Lagutskottets betänkande 12/2008-2009
|
|
| ||
| Ålands lagting | BETÄNKANDE nr 12/2008-2009 | ||
|
| Datum |
| |
| Lagutskottet | 2009-03-31 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Lagutskottets betänkande
Ändring av 1 § landskapslagen om Ålands landskapsregering
INNEHÅLL
Sammanfattning
Motionärens förslag
I lagtingsledamoten Roger Janssons m.fl. lagmotion föreslås en ändring av 1 § landskapslagen om Ålands landskapsregering så att en ledamot i landskapsregeringen ska benämnas minister.
Utskottets förslag
Utskottet föreslår att lagtinget förkastar det i lagmotionen ingående lagförslaget men bringar betänkandets motivering till landskapsregeringens kännedom.
Utskottets synpunkter
Enligt självstyrelselagens 3 § ankommer landskapets allmänna styrelse och förvaltning på Ålands landskapsregering som tidigare benämndes landskapsstyrelse. I detaljmotiveringen till regeringens proposition nr 18/2002 angående den ändring av självstyrelselagen genom vilken benämningen ändrades till landskapsregering, sägs följande: "Att landskapsstyrelsens namn ändras till landskapsregering innebär inte att ledamöterna officiellt skulle tituleras ministrar, eftersom denna titel enligt 60 § grundlagen är förbehållen medlemmarna av statsrådet". Någon ytterligare motivering finns inte men i ett utlåtande av den 10.5.2001 (Dnr 3/20/01) berörde justitiekanslern Paavo Nikula frågan och anförde följande synpunkt: "Enligt förslaget skall benämningen "Ålands landskapsstyrelse" ändras till "Ålands landskapsregering". Detta motiveras med strävan att förhindra förväxlingar och missförstånd, som kan uppstå på grund av att landskapsförbunden tagit i bruk benämningen landskapsstyrelse, samt behovet att skapa en funktionsbeskrivande benämning. I propositionen ingår dock inte någon uppgift om benämningen av de enskilda medlemmarna av landskapsregeringen. En uttryckligt ståndpunkt skulle varit påkallad, enligt grundlagens 60 § gäller benämningen "minister" enbart medlemmarna av statsrådet och till titeln minister fogas ett prefix som uttrycker ministerns tjänsteområde t.ex. region- och kommunalminister, utrikeshandelsminister osv."
Utskottet konstaterar att regeringen i sin proposition hänvisar till att begreppet minister enligt grundlagen är förbehållen ministrar av statsrådet. Enligt utskottets bedömning kan avvikelser från grundlagen dock göras genom självstyrelselagen som är en lag som antas av Finlands riksdag i grundlagsenlig ordning. Utskottet konstaterar dessutom att 60 § grundlagen enligt professor Markku Suksi hör till de bestämmelser vilka inte ska gälla inom den åländska normhierarkin. Därtill kan konstateras att benämningen inte är förbehållen enbart sittande ministrar eftersom statsrådet enligt lagen om offentlig belöning kan förläna även andra personer än nuvarande medlemmar av statsrådet titel minister. Enligt lagen om offentlig belöning (FFS 1215/1999) kan nämligen genom förordning som utfärdats av republikens president bestämmas om titlar som förlänas genom beslut av presidenten, statsrådet eller annan statlig myndighet. I republikens presidents förordning om titlar (381/2000), regleras vilka titlar som på vissa villkor kan förlänas av statsrådet. Till de titlar som kan förlänas hör titeln minister.
Eftersom begreppet minister även används i kyrkliga sammanhang ser utskottet inga hinder för att även beträffande landskapsregeringens ledamöter använda benämningen minister.
Utskottet omfattar således i stort sett innehållet i lagmotionen men anser att lagförslaget bör genomgå sedvanlig beredning varför utskottet anser att landskapsregeringen mot denna bakgrund till lagtinget bör inkomma med en framställning i ärendet.
Ärendets behandling
Lagtinget har den 5 juni 2008 inbegärt lagutskottets yttrande över lagmotionen.
Utskottet har i ärendet hört lantrådet Viveka Eriksson, förvaltningschefen Arne Selander, lagberedningschefen Lars Karlsson, lagstiftningsrådet Sten Palmgren och landshövding Peter Lindbäck.
I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Olof Erland, viceordföranden Barbro Sundback samt ledamöterna Harry Jansson, Jan Salmén och Folke Sjölund.
Beslutet tillkom efter en omröstning som utföll 3-2. Viceordföranden Barbro Sundback och ledamoten Harry Jansson fogar en reservation till betänkandet.
Utskottets förslag
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet
att lagtinget förkastar det i lagmotionen ingående lagförslaget men bringar betänkandets motivering till landskapsregeringens kännedom.
| Mariehamn den 31 mars 2009 | |
|
Ordförande |
Olof Erland |
|
Sekreterare |
Susanne Eriksson |
R E S E R V A T I O N
Undertecknade reserverar sig mot lagutskottets betänkande av den 31 mars 2009 gällande Lagmotion nr 3/2007-2008 angående ändring av 1 § landskapslagen om Ålands landskapsregering.
Motivering
Undertecknade konstaterar att majoriteten i utskottet omfattar lagmotionen i sak men anser ändå att förslaget bör föras till landskapsregeringen för beredning. I motsats till övriga ledamöter i utskottet anser vi det onödigt med en ytterligare beredning av ärendet, särskilt mot bakgrund av att lagberedningens resurser redan är ansträngda. En överföring av ärendet till landskapsregeringen hotar därför att i onödan fördröja den önskade reformen. Vi anser därför att lagmotionen med förslag om införande av benämningen minister för ledamot av landskapsregeringen bör godkännas med följande motivering:
Lagtinget representerar Ålands folk och lagtinget utser en regering som sitter på lagtingets förtroende. Den parlamentariska ordningen infördes år 1988. Självstyrelselagen beaktar delvis införandet av parlamentarismen genom att benämningen landskapsstyrelse ersattes av landskapsregeringen. Det senare begreppet anger tydligt att medlemmarna i landskapsregeringen är att betrakta som mininstrar som utövar sitt mandat utgående från lagtingets förtroende och med särskilda ansvarsområden.
Att benämna landskapsregeringens medlemmar ministrar är således den korrekta politiska innebörden i uppdraget. Ledamot är en neutral benämning som inte tillräckligt tydligt klargör uppdragets art och innehåll. Det finns ingen orsak att avstå från benämningen minister med hänvisning till titellagstiftningen i riket. Benämningen minister har använts sedan forntiden i Norden och är ursprungligen beteckningen för ett diplomatiskt sändebud eller en ordensledare. En senare användning är den för medlemmar i statsrådet eller regeringen. Också inom den kyrkliga verksamheten används begreppet minister.
Mot bakgrund av detta kan man konstatera att benämningen minister använts och används fortfarande i olika sammanhang. Att den åländska regeringens medlemmar ges benämningen minister eftersom vi har en regering är därför helt rimligt och hotar inte den finländska konstitutionen och grundlagen.
I och med att statsmakten i Finland är uppdelad på Finlands riksdag och Ålands lagting samt då den åländska autonomin utgör en självständig jurisdiktion inom de områden lagtinget utövar lagstiftningsmakt, finns det inte några juridiska hinder för att införa benämningen minister.
Benämningen minister kan inte heller utgående från § 60 i Finlands grundlag anses vara förbehållen medlemmarna av statsrådet i och med att titeln minister kan förlänas även andra personer med stöd av lagen om offentlig belöning (FFS 1215/1999). Begreppet minister kan inte anses tillhöra de grundlagsskyddade rättigheter, som även skall beaktas vid stiftande av landskapslagar.
I detta sammanhang vill vi påpeka att professor Markku Suksi i sitt bokverk Ålands konstitution uttryckligen slår fast att § 60 i grundlagen tillhör de bestämmelser som inte skall tillämpas inom den åländska normhierarkin. Nämnda område tillhör alltså den nivå där självstyrelselagen åtnjuter s.k. materiellt oberoende, vilket innebär att lagtinget fritt kan reglera formerna för landskapsregeringen till denna del.
Förslag
Med hänvisning till det ovan anförda föreslår vi att under ”Utskottets förslag” intas följande kläm:
att lagtinget antar det i lagmotion nr 3/2007-2008 ingående lagförslaget oförändrat.
Mariehamn den 31 mars 2009
Barbro Sundback Harry Jansson