Landskapsregeringen föreslår förändringar i ledningsstrukturen inom landskapsregeringens förvaltning. Enligt förslaget inrättas en tjänst som förvaltningschef som skall ta över de förvaltningsmässiga ledningsuppgifter som tidigare ankommit på kanslichefen och lantrådet. Förvaltningschefen skall även sköta de uppgifter som hör till avdelningschefen för kansliavdelningen. Tjänsten som kanslichef föreslås indragen.

Vissa nya bestämmelser om uppsägning föreslås införda i lagstiftningen. Det skall framdeles vara lättare att säga upp förvaltningschefen och avdelningscheferna vid den allmänna förvaltningen samt lagberedningschefen i förhållande till vad som nu gäller enligt tjänstemannalagen. För förvaltningschefen gäller att denne kan sägas upp när han eller hon inte längre har landskapsregeringens förtroende medan en avdelningschef samt lagberedningschefen kan sägas upp när det med hänsyn till tjänstens natur finns ett godtagbart och motiverat skäl till uppsägningen.

Till framställningen ansluter sig vissa följdändringar i tjänstemannalagen, landskapslagen om Posten på Åland, landskapslagen om Högskolan på Åland samt landskapslagen om hälso- och sjukvården.

I framställningen ingår dessutom ett förslag till ändring av den gällande lagstiftningen om tjänstledighet för uppdrag som riksdagsman, lagtingsledamot eller medlem av landskapsregeringen. Landskapsregeringen föreslår att den kommande förvaltningschefen, avdelningscheferna vid den allmänna förvaltningen och lagberedningschefen framdeles inte skall ha rätt till tjänstledighet för sådana politiska uppdrag.

Också revisionsbyrån vid landskapsregeringen föreslås underställd förvaltningschefen, vilket medför behov av ändring av vissa bestämmelser i landskapslagen om landskapsregeringens revisionsbyrå.

Motionärernas förslag

I ltl Anders Erikssons m.fl. lagmotion nr 1/2004-2005 föreslås en ändring av landskapslagen om tjänstledighet för uppdrag som riksdagsman, lagtingsledamot eller medlem av landskapsregeringen så att en avdelningschef vid landskapsregeringens allmänna förvaltning inte kan beviljas sådan tjänstledighet.

I vtm Viveka Erikssons m.fl. lagmotion nr 2/2005-2006 föreslås ändringar av landskapslagen om Ålands landskapsstyrelses allmänna förvaltning som till vissa delar avviker från de förslag som ingår i landskapsregeringens framställning nr 8/2005-2006.

Utskottets förslag

Utskottet omfattar i huvudsak landskapsregeringens förslag till ändrad lagstiftning om ledningsstrukturen inom landskapsregeringens centralförvaltning. Utskottet föreslår endast några mindre ändringar av teknisk och språklig natur.

Utskottet har lagt landskapsregeringens framställning till grund för sin behandling och föreslår att de båda lagmotionerna förkastas.

Utskottets synpunkter

Allmän motivering

Förslaget till ändrad ledningsstruktur

I landskapsregeringens framställning ingår förslag till ändringar av landskapslagen om landskapsregeringens allmänna förvaltning samt till följdändringar i andra lagar. Förslagen som avser ändringar i förvaltningsstrukturen och en förstärkning av ledningen av förvaltningsarbetet tar utgångspunkt i tidigare genomförda reformer. Den mest genomgripande reformen genomfördes år 1988 då ett parlamentariskt styrelseskick genomfördes och då uppdraget som lantråd till alla delar fick karaktären av ett politiskt förtroendeuppdrag. Lantrådet hade fram till dess ställning som tjänsteman (men samtidigt beroende av landstingets politiska förtroende) och ansvarig för landskapsförvaltningens ledning. År 1995 kompletterades parlamentarismreformen med förändringar i regelverket som innebar att lantrådets och landskapsstyrelseledamöternas ansvar för olika förvaltningsområden förtydligades. Bl.a. gavs medlemmarna av landskapsstyrelsen ställning som föredragande i ärenden som avgörs i landskapsstyrelsens plenum. Delvis som en följd av dessa reformer stiftades år 1998 en ny lag om landskapsstyrelsens allmänna förvaltning.

I samband med det lagstiftningsarbete som ledde fram till 1998 års landskapslag om landskapsstyrelsens allmänna förvaltning berördes frågor om den administrativa ledningen och samordningen. Den dåvarande landskapsstyrelsen bedömde att den administrativa ledningen kunde särskiljas från den allmänna ledningsuppgiften och att den borde påföras kanslichefen. Om den administrativa ledningen och samordningen, som tidigare närmast åvilat lantrådet, påförs en tjänsteman, kan lantrådet befrias från det löpande arbetet med sådana frågor.

I beredningen av framställningen hade landskapsstyrelsen övervägt att inrätta en särskild tjänst som förvaltningschef vid sidan om avdelningscheferna. Något sådant förslag framfördes dock inte. När det dåvarande lagutskottet i sitt betänkande nr 15/1996-1997 berörde ledningsfrågorna konstaterade utskottet att arbetet på kansliavdelningen måste organiseras så att det är praktiskt möjligt för kanslichefen att sköta den administrativa ledningen och samordningen av landskapsstyrelsens allmänna förvaltning. En förutsättning för detta var enligt utskottet att kanslichefen inte belastas av rutinuppdrag.

Landskapsrevisorerna berörde i sin berättelse för år 2004 ingående lednings- och samordningsfunktionerna inom landskapsförvaltningen. Revisorerna konstaterade att lagstiftningen påfört chefen för kansliavdelningen uppgifter av skilda slag. Hit hör förutom handläggningen av olika löpande ärenden att i olika avseenden biträda lantrådet och landskapsregeringens medlemmar. Kanslichefen skall härutöver på ett övergripande plan handha den administrativa ledningen, initiera administrativa reformer och förbättringar och övervaka lagligheten inom landskapsregeringens allmänna förvaltning. Revisorerna påpekade vidare att behovet av rådgivning i administrativa och juridiska angelägenheter har visat sig vara av betydande omfattning. Samtidigt har olika kontakter till myndigheter och organisationer i riket och utlandet under årens lopp ökat betydligt i omfattning. Detta innebar enligt revisorerna att för litet av kanslichefens arbetstid i praktiken kunnat ägnas åt det inre organisations- och utvecklingsarbetet som lagstiftaren vid lagens tillkomst hade givit hög prioritet. Landskapsrevisorerna konstaterade därför att det är uppenbart att landskapsregeringen på nytt borde överväga hur den allmänna ledningsfunktionen och laglighetsövervakningen beträffande landskapsregeringens ämbetsutövning på mest ändamålsenliga sätt kunde utvecklas.

Utskottet konstaterar att utvecklingen efter de olika reformer av landskapsregeringens arbete och landskapsförvaltningens organisation som genomförts och beskrivits ovan har medfört behov av nya reformer. Utvecklingen av förvaltningen är i många avseenden en ständigt pågående process. Genom de föreslagna reformerna förstärks landskapsregeringens möjligheter att bedriva det nödvändiga rationaliserings- och ledningsarbetet. Ansvaret för detta arbete åvilar i första hand den förvaltningschef, som föreslås inrättad, men utskottet understryker samtidigt vikten av att förvaltningschefen i detta ledningsarbete nära samverkar med övriga avdelningschefer.

Utskottet noterar i likhet med landskapsrevisorerna att behovet av rådgivning och vägledning i olika juridiska och administrativa frågor har vuxit i takt med förvaltningens expansion och på grund av att förvaltningsarbetet blivit mångsidigare och mera komplext. Utskottet framhåller att förvaltningschefen till denna del skall fungera som rådgivare för den politiska landskapsregeringen och förvaltningens ledning. Förvaltningschefens uppgift är inte att fungera som ett allmänhetens ombud. För sistnämnda behov finns andra kanaler tillgängliga.

Med hänvisning till det anförda och till vad som anförs i framställningens motiveringar konstaterar utskottet att lagförslagen om ändrad ledningsstruktur är ändamålsenliga och nödvändiga för att utveckla ledningsfunktionerna inom förvaltningen och för att förstärka den politiska ledningens förutsättningar att fullgöra sina uppgifter. Utskottet tillstyrker därför att lagförslagen godkänns med vissa mindre ändringsförslag som närmare kommenteras i detaljmotiveringarna.

Utskottets beslut har till denna del tillkommit efter omröstning (3-2) varvid beslutet biträddes av viceordföranden Ragnar Erlandsson samt ledamöterna Christian Beijar och Dennis Jansson.

Begränsning av rätten till tjänstledighet för politiska förtroendeuppdrag

Rätten till tjänstledighet för politiska förtroendeuppdrag för landskapets anställda har varit reglerad i lag sedan år 1987. Beredningen av ärendet hörde samman med förslagen om ett utvidgat parlamentariskt styrelseskick. Målsättningarna i den då genomförda reformen var att åstadkomma största möjliga jämställdhet mellan olika arbetstagargrupper i fråga om rätten och möjligheterna att åta sig politiska uppdrag, att olika medborgargruppers möjligheter att kandidera i allmänna val i så liten utsträckning som möjligt borde vara kringskurna av olika regler samt att lagstiftaren i minsta möjliga grad borde begränsa förutsättningarna för att åta sig politiska förtroendeuppdrag.

Landstinget antog i april 1987 bestämmelser som reglerade landskapsanställdas, kommunalanställdas och privaträttsligt anställdas ställning i samband med val till politiska förtroendeuppdrag. Arbetsavtalslagstiftningen övergick med den nya självstyrelselagen 1.1.1993 till rikets behörighet, varför lagtinget inte längre kan reglera privaträttsligt anställdas ställning. I den nya kommunallagen för landskapet Åland som trädde i kraft den 1 januari 1998 intogs en bestämmelse om tjänstledighet, men rätten till tjänstledighet för uppdrag som riksdagsman, lagtingsledamot eller landskapsstyrelseledamot begränsades i den lagen till högst fyra år.

