Landskapsregeringens svar s 2/2007-2008

 

	Ålands landskapsregering	SVAR PÅ SPÖRSMÅL
	Utbildningsavdelningen	Datum
		2008-03-20
	Till Ålands lagting

Svar på spörsmål

Registrering av fornminnen

·      Spörsmål nr 2/2007-2008

 

Med stöd av 48 § 1 mom. lagtingsordningen har lagtingsledamot Anders Eriksson m.fl. i ett spörsmål ställt följande fråga:

Hur avser landskapsregeringen agera för att registreringen av forn­minnen skall ske på ett sätt som står i överensstämmelse med landskapslagen om fornminnen?

Med anledning härav ger landskapsregeringen följande skriftliga svar.

 

Fast fornlämning och fornlämningsregistret

Enligt 1 § landskapslag (1965:9) om fornminnen är fasta fornlämningar fredade såsom minnen av Ålands tidigare bebyggelse och historia. Bedömningen om en fornlämning föreligger görs på vetenskapliga grunder utifrån lagens definitioner av fasta fornlämningar. Fornlämningarna har ett legalt skydd som gäller omedelbart, utan att något särskilt förfarande behöver vidtas. Det är därför förbjudet att utan tillstånd rubba eller täcka över en fast fornlämning. Enligt 2§ landskapslagen om fornminnen ska kända fasta fornlämningar i landskapet antecknas i ett av landskapsregeringen för ändamålet upprättat register.

     I den fortsatta hanteringen tolkades de bestämmelser om fornminnesregistret som infördes år 1999 så att alla fornlämningar i den förteckning som då fanns automatiskt övergick i fornminnesregistret. Samtidigt konstaterades att en arbetsordning som reglerar vilka uppgifter om fornlämningarna som ska ingå i registret måste fastställas. En sådan arbetsordning saknas fortfarande. I avvaktan på fastställande av sådana regler har arkeologerna enligt lagens krav fortsatt förteckna nyupptäckta fornlämningar i registret enligt vedertagna rutiner.

 

2006 års ändring av 2 § landskapslagen om fornminnen

     Enligt lagens nya 2 § ska fastighetsägare vid nyupptäckt av fornlämningar ges tillfälle att bli hörd innan anteckning i fornminnesregistret görs. När anteckning i registret väl gjorts, ska landskapsregeringen göra en skriftlig anmälan till fastighetsägaren. Fastighetsägaren har rätt att framställa rättelseyrkande hos landskapsregeringen inom 30 dagar från delfåendet av anmälan om registrering. Tidigare anteckningar i fornminnesregistret ska enligt övergångbestämmelserna göras ånyo enligt lagen. Detsamma gäller fornlämningar som har påträffats innan registret upprättades den 1 september 1999. Av övergångsbestämmelserna framgår vidare att den i lagens 12 § 1 mom. nämnda tiden för sökande av ersättning ska räknas från det att registreringen av fornlämningen har gjorts enligt denna lag. Härvid ska de ersättningsgrunder som gäller enligt lagens 12 § 1 mom. tillämpas. Registreringsförfarandet enligt denna lag ska beträffande varje fastighet inledas inom två år från denna lags ikraftträdande.

     Landskapsregeringen har tolkat övergångsbestämmelserna på så sätt att en teknisk hantering ska ske, så att en ny registrering om fornlämningen görs i syfte att ge fastighetsägaren möjlighet att inom 30 dagar inkomma med ett rättelseyrkande och i vissa fall även yrkande om ersättning. Mot bakgrund av registrets rättsverkan gjordes bedömningen att ett traditionellt förvaltningsrättsligt hörandeförfarande inte var möjligt. Enligt den tolkningen kan ändringar i registret endast ske genom ett rättelseyrkande eller genom ett domstolsförfarande.

 

Lagstiftarens avsikt

     Landskapsregeringen erfar att lagtingets stora utskott vid behandlingen av förslaget till ändring av 2 § landskapslagen om fornminnen ansåg att den förteckning över fornminnen som fanns år 1999 då reglerna om register för fornlämningar infördes, inte automatiskt kunde bli en del av registret. Någon åtgärd fordras därför för att uppgifterna i den gamla fornminnesförteckningen ska ingå i registret. Landskapsregeringen erfar vidare att lagtinget avsåg att fastighetsägaren ska ges tillfälle att höras oavsett om anteckningar om fornlämningarna var upptagna i registret eller inte, eftersom markägare ofta saknar kännedom om vad registret innehåller och att felaktigheter i registret förekommer.

 

Åtgärder

Efter diskussioner med bl.a. företrädare för markägarna har landskapsregeringen konstaterat att det uppstått stor osäkerhet om det rådande rättsläget. Landskapsregeringen konstaterar vidare att förvaltningen inte har hanterat frågan på sätt som lagstiftaren avsett. Regelverket har givit utrymme för tolkning. Det har vidare framkommit att fornminnesregistret innehåller bristfälliga och till och med felaktiga uppgifter. I syfte att efterleva lagstiftarens avsikter, kommer registreringsförfarandet att göras om. Inom ramen för den nya 2 § i landskapslagen om fornminnen, dvs. övergångsbestämmelserna och reglerna om självrättelse, kommer landskapsregeringen att informera markägarna om vad fornminnesregistret innehåller och tydligt höra markägarna om registrets innehåll, innan en ny registrering av uppgifterna ske i registret. Landskapsregeringen avser vidare att i en förordning reglera vilka uppgifter om fornlämningarna som ska ingå i registret. Det kan även finnas anledning att i en arbetsordning reglera på vilket sätt fornminnesregistret i övrigt ska hanteras.

    

Mariehamn den 20 mars 2008
L a n t r å d	Viveka Eriksson
Vice lantråd	Britt Lundberg