Landskapsregeringens svar rp 10/2013-2014

Landskapsregeringens yttrande

över republikens presidents framställning till Ålands lagting om regeringens proposition till riksdagen om godkännande av den reviderade bilagan VI till 1978 års protokoll till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg och av däri senare införda ändringar samt till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i den reviderade bilagan VI och i de ändringar som senare införts i den samt till lag om ändring av miljöskyddslagen för sjöfarten

·       Republikens presidents framställning nr 10/2013-2014

Ålands lagting har den 14 augusti 2014 begärt yttrande från Ålands landskapsregering över republikens presidents framställning till Ålands lagting om regeringens proposition till riksdagen om godkännande av den reviderade bilagan VI till 1978 års protokoll till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg och av däri senare införda ändringar samt till lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i den reviderade bilagan VI och i de ändringar som senare införts i den samt till lag om ändring av miljöskyddslagen för sjöfarten.

     Den reviderade bilagan VI antogs av Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) kommitté för skydd av den marina miljön vid dess 58:e session 2008 och den ersätter i sin helhet den luftvårdsbilaga som tidigare var i kraft. Bilagan innehåller bestämmelser om förhindrande av luftförorening från fartyg. I den övergripande reformen av bilagan skärptes bestämmelserna om kväve- och svaveloxidutsläpp från fartygstrafik. Vad gäller bestämmelserna om svavel hör bilaga VI till MARPOL 73/78-konventionen med stöd av EU:s svaveldirektiv till EU:s behörighet. Genom de ändringar som föreslås i den finländska miljöskyddslagen för sjöfarten samt genom efterföljande ändringar i statsrådets förordning om miljöskydd för sjöfarten genomförs ändringarna i svaveldirektivet i riket.

     I ett utlåtande till kommunikationsministeriet den 27 mars 2014 över förslaget till regeringens proposition om godkännande av ändringarna i bilaga VI till MARPOL 73/78-konventionen och om ändring av miljöskyddslagen för sjöfarten framförde landskapsregeringen synpunkter i huvudsak på de delar som hör till rikets lagstiftningsbehörighet. Landskapsregeringen framförde att genom de striktare utsläppsgränserna för sjöfarten som innebär att svavelhalten i fartygsbränsle sänks till 0,1 % i Östersjön 1.1.2015 påförs sjöfartsnäringen betydande merkostnader. Landskapsregeringen konstaterade att reglerna inte skulle vara problematiska om de tillämpades globalt och för nya fartyg. Landskapsregeringen bedömde att det finns en stor risk för att övervakningsreglerna inte är tillräckligt effektiv. Med de nuvarande bestämmelserna finns en överhängande risk att konkurrensen snedvrids och att fartyg med hemvist i Östersjön som efterlever reglerna möter en väldigt hög kostnadsbörda. Vid den översyn som ska göras år 2018 för att bedöma om sänkta svavelhalter kan införas globalt är det avgörande att tillräckliga mängder lågsvavligt fartygsbränsle finns att tillgå för att säkerställa att reglerna inte skjuts framåt i tiden för övriga vattenområden. Det skulle ytterligare öka skillnaderna i miljökrav för olika vattenområden på ett sätt som försvårar verksamhetsförutsättningarna för sjöfartsbranschen i Östersjön. Landskapsregeringen skrev ytterligare att den emotser att riksmyndigheterna utreder möjligheten att införa sanktionssystem i likhet med oljeskyddsavgifter som kan straffa överträdelser direkt utan långvariga utreningar och domstolsprocesser. Det skulle verka avskräckande och vara ett effektivare sätt att främja efterlevnaden av svaveldirektivet. Lagstiftning bör inte missgynna företag som genomför miljöinvesteringar och på annat sätt efterlever regelverk. Dessutom är det av stor vikt att samordna regelverket inom hela SECA-området för att uppnå bäst effekt.

     Landskapsregeringen konstaterar att behörigheten mellan landskapet och riket är delad vad gäller sjöfartsfrågor. Riket har behörigheten enligt 27 § punkt 13 i självstyrelselagen för handelssjöfart samt farleder för handelssjöfart. Landskapet har behörighet enligt 18 § 10 punkten för natur- och miljövård, friluftsliv och vattenrätt. Största delen av bestämmelserna i den reviderade bilagan VI till MARPOL 73/78 gäller områden som riket har behörighet på. Regel 17 om mottagningsanläggningar i hamnar gäller däremot miljövård, varför den hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. Detta regleras i landskapslagen (2003:58) om mottagning i hamn av fartygsgenererat avfall och lastrester. Även bestämmelserna om utsläppande av bränsle på marknaden hör till området för miljövård och är därmed Ålands behörighet. De åländska bestämmelserna om det finns i landskapsförordningen (2001:38) om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar rörande åtgärder mot förorening av luften genom vilken bestämmelserna om marina bränslen i rikets förordning om miljöskydd för sjöfarten är gällande på Åland. Troligen kommer blankettförordningen att behöva ändras efter att riket ändrat förordningen om miljöskydd för sjöfarten.

     Landskapsregeringen har inget att invända mot att den reviderade bilagan och ändringen av den träder i kraft i landskapet.