Landskapsstyrelsen föreslår en ny landskapslag om fritidsbåtar. I lagförslaget ingår bestämmelser av olika natur. 2 kap. innehåller bestämmelser som ställer krav på ägare och förare av fritidsbåtar, bl.a. gällande allmänt hänsynstagande, åldersgränser för båtförare samt en sänkning av promillegränsen för sjöfylleri. I 3 kap. ingår allmänna bestämmelser och krav på fritidsbåtar och deras utrustning utgående från EG-direktivet 94/25/EG. Till denna del har i lagförslaget inarbetats de bestämmelser som ingår i den gällande landskapslagen om fritidsbåtars säkerhet (102/1998). I förslagets 4 kap. ingår olika miljökrav, bl.a. ett förbud mot användning av vattenskoter. Lagförslagets 5 kap. innehåller bestämmelser om registrering av motorbåtar.

Utskottets förslag

Utskottet föreslår att lagtinget i enlighet med landskapsstyrelsens förslag antar en landskapslag om fritidsbåtar. Utskottet har dock i flera avseenden omarbetat lagförslaget. Vissa av ändringsförslagen är av lagteknisk och språklig natur. Därutöver föreslår utskottet bl.a. att ägarens ansvar för en båts utrustning och skick klarare uttrycks i lagtexten, att bestämmelserna om registrering av fritidsbåtar förtydligas och utvidgas något, att motorfordonsbyråns roll och uppgifter i samband med båtregistreringen förtydligas och att bestämmelser om avgifter för registrering av fritidsbåtar införs i lagen. Utskottet har inte funnit landskapsstyrelsens förslag om ett förbud mot användningen av vattenskotrar motiverat utan har i stället omarbetat de föreslagna bestämmelserna så att lagstiftningen ger möjlighet till regionala begränsningar i fråga om färd med fritidsbåtar på ett bestämt vattenområde eller vissa slag av vattenområden, där detta är motiverat bl.a. av miljöskäl.

Utskottets synpunkter

Allmän motivering

Allmänt

Då den nya självstyrelselagen trädde i kraft den 1 januari 1993 övergick behörigheten i fråga om bl.a. båttrafik till landskapet. Enligt självstyrelselagens övergångsbestämmelser skall den rikslagstiftning som gällde vid tidpunkten för självstyrelselagens ikraftträdande härvid tillämpas i landskapet fram till dess ny landskapslag stiftats. Rikets lagstiftning på området har därefter förnyats. Den i landskapet fortfarande gällande rikslagstiftningen är föråldrad och området är därför och på grund av utvecklingen vad gäller trafik med fritidsbåtar enligt utskottets bedömning i behov av reglering. Utskottet tillstyrker därför den föreslagna lagstiftningen men har samtidigt funnit att lagförslaget är i behov av relativt betydande omarbetningar både i sakligt och formellt avseende.

Straffbestämmelser och straffrihet

I och med att behörigheten beträffande lagstiftningen om båttrafik, som ovan framgått, överförts från riket till landskapet har lagtinget också rätt att bestämma om straffbestämmelser för brott mot lagstiftningen. På grund av självstyrelselagens övergångsbestämmelser har rikets straffbestämmelser gällande fylleri i sjötrafik blivit gällande i landskapet i den lydelse de hade vid den nya självstyrelselagens ikraftträdande. Som framgår av framställningen har promillegränsen för fylleri i sjötrafik efter det sänkts i riket till 1,0 promille. På Åland har den gamla gränsen om 1,5 promille förblivit i kraft.

Utskottet omfattar landskapsstyrelsens förslag till en promillegräns om 1,0 men anser den föreslagna maximistraffgränsen om två års fängelse vara alltför sträng. Utskottet föreslår att maximistraffet ändras till ett års fängelse.

Antalet fall av sjöfylleri inom landskapets område är relativt lågt. Enligt tillgänglig statistik är antalet fall som förts till domstol under de tre senaste åren följande:

1998:11 1999:6 2000:8

Utskottet konstaterar dock samtidigt att varken sjöbevakningen eller polisen anvisat särskilda resurser för kontroll av nykterheten till sjöss varför mörkertalet troligen är relativt stort. Båtförarnas nykterhet kontrolleras exempelvis via de s.k. PTG-aktionerna där polisen, tullen och gränsbevakningen samverkar inom ramen för sina respektive befogenheter. Också i samband med olyckor som inträffar till sjöss kan fall av sjöfylleri påträffas. Med tanke på bl.a. båtarnas tekniska utveckling och de många snabbgående farkoster som rör sig till sjöss är det enligt utskottets åsikt viktigt att uppmärksamhet ägnas också kontrollen av nykterheten i sjötrafiken.

I framställningen ingår ett förslag till bestämmelser om straffrihet i vissa fall. På grunder som framgår av detaljmotiveringen föreslår utskottet att bestämmelsen utgår, varvid den allmänna nödrättsbestämmelsen i strafflagens 3 kap. 10 § skulle äga tillämpning även i sjötrafiken.

Fritidsbåtars skick och utrustning

Utskottet vill betona ägarens ansvar för att en fritidsbåt i fråga om konstruktion, utrustning och skick är sådan att den fyller rimliga krav med tanke på säkerheten till sjöss. I detta avseende föreslår utskottet att lagförslagets bestämmelser utvidgas.

Lagförslagets 3 kap. gäller krav på fritidsbåtar och deras utrustning. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak de gällande bestämmelserna i landskapslagen om fritidsbåtars säkerhet (102/1998) som i sin tur bygger på rådets direktiv 94/25/EG. Några materiella ändringar ingår inte i landskapsstyrelsens framställning och föreslås inte heller av utskottet utan avsikten är här närmast att direktivets innehåll och olika övriga bestämmelser som gäller fritidsbåtar skulle förenas i en enda lag.

Miljökrav

Framställningens 3 kap. innehåller ett bemyndigande för landskapsstyrelsen att genom landskapsförordning fastställa de säkerhets- och miljökrav som bl.a. fritidsbåtar skall uppfylla. I 4 kap. ingår mera specifika miljökrav. Kapitlet har två beståndsdelar, dels ett förbud mot utsläpp av toalettavfallsvatten från fritidsbåtar, dels ett vattenskoterförbud.

Utskottet har begärt social- och miljöutskottets utlåtande över framställningen till den del den avser miljöskyddet. Social- och miljöutskottet konstaterar beträffande de allmänna säkerhets- och miljökraven för fritidsbåtar att området är reglerat via EU-direktiv varför utrymme för egna regler knappast finns. Vidare framhåller social- och miljöutskottet att ett generellt förbud mot användning av vattenskoter inte är berättigat ur miljöskyddssynpunkt. Utskottet rekommenderar i stället att regionala förbud mot båttrafik samt regionala begränsningar för en viss motordriven farkosttyp skall kunna utfärdas.

Lagutskottet tillstyrker förbudet mot utsläpp av toalettavfallsvatten som bygger på den s.k. Helsingforskonventionen som lagtinget tidigare lämnat sitt bifall till. Utskottet delar social- och miljöutskottets åsikt att problemet med vattenskoteråkning i de åländska vattnen inte är av den omfattningen att ett generellt förbud mot användningen av vattenskoter från miljöskyddssynpunkt skulle vara berättigat. Utgående från social- och miljöutskottets utlåtande föreslår utskottet därför att dessa bestämmelser skulle utgå ur framställningen.

Utskottet föreslår i stället i enlighet med social- och miljöutskottets rekommendation att i framställningen inarbetas bestämmelser som avser möjligheter för landskapsstyrelsen att utfärda regionala förbud mot trafik med fritidsbåtar eller förbud mot att färdas med vissa slag av fritidsbåtar. Detta skulle kunna ske med hänsyn till skyddet för miljön, fisket eller någon annan näring eller med tanke på rekreationsintressen. Förbudet föreslås utformat så att det även kan avse förbud mot eller begränsningar av användningen av vissa kategorier av farkoster på ett bestämt eller bestämda vattenområden. Utskottet föreslår att landskapsstyrelsen skulle ges rätt att utfärda sådana beslut på eget initiativ eller på framställning från en kommun, en berörd myndighet, någon sammanslutning eller vattenägare.

Registrering av fritidsbåtar

Framställningens 5 kap. innehåller bestämmelser om registrering av motorbåtar som avser att ersätta de föråldrade riksbestämmelser som hittills varit gällande i landskapet. Utskottet konstaterar att hanteringen av båtregistret överfördes från länsstyrelsen till landskapsstyrelsens motorfordonsbyrå redan år 1994 men några närmare bestämmelser om handläggningen av sådana ärenden har inte utfärdats. Landskapsrevisorerna har också i revisionsberättelsen för år 2000 konstaterat att registreringen av fritidsbåtar försvåras av föråldrad lagstiftning. Utskottet konstaterar därför att de föreslagna bestämmelserna är både nödvändiga och ändamålsenliga. Utskottet föreslår dock vissa förtydliganden och ändringar i lagtexten. Eftersom landskapsstyrelsens förslag till registrering av motorbåtar delvis skiljer sig från motsvarande bestämmelser i riket har utskottet konstaterat att det i vissa situationer kan vara oklart var en båt skall registreras och att det även kan förekomma fall där en båt överhuvudtaget inte kan registreras. I syfte att undanröja denna olägenhet föreslår utskottet en viss utvidgning av bestämmelserna om registrering av fritidsbåtar så att också båtar som ägs av en person i landskapet men som används på annan ort skall kunna införas i landskapets register.

Beredningen av ärendet

Utskottet hänvisar till social- och miljöutskottets påpekande om önskvärdheten att också landskapsstyrelsens miljöbyrå borde ha givits tillfälle att delta i beredningen av framställningen. Utskottet konstaterar också att lagförslaget enligt dess åsikt varit i behov av relativt betydande förändringsförslag, både i materiellt, språkligt och lagtekniskt avseende. Utskottet har ändå ansett det motiverat och möjligt att föreslå dessa ändringar som en del av lagtingsbehandlingen av ärendet.

Detaljmotivering

1 § Utskottet föreslår att bestämmelserna i framställningens 1 och 2 §§ sammanförs till en gemensam paragraf i vilken intas både lagens allmänna tillämpningsområde och definitionen på en fritidsbåt. Utskottet föreslår att definitionen på en fritidsbåt kompletteras med båtens yttre mått (skrovlängd) på samma sätt som i 1 § i den gällande landskapslagen om fritidsbåtars säkerhet (102/1998). Samma definition ingår i det EG-direktiv som reglerar fritidsbåtars säkerhets- och miljökrav.

Framställningens 2 § 2 mom. innehåller en definition på en vattenskoter. Eftersom utskottet på de grunder som anges i allmänna motiveringen föreslår att det specifika vattenskoterförbudet utgår ur framställningen, skulle också definitionen i 2 mom. utgå.

2 § Paragrafen motsvarar framställningens 3 §, varvid ändringsförslagen i 1 och 2 mom. närmast avser att förtydliga bestämmelserna. 3 mom. föreslås omformulerat och förtydligat så att det i huvudsak utformas som motsvarande bestämmelse i 58 § vägtrafiklagen där de allmänna kraven på förare av motorfordon anges. Enligt utskottets åsikt är det önskvärt att de allmänna krav som ställs på motorfordons- respektive båtförare i huvudsak motsvarar varandra.

4 § Paragrafen motsvarar framställningens 5 §. Utskottet omfattar landskapsstyrelsens förslag om en promillegräns på 1,0 promille i båttrafiken. Utskottet föreslår att 1 mom. i tekniskt avseende uppdelas i två olika punkter och att den andra punkten utformas efter modell från bestämmelserna om rattfylleri i vägtrafiklagens 75 § (ä. 46/2000).

Enligt utskottets bedömning är det föreslagna maximistraffet för sjöfylleri om fängelse i högst två år omotiverat strängt. För att dömas till två års fängelse i motorfordonstrafiken där riskmomenten enligt utskottet är avsevärt högre, skall gärningsmannen dömas för grovt rattfylleri, varvid promillegränsen är 1,2. Utskottet föreslår därför att maximistraffet sänks till högst ett år.

Utskottet föreslår ytterligare ett förtydligande av 2 mom. Enligt framställningen utdöms inte straff vid framförande av en roddbåt, en segeljolle eller därmed jämförbar farkost. Enligt ändringsförslaget skulle detta gälla endast då farkosten framförs utan motor. Har en sådan farkost framförts med motor som kraftkälla, kan föraren enligt rättspraxis straffas för sjöfylleri.

5 § Paragrafen motsvarar framställningens 7 §. Ändringsförslagen är av språklig natur. Dessutom föreslår utskottet en precisering så att en båt inte får överlämnas till någon som uppenbart inte fyller villkoren att framföra den. Om exempelvis den person som fått förfoga över en båt berusat sig under färden, men efter överlämnandet, skall detta inte räknas ägaren till last.

Framställningens 6 § Framställningen innehåller ett förslag till straffrihet i vissa fall. De bestämmelser som ingår i framställningens 3 § 3 mom. (lämplighet att framföra en fritidsbåt), 4 § (åldersgräns) och 5 § (sjöfylleri) skulle inte gälla om den som framför en fritidsbåt avser att rädda personer eller gods från allvarlig fara och omständigheterna är sådana att båtföraren anser denna fara vara särskilt betydande i förhållande till den fara som följer av att en minderårig eller en berusad person framför båten. Landskapsstyrelsen hänvisar i framställningens motiveringar till den s.k. nödrättsbestämmelsen i strafflagens 3 kap. 10 § och anser att vissa avvikande bestämmelser i förhållande till denna bestämmelse är motiverade. Landskapsstyrelsen hänvisar också till vissa situationer där den föreslagna bestämmelsen kunde komma till användning.

Enligt utskottets åsikt finns det inte motiv för att avvika från de allmänna nödrättsbestämmelserna i fall som gäller framförande av fritidsbåtar. Bestämmelsen i strafflagens 3 kap. 10 § tar på ett tillräckligt sätt hänsyn till de olika situationer som kan uppkomma och en fast tolkningspraxis finns. Framställningens förslag är enligt utskottets åsikt inte ändamålsenligt eftersom en båtförares subjektiva bedömning i alltför hög grad skulle tillåtas påverka situationen.

6 § Utskottet föreslår en ny paragraf, där 2 mom. motsvaras av framställningens 8 § 4 mom. I det föreslagna 1 mom. påläggs ägaren till en fritidsbåt ansvaret för att båten motsvarar de säkerhetskrav som rimligen kan ställas på den. Bestämmelsen avser att inskärpa ägarens ansvar för att en fritidsbåt alltid motsvarar gällande bestämmelser och de krav som rimligen kan ställas på den.

7 § Paragrafen motsvarar framställningens 8 §, dock så att framställningens 4 mom., som ovan framgått, föreslås flyttad till 6 §.

8-10 §§ Paragraferna motsvarar framställningens 9-11 §§. Motsvarande bestämmelser ingår i 3-5 §§ i den gällande landskapslagen om fritidsbåtars säkerhet och motsvarar i sin tur bestämmelserna i ifrågavarande EG-direktiv.

11 § Paragrafen motsvarar framställningens 12 §.

12 § Som framgår av den allmänna motiveringen föreslår utskottet att det i framställningen ingående vattenskoterförbudet (framställningens 13 §) skall utgå. Därav följer även att framställningens 14 § utgår.

I framställningens 3 § 2 mom. (utskottets 2 §) ingår en allmän skyldighet för båtförare att anpassa färdväg och hastighet så att människor och djur inte utsätts för fara eller störningar. Utskottet anser dock att denna bestämmelse borde kompletteras med en möjlighet att utfärda begränsningar för båttrafik för särskilda områden och vissa kategorier av farkoster. I enlighet med social- och miljöutskottets utlåtande föreslår utskottet därför en allmän rätt för landskapsstyrelsen att för viss tid eller tillsvidare utfärda begränsningar för eller förbud mot färd med fritidsbåtar. Detta förbud skall kunna gälla ett bestämt vattenområde eller vissa slag av vattenområden (exempelvis gästhamnar, badplatser eller dylikt). Motivet för att utfärda förbud skall vara att skydda miljön, fisket eller någon annan näring. Det kan också vara fråga om ett intresse av att trygga att ett vattenområde ostört och säkert kan brukas för rekreation. Säkerheten med hänsyn till personer som simmar eller som färdas på vattnet kan också föranleda ett beslut om begränsning eller förbud. Ett tillfälligt förbud kan också föranledas av exempelvis arbeten som utförs i vattnet eller under vattnet.

Rätten att begränsa eller förbjuda färd med fritidsbåtar bör enligt utskottet också anses rätt att förbjuda färd med vissa kategorier av båtar. Bestämmelsen gör det möjligt att förbjuda trafik med vissa särskilt miljöskadliga, störande eller annars olämpliga farkoster på särskilda vattenområden men samtidigt tillåta trafik där med andra farkoster. Bedömningen kan enligt utskottet göras utgående från bland annat fart, motorstyrka, utsläpp av miljöfarliga ämnen eller buller.

13 § Utskottet föreslår att beslut om begränsning eller förbud skall fattas av landskapsstyrelsen vilket bäst tryggar en enhetlig tillämpning av bestämmelserna. Utskottet föreslår dock en uttrycklig rätt för dels kommunerna, dels berörda myndigheter och sammanslutningar samt vattenägare att göra en framställning om ett förbud eller en begränsning. Den kommun inom vilken vattenområdet befinner sig skall alltid höras. Dessutom skall landskapsstyrelsen ge övriga berörda möjlighet att yttra sig, vilket förutsätter att ett initiativ eller en ansökan om förbud eller begränsning kungörs eller att information om den ges på annat sätt.

Enligt utskottets åsikt bör en begränsning eller ett förbud inte hindra sådan färd med fritidsbåtar som föranleds av sjuktransporter, räddningsåtgärder eller andra vägande skäl, vilket landskapsstyrelsen kan beakta i tillståndsbeslutet.

Utskottet betonar vikten av att landskapsstyrelsen tillräckligt tydligt informerar om de förbud eller begränsningar som utfärdas enligt de föreslagna bestämmelserna. Om möjligt borde information även framgå av sjökorten.

14 § Paragrafen motsvarar framställningens 15 §. Enligt framställningens 15 § 2 mom. behöver inte segelbåtar med hjälpmotor och motorsegelbåtar registreras. Utskottet konstaterar att i momentet avsedda båtar är av varierande storlek och att de motorer som finns i båtarna ibland har en avsevärd effekt. Om segelbåtar med hjälpmotor och motorsegelbåtar har den motoreffekt som anges i 1 mom., bör också dessa båtar enligt utskottets åsikt införas i registret. Är effekten däremot lägre än vad som anges i 1 mom. behöver de inte registreras.

På grund av det ovannämnda ändringsförslaget föreslår utskottet att uttrycket "motorbåtar" i denna paragraf och övriga paragrafer i kapitlet ersätts med uttrycket "fritidsbåtar".

Av motiveringarna till landskapsstyrelsens framställning framgår att avsikten är att motorfordonsbyrån skall upprätthålla fritidsbåtregistret. Så är fallet redan idag men några bestämmelser om detta finns inte i landskapslagen om motorfordonsbyrån eller i övrig lagstiftning. Utskottet föreslår därför att uttryckligt tillägg till 1 mom. där det anges att fritidsbåtsregistret upprätthålls av motorfordonsbyrån.

15 § Paragrafen motsvarar framställningens 16 §.

Landskapsstyrelsen föreslår att registreringsplikten skall gälla båtar 1) vars hemmahamn ligger i landskapet eller 2) stadigvarande brukas i landskapet. Utskottet anser att uttrycket "hemmahamn" är oklart vad gäller fritidsbåtar och föreslår att detta kriterium utgår ur lagtexten.

Utskottet har under ärendets behandling uppmärksammat att det i riket tillämpas en annan utgångspunkt för registrering av fritidsbåtar än vad som föreslås i landskapsstyrelsens framställning. I riket skall registreringen göras utgående från ägarens hemort av den magistrat vars verksamhetsområde innefattar ifrågavarande ort. Enligt landskapsstyrelsens förslag skall utgångspunkten för registreringsplikten vara att en båt stadigvarande brukas i landskapet. Utskottet har konstaterat att det kan uppkomma situationer där det är oklart var en båt skall registreras eller där en båt överhuvudtaget inte kan registreras. En person bosatt på Åland som brukar sin båt på en ort i riket kan inte registrera båten i landskapets register och ingen magistrat i riket är heller behörig att registrera båten. En person med hemort i riket som brukar sin båt i landskapet kan uppenbarligen registrera båten antingen i rikets register utgående från ägarens hemort eller i landskapets register utgående från att båten brukas i landskapet. Mot denna bakgrund föreslår utskottet en komplettering av 1 mom. så att en båt som stadigvarande brukas utanför landskapet men vars ägare har hemort på Åland skall kunna registreras i landskapets register. Om båten redan är införd i något annat register skulle den dock inte införas i landskapets register. Man kan exempelvis tänka sig att en båt som stadigvarande brukas i landskapet är införd i ett utländskt register eller att rikets bestämmelser ändras så att orten där båten används blir avgörande för registreringen.

Landskapsstyrelsen föreslår att båtar som ägs av landskapet eller en kommun inte skall omfattas av registerplikten. Utskottet anser inte motiv föreligga för att undanta dessa båtar och föreslår att momentet utgår.

17 § Paragrafen motsvarar framställningens 18 §.

Utskottet föreslår att 2 mom. omarbetas så att motorfordonbyråns upplysningsplikt i förhållande till båtägaren förtydligas. Utskottet anser vidare att byrån bör utsätta en frist inom vilken eventuella brister i samband med registreringsformaliteterna skall avhjälpas.

18 § Paragrafen motsvarar framställningens 19 §. Utskottet föreslår att f) punkten får en mera allmän utformning vad avser radio- och telefonutrustning ombord.

Ändringsförslaget i 2 mom. är av förtydligande natur.

22 § Paragrafen motsvarar framställningens 23 §. I framställningen anges att landskapsstyrelsen kan föreskriva om avgifter för tillsyn och kontroll enligt bestämmelserna i 3 kap. som gäller de säkerhets- och miljökrav som båtarna skall uppfylla och den märkningsskyldighet som finns. Däremot finns i framställningen inte några bestämmelser om avgifter för registrering av fritidsbåtar. Utskottet föreslår därför ett nytt 2 mom. som anger att avgifter för registreringen kan uppbäras och att uppbörden sker i enlighet med landskapslagen om grunderna för avgifter till landskapet (97/1993). Den sistnämnda lagen innehåller allmänna bestämmelser om vilka prestationer som skall vara avgiftsbelagda och hur avgifterna fastställs och bärs upp. Storleken på avgifterna fastställs genom beslut av landskapsstyrelsen.

24 § Paragrafen motsvarar framställningens 25 §.

Utskottet föreslår att paragrafen omarbetas. I 1 mom. skulle intas en hänvisning till de straffbestämmelser för sjöfylleri som ingår i lagens 4 § (framställningens 5 §). 2 mom. föreslås få en mera generell utformning i förhållande till framställningens 1 och 2 mom. 3 mom. föreslås utgå som överflödigt.

25 § Paragrafen motsvarar framställningens 26 §. Enligt framställningens 2 mom. skall beslut som fattats av en tillsynsmyndighet under landskapsstyrelsen överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol. De avsedda besluten gäller sådana krav på fritidsbåtar och deras utrustning som ingår i lagförslagets 3 kap. Däremot ingår i lagförslaget inte några besvärsbestämmelser gällande den föreslagna registreringen av fritidsbåtar. Utskottet föreslår därför att 2 mom. kompletteras så att också beslut som fattas av motorfordonsbyrån överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol. Utskottet konstaterar att beslut som motorfordonsbyrån fattar om registrering av motorfordon enligt landskapslagen om besiktning och registrering av fordon (19/1993) visserligen skall överklagas till landskapsstyrelsen i enlighet med huvudprinciperna i 25 § självstyrelselagen. Dessa bestämmelser tillkom dock före inrättandet av Ålands förvaltningsdomstol och utskottet utgår från att också besvärsärendena gällande motorfordon, på samma sätt som många övriga besvärsärenden, genom ändrad lagstiftning framdeles kommer att påföras Ålands förvaltningsdomstol.

Ärendets behandling

Lagtinget har den 17 september 2001 inbegärt lagutskottets yttrande över framställningen.

Utskottet har med stöd av 41 § 1 mom. arbetsordningen i ärendet inbegärt utlåtande från social- och miljöutskottet. Utlåtandet bifogas till betänkandet.

Utskottet har i ärendet hört landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, lagberedaren Patrik Lönngren, polismästaren Björn Andersson, chefen för Ålands sjöbevakningsområde kommendörkapten Jari Lahtinen, sjöfartsinspektören Lars-Olof Lindström, registerföreståndaren Marie-Ann Söderlund samt VD för Ålands kommunförbund Sigurd Lindvall.

I ärendet avgörande behandling deltog ordföranden Lotta Wickström-Johansson, vice ordföranden Roger Jansson, ledamöterna Christer Jansson (delvis), Mats Perämaa och Olof Salmén samt ersättaren Ragnar Erlandsson (delvis).

Ledamoten Mats Perämaa har fogat en reservation till betänkandet.

Utskottets förslag

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

att lagtinget antar det i framställningen ingående lagförslaget i följande lydelse:

Landskapslag

om fritidsbåtar

1 kap.

Inledande bestämmelser

1 § (1 och 2 §)

Lagens tillämpningsområde

(1 mom. lika som framställningens 1 §).

Med fritidsbåt avses i denna lag varje farkost med en skrovlängd på minst 2,5 och högst 24 meter som används eller kan användas till transport på vattnet och som är avsedd för sport- eller fritidsändamål.

(Framställningens 2 § 2 mom. utesluts).

2 kap.

Krav på ägare och förare av fritidsbåtar

2 § (3 §)

Allmänt hänsynstagande och lämplighet

Var och en som färdas (uteslutning) med en fritidsbåt skall (uteslutning) iaktta den omsorg och försiktighet som omständigheterna kräver.

Den som framför en fritidsbåt skall följa sjövägsreglerna och de påbud, förbud och begränsningar som sjötrafikmärken eller ljussignaler anger. Båtföraren skall anpassa sin färdväg och hastighet så att människor och djur inte utsätts för fara eller störs (uteslutning) och så att (uteslutning) olägenheter eller störningar i naturen eller för fisket undviks.

En fritidsbåt får inte framföras av den som på grund av sjukdom eller trötthet eller av annan motsvarande orsak saknar nödvändiga förutsättningar att framföra båten, inte heller av den som är påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel. Detsamma gäller den som ombord på båten sköter uppgifter av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss.

3 § (4 §)

Åldersgräns

(Lika som i framställningens 4 §).

4 § (5 §)

Sjöfylleri

Den som framför en fritidsbåt eller ansvarar för navigeringen av fritidsbåten

1) efter att ha förtärtalkohol i sådan mängd att alkoholhalten medan uppgiften utförs eller därefter är minst 1,0 promille i hans eller hennes blod eller minst 0,50 milligram per liter i hans eller hennes utandningsluft eller

2) under påverkan av annat rusmedel än alkohol eller alkohol i kombination med något annat rusmedel så att det kan antas, att han eller hon inte på ett betryggande sätt kan utföra vad som därvid åligger honom eller henne,

döms för sjöfylleri till böter eller fängelse i högst ett år.

Bestämmelsen i 1 mom. tillämpas inte om farkosten som framförs är en roddbåt, en segeljolle eller en med dessa jämförbar farkost, då dessa farkoster framförs utan motor.

5 § (7 §)

Bruk av fritidsbåt

Ägaren till en fritidsbåt får inte överlämna båten att brukas av någon som uppenbart inte uppfyller villkoren för att framföra den. Detsamma gäller för den som med ägarens medgivande förfogar över båten på dennes vägnar.

6 §

(Framställningens 6 § utesluts).

6 §

A n s v a r f ö r u t r u s t n i n g o c h s k i c k

Ägaren till en fritidsbåt ansvarar för att båten har en sådan konstruktion och utrustning, är i sådant skick och har sådana övriga egenskaper att den är säker på de farvatten där den används.

I landskapsförordning bestäms vilken utrustning som skall finnas i en fritidsbåt och vilken utrustning som skall omfattas av bestämmelserna i 3 kap.

3 kap.

Krav på fritidsbåtar och deras utrustning

7 § (8 §)

Ansvaret för säkerhets‑ och miljökraven

(1 och 2 mom. lika som framställningens 8 § 1 och 2 mom.).

I landskapsförordning anges de typer av fritidsbåtar och marinmotorer på vilka bestämmelserna i detta kapitel inte skall tillämpas.

(4 mom. utesluts).

8-10 §§

(Lika som framställningens 9-11 §§).

4 kap.

Begränsningar och förbud

11 §

(Lika som framställningens 12 §).

12 §

B e g r ä n s n i n g a r f ö r f ä r d m e d f r i t i d s b å t a r

Landskapsstyrelsen kan för viss tid eller tillsvidare begränsa eller förbjuda färd med fritidsbåtar på ett bestämt vattenområde eller vissa slag av vattenområden om detta är motiverat av skyddet för miljön, fisket eller någon annan näring, för att säkerställa ett allmänt nyttjande av naturen för rekreation eller av något annat allmänt intresse.

13 §

A n h ä n g i g g ö r a n d e o c h b e h a n d l i n g

Landskapsstyrelsen fattar beslut enligt 12 § på eget initiativ eller på framställning från en kommun eller från en myndighet, en sammanslutning eller en vattenägare som berörs av saken. Innan förbud eller begränsningar utfärdas skall landskapsstyrelsen höra den kommun inom vilken området befinner sig samt ge övriga berörda möjlighet att yttra sig.

5 kap.

Registrering av fritidsbåtar

14 § (15 §)

Registreringspliktiga f r i t i d s b å t a r

Fritidsbåtar med utombordsmotor, vars effekt enligt tillverkarens uppgift överstiger 15 kilowatt, samt fritidsbåtar med inombordsmotor och fritidsbåtar med inombordsmotor med utombordsdrev, vars effekt överstiger 37 kilowatt, skall registreras i enlighet med vad som bestäms i detta kapitel. Registreringen görs i ett fritidsbåtregister som upprätthålls av motorfordonsbyrån.

(2 mom. utesluts).

15 § (16 §)

Registreringspliktens omfattning

Registreringsplikten gäller för fritidsbåtar (uteslutning) som stadigvarande brukas i landskapet. I registret kan även införas en fritidsbåt vars ägare har sin hemort i en kommun i landskapet men som brukas utanför landskapet, såvida båten inte redan är införd i ett annat register.

(2 mom. utesluts).

På begäran av ägaren kan även en annan (uteslutning) fritidsbåt som stadigvarande brukas i landskapet än en sådan som avses i 14 § registreras i fritidsbåtregistret. På en sådan båt tillämpas därefter samma regler som för båt som skall registreras.

16 § (17 §)

Registreringspliktens uppkomst

Registreringsplikten uppkommer vid sjösättningen eller när en båt första gången förses med en sådan motor som anges i 14 §. En båt som införs till landskapet på egen köl blir registreringspliktig vid införseln.

17 § (18 §)

Registreringsanmälan

(1 mom. lika som framställningens 18 § 1 mom.).

Är en anmälan för registrering ofullständig skall motorfordonsbyrån (uteslutning) upplysa ägaren om vad som krävs för att båten skall kunna registreras samt utsätta en frist inom vilken bristerna skall avhjälpas. Om båten ägs av flera får meddelandet tillställas en av ägarna.

18 § (19 §)

Registreringsanmälans innehåll

Registreringsanmälan skall innehålla följande uppgifter:

a) ägarens namn, födelsedatum, postadress, andel i båten om den ägs av flera och överlåtelsehandlingar med förvärvsdatum,

b) båtens fabrikat och modellbeteckning, tillverkningsnummer och tillverkningsår samt eventuella namn,

c) skrovets största längd och bredd, byggnadsmaterialet, skrovfärg och överbyggnadsfärg samt båtens personantal,

d) antal motorer, motorfabrikat, modellbeteckning, motornummer, motortyp och drivmedel samt den av tillverkaren uppgivna motoreffekten,

e) båtens uppskattade högsta hastighet och

f) VHF-anläggnings anropssignal, huruvida anläggningen är fast eller bärbar samt sådan övrig radio- eller telefonanslutning som används ombord på båten.

Då båten införts i registret får ägaren ett registreringsbevis som skall medföras vid färd med båten. Av beviset skall framgå den registerbeteckning båten tilldelats.

19 och 20 §§

(Lika som framställningens 20 och 21 §§).

21 § (22 §)

Ändring av vissa registrerade förhållanden

Ändras någon av de uppgifter som är antecknade i fritidsbåtregistret, skall ägaren anmäla detta till motorfordonsbyrån inom en månad. En ny ägare skall meddela motorfordonsbyrån om ägarskiftet.

Om en registrerad båt förstörs eller varaktigt tas ur bruk skall ägaren snarast anmäla detta till motorfordonsbyrån och samtidigt återlämna registreringsbeviset.

6 kap.

Avslutande bestämmelser

22 § (23 §)

Avgifter

(1 mom. lika som framställningens 23 §).

Avgifter för registrering av fritidsbåtar enligt bestämmelserna i 5 kap. uppbärs i enlighet med landskapslagen om grunderna för avgifter till landskapet (97/1993).

23 § (24 §)

Övervakning

(Lika som framställningens 24 §).

24 § (25 §)

Straffbestämmelser

Om straff för sjöfylleri finns bestämmelser i 4 §.

Den som i övrigt uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna i denna lag döms till böter.

(3 mom. utesluts).

25 § (26 §)

Överklagande

(1 mom. lika som framställningens 26 § 1 mom.).

Beslut som fattats av en tillsynsmyndighet under landskapsstyrelsen samt av motorfordonsbyrån överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol.

___________

(1 mom. lika som i framställningen).

Genom denna lag upphävs landskapslagen om fritidsbåtars säkerhet (102/1998) samt lagen om båttrafik (FFS 151/1969) och förordningen om båttrafik (FFS 152/1969) till de delar de fortfarande är i kraft i landskapet.

Lagens 11 § tillämpas från den 1 januari 2005 på fritidsbåtar som har byggts före den 1 januari 2000 och vars bruttodräktighetstal är mindre än 200 ton eller vars bruttodräktighet inte har mätts och som godkänts för att transportera högst 12 passagerare.

(4 mom. lika som i framställningen).

Mariehamn den 5 mars 2002

Ordförande

Lotta Wickström-Johansson

Sekreterare

Lars Ingmar Johansson

RESERVATION

Mot bakgrund av miljöhänsyn och med hänvisning till följande motiveringar i landskapsstyrelsens framställning reserverar jag mig mot lagutskottets förslag.

I kap.6 i den allmänna motiveringen till landskapsstyrelsens framställning nr 12/2000-2001 sägs följande:

”En vattenskoter är en motordriven vattenfarkost som med allmänt språkbruk inte kan betecknas som en båt och som är konstruerad att plana vid framfart och framföras av någon som står, sitter eller ligger på farkosten.

Vi omges av allt mer buller, även på fritiden. Därför är det viktigt att slå vakt om de möjligheter som finns att uppleva tystnad och stillhet i naturen.......

Intensiv körning med vattenskoter inom ett begränsat område ger höga och oregelbundna ljudnivåer som kan upplevas som mycket störande. Det kan också medföra skador på växt- och djurliv. I mycket grunda vatten med mjuka bottnar finns risk för skador på växt- och djurliv. Mjukbottnar är näringsrika och har stor betydelse för såväl fågellivet som fiskbeståndet. Vattenskotern kan också ställa till med skada i områden med störningskänsligt fågelliv. Dessutom är det lätt hänt att vattenskotrarna sprider kräftpest.”

Särskilt mot bakgrund av miljöskäl föreslår undertecknad att körning med vattenskoter skall vara beroende av tillstånd enligt givna villkor som bestäms av en kommun. Kommunerna kan också avsätta vissa områden där de anser att det skall vara tillåtet att köra med vattenskoter.

I Sverige förbjöds körning med vattenskoter redan 1993 överallt utom där länsstyrelsen uttryckligen tillåtit det. På uppdrag av den svenska regeringen utförde det svenska naturvårdsverket år 1996 en utvärdering av det generella vattenskoterförbudet. Utvärderingen visade klart, enligt naturvårdsverket, att den införda regleringen gett positiva resultat.

Samma sak är det i Danmark där ett generellt förbud infördes 1995. I Norge förbjöds vattenskoterkörning så sent som 2000.

Jag reserverar mig mot utskottets förslag att i 12 § och 13 § möjliggöra för landskapsstyrelsen att införa begränsningar och förbud mot användning av fritidsbåtar enligt de motiveringar som framgår ur utskottets förslag. Förslaget torde inte reducera användningen av fritidsbåtar totalt varför utsläppen av avgaser inte heller torde reduceras. Däremot kan situationer uppstå där användningen av fritidsbåtar försvåras då invanda leder för trafik utanför det officiella farledsnätet kan brytas. Detta kan i värsta fall leda till en i onödan utökad trafik. Jag anser att 2 § i lagutskottets förslag räcker till för att reglera de eventuella olägenheter som ”vanliga ” fritidsbåtar kan förorsaka. Noteras bör att lagutskottet inte föreslår någon skyltning eller motsvarande för att uppmärksamma ägare av fritidsbåtar då ett område har förbjudits för trafik av fritidsbåtar. Att i sjöfartsstyrelsens sjökort införa de områden som förbjudits för trafik av fritidsbåtar är enligt sjöfartsstyrelsens utsago inte möjligt i dagens läge och torde ej heller bli så under överskådlig framtid.

Jag föreslår att lagtinget antar lagförslaget med följande ändringar:

1 §

Lagens tillämpningsområde

Denna lag tillämpas på fritidsbåtar.

Med fritidsbåt avses i denna lag varje farkost med en skrovlängd på minst 2,5 och högst 24 meter som används eller kan användas till transport på vattnet och som är avsedd för sport- eller fritidsändamål.

En vattenskoter är en motordriven vattenfarkost som med allmänt språkbruk inte kan betecknas som en båt och som är konstruerad att plana vid framfart och framföras av någon som står, sitter eller ligger på farkosten.

12 §

Användning av vattenskoter

Vattenskoter får användas endast på områden med tillstånd enligt 2 mom.

En kommun kan besluta om eller på ansökan ge tillstånd till att vattenskotrar kan användas enligt angivna villkor inom närmare avgränsade vattenområden där de inte medför olägenheter för allmänheten genom buller eller andra störningar eller kan medföra risk för skador av betydelse för djur- eller växtlivet eller spridande av smittsamma djursjukdomar. Kommunen får också fatta beslut om skyltning av sådana områden.

Kommunen skall underrätta polismyndigheten om beslutet.

13 §

( Utesluts )

Jag föreslår dessutom att till betänkandets detaljmotivering fogas följande:

12 § En kommun kan fatta beslut om de villkor som skall uppfyllas för att det skall vara tillåtet att använda vattenskotrar, till exempel tid, plats och omfattning av användningen.

Mariehamn den 21 mars 2002

Mats Perämaa

ÅLANDS LAGTING

Till lagutskottet

från social- och miljöutskottet

Lagutskottet har med hänvisning till 41 § 1 mom. lagtingsordningen anhållit om social- och miljöutskottets utlåtande angående landskapsstyrelsens framställning nr 12/2000-2001 med förslag till landskapslag om fritidsbåtar till de delar framställningen berör miljöskyddsfrågor.

UTSKOTTETS SYNPUNKTER

Landskapsstyrelsen föreslår i lagförslagets tredje kapitel bestämmelser som bemyndigar landskapsstyrelsen att i landskapsförordning anta regler om säkerhets- och miljökrav. Utskottet konstaterar att sådana bestämmelser på ett avgörande sätt styr vilka miljöeffekter sjöfarkoster lagligen får ge upphov till. Eftersom detta område har reglerats genom detaljerade EU-direktiv är landskapsstyrelsens uppgift i första hand att implementera gällande EU-bestämmelser. Enligt utskottet finns det på detta område knappast något utrymme att anta egna regler inom landskapet.

Vidare föreslår landskapsstyrelsen vissa miljöskyddsbestämmelser i det fjärde kapitlet. De föreslagna bestämmelserna omfattar förbud mot utsläpp av toalettavfallsvatten och ett generellt förbud mot vattenskoterkörning. Dessutom finns i samma kapitel en bestämmelse om kommunernas rätt att medge undantag från förbudet att köra vattenskoter.

På basen av bl.a. de uppgifter utskottet erhållit av de sakkunniga som hörts i utskottet, finner utskottet att farkosttypen vattenskoter inte ur miljöskyddssynpunkt är så speciell att ett generellt förbud att använda denna farkosttyp skulle vara berättigat. Utskottet finner däremot att regionala förbud ibland kan vara berättigade på vissa vattenområden oberoende av vilken farkosttyp det är fråga om och att det likaså kan finnas behov av att utfärda regionala begränsningar för en viss motordriven farkosttyp. Förbud skulle utfärdas med hänsyn till lokala behov av särskilt skydd för miljön, trafiken och fisket eller med hänsyn till något annat allmänt intresse. Rätten att utfärda förbud skulle tillhöra landskapsstyrelsen efter att ha hört den kommun eller de kommuner som berörs. Utskottet finner att innehållet i 15 och 16 §§ rikets sjötrafiklag erbjuder en mall för hur problematiken kan lösas. Beslutet beträffande detta stycke tillkom genom omröstning, 3-2. Beslutet biträddes av ordföranden Ulf Andersson, vice ordföranden Lasse Wiklöf och ledamoten Danne Sundman.

Eftersom utskottet har erfarit att lanskapsstyrelsens miljövårdsbyrå inte deltagit i beredningen av lagframställningen föreslås att denna resurs bättre tas tillvara framöver i samband med beredningen av lagar som berör miljöskyddsfrågor.

ÄRENDETS BEHANDLING:

Lagutskottet har i skrivelse den 25 september 2001 med stöd av 41 § 1 mom. lagtingsordningen inbegärt social- och miljöutskottets utlåtande i ärendet.

Utskottet har i ärendet hört naturvårdsintendenten Håkan Kulves och besiktningsmannen Bengt Karlsson.

Närvarande vid ärendets avgörande behandling var ordföranden Ulf Andersson, vice ordföranden Lasse Wiklöf och ledamöterna Raija-Liisa Eklöw, Sune Mattsson och Danne Sundman.

UTSKOTTETS FÖRSLAG

Med hänvisning till det anförda framför utskottet som sitt utlåtande

att lagutskottet vid uppgörandet av sitt betänkande beaktar vad som anförts i detta utlåtande.

Mariehamn den 13 oktober 2001

Ordförande Ulf Andersson

Sekreterare Marine Holm-Johansson

Lagutskottets betänkande 3/2001-2002

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter