Landskapsregeringen föreslår lagstiftning som syftar till ett förbud mot diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religion, annan övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Genom förslaget implementeras EU:s råds direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (2000/43/EG) och EU:s råds direktiv om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (2000/78/EG). Motverkande av diskriminering och främjande av principen om likabehandling berör olika rättsområden inom såväl landskapets som rikets behörighetsområden.

I framställningen ingår ett förslag om tillsättande av en diskrimineringsombudsman som inom landskapets behörighet skall handlägga ärenden om diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religion, annan övertygelse, funktionshinder, ålder och sexuell läggning.

Motionärernas förslag

Ltl Raija-Liisa Eklöw m.fl. föreslår i lagmotionen nr 5/2004-2005 att lagtinget antar en landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om likabehandling så att rikslagstiftningen skulle gälla i landskapet med vissa i lagmotionen nämnda avvikelser. Samma motionärer föreslår i lagmotionen nr 6/2004-2005 en landskapslag om ändring av 13 § 1 mom. tjänstemannalagen för landskapet Åland så att ett diskrimineringsförbud skrivs in i lagen. Ltl Danne Sundman m.fl. föreslår i lagmotionen nr 7/2004-2005 att 3 § i landskapsregeringens förslag till landskapslag om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland ändras i vissa avseenden vad gäller språkkunskaper och kommunala tjänster.

Utskottets förslag

Utskottet föreslår att samtliga lagförslag som ingår i landskapsregeringens framställning förutom det tredje lagförslaget antas. Utskottet föreslår att det tredje lagförslaget förkastas men att de bestämmelser som ingår i förslaget inarbetas i det andra lagförslaget.

Utskottet föreslår att landskapsregeringens lagförslag omarbetas i vissa avseenden. Bland annat föreslår utskottet att en diskrimineringsnämnd tillsätts med uppgift att bistå diskrimineringsombudsmannen i dennes myndighetsuppgifter. Utskottet omfattar inte förslaget om att beslut om uppsägning av diskrimineringsombudsmannen skulle underställas lagtinget. Utskottet föreslår också vissa förtydliganden av de bestämmelser som reglerar diskrimineringsombudsmannens verksamhet. I förslaget till landskapslag om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland föreslår utskottet vissa ändringar och förtydliganden som delvis härleds från de båda aktuella direktiven eller gäller behörighetsfördelningen mellan riket och landskapet.

Utskottet föreslår att de i lagmotionerna ingående lagförslagen förkastas.

Utskottets synpunkter

Allmän motivering

Europeiska unionens direktiv

Lagförslagen i den föreliggande framställningen bygger på två direktiv av Europeiska unionens råd. Det första direktivet (2000/43/EG) gäller genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (direktivet mot etnisk diskriminering) och antogs den 29 juni 2000. Det andra direktivet (2000/78/EG) gäller inrättande av en allmän ram för likabehandling och antogs den 27 november 2000. Dess syfte är att bekämpa diskriminering i arbetslivet (arbetslivsdirektivet).

Enligt direktiven skulle medlemsländerna ha antagit nödvändiga författningar senast den 19 juli 2003 respektive den 2 december 2003. Kommissionen väckte i juli 2004 talan vid EG-domstolen mot Finland på grund av att direktivet mot etnisk diskriminering inte genomförts i landskapet Åland. Utskottet har nu upplysts om att EG-domstolen den 24 februari 2005 givit en dom där man påpekar att Finland inte uppfyllt sina skyldigheter enligt direktivet. I en skrivelse av den 20 april 2005 har kommissionens generaldirektorat för sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter förfrågat sig hos Finlands regering om vilka åtgärder som vidtagits för att verkställa domen av den 24 februari 2005 för att det skall kunna utredas om kommissionen borde inleda det förfarande som avses i artikel 228.2 i EG-fördraget (standardbelopp och vitesföreläggande).

Utskottet konstaterar sålunda att implementeringen i landskapet av de båda direktiven är försenad och att risk finns för ekonomiska påföljder om inte lagstiftningsåtgärder vidtas i landskapet. Beredningen av ärendet i landskapet har, enligt vad utskottet erfarit, försenats av ärendets komplicerade natur, resursbrist och de överväganden som varit nödvändiga att göra som grund för den fortsatta beredningen. För undvikande av ekonomiska påföljder är det dock nödvändigt att i snabb ordning anta bestämmelser som innebär att de båda aktuella direktiven genomförs i landskapet. Vid behov får lagstiftningen senare ändras och kompletteras om detta visar sig nödvändigt.

Kompetensfördelningen mellan riket och landskapet

I framställningens allmänna motivering berör landskapsregeringen under avsnitt 3 behörighetsfördelningen. Det konstateras att de aktuella direktiven berör ett stort antal angelägenheter som hör till landskapets kompetensområde. Dessa angelägenheter beskrivs närmare i motiveringstexten.

Direktivet mot etnisk diskriminering skall tillämpas i fråga om bl.a. villkor för tillträde till anställning och till verksamhet som egenföretagare eller till yrkesutövning, vid tillträde till alla typer av utbildning, i fråga om anställnings- och arbetsvillkor, i fråga om socialskydd samt hälso- och sjukvård och sociala förmåner, i fråga om utbildning samt vid tillhandahållande av varor och tjänster. Det s.k. arbetslivsdirektivet gäller frågor som tillhör arbetslivet, nämligen villkoren för tillträde till anställning samt till verksamhet som egenföretagare och till yrkesutövning, tillträde till olika typer av yrkesutbildning, anställnings- och arbetsvillkor samt medlemskap och medverkan i arbetstagar- eller arbetsgivarorganisationer.

Direktivens allmänna utformning innebär att man vid bedömningen av om en viss åtgärd är att uppfatta som diskriminering eller inte i varje enskilt fall måste göra en bedömning av om frågan ligger under landskapets eller rikets behörighet. Vad gäller arbetslivsfrågor är behörigheten uppdelad så att landskapet har lagstiftningsbehörighet beträffande landskapets och kommunernas tjänstemän. Arbetsavtalslagstiftningen är däremot en riksangelägenhet vilket innebär att privaträttsligt anställdas rättsställning regleras av rikslagstiftning såväl vad gäller dem som är anställda av privata arbetsgivare (enskilda eller företag) som dem som är privaträttsligt anställda av landskapet eller en kommun på Åland. I fråga om situationer som inte specifikt gäller arbetslivet måste situationen i det enskilda fallet bedömas då man avgör om frågan ligger under rikets eller landskapets behörighet. Sålunda är bland annat det som i direktivet mot etnisk diskriminering benämns "tillhandahållande av varor och tjänster som är tillgängliga för allmänheten" ett delat område. Ett diskrimineringsfall som gäller exempelvis banktjänster regleras av rikslagstiftningen medan ett fall som gäller transporttjänster regleras utgående från landskapets behörighet.

I framställningen ingår inte någon bedömning av hur skyddet mot diskriminering redan kan anses vara täckt genom rikslagstiftning och till vilken del landskapslagstiftning erfordras. Sådana bedömningar är också enligt utskottets uppfattning svåra att göra. Vad gäller arbetslivet konstaterar dock utskottet att de privaträttsligt anställda på Åland, inklusive dem som har ett privaträttsligt anställningsförhållande hos landskapet eller kommunerna, samt statstjänstemännen på Åland underlyder rikslagstiftningen.

I artikel 8 i direktivet mot etnisk diskriminering och i artikel 10 i arbetslivsdirektivet finns bestämmelser om s.k. omvänd bevisbörda. När käranden lagt fram utredning som ger anledning att anta att diskrimineringsförbudet i något avseende överträtts skall svaranden visa motsatsen. En bestämmelse om detta ingår också i 17 § rikets lag om likabehandling. Bestämmelsen kan anses avse rättskipning och är därför av rikslagstiftningsnatur. Av den orsaken ingår inte en motsvarande bestämmelse i framställningen.

Utskottet konstaterar slutligen att det i 6 § 2 mom. Finlands grundlag ingår ett förbud mot särbehandling på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller annan orsak som gäller någons person. I det avseendet innebär den befintliga rikslagstiftningen samt förslagen i den föreliggande framställningen en konkretisering av grundlagens jämlikhetsbestämmelser.

Lagstiftningsmetod och myndighetsutövning

Lagstiftningen om förhindrande av etnisk diskriminering och likabehandling i arbetslivet har nära anknytning till lagstiftningen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Också den lagstiftningen berör många olika rättsområden som underlyder dels landskapets, dels rikets behörighet. I landskapet gäller sedan 1989 en blankettlag om tillämpning i landskapet Åland av rikets lag om jämställdhet mellan kvinnor och män (1989:27). Enligt lagen gäller rikets lag från 1986 om jämställdhet mellan kvinnor och män också i landskapet. De förvaltningsuppgifter som enligt rikslagen ankommer på riksmyndighet skall i landskapet handhas av landskapsregeringen till den del uppgifterna enligt självstyrelselagen ankommer på landskapet.

Vid tillkomsten av jämställdhetslagen föreslog den dåvarande landskapsstyrelsen att den skulle stiftas som en blankettlag. Detta ansågs mest ändamålsenligt i och med att frågan om jämställdhet mellan könen berör alla områden i samhällslivet och således gäller angelägenheter om vilka såväl landskapet som riket har rätt att lagstifta.

Utskottet har erfarit att samma diskussioner som gällde jämställdhetslagen har förts i samband med beredningen av den nu aktuella framställningen om motverkande av diskriminering. I och med att lagstiftningsbehörigheten är delad och gränsdragningen mellan landskapets och rikets behörighet ibland kan vara komplicerad har landskapsregeringen under beredningen beaktat möjligheten att stifta en blankettlag och åtminstone delvis genom överenskommelseförordning påföra riksmyndigheterna förvaltningsuppgifter inom landskapets behörighetsområde. Dessa sköter redan i landskapet de uppgifter som underlyder rikslagstiftning.

Landskapsregeringen har dock efter övervägande föreslagit en särskild landskapslag om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland, i vilken de båda aktuella EU-direktiven införlivas samt inrättande av en särskild myndighet som diskrimineringsombudsman. Det har härvid bedömts viktigt att det i landskapet finns en sakkunnig myndighet som kan besvara förfrågningar i ärenden som rör likabehandling. Det är också viktigt att särskilda insatser görs i landskapet för det förebyggande arbetet på området. Landskapsregeringen har vidare lagt självstyrelsepolitiska aspekter på frågan och anser det betydelsefullt att de särskilda förhållandena i landskapet beaktas i lagstiftningen och vid tillämpningen av den. Också språkservicen har lagts in i bedömningen. Landskapsregeringen har vidare konstaterat att rikslagstiftningen redan vid sin tillkomst bedömdes vara behäftad med vissa brister. Detta har kritiserats av riksdagens grundlagsutskott och även lett till förfrågningar av EU-kommissionen.

I framställningen meddelar landskapsregeringen att den kommer att i ett senare skede överväga möjligheten att utvidga diskrimineringsombudsmannens uppgiftsområde med frågor som gäller exempelvis barns intressen, patient- och klienträttigheter samt jämställdheten mellan könen. Enligt vad utskottet erfarit har landskapsregeringen dock inte tillsvidare vidareutvecklat planerna. Bedömningen påverkas av vilken omfattning skötseln av diskrimineringsfrågorna kommer att få. Någon uppskattning av detta ingår inte i framställningen och har inte heller varit möjlig att med någon exakthet erhålla under utskottsbehandlingen.

Utskottets överväganden

På basis av framställningens motiveringar och den övriga utredningen utskottet erhållit tillstyrker utskottet att den i framställningen föreslagna lagstiftningen i huvudsak antas. Utskottet delar landskapsregeringens åsikt om behovet av en särskild landskapslagstiftning och inrättande av en särskild myndighet som diskrimineringsombudsman. På grund av den delade behörigheten och uppgifternas särskilda karaktär konstaterar utskottet dock samtidigt att en framgångsrik skötsel av likabehandlingsfrågorna i landskapet främjas av ett nära samarbete mellan den nya landskapsmyndigheten och rikets myndigheter, framför allt de som verkar i landskapet. I riket är handläggningen av dessa uppgifter delad mellan arbetarskyddsmyndigheterna som i huvudsak övervakar likabehandlingen i arbetslivet och minoritetsombudsmannen som övervakar frågor rörande etnisk diskriminering.

Enligt landskapsregeringens förslag finns möjlighet för landskapsregeringen att senare i landskapsförordning föreskriva om ett konsultativt råd som skulle biträda diskrimineringsombudsmannen. Utskottet konstaterar att diskrimineringsombudsmannens uppgift i mindre utsträckning kommer att röra ren myndighetsutövning och i större utsträckning kommer att gälla upplysning och rådgivning. I detta rådgivningsarbete är det viktigt att berörda organisationer och myndigheter som på olika sätt berörs av frågorna ges möjlighet att medverka. Den fristående ställning minoritetsombudsmannen skall ha främjas också av att denne i högre grad har möjlighet att kommunicera med ett särskilt rådgivande organ snarare än med landskapsregeringens allmänna förvaltning. Bland annat av dessa orsaker föreslår utskottet att det i lagen föreskrivs att en diskrimineringsnämnd inrättas med uppgift att bistå minoritetsombudsmannen.

I framställningen berör landskapsregeringen möjligheten att i framtiden utvidga minoritetsombudsmannens uppdrag med uppgifter som gäller mänskliga rättigheter och enskildas rättigheter. Utskottet stöder tanken eftersom en sådan åtgärd kan förväntas främja skötseln av olika närliggande uppgifter och innebära en mera rationell förvaltning.

Vad gäller övriga ändringsförslag hänvisar utskottet till detaljmotiveringarna.

Detaljmotivering

1. Landskapslag om diskrimineringsombudsman

1 §. De båda EG-direktiven som genom framställningen föreslås införlivade i landskapslagstiftningen gäller likabehandling. Likabehandlingsprincipen finns även inskriven i grundlagens 6 §. Utskottet föreslår därför att beskrivningen av diskrimineringsombudsmannens uppgift ytterligare förtydligas.

2 §. Av framställningens motiveringar samt av direktivtexten framgår att den myndighet som har som uppgift att motverka och förhindra diskriminering skall ha en så fristående ställning som möjligt. I syfte att ytterligare understryka detta föreslår utskottet en språklig ändring i 1 mom. Formuleringen motsvarar den som ingår bl.a. i landskapslagen om Högskolan på Åland (2002:81), som likaså förutsätts ha en från landskapsförvaltningen så fristående ställning som möjligt.

Landskapsregeringen föreslår att kompetenskravet för diskrimineringsombudsmannen skall vara juridisk slutexamen. Utskottet konstaterar att juridiska insikter är viktiga för en framgångsrik skötsel av diskrimineringsombudsmannens uppgifter. Samtidigt konstaterar dock utskottet att utnämnaren bör ha möjlighet att till en tjänst utnämna den vid en helhetsbedömning mest lämpliga kandidaten. Juridiska insikter kan inhämtas även i anslutning till andra examina. Det kan även tänkas att andra utbildningar, exempelvis inom vissa samhällsvetenskapliga områden, i vissa situationer kan bedömas vara en lämplig utbildningsbakgrund. Utskottet föreslår därför en allmännare formulering för de formella kompetenskraven som i övrigt föreslås utformade i enlighet med den praxis som tillämpas i annan motsvarande lagstiftning.

Med tanke på diskrimineringsombudsmannens uppgifter anser utskottet det viktigt att komplettera kompetenskraven med krav på förtrogenhet med de uppgifter som hör till tjänsten. Sådan förtrogenhet kan inhämtas exempelvis genom studier, forskning eller tidigare yrkesverksamhet.

Landskapsregeringen föreslår att diskrimineringsombudsmannen skulle ha rätt att underställa lagtinget frågan om initiativ väcks att ombudsmannen skulle sägas upp från sin tjänst. Utskottet omfattar inte detta förslag och konstaterar att det inte kan anses höra till lagtingets uppgift att ta ställning till enskilda tjänsteärenden inom landskapsförvaltningen. Det saknas också former för hur ett sådant ärende skulle handläggas inom lagtinget. Enligt utskottet är diskrimineringsombudsmannens rättsskydd tillgodosett dels genom den besvärsrätt som finns över landskapsregeringens beslut, dels genom att ärenden om uppsägning måste beredas i landskapets tjänstedelegation.

Utskottet föreslår att framställningens 4 mom. utgår och ersätts med en ny 3 § i vilken föreslås bestämmelser om en diskrimineringsnämnd.

3 § I framställningens 2 § 4 mom. föreslås att landskapsregeringen genom landskapsförordning kan föreskriva om ett konsultativt råd som bistår diskrimineringsombudsmannen. I framställningens motivering noteras att olika erfarenheter eller intressen kan vara representerade i det konsultativa rådet.

Utskottet konstaterar att diskrimineringsombudsmannen, åtminstone till en början, sannolikt blir den föreslagna myndighetens enda tjänsteman. Likabehandlingsfrågorna omfattar många olika sektorer inom samhället och en framgångsrik skötsel av dem kräver därför breda insikter och erfarenheter. Detta understryker i sin tur behovet av ett organ som kan bidra med råd, synpunkter och erfarenheter som är värdefulla för diskrimineringsombudsmannens arbete. Utskottet föreslår därför att ett sådant organ skall tillsättas redan i samband med att den nya lagstiftningen träder i kraft och att organet skulle benämnas diskrimineringsnämnden. Enligt utskottets förslag skulle nämnden inte ha några egentliga myndighetsuppgifter utan ha karaktären av ett rådgivande organ. Enligt utskottet kan nämndens närmare sammansättning, mandattid och uppgifter inom ramen för nämndens rådgivande karaktär anges i landskapsförordning.

5 § Paragrafen motsvarar framställningens 4 §. Utskottet föreslår i 2 mom. en ändring i förtydligande syfte. Redan enligt landskapsregeringens förslag är avsikten att diskrimineringsombudsmannen inte skall företräda landskapet i domstolar och myndigheter i frågor som gäller påstådd diskriminering inom landskapsförvaltningen. Avsikten är att detta skall förekomma endast i frågor som gäller myndighetens interna administrativa verksamhet.

6 § Paragrafen motsvarar framställningens 5 §. Utskottet föreslår att paragrafens 1 punkt omformuleras till ett skilt moment. Härigenom understryks diskrimineringsombudsmannens generella tillsynsuppgift över lagstiftningen om förhindrande av diskriminering. I ett följande moment anges därefter i olika punkter på ett mera detaljerat plan vad som ankommer på diskrimineringsombudsmannen.

Utskottet föreslår att 2 och 4 punkterna (framställningens 3 och 5 punkter) förtydligas. Eftersom arbetsavtalslagstiftningen är en riksangelägenhet faller tillsynen över arbetskollektivavtal på rikets myndigheter. Den åländska diskrimineringsombudsmannen skulle däremot ha till uppgift att övervaka landskapets och kommunernas tjänstekollektivavtal.

Under behandlingen av ärendet har utskottet uppmärksammats på betydelsen av att diskrimineringsombudsmannen aktivt skulle kunna påverka parterna att förlikas i en fråga som gäller påstådd diskriminering. Förlikningsmöjligheten ingår även i artikel 7 i diskrimineringsdirektivet och i artikel 9 i likabehandlingsdirektivet. Förlikningsförfaranden har betydelse bl.a. därigenom att förlikningen ofta kan förväntas ge riktlinjer för hur motsvarande fall hanteras i framtiden. Utskottet föreslår därför en ny 7 punkt i paragrafens 2 mom.

2. Landskapslag om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland

1 § Utskottet konstaterar att det är svårt att på ett uttömmande sätt ange olika tänkbara diskrimineringssituationer. Utskottet föreslår därför att till den uppräkning som ingår i lagens 1 § fogas orden "eller annan därmed jämförbar omständighet". En motsvarande formulering ingår i de bestämmelser om förbud mot diskriminering som finns i framställningens lagförslag nr 4, 6, 7, 8 och 9. Tillägget harmonierar även med det allmänna diskrimineringsförbudet som ingår i 6 § grundlagen. Exempel på jämförbara omständigheter kan vara samhällelig ställning, deltagande i föreningsverksamhet, familjeförhållanden eller boningsort (se regeringens proposition nr 309/1993 med förslag till ändring av regeringsformen).

2 § I paragrafen ingår definitioner av olika diskrimineringsbegrepp. Dessa definitioner härrör från de båda direktiven. I den föreslagna lagtexten liksom i direktivens text talas om "person" och "personer". I punkt 16 i preambeln till direktivet mot etnisk diskriminering anges att medlemsstaterna även skall "sörja för att juridiska personer skyddas om de blir utsatta för diskriminering på grund av sina medlemmars eller delägares ras eller etniska ursprung". Utskottet konstaterar sålunda att med person avses i lagen såväl fysisk som juridisk person. Om exempelvis ett företag vars samtliga delägare är utlänningar behandlas mindre förmånligt än ett annat företag kan detta vara ett diskriminerande förfarande enligt den föreslagna lagen.

Utskottet föreslår en ändring av formuleringen i 4 mom. i enlighet med texten i de båda EU-direktiven. För att trakasserier skall anses förekomma krävs sålunda att två kriterier uppfylls: dels att ett visst beteende är oönskat, dels också att detta beteende medverkar till att en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller kränkande stämning skapas.

3 § I paragrafens 1 mom. 1 punkten anges på vilket sätt diskriminering är förbjuden vad gäller verksamhet som egenföretagare och vid yrkesutövning. Utskottet föreslår att de delar av punkten som är att uppfatta som exemplifieringar skulle utgå ur lagtexten. De situationer som nämns i texten kan i och för sig vara typiska för sådana fall där diskriminering bör motverkas men utskottet konstaterar ändå att exemplifieringar närmast hör hemma i lagens motiveringar.

Diskrimineringsförbudet gäller enligt 1 mom. 3 punkten också villkoren för tillträde för tjänst hos kommunerna. I 59 § 2 mom. kommunallagen för landskapet Åland (1997:73) finns en bestämmelse om lokalkännedom. Vid tillsättande av kommunala tjänster skall särskild betydelse tillmätas att den som anställs har kännedom om landskapets förhållanden eller är bosatt i landskapet. Bestämmelsen kan enligt utskottets uppfattning inte uppfattas som diskriminerande i det avseende den nu föreslagna lagstiftningen avser att reglera. Att lokalkännedom tillmäts meriterande betydelse innebär inte att någon åsidosätts på grund av etnisk tillhörighet, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Inte heller kan bestämmelsen betraktas som i 3 § 3 mom. avsedd särbehandling. Utskottet hänvisar till sitt betänkande nr 8/1996-97 där det konstateras att de i 59 § 2 mom. kommunallagen avsedda kriterierna skall betraktas som tilläggsmeriter i en situation där sökandena i övrigt är i stort sett lika meriterade. Utskottet konstaterade då också att kännedom om landskapets förhållanden eller bosättning i landskapet enligt 30 § 1 mom. 1 punkten självstyrelselagen skall tillmätas betydelse när statstjänster besätts i landskapet.

I 3 § 2 mom. anges under vilka förutsättningar särbehandling på grund av ålder kan förekomma utan att uppfattas som diskriminering. Utskottet konstaterar att likabehandlingsdirektivets artikel 6 medger en sådan möjlighet men att artikeln betonar både objektivitets- och proportionalitetsprincipen. Enligt utskottets uppfattning beaktas detta i momentets formuleringar.

Ändringsförslaget i 3 mom. är av språklig natur.

Utskottet föreslår att 3 § 4 mom. omformuleras. Utskottet uppfattar momentets syfte vara att hänvisa till att det i annan lagstiftning finns bestämmelser gällande krav på kunskaper i svenska, innehav av åländsk hembygdsrätt, utövande av näringsrätt eller finskt medborgarskap. I självstyrelselagens 2 kap. ingår bestämmelser om åländsk hembygdsrätt. I kapitlets 10 och 11 §§ finns bestämmelser om inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom och rätten att i landskapet utöva rörelse eller yrke för den som inte innehar hembygdsrätt. I självstyrelselagens 24 § finns bestämmelser om krav på medborgarskap i vissa fall. I jordförvärvslagen för Åland (FFS 3/1975) finns närmare bestämmelser om inskränkningar i rätten att förvärva och besitta fast egendom på Åland. Genom protokoll 2 om Åland i Finlands anslutningsavtal till Europeiska unionen erkänns rätten till inskränkningar på icke-diskriminerande grund vad gäller personer som inte har hembygdsrätt på Åland eller för juridiska personer att dels förvärva och inneha fast egendom på Åland, dels att etablera sig som företagare och tillhandahålla tjänster. Protokollet utgör en del av EU:s primärrätt. Utgående från detta föreslår utskottet att momentet omformuleras så att det klargör att krav på kunskaper i svenska, innehav av hembygdsrätt eller finskt medborgarskap som ingår i självstyrelselagen eller jordförvärvslagen eller i lagstiftning som härleds från dessa lagar inte skall anses utgöra diskriminering i det avseende de nu aktuella direktiven omfattar. Krav på näringsrätt härleds från bestämmelserna om hembygdsrätt och behöver därför inte nämnas särskilt.

4 § Paragrafen motsvarar framställningens 5 §. Utskottet konstaterar att förbudet mot diskriminering inom hälso- och sjukvården och socialvården regleras endast i direktivet mot etnisk diskriminering. Landskapsregeringen föreslår att även diskriminering som har sin grund i religion eller annan övertygelse eller sexuell läggning skall omfattas av diskrimineringsförbudet. Utskottet konstaterar liksom landskapsregeringen i framställningens motiveringar att ett diskrimineringsförbud även ingår i 2 § landskapslagen om hälso- och sjukvården (1993:60) där det anges att befolkningen i landskapet "... har utan diskriminering ... rätt till sådan hälso- och sjukvård som vars och ens hälsotillstånd förutsätter". Denna formulering härrör i sin tur från rikslagstiftningen om patientens ställning och rättigheter som gäller som blankettlagstiftning i landskapet.

5 § Paragrafen motsvarar framställningens 6 §. I framställningen föreslås att diskriminering skall vara förbjuden vid yrkesmässigt tillhandahållande av varor och tjänster inklusive bostäder. Utskottet konstaterar att regleringen av tillhandahållandet av varor och tjänster omfattar områden där lagstiftningsbehörigheten tillkommer såväl landskapet som riket. Sålunda regleras exempelvis apoteksväsendet och banktjänsterna av rikslagstiftning medan exempelvis resebyrå- och transporttjänster underlyder landskapslagstiftning. I syfte att undvika en behörighetsöverskridning föreslår utskottet därför ett förtydligande av lagtexten så att det klart framkommer att diskrimineringsförbudet inom varu- och tjänstesektorn gäller verksamheter inom landskapets behörighet.

Enligt direktivet om förbud mot etnisk diskriminering skall detta tillämpas vad gäller såväl tillgång till som tillhandahållande av varor och tjänster. Utskottet konstaterar att ordalydelsen "tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster" beskriver samma sak men utifrån förvärvarens respektive överlåtarens perspektiv. Det bör därför enligt utskottet vara tillräckligt att i enlighet med förslaget ange att förbudet gäller vid tillhandahållande av varor och tjänster.

6 § Paragrafen motsvarar framställningens 4 §. Enligt utskottet är det mest naturligt att framställningens 5 och 6 §§ följer direkt på 3 §, varför utskottet föreslår att framställningens 4 §, som inte innehåller ett diskrimineringsförbud utan reglerar åtgärder som gynnar tjänstemän med funktionshinder, placeras efter nämnda paragrafer.

7 § I paragrafen ingår bestämmelser om att det är möjligt att besluta om särskilda åtgärder för att förhindra att personer missgynnas på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning eller för att kompensera ett sådant missgynnande. Bestämmelsen har sin grund i artikel 5 i direktivet mot etnisk diskriminering och i artikel 7 i arbetslivsdirektivet. Utskottet konstaterar att grundlagen inte ansetts utgöra ett hinder för nödvändig positiv särbehandling för att trygga faktisk jämlikhet, d.v.s. åtgärder som förbättrar ställningen eller förhållanden för en viss grupp. Det är dock viktigt att särbehandlingen skall vara tillfällig och stå i rätt proportion till det eftersträvade målet.

9 § Landskapsregeringen föreslår att den som diskriminerar någon eller utsätter någon för repressalier mot bestämmelserna i den föreslagna lagen skall betala skadestånd för den kränkning som diskrimineringen eller repressalierna innebär. Landskapsregeringen gör i motiveringarna en bedömning av varför den föreslagna bestämmelsen skulle anses kunna tillhöra landskapets behörighetsområde.

Utskottet konstaterar att skadeståndslagstiftningen hittills ansetts utgöra en riksangelägenhet. Detta framgår även av regeringens proposition till den nuvarande självstyrelselagen. Det skadestånd som enligt landskapsregeringens förslag skulle komma i fråga gäller ekonomisk ersättning för den kränkning som diskriminering eller repressalier anses innebära. Av motsvarande riksbestämmelser och av skadeståndslagen framgår att utöver den ekonomiska ersättningen för den kränkning som varit aktuell kan den kränkte även yrka på ersättning för ekonomisk skada i enlighet med skadeståndslagstiftningens bestämmelser. Skadeståndet för kränkning (som i rikslagen benämns gottgörelse) och ersättningen för ekonomisk skada utgör sålunda två olika former av skadestånd.

Mot bakgrunden av det anförda gör utskottet bedömningen att förslagets 9 § innehåller bestämmelser av rikslagstiftningsnatur. Utskottet föreslår därför att paragrafen ändras så att den omformas till en blankettbestämmelse varvid 9 och 21 §§ rikslagen om likabehandling blir tillämpliga även i landskapet. Enligt 9 § erläggs för den kränkning som diskriminering eller repressalier innebär en ersättning som kallas gottgörelse. Gottgörelsens storlek är begränsad till högst 15.000 euro. I paragrafen finns bestämmelser om olika omständigheter som skall beaktas när gottgörelsens storlek bestäms. I 21 § anges att gottgörelsens maximibelopp, som för närvarande är 15.000 euro, justeras i enlighet med penningvärdets förändringar vart tredje år genom förordning som utfärdas av arbetsministeriet.

10 § Ändringsförslaget i 3 mom. hör samman med att utskottet föreslår att de straffbestämmelser som ingår i det tredje lagförslaget skulle överföras till en särskild paragraf i det andra lagförslaget.

12 § Ändringsförslaget är av förtydligande natur.

13 § Landskapsregeringen föreslår i ett särskilt tredje lagförslag att bestämmelserna i 11 och 47 kap. strafflagen om straff för diskriminering skall tillämpas också i landskapet. Förslaget är av blankettlagstiftningsnatur. Samtidigt föreslås att motsvarande äldre straffbestämmelser, som redan upphävts i riket men som enligt övergångsbestämmelsen i 71 § självstyrelselagen fortfarande gäller i landskapet, skall upphävas.

Utskottet omfattar i sak landskapsregeringens förslag men föreslår att straffbestämmelserna införlivas i förslaget till landskapslag om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland i form av en ny 13 § samt ett tillägg till ikraftträdelsebestämmelsen.

3. Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av bestämmelser i strafflagen om straff för diskriminering

Som framgått ovan föreslår utskottet att de föreslagna bestämmelserna om straff för diskriminering införlivas i andra lagförslaget. Av denna orsak föreslår utskottet att det tredje lagförslaget måtte förkastas.

4. Landskapslag om ändring av 13 tjänstemannalagen för landskapet Åland

6. Landskapslag om ändring av 31 § landskapslagen om utbildning på gymnasialstadienivå

7. Landskapslag om ändring av 32 § landskapslagen om Högskolan på Åland

8. Landskapslag om ändring av 21 § landskapslagen om Ålands folkhögskola

9. Landskapslag om ändring av 12a § landskapslagen om Ålands musikinstitut

I framställningens lagtext ingår begreppen "ras" och "etniskt ursprung" vilket motsvarar terminologin i direktivet mot etnisk diskriminering. Landskapsregeringen konstaterar i framställningens motiveringar att avsikten inte är att använda termen ras eftersom den är ovetenskaplig och ger olämpliga associationer. Inte heller används uttrycket ras i grundlagen eller i rikets diskrimineringslagstiftning. I enlighet härmed och med beaktande av de synpunkter landskapsregeringen framförde vid ärendets remiss föreslår utskottet att det ifrågavarande uttrycket ersätts med uttrycket "etnisk tillhörighet" i de fjärde, sjätte, sjunde, åttonde och nionde lagförslagen.

Landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagstiftning om kommunala tjänstemän

Behörigheten angående kommunernas förvaltning och kommunernas tjänsteinnehavare hör till landskapet enligt 18 § 4 punkten självstyrelselagen. Härav följer att lagtinget har rätten att lagstifta om förhindrande av diskriminering vad gäller kommunernas tjänstemän. Genom landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagstiftning om kommunala tjänstemän (2004:24), som trädde i kraft den 1 oktober 2004, tillämpas i landskapet rikets lag om kommunala tjänsteinnehavare (FFS 304/2003). I rikslagens 12 § ingår ett diskrimineringsförbud varav framgår att arbetsgivaren inte vid anställning i tjänsteförhållande eller under ett tjänsteförhållande utan godtagbart skäl får särbehandla någon på grund av "ålder, hälsotillstånd, funktionshinder, nationellt eller etniskt ursprung, nationalitet, sexuell läggning, språk, religion, åsikt, övertygelse, familjeförhållanden, fackföreningsverksamhet, politisk verksamhet eller någon annan därmed jämförbar omständighet". Genom blankettlagen gäller sålunda redan ett diskrimineringsförbud i landskapet angående kommunala tjänstemän.

I rikslagens 12 § ingår dessutom en hänvisning till rikets lag om likabehandling angående bestämmelser om vad som avses med diskriminering samt om förbud mot repressalier och om bevisbörda vid behandlingen av diskrimineringsärenden.

I förtydligande syfte föreslår utskottet att lagtinget, utöver vad som föreslås i landskapsregeringens framställning, antar en särskild landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagstiftning om kommunala tjänstemän så att hänvisningarna i rikslagen skall avse hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den föreslagna landskapslagen om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland. I blankettlagens 3 § ingår redan i dess gällande lydelse bestämmelser om i vilka avseenden hänvisningar i rikslagstiftning skall avse hänvisning till motsvarande landskapslagstiftning.

Lagmotionerna nr 5-7/2004-2005

Utskottet har lagt landskapsregeringens framställning till grund för behandlingen och föreslår därför att ltl Raija-Liisa Eklöws m.fl. lagmotioner nr 5 och 6/2004-2005 samt ltl Danne Sundmans m.fl. lagmotion nr 7/2004-2005 förkastas.

Ärendets behandling

Lagtinget har den 4 april 2005 inbegärt lagutskottets yttrande över framställningen och lagmotionerna.

Utskottet har i ärendet hört landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, landshövdingen Peter Lindbäck, tjänstlediga lagberedaren Sara Takamatsu, tjänstlediga patientombudsmannen Annette Häggblom, ordföranden för förtroenderådet för patient- och klientfrågor Gustaf A. Nymalm, avtalschefen Laila S. Tuominen från kommunala avtalsdelegationen samt vicehäradshövdingen Gunnar Jansson.

I ärendets avgörande behandling har deltagit ordföranden Roger Eriksson, vice ordföranden Ragnar Erlandsson samt ledamöterna Christian Beijar, Dennis Jansson och Gun-Mari Lindholm.

Ordföranden Roger Eriksson har lämnat en reservation till betänkandet.

Utskottets förslag

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

att lagtinget antar det i framställningen ingående femte lagförslaget utan ändringar,

att lagtinget måtte förkasta det i framställningen ingående tredje lagförslaget,

att lagtinget antar de i framställningen ingående första, andra, fjärde, sjätte, sjunde, åttonde och nionde lagförslagen i följande lydelser:

L A N D S K A P S L A G
om diskrimineringsombudsmannen

(Ingressen lika som i framställningen).

1 §

Myndighetens uppgift

Diskrimineringsombudsmannen skall främja och trygga likabehandling genom att motverka och förhindra diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

2 §

Organisation och personal

Diskrimineringsombudsmannen är en oberoende myndighet med landskapet Åland som huvudman.

Landskapsregeringen inrättar en tjänst som diskrimineringsombudsman. Behörighetskrav för tjänsten är en vid universitet eller högskola, som är erkänd av nationell utbildningsmyndighet, avlagd examen med för tjänsten lämplig inriktning som motsvarar minst fyra års heltidsstudier samt förtrogenhet med de uppgifter som hör till tjänsten. Diskrimineringsombudsmannen utses och sägs upp av landskapsregeringen. (Uteslutning)

(3 mom. lika som i framställningen).

(4 mom. utesluts)

3 § (ny)

Diskrimineringsnämnd

Landskapsregeringen tillsätter en diskrimineringsnämnd vars uppgift är att bistå diskrimineringsombudsmannen i dennes myndighetsuppgifter. I nämnden skall ingå medlemmar som företräder olika intresseinriktningar inom diskrimineringsombudsmannens verksamhetsområde.

Landskapsregeringen utfärdar i landskapsförordning närmare bestämmelser om diskrimineringsnämndens sammansättning, mandattid och uppgifter.

4 §

(Lika som framställningens 3 §).

5 § (4 §)

Företrädande av landskapet

(1 mom. lika som framställningens 4 § 1 mom.).

Diskrimineringsombudsmannen kärar och svarar för landskapet samt bevakar landskapets intressen vid domstolar och myndigheter i angelägenheter som hör samman med (uteslutning) diskrimineringsombudsmannens administrativa uppgifter.

6 § (5 §)

Verksamhet som skall motverka och förhindra diskriminering

Diskrimineringsombudsmannen utövar tillsyn över efterlevnaden av landskapslagen om förhindrande av diskriminering (2005: ).

Diskrimineringsombudsmannen skall därvid

1) genom rådgivning och på andra sätt medverka till att den som utsatts för diskriminering kan driva klagomål och på annat sätt tillvarata sina rättigheter,

2) genomföra oberoende undersökningar och offentliggöra oberoende rapporter om diskriminering,

3) lämna rekommendationer i frågor som rör diskriminering,

4) övervaka praxis, tjänstekollektivavtal, principdokument och stadgor angående tjänstemännens anställningsförhållanden,

5) föra en dialog med åländska frivilligorganisationer som har ett intresse av att diskriminering motverkas, (uteslutning).

6) informera om bestämmelser angående diskriminering samt

7) sträva till att ingå förlikning mellan parterna om förlikningen kan antas inverka förebyggande i avsikt att förhindra framtida diskriminering.

7- 9 §§

(Lika som framställningens 6-8 §§).

______________________

L A N D S K A P S L A G
om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland

(Ingressen lika som i framställningen).

1 §

Lagens syfte

Denna lag har till syfte att motverka och förhindra diskriminering (uteslutn.) på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning eller annan därmed jämförbar omständighet.

2 §

Definition av diskriminering

(1-3 mom. lika som i framställningen).

Trakasserier anses förekomma när ett oönskat beteende syftar till eller leder till att en persons värdighet kränks och att en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller kränkande stämning skapas.

3 §

Förbud mot diskriminering av tjänstemän och näringsidkare

Diskriminering som sker på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning är förbjuden

1) i fråga om villkor för tillträde till verksamhet som egenföretagare (uteslutning) och till yrkesutövning (uteslutning),

2) i fråga om villkor för tillträde till yrkesvägledning, yrkesutbildning och omskolning, inklusive yrkespraktik, samt

3) i fråga om villkor för tillträde till tjänst hos landskapet eller kommunerna eller tjänstevillkor.

(2 mom. lika som i framställningen).

Särbehandling skall inte uppfattas som diskriminering om den beror på ett verkligt och avgörande yrkeskrav på grund av yrkesverksamhetens natur eller på grund av sammanhanget där yrkesverksamheten utförs, förutsatt att målet är berättigat och kravet proportionerligt.

Bestämmelser i självstyrelselagen för Åland och jordförvärvslagen för Åland (FFS 3/1975), eller i lag som stöder sig på dessa bestämmelser, angående krav på kunskaper i svenska eller på innehav av åländsk hembygdsrätt eller finskt medborgarskap skall inte betraktas som diskriminering enligt 1-3 mom.

4 §

(Lika som framställningens 5 §).

5 § (6 §)

Förbud mot diskriminering i skolan samt inom varu- och tjänstesektorn

Diskriminering som sker på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan övertygelse, funktionshinder eller sexuell läggning är förbjuden inom skolan samt vid sådant yrkesmässigt tillhandahållande av varor och tjänster, inklusive bostäder, som avser verksamheter inom landskapets behörighet.

6 §

(Lika som framställningens 4 §).

7 och 8 §§

(Likasom i framställningen).

9 §

G o t t g ö r e l s e

I landskapet skall bestämmelserna om gottgörelse i 9 och 21 §§ lagen om likabehandling (FFS 21/2004) tillämpas i den lydelse de har när denna lag träder i kraft. Ändringar i dessa bestämmelser gäller i landskapet från den dag de träder i kraft i riket.

10 §

Tillsyn

(1 och 2 mom. lika som i framställningen).

När det finns sannolika skäl att befara att någon har begått en gärning som är straffbar i enlighet med bestämmelserna i 13 § skall diskrimineringsombudsmannen anmäla saken till allmän åklagare.

11 §

(Lika som i framställningen).

12 §

Besvär

Besvär över beslut om föreläggande och utdömande av vite anförs hos Ålands förvaltningsdomstol inom 30 dagar från delgivningen av beslutet.

13 §(ny)

S t r a f f b e s t ä m m e l s e r

I landskapet skall bestämmelserna i 11 och 47 kap. strafflagen (FFS 39/1889) om straff för diskriminering tillämpas i den lydelse de har när denna lag träder i kraft. Ändringar och nya bestämmelser om straff för diskriminering skall tillämpas från den dag de träder i kraft i riket.

14 § (13)

Ikraftträdande

(1 mom. lika som i framställningen).

Genom denna lag upphävs 13 kap. 6 § strafflagen samt 17 § 3 och 4 mom. och 54 § 2 mom. lagen om arbetsavtal (FFS 320/1970) i den lydelse som tidigare varit gällande i landskapet jämlikt 71 § självstyrelselagen.

_____________________

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 13 § tjänstemannalagen för landskapet Åland

(Ingressen lika som i framställningen).

13 §

Tjänstemännen skall i tjänsteförhållande bemötas opartiskt. Ingen tjänsteman får utan fog ges en annan ställning än andra på grund av börd, etnisk tillhörighet, religion, kön, sexuell läggning, ålder, funktionshinder, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet eller annan därmed jämförbar omständighet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

__________________

(Ikraftträdelsebestämmelsen lika som i framställningen).

________________

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 31 § landskapslagen om utbildning på gymnasialstadienivå

(Ingressen lika som i framställningen).

31 §

Opartiskt bemötande

De studerande skall bemötas opartiskt så att ingen diskrimineras på grund av kön, sexuell läggning, funktionshinder, ålder, etnisk tillhörighet, social, religiös eller kulturell bakgrund eller annan jämförbar omständighet.

__________________

(Ikraftträdelsebestämmelsen lika som i framställningen).

________________

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 32 § landskapslagen om Högskolan på Åland

(Ingressen lika som i framställningen).

32 §

Opartiskt bemötande

En studerande skall bemötas opartiskt så att ingen diskrimineras på grund av kön, sexuell läggning, funktionshinder, ålder, etnisk tillhörighet, social, religiös eller kulturell bakgrund eller annan jämförbar omständighet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

__________________

(Ikraftträdelsebestämmelsen lika som i framställningen).

________________

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 21 § landskapslagen om Ålands folkhögskola

(Ingressen lika som i framställningen).

21 §

Opartiskt bemötande

De studerande skall bemötas opartiskt så att ingen diskrimineras på grund av kön, sexuell läggning, funktionshinder, ålder, etnisk tillhörighet, social, religiös eller kulturell bakgrund eller annan jämförbar omständighet.

__________________

(Ikraftträdelsebestämmelsen lika som i framställningen).

________________

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 12a § landskapslagen om Ålands musikinstitut

(Ingressen lika som i framställningen).

12a §

Opartiskt bemötande

Eleverna skall bemötas opartiskt så att ingen diskrimineras på grund av kön, sexuell läggning, funktionshinder, ålder, etnisk tillhörighet, social, religiös eller kulturell bakgrund eller annan jämförbar omständighet.

__________________

Denna lag träder i kraft

(Ikraftträdelsebestämmelsen lika som i framställningen).

________________

Utskottet föreslår vidare

att lagtinget antar ett nytt lagförslag av följande lydelse:

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagstiftning om kommunala tjänstemän

I enlighet med lagtingets beslut fogas ett nytt 4 mom. till 3 § landskapslagen (2004:24) om tillämpning i landskapet Åland av lagstiftning om kommunala tjänstemän, varvid det tidigare 4 mom. blir 5 mom., som följer:

3 §

Hänvisningar

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Hänvisningen i 12 § till bestämmelser i lagen om likabehandling (FFS 21/2004) om vad som avses med diskriminering och om förbud mot repressalier skall i landskapet avse motsvarande bestämmelser i landskapslagen (2005:..) om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

__________________

Denna lag träder i kraft .

__________________

samt

att lagtinget förkastar de i lagmotionerna nr 5, 6 och 7/2004-2005 ingående lagförslagen.

__________________

Mariehamn den 9 maj 2005

Ordförande

Roger Eriksson

Sekreterare

Lars Ingmar Johansson

RESERVATION

Härmed reserverar jag mig mot lagutskottets betänkande nr 9/2004-2005 angående lagstiftning mot diskriminering.

Jag anser att det inte är förnuftigt med en egen lagstiftning på detta område. Detta berör universella rättigheter och skyldigheter för de enskilda medborgarna och det finns inte något behov av en egen åländsk tolkning av dessa. Rikets lag om likabehandling gäller redan på Åland för allra största delen av människorna i arbetslivet. Det är inte ekonomiskt försvarbart med en egen förvaltning för ett relativt fåtal tjänstemän. Med lagmotionen får vi del av rikets sakkunskap, förvaltningen finns redan och vi undviker dubbla system på Åland. Vi får även samma nivå på rättsskyddet som övriga medborgare har, speciellt diskrimineringsnämndens kompetens och sammansättning avviker markant i vårt lagförslag jämfört med rikets lag om likabehandling. Språket är redan skyddat och i en överenskommelseförordning kan denna rättighet ytterligare stärkas.

Med hänvisning till det anförda föreslår jag

att lagtinget antar de i lagmotionerna nr 5 och 6/2004-2005 ingående lagförslagen.

Mariehamn den 20 maj 2005

Roger Eriksson

Lagutskottets betänkande 9/2004-2005

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter