Landskapsrevisorernas berättelse 1/2001-2002
|
|
| ||
| Ålands lagting | BERÄTTELSE nr 1/2001-2002 | ||
|
| Datum |
| |
| Landskapsrevisorerna | 2002-08-23 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Landskapsrevisorernas berättelse för år 2001
De för finansåret 2001 valda landskapsrevisorerna får härmed till lagtinget avge den i 12 § landskapslagen om landskapsrevisionen (7/1996) avsedda revisionsberättelsen.
| Mariehamn den 23 augusti 2002 | |
|
Magnus Lundberg |
Johan Ehn |
|
Tuula Mattsson |
Eva Törnroos |
INNEHÅLL
Landskapsrevisorernas berättelse för år 2001
Landskapsrevisorer för finansåret 2001
Landskapsrevisorernas studiebesök och övriga kontakter
Kansliavdelningens förvaltningsområde
Den ändrade lagstiftningen och dess följder
Finansavdelningens förvaltningsområde
Landskapets budget för år 2001
Budgetförverkligandet i sammandrag
Jämförelse mellan 2001 års budget och bokslut - avvikelser från budgeten
Jämförelse mellan 2000 och 2001 års bokslut
Reserveringar av budgetutgifter och -inkomster
Målformuleringar i budgeten och redovisningen av dem i berättelsen
Resultaträkningen och balansen
Landskapet Ålands pensionsfond
Social- och miljöavdelningens förvaltningsområde
Hälso- och sjukvårdsbyråns verksamhet
Samverkan landskapsstyrelsen - ÅHS
Alkohol- och narkotikapolitiken
Problem med redovisningssystemet
Bostadsanskaffning och –förvaltning
Utbildningsavdelningens förvaltningsområde
Gemensam skoldatabas för landskapets skolor
Verksamhetens omfattning och inriktning
Avgifter och ersättningar samt studiestöd
Näringsavdelningens förvaltningsområde
Sektorplanen för fiskets utveckling och stöden till fiskerinäringen
Fiskerinäringens betydelse och EU-anslutningens inverkan
Sektorplanen och dess förverkligande
Kontroll av programmet och projekt
Trafikavdelningens förvaltningsområde
Om- och nybyggnad mellan landsväg nr 1 mellan Östanträsk och Näfsby
Upphandling av ms Grisslans driftsentreprenader
Lagberedningens förvaltningsområde
Landskapsrevisorernas berättelse för år 2001
Landskapsrevisorer för finansåret 2001
Lagtinget valde den 18 december 2000 i enlighet med bestämmelserna i landskapslagen om landskapsrevisionen (7/96) till ordinarie revisorer för finansåret 2001 diplomekonomen Magnus Lundberg från Sund samt alarmoperatören Johan Ehn, organisationschefen Tuula Mattsson och invandrarsekreteraren Eva Törnroos, samtliga från Mariehamn. Till ersättare valdes samtidigt banktjänstemannen Marie Löfström från Eckerö och kommunteknikern Folke Karlsson från Sund.
Landskapsrevisorerna valde till sin ordförande för finansåret 2001 revisorn Magnus Lundberg.
Som revisorernas sekreterare har fungerat lagtingssekreteraren Lars Ingmar Johansson. Landskapsstyrelsens interna revisorer Agneta Mannberg-Jansson och Leif Holländer har enligt bestämmelserna i 3 ' 2 mom. landskapslagen om landskapsstyrelsens revisionsbyrå (8/96) bistått landskapsrevisorerna med vissa utredningsuppdrag. Utformningen av berättelsen har handhafts av Lars Ingmar Johansson med bistånd av Agneta Mannberg-Jansson och Leif Holländer.
Landskapsrevisorernas studiebesök och övriga kontakter
Landskapsrevisorerna företog den 5 juni 2002 ett studiebesök till Kumlinge kommun och sammanträffade där med kommunstyrelsens ordförande Mats Perämaa, kommunstyrelsemedlemmen Markku Lahtinen, kommundirektören Anders Nordström och socialsekreteraren Susanne Danielsson. Kommunens representanter presenterade kommunens utvecklingsplaner och olika aktuella frågor. Revisorerna besökte även skolorna i Enklinge och Kumlinge, äldrebostäderna i Annagården och Kumlinge flygfält.
Under revisionsarbetets gång har revisorerna företagit studiebesök inom olika enheter och inrättningar inom landskapsförvaltningen (se nedan).
Revisionsarbetet
Enligt 2 ' 2 mom. landskapslagen om landskapsrevisionen skall revisorerna konstatera om
a) landskapets rätt och bästa har tillgodosetts,
b) verksamheten har bedrivits ekonomiskt och effektivt samt att formulerade mål och lagtingsbeslut uppfyllts,
c) redovisningen av medelsförvaltning och resursanvändning gjorts på ett tillförlitligt sätt samt om
d) förvaltningen i övrigt handhafts i enlighet med lag och gällande bestämmelser.
Landskapsrevisorerna har enligt 10 ' rätt att granska beviljandet, användningen av och tillsynen över lån och bidrag som betalats av EG:s medel samt av EG ställda säkerheter.
I revisionsberättelsen skall enligt 12 ' upptas
a) allmänna uppgifter om utförda granskningar och inspektioner,
b) om budgeten iakttagits och i den formulerade mål förverkligats,
c) på vilket sätt den interna övervakningen har ordnats och om den är tillräcklig,
d) om uppgifterna i bokslutet är riktiga och ger tillräcklig information,
e) uppgifter om hur ägarinflytandet använts i bolag som landskapet helt äger eller har aktiemajoritet i,
f) under revisionen gjorda iakttagelser och dess konsekvenser samt anmärkningar mot landskapsstyrelsen eller dess förvaltningsbeslut till den del revisionen givit anledning till detta,
g) förslag till åtgärder som anses vara påkallade,
h) uppgifter om åtgärder för att avhjälpa av landskapsrevisorerna tidigare påtalade missförhållanden samt om dessa åtgärder anses vara tillräckliga samt
i) övriga av revisionsverksamheten föranledda ärenden.
Revisorernas granskningsarbete har i huvudsak ägt rum i lagtingets lokaliteter under tiden 16 oktober 2001 - 23 augusti 2002.
Till grund för granskningen har lagts landskapsstyrelsens förvaltningsberättelse, landskapsstyrelsens protokoll från plenum och enskilda föredragningar liksom från tjänstemannaföredragningar, protokoll från styrelsen och ledande tjänstemän inom ÅHS, finansavdelningens räkenskapshandlingar, landskapets budget och bokslut, protokoll från vissa sådana bolag som underlyder landskapsrevisorernas granskning, akter i olika ärenden samt särskilda skriftliga förfrågningar och utredningar.
Landskapsrevisorerna har i samband med sitt granskningsarbete hört vicelantrådet Olof Erland, räddningsinspektören Sven-Olof Boman och vik. elinspektören Stig Nordberg vid kansliavdelningen, finanschefen Dan E. Eriksson och landskapskamrern Börje Jansson vid finansavdelningen, landskapsläkaren Birger Ch. Sandell och socialinspektören Synnöve Jordas vid social- och miljöavdelningen, överinspektören Elisabeth Storfors, enhetschefen Monica Nordqvist och verksamhetsledaren Cecilia Stenman vid utbildningsavdelningen, överingenjören Sven-Olof Lindfors och tekniska inspektören Göran Holmberg vid trafikavdelningen samt lagberedningschefen Lars Karlsson vid lagberedningen. Vidare har revisorerna hört ekonomichefen Marie Lövgren och försörjningschefen Petter Johansson från Ålands hälso- och sjukvård, projektchefen Gösta Helander från Ålands yrkeshögskola, brandcheferna Leif Ahlqvist från Mariehamn, Göran Wilhelmsson från södra Ålands branddistrikt och Jan Johansson från norra Ålands branddistrikt, VD Lars Porko från Ålands penningautomatförening samt VD Jan Kahlroth från Kraftnät Åland Ab och VD Henning Lindström från Ålands Energi Ab.
Vid de olika besök inom förvaltningar och organisationer som revisorerna har företagit har deltagit rektor Mikaela Björkholm vid Ålands sjöfartsläroverk, rektor Viveka Häggblom och prorektor Peter Strandvik vid Ålands handelsläroverk samt verksamhetsledare Leif Lindman vid Ålands sjösäkerhetscentrum
I enlighet med den av lagtinget antagna räkenskapsstadgan för Ålands lagting har revisorerna den 23 augusti 2002 avgett en särskild berättelse över granskningen av lagtingets och Ålands delegations i Nordiska rådet bokföring och användning av medel under år 2001.
Kansliavdelningens förvaltningsområde
Brand- och räddningsväsendet
Lagstiftning
Brand- och räddningsväsendet på Åland regleras av landskapslagen om brand- och räddningsväsendet från år 1977 (37/1977). Till vissa delar tillämpas även den föråldrade brandförordningen för landskapet Åland från år 1962 (5/1962). Alarmcentralens verksamhet regleras i landskapsförordningen om landskapets alarmcentral (22/2000). Ekonomiska ersättningar till kommunerna för driftskostnaderna för kommunernas brand- och räddningsväsende utgår i form av de generella landskapsandelar som erläggs enligt landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna (70/1993). Särskilda ”öronmärkta” anslag utgår dessutom ”för betydande kostnader vid anskaffande av materiel” enligt 37 § landskapslagen om brand- och räddningsväsendet (se nedan).
Organisation
Ärenden rörande brand- och räddningsväsendet handläggs inom landskapsstyrelsens allmänna förvaltning vid kansliavdelningens byggnadsbyrå. Vid byggnadsbyrån finns en särskild brand- och räddningsenhet med en räddningsinspektör som enhetschef och enda tjänsteman. Enheten handlägger ärenden som gäller brand- och räddningsväsendet, explosionsfarliga ämnen, transport av farliga ämnen, befolkningsskydd och beredskapsärenden samt registrering av inkvarterings- och trakteringsverksamhet.
Vad gäller befolkningsskyddet och beredskapsförsörjningen tillhör behörigheten i huvudsak riket, varför verksamheten avser ett samarbete med länsstyrelsen med målsättningen att säkra samhällsfunktionerna och skapa god beredskap mot omfattande olyckshändelser och krislägen. En överenskommelseförordning om skötseln av förberedande uppgifter för undantagsförhållanden gavs år 2000 (80/2000). Beredskapsuppgifterna inom befolkningsskyddet behandlades i landskapsrevisorernas berättelse för år 2000.
Varje kommun är enligt lag skyldig att handha de till brand- och räddningsväsendet hörande uppgifterna. I Mariehamns stad finns en ordinarie brandkår med fast anställd personal samt två s.k. avtalsbrandkårer. I övriga kommuner handhas räddningsuppgifterna enbart av avtalsbrandkårer. Enligt lag skall det i kommunerna finnas en heltidsanställd brandchef. Tjänsten kan enligt avtal vara gemensam för flera kommuner. I dag har södra Ålands respektive norra Ålands landskommuner var sin heltidsanställd brandchef. Sedan en tid tillbaka sköter brandchefen i Mariehamn denna uppgift även i samtliga skärgårdskommuner (utom Vårdö). Brandnämnden är en lagstadgad nämnd med uppgift att dra försorg om brand- och räddningsväsendet i kommunerna. Gemensamma nämnder är möjliga att tillsätta. Kommunerna på norra Åland har numera en gemensam nämnd. På södra Åland samverkar alla kommuner utom Hammarland inom en gemensam nämnd.
Den i 5 § landskapslagen om brand- och räddningsväsendet avsedda alarmcentralen sköts sedan år 2000 av särskild personal anställd av landskapet. Kommunerna har inte längre något betalningsansvar för alarmcentralen och deltar inte heller längre i dess administration. För skötseln av alarmcentralen avlönar landskapsstyrelsen en alarmmästare och sex alarmoperatörer. En utredning som utfördes i enlighet med budgetmotiveringarna för år 2001 bedömde att ett sammanförande av alarmcentralens och polisens alarmeringsfunktioner kunde medföra rationaliseringsvinster. Förslaget förutsätter dock tillbyggnadsbehov till vilka landskapsstyrelsen tillsvidare inte tagit ställning.
Landskapsstyrelsen biträds i ärenden som angår brand- och räddningsväsendet av en delegation för brand- och räddningsväsendet. I den ingår företrädare för landskapet och kommunerna samt för organisationer och samfund inom branschen. Till delegationens uppgifter hör att delta i beredningen av den översiktliga plan som avses i 3 § landskapslagen om brand- och räddningsväsendet. Planen skall utarbetas av landskapsstyrelsen i samråd med kommunerna. I praktiken görs huvuddelen av arbetet inom delegationen som begär in kommunernas synpunkter. Den gällande planen täcker åren 2000-2003 och innehåller dels en utvärdering av föregående planperiod, dels olika målsättningar för planperioden. Revisorerna konstaterar att planen bland annat lyfter fram behovet av samarbete och samordning mellan olika myndigheter. I planen påpekas att samarbetsformer bör skapas som gör det möjligt att genomföra anskaffningar av utrustning och materiel som inte kan knytas endast till en kommuns behov. I planen betonas också behovet av att förnya lagstiftningen om brand- och räddningslagstiftningen så att ny lagstiftning kan träda i kraft under år 2002.
Revisorernas iakttagelser
Revisorerna har erfarit att gällande lagstiftning inom brand- och räddningsväsendet på grund av utvecklingen inom sektorn av olika berörda myndigheter betraktas som föråldrad och bristfällig. Det finns bestämmelser som delvis är motstridiga. I budgeten för år 2001 har landskapsstyrelsen aktualiserat att under året utarbeta förslag till ny lagstiftning om räddningstjänsten. På grund av andra brådskande uppgifter kunde arbetet inte inledas under år 2001 men revisorerna har erfarit att landskapsstyrelsen under våren 2002 tillsatt en kommitté med uppgift att förbereda en revision av lagstiftningen på området.
En fråga som enligt vad revisorerna erfarit kommer att granskas i samband med översynen av lagstiftningen är samarbetet mellan de olika kommunerna samt samarbetet mellan kommunerna och andra myndigheter eller organisationer. Det samarbete som i praktiken innebär att kommunerna samverkar i tre distrikt (Mariehamn, södra och norra Åland) innebär redan en viss koordinering av resurser i form av utrustning, fordon, specialutbildning och dylikt. På grund av den åländska kommunstrukturen är ett nära och omfattande samarbete nödvändigt. Samtliga kommuner kan inte upprätthålla all den utrustning och beredskap och de färdigheter som behövs för att klara av de olikartade situationer brand- och räddningsväsendet ställs inför. Det är inte heller ekonomiskt försvarbart att dyr specialutrustning inköps till många olika kommuner. Det är således inte bara ändamålsenligt utan absolut nödvändigt att koordinera resurserna. Härigenom blir det samtidigt möjligt att åstadkomma en viss specialisering på olika slag av uppgifter och därmed en höjd kunskapsnivå.
En viktig samarbetsfråga gäller planeringen av anskaffning av tyngre utrustning. I detta syfte antar landskapsstyrelsen efter att ha hört kommunerna en plan för anskaffning av större brandfordon och motsvarande utrustning. Genom planen syftar man till att koordinera kommunernas behov och önskemål, tillgodose behovet av specialisering på vissa uppgifter mellan de olika kommunernas räddningsväsende, tidsmässigt fördela utbyte eller nyanskaffningar på mest ändamålsenliga sätt och åstadkomma en grund för budgeteringen av de landskapsandelar som avses i 37 § landskapslagen om brand- och räddningsväsendet. Revisorerna konstaterar att en målsättning enligt den ovan berörda översiktliga planen för åren 2000-2003 uttryckligen är att större enskilda anskaffningar som inte avser endast en kommuns behov kräver ekonomiska stödformer och samarbetsformer som gör anskaffningarna genomförbara.
Landskapsandelarna enligt 37 § utgår för ”betydande kostnader vid anskaffande av materiel som erfordras för skötseln av kommunens brand- och räddningsväsende”. I praktiken har detta gällt anskaffningar vars inköpspris varit 550.000 mark eller högre (ca 92.500 €). Anskaffningar till lägre inköpspris samt anläggning av brandstationer stöds i regel av den riksomfattande brandskyddsfonden. Landskapsandelar utgår enligt bärkraftsklass så att mellan 10 och 75 procent av kostnaderna ges som andel beroende på vilken klass kommunen hänförs till. Landskapsrevisorerna konstaterar att systemet med bärkraftsklasser inte längre tillämpas i andra sammanhang. Den senaste bärkraftsklassificeringen i riket, som enligt lagen skall följas, gjordes år 1993. Diskussioner mellan landskapsstyrelsen och Ålands kommunförbund har förts i syfte att finna ett ersättande system men enighet har inte uppnåtts. Revisorerna utgår från att frågan tas upp i samband med förnyelsen av räddningslagstiftningen och hänvisar till vad lagutskottet anförde i sitt betänkande nr 3/1999-2000 då den aktuella 37 § senast ändrades. Utskottet noterade att det vore ”nödvändigt att man snarast kunde återuppta diskussionerna om ett ersättande system eftersom bestämmelserna om indelning i bärkraftsklasser är uppenbart föråldrade och oändamålsenliga.”
Landskapsrevisorerna har noterat att en kontinuerlig diskussion pågår om hur brand- och räddningsväsendet mest ändamålsenligt organiseras i landskapet. Genom det samarbete i fråga om brandchefstjänster och den kommunala nämndorganisationen som redan förekommer och genom de anskaffningsplaner som uppgörs försöker man fördela resurserna på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt. Längre gående alternativ kunde t.ex. vara att bilda ett för alla kommuner gemensamt kommunalförbund eller att genom ändrad lagstiftning överföra kommunernas uppgifter på landskapsstyrelsen (liksom i fråga om alarmcentralen). Revisorerna har noterat de olika synpunkterna och konstaterar att en samordning med beaktande av de betydande kostnaderna och kraven på specialiserade kunskaper är nödvändig. Revisorerna konstaterar dock att formerna för detta är en fråga för kommunerna att diskutera internt och i samråd med landskapsstyrelsen.
Oljeskyddet
Lagstiftning och organisation
Oljeskyddsberedskapen och oljeskadebekämpningen i landskapet administreras av landskapsstyrelsen enligt landskapslagen om bekämpande av oljeskador (16/1977). Enligt lagen kan landskapsstyrelsen avtala med kommunerna om samverkan i oljeskyddsfrågor. Kostnaderna för de uppgifter kommunerna påtar sig bestrids av landskapet. Kommunernas brandväsen fungerar då som oljebekämpningsorganisation.
Landskapsstyrelsen biträds i ärenden som rör oljeskadebekämpning av en delegation för oljeskyddsärenden.
Landskapsstyrelsen kan ”vid behov” uppgöra en plan för bekämpning av oljeskador. Den senaste planen fastställdes den 7 september 2000 och bereddes inom delegationen för oljeskyddsärenden. I planen ingår en beskrivning av lednings- och alarmsystemen vid oljeolyckor, en indelning av kommunerna i olika riskgrupper samt en inventering av de resurser som trafikavdelningen och kommunerna förfogar över vad gäller personal och materiel. Enligt planen finns en ledningsgrupp som bistår den operativa ledningen vid oljebekämpning.
Enligt landskapslagen om bekämpande av oljeskador är i lagen avsedd oljeskademyndighet en person eller myndighet som landskapsstyrelsen utsett att leda och övervaka bekämpningsarbetet. Landskapsstyrelsen har utsett en tjänsteman vid trafikavdelningen till oljeskyddschef och en annan tjänsteman till biträdande chef. Oljeskyddschefen är samtidigt ordförande i den ovan berörda ledningsgruppen.
I planen för bekämpning av oljeskador konstateras att brand- och räddningsväsendets alarmsystem utnyttjas vid bekämpning av oljeskador. Alarmcentralen alarmerar i första hand jourhavande brandbefäl samt den kommunala brandkåren. Brandbefälet avgör om andra myndigheter skall alarmeras samt informerar landskapets oljeskyddschef om skadan är så stor att hjälp utöver de egna resurserna behövs.
Revisorernas iakttagelser
Landskapet upprätthåller ett centrallager för oljebekämpningsutrustning som är placerat i fiskehamnen i Korrvik, Mariehamn. Tillsynen över lagret utövas av personalen vid trafikavdelningens verkstad. Härutöver finns flera mindre depåer med viss utrustning, i regel i anslutning till branddepåer. I budgeten för år 2001 ingick ett planeringanslag om 200.000 mark för ett nytt oljeskyddslager på trafikavdelningens område i Möckelö. Lagret skulle omfatta ca 600 m2 jämte ett båthus om 300 m2. Avsikten är att den statliga oljeskyddsfonden skall stå för huvuddelen av finansieringen. Revisorerna konstaterar att planeringen pågår men att arbetet ännu inte igångsatts.
Brandkårerna i samtliga kommuner förfogar över båtar som kan användas såväl för oljebekämpning som för brandväsendets behov. Båtarna har i allmänhet inköpts av landskapet med bidrag från oljeskyddsfonden och utplacerats i respektive kommun.
Den nuvarande oljeskyddslagstiftningen härrör som framgått från 1970-talet. Vid lagens tillkomst gjorde landstinget den bedömningen att landskapsmyndigheterna med beaktande av materiella och personella resurser var bättre lämpade att påläggas ansvaret för oljebekämpningen än de enskilda kommunerna. Man tänkte särskilt då på trafikavdelningens organisation och resurser. Revisorerna konstaterar att de praktiska förutsättningarna delvis förändrats sedan dess. Det kommunala brandväsendet har utvecklats och den nuvarande organisationen för oljebekämpning förutsätter ett nära samarbete med det kommunala brand- och räddningsväsendet, som också i övrigt svarar för räddningsinsatser vid olika slag av olyckor. Enligt vad revisorerna erfarit finns det bland kommunerna av dessa orsaker önskemål om en bättre koordinering av verksamheten och större möjligheter att påverka planeringen och verkställigheten av oljebekämpningsarbetet.
Under landskapsstyrelsen verkar för närvarande två rådgivande organ inom områden med närliggande uppgifter, dels delegationen för brand- och räddningsväsendet, dels delegationen för oljeskyddsärenden. Landskapsrevisorerna konstaterar att de båda delegationerna till vissa delar har samma medlemmar och att uppgifterna har många beröringspunkter. Till den förstnämnda delegationens möten kallas landskapets oljeskyddschef som sakkunnig. Däremot har brand- och räddningsförvaltningen på landskapsnivå inte representation i delegationen för oljeskyddsärenden. Enligt revisorernas åsikt finns det orsak att i samband med pågående lagstiftningsreformer överväga om de båda delegationerna kunde slås samman för att uppnå rationaliserings- och samordningsvinster.
Landskapsrevisorerna anser det nödvändigt att den planerade översynen av lagstiftningen om brand- och räddningsväsendet påskyndas så att lagstiftningen bringas att motsvara nutida krav och så att den beaktar behovet av koordinering mellan olika myndigheter inom brand- och räddningsväsendet och oljebekämpningen. I detta sammanhang är det väsentligt att granska hur man bäst främjar samverkan mellan olika myndigheter och vilka uppgifter som bäst lämpar sig för att handhas av kommunerna respektive landskapet. Samarbetet mellan kommunerna vad gäller såväl operativa uppgifter som anskaffningar bör ägnas särskild uppmärksamhet. Bestämmelserna om beviljande av landskapsandelar enligt bärkraftsklass för vissa anskaffningar är föråldrade och oändamålsenliga och bör samtidigt revideras.
Landskapsrevisorerna understryker vikten av samverkan på landskapsnivå vad gäller brand- och räddningsförvaltningen och oljebekämpningsförvaltningen. En sammanslagning av delegationerna för brand- och räddningsväsendet respektive oljeskyddsärenden bör övervägas.
Elmarknadslagstiftningen
Den ändrade lagstiftningen och dess följder
Ellagstiftningen för landskapet Åland genomgick år 1999 betydande förändringar i syfte att öppna elmarknaden för konkurrens i enlighet med innehållet i EG:s s.k. elmarknadsdirektiv 96/92/EG. Ellagen för landskapet Åland (38/1982) ändrades och kompletterades genomgripande (43/1999) och dessutom utfärdade landskapsstyrelsen en landskapsförordning om elmarknaden (65/1999). En målsättning med reformen var att separera produktions-, distributions- och försörjningsansvaret på elmarknaden.
Den ändrade lagstiftningen innebär bland annat att alla som uppfyller de tekniska krav som lagen uppställer skall kunna ansluta sig till distributionsnäten, s.k. reglerat nättillträde. Alla elförbrukare ges möjlighet, inom ramen för vissa tekniska begränsningar, att fritt välja sin elleverantör. En av landskapsstyrelsen utsedd s.k. stamnätsinnehavare åläggs systemansvar, ett övergripande ansvar för att elektriska anläggningar i landskapet samverkar driftssäkert så att balans upprätthålls mellan produktion, införsel och förbrukning av el. Krav ställs på s.k. särredovisning av produktion och distribution.
Den förändrade lagstiftningen har medfört att elmarknaden på Åland omstrukturerats. Det tidigare Ålands kraftverksaktiebolag ombildades till två skilda bolag, Ålands Energi Ab och Kraftnät Åland Ab. Det förstnämnda bolaget hade tidigare ägt den s.k. Sverigekabeln, importerat el över den, samtidigt vid behov själv producerat el samt ägt det s.k. stamnätet i landskapet. Dessa funktioner har numera separerats. Ansvaret för och äganderätten till Sverigekabeln och stamnätet har överförts på Kraftnät Åland Ab. Detta bolag har även enligt landskapsförordningen om elmarknaden det s.k. systemansvaret (se ovan). Import av el över Sverigekabeln kan från och med början av år 2000 ske genom konkurrens. Tre olika företag, nämligen Ålands Energi Ab, Ålands Vindkraft Ab och Ålands elandelslag, köper i dag in el över kabeln. Hela fyra olika företag fungerar som minutförsäljare av el, nämligen Mariehamns stads elverk och Ålands elandelslag, vilka också bedriver elnätsverksamhet, samt Ålands Energi Ab och Ålands Vindenergiandelslag som distribuerar el över de båda förutnämnda företagens elnät.
Som framgår ovan är aktörerna på den åländska elmarknaden många. Eldistributionen ombesörjs av två olika företag som delat upp marknaden på geografisk grund. Dessa företag kan i sin tur välja att köpa in el från olika håll. Som minutförsäljare av el fungerar fyra olika företag. Enskilda kunder skall i princip fritt kunna välja elleverantör. I praktiken är dock priskonkurrensen obetydlig eller obefintlig. Genom reformen är det åländska elenergipriset på samma nivå som i riket och Sverige. Det totala elpriset är dock högre på grund av högre överföringskostnader. En förutsättning för att kunna välja leverantör är att man installerar en speciell mätare, vars pris för kunden enligt ellagens 12b § maximerats till 336 € (2.000 mark). Detta gör alternativet ointressant för privatkunder och mindre företag. I riket och Sverige tillämpas ett system med schablonavläsning (”typkurva”) som underlättar möjligheten att välja elleverantör. Denna möjlighet finns inte enligt den åländska ellagstiftningen. Enligt revisorernas åsikt är den åländska elmarknaden så liten att den tämligen komplicerade organisatoriska strukturen som nu förekommer knappast gynnar elkonsumenterna. En renodling av olika funktioner som elnätsverksamhet och elförsörjning skulle sannolikt ha gynnsamma effekter.
Reservkraftfrågan
En viktig del av systemansvaret är att trygga elenergitillgången med s.k. reservkraft vid avbrott och störningar i den ordinarie elförsörjningen. Kraftnät Åland Ab som har systemansvaret har ingått ett reservkraftavtal med Ålands Energi Ab som förbinder sig att tillhandahålla reserveffektkapacitet och leverera reservkraft vid driftsstörningar. För detta åtagande erhåller bolaget en ekonomisk ersättning. Eftersom Åland inte på samma sätt som andra regioner i Norden i en nödsituation kan kopplas ihop med ersättande elproducenter måste andra lösningar tillämpas som innebär kostnader vilka verkar förhöjande på elpriserna för konsumenten. Ålands Energi Ab tillhandahåller reservkraften via sina dieselkraftverksanläggningar och gasturbiner med en kapacitet år 2001 om 48 MW. De befintliga gasturbinerna har inte tillräcklig kapacitet för att tillsammans med dieselkraftanläggningarna tillhandahålla tillräcklig reserveffektkapacitet. De har också varit drabbade av driftsstörningar till följd av tekniska och andra orsaker, vilket visades vid det omfattande elavbrottet på fasta Åland den 4 juli 2001. Diskussioner har därför förts om på vilket sätt reservkraftförsörjningen bäst kunde tryggas. Två alternativ har härvid varit aktuella: 1) utbyggnad av lokal produktion innefattande renovering av befintliga produktionsenheter till en kapacitet om ca 75 MW till ett beräknat pris om ca 10,9 miljoner € och 2) en kabelanslutning till riket för en beräknad kostnad om ca 33,6 miljoner €. Fortsatta utredningar om alternativen pågår. Lagtingets finansutskott framhöll i sitt betänkande nr 1/2001-2002 över förslaget till budget för år 2002 att ”landskapsstyrelsen bör prioritera säkerställandet av en välfungerande reservkraft.” Enligt vad revisorerna erfarit kräver ett förverkligande av ett beslut om utbyggd reservkraft en tid på mellan 1 ½ och 2 år. Revisorerna har också erfarit att landskapsstyrelsen under år 2002 gått vidare med frågan.
Särredovisning
I den reviderade ellagstiftningen har införts bestämmelser om särredovisning, vilket innebär att nätinnehavare och elförsäljare skall särredovisa nätverksamhet, elförsäljning och elproduktion samt sin övriga affärsverksamhet. Landskapsrevisorerna har erfarit att landskapsstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet inbegärt särredovisningar från Ålands elandelslag och Mariehamns stads elverk. Redovisningar har inkommit från elandelslaget från dess skyldigheten trädde i kraft. Stadens elverk har inte lämnat någon särredovisning för år 2000 men däremot för år 2001. Ålands Energi Ab har tillsvidare inte bedömts vara ett sådant bolag som behöver göra en särredovisning men enligt vad revisorerna erfarit har landskapsstyrelsen begärt särredovisning för år 2002.
Landskapets ägarinflytande
Landskapet Åland har betydande ägarandelar i de båda bolag som bildats utgående från Ålands kraftverksaktiebolag. I Kraftnät Åland Ab är landskapet största ägare med 48 % av aktierna och i Ålands Energi Ab den näst största ägaren med 35 % av aktierna. I vartdera bolaget representerar styrelsens ordförande landskapsstyrelsen. Ur infrastrukturell synvinkel är ägarinflytandet viktigt i båda bolagen. Kraftnät Åland Ab driver, utvecklar och underhåller det åländska stamnätet innefattande Sverigekabeln och verkar för att trygga den åländska elförsörjningen på stamnätsnivå både under normala förhållanden och vid störningar i stamnätet. Kraftnät Åland Ab:s reservkraftansvar uppfylls genom att Ålands Energi Ab enligt reservkraftavtalet med Kraftnät Åland tillhandahåller reservkraft. Enligt vad revisorerna inhämtat anser landskapsstyrelsen det viktigt att de båda bolagens verksamhet samordnas och renodlas utgående från en helhetssyn. Viktiga frågor är en energiplan för landskapet och reservkraftsfrågans lösning. I den sistnämnda frågan måste både tekniska och ekonomiska aspekter vägas in. En omfattande redogörelse för olika alternativ och för hur landskapsstyrelsen avser att gå vidare med frågan ingår i budgetförslaget för år 2002.
Landskapsrevisorerna noterar att utredningar under år 2001 påbörjats om reservkraftförsörjningen och att detta arbete fortsätter under år 2002.
Landskapsrevisorerna betonar betydelsen av att landskapsstyrelsen samordnar sitt ägarinflytande i Kraftnät Åland Ab och Ålands Energi Ab så att samhällsekonomiska, infrastrukturella och försörjningsmässiga aspekter beaktas.
Finansavdelningens förvaltningsområde
Landskapets budget för år 2001
Landskapsstyrelsens framställning med förslag till budget för år 2001 för landskapet Åland avläts till lagtinget den 1 november 2000. Lagtinget antog framställningen med vissa ändringar den 21 december 2000. Budgetens belopp var detsamma som förslaget. Denna budget balanserade på 1.333.292.000 (1.284.564.000) mark och publicerades i Ålands författningssamling nr 1/2001. Genom två tilläggsbudgeter höjdes budgetens slutsumma med 54.701.000 (134.137.000) mark eller med 4,1 (10,5) procent till 1.387.993.000 ( 1.415.719.000)mark. Siffrorna inom parentes anger 2000 års motsvarande tal.
Budgetens uppställning följde den nya organisationsstrukturen för förvaltningen från 1.1.1999, vilken tillkommit utgående från den nya landskapslagen om landskapsstyrelsens allmänna förvaltning. Denna lag trädde i kraft 1.1.1999. Budgeten var i övrigt uppgjord enligt samma systematik som tidigare.
Beträffande bokföringen övergick landskapsstyrelsen till nya principer från 1.1.1998, så att affärsbokföring infördes i tillämpbara delar. Under år 2001 följdes samma principer som under år 2000 och boksluten 2001, 2000, 1999 och 1998 är till dessa delar jämförbara. Utöver affärsbokföringen med resultaträkning och balans görs såsom tidigare en uppföljning av budgeten och dess förverkligande.
Som grund för budgeten finns budgetförordningen för landskapet Åland (70/1979 och 94/1997) och landskapslagen om landskapets finansförvaltning (43/1971). Finansförvaltningslagen beaktar inte de förändrade förhållanden som finns på grund av bl.a. de nya bokföringsprinciperna från 1.1.1998.
Iakttagandet av budgeten 2001
Budgetförverkligandet i sammandrag
| Inkomster: |
| Mark |
| För året budgeterades | 1.333.292.000 |
|
| Tilläggsbudgeter (ÅFS 26/2001 och 53/2001) | +54.701.000 | 1.387.993.000 |
| Influtit av årets budgeterade inkomster | 1.378.103.991 |
|
| Återförda utgiftsrester och reserv.anslag | 26.075.262 |
|
| Återbokade bidrag | 5.828.471 |
|
| Nya reserverade inkomster 31.12.2001 | 14.374.040 | 1.424.381.764 |
|
|
|
|
| Över budget |
| 36.388.764 |
|
|
|
|
| Utgifter: |
|
|
| För året budgeterades | 1.333.292.000 |
|
| Tilläggsbudgeter (ÅFS 26/2001 och 53/2001) | + 54.701.000 | 1.387.993.000 |
| Utbetalt av årets budgeterade utgifter | 1.193.810.662 |
|
| Återförda inkomstrester | 89.994 |
|
| Nya utgiftsrester och res.ansl. 31.12.2001 | 151.834.229 | 1.345.734.885 |
| Under budget |
| 42.258.115 |
|
|
|
|
| Överskott |
| 78.646.879 |
| Budgeterat överskott |
| 18.855.000 |
| Överskotten tillsammans |
| 97.501.879 |
I bokslutet över budgetförverkligandet överstiger inkomsterna utgifterna så att överskottet bokföringsmässigt blir 78.646.879 (44.036.508) mark. Härvid har 18.855.000 (54.047.000 ) mark budgeterats och bokförts som överföring av budgetöverskott till följande år. Överskottet för år 2001 är sålunda 97.501.879 (98.083.508) mark vad gäller budgetuppföljningen.
Såsom avräkningsbelopp med staten har bokförts det i förskott erlagda beloppet för år 2001 om 963.000.000,00 (1.000.000.000,00) mark samt tillägget för avräkningen för år 2000 om 10.184.459,76 (8.056.538,20) mark eller sammanlagt 973.184.459,75 (1.008.056.538,20) mark. Skattegottgörelsen för år 1999 om 53.590.978,00 (66.613.172,00) mark stadfästes av republikens president den 11 april 2001 och budgeterades och bokfördes år 2001 på eget moment. Avräkningsbeloppet för år 2001 fastställs slutligt utgående från statens bokslut. Eventuell tilläggsbetalning eller återbetalning har inte beaktats i bokslutet för år 2001 utan hänförs till 2002 års bokslut i likhet med skattegottgörelsen för år 2000. Den slutliga avräkningen för 2001 stadfästes av presidenten den 14 juni 2002 och utgör 947.837.498,31 (1.010.184.459,76) mark, vilket innebär en återbetalning till staten om 15.162.501,69 mark (tilläggsbetalning från staten om 10.184.459,76) mark. Skattegottgörelsen för år 2000 har stadfästs den 14 juni 2002 och utgör 40.160.930 mark.
Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) ingår såsom en väsentlig del av landskapets budget och bokslut. De uppgifter som Ålands hälso- och sjukvård redovisar i sitt eget mer omfattande och separat tryckta bokslut överensstämmer inte med redovisade uppgifter i landskapets bokslut. Avvikelsen beror på att vissa rättelser av bokföringsposter gjorts för ÅHS år 2001 medan motsvarande rättelser gjorts i landskapets bokföring först år 2002.
Jämförelse mellan 2001 års budget och bokslut - avvikelser från budgeten
I denna jämförelse ingår i bokslutssiffrorna de nya inkomstresterna, budgetutgiftsresterna och reserveringarna. Beloppen är angivna i mark.
Jämförelse mellan 2001 års budget och bokslut
| Förvaltningsområde | Budget | Enl.bokslut inkl. reserveringar | Över + /under - | Över/ |
| Inkomster: |
|
|
|
|
| Lagtinget | 15.000 | 24.434 | +9.434 | +62,9 |
| Landskapsstyrelsen | 1.128.000 | 1.196.696 | +68.696 | +6,1 |
| Kansliavdelningen | 19.969.000 | 21.584.579 | +1.615.579 | +8,1 |
| Finansavdelningen | 67.330.000 | 67.454.518 | +124.518 | +0,2 |
| Social- o. miljöavd | 43.163.000 | 45.568.544 | +2.405.544 | +5,6 |
| Utbildn. o. kulturavd | 18.689.000 | 19.757.407 | +1.068.407 | +5,7 |
| Näringsavdelningen | 29.297.000 | 30.572.745 | +1.275.745 | +4,3 |
| Trafikavdelningen | 9.854.000 | 10.065.063 | +211.063 | +2,1 |
| Skatter o. avg. av skatte- natur, ink. av lån o. finansink. | 1.198.548.000 | 1.228.157.777 | +29.609.777 | +2,5 |
| Sammanlagt | 1.387.993.000 | 1.424.381.764 | +36.388.764 | +2,6 |
|
|
|
|
|
|
| Utgifter: |
|
|
|
|
| Lagtinget | 12.554.000 | 12.438.630 | -115.370 | - 0,9 |
| Landskapsstyrelsen | 13.292.000 | 12.459.274 | - 832.726 | -6,3 |
| Kansliavdelningen | 94.241.000 | 92.009.709 | -2.231.291 | -2,4 |
| Finansavdelningen | 167.004.000 | 149.290.982 | -17.713.018 | -10,6 |
| Social- o. miljöavd | 461.624.000 | 459.078.090 | -2.545.910 | -0,5 |
| Utbildn. o. kulturavd | 308.778.000 | 305.074.211 | -3.703.789 | -1,2 |
| Näringsavdelningen | 163.061.000 | 150.168.327 | -12.892.673 | -7,9 |
| Trafikavdelningen | 142.484.000 | 142.442.286 | -41.714 | -0,0 |
| Finansieringsutgifter | 24.955.000 | 22.773.376 | -2.181.624 | -8,7 |
| Sammanlagt | 1.387.993.000 | 1.345.734.885 | -42.258.115 | -3,0 |
| Överskott |
| 78.646.879 |
|
|
| Sammanlagt | 1.387.993.000 | 1.424.381.764 | +36.388.764 | +2,6 |
Jämförelsen visar att inkomsterna överstigit budgeten för alla avdelningar och förvaltningsområden. Sammanlagt har inkomsterna överstigit budgeten med 36.388.764 mark.
Beträffande utgifterna har alla förvaltningsområden underskridit budgeten. De största underskridningarna finns beträffande finansavdelningen med 17,7 miljoner mark och näringsavdelningen med 12,9 miljoner mark. Sammanlagt har utgifterna underskridit budgeten med 42.258.115 mark.
Anslagsöverskridningar
Överskridning av fasta anslag, reservationsanslag (R), (VR) och förslagsanslag (F)
I bokslutet för år 2001 kunde observeras anslagsöverskridningar i 18 (16) fall. De överskridna beloppen utgör sammanlagt 1.115.861 (2.209.116) mark.
Jämförelse mellan 2000 och 2001 års bokslut
Från ingången av år 1998 reformerades redovisningen inom landskapsförvaltningen så att landskapsstyrelsen började tillämpa de principer som gäller för affärsbokföring. Detta betyder att bokföringslagen följs i tillämpliga delar, men vissa speciallösningar finns till följd av att landskapet bedriver offentlig verksamhet som i flera avseenden skiljer sig från privat verksamhet och de redovisningskrav som ställs på denna. År 2000 uppgick landskapets inkomster enligt budgetförverkligandet till 1.436.436.029 mark och 2001 till 1.424.381.764 mark. Minskningen mellan åren är 12.054.265 (ökning 8.832.126) mark eller 0,8 (ökning 0,6) procent. Sammanlagt uppgick landskapets utgifter år 2000 enligt budgetförverkligandet till 1.392.399.521 mark och år 2001 till 1.345.734.885 mark. Minskningen mellan åren är 46.664.636 (ökning 7.657.745) mark eller 3,3 (ökning 0,6) procent. Överskottet för år 2000 uppgick till 98.083.508 mark och för 2001 till 97.501.879 mark. Bokslutssiffrorna för budgetförverkligandet för de olika förvaltningsområdena framgår av tabellen nedan.
Jämförelse mellan 2000 och 2001 års bokslut - budgetens förverkligande
| Förvaltningsområde | 2000 mk | 2001 mk | Ökning + Minskning - | % |
| Budgetinkomster: |
|
|
|
|
| Lagtinget | 19.208 | 24.434 | +5.226 | +27,2 |
| Landskapsstyrelsen | 899.320 | 1.020.696 | +121.376 | +13,5 |
| Kansliavdelningen | 19.384.228 | 17.784.579 | -1.599.649 | - 8,2 |
| Finansavdelningen | 84.095.096 | 67.454.518 | -16.640.578 | -19,8 |
| Social- och miljöavdelningen | 46.688.469 | 45.568.544 | -1.119.925 | -2,4 |
| Utbildningsavdelningen | 11.876.455 | 17.437.413 | +5.560.958 | +46,8 |
| Näringsavdelningen | 8.946.228 | 22.494.699 | +13.548.471 | +151,4 |
| Trafikavdelningen | 9.356.504 | 10.065.063 | +708.559 | +7,6 |
| Skatter och avgifter av skattenatur, inkomster av lån och finansieringsinkomster | 1.243.430.223 | 1.228.157.777 | - 15.272.446 | -1,2 |
| Budgetinkomster som influtit | 1.424.695.730 | 1.410.007.724 | -14.688.006 | -1,0 |
| Inkomster som reserverats och inflyter nästa år | 11.740.299 | 14.374.040 | + 2.633.741 | +22,4 |
| Budgetinkomster sammanlagt | 1.436.436.029 | 1.424.381.764 | -12.054.265 | -0,8 |
| Budgetutgifter: |
|
|
|
|
| Lagtinget | 11.636.758 | 11.991.509 | + 354.751 | +3,1 |
| Landskapsstyrelsen | 10.039.942 | 9.979.038 | -60.904 | -0,6 |
| Kansliavdelningen | 61.580.693 | 64.895.902 | +3.315.209 | +5,4 |
| Finansavdelningen | 162.092.552 | 134.288.651 | -27.803.901 | -17,2 |
| Social- och miljöavdelningen | 399.999.707 | 439.594.726 | +39.595.019 | +9,9 |
| Utbildningsavdelningen | 246.142.029 | 271.538.473 | +25.396.444 | +10,3 |
| Näringsavdelningen | 89.305.081 | 106.353.457 | +17.048.376 | +19,1 |
| Trafikavdelningen | 130.093.145 | 132.485.522 | +2.392.377 | +1,8 |
| Finansieringsutgifter | 57.621.102 | 22.773.375 | -34.847.727 | -60,5 |
| Budgetutgifter utbetalda | 1.168.511.010 | 1.193.900.656 | +25.389.646 | + 2,2 |
| Budgetutgifter som reserverats | 223.888.511 | 151.834.229 | -72.054.282 | -32,2 |
| Budgetutgifter sammanlagt | 1.392.399.521 | 1.345.734.885 | -46.664.636 | -3,3 |
| Överskott under året | 44.036.508 | 78.646.879 | +34.610.371 | +78,6 |
| Budgeterat överskott | 54.047.000 | 18.855.000 | -35.192.000 | -65,1 |
| Överskotten sammanlagt | 98.083.508 | 97.501.879 | -581.629 | -0,6 |
Inkomster
Inkomsterna ökade inom alla förvaltningsområden förutom för kansliavdelningen, finansavdelningen och social- och miljöavdelningen. Minskningen av kansliavdelningens inkomster om 1,6 miljoner mark eller 8,2 procent beror huvudsakligen på att inkomsterna från friköp av användnings- och överlåtelsebegränsningar minskat avseende bostadsbelånade fastigheter. Inkomstminskningen för finansavdelningen beror på att inkomster från Europeiska unionen bortfallit 2001 medan denna inkomst var 19,1 miljoner mark år 2000. Inkomstminskningen inom social- och miljövården beror främst på minskade verksamhetsinkomster för Ålands hälso- och sjukvård.
Den största inkomstökningen om 13,5 miljoner mark eller 151,4 procent finns inom näringsavdelningens förvaltningsområde och beror huvudsakligen på betalningar av rater från EU till Ålands landskapsstyrelse för den nya programperioden 2000-2006. Utbildningsavdelningens inkomstökning om 5,6 miljoner mark eller 46,8 procent beror på ökade inkomster vid Ålands högskola 1,1 miljoner mark, ökade verksamhetsinkomster vid Ålands sjösäkerhetscentrum 1,6 miljoner mark, ökade verksamhetsinkomster vid Ålands naturbruksskola om 1,3 miljoner mark och ökade verksamhetsinkomster vid landskapets övriga skolor.
Utgifter
Enligt bokslutet för år 2001 har utgifterna ökat inom alla förvaltningsområden förutom vad gäller finansavdelningen och finansieringsutgifter. Utgifterna har för dessa två områden minskat med 27,8 respektive 34,8 miljoner mark. Detta beror på att momentet för särskilda understöd, lån och investeringar (för it-utveckling, stöd till informationsteknisk infrastruktur, regionallån) minskat med 22,8 miljoner mark, stöd från EU inte inbetalts år 2001 till finansavdelningens budget 17,0 miljoner mark och på att överföringen av budgetöverskottet var 54,0 miljoner mark för år 2000 jämfört med 18,9 miljoner mark för år 2001.
Den största utgiftsökningen finns inom näringsavdelningens förvaltningsområde och utgör 17,0 miljoner mark, utbildningsavdelningens område 25,4 miljoner mark och inom social- och miljöavdelningens område 39,6 miljoner mark. Utgiftsökningen inom utbildningsområdet beror på utökade utgifter överlag. Utgiftsökningen inom näringsavdelningens område beror speciellt på större utgifter för stöd till turismen och till näringarna såväl nationellt som genom EU-stöd samt på ökade utgifter om 3,0 miljoner mark för allmän förvaltning av näringsavdelningen. Inom social- och miljöavdelningen beror utgiftsökningen på ökade utgifter för Ålands hälso- och sjukvård 31,4 miljoner mark, ökade utgifter för övriga sociala utgifter 4,7 miljoner mark, ökade utgifter för av kommunerna anordnade sociala tjänster 2,0 miljoner mark och ökade utgifter för naturvård 1,1 miljoner mark.
Budgetutgifter som reserverats uppvisar en minskning om 72,0 (67,0) miljoner mark . Nivån på beloppet är 151,8 (223,9) miljoner mark , vilket utgör en minskning om 32,2 (16,1) procent. För budgetutgifter som reserverats redogörs närmare i följande avsnitt.
Reserveringar av budgetutgifter och -inkomster
Det nutida budget- och redovisningssystemet innehåller en ny typ av anslag benämnt (VR), verksamhetsutgifter. Anslaget står till förfogande i två år och indras därefter om det inte förbrukats. Relationen angående inkomstrester, utgiftsrester och reservationsanslag från tidigare år inklusive reserveringarna för verksamhetsutgifter för de olika förvaltningsområdena framgår av nedanstående tabell.
Relation angående inkomstrester, utgiftsrester och reservationsanslag inkl. reserveringar för verksamhetsutgifter
| Förvaltningsområde | 1.1.2001 | Förbrukning 2001 | Återförts 2001 | Återstår 31.12.2001 |
| Inkomstrester: | 25.229.647,00 | 7.492.755,27 | 89.993,73 | 17.646.898,00 |
| Nya inkomstrester: |
|
|
| 14.374.040,00 |
| Landskapsstyrelsen |
|
|
| 176.000,00 |
| Kansliavdelningen |
|
|
| 3.800.000,00 |
| Finansavdelningen |
|
|
| 0,00 |
| Social- och miljöavdelningen |
|
|
| 0,00 |
| Utb. o. kulturavdeln. |
|
|
| 2.319.994,00 |
| Näringsavdelningen |
|
|
| 8.078.046,00 |
| Trafikavdelningen |
|
|
| 0,00 |
| Skatter och avgifter av skattenatur |
|
|
| 0,00 |
| Inkomstrester sammanlagt |
|
|
| 32.020.938,00 |
| Utgiftsrester och reservationsanslag: |
|
|
|
|
| Lagtinget | 404.359,00 | 379.550,62 | 24.808,38 | 0,00 |
| nya reserveringar |
|
|
| 447.121,00 |
| Lagtinget totalt |
|
|
| 447.121,00 |
| Landskapsstyrelsen | 2.702.966 | 1.844.475,68 | 858.490,32 | 0,00 |
| Nya reserveringar |
|
|
| 2.480.235,00 |
| Landskapsstyrelsen totalt |
|
|
| 2.480.235,00 |
| Kansliavdelningen | 52.396.389,00 | 11.565.086,21 | 3.578.336,79 | 37.252.966,00 |
| Nya reserveringar |
|
|
| 27.113.807,00 |
| Kansliavdelningen totalt |
|
|
| 64.366.773,00 |
| Finansavdelningen | 95.277.694,00 | 25.810.495,37 | 1.684.499,63 | 67.782.699,00 |
| Nya reserveringar |
|
|
| 15.002.331,00 |
| Finansavdelningen totalt |
|
|
| 82.785.030,00 |
| Social- och miljöavd. | 46.899.135,00 | 34.593.209,51 | 1.151.853,49 | 11.154.072,00 |
| Nya reserveringar |
|
|
| 19.483.364,00 |
| Social- och miljöavd. totalt |
|
|
| 30.637.436,00 |
| Utbildnings- och kulturavd. | 36.611.027,00 | 18.366.090,20 | 3.680.684,80 | 14.564.252,00 |
| Nya reserveringar |
|
|
| 33.535.738,00 |
| Utbildn. o. kulturavd. totalt |
|
|
| 48.099.990,00 |
| Näringsavdelningen | 77.425.633,00 | 25.251.314,49 | 15.096.582,51 | 37.077.736,00 |
| Nya reserveringar |
|
|
| 43.814.869,00 |
| Näringsavdelningen totalt |
|
|
| 80.892.605,00 |
| Trafikavdelningen | 18.875.766,00 | 11.449.014,60 | 6,40 | 7.426.745,00 |
| Nya reserveringar |
|
|
| 9.956.764,00 |
| Trafikavdelningen totalt |
|
|
| 17.383.509,00 |
| Finansieringsutgifter totalt |
|
|
| 0,00 |
| Utgiftsr. o. reserv. anslag | 330.592.969,00 | 129.259.236,68 | 26.075.262,32 | 175.258.470,00 |
| Nya reserveringar |
|
|
| 151.834.229,00 |
| Utgiftsrester och reservationer sammanlagt | 330.592.969,00 | 129.259.236,68 | 26.075.262,32 | 327.092.699,00 |
Inkomstresterna har ökat från 25,2 miljoner mark till 32,0 miljoner mark eller med 6,8 miljoner mark eller 27,0 procent. Ökningen beror på att gamla inkomstrester återstår till ett belopp om 17,6 miljoner mark medan nya inkomstrester tillkommit om 14,4 miljoner mark.
Utgiftsrester och reservationer har ökat med 3,5 miljoner mark eller med 1,1 procent från 330,6 miljoner mark till 327,1 miljoner mark. Mest reservationer har finansavdelningen med 82,8 (95,3) miljoner mark, näringsavdelningen med 80,9 (77,4) miljoner mark och kansliavdelningen med 64,4 (52,4) miljoner mark. Inom finansavdelningens förvaltningsområde är relationen beträffande reserveringar följande:
Relation angående reservationer - finansavdelningens förvaltningsområde
| Moment | 1.1.2001 mk | Utgifter år 2001 mk | Återförs 1.12.2001 | Överförs till år 2002 |
| Reserveringar från 2000 och tidigare |
|
|
|
|
| 44.10. Allmän förvaltning | 1.383.129 | 1.153.877 | 229.252 | - |
| 44.10. Särskilda understöd, lån och investeringar | 31.686.337 | 4.638.518 | 1.345.901 | 25.701.918 |
| 44.15 Stöd från EU | 29.162.789 | 6.033.012 | 1 | 23.129.776 |
| 44.20 Penningautomatmedel | 32.682.099 | 13.731.094 |
| 18.951.005 |
| 44.90 Pensioner och –avgifter | 48.002 | 48.002 | - | - |
| 44.95 Enl. förvaltn.omr. icke fördelade utgifter | 315.338 | 205.992 | 109.346 | - |
| Reserveringar från 2000 och tidigare sammanlagt | 95.277.694 | 25.810.495 | 1.684.500 | 67.782.699 |
| Reserveringar gjorda i bokslutet 31.12.2001 | *) | *) | *) |
|
| 44.01.Allmän förvaltning, verksamhetens utgifter och verkst. av beskattningen | (10.108.000) | (8.435.797) | (1) | 1.672.202 |
| 44.10. Särskilda understöd, lån och investeringar | (20.180.000) | (179.422) | (15.000.578) | 5.000.000 |
| 44.20.Penningautom.medel | (10.840.000) | (4.041.225) | - | 6.798.775 |
| 44.90 Pensioner och –avgifter | (74.650.000) | (74.175.894) | (384.229) | 89.877 |
| 44.95 Enl. förvaltningsom-råde icke fördelade utgifter | (8.726.000) | (7.136.835) | (-) (147.688) | 1.441.477 |
| Reserveringar från år 2001 | (167.004.000) | (134.288.651) | (17.713.018) | 15.002.331 |
| Reserveringar sammanlagt | 95.277.694 | 25.810.495 | 1.684.500 | 82.785.030 |
*) = Ingår i ordinarie budget respektive bokslut för år 2001
Målformuleringar i budgeten och redovisningen av dem i berättelsen
Landskapsrevisorerna har noterat att landskapsstyrelsen under de senaste åren fäst uppmärksamhet vid målformuleringar i budgeten i avsikt att förtydliga informationen och upplysa om verksamhetens inriktning och mål vid förverkligandet av budgeten. Detta utvecklingsarbete har intensifierats under år 2001 så att landskapsstyrelsen ordnat kurser för personalen i målformulering. Målformuleringar finns därför nu för i stort sett alla avdelningar och i stor utsträckning även för byråer och enheter inom avdelningen liksom också en redogörelse för hur målformuleringarna har förverkligats. Redogörelsen ingår i landskapsstyrelsens berättelse.
Revisorerna har granskat budgeten för år 2001 avseende målformuleringarna och redovisningen av deras förverkligande i landskapsstyrelsens berättelse .Vid denna granskning kunde revisorerna konstatera att formuleringen av mål sker för alla förvaltningsområden liksom även redovisning av hur de förverkligats. Budgeten ger därför en god information om verksamhetens inriktning och utveckling samt om målsättningarna som lagtinget fastställt. Revisorerna finner att informationen om verksamhetens inriktning samt om hur mål förverkligats utvecklats och förbättrats.
Landskapsrevisorerna konstaterar emellertid speciellt vad gäller social- och miljövårdens förvaltningsområde att i ett flertal fall har redovisats att konkreta mål inte förverkligats. Någon förklarande orsak till att målen inte förverkligats anges emellertid inte, vilket vore naturligt och önskvärt. Det är därför meningsfullt att förvaltningsområdena kontinuerligt arbetar med att utveckla och förbättra sina målformuleringar och att redovisa lämpliga mätetal för verksamheten, vilka är ändamålsenliga och kan användas också för jämförelser med andra förvaltningar inom samma ansvarsområden.
Beträffande Ålands hälso- och sjukvård kan landskapsrevisorerna konstatera att undantagsvis i något enstaka fall har redovisats för hur enstaka mål förverkligats. Revisorerna noterar vidare att förverkligandet av de målformuleringar som ingår i budgeten för ÅHS såsom dessa presenteras i budgetförslaget till lagtinget inte redovisas varken i ÅHS:s berättelse eller i landskapsstyrelsens berättelse. Revisorerna konstaterar att Ålands hälso- och sjukvård inte följer samma förfarande i budgeten som gäller den övriga förvaltningen, nämligen att klart ange mål för verksamheten under budgetåret och redovisa för hur dessa förverkligats. I sin berättelse redogör Ålands hälso- och sjukvård rent allmänt för verksamheten under det gångna året och presenterar statistik dock utan att särskilt redogöra för förverkligandet av mål eller för hälso- och sjukvårdsplanens förverkligande.
Resultaträkningen och balansen
Resultaträkningen är jämförbar mellan åren 2000 och 2001. Efter periodiseringar, avskrivningar och vissa reserveringar uppvisar resultaträkningen ett underskott för perioden om 9.960.015 (överskott 76.270.199) mark. Resultatet före fonderingar och reservering utgörs av samma underskott 9.960.015 (överskott 76.270.199 ) mark, då ingen fondering eller reservering gjorts år 2001. Det försämrade resultatet beror på ökade kostnader för verksamheten 56,5 miljoner mark, ökning av avskrivningar 6,0 miljoner mark, ökade extraordinära kostnader 5,8 miljoner mark, ökade pensionskostnader 2,5 miljoner mark samt minskade skatter och intäkter av skattenatur 47,3 miljoner mark. Inkomsterna har i vissa fall ökat och utgifterna har minskat i något fall som inte omnämns här men detta räcker inte till utan ovannämnda resultatförsämrande ökade kostnader och minskade intäkter inverkar nästan i sin helhet.
Såsom en följd av reformeringen av bokföringen tillämpas numera affärsbokföringens principer och en fullständig balans uppgörs. Denna upptar på aktiva sidan all egendom såsom fastigheter, byggnader, vägar, större maskiner, aktieinnehav m.m. och på passiva sidan landskapets skulder och eget kapital. I skulderna ingår också en uppskattning av landskapets pensionsansvar. Den nya balansen uppgjordes för första gången år 1998. Beträffande 2001 kan noteras att på aktiva sidan har landskapsegendomen (jord- och vattenområden ) ökat med 1,7 miljoner mark. Byggnader (under muséer och slott) har ökat med 5,6 miljoner mark och konstverk har inköpts för 146.977 mark. Beträffande övriga ökningar och minskningar i anläggningstillgångarna (immateriella och materiella tillgångar) finns redogörelse i bokslutet.
Bland tillgångarna har landskapet Ålands pensionsfond ökat med 121,3 miljoner mark. Förvaltade medel har minskat från 4,4 miljoner mark till 0,6 miljoner mark beroende på att de tidigare förvaltade medlen betalts ut till projekt inom Interreg II A Sverige/Finland/Skärgården och till nordiska projekt. På passiva sidan kan noteras ökningar ifråga om landskapets eget kapital från 7,8 till 88,5 miljoner mark.
Kostfristiga placeringar har minskat från 515,3 miljoner mark till 489,8 miljoner mark. Kassa och banktillgodohavandena har ökat från 28,1 miljoner mark till 43,1 miljoner mark. Tillsammans har kortfristiga placeringar och kassa och banktillgodohavanden minskat från 543,4 miljoner mark till 532,9 miljoner mark. Detta belopp är relativt stort för likvida medel. Landskapsrevisorerna har i tidigare berättelser påpekat att nivån för reservationsanslag och utgiftsrester tillsammans med de ökade budgetöverskotten leder till en allt större likviditet och framhållit att en effektiverad planering och uppföljning av budgetförverkligandet liksom en striktare behandling av reservationsanslagen och utgiftsresterna skulle ge en tydligare bild av det ekonomiska utrymmet och utrymmet för kortfristiga placeringar.
Lån
Tillämpningen av affärsbokföringens principer innebär att även förmedlade lån skall ingå i förteckningen över skuldförbindelser förutom att dessa ingår i lånefordringarna. Kvarstående skuldförbindelser inklusive förmedlade lån utgjorde vid årsskiftet 56,8 (57,3) miljoner mark. Finansieringslån har inte upptagits under de senaste åren och inte heller under år 2001. Tidigare upptagna finansieringslån uppgick vid årsskiftet till 0,9 (1,1) miljoner mark. Totalbeloppet av utestående lån per 31.12.2001 inklusive kassalånen utgjorde 401,5 ( 404,3) miljoner mark och ingår i balansen under lånefordringar. Kassalånen uppgick härvid till 12,3 (4,3) miljoner mark. Ökningen är härvid 8,0 miljoner mark eller 186 %. Mottagare av kassalån är Nordiska ministerrådets skärgårdssamarbete och INTERREG.
Landskapsrevisorerna finner att budgetmedlens förvaltning och användningen av resurserna redovisats i bokslutet och i förvaltningsberättelsen. Landskapsstyrelsen har vid budgetförverkligandet underskridit den av lagtinget antagna budgeten på utgiftssidan med 42,3 miljoner mark. På inkomstsidan har budgeten överskridits med 36,4 miljoner mark. Därutöver har 18,9 miljoner mark budgeterats och bokförts som budgetöverskott till följande år. Det verkliga överskottet för år 2001 är därför enligt budgetförverkligandet 97,5 miljoner mark och framgår av landskapsstyrelsens sammandrag av budgetuppföljningen för år 2001. Resultaträkningen för år 2001 uppvisar ett underskott om 10,0 miljoner mark. Förändringen från föregående år är 86,2 miljoner mark. Landskapsrevisorerna ser med oro på resultatutvecklingen. Bokslutet innehåller enligt revisorernas uppfattning inga väsentliga fel eller brister och ger tillräcklig information.
Landskapsrevisorerna noterar att de likvida medlen i form av kortfristiga placeringar samt kassa- och banktillgodohavanden fortsättningsvis uppgår till ett väsentligt belopp trots en minskning om 10,4 miljoner mark från 543,3 miljoner mark i början av året till 532,9 miljoner mark per 31.12.2001. De årligen återkommande budgetöverskotten, den nya typen av verksamhetsutgifter och förekomsten av outnyttjade reservationsanslag medför sålunda fortsättningsvis en god likviditet. Landskapsrevisorerna framhåller därför på nytt betydelsen av en effektiv budgetplanering och –uppföljning, där tidsaspekten för förverkligandet av anslagsanvändningen under olika budgetmoment beaktas och redovisas effektivt. Revisorerna anser att det finns skäl att gå igenom reservationsanslagen och fastställa en ny tidsplan för förverkligandet.
Revisorerna har noterat att landskapsstyrelsen under ett flertal år aktivt arbetat för att utveckla målformuleringarna i budgeten och följa upp dem i berättelsen. Landskapsrevisorerna anser att denna utveckling är betydelsefull. Landskapsrevisorerna noterar dock att Ålands hälso- och sjukvård avviker från denna utveckling, så att målformuleringarna blivit otydligare och uppföljningen av dem inte framgår av landskapsstyrelsens berättelse eller av Ålands hälso- och sjukvårds egen berättelse. Revisorerna anser att Ålands hälso- och sjukvård har skäl att följa den modell för information som införts i landskapsbudgeten genom målformuleringarna och att Ålands hälso- och sjukvård även bör redovisa för hur målen förverkligats. En årlig uppföljning av hälso- och sjukvårdsplanen rekommenderas. Revisorerna anser att även orsaken till att mål inte förverkligats anges i redogörelserna.
Landskapsrevisorerna anser det angeläget att en ny finansförvaltningslag fås till stånd, så att bl.a. reglerna för finansförvaltningen bättre motsvarar de nya principer som införts för bokföring och bokslut från 1.1.1998.
Landskapet Ålands pensionsfond
Landskapsrevisorerna behandlade i sin berättelse för år 1997 landskapet Ålands pensionsfond som då nyligen hade inlett sin verksamhet. Landskapslagen om landskapet Ålands pensionsfond (71/1995) trädde i kraft den 1 oktober 1995. Revisorerna redogjorde för lagstiftningen och fondens inledande verksamhet samt om de placeringar fonden gjort. Revisorerna konstaterade då att förvaltningen var rationell och ansvarsfull och att systemet med professionella fondförvaltare fungerat ändamålsenligt och effektivt.
Revisorerna har vid en förnyad granskning konstaterat att den placeringsstrategi som styrelsen fastställde år 1997 fortfarande tillämpas. Av fondens kapital placeras enligt normalfördelningen 55 % i långa ränteplaceringar, 40 % i aktier och 5 % i penningmarknadsinstrument och likvida medel. Förvaltarna har möjlighet att placera högst 50 % av det totala kapitalet i aktier.
Pensionsfonden har sedan den inledde sin verksamhet uppdragit åt olika fondförvaltare att förvalta fondmedlen. Avtalen med förvaltarna är fortlöpande med uppsägningsklausul. Byte av förvaltare har förekommit under åren. Hittills har antalet förvaltare varit fyra men under år 2001 beslöt styrelsen att anlita en femte förvaltare.
Enligt bokslutet för år 2001 erlades ca 1.340.000 mark i arvoden till de olika fondförvaltarna. Övriga förvaltningskostnader var små eller drygt 90.000 mark. Revisorerna konstaterar att arbetet med handha placeringspolitiken för en så stor förmögenhet som pensionsfonden omfattar skulle kräva betydande resurser och specialiserade kunskaper. Enligt revisorerna är systemet med professionella förmögenhetsförvaltare ändamålsenligt. Genom systemet med flera av varandra oberoende placerare tryggas även att placeringarna sköts effektivt och säkert utgående från de givna förutsättningarna.
Av fondens bokslut för år 2001 framgår investeringstillgångrnas marknadsvärde enligt tillgångsslag. Fördelningen är följande:
| Inhemska aktier | 28,58 % |
| Utländska aktier | 2,75% |
| Fondandelar | 11,68% |
| Inhemska obligationer | 29,16% |
| Utländska obligationer | 12,72% |
| Diskonteringsinstrument | 10,02% |
| Depositioner | 5,08% |
Den dagliga placeringsverksamheten sköts av de olika förmögenhetsförvaltarna. Enligt vad revisorerna inhämtat följer dock fondens styrelse samtidigt med portföljernas utveckling. Sedan Finland numera anslutits till euro-området anses en viss breddning av placeringspolitiken naturlig. Genom en större bredd på placeringarna uppnås samtidigt en större riskspridning.
Landskapets pensionsutgifter uppgick år 2001 till 72,7 miljoner mark Från pensionsfonden överfördes enligt budgeten 35 miljoner mark medan resten täcktes av budgetmedel. Maximalt hade det enligt lag varit möjligt att överföra ca 54,5 miljoner mark. Fonden tillfördes under året medel 113,7 miljoner mark (pensionsavgifter från arbetsgivare och arbetstagare). Av bokslutet för år 2001 framgår att avkastningen under räkenskapsperioden var negativ och uppgick till – 34.009.957 mark enligt de följda redovisningsprinciperna. Detta förklaras av försäljningsförluster och nedskrivning av värdepapper (tillgångar) Enligt balansräkningen uppgår fondens tillgångar per 31.12.2001 till 597.054.001 mark.
Någon utlåning av medel till kommuner och landskapets affärsverk som lagstiftningen medger har inte heller det senaste året förekommit.
Pensionsfonden avger en egen verksamhetsberättelse och står under kontroll av särskilda fackmannarevisorer.
Enligt vad landskapsrevisorerna konstaterat följer förvaltningen av landskapet Ålands pensionsfond de riktlinjer gällande lagstiftning och lagtingets beslut förutsätter.
Social- och miljöavdelningens förvaltningsområde
Hälso- och sjukvårdsbyråns verksamhet
Lagstiftning och organisation
Landskapsstyrelsens social- och miljöavdelning är indelad i fyra olika byråer, av vilka en är hälso- och sjukvårdsbyrån. Byråns uppgift är enligt 22 § landskapsförordningen om landskapsstyrelsens allmänna förvaltning (20/1998) att handlägga ärenden som gäller främjande av hälsa och förebyggande av sjukdomar. Vid byrån fanns år 2001 tre tjänster, en landskapsläkare, en hälsovårdsinspektör och en byråsekreterare.
Landskapsrevisorerna behandlade i sin berättelse för år 1997 vissa frågor rörande den dåvarande byrån för hälso- och sjukvårdsärenden (numera hälso- och sjukvårdsbyrån) och redogjorde bland annat översiktligt för byråns verksamhetsuppgifter. Revisorerna påtalade i berättelsen bland annat det faktum att någon ny överenskommelseförordning om hälso- och sjukvårdsförvaltningen i landskapet inte utfärdats sedan den förordning som gavs år 1973 upphörde att gälla i och med att den nya självstyrelselagen trädde i kraft den 1 januari 1993. Detta hade bland annat lett till att grunderna för landskapsläkarens tjänsteutövning i vissa avseenden blivit oklar och till att vissa tillstånds- och tillsynsuppgifter nu formellt ankommer på länsstyrelsen på Åland som dock saknar en särskild organisation för dylika ärenden. Revisorerna efterlyste en ny överenskommelseförordning.
Landskapsrevisorerna har erfarit att arbetet med en överenskommelseförordning inletts och att ett utkast till förordning utarbetats. Arbetet har förutsatt ett nära samarbete mellan landskapsstyrelsen, social- och hälsovårdsministeriet samt justitieministeriet. Förordningen avser bland annat att ge en formell grund för landskapsläkaren att handlägga flera sådana uppgifter som i riket sköts av länsläkarna. Målet är att förordningen kan utfärdas under år 2002, varefter förberedelser vidtas i syfte att den träder i kraft från början av år 2003. Genom förordningen kan olika uppgifter som i riket handläggs vid länsstyrelser och där rikslagstiftning gäller också i landskapet överföras på landskapsstyrelsen. Hit hör bland annat tillsynen över personal inom hälso- och sjukvården samt tillstånds- och övervakningsfrågor vad avser hälso- och sjukvård som utövas i privat regi.
Samverkan landskapsstyrelsen - ÅHS
Landskapsläkaren ansvarar på tjänstemannaplanet för landskapsstyrelsens kontakter med Ålands hälso- och sjukvård (förutom tjänstekollektivavtalsfrågor, se nedan), utövar allmän tillsyn över hälso- och sjukvården i landskapet inom de ramar självstyrelselagen medger, svarar för rådgivning i bland annat administrativa och rättsmedicinska frågor till enskilda läkare, handlägger vissa uppgifter med anknytning till socialmedicin och sjukförsäkring m.m.. Landskapsläkaren medverkar också i uppgörandet av den årliga plan för hälso- och sjukvården i landskapet som förutsätts i landskapslagen om hälso- och sjukvården (60/1993). Landskapsrevisorerna underströk i sin berättelse för år 1997 planens betydelse som styrinstrument och ansåg att landskapsstyrelsen på ett mera aktivt sätt borde medverka i beredningen i planen. Revisorerna konstaterar att landskapsstyrelsen i förvaltningsberättelsen för år 1998 uppger att planen numera i huvudsak utarbetas i samarbete mellan ÅHS:s administrativa ledning och landskapsläkaren. Landskapsstyrelsen meddelar också att en utveckling av planen förbereds så att den dels avser det aktuella budgetåret, dels innehåller ett treårsperspektiv. Revisorerna konstaterar att den plan som fogats till budgeten för år 2002 innehåller också målsättningar och kostnadsuppskattningar för åren 2003-2004.
I sin berättelse för år 1996 berörde landskapsrevisorerna beslutsfattandet inom ÅHS i några enskilda fall. Revisorerna konstaterade då att tjänstekollektivavtalets bestämmelser inte till alla delar följts i vissa av fallen. Enligt vad revisorerna erfarit medverkar inte hälso- och sjukvårdsbyrån i beslutsfattandet rörande tillämpningen av avtalen utan dessa ärenden sköts inom ramen för ÅHS:s egen organisation. Finansavdelningens avtals- och pensionsbyrå konsulteras dock i vissa ärenden. Vid tjänstekollektivavtalsförhandlingar representeras arbetsgivarsidan av företrädare både för nämnda byrå och ÅHS:s tjänstemannaledning. Revisorerna konstaterar att tjänstekollektivavtalen till sin struktur är omfattande och komplicerade och att tolkningssituationer inte sällan uppkommer. Det finns enligt revisorernas uppfattning skäl för ÅHS:s ledning att i sådana tolknings- och tillämpningsfrågor nära samverka med landskapsstyrelsens avtals- och pensionsbyrå så att en enhetlig linje så långt som möjligt följs och för att undvika beslut som senare ifrågasätts eller i vissa fall måste omprövas.
I budgeten för år 2001 anför landskapsstyrelsen att verksamheten vid ÅHS efter vissa startsvårigheter börjar nå en mera stabiliserad situation. För att rationellt kunna vidareutveckla verksamheten anser landskapsstyrelsen att situationen bör utvärderas av utomstående expertis. Man ville framför allt granska hur målsättningarna för reformen har förverkligats, bland annat vad gäller en rationalisering av administration och resursanvändning och integrationen av de olika enheterna. I budgeten avsattes därför ett belopp om 200.000 mark för ändamålet.
Lagtinget omfattade under budgetbehandlingen förslaget att låta göra en utvärdering. Finansutskottet fäste särskilt avseende vid att utredningen bör ta sikte på de nya ledningsstrukturerna och de problem som kan finnas i organisationen. Lagtinget fogade till sitt beslut en kläm med hemställan om en utvärdering och om att landskapsstyrelsen därefter återkommer till lagtinget med ett meddelande som presenterar de långsiktiga planerna för utvecklingen av hälso- och sjukvården.
Revisorerna har erfarit att hemställan om en utvärdering beretts vid hälso- och sjukvårdsbyrån under år 2001. Efter offertförfrågan har landskapsstyrelsen beslutat ge utvärderingsuppdraget åt en extern utredare. I dennes uppdrag ingår att granska motiveringarna för reformen och hur de förverkligats samt att komma med eventuella förslag till strukturella reformer. Medicinska spörsmål skall inte behandlas i utvärderingen. Beroende på hur arbetet fortskrider kan landskapsstyrelsen precisera eller komplettera uppdraget. Utredningsuppdraget vidtog i slutet av år 2001 och avsikten är att dess resultat skall framläggas under våren 2002. Vid tidpunkten för färdigställande av revisionsberättelsen förelåg ännu inte utredningen. Landskapsrevisorerna, som konstaterar att lagtingets beslut till sin första del (utvärderingen) verkställts enligt intentionerna, avser att följa utvecklingen av ärendet och eventuellt i annat sammanhang återkomma till frågan.
Landskapsrevisorerna upprepar sina tidigare påpekanden om betydelsen av den årliga planen för hälso- och sjukvården som styrinstrument. Revisorerna betonar det ansvar ÅHS:s styrelse har för att planen efterföljs under löpande budgetår.
Alkohol- och narkotikapolitiken
Landskapsrevisorerna behandlade i revisionsberättelsen för år 1997 ingående de alkohol- och narkotikapolitiska frågorna. Revisorerna redogjorde för lagstiftningsbehörighetens fördelning mellan riket och landskapet, beviljandet och övervakningen av serveringstillstånd och det alkohol- och narkotikapolitiska program för åren 1996-2000 som landskapsstyrelsen hade antagit och som även hade behandlats i lagtinget i form av ett meddelande.
Landskapsrevisorerna noterade i berättelsen för år 1997 att antalet serveringstillstånd i landskapet är relativt högt. Delvis förklaras detta av att Åland är ett utpräglat turistlandskap med många anläggningar som hålls öppna endast under sommarsäsongen. Vidare hänvisades till landskapsstyrelsens målsättning att nedbringa alkoholkonsumtionen i landskapet till under 6 liter per capita före år 2000. Konsumtionen beräknades vid mitten av 1990-talet ligga mellan 7 och 8 liter per person, en siffra som betydligt översteg medeltalet för hela landet. Revisorerna konstaterade då att landskapsstyrelsens målsättning kan bli svår att uppfylla i en situation där den geografiska och ekonomiska tillgängligheten (till alkohol) ökar. För att nå målen krävs därför omfattande satsningar på attitydförändringar.
Revisorerna har inhämtat att antalet serveringstillstånd i landskapet stabiliserat sig vid samma nivå som i slutet av 1990-talet. Antalet tillfälliga serveringstillstånd har däremot ökat något. Landskapsstyrelsen har anvisat resurser för att möjliggöra en skärpt tillsyn över rörelser med serveringstillstånd. Enligt de utredningar landskapsstyrelsen gjort har alkoholkonsumtionen på Åland stannat vid ca 7,5 liter per capita. Detta innebär att målsättningen om att nedbringa konsumtionen inte kunnat uppfyllas men, i motsats till förhållandena i riket och i Sverige, å andra sidan har någon ökning inte noterats. Mera exakta bedömningar torde kunna redovisas under år 2002 efter att det alkohol- och narkotikapolitiska programmet från 1996 utvärderats (se nedan).
Av budgeten för år 2001 framgår att landskapsstyrelsen avser att satsa på den förebyggande missbrukarvården, bland annat genom att förverkliga en utbildningsmodell som fokuserar på alkohol och vuxna. Man avser även samordna det drogförebyggande arbetet och den missbrukarvård som hör till socialvården respektive faller under hälso- och sjukvården. Under året skall vidare utvärderingen av det alkohol- och narkotikapolitiska programmet för åren 1996-2000 slutföras och ett nytt programarbete inledas. Behovet av en utvärdering underströks också av landskapsrevisorerna i berättelsen för år 1997.
Revisorerna har erfarit att landskapsstyrelsen i syfte att förverkliga målsättningarna i budgeten igångsatt ett särskilt drogförebyggande projekt. En tjänsteman vid social- och miljöavdelningen har förordnats till projektledare. Inom ramen för projektet försöker landskapsstyrelsen tillse att de drogförebyggande insatserna fördelas jämt i landskapet. I detta syfte håller man kontakt med skolor, kommuner och olika organisationer som verkar för drogförebyggande syften. Till projektet hör att utvärdera och jämföra de insatser som olika aktörer förverkligar.
I syfte att främja kvalitén inom det drogförebyggande arbetet har inom ramen för projektet anordnats olika föreläsningsserier, kurser och seminarier för olika grupper, som skolelever och studerande, anställda inom offentlig förvaltning med flera.
Som ett led i utvärderingen av det alkohol- och drogpolitiska programmet har landskapsstyrelsen under år 2001 i samarbete med Åbo Akademi inlett ett undersökning av ålänningarnas alkohol- och drogbruk. Undersökningen, som leds av professor John Lilja, omfattar personer i åldersgruppen 18-69 år. Genom undersökningen hoppas man få fram en vetenskapligt tillförlitlig uppskattning av alkoholkonsumtion och –vanor samt attityder i förhållande till alkohol och droger. Undersökningens resultat avses även utgöra en grund för uppgörande av ett nytt alkohol- och narkotikapolitiskt program för åren 2002-2005. Detta arbete vidtog i augusti 2001 och dess målsättning är att minska totalkonsumtionen av alkohol, att höja alkoholdebutåldern och att åstadkomma ett narkotikafritt Åland. Arbetet kommer att slutföras under år 2002.
Ålands hälso- och sjukvård
Problem med redovisningssystemet
Bestämmelser om budgetens genomförande finns i budgetförordningen för landskapet Åland (70/1979). I förordningen finns också bestämmelser om redovisningsorganisationen och bokföringen jämte bokslut. Enligt 11 § skall underredovisarna tillse att anslag används på avsett sätt och följa budgetens genomförande. Underredovisarna är skyldiga att lämna finansavdelningen nödvändiga uppgifter och utredningar. Enligt 23 § skall de lämna månatliga redovisningsrapporter till finansavdelningen. På grund av förändringar i redovisnings- och bokföringssystemen sköts numera huvuddelen av dessa uppgifter centralt av finansavdelningen. Endast några få underredovisare med mera självständig ekonomisk förvaltning finns numera kvar, varav en är Ålands hälso- och sjukvård.
Landskapsrevisorerna har erfarit att betydande förseningar på flera månader förekommit i budgetuppföljningen för år 2001 vid Ålands hälso- och sjukvård. Detta har lett till upprepade kontakter och diskussioner mellan ÅHS och finansavdelningen. De månadsvisa rapporterna har inte kunnat lämnas i tid och betydande eftersläpningar har funnits i bokföringen. Problemen gällde framför allt personalkostnader och övriga transaktioner som levererades av det personaladministrativa systemet inom ÅHS. Detta har i sin tur medfört svårigheter för finansavdelningen att upprätthålla redovisningen samt för ÅHS:s styrelse att följa med den ekonomiska utvecklingen inom enheten. Också budgetarbetet inför år 2002 riskerade att försvåras av situationen men kunde enligt uppgift planeras utgående från den befintliga bokföringen utan att budgetprocessen nämnvärt påverkades.
Orsaken till förseningarna härrör enligt uppgift från att ÅHS bytt sitt personaladministrativa datasystem från början av år 2001 och sitt lönesystem från 1.4.2001. Vissa personalomställningar på centrala poster har ytterligare accentuerat problemen.
Landskapsrevisorerna har informerats om att redovisningsproblemen kvarstod ännu vid årsskiftet 2001-2002. Bokföringen av löner släpade efter och problem fanns också beträffande pensionskostnaderna. Inte heller kunde systemet användas för matrikelutskrifter. ÅHS:s ledning har upprepade gånger stått i kontakt med systemleverantören för att få bristerna avhjälpta och tillställt denne detaljerade specifikationer beträffande bristerna. På basis av den erhållna utredningen noterar revisorerna att redovisningsproblemen enligt ÅHS härrör från systemleverantörens bristande förmåga att uppfylla beställarens krav. Revisorerna konstaterar dock samtidigt att ÅHS vid beställningen av det nya systemet uppenbarligen inte ägnat tillräcklig uppmärksamhet åt kravspecifikationen. Någon egentlig upphandling har inte heller förekommit eftersom beställningen ursprungligen var avsedd som en uppgradering av befintliga system. Behovet av förnyelse visade sig dock vara större än beräknat.
Bostadsanskaffning och –förvaltning
Ålands hälso- och sjukvård är en betydande bostadsförvaltare. ÅHS äger ett stort antal bostäder och upphyr därutöver många hus och lägenheter, vilka utnyttjas för den egna personalens behov.
Enligt uppgifter från år 2001 äger ÅHS följande bostäder:
| Fastighet | Antal lägenheter |
| Personalbostadshuset vid Ålands centralsjukhus Läkarbostäder vid Ålands centralsjukhus Fastigheten Sanatorievägen 2 Aktielägenheter i olika fastigheter i staden Bostadsrättslägenheter, Skönviksvägen Grelsby sjukhus | 22 9 3 11 3 19 |
| Totalt | 67 |
Bostädernas storlek varierar från små lägenheter på 15-20 m2 till stora familjebostäder på sjukhusområdet om 200 m2. ÅHS har övertagit bostäder som före organisationens tillkomst ägdes av Ålands centralsjukhus respektive Ålands vårdförbund och har därefter även införskaffat nya bostäder. De tre bostadsrättslägenheterna blev inflyttningsklara under år 2001. Styrelsen för ÅHS har därefter beslutat om ytterligare bostadsanskaffningar i form av 21 lägenheter i det s.k. Dalnäs II-projektet och tre lägenheter i en fastighet vid Sanatorievägen nära sjukhusområdet. För projektet Dalnäs II beviljades i andra tilläggsbudgeten för år 2000 ett anslag om 1,2 miljoner mark för teckning av aktier i det ifrågavarande bostadsaktiebolaget.
Därutöver hyr ÅHS ett stort antal bostäder för personalens behov. Många bostäder hyrs på året om-basis. Därtill hyrs ytterligare bostäder under sommarmånaderna för att bereda semestervikarier bostadsmöjligheter. Under sommaren 2001 hyrde sålunda ÅHS 120 lägenheter eller rum, sju egnahemshus och tre stugor. Hösten 2001 var motsvarande antal 70 lägenheter, sex egnahemshus och två stugor.
Av de bostäder som ställs till ÅHS-personalens förfogande hyrs vissa ut möblerade. Detta gäller i första hand de bostäder som är avsedda för semestervikarier, tillfälliga konsulterande specialister och liknande kategorier.
Totalkostnaderna för personalbostäderna (ägo- och hyresbostäder) uppgick för år 2001 till 3.190.187 mark (2000:3.122.700 mark) medan inkomsterna uppgick till 2.321.516 mark (2000:1.941.710 mark). Nettokostnaderna blev då 868.670 mark eller ca 310.000 mark mindre än år 2000. Inkomsterna bestod till huvuddelen av hyresinkomster medan utgifterna består av hyresutgifter för upphyrda bostäder, inköp av inventarier, underhåll och övriga driftskostnader.
I fråga om de bostäder ÅHS upphyrt och vidare hyr ut till personalen tillämpar man en självkostnadsprincip kombinerad med vissa subventioner i fråga om hyressättningen. Under de tre första månaderna av ett hyresavtal uppbar ÅHS under 2001 högst 1500 mark per månad oberoende av bostadstyp. Därefter uppbar man i regel en marknadsmässig hyra, dock så att en viss nedsättning av hyran kan komma i fråga i vissa fall för en övergångsperiod. För de bostäder som ställs till förfogande för korttidsvikarier, tillfälliga specialister och liknande personalkategorier uppbars ingen hyra. I stället beskattas dessa anställda för bostadsförmån. Det sistnämnda systemet tillämpas då bostaden utnyttjas för högst en period om tio dagar.
I de bostäder som ägs av ÅHS och hyrs ut åt personalen tillämpas en hyressättning som motsvarar det som tillämpas i många kommuner och kommunalförbund. Hyran är relativt låg men i stället beskattas hyrestagaren för denna förmån. Inom ÅHS har förts diskussioner om en höjning av hyresnivån vilket dock komplicerats av att flera hyreslagar tillämpas parallellt i landskapet beroende på när hyresavtalet ingåtts. Målsättningen uppges på sikt vara att införa marknadsmässiga hyror.
ÅHS är en mycket personalintensiv organisation. Personalomsättningen är relativt stor beroende bland annat på vidareutbildning, moderskapsledigheter och andra tjänstledigheter samt en viss rörlighet inom branschen. Under semesterperioderna anställs ett betydande antal vikarier, som till största delen vistas tillfälligt i landskapet. Till centralsjukhuset finns knutna ett antal specialister som vistas på sjukhuset under kortare perioder. Olika korttidsvikariat förekommer också. Allt detta sammantaget medför att tillgången till bostäder är en central fråga vid rekryteringen av personal till ÅHS. Man strävar därför aktivt till att kunna erbjuda bostäder till den personal som inte vid anställningen bor i landskapet. Detta gäller i praktiken större delen av läkarkåren samt en avsevärd del av vårdpersonalen. Från ÅHS:s sida ingås hyresavtal, både vad gäller de upphyrda bostäderna och de bostäder organisationen äger, i regel för en period om högst ett år. Efter den tiden förväntas de anställda ordna sitt boende på den öppna marknaden. De läkarbostäder som är belägna i anslutning till Ålands centralsjukhus hyrs dock ut på permanent basis.
Landskapsrevisorerna konstaterar att styrelsen för ÅHS anhängiggjort en utredning över personalbostädernas kostnader och intäkter och bostädernas användningsgrad. Av uppgifter som revisorerna erhållit framgår att utnyttjandegraden för sådana bostäder som används för korttidsboende varierar betydligt. En del av bostäderna är permanent i bruk, andra under vissa dagar per månad medan vissa bostäder tidvis har stått helt tomma. Från ÅHS:s sida har man uppgett att man överväger att sälja alt. säga upp hyresavtalen för några bostäder som man bedömer att inte behövs för nämnda syften. Samtidigt är dock personalsituationen sådan att förvaltningen anser det nödvändigt att förfoga över ett visst ”överutbud” (minst 5-8 bostäder) så att bostäder kan erbjudas tillfällig personal på kort varsel.
Utbildningsanslag
Inom ramen för anslaget för verksamhetens utgifter vid ÅHS reserverades år 2001 1.920.000 mark för personalens utbildning, varav ca 1.826.650 mark utnyttjades under året. Inom ÅHS:s interna budgetfördelning har budgetmedlen fördelats mellan tre enheter enligt följande:
| Primärvården | 460.000 |
| Primärvårdschefen | 240.000 |
| Förvaltningsöverskötaren | 220.000 |
| Specialsjukvården | 840.000 |
| Sjukvårdschefen | 350.000 |
| Förvaltningsöverskötaren | 410.000 |
| Psykoterapiutbildning | 80.000 |
| Administration och försörjning | 620.000 |
| Förvaltningschefen | 265.000 |
| Ekonomichefen | 150.000 |
| Förvaltningsöverskötaren | 205.000 |
Inom dessa grupper har ansvaret för fördelningen lagts på varje medlem av ledningsgruppen. Respektive medlem delegerar användningen av sitt anslag till följande nivå (basenhetschefer, överskötare) som sålunda beslutar om rätten att delta i olika former av utbildning.
Utbildningsanslaget är avsett att täcka kostnader för kurskostnader, resor, logi och dagtraktamenten. Bokföringen särskiljer dock inte hur medlen fördelas för dessa olika ändamål. Inte heller är det möjligt att få fram hur användningen fördelar sig mellan olika personalkategorier. Generellt kan dock anges att sjukvårdschefens och primärvårdschefens anslag används för läkarna, förvaltningsöverskötarens anslag för vårdpersonalen och städpersonalen samt ekonomichefens och förvaltningschefens anslag för övrig personal. Revisorerna har noterat att det förekommit att personal avstått från rätten till dagtraktamenten för att utbildningsmedlen skall räcka till för fler utbildningstillfällen. Revisorerna konstaterar att rätten till dagtraktamenten är reglerad i tjänstekollektivavtalen.
Landskapsrevisorerna berörde i sin berättelse för år 1997 psykoterapiutbildningen för personal vid ÅHS. Ett tiotal anställda hade beretts möjlighet att genomgå en särskild utbildning som pågick under flera år. Kostnaderna beräknades då till 240.000 mark (drygt 40.350 €) per år. Beloppen var enligt revisorernas uppfattning betydande och eftersom fråga är om kompetenshöjande utbildning förutsätter inte det personalpolitiska programmet att kostnaderna helt erläggs av arbetsgivaren. Revisorerna underströk därför betydelsen av att antagna principer noggrant tillämpas och att olika personalkategoriers behov av utbildning tillgodoses på ett jämställt sätt. Landskapsrevisorerna konstaterar nu att totalkostnaderna för psykoterapiutbildningen under perioden från hösten 1996 till och med hösten 2001 uppgår till 183.106 € eller närmare 1,09 miljoner mark. Utbildningen har omfattat sex personer som genomgått familjeterapiutbildning under fyra år och tre personer som under fem år genomgått individuell psykoterapiutbildning. Ytterligare har en person genomgått kognitiv psykoterapiutbildning under fyra år.
Landskapsrevisorerna konstaterar att tillräcklig uppmärksamhet alltid måste fästas vid kravspecifikationen då varor och tjänster upphandlas. Revisorerna betonar vikten av detta och av ett kontinuerligt fungerande redovisningssystem inom en organisation av ÅHS:s omfattning.
Revisorerna finner att en förutsättning för att verksamheten vid ÅHS skall kunna fungera ändamålsenligt och effektivt utgående från kraven på en väl fungerande hälso- och sjukvård i landskapet är att organisationen förfogar över ett bostadsbestånd. Revisorerna betonar dock betydelsen av att bostadsförvaltningen fungerar så effektivt som möjligt i syfte att minimera risken för att bostäder står outnyttjade. I den mån vissa bostäder inte utnyttjas eller är olämpliga för sitt syfte bör de avyttras eller avtalen sägas upp. Det är också viktigt att ÅHS tillämpar enhetliga och tillräckligt klara principer för sin bostadspolitik inklusive hyressättning, hyresavtalens längd och dylikt. Enligt revisorernas åsikt borde man inom ÅHS eftersträva att intäkternas andel i förhållande till kostnaderna för organisationens bostadsbestånd ökar.
Landskapsrevisorerna understryker betydelsen av att utbildningsanslagen inom ÅHS utnyttjas på mest ändamålsenliga sätt och anpassas till de behov en sådan stor och specialiserad organisation behöver. Den snabba utvecklingen inom medicinens område kräver kontinuerlig fortbildning av både läkarna och vårdpersonalen. En stor del av utbildningen måste på grund av dess natur ske utanför landskapet. Allt detta kräver att anslagen dimensioneras och utnyttjas enligt noggranna överväganden och att användningen i tillräcklig grad samordnas mellan olika verksamhetsenheter och personalgrupper.
Utbildningsavdelningens förvaltningsområde
Gemensam skoldatabas för landskapets skolor
I budgetförslaget för år 2001 ingår under anslaget för verksamhetens utgifter vid utbildnings- och kulturavdelningens allmänna förvaltning bl.a. kostnader för en gemensam databas för landskapets skolor. Landskapsrevisorerna har inhämtat att planeringen av ett gemensamt registrerings- och statistiksystem för landskapets skolor påbörjades år 1996. Det konstaterades då att existerande system i många av landskapets skolor inte tillfredsställde behovet av välfungerande datasystem. Flera skolor stod i beråd att börja utarbeta egna system eller inköpa motsvarande system som utvecklats i riket eller i Sverige.
Den övergripande målsättningen med projektet har varit att skapa förutsättningar för en datakommunikation, dels mellan de olika skolorna, dels mellan skolorna och förvaltningen. Syftet med systemet har varit att skapa ett enhetligt datasystem i landskapets skolor för uppgiftshantering och informationsförmedling för befintlig utbildning samt ett underlag för åländsk utbildningsstatistik.
Vid utarbetandet av den gemensamma skoldatabasen har stor vikt lagts vid säkerheten i systemet. Detta är nödvändigt bl.a. eftersom systemet skall utgöra en bas för betygsutskrifter. Man har vidare avsett att skapa ett så förenklat datasystem som möjligt och därför gjort kopplingar till befintliga system och register för att undvika dubbelregistrering av sådana uppgifter som redan finns i andra databaser.
Arbetet med att projektera och utveckla databasen pågick huvudsakligen under åren 1997-1999. Därefter har ett utvecklingsarbete bedrivits för att förbättra och effektivera befintliga funktioner och för att införa nya funktioner i systemet. En sådan ny funktion är bl.a. utskrift av betyg för samtliga skolor på gymnasialstadiet. Avsikten är att betygsutskrifter även skall kunna göras för Ålands yrkeshögskola.
Revisorerna har inhämtat att landskapsstyrelsen har inköpt datakonsulttjänster för uppbyggnad och vidareutveckling av systemet från ett lokalt företag. Samma företag har utvecklat andra databaser inom utbildningssektorn, bl.a. elevantagningssystemen. Landskapsstyrelsen har ingått ett serviceavtal med det ifrågavarande företaget för att garantera servicenivån och för att erhålla service och tekniskt bistånd.
Den gemensamma skoldatabasen vidareutvecklas i jämn takt. Systemet behöver nya uppdaterade funktioner och utbildningssystemet utvecklas kontinuerligt, bl.a. vad gäller olika utbildningsprogram och kurser. Funktioner som för närvarande är under bearbetning är bl.a. arkivering och praktikhantering.
De sammanlagda utgifterna för skoldatabasen vid utgången av år 2001 uppgick till ca 700.000 mark (118.000 €). Av dessa utgifter åtgick ca 352.000 mark till förprojektering och utveckling av databasen under åren 1997 och 1998 medan ca 240.000 mark har åtgått för vidare utveckling, förbättringar och justeringar av databasen.
Enligt vad revisorerna erfarit varierar utnyttjandegraden av systemet mellan de olika skolorna. Delvis torde detta bero på att systemet av vissa användare upplevs som komplicerat. Detta har i sin tur lett till att parallella system i viss utsträckning fortfarande används och att den nya databasen inte utnyttjas i avsedd utsträckning. Det är därför enligt revisorerna viktigt att de olika skolorna erhåller tillräcklig utbildning för att kunna utnyttja sig av databasens möjligheter. Störst förefaller behovet vara av systemet för landskapsstyrelsens utbildnings- och kulturavdelning i samband med handläggningen av olika ärenden inom utbildningsförvaltningen. Landskapsrevisorerna utgår dock från att de olika skolornas intresse av att använda sig av systemet ökar i och med att dess olika funktioner utvecklas.
Landskapsrevisorerna konstaterar att betydande resurser satsats på en gemensam skoldatabas för landskapets skolor och understryker betydelsen av att den utnyttjas i avsedd utsträckning. Utbildning av skolornas personal och kontinuerlig utveckling av databasen är viktiga insatser för att trygga ett ändamålsenligt utnyttjande av databasen.
Läroavtalsutbildningen
Lagstiftning och organisation
Under perioden 1993-1998 förekom i praktiken inte någon läroavtalsutbildning i landskapet eftersom området som följd av behörighetsförskjutningar i den nya självstyrelselagen blev en riksangelägenhet som en del av arbetsavtalslagstiftningen. Genom en ändring av självstyrelselagen (59/96) som trädde i kraft den 1 januari 1997 återfördes rättsområdet till landskapets behörighetssektor. En ny landskapslag om läroavtalsutbildning (59/1998) trädde i kraft den 1 juli 1998. Lagen kompletteras av en landskapsförordning (61/1998) som trädde i kraft samtidigt.
Den nya lagstiftningen definierar läroavtal som ett arbetsavtal där lärlingen förbinder sig att åt arbetsgivaren under dennes ledning, uppsikt och handledning utföra arbete mot ersättning för att erhålla yrkeskunnighet i ett visst yrke eller inom ett delområde av ett yrke. Läroavtalsutbildningen innebär undervisning i samband med praktiska arbetsuppgifter kombinerad med teoretisk undervisning.
Läroavtalsutbildningen ordnas i olika former, eller som
1. grundutbildning
2. kompletteringsutbildning
3. vidareutbildning eller
4. fortbildning.
Grundkrav är 15 års ålder och genomgången grundskola eller motsvarande undervisning. Målet med undervisningen skall vara att ge lärlingen teoretiska och praktiska kunskaper för att kvalificera sig för uppgifter i arbetslivet och som motsvarar kravet på utbildad arbetskraft inom respektive yrkessektor. Största delen av utbildningen bedrivs på en arbetsplats. Den teoretiska undervisningen skall handhas av landskapets skolor eller någon annan godkänd utbildningsanordnare. Den praktiska undervisningen handhas av en arbetsgivare i stöd av ett läroavtal.
Läroavtalsundervisningen leds och övervakas av en lärlingsnämnd tillsatt av landskapsstyrelsen. Nämnden skall godkänna läroavtalen i varje enskilt fall. För varje lärling uppgörs en individuell studieplan. På arbetsgivaren ankommer att handleda och övervaka undervisningen samt att tillse att varje lärling har en handledare på arbetsplatsen. Efter avslutad utbildning utfärdar lärlingsnämnden ett slutbetyg.
Frågorna rörande lärlingsutbildningen handläggs vid vuxenutbildningsenheten som underlyder utbildningsbyrån på landskapsstyrelsens utbildnings- och kulturavdelning. Vid enheten finns från och med mars 2001 en tjänst som verksamhetsledare med uppgift att handlägga frågor inom läroavtalsutbildningen och tjänstgöra som lärlingsnämndens sekreterare. Under lagtingsbehandlingen av förslaget till ny läroavtalslagstiftning framhölls nödvändigheten av att en särskild tjänsteman skulle avdelas för att ansvara för frågor som avser läroavtalsutbildningen.
Verksamhetens omfattning och inriktning
Under åren 2000 och 2001 har antalet personer som genomgått läroavtalsutbildning varit ca 70. Budgeten för år 2001 har gjorts utgående från ett beräknat antal om 60 lärlingar. Utgifterna för läroavtalsutbildningen uppgick enligt bokslutet för år 2001 till ca 1.700.000 mark.
Vid ingången av år 2001 fanns i förteckningen över löpande läroavtal 68 personer, med en ålder varierande från 17 till 62 år. De flesta avtalen avser grundutbildning medan mellan 15 och 20 procent av avtalen gäller kompletterings- eller vidareutbildning. Endast ett begränsat antal lärlingar har under året avbrutit läroavtalsutbildningen. Många olika yrkesområden finns representerade bland läroavtalen. Av speciell betydelse har utbildningen av bland annat närvårdare och yrkesmän inom VVS-branschen varit eftersom ett stort behov av arbetstagare inom dessa branscher finns och läroavtalsutbildningen visat sig kunna komplettera den utbildning som ges inom vårdinstitutet respektive yrkesskolan. En annan större grupp har utbildats inom branschen textilvård. Läroavtalsutbildningen har här lämpat sig särskilt väl för personer i vuxen ålder med arbetslivserfarenhet, ofta från närliggande branscher.
Enligt vad revisorerna inhämtat har det i allmänhet inte medfört några större problem att erbjuda arbetsplatser hos olika arbetsgivare för läroavtalsutbildningen. En mängd olika företag och myndigheter i landskapet har ingått läroavtal. Däremot har det visat sig något svårare att anordna den teoretiska utbildning som utgör ca 20-30 procent av läroavtalsutbildningen beroende på bland annat att kurserna ansetts svåra att anpassa till läroinrättningarnas ordinarie undervisningsprogram. Från läroavtalsnämndens sida har man därför även samverkat med läroinrättningar i riket såsom kurscentralerna i Karis och Korsnäs för att trygga att lärlingarna erhåller den förutsatta teoretiska utbildningen. Revisorerna noterar med tillfredsställelse det samarbete som upprättats med svenskspråkiga läroinrättningar i riket och konstaterar att utbildningen i landskapet och i riket också inom dessa områden kompletterar varandra. Revisorerna anser dock samtidigt att ansvaret för teoretisk utbildning inom grundläggande ämnen som språk och matematik också inom läroavtalsutbildningen bör anses åvila läroinrättningarna i landskapet.
Avgifter och ersättningar samt studiestöd
En lärling har rätt till avgiftsfri teoretisk undervisning samt, under den teoretiska undervisningen, till sådana studiesociala förmåner som gäller vid landskapets skolor. Under den praktiska undervisningen har lärlingen rätt till lön enligt läroavtalet. Arbetsgivaren har rätt till en s.k. utbildningsersättning enligt överenskommelse med lärlingsnämnden. Ett genomsnittligt belopp för ersättningen har varit 2.000 mark/månad, dock så att beloppet ofta sjunker under utbildningens senare skede beroende på att lärlingen då förkovrat sig i yrket och lönesättningen närmar sig marknadsmässiga och/eller kollektivavtalsenliga belopp.
Under lagtingsbehandlingen framhöll kulturutskottet vikten av att bestämmelserna om studiestöd anpassas till läroavtalsutbildningen så att den rätt till studiesociala förmåner som garanteras i lagen kan förverkligas. Utskottet hänvisade särskilt till att läroavtalsutbildningen i många fall riktar sig till vuxna och tillgång till studiesociala förmåner i många fall är en nödvändig förutsättning för att genomföra utbildningen. Revisorerna har erfarit att bestämmelserna om rätt till studiepenning eller vuxenstudiepenning samt övriga studiesociala förmåner som studiestödslagstiftningen medger i och för sig är tillämpliga också i fråga om lärlingar under den teoretiska delen av läroavtalsutbildningen. De är dock inte anpassade till den speciella form av studier som läroavtalsutbildningen innebär. Vid reformer av studiestödslagstiftningen finns det därför enligt revisorernas åsikt skäl att överväga om det vore möjligt att utfärda speciella bestämmelser om studiestöd vid läroavtalsutbildning.
Landskapsrevisorerna konstaterar att intentionerna med den nya läroavtalslagstiftningen från år 1998 i huvudsak kunnat följas. Det har visat sig finnas ett betydande behov av läroavtalsutbildning i landskapet som därigenom tillgodosetts. Tillräckligt antal praktikplatser har tillsvidare kunnat anvisas. Möjligheterna att tillgodose den teoretiska utbildningen för lärlingar genom samarbete med landskapets läroinrättningar bör enligt revisorernas åsikt ytterligare utvecklas. Samarbetet med utomåländska läroinrättningar har enligt vad revisorerna inhämtat fungerat väl. Studiestödssystemet borde enligt revisorernas åsikt ses över vad gäller anpassningen för de studerande som ingått läroavtal.
Ålands handelsläroverk
Utbildningen och organisationen vid Ålands handelsläroverk regleras av landskapslagen och landskapsförordningen om utbildning efter grundskolan (52 och 54/1997). Beträffande inträdesfordringar och lärokurser samt den kompetens utbildningen ger gäller motsvarande bestämmelser som i riket i enlighet med en överenskommelseförordning från år 1975 (64/1975).
Under läsåret 2001-2002 upprätthöll handelsläroverket följande utbildningsprogram:
| Handel och administration (merkonomutbildning) | 120 sv | 69 studerande |
| Vuxenutbildning till merkonom | 80 sv | 11 studerande |
| Vuxenutbildning på distans till merkonom | 80 sv | 15 studerande |
| Ekonomi och marknadsföring, Ålands yrkeshögskola | 140 sv | 55 studerande |
|
|
| 150 studerande totalt |
Utöver dessa fullständiga utbildningslinjer bedriver handelsläroverket utbildning i kursform för olika behov, såsom
- datakörkortskurser
- kursverksamhet i samarbete med arbetskraftsmyndigheterna
- uppdragsutbildning för företag och myndigheter
- undervisningstjänster till andra skolor inom handelsläroverkets branschområden (turism, företagande, marknadsföring o.dyl.)
- vissa utrednings- och utvecklingsuppdrag.
Revisorerna har konstaterat att de kvalitativa målen för utbildningen finns angivna i budgeten. Utbildningen skall ge en bred bas för arbetsuppgifter inom handel och administration. Behovet av språkkunskaper och datafärdighet betonas. Inom utbildningen läggs vikt vid ett elevcentrerat arbetssätt. Olika projektarbeten främjas som en del av inlärningsprocessen.
Merkonomutbildningen är en gymnasialstadieutbildning som baserar sig på genomgången grundskola. Detta innebär att de studerande ofta är rätt unga när de inleder sin utbildning, en omständighet som påverkar utbildningens uppläggning och genomförande. Merkonomutbildningen har för många studerande kommit att utgöra en bas för fortsatt utbildning. Av statistik som handelsläroverket samlat framgår att under åren 1997-2001 fortsatte 44 % av de utexaminerade merkonomerna (exklusive vuxenutbildningslinjen) sin utbildning på andra håll, bland annat inom Ålands yrkeshögskola och på olika högskolelinjer utanför landskapet.
Enligt budgetmotiveringarna skall det utbildningsprogram handelsläroverket genomför inom Ålands yrkeshögskola bidra till utvecklingen av det åländska näringslivet genom utbildning, utvecklingsarbete och tillämpad forskning. Som framgår ovan omfattar programmet 140 studieveckor. Den utbildningslinje med möjlighet till inriktning på revision med en GRM-examen som slutmål som enligt budgeten skulle inledas hösten 2001 har framskjutits med ett år.
Vad gäller yrkeshögskoleprogrammet konstaterar landskapsrevisorerna att utbildning på motsvarande nivå och på högskolenivå ges på många håll utanför landskapet med ofta större resurser och valmöjligheter. Det är därför enligt revisorerna viktigt att det åländska yrkeshögskoleprogrammet är tillräckligt flexibelt och lyhört för både de studerandes och yrkeslivets behov. Revisorerna har i sammanhanget noterat att oklarhet råder om den yrkestitel som en examen från yrkeshögskoleprogrammet berättigar till. I riket används titeln ”tradenom” som dock inte enligt vad landskapsstyrelsen beslutat skall användas vid yrkeshögskolan. Från såväl skolans som de studerandes sida har det poängterats att det med beaktande av utbildningens innehåll och dess jämförbarhet med motsvarande utbildningar är nödvändigt att få till stånd en adekvat examensbenämning som anger utbildningens nivå och innehåll.
Landskapsrevisorerna behandlade i sin berättelse för år 2000 den inventering av gymnasialstadiets fastigheter och landskapets skolutrymmen som vidtogs i slutet av år 2000 och början av år 2001. Revisorerna kritiserade där bristfälligheter i upphandlingsförfarandet. Revisorerna har nu konstaterat att den beställda konsultrapporten blivit föremål för kritik också inom landskapets egna läroinrättningar för att den varit baserad på otillräcklig baskunskap och fört fram förslag som inte stått på en tillräckligt realistisk grund. Vad gäller handelsläroverket som endast för några år sedan flyttade in i nya specialplanerade utrymmen har revisorerna erfarit att några förslag om utflyttning inte längre torde vara aktuella. De framtidsplaner som berör läroverket avser närmast ett gemensamt projekt för att tillgodose yrkeshögskolans utrymmesbehov på sikt. Som bekant omfattar yrkeshögskolans utbildningsprogram flera av landskapets skolor och undervisningen försiggår i dessa skolors utrymmen parallellt med deras övriga program på gymnasialstadienivå.
Landskapsrevisorerna konstaterar att utbildningen vid handelsläroverket utvecklats i enlighet med målsättningarna i budgeten och utgående från näringslivets behov. Revisorerna understryker betydelsen av tillräcklig flexibilitet vad gäller den utbildning som tillhandahålls.
Revisorerna konstaterar att allmänt erkända examensbenämningar är ytterst viktiga såväl ur de studerandes som ur arbetsgivarnas synvinkel. Revisorerna utgår från att frågan om benämningen på den examen som avläggs vid Ålands handelsläroverk i enlighet med yrkeshögskolans program löses utan dröjsmål.
Ålands sjöfartsläroverk
Utbildningen och organisationen vid Ålands sjöfartsläroverk regleras av landskapslagen och landskapsförordningen om utbildning efter grundskolan (52 och 54/1997). Utvärderingen av utbildningen vid sjöfartsläroverket sköts i enlighet med en överenskommelseförordning given den 28 december 2000 (9/2001) av sjöfartsverket till den del detta förutsätts i 1978 års konvention angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning (STWC-konventionen).
Sjöfartsläroverket ansvarar för Ålands yrkeshögskolas sjöfartsprogram med utbildning till sjökapten (YH). Utbildningsprogrammet ger även möjlighet att erhålla vaktstyrmans behörighet. Vid höstterminens inledning år 2001 fanns sammanlagt 72 studerande på sjöfartsprogrammet. Till utbildningsprogrammet, som omfattar 180 studieveckor, intogs höstterminen 2001 16 nya studerande. Under inledningsperioden för yrkeshögskolans sjöfartsprogram genomförs viss utbildning vid Ålands sjömansskola och budgeteras över sjömansskolan. Utöver YH-linjen bedriver sjöfartsläroverket vidareutbildning från styrman till sjökapten. Intagningen till denna linje slutar dock efter år 2002 då alla studerande följer yrkeshögskoleprogrammet. På vuxenutbildningen fanns höstterminen 2001 6 studerande, varför läroverkets totala studerandeantal då var 78. Av de studerande kommer ca hälften från Åland samt en fjärdedel vardera från riket respektive Sverige.
Landskapsrevisorerna konstaterar att antalet studerande varierar relativt mycket från år till år. Under perioden 1998-2002 har antalet i medeltal varit som lägst 81 och som högst 111.
Utöver sjökaptensutbildningen bedriver läroverket en betydande kursverksamhet som rekryterar deltagare dels från landskapets övriga skolor, dels externt (framför allt vidareutbildning av fartygsanställda). Under år 2001 hade läroverket 278 kursdeltagare från andra skolor och 456 externa deltagare. Antalet kursdagar var under år 2001 totalt 1284. Kurserna genomförs i samarbete med Ålands sjösäkerhetscentrum (se sid. 34).
Enligt landskapets budget för år 2001 är sjöfartsläroverkets uppgift att utbilda sjöfarare som är eftertraktade på arbetsmarknaden. Sjöfartsläroverkets mål är en fortlöpande utveckling av utbildningen i interaktion med den övriga sjöfartsbranschen och med särskild prioritering av arbetsmarknadens behov och sjösäkerhetsfrågor.
Ålands sjöfartsläroverks fastighet genomgick en större renovering senast år 1982. Byggnaden fyller i stort sett läroverkets behov men vissa tilläggsutrymmen skulle behövas för mindre undervisningsgrupper. En större förnyelse av VVS-utrustningen är aktuell och medel för projektering upptogs i budgeten för 2001. Arbetet torde utföras under 2003. Byggnaden, som är ritad av Lars Sonck, är en av stadens karaktärsbyggnader och tilläggs- och renoveringsarbeten ställer därför särskilda krav på anpassning till dess grundvärden och stadsmiljön.
Ett för skolan aktuellt problem är att skolfartyget ”Utö”, som används tillsammans med Ålands tekniska läroverk och Ålands sjömansskola, är föråldrat och inte kan användas i den utsträckning som skulle behövas.
Ålands sjösäkerhetscentrum
Landskapsstyrelsen utredde under slutet av 1990-talet frågan om att anlägga en utbildningscentral för sjösäkerhetsutbildning i landskapet med möjlighet till både grundutbildning och fortbildning. Vissa utredningar och marknadsundersökningar företogs under år 1996. I budgeten för år 1998 upptogs första gången medel för Ålands sjösäkerhetscentrum som under året inledde sin verksamhet med att planera den kommande verksamheten och de första kurserna. Våren 1999 anordnades vissa kurser som provverksamhet och hösten samma år inleddes den egentliga kursverksamheten.
Ålands sjösäkerhetscentrums uppgift är att planera, koordinera, organisera och marknadsföra olika slag av sjösäkerhetsutbildningstjänster. Utbildningen avser både grundutbildning och fortbildning. Centret vänder sig till såväl sjöskolorna som sjöfartsnäringen och planerar sin verksamhet utgående från dessa kategoriers behov. Kursverksamheten skall enligt i budgeten angivna målsättningar utformas i enlighet med internationella krav. Dessa krav specificeras i den så kallade STCW-konventionen angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning som ingicks år 1978 (reviderad 1995) och som också Finland anslutit sig till. Enligt konventionen kan kurser i sjösäkerhet meddelas endast av läroanstalt som godkänts av den internationella sjöfartsorganisationen (IMO). Enligt ett EG-direktiv är EG:s medlemsstater förpliktade att vidta åtgärder för att säkerställa att sjöfolk utbildas och innehar certifikat enligt STCW-konventionen. Enligt självstyrelselagen är certifiering av sjöfolk en riksangelägenhet. Enligt förordningen om utvärdering av sjöfartsutbildning i landskapet Åland (39/1998) är det sjöfartsverket som handhar utvärderingen av att sjöfartsutbildningen i landskapet följer den år 1995 reviderade konventionen.
Landskapsrevisorerna har tagit del av centrets statistik för år 2001 och konstaterar att antalet kurser inom sjösäkerhetsområdet uppgick till 68 med totalt 762 deltagare. Huvuddelen av kurserna gällde utbildning i handhavande av livbåt (35) och av räddningsbåt (21). Dessa kurser omfattar tre dagars utbildning och upprepas således många gånger per år. Inom brandskyddssektorn ordnades 43 kurser med totalt 471 deltagare. Kurslängden varierade i regel mellan en och fem dagar. Enligt budgetmotiveringarna för år 2001 beräknades kursverksamheten vid Ålands sjösäkerhetscentrum omfatta ca 35 kurser inom sjösäkerhetsområdet (medan det faktiska antalet var nästan det dubbla) och ca 40 kurser inom brandskyddssektorn.
Totalt omfattade kursverksamheten under 2001 111 kurser med 1.233 deltagare. Av deltagarna kom 737 från landskapet och 322 från riket medan resten kom från Sverige och övriga länder. Drygt 40 procent av deltagarna var studerande vid de olika sjöskolorna medan övriga i huvudsak var aktiva sjömän i behov av grund- eller fortbildning.
Under år 2001 kunde den för sjösäkerhetscentret särskilt planerade och uppförda övningsbassängen tas i bruk. Bassängen ligger i anslutning till Ålands sjömansskola som även tillhandahåller tjänster för skötseln av bassängen och teknisk kompetens. Bassängen, som mäter 15 x 17 meter, är en förutsättning för att centret skall kunna erbjuda föreskrivna kurser under realistiska förutsättningar. Totalkostnaden för att anlägga bassängen uppgick till ca 13, 5 miljoner mark.
Sedan några år tillbaka disponerar centret även över en hamn- och kajanläggning i Svibyviken i Mariehamn där man kan öva sjösättning av livflottar, livbåtar och en så kallad Fast Rescue Boat. Vid anläggningen finns också en frifallslivbåt som sjösätts från 15 meters höjd. Mariehamns stads räddningsverk upprätthåller en brandövningsanläggning som utnyttjas vid kurser inom brandskyddet till sjöss. Särskild vikt har här lagts vid att miljövänliga metoder används vid övningarna.
Vid Ålands sjösäkerhetscentrum fanns under år 2001 en ordinarie tjänst som verksamhetsledare och två tillfälliga tjänster som ekonom och maskinskötare. För kursverksamheten anlitar centret ett tiotal olika specialsakkunniga som lärare och övervakare vid utbildningen. Vissa av centrets kurser planeras och genomförs av Ålands sjöfartsläroverk och Mariehamns stads räddningsverk. Centrets verksamhet övervakas av en av landskapsstyrelsen tillsatt ledningsgrupp bestående av personer från sjöfarts- och utbildningssektorerna.
Landskapsrevisorerna har konstaterat att verksamheten vid sjösäkerhetscentret hittills styrts endast genom budgetmotiveringar och landskapsstyrelsebeslut. Från centrets sida har man begärt att lagstiftningsåtgärder vidtas för att åstadkomma en stabil bas för verksamheten, både vad gäller utbildningen och förvaltningen. Avsaknaden av lagstiftning har enligt vad revisorerna erfarit också medfört att centret inte i eget namn kan utfärda sådana bevis över kursdeltagande som den nämnda STCW-konventionen förutsätter. Tillsvidare utfärdas därför behörighetsintygen av Ålands sjömansskola.
I sitt betänkande nr 1/2000-2001 över budgetförslaget för år 2001 framhöll finansutskottet att en lagstiftning om sjösäkerhetscentret är nödvändig bland annat för att fastställa centrets förvaltningsmässiga status. Utskottet noterade också att lagstiftning är en förutsättning för att utbildningen skall kunna auditeras och centret självständigt kunna utfärda kursintyg. Utskottet efterlyste därför lagstiftningsåtgärder. Revisorerna har konstaterat att landskapsstyrelsen i april 2002 avlät en framställning till lagtinget (nr 21/2001-2002) med förslag till landskapslag om Ålands sjösäkerhetscentrum. Behandlingen i lagtinget har dock inte avslutats vid tiden för avlämnande av denna berättelse.
Enligt bokslutet för år 2001 uppgick sjösäkerhetscentrets utgifter till 3.801.000 mark Inkomsterna uppgick till ca 2.770.000 mark. Utgifterna blev högre än beräknat på grund av att en ny FRB-båt inköptes år 2001 i stället för som planerat år 2000. Verksamheten var ny år 2000 och därmed svår att budgetera. Då intresset för att delta i olika kurser var betydligt större än beräknat utnyttjades de beviljade anslagen för undervisningen och båtköpet framsköts ett år.
Landskapsrevisorerna konstaterar att Ålands sjösäkerhetscentrum i och med att den nya övningsbassängen tagits i bruk under år 2001 erhållit erforderliga resurser för sitt arbete. Verksamheten vid centret har utvecklats enligt de riktlinjer som lagtinget anvisat och har visat sig vara av stor betydelse för att ge såväl studerande som aktivt sjöfolk de färdigheter internationella konventioner föreskriver. Avsaknaden av lagstiftning om centrets verksamhet har hittills visat sig försvåra såväl administrationen som utfärdande av erforderliga examensintyg. En lagframställning har dock våren 2002 överlämnats till lagtinget.
Näringsavdelningens förvaltningsområde
Sektorplanen för fiskets utveckling och stöden till fiskerinäringen
Fiskerinäringens betydelse och EU-anslutningens inverkan
Relativt sett är fiskerinäringen ca tio gånger viktigare för Åland än för Finland i övrigt. Under år 2001 var försäljningsvärdet inom fiskerinäringen ca 360 miljoner FIM och näringen sysselsätter ca 500 personer. I viss omfattning är det fråga om deltids- eller binäringsarbete, speciellt för yrkesfiskets del. Ringeffekterna av fiskerinäringen är stora. För vissa skärgårds- och glesbygdsområden är utkomst- och sysselsättningsmöjligheterna begränsade och där kan fiskerinäringen stå för nästan hälften av arbetsplatserna och de kommunala skatteintäkterna. Fiskerinäringen har därför stor betydelse för att bibehålla bosättning året runt och därmed en levande skärgård och glesbygd.
Efter anslutningen till EU år 1995 styr gemenskapens regler utvecklingen vad gäller fiskerinäringen. Detta sker främst genom sektorplanen för fiskets utveckling. Den första sektorplanen för Åland gällde för perioden 1995-1999. Åland har till följd av självstyrelselagens 18 § behörighet då det gäller styrningen av fiskerinäringen och formulerar Ålands program. Åland har en egen fiskelag från år 1956 (39/1956) och från 1995 gäller en landskapslag om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom Europeiska gemenskapen (40/1995). I fråga om övrig lagstiftning som berör näringen, t.ex. besiktning och behörighet att föra fiskefartyg, gäller samma regler som i Finland och de åländska fiskebåtarna ingår i det riksomfattande fiskefartygsregistret med en egen AAL-beteckning.
Sektorplanen och dess förverkligande
Stödbeslut enligt sektorplanen kunde ske fram till 31.12.1999 av den verkställande myndigheten Ålands landskapsstyrelse. Betalning enligt planen till stödmottagarna kunde verkställas fram till 31.12.2001. Stödformen avslutas per 31.12.2001 och slutrapport och slutredovisning jämte ett revisionsutlåtande inlämnas till EU-kommissionen för slutlig betalning från fonden för fiskets utveckling vid halvårsskiftet 2002. För programperioden 2000-2006 finns en ny sektorplan för fiskets utveckling. Eftersom denna är ny och betalningarna ännu inte är så omfattande berörs inte denna plan i detta avsnitt.
Landskapsrevisorerna har granskat förverkligandet av Ålands sektorplan för fiskets utveckling för programperioden 1995-1999. Planen ingår såsom en separat del av rikets sektorplan. Av EU-finansieringen har 14 % hänförts till Ålands sektorplan. EU-kommissionen godkände planen den 28 juli 1995. Fiskerinäringen på Åland har före EU-anslutningen inte haft någon fastställd övergripande mål- eller utvecklingsprocess utan riktlinjerna utformades i huvudsak utgående från riksbudgeten och samma stödformer tillämpades som i riket. Utvecklingsstrategin för fiskerinäringen har genom sektorplanen kommit att grunda sig på EU:s allmänna fiskeripolitik och förutsatte betydande omstruktureringar av fiskerinäringen på Åland. Ålands lagting har antagit en landskapslag om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom Europeiska gemenskapen (40/1995). Genom denna lag och gemenskapens förordningar samt genom bestämmelser som utfärdas med stöd av dem eller i beslut som fattas med stöd av dem och genom den av Ålands landskapsstyrelse och EU-kommissionen godkända sektorplanen för fiskets utveckling verkställs den gemensamma fiskeripolitiken inom landskapet. För att uppnå de allmänna målen och särskilda mål för olika sektorer innehöll planen olika åtgärdshelheter, som stöddes med EU-strukturstöd genom fonden för fiskets utveckling och genom nationell medfinansiering (landskapsstöd). I vissa fall ingår stöd från kommuner i sektorplanen.
Åland har förverkligat sin del av sektorplanen och svarat för intern revision och övervakning. Från landskapsstyrelsens sida har sektorplanen administrerats med små resurser, nämligen närmast fiskeriinspektören och byråchefen. Programdokumentet utarbetades i samarbete med fiskodlarorganisationen, fiskarorganisationerna och fiskhandeln. Revisionen och kontrollen har planerats och följts upp av revisionsbyråns ledande revisor som även utfört kontroller och i viss mån anlitat utomstående revisor för projektkontroller.
Av nedanstående tabell 1 framgår hur insatserna prioriterades inom de olika åtgärdshelheterna genom den av landskapsstyrelsen och av EU-godkända strukturplanen för Åland och hur stödordningen förverkligats genom beslut och utbetalningar.
Tabell 1 Finansieringsplan för sektorplanen för fiskets utveckling 1995-1999 Åland (i 1.000 mk) (riktgivande)
| Åtgärdshelhet
| Offentlig finansiering- FFU* | Offentlig finansiering- landskapsstöd | Offentlig finansiering - kommun | Privat finansiering | Totalt |
| 1.Anpassning av fiskekapacitet | 2.160 | 2.760 |
| - | 4.920 |
| 2. Modernisering och förnyande av fiskeflottan | 2.689 | 1.145 |
| 5.751 | 9.585 |
| 3. Fiskindustri | 4.689 | 2.105 |
| 10.575 | 17.369 |
| 4. Vattenbruk | 7.772 | 3.166 |
| 17.157 | 28.095 |
| 5. Fiskehamnar och infrastruktur | 1.674 | 2.139 |
| - | 3.813 |
| 6. Fiskevård | 500 | 500 |
| - | 1.000 |
| 7.Marknadsföring | 700 | 800 |
| - | 1.500 |
| 8. Övriga åtgärder: rådgivning, skolning, pilotprojekt | 2.017 | 2.413 | - | - | 4.430 |
| Summa | 22.201 | 15.028 | - | 33.483 | 70.712 |
*)= FFU = fonden för fiskets utveckling hör till EU:s strukturfonder
I planen finns angivet per åtgärdshelhet vilka intressenter som är förmånstagare av stöd och stödets storlek samt kraven för att stöd skall kunna beviljas.
Förverkligandet av planen framgår av tabell 2
Tabell 2
| Betalningar inom sektorplanen för fiskets utveckling 1995-1999 Åland (i mk) (riktgivande) | |||||
| Åtgärdshelhet | Offentlig finansiering- FFU* | Offentlig finansiering- landskapsstöd | Offentlig finansiering – kommun | Privat | Totalt |
| 1.Anpassning av fiskekapacitet | 1.407.500 | 1.407.500 | - | - | 2.815.000 |
| 2.Modernisering och förnyande av fiskeflottan | 2.888.318 | 1.319.562 |
| 6.623.631 | 10.831.511 |
| 3. Fiskindustri | 4.580.422 | 2.172.587 |
| 10.287.400 | 17.040.409 |
| 4. Vattenbruk | 5.558.089 | 2.609.174 | - | 12.825.143 | 20.992.407 |
| 5. Fiskehamnar och infra-struktur | 3.149.436 | 4.009.675 | 374.576 | 72.597 | 7.606.284 |
| 6. Fiskevård | 302.186 | 290.913 | 1.140 | 10.074 | 604.313 |
| 7.Marknadsföring | 190.136 | 194.302 | - | - | 384.438 |
| 8. Övriga åtgärder: rådgivning, skolning, pilotprojekt | 259.720 | 317.090 | 2.500 | 69.572 | 648.882 |
| Summa | 18.335.809 | 12.320.802 | 378.216 | 29.888.417 | 60.923.245 |
| Återkrav ./. | 206.402 | 98.134 | - | 456.804 | 761.340 |
| Summa utbetalt | 18.129.407 | 12.222.668 | 378.216 | 29.431.613 | 60.161.905 |
| Finansieringsplan | 22.201.000 | 15.028.000 |
| 33.483.000 | 70.712.000 |
Landskapsrevisorerna har erfarit att förverkligandet av sektorplanen inneburit att havsfisket minskat till förmån för det kustnära fisket, hygienanpassning har skett över hela sektorn för såväl fiskefartyg, anläggningar för landning och hantering som för förädling och försäljning av fisk. En målsättning har också varit att öka förädlingsgraden för fisken och denna målsättning har uppfyllts. Såsom nytänkande inom sektorplanen kan också nämnas satsningarna på fisketurism. Fiskeripolitiken har sålunda strukturerats och näringen även moderniserats och rationaliserats.
Såsom mera konkreta exempel på förverkligandet av sektorplanen kan man omnämna att för reglering av fiskeinsatsen har sex gamla laxfiskebåtar tagits ur bruk genom stöd från planen och en strömmingstrålare har fått försäljningsbidrag för att avyttras utanför EU-området. Vidare har bidrag getts för den främsta fiskelandningshamnen, Korrvik i Mariehamn och här har byggts ändamålenliga utrymmen för fiskhantering, ismaskiner, lådlager, kyllager, sociala utrymmen och kontorsutrymmen samt gjorts förstärkning av kaj. För tio mindre fisklandningsplatser har getts bidrag enligt programmet för att dessa skall utrustas med kyllager, islager och lådlager.
Vidare har fiskindustrin, hemförädling och handel fått bidrag för fyra nya byggnader samt för utvidgning och modernisering. Bidrag har getts även för anskaffning av kylbilar och för ”sumpbåtar” för miljöanpassad transport av fisk från odlingarna till slakteriet. För att främja fiskevården har bidrag getts för muddring av fiskvandringsleder i Föglö, Geta och Jurmo. Bidrag har getts för provfiske inför reglering av gösfisket i Lumparn. För att förbättra konkurrenskraften för den åländska fiskprodukten har bidrag getts för utredning av fisksjukdomar vid odlingarna och för att förbättra miljön. Bidrag har getts från sektorplanen från medlen för tekniskt stöd för olika utvärderingar såsom Korrvikprojektet, gäddkläckningsprojekt, kvalitetskurs samt för sälskrämmor. För marknadsföringsåtgärder har Ålands fiskodlarförening r.f och Ålands fiskarförbund fått bidrag för mässbesök, broschyrer och olika kampanjer.
Genom åtgärderna har skapats nya arbetsplatser och gamla har till stor del bibehållits. Uppgifterna nedan i tabellerna 3-6 ger information om arbetsplatser, fiskeflotta , fiskfångst och mängd odlad fisk samt ekonomiska värden.
Tabell 3Arbetsplatser inom fiskerinäringen 1995 och 1999
| Område | Sysselsatta 1995 | Sysselsatta 1999 | Arbetsplatser 1995 | Arbetsplatser 1999 |
| Fiske och fiskodling | 185 | 113 | 183 | 114 |
| - varav fiske | 36 | 29 | 34 | 27 |
| - varav fiskodling | 96 | 52 | 96 | 60 |
| Livsmedelsindustri - -förädling och lagring av fisk |
51 |
41 |
53 |
45 |
| Partihandel - partihandel med fisk |
14 |
38 |
13 |
40 |
| Detaljhandel - detaljhandel med fisk |
4 |
5 |
3 |
5 |
| Summa | 254 | 197 | 252 | 204 |
Uppgifterna i tabell 3 är tagna från statistikcentralens sysselsättningsstatistik. Inga andra statistikuppgifter finns för fiskerinäringen. Statistiken visar på minskat antal sysselsatta och minskat antal arbetsplatser mellan åren 1995 och 1999. Fiskeribyrån anser att denna statistik är något osäker.
I strukturplanen för den åländska fiskerinäringen 2000-2006 nämns uppgifter om att 10 nya arbetsplatser skapats inom vattenbruk (fiskodling), att 16 nya arbetsplatser skapats inom beredning och saluföring (fiskindustri) samtidigt som 99 har kunnat bibehållas samt att antalet manarbetsår för yrkesfiskarna och binäringsfiskarna var 350 år 1995. Landskapsrevisorerna noterar att motsvarande siffra för 1999 saknas. Fiskeribyrån uppger att statistiken för perioden 1995-1999 är något bristfällig men en utveckling av statistiken görs fortgående under pågående programperioden 2000-2006.
Tabell 4 Den åländska fiskeflottans utveckling 1995-1999
| 1.1.1995 | BT* | KW** | St | 31.12.1999 | BT | kW | st |
| F25 trålbåt | 1.196,39 | 4.898,61 | 15 | 4L1 småskaligt kustfiske under 12 meter | 899,67 | 11.985,45 | 324 |
| F26 lax/torskbåtar | 546,44 | 4.709,80 | 41 | 4L2 pelagiska trålar | 595,09 | 2.851,41 | 8 |
| F27 övriga fiskebåtar | 738,90 | 8.374,31 | 320 | 4L3 botten trålare | 156,00 | 441,30 | 1 |
|
|
|
|
| 4 L4 passiva redskap | 172,75 | 884,21 | 5 |
| Summa | 2.481,73 | 17.982,72 | 376 | Summa | 1.823,51 | 16.072,37 | 338 |
*)= bruttoregisterton; **)= motorstyrka i kilowatt
Av tabellen framgår att såväl antalet fartyg som bruttoregisterton och motorstyrka minskat totalt.
Tabell 5: Av den åländska fiskhandeln inköpt mängd fisk - Åland
| Mängd 1995 i kg | Värde i mark 1995 | Mängd 1999 i kg | Värde i mark 1999 |
| 9.901.093 | 13.834.599 | 8.337.326* | 18.315.571** |
*)= inklusive 696 ton torsk som landats i Danmark och Sverige
**)= inkluderar 6,5 milj mk för torsk landad i Danmark och i Sverige
Fiskemängden har minskat något under perioden 1995-1999 delvis beroende på EU: s krav om minskning av fisket till följd av hotade arter och bestånd. För jämförelsens skull kan här nämnas att värdet av den åländska fiskfångsten var 17,5 miljoner mark år 2001. År 2000 var värdet 19,5 miljoner mark.
Tabell 6: Produktion av regnbågslax – Åland
| Mängd 1995 i kg | Värde i mark 1995 | Mängd 1999 i kg | Värde i mark 1999 |
| 4.900.000 | 90.000.000 | 5.170.000 | 110.000.000 |
Av uppgifterna i tabell 6 framgår att fiskodlingen står för ett betydande ekonomiskt bruttovärde.
Kontroll av programmet och projekt
Medlemsstatens kontroller
Landskapsrevisorerna har erfarit att kontrollen från de programansvariga vid genomförandet av stödordningen har varit god såväl vid beredning av ansökningar som vid genomförandet av programmet. Personalen som arbetat med beredning och genomförande av programmet har varit liten. Sålunda har målsättningen varit att alla projekt kontrolleras på plats av fiskeriinspektören och av fiskerikonsulenten. Vid detta besök skrivs ett inspektionsprotokoll. Till denna del har fiskeribyrån fungerat på ett förtjänstfullt sätt.
För att verifiera administrationssystemens effektivitet och den allmänna förvaltningen av programmet samt iakttagandet av regelverken görs också speciella granskningar. EU-kommissionen har nämligen ålagt medlemsstaten kontrollen av stödordningen och medlemsstaten svarar för att ett tillräckligt antal projekt kontrolleras för att verifiera systemens effektivitet samt för att rättelser görs. Detta sker utgående från EU-kommissionens förordning 2064/97, den s.k. kontrollförordningen. Revisionsbyrån vid landskapsstyrelsen svarar för kontrollen och planerar och följer upp granskningarna som genomförs delvis med anlitande av utomstående revisorer. Förordningen anger att ett visst antal projekt skall kontrolleras, så att detta motsvarar minst 5 % av de stödberättigande utgifterna inom programmet. Kontrollerna skall vara fortgående och spridas så att ett representativt antal projekt kontrolleras. Kontrollkravet har angivits till minst 5 %, vilket betyder minst 2,9 % av de stödberättigande utgifterna för den period som kontrollförordningen varit i kraft. För att få en lämplig spridning mellan olika slag av projekt och inom programmet och för att kontrollerna skall vara fortlöpande har kontrollprocenten för Ålands del blivit mycket högre. Kontrollprocenten framgår av tabell 7 .
Tabell 7
| Utförda 5 % kontroller för målprogram | 5a FFU – sektorplanen för fiskets utveckling |
| Stödberättigande utgifter för granskade projekt A = 27.570.523 Antal projekt :36 projekt | 27.570.523 FIM |
| Summa stödberättigande utgifter för 5a FFU projekten B = Antal projekt totalt: 272 projekt | 60.161.905 FIM |
| Kontrollprocent A/B Kontrollprocent utgående från antalet projekt: 36/272 | 45,8 % 13,2 % |
Landskapsrevisorerna har noterat att kontrollandelen är mycket tillfredsställande så att 45,8 % av de stödberättigande utgifterna kontrollerats. Detta betyder att de största projekten i regel kontrollerats. Risken för väsentliga fel är därför relativt liten för resten av de stödberättigande utgifterna med hänsyn till att de oriktigheter som framkommit varit relativt små och gällt främst någon smärre felräkning och det faktum att viss utrustning inte tagits i bruk eller tagits ur bruk inom sådan tid att detta innebär återkrav av bidrag. Tidsgränsen är här fem år från utbetalning av stödet.
EU-kommissionens kontroller
EU-kommissionens revisorer har besökt Ålands landskapsstyrelse inför avslutandet av stödformen för att granska den verkställda sektorplanen för åren 1995-1999. Administrationen och kontrollen granskades särskilt av dessa revisorer, som även besökte ett antal större projekt för kontroll. EU-revisorerna hade några smärre påpekanden av mera teknisk art gällande vissa uppgifter i fartygsregistret. Revisorerna var emellertid nöjda med genomförandet, administrationen och kontrollen.
Gemenskapsinitiativet Pesca
Ålands landskapsstyrelse har också beviljat stöd inom gemenskapsinitiativet Pesca för programperioden 1995-1999. Utbetalningarna är sammanlagt 829.188 FIM i offentligt stöd varav 414.594 FIM i strukturfondsstöd och 424.594 FIM i nationellt stöd i form av landskapsbidrag. Antalet projekt är här totalt åtta, varav tre har kontrollerats. Kontrollprocenten är här 65,8 % vad avser de stödberättigande utgifterna medan kontrollprocenten är 37,5 % vad avser antalet projekt.
Landskapsrevisorerna konstaterar att sektorplanen för fiskets utveckling genomförts på ett förtjänstfullt sätt för perioden 1995-1999. Genom sektorplanen har fiskerinäringen styrts på ett strukturerat sätt inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.
Landskapsrevisorerna konstaterar vidare att de kontroller som EU ålagt medlemsstaten för Ålands del verkställts på ett förtjänstfullt sätt och återkrav och rättelser har gjorts inom planen. Det utbetalade stödet verkar ha använts effektivt och i enlighet med den av landskapsstyrelsen och EU-kommissionen godkända sektorplanen.
Landskapsrevisorerna finner att de statistikuppgifter som finns för perioden 1995-1999 delvis är ofullständiga och för få. Revisorerna rekommenderar därför att statistikuppgifterna fortlöpande utvecklas särskilt vad gäller att få fram separata uppgifter om sysselsättning och arbetsplatser.
Jan-Karlsgårdens arrenden
Landskapsrevisorerna har granskat landskapsstyrelsens hantering av arrendeförhållanden för Jan Karlsgårdens värdshus de avslutade perioderna 1995-98 och 1999-2001 samt beslutet 12.12.2001 om att anta en ny arrendetagare.
De bägge nämnda avslutade avtalsförhållandena har upphört i förtid. Det har i grunden varit fråga om tioåriga avtal med inledande prövotider. Landskapsstyrelsens beslut från december 2001 var vid tidpunkten för landskapsrevisorernas granskning föremål för en ändringsansökan anförd hos marknadsdomstolen.
Följande beskrivning av arrendeobjektet är tagen ur det avtal som tecknades i december 2001: ”Jan Karlsgårdens Värdshus har byggts åren 1980-82 som en del av den dispositionsplan som landskapet låtit utarbeta för Kastelholms fornminnesområde i samråd med den förra markägaren, finska staten. Värdshuset är uppfört på en tomt tillhörande Kastelholms reservfängelse vilken, genom förordningen om fornminnesförvaltningen i landskapet Åland, förvaltades av landskapsstyrelsen från 1.8.1973 till 7.1.1976 då både tomten och byggnaderna har överlåtits till landskapet och underställts museibyråns administration. Värdshuset har tillkommit som ett av de första infrastrukturella objekt verkställda i Kastelholm inom ramen för samarbete med det statliga Fångvårdsverket och som uppföljare och ersättning för kaffeserveringen på Jan Karlsgårdens friluftsmuseum. Den statliga antikvariska myndigheten, Museiverket, ställde höga krav på värdshusets anpassning till den känsliga, historiska landskapsbilden vilket resulterade i en anläggning vars genomtänkta arkitektur på ett lyckat sätt smälter in i den småskaliga miljön i närheten av Kastelholms slott.”
Fastigheten Jan Karlsgårdens värdshus är såsom ovan nämnts underställd museibyrån. Arrendeavtalen 1995 och 1999 är tecknade och administrerade av näringsavdelningens allmänna byrå. Näringsavdelningen har haft ansvaret för arrendeavtalen och administrationen av dem för landskapsstyrelsens del. Museibyrån vid utbildnings- och kulturavdelningen har genom sitt platskontor ansvarat för värdshusbyggnadens underhåll och inventarier. Näringsavdelningen har ingått avtalen medan arrendeintäkterna förts på museibyråns budgetkonto. Redovisningsbyrån vid landskapsstyrelsens finansavdelning har handhaft bokföring och ekonomiförvaltning.
Landskapsstyrelsen hade genom beslut i plenum 25.4.1995 för 193 000 mk köpt gammal köksutrustning, markiser och gårdsanläggningar av den föregående arrendatorn som till viss del utnyttjat utrustningen sedan rörelsen hade startat 1982. Då ett nytt avtal ingicks år 1995 fanns ett behov av förnyelse av inventarier, som då delvis verkställdes och som i större utsträckning genomfördes då 1999 års avtal ingicks.
Under de bägge avslutade avtalsperioderna sedan 1995 har landskapsstyrelsen godkänt en omfattande nedsättning av de årliga arrendebeloppen i förhållande till de ingångna arrendeavtalen.
Landskapsrevisorerna har tagit del av de protokoll som förts vid öppnandet av inlämnade anbud för arrendering av Jan Karlsgårdens värdshus. Av uppgifterna i protokollet 1.2.1995 för den period som inleddes 1995 framgår att arrendeavtalet, som är daterat 16.3.1995, ingicks enligt det högsta anbudet. Vid detta tillfälle fanns sju anbudsgivare. Arrendeförhållandet avslutades på arrendatorernas önskan vid försöksperiodens utgång. Enligt landskapsstyrelsens fataljeregister har en bankgaranti varit inregistrerad i enlighet med det ingångna arrendeavtalet.
Beträffande uppgifterna i öppningsprotokollet 30.11.1998 noterar revisorerna att det odaterade avtalet för den period som inleddes 1.4.1999 tecknades med en arrendetagare som till synes hade det nästförmånligaste anbudsbeloppet av fyra inkomna anbud. Den avtalsenliga bankgarantin erhölls först året efter och den var inte i kraft under hela den avtalade tiden.
Tidvis har förekommit olika uppfattningar mellan arrendegivaren och arrendetagarna vad gällt inventarier, fastighet och arrendenivå. Förhandlingar har utmynnat i överenskommelser med innebörden att arrendebeloppet sänkts för enskilda år eller kvittats mot bl.a. inventarier som arrendetagarna införskaffat.
Landskapsstyrelsen beslöt vid enskild föredragning 27.6.2001 att vid utgången av den då pågående arrendetagarens försöksperiod inte förnya arrendekontraktet. Därpå, 15.8.2001, beslöt landskapsstyrelsen inbegära anbud för arrende av Jan Karlsgårdens värdshus. Efter att tidigare i överläggning diskuterat ärendet beslöt landskapsstyrelsen 4.12.2001 överföra ansvaret i dess helhet för tecknande av arrendeavtal för Jan Karlsgårdens värdshus till museibyrån.
Landskapets kostnader för värdshuset (exklusive det arbete platskontorets egen personal utfört i fastigheten):
| År | Reparationer/underhåll | Inventarieanskaffningar |
| 1998 | Ca 30 000 mk | 116 303 mk |
| 1999 | Ca 47 000 mk | 412 485 mk |
| 2000 | Ca 50 000 mk | 152 991 mk |
| 2001 | Ca 43 000 mk | 137 305 mk |
Arrende från värdshuset:
| År | Budget | Bokslut |
| 1997 | 80 000 mk | 115 000 mk |
| 1998 | 120 000 mk | 116 640 mk |
| 1999 | 100 000 mk | 75 000 mk |
| 2000 | 50 000 mk | 75 000 mk |
| 2001 | 100 000 mk | 100 000 mk |
Revisorerna noterar särskilt nivån på landskapets inventarieanskaffningskostnader för värdshuset år 1999. I den tredje tilläggsbudgeten för år 1999 hade upptagits 250 000 mk för värdshuset. I landskapsstyrelsens berättelse för år 1999 framgår: ”Jan Karlsgårdens värdshus har under våren genomgått en omfattande teknisk sanering i samband med arrendatorbyte och inreddes av landskapet med nya inventarier till en kostnad om drygt 400 000 mk.”
Landskapsstyrelsen har inte uppburit dröjsmålsräntor, fastän arrendeavtalen stipulerat att arrendegivaren uppbär en lagenlig dröjsmålsränta.
Av det öppningsprotokoll som förts 11.9.2001 framgår att bland fyra anbudsgivare beslöt landskapsstyrelsen anta det vad anbudsbeloppet beträffar lägsta anbudet som uppgick till 2.000 € per år. Landskapsstyrelsen har inför marknadsdomstolen förklarat att förfarandet kan tillämpas avvikande från antagna upphandlingsprinciper med stöd av budgetdefinitionen att det totalekonomiskt mest fördelaktiga anbudet antagits.
Enligt landskapsrevisorernas uppfattning bör landskapsstyrelsen då arrendeförhållanden bjuds ut tillräckligt tydligt i förväg klargöra principerna för antagande av arrendetagare. Landskapsrevisorerna anser att så inte varit fallet vid beslutet om antagande av arrendator för Jan Karlsgårdens värdshus i december 2001, vilket lett till omfattande efterhandsdiskussioner i ärendet.
Revisorerna anser det viktigt att administrationen av säkerheter i samband med tecknade avtal handhas på ett tillförlitligt sätt och förutsätter att landskapsstyrelsen ser över rutinerna till denna del. Det bör även fästas vikt vid hanteringen av förseningsräntor.
Landskapsrevisorerna konstaterar att landskapets nettokostnader för Jan Karlsgården under ett antal år varit betydande i förhållande till intäkterna från arrendet.
Trafikavdelningens förvaltningsområde
Om- och nybyggnad mellan landsväg nr 1 mellan Östanträsk och Näfsby
Landskapsrevisorerna har granskat landskapsstyrelsens projekt för om- och nybyggnad av landsväg nr 1 mellan Östanträsk och Näfsby i Hammarlands kommun. Byggnadsarbetet pågick rum under tiden 14.8.2000-13.7.2001. Olika besiktningsanmärkningar föranledde åtgärder före utgången av september 2001.
Enligt vad revisorerna inhämtat har projekteringsenheten vid landskapsstyrelsens trafikavdelning utfört det förberedande planeringsarbetet. Organisationsmodellen framgår av arbetsordningen för trafikavdelningen från år 1999. Vid upphandlingen och uppföljningen av projektets förverkligande har vägingenjören vid trafikavdelningens allmänna förvaltning haft huvudansvaret. Trafikavdelningens allmänna byrå har efter utannonsering upphandlat kontrollantsysslan på den privata marknaden. Den anlitade kontrollanten har fört arbetsplatsmötesprotokoll, förutom de inledande protokollen. Arbetsplatsprotokoll har justerats på följande arbetsplatsmöte, som kan ha hållits en månad senare. Under tiden för projektets förverkligande har projekteringsenheten inte deltagit i projektadministrationen.
Tekniska inspektören vid trafikavdelningens allmänna byrå företrädde som avdelningschefens ställföreträdare landskapsstyrelsen vid slutsynen 13.7.2001.
Entreprenaden utannonserades i lokaltidningarna 16.6.2000. Efter förlängning utlöpte anbudstiden 7.7.2000 kl. 16.15. Enligt revisorernas uppfattning överensstämmer upphandlingsförfarandet och beslutsprocessen vid antagandet av entreprenör med gällande regelsystem.
Då anbuden öppnades 10.7.2000 konstaterades att två anbud inkommit inom den föreskrivna tiden. Det lägre anbudet om 3 625 349 mk (exkl.moms) antogs. Trafikavdelningens kostnadsförslag hade uppgått till 4 970 000 mk. Kontraktet ingicks 10.8.2000.
Vid ett arbetsplatsmöte 6.6.2001 beslöts att färdigställandet av arbetet förlängs till 6.7. 2001. Förlängningen berodde enligt protokollet på att mycket extra berg, som inte fanns med i handlingarna, måste sprängas. Vid slutsynen 13.7.2001 beslöts att landskapsstyrelsen skulle överta det färdigställda projektet 16.7. 2001 och att garantitiden skulle gälla från samma tidpunkt. Vid ett möte angående den ekonomiska slutuppgörelsen 13.9.2001 beslöts att förseningsböter för fem dagar skulle utkrävas till ett belopp om 36 253,50 mk.
Projektritningarna är i huvudsak daterade i april 2000. Landskapsrevisorerna noterar vid en genomgång av protokoll som förts vid entreprenadförverkligandet två speciella omständigheter:
1) Mängden berg som tillkommit under arbetets gång har sammanlagt uppgått till 5 682,7 m3, vilket förefaller vara en ansenlig mängd som till synes inte framgått av projekteringsmaterialet.
2) Ett omfattande ras ägde rum 29.1.2001, då massor gled ut i Långträsk längs en sträcka om 122 meter. Enligt vad revisorerna erfar har raset inte påverkat landskapets kostnader eller projektets tidtabell.
Vägbyggnadsprojektets ekonomiska utfall:
| Budgetår | Anslag | Utbetalt, mk | Budgetutfall årsvis |
| 1999 | 0 | 3 622,55 | - 3 622,55 |
| 2000 | 1 500 000 | 1 970 656,22 | - 470 656,22 |
| 2001 | 3 300 000 | 3 084 372,21 | 215 627,79 |
| Totalt | 4 800 000 | 5 058 650,98 | - 258 650,98 |
Enligt vad landskapsrevisorerna erfarit uppgick kostnaderna för extra sprängning till 902.734 mk (exkl.moms). I den ekonomiska slutredovisningen ingår ett avdrag om 9.088 mk för en beräknad bergsprängning som inte behövde utföras. Garantierna för både byggtiden och garantitiden uppfyller gällande kriterier.
Vid en kommande vägförrättning skall bedömas om landskapsstyrelsen i viss mån skall ersätta Torp bys samfällighet för den mängd bottensegment som glidit ut i Långträsk.
Vad gäller de extra bergsprängningskostnaderna konstaterar revisorerna att de uppgår till en merkostnad som motsvarar 25 % av entreprenadbeloppet. Även om totalkostnaderna inte översteg beviljade anslag med mer än 258 650 mk (5 %) kan vid en bedömning av utfallet noteras att de oförutsedda bergsprängningskostnaderna var omfattande. Likaså förlängdes byggtiden med en månad med hänvisning till detta.
Landskapsrevisorerna uppmanar landskapsstyrelsen vad gäller projektadministrationen att börja tillämpa ett förfarande som möjliggör att protokoll från arbetsplatsmöten justeras enligt en mera rimlig tidtabell.
Revisorerna anser det viktigt att landskapsstyrelsen vinnlägger sig om att projektering utförs med tillräckligt stor tillförlitlighet.
Upphandling av ms Grisslans driftsentreprenader
Landskapets skärgårdsfärja ms Grisslan har varit driftsprivatiserad sedan 23.2.1993. Driftsprivatiseringen förverkligas i juridisk mening så att landskapsstyrelsen hyr ut fartyget enligt ett s.k. bare-boatavtal. Enligt avtalet handhar driftsbolaget bl.a. bemanning, löpande underhåll och drift av fartyget. Revisorerna erfar att landskapsstyrelsen har åtagit sig ett större ansvar för delaktighet i fartygsunderhållet än ett bare-boatavtal normalt förutsätter.
Ms Grisslan är byggd år 1971 och registrerad för 150 passagerare och 25 personbilar. Fartyget har under den tid driftsprivatisering tillämpats kört den s.k. tvärgående linjen Långnäs-Överö (Föglö)-Sottunga-Snäckö (Kumlinge). På senare tid har införts en utökad turlista med bl.a. en veckoinvikning till Hummelvik (Vårdö). Invikningarna medför väntetider som inte förutsetts i avtal. Under hela driftsprivatiseringstiden har fartyget varit certifierat för ett oförändrat manskap.
Två skilda bolag har kommit i fråga för utförandet av driftsentreprenaderna: Kumlinge Skärgårdstrafik Ab och Ansgar Ab.
De två första entreprenadavtalen var på årsbasis medan avtalsperioderna sedan blivit två och därefter tre år.
| Avtal | Period | Entreprenör | |
| 1 | 12 månader | 23.2.1993-22.2.1994 | Kumlinge Skärgårdstrafik Ab |
| 2 | 12 månader | 23.3.1994-22.2.1995 | Kumlinge Skärgårdstrafik Ab |
| 3 | 24 månader | 23.2.1995-21.2.1997 | Kumlinge Skärgårdstrafik Ab |
| 4 | 36 + 2 månader | 22.2.1997-5.5.2000 | Ansgar Ab |
| 5 | 36 månader | 6.5.2000-5.5.2003 | Kumlinge Skärgårdstrafik Ab |
Revisorerna noterar att avtalsperioderna två gånger har förlängts utan särskild anbudsförfrågan. Efter det första året förlängdes avtalet med Kumlinge Skärgårdstrafik Ab för en andra avtalsperiod på ett år. Den fjärde avtalsperioden med Ansgar Ab förlängdes med två månader. Avtalsperioderna har förlängts med vardera entreprenör utan offentliga anbudsförfrågningar. Driftsavtalen för de fem perioderna har i huvudsak varit likartade.
Under tiden för driftsentreprenaderna har dockningar utförts enligt följande tabell:
| År | Bet.tidpunkt | Varv | Belopp exkl.moms |
| 1994 | 29.6.1994 | Alandia Yards RMH, Pansio, Åbo | 28 083,47 mk |
| 1996 |
| Alandia Yards |
|
| 1998 | 13.5.1998 | Alandia Yards | 59 631,00 mk |
| 2000 | 31.5.2000 5.6.2000 | Algots Varv Ab Material från Wärtsilä NSD | 113 740,00 mk 8 240,72 mk |
| 2001 | 17.7.2001 31.8.2001 | Turku Repair Yard RMR Oy Merirakenne | 535 115,70 mk 45 261,75 mk |
Under tiden för det första avtalet ingick inte någon avtalsenlig dockning. Driftsbolaget Ansgar Ab dockade under sin treåriga avtalsperiod fartyget en gång. Vid avtalsperiodens utgång, före avtalet övergick till en annan entreprenör, dockades fartyget på landskapets försorg. För Kumlinge Skärgårdstrafik Ab innebar början av den nu pågående driftsperioden en extra dockning i april 2001. Beträffande förfarandet i samband med denna senaste dockning och kostnadsansvaret för den pågick ännu försommaren 2002, då revisorerna granskade ärendet, en tvist. Landskapsstyrelsen har tillsvidare påtagit sig förstahandsansvaret för kostnaderna i förhållande till den tredje parten varvet.
| Avtalstid | Dockningstid | Entreprenör | ||
| Nr 1 | 12 mån | 23.2.1993-22.2.1994 |
| Kumlinge Skärgårdstrafik Ab |
| Nr 2 | 12 mån | 23.2.1994-22.2.1995 | Juni 1994 | Kumlinge Skärgårdstrafik Ab |
| Nr 3 | 24 mån | 23.2.1995-21.2.1997 | April 1996 | Kumlinge Skärgårdstrafik Ab |
| Nr 4 | 38 mån | 22.2.1997-5.5.2000 | Maj 1998 | Ansgar Ab |
|
|
|
| Maj 2000 | Egen regi |
| Nr 5 | 36 mån | 6.5.2000-5.5.2003 | April 2001 | Kumlinge Skärgårdstrafik Ab |
Landskapsrevisorerna konstaterar att landskapets dockningskostnader tillsvidare, i mitten av den femte avtalsperioden, har varit följande:
| Avtal | Entreprenör | Landskapets kostnad exkl.moms | |
| Nr 1 | 12 mån | Kumlinge Skärgårdstrafik Ab |
|
| Nr 2 | 12 mån | Kumlinge Skärgårdstrafik Ab | 28 083,47 mk |
| Nr 3 | 24 mån | Kumlinge Skärgårdstrafik Ab |
|
| Nr 4 | 38 mån | Ansgar Ab | 59 631,00 mk |
|
|
| Egen regi | 121 980,72 mk |
| Nr 5 | 36 mån | Kumlinge Skärgårdstrafik Ab | 580 377,45 mk |
Skärgårdstrafiken med landskapsfärjorna administreras av trafikavdelningens färjhållningsenhet. Trafikavdelningens avdelningschef deltar på ett övergripande principiellt plan medan beslutsberedning och –dokumentation gällande driftsprivatiserade verksamheter handhas av den tekniska inspektören vid trafikavdelningens allmänna byrå.
Enligt vad landskapsrevisorerna erfarit har det i samband med avtalstolkning varit komplicerat att entydigt beskriva fartygets tekniska förslitning och därmed har uppstått tolkningstvister kring de tecknade avtalens innehåll vad gäller betalningsansvaret i samband med dockningar.
Landskapsrevisorerna har granskat beslutsprocesserna i samband med valet av entreprenör och har noterat att slutliga beslut i vissa fall saknats, vilket inneburit att det inte funnits möjligheter för parter, om de så skulle önskat, att få lagligheten prövad. Enligt självstyrelselagens 25 § 2 mom. är det möjligt att anföra besvär över lagligheten av landskapsstyrelsens beslut hos högsta förvaltningsdomstolen. En grundförutsättning för ändringssökande är att det finns ett slutligt beslut och besvärsanvisning som sedan möjliggör prövning av beslutets laglighet.
Beträffande beslutsprocesserna noteras att det förekommit att beslut fattats i mycket sent skede i förhållande till aviserade nya entreprenadperioder.
Revisorerna har uppfattningen att beredningsdokumentationen inte kan anses vara tillräckligt omfattande, vilket möjligen delvis kan förklaras av den informella beredning av olika ärenden som förekommer vid de s.k. överläggningar landskapsstyrelsens medlemmar regelbundet håller. Vid dessa överläggningar förs inte protokoll och inte heller är alltid en beredande tjänsteman närvarande. Vid överläggningarna kan ledamöterna diskutera olika ärenden och överenskomma om hur dessa skall handläggas då de kommer upp till formellt beslut i plenum eller vid enskild föredragning. Förfarandet underlättar det formella beslutsfattandet och möjliggör friare diskussioner i ofta komplicerade ärenden. Revisorerna vill dock understryka att kraven på rättssäkerhet och principen om god förvaltningssed förutsätter att betydelsen av tillräcklig dokumentation och av den sakkunskap och förutsägbarhet tjänstemannaberedningen ger i tillbörlig ordning beaktas vid det egentliga beslutsfattandet.
Vid fortsatt driftsprivatisering inom skärgårdstrafiken bör landskapsstyrelsen enligt landskapsrevisorernas uppfattning avtala om betydligt längre driftsperioder. Under pågående avtalstid skall beaktas att tillräcklig tid bör finnas för att bereda beslut om att avsluta ett avtalsförhållande eller att förlänga avtalet med entreprenören. När det gäller driften av landskapets fartyg är det viktigt att all verksamhet, och särskilt förändringar i den, planeras utgående från ett tillräckligt långt tidsperspektiv.
Revisorerna anser det viktigt att i avtal definiera ersättningarna för all den tid, även väntetid, som senare kommer att upphandlas med avvikelse från den grundläggande färjturlistan.
Landskapsrevisorerna fäster uppmärksamhet vid förfarandet vid dockningar och klassningar. I syfte att klarlägga upphandlingens innehåll föreslår revisorerna att dockningar och klassningar antingen utförs i landskapets egen regi, både vad gäller upphandling och finansiering, eller att landskapsstyrelsen tecknar ett fullständigt bare-boatavtal med totalt fartygsansvar för entreprenören.
Landskapsrevisorerna anser det viktigt att landskapsstyrelsen ser över rutinerna för beslutsberedning och -dokumentation. Det är väsentligt att om det finns beredningsmaterial i form av promemorior eller motsvarande vid upphandlingar av den omfattning som exempelvis avtalen om m/s Grisslan utgjort.
Oljeskyddsberedskapen
Ansvaret för oljeskyddsberedskapen på landskapsnivå ligger på trafikavdelningen. I budgeten upptas medel för driftsutgifter för oljeskyddsberedskapen. I 2001 års budget finns också ett moment för uppförande av oljeskyddslager.
Landskapsrevisorerna har granskat oljeskyddsberedskapen och -orga-nisationen i anslutning till granskningen av brand- och räddningsväsendet eftersom de båda sektorerna har många beröringspunkter. Revisorerna hänvisar därför till vad som anförs på sid. 7 i berättelsen.
Lagberedningens förvaltningsområde
Lagberedningens verksamhet regleras i landskapslagen och landskapsförordningen om lagberedningen (13/1972 respektive 121/1998).
Lagberedningens uppgift är att bereda lag- och andra författningsförslag samt att avge utlåtanden i juridiska frågor. Lagberedningen sköter också uppgifter som hör samman med offentliggörande av författningarna (Ålands författningssamling) samt arbetet med Ålands lagsamling. En tryckt lagsamling har utkommit med ca fyra års intervaller. Arbetet har administrerats vid lagberedningen, dock så att en utomstående redaktör för arbetet i allmänhet antagits. Lagsamlingen är numera även tillgänglig via internet och målsättningen enligt budgeten för år 2002 är att materialet uppdateras en gång per kvartal. Ett arbete har inletts för att reda ut tekniska förutsättningar och välja teknik för uppdateringen av lagsamlingen.
Under år 2001 fanns vid lagberedningen en lagberedningschef, sex lagberedare av vilka en var tillfällig samt en byråsekreterare. Revisorerna har erfarit att personalstyrkan betecknas som godtagbar sedan resurserna under några år kunnat förstärkas. Ett kvalitativt problem har dock varit en ganska betydande personalomsättning som i viss mån haft negativa verkningar i och med att arbetets speciella natur kräver en betydande inlärningstid för nyanställda jämfört med traditionellt förvaltningsarbete. De nyanställda har dessutom ofta haft ringa eller ingen yrkeslivserfarenhet. En stabilisering av personalsituationen har dock inträtt på senare tid. Erfarenhet och en bred kunskapsbas är viktiga förutsättningar för att framgångsrikt verka som lagberedare.
När lagstiftningen om Ålands landskapsstyrelse reformerades i mitten av 1990-talet infördes i landskapslagen om lagberedningen en bestämmelse om att landskapsstyrelsen kan ge en annan enhet än lagberedningen i uppdrag att bereda författningsförslag. Avsikten var enligt landskapstyrelsen att tjänstemän vid de olika avdelningarna kunde delta i beredningen av bland annat landskapsförordningar och landskapsstyrelsebeslut inom sina respektive förvaltningsområden. Till vissa avdelningar har också knutits tjänstemän med juridisk sakkunskap, vars kapacitet dock i hög grad utnyttjats för andra ändamål än lagberedningsarbete. Enligt vad revisorerna erfarit har förhållandena inte förändrats i någon större utsträckning som följd av lagändringen.
Lagberedningsarbetet sker i nära samverkan med landskapsstyrelsens politiska ledning. Någon formell arbetsplan antas inte men en intern grundläggande planering av lagstiftningsbehovet för den kommande perioden uppgörs. Arbetet påverkas i hög grad av olika beslut som fattas i lagtinget och av den sittande landskapsstyrelsens behov, önskemål och prioriteringar. En annan omständighet som i hög grad påverkar arbetet är olika åtgärder föranledda av ändringar av rikslagstiftningen, t.ex. inom skatteområdet, och av EU-medlemskapet. Implementeringen av direktiv kan i regel ske med en viss planmässighet eftersom arbetsprocessen här är ganska utdragen. Däremot kräver förfrågningar och krav om utredningar från kommissionen ofta insatser med mycket kort varsel och med korta frister, vilket ofta kan medföra att andra uppgifter tillfälligt måste omprioriteras.
Medlemskapet i EU har sålunda kommit att påverka lagberedningens arbete i flera avseenden. Dels är en stor del av det egentliga lagberedningsarbetet sådant som helt eller delvis styrs av olika EG-direktiv som måste implementeras i landskapslagstiftningen. Dels följer av medlemskapet att behovet av olika utredningar, besvarande av förfrågningar, notifieringar till kommissionen och dylikt kräver betydande insatser. Detta ställer också ökade krav på personalen som måste hålla sig à jour med EG-lagstiftningen inom respektive sektorer. Arbetet med EU-frågor sker i nära samarbete med kansliavdelningens EU-enhet i syfte att undvika dubbelarbete.
Beredningen av författningsförslag utgör ett relativt självständigt arbete. Revisorerna vill dock understryka betydelsen av att arbetet, i de fall ärendets natur så kräver, sker i nära samverkan med respektive fackenheter inom förvaltningen.
Lagstiftningen förutsätter att sådana författningsförslag som en medlem av landskapsstyrelsen skall föredra skall beredas i samråd med medlemmen. På detta sätt har lagstiftaren försökt tillgodose att ett ärendes politiska aspekter beaktas under beredningen. Revisorerna har erfarit att det härutöver rätt allmänt förekommer informella arbetsgrupper med politisk sammansättning som deltar i beredningen. En annan iakttagelse som revisorerna gjort i sammanhanget är att landskapsstyrelsekollegiets och landskapsstyrelseledamöternas tid allt mera tas i anspråk av olika slag av politiska överläggningar, framträdanden, resor, kontakter med myndigheter och organisationer och dylikt. Ledamöternas olikartade åtaganden inverkar i viss utsträckning begränsande på deras möjligheter att samverka med tjänstemannaberedningen i lagberedningsarbetet som därmed inte alltid i tillräckligt god tid tillförs de nödvändiga politiska impulserna. När ärendet sedan når lagtinget kan nya aspekter komma fram som inte beaktats i beredningen och som kan försvåra behandlingen i lagtinget. Revisorerna vill därför understryka vikten av att landskapsstyrelsen, och särskilt vederbörande ansvariga ledamot, deltar i lagberedningsarbetet i ett så tidigt skede som möjligt och i den utsträckning ärendets natur kräver.
Landskapsrevisorerna betonar betydelsen av en nära samverkan mellan landskapsstyrelsens ledamöter och tjänstemannaberedningen i lagstiftningsfrågor så att nödvändiga politiska aspekter i tid tillförs ärendena.