Landskapsregeringens svar rp 3/2015-2016

		YTTRANDE nr 3/2015-2016
		Datum
		2016-05-12
	Till Ålands lagting

Landskapsregeringens yttrande

Yttrande till lagtinget angående godkännande av Nagoyaprotokollet till Förenta nationernas biodiversitetskonvention och godkännande av förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelserna i protokollet som hör till området för lagstiftningen

·       Republikens presidents framställning nr 3/2015-2016

 

INNEHÅLL

Inledning………………………………………………………………………………………………………………1

Bakgrund………………………………………………………………………………………………………………1

Nagoyaprotokollets innehåll……………………………………………………………………………….2

Protokollets genomförande i EU och i Finland……………………………………………………2

Protokollets påverkan på Åland……………………………………………………………………….…3

Landskapsregeringens yttrande…………………………………………………………………………3

 

 

 

Inledning

Ålands lagting har den 21 januari 2016 begärt ett yttrande från Ålands landskapsregering angående republikens presidents framställning till lagtinget om regeringens proposition om godkännande av Nagoyaprotokollet till konventionen om biologisk mångfald. Protokollet berör tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta, som uppstår vid deras användning samt om sättande i kraft av de bestämmelser i protokollet som hör till området för lagstiftning. Regeringspropositionen innehåller även en lag om genomförande av Nagoyaprotokollet i Finland.

 

Bakgrund

Under beredningen av yttrandet om Nagoyaprotokollet har det framkommit att konventionen om biologisk mångfald (hädanefter Biodiversitetskonventionen) inte är i kraft på Åland. Förenta nationernas Biodiversitetskonvention trädde i kraft på internationell nivå 1993. År 1993 var nuvarande självstyrelselag (FFS 1144/1991) redan i kraft, och eftersom Biodiversitetskonventionen innehåller bestämmelser som hänför sig till naturvård, borde lagtingets bifall ha hämtats för författningen som satte konventionen i kraft i Finland enligt 59 § 1 mom. självstyrelselagen. Biodiversitetskonventionen har dock inte tillställts lagtinget tidigare och Ålands lagting har således inte gett sitt bifall till ikraftträdandet av konventionen på Åland.  Efter att landskapsregeringen har påpekat bristen har Republiken president den 8 april 2016 skickat en framställning till lagtinget om ikraftträdandet av konventionen på Åland.

   Lagtinget har emellertid genom sitt beslut (ÅFS 49/2005) från den 24 september 2004 gett sitt bifall till att lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i Biodiversitetskonventionens Cartagenaprotokoll om biosäkerhet från år 2000 träder i kraft även i landskapet.

 

Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning antogs vid Biodiversitetskonventionens partskonferens i Nagoya i Japan 2010. Europeiska unionen och dess medlemstater inklusive Finland (men med undantag av Lettland, Malta och Slovakien) undertecknade Nagoyaprotokollet den 23 juni 2011. Nagoyaprotokollet trädde i kraft internationellt den 12 oktober 2014.

   Landskapsregeringen har 24.4.2011 gett miljöministeriet ett utlåtande om undertecknandet av Nagoyaprotokollet. I utlåtandet konstaterades att landskapsregeringen har en mycket restriktiv inställning till användning av genetiskt modifierade organismer men att Nagoyaprotokollet i första hand handlar om tillträde och fördelning av genetiska resurser och att det skulle vara gynnsamt för fattiga länder. Landskapsregeringen hade i övrigt inget att invända mot undertecknandet av protokollet.

 

Nagoyaprotokollets innehåll

Nagoyaprotokollet gäller både naturligt förekommande och modifierade genetiska resurser hos husdjur och odlingsväxter, i skogsbruk, i vilt- och fiskerinäring, samt hos odlingsväxternas vilda släktarter. Genom protokollet eftersträvas samarbete mellan olika aktörer genom att skapa en enhetlig internationell regleringsgrund för tillträde till genetiska resurser och till ursprungliga samhällets traditionella kunskap som rör genetiska resurser.

   Nagoyaprotokollet kan uppdelas i två pelare. En pelare gäller tillträde till genetiska resurser och traditionell kunskap hos urfolk om sådana resurser. Den andra pelaren gäller efterlevnad av bestämmelserna. Bestämmelserna i protokollets efterlevnadspelare ålägger alla parter skyldigheten att säkerställa att verksamhetsutövare inom deras jurisdiktion endast använder lagligen förvärvade genetiska resurser och lagligen förvärvad urfolkens tradi-tionella kunskap om genetiska resurser.

 

Protokollets genomförande i EU och i Finland

Till den del bestämmelserna i Nagoyaprotokollet är inom EU:s behörighet har protokollet genomförts på EU-nivå genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 511/2014 om åtgärder för användarnas efterlevnad i Nagoyaprotokollet om tillträde till och rimlig och rättvis fördelning av vinster från utnyttjande av genetiska resurser i unionen.

   Enligt protokollets artikel 13 ska varje medlemsstat utse en eller flera behöriga myndigheter som ska ansvara för tillämpningen av protokollet – en motsvarande bestämmelse finns i EU-förordningens artikel 6. Enligt rikets förslag till lag om genomförande av Nagoyaprotokollet till konventionen om biologisk mångfald, som ingår i RP 126/2015 rd, skulle behörig myndighet i Finland vara Naturresursinstitutet gällande genetiska resurser från husdjur, jordbruk, skogsbruk, vilt- och fiskerinäring och genetiska resurser från odlingsväxternas vilda släktarter som används i livsmedel, inom jordbruk eller förädling, samt urfolkets traditionella kunskap som rör dem. Finlands miljöcentral skulle vara behörig myndighet gällande övriga genetiska resurser och urfolkets traditionella kunskap som rör dem. Miljöministeriet har hand om den allmänna styrningen och tillsynen över genomförandet av lagen. Den i artikel 13.1. i Nagoyaprotokollet avsedda nationella kontaktpunkten som gör informationen tillgänglig i Finland är Finlands miljö-central.

   Lagen ska inte tillämpas på genetiska resurser som omfattas av bestämmelser om tillträde och nyttofördelning i någon annan internationell öve-renskommelse som Finland har förbundit sig till. Finland kommer inte heller genom lagstiftning att reglera användningen av andra inhemska genetiska resurser än sådana som förvaltas av det samiska folket.                     

 

Protokollets påverkan på Åland

Genetiska resurser definieras som genetiskt material – dvs. varje material av växt-, djur-, mikroorganism- eller annat ursprung som innehåller funktionella enheter av arvsmassa – av faktiskt eller potentiellt värde. Enligt självstyrelselagen har landskapet behörighet inom jordbruk, skogsbruk, vilt- och fiskerinäring och naturvård. Genteknik har enligt 27 § 42 ansetts höra till rikets lagstiftningsbehörighet. Artiklarna 3 och 4 i Biodiversitetskonventionen definierar staternas suveräna rätt till genetiska resurser inom deras jurisdiktion. Som själstyrt område kan Åland anses ha jurisdiktion över sådana unika genetiska resurser, som förekommer inom åländsk territorium och som är av åländskt ursprung. Enligt artikel 4 punkt b) har Åland då ansvar för att verksamhetsutövare inom åländsk jurisdiktion endast använder lagligt anskaffade genetiska resurser.

   Både Nagoyaprotokollet och Europaparlamentets och rådets förordning 511/2014 förutsätter att även Åland utfärdar bestämmelser om nationella myndigheter, som ska utöva tillsyn över efterlevnaden av genomförandet av Nagoyaprotokollet samt efterlevnaden av EU-förordningen 511/2014.

   Åland måste således lagstifta om egna nationella myndigheter som tar emot och övervakar att en användare som till Åland inför sådana genetiska resurser eller traditionell kunskap hos urfolk som omfattas av Nagoyaprotokollet har gjort en anmälan om det inom en månad från införseln.

   Åland kan även välja att med egen lagstiftning skydda unika åländska genetiska resurser. Då behöver de åländska myndigheterna även upprätta strukturer för ett internationellt anmälningssystem och övervaka att regelverket efterlevs. Bl.a. Norge och Frankrike kommer att införa en sådan reg-lering medan till exempel Sverige och Storbritannien har valt att inte göra det. På Åland skulle t.ex. Ålandsfårets arvsmassa eventuellt vara sådant unikt genetiskt material som skulle kunna skyddas genom lagstiftning.

 

Landskapsregeringens yttrande

Till den del bestämmelserna i Nagoyaprotokollet är inom EU:s behörighet har protokollet genomförts på EU-nivå genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 511/2014. Oavsett om lagtinget ger sitt bifall till Nagoyaprotokolletmåste Åland sålunda enligt EU-förordningen utse egna myndigheter som övervakar att verksamhetsutövare har gjort en anmälan om sådana genetiska resurser som omfattas av Nagoyaprotokollet inom en månad från införseln. Även om antalet sådana anmälningar förväntas vara litet, måste landskapsregeringen ändå upprätta strukturer och förfaranden för mottagandet av anmälningar samt för övervakning och tillsynsåtgärder. Åland skulle även vid behov genom lagstiftning kunna skydda sådana genetiska resurser som finns inom åländsk jurisdiktion.

   Landskapsregeringen har ingenting att invända mot godkännandet av Nagoyaprotokollet. 

 

Mariehamn den 12 maj 2016
Lantråd	Katrin Sjögren
Vicelantråd	Camilla Gunell