås det att det i paragrafens 4 mom. intas en bestämmelse om att uppgifter om varningar som gäller falska intyg får behandlas inom IMI-systemet så länge de är giltiga. Landskapsregeringen ska radera sin varning i IMI-systemet inom tre dygn från det att det inte längre finns grund för att hålla varningen i kraft. I praktiken kan en varning raderas ifall en fullföljdsdomstol ändrar den dom som har avgetts av en domstol på längre nivå och fastslår att de intyg som personen visar upp inte kan anses vara falska.

     Enligt ingressens punkt 29 till ändringsdirektivet bör varningsförfarandet inte utformas för att ersätta eller anpassa arrangemang mellan medlemsstaterna om samarbete inom rättsliga och inrikes frågor. Vidare bör behöriga myndigheter som omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivet inte heller vara skyldiga att bidra till ett sådant samarbete genom varningar enligt direktivet.

 

23 § Användande av yrkes- och utbildningstitel. De föreslagna bestämmelserna motsvarar i huvudsak 12 § i den gällande landskapslagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Bestämmelserna i 1 och 3 mom. grundar sig på artiklarna 52 och 54 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

     Paragrafens 2 mom. ansluter sig till bestämmelserna om partiellt tillträde i artikel 4f i yrkeskvalifikationsdirektivet. Genom förslaget tillgodoses artikel 4f.5 i direktivet. När en person har beviljats partiell rätt att utöva yrke enligt 10 § ska yrkesverksamheten enligt bestämmelsen utövas under ursprungsmedlemsstatens, det vill säga utgångsmedlemsstatens, yrkestitel. Landskapsregeringen får dock kräva att denna yrkestitel används på svenska.

 

24 § Besvär. Enligt artikel 51.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet ska beslut om erkännande eller underlåtenhet att meddela beslut inom föreskriven tid kunna överklagas hos domstol enligt nationell rätt. I paragrafens 1 mom. föreskrivs, beaktande 25 § 2 mom. i självstyrelselagen, om överklagande. Beslutet om erkännande av yrkeskvalifikationer är i enlighet med 14 § ett förfarande som sker i två faser i de fall där det krävs kompensationsåtgärder av sökanden. Detta betyder att såväl ett villkorligt som ett slutligt beslut om erkännande även i fortsättningen är överklagbart. En bestämmelse om besvärsrätt i de fall landskapsregeringen inte iakttagit den tidsfrist som anges i 14 § 3 mom. intas i paragrafens 2 mom. Bestämmelsen i paragrafen reglerar rättskipning som utgör riksbehörighet och har med stöd av 19 § 3 mom. i självstyrelselagen kunnat intas i lagen. Motsvarande bestämmelse finns i rikslagstiftningen.

 

5 kap. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

 

25 § Ikraftträdande. Avsikten är att den föreslagna lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. Landskapsregeringen avser att besluta om tidpunkt för ikraftträdandet och föreslås därför i paragrafen i enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen att datumet för ikraftträdande lämnas öppen. I samband med att den föreslagna lagen träder i kraft föreslås det att den gällande lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer upphävs.

 

26 § Övergångsbestämmelser. I förtydligande syfte anges i paragrafen att lagen ska tillämpas på ansökningar som har inkommit före lagens ikraftträdande men ännu inte avgjorts då lagen träder i kraft.

 

2. Landskapslag om jämställande av högskolestudier

 

1 § Tillämpningsområde. Systemet med erkännande av yrkeskvalifikationer baserar sig på yrkeskvalifikationsdirektivet. Som konstaterats ovan innebär direktivet att om en person vill arbeta inom en annan EES-stat än den där personen i fråga fått sin utbildning, och yrket han eller hon vill arbeta med är reglerat, det vill säga det finns i lag föreskrivna behörighetkrav om specifik utbildning för yrket i landet dit personen flyttar, så måste personen få ett beslut på erkännande av yrkeskvalifikationer av sin utbildning och arbetserfarenhet i EES-staten dit personen flyttar. Som EES-stater avses förutom EU-staterna, Norge, Lichtenstein och Island. Schweiz har ett enskilt avtal med EU och kan därmed jämställas med en EES-stat i detta sammanhang. Landskapsregeringen hanterar och kommer även framdeles att hantera erkännanden av yrkeskvalifikationer beträffande de yrken där Åland har lagstiftningsbehörighet att ställa krav i lag eller förordning om specifik utbildning för att få arbeta på Åland, vilket det finns till exempel för lärare, socialarbetare och olika yrkeskategorier inom barnomsorgen och biblioteksväsendet. På Åland tillhandhålls inte utbildning för något av dessa reglerade yrken, förutom beträffande vissa yrken inom barnomsorgen.

     När det gäller jämställandet av examina som avlagts utanför Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller jämställandet av nivån på sökandes examen saknas i dagsläget en reglering i landskapslagstiftningen. Landskapsregeringen föreslår därför att det i den föreslagna landskapslagen intas befogenheter för landskapsregeringen att jämställa högskolestudier genomförda utanför Åland med föreskrivna behörighetsvillkor inom de ramar som föreskrivs i 3 och 4 §§, då behörighetsvillkoren för en tjänst eller uppgift är en i landskapslag eller med stöd av landskapslag föreskriven examen på en viss nivå eller en viss högskoleexamen eller studieprestation.

     Jämställandet av högskolestudier ska enligt paragrafens 2 mom. i fråga om reglerade yrken gälla sådana yrken som är reglerade i landskapslag eller med stöd av landskapslag. Jämställandet av högskolestudier ska vidare i första hand göras i förhållande till de examina som avläggs på Åland. I praktiken är de högskoleexamina som kan avläggas på Åland av begränsad omfattning. Bestämmelser om högskoleexamina finns framförallt i 3, 19, 20 och 21 §§ i landskapslagen om Högskolan på Åland, nedan högskolelagen, samt 2 § i landskapsförordningen (2002:72) om Högskolan på Åland, nedan högskoleförordningen. Enligt högskolelagen ska högskoleutbildning som ordnas i utbildningsprogram leda till en högskoleexamen. I fråga om högskoleutbildning som bedrivs i kursform och som har en traditionell vetenskaplig eller konstnärlig inriktning finns i dagsläget inte någon egen examinationsrätt på Åland. Verksamheten för sistnämnda inriktningar av högskoleutbildningen sköts i huvudsak genom samarbete med andra utbildningsanordnare, som även ansvarar för examina och deras innehåll. Skulle behov uppstå och högskolan framöver skulle välja att inleda en högskoleutbildning med en traditionell vetenskaplig eller konstnärlig inriktning i egen regi möjliggör högskolelagens 3 § en examensrätt även inom denna sektor.

     Uttryckliga bestämmelser om högskoleexamina ska enligt högskolelagen intas i en landskapsförordning. Enligt gällande lydelse av högskoleförordningen benämns de högskoleexamina som får avläggas vid högskolan för yrkeshögskoleexamen. Den begränsade omfattningen av högskoleexamina som kan avläggas på Åland i dagsläget medför att en omvärldsanalys i ett flertalet fall kommer att krävas vid jämställandet av examina enligt den föreslagna lagen. Förfarandet vid jämställandet av högskolestudier kan därför medföra att landskapsregeringen med utgångspunkt från föreskrivna behörighetskrav i landskapet speciallagstiftning kan komma att behöva göra jämförelser i förhållande till exempelvis finländska examina, vilket är fallet i fråga om grundskolelärare, socialarbetare och vissa yrkeskategorier inom barnomsorgen.

     Om det finns avvikande bestämmelser i annan lagstiftning om den behörighet för en tjänst eller uppgift som högskolestudier utanför Åland medför ska den föreslagna lagen om jämställande av högskolestudier inte tillämpas. En bestämmelse om detta intas i paragrafens 3 mom. och beskriver lagens subsidiaritet.

 

2 § Högskolestudier. Enligt paragrafen ska med högskolestudier utanför Åland avses sådan högskoleexamen eller studieprestation som omfattas av ett officiellt system för högskoleexamina och där läroanstalten är erkänd av en nationell utbildningsmyndighet. I ett flertal av behörighetsvillkoren i landskapslagstiftningen har lagstiftaren eftersträvat en nationsoberoende reglering. Bestämmelserna bottnar inte sällan i en allmän princip om nordisk examensgiltighet. Samtidigt finns det i anknytning till speciallagstiftning behörighetsvillkor som är uppbyggd utgående från det finländska utbildningssystemet. I och med medlemskapet i den Europeiska unionen har regleringen syftat till att avskaffa de hinder som finns för den fria rörligheten av arbetstagare mellan medlemsstaterna.

     Variationerna i utbildningssystemen inom de olika medlemsstaterna är stora. Även nivån på den statliga styrningen och högskoleutbildningens frihet uppvisar stora skillnader. Här har Europeiska unionen inom ramen för bland annat Bolognaprocessen haft som mål att göra Europa till ett sammanhållet område för högre utbildning för att underlätta rörligheten av studerande och arbetstagare mellan länderna. Riktas blicken utanför unionsländerna kan nivån på den statliga styrningen och högskoleutbildningens frihet uppvisa ännu större skillnader. Trots detta har landskapsregeringen inte funnit orsak att acceptera endast utbildning från unionsländerna eller norden. Grundläggande för jämställandet av de utanför Åland genomförda högskolestudierna har dock ansetts vara att den aktuella högskoleexamen eller studieprestationen omfattas av ett officiellt system för högskoleexamina där läroanstalten även är erkänd av en nationell utbildningsmyndighet.

 

3 § Examen avlagd utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller Schweiz. Enligt den föreslagna paragrafen kan landskapsregeringen på ansökan fatta ett beslut om jämställande av en högskoleexamen avlagd utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller Schweiz med de i landskapslag eller med stöd av landskapslag uppställda kraven på en viss högskoleexamen för reglerade yrken. Bestämmelser med krav på en viss högskoleexamen finns bl.a. i fråga om lärare, barnträdgårdslärare, socialarbetare och yrken inom biblioteksbranschen.

 

4 § Erkännandebeslut förenat med ett beslut om jämställande. Genom den föreslagna paragrafen ges landskapsregeringen en möjlighet att i anknytning till ett beslut om erkännande av yrkeskvalifikationer enligt landskapslagen om erkännande av yrkeskvalifikationer även fatta ett beslut om nivån på den sökandes högskoleexamen i förhållande till dess plats i utbildningssystemet. Högskoleexamen ska vara avlagd i en EES-stat eller i Schweiz. Ett sådant beslut kan vara av vikt till exempel för lärarna, vars lönesättning kan variera beroende av om läraren har en examen på bachelor- eller masternivå.

     När det gäller bestämmandet av en examens plats i utbildningssystemet kan ledning tas från den examensbilaga som bör finnas till examensbetyget. Kravet på en examensbilaga (Diploma Supplement) kan härledas till Bolognadeklarationen, som gett upphov till den så kallade Bolognaprocessen. Enligt Bolognadeklarationen ska alla som tar en högskoleexamen få en examensbilaga som gör det lättare att använda examen utomlands. Examensbilagan ska beskriva utbildningen och dess plats i utbildningssystemet. Landskapet har genom 2 § 3 mom. i landskapsförordningen för Högskolan på Åland fastställt att varje examensbetyg också ska följas av en examensbilaga som beskriver utbildningen och dess plats i utbildningssystemet.

     Ett av målen med Bolognaprocessen av varit införandet av enhetliga examensstrukturer. För att nå målet har de deltagande länderna strävat efter att skapa jämförbara strukturer för högre utbildning. Examensstrukturen utvecklas i regel mot en uppdelning av den högre utbildningen i tre nivåer. Den första nivån omfattar examina på bachelornivå/grundutbildning (3-4 år). Den andra nivån omfattar examina på masternivå/avancerad utbildning (1-2 år) och påbyggnadsexamina/utbildning på forskarnivå är examina på den tredje nivån. Man talar i sammanhanget om en 3+2+3 års modell.

 

5 § Grunder för jämställande. När högskolestudier genomförda utanför Åland ska jämställas enligt den föreslagna lagen ska de i första hand jämställas med examina och studieprestationer som kan avläggas på Åland. Den examen som ska jämställas ska ingå i ursprungslandets högskolesystem och vara utfärdad av en officiell högskola. Examens lokala eller nationella motsvarighet avgörs på basis av nivån på utbildningshelheten och dess inriktning. Nivån på utbildningshelheten bedöms genom att examinas omfattning och kravnivå jämförs. Med en examens omfattning avses den arbetsmängd och tid som krävs för examen. Examens kravnivå avser hur mångsidig och djupgående examen är och vilka teoretiska och metodiska färdigheter den ger. De inlärningsresultat som fastställts för examen och praktikens andel av studierna kan utgöra grund för bedömningen av nivån.

     Olika studieprestationers motsvarighet sinsemellan med avseende på nivån bedöms med hänsyn till deras omfång, svårighetsgrad och inriktning, och motsvarighet sinsemellan vad området beträffar bedöms med hänsyn till hur de överensstämmer till innehållet. Med studieprestationens inriktning avses om de är akademiskt inriktade eller yrkesinriktade, det vill säga om de ska anses vara jämförbara med studieprestationer som genomförts vid universitet eller vid högskolor där högskoleexamina exempelvis benämns yrkeshögskoleexamen.

 

6 § Utlåtande. Innan ett beslut fattas kan landskapsregeringen vid behov be en högskola eller annan läroanstalt om ett utlåtande till stöd för beslutsfattandet. Med tanke på att utlåtandet kan innehålla en begäran om en mängd olika uppgifter föreslås bestämmelsen inte i detalj definiera vilka utlåtanden som ska kunna begäras in.

     Med högskola eller annan läroanstalt avses Högskolan på Åland och därmed jämförbara läroanstalter samt universitet. Landskapsregeringen kan således be en läroanstalt i exempelvis riket eller Sverige om ett utlåtande. Det kan vara ändamålsenligt att be en läroanstalt i riket om ett utlåtande i de fall utbildningskraven i landskapslagstiftningen är desamma som i riket och utbildningen inte ordnas av en läroanstalt på Åland.

 

7 § Översättning och bestyrkta kopior. I paragrafens 1 mom. intas bestämmelser om krav på översättningar av handlingar till svenska. Vid behov kan landskapsregeringen kräva att det till ansökan fogas översättningar till svenska, utförda av en auktoriserad translator, av sådana handlingar som har avfattats på något annat språk än svenska.

     Enligt paragrafens 2 mom. skulle landskapsregeringen kunna kräva officiellt bestyrkta kopior av ansökningshandlingarna, om det finns grund för tvivel i fråga om kopiornas äkthet och det inte finns något annat sätt att säkerställa äktheten.

 

8 § Anvisningar. Vid behov föreslås landskapsregeringen kunna utfärda anvisningar om de handlingar och intyg som ska fogas till en ansökan enligt den föreslagna lagen. Eftersom anvisningar trots allt är att hänföra till en regel av rekommendationstyp torde bestämmelsen ha föga betydelse, eftersom landskapsregeringen redan inom ramen för sitt lagfästa uppdrag kan ge anvisningar också utan ett direkt bemyndigande. Genom den förslagna bestämmelsen är dock avsikten att gemensamma ramar och principer ska kunna tillförsäkras för landskapsregeringen i sitt arbete.

 

9 § Besvär. Beslut som landskapsregeringen fattat med stöd av den föreslagna lagen får i enlighet med 25 § i självstyrelselagen i fråga om lagligheten överklagas till högsta förvaltningsdomstolen. En informativ bestämmelse om detta förslås intagen i paragrafen.

 

10 § Ikraftträdande. Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför att datumet för lagens ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.

     Enligt förslaget ska den föreslagna landskapslagen om jämställande av högskolestudier inte tillämpas på sådana förvaltningsärenden vilkas behandling har inletts innan den föreslagna landskapslagen träder i kraft.

 


Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.

 

1.

L A N D S K A P S L A G
om erkännande av yrkeskvalifikationer

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 kap.
Allmänt

 

1 §

Tillämpningsområde

     Denna lag innehåller bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer i enlighet med Europaparlamentets och rådet direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU, nedan yrkeskvalifikationsdirektivet.

     Denna lag tillämpas på erkännande av yrkeskvalifikationer som en medborgare i en medlemsstat i Europeiska unionen har förvärvat i en annan medlemsstat. Lagen tillämpas också på erkännande av yrkeskvalifikationer som grundar sig på avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller något annat avtal som ingåtts mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater och en annan part samt på unionens lagstiftning om tredjelandsmedborgares ställning.

     Denna lag tillämpas på erkännande av yrkeskvalifikationer som grundar sig på bevis på formella kvalifikationer som utfärdats utanför unionen för en medborgare i en medlemsstat och som erkänts i en annan medlemsstat, om innehavaren har tre års yrkeserfarenhet inom det berörda yrket i den medlemsstat som har erkänt beviset.

     Denna lag tillämpas inte på erkännande av yrkeskvalifikationer i fråga om tjänster vid Ålands polismyndighet.

     Om det i en annan författning finns någon bestämmelse om erkännande av yrkeskvalifikationer som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.

 

2 §

Definitioner

     I denna lag använda begrepp ska ha den betydelse som anges i denna paragraf.

     Reglerat yrke är en eller flera former av yrkesverksamhet där det genom landskapslag direkt eller indirekt krävs bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av verksamheten eller någon form av denna.

     Yrkeskvalifikationer är kvalifikationer som intygas i ett bevis på formella kvalifikationer, ett kompetensbevis och/eller yrkeserfarenhet.

     Bevis på formella kvalifikationer är examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis för en yrkesutbildning som huvudsakligen har ägt rum i gemenskapen och utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat samt behörighetsbevis för en yrkesutbildning som i ett tredjeland utfärdats till en medborgare i en medlemsstat.

     Reglerad utbildning är all utbildning som särskilt utformats för ett visst yrke och som omfattar en eller flera kurser som vid behov kompletterats genom en sådan yrkesutbildning, provtjänstgöring eller yrkesprövning som fastställts i författning eller som övervakas eller har godkänts av en myndighet.

     Anpassningsperiod är en period då ett reglerat yrke utövas på Åland under en behörig yrkesutövares ansvar, eventuellt åtföljt av kompletterande utbildning.

     Lämplighetsprov är ett prov som gäller sökandens yrkeskunnighet, färdigheter och kompetens och som utarbetas i syfte att bedöma sökandens förmåga att utöva ett reglerat yrke på Åland.

     Ursprungsmedlemsstat är den medlemsstat där en person som har flyttat till Åland har förvärvat sina yrkeskvalifikationer.

     Unionens regler för erkännande är bestämmelserna i yrkeskvalifikationsdirektivet och de bestämmelser i kommissionens rättsakter om utövande av delegering in anslutning till direktivet och rättsakter som ansluter sig till genomförandet av direktivet.

     Erkännande av yrkeskvalifikationer är ett beslut som ger en person rätt att utöva ett reglerat yrke på Åland.

     Europeiskt yrkeskort är ett elektroniskt bevis för antingen att yrkesutövaren uppfyller alla nödvändiga villkor för att temporärt och tillfälligt tillhandahålla tjänster i en mottagande medlemsstat eller erkännande av yrkeskvalifikationer för etablering i en mottagande medlemsstat. Hanteringen av yrkeskort enligt denna lag ska gälla sådana yrkeskategorier som direkt eller indirekt regleras i landskapslagstiftningen.

 

3 §

Behörig myndighet

     Landskapsregeringen fattar beslut om erkännandet av yrkeskvalifikationer samt sköter andra förvaltningsuppgifter som följer av denna lag.

     Landskapsregeringen ska vid behov samarbeta med behöriga myndigheter i riket och bedriva ett nära samarbete med ursprungsmedlemsstatens behöriga myndigheter samt ge ömsesidigt bistånd inom ramen för de tidsfrister som anges i unionens bestämmelser om erkännande.

 

2 kap.
Systemen för erkännande av yrkeskvalifikationer

 

4 §

Kvalifikationsnivåer i den generella ordningen

     Yrkeskvalifikationerna indelas i följande nivåer:

     1) ett kompetensbevis som har utfärdats av en behörig myndighet i ursprungsmedlemsstaten på basis av

     a) en utbildning som inte utgör en del av ett utbildnings- eller examensbevis enligt 2-5 punkterna eller ett särskilt prov som inte föregås av någon utbildning eller av att sökanden utövat yrket i en medlemsstat på heltid under tre år i följd eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren eller

     b) en allmän utbildning på grundskole- eller gymnasienivå som visar att innehavaren besitter allmänna kunskaper,

     2) ett bevis på avslutad gymnasieutbildning omfattande

     a) allmän utbildning, som kompletterats med annan utbildning än den som avses i 3 punkten och/eller med den provtjänstgöring eller yrkesutövning som krävs utöver denna utbildning eller

     b) teknisk eller yrkesinriktad utbildning, som i förekommande fall kompletterats med en annan allmän utbildning eller yrkesutbildning än den som avses i 3 punkten och/eller med den provtjänstgöring eller yrkesutövning som krävs utöver denna utbildning,

     3) ett examensbevis över avslutad

     a) annan postgymnasial utbildning än den som avses i 4 och 5 punkterna motsvarande minst ett års heltidsstudier för vilken ett av tillträdesvillkoren är en avslutad gymnasieutbildning med den inriktning som krävs för behörighet till universitetsstudier eller annan utbildning på likvärdig nivå samt den yrkesutbildning som eventuellt krävs utöver denna utbildning eller

     b) reglerad utbildning eller, i fråga om reglerade yrken, yrkesutbildning med särskild uppläggning, med kompetens som går utöver vad som anges i nivå som avses i 2 punkten, motsvarande den utbildningsnivå som anges i punkten 3a, om en sådan utbildning ger en jämförbar nivå av yrkesskicklighet och förbereder den studerande för jämförbart ansvar och jämförbar verksamhet, förutsatt att examensbeviset åtföljs av ett utbildningsbevis från ursprungsmedlemsstaten,

     4) ett examensbevis över avslutad utbildning motsvarande minst tre års och högst fyra års heltidsstudier vid universitet eller högskola eller annan utbildningsinstitution på motsvarande nivå samt den yrkesutbildning som eventuellt krävs utöver utbildningen eller

     5) ett examensbevis över avslutad utbildning motsvarande minst fyra års heltidsstudier vid universitet eller högskola eller en annan likvärdig utbildningsinstitution samt den yrkesutbildning som eventuellt krävs utöver utbildningen.

     Som i 1 mom. avsedda yrkeskvalifikationer anses också kvalifikationer som grundar sig på en utbildning som fullgjorts inom unionen och som en behörig myndighet i ursprungsmedlemsstaten erkänner motsvara en viss nivå enligt 1 mom.

 

5 §

Villkor för erkännande i den generella ordningen

     Erkännandet av yrkeskvalifikationer grundar sig på ett kompetensbevis eller ett bevis på formella kvalifikationer eller en uppsättning sådana bevis som utfärdats av en behörig myndighet i en annan medlemsstat. En förutsättning för erkännande av yrkeskvalifikationer är att en person i sin ursprungsmedlemsstat har rätt att utöva det yrke för vilket han eller hon ansöker om ett beslut om erkännande av yrkeskvalifikationerna.

     Erkännande av yrkeskvalifikationer gäller även sökande som på heltid i ett år eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren har utövat sitt yrke i en annan medlemsstat som inte reglerar detta yrke, och sökanden har ett eller flera kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer. Dessa handlingar ska påvisa innehavarens beredskap att utöva yrket i fråga. Yrkeserfarenheten på ett år krävs dock inte, om en reglerad yrkesutbildning fastställs i de bevis på formella kvalifikationer som sökanden har.

     Landskapsregeringen kan fatta ett negativt beslut om erkännande, om sökandens yrkeskvalifikationer är på den nivå som avses i 4 § 1 mom. 1 punkten medan landskapets lagstiftning kräver den nivå som avses i 4 § 1 mom. 5 punkten för att yrket ska få utövas.

     Om en persons yrkeskvalifikationer inte uppfyller de gällande yrkeskvalifikationerna för utövande av ett yrke i ursprungsmedlemsstaten ska lagstiftningen om förvärvade rättigheter i sökandens ursprungsmedlemsstat beaktas vid placeringen av yrkeskvalifikationerna på någon av de nivåer som avses i 4 §.

     Erkännande av yrkeskvalifikationer i en annan medlemsstat eller i riket är inte grund för erkännande enligt denna lag annat än i de fall som avses i 1 § 3 mom.

     Om rätten att utöva yrke som näring i landskapet föreskrivs i landskapslagen (1996:47) om rätt att utöva näring.

 

6 §

Kompensationsåtgärder

     Vid erkännande av yrkeskvalifikationer kan landskapsregeringen kräva att sökanden genomgår ett lämplighetsprov eller slutför en anpassningsperiod som inte överskrider tre år om innehållet i sökandens utbildning väsentligt avviker från den utbildning som krävs.

     Innan kompensationsåtgärder krävs ska landskapsregeringen kontrollera om de kunskaper som sökanden har förvärvat genom yrkesverksamhet eller livslångt lärande, och som formellt godkänts för detta ändamål av ett relevant organ är sådana att de helt eller delvis täcker den väsentliga avvikelse som avses i 1 mom.

     Sökanden har rätt att välja kompensationsåtgärd. Vid erkännande av yrkeskvalifikationer kan landskapsregeringen kräva en anpassningsperiod eller ett lämplighetsprov om

     1) yrkesverksamheten kräver exakta kunskaper i nationell rätt och till en väsentlig och konstant del består i att lämna råd och/eller hjälp i frågor som rör nationell rätt,

     2) det gäller sådant erkännande av yrkeskvalifikationer som avses i 1 § 3 mom.,

     3) sökandens yrkeskvalifikationer är på den nivå som avses i 4 § 1 mom. 1 punkten och landskapets lagstiftning kräver den nivå som avses i 4 § 1 mom. 3 punkten för att yrket ska få utövas, eller

     4) sökandens yrkeskvalifikationer är på den nivå som avses i 4 § 1 mom. 2 punkten och landskapets lagstiftning kräver den nivå som avses i 4 § 1 mom. 4 eller 5 punkterna för att yrket ska få utövas.

     Om sökandens yrkeskvalifikationer är på den nivå som avses i 4 § 1 mom. 1 punkten och landskapets lagstiftning kräver den nivå som avses i 4 § 1 mom. 4 punkten för att yrket ska få utövas, kan landskapsregeringen bestämma att sökanden ska delta i såväl en anpassningsperiod som ett lämplighetsprov.

     Högskolan på Åland ordnar lämplighetsprov i enlighet med vad som krävs i beslutet om erkännande av yrkeskvalifikationer. Landskapsregeringen kan ordna lämplighetsprov. Sökanden ska ha möjlighet att genomgå lämplighetsprovet inom sex månader efter det att beslut har fattats om att han eller hon ska delta i ett lämplighetsprov. För deltagande i lämplighetsprov och för intyg över godkänt lämplighetsprov uppbärs en avgift. Landskapsregeringen beslutar i enlighet med landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet om de avgifter som ska uppbäras för utförda prestationer enligt denna paragraf.

 

7 §

Anpassningsperiod

     Under anpassningsperioden utövar sökanden ett yrke under handledning och övervakning av en behörig yrkesutövare.

     I ett villkorligt beslut om erkännande enligt 14 § 4 mom. bestäms anpassningsperiodens längd och de uppgifter som ska utföras. Därtill kan ett villkorligt beslut om erkännande innehålla övriga nödvändiga villkor för genomförande av anpassningsperioden.

     Den förmåga och den kunskap som krävs för utövande av ett yrke ska visas med ett intyg som utfärdats av arbetsgivaren eller den övervakande yrkesutövaren.

 

8 §

Lämplighetsprov

     I ett villkorligt beslut om erkännande enligt 14 § 4 mom. bestäms det huvudsakliga innehållet i lämplighetsprovet och vem som ska ordna det.

     Landskapsregeringen ska för att bevilja genomförande av lämplighetsprovet upprätta en förteckning över de ämnen som, utifrån en jämförelse mellan den utbildning som krävs och den som sökanden har genomgått, inte omfattas av de examens- eller andra behörighetsbevis som sökanden har. Provet ska omfatta ämnen valda ur förteckningen och i vilka kunskap är väsentlig för att kunna utöva yrket i landskapet. Provet får också omfatta kännedom om de yrkesregler som gäller för ifrågavarande verksamhet på Åland. Provet avläggs på svenska.

     Lämplighetsprovet ska utformas med beaktande av att sökanden är en behörig yrkesutövare i ursprungsmedlemsstaten eller den medlemsstat sökanden kommer ifrån.

 

9 §

Partiell rätt att utöva ett yrke

     Landskapsregeringen ska genom prövning från fall till fall bevilja partiell rätt att utöva ett yrke, om

     1) yrkesutövaren är fullt kompetent att i ursprungsmedlemsstaten utöva det yrke för vilket partiell rätt söks,

     2) skillnaderna mellan en lagligen utövad yrkesverksamhet i ursprungsmedlemsstaten och det reglerade yrket i landskapet är så stora att de kompensationsåtgärder som krävs av sökanden skulle innebära att personen i fråga måste fullfölja hela den utbildning som krävs i landskapet för att sökanden ska få rätt att utöva yrket till alla delar, och

     3) yrkesverksamheten kan särskiljas från andra verksamheter som ingår i det reglerade yrket.

     Partiell rätt att utöva ett yrke kan inte beviljas dem som omfattas av automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer

     Partiell rätt att utöva ett yrke kan nekas om det är nödvändigt med tanke på omständigheter som gäller den allmänna säkerheten eller klientsäkerheten.

     När ett avgörande om partiell rätt att utöva ett yrke fattas ska förutom bestämmelserna i denna paragraf även bestämmelserna i 4-8 §§ iakttas.

     De yrkesutövare som har beviljats partiell rätt att utöva ett yrke ska tydligt ange omfattningen av sin yrkesverksamhet för tjänstemottagarna. Bestämmelser om användningen av yrkestitlar finns i 23 §.

 

10 §

Gemensamma utbildningsramar

     Om kvalifikationerna för den som ansöker om erkännande av yrkeskvalifikationer motsvarar minst den gemensamma uppsättning kunskaper, färdigheter och kompetens som behövs för att utöva ett visst yrke, nedan gemensamma utbildningsramar, som anges i unionens bestämmelser om erkännande, får kompensationsåtgärder enligt 6 § inte krävas av sökanden.

     En gemensam utbildningsram ersätter inte utbildningsprogram i landskapet, om inte något annat föreskrivs särskilt.

     Närmare bestämmelser om de gemensamma utbildningsramarna kan utfärdas genom landskapsförordning.

 

11 §

Gemensamma utbildningsprov

     Om den som ansöker om erkännande av yrkeskvalifikationer i någon medlemsstat har godkänts i ett sådant standardiserat lämplighetsprov som anges i unionens regler för erkännande och som kan avläggas i alla deltagande medlemsstater och är reserverat för innehavare av en viss yrkeskvalifikation, nedan gemensamt utbildningsprov, får kompensationsåtgärder enligt 6 § inte krävas av sökanden.

     Närmare bestämmelser om de gemensamma utbildningsproven kan utfärdas genom landskapsförordning.

 

12 §

Yrkeserfarenhet som förutsättning för yrkesutövning

     Om det för utövande av ett yrke krävs kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art ska tidigare utövande av denna verksamhet i en annan medlemsstat godtas i enlighet med unionens regler för erkännande.

     Landskapsregeringen ska på ansökan utfärda intyg om arten av och varaktigheten i fråga om yrkesutövning som regleras i landskapslagstiftningen och som skett på Åland. Utfärdande av intyg baserar sig på de handlingar som gäller yrkeserfarenheten och som visats upp av sökanden.

 

13 §

Bilagor till ansökan

     Landskapsregeringen kan kräva att kopior av följande handlingar fogas till ansökan:

     1) ett intyg över medborgarskap,

     2) de kompetens- eller examensbevis som ger rätt att utöva yrket i fråga samt ett intyg över sökandens yrkeserfarenhet,

     3) ett intyg över verksamhetens karaktär och varaktighet,

     4) ett intyg som inte är äldre än tre månader över att sökanden har gott namn och rykte eller inte har försatts i konkurs eller att rätten att utöva yrket temporärt upphävts eller förbjudits i fall av grav yrkesmässig försummelse eller brottslig handling,

     5) ett intyg som inte är äldre än tre månader över sökandens hälsa,

     6) ett intyg som inte är äldre än tre månader över sökandens ekonomiska ställning och bevis för att sökanden är försäkrad mot de ekonomiska risker som är förenade med sökandens yrkesansvar,

     7) handlingar som bekräftar att sökanden inte temporärt eller permanent har förbjudits att utöva yrket,

     8) ett bestyrkt intyg av ett relevant organ över kunskaper, färdigheter och kompetens som sökanden har tillägnat sig genom livslångt lärande.

     Landskapsregeringen kan uppmana sökanden att lämna upplysningar om sin utbildning för att fastställa förekomsten av väsentliga olikheter i förhållande till den utbildning som krävs.

     Landskapsregeringen ska som tillräcklig bevisning för de handlingar som avses i 1 mom. godta ett intyg i enlighet med unionens regler för erkännande. Landskapsregeringen kan kräva att en handling enligt 1 mom. 4-6 punkterna fogas till ansökan, endast om den kräver motsvarande handling även av dem som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i Finland eller på Åland.

     Landskapsregeringen ska kräva att det till ansökan fogas översättningar till svenska av sådana handlingar som inte är på svenska. Vid behov kan landskapsregeringen kräva att översättningarna till svenska är utförda av en auktoriserad translator.

     Landskapsregeringen kan kräva att officiellt bestyrkta kopior av handlingar ska fogas till ansökan, om landskapsregeringen har grundade tvivel i fråga om kopiornas äkthet och det inte finns något annat sätt att säkerställa äktheten.

 

14 §

Behandling av ansökan samt beslut

     Landskapsregeringen ska inom en månad underrätta sökanden om att ansökan har mottagits samt om de handlingar som eventuellt saknas från mottagandet av en ansökan.

     Landskapsregeringen kan vid behov be en högskola eller en annan läroanstalt om ett utlåtande till stöd för beslutsfattandet.

     En ansökan om erkännandet ska avgöras inom tre månader efter det att de nödvändiga handlingarna har kommit in till landskapsregeringen.

     Om det vid erkännande av yrkeskvalifikationer krävs kompensationsåtgärder av sökanden är beslutet villkorligt. Det slutliga erkännandet sker efter det att sökanden har meddelat landskapsregeringen att kompensationsåtgärderna fullgjorts.

 

3 kap.
Europeiskt yrkeskort

 

15 §

Ansökan om ett europeiskt yrkeskort

     Ansökan om ett europeiskt yrkeskort görs hos landskapsregeringen, om sökanden är etablerad som yrkesutövare på Åland eller yrkeskvalifikationerna har förvärvats på Åland.

     En förutsättning för att kunna ansöka om ett europeiskt yrkeskort är att Europeiska kommissionen har antagit de genomförandeakter som behövs och som har samband med saken.

     Innehavaren av en yrkeskvalifikation kan välja att ansöka om ett europeiskt yrkeskort eller att ansöka om ett sådant beslut om erkännande av yrkeskvalifikationerna som meddelas av landskapsregeringen och som avses i 14 §.

     Ansökan om ett europeiskt yrkeskort görs elektroniskt via det online-verktyg som tillhandahålls av kommissionen. Till ansökan ska fogas de handlingar som krävs enligt de kommissionens genomförandeakter som avses i artikel 4a.7 i yrkeskvalifikationsdirektivet. Till ansökan ska också fogas ett bevis över att avgiften för utfärdande av yrkeskortet är betald.

     Landskapsregeringen beslutar i enlighet med landskapslagen om grunderna för avgifter till landskapet om de avgifter som ska uppbäras för utförda prestationer enligt denna paragraf.

 

16 §

Landskapsregeringens skyldigheter i anslutning till ansökan om ett europeiskt yrkeskort

     Inom en vecka efter det att ansökan om ett europeiskt yrkeskort har tagits emot ska landskapsregeringen meddela att ansökan tagits emot och informera sökanden om de handlingar som eventuellt saknas.

     Landskapsregeringen ska vid behov utfärda de intyg som krävs på basis av unionens bestämmelser om erkännande.

     Landskapsregeringen ska kontrollera huruvida sökanden är lagligen etablerad som yrkesutövare på Åland och huruvida alla behövliga handlingar är giltiga och äkta. Om landskapsregeringen har sakligt grundade tvivel om handlingars giltighet eller äkthet kan landskapsregeringen höra den aktör som har upprättat handlingen samt kräva att officiellt bestyrkta kopior av handlingarna ska kompletteras till ansökan. Om samma sökande senare lämnar in en ny ansökan om ett europeiskt yrkeskort får landskapsregeringen inte inbegära de handlingar på nytt som fortfarande är giltiga och som redan finns i akten, nedan IMI-akten, i det informationssystem för den inre marknaden, nedan IMI-systemet, som avses i artikel 4a.5 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

 

17 §

Europeiskt yrkeskort för temporärt och tillfälligt tillhandahållande av tjänster i en annan medlemsstat i Europeiska unionen för personer som har förvärvat yrkeskvalifikationer på Åland eller i riket och yrkesmässigt är etablerade på Åland

     Landskapsregeringen ska inom tre veckor kontrollera ansökan och de handlingar som lagts fram till stöd för ansökan samt besluta om huruvida ett europeiskt yrkeskort ska utfärdas för temporärt och tillfälligt tillhandahållande av tjänster i en annan medlemsstat i Europeiska unionen för personer som har förvärvat yrkeskvalifikationer på Åland eller i riket och yrkesmässigt är etablerade på Åland. Tidsfristen börjar när de handlingar som saknas tas emot eller, om kompletterande handlingar inte har begärts, en vecka efter det att ansökan har mottagits. Efter att yrkeskortet har utfärdats ska landskapsregeringen utan dröjsmål sända kortet till den behöriga myndigheten i de medlemsstater som sökanden har meddelat att han eller hon ska flytta till. Landskapsregeringen ska samtidigt informera sökanden om hur långt handläggningen av ärendet har fortskridit.

     Om en innehavare av ett europeiskt yrkeskort vill tillhandahålla tjänster i andra medlemsstater än de som angetts i den ursprungliga ansökan, får innehavaren av yrkeskortet ansöka om en utvidgning av den rätt som yrkeskortet medför. Om en innehavare av ett yrkeskort vill fortsätta att tillhandahålla tjänster för en längre tid än 18 månader, ska innehavaren informera landskapsregeringen om detta. En innehavare av ett yrkeskort ska i de situationer som avses i detta moment tillhandahålla information om väsentliga förändringar i de uppgifter som finns i IMI-akten och som landskapsregeringen har rätt att begära i enlighet med de kommissionens genomförandeakter som avses i artikel 4a.7 i yrkeskvalifikationsdirektivet. Landskapsregeringen ska vidarebefordra det uppdaterade europeiska yrkeskortet till medlemsstaterna i fråga.

     Om ansökan gäller temporärt och tillfälligt tillhandahållande av tjänster som har konsekvenser för folkhälsan eller den allmänna säkerheten och som inte omfattas av något system som grundar sig på automatiskt erkännande, ska 18 § tillämpas i stället för denna paragraf.

 

18 §

Europeiskt yrkeskort för etablering i en annan medlemsstat i EU för den som förvärvat yrkeskvalifikationer på Åland eller i riket och som är yrkesmässigt etablerad på Åland

     Landskapsregeringen ska för utfärdande av ett europeiskt yrkeskort för etablering i en annan medlemsstat i EU för den som förvärvat yrkeskvalifikationer på Åland eller i riket och som är yrkesmässigt etablerad på Åland, inom en månad kontrollera äktheten och giltigheten hos de handlingar som lagts fram till stöd för ansökan och vilka ingår i IMI-akten. Denna tidsfrist börjar när de handlingar som saknas tas emot eller, om kompletterande handlingar inte har begärts, en vecka efter det att ansökan har mottagits. Landskapsregeringen ska därefter utan dröjsmål sända ansökan till den behöriga myndigheten i den medlemsstat som sökanden har meddelat att han eller hon ska flytta till. Landskapsregeringen ska samtidigt informera sökanden om hur långt handläggningen av ansökan har fortskridit.

 

19 §

Europeiskt yrkeskort för etablering på Åland för den som förvärvat yrkeskvalifikationer någon annanstans än på Åland eller i riket

     Landskapsregeringen ska i de fall som omfattas av de system som grundar sig på automatiskt erkännande inom en månad från att den ansökan som har sänts av ursprungsmedlemsstaten tagits emot besluta om huruvida landskapsregeringen ska utfärda ett europeiskt yrkeskort. Landskapsregeringen ska i de fall som omfattas av den generella ordningen för erkännande inom två månader från att den ansökan som har överförts av ursprungsmedlemsstaten tagits emot besluta om huruvida landskapsregeringen utfärdar ett europeiskt yrkeskort eller låter innehavaren av en särskild yrkeskvalifikation genomgå kompensationsåtgärder.

     Innan ett yrkeskort utfärdas får landskapsregeringen av särskilda skäl begära ytterligare uppgifter eller officiellt bestyrkta kopior av handlingar från ursprungsmedlemsstaten. Tidsfristen enligt 1 mom. ska trots en sådan begäran iakttas, såvida inte landskapsregeringen beslutar att tidsfristen ska förlängas med två veckor. Tidsfristen kan förlängas på nytt med ytterligare två veckor om det är nödvändigt i synnerhet på grund av orsaker som har samband med folkhälsan eller tjänstemottagarnas säkerhet. Orsakerna till att tidsfristerna förlängs ska alltid anges och sökanden ska informeras om saken.

     Landskapsregeringen kan fatta ett negativt beslut, om landskapsregeringen inte av ursprungsmedlemsstaten eller den sökande får de behövliga uppgifter som landskapsregeringen har rätt att kräva i enlighet med unionens bestämmelser om erkännande.

     Om landskapsregeringen inte fattar ett beslut inom föreskriven tid, sänds det europeiska yrkeskortet automatiskt via IMI-systemet till innehavaren av yrkeskvalifikationen.

     Utfärdande av ett yrkeskort för etablering innebär inte automatisk rätt för kortinnehavaren att utöva ett visst yrke, om det finns registreringskrav eller andra tillsynsförfaranden för detta yrke.

 

20 §

Behandling av uppgifter om ett europeiskt yrkeskort

     Landskapsregeringen ska utan dröjsmål uppdatera den relevanta IMI-akten i fråga om begränsningar och förbud som gäller rätten att utöva ett visst yrke. Den ska då iaktta bestämmelserna om skydd av personuppgifter. Sådana uppdateringar ska innefatta radering av uppgifter som inte längre behövs. Innehavaren av ett europeiskt yrkeskort och de behöriga myndigheter som har tillgång till den relevanta IMI-akten ska omedelbart informeras om alla uppdateringar.

     Den skyldighet att uppdatera uppgifter som avses i 1 mom. gäller endast

     1) yrkesutövarens identitet,

     2) det berörda yrket,

     3) uppgifter om den nationella myndighet eller domstol som har fattat beslut om begränsning eller förbud,

     4) omfattningen av begränsningen eller förbudet och

     5) den tid som begränsningen eller förbudet är i kraft.

     De uppgifter som anges på det europeiska yrkeskortet ska begränsas till de uppgifter som krävs för att säkerställa kortinnehavarens rätt att utöva det yrke för vilket kortet har utfärdats. I IMI-akten ska det finnas uppgifter om vilken yrkeserfarenhet kortinnehavaren har eller vilka kompensationsåtgärder som kortinnehavaren har genomgått.

     Personuppgifterna i IMI-akten kan behandlas så länge som det behövs antingen för erkännandeförfarandet eller som bevis på erkännande eller som bevis på att en förhandsunderrättelse om temporärt tillhandahållande av tjänster har sänts till den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten.

     När det gäller behandling av personuppgifter i det europeiska yrkeskortet och i IMI-akterna ska landskapsregeringen betraktas som sådan registeransvarig som avses i 2 § 4 punkterna i landskapslagen (2007:88) om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen.

 

21 §

Granskning av uppgifter om ett europeiskt yrkeskort

     Landskapsregeringen får granska enbart sådana IMI-akter som gäller fall som den har behandlat eller håller på att behandla. Landskapsregeringen ska på begäran av en innehavare av ett europeiskt yrkeskort informera denne om innehållet i IMI-akten. Arbetsgivare, klienter, patienter, myndigheter och andra parter får kontrollera äktheten och giltigheten hos ett europeiskt yrkeskort som kortinnehavaren visar upp för dem.

     Innehavaren av ett europeiskt yrkeskort har när som helst rätt att utan kostnad begära rättelse av felaktiga eller ofullständiga uppgifter, eller radering eller blockering av IMI-akten i fråga. Innehavaren ska informeras om denna rätt när det europeiska yrkeskortet utfärdas.

     Om innehavaren av ett europeiskt yrkeskort begär radering av en IMI-akt som är kopplad till ett europeiskt yrkeskort som har utfärdats på Åland för etablering på Åland ska landskapsregeringen förse innehavaren av yrkeskvalifikationen med bevis som styrker erkännandet av denna persons yrkeskvalifikationer.

 

4 kap.
Särskilda bestämmelser

 

22 §

Varningsmekanism

     Landskapsregeringen ska via IMI-systemet inom tre dagar efter att ett domstolsbeslut meddelats underrätta de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater om identiteten för en yrkesutövare som har ansökt om erkännande av kvalifikationer enligt yrkeskvalifikationsdirektivet och som därefter vid domstol konstaterats ha använt förfalskade handlingar som påvisar yrkeskvalifikationer.

     Landskapsregeringen ska samtidigt som den enligt 1 mom. sänder en varning skriftligen informera den som avses i varningen om de beslut som gäller varningen. Till en varning som sänds till de behöriga myndigheterna i de andra medlemsstaterna ska fogas en uppgift om att den som saken gäller har överklagat beslutet om att utfärda en varning.

     Om landskapsregeringen tar emot en varning som gäller en person som har lämnat in en ansökan om erkännande eller fått ett beslut om erkännande, ska landskapsregeringen begära en utredning om orsakerna till varningen av den behöriga myndigheten i den medlemsstat som har utfärdat varningen och bedöma huruvida orsakerna ger anledning till att fatta ett negativt beslut om erkännande eller att ansöka om återbrytande av beslut i enlighet med förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996).

     Uppgifter om varningar får behandlas i IMI-systemet så länge de är giltiga. Landskapsregering ska radera sin varning i IMI-systemet inom tre dygn från det att det inte längre finns grund för att hålla varningen i kraft.

 

23 §

Användande av yrkes- och utbildningstitel

     Om användandet av en yrkestitel för en viss yrkesverksamhet är reglerad i landskapslagstiftningen, ska medborgare i andra medlemsstater som har tillstånd att utöva det reglerade yrket med stöd av ett erkännande av yrkeskvalifikationer som avses i denna lag, använda den yrkestitel och den eventuella förkortning för titeln som anges i landskapslagstiftningen.

     Om en person har beviljats partiell rätt att utöva yrke enligt 9 § ska yrkesverksamheten utövas under ursprungsmedlemsstatens yrkestitel. Landskapsregeringen får kräva att denna yrkestitel används på svenska.

     Personer som får sina yrkeskvalifikationer erkända har rätt att använda en utbildningstitel från ursprungsmedlemsstaten och eventuell förkortning av den på ursprungsmedlemsstatens språk. Om en utbildningstitel kan förväxlas med en titel som i landskapet kräver kompletterande utbildning, får landskapsregeringen kräva att personen i fråga använder utbildningstiteln från ursprungsmedlemsstaten i en lämplig form.

 

24 §

Besvär

     Besvär om lagligheten av ett beslut som landskapsregeringen fattat med stöd av denna lag får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.

     Om ett beslut inte har fattats inom den tid som anges i 14 § 3 mom. anses det vara fråga om ett beslut om avslag med anledning av ansökan och sökanden får överklaga beslutet på det sätt som anges i 1 mom. Sådant överklagande får anföras till dess att ett beslut med anledning av ansökan meddelats.

 

5 kap.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

 

25 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den

     Genom denna lag upphävs landskapslagen (2011:120) om erkännande av yrkeskvalifikationer.

 

26 §

Övergångsbestämmelser

     På en ansökan som har kommit in till landskapsregeringen innan denna lag har trätt i kraft tillämpas bestämmelserna i denna lag, om beslutet fattas efter lagens ikraftträdande.

     Åtgärder som verkställigheten av denna lag kräver får vidtas innan lagen träder i kraft.

 

__________________

 

2.

L A N D S K A P S L A G
om
jämställande av högskolestudier

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 §

Lagens tillämpningsområde

     I denna lag finns bestämmelser om jämställande av högskolestudier genomförda utanför Åland med föreskrivna behörighetsvillkor inom de ramar som föreskrivs i 3 och 4 §§, då behörighetsvillkoren för en tjänst eller uppgift är en i landskapslag eller med stöd av landskapslag föreskriven examen på en viss nivå eller en viss högskoleexamen eller studieprestation.

     Jämställandet av högskolestudier enligt denna lag ska i fråga om reglerade yrken gälla sådana yrken som är reglerade i landskapslag eller med stöd av landskapslag. Jämställandet av högskolestudier ska i första hand göras i förhållande till de examina som avläggs på Åland.

     Denna lag ska inte tillämpas om det i en annan lagstiftning finns bestämmelser om den behörighet för en tjänst eller uppgift som högskolestudier utanför Åland medför och som avviker från bestämmelserna i denna lag.

 

2 §

Högskolestudier utanför Åland

     Med högskolestudier utanför Åland avses i denna lag sådan högskoleexamen eller studieprestation som omfattas av ett officiellt system för högskoleexamina och där läroanstalten är erkänd av en nationell utbildningsmyndighet.

 

3 §

Examen avlagd utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller Schweiz

     Landskapsregeringen kan på ansökan besluta om den behörighet för en tjänst eller uppgift som högskolestudier utanför Åland medför då det i landskapslag eller med stöd av landskapslag ställs krav på en viss högskoleexamen och sökanden oavsett nationalitet har avlagt en högskoleexamen i en annan stat än en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-stat) eller i Schweiz.

 

4 §

Erkännandebeslut förenat med ett beslut om jämställande

     Landskapsregeringen kan på ansökan i anslutning till ett beslut om erkännande av yrkeskvalifikationer enligt landskapslagen (   :   ) om erkännande om yrkeskvalifikationer för en sökande som har avlagt en högskoleexamen i en EES-stat eller i Schweiz besluta om jämställandet av på vilken nivå den sökandes högskoleexamen är i förhållande till dess plats i utbildningssystemet.

 

5 §

Grunder för jämställande

     När högskolestudier genomförda utanför Åland ska jämställas på det sätt som föreskivs i denna lag ska i fråga om examinas eller olika studieprestationers motsvarighet sinsemellan bedömas med avseende på nivån med hänsyn till deras omfång, svårighetsgrad och inriktning, och examinas eller studieprestationers motsvarighet sinsemellan vad området beträffar bedömas med hänsyn till hur examina eller studieprestationerna överensstämmer till innehållet.

 

6 §

Utlåtande

     Landskapsregeringen kan vid behov begära ett utlåtande från en hög-skola eller annan läroanstalt till stöd för beslutfattandet.

 

7 §

Översättning och bestyrkta kopior

     Landskapsregeringen ska kräva att det till ansökan fogas översättningar till svenska av sådana handlingar som inte är på svenska. Vid behov kan landskapsregeringen kräva att översättningarna till svenska är utförda av en auktoriserad translator.

     Landskapsregeringen kan kräva att officiellt bestyrkta kopior av handlingar ska fogas till ansökan, om landskapsregeringen har grundade tvivel i fråga om kopiornas äkthet och det inte finns något annat sätt att säkerställa äktheten.

 

8 §

Anvisningar

     Landskapsregeringen kan vid behov utfärda anvisningar om de handlingar och intyg som ska fogas till en ansökan enligt denna lag.

 

9 §

Besvär

     Besvär om lagligheten av landskapsregeringens beslut får anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.

 

10 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft

     På ärenden som har inletts före denna lags ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

 

__________________

 

 

Mariehamn den 1 december 2016

 

 

M i n i s t e r

 

 

Mats Perämaa

 

 

Föredragande minister

 

 

Tony Asumaa