Lagmotion 8/2004-2005
|
|
| ||
| Ålands lagting | LAGMOTION nr 8/2004-2005 | ||
| Lagtingsledamot | Datum |
| |
| Mats Perämaa m.fl. | 2005-04-19 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Ändring av landskapslagen om fornminnen
Syfte
Lagmotionen har tre syften:
1. att stärka skyddet för fasta fornlämningar,
2. att garantera god förvaltning, och
3. att genomföra lagtingets hemställan om ökad rättssäkerhet i fornminnesförvaltningen (Finansutskottets betänkande 16.12.2004 nr 2/2004-2005, 46.60. Museibyrån).
Medel
2 §. Klara regler införs i ett nytt 3 mom. för hur fornlämningsregistret upprättas, hur beslut om registrering kungöras och när rättsverkningarna uppkommer. Därmed undanröjs också den rättsosäkerhet för fastighetsägarna som för närvarande råder enligt 12 §. Enligt detta lagrum kan fastighetsägare drabbas av betydande förluster till följd av en registrering om vilken fastighetsägarna inte haft någon som helst kännedom. Så kan man inte ha det i en normbunden förvaltning (Finlands grundlag 2, 15, 21 och 118 §).
I paragrafen föreslås det också att fornminnesregistret skall uppta kända fasta fornlämningar. Alla andra fasta fornlämningar skall hanteras enligt föreskrifterna i 5 §, dvs. i fastighetsförrättning, expropriation eller genom fastställande av skyddsområde.
5 §. Paragrafens 2 mom. förtydligas så att det överensstämmer med 18 § 8 punkten självstyrelselagen. 2 mom. anger i nuvarande lydelse att en fornlämnings ”gränser” kan exproprieras. Detta överensstämmer varken med grunderna för rättsordningen eller med gällande lagstiftning. Enbart ”fast egendom och särskilda rättigheter” kan vara föremål för expropriation. En fast fornlämning är sådan fast egendom (9 §).
Det föreslagna nya 3 mom. är ett medel för att uppnå alla tre ovannämnda syften med lagmotionen. Rättssäkerheten skulle öka ifall kungörelserna också kunde leda till anteckning i fastighetsregistret. Detta gäller inte minst långivare, inteckningshavare och andra pantinnehavare samt nya ägare eller innehavare av en fastighet, som berörs av 2 och/eller 5 §.
Lagstiftningsbehörigheten om fastighetsregistrering samt därmed sammanhängande uppgifter ankommer emellertid enligt 27 § 16 punkten självstyrelselagen på riket. Därför faller den rättssäkerhetsaspekten utanför det som kan regleras i en landskapslag. Ingenting hindrar ändå att landskapsregeringen använder sig av de möjligheter 32 § självstyrelselagen erbjuder.
Ikraftträdelse- och övergångsföreskriften säkerställer rättsskyddet för fastighetsägare och nyttjanderättsinnehavare vars fastigheter finns i registret när lagen träder i kraft. Föreskriften är nödvändig därför att registret inte har upprättats på det sätt Landskapsstyrelsens framställning nr 6/1998-99, sid. 8, st. 5 anger. Inte heller har fastighetsägarna hörts eller fått del av beslut om registrering. Överklagande enligt 25 § självstyrelselagen och 25a § landskapslagen om fornminnen har varit omöjliga etc. Ett sådant hemligt förfarande kan självfallet inte medföra några som helst rättsverkningar (Finlands grundlag 15 och 21 §; Europakonventionen om mänskliga rättigheter, protokoll nr 1). Övergångsföreskriften förstärker också skyddet för fornlämningarna – något som fastighetsägarna i hög grad eftersträvar.
Med hänvisning till det ovanstående föreslår vi att Lagtinget antar följande lagförslag:
LANDSKAPSLAG
om ändring av 2 § och 5 § landskapslagen om fornminnen
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 2 § 2 mom. och 5 § 2 mom. landskapslagen den 25 mars 1965 om fornminnen (9/1965) sådana de lyder i landskapslagen den 12 augusti 1999 (55/1999) ,
fogas till 2 § ett nytt 3 mom. och till 5 § ett nytt 3 mom. varvid nuvarande 3 mom. blir 4 mom. samt
ersätts i lagen ordet ”landskapsstyrelse” i olika böjningsformer med ”landskapsregering” i motsvarande former som följer:
2 §
Kända fasta fornlämningar i landskapet skall införas i ett register (fornlämningsregister) som förs av landskapsregeringen. Registreringen skall ske enligt det förfarande som gäller när landskapsregeringen fastställer gränser för fornlämningar jämte skyddsområden för dem enligt 5 § 2 mom. Beslut om registrering kungöras enligt det förfarande som anges i 5 § 3 mom. Beslut om registrering skall åtföljas av beslut om bevarandeföreskrifter. Därvid förfars enligt 8 §.
Registreringen har rättsverkningar gentemot en fastighetsägare eller en nyttjanderättsinnehavare från det beslutet om registrering har delgetts sakägarna och, efter det att beslutet har vunnit laga kraft, kungjorts offentligt.
5 §
Ifall en fornlämnings gränser inte har fastställts vid en fastighetsförrättning eller ifall en fornlämning inte har exproprierats, skall landskapsregeringen fastställa dess gränser på eget initiativ eller på ansökan av fastighetsägaren. Till ansökan skall bifogas förslag till gränser för fornlämningen, utredning om äganderättsförhållandena till den fastighet inom vilken forn-lämningen finns, utdrag ur fastighetsregistret samt tillförlitlig karta eller kartskiss som visar var fornlämningen finns. Ifall gränserna fastställs på landskapsregeringens initiativ skall fastighetsägaren höras.
Beslut om fastställande av gränserna enligt 2 mom. skall kungöras av landskapsregeringen på det sätt landskapslagen om antagande av lagen om offentliga kungörelser (17/1926) föreskriver.
Denna lag träder i kraft den …./…2005.
Fastighet som finns i registret enligt lagens tidigare 2 § 2 mom. skall strykas ur det om inte registreringsförfarande enligt denna lag inletts inom tolv månader från denna lags ikraftträdande.
| Mariehamn den 19 april 2005 | |
|
Mats Perämaa |
Roger Eriksson |
|
Katrin Sjögren | Raija-Liisa Eklöw |
|
Sune Mattsson | Åke Mattsson |