Republikens president överlämnade i juni 2002 till lagtinget regeringens proposition nr 18/2002 med förslag till lag om ändring av självstyrelselagen för Åland för att behandlas i den ordning 69 § självstyrelselagen anger. På grund av mellankommande lagtingsval kunde behandlingen av ärendet inte slutföras i lagtinget. Republikens president har därefter till det nyvalda lagtinget överlämnat ärendet för förnyad behandling.

Riksdagen har den 7 november 2003 godkänt förslaget till lag om ändring av självstyrelselagen för Åland, sedan det vilat över nyval.

Utskottets förslag

Utskottet tillstyrker att lagtinget för sin del godkänner lagförslaget i den lydelse det antagits av riksdagen.

Utskottets synpunkter

Ärendets bakgrund

Republikens president överlämnade i mars 2002 en proposition till riksdagen (RP 18/2002 rd) med förslag till lag om ändring av självstyrelselagen för Åland. Riksdagens grundlagsutskott avgav den 14 januari 2003 sitt betänkande nr 7/2002 rd över propositionen. Riksdagen godkände lagförslaget med de ändringar grundlagsutskottet föreslagit den 21 januari 2003 varefter ärendet i enlighet med självstyrelselagens och grundlagens föreskrifter lämnades vilande över nyval. Den nyvalda riksdagen remitterade den 8 april 2003 det vilande lagförslaget till grundlagsutskottet som avgav sitt betänkande nr 1/2003 rd den 11 juni 2003. Riksdagen antog den 7 november 2003 slutligt det vilande förslaget till lag om ändring av självstyrelselagen för Åland.

Republikens president överlämnade den 5 juni 2002 en framställning till lagtinget med förslag att lagtinget måtte anta det förslag till ändring av självstyrelselagen som också hade avgetts till riksdagen. Ärendet remitterades den 25 september 2002 till lagutskottet som avgav sitt betänkande nr 17/2002-2003 den 9 september 2003. I betänkandet ingår en detaljerad redogörelse för lagförslagets innehåll och dess behandling i riksdagen. Vidare kommenterar utskottet på olika punkter riksdagens beslut i januari 2003 då riksdagen i vissa avseenden beslöt om ändringar i förhållande till regeringens proposition. Utskottet föreslog utgående från en helhetsbedömning och på basis av de utredningar utskottet hade erhållit att lagtinget skulle godkänna förslaget i den lydelse det hade erhållit genom riksdagens beslut i januari 2003.

Ärendets första behandling i lagtinget avslutades den 22 september 2003 och lagtinget beslöt då samtidigt remittera ärendet till stora utskottet för fortsatt beredning. Stora utskottet hörde ett antal sakkunniga med anledning av lagförslaget men hann inte slutföra behandlingen på grund av lagtingsvalet i oktober 2003. Vid lagtingets sista plenum för mandatperioden den 31 oktober 2003 konstaterade talmannen med hänvisning till 28 § lagtingsordningen att ärendet förfallit, vilket meddelades republikens president i en skrivelse samma dag.

Republikens president beslöt den 21 november 2003 att genom föreliggande framställning ånyo överlämna ärendet till lagtinget med förslag om att lagtinget för sin del fattar beslut om att godkänna lagförslaget. Presidenten konstaterar i sin framställning att eftersom riksdagen nu slutligt har antagit lagförslaget har hon funnit det angeläget att ärendet kan upptas till fortsatt behandling i lagtinget i den ordning som självstyrelselagens 69 § föreskriver.

Sedan ärendet nu en andra gång förelagts lagutskottet får utskottet hänvisa till sitt nämnda betänkande som beskriver lagförslagets innehåll och de ändringar som företogs under riksdagsbehandlingen. I betänkandet ingår också utskottets kommentarer till riksdagsbeslutet. Utskottet konstaterar att dess synpunkter och slutsatser i ärendet fortfarande är relevanta. I några avseenden önskar utskottet komplettera det tidigare betänkandet.

Gemenskapsrättsliga förpliktelser

I det föregående betänkandet diskuterade lagutskottet ingående frågor med anknytning till de gemenskapsrättsliga förpliktelserna. Lagutskottet konstaterar nu att stora utskottet under sin oavslutade behandling av ärendet under september - oktober 2003 inhämtade ytterligare beslutsunderlag i saken, framför allt vad gäller landskapets ansvar för standardbelopp och viten som EU-domstolen eventuellt kunde komma att utdöma. Lagutskottet har haft tillgång till material som tillkommit i samband med stora utskottets arbete. Utskottet konstaterar att det redan i dag finns en möjlighet att från statens sida ställa krav på landskapet i form av en förvaltningstvist mellan riket och landskapet om Finland som medlemsstat ålagts en betalningsskyldighet på grund av en försummelse eller felaktighet från landskapets sida vid genomförande av EG-rätten. Vid en eventuell sådan tvist tillämpas principerna i skadeståndsrätten även om skadeståndslagen inte som sådan är direkt tillämplig. De bestämmelser riksdagen infört i lagtextens 59d § 1-3 mom. kan därför ses som ett sätt att förtydliga och komplettera det rättsläge som redan gäller.

Möjligheten att jämka ansvarsbeloppet enligt 59d § 4 mom. blir härvid väsentlig. Momentet utgör en garanti för att jämkning skall vara möjlig. Grundlagsutskottet har i samband med sin förnyade behandling av ärendet i sitt betänkande nr 1/2003 anfört vissa kompletterande synpunkter. Utskottet anger att det vid en jämkning är tillåtet att ta hänsyn ”… till landskapets ekonomiska möjligheter.” En orsak till jämkning kan vara att ”… det är uppenbart att överträdelsen inte varit uppsåtlig utan t.ex. berott på förseningar som beror på det kontrollförfarande som de åländska lagarna undergår…”. En annan orsak kan vara att ”…ansvarsbeloppet är uppenbart oskäligt i relation till landskapets bärkraft. Bärkraften bestäms enligt landskapets storlek och ekonomi.” Vid en eventuell behandling av ett förvaltningstvistemål skall domstolen ”…beakta landskapets bärkraft…”.

Det har i tidigare sammanhang konstaterats att ett mycket litet antal ärenden som gäller utdömande av standardbelopp eller viten har förts till EG-domstolen. I endast ett fall har talan hittills lett till en fällande dom. Hösten 2003 har dock ett andra fall aktualiserats. När det gäller hur beloppens storlek bestäms av EG-domstolen finns sålunda en ytterst begränsad praxis. Då ett vite eller ett standardbelopp beräknas finns olika kriterier som skall beaktas, närmast

· den ifrågavarande statens betalningsförmåga varvid statens bruttonationalinkomst kan läggas till grund,

· förseelsens varaktighet

· överträdelsens svårighetsgrad.

Uppenbarligen påverkas vitets eller standardbeloppets belopp även av att överträdelsen har en begränsad regional räckvidd.

Av dessa kriterier framgår att EG-domstolen redan nu, om en eventuell överträdelse från åländsk sida skulle föras till domstolens avgörande, skulle ha möjlighet att ta hänsyn till landskapets situation. Den i 59d § 4 mom. införda jämkningsmöjligheten är en ytterligare garanti för att det i förhållandet riket-landskapet tas hänsyn till landskapets faktiska situation. I grundlagsutskottets motiveringar betonas särskilt att ansvarsbeloppet inte får vara oskäligt i relation till landskapets bärkraft och att bärkraften bestäms enligt landskapets storlek och ekonomi. Lagutskottet konstaterar att en jämkningsbestämmelse knappast kan formuleras så att resultatet av jämkningen entydigt för varje fall skulle framgå av paragraftexten. Utskottet anser ändå att landskapets ställning ytterligare skulle stärkas om allmänt omfattade jämkningsgrunder kunde införas också i lagtexten i samband med en kommande ändring av självstyrelselagen. Utskottet föreslår att lagtinget i anslutning till föreliggande ärende antar en hemställningskläm, i vilken bland annat ett sådant önskemål beaktas.

Enligt lagförslagets 59d § 4 mom. skall en tvist om ansvaret för de situationer som berörs i paragrafens 1-3 mom. enligt gängse principer betraktas som ett förvaltningstvistemål och avgöras vid Ålands förvaltningsdomstol. Domstolens avgörande kan överklagas till högsta förvaltningsdomstolen. Utskottet konstaterar att lagtexten till denna del följer ordningen för ärenden av detta slag. Utskottet konstaterar dock samtidigt att högsta domstolen ända sedan självstyrelsens tillkomst haft en särskild roll när det gällt att tolka självstyrelselagen och att i förekommande fall skilja mellan riket och landskapet. Enligt utskottets åsikt borde man därför vid framtida ändringar av självstyrelselagen överväga om rätten att avgöra tvister om ansvaret enligt 59d § kunde påföras högsta domstolen efter hörande av Ålandsdelegationen. Också detta bör enligt utskottet framgå av den hemställningskläm utskottet föreslår.

Republikens presidents och högsta domstolens ställning i självstyrelsesystemet

Utskottet konstaterar att republikens presidents uppgifter och roll delvis förändrats genom den nya grundlagen för Finland som trädde i kraft den 1 mars 2000. Grundlagen definierar presidentens uppgifter och sättet för presidentens beslutsfattande. Presidenten fattar i flertalet fall sina beslut i statsrådet utifrån statsrådets förslag till avgörande. Vissa ärenden avgör dock presidenten utan att statsrådet lagt fram förslag till avgörande. Hit hör alla ärenden som rör Ålands självstyrelse förutom de som gäller landskapets ekonomi.

Också högsta domstolen har sedan tillkomsten av Ålands självstyrelse haft särskilda uppgifter när det gällt att tolka självstyrelselagen och skilja i tvister mellan riket och landskapet.

Utskottet har erfarit att grundlagsutskottet under ärendets behandling anfört vissa synpunkter på presidentens och högsta domstolens ställning enligt självstyrelselagen. Utskottet fäster avseende vid republikens presidents och högsta domstolens särskilda och hävdvunna uppgifter i frågor som avser Ålands självstyrelse. De båda institutionerna har härvid förvärvat speciella insikter i dessa frågor och utvecklat en praxis för tolkning och tillämpning. Utskottet betonar vikten av att såväl presidentämbetet som högsta domstolen bibehåller en stark och oinskränkt roll vad gäller deras uppgifter i förhållande till självstyrelsesystemet för Åland.

Utskottets slutsatser

Utskottet konstaterar att föreliggande lagförslag innehåller flera ur landskapets synvinkel betydelsefulla förändringar som är viktiga att föra till beslut. Detta gäller bl.a.:

· möjlighet att så kallade budgetlagar träder i kraft så snart lagtinget har antagit dem

· förbättringar av förfaranden som gäller landskapets medverkan i beredningen av frågor inom ramen för det europeiska samarbetet

· anpassning till den nya grundlagens bestämmelser av bestämmelserna om utfärdande av landskapsförordningar

· ändring av benämningen "landskapsstyrelsen" till ”landskapsregeringen".

Utskottet konstaterade redan i sitt betänkande nr 17/2002-2003 att det kan betraktas som otillfredsställande att lämna frågan om de gemenskapsrättliga förpliktelserna oreglerad i självstyrelselagen. Utskottet har i det föregående anfört vissa synpunkter på önskvärdheten av framtida förändringar av bestämmelserna men anser att de på grunder som framgår av detta betänkande och av utskottets tidigare betänkande kan godkännas i föreliggande form. Som framgår ovan föreslår utskottet en hemställningskläm med syftet att i samband med framtida ändringar av självstyrelselagen ytterligare klargöra bestämmelserna om jämkning i lagförslagets 59d §.

Utskottet konstaterar i sammanhanget att ett godkännande av det föreliggande förslaget skapar förutsättningar för att bereda framtida nödvändiga förändringar i självstyrelselagen.

Lagutskottet tillstyrker sålunda att lagtinget för sin del godkänner förslaget till lag om ändring av självstyrelselagen i den lydelse förslaget har i riksdagens skrivelse nr 26/2003 rd.

Behandlingsordningen

Enligt 69 § 1 mom. självstyrelselagen kan lagen inte ändras annat än genom överensstämmande beslut av riksdagen och lagtinget. Beslutet skall i riksdagen fattas i den ordning som gäller för grundlag och i lagtinget med en majoritet om minst två tredjedelar av de avgivna rösterna.

Som ovan framgått godkändes lagförslaget av riksdagen den 21 januari 2003 och lämnades därefter vilande över nyval. Riksdagen har efter nyvalet den 7 november 2003 med föreskriven majoritet antagit lagförslaget. För att lagen skall kunna träda i kraft krävs sålunda ännu att lagtinget för sin del med kvalificerad majoritet beslutar godkänna lagförslaget.

Ärendets behandling

Lagtinget har den 3 december 2003 inbegärt lagutskottets yttrande över framställningen.

Utskottet har i ärendet hört lantrådet Roger Nordlund, riksdagsledamoten Roger Jansson och Europarättschefen Michaela Slotte.

I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Roger Eriksson, vice ordföranden Ragnar Erlandsson samt ledamöterna Kalle Alm, Christian Beijar och Dennis Jansson.

Utskottets förslag

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet, som konstaterar att lagtingets beslut i ärendet skall fattas i den ordning 69 § 1 mom. självstyrelselagen förutsätter,

att lagtinget för sin del godkänner förslaget till lag om ändring av självstyrelselagen för Åland i den lydelse förslaget har enligt riksdagens skrivelse nr 26/2003 rd.

Utskottet föreslår vidare

att lagtinget uppdrar åt landskapsstyrelsen att tillsammans med riksmyndigheterna utreda möjligheterna att ytterligare precisera bestämmelserna i 59d § självstyrelselagen så att grunderna för jämkning av olika ansvarsbelopp närmare anges i lagtexten och att högsta domstolen påförs uppgiften att avgöra tvister mellan riket och landskapet om ansvarsbeloppen.

__________________

Mariehamn den 16 december 2003

Ordförande

Roger Eriksson

Sekreterare

Lars Ingmar Johansson

Lagutskottets betänkande 8/2003-2004

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter