Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en ny landskapslag om brand- och räddningsväsendet i landskapet benämnd räddningslagen för landskapet Åland. Förslaget utgår från att uppgifterna inom det kommunala räddningsväsendet också i fortsättningen skall skötas av en kommun enskilt eller av flera kommuner gemensamt. För varje kommun skall finnas en brandkår. Brandkåren kan bestå av personal i huvudsyssla, personal i bisyssla eller vara en avtalsbrandkår. Enligt förslaget skall kommunerna utarbeta en samarbetsplan som anger hur det kommunala räddningsväsendet skulle kunna administreras av en för hela landskapet gemensam kommunal räddningsmyndighet. Denna plan skall utarbetas inom tre år efter lagens ikraftträdande. Om så inte skett, utarbetas planen av landskapsregeringen.

I lagförslaget läggs tonvikten på den förebyggande räddningsverksamheten. Bland annat ingår utvidgade bestämmelser om brandsyn och sotning.

Bestämmelserna om finansiering av räddningsväsendet motsvarar i huvudsak gällande regler. De föråldrade bestämmelserna gällande lagstiftning om landskapsandelar beräknade på bärkraftsklass föreslås dock ersatta med nya bestämmelser enligt vilka landskapsandelarna bestäms i förhållande till den bosättningsstrukturgrupp respektive kommun tillhör.

Till förslaget om ny räddningslag ansluter sig följdändringar i fyra landskapslagar.

Utskottets förslag

Utskottet tillstyrker i huvudsak landskapsregeringens förslag. I förslagen har dock inarbetats vissa ändringsförslag av förtydligande och språklig natur.

Utskottet föreslår att två av de föreslagna följdlagarna antas medan två lagförslag föreslås förkastade, det ena på grund av att tillräckliga bestämmelser redan ingår i annan lagstiftning och det andra på grund av att den ifrågavarande lagen i sin helhet är föråldrad.

Utskottets synpunkter

Allmän motivering

Den gällande landskapslagen om brand- och räddningsväsendet härrör från år 1977. Enligt vad utskottet erfarit är lagen till vissa delar föråldrad och bristfällig. De tekniska och organisatoriska förändringarna inom räddningsväsendet har varit betydande. Räddningsväsendet har också genomgått en utveckling så att det omfattar många andra verksamhetsformer än släckning av brand. Räddningsuppgifter av olika slag ingår nu som rutiner i räddningsväsendets verksamhet. Också det förebyggande arbetet har blivit allt viktigare. Såväl den allmänna samhällsutvecklingen som den tekniska utvecklingen motiverar en högre grad av samarbete och koordinering också inom räddningsväsendet. Utvecklingen medför ett behov av specialisering inom räddningsväsendets olika enheter. Alla dessa omständigheter har enligt vad utskottet konstaterat medfört ett behov av en förnyad räddningslagstiftning.

Framställningen har genomgått en grundlig beredning och en omfattande remissbehandling. Förslaget har under arbetets gång omarbetats och kompletterats. Slutresultatet är enligt utskottets bedömning väl avvägt och ändamålsenligt. Utskottet tillstyrker därför i huvudsak lagförslagen med nedan angivna ändringsförslag och kommentarer. Förslagen är i huvudsak av förtydligande natur. Utskottet föreslår dock att förslagen till ändring av statistiklagen för landskapet Åland och av landskapslagen innehållande särskilda bestämmelser angående biografer och offentliga biografföreställningar i landskapet Åland förkastas, det första lagförslaget på grund av att dess syfte förverkligas genom annan lagstiftning och det andra lagförslaget på grund av att landskapslagen är så föråldrad att den enligt utskottets bedömning inte bör genomgå ytterligare ändringar.

Räddningsväsendet föreslås enligt framställningen förbli en kommunal uppgift. Enligt utskottets åsikt finns det inte orsak att föreslå några ändringar i detta avseende. Med hänsyn till den kommunala ekonomin och med beaktande av den tekniska utvecklingen har landskapsregeringen i framställningen uppställt som ett mål att det kommunala räddningsväsendet framdeles borde administreras av en för hela landskapet gemensam kommunal räddningsmyndighet. Uppgiften att närmare reglera detta samarbete har i lagförslaget påförts kommunerna. Utskottet tillstyrker detta förslag och konstaterar att såväl administrativa som ekonomiska fördelar kan vinnas genom detta. Utskottet konstaterar samtidigt att räddnings- och släckningsuppgifterna på fältet också i framtiden primärt skulle skötas av de lokala brandkårerna. Utskottet betonar att de föreslagna administrativa reformerna inte får betraktas som något hinder för de lokala brandkårernas fortsatta verksamhet. Kårerna och de personer som är engagerade i deras arbete utgör en viktig resurs i vårt samhälle.

Bestämmelserna på lagnivå om sotning utvidgas betydligt. I gällande lagstiftning finns ett fåtal bestämmelser som kompletteras med anvisningar på lägre nivå. Kommunerna skall övervaka sotningsverksamheten inom sina respektive områden men verksamheten kan enligt lagförslaget skötas enligt olika alternativ, som en kommunal verksamhet, i privat regi eller som en kombination av dessa möjligheter. Utskottet betonar vikten av att sotningsverksamheten organiseras på ett sådant sätt och avgifterna för sotningen anpassas så att befolkningen i olika delar av landskapet på ett jämlikt sätt har tillgång till sotningsservice.

I förslaget till ny räddningslag ingår ett kapitel om personregister. Flera olika slag av register kan inrättas för räddningsväsendets behov. Utskottet finner att det med tanke både på det förebyggande och det operativa räddningsväsendet är motiverat att upprätthålla sådana register. Utskottet vill dock samtidigt betona vikten av att integritetsskyddet ges tillräcklig vikt vid uppläggningen av registren och att gällande sekretessbestämmelser iakttas med omsorg. Utskottet har granskat och delvis preciserat lagförslaget utgående från dessa synpunkter.

I framställningen ingår förslag till nya bestämmelser om landskapsandelar för räddningsväsendet. De föreslås nu följa huvudlinjerna i landskapslagstiftningen om landskapsandelar till kommunerna. För betydande kostnader vid anskaffande av materiel till brand- och räddningsväsendet har hittills tillämpats en princip om att landskapsandelarna fastställs i förhållande till kommunernas bärkraftsklass. Systemet med bärkraftsklassindelning upphävdes redan i mitten av 1990-talet och har inte tillämpats i något annat sammanhang än för att fastställa landskapsandelarna för ifrågavarande kostnader. Utskottet påpekade redan i betänkandet nr 3/1999-2000 att det vore nödvändigt att åstadkomma ett ersättande system eftersom bestämmelserna om indelning i bärkraftsklasser är uppenbart föråldrade och oändamålsenliga. Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse att systemet nu föreslås ändrat och moderniserat.

