Landskapsregeringens svar s 12/2001-2002

Svar på spörsmål

Ltl Roger Janssons m.fl. spörsmål om älgjaktsförordningen

·      Spörsmål nr 12/2001-2002

Med stöd av 48 § 1 mom. lagtingsordningen har ltl Roger Jansson m.fl. i form av ett spörsmål frågat hur landskapsstyrelsen motiverar sitt beslut ”att slopa 3 § älgjaktsförordningen och hur avser man att nu i Lemland fullfölja landskapsstyrelsens tidigare strävanden att alla älgmarker och älgjägare i kommunen skall behandlas likvärdigt och i enlighet med jaktlagens anda och mening”. Med anledning av spörsmålet avger landskapsstyrelsen följande skriftliga svar:

     Jakt skall i enlighet med 3 § jaktlagen för landskapet Åland (31/1985) bedrivas så att ingen art som utgör ett naturligt inslag i landskapets fauna äventyras, med beaktande av landskapslagen om naturvård (41/1977) och med stöd därav utfärdade bestämmelser. Hänsynen till arternas fortbestånd i synnerhet samt till natur- och viltvård i allmänhet är således grundläggande för all jakt.

     Det bör i sammanhanget klargöras att det inte finns en allmän rätt att jaga älg, inte heller för de enskilda som innehar jaktbara markområden. Tillgången till sådan mark är dock en förutsättning för att kunna beviljas rätt att jaga älg. Således kan de som innehar jaktbara markområden och vill jaga älg, samt har betalat jaktvårdsavgift, efter ansökan beviljas en begränsad sådan rätt. Den rätt som därefter utövas omgärdas också av andra bestämmelser - såsom om jaktsätt, -tider, -vapen och -klädsel samt om omhändertagande av skjutna eller skadade djur, redovisning av jaktresultat, natur- och viltvårdshänsyn m.m.

     Utöver frågan om vilka som kan beviljas rätt att fälla älg är frågan om fördelningen av de djur som årligen skall fällas en väsentlig fråga i sammanhanget. Den nuvarande organisationen och regelverket har skapats med syfte att främja en så viltvårdsmässigt god vård och beskattning av älgbeståndet som möjligt.

     Meningsskiljaktigheter har uppkommit i fråga om tolkningen av 3 § i förordningen om jakt på älg (42/1997), rörande rätten att ansluta sig till ett jakträttsområde. Detta har föranlett landskapsstyrelsen att överväga kompletteringar av regelverket inom ramarna för lagstiftningens grundläggande viltvårdssyfte. Härvid har också beaktats älgjaktens sociala funktion som fritidsaktivitet, vilket i regelverket framhävs av att till ideella jaktvårdsföre­ningar har förts ansvar att sköta myndighetsuppgifter rörande tillstånd att fälla älg m.m. Dessutom har noterats jaktvårdsföreningarnas juridiskt krävande myndighetsansvar vilket förutsätter en hög grad av frivilligt arbete, samt att en ändring av regelverket som skulle fordra ytterligare ar­betsinsatser av dem därför inte är välbetänkt. Landskapsstyrelsen har tvärt­emot funnit att det finns skäl att överväga om föreningarnas myndighetsansvar bör ses över med tanke på det krävande juridiska och höga grad av frivilligarbete det innebär för dem.

     Landskapsstyrelsen har också i frågan beaktat vad justitiekanslern kon­staterade i sin skrivelse av den 31 januari 2002 (dnr 964/1/99), nämligen att oklarheter fanns i frågan om tillämpningen av bestämmelserna om an­slutning till ett jakträttsområde i 3 § förordningen om jakt på älg. I likhet med landskapsstyrelsen ansåg justitiekanslern dessutom att 39 § jaktlagen för landskapet Åland inte kan ges en tolkning som ersätter en anslutningsrätt.

     På anförda grunder och då regeln om rätt att foga mark till ett jakträttsområde i sig inte tillgodoser ett viltvårdsändamål har landskapsstyrelsen bedömt den mest ändamålsenliga åtgärden för att minska regelverkets oklarheter vara att upphäva 3 § förordningen om jakt på älg. Landskapsstyrelsen konstaterade det vara ändamålsenligt för en långsiktigt god vård och beskattning av älgbeståndet att ett älgvårdsområde - som hittills - skall omfatta minst 2 000 hektar. Samtidigt bör dock undersökas hur bättre möjligheter att jaga älg kan skapas för dem som innehar mindre än 2 000 hektar. Landskapsstyrelsen har därför beslutat att se över möjligheterna att fälla älg i områden omfattande mellan 500 och 2 000 hektar för att även inom sådana områden få en bra beskattning inom ramarna för den långsiktigt goda vården av älgbeståndet.

     Landskapsstyrelsen kan slutligen konstatera dels att ingen jakträttsinnehavare i Lemlands kommun har berövats möjligheter till jakt på älg under år 2002 och dels att ett arbete pågår inom landskapsstyrelsen för att behövliga ändringar av regelverket skall kunna träda ikraft före den 1 juni 2003 så att frågan får en tillfredsställande lösning.