Landskapsregeringens svar s 1/2014-2015

		SVAR PÅ SPÖRSMÅL
		Datum
		2015-04-09
	Till Ålands lagting

Svar på spörsmål

Socialvård

·       Spörsmål nr 1/2014-2015

 

Med stöd av 37 § lagtingsordningen har ltl Viveka Eriksson m.fl. ställt följande spörsmål:

Hur kommer det sig att landskapsregeringen inte haft framförhållning och sett till att landskapets socialvårdslagar moderniserats i samma takt som i landet i övrigt för att trygga ålänningarna en god och rättsäker social omsorg och hur tänker landskapsregeringen avhjälpa den osäkerhet som råder i kommunerna som en följd av landskapsregeringens agerande och senfärdighet?

 

Landskapsregeringen verkar för att den socialvård som erbjuds ålänningarna vilar på en analys av vilka samhällsföljder, inte minst i fråga om kostnader, som följer av den finska lagstiftningen och hur socialvårdslagstiftningen på Åland kan anpassas till självstyrelsens samhälleliga strukturer. I riket syftar reformarbetet till att stegvis i kommunal regi integrera socialvården med hälso- och sjukvården. På Åland har hälso- och sjukvården och socialvården skilda huvudmän.

 

Landskapsregeringen har aktivt från år 2010 följt rikets arbete med förnyande av socialvårdslagen. Rikspropositionen gavs till riksdagen den 18.9.2014 och lagen godkändes av riksdagen den 30.12.2014 med vissa ändringar i förhållande till propositionen.

 

I början av november 2014 informerades kommunerna på Åland om landskapsregeringens intention att inte anta den nya finska socialvårdslagen och att den gällande socialvårdslagen skulle förbli i kraft. Intentionen underströks i socialvårdsplanen för åren 2015 - 2019 som antogs den 9.1.2015.

 

Landskapsregeringens huvudsakliga syfte var att behålla rättsläget så oförändrat som möjligt med beaktande av att vissa bestämmelser i socialvårdslagstiftningen är riksbehörighet och med beaktande av att flera speciallagar skulle komma att ändras.  Detta är också förenligt med skrivningarna i budgeten för landskapet Åland för år 2015 som enhälligt omfattades av lagtinget. I budgeten konstateras att socialvårdslagstiftningen i riket genomgår en totalrevidering och att landskapsregeringen avser att under år 2015 ta fram ett lagförslag till förnyande av socialvårdslagen och lagstiftningen som sammanhänger med den samt att det är viktigt att det görs en grundlig analys av reformarbetet i riket och hur landskapets socialvårdslagstiftning kan anpassas till de åländska strukturerna.

 

Den finska socialvårdslagen från år 1982 tillämpas i landskapet med vissa avvikelser. Det rättsläge som uppstått i och med att den åländska lagframställningen inte hann träda i kraft den 1.4.2015 är inte optimalt men landskapsregeringen kan ändå konstatera att kommunernas möjligheter att ge ålänningarna en kvalitativt god socialvård inte påverkas i betydande grad, då ändringarna i speciallagarna som berörs har liten inverkan på materiella bestämmelser som ska tillämpas i landskapet.  Landskapsregeringen har, för att avhjälpa osäkerheten i kommunerna, skickat ut information om rättsläget i två omgångar under mars månad. I informationen framkommer att socialvårdslagen FFS 710/1982 fortsatt med stöd av landskapslag 1995:101 om tillämpning i landskapet Åland om riksförfattningar om socialvård, ska förbli i kraft i landskapet efter den 1.4.2015. I informationen beskrivs också konsekvenserna för rättsläget gällande speciallagstiftningen under den mellanperiod som uppstår från 1.4.2015 tills lagförslag 7/2014-2014 Ändring av blankettlagar om socialvård trätt i kraft. Utöver den utskickade informationen har landskapsregeringen skapat en möjlighet för kommunerna att skriftligen ställa rättsliga frågor som besvaras av lagberedningen.

 

Den reviderade socialvårdslagstiftningen kommer stegvis att implementeras i riket. Från 1.1.2015 trädde bestämmelserna om hemservice i kraft och från 1.4.2015 övrig lagstiftning förutom strängare villkor för brådskande placering av barn i barnskyddslagen som träder i kraft den 1.1.2016. Effekterna av lagstiftningsreformen för kommunerna och klienterna i riket kan ännu inte överblickas.

 

Syftet med reformen i riket är att stärka socialvårdslagens ställning som central allmän lag, främja jämlik tillgång till socialvård och dess tillgänglighet, flytta fokus i socialvården från korrigerande åtgärder till främjande av välfärd och tidigt stöd, stärka klientorienteringen och helhetssynen, tillse att människor får stöd i sin egen dagliga miljö och dessutom fastställs uppgiftsfältet för socialvården, det sektorövergripande samarbetet stärks och främjas, och socialvårdens verksamhetsförutsättningar tryggas i uppgifter som hör till dess ansvar och kompetens. Dessa syften och preciseringar uppnås långsiktigt och anger den tilltänkta utvecklingsriktningen.  Som ett led i att förstärka det sektorsövergripande samarbetet regleras i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården om utlämnande av uppgifter utan klientens samtycke och antecknande av klientinformation i sektorövergripande samarbete samt i socialvårdens och hälso- och sjukvårdens gemensamma service, samt om en socialvårdsmyndighets rätt att av andra myndigheter få den handräckning som den behöver för att sköta sina lagstadgade uppgifter.

 

Landskapsregeringen kan i stort förena sig med de målsättningar socialvårdsreformen i riket uttrycker.

 

En rättssäker socialvård uppnås inte enbart genom att stifta lagar. Rättssäkerheten bygger i hög grad även på att de tjänsteinnehavare i kommunerna som ansvarar för socialvården har en tillräcklig och bra utbildning, möjlighet till fortbildning, fördjupad erfarenhet och möjlighet till samverkan, för en likvärdig tillämpning av lagstiftningen. Därtill behövs tillräckliga resurser och en fungerande tillsyn.  I syfte att trygga en likvärdig service, en effektiv användning av resurserna, en samlad kompetens och en ökad specialisering inom personalen, en större integritet, en stärkt anonymitet och en rättssäker social omsorg har landskapsregeringen arbetat med att förverkliga kommunernas socialtjänst som en viktig del av moderniseringen av socialvården. Ett lagförslag lämnas över till lagtinget i april.

 

För att vi ska kunna öka likvärdigheten mellan ålänningarna och minska skillnaderna i välfärd och behov av social service måste det finnas bra informationsunderlag som stöd för de samhällspolitiska besluten.  ÅSUB har därför på uppdrag av landskapsregeringen fortsatt Utredningar om ekonomisk utsatthet i syfte att kartlägga och utvärdera det sociala trygghetssystemets funktionssätt och ekonomiska effekter på hushålls- och individnivå. När utredningen är klar används fakta för att förbättra socialskyddssystemet. Ett familjepolitiskt program blir klart i maj 2015. Programmets ska anvisa vägen för en modern familjepolitik med ett tydligt barnperspektiv. Tillsynsmyndighetens personalresurs har år 2015 förstärkts med en inspektörstjänst. På social- och miljövårdsavdelningen har en juristtjänst inrättats från 1.4.2015 med uppgift att handlägga och ansvara för juridiska frågeställningar och utvecklandet av lagstiftningen inom socialvårdsbyråns och hälso- och sjukvårdsbyråns verksamhetsområden. Socialvårdsbyrån planeras därtill förstärkas med en tjänst som socialinspektör. Under våren 2015 avser landskapsregeringen beskriva socialvårdslagstiftningens status och analysera rättsläget närmare.

 

Landskapsregeringen bedriver en ansvarsfull socialpolitik som syftar till att trygga jämlik tillgång till socialvård så att välfärden främjas och klienterna får rättsäker och kvalitativ service.  Landskapsregeringen avser fortsatt följa utvecklingen i riket men ser behov av att analysera lagstiftningsläget i förhållande till landskapets samhällsstruktur och förhållanden. En position i förhållande till lagstiftningen behöver bestämmas och en färdriktning anges. I det fortsatta arbetet med att förnya socialvårdslagstiftningen ser landskapsregeringen det som viktigt att reformarbetet fokuserar på gemensamma lösningar för att möta behoven inom den sociala sektorn.

 

 

Mariehamn den 9 april 2015
Vicelantråd	Roger Nordlund
Minister	Carina Aaltonen