Landskapsregeringens svar s 2/2008-2009

	Ålands landskapsregering	SVAR PÅ SPÖRSMÅL
	Social- och miljöavdelningen	Datum
		2009-04-03
	Till Ålands lagting

Svar på spörsmål

Förbud mot borrande av djupa borrhål

·      Spörsmål nr 2/2008-2009

 

Med stöd av 48 § 1 mom. lagtingsordningen har ltl Harry Jansson m.fl. i ett spörsmål ställt följande fråga:

Vilka åtgärder avser landskapsregeringen att vidta med anledning av att det utfärdade förbudet om djupare borrhål än 60 meter inte bidrar till ökat skydd för grundvattnet samt då bestämmelserna i förordningen bl.a. strider mot grundlagskravet om jämlikhet.

Med anledning av spörsmålet ger landskapsregeringen följande svar:

 

Grundvattenskyddet – hållbara val

Syftet med förordningen är att skydda grundvattnet. Enligt 20 § grundlagen bär var och en ansvar för naturen, dess mångfald och för miljön. Det allmänna ska verka för att alla tillförsäkras en sund miljö.     De allmänna miljöhänsynen och kravbestämmelserna i de av Ålands lagting antagna miljöskyddslagen och vattenlagen anger att vattenföretag ska genomföras så att ändamålet nås med minsta möjliga miljöpåverkan utan att miljöhänsynen blir oskäliga.

     Vattenlagen anger att det särskilt ska eftersträvas att grundvattnet och vattenmiljön skadas så litet som möjligt och hålls i ett så naturligt skick som möjligt och att vattenföretag och vattenfarlig verksamhet ska utföras och utövas med minsta intrång och olägenhet för andra allmänna och enskilda intressen. Negativ miljöpåverkan definieras i miljöskyddslagen som sådan miljöpåverkan som medför bl.a. hinder för eller väsentligt försvårande av nyttjandet av naturresurser, skada på egendom eller olägenhet att nyttja den eller annan jämförbar kränkning av allmänt eller enskilt intresse. Försiktighetsprincipen som är inskriven i 1 § miljöskyddslagen är alltså en viktig utgångspunkt.

     Åland har idag relativt god tillgång på dricksvatten men är också utsatt pga det insulära läget. Globalt sett är vattenförsörjningen ett problem. Tillgången på vatten kommer i framtiden att bli minst lika värdefull som tillgången på olja är idag. Vid de senaste årens kraftigt ökade antal borrningar i berg för värmeutvinning har vid ett flertal tillfällen rapporterats höga saltvattenhalter, en stor del av dessa har varit nära stranden. Sedan tidigare är det känt att det är problem med höga salthalter i grundvatten på olika håll i landskapet, särskilt i skärgården. För ett ö-samhälle som Åland är det mycket viktigt att skydda grundvattnet för att kunna trygga vattenförsörjningen i områden där det kan vara mycket kostsamt att ordna vattenförsörjningen på annat sätt än genom grundvatten. Det gäller särskilt i skärgården. Om saltvatten kommer in i grundvattnet kan grundvattnet inom ett relativt stort område förstöras och skadan bli bestående.

     I det omfattande arbetet med ett vattenåtgärdsprogram för Åland finns även skyddet av grundvattnet. Åtgärdsförslag som ingår där är att fastställa vattenskyddsområden runt befintliga yt- och grundvattentäkter och att fastställa skyddsåtgärder inom grundvattenskyddsområden. Grundvattenskyddet och hela vattenförsörjningen behöver prioriteras högre. Beredskapen för att klara vattenförsörjningen om något skulle hända med ytvattentäkterna är viktig. Om vattnet i Ålands vattens vattentäkter skulle bli obrukbart av någon anledning, exempelvis luftnedfall i någon form eller giftiga alger, skulle behovet av grundvatten vara mycket stort.

     Landskapsregeringens vision för hållbar utveckling är ”Ett tryggt, självstyrt ö-samhälle där medvetna medborgare gör hållbara val”. Att behålla ett bra grundvatten även för våra framtida generationer är en viktig del i hållbarhetsarbetet. Det finns en mängd olika alternativ för uppvärmning av hus. Värme till värmepumpar kan tas förutom från grundvatten i borrhål i berget även från havsvatten, jorden eller luften. Andra alternativa uppvärmningssätt är t.ex. solpaneler, pellets, ved och elvärme med vindkraft-el eller kombinationer av olika lösningar. Alla alternativ passar inte på alla platser och totalekonomin för de olika lösningarna varierar mellan olika behov och olika tider men alternativen till bergvärme är helt klart jämförbara och i många fall billigare. Exempelvis värmepumpar som använder luftens värme har inte några negativa risker för miljön vilket kan jämföras med riskerna för stora miljöskador för värmepumpar som använder värmen från grundvatten i djupa borrhål.

     I takt med insikten att naturresurserna är begränsade och att vissa är överutnyttjade och hotade av olika verksamheter har diskussionen allt mer börjat föras om ekosystemtjänster. De är tjänster som naturen tillhandahåller och som vid en ekonomisk värdering uppgår till astronomiska summor. Det är viktigt att vid en sammanvägning av olika intressen sätta relevanta värden även på ekosystemtjänster, exempelvis rent grundvatten. För den enskilde är det viktigt att känna till att en skada som uppkommer vid borrning kan medföra krav på ersättning till grannar.

 

Förordningsutformningen

Vid utformningen av bilaga 3 i miljöskyddsförordningen har överväganden enligt ovan gjorts. Avsikten har varit att besluta om så enkla och tydliga bestämmelser som möjligt för både de enskilda och ansvarig myndighet.

     Regler om dispensmöjligheter innebär ofta mera byråkrati och därmed merkostnader för samhället i form av handläggning. Det innebär även kostnader för den enskilde som skulle behöva ta fram uppgifter som skulle visa på att risken för grundvattnet skulle vara liten. Det är ofta inte heller helt lätt att utforma heltäckande och rättvisa dispensmöjlighet och dispensmöjlighet leder ofta till osäkerhet i det enskilda fallet.

     Förordningen innehåller ett förbud mot att borra djupare borrhål än 60 meter inom 300 meter från strandlinjen vid saltsjön. Det är en skyddszon för att skydda grundvattnet från risker för att det förorenas med salthaltigt vatten. Risken att få salthaltigt grundvatten ökar markant med brunnsdjupet visar undersökningar i Stockholms skärgård utförda av KTH (Kungliga tekniska högskolan), institutionen för Mark- och vattenteknik. Slutsatsen är att brunnar djupare än 60-70 meter absolut inte bör utföras i regionen. Ytterligare stöd för att inte borra strandnära ger länsstyrelsen i Stockholm i en rapport om salt grundvatten i Stockholms skärgård.

     Vid inspektioner av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet år 2008 har det framkommit att den metod som används för tätning mot saltvatten i borrhål i princip är samma för bägge entreprenörer på Åland. Det finns dock en risk att saltvatten söker sig runt tätningen, speciellt i de fall man tar ut grundvatten i närheten.

     Att göra en heltäckande geologisk analys över den åländska berggrunden är inte realistiskt, varken ekonomiskt eller tidsmässigt. I framtagande av förordningen deltog miljöbyrån och miljö- och hälsoskyddsmyndigheten där biologer, geologer och hydrologer arbetar och är experter på både grundvatten och berggrund.

     Certifieringen i Sverige är frivillig och kan betraktas som något av ett varumärke för brunnsborrarna. De certifierade borrarna finns listade på SGU:s (Sveriges geologiska undersökning) hemsida. Certifikat utfärdas för en period av fem år. För att bli certifierad finns inget krav på teknisk grundkunskap men godkänd tentamen i juridik/praktisk hydrogeologi/förorenad mark men tonvikten är lagd på det praktiska genomförande av arbetet t.ex. avlagt svetsprov, kurs i ”Heta arbeten” och kurs i ”Arbete på väg” samt minst 3 års praktisk erfarenhet av brunnsborrning. Dessutom ska certifierade brunnsborrares verksamhet omfattas av ansvars- och miljöansvarsförsäkring (minst 5 milj. kr). Nyttan av att införa någon form av certifiering måste vägas mot kostnaderna för enskilda och samhället som certifieringen skulle orsaka. Hittills har inte behovet av sådana krav bedömts föreligga.

     Enligt 4 § miljöskyddslagen ska vid all verksamhet förfaras så att ändamålet nås med minsta möjliga negativa miljöpåverkan utan att denna miljöhänsyn blir oskälig. Ändamålet vid borrning i berg för energiutvinning är inte själva borrningen utan att anlägga en uppvärmningsanläggning. Vår bedömning är att hänsynen inte är oskäliga pga. ändamålet, att skydda grundvattnet är högprioriterat.

     Orsaken till att detaljplanerade områden inom Mariehamn är undantagna är att grundvattenskyddet där inte tillräckligt motiverar borrningsförbudet. Stadens allmänna grundvattenbrunnar är inte längre i bruk och grundvattnet är på många platser förorenat med salthaltigt vatten, dessutom finns det risker för att orenat avloppsvatten rinner ut från gamla avloppsvattenrör av betong.

 

Slutsats

Landskapsregeringen anser att bestämmelserna i miljöskyddsförordningen om förbud mot borrning av djupa borrhål för bergvärme i känsliga grundvattenområden är en nödvändig åtgärd för att skydda grundvattnet. Landskapsregeringen anser även att bestämmelserna inte strider mot grundlagens krav om jämlikhet då bestämmelserna är baserade på hänsynsbehov som är olika i olika delar av landskapet och att bestämmelserna har starkt stöd i 20 § grundlagen enligt vilken var och en bär ansvar för naturen, dess mångfald och för miljön och att det allmänna ska verka för att alla tillförsäkras en sund miljö.

     Landskapsregeringen kommer att göra en andra bedömning av hur bestämmelserna om borrning för energiutvinning kunde utformas för att skyddet av grundvattnet ska vara tillräckligt starkt även för framtida generationers behov. I det arbetet kommer expertis utifrån att anlitas. Landskapsregeringen har beredskap att på basen av den utredningen göra ändringar i miljöskyddsförordningen. Landskapsregeringen överväger redan nu att ändra förordningen för dem som kommit i kläm pga att övergångsbestämmelser inte finns i förordningen. Landskapsregeringen vill också framhålla att förslaget till miljöskyddsförordning som skickades på remiss ändrades i den slutliga utformningen av förordningen så att borrning för bergvärme tillåts i större omfattning än ursprungsförslaget.

 

Mariehamn den 3 april 2009
L a n t r å d	Viveka Eriksson
Landskapsregeringsledamot	Katrin Sjögren