Förslaget till ny räddningslag innehåller ett stort antal bemyndiganden att utfärda landskapsförordningar med närmare bestämmelser om i räddningslagen angivna frågor. Utskottet har granskat de berörda paragraferna utgående från 21 § 1 mom. självstyrelselagen och gör bedömningen att förslagen fyller de kriterier bestämmelsen anger samt att det tillräckligt tydligt framgår vilka områden och angelägenheter delegeringen gäller.

Detaljmotivering

1. Räddningslag för landskapet Åland

1 § Ändringsförslagen i 2 mom. har införts i förtydligande syfte.

3 § Den sista meningen i framställningens 1 mom. är utformad som en del av 3 punkten. Enligt utskottet skall den bedömning av om den enskilde fullgjort sina skyldigheter som berörs i meningen avse hela 1 mom. Utskottet föreslår därför ett förtydligande så att den aktuella meningen omarbetas till ett särskilt moment.

6 § I framställningen ingår i ett flertal paragrafer bemyndigande för landskapsregeringen att genom "förordning" utfärda närmare bestämmelser om olika angelägenheter. Utskottet föreslår ett förtydligande i denna paragraf och i samtliga övriga paragrafer där ett bemyndigande att utfärda landskapsförordning ingår så att termen "förordning" byts ut mot den i självstyrelselagen använda termen "landskapsförordning".

7 § Ändringsförslaget i 2 punkten är av förtydligande natur.

8 § Landskapsregeringens förslag utgår från att räddningsväsendet liksom hittills är en kommunal angelägenhet som kan skötas av den enskilda kommunen eller av flera kommuner gemensamt. Samarbetsformerna mellan kommuner regleras av kommunallagen. För närvarande samarbetar flera kommuner med varandra vad gäller administrationen av brand- och räddningsväsendet genom gemensamma brandchefstjänster och brandnämnder medan det operativa arbetet ligger på brandkårerna i respektive kommuner (i Mariehamn en yrkesbrandkår och avtalsbrandkårer och i övriga kommuner avtalsbrandkårer).

I framställningen konstaterar landskapsregeringen att räddningsmyndigheten kan vara gemensam för flera kommuner. Det sägs vidare att bestämmelsen "hindrar heller inte kommunerna från att längre fram och på frivillig basis ingå ett samarbetsavtal varigenom hela landskapet blir ett räddningsområde med en för hela landskapet gemensam kommunal räddningsmyndighet".

Enligt utskottets bedömning står den citerade motiveringen inte helt i samklang med lagtexten. Enligt förslagets 3 mom. skall nämligen kommunerna inom tre år efter lagens ikraftträdande utarbeta en samarbetsplan för hur det kommunala räddningsväsendet skulle kunna administreras av en för hela landskapet gemensam kommunal räddningsmyndighet. Utskottet uppfattar därför att landskapsregeringens målsättning är att en enda myndighet på några års sikt skall ansvara för det kommunala räddningsväsendet och att lagtexten förpliktar kommunerna att utarbeta en plan för hur detta mål skall förverkligas.

Utskottet konstaterar att räddningsväsendets utveckling varit sådan att betydande positiva effekter i fråga om administration, ekonomi och effektivitet kan uppnås genom att en för kommunerna gemensam räddningsmyndighet eftersträvas. Härigenom undviker man dubbelarbete, skiljaktigheter i fråga om tolkning och tillämpning av olika bestämmelser och motsvarande samt utnyttjar de tillbudsstående knappa resurserna på ett så effektivt sätt som möjligt.

Utskottet betonar samtidigt att det avsedda samarbetet framför allt gäller den administrativa delen av räddningsväsendet. Den gemensamma myndigheten skulle ha ansvaret för ekonomisk styrning och förvaltning, kompetensutveckling, myndighetsutövning i fråga om tillståndsgivning och inspektionsverksamhet, övergripande planering i enlighet med lagstiftningens krav och liknande uppgifter. Den personal som tillhör befälet inom organisationen ges härigenom möjlighet att specialisera sig på olika funktioner och dela upp uppgifter mellan varandra. Räddningschefen inom en framtida gemensam myndighet handhar vad gäller den operativa verksamheten enligt 58 § uppgiften som räddningsledare. Uppgiften kan dock handhas av ett annat brandbefäl eller tillfälligt av en företrädare för den brandkår som kallats till platsen.

Av paragrafens 2 mom. framgår att "...det för varje kommun finns en brandkår med skyldighet att fullgöra uppgifter inom räddningsverksamheten i kommunen...". Det ankommer sålunda på kommunen att tillse att räddningsväsendet inom dess område sköts av en brandkår som kan vara en ordinarie brandkår, en kår med personal i bisyssla eller en avtalsbrandkår. I en kommun kan finnas flera avtalsbrandkårer och det är också möjligt för kommunen att ingå avtal med en brandkår i en annan kommun. Utskottet betonar att en för alla kommuner gemensam administrativ enhet för räddningsväsendet inte innebär några förändringar vad gäller verksamhetsförutsättningarna för det operativa räddningsväsendet. Det skulle också i fortsättningen vara de kommunala brandkårernas uppgift att handha släcknings- och räddningsuppgifter inom sina geografiska ansvarsområden, att handha den utrustning respektive kår förfogar över, att fortbilda manskapet med mera. Inom ramen för den planering som föreskrivs i lagförslagets 3 kap. samverkar de olika brandkårerna och ges möjlighet till specialisering i fråga om utrustning och inriktning på särskilda uppgifter. Brandkårerna i landskapet utgör en synnerligen värdefull resurs och det är enligt utskottet viktigt att bibehålla det kunnande och det engagemang som dessa representerar.

Utgående från det anförda tillstyrker utskottet framställningens förslag om krav på att utarbeta en samarbetsplan syftande till en administrativ räddningsmyndighet. Utskottet vill dock understryka kommunernas roll genom att föreslå ett tillägg till paragrafens 4 mom. I det fall kommunerna inte inom den föreskrivna treårsperioden på eget initiativ kunnat framlägga planen skall den enligt framställningen utarbetas av landskapsregeringen. Utskottet föreslår att om så sker skall arbetet ändå göras i samråd med kommunerna. Härigenom garanteras att kommunernas synpunkter också i detta skede finns tillgängliga i beredningen.

9 § 2 mom. föreslås omformulerat så att det tydligare skulle framgå att momentet hänvisar till vad som finns stadgat i rikslagstiftningen om statliga myndigheters deltagande i räddningsverksamheten i landskapet. Avsikten är inte att genom bestämmelsen påföra statliga myndigheter nya uppgifter genom landskapslagstiftning, vilket skulle innebära en behörighetsöverskridning.

10 - 12 §§ Ändringsförslagen är av språklig natur.

15 och 16 §§ I 15 § 1 mom. anges att en för hela landskapet gemensam larm- och biståndsplan skall uppgöras. I 15 § 2 mom. används uttrycket "larmplanen" medan i 16 § används uttrycket "biståndsplanen". I samtliga fall är det fråga om en och samma plan, varför utskottet föreslår att lagtexten förtydligas.

I 16 § anges att kommunerna vid behov skall bistå varandra i enlighet med den i 15 § angivna planen. Utskottet konstaterar att det i det praktiska räddningsarbetet kan inträffa situationer som inte är förutsatta i planen. Utskottet föreslår därför ett tillägg till 16 § som anger att kommunerna i övrigt skall bistå varandra "på det sätt omständigheterna kräver". Härvid bör självfallet normala krav på skälighet och proportionalitet beaktas.

20 § Ändringsförslagen är av språklig natur.

29 § Utskottet delar landskapsregeringens uppfattning om att det tillräckligt tydligt i lagstiftningen bör anges att arrangörer av offentliga tillställningar även skall ansvara för säkerheten vid dessa tillställningar. Begreppet offentliga tillställningar är vidare än begreppet offentliga nöjestillställningar som regleras i landskapslagen om offentliga nöjestillställningar (1969:28). Genom förslaget och den landskapsförordning som närmare kan bestämma om olika säkerhetsåtgärder ges räddningsmyndigheterna tydligare möjligheter att övervaka och påverka säkerheten vid offentliga tillställningar.

30 § Utskottet konstaterar att bestämmelsen är formulerad så att den täcker också andra risker än riskerna för brand, exempelvis risker för personskador, fara för miljön och dylikt. I paragrafen avsedda anordningar kan vara såväl fasta som flyttbara anordningar.

31 § Utskottet föreslår att paragrafen förtydligas. Då varning för skogsbrand har utfärdats skulle utöver eldningsförbud även råda förbud att använda redskap och maskiner som på ett okontrollerbart sätt kan orsaka brand i naturen. Exempelvis kan användningen av vissa skogsmaskiner under torra tider innebära fara för brand i naturen. Räddningschefen skulle dock också här kunna tillåta användningen av sådana redskap eller anordningar under i paragrafen angivna förutsättningar.

Med "för eldningsändamål särskilt avsedda anordningar" avses enligt vad utskottet erfarit bl.a. särskilt anlagda eldstäder, på rastplatser och campingplatser anlagda grillar samt rökugnar.

34 § Utskottet omfattar förslaget att bostäder på ägarens försorg skall förses med brandvarnare. En sådan brandvarnare utgör i allmänhet ett billigt och säkert brandskydd. Utskottet konstaterar samtidigt att för samlingslokaler, vårdinrättningar och liknande utrymmen finns krav på alarmanordningar i andra bestämmelser.

49-54 §§ Bestämmelserna om sotning föreslås i framställningen utvidgade och förtydligade i förhållande till gällande lagstiftning. Utskottet tillstyrker i huvudsak förslaget med de motiveringar som ingår i framställningen. Utskottet konstaterar att lagförslaget lämnar olika möjligheter öppna för hur sotningen genomförs:

a) som en kommunal verksamhet med kommunalt anställda sotare

b) sotarna verkar som privatföretagare

c) som ett kombinerat system där kommunen köper tjänster av privata sotningsföretagare.

Oberoende av vilket system som väljs har kommunens räddningsmyndighet ett övervakningsansvar i fråga om sotningsverksamheten.

Enligt förslaget i 50 § 2 mom. har en fastighetsägare rätt att utföra sotning i sin egen fastighet under förutsättning att kommunens räddningsmyndighet lämnat sitt godkännande till detta. Utskottet föreslår att momentet förtydligas så att fastighetsägarens rätt att utföra sotning begränsas till fastigheter som denne använder för sitt eget bruk. Exempelvis en fastighetsägare som i kommersiellt syfte innehar flera fastigheter bör enligt utskottet vara hänvisad till att använda en yrkessotare enligt något av de olika alternativ som finns i kommunen.

Utskottet betonar vikten av att sotningsavgifterna så långt som möjligt beaktar jämlikhetsaspekterna med tanke på de olika typerna av bosättning i landskapet. Taxorna bör inte utformas så att sotningen äventyras i mera avlägset belägna fastigheter. Sådana synpunkter kan beaktas när landskapsregeringen i enlighet med förslaget till 53 § 2 mom. fastställer grunderna för avgifterna.

55 § Ändringsförslagen är av språklig natur.

57 § Utskottet föreslår att paragrafen antas i enlighet med framställningen. Utskottet har i sammanhanget diskuterat huruvida också eftersökning av försvunna personer i lagen borde anges som en uppgift för den operativa räddningsverksamheten. I dag bär polisen ansvaret för sådana uppdrag. Utskottet konstaterar att efterspaning av försvunna personer, i de fall misstanke om brott inte föreligger, i princip är en uppgift för räddningsväsendet. Redan i dag deltar räddningsväsendets manskap i sådana uppdrag. Utskottet har dock erfarit att bl.a. kostnadsansvaret kan kräva ytterligare överväganden.

58 § Utskottet föreslår ett förtydligande i fråga om uppgiften som räddningsledare. Enligt framställningen är räddningschefen eller dennes ställföreträdare räddningsledare i den operativa verksamheten. Med tanke på de olika möjligheterna att framdeles organisera räddningsverksamheten föreslår utskottet en omformulering. Utöver räddningschefen skulle enligt förslaget också en annan person som hör till brandbefälet kunna vara räddningsledare. I en större framtida organisation torde det finnas tillgång till flera olika befälspersoner som har kompetens att leda den operativa räddningsverksamheten.

62 § Ändringsförslaget är av språklig natur.

11 kap. I kapitlet ingår bestämmelser om alarmdataregister, åtgärdsregister och övervakningsregister. Utskottet konstaterar att i dessa register kommer att ingå uppgifter av känslig natur. Utskottet påpekar därför betydelsen av att de myndigheter som har tillgång till registret omsorgsfullt sätter sig in i de sekretessbestämmelser som lagstiftningen förutsätter. Det är en viktig uppgift för den registeransvarige att inom myndigheten klargöra och övervaka sekretessbestämmelserna. I detta avseende föreslår utskottet även ett förtydligande i 66 § 3 mom. Också förslaget i 69 § 1 mom. är av förtydligande natur.