Lagtinget ändrade år 1999 lagen om tjänstledighet för uppdrag som riksdagsman, lagtingsledamot eller medlem av landskapsstyrelsen så att tjänstledigheten för sådana uppdrag är begränsad till en mandatperiod. Om det har förflutit minst två mandatperioder sedan den som står i offentligträttsligt anställningsförhållande till landskapet senast var tjänstledig för ett politiskt uppdrag kan ny tjänstledighet beviljas. Motivet för att begränsa tjänstledigheten var att olika vikariatsförordnanden minskar kontinuiteten i förvaltningsarbetet och inverkar negativt på effektiviteten.

1999 års lag, som begränsade rätten till tjänstledighet till en mandatperiod, passerade republikens presidents lagstiftningskontroll utan anmärkningar. Högsta domstolen avgav inte något utlåtande i ärendet. I Ålandsdelegationens utlåtande gjordes bedömningen att de i lagen intagna begränsningarna "... inte anses inskränka de i regeringsformen garanterade grundläggande fri- och rättigheterna ... ".

Landskapsregeringen föreslår i föreliggande framställning en sådan ändring av den gällande lagstiftningen om tjänstledighet för politiska uppdrag att den som är anställd vid landskapsregeringen som förvaltningschef, avdelningschef eller lagberedningschef inte överhuvudtaget skulle ha rätt till tjänstledighet. I övrigt föreslås inte några ändringar i nuvarande system. I grundlagens 14 § 3 mom. stadgas att det allmänna skall främja den enskildes möjligheter att delta i samhällelig verksamhet. En motsvarande bestämmelse ingick i 11 § 3 mom. i den tidigare regeringsformen som var gällande då republikens president granskade 1999 års lagtingsbeslut. Mot den bakgrunden ser utskottet inte några hinder för att landskapsregeringens förslag genomförs. Utskottet konstaterar också att det i ett litet politiskt samfund som Åland kan anföras objektiva och berättigade skäl för att begränsa de högsta tjänstemännens inblandning i lagstiftningsverksamheten. Ändringsförslagen berör inte, som landskapsregeringen framhåller, vare sig rösträtten eller valbarheten. Vad gäller förslagets förhållande till grundlagens 6, 14 och 27 §§ delar utskottet därför landskapsregeringens uppfattning.

Utskottet har i betänkandena nr 8/1996-1997, 1/1998-1999 och 10/1998-1999 konstaterat att den omständigheten att möjligheterna till tjänstledighet för politiska uppdrag begränsats i lagstiftningen inte inskränker arbetsmarknadsparternas avtalsfrihet. Tjänstledigheter hör till frågor som kan regleras i tjänstekollektivavtal. Det är sålunda möjligt att genom sådana avtal överenskomma om regler för tjänstledighet för politiska uppdrag som avviker från lagstiftningen.

Utskottet uppfattar de föreslagna ändringarna så att den i lagtexten uteslutna rätten till tjänstledighet varken förutsätter eller medger någon prövningsrätt för arbetsgivaren. Däremot kan man enligt utskottet tolka lagtexten så att arbetsgivaren på anhållan kan medge tjänstledighet. För att detta skall vara möjligt måste dock enligt utskottet speciella skäl föreligga som kan motivera ett undantag från huvudregeln. Man kan bl.a. tänka sig situationer där tjänstledigheten omfattar en kortare period än en mandatperiod, exempelvis vid ombildning av landskapsregeringen.

Detaljmotivering

Landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands landskapsstyrelses allmänna förvaltning

3 § I framställningen föreslås att behörighetskraven för andra tjänster än förvaltningschefen och avdelningscheferna framdeles skall anges genom beslut av landskapsregeringen. Enligt gällande lag stadgas om behörighetskraven i landskapsförordning. Också en landskapsförordning utfärdas genom beslut av landskapsregeringen. Beslutsfattandet enligt de båda alternativen ligger sålunda på samma nivå. Landskapsförordningar publiceras i Ålands författningssamling. Av framställningen framgår att de beslut om bl.a. behörighetskrav som landskapsregeringen skulle fatta kan komma att intas i de arbetsordningar som vid behov antas för varje avdelning.

Eftersom landskapsförvaltningen är relativt liten och relativt få s.k. typtjänster förekommer gäller i stor utsträckning unika behörighetskrav för varje tjänst. Det är sålunda svårt att i en landskapsförordning generellt ange behörighetskraven för olika typer av tjänster. Av dessa orsaker och med hänvisning till vad som anförs i framställningens motiveringar tillstyrker utskottet förslaget att behörighetskraven skulle anges genom beslut av landskapsregeringen.

5 § Utskottet föreslår att 5) punkten omformuleras i förtydligande syfte. Härigenom klargörs det bistånd varje avdelningschef skall ge förvaltningschefen vad gäller arbetet inom den egna avdelningen och de myndigheter som hör till myndighetens verksamhetsområde.

9a § Utskottet föreslår en mindre ändring av förtydligande innebörd. I fråga om ledarskap är det enligt utskottets åsikt viktigt att den som utses till tjänsten som förvaltningschef kan visa såväl teoretiska insikter som praktisk erfarenhet i fråga om ledarskap. Behörighetskraven skall sålunda uppfyllas genom såväl studier eller andra teoretiska insikter som arbetserfarenhet.

11a § Utskottet har ingående behandlat förslaget om förvaltningschefens och avdelningschefernas uppsägningsskydd. Den omständigheten att förvaltningschefen mycket nära kommer att samarbeta med lantrådet och den politiska landskapsregeringen liksom möjligheterna att på förvaltningschefen delegera vissa uppgifter som i dag ankommer på lantrådet eller landskapsregeringens ledamöter innebär att samspelet mellan de båda parterna måste förutsättas fungera friktionsfritt. Av dessa orsaker kan utskottet omfatta förslaget om att förvaltningschefen kan sägas upp på grund av att han eller hon har förlorat landskapsregeringens förtroende. Genom att en sådan uppsägningsgrund anges i lagtexten klargörs att förvaltningschefen står i ett från andra tjänstemän avvikande förhållande till landskapsregeringen.

Utskottet konstaterar att tjänsten som förvaltningschef inte är en tjänst som uttryckligen tillsätts på politiska grunder på samma sätt som statssekreterare eller ministrarnas specialmedarbetare inom statsförvaltningen. Av landskapsregeringens framställning framgår dock att förvaltningschefen skall bedriva ett arbete där det är nödvändigt att han eller hon har landskapsregeringens stöd. Förvaltningschefen skall kunna fungera som landskapsregeringens "förlängda arm" i förhållande till övriga tjänstemän inom förvaltningen. Till dessa delar kan landskapsregeringens förvaltningschef, åtminstone vad gäller vissa delar av arbetsuppgifterna, jämställas med statssekreterare och specialmedarbetare inom statsförvaltningen. Utskottet delar sålunda landskapsregeringens uppfattning i framställningens motiveringar om de föreslagna uppsägningsgrunderna för förvaltningschefen och deras förhållande till 18 § 3 mom. grundlagen.

Utskottet bedömer att de föreslagna uppsägningsgrunderna för avdelningscheferna, enligt vilka det skall finnas ett godtagbart och motiverat skäl till uppsägningen, bör anses uppfylla de krav som grundlagens 18 § 3 mom. uppställer.

Utskottet får vad gäller uppsägningsgrunderna också hänvisa till grundlagsutskottets betänkande nr 13/2002 som behandlar bl.a. uppsägningsskyddet för de högsta tjänstemännen inom statsförvaltningen. Grundlagsutskottet framhåller där att man vid en bedömning av grunderna för uppsägning av ifrågavarande tjänstemän "med tanke på grundlagen måste fästa avseende vid tjänsternas speciella natur". Grundlagsutskottet drar härav slutsatsen att denna omständighet "... talar starkt för att uppsägningsgrunderna i fråga om dem är mera generell än i fråga om andra tjänster". Enligt lagutskottets uppfattning kan samma resonemang anföras i fråga om de tjänster som avses i den föreslagna 11a §.

Utskottet konstaterar att allmänna bestämmelser om uppsägning av tjänsteförhållande ingår i 7 kap. tjänstemannalagen för landskapet Åland. I den föreliggande framställningen föreslås nu vissa särregler för uppsägningsskyddet, dels i förslaget till ändring av landskapslagen om Ålands landskapsstyrelses allmänna förvaltning, dels i vissa andra speciallagar. I vissa av de senare lagarna har redan tidigare funnits specialbestämmelser om uppsägning. Ur upplysnings- och rättssäkerhetssynvinkel är det inte helt tillfredsställande att uppsägningsbestämmelser finns på olika platser i lagstiftningen. Det hade varit mera ändamålsenligt om samtliga uppsägningsbestämmelser kunde utläsas ur den allmänna tjänstemannalagen. Det hade dock fört för långt om utskottet i detta skede hade utarbetat ändringsförslag. Utskottet anmodar landskapsregeringen att se över möjligheterna att samla alla bestämmelser som gäller uppsägning av tjänstemän i en gemensam lagstiftning.

Utskottet konstaterar att de föreslagna ändringarna i fråga om vissa högre tjänstemäns uppsägningsskydd samt möjligheten för landskapsregeringen att tillsätta dessa tjänster för viss tid med största sannolikhet kommer att medföra ekonomiska konsekvenser. De förändrade anställningsförhållandena leder högst antagligt till krav på en friare lönesättning eller andra ekonomiska förmåner.

12 § Redan enligt gällande lag kan vid behov antas en arbetsordning för varje avdelning. Enligt vad utskottet erfarit har dock sådana arbetsordningar inte antagits. I framställningen anges vissa nya uppgifter som skulle ingå i arbetsordningen. Utskottet konstaterar med hänvisning till vad som anförts under 3 § att behörighetskraven för olika tjänster inte längre enligt förslaget skulle ingå i en landskapsförordning. Ur informationssynpunkt finns det enligt utskottets orsak skäl att överväga om inte behörighetskraven i stället borde införas i arbetsordningarna för respektive avdelning.

Ikraftträdelsebestämmelsen. Utskottet har granskat ikraftträdelsebestämmelsen utgående från den likställighetsbestämmelse och det förbud mot diskriminering som ingår i grundlagens 6 § 2 mom. Enligt utskottets bedömning är såväl tjänsten som kanslichef, som nu föreslås indragen, som den föreslagna nya tjänsten som förvaltningschef unika tjänster med uppgifter av övergripande karaktär. När landskapsregeringen föreslår att kanslichefstjänsten indras vid tidpunkten för lagens ikraftträdande medan de nya uppsägningsgrunderna för övriga avdelningschefer tillämpas endast på dem som antas till dessa tjänster efter lagens ikraftträdande är utgångspunkten att det inte är fråga om likadana fall utan om olika fall som kan behandlas på olika sätt.

Landskapslag om ändring av landskapslagen om landskapsstyrelsens revisionsbyrå

4 och 5 §§. Ändringsförslagen är av språklig och förtydligande natur. Det finns enligt utskottet inte orsak att särskilt nämna landskapsregeringens föredragande respektive övriga tjänstemän. I den gällande lagtexten har man utgått från att landskapsregeringens föredragande är tjänstemän. Enligt senare ändringar kan också landskapsregeringens ledamöter fungera som föredragande, vilket sker då ärenden avgörs vid landskapsregeringens plenum. Avsikten med 5 §, såväl enligt gällande lydelse som enligt förslaget, är att det är tjänstemännen, inte de politiskt valda ledamöterna, som skall lämna de uppgifter revisionsbyrån behöver för sitt arbete.

Landskapslag om ändring av landskapslagen om tjänstledighet för uppdrag som riksdagsman, lagtingsledamot eller medlem av landskapsstyrelsen

Lagens rubrik. Enligt den nya grundlagen, som trädde i kraft år 2000, är den svenskspråkiga benämningen av riksdagens medlemmar numera "riksdagsledamot". Utskottet föreslår därför att lagens rubrik ändras i enlighet härmed.

1 §. Utskottet föreslår i 1 mom. samma språkliga ändring som i rubriken.

Utskottet konstaterar att lagförslaget liksom gällande lag lämnar öppet hur man förfar i en situation där en tjänsteman som inte har rätt till tjänstledighet eller vars rätt till tjänstledighet utlöpt kandiderar till ett politiskt förtroendeuppdrag, blir vald och avser att tillträda uppdraget. Utskottet föreslår att man i lagtexten skriver in att tjänsteförhållandet anses ha upphört efter en tid som motsvarar gängse uppsägningstid då tjänstemannen själv säger upp sig.

I allmänna motiveringen berör utskottet frågan om möjlighet för arbetsgivaren att i vissa situationer medge tjänstledighet.

Ikraftträdelsebestämmelsen. I vallagstiftningen används numera termen "riksdagsval", vilket utskottet föreslår att beaktas i ikraftträdelsebestämmelsen.

Lagmotionerna

Utskottet har lagt framställningen till grund för behandlingen och föreslår att de i lagmotionerna ingående lagförslagen förkastas.

Ärendets behandling

Lagtinget har den 9 januari 2006 inbegärt lagutskottets yttrande över framställningen. Lagmotionen nr 1/2004-2005 remitterades till utskottet den 1 december 2004 och lagmotionen nr 2/2005-2006 remitterades till lagutskottet den 11 januari 2006.

Utskottet har i ärendet hört lantrådet Roger Nordlund, landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, landshövdingen Peter Lindbäck, riksdagsledamoten Roger Jansson, landskapsrevisorernas ordförande Magnus Lundberg, kanslichefen Elisabeth Nauclér, avdelningscheferna Dan E. Eriksson och Yvonne Eliasson, lagberedningschefen Lars Karlsson, ledande revisorn Agneta Mannberg-Jansson, organisationschefen Maria Hagman från Akava Åland r.f., organisationschefen Tuula Mattsson från TCÅ r.f., styrelsemedlemmen Solveig Carlsson och organisationssekreteraren Jörgen Erlund från Tehy r.f., ordföranden Rolf Andersson från ÅTFC r.f., organisationssekreteraren Ulla-Britt Dahl från FOA-Å r.f. samt professorn Markku Suksi.

Ordföranden Roger Eriksson och ledamoten Gun-Mari Lindholm har fogat var sin reservation till betänkandet.

Utskottet har enligt 23 § 4 mom. arbetsordningen utsett viceordföranden Ragnar Erlandsson att redogöra för betänkandet.

I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Roger Eriksson, viceordföranden Ragnar Erlandsson samt ledamöterna Christian Beijar, Dennis Jansson och Gun-Mari Lindholm.

Utskottets förslag

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

att lagtinget antar de i framställningen ingående andra, femte, sjätte, sjunde, åttonde och nionde lagförslagen oförändrade

att lagtinget antar de i framställningen ingående första, tredje och fjärde lagförslagen i följande lydelser:

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om Ålands landskapsstyrelses allmänna förvaltning

(Ingressen lika som i framställningen).

Landskapslag om Ålands landskapsregerings allmänna förvaltning

1 §

(Lika som i framställningen).

2a §

Förvaltningschefens uppgift

(1 och 2 mom. lika som i framställningen).

Förvaltningschefen har rätt att närvara och att yttra sig när en annan tjänsteman föredrar ett ärende för avgörande.

(4 och 5 mom. lika som i framställningen).

När förvaltningschefen är förhindrad att fullgöra sina uppgifter kan landskapsregeringen utse en annan tjänsteman vid den allmänna förvaltningen att fullgöra de uppgifter som ankommer på förvaltningschefen. Beslutet kan avse samtliga uppgifter eller endast en del av uppgifterna.

(7 mom. lika som i framställningen).

3 §

(Lika som i framställningen).

5 §

Avdelningschefernas uppgifter

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Utöver de uppgifter som enligt andra bestämmelser ankommer på avdelningschef skall denna

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

5) (Uteslutning) bistå förvaltningschefen i dennes uppgift att leda arbetet inom förvaltningen till den del det gäller ledningen av arbetet inom avdelningen och de myndigheter som inom avdelningens verksamhetsområde är underställda landskapsregeringen.

9 §

(Lika som i framställningen).

9a §

Behörighetskrav för förvaltningschefen

Behörig för tjänst som förvaltningschef är den som inom juridisk fakultet vid universitet eller därmed jämförbar högskola, som är erkänd av nationell utbildningsmyndighet, avlagt en examen som motsvarar minst fyra års heltidsstudier, (uteslutning) är väl förtrogen med förvaltningsuppgifter och har erfarenhet av ledarskap. Dessutom förutsätts dokumenterad förmåga att leda arbete.

11 §

(Lika som i framställningen).

11a §

Särregler för tjänsterna som förvaltningschef och avdelningschef

(1 mom. lika som i framställningen).

Förutom av de skäl som allmänt gäller uppsägning av landskapets tjänstemän får förvaltningschefen sägas upp då han eller hon förlorar landskapsregeringens förtroende och en avdelningschef då det med hänsyn till tjänstens natur finns ett godtagbart och motiverat skäl till uppsägningen.

Förvaltningschefen och en avdelningschef får sägas upp så att tjänsteförhållandet upphör med omedelbar verkan. I sådant fall har den uppsagde rätt till ersättning som motsvarar lön för uppsägningstiden.

12 §

(Lika som i framställningen).

__________________

(Ikraftträdelsebestämmelsen lika som i framställningen).

________________

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om landskapsstyrelsens revisionsbyrå

I enlighet med lagtingets beslut

ändras (uteslutning) 4 §, 5 § 1 mom., 9 § samt 10 § 2 och 3 mom. landskapslagen (1996:8) om landskapsstyrelsens revisionsbyrå samt lagens rubrik,

fogas till lagen en ny 13b § samt

ersätts i lagen ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ordet ”landskapsregeringen” i motsvarande former som följer:

Landskapslag om landskapsregeringens revisionsbyrå

4 §

Arbetsplan

För sin verksamhet uppgör revisionsbyrån årligen (uteslutning) en arbetsplan. I arbetsplanen beaktas utöver revisionsbyråns egna arbeten såväl landskapsrevisorernas som landskapsregeringens behov av revisionstjänster. Planen skall göras upp i samråd med landskapsregeringens förvaltningschef till den del planen rör landskapsregeringens behov av revisionstjänster och i samråd med ordföranden för landskapsrevisorerna till den del den rör landskapsrevisorernas behov av revisionstjänster.

5 §

Om skyldighet att medverka vid revision

Landskapsregeringens (uteslutning) tjänstemän skall på begäran lämna uppgifter från sitt förvaltningsområde, såsom erforderliga uppgifter och handlingar rörande tjänsteåtgärder. Följs inte en sådan begäran skall förvaltningschefen vidta erforderliga åtgärder i ärendet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

9, 10 och 13 §§

(Lika som i framställningen).

__________________

(Ikraftträdelsebestämmelsen lika som i framställningen).

__________________

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om tjänstledighet för uppdrag som riksdagsman, lagtingsledamot eller medlem av landskapsstyrelsen

I enlighet med lagtingets beslut

ändras (uteslutning) och 1 § landskapslagen (1999:44) om tjänstledighet för uppdrag som riksdagsman, lagtingsledamot eller medlem av landskapsstyrelsen och lagens rubrik samt

ersätts i lagen ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ordet ”landskapsregeringen” i motsvarande former som följer:

Landskapslag om tjänstledighet för uppdrag som riksdagsledamot, lagtingsledamot eller medlem av landskapsregeringen

1 §

Den som står i offentligrättsligt anställningsförhållande till landskapet och som valts till riksdagsledamot, lagtingsledamot eller medlem av landskapsregeringen har, med de undantag och inskränkningar som anges i denna lag, rätt till tjänstledighet för uppdraget. Rätten till tjänstledighet gäller inte den som är anställd vid landskapsregeringen som förvaltningschef, avdelningschef eller lagberedningschef.

(2-3 mom. lika som i framställningen).

Den som har rätt till tjänstledighet för ett politiskt uppdrag med stöd av denna lag är tjänstledig under den tid uppdraget varar. Väljs den som inte har rätt till tjänstledighet eller vars rätt till tjänstledighet utlöpt till ett i 1 mom. avsett politiskt uppdrag, anses tjänsteförhållandet ha upphört efter en tid som motsvarar den uppsägningstid som gäller för tjänstemannen i fråga räknat från den dag han eller hon tillträder uppdraget.

__________________

Denna lag träder i kraft den och tillämpas första gången efter det riksdagsval, lagtingsval respektive val av medlemmar till landskapsregeringen som förrättas efter att lagen trätt i kraft.

__________________

Utskottet föreslår vidare

att lagtinget förkastar de i lagmotionerna nr 1/2004-2005 och 2/2005-2006 ingående lagförslagen.

Mariehamn den 13 april 2005

Ordförande

Roger Eriksson

Sekreterare

Lars Ingmar Johansson

Reservation

Jag reserverar mig mot utskottsmajoritetens beslut att anta det föreslagna lagförslaget i framställning nr 8/2005-2006. Jag anser att framställningen i dess helhet bör förkastas, följaktligen även alla de andra lagar som omfattas av framställningen.

Allmänt. Framställningen är inte förberedd, det har inte förekommit något hörande i beredningsskedet. Det har framkommit ett behov av en reform av förvaltningen vilket jag kan omfatta. Men då borde man ha gått längre och haft ett ordentligt förberett och genomtänkt lagförslag.

Om lagförslaget antas innebär det en kraftig försämring av tjänstemännens anställningstrygghet, speciellt för dem i chefsposition. Uppsägningsgrunderna blir beroende av ett godtycke som inte kan accepteras.

Den tilltänkta förvaltningschefen, som blir landskapets högste tjänsteman, erhåller en anställningstrygghet som jämförs med statssekreterare för en minister. Förvaltningschefen kan nämligen sägas upp när han eller hon saknar landskapsregeringens förtroende. Förvaltningschefen sitter med andra ord på ett politiskt förtroende. Då anställningen för förvaltningschefen löper tills vidare, men uppsägningsgrunden är så vag, torde förhållandet strida mot grundlagen, bl.a. saknas det rättsmedel.

Vidare innebär förfarandet en överföring av politiskt ansvar och funktioner till förvaltningschefen varför lagen troligen bör antas med kvalificerad majoritet enligt lagtingsordningen 55 §.

Även avdelningschefernas anställningsskydd försämras kraftigt. Enligt lagförslaget kan de sägas upp när det finns ett godtagbart och motiverat skäl till uppsägningen. Jag finner inte någon orsak till att man skall försämra avdelningschefernas anställningstrygghet på detta sätt. Uppsägningsgrunden ger även den rum för kraftig tolkning och är svår att förutse.

Sammantaget leder detta förfarande till kraftigt ökade lönekostnader då anställningstryggheten kraftigt beskärs.

Vidare finner jag det principvidrigt att den nuvarande kanslichefstjänsten dras in vid ikraftträdandet av lagframställningen medan de övriga avdelningscheferna fortsätter sitt anställningsförhållande enligt det nuvarande systemet.

Enligt lagförslaget skall revisionsbyrån ledas av förvaltningschefen som samtidigt sitter på ett politiskt förtroende. Frågan om revisionsbyråns oberoende kvarstår. Enligt lagförslaget överförs uppgifter från lantrådet till förvaltningschefen, vilket kan leda till krav på kvalificerad majoritet enligt lagtingsordningen 55 §.

Angående behörighetskraven för tjänstemännen inom landskapsförvaltningen anser jag att de bör anges på lag- eller förordningsnivå. All myndighetsutövning och offentlig makt skall grundas på lag. Följaktligen bör även tjänstemännens behörighetskrav stadgas på landskapsförordningsnivå. Detta för att stärka tilltron och förutsebarheten samt för att undvika misstankar om godtycke vid utformande av behörighetskrav och efterföljande tjänstetillsättning.

Jag reserverar mig även mot lagförslaget nr. 4, inskränkning i rätten till tjänstledighet för politiskt uppdrag.

Jag ifrågasätter förfarandet på två grunder, en politisk och en juridisk. Först finner jag ingen orsak till att tjänstemännen på Åland skulle ha sämre rätt till tjänstledighet för utövande av politiska uppdrag än övriga medborgare.

Juridiskt kan förfarandet ifrågasättas. Framställningen leder de facto till en indirekt inskränkning i rätten att deltaga i politiskt arbete. Enligt grundlagen skall det allmäna befrämja sådan verksamhet, framställningen går emot denna målsättning.

Vidare torde det vara emot grundlagen att inskränka en viss kategori tjänstemäns rätt till tjänstledighet. Tjänstemän ställs alltså i olika ställning inom sitt eget kollektiv, de behandlas inte jämlikt. I framställningen inskränks rätten till tjänstledighet både för uppdrag som lagtingsledamot, medlem av landskapsregeringen samt även som riksdagsledamot. Det sistnämnda torde klart strida emot grundlagen, även behörigheten kan ifrågasättas.

Vårt förslag, som bygger på liberalernas lagmotion nr 2/2005-2006, utgår från vissa grundprinciper. Det bör göras en klar skillnad mellan politik och tjänstemannautövning. All offentlig makt skall grundas på lag och utövas under tjänsteansvar. Tjänstemännens beslut skall grunda sig på lag, de skall vara opartiska och deras beslut kan vara föremål för prövning i rättsinstans.

Vårt förslag går kortfattat ut på följande. Det inrättas en förvaltningschef, som skall se till att avdelningarna samverkar, att verksamheten drivs ändamålsenligt, sköta personalfrågor, organisationsutveckling samt fungera som avdelningschef på kansliavdelningen.

Behörighetskrav för denna bör vara högskoleexamen, minst 4 års heltidsstudier samt beprövad erfarenhet.

Vidare inrättas en rättschef, som skall övervaka lagligheten inom landskapsförvaltningen, sköta frågor som berör laglighet, laggranskning, EG-rätt, revision, kontroll samt ordning och säkerhet. Behörighetskrav för denna bör vara juristexamen samt beprövad erfarenhet.

Till stöd för rättschefen inrättas ett rättssekretariat.

På detta sätt får man en politisk styrning över lagstiftning och kontroll, ledning och administration samt verksamhetsledningen. Den politiska makten blir klart åtskild från tjänstemännens roll.

Jomala den 26 april 2006

Roger Eriksson

Reservation

Jag reserverar mig mot majoritetens förslag att anta lagframställning nr 8/2005-2006 angående ändrad ledningsstruktur inom landskapsregeringens centralförvaltning.

Jag har föreslagit ett förkastande av framställningen, följaktligen även alla de andra lagar som omfattas av framställningen med följande motiveringar:

Inledningsvis konstaterar jag att det finns behov av en förvaltningsreform. Den föreliggande framställningen är däremot ingen reform utan arbetsuppgifterna blir desamma som tidigare, ett faktum som utskottet fått information om av de flesta sakkunniga som hörts. Framställningen tar sikte på att byta ut en av aktörerna snarare än att åtgärda systemfelet. Eventuella tjänstefel av kanslichefen kan prövas av tjänstedelegationen.

Det föreslagna ledningsarbetet är uppbyggt kring en förvaltningschef som sitter på politiskt förtroende. Denna person skulle leda förvaltningsarbetet, vara rättschef samt vara samordnare mellan dels avdelningarna och dels avdelningarna och politikerna. Ytterligare har politisk makt delegerats till denna person. Dessutom föreslås en osäkrare anställningssituation för avdelningscheferna och isynnerhet för förvaltningschefen som naturligen medför högre lönenivåer än dagens, vilket medför att förslaget inte är kostnadsneutralt.

I mitt förslag skulle det ledande förvaltningsarbetet uppdelas i två tjänster.

Förvaltningschef Rättschef/kansliavdelningens chef

- politiskt förtroende - jurist med tillsvidare anställning

som följer regeringens mandatperiod

- ledarskapsförmåga - ledarskapsförmåga

- samordnare mellan politiskt - förvaltningens ledande jurist

beslutsfattande och förvaltning och utvecklare av konstitutionen

- landskapets informationsansvariga - internationella kontakter

- medlem i ledningsgruppen - ordförande i ledningsgruppen

Mitt resonemang utgår från principen att man inte kan slå ihop delegerad politisk makt med lagbunden förvaltning som bygger på tjänstemans oväld i myndighetsutövningen. Myndighetsutövningen följer ett givet besvärssystem där även tjänstemäns agerande kan prövas. Däremot prövar inte en domstol den politiska dimensionen av ett beslut. Regeringens framställning ger förvaltningschefen beslutsrätt och –skyldighet i ärenden som enligt LL om landskapsregeringen ankommer på lantrådet i dag, exempelvis revisionsbyrån. Det är tvivelaktigt att genomföra en delegering av politisk makt med enkel majoritet som nu avses.

Vad gäller behörighetskraven för de olika tjänsterna inom landskapsförvaltningen föreslår regeringen att de skall stipuleras i beslut. Jag anser att myndighetsutövningen som är lagbunden kräver att också den beslutande tjänstemannens behörighetskrav skall stadgas på lag- eller förordningsnivå. Beslutsnivå kan innebära även tjänstemannanivå eller på enskild föredragning som lätt kan ändras beroende på vilken politisk vind som blåser just då!

Revisionsbyråns oberoende har redan tidigare ifrågasatts från bl.a. EU-håll när det bl.a. gäller kontroll av stöd- och bidragsordningar. Med nuvarande förslag att förvaltningschefen ansvarar för revisionsarbetet samtidigt som förvaltningschefen skulle få politisk makt från både lantrådet och regeringsmedlemmarna, kvarstår frågetecknen kring revisionsbyråns oberoende.

I Finlands grundlag ges tjänstemän möjlighet att ställa upp i riksdagsval samt erhålla tjänstledighet. Att utöva sina demokratiska och politiska rättigheter är också en rättighet enligt Europakonventionen om mänskliga rättigheter. För Ålands del sätter småskaligheten praktiska begränsningar för landskapstjänstemäns praktiska möjligheter att sitta i lagtinget med tjänstledighet under motsvarande tid. Det är särskilt svårt att hitta kompetenta vikarier till ledande tjänstemän. Ålands lagting har behörighet att stifta lag om lagtingets organisation och uppgifter samt val av lagtingets ledamöter (SjL 18 § 1 punkten) som måste anses vara en specialreglering i förhållande till grundlagens bestämmelser.

Lemland den 24 april 2006

Gun-Mari Lindholm

Lagutskottets betänkande 10/2005-2006

Reservation

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter