Landskapsstyrelsen föreslår att lagtinget antar en ny polislag för landskapet Åland som avser att ersätta landskapslagen om polisverksamheten från år 1971. Den gällande lagen är i många avseenden föråldrad och bristfällig. Det har blivit nödvändigt att i flera avseenden mera detaljerat reglera polisens befogenheter. Också medborgarnas skyldigheter gentemot polisen liksom deras rättigheter behöver preciseras. I lagförslaget ingår därför bestämmelser om de allmänna principer som polisen skall iaktta i sin verksamhet, målen för polisens verksamhet, dess befogenheter, medborgarnas skyldigheter mot polisen m.m. Lagstiftningen syftar bl.a. till att noggrannare än hittills reglera polisens befogenheter.

Till den nya polislagen ansluter sig tekniska justeringar av andra landskapslagar som berör polisens verksamhet.

Utskottets förslag

Utskottet tillstyrker lagförslagen med i huvudsak tekniska och språkliga ändringar.

Utskottets synpunkter

Allmän motivering

Utgångspunkter för reformen

Den gällande landskapslagen om polisverksamheten är nästan 30 år gammal. Polisens uppgifter och verksamhetsförutsättningar har under den tiden ändrats i betydande omfattning. Som landskapsstyrelsen konstaterar i framställningens motiveringar är gällande lagstiftning bristfällig också på den grund att polisverksamheten till stora delar grundar sig på sedvanerätt och praxis, vilket enligt utskottets åsikt inte till alla delar kan anses tillfredsställande i dagens moderna samhälle. Såväl ur polisens egen synvinkel som ur medborgarnas synvinkel är det väsentligt att polisens befogenheter liksom även medborgarnas skyldigheter i förhållande till polisen och de rättigheter medborgarna åtnjuter i sina kontakter med polisen finns tillräckligt detaljeratreglerade i lagstiftningen. Utskottet konstaterar i sammanhanget att de senare årens grundlagsförändringar mycket starkt fokuserat på de medborgerliga fri- och rättigheterna. I den mån dessa fri- och rättigheter å ena sidan samt polisens verksamhet å andra sidan berör varandra är det därför nödvändigt att lagstiftningen är såväl tillräckligt omfattande som tydlig.

Lagstiftningsbehörigheten

Enligt självstyrelselagens 18 § 6 punkten har landskapet lagstiftningsbehörigheten i fråga om allmän ordning och säkerhet med undantag av vad som nämns i 27 § 27, 34 och 35 punkten. Riket har genom dessa undantag behörighet i fråga om bland annat skjutvapen, ordningsmaktens verksamhet för tryggande av statens säkerhet och explosiva ämnen till den del statens säkerhet berörs.

På polisens verksamhet och befogenheter inverkar även 1998 års överenskommelseförordning om polisförvaltningen i landskapet Åland (118/1998). Enligt förordningens 1 § 2 mom. skall landskapets polis upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt utföra övriga uppgifter som hör till polisen om inte annat bestäms i lag eller förordning. Detta möjliggör för polisen att sköta bland annat förundersökning av brott, ett område som enligt 27 § 23 punkten självstyrelselagen tillhör rikets behörighet.

Till rikets behörighet hör enligt 27 § 1 punkten självstyrelselagen bland annat stiftande av grundlag samt avvikelse från grundlag och enligt 2 punkten bland annat rätten att färdas från en ort till en annan och utövande av församlingsfriheten. I den nya grundlag som träder i kraft 1.3.2000 finns liksom i den tidigare gällande regeringsformen ett särskilt kapitel som reglerar de grundläggande fri- och rättigheterna. Många av dessa fri- och rättigheter är sådana som i vissa situationer kan komma att påverkas av eller rentav stå i konflikt med polisens verksamhet och de intressen polisen har att skydda. Exempel på detta är rätten till personlig frihet och integritet, skyddet av hemfriden och mötesfriheten. Grundlagen anger att grundlagsskyddade rättigheter under vissa förutsättningar kan begränsas eller närmare regleras men att det skall ske genom lag. Av vissa avgöranden av republikens president framgår att en överskridning av de gränser som grundrättighetsstadgandena i grundlagen anger innebär en sådan “avvikelse från grundlag” som är förbehållen rikets lagstiftande organ.