85 § I paragrafen ingår en möjlighet för kommunens räddningsmyndighet att ålägga den som försummar någon åtgärd eller förpliktelse att inom en viss tid fullfölja sina åtaganden. Ett förbud eller en föreskrift kan förenas med vite. I 1 mom. ingår en hänvisning till 49 §. Utskottet har erfarit att hänvisningen av misstag intagits i lagtexten. Avsikten är att tillse att sotning verkställs i föreskriven ordning. I momentet finns redan en hänvisning till 28 § som innehåller en skyldighet att tillse att sotning verkställs. Hänvisningen till 49 § föreslås därför utgå.

89 § Landskapsregeringen föreslår i framställningens andra lagförslag ett detaljerat tillägg till statistiklagen för landskapet Åland. Utskottet föreslår att detta lagförslag förkastas som överflödigt. Redan med stöd av den föreslagna 89 § i räddningslagen finns en skyldighet för kommunens räddningsmyndighet och landskapsalarmcentralen att lämna ut uppgifter som anknyter till den kommunala räddningsverksamheten i enlighet med vad som "stadgas särskilt". Med detta avses uppgiftsskyldigheten för kommuner och kommunalförbund i 9 § statistiklagen (1994:42) för landskapet Åland. Utskottet föreslår att en direkt hänvisning till denna lag intas i lagtexten.

Bestämmelsen medför att kommunens räddningsmyndighet är skyldig att till Ålands statistik- och utredningsbyrå lämna uppgifter om exempelvis

1) antalet inträffade olyckor och genomförda räddningsoperationer i landskapet,

2) de räddningsresurser som finns att tillgå inom räddningsväsendet,

3) vilka åtgärder som vidtagits för att befrämja den förebyggande räddningsverksamheten i landskapet och skapa en god beredskap mot olyckor och situationer som kan orsaka fara samt

4) en olycka och de åtgärder som vidtagits i anledning därav och som införts i det åtgärdsregister som avses i 67 § räddningslagen.

Behovet av att insamla statistiska uppgifter motiveras närmare i landskapsregeringens framställning på sid. 50.

92 § Paragrafens rubrik föreslås preciserad.

93 § Framställningens 1 mom. är utformad som en blankettbestämmelse enligt vilken riksbestämmelser om tekniska krav på anordningar inom räddningsväsendet, brandsäkerhetsprodukter och olika utrustningar och metoder för räddningsverksamhet som sådana skall tillämpas i landskapet.

Utskottet föreslår att paragrafen omformuleras enligt den modell som tillämpas inom annan landskapslagstiftning, exempelvis hälsovård och livsmedelskontroll. Enligt förslaget ges landskapsregeringen möjlighet att i landskapsförordning besluta att riksförfattningar inom de aktuella områdena tillämpas i landskapet. Om landskapsregeringen gör bedömningen att en blankettlagstiftning är ändamålsenlig anger landskapsregeringen i landskapsförordningen vilka riksbestämmelser som skall tillämpas i landskapet. Detta innebär att landskapsregeringen i varje enskilt fall kan bedöma om en riksbestämmelse skall antas som blankettbestämmelse eller inte. Enligt förslagets 2 mom. skulle landskapsregeringen dessutom ha möjlighet att besluta om särskilda bestämmelser för landskapet i fråga om olika kvalitetsfordringar. Ytterligare föreslås att landskapsregeringen i likhet med vad fallet är i annan liknande lagstiftning ges möjlighet att i landskapsförordning besluta om genomförandet av EG:s direktiv vad gäller eventuella krav på kvalitetsfordringar inom räddningsväsendet.

95 § Utskottet föreslår vissa ändringar av språklig natur.

2. Landskapslag om ändring av statistiklagen för landskapet Åland

Landskapsregeringen föreslår att till statistiklagen fogas en ny 9a § som i detalj förpliktar räddningsmyndigheten att lämna olika uppgifter med anknytning till dess verksamhet. I lagens 9 § finns redan en skyldighet för kommuner och kommunalförbund att till Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB) lämna i paragrafen närmare angivna uppgifter. Statistiklagen är generellt uppbyggd och innehåller inte särskilda bestämmelser för exempelvis olika kommunala verksamhetsområden.

Utskottet anser att gällande 9 § i statistiklagen är en tillräcklig grund för att ÅSUB vid behov skall erhålla de uppgifter om det kommunala räddningsväsendets verksamhet som det andra lagförslaget syftar till. Förslaget till ny 9a § avviker också från statistiklagens uppbyggnad i övrigt.

I förslaget till 89 § i räddningslagen ingår en skyldighet för kommunens räddningsmyndighet att lämna ut uppgifter för statistikföring enligt vad som stadgas särskilt. Denna hänvisning åsyftar statistiklagens bestämmelser.

Enligt utskottets bedömning är den föreslagna 89 § tillsammans med statistiklagens 9 § tillräcklig för att fylla statistikbehandlingens krav. Utskottet föreslår därför att det andra lagförslaget förkastas som obehövligt och hänvisar i övrigt till sin detaljmotivering under 89 § räddningslagen.

3. Landskapslag om ändring av landskapslagen om offentliga nöjestillställningar

Utskottet föreslår att lagförslaget antas i enlighet med framställningen, dock med en precisering av 18a §. I landskapet finns numera endast en hälsomyndighet varför formuleringen föreslås ändrad.

4. Landskapslag om ändring av landskapslagen innehållande särskilda bestämmelser angående biografer och offentliga biografföreställningar i landskapet Åland

I framställningen ingår förslag till ändringar av den aktuella lagen som är given år 1942. Förslagen är av terminologisk och språklig natur, däremot ingår inte några förslag till sakliga ändringar.

Utskottet har konstaterat att landskapslagen till stora delar är helt föråldrad och till vissa delar obsolet. I praktiken tillämpas den inte längre. Bestämmelser om brand- och personsäkerheten för bl.a. biografer ingår i annan lagstiftning och andra föreskrifter.

Utskottet anser det därför inte ändamålsenligt att nu företa ändringar i lagtexten. Utskottet förutsätter att landskapsregeringen vidtar åtgärder för att upphäva lagen och vid behov föreslå kompletterande bestämmelser som reglerar säkerheten vid biografföreställningar.

5. Landskapslag om ändring av landskapslagen om bekämpande av oljeskador

På i framställningen anförda grunder tillstyrker utskottet förslaget att den i räddningslagen föreslagna räddningsdelegationen även skulle handha oljeskadeärenden och att den särskilda delegationen för oljeskyddsärenden skulle upphöra. Utskottet föreslår dock ett förtydligande av lagtexten i 4 § 2 mom.

Ärendets behandling

Lagtinget har den 18 april 2005 inbegärt lagutskottets yttrande över framställningen.

Utskottet har i ärendet hört landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, räddningsinspektören Sven-Olof Boman, tekniska inspektören Göran Holmberg, förbundsdirektören Sigurd Lindvall från Ålands kommunförbund, ordföranden i brandnämnden för södra Ålands branddistrikt Thore Fagerlund, brandcheferna Leif Ahlqvist och Jan Johansson, alarmmästaren Marcus Dahl, ordföranden för Ålands brandkårsförbund Jan Lindgrén samt sotaren Lars Häggblom. Utskottet har under ärendets behandling gjort ett studiebesök vid landskapsalarmcentralen.

I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Roger Eriksson, vice ordföranden Ragnar Erlandsson samt medlemmarna Christian Beijar, Dennis Jansson (delvis) och Gun-Mari Lindholm.

Utskottets förslag

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

att lagtinget förkastar de i framställningen ingående andra och fjärde lagförslagen samt

att lagtinget antar de i framställningen ingående första, tredje och femte lagförslagen i följande lydelse:

R Ä D D N I N G S L A G
för landskapet Åland

(Ingressen lika som i framställningen).

1 kap.

Allmänna bestämmelser

1 §

Lagens innehåll och tillämpningsområde

(1 mom. lika som i framställningen).

I lagstiftningen om befolkningsskyddet, bekämpningen av olje- och miljöskador samt flyg- och sjöräddningen finns (uteslutning) bestämmelser som rör räddningsväsendets verksamhet i landskapet.

(3 mom. lika som i framställningen).

2 §

(Lika som i framställningen).

3 §

Grundläggande skyldigheter

Med beaktande av vad som föreskrivs i denna lag och i annan lagstiftning skall räddningsverksamheten i landskapet bedrivas så att olyckor och situationer som kan orsaka fara effektivt förebyggs och bekämpas. Organisationer, företag, inrättningar, enskilda personer och myndigheter är skyldiga att i enlighet med sina förutsättningar

1) medverka till att den förebyggande räddningsverksamheten i landskapet fungerar effektivt,

2) delta i räddningsoperationer samt

3) lindra de följder och begränsa de skador som uppstår eller kan uppstå till följd av att en olycka inträffar eller hotar att inträffa.

Bedömningen av huruvida den enskilde fullgjort sina skyldigheter enligt 1 mom. sker utifrån vad som skäligen kan krävas av honom eller henne i det särskilda fallet.

(3 mom. lika som framställningens 2 mom.).

Landskapets och kommunernas skyldighet att vidta åtgärder för att undanröja hotet från och begränsa skadorna av olyckor och situationer som kan orsaka fara bestäms utifrån

1) hur stort behovet är av ett ingripande i det enskilda fallet,

2) det hotade intressets betydelse,

3) kostnaderna för åtgärderna (uteslutning) samt

4) andra omständigheter som är av avgörande betydelse i det enskilda fallet.

4 §

(Lika som i framställningen).

2 kap

Ansvarsfördelningen och samarbetet inom räddningsväsendet

5 §

(Lika som i framställningen).

6 §

Räddningsdelegationens uppgifter

(1 mom. lika som i framställningen).

Landskapsregeringen utfärdar i landskapsförordning närmare bestämmelser om räddningsdelegationens sammansättning och uppgifter.

7 §

Kommunens uppgifter

Kommunen är skyldig att inom sitt område

1) ansvara för att det upprätthålls en beredskap för räddningsinsatser som gör det möjligt att effektivt bedriva operativ räddningsverksamhet i kommunen,

2) ansvara för att den förebyggande räddningsverksamheten bedrivs effektivt och vid samhällsplaneringen (uteslutning) beakta olika säkerhetsaspekter för att därigenom minimera risken för att olyckor inträffar och situationer som kan orsaka fara uppstår samt

3) ge råd och information om hur olyckor skall kunna förebyggas och bekämpas.

8 §

Organisationen av det kommunala räddningsväsendet

(1-3 mom. lika som i framställningen).

Om kommunerna inte utarbetat planen inom den i 3 mom. föreskrivna tiden skall landskapsregeringen utarbeta planen i samråd med kommunerna.

9 §

Andra myndigheters uppgifter

(1 mom. lika som i framställningen).

Statliga myndigheter deltar i räddningsverksamheten i landskapet i enlighet med vad därom bestäms i rikslagstiftningen.

10 §

Frivilligarbete

Organisationer som är verksamma i anslutning till räddningsväsendet kan av kommunens räddningsmyndighet och landskapsregeringen tilldelas uppgifter som är att hänföra till den operativa räddningsverksamheten. Organisationerna kan även tilldelas uppgifter som hänför sig till utbildning, rådgivning och information.

(2 mom. lika som i framställningen).

Landskapsregeringen utfärdar vid behov i landskapsförordning närmare bestämmelser om hur frivilligarbetet skall organiseras.

11 §

Egen beredskap

För att skydda människors liv och hälsa, egendom och miljön är den som äger eller innehar en byggnad eller anläggning eller utövar industri- eller affärsverksamhet skyldig att upprätthålla en beredskap för räddningsinsatser som möjliggör snabba och effektiva räddningsingripanden då en olycka inträffar eller när fara hotar. För att minimera olycksrisken och risken för att det uppstår situationer som kan orsaka fara är ägaren eller innehavaren (uteslutning) även skyldig att vidta de förebyggande åtgärder som med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet får anses påkallade. Ägaren eller innehavaren (uteslutning) är även så långt han eller hon förmår skyldig att delta i räddningsoperationer när en olycka inträffat eller då fara hotar.

(2 mom. lika som i framställningen).

Landskapsregeringen utfärdar i landskapsförordning närmare bestämmelser om de i 1 och 2 mom. avsedda skyldigheterna och vem som omfattas av dem.

3 kap.

Planeringsskyldighet

12 §

Övergripande planering av räddningsverksamheten i landskapet

(1 mom. lika som i framställningen).

I planen skall (uteslutning) ingå

1) en beskrivning över vilka materiella och personella resurser som i landskapet står till räddningsväsendets förfogande,

2) en övergripande beskrivning över olycksriskerna i landskapet,

3) ett förslag till åtgärder för hur olycksriskerna skall minskas samt

4) en beskrivning över vilken beredskap som skall upprätthållas i landskapet för att (uteslutning) genomföra räddningsoperationer som snabbt och effektivt begränsar de skador på människor, egendom och miljön som kan uppkomma till följd av att en olycka inträffar eller fara hotar.

13 och 14 §§

(Lika som i framställningen).

15 §

Larm- och biståndsplanering

(1 mom. lika som i framställningen).

När en olycka inträffar skall de räddningsenheter, som bedöms ha de bästa förutsättningarna att genomföra ett räddningsuppdrag, larmas. Bedömningen skall göras utgående från den i 1 mom. angivna planen i vilken det skall anges att spridningsrisken, typen av olycka och olyckans karaktär, olyckans geografiska omfattning, möjligheten för en räddningsenhet att snabbt ta sig till olycksplatsen samt övriga omständigheter som kan vara av betydelse i det enskilda fallet, skall beaktas då larm utgår.

16 §

Bistånd

Då åtgärder vidtas inom ramen för den operativa räddningsverksamheten skall kommunerna vid behov bistå varandra i enlighet med den i 15 § angivna planen och i övrigt på det sätt omständigheterna kräver.

17 §

Närmare bestämmelser om planering

Landskapsregeringen utfärdar i landskapsförordning närmare bestämmelser om innehållet i de planer som avses i 12-15 §§.

4 kap.

Kommunernas räddningsservice

18 och 19 §§

(Lika som i framställningen).

20 §

Beslut om nivån på räddningsservicen

(1 mom. lika som i framställningen).

I beslutet skall anges

1) hur stor risken är för att olyckor skall inträffa i kommunen,

2) vilka resurser som skall finnas i kommunen för att minska olycksriskerna,

3) vilken beredskap för olyckor och för situationer som kan orsaka fara som skall upprätthållas samt

4) för vilken tid det skall gälla.

(Uteslutning) Kommunen skall underrätta landskapsregeringen om sitt beslut.

21 §

(Lika som i framställningen).

22 §

Närmare bestämmelser

Landskapsregeringen utfärdar i landskapsförordning närmare bestämmelser om nivån på räddningsservicen och om formen för och innehållet i beslutet om nivån på räddningsservicen.

5 kap.

Behörighetskrav och utbildning

23 §

Behörighetskrav för personalen inom räddningsväsendet

Den som genomgått och examinerats från en läroinrättning, vid vilken personer yrkesutbildas för att kunna fullgöra uppgifter inom räddningsverksamhet, har rätt att i huvudsyssla fullgöra uppgifter inom räddningsverksamheten i landskapet under förutsättning att övriga av landskapsregeringen i landskapsförordning fastställda behörighetskrav är uppfyllda.

(2 mom. lika som i framställningen).

Landskapsregeringen utfärdar i landskapsförordning närmare bestämmelser om de i 1 och 2 mom. ställda behörighetskraven. Om särskilda skäl föreligger kan landskapsregeringen medge undantag från behörighetskraven.

24 §

(Lika som i framställningen).

6 kap.

Förebyggande av olyckor

25 - 27 §§

(Lika som i framställningen).

28 §

Säkerheten vid användning av byggnader och anläggningar

(1 mom. lika som i framställningen).

Innehavare av en lägenhet omfattas även av bestämmelserna i 1 mom. 1-3 punkten till den del det gäller de utrymmen som är i hans eller hennes besittning.

Landskapsregeringen utfärdar i landskapsförordning närmare bestämmelser om

1) vilka åtgärder som skall vidtas för att de i 1 mom. 1 punkten avsedda anordningarna skall vara funktionsdugliga och vilka tekniska detaljer som i anslutning härtill skall iakttas,

2) hur de i 1 mom. 1 punkten avsedda anordningarna skall underhållas och besiktigas,

3) vilka typer av eldstäder och rökkanaler som skall sotas,

4) vilka typer av ventilationskanaler och ventilationsanordningar som skall rengöras,

5) med vilka tidsintervall de i 3 och 4 punkten avsedda åtgärderna skall vidtas,

6) hur intygen över utförda sotnings- och rengöringsarbeten skall vara utformade samt

7) vilka kompetenskrav som skall ställas på den som fått till uppgift att rengöra ventilationskanaler och ventilationsanordningar.

29 §

Säkerheten vid offentliga tillställningar

(1 och 2 mom. lika som i framställningen).

Landskapsregeringen utfärdar i landskapsförordning närmare bestämmelser om vilka säkerhetsåtgärder som skall vidtas i samband med att offentliga tillställningar anordnas.

30 §

Allmän aktsamhetsplikt

(1-3 mom. lika som i framställningen)

Var och en är skyldig att så långt han eller hon förmår och under förutsättning att han eller hon kan påverka omständigheterna i det enskilda fallet se till att bestämmelserna i denna lag om förebyggande av olyckor iakttas.

31 §

Öppen eld och annan brandfarlig verksamhet

Under tider då varning för skogsbrand är utfärdad råder totalt eldningsförbud utomhus med undantag för eldning i för eldningsändamål särskilt avsedda anordningar. Motsvarande förbud gäller även användning av redskap och anordningar som på ett okontrollerbart sätt kan orsaka brand i naturen. Med räddningschefens tillstånd får dock eldning och användning av ovan avsedda redskap och anordningar ske som ett led i utövningen av skogsindustriell verksamhet.

Om det finns särskilda skäl kan räddningschefen tillåta att eld görs upp samt att anordningar och redskap som avses i 1 mom. får användas trots att totalt eldningsförbud råder och trots att de i 1 mom. angivna omständigheterna inte föreligger.

(Uteslutning) Eld får inte utan tvingande skäl göras upp på annans mark utan markägarens eller markinnehavarens tillstånd.

Landskapsregeringen utfärdar i landskapsförordning (uteslutning) bestämmelser som preciserar vad som föreskrivs i 1-3 mom.

32 och 33 §§

(Lika som i framställningen).

34 §

Brandvarnare

(1-3 mom. lika som i framställningen).

Landskapsregeringen utfärdar i landskapsförordning närmare bestämmelser om hur många anordningar som skall utplaceras, var de skall placeras och vilken funktion de skall ha.

35 §

Särskilda säkerhetsåtgärder

(1 mom. lika som i framställningen).

Landskapsregeringen utfärdar i landskapsförordning närmare bestämmelser om de i 1 mom. avsedda skyldigheterna och som närmare anger vilka verksamheter som skall anses riskfyllda.

36 §

Hantering av farliga ämnen

Kommunens räddningsmyndighet kan bestämma att den som ansvarar för hantering av farliga ämnen skall vidta nödvändiga skyddsåtgärder för att förebygga uppkomsten av storolyckor. Räddningsmyndigheten kan även bestämma hur och när sådana åtgärder (uteslutning) skall vidtas.

37 §

(Lika som i framställningen).

38 §

Byggnaders utrymningsvägar

(1 och 2 mom. lika som i framställningen).

Landskapsregeringen utfärdar i landskapsförordning närmare bestämmelser om utrymningsvägar.

39 §

(Lika som i framställningen).

7 kap.

Brandsyn

40-45 §§

(Lika som i framställningen).

46§

Föreläggande att avhjälpa brister och avbrytande av verksamhet

Om syneförrättaren vid brandsyn konstaterar att syneobjektet inte uppfyller de i denna lag eller annan lagstiftning ställda säkerhetskraven skall representanten för syneobjektet informeras därom och åläggas att inom viss tid avhjälpa säkerhetsbristerna.

(2 mom. lika som i framställningen).

Om syneförrättaren vid brandsyn konstaterar att bristerna i säkerhetshänseende är så allvarliga att det föreligger en omedelbar risk för att det skall inträffa en olycka som kan äventyra människors liv och hälsa har syneförrättaren rätt att besluta att verksamhet som utövas i de lokaler där bristerna finns skall avbrytas helt eller till viss del. Syneförrättaren har även rätt att besluta om vilka nödvändiga åtgärder som skall vidtas för att förhindra olyckor. Besluten (uteslutning) skall vara skriftliga och iakttas omedelbart av dem som berörs därav.

47 §

(Lika som i framställningen).

48 §

Närmare bestämmelser om brandsyn

Landskapsregeringen utfärdar i landskapsförordning närmare bestämmelser om brandsynens innehåll samt i vilka fastigheter och med vilka tidsintervall brandsynen skall förrättas.

8 kap.

Sotning

49 §

(Lika som i framställningen).

50 §

Behörighet för sotare

(1 mom. lika som i framställningen).

Under förutsättning att kommunens räddningsmyndighet lämnat sitt godkännande har även en fastighetsägare rätt att i enlighet med räddningsmyndighetens anvisningar utföra sotning i (uteslutning) en fastighet som han eller hon använder för sitt eget bruk.

51-53 §§

(Lika som i framställningen).

54 §

Närmare bestämmelser om sotning

Landskapsregeringen utfärdar i landskapsförordning närmare bestämmelser om vad som skall ingå i sotningen.

9 kap.

Landskapsalarmcentralen

55 §

Upprätthållande av landskapsalarmcentralen

(1 mom. lika som i framställningen).

Alarmcentralen kan samarbeta med andra myndigheter som bedriver en sådan verksamhet som ansluter sig till alarmcentralens verksamhet.

Landskapsregeringen utfärdar i landskapsförordning närmare bestämmelser om alarmcentralens upprätthållande, organisation (uteslutning) och uppgifter samt om i 2 mom. avsett samarbete med andra myndigheter.

56 §

Landskapsalarmcentralens uppgifter

Landskapsalarmcentralen skall vid alla tidpunkter under dygnet

1) ta emot nödmeddelanden samt andra meddelanden som kräver att omedelbara åtgärder vidtas för att skydda och rädda människor samt begränsa eventuella skador på egendom och i miljön,

2) alarmera de räddningsenheter som behöver tas i bruk i händelse av att en nödsituation föreligger samt vidarebefordra inkomna larm till de myndigheter som berörs,

3) lämna ut information till myndigheter för vilka det är av betydelse att få tillgång till uppgifter som med stöd av denna lag skall registreras hos landskapsalarmcentralen och uppgifter som inte behöver registreras men ändå finns tillgängliga hos alarmcentralen samt

4) verka som sambandscentral för räddningsverksamheten i landskapet genom att upprätthålla och förmedla nödvändiga kontakter mellan myndigheter inom landskapet och mellan myndigheter inom och utanför landskapet.

(2 och 3 mom. lika som i framställningen).

10 kap.

Operativ räddningsverksamhet

57 §

(Lika som i framställningen).

58 §

Ledning av den operativa räddningsverksamheten

Den operativa räddningsverksamheten leds av en räddningsledare. Räddningschefen eller en annan person som hör till brandbefälet kan vara räddningsledare. I de fall någon av dem är förhindrad att leda en räddningsoperation kan även någon som tillhör den brandkår som kallats till olycksplatsen vara räddningsledare ända fram till dess att räddningschefen eller en annan person som hör till brandbefälet övertar ledningsansvaret.

En tjänsteman eller ett organ (uteslutning) under landskapsregeringen kan av landskapsregeringen utses (uteslutning) att leda räddningsarbetet då en olycka hotar att få särskilt stor omfattning eller annars är att anse som synnerligen farlig.

Om myndigheter från flera verksamhetsområden deltar i en räddningsoperation har räddningsledaren det övergripande ledningsansvaret. Räddningsledaren kan tillsätta en ledningsgrupp bestående av representanter för andra myndigheter och inrättningar samt enheter ur avtalsbrandkårerna. Räddningsledaren kan även tillkalla utomstående experter. Ledningsgruppen och experterna skall bistå räddningsledaren då en olycka inträffat.

59-61 §§

(Lika som i framställningen).

62 §

Efterröjning och efterbevakning

När brandkårens åtgärder inte längre behövs på en olycksplats är ägaren eller innehavaren till objektet (uteslutning) skyldig att från kommunens räddningsmyndighet överta ansvaret för den fortsatta efterröjningen och efterbevakningen efter en olycka. Räddningsledaren fastställer tidpunkten för övertagandet.

Om ägaren eller innehavaren av objektet (uteslutning) inte kan nås eller inte övertar ansvaret för efterröjningen eller efterbevakningen, har räddningsledaren rätt att på ägarens eller innehavarens bekostnad vidta de åtgärder som behövs för att minimera risken för att ytterligare skador uppkommer.

63 §

(Lika som i framställningen).

11 kap.

Personregister

64-65 §§

(Lika som i framställningen).

66 §

Behandlingen av uppgifterna i alarmdataregistret

(1 och 2 mom. lika som i framställningen)

Registeruppgifterna får utan hinder av sekretessbestämmelserna i landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet lämnas ut

1) till kommunens räddningsmyndighet för att under den registeransvariges överinseende sammanställas med ett åtgärdsregister,

2) till annan än i 1 punkten avsedd räddningsmyndighet samt

3) för publicering till den del de inte röjer någons identitet eller personliga förhållanden.

(4 mom. lika som i framställningen)

67-68 §§

(Lika som i framställningen)

69 §

Övervakningsregister

Kommunens räddningsmyndighet skall föra ett övervakningsregister. I övervakningsregistret skall (uteslutning) införas uppgifter om övervakningsobjekten samt för räddningsuppdrag behövliga uppgifter beträffande deras ägare och innehavare.

(2 mom. lika som i framställningen)

12 kap.

Finansiering av räddningsväsendet samt arvoden och ersättningar

70-83 §§

(Lika som i framställningen).

13 kap.

Ändringssökande, tvångsmedel och straff

84 §

(Lika som i framställningen).

85 §

Vite och hot om tvångsutförande

Om någon i strid med bestämmelserna i 14, 28, 29, 34, 35, 36, 38, 46 (uteslutning) eller 52 §§ eller i strid med bestämmelser som utfärdats med stöd dessa lagrum vidtar åtgärder eller försummar att iaktta de skyldigheter som grundar sig på bestämmelserna (uteslutning), kan kommunens räddningsmyndighet genom beslut ålägga den försumlige att inom en viss tid vidta de åtgärder och iaktta de skyldigheter som krävs enligt denna lag eller annan lagstiftning.

(2 och 3 mom. lika som i framställningen).

86 §

Straff

Den som åsidosätter de i 16 §, 28 § 1 mom., 30, 31, 33, 34, 35, 36, 38, 39, 42 och 46 §§, 59 § 1 mom. eller 60 § 1 och 2 mom. föreskrivna skyldigheterna eller handlar i strid med bestämmelser som utfärdats med stöd därav eller bryter mot förbuden i 31 § eller 60 § 3 mom. skall, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs i annan lag, för räddningsförseelse dömas till böter.

87 §

(Lika som i framställningen).

14 kap.

Särskilda bestämmelser

88 §

(Lika som i framställningen).

89 §

Skyldighet att lämna ut uppgifter för statistikföring

Om skyldighet för kommunens räddningsmyndighet och landskapsalarmcentralen att lämna ut uppgifter för statistikföring stadgas i statistiklagen för landskapet Åland (1994:42).

90-91 §§

(Lika som i framställningen)

92 §

K l ä d s e l o c h i d e n t i t e t s k o r t

(Lagtexten lika som i framställningen)

93 §

Kvalitetsfordringar

Landskapsregeringen kan i landskapsförordning besluta att riksförfattningar om

1) tekniska krav på anordningar inom räddningsväsendet,

2) brandsäkerheten för produkter samt

3) utrustning och metoder för räddningsverksamhet

skall tillämpas i landskapet oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver.

Landskapsregeringen kan inom i 1 mom. avsedda områden besluta om särskilda bestämmelser om kvalitetsfordringar som skall tillämpas i landskapet.

Inom i 1 mom. avsedda områden kan landskapsregeringen inom landskapets behörighet i landskapsförordning besluta om genomförandet av EG:s direktiv.

15 kap.

Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser

94 §

(Lika som i framställningen).

95 §

Allmänna övergångsbestämmelser

När denna lag träder i kraft gäller dessutom följande:

1) utan hinder av bestämmelserna i 5 kap. skall den som innan denna lag träder i kraft innehar en tjänst eller på annat sätt utför uppgifter inom brand- och räddningsväsendet med stöd av brandlagens bestämmelser alltjämt vara behörig att i enlighet med bestämmelserna i denna lag utföra motsvarande uppgifter inom räddningsväsendet,

2) utan hinder av bestämmelserna i 50 § skall den som innan denna lag träder i kraft är anställd som sotare hos en kommun eller är verksam som sotarföretagare alltjämt vara behörig att utföra sotning,

3) besluten om nivån på servicen enligt 20 § skall vara fastställda senast ett år efter det att denna lag trätt i kraft,

4) förordningar och beslut som tillkommit med stöd av brandlagens bestämmelser gäller fortfarande till dess (uteslutning) giltighetstiden för dem utgår eller till dess landskapsregeringen upphäver dem,

5) brandvarnare eller andra anordningar som avses i 34 § skall vara installerade inom ett år efter det att denna lag trätt i kraft,

6) endast sådana kostnader föranledda av olyckor som inträffat efter det att denna lag trätt i kraft täcks av de ersättningar som enligt lagens 80 § skall utbetalas av landskapet,

7) de planer som fastställts med stöd av brandlagens bestämmelser gäller fortfarande för den i planen avsedda tiden eller till dess landskapsregeringen upphäver dem,

8) de förhandsbesked som givits med stöd av brandlagens bestämmelser är bindande för landskapsregeringen såvida inget annat följer av landskapsbudgeten och under förutsättning att den åtgärd som förhandsbeskedet avser vidtas inom ett år räknat från utgången av det kalenderår denna lag träder i kraft,

9) räddningsdelegationen skall tillsättas senast ett år efter det att denna lag trätt i kraft samt

10) delegationen för brand- och räddningsväsendet och delegationen för oljeskyddsärenden, tillsatta med stöd av bestämmelserna i brandlagen och landskapslagen (1977:16) om bekämpande av oljeskador, verkar fram till den tidpunkt räddningsdelegationen tillsatts.

_______________

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om offentliga nöjestillställningar

(Ingressen lika som i framställningen)

7a §

(Lika som i framställningen)

18a §

------------------------------------------------------------------------------------------- Beslut som byggnadsnämnd fattat om att godkänna samlingslokal samt om att förbjuda användningen av samlingslokal skall genom nämndens försorg tillställas (uteslutn.) hälsomyndigheten, kommunens räddningsmyndighet samt Ålands polismyndighet.

19 och 25 §§

(Lika som i framställningen)

__________________

(Ikraftträdelsebestämmelsen lika som i framställningen)

__________________

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om bekämpande av oljeskador

(Ingressen lika som i framställningen)

4 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

I ärenden som rör oljeskadebekämpning biträds landskapsregeringen av den i 6 § räddningslagen för landskapet Åland ( : ) avsedda räddningsdelegationen.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

10 och 11 §§

(Lika som i framställningen)

__________________

(Ikraftträdelsebestämmelsen lika som i framställningen)

__________________

Mariehamn den 12 januari 2006

Ordförande

Roger Eriksson

Sekreterare

Lars Ingmar Johansson

Lagutskottets betänkande 4/2005-2006

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter