Landskapsregeringens svar s 1/2002-2003

	Ålands landskapsstyrelse	SVAR PÅ SPÖRSMÅL
		Datum
		2003-01-16
	Till Ålands lagting

Svar på spörsmål

Ltl Roger Janssons m.fl. spörsmål angående sjöfarten

·      Spörsmål nr 1/2002-2003

 

 

Med stöd av 48 ' 1 mom. lagtingsordningen har ltl Roger Jansson m.fl. i ett spörsmål ställt följande fråga

Vilka omedelbara respektive långsiktiga åtgärder tänker landskapsstyrelsen politiskt vidta i anledning av att utflaggningen av åländska storfärjor till andra länder nu inletts och vilka konkreta lösningar för Åland arbetar landskapsstyrelsen för?

 

Med anledning härav ger landskapsstyrelsen följande skriftliga svar:

       Spörsmålet utgår ifrån att det aviserade flaggbytet för Viking Lines passagerarfartyg Cinderella innebär att ”utflaggningen av åländska storfärjor nu inletts”.

       Enligt landskapsstyrelsens uppfattning är utflaggning av passagerarfartyg ett hot så länge konkurrensnackdelarna under finsk flagg består. Nackdelarna gäller främst passagerartrafiken, medan lastfartygen har ett stödsystem som är anpassat till internationella konkurrensvillkor.

       Trots hoten är utvecklingen inte ödesbestämd. Landskapsstyrelsen kan, även om lagstiftningsbehörigheten till största delen är en riksangelägenhet, påverka opinionen och beslutsfattarna genom att ta fram fakta och argument. Därför är det angeläget för Åland att sjöfartspolitiken har som målsättning att behålla arbetsplatser och utbildning inom sjöfartsnäringen och att rederierna får konkurrensvillkor som möjliggör verksamhet och utveckling under finsk och åländsk flagg.

       Efter många års diskussioner om ett gemensamt sjöfartsregister och andra gemensamma sjöfartsåtgärder för att förhindra utflaggning till så kallade bekvämlighetsregister, kunde EU år 1997 fastställa riktlinjer för stöd till sjöfartsnäringen inom EU.

       Målsättningen är att trygga sysselsättningen inom EU, bevara kunskap och kompetensen inom sjöfarten samt förbättra säkerheten. Riktlinjerna ger medlemsstaterna möjlighet att vidta olika skatteåtgärder och införa stöd som sänker kostnaderna och stimulerar investeringar.

       Landskapsstyrelsen har alltsedan den Europeiska unionen införde riktlinjerna för sjöfartsstöd verkat för en EU-anpassning av Finlands sjöfartspolitik.

Kommunikationsministeriet tillsatte den 20 december 2002 en gemensam arbetsgrupp för Åland och riket som ett resultat av regeringens och landskapsstyrelsens överenskommelse från regeringens aftonskola i Helsingfors i november 2002.

       Uppdraget är att utarbeta förslag till sjöfartspolitiska åtgärder som kan säkerställa sjöfartsnäringens konkurrenskraft och utveckling i Finland och på Åland inom ramen för gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till sjöfarten.

       Sjöfartsnäringen skall ses i ett brett samhällsperspektiv som omfattar bland annat rederier, varv, hamnar, myndigheter och utbildning. För Finland är utbildning samt miljö- och säkerhetsfrågor av särskilt intresse med tanke på utvecklingsmöjligheterna.

       Arbetsgruppen skall beakta bland annat sjöfartsstrategirapporten som blev färdig i december 2002, samt utredningen om sjöfartsklustret som blir färdig våren 2003.

       Arbetsgruppen skall även beakta konsekvenserna av EU-utvidgningen år 2004, harmoniseringen av alkohollagstiftningen och följderna av de nya införselreglerna.

       Arbetsgruppen skall se över regelverket för rederiverksamhet i syfte att ta fram åtgärder som underlättar nyetablering och utveckling.

       Uppdraget innefattar även att utreda möjligheterna att utöka handlingsutrymmet för en åländsk sjöfartspolitik genom behörighetsöverföring enligt 29 § självstyrelselagen, som bland annat omfattar fartygsregister, arbetspensionsskydd och annan socialförsäkring samt samarbetsavtal och samarbete inom företag.

       Arbetsgruppen, vars mandattid är till 30.06 2003, skall avlämna en mellanrapport i slutet av januari.

 

       Det behövs åtgärder för att ge en konkurrenskraftig kostnadsstruktur som kan bevara sjöfartssystemet under finsk och åländsk flagg. Alternativet utflaggningar i större skala skulle på sikt bryta länkarna i sjöfartsklustret, bromsa utvecklingen och urholka sjöfartskompetensen samt hota den åländska ekonomin och sysselsättningen.

       Det finns huvudsakligen tre åtgärdsalternativ som inte utesluter varandra

       -     de sjöanställda i Finland anställs på samma villkor och stödnivåer som i andra länder med EU-anpassat sjöfartsstöd. Lönesystemen bör utvecklas så att de i mindre grad belastar statsbudgeten (nettolönesystem)

       -     blandbesättning på finskflaggade fartyg tillåts enligt särskilda villkor efter förhandlingar som utmynnar i avtal om inte andra nödvändiga kostnadsbesparingar som säkerställer konkurrenskraften kan uppnås

       -     ett ändamålsenligt tonnageskattesystem som gynnar utveckling och nya fartygsanskaffningar. Flexibla finansieringsformer gynnar varvsindustrin där rederierna i Finland är kompetenta beställare med nya fartygskoncept under utveckling

       Regeringens sjöfartsstrategi måste enligt Ålands landskapsstyrelses uppfattning ha som utgångspunkter

-      att ha kontroll över det maritima transportsystemet

-      att utnyttja och utveckla den tradition och kompetens som finns inom sjöfarten och dess förgreningar

-      att vidareutveckla miljö- och säkerhetstänkandet, bland annat som en konkurrensfaktor

-      att bibehålla arbetsplatser och att stärka utbildning i teori och praktik

-      att skapa bättre möjligheter för nyföretagande, utveckling och expansion

       Målet på kort sikt är att passagerarsjöfarten skall konkurrera på lika villkor med övriga EU-flaggor, Landskapsstyrelsen kommer därför att fortsätta ansträngningarna att förmå Finlands regering att reformera stödet till sjöfarten och anpassa lagstiftningen och rederibeskattningen så att konkurrensnackdelarna minskar.

       På längre sikt är målet att förbättra verksamhetsbetingelserna för sjöfarten och anslutande näringar i hela landet. För att trygga den åländska sjöfartsnäringen och öka handlingsutrymmet i sjöfartspolitiken behöver den åländska lagstiftningsbehörigheten utvidgas. För sådana reformer är det en förutsättning att fortsätta dialogen och upprätthålla det ömsesidiga förtroendet med riksmyndigheterna.

 

 

Mariehamn den 16 januari 2003
L a n t  r å d	Roger Nordlund
Vicelantråd	Olof Erland