Utskottet konstaterar mot bakgrunden av det ovan sagda att förslaget till ny polislag för landskapet Åland på många punkter innehåller bestämmelser som är eller kan anses vara av rikslagstiftningskaraktär. Möjligheten att inta sådana bestämmelser i en landskapslag följer av 19 § 3 mom. självstyrelselagen om det sker för “vinnande av enhetlighet och överskådlighet” och bestämmelserna “i sak överensstämmer med motsvarande stadganden i rikslag”. Landskapsstyrelsen noterar i framställningens allmänna motivering att man då lagförslaget uppgjorts i tillämpliga delar följt rikets polislag med beaktande av möjligheten att enligt nämnda lagrum inta till rikslagstiftningen hörande bestämmelser i en landskapslag. Utskottet har vid behandlingen av framställningen ägnat uppmärksamhet åt behörighetsaspekterna. Såvitt utskottet kan bedöma håller sig lagförslaget inom de ramar 19 § 3 mom. självstyrelselagen anger i de fall där föreslagna bestämmelser enligt utskottets bedömning är av rikslagstiftningsnatur. Utskottet har dock inte funnit det möjligt och ändamålsenligt att på varje enskild punkt kommentera detta i detaljmotiveringen.

Regeringen har till riksdagen överlämnat ett förslag till ändring av polislagen (RP 34/1999 rd) som vid tidpunkten för utskottets behandling av föreliggande framställning inte hade slutbehandlats av riksdagen. Propositionen innehåller delvis förslag till bestämmelser som har samband med den nya grundlagens reviderade bestämmelser om de grundläggande fri- och rättigheterna. Till vissa delar har landskapsstyrelsen beaktat förslagen i propositionen. På grund av att ärendet inte slutbehandlades av riksdagen före utskottet slutförde sin behandling av framställningen har utskottet inte kunnat bedöma i vilken mån ytterligare bestämmelser av rikslagstiftningskaraktär kan behöva intas i landskapslagen. Det kan därför i ett senare skede bli nödvändigt att komplettera den nya åländska polislagen.

Utskottets ställningstaganden

Utskottet finner förslaget till ny polislag för landskapet Åland och de anslutande lagförslagen behövliga och ändamålsenliga och tillstyrker att de antas med vissa ändringsförslag som närmare berörs i detaljmotiveringen. Utskottets ändringsförslag är i huvudsak av språklig och lagteknisk natur. Utskottet har fäst vikt vid att terminologin inom polislagstiftningen bör vara så klar som möjligt. Den föreslagna polislagen bygger i mycket hög grad på motsvarande rikslag men med vissa terminologiska avvikelser. Med beaktande av bland annat tolkningen av lagens bestämmelser och polismännens utbildning anser utskottet det viktigt att terminologin är så enhetlig som möjligt. Utskottet har vidare beaktat att landskapsstyrelsen och lagtinget från och med år 2000 vid hänvisning till landskaps- och rikslagar anger årtalet med fyra siffror. Detta har medfört ett flertal ändringsförslag där det i lagtexten ingår en hänvisning till en viss landskapslag eller rikslag.

Utskottet noterar att det i framställningen saknas detaljmotiveringar till förslaget till ny polislag för landskapet Åland. Detta torde föranledas av att landskapsstyrelsen vid uppgörande av lagförslaget följt motsvarande rikslag. Utskottet konstaterar att det såväl i regeringens proposition nr 57/1994 som i riksdagens förvaltningsutskotts betänkande nr 20/1994 ingår i vissa fall mycket detaljerade motiveringar till de olika paragraferna. Utskottet har för sin del inte ansett det motiverat att i någon större utsträckning inta motsvarande motiveringar i sitt betänkande utan konstaterar att förarbetena till rikets polislagstiftning framdeles kommer att utgöra tolkningsunderlag även vid tillämpningen av den nya landskapslagen.

Detaljmotivering

1. Polislag för landskapet Åland

1 § Ändringsförslaget i 2 mom. är av stilistisk natur. 4 mom. föreslås uteslutet som obehövligt.

3 § Ändringsförslaget är av stilistisk natur. Utskottet önskar betona att paragrafen inte ger polisen rätt att låta bli att utföra vissa åligganden.

8 § I denna paragraf liksom i ett flertal följande lagrum ingår bestämmelser om de “tvångsåtgärder” som polisen i vissa situationer kan använda. Utskottet konstaterar att det i den gällande landskapslagen om polisverksamheten från år 1971 parallellt används uttrycken “tvångsåtgärder” och “tvångsmedel”. I rikets polislag från år 1995 används uttrycket “maktmedel”. I viss motsvarande svensk lagstiftning används uttrycket “våld”. Utskottet har övervägt terminologin och anser att begreppet “maktmedel” såväl språkligt som sakligt bäst beskriver polisens befogenheter. Utskottet föreslår därför att “maktmedel” bör användas även i landskapslagstiftningen. Också polislagstiftningens blandade natur och betydelsen av enhetlig tolkning motiverar förslaget . Förslaget medför ändringar även i några senare följande paragrafer.

9 § Utskottet föreslår att 1 och 2 mom. utgår som obehövliga. I 1 § landskapslagen om Ålands polismyndighet (xx/2000) ingår vissa bestämmelser om myndighetens organisation. En polisman förutsätts kunna tjänstgöra var som helst inom organisationen. Om mera detaljerade föreskrifter behövs kan sådana ges i beslut av lägre ordning.

11 § Framställningens 2 mom. motsvarar en ändring av rikslagen som föreslagits i propositionen nr 34/1999 men som ännu inte slutbehandlats av riksdagen. Utskottets ändringsförslag är av förtydligande natur.

12 § Ändringsförslagen är av språklig natur.

13 § Ändringsförslagen är av språklig natur. Utskottet har konstaterat att uttrycken “ett polisbefäl” och “en polisman som tillhör polisbefälet” har använts parallellt i lagförslaget. Utskottet föreslår en enhetlig användning av det senare uttrycket.

14 § Utskottet föreslår att 5 mom. förtydligas så att det klart framgår att alla ämbetsverk (även kommunernas och statens ämbetsverk) skyddas av bestämmelserna om hemfrid.

17 § Utskottet önskar fästa särskilt avseende vid att bestämmelserna om när en husrannsakan får företas och vilka åtgärder som skall noteras i protokoll eller annan handling redan ingår i tvångsmedelslagen. Det är enligt utskottet viktigt att dessa omständigheter beaktas också vid utbildningen av polisen.

18 § Den föreslagna ändringen i 2 mom. är endast av förtydligande natur och innebär ingen ändring i sak.

22 § Paragrafens 3 mom. har intagits i framställningen utgående från ett förslag till ändring av rikets polislag (RP 34/1999). I enlighet med de synpunkter riksdagens grundlagsutskott under riksdagsbehandlingen framfört i sitt utlåtande över lagförslaget föreslår utskottet att lagtexten preciseras. Eftersom säkerhetsvisitation innebär ett ingrepp i den grundlagstryggade personliga integriteten har grundlagsutskottet betonat att inskränkningarna är tillräckligt noggrant avgränsade och exakta.

27 § Ändringsförslagen är av terminologisk natur. Se ovan under 8 §.

34 § Enligt förslaget skall polisen upprätta protokoll över utförd teknisk avlyssning. Protokollen skall tillställas landskapsstyrelsen. Förslaget har sin motsvarighet i rikets polislag, enligt vilken protokollen skall tillställas inrikesministeriet som till riksdagens justitieombudsman avger en årlig berättelse om teknisk avlyssning. En motsvarande skyldighet finns i tvångsmedelslagen som stadgar att inrikesministeriet till justitieombudsmannen skall avge en årlig berättelse om användningen av teleavlyssning och teleövervakning samt teknisk avlyssning. Avsikten med riksbestämmelserna torde vara att justitieombudsmannen i sin egenskap av övervakare av att domstolar och övriga myndigheter samt tjänstemän följer lag och följer sina skyldigheter skall utöva en särskild tillsyn över hur genom lag tillåtna ingrepp i medborgarnas fri- och rättigheter utövas. Ur denna synvinkel och med beaktande av att den åländska polisens verksamhet är av blandad natur, anser utskottet att landskapsstyrelsen bör överväga att tillställa justitieombudsmannen utredning av sådan teknisk avlyssning som eventuellt förekommit inom Ålands polismyndighet och som landskapsstyrelsen enligt bestämmelsen underrättats om.

38-39 §§ Ändringsförslagen är av språklig natur.

40 § Utskottet föreslår att uttrycket “på order av en polisman” i 2 mom. utbyts mot uttrycket “på befallning av en polisman”. Uttrycket kongruerar med motsvarande uttryck i 13, 21 och 45 §§ samt med straffbestämmelserna i 51 §. Övriga ändringsförslag är av språklig natur.

41-42 §§ 41 § 1 mom. föreslås förtydligat så att polisen “skall” (inte blott “kan”) ge enskilda handräckning på samma sätt som myndigheter under förutsättning att övriga i 1 och 2 mom. angivna kriterier är för handen. Övriga ändringsförslag är av språklig natur.

43 § Utskottet föreslår att 2 mom. omformuleras i förtydligande syfte. Utskottet föreslår också vissa mindre förtydligande ändringar i 3 och 4 mom.

45 § Utskottet anser benämningen “biståndsverksamhet” vara missvisande och föreslår att det ersätts med uttrycket “biståndsskyldighet”.

På samma sätt som i 40 § föreslår utskottet att uttrycket “på order av” ersätts med uttrycket “på befallning av”. Samma uttryck ingår för övrigt redan i paragrafens 2 mom.

46-47 §§ Ändringsförslagen är av terminologisk och språklig natur och motsvarar i det föregående gjorda ändringsförslag.

50 § Begreppet “polisförordnande” förekommer inte i gällande landskapslagstiftning. Enligt förslaget skall landskapsstyrelsen genom ett polisförordnande bland annat kunna begränsa trafik på eller vistelse inom ett bestämt område. Polisförordnandet innebär därigenom en rätt att begränsa den grundlagsskyddade rörelsefriheten. Förslaget motsvarar till sin lydelse gällande rikslag. Ett förslag till ändring av bestämmelsen är för närvarande under behandling i riksdagen. Riksdagens grundlagsutskott har påpekat att uttrycket “ett bestämt område” är alltför diffust och att man därför i lagtexten närmare borde precisera att bestämmelsen är avsedd att tillämpas på sådana anläggningar där verksamheten dikteras av accentuerade säkerhetskrav samt andra farliga områden. Som exempel på sådana har nämnts lagringsplatser för explosiva varor, mottagningsutrymmen för flyktingar och platser där försöksdjur uppföds. Utskottet föreslår mot bakgrund av det ovanstående att kriteriet “nödvändigt för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet” utesluts ur lagtexten och ersätts med en hänvisning till att rikslagstiftningens förutsättningar för utfärdande av polisförordnanden skall tillämpas också i landskapet.

Ärendets behandling

Lagtinget har den 8 november 1999 inbegärt lagutskottets yttrande över framställningen.

Utskottet har i ärendet hört lagberedaren Hans Selander och polismästaren Björn Andersson.

I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Wickström-Johansson, ledamöterna Erland och Karlström samt ersättarna Lundberg och Sjöblom (vardera delvis).

Utskottets förslag

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

att lagtinget måtte anta de i framställningen ingående lagförslagen med följande ändringar:

P O L I S L A G
för landskapet Åland

(Ingressen lika som i framställningen).

1 kap.

Allmänna bestämmelser

1 §

Polisens uppgift

(1 mom. lika som i framställningen).

Polisen arbetar för att upprätthålla den allmänna säkerheten i samarbete med andra myndigheter samt med enskilda personer och sammanslutningar.

(3 mom. lika som i framställningen).

(4 mom. utesluts).

2 §

(Lika som i framställningen).

3 §

Utförande av uppgifter och angelägenhetsordning

Polisen skall utföra sina uppgifter på ett så effektivt och ändamålsenligt sätt som möjligt och i den angelägenhetsordning förhållandena kräver.

4 §

Meddelande av grunden för en åtgärd

Om en person blir föremål för åtgärder som riktar sig mot hans eller hennes frihet skall personen eller dennes företrädare av en polisman upplysas om vad åtgärden grundar sig på, om detta inte är omöjligt på grund av personens tillstånd eller den rådande situationen.

(2 mom. lika som i framställningen).

5 §

(Lika som i framställningen).

6 §

Polisman

Med polisman avses i denna lag polisbefälet, -underbefälet och -manskapet enligt den närmare definition som finns i landskapslagen om Ålands polismyndighet ( /2000).

7 §

Polisbefogenheter

Vid utförandet av sina uppgifter har en polisman sådana befogenheter som bestäms i denna lag eller i någon annan lag. Om en polismans befogenheter i riket gäller vad som bestäms i 4 § förordningen om polisförvaltningen i landskapet Åland (118/1998).

(2 mom. lika som i framställningen).

8 §

Särskilda polisbefogenheter

(1 mom. lika som i framställningen).

Befogenheter att använda i denna lag föreskrivna maktmedel kan dock endast ges en namngiven tjänsteman. Landskapsstyrelsen kan dessutom med iakttagande av bestämmelserna i förordningen om polisförvaltningen i landskapet Åland ge en tjänsteman befogenheter att göra förundersökning för undersökning av brott som har anknytning till hans eller hennes eget förvaltningsområde och som särskilt nämns i förordnandet.

(3 mom. lika som i framställningen).

9 §

S ä r s k i l d tjänstgöringsskyldighet

(1 och 2 mom. utesluts).

(1 mom. lika som i framställningens 3 mom.).

2 kap.

Bestämmelser om befogenheter

10 §

U t r e d n i n g av identitet

(Lika som i framställningen).

11 §

Gripande av en person i avsikt att skydda honom e l l e r h e n n e

(1 mom. lika som i framställningen).

(Uteslutning) En person som har gripits i det syfte som anges i 1 mom. skall friges så snart behovet av omhändertagande inte längre föreligger, dock senast 24 timmar efter gripandet. En person som inte har frigetts före klockan 20.00 får dock hållas kvar till klockan 8.00 följande morgon, om skäl därtill föreligger till följd av att han eller hon saknar bostad eller nattlogi eller av någon annan särskild orsak. Om den som har gripits är under 18 år, skall han eller hon utan dröjsmål överlämnas till vårdnadshavaren, eller, om det inte är möjligt, till en barnskyddsmyndighet.

I landskapslagen om behandling av berusade (21/1974) finns bestämmelser om tagande i förvar av en person som har gripits i berusat tillstånd. Bestämmelser om hur en uppenbart mentalsjuk person skall föras till vård och om annan handräckning i ärenden som gäller mentalsjuka finns i mentalvårdslagen (FFS 1116/1990).

12 §

Gripande av en efterlyst person

(1 mom. lika som i framställningen).

Den som är efterlyst i ett annat syfte än vad som avses i 1 mom. (uteslutning) skall (uteslutning) på uppmaning av en polisman infinna sig på en polisstation eller någon annan plats där de åtgärder som nämns i efterlysningen kan vidtas.

(3 mom. lika som i framställningen).

Om inte något annat föreskrivs i lag, är en efterlyst skyldig att stanna kvar (uteslutning) så länge att de åtgärder som efterlysningen förutsätter kan vidtas, dock högst sex timmar efter gripandet eller den tidpunkt då den efterlyste anlänt till i 2 mom. angivet ställe.

13 §

Husrannsakan för gripande av en person

För att söka efter en person som skall hämtas till förhör får en polisman, på befallning av en polisman som tillhör polisbefälet, utöver vad som bestäms i 5 kap. 1 § tvångsmedelslagen (FFS 450/1987), företa husrannsakan hos denna person eller i (utesluts) byggnader, rum eller fordon, om det finns synnerligen vägande skäl att anta att personen uppehåller sig där.

(2 mom. lika som i framställningen).

14 §

Skydd för hemfrid

Om innehavaren av ett hemfridsskyddat område eller av en därmed jämförbar plats eller om innehavarens företrädare begär det, har en polisman rätt att från platsen avlägsna en person som utan laglig rätt tränger sig in där eller underlåter att iaktta en uppmaning att avlägsna sig.

(2-4 mom. lika som i framställningen).

Denna paragraf skall även tillämpas på affärslokaler, ämbetsverk, sjukhus, skolor och andra motsvarande inrättningar samt deras gårdsområden.

15 §

(Lika som i framställningen).

16 §

Förhindrande av en farlig gärning eller händelse

På förordnande av en polisman som tillhör polisbefälet och i brådskande fall även utan sådant förordnande har en polisman rätt att få tillträde till en byggnad, en annan hemfridsskyddad plats eller ett fordon, om det finns fog att misstänka att en gärning eller händelse som innebär allvarlig fara för liv, personlig frihet eller hälsa eller som vållar avsevärd skada på egendom eller miljön pågår eller är överhängande. Det förutsätts dessutom att åtgärden är nödvändig för avvärjande av faran eller för att sprängämnen, vapen eller andra farliga ämnen eller föremål skall kunna eftersökas och tas om hand av polisen.

17 §

(Lika som i framställningen).

18 §

A v s ä r r n i n g av en plats eller ett område

(1 mom. lika som i framställningen).

Om polisens rätt att utfärda begränsningar som gäller platsen där en allmän sammankomst ordnas bestäms i 10 § lagen om sammankomster (FFS 530/1999).

(3 mom. lika som i framställningen).

19 §

Skingrande av folksamling

En polisman har rätt att befalla en folksamling att skingra sig eller flytta på sig, om folksamlingen äventyrar allmän ordning eller säkerhet eller hindrar trafiken. Om folksamlingen inte lyder befallningen har en polisman rätt att med maktmedel skingra folksamlingen samt gripa personer som tredskas.

(2 mom. lika som i framställningen).

Bestämmelser om avbrytande eller avslutande av en allmän sammankomst finns i 21 § lagen om sammankomster medan bestämmelser om avbrytande och inställande av en offentlig nöjestillställning finns i 17 § landskapslagen om offentliga nöjestillställningar (28/1969).

20 §

(Lika som i framställningen).

21 §

Stannande och flyttning av fordon

(1 och 2 mom. lika som i framställningen).

Bestämmelser om övervakning av vägtrafiken finns i vägtrafiklagen för landskapet Åland (27/1983).

22 §

Säkerhetsvisitation

(1 och 2 mom. lika som i framställningen).

För att trygga säkerheten för deltagarna i en rättegång eller en allmän sammankomst, en offentlig tillställning eller en likartad tillställning som förutsätter särskilt skydd (uteslutning) har en polisman rätt att visitera en person som anländer till eller vistas i den omedelbara närheten av tillställningen samt att granska de tillhörigheter han eller hon för med sig i syfte att förvissa sig om att personen inte innehar sådana föremål eller ämnen med vilka deltagarnas säkerhet kan äventyras.

(4 mom. lika som i framställningen)

23 - 26 §§

(Lika som i framställningen).

27 §

Användning av m a k t m e d e l

I ett tjänsteuppdrag får en polisman för att bryta ner motstånd, avlägsna en person från en plats, gripa en person, förhindra att någon som berövats sin frihet flyr, avlägsna ett hinder eller avvärja ett överhängande brott eller någon annan farlig gärning eller händelse använda maktmedel i den mån det behövs och kan anses försvarligt.

Huruvida användandet av maktmedel är försvarligt skall bedömas med hänsyn till hur viktigt och brådskande uppdraget är, hur farligt motståndet är, vilka resurser som står till förfogande samt övriga omständigheter som inverkar på helhetsbedömningen av situationen.

Den som på begäran eller med samtycke av en polisman tillfälligt bistår en polisman i en situation där bistånd från en utomståendes sida måste anlitas vid användning av maktmedel på grund av ett synnerligen viktigt och brådskande polisiärt tjänsteuppdrag har rätt att under polismannens uppsikt använda sådana nödvändiga maktmedel som polismannen med stöd av sina befogenheter ger honom eller henne fullmakt till.

(4 mom. lika som i framställningen).

3 kap.

Bestämmelser om inhämtande av information

28 - 30 §§

(Lika som i framställningen).

31 §

Observation utförd av främmande stats polis

(1 och 2 mom. lika som i framställningen).

Till den del denna paragraf berör rikets polis gäller vad som bestäms i rikslagstiftningen.

32-34 §§

(Lika som i framställningen).

35 §

Hantering av material

(1 och 2 mom. lika som i framställningen).

Bestämmelser om hur material som avses i 1 mom. skall fogas till polisens personregister finns i landskapslagen om polisens grundregister (49/1999) och landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om personregister (50/1999).

(4 mom. lika som i framställningen).

36 och 37 §§

(Lika som i framställningen).

4 kap.

Bestämmelser om polisundersökning

38 §

Polisundersökning

(1 mom. lika som i framställningen).

Vid polisundersökning skall bestämmelserna om förfarandet vid förundersökning i tillämpliga delar följas.

39 §

En persons ställning vid polisundersökning

Om en polisundersökning görs för utredning av en omständighet som inverkar på en persons rättigheter eller skyldigheter, skall i fråga om hans eller hennes ställning tillämpas vad som bestäms om ställningen för en part vid förundersökning. En annan part än en sådan som avses i 2 mom. eller partens laga företrädare eller ombud skall hålla sig till sanningen när han eller hon redogör för den sak som utreds eller svarar på frågor.

Om undersökningen görs för utredning av om en person skall dömas till straff eller en med straff jämförbar påföljd, skall i fråga om personens ställning bestämmelserna om den som misstänks för brott följas.

(3 mom. lika som i framställningen).

40 §

Skyldighet att infinna sig och tryggande av undersökning

Var och en som möjligen kan lämna uppgifter som behövs vid en polisundersökning enligt 38 § är skyldig att på kallelse infinna sig till undersökningen på av polismyndigheten angiven plats.

Om den som har kallats till en polisundersökning underlåter att hörsamma kallelsen utan godtagbar orsak, får personen på befallning av en polisman som tillhör polisbefälet hämtas till undersökningen med iakttagande i tillämpliga delar av vad i 18 § förundersökningslagen bestäms om hämtning till förundersökning.

En polisman har rätt att för en polisundersökning få tillträde till den plats eller det område där den händelse som undersöks har inträffat, granska föremål eller handlingar som kan vara av betydelse för undersökningen, utföra försök som behövs för undersökningen samt lösgöra och ta prov som behövs för den. Ett ytterligare villkor för åtgärden är att den med fog kan antas ha stor betydelse vid utredningen av saken.

5 kap.

Särskilda bestämmelser

41 §

Handräckning av polisen

Polisen skall på begäran lämna andra myndigheter handräckning om så bestäms särskilt. Polisen skall även lämna andra myndigheter handräckning om det är nödvändigt för att fullgöra en enligt lag föreskriven tillsynsskyldighet. Polisen skall också lämna en enskild person handräckning när detta är nödvändigt för att denne skall kunna utöva sina lagliga rättigheter och rättsinskränkningen är uppenbar.

(2 mom. lika som i framställningen).

Om inte något annat bestäms, fattas beslut om lämnande av handräckning av en polisman som tillhör polisbefälet.

42 §

Handräckning till polisen

En myndighet skall lämna polisen sådan handräckning som behövs för ett polisuppdrag och som myndigheten är behörig att lämna. Beslut om att begära handräckning skall fattas av en polisman som tillhör polisbefälet, om inte något annat är särskilt bestämt eller ärendet är brådskande (uteslutning).

43 §

Tystnadsplikt

Om tystnadsplikt för den som tillhör polisens personal gäller vad som bestäms i 17 § tjänstemannalagen för landskapet Åland (61/1987). Samma tystnadsplikt åligger den som står i privaträttsligt anställningsförhållande till polismyndigheten och den som med stöd av polisbefogenheter (uteslutn.) eller annars utför polisuppgifter.

Om inte skötseln av hans eller hennes uppgifter förutsätter annat, får en person som avses i 1 mom. inte utnyttja eller olovligen för andra röja omständigheter som han eller hon fått kännedom om vid skötseln av uppgifterna, om dessa omständigheter hänför sig till en persons integritet och kunde vålla personen skada eller förfång om de röjs.

Tystnadsplikten hindrar dock inte att en omständighet yppas för en myndighet eller en sammanslutning som sköter ett offentligt uppdrag och som på grund av en uppgift som (uteslutn.) ankommer på den behöver få vetskap om en omständighet som annars skall hållas hemlig eller om en persons tillförlitlighet eller lämplighet för en viss uppgift. Information som behövs för att få visshet om att en person är tillförlitlig ur säkerhetssynpunkt (uteslutn.) får i behövlig omfattning lämnas även till en privat sammanslutning eller person.

Tystnadsplikten utgör inte heller hinder för röjande av sådana uppgifter som i enskilda fall behövs för att förhindra en händelse som utgör fara för liv eller hälsa, ett brott som riktar sig mot den personliga friheten eller för att avvärja en betydande skada på miljön eller en betydande egendomsskada.

(5 och 6 mom. lika som i framställningen)

44 §

(Lika som i framställningen).

45 §

B i s t å n d s s k y l d i g h e t

Var och en som uppehåller sig i landskapet och som fyllt 18 men inte 55 år är, om det inte är oskäligt med hänsyn till hans eller hennes hälsotillstånd, personliga förhållanden eller andra särskilda skäl, skyldig att på befallning av en polisman som tillhör polisbefälet bistå polisen med att leta efter någon som har försvunnit och befinner sig i livsfara, med att rädda människoliv, hjälpa skadade samt avvärja betydande egendomsskada eller olägenhet för miljön.

(2 mom. lika som i framställningen).

46 §

Befogenheter för den som bistår en polisman

Den som på begäran av en polisman bistår denne i ett tjänsteuppdrag har därvid rätt att enligt polismannens anvisningar utöva sådana polisbefogenheter som polismannen inom ramen för sin behörighet anvisar. Om rätt att använda maktmedel gäller vad som bestäms i 27 § 3 mom.

47 §

Betalning av ersättningar

De direkta kostnader som sådan biståndsskyldighet som avses i 45 § orsakar ersätts av landskapets medel. Den som på detta sätt befallts att bistå polisen har rätt att av landskapets medel få ett skäligt arvode enligt den tid han eller hon använt (uteslutning).

Av landskapets medel betalas ersättning för direkta kostnader som åsamkats en utomstående av maktmedel som polisen vidtagit. Ersättningen kan jämkas eller avslås, om den som lidit skada i väsentlig grad bidragit till skadan genom sin egen verksamhet eller försummelse.

För olycksfall som drabbat den som har bistått polisen enligt 45 § betalas ersättning av landskapets medel enligt samma grunder som gäller vid ersättning för olycksfall i arbete, dock inte om den skadade annars har rätt till ersättning enligt lagen om olycksfallsförsäkring (FFS 608/1948) eller lagen om skada, ådragen i militärtjänst (FFS 404/1948).

Har den skadades arbetsgivare eller en kommun i ett olycksfallsärende, där ersättning skall betalas enligt denna lag, erlagt lön, förskott eller andra betalningar gäller om arbetsgivarens och kommunens rätt vad i 26 § lagen om olycksfallsförsäkring bestäms om arbetsgivarens rätt.

48 §

Tvångsutförande

(1 och 2 mom. lika som i framställningen).

Kostnaderna för åtgärder enligt 1 och 2 mom. kan betalas i förskott av landskapets medel. Dessa kostnader kan drivas in hos den som försummat att utföra uppgiften eller av ägaren till egendomen utan dom eller beslut på det sätt som bestäms i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (FFS 367/1961).

49 §

Person‑ och egendomsskada

En polisman skall utan dröjsmål göra anmälan hos sin förman om en person‑ eller egendomsskada som uppstått vid utförandet av ett uppdrag, om skadan inte skall anses som ringa. En undersökning av saken skall göras vid behov eller på begäran av den skadelidande eller den som vidtagit tjänsteåtgärden.

(2 och 3 mom. lika som i framställningen).

50 §

Polisförordnanden

Landskapsstyrelsen kan på sådana områden och under de förutsättningar som närmare anges i rikslagstiftningen genom polisförordnande begränsa trafik eller vistelse på dessa områden eller förbjuda medtagande av föremål eller ämnen som äventyrar säkerheten (uteslutning). För brott mot förbudet eller begränsningen kan utdömas böter om inte något annat bestäms om brott mot dem i någon annan lag.

(2 mom. lika som i framställningen).

51 - 54 §§

(Lika som i framställningen).

55 §

Ikraftträdande

(1 och 2 mom. lika som i framställningen).

Genom denna lag upphävs landskapslagen om polisverksamheten (10/1971).

__________________

L A N D S K A P S L A G
om upphävande av 34 § landskapslagen angående
ordningsstadgaför landsbygden i landskapet Åland

(Ingressen lika som i framställningen).

1 §

Genom denna lag upphävs 34 § landskapslagen den 15 juli 1952 angående ordningsstadga för landsbygden i landskapet Åland (32/1952).

2 §

(Lika som i framställningen).

__________________

L A N D S KA P S L A G
om ändring av 1 och 4 §§ landskapslagen om behandling av berusade

I enlighet med lagtingets beslut

upphävs 4 § 3 mom. landskapslagen den 28 mars 1974 om behandling av berusade (21/1974) samt

ändras 1 § och 4 § 1 mom. som följer:

1 och 4 §§

(Lika som i framställningen).

__________________

(Ikraftträdelsebestämmelsen lika som i framställningen).

__________________

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 16 § landskapslagen om
offentliga nöjestillställningar

I enlighet med lagtingets beslut ändras 16 § landskapslagen den 25 juli 1969 om offentliga nöjestillställningar (28/1969) som följer:

16 §

(Lika som i framställningen).

__________________

(Ikraftträdelsebestämmelsen lika som i framställningen).

__________________

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 1 § landskapslagen om tillämpning i landskapetÅland av riksförfattningar om personregister

I enlighet med lagtingets beslut ändras 1 § 1 och 2 mom. landskapslagen den 12 augusti 1999 om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om personregister (50/1999) som följer:

1 §

Tillämpningsområde

(Lika som i framställningen).

__________________

(Ikraftträdelsebestämmelsen lika som i framställningen).

__________________

Mariehamn den 24 februari 2000

Ordförande

Lotta Wickström-Johansson

Sekreterare

Lars Ingmar Johansson

Lagutskottets betänkande 5/1999-2000

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter