Landskapsregeringens svar s 7/2001-2002

Lagtingsår: 2001-2002
Typ av dokument: Landskapsregeringens svar

Ladda ner Word-dokument

Ålands landskapsstyrelse

SVAR PÅ SPÖRSMÅL

 

Datum

 

 

2002-03-26

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Svar på spörsmål

Ltl Roger Janssons m.fl. spörsmål om avskaffande av den svenska elnättariffen.

·      Spörsmål nr 7/2001-2002

 

 

Spörsmålet

 

Med stöd av 48 ' 1 mom. lagtingsordningen har ltl Roger Jansson m.fl. i ett spörsmål ställt frågan på vilket sätt landskapsstyrelsen avser att säkerställa att den 0,38 cent (2,2 penni) per kWh som Ålands elkonsumenter orättvist belastas med via den svenska ”nättariffen för vissa utlandsförbindelser” skall fås bort. Med anledning härav ger landskapsstyrelsen följande skriftliga svar.

 

Bakgrund

 

Det åländska stamnätet är anslutet till Vattenfall Regionnät AB:s 70 kV nät i Senneby på Väddö. Kraftnät Åland AB äger förbindelseledningen till Sverige och elstationen i Senneby där anslutningen till Vattenfalls regionnät är gjord. I uttagspunkten tillämpas Vattenfall Regionnät AB:s normaltariff för uttag L1 utan undantag, Kraftnät Åland AB betraktas idag som en vanlig industrikund.

     Överföring av el på stamnätsnivå mellan Finland och Sverige sker utan gränstariffer, då bägge länder avskaffat gränstariffer för utlandsförbindelser. Den åländska förbindelsen omfattades inte av det svenska beslutet att avskaffa gränstarifferna daterat 18 februari 1999. Motiveringen till detta var att den åländska elmarknaden inte var konkurrensutsatt vid tidpunkten för beslutet. De kapacitetsbegränsningar som fanns i och med den gamla ”Sverigekabeln” bidrog även till ställningstagandet. Näringsdepartementet har meddelat att man då inte tog ställning hur Åland skulle hanteras utan sköt frågan på framtiden.  

     Landskapsstyrelsen meddelade näringsdepartementet i brev 139 K26 daterat 27 oktober 1999 att den åländska elmarknaden skulle öppnas för konkurrens från den 1 januari 2000 samt att kapacitetsbegränsningarna skulle vara borta i och med att den nya 110 kV-förbindelsen skulle tas i bruk hösten 2000. Landskapsstyrelsen framförde att ledningen till Åland är att betrakta som en utlandsförbindelse samt att gränstarifferna mot Åland bör avskaffas på samma sätt som de avskaffats mellan Sverige-Finland och Sverige-Norge.

     Näringsdepartementet meddelade att Sverigekabeln inte är en utlandsförbindelse i juridisk mening eftersom den inte är ansluten till det svenska stamnätet. Förhandlingar om förändrade tariffer hänsköts till att föras mellan Vattenfall Regionnät AB och Kraftnät Åland AB. Förhandlingar parterna emellan fördes utan att något förändrat resultat nåddes. Vattenfall meddelade att de inte kunde frångå punkttariffen i uttagspunkten i Senneby. 

     Resultatet av förhandlingarna meddelades näringsdepartementet.  Med utrikesdepartementets påtryckningshjälp, inom ramen för den finsk-svenska arbetsgruppen för ökad integration,  gav den svenska regeringen, 1 februari 2001, den sittande elnätsutredningen tilläggsdirektiv att analysera behovet av och lämna förslag till ändringar av bestämmelserna om nättariffer för regionledningar med syfte att komma till rätta med de påpekade problem, innefattande Ålands anslutning till Vattenfalls regionnät.

     I sitt slutbetänkande SOU 2001:73 anser elnätsutredningen att det inte finns skäl att införa särskilda bestämmelser avseende nättarifferna för anslutningen av Ålands elnät till det svenska elnätet.

     Motiveringen till detta är att förbindelsen till Sverige inte uppfyller de kriterier som ställts för de utlandsförbindelser där kostnaderna  redovisas tillsammans med kostnaderna för det svenska stamnätet och därigenom bekostas av samtliga svenska elkunder.

     I fråga om dessa utlandsförbindelser har man bedömt att bägge parter har ömsesidig nytta av förbindelserna samt att de har betydelse för det samlade överföringsnätet till utlandet. De är också anslutna till det svenska stamnätet på en spänningsnivå av 400 kV och 220 kV. De aktuella utlandsförbindelserna skall förvaltas gemensamt av operatörerna på bägge sidor om gränsen, svenska kraftnät på den svenska sidan.

     Ledningen till Åland har inte enligt svensk bedömning funktionen av gränsöverskridande handelsväg som skulle motivera att den hanteras som de utlandsförbindelser där kostnaderna i respektive land redovisas tillsammans med kostnaderna för stamnätet och därigenom bekostas av samtliga landets elkunder.

     Kraftnät Åland AB skulle som ensam ägare, med hänvisning till 2 kapitlet 10 § svenska ellagen, inte erhållit koncession för den nya förbindelseledningen om inte denna betraktats som mindre betydelse för den samlade överföringskapaciteten till utlandet.

     Landskapsstyrelsen påtalar i brev av den 5 januari 2002 överlämnat vid tjänstemannaöverläggningar på näringsdepartementet att man inte delar elnätsutredningens bedömning och anför att ”Sverigekabeln” bör betraktas som en utlandsförbindelse och hanteras på samma sätt som de utlandsförbindelser mellan Sverige och Finland där stamnätsbolagen är inblandade. Vid överläggningarna vinner inte de framförda argumenten gehör och näringsdepartementet meddelar att de delar elnätsutredningens bedömning. Vid samtalen upplystes näringsdepartementets tjänstemän om att kostnaderna i anslutningspunkten inte motsvarar avgifterna.

     Landskapsstyrelsen bedömde att det inte var möjligt att komma längre på tjänstemannaplanet och avtalade därför ett möte med näringsdepartementet. Detta möte ägde rum den 11 februari 2002. Landskapsstyrelseledamot Runar Karlsson ledde den åländska uppvaktningen. Från näringsdepartementet meddelades då att avsnittet gällande Åland skulle lyftas ur det kommande regeringsbeslutet efter de diskussioner som förts den 5 februari 2002. Under mellantiden skulle en genomgång av Ålands status och möjligheter till specialarrangemang avseende avgifter till det svenska regionnätet undersökas. Såvida man finner det lämpligt att avvika från elnätsutredningens bedömning och gå Åland till mötes angavs två möjligheter: 1) lagändring, 2) en tolkning av befintlig lagstiftning som därmed kan anpassas och utgöra grund för en annan bedömning.

     Näringsdepartementet skickade förslag till propositionstext fredagen den 8 mars. I förslagstexten tog man endast ställning till om överföringsledningen till Sverige till sin funktion är att betrakta som en utlandsförbindelse i den mening som avses i 2 kap. 10 § ellagen. Detta innebar att grunder för ett avskaffande av nätavgifterna till Sverige inte bedömdes finnas. Landskapsstyrelsen meddelade den 11 mars ett ändringförslag baserat på att ett avskaffande av nätavgifterna inte var möjligt. Det ändringsförslag landskapsstyrelsen lämnat beaktades inte i texten gällande regeringens bedömning utan enbart i delen där remissinstansernas yttranden redovisas.

     Den svenska regeringens slutliga bedömning i frågan uttalas i antagen proposition av den 14 mars 2002 enligt följande: Överföringsförbindelserna till Åland och Bornholm har i dagsläget inte funktion av utlandsförbindelse i den mening som avses i 2 kap. 10 § ellagen, och bör därmed inte behandlas som sådan.

     Regeringens proposition lämnades den 21 mars till riksdagen.

 

Konsekvens av den svenska regeringens beslut

 

Ett avskaffande av nätavgiften till Sverige via regeringsbeslut på samma sätt som gjorts för vissa utlandsförbindelser är inte möjligt. Bedömningen av villkoren i anslutningspunkten handhas av Energimyndigheten och inte en fråga för den svenska regeringen. Huruvida resultatet av en prövning leder till oförändrade, lägre eller helt avskaffade avgifter till Vattenfall Regionnät AB är i dagsläget för tidigt att sia om.

 

Fortsatt arbete

 

Landskapsstyrelsen avser på intet sätt att ge upp ansträngningarna att åstadkomma en förändring av nuvarande situation. Den svenska regeringens beslut minskar tyvärr möjligheterna till ett avlägsnande av nätavgifterna i Sverige. Landskapsstyrelsen kommer tillsammans med Kraftnät Åland AB att kontakta Energimyndigheten i Sverige för en bedömning av villkoren i anslutningspunkten i Sverige. En skälig utgångspunkt är att avgiften i anslutningspunkten bör spegla de faktiska kostnaderna Åland förorsakar. På detta sätt faller argumentet att de svenska elkonsumenterna skulle bära kostnader landskapet Åland förorsakar. Detta förutsätter att anslutningspunkten i Sverige kan hanteras på särskilt sätt. Övertygande argument för att åstadkomma en förändring skall presenteras för Energimyndigheten. Slutresultatet av Energimyndighetens bedömning är för tidigt att sia om men målsättningen är att åstadkomma största möjliga prisreduktion.

     Slutligen bör poängteras att Åland fortfarande är ett eget ”elland” med en egen åländsk elmarknad. Den svenska regeringens beslut har inte förändrat detta på något sätt. De tar i sitt beslut bara ställning till om ”Sverigekabeln” uppfyller kriterierna för att hanteras som en utlandsförbindelse där nätavgifterna kan avskaffas.  Förbindelsen har större betydelse för oss ålänningar än för Sveriges elkonsumenter.

 

 

Mariehamn den 26 mars 2002

 

 

L a n t  r å d

 

 

Roger Nordlund

 

 

Föredragande ledamot

 

 

Runar Karlsson