Landskapsregeringens svar s 2/2005-2006
|
|
| ||
| Ålands landskapsregering | SVAR PÅ SPÖRSMÅL | ||
| Näringsavdelningen | Datum |
| |
|
| 2006-01-12 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Svar på spörsmål
Åtgärder för fortsatt jakt på sjöfågel under våren
Ålands landskapsregering har den 2 januari 2006 mottagit ett av lagtingsledamot Anders Eriksson m.fl. med stöd i 48 § 1 mom. lagtingsordningen ställt spörsmål med frågan ”Vilka åtgärder ämnar landskapsregeringen vidta dels för att trygga fortsatt vårjakt på sjöfågel och dels för att undvika att Åland påförs dryga EU-böter?”
Bakgrund
Den 1 januari 1995 anslöts Åland som del av republiken Finland till den Europeiska Unionen, i anslutningsförhandlingarna fanns löften om att vårjakten på sjöfåglar kan lösas under artikel 9 i fågeldirektivet, men något konkret undantag finns inte.
EG-domstolen gav den 15 december 2005 sin dom (C-344/03) om den åländska vårfågeljakten. Domen är slutpunkten på ett så kallat överträdelseförfarande som påbörjades år 1998 i och med att kommissionen skickade en officiell underrättelse till Finland där man påpekade att republiken inte uppfyller skyldigheterna i rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (det s.k. fågeldirektivet). I landskapsregeringens svar togs bland annat upp att vårjakten är den enda möjligheten för befolkningen i skärgården att utnyttja den viktiga resurs samt att jakten är selektiv och att det frivilligt i samband med jakten fredas stora områden samt utförs viltvårdande arbeten. Man avsåg vidare att klarlägga hur alternativa och en mer personrelaterad vårjakt skall kunna förverkligas samt om kriterierna ”litet antal” och ”annan lämplig lösning” skall kunna intas i lagstiftningen.
Bakgrunden till den officiella underrättelsen var att kommissionen under år 1995 och 1996 mottagit klagomål om att vårjakten stred mot fågeldirektivet. Kommissionen ansåg inte att svaret på den officiella underrättelsen var tillfredställande och sände år 1999 ett motiverat yttrande till Finland, där man i princip upprepade invändningarna som åberopats i den officiella underrättelsen. Den finländska regeringen och landskapet Åland besvarade det motiverade yttrandet i skrivelser från juni 1999 och mars 2001. I svaret framhölls bland annat att man nu hade anpassat lagstiftningen till fågeldirektivets artikel 9. Vidare framhölls att viltvården och jakten skall ses som en helhet med långa traditioner som sammantaget främjar sjöfågelbestånden. Landskapsregeringen ansåg att man uppfyller samtliga kriterier i artikel 9 samt utgår från att tjänstemän från landskapsregeringen och även den högsta politiska ledningen ges möjlighet att delta vid eventuella kommande överläggningar med kommissionen då denna fråga är av stor betydelse för Åland.
Kommissionen upprättade i juni 2001, då man inte var tillfreds med svaren, ett så kallat kompletterat motiverat yttrande där kommissionen vidhöll sin tidigare uppfattning. I svaret framgår att man vid kommande vårjaktstillstånd kommer att beakta den undersökning som vilt- och fiskeriforskningsinstitutet tagit fram om sjöfåglarnas förekomst på hösten, så att det inte beviljas jakt på sådana platser där arten förekommer på hösten. Ytterligare skickades tre skrivelser, där landskapsregeringen bland annat inte omfattar utrikesministeriets förslag till huvudlinjer för Finlands svar till den del det rör tolkningen av ”litet antal”.
Då kommissionen vidhöll att villkoren för att tillämpa undantaget i artikel 9.1 c i direktivet inte var uppfyllda, beslutade kommissionen att föra ärendet till EG-domstolen. Domstolens bedömning föregicks av en muntlig förhandling där parterna för domstolen fick framföra sina argument (se bilaga).
Domen
EG-domstolen konstaterar i sin dom (C-344/03) att Finland inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt rådets direktiv eftersom man avseende vårjakt på sjöfågel på finländska fastlandet och på Åland inte har visat:
- att villkoret i artikel 9.1 c i ovannämnda direktiv att det inte finns någon annan lämplig lösning än vårjakt för att kunna beviljas ett undantag är uppfyllt för ejder, knipa, småskrake, storskrake, svärta och vigg, och
- att villkoret i ovannämnda bestämmelse att jakten endast får avse fåglar i litet antal för att kunna beviljas ett undantag är uppfyllt för ejder, storskrake, småskrake och svärta.
Kortfattat betyder EG-domstolens beslut att vårjakt efter ejder, knipa, småskrake, storskrake, svärta och vigg är förbjuden, den enda arten som fortsättningsvis får jagas under våren är alltså alfågeln.
Landskapsregeringens åtgärder
Landskapsregeringens målsättning är att man fortsättningsvis skall kunna bedriva sjöfågeljakt på våren. Domstolens bedömning om när det finns en annan lämplig lösning bygger i hög grad på en enda studie om sjöfåglarnas förekomst på hösten. Eftersom bevisningen om att ”det inte finns någon annan lämplig lösning” än jakt på våren i landskapet är av central betydelse för fortsatt jakt kommer landskapsregeringen i första hand att arbeta för att initiera en vetenskaplig studie där sjöfåglarnas förekomst och jaktbarhet under hösten utreds. Denna undersökning skall inte bara vara artspecifik utan även könsspecifik så det framgår antalet honor, årsungar och hanar som befinner sig i den åländska skärgården under hösten. Utöver förekomsten av olika arter skall även arternas jaktbarhet beaktas. Det är sedan länge känt bland åländska jägare att hanar av exempelvis ejder och svärta efter reproduktionen åker ut till havs för att ”rugga” d.v.s. byter fjäderdräkt, därefter flyttar de till övervintringsområden i södra Östersjön. Därmed är det omöjligt att tillgodogöra sig dessa fåglar på hösten då ruggningen inleds i juni-juli vilket kommissionen felaktigt hävdar. En inventering/undersök-ning av ovannämnda slag skulle därmed kunna bevisa det som i landskapet sedan länge har varit ett välkänt faktum d.v.s. att höstjakten för vissa sjöfågelarter inte är ”någon annan lämplig lösning”.
Landskapsregeringen har vidare för avsikt att ta ett initiativ, i samverkan med riket, att arbeta för att fågeldirektivet ändras så att det mera anpassas till dagens Europa. Fågeldirektivet är ett av unionens äldsta direktiv och är därmed inte anpassat till dagens medlemsländer. Förståelse för kompenserande viltvård, lokala anpassningar och förnuftigt användande av förnyelsebara resurser finns inte medtaget i direktivet i dess nuvarande utformning.
Enligt EG-fördraget har kommissionen till uppgift att övervaka gemenskapsrättens tillämpning, därmed måste landskapet för att efterleva domen (C-344/03) vidta nödvändig försiktighet tills ovannämnda utredningar och belägg finns som vetenskapligt bevisar att det inte finns ”någon annan lämplig lösning” än vårjakt i landskapet, detta för att undvika att kommissionen yrkar på vite och/eller standardbelopp.
| Mariehamn den 12 januari 2006 | |
|
L a n t r å d |
Roger Nordlund |
|
Vicelantråd | Jörgen Strand |