Landskapsregeringens svar rp 8/2011-2012

Lagtingsår: 2011-2012
Typ av dokument: Landskapsregeringens svar

Ladda ner Word-dokument

Ålands landskapsregering

YTTRANDE

 

Datum

 

 

1.3.2012

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Landskapsregeringens yttrande

Angående Europarådets konvention om bekämpande av människohandel

·       Republikens presidents framställning nr 8/2011-2012

 

Lagtingets talman har den 9 januari 2012 enligt lagtingsordningens 31 § 2 mom. lämnat en begäran om landskapsregeringens yttrande över regeringens proposition RP 122/2011 rd om godkännande av Europarådets konvention om bekämpande av människohandel med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i konventionen som hör till området för lagstiftningen och lag om ändring av 3 § i lagen om näringsförbud. Om lagtinget ger sitt bifall kommer de ändringar som berör landskapets behörighet även att träda i kraft i landskapet. Med anledning härav ger landskapsregeringen följande yttrande:

 

Landskapsregeringen har tidigare avgett ett utlåtande i ärendet. Den 2 december 2010 lämnade landskapsregeringen ett utlåtande på begäran av utrikesministeriet om betänkandet angivet av arbetsgruppen för beredning och sättande i kraft av Europarådets konvention om bekämpande av människohandel. Detta yttrande överensstämmer med det som då framfördes i ärendet.

 

Europarådets konvention om bekämpande av människohandel godkändes av Europarådets ministerkommitté den 3 maj 2005. Finland undertecknade konventionen den 29 augusti 2008. Hittills har konventionen undertecknats av 43 stater och 34 stater har ratificerat eller anslutit sig till den.

 

Konventionens syfte är att med respekt för jämställdheten förebygga och bekämpa all människohandel, d.v.s. både nationell och gränsöverskridande. Genom konventionen strävar man således efter att trygga de mänskliga rättigheterna för offer för människohandel samt garantera att människohandelsbrott undersöks och åtalas effektivt. I konventionen fastställs även de grundläggande principerna för skydd och hjälp till offer och vittnen. Konventionsparterna åläggs att genomföra olika åtgärder för att effektivare förebygga och bekämpa människohandel.

 

Enligt 59 § självstyrelselagen (1991:71) för Åland ska lagtinget ge sitt samtycke till internationella fördrag som Finland ingår om fördraget innehåller sådana bestämmelser som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. Landskapsregeringen har enligt 18 § 1, 2, 4, 12, 13, 14 och 23 punkterna självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet beträffande jämställdhet, främjande av hälso- och sjukvård, socialvård, näringsverksamhet och främjande av sysselsättning. Landskapsregeringen konstaterar att konventionen således innehåller bestämmelser som faller inom landskapets lagstiftningsbehörighet. Således måste lagtingets bifall inhämtas för att konventionen ska träda i kraft i landskapet.

 

I artikel 6 i konventionen finns bestämmelser om åtgärder för att motverka efterfrågan medan artikel 23 handlar om påföljder och bestämmelser. I artikel 23.4 finns bestämmelser om de lagstiftnings- eller andra åtgärder som behövs för att kunna stänga en inrättning som har använts för att genomföra människohandel. I samma artikel finns dessutom bestämmelser om hur man ska kunna förhindra gärningsmannen att bedriva den verksamhet inom vilken brottet förövades. För att kunna uppfylla dessa konventionsbestämmelser avser riket att ändra 3 § 3 mom. i lagen om näringsförbud. Lagen kommer att ändras så att den del av 3 punkten som gäller människohandelsbrott avskiljs till en ny 4 punkt så att den även gäller andra än de människohandelsbrott som riktar sig mot barn. I och med att lagen om näringsförbud faller inom rikets lagstiftningsbehörighet enligt självstyrelselagen 27 § 22 punkten blir lagändringen även gällande i landskapet.

 

I presidentens framställning hänvisas uttryckligen till artikel 23.4 i konventionen och dess förhållande till 11 § självstyrelselagen för Åland. Enligt 11 § självstyrelselagen kan rätten att i landskapet utöva rörelse eller yrke som näring för den som inte har hembygdsrätt inskränkas genom landskapslag. En sådan landskapslag får dock inte inskränka rätten för den som är bosatt i landskapet att idka sådan näring som bedrivs utan att annat biträde än make eller egna omyndiga barn och utan begagnade av affärslokal, kontor eller något annat särskilt driftställe. I presidentens framställning framgår att artikel 23.4 i konventionen inte står i strid med ovan nämnda bestämmelse i självstyrelselagen.

 

Landskapsregeringen framhåller i sitt handlingsprogram att arbetet med att motverka trafficking fortsätter[1]. I och med att straffrätt och rättsskipning hör till rikets lagstiftningsbehörighet enligt självstyrelselagen 27 § 22 och 23 punkterna blir landskapsregeringens uppdrag att sprida kunskap och att aktivt arbeta med värderingar och attityder i förebyggande syfte samt att kunna ta hand om eventuella offer. Ålands strategiska läge samt det stora antalet svårövervakade ankomster och avgångar per dygn leder till att man kan anta att Åland är en transitregion för människohandel. Till följd av detta är det viktigt att det åländska samhället och de berörda myndigheterna upprätthåller kunskap om människohandelns förekomst, så att en allmän beredskap finns. Här är samarbetet mellan berörda myndigheter, så som tullen, sjöbevakningen, polisen och kommunernas sociala myndigheter viktig. Eftersom människohandel är ett ”gränslöst problem” framhåller landskapsregeringen betydelsen av både regionala, nationella och internationella nätverk. Landskapsregeringen planerar att agera aktivt i dessa frågor, bland annat genom att under året ordna ett informationstillfälle för att öka befolkningens kunskap i frågor som rör människohandel. Landskapsregeringen vill även framhålla att det är viktigt att länder, förutom att de ansluter sig till konventioner, även implementerar dem samt lever upp till innehållet i dem.

 

Landskapsregeringen konstaterar avslutningsvis att konventionen inte innehåller bestämmelser som står i strid med självstyrelselagen eller annan landskapslagstiftning. Genomförandet av stadgan i landskapet kommer således inte att föranleda lagändringar.

 

 

Mariehamn den 1 mars 2012

 

 

 

Vicelantråd         Roger Nordlund

 

 

 

 

 

 

Minister                Gun-Mari Lindholm

 

 

 

 



[1] Ålands landskapsregerings meddelande till Ålands lagting nr 1/2011-2012, 22.11.2011, ” Regeringsprogram för samarbete, resultat och framtidstro”, s. 6.