Landskapsrevisorernas berättelse 1/1999-2000

Lagtingsår: 1999-2000

Ladda ner Word-dokument

Ålands landskapsstyrelse

REVISIONSBERÄTTELSE 1/1999-2000

 

Datum

Arkivbeteckning

Landskapsrevisorerna

2000-08-29

RB0119992000

 

 

 

 

 

 


 

Till

 

Ålands lagting

 

 

 


Landskapsrevisorernas berättelse för år 1999

 

Innehåll

Allmänt2

Landskapsrevisorer för finansåret 1999. 2

Landskapsrevisorernas studiebesök och övriga kontakter2

Revisionsarbetet2

Kansliavdelningens förvaltningsområde. 4

Ålandskontoret i Helsingfors. 4

Ålands radio och TV Ab. 5

Posten på Åland. 7

Finansavdelningens förvaltningsområde. 11

Landskapets budget för år 1999. 11

Iakttagandet av budgeten 1999. 11

Handläggningen av pensionsärenden. 19

Social- och miljöavdelningens förvaltningsområde. 23

Ålands hälso- och sjukvård. 23

Utbildnings- och kulturavdelningens förvaltningsområde. 33

Landskapets yrkesutbildande skolor33

Trafikavdelningens förvaltningsområde. 38

Ålandstrafiken. 40

 

 

 

De för finansåret 1999 valda landskapsrevisorerna får härmed till lagtinget avge den i 12 § landskapslagen om landskapsrevisionen (7/1996) avsedda revisionsberättelsen.

 

 

Mariehamn den 29 augusti 2000

 

 

 

Tom Pussinen

Ordförande

 

 

Christer Jansson

 

 

 

Tuula Mattsson

 

 

Erik Tudeer

 


 

Allmänt

 

Landskapsrevisorer för finansåret 1999

 

Lagtinget valde den 14 december 1998 i enlighet med bestämmelserna i landskapslagen om landskapsrevisionen (7/96) för finansåret 1999 till ordinarie revisorer ltl Christer Jansson från Jomala, organisationschefen Tuula Mattsson från Mariehamn, produktchefen Tom Pussinen från Mariehamn och ltl Erik Tudeer från Eckerö. Till ersättare valdes samtidigt arkivsekreteraren Inger Mattsson från Mariehamn och merkonomen Maria Salmén från Saltvik.

     Landskapsrevisorerna valde till sin ordförande för granskningsåret 1999 revisorn Tom Pussinen.

     Som revisorernas sekreterare har fungerat lagtingssekreteraren Lars Ingmar Johansson. Landskapsstyrelsens interna revisor Agneta Mannberg-Jansson har bistått landskapsrevisorerna med vissa utredningsuppdrag enligt bestämmelserna i 3 § 2 mom. landskapslagen om landskapsstyrelsens revisionsbyrå (8/96). Landskapsrevisorerna har dessutom med stöd av medel som anslagits för ändamålet anlitat Hermans & Revisorernas Ab för en utredning av verksamheten vid trafikavdelningens lager och verkstad. Utformningen av berättelsen har handhafts av Lars Ingmar Johansson och Agneta Mannberg-Jansson.

 

Landskapsrevisorernas studiebesök och övriga kontakter

 

Landskapsrevisorerna sammanträffade den 1 september 1999 med statsrevisorerna i samband med att dessa granskade vissa verksamheter inom statsförvaltningen på Åland. Vid ett gemensamt möte där företrädare för lagtinget och landskapsrevisorerna, landskapsstyrelsen samt statsrevisorerna deltog lämnades en redogörelse för landskapsrevisorernas arbete. Under mötet diskuterades vidare ansvarsfördelningen mellan riket och Åland gällande handläggningen av EU-ärenden, revisionen av EU-stöd samt den av statsrevisorerna i en tidigare revisionsberättelse berörda frågan om särskilda laxfiskekvoter.

     Landskapsrevisorerna företog den 18 maj 2000 ett studiebesök till Helsingfors och granskade därvid verksamheten vid Ålandskontoret i Helsingfors som presenterades av informationssekreteraren Britt-Inger Wahe. Landskapsrevisorerna sammanträffade härefter på statsrevisorernas kansli med statsrevisorernas ordförande Lauri Metsämäki och statsrevisorn Håkan Malm samt inspektionsrådet Mauri Lehmusto och förvaltningsöverinspektören Kaj Laine. Landskapsrevisorerna besökte ytterligare statens revisionsverk och sammanträffade där med generaldirektören Tapio Leskinen och representanter för verkets kansli. Vid sammanträffandena erhöll landskapsrevisorerna information om statsrevisorernas och statens revisionsverks arbete och de planerade ändringarna rörande lagstiftningen om statens revisionsverk. Dessutom dryftades frågor av gemensamt intresse.

     Under revisionsarbetets gång har revisorerna företagit studiebesök inom olika enheter och inrättningar inom landskapsförvaltningen (se nedan).

 

Revisionsarbetet

 

Enligt 2 § 2 mom. landskapslagen om landskapsrevisionen skall revisorerna konstatera om

 

a)    landskapets rätt och bästa har tillgodosetts,

b)    verksamheten har bedrivits ekonomiskt och effektivt samt att formulerade mål och lagtingsbeslut uppfyllts,

c)    redovisningen av medelsförvaltning och resursanvändning gjorts på ett tillförlitligt sätt samt om

d)    förvaltningen i övrigt handhafts i enlighet med lag och gällande bestämmelser.

 

Landskapsrevisorerna har enligt 10 § rätt att granska beviljandet, användningen av och tillsynen över lån och bidrag som betalats av EG:s medel samt av EG ställda säkerheter.

     I revisionsberättelsen skall enligt 12 § upptas

 

a)    allmänna uppgifter om utförda granskningar och inspektioner,

b)    om budgeten iakttagits och i den formulerade mål förverkligats,

c)    på vilket sätt den interna övervakningen har ordnats och om den är tillräcklig,

d)    om uppgifterna i bokslutet är riktiga och ger tillräcklig information,

e)    uppgifter om hur ägarinflytandet använts i bolag som landskapet helt ger eller har aktiemajoritet i,

f)     under revisionen gjorda iakttagelser och dess konsekvenser samt anmärk­ningar mot landskapsstyrelsen eller dess förvaltningsbeslut till den del revisionen givit anledning till detta,

g)    förslag till åtgärder som anses vara påkallade,

h)    uppgifter om åtgärder för att avhjälpa av landskapsrevisorer­na tidigare påtalade missför­hållanden samt om dessa åtgärder anses vara tillräckliga samt

i)      övriga av revisionsverksamheten föranledda ärenden.

 

Revisorernas granskningsarbete har i huvudsak ägt rum i lagtingets lokaliteter under tiden 26 oktober 1999 - 29 augusti 2000.

     Till grund för granskningen har lagts landskapsstyrelsens förvaltningsberättelse, landskapsstyrelsens protokoll från plenum och enskilda föredragningar liksom från tjänstemannaföredragningar, protokoll från styrelsen och ledande tjänstemän inom ÅHS, direktionsprotokoll från landskapets skolor, finansavdelningens räkenskapshandlingar, landskapets budget och bokslut, akter i olika ärenden samt särskilda skriftliga förfrågningar och utredningar.

     Landskapsrevisorerna har i samband med sitt granskningsarbete hört överinspektören Göran Frantzén och projektingenjören Alvar Dahl vid kansliavdelningen, avtalschefen Jörgen Erlund och pensionshandläggaren Monica Clemes vid finansavdelningen, överinspektören Elisabeth Storfors vid utbildningsavdelningen samt tekniska inspektören Göran Holmberg, t.f. sjötrafikinspektören Raimo Toivonen, ekonomichefen Bo Fleege och vikarierande enhetschefen Katarina Norrgård vid trafikavdelningen. Vidare har revisorerna hört förvaltningschefen Björn-Olof Ehrnström, primärvårdschefen Mogens Lindén och överskötaren för primärvården Birgitta Hermans från Ålands hälso- och sjukvård, VD Torsten Wikstrand från Posten på Åland och VD Pia Rothberg-Olofsson från Ålands Radio och TV.

     Vid de olika besök inom landskapsförvaltningen som revisorerna har företagit har deltagit verkstadschefen Kaj Ekebom vid trafikavdelningens verkstad och lager, rektor Diana Axén vid Ålands hotell- och restaurangskola, rektor Sture Skogberg vid Ålands yrkesskola samt rektor Lars Selander och prorektor Stig Lindberg vid Ålands sjömansskola.

     I enlighet med den av lagtinget antagna räkenskapsstadgan för Ålands lagting har revisorerna den 29 augusti 2000 avgett en särskild berättelse över granskningen av lagtingets och Ålands delegations i Nordiska rådet bokföring och användning av medel under år 1999.

     Landskapsrevisorerna har under tidigare år som ett särskilt uppdrag och i enlighet med särskilda bestämmelser reviderat Nordens instituts på Åland räkenskaper. Nordiska ministerrådet har år 1999 antagit nya regler för revisionen av samnordiskt finansierade inrättningar, vilka innebär att den nationella revisionsmyndigheten ansvarar för revisionen. I enlighet härmed har revisorerna konstaterat att ministerrådets beslut bör uppfattas så att revisionsansvaret i fråga om Nordens institut på Åland åvilar landskapsstyrelsens revisionsbyrå och inte längre landskapsrevisorerna. Landskapsrevisorerna har antecknat sig detta faktum till kännedom samt tagit del av den revisionsberättelse för Nordens instituts på Åland räkenskaper under år 1999 som uppgjorts av landskapsstyrelsens revisionsbyrå.

 


till innehåll

 

Kansliavdelningens förvaltningsområde

 

Ålandskontoret i Helsingfors

 

Landskapsstyrelsen upprätthåller sedan år 1984 Ålandskontoret i Helsingfors. Kontoret är inrymt i centrala Helsingfors i en lokal som innehåller utrymmen för en expedition med arbetsutrymmen för kontorets personal samt ett mötesrum. Rummet används mot särskild ersättning även av Ålandsdelegationen som dess sammanträdesrum i Helsingfors. När kontoret inrättades disponerade det en större lokal och omfattade även övernattningsrum. Den sistnämnda verksamheten visade sig med tiden mindre ändamålsenlig och utrymmena omdisponerades för andra ändamål. I samband med en sparkampanj inom förvaltningen flyttade kontoret i början av 1990-talet till den nuvarande mindre lokalen i samma fastighet.

     Vid kontoret finns en informationssekreterare som i huvudsak ensam sköter de på kontoret ankommande uppgifterna. Informationssekreteraren är i administrativt avseende underställd landskapsstyrelsens kansliavdelning men samverkar med hela landskapsförvaltningen. Dessutom avlönar landskapsstyrelsen tillsammans med Ålands turistförbund en person som sköter marknadsföringsfrågor och övriga turistärenden och som är inrymd i Ålandskontoret.

     Verksamheten vid Ålandskontoret omfattar många olikartade uppgifter. Informationssekreteraren fungerar som kontaktperson för landskapsstyrelsen och dess tjänstemän i förhållande till myndigheter, organisationer, massmedia och andra i riket. Till detta uppdrag hör bland annat att bistå vid anordnande av möten såväl i Helsingfors som på Åland, att förmedla information och material av olika slag med mera. Ett viktig arbetsuppgift är att medverka vid uppgörandet av programmen för olika besök som företrädare för Åland avlägger i riket och för de besök politiker, ämbetsmän och journalister från riket gör på Åland. Kontoret har under åren utvecklat ett betydande informellt nätverk till olika håll, vilket visat sig mycket betydelsefullt vad gäller informationsförmedling och kontaktskapande i båda riktningar. Kontoret följer rikspressen och kan vid behov göra påpekanden eller förmedla rättelser. Kontoret bistår samtidigt media i riket med allmän information och praktisk hjälp vad gäller kontakterna till Åland, inte bara till politiska organ och myndigheter utan även till företag och organisationer. I viss mån biträder informationssekreteraren även i frågor som gäller turism, men i huvudsak kanaliseras dessa ärenden till den person som för Ålands turistförbunds räkning är stationerad vid Ålandskontoret. Ytterligare har Ålandskontoret i viss utsträckning kontakt med skolor och lärare och bistår dem med material om Åland, kontakter inför Ålandsbesök och dylikt. I mån av möjlighet medverkar informationssekreteraren vid besök i skolor, organisationer och dylikt med Ålandsinformation av olika slag.

     Vid sidan av nämnda uppgifter fungerar informationssekreteraren vid Ålandskontoret även som Ålands riksdagsmans sekreterare. Uppdraget avser närmast uppgifter av teknisk natur, som förmedling av kontakter mellan riksdagsmannen och olika personer och myndigheter på Åland eller i riket, mediakontakter, bistånd med researrangemang och andra praktiska frågor. Denna del av uppdraget förutsätter att informationssekreteraren vissa dagar i veckan tidvis arbetar i riksdagshuset. Ålandskontorets erfarenhet är att denna dubbelfunktion ger informationssekreteraren värdefull information och att uppgiften i många avseenden medfört fördelar också vad gäller utförande av kontorets övriga uppgifter. Uppdraget omfattar inte uppgifter av politisk natur. Till den delen kan riksdagsmannen på samma sätt som riksdagens övriga ledamöter numera med stöd av medel som riksdagen beviljar avlöna en särskild medarbetare, stationerad antingen i Helsingfors eller i valkretsen.

     Landskapsrevisorerna konstaterar att Ålandskontoret i dag i viss utsträckning utför uppgifter som också kunde skötas från Mariehamn, exempelvis vissa mediakontakter. Landskapsstyrelsen har under åren 1998-1999 genomfört ett s.k. informationsstrategiprojekt med syfte att bland annat åstadkomma en informationsplan för landskapsförvaltningen. Som följd av detta upptogs i budgeten för år 2000 anslag för en informationschef (i utredningsskedet föreslogs en s.k. kommunikationssamordnare). Tjänsten torde komma att besättas under år 2000. Tjänstemannen skall själv handha vissa informationsuppgifter men framför allt samordna landskapsförvaltningens olika informationsfunktioner samt stöda och vägleda den övriga personalen som självfallet även framdeles har det primära informationsansvaret för sina respektive sektorer. Genomförande av kommunikationsplanen och anställandet av en informationschef/kommunikationssamordnare kan i viss mån förväntas frigöra informationssekreteraren vid Ålandskontoret från uppgifter som i många fall borde skötas från Mariehamn. Ett nära samarbete mellan den nya informationstjänstemannen och kontoret torde samtidigt kunna ge ömsesidiga positiva effekter. Ålandskontorets resurser kan då koncentreras på att upprätthålla och utveckla viktiga kontakter i Helsingfors och riket i övrigt.

     Enligt revisorernas åsikt har det visat sig vara både ändamålsenligt och betydelsefullt att landskapsstyrelsen har ett kontor i Helsingfors som upprätthåller en regelbunden och nära kontakt till myndigheter och politiker och medverkar i informationsverksamheten om självstyrelsen och dess institutioner. Det är enligt revisorerna också lämpligt att rent fysiskt kombinera informations- och kontaktverksamheten med en funktion som handhar allmän marknadsföring av Ålandsturismen till ett gemensamt serviceställe i Ålandskontoret. Samtidigt vill revisorerna understryka betydelsen av att landskapsstyrelsen ser över arbetsfördelningen mellan Ålandskontoret och centralförvaltningens nya informationsfunktion i samband med att den planerade tjänsten besätts. Denna förstärkning av de totala informationsresurserna torde även kunna leda till förbättrade möjligheter för Ålandskontoret att bedriva mera planmässig verksamhet. Det vore också nödvändigt att informationssekreteraren på Ålandskontoret inte som nu emellanåt belastas av rutingöromål som ofta har anknytning till turistfrämjandet. I samband med att landskapstyrelsens nya informationsstrategi förverkligas finns det sålunda skäl att granska också hur Ålandskontoret bäst utnyttjas och i vilken utsträckning kontorets fysiska och personella resurser kan behöva förstärkas.

 

Landskapsrevisorerna konstaterar att Ålandskontoret i Helsingfors utför ett mångsidigt och betydelsefullt arbete vad gäller information och skapande av kontakter i förhållande till myndigheter och institutioner i riket. Revisorerna understryker betydelsen av att de planerade reformerna i fråga om landskapsstyrelsens informationsstrategi samordnas med Ålandskontorets verksamhet så att kontoret och dess resurser kan utnyttjas på ett så optimalt sätt som möjligt. Detta bör enligt revisorerna innebära att verksamheten kan bedrivas mera planmässigt.

 

Ålands radio och TV Ab

 

Allmänt

Ålands Radio och TV Ab är ett av landskapet helägt aktiebolag vars syfte är att främja och bedriva allmännyttig rundradioverksamhet. Den allmännyttiga verksamheten finns ingående beskriven i bolagsordningen. Den skall bland annat

 

·       främja demokratin genom ett mångsidigt programutbud

·       värna om yttrande- och åsiktsfriheten samt vara kritiskt granskande

·       främja insikterna i grunderna för Ålands självstyrelse

·       främja programmens allmänbildande karaktär och stöda studieverksamheten.

 

Bolaget bedriver sedan den 1 maj 1996 radioverksamhet i stöd av ett tillstånd av landskapsstyrelsen i enlighet med bestämmelserna i landskapslagen om rundradioverksamhet (117/1993). Lagen innehåller detaljerade bestämmelser om de villkor under vilka sådant tillstånd kan beviljas. I lagen finns även bestämmelser bland annat om licensavgifter för innehav av radio- och tv-mottagare.

 

Organisation och personal

Enligt bolagsordningen är bolagets högsta organ ett förvaltningsråd som tillsätts av landskapsstyrelsen. Förvaltningsrådet representerar ägarens, d.v.s landskapets intressen i bolaget och dess sammansättning återspeglar lagtingets sammansättning. Till förvaltningsrådet hörde under år 1999 tio medlemmar. Förvaltningsrådet sammanträdde fyra gånger under året (1998:3) och behandlade bland annat frekvens- och budgetfrågor.

     Förvaltningsrådet tillsätter en styrelse för bolaget. Till styrelsen hör fem medlemmar. Dessutom deltar en personalrepresentant i mötena. Styrelsen sammanträdde under år 1999 nio gånger(1998:11). Styrelsen behandlar olika löpande ärenden som programverksamhetens organisation, personalfrågor, löpande ekonomiska och administrativa ärenden med mera.

     För bolagets ekonomiska och administrativa ledning ansvarar verkställande direktören som utnämns av och underlyder styrelsen. VD fungerar också som förvaltningsrådets ochstyrelsens sekreterare. Den administrativa personalen består förutom VD av två anställda.

     Den journalistiska verksamheten leds av redaktionschefen. Redaktionen omfattade vid utgången av år 1999 14,5 tjänster inkl. redaktionschefen.

     Den tekniska verksamheten är uppdelad i två delar. Inom produktionsteknikenfinns fyra anställda inklusive den tekniska chefen som leder både produktions- och distributionstekniken medan distributionstekniken (sändarstationen i Smedsböle) har två anställda.

     Som aktiebolag har Ålands Radio och TV Ab egna revisorer som granskar räkenskaperna och verksamheten och avger en berättelse till bolagsstämman. Berättelsen ingår i bolagets tryckta årsredovisning.

 

Ekonomiska uppgifter

Enligt budgeten för år 1999 uppskattades licensavgifterna inbringa 8.700.000 mark, varav 230.000 mark avdras för granskning, uppbörd och kontroll. Posten på Åland erhåller 200.000 markför uppbörd och kontroll medan 30.000 mark åtgår för arvodering av granskare. Återstoden eller 8.470.000 mark upptas som nettointäkt för landskapet ochöverförs till Ålands Radio och TV. Härutöver beslöt lagtinget att bolaget av budgetmedel ytterligare tillförs 2.380.000 mark för att “ge bolaget möjlighet att uppfylla de kvalitetskrav som ställs på verksamheten”. Alternativet hade varit en licenshöjning enligt förvaltningsrådets förslag. Totalt budgeterades sålunda 10.850.000 mark för radioverksamheten, varav 470.000 markför upphovsrättsersättningar och återstoden eller 10.380.000 mark förfinansiering av radiobolagets verksamhet. Härutöver budgeterades ett särskilt anslag om 1.600.000 mark för investeringar i antenn- och sändaranläggningarna.

     Enligt landskapets bokslut för år 1999 uppgick inkomsterna av radio- och tv-verksamhet till 8.378.899 mark eller 91.100 mark under budget sedan utgifterna för uppbörd och kontroll belastats momentet. Som utgift har bokförts hela det budgeterade beloppet om 12.450.000 mark.

     Revisorerna har tagit del av vissa jämförande utredningar rörande kostnaderna för programproduktionen. Ålands radios utgifter per sänd timme har härvid jämförts med motsvarande radioföretag i övriga Norden och har konstaterats varalägre än fallet är bland annat på Färöarna och Gotland. Samtidigt  är antalet anställda lägre på Ålands radio trots att den totala sändningstiden i stort sett är jämförbar mellan de granskade bolagen. Revisorerna har härvid inte närmare granskat vilka slag av program som de olika bolagen sänder.

     Samtidigt kan det noteras att TV-licensavgiften på Åland är den lägsta i en nordisk jämförelse. För närvarande uppbärs 862 mark per år jämfört med 982 mark i övriga Finland, 1.100 mark i Sverige och 1.600 mark (800 mark för TV och 800 mark för radio) på Färöarna.

 

Utvärdering av verksamheten

I budgetmotiveringarna för år 1999 anges att “en neutral instans” kommer att anlitas för att utvärdera Ålands Radio och TV:s verksamhet. Utvärderingen skall kunna användas vid en eventuell revidering av landskapsstyrelsens mediapolitiska program. Revisorerna har inhämtat att detta arbete inletts under året och följt två olika riktlinjer. Dels har utförts en större mediaundersökning vid Svenska social- och kommunalhögskolan i vilken även Ålands Radios sändningar ingått. Dels har en av redaktionen anlitad sakkunnig gjort vissa utvärderingar av programverksamheten i samband med ett seminarium för personalen och berörda politiker och tjänstemän.

     Inom styrelsen har också förts vissa interna diskussioner om bolagets organisationsform. Dessa diskussioner har dock inte tillsvidare slutförts.

     Vad gäller radiobolagets uppgift att i enlighet med bolagsordningen stöda studieverksamhet i landskapet konstaterar revisorerna att verksamheten ännu är i sin linda. Inom redaktionen har dock vissa diskussioner förts om hur detta uppdrag på bästa sätt kunde förverkligas. Traditionella utbildningsprogram (exempelvis i språk) erbjuds redan av de större radiobolagen i riket och Sverige, vars program är möjliga att avlyssna också över de kanaler Ålands Radio återutsänder. En mera ändamålsenlig resursanvändning vore då att producera program med s.k. åländsk profil. Ett samarbete med Ålands högskola har därför planerats bland annat avseende program om demokratifrågor och Ålands historia.

 

Landskapsrevisorerna motser att en utvärdering av Ålands Radio och TV:s verksamhet, delvis på basis av gjorda utredningar, genomförs i enlighet med budgetmotiveringarna.

 

Posten på Åland

 

Allmänt

Postens verksamhet regleras i landskapslagen om Posten på Åland (39/1992). Posten drivs som ett affärsverk underställt landskapsstyrelsen. Verksamheten leds och övervakas av en styrelse vars uppgifter i detalj regleras i lagen. I landskapsbudgeten för varje år ingår en generell målbeskrivning, en uppskattning av Postens resultatmål för året samt en beräkning av det belopp som på budgetens inkomstsida upptas som inkomst från Posten.

     Enligt 12 § landskapslagen skall landskapsstyrelsen på basis av den budget lagtinget antagit bland annat fastställa Postens resultatmål. I budgeten för 1999 har resultatmålet fastslagits till en vinst om 11.954.000 mark eller 55 procent på grundkapitalet. Utöver resultatmålet har med beaktande av tidigare ackumulerade vinstmedel därutöver i budgeten upptagits en inkomst om 3.046.000 mark, varför sammanlagt som inbetalningar från Posten upptagits 15.000.000 mark. Revisorerna konstaterar att vinsten enligt bokslutet för år 1999 uppgår till 11.619.564 mark eller 334.435 mark mindre än det fastslagna målet. Den s.k. rörelsevinsten uppgår till 10.731.440 mark (1998:14.635.055 mark). Minskningen förklaras med att olika kostnadsökningar inte kompenserats genom höjda porton och övriga priser. Iårsberättelsen för år 1999 anmärker Postens VD att den andel av vinsten som lämnas kvar i Posten är för låg med tanke på affärsverkets utveckling på lång sikt.

     Postens verksamhetsområden är kassaservice inklusive banktjänster, utdelning, transporter, IT och filateli. Utdelningen är det överlägset mest personalkrävande området (över 100 anställda) men också transporter och filateli sysselsätter många (drygt 50 personer). Verksamheten inom de olika områdena finns i detalj beskriven i Postens tryckta årsberättelse.

     Landskapsstyrelsen tillsätter årligen särskilda revisorer för Posten men lagen anger därutöver att också landskapsrevisorerna kan granska Postens verksamhet. Med beaktande av de årliga revisionerna har landskapsrevisorerna i denna berättelse stannat för att särskilt granska några områden med tillhjälp av styrelsens protokoll samt genom att höra berörda ansvariga.

 

Regleringen av styrelsens verksamhet

Postens styrelse leder och övervakar Postens verksamhet. Styrelsen utses av landskapsstyrelsen för fyra år i sänder. Den styrelse vars verksamhet varit föremål för revisorernas granskning har varit tillsatt för åren 1996-1999. Styrelsen har förutom ordförande och vice ordförande fem medlemmar eller det högsta antal lagen medger.

     Styrelsens verksamhet regleras i detalj i lagens 14 §. Där anges bland annat att styrelsen

 

·       beslutar om principerna för Postens verksamhet

·       beslutar om ett lämpligt system för administration och ekonomiförvaltning

·       beslutar om en årlig resultat- och finansieringsplan

·       beslutar om en verksamhets- och ekonomiplan för längre perioder än ett år

·       beslutar om viktigare nya affärsverksamheter

·       bestämmer principerna för prissättningen m.m.

 

Landskapslagens bestämmelser kompletteras av en arbetsordning som styrelsen antagit i juni 1993 och som reviderats i januari 1995. Där behandlas på en mera detaljerad nivå olika frågor som regleras i landskapslagen. Lagen möjliggör utfärdande av en landskapsförordning men behov av en sådan har tillsvidare inte bedömts föreligga.

 

Principerna för placering av medel

Av bokslutet framgår att en del av Postens medel placerats i aktier, obligationer och fondandelar. Vid ingången av året uppgick de placerade medlen till 28.179.058 mark fördelade på 8.102.346 mark i aktier och andelar samt 20.076.711 mark i övriga värdepapper. Vid utgången av år 1999 var beloppet 8.283.336 mark fördelade på 3.409.346 mark i aktier och andelar och 4.873.989 mark i övriga värdepapper. Minskningen under året beror bland annat på att placerade medel utnyttjats för att till landskapet erlägga den i budgeten för år 1999 angivna inkomsten från Posten om sammanlagt 15.000.000 mark.

     Revisorerna konstaterar att grunderna för förvaltningen av Postens kapital finns fastlagda i ett principbeslut av styrelsen från år 1998. Enligt beslutet skall Postens behov av likvida medel placeras i banktillgodohavanden med så hög ränta som möjligt. Övriga medel skall placeras enligt samma principer som tillämpas för placering av medel från landskapet Ålands pensionsfond. Dessa placeringsprinciper finns detaljerat reglerade i en särskild landskapsförordning (45/1996). Placeringsbesluten skall enligt principbeslutet fattas av Postens operativa ledning, som närmast utgörs av VD och ekonomichefen. Styrelsen skall av dem hållas informerad om placeringar i fonder och aktier.

     Den praktiska hanteringen av placeringen i fonder och värdepapper är utlagd på fyra olika förvaltare. Förvaltare väljs enligt styrelsens beslut. På samma sätt som i fråga om förvaltningen av pensionsfonden tillämpas ett system där de placerade medlen fördelas i fyra olika portföljer skötta av fyra separata fondförvaltare. Avkastningen från placeringarna granskas årligen så att den förvaltare vars placeringar lämnat lägst avkastning då byts ut mot en ny.

 

Frimärksutgivningen

Under år 1999 utgav Posten 15 nya frimärken. Frimärksutgivningen regleras inte närmare i landskapslagen. Redan i november 1992 antog den dåvarande interimsstyrelsen för Posten på Åland ett dokument kallat “Frimärkspolicy” som tillämpats sedan dess.

     I dokumentet sägs att Posten vid utgivningen eftersträvar hög kvalitet vad gäller motivval, konstnärligt utförande och tryckmetoder. Frimärkena skall beskriva Ålands natur, kultur, historia, näringar och samhälle och vara ett PR-medium för landskapet.

     Styrelsen medverkar inte i frimärksutgivningen men hålls regelbundet informerad om utgivningsprogrammet. Riktlinjer för utgivningen uppgörs av ett särskilt s.k. frimärksråd som tillsätts av VD och består av olika utomstående sakkunniga och representanter för Posten. Rådet uppgör förslag till utgivningsprogram för fem år framåt men programmet justeras årligen. Såväl kulturella och samhälleliga som filatelistiska intressen finns företrädda i rådet.

     På basis av frimärksrådets förslag fastställer VD det slutliga utgivningsprogrammet och motiven. I detaljfrågor medverkar en särskild intern frimärksgrupp.

     Vid frimärksutgivningen följer Posten enligt vad revisorerna inhämtat en politik som utgår från att utgivningen skall vara “måttlig och seriös och basera sig på de postala behoven”. Frimärken skall inte ges ut enbart för att öka Postens inkomster. Såvitt revisorerna kunnat erfara motsvarar den åländska utgivningspolitiken de riktlinjer som följs i övriga Norden. Frimärkenas uppgift är i första hand att motsvara postala behov, d.v.s. utgöra ett kvitto på erlagd betalning för postbefordran och först i andra hand att rikta in sig på samlarbehoven. De olika portosatserna skall alltid kunna täckas av vanliga s.k. bruksfrimärken. Posten eftersträvar inte heller att minimera frimärkenas upplagor för att på så sätt höja samlarintresset.

     Filateliservicens andel av Postens totalinkomster utgjorde under år 14.477.000 mark eller 19,5 procent. Andelen var 1998 21,1 procent. Minskningen beror närmast på att övriga verksamhetsområden ökat sin omsättning i högre grad.

 

Försäljning av julmärken

Posten har sedan år 1993 årligen utgett s.k. julmärken, en form av brevslutarmärken utan postalt värde. Principer för utgivningen har antagits av styrelsen. Märkena säljs i form av s.k. helark om 20-30 märken för ett pris om 10-15 mark. Syftet med märkena är att försäljningen såväl skall stärka Postens inkomster som medföra ett överskott att fördelas för välgörande ändamål. Enligt styrelsens principbeslut utser Postens styrelse årligen en huvudsaklig samarbetsorganisation som sedan får del av överskottet. Det skall också vara möjligt att fördela vinstmedlen till engångsprojekt av olika slag med uppgift att starta eller utveckla verksamheter till fromma för det åländska samhället.

     Försäljningen av julmärken har under åren 1993-1998 lämnat ett överskott som varierat mellan ca 90.000 och ca 170.000 mark. 1998 års försäljningsinkomster uppgick till 209.000 mark och kostnaderna till 103.700 mark. Av överskottet om drygt 97.400 mark beslöt styrelsen i juni 1999 att utdela 64.000 mark (65,7 procent) till Ålands barnfond för inköp av en övernattningslägenhet i Åbo medan återstoden bokfördes som Postens egna vinstmedel. Den utdelade summan motsvarar 30 procent av försäljningssumman. Styrelsen fattade samtidigt ett principbeslut om att ur 1999 års vinstmedel utge bidrag åt den frivilliga räddningstjänsten inom Röda Korsets Ålands distrikt samt till Demensföreningen på Åland.

 

Styrelsemedlemmars intressekonflikter

Landskapsrevisorerna har vid granskning av styrelsens protokoll konstaterat att styrelsen vid flera tillfällen under år 1999 behandlat ett ärende angående förvärv av tomtmark för en ny postterminal. Posten har härvid förhandlat med flera markägare. Av protokollen framgår att en styrelsemedlem vid ett styrelsemöte i slutskedet av förhandlingarna om markaffären anmälde jäv och avlägsnade sig från mötet med hänvisning till att han var ombud för säljaren. Revisorerna finner att jävssituationen i och för sig är helt klar i ett fall som detta men konstaterar samtidigt att ifrågavarande styrelsemedlem i denna egenskap haft tillgång till all relevant information i ärendet, inklusive styrelsens bevekelsegrunder och resonemang angående köpeskillingen. Mot den bakgrunden ifrågasätter revisorerna huruvida inte den berörda styrelsemedlemmen med hänvisning till sitt medlemskap i Postens styrelse borde ha avstått från att fungera som säljarens ombud.

 

Samarbetet med Leonia Bank

Sedan Posten på Åland inledde sin verksamhet som ett affärsverk under landskapsstyrelsen har Posten regelbundet förnyat sitt avtal med Leonia Bank (tidigare Postbanken) om samarbetet i fråga om den bankverksamhet Leonia bedriver. Revisorerna har konstaterat att Posten på Åland under året förhandlat med Leonia Bank om villkoren för fortsatt samarbete mot bakgrunden av bland annat den omstrukturering av samarbetet mellan Leonia och Posten Finland som genomförts i riket. Förhandlingarna ledde till att ett nytt samarbetsavtal för åren 2000-2001 ingåtts enligt i huvudsak samma principer som tidigare. Revisorerna har inhämtat att förhandlingar och ingående av avtal har skett inom ramen för VD:s beslutsbefogenheter i och med att ny affärsverksamhet inte inletts men att styrelsen ändå hållits informerad om de olika skedena av behandlingen.

 

Landskapsrevisorerna konstaterar att styrelsearbetet inom Posten på Åland bedrivs på ett ändamålsenligt sätt och inom ramen för givna bestämmelser. Enligt revisorernas åsikt finns det dock orsak att överväga i vilken utsträckning styrelsen i högre grad än hittills kunde medverka i beslutsfattandet i för Postens verksamhet betydelsefulla frågor såsom frimärksutgivningen och övriga ekonomiska angelägenheter av övergripande natur.

 

Revisorerna noterar att Postens investerings- och likviditetsplaner årligen beaktas då inkomsten av inbetalningar från Posten fastslås i landskapsbudgeten men att det likväl finns orsak för landskapsstyrelsen och Postens styrelse att för framtiden komma överens om vilket avkastningskrav som långsiktigt bäst främjar Postens utveckling och investeringsbehov.

 

Placeringen av Postens medel följer enligt vad revisorerna noterat samma riktlinjer som gäller för placeringen av medel från landskapets pensionsfond. Enligt revisorernas bedömning sköts placeringen enligt givna riktlinjer och med vederbörlig effektivitet och omsorg. Postens styrelse hålls informerad om medelsförvaltningen och förändringar i den.

 

Landskapsrevisorerna understryker betydelsen av att utgivningen av julmärken koordineras med annan liknande verksamhet avsedd att stöda allmännyttiga ändamål. Med beaktande av försäljningens ringa betydelse för Postens vinst borde man, om verksamheten fortsätter, överväga att anslå hela överskottet för allmännyttiga ändamål.

 


till innehåll

 

Finansavdelningens förvaltningsområde

 

Landskapets budget för år 1999

 

Landskapsstyrelsens framställning med förslag till budget för år 1999 för landskapet Åland avläts till lagtinget den 23 oktober 1998. Lagtinget antog framställningen med vissa ändringar den 21 december 1998. Denna budget balanserade på 1.227.724.000 (1.140.326.000) mark och publicerades i Ålands författningssamling nr 1/1999. Genom tre tilläggsbudgeter höjdes budgetens slutsumma med 189.155.000 mark eller med 15,4 procent till1.416.879.000(1.300.786.000) mark. Siffrorna inom parentes anger 1998 års motsvarande tal.

     Budgetens uppställning följde den nya organisationsstrukturen för förvaltningen från 1.1.1999, vilken tillkommit utgående från den nya landskapslagen om landskapsstyrelsens allmänna förvaltning. Denna lag trädde i kraft 1.1.1999. Under året överfördes 80.000.000 mark av överskottet enligt resultaträkningen till en ny utjämningsfond. Budgeten var i övrigt uppgjord enligt samma systematik som tidigare praxis.

     Beträffande bokföringen övergick landskapsstyrelsen till nya principer från 1.1.1998, så att affärsbokföring infördes i tillämpbara delar. Under år 1999 följdes samma principer som under år 1998 och boksluten är till dessa delar jämförbara. Utöver affärsbokföringen med resultaträkning och balans görs såsom tidigare en uppföljning av budgeten och dess förverkligande.

 

Iakttagandet av budgeten 1999

 

Budgetförverkligandet i sammandrag

 

Inkomster:

 

Mark

För året budgeterades

1.227.724.000

 

Tilläggsbudgeter (ÅFS 31/99, 32/99 och 13/00)

+ 189.155.000

1.416.879.000

 

 

 

Influtit av årets budgeterade inkomster

1.376.778.561

 

Återförda utgiftsrester och reserv.anslag

21.976.098

 

Nya reserverade inkomster 31.12.1999

28.849.244

1.427.603.903

 

 

 

Över budget

 

10.724.903

 

 

 

Utgifter:

 

 

För året budgeterades

1.227.724.000

 

Tilläggsbudgeter (ÅFS 31/99, 32/99 och 13/00)

+ 189.155.000

1.416.879.000

 

 

 

Utbetalt av årets budgeterade utgifter

1.154.739.275

 

Återförda inkomstrester

---

 

Nya utgiftsrester och res.ansl. 31.12.1999

230.002.501

1.384.741.776

 

 

 

Under budget

 

 32.137.224

 

 

 

Överskott

 

42.862.127

Budgeterat överskott

 

27.028.000

Överskotten tillsammans

 

69.890.127

 

I bokslutet över budgetförverkligandet överstiger inkomsterna utgifterna så att överskottet bokföringsmässigt blir 42.862.127  ( 40.335.918) mark. Härvid har 27.028.000 (38.683.000) mark budgeterats och bokförts som överföring av budgetöverskott till följande år. Överskottet för år 1999 är sålunda 69.890.127 (79.018.918) mark vad gäller budgetuppföljningen.

     Såsom avräkningsbelopp med staten har bokförts det i förskott erlagda beloppet för år 1999 om 951,0 (863,0) miljoner mark samt tillägget för avräkningen för år 1998 om 7,0 (16,5) miljoner mark eller sammanlagt 958,0 (879,5) miljoner mark. Skattegottgörelsen för år 1997 om 56,1 (51,8) miljoner mark stadfästes av republikens president i april 1999 och budgeterades och bokfördes 1999 på eget moment. Avräkningsbeloppet för år 1999 fastställs slutligt utgående från statens bokslut. Eventuell tilläggsbetalning har inte beaktats i bokslutet för år 1999 utan hänförs till 2000 års bokslut i likhet med skattegottgörelsen för år 1998. Denna har stadfästs i slutet av april 2000 och utgör 66,6 ( 56,1) miljoner mark.

 

Jämförelse mellan 1999 års budget och bokslut - avvikelser från budgeten

I denna jämförelse ingår i bokslutssiffrorna de nya inkomstresterna, budgetutgiftsresterna och reserveringarna. Beloppen är angivna i mark.

 

Jämförelse mellan 1999 års budget och bokslut

Förvaltningsområde

Budget
sammanlagt

Enl.bokslut inkl. reserveringar

Över + /under -  budget  mk

%

Inkomster:

Lagtinget

Landskapsstyrelsen

Kansliavdelningen

Finansavdelningen

Social- o. miljöavd. Utbildn. o. kulturavd.

Näringsavdelningen

Trafikavdelningen

Skatter o.avg.av skatte-natur, ink. av lån o. finans.ink.

Sammanlagt

 

20.000

1.022.000

31.408.000

81.509.000

41.731.000

11.409.000

6.707.000

10.781.000

 

 

1.232.292.000

1.416.879.000

 

26.970

938.622

32.555.558

 82.053.952

44.030.159

11.514.716

6.591.634

10.093.057

 

 

1.239.799.236

 1.427.603.903

 

6.970

-83.378

1.147.558

544.952

2.299.159

105.716

-115.366

-687.943

 

 

7.507.236

10.724.903

 

34,8

-8,2

3,6

0,7

5,5

0,9

-1,7

-6,4

 

 

0,6

0,8

Utgifter:

Lagtinget

Landskapsstyrelsen

Kansliavdelningen

Finansavdelningen

Social- o. miljöavd.

Utbildn. o. kulturavd. Näringsavdelningen

Trafikavdelningen

Finansieringsutgifter

Sammanlagt

Överskott

Sammanlagt

 

10.166.000

12.335.000

92.511.000

229.943.000

420.188.000

278.721.000

131.837.000

129.050.000

112.128.000

1.416.879.000

 

1.416.879.000

 

9.935.006

12.199.180

90.150.582

219.085.882

418.224.448

272.990.167

123.010.016

128.948.795

110.197.700

1.384.741.776

42.862.127

1.427.603.903

 

-230.994

-135.820

-2.360.418

-10.857.118

-1.963.552

-5.730.833

-8.826.984

-101.205

-1.930.300

-32.137.224

 

 

 

-2,3

-1,1

-2,6

-4,7

-0,5

-2,1

-6,7

-0,1

-1,7

-2,3

 

 

 

 

Jämförelsen visar att inkomsterna överstigit budgeten i de flesta fall förutom vad beträffar landskapsstyrelsen, näringsavdelningen och trafikavdelningen. För dessa förvaltningsområden har inkomsterna inte kommit upp till budgeterat belopp. Sammanlagt har inkomsterna överstigit budgeten med 10,7 miljoner mark.

     Beträffande utgifterna har alla förvaltningsområden underskridit budgeten. De största underskridningarna finns beträffande finansavdelningen 10,9 miljoner mark,  näringsavdelningen 8,8 miljoner mark samt utbildnings- och kulturavdelningen 5,7 miljoner mark. Sammanlagt har utgifterna underskridit budgeten med 32,1 miljoner mark.

 

Anslagsöverskridningar

 

Överskridning av fasta anslag, reservationsanslag (R), (VR) och förslagsanslag (F)

I bokslutet för år 1999 kunde observeras anslagsöverskridningar i 8 (16) fall. De överskridna beloppen utgör sammanlagt 366.844 ( 524.863) mark.

 

Jämförelse mellan 1998 och 1999 års bokslut

Från ingången av år 1998 reformerades redovisningen inom landskapsförvaltningen så att landskapsstyrelsen började tillämpa de principer som gäller för affärsbokföringen. Detta betyder att bokföringslagen följs i tillämpliga delar, men vissa speciallösningar finns till följd av att landskapet bedriver offentlig verksamhet som i flera avseenden skiljer sig från privat verksamhet och de redovisningskrav som ställs på denna. En jämförelse mellan 1998 och 1999 års bokslut är möjlig att göra, då redovisningen för dessa år följer samma principer. År 1998 uppgick landskapets inkomster enligt budgetförverkligandet till 1.327.170.928 mark och 1999 till 1.427.603.903 mark. Ökningen mellan åren är 100.432.975 mark eller 7,6 procent. Sammanlagt uppgick landskapets utgifter 1998 enligt budgetförverkligandet till 1.286.835.009 mark och 1999 till 1.384.741.776 mark. Ökningen mellan åren är 97.906.767 miljoner mark eller  7,6 procent. Överskottet för år 1998 uppgick till 79.018.918 mark och för 1999 till 69.890.127 mark. Bokslutssiffrorna för budgetförverkligandet för de olika förvaltningsområdena framgår av tabellen nedan.

 

 

Jämförelse mellan 1998 och 1999 års bokslut - budgetens förverkligande

 

Förvaltningsområde

1998

mk

1999

mk

Ökning/minskning   mk

%

Budgetinkomster:

Lagtinget

Landskapsstyrelsen  

Kansliavdelningen

Finansavdelningen

Social- och miljöavdelningen

Utbildningsavdelningen

Näringsavdelningen

Trafikavdelningen

Skatter och avgifter av skattenatur, inkomster av lån och finansieringsinkomster

 

   27.561,57

   1.378.106,01

75.504.216,97

44.470.229,61

43.166.509,14

 9.578.281,72

5.153.521,49

7.745.224,04

 

1.132.885.423,93

 

26.970,41

874.837,72

27.555.557,89

69.064.603,72

43.905.158,64

10.849.603,89

 6.585.633,76

 10.093.056,60

 

1.229.799.236,21

 

- 591,16

-503.268,29

- 47.948.659,08

+ 24.594.374,11

+ 738.649,50

+ 1.271.322,17

+ 1.432.112,27

+ 2.347.832,56

 

+ 96.913.812,28

 

- 2,1

-36,5

-63,5

+55,3

+ 1,7

+13,3

+ 27,8

+ 30,3

 

+ 8,5

Budgetinkomster som influtit

Inkomster som reserverats och inflyter
nästa år

Budgetinkomster sammanlagt

1.319.909.074,48

 

7.261.853,26

1.327.170.927,74

1.398.754.658,84

 

28.849.244,00

1.427.603.902,84

+ 78.845.584,36

 

+21.587.390,74

+100.432.975,10

+ 6,0

 

+ 297,3

+ 7.6

Budgetutgifter:

Lagtinget

Landskapsstyrelsen

Kansliavdelningen

Finansavdelningen

Social- och miljöavdelningen

Utbildningsavdelningen

Näringsavdelningen

Trafikavdelningen

Finansieringsutgifter

 

 9.526.854,92

10.178.242,64

118.507.410,22

147.895.167,24

365.087.393,89

228.913.850,45

90.926.800,92

112.172.138,76

40.746.252,31

 

9.727.431,90

11.399.114,94

63.591.498,15

134.934.624,46

381.631.321,64

233.414.728,96

91.016.199,11

118.826.655,90

110.197.700,01

 

+ 200.576,98

+ 1.220.872,30

-54.915.912,07

-12.960.542,78

+16.543.927,75

+4.500.878,51

+89.398,19

+6.654.517,14

+69.451.447,70

 

+ 2,1

+ 12,0

- 46,3

- 8,8

+4,5

+ 2,0

+0,1

+5,9

+170,4

Budgetutgifter utbetalda

Budgetutgifter som reserverats

Budgetutgifter sammanlagt

Överskott under året

Budgeterat överskott

Överskotten sammanlagt

1.123.954.111,35

162.880.898,00

1.286.835.009,35

40.335.918,39

38.683.000,00

79.018.918,39

1.154.739.275,07

230.002.501,00

1.384.741.776,07

42.862.126,77

27.028.000,00

69.890.126,77

+30.785.163,72

+67.121.603,00

+97.906.766,72

+2.526.208,38

-11.655.000,00

-9.128.791,62

+ 2,7

+41,2

+ 7,6

+ 6,3

-30,1

-11,6

 

Inkomster

Inkomsterna ökade inom alla förvaltningsområden förutom beträffande lagtingets, landskapsstyrelsens och kansliavdelningens förvaltningsområden. Inom kansliavdelningens område skedde en minskning om 47,9 miljoner mark eller 63,5 procent. Minskningen beror huvudsakligen på att överföringen från pensionsfonden 32.000.000 mark inte mera förs till kansliavdelningens förvaltningsområde utan till finansavdelningens område. Den största inkomstökningen om 24,6 miljoner mark eller 55,3 procent finns inom finansavdelningens förvaltningsområde och beror huvudsakligen på nämnda överföring från pensionsfonden. Näringsavdelningens inkomster ökade med 1,4 miljoner mark eller 27,8 procent, huvudsakligen till följd av inkomster från återbetalda stöd för näringslivets främjande. Trafikavdelningens inkomster har ökat med 2,3 miljoner mark eller 30,3 procent till följd av försäljning av obehövlig materiel inom skärgårdstrafiken 638.000 mark, försäljning av vägstation 422.000 mark och nya inkomster om 1.660.000 mark från projekteringsenheten för vägar, broar, hamnar och linfärjor. Under år 1999 infördes nämligen ett debiteringssystem för projekteringsuppdrag som utförs dels internt, dels för kommunernas behov. Merparten av projekteringsenhetens inkomster är interna debiteringar. Kommunerna har debiterats 167.500 mark medan entreprenörer och övriga debiterats 83.720 mark för projekteringsarbeten. Utbildningsavdelningens inkomster ökade med 1,3 miljoner mark eller med 13,3 procent, vilket främst beror på ökade inkomster vid Ålands sjöfartsläroverk och Ålands högskola.

     Den beloppsmässigt största inkomstökningen om 96,9 miljoner mark eller 8,5 procent finns under momentet för skatter och avgifter av skattenatur, inkomster av lån och finansieringsinkomster. Detta beror på ett extra anslag för elöverföringsanläggning 42,7 miljoner mark och ökat avräkningsbelopp om 78,5 miljoner mark. Kommunernas ersättning för Gullåsen om ca 14,8 miljoner mark har fallit bort till följd av överenskommelsen mellan landskapet och kommunerna och vissa andra inkomstposter har minskat, t.ex. föregående års budgetöverskott, som budgeterats och bokförts till ett 19,6 miljoner mark lägre belopp. Under momentet för återförda utgiftsrester och reservationsanslag har inkomsterna ökat med 8,3 miljoner mark till 22,0 miljoner mark.

     Den procentuellt högsta ökningen av inkomsterna har skett beträffande inkomster som reserverats och inflyter nästa år. Här är ökningen 21,6 miljoner mark eller 297,3 procent. Ökningen beror på reservering för upptagna lån 10,0 miljoner mark och inkomster under momentet stöd från Europeiska Unionen 13,0 miljoner mark.

 

Utgifter

Budgetutgifterna har enligt bokslutet för år 1999 ökat inom alla förvaltningsområden förutom vad gäller kansliavdelningen och finansavdelningen, vilka uppvisar en minskning om 54,9 respektive 13,0 miljoner mark eller med 46,3 respektive 8,8 procent. Kansliavdelningens minskade utgifter beror på att momentet för pensioner och pensionsavgifter inte längre finns här utan har överförts till finansavdelningens område. Trots dessa nya utgifter om  65,2 miljoner mark minskade utgifterna inom finansavdelningens förvaltningsområde. Minskningen beror här främst på att en stor del av utgifterna inom förvaltningsområdet beräknas blir förverkligade under senare år. Här utgör nämligen ökningen av beloppet som överförs till år 2000 84,1 miljoner mark mot 17,3 miljoner mark under år 1998. De utgifter som de facto varit lägre jämfört med budgetutgifterna 1998 vad gäller finansavdelningen är momentet för särskilda understöd, lån och investeringar. Utgifterna under detta moment utgjorde 29,1 miljoner mark 1998 mot 18,2 miljoner mark 1999. Av det sistnämnda momentets budgeterade utgifter år 1999 överförs 59,3 miljoner mark till år 2000. Av denna överföring utgör bidraget för elöverföringsanläggning om 42,7 miljoner mark och regionallån om 10,0 miljoner mark de största posterna.

     Den nominellt och procentuellt största utgiftsökningen finns beträffande finansieringsutgifter, där ökningen är 69,4 miljoner mark eller 170,4 procent. Ökningen beror på att ett nytt moment tagits i bruk år 1999 så att 80 miljoner mark av tidigare överskott överförts till en utjämningsfond.

 

Reserveringar av budgetutgifter och -inkomster

Det nya budget- och redovisningssystemet innehåller en ny typ av anslag benämnt (VR), verksamhetsutgifter. Anslaget står till förfogande i två år och indras därefter om det inte förbrukats. Relationen angående inkomstrester, utgiftsrester och reservationsanslag från tidigare år inklusive reserveringarna för verksamhetsutgifter för de olika förvaltningsområdena framgår av nedanstående tabell.

 

Relation angående inkomstrester, utgiftsrester och reservationsanslag inkl. reserveringar för verksamhetsutgifter

Förvaltningsområde

01.01.1999

Förbrukning 1999

Återförts 1999

Återstår 31.12.1999

Inkomstrester:

8.309.111,24

7.376.853.26

0,00

932.257,98

Nya inkomstrester:

 

 

 

28.849.244,00

 Landskapsstyrelsen

 

 

 

63.784,00

 Kansliavdelningen

 

 

 

 5.000.000,00

 Finansavdelningen

 

 

 

12.989.348,00

 Social- och miljöavdelningen

 

 

 

125.000,00

 Utb. o. kulturavdeln.

 

 

 

665.112,00

 Näringsavdelningen

 

 

 

6.000,00

 Skatter och avgifter av
 skattenatur

 

 

 

10.000.000,00

Inkomstrester sammanlagt

 

 

 

29.781.501,98

Utgiftsrester och reservationsanslag:

 

 

 

 

Lagtinget

326.577,00

292.243,67

34.333,33

0,00

nya reserveringar

 

 

 

 207.574,00

Lagtinget totalt

 

 

 

207.574,00

Landskapsstyrelsen

924.545,00

301.962,89

273.304,11

349.278,00

Nya reserveringar

 

 

 

800.065,00

Landskapsstyrelsen totalt

 

 

 

1.149.343,00

Kansliavdelningen

24.660.348,00

11.500.022,38

2.109.222,62

11.051.103,00

Nya reserveringar

 

 

 

26.559.084,00

Kansliavdelningen totalt

 

 

 

37.610.187,00

Finansavdelningen

67.518.565,00

29.713.354,70

3.231.532,29

34.573.678,01

Nya reserveringar

 

 

 

84.151.258,00

Finansavdelningen totalt

 

 

 

118.724.936,01

Social- och miljöavd.

28.243.589,00

13.243.516,17

271.399,83

14.728.673,00

Nya reserveringar

 

 

 

36.593.126,00

Social- och miljöavd. totalt

 

 

 

51.321.799,00

Utbildnings- och kulturavd

48.121.087,18

28.324.292,25

3.170.421,50

16.626.373,43

Nya reserveringar

 

 

 

39.575.438,00

Utbildn. o. kulturavd. totalt

 

 

 

56.201.811,43

Näringsavdelningen

71.232.169,00

23.983.669,26

12.482.280,74

34.766.219,00

Nya reserveringar

 

 

 

31.993.817,00

Näringsavdelningen totalt

 

 

 

66.760.036,00

Trafikavdelningen

28.743.937,00

21.734.567,58

403.603,42

6.605.766,00

Nya reserveringar

 

 

 

10.122.139,00

Trafikavdelningen totalt

 

 

 

16.727.905,00

Finansieringsutgifter totalt

 

 

 

0,00

Utgiftsrester och reservationer från tidigare

269.770.817,18

129.093.628,90

21.976.097,84

118.701.090,44

nya reserveringar

 

 

 

230.002.501,00

Utgiftsrester och reservationer sammanlagt

269.770.817,18

129.093.628,90

21.976.097,84

348.703.591,44

 

 

Inkomstresterna har ökat från 8,3 miljoner mark till 29,8 miljoner mark eller med 21,5 miljoner mark eller 259 procent. Ökningen beror här främst på inkomster från Posten på Åland 5,0 miljoner mark, stöd från EU 13,0 miljoner mark och upptagna regionallån 10,0 miljoner mark.

     Utgiftsrester och reservationer har ökat med 78,9 miljoner mark eller med 29,3 procent från 269,8 miljoner mark till 348,7 miljoner mark. Mest reservationer har finansavdelningen med 118,7 (67,5) miljoner mark eller en ökning om 76 procent, näringsavdelningen med 66,8 ( 71,2) miljoner mark och utbildnings- och kulturavdelningen med 56,2 (48,1) miljoner mark. Inom finansavdelningens förvaltningsområde är relationen beträffande reserveringar följande:

 

Relation angående reservationer - finansavdelningens förvaltningsområde

Moment

1.1.1999
 mk

Utgifter år 1999 mk

Återförs 31.12.1999

Överförs till år 2000

Reserveringar från 1998 och tidigare

 

 

 

 

44.10. Allmän förvaltning

887.415

689.617,48

0,52

197.797

44.10. Särskilda understöd, lån och investeringar

13.089.285

8.724.873,08

3.231.530,92

1.132.881

44.15 Stöd från EU

22.419.776

17.183.318,15

0,85

5.236.457

44.20 Penningautomatmedel

27.569.190

3.062.646,99

0,00

24.506.543

44.95 Enl. förvaltn.omr. icke fördelade utgifter

3.552.899

52.899,00

0,00

3.500.000

Reserveringar från 1998 och tidigare sammanlagt

 67.518.565

29.713.354,70

3.231.532,29

34.573.678

Reserveringar gjorda i bokslutet 31.12.1999

*)

*)

*)

 

44.01.Allmän förvaltning, verksamhetens utgifter och verkst. av beskattningen

(7.845.000)

(6.700.376,50)

(0,50)

1.144.623

44.10. Särskilda understöd, lån och investeringar

(87.550.000)

 18.205.823,96)

(10.000.000,04)

59.344.176

44.15. Stöd från EU

(17.609.000)

(1.855.591,41)

(0,59)

15.753.408

44.20.Penningautom.medel

(10.230.000)

(2.613.872,00)

(0,00)

7.616.128

44.90 Pensioner och -avgifter

(65.875.000)

(65.226.328,86)

(632.008,14)

16.663

44.95 Enl. förvaltningsom-råde icke fördelade utgifter

(6.234.000)

(5.861.815,73)

(104.097,54)

276.260

Reserveringar från år 1999

(229.943.000)

(134.934.624,46)

(10.865.290,81)

84.151.258

Reserveringar sammanlagt

67.518.565

29.713.354,79

3.231.532,29

118.724.936

*) = Ingår i ordinarie budget respektive bokslut för år 1999.

 

Målformuleringar i budgeten och redovisningen av dem i berättelsen

Under de senaste åren har landskapsstyrelsen fäst större uppmärksamhet vid målformuleringar i budgeten för att förtydliga informationen och förverkligandet av budgeten. Revisorerna noterar också att landskapsstyrelsen uppmanat avdelningarna, byråerna och enheterna att i berättelsen redogöra för hur målformuleringarna i budgeten förverkligats. Sålunda ingick i berättelsen för år 1998 för första gången för vissa avdelningar och enheter en redogörelse för hur dessa målformuleringar förverkligats. Vid utformandet av berättelsen för år 1999 har landskapsstyrelsen riktat samma uppmaning till avdelningarna, byråerna och enheterna. Revisorerna kan konstatera att redogörelser för förverkligandet av målformuleringar ingår i berättelsen i en något större utsträckning än föregående år.  Här finns emellertid ännu utrymme för utveckling. En granskning av budgeten visar nämligen att inte alla avdelningar har klart formulerade mål för verksamhetsåret 1999 och framåt beträffande reservationsanslag. Vissa allmänna verksamhetsmål och motiveringar för anslagsäskandena finns i allmänhet för avdelningarna. För en del avdelningar kan man finna tydliga målformuleringar medan andra saknar sådana eller har ganska oklart formulerade målsättningar. Flertalet avdelningar redogör dock fortsättningsvis enbart för sina arbetsuppgifter och vad som gjorts samt för de frågor som varit aktuella utan att närmare beröra om formulerade mål för verksamheten finns eller är planerade att utvecklas och hur dessa i så fall uppfyllts. Sålunda kan man i nämnda två berättelser finna en uppföljning av målformuleringar först från och med finansavdelningens redogörelse. Social- och miljöavdelningen har målformuleringar som följs upp i berättelsen, medan utbildnings- och kulturavdelningen, näringsavdelningen och trafikavdelningen ingående redogör för sin verksamhet och har många målsättningar men inte överlag tydligt formulerade mål som följs upp. Här finns därför utrymme för ytterligare förbättring. Den nya landskapslagen om landskapsstyrelsens allmänna förvaltning betonar och stärker avdelningschefens roll. Det är därför enligt revisorernas uppfattning naturligt att avdelningschefen är motorn i detta förestående utvecklingsarbete.

 

Resultaträkningen och balansen

Resultaträkningen är jämförbar mellan åren 1998 och 1999. Efter periodiseringar, avskrivningar och vissa mindre reserveringar som inte tillhör budgetuppföljningen samt överföring av 80.000.000 mark till utjämningsfonden uppvisar resultaträkningen ett överskott för perioden om 88.025.375 (59.220.183) mark. Resultatet före fonderingar och reservering utgör alltså 168.025.375 (59.220.183) mark.

     Såsom en följd av reformeringen av bokföringen tillämpas numera affärsbokföringens principer och en fullständig balans uppgörs. Denna upptar på aktiva sidan all egendom såsom fastigheter, byggnader, vägar, större maskiner, aktieinnehav m.m. och på passiva sidan landskapets skulder och eget kapital. I skulderna ingår också en uppskattning av landskapets pensionsansvar. Den nya balansen uppgjordes för första gången år 1998. Detta betyder att balanserna för 1998 och 1999 är jämförbara sinsemellan. Beträffande 1999 kan noteras att på aktiva sidan har anläggningstillgångarna ökat i fråga om immateriella rättigheter, värdepapper och övriga långfristiga placeringar, närmast på grund av pensionsfondens tillväxt. Omsättnings- och finansieringstillgångarna har ökat beträffande posten kortfristiga placeringar. En minskning har skett beträffande kassa- och banktillgodohavanden så att dessa minskat från 154,9 miljoner mark till 33,2 miljoner mark. Detta har skett delvis så att de kortfristiga placeringarna ökat från 249,0 miljoner mark till 419,3 miljoner mark. De kortfristiga placeringarna samt kassa- och banktillgodohavandena utgjorde tillsammans 403,9 miljoner mark per 31.12.1998 och 452,6 miljoner mark per 31.12. 1999. Likviditeten har sålunda förbättrats med 48,7 miljoner mark. Detta beror mycket på den mängd reserveringar som finns så att budgetutgifterna inte förverkligats utan enbart finansieras via budgeterna.

     På passiva sidan kan noteras ökningar ifråga om fondernas kapital och obligatoriska reserveringar. Minskningar noteras i fråga om landskapets kapital och kortfristigt främmande kapital.

     Landskapsrevisorerna har i föregående års berättelse och även tidigare påpekat att nivån för reservationsanslag och utgiftsrester tillsammans med de ökade budgetöverskotten leder till en allt större likviditet och framhållit att en effektiverad planering och uppföljning av budgetförverkligandet liksom en striktare behandling av reservationsanslagen och utgiftsresterna skulle ge en tydligare bild av det ekonomiska utrymmet och utrymmet för kortfristiga placeringar.

 

Lån

Tillämpningen av affärsbokföringens principer innebär att även förmedlade lån skall ingå i förteckningen över skuldförbindelser förutom att dessa ingår i lånefordringarna. Kvarstående skuldförbindelser inklusive förmedlade lån utgjorde vid årsskiftet 39,7 ( 38,7 ) miljoner mark. Finansieringslån har inte upptagits under de senaste åren och inte heller under år 1999.Tidigare upptagna finansieringslån uppgick vid årsskiftet till 1,5 (1,9) miljoner mark.  Totalbeloppet av utestående lån per 31.12.1999 inklusive kassalånen utgjorde 391,5 (405,9) miljoner mark och ingår i balansen under lånefordringar. Kassalånen uppgick härvid till 4,3 (8,3) miljoner mark.

 

Landskapsrevisorerna finner att budgetmedlens förvaltning och användningen av resurserna redovisats i bokslutet och i förvaltningsberättelsen. Landskapsrevisorerna noterar att bokslutet numera uppgörs med beaktande av affärsbokföringens grundprinciper. Landskapsstyrelsen har vid budgetförverkligandet underskridit den av lagtinget antagna budgeten på utgiftssidan med 32,1 miljoner mark. På inkomstsidan har budgeten överskridits med 10,7 miljoner mark. Därutöver har 27,0 miljoner mark budgeterats och bokförts som budgetöverskott till följande år. Det verkliga överskottet för år 1999 är därför enligt budgetförverkligandet 69,9 miljoner mark och framgår av landskapsstyrelsens sammandrag av budgetuppföljningen för år 1999. Överskottet enligt resultaträkningen för år 1999 är 88,0 miljoner mark. Uppgifterna i bokslutet är enligt revisorernas uppfattning riktiga och ger tillräcklig information.

 

Finansieringslån har inte upptagits under året. Tidigare upptagna finansieringslån uppgår till 1,5 miljoner mark. Utestående lån inklusive kassa-lån uppgick till 391,5 miljoner mark vid årets slut, medan kvarvarande skulder för förmedlade lån utgjorde 39,7 miljoner mark.

 

Landskapsrevisorerna noterar att de likvida medlen i form av kortfristiga placeringar samt kassa- och banktillgodohavanden ökat med 48,7 miljoner mark från 403,9 miljoner mark i början av året till 452,6 miljoner mark per 31.12.1999. De årligen återkommande budgetöverskotten, den nya typen av verksamhetsutgifter och förekomsten av outnyttjade reservationsanslag inverkar fortsättningsvis förhöjande på likviditeten. Landskapsrevisorerna vill därför på nytt betona betydelsen av en effektiv budgetplanering och -uppföljning. Revisorerna stöder därför landskapsstyrelsens fortsatta strävan att utveckla och förbättra målformuleringarna i budgeten och redovisningen av desamma i landskapsstyrelsens berättelse och betonar betydelsen av att tidsaspekten beaktas effektivt i denna process.

 

Handläggningen av pensionsärenden

 

Landskapets pensionsansvar

Landskapet har pensionsansvaret för samtliga landskapets anställda, såväl offentligrättsligt som privaträttsligt anställda. Genom tillkomsten av Ålands hälso- och sjukvård år 1994 övertog landskapet även pensionsansvaret för dem som varit anställda i de tidigare kommunalförbunden Ålands folkhälsoförbund och Ålands vårdförbund. Genom särskild lagstiftning (52/1994) erhöll dock dessa personalkategorier rätt till de pensionsförmåner och den pensionsålder som de skulle ha haft om de fortsättningsvis hade varit kommunalt anställda. I och med att Posten på Åland från och med år 1993 inrättades som ett affärsverk underställt landskapsstyrelsen övertog landskapet pensionsansvaret för dess anställda inklusive den vid övertagandet befintliga då statsanställda personalen. Landskapet ansvarar enligt grundskolelagen för landskapet Åland (18/1995) för pensionerna för de kommunala grundskolornas rektorer och lärare. Detsamma gäller också den tidigare folkskolans lärare. Enligt en speciallag om vissa pensioner som skall betalas av landskapsmedel (51/1971) ansvarar landskapet dessutom för pensionerna för vissa landskapsunderstödda institutioners personal (bland annat vissa tidigare privata dagvårdsinstitutioner). Ytterligare tillkommer pensionsansvaret för lagtings- och landskapsstyrelseledamöter enligt den speciallagstiftning som gäller för dem.

 

Organisation och omfattning

Efter den förvaltningsreform som trädde i kraft den 1 januari 1999 handläggs pensionsärendena inom landskapsförvaltningen vid finansavdelningens avtals- och pensionsbyrå. Till byråns övriga uppgifter hör bl.a. kollektivavtals- och tjänstekollektivavtalsfrågorna.Vid byrån finns en särskild tjänst som pensionshandläggare. Landskapsstyrelsen samarbetar i fråga om handläggningen av pensionsärenden med statskontoret och Kommunernas pensionsförsäkring (se nedan).

     Antalet beslut om nya pensioner var år 1999 126 (1998:85).

     Totalantalet personer som åtnjöt pension av landskapsmedel var vid utgången av år 1999 1.158 (1998:1.093).

 

Beredningen av pensionsärenden och pensionsdataregistret

Pensionslagstiftningen är både detaljerad och komplicerad. Ändringar genomförs ofta. Sedan år 1984 tillämpas därför i fråga om landskapets pensionsansvar rikslagstiftningen om statens pensioner och familjepensioner som så kallad blankettlagstiftning (33/1984). Endast i fråga om de pensioner som beviljas lagtings- och landskapsstyrelseledamöter gäller särskilt utformad landskapslagstiftning. Landskapsstyrelsen handhar enligt gällande lag de uppgifter som enligt rikslagstiftningen ankommer på rikets myndigheter. Landskapsstyrelsen har sedan år 1977 samarbetat med statskontoret vad gäller uträknings- och experttjänster inom pensionssektorn. På grund av pensionssystemets komplicerade natur krävs för handläggningen av pensionsärenden en betydande expertis och datasystem som det inte ansetts motiverat att bygga upp särskilt för landskapets behov. Landskapet har också tillgång till statskontorets sakkunnigläkartjänster vilka är nödvändiga vid behandlingen av invalidpensioner och individuella förtidspensioner. I och med ÅHS:s tillkomst ingick landskapsstyrelsen också ett samarbetsavtal med Kommunernas pensionsförsäkring som registrerar löner och anställningsdata samt gör pensionsuträkningar enligt den kommunala pensionslagstiftningen för de anställda inom ÅHS som tidigare hörde till det kommunala pensionssystemet. För dem som anställts inom ÅHS efter myndighetens tillkomst tillämpas däremot landskapets pensionssystem.

     I praktiken är handläggningen av pensionsärenden delad mellan landskapsstyrelsen och dess samarbetsmyndigheter. En första kontroll och komplettering av uppgifterna görs av landskapsstyrelsen som även sammanställer materialet för vidare behandling hos statskontoret eller Kommunernas pensionsförsäkring. Dessa organ kontaktar pensionsskyddscentralens dataregister för kontroll av ev. tidigare anställningar och pensionsfall samt räknar ut pensionerna och samordnar dem med eventuella övriga arbetspensioner. Gäller ansökan invalidpension, individuell förtidspension eller rehabilitering ger myndighetens sakkunnigläkare ett utlåtande till landskapsstyrelsen. Uträkningen och samordningen tillställs landskapsstyrelsen som ytterligare kontrollerar tider och löneuppgifter och därefter ger ett pensionsbeslut.

     Landskapsrevisorerna har kunnat konstatera att handläggningen av pensionsärendena i hög grad är beroende av tillgången till och kvaliteten på de grunduppgifter som behövs för att korrekt sköta ett enskilt ärende. Stora variationer kan noteras i detta avseende. Särskilda problem har noterats i fråga om folk- och grundskollärarna som varit kommunalt anställda och där tillgången till tillförlitliga grunduppgifter är beroende av det material som erhålls från resp. kommuns arkiv. Också för ÅHS:s del finns problem i och med att tre olika myndigheter (två kommunalförbund och en landskapsinrättning) sammanfördes. Dels varierar kvaliteten på grunduppgifterna, dels har myndigheten haft problem med att till landskapets pensionsdataregister överföra relevanta löne- och anställningsuppgifter.

     Landskapsstyrelsen bygger sedan många år tillbaka upp ett ADB-baserat pensionsdataregister omfattande i princip alla dem för vars pensioner landskapet ansvarar. Ur registret skall kunna fås fram såväl anställningstider som löneuppgifter. Revisorerna har dock kunnat konstatera att tillräckliga resurser inte kunnat tillföras utvecklingen av registret och att betydande brister och variationer i registret fortfarande finns. I och med att finansavdelningens avtals- och pensionsbyrå år 2000 förstärks med en byråsekreterare kan en viss tilläggsresurs anvisas för arbetet motsvarande ungefär personens halva arbetstid. Revisorerna har dock kunnat konstatera att detta sannolikt inte är tillräckligt för att inom rimlig tid uppdatera pensionsdataregistret så att det i fråga om tillförlitlighet och tillgång till relevanta uppgifter skall motsvara dagens krav.

     Revisorerna har som ovan framgått kunnat notera att beredningen av pensionsärenden försvåras av ett endast delvis fungerande pensionsdatasystem. Detta medför att varje pensionsärende kräver betydande resurser redan för att få fram erforderligt grundmaterial. I den mån äldre uppgifter om anställningstider och lönebetalningar behövs kan det ibland krävas betydande arbetsinsatser för att få fram tillförlitliga uppgifter. I vissa fall finns rentav luckor i materialet. Risker finns att arkivhanteringen hos vissa utomstående myndigheter är sådan att tillförlitliga uppgifter inte alltid står att få. Vad gäller pensionsdatasystemet förs numera löne- och anställningsuppgifter för landskapets anställda in i registret. Ett undantag utgör dock ÅHS som tillsvidare inte har integrerat sitt lönesystem med pensionsdataregistret. I fråga om äldre uppgifter finns dock fortfarande, som ovan framgått, betydande luckor i registret trots de insatser som vid olika tillfällen gjorts.

     Enligt revisorernas åsikt medför bristerna i pensionsdataregistret att handläggningen av pensionsärenden försvåras och försenas, vilket är otillfredsställande ur såväl pensionstagarens som den handläggande myndighetens synvinkel. En orimligt stor arbetsinsats måste i vissa ärenden göras för att erhålla tillförlitliga grunduppgifter, framför allt vad gäller äldre anställningsförhållanden. Även om registret på ett förtjänstfullt sätt under senare år för flera kategorier landskapsanställda bringats à jour är det inte rimligt att exempelvis kommunikationen mellan pensionsdataregistret och ÅHS:s lönesystem fortfarande inte fungerar. Det finns därför orsak för landskapsstyrelsen att överväga att genom en punktinsats tillföra pensionsdataregistret tilläggsresurser på tillräcklig nivå i syfte att registret skall bli så heltäckande som möjligt.

 

Utvärdering av samarbetet i fråga om pensionsärenden

Det samarbete landskapsstyrelsen upprätthåller med statskontoret och Kommunernas pensionsförsäkring är enligt landskapsrevisorerna ändamålsenligt och ekonomiskt försvarbart. Den sakkunskap dessa specialiserade organisationer kan erbjuda vore svår att åstadkomma inom ramen för landskapsförvaltningen utan betydande tilläggsresurser. Såvitt revisorerna kan bedöma fungerar samarbetet tillfredsställande också ur pensionstagarnas synvinkel. Enligt avtalen med samarbetsparterna skall dessa översända en färdig pensionsberäkning inom 30 dagar efter det landskapsstyrelsen lämnat ett komplett underlag för beräkningen. Andra alternativ skulle knappast påskynda behandlingen i nämnvärd mån. Den egentliga svårigheten finns, som framgått ovan, i bristerna i grundmaterialet vilket ibland kan medföra att en betydande tid åtgår för att få fram det underlag som behövs för pensionsberäkningen.

     Revisorerna har inhämtat att landskapsstyrelsen på basis av erfarenheterna inte tillsvidare överväger några alternativ för handläggningen av pensionsärendena vad gäller dem som för närvarande är anställda av landskapet. Frågan utreddes i början av 1990-talet med resultatet att ekonomiskt och administrativt försvarbara alternativ inte fanns. Däremot tillsatte landskapsstyrelsen hösten 1999 en arbetsgrupp med uppgift att utreda möjligheterna att pensionsförsäkra alla från ett visst framtida datum nyanställda hos ett pensionsförsäkringsbolag. Alla fram till detta datum anställda skulle i så fall kvarbli i nuvarande system. Utredningens förslag skall framläggas under år 2000 och faller därmed utanför revisorernas granskning av år 1999.

 

Förhandsbesked i pensionsärenden

Blivande pensionstagare samt pensionsförsäkringsbolag har möjlighet att begära förhandsbesked om pensionen från landskapsstyrelsen. Dessa uträkningar kräver ofta lika stora arbetsinsater som en egentlig pensionsansökan. Också i dessa fall samarbetar landskapsstyrelsen därför med statskontoret och Kommunernas pensionsförsäkring. För sådana förhandsbesked uppbärs en avgift om 300 mark. Återstår mindre än ett år till det sannolika pensionsfallet ges förhandsbeskedet utan avgift. Sammanlagt 54 förhandsbesked gavs år 1999 (1998:34), av dem 21 avgiftsbelagda (1998:11).

     Landskapsrevisorerna konstaterar att alla arbetstagare, vars pensionsskydd regleras enligt APL-systemet, med vissa intervaller kostnadsfritt kan erhålla besked om sina pensionsgrundande anställningsförhållanden och om den kommande pensionens storlek. Enligt revisorernas åsikt vore det rimligt att också inom landskapets pensionssystem på begäran och med rimliga intervaller utan avgift få en förhandsberäkning av den intjänade pensionen.

 

Pensionsansvarets omfattning

I landskapsbudgeten för år 1998 ingick ett mindre anslag för att utföra försäkringsmatematiska uträkningar och framtagning av underlagsmaterial för en beräkning av landskapets pensionsansvar. Av förvaltningsberättelsen för samma år framgår att utredningen utförts. Det framkom i denna, efter konsultationer med försäkringsmatematisk expertis, att landskapets pensionsdataregister är så bristfälligt att det inte kan läggas till grund för en beräkning av pensionsansvaret. Statens motsvarande pensionsansvar beräknas inte heller utgående från registrerade anställningar utan enligt andra beräkningsmetoder.. Genom tillämpning av den formel som används i statsförvaltningen för beräkning av pensionsansvaret uppskattades detta till 2 miljarder mark, vilket belopp även upptogs i bokslutet för år 1998. Revisorerna noterar att landskapets pensionsfonds kapital enligt bokslutet för år 1999 utgör 430.514.234 mark, varför det egentliga ansvarsunderskottet vid årsskiftet utgjorde 1.569.485.766 mark.

 

Landskapsrevisorerna konstaterar att en effektiv hantering av pensionsärendena förutsätter ett tillförlitligt och komplett pensionsdataregister. Landskapets register uppvisar ännu betydande luckor. Detta beror både på att arbetet med att lägga upp registret inte tilldelats tillräckliga resurser och att nödvändigt grundmaterial inte alltid inlevereras. Enligt revisorernas åsikt bör registret tillföras tilläggsresurser så att uppgifterna utan fortsatta dröjsmål blir så fullständiga och tillförlitliga som möjligt.

 

I samband med utvecklingen av pensionsdataregistret bör enligt revisorernas åsikt särskild uppmärksamhet ägnas åt att kommunikationen mellan registret och ÅHS bringas i ordning.

 

Enligt revisorernas åsikt borde den som är eller har varit anställd hos landskapet vid behov med rimliga intervaller kunna erhålla en avgiftsfri pensionsutredning.

 

Samordnade inköpsfunktioner

 

I anslutning till granskningen av trafikavdelningens verkstad och lager (se nedan sid. 47) har landskapsrevisorerna uppmärksammat inköpsfunktionerna även från en allmän synvinkel. Landskapsstyrelsens finansavdelning uppger på revisorernas förfrågan att landskapsstyrelsen inte i någon nämnvärd omfattning centraliserat sina inköp. De försök som gjorts med en centraliserad lagerhantering och gemensamma inköp har inte lett till någon utvecklad gemensam inköpsfunktion. Orsaken till detta uppges vara den mångfacetterade verksamhet landskapets olika myndigheter bedriver. Inte heller har enligt landskapsstyrelsens bedömning sådana prisdifferenser uppnåtts som skulle motivera en samordning. En annan orsak är att olika enheter inom landskapsförvaltningen, exempelvis ÅHS, polismyndigheten och de olika skolorna är underredovisare till landskapsstyrelsen och intar en fristående ställning i förhållande till den allmänna förvaltningen. Sålunda har exempelvis ÅHS en särskild tjänst som inköpschef.

     Inom landskapsstyrelsens allmänna förvaltning har ändå en viss specialisering och samordning i praktiken åstadkommits. Kansliavdelningen inköper kontorsmaterial, städmaterial m.m. medan finansavdelningen handhar inköp av kontorsmöbler och datorer jämte utrustning. Trafikavdelningen gör betydande inköp, framför allt för färj- och väghållningens behov. Avdelningens ekonomichef fungerar även som inköpschef för den upphandling avdelningen gör och som kanaliseras via avdelningens lager i Möckelö. Också övriga enheter inom den allmänna förvaltningen kan enligt landskapsstyrelsens direktiv utnyttja trafikavdelningens sakkunskap vid sin upphandling.

     I sina årliga budgetdirektiv till alla kontoansvariga upplyser landskapsstyrelsen om att vid landskapsförvaltningens upphandling skall EU:s regler tillämpas när de s.k. tröskelvärdena överstigs. Om detta finns bestämmelser i landskapsförordningen om offentlig upphandling (23/1996). Tröskelvärdena är i dag 200.000 euro för inköp av varor och tjänster samt 5.000.000 euro för byggnadsprojekt.Vid upphandling som understiger dessa värden skall enligt landskapsstyrelsens budgetdirektiv alltid tillräckligt antal anbud inbegäras om inte upphandlingen är av ringa ekonomisk betydelse. Kan upphandlingen beräknas överstiga ett värde om 100.000 mark bör i allmänhet förfrågan ske genom annonsering. Har anbud inte inkommit och ett arbete måste utföras mot räkning skall beslut av landskapsstyrelsen fattas om kostnaden beräknas överstiga 10.000 mark. Finansavdelningen uppger för revisorerna att landskapsstyrelsen utreder möjligheten att lagstifta även om sådan upphandling som understiger EU:s tröskelvärden.

     Revisorerna har särskilt bekantat sig med trafikavdelningens upphandlingsrutiner. All upphandling vars värde överstiger 5.000 mark görs i regel på basis av offertförfrågningar. Man eftersträvar offerter som i allmänhet täcker ett års leveranser. Varorna lagerhålls endast i den utsträckning detta är nödvändigt för att snabbt kunna tillhandahålla en viss vara eller reservdel, i övrigt sker leverans direkt från säljaren till vederbörande mottagande enhet. Stora varutyper som upphandlas är hygienpapper, tvättmedel, smörjmedel och bränslen, tvätteritjänster o.dyl.

     Upphandlingen av drivmedel till färjor och fordon samt eldningsolja är beloppsmässigt en av de största produkterna och omfattar ca 9.000 ton per år till ett belopp om ca 12-14 miljoner mark. Denna upphandling sker enligt EU:s regelverk. Avtal har ingåtts för en period om tre år varvid ett visst nettopris för offertdagen fastslås. Detta pris kan under avtalsperioden justeras med beaktande av fluktuationer i distributionskostnaderna från raffinaderiet samt i valutakurser. Drivmedel till trafikavdelningens färjor och bränsle till avdelningens fastigheter levereras direkt till användaren. På trafikavdelningens lagerområde finns ett tankningsställe som utnyttjas av avdelningens och den övriga centralförvaltningens fordon. Polisens fordon tankas på leverantörens bensinstationer för de priser som tillämpas enligt det löpande avtalet. Eldningsolja till landskapsförvaltningens övriga fastigheter ingår inte i offertförfarandet men i praktiken har dessa enheter kunnat utnyttja de offererade priserna.

 

Landskapsrevisorerna konstaterar att trafikavdelningen genom sin inköps- och lagerverksamhet besitter kontakter och sakkunskap som övriga delar av landskapsförvaltningen i högre grad än hittills bör kunna utnyttja. Olika enheter inom landskapsförvaltningen inköper betydande mängder av förbrukningsartiklar och bulkvaror (bränslen, kontorspapper, städmaterial, hygienartiklar och -papper etcetera) där storköpsfördelar vore möjliga att uppnå. Enligt revisorernas åsikt finns det orsak för landskapsstyrelsen att överväga åtgärder i detta avseende.

 

Landskapsrevisorerna föreslår att landskapsstyrelsen utreder hur man ytterligare kunde rationalisera och förenhetliga inköpen inom landskapsförvaltningen i syfte att uppnå större volymer och förmånligare priser.

 

 

Social- och miljöavdelningens förvaltningsområde

 

Ålands hälso- och sjukvård

 

Formulering av resultatmål och förverkligandet av dem inom primärvården

 

Granskningens syfte och avgränsningar

Vid förverkligandet av Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) eftersträvades en ökad delegering av uppgifter från ledningen och neråt och från förtroendeorganen till tjänstemannaledningen. Genom den ökade delegeringen var det nödvändigt att formulera mål och resultatmål för verksamheten för att styra utvecklingen och inriktningen. Vid den aktuella tidpunkten var det också allmänt såväl i Finland som i Sverige att inom den offentliga sektorn delegera och formulera resultatmål för verksamheten. Behovet av ett hälsopolitiskt program framhölls i samband med ÅHS-reformen som utgångspunkt för målformuleringarna och resultatmålen. Till följd av att kostnaderna för medicinsk rehabilitering och vård utom Åland hade kommit att stiga mycket under 1990-talets första hälft var frågorna omkring ett hälsopolitiskt program och nivån för vården inom hälso- och sjukvården aktuella att diskutera och klarare definiera för att formulera målsättningarna för ÅHS:s hälso- och sjukvård.

     Landskapsrevisorerna har gjort en genomgång av  förekomsten av resultat- och målformuleringar inom ÅHS, hur dessa är utformade och hur de redovisas och följs upp.Vid granskningen har revisorerna utgått från år 1999 och de resultatmål och andra mål som finns formulerade för detta verksamhetsår.

 

Olika nivåer för målformulering och resultatansvar

ÅHS:s förvaltningsmodell innebär att det finns en administrativ serviceenhet och två resultatenheter, nämligen primärvård och specialsjukvård. Ansvariga för resultatet inom resultatenheterna är primärvårdschefen respektive sjukvårdschefen. Inom administrativ service är närmast ekonomichefen ansvarig.  Resultatansvarig inför styrelsen för hela ÅHS är förvaltningschefen. Resultatmål för ÅHS formuleras på tre nivåer som är desamma som budgetens bindande nivåer, nämligen landskapsstyrelsens budgetnivå där styrelsens målformuleringar anges inom landskapsbudgeten, styrelsens budgetnivå och ledningsgruppens budgetnivå. Budgetramen är i landskapsbudgeten uppdelad i ett fåtal moment, nämligen verksamhetens utgifter, verksamhetens inkomster, kommunernas ersättningar för Gullåsen och byggnadsinvesteringar. På styrelsens budgetnivå anger styrelsen målformuleringar för primärvården, specialsjukvården och administrativ service. Budgetramen uppdelas också på dessa tre grupper. På ledningsgruppens budgetnivå förverkligas budgeten av basenheterna och avdelningarna, men ledningsgruppen upprätthåller samordningsfunktionen och därmed rätten att efter överläggningar omfördela ekonomiska och personella resurser mellan basenheterna och avdelningarna.  Enligt skrivningen i budgeten förbehåller sig styrelsen för ÅHS rätten att lyfta upp avgöranden från ledningsgruppens nivå till styrelsens nivå. Landskapsstyrelsens budgetnivå presenteras för lagtinget och denna nivå är därför också gällande gentemot lagtinget. Landskapsstyrelsen presenterar inför lagtinget förutom sitt budgetförslag med målformuleringar även en preliminär plan för hälso- och sjukvården som bilaga till budgetförslaget och fastställer en slutlig hälso- och sjukvårdsplan efter det budgetförslaget antagits av lagtinget. I den slutliga planen för hälso- och sjukvården ingår också resultatmål och andra klara prioriteringar som skall uppnås för organisationen. Förutom den slutliga hälso- och sjukvårdsplanen finns ett hälso- och sjukvårdspolitiskt program som lagtinget antagit såsom riktgivande för hälso- och sjukvården. Revisorerna noterar att nuvarande  program är från år 1989.

 

Primärvårdens målformuleringar och förverkligandet av dem

I det följande redogörs för de konkreta målformuleringarna inom primärvårdens olika ansvarsområden. Redogörelsen är systematiserad för de olika nivåerna och börjar med hälso- och sjukvårdsplanens formuleringar, som efterföljs av målformuleringarna angivna på landskapsstyrelsens  och ÅHS- styrelsens budgetnivå. Målformuleringarna på ledningsgruppens och avdelningarnas budgetnivå anges som regel inte utom i speciella fall då detta varit nödvändigt för förtydligande.  För enkelhetens skull benämns hälso- och sjukvårdsplanen i det följande enbart planen. Landskapsstyrelsens och ÅHS-styrelsens nivå benämns LS och ÅHS medan ledningsgruppens och enheternas nivå benämns LG och ENH.

 

Målformuleringarna inom hälsovården

Planen: Vid sidan av “Leva-”projektet skall en noggrann kartläggning av hälsofrämjande åtgärder inom organisationen och ett åtgärdspaket för framtida hälsofrämjande verksamhetsformer utarbetas. Vikten av ett tvärsektoriellt samarbete betonas och de mentalhygieniska aspekterna i det förebyggande arbetet bör få uppmärksamhet. Till detta hör bl.a. krisgruppernas arbete, som bör organiseras på ett tillfredsställande sätt.

 

LS och ÅHS: Det förebyggande arbetet fortsätter inom bl.a. “Leva” projektet och en utvärdering utförs. På ÅHS styrelsenivå finns ytterligare preciserat att målsättningen med det förebyggande arbetet inom bl.a. ” Leva” projektet är att aktivera kommunerna till mera förebyggande arbete för sina invånare med målsättning “En sund själ i en frisk kropp”.

 

Revisorerna noterar att redogörelsen i ÅHS:s verksamhetsberättelse anger att det hälsofrämjande projektet ” Leva” är primärvårdens största projekt och har pågått under år 1999. Projektet har enligt uppgift från projektledningen fått stor respons bland befolkningen. Målsättningen är att nå hela befolkningen kring aktiviteter i livsstilsfrågor. Kost och motion intresserar speciellt mycket och dessa sammankopplas med hälsokontroller. Även miljöfrågor, idrottsfrågor och andra egenvårdsfrågor har kopplats till projekten i flere kommuner. En uppföljning bland gästerna på de lunchställen som tidigare ingått i projektet har genomförts under året för att utreda om maten har förändrats. Sammanställning av enkäterna och utvärdering skulle ske under våren 2000. För projektet har sålunda redovisats i verksamhetsberättelsen, men utvärderingen är något senarelagd jämfört med målformuleringen i budgeten 1999.

     Revisorerna har lagt märke till att det varken i ÅHS:s budget eller berättelse eller i landskapsstyrelsens budget eller berättelse finns något närmare angivet om kartläggningen av hälsofrämjande åtgärder eller utarbetandet av det i planen angivna åtgärdspaketet för framtida hälsofrämjande verksamhetsformer. Denna text har funnits i planen under ett flertal år. Den verksamhet som bedrivs inom t.ex. projektet “Leva” är dock sådan som närmast berör det som planen avser med kartläggning av hälsofrämjande åtgärder och åtgärdspaket för framtida hälsofrämjande åtgärder.Här kunde planeringen av arbetet och redovisningen närmare knytas till planens formuleringar med hänsyn till att uppgifterna är nära anknutna till ifrågavarande kartläggning och åtgärdspaket.

 

Planen: Övergången till distriktsansvar skall utredas enligt principer som är anpassade till de lokala förhållandena, om detta är möjligt med tillbudsstående resurser.

 

LS och ÅHS: Distriktsansvar genomförs i modifierad form.

 

LG och ENH.: Här anges bl.a. att distriktsansvaret skräddarsys enligt våra egna behov enligt rapporten “Distriktsansvar i primärvården - ett nytt sätt att arbeta”. Öppenvården indelas i distrikt inom vilka 3-5 läkare och ett optimalt antal övrig personal arbetar. Verksamhetsplaneringen skall vara klar i början av 1999 och distriktsansvar testas i ett pilotprojekt under året för att verkställas år 2000. Tilläggsresurser i form av två nya läkartjänster och vårdpersonal samt projektering av om- och tillbyggnad av hälsocentralen med utrymmen för två distriktsteam erfordras.

 

Brist på läkarvikarier har försvårat verksamheten inom primärvården och läkarna har här inte ansett det möjligt att genomföra pilotprojektet med den personal som funnits tillgänglig. I verksamhetsberättelsen har redovisats för förseningen av pilotprojektet. Av tilläggsuppgifter som begärts framkommer att styrelsen för ÅHS i början av år 2000 beslutat om förstärkning av vårdpersonalen så att två sjukskötersketjänster och en halvtids sekreterartjänst finns till disposition för att genomföra det s.k. egenläkarsystemet med distriktsansvar. Pilotprojektet har inletts i mars 2000 av två hälsocentralläkare. Planerna på en om- och tillbyggnad av lokaliteterna i hälsocentralen i Mariehamn är enligt tilläggsuppgifter för närvarande bordlagda i avvaktan på ett beslut om psykiatrins framtida lokalisering. Till detta kommer den nyligen planerade evakueringen av hälsocentralen på grund av mögelsanering.

 

Planen: Primärvårdens beredskap i skärgårdskommunerna utanför normal arbetstid utvecklas till en rimlig nivå inom ramen för tillbudsstående resurser. Vid bedömningen av vad som är en rimlig nivå beaktas varje kommuns särbehov.

 

LS och ÅHS: Skärgårdsberedskapen i Brändö utvärderas och utvidgas eventuellt till andra skärgårdskommuner.

 

I berättelsen redogörs för att beredskapen i skärgården utökats under sommaren från 60 timmar per vecka så att alla kommuner hade beredskap dygnet runt under tiden 15.6-18.8.1999 förutom Sottunga. Här utökades beredskapen från 60 timmar till 100 timmar per vecka under samma tid. En utvärdering av beredskapen har gjorts och presenterats för styrelsen. Denna utvärdering gäller beredskapen i hela skärgården och inte specifikt i Brändö. Av utredningen framgår att kostnadsökningen utgör 115.000 mark för den utökade beredskapen. Sjukbesöken i skärgårdskommunerna förutom i Brändö har ökat mellan åren 1998 och 1999. Enkätundersökningar har gjorts bland patienterna och de flesta (52 av 54) anser att de haft tillgång till en bättre vård. För den i landskapsbudgeten och av styrelsen för ÅHS förutsatta beredskapen i Brändö har sålunda inte redovisats i årsberättelsen, utan här redogörs allmänt för beredskapen i skärgården. Enligt överskötaren vid primärvården har beredskapen i Brändö funnits länge och blivit naturlig samtidigt som beredskapen i skärgården i övrigt utökats. Det var därför mest logiskt att utvärdera beredskapen i hela skärgårdsområdet.

 

Planen:-

 

LS och ÅHS: Preventivvårdsverksamheten samordnas med gynekologiska enheten, speciellt uppmärksammas abortsituationen.

 

LG och ENH: För mödra-, barn- och preventivmedelsrådgivning samt skolhälsovård anges att man följer de överenskomna vårdprinciperna, helhets- och trygghetsprinciperna samt principen om hälsocentrering. Personalresurserna ses över och omfördelas om möjligt.

 

Här redovisas i årsberättelsen att preventivmedelsrådgivningen för personer under 25 år flyttats till ungdomsgården Uncan i Mariehamn medan gruppen över 25 år hänvisas till personalen vid rådgivningen i hälsocentralen. Samarbetet med specialsjukvården har inneburit en viss läkarresurs och att spiralinsättningar kunnat ske på gynekologiska polikliniken så att primärvården avlastats i detta avseende. Specialsjukvårdens gynekolog besöker primärvården regelbundet cirka en gång per vecka.

 

Planen: -

 

LS och ÅHS: Mödravården, barnsjukvården, astma- och allergivården utvecklas i samarbete med specialsjukvården. Preventivmedelsrådgivningen och mödravården samordnas med den gynekologiska enheten i enlighet med förslaget i distriktsansvarsrapporten.

 

LG och ENH: Mödravårdens läkarkontakter övertas av gynekologen och om resurserna medger även krävande preventivvårdsbesök och mera krävande hormonsubstitutioner. Ifråga om mödra-, barn- och preventivmedelsrådgivning samt skolhälsovård följer man de överenskomna vårdprinciperna, helhets- och trygghetsprinciperna samt principen om hälsocentrering. Personalresurserna ses över och omfördelas om möjligt.

 

I årsberättelsen för specialsjukvården redovisas för ett samarbetsprojekt med primärvården, “Samlad mödravård”,  som inneburit att ett utbildningstillfälle för blivande föräldrar sköts av bäddavdelningens barnmorskor. Inom barnsjukvården redovisas inte i berättelsen för samarbetet och inte heller redovisas för utvecklingen av astma- och allergivården i samarbete med specialsjukvården. För specialsjukvårdens del har också en skrivning om nivåstrukturering av astmapatienter ingått i styrelsens för ÅHS målbeskrivningar. Inte heller här fås en redogörelse utgående från verksamhetsberättelsen. Av tilläggsuppgifter som begärts framgår dock att den funktionellt delade barnläkartjänsten överförts till specialsjukvården.

 

Planen: -

 

LS och ÅHS: En gemensam läkarjour planeras tillsammans med specialsjukvården. Under gemensamma målsättningar för resultatenheterna anges i ÅHS:s budget ytterligare att frågan om en koncentration av jourverksamheten till ÅCS bereds och förs till politisk behandling under år 1999 för att verkställas när den nya akutpolikliniken tas i användning efter om- och tillbyggnaden.

 

Här finns ingen redogörelse i årsberättelsen, varken under avsnittet som gäller primärvården eller under avsnittet om specialsjukvården. På förfrågan uppger sjukvårdschefen att planeringen ligger nere i avvaktan på att lokaliteterna vid centralsjukhuset skall färdigställas. Förvaltningschefen uppger att frågan kommit att höra intimt ihop med ombyggnaden av akutpolikliniken och den s.k. stora polikliniken. Något särskilt utrymme har inte reserverats men vissa omdisponeringar planeras för att möjliggöra en förstoring av det planerade väntrummet vid akutpolikliniken. Under år 1999 har inte förts diskussioner om ordnandet av en gemensam jour utan denna diskussion har inletts under år 2000.

 

Planen: -

 

LS och ÅHS: Neddragning av verksamhet under ledigheter övervägs.

 

Här finns ingen redogörelse för målsättningen i verksamhetsberättelsen. Förvaltningschefen uppger att frågan övervägts men inte bedömts vara aktuell i praktiken, då tillräckliga budgetmedel funnits för den verksamhet som man bedriver.

 

Planen: -

 

LS och ÅHS: Företagshälsovårdens service preciseras och avtalsförfarandet ses över. I ÅHS:s budget finns ytterligare en precisering som anger att verksamheten utbyggs i den mån inkomsterna från försäljning ökar.

 

LG och ENH: Enheten är integrerad med personalhälsovården vid ÅHS och sköter anslutna företag och deras anställda. Enheten är underdimensionerad och kan inte uppfylla efterfrågekraven på marknaden. Enhetens flexibilitet och eventuell utbyggnad tas upp till diskussion.

 

I verksamhetsberättelsen redogörs inte för målsättningen under kapitlet för företags- och personalhälsovården. Inte heller framgår av något annat avsnitt under primärvården hur dessa målformuleringar förverkligats. Under avsnittet om styrelsen - tjänsteärenden - framgår att arbetstiden för företagshälsovårdartjänsten och för avdelningssekreterartjänsten inom företagshälsovården vardera utökats från 52,3 procent till 78,4 procent. Företagsläkaren uppger vid förfrågan att enheten gått in för att teckna avtal med dem som har rätt till lagstadgad företagshälsovård. Det som hör till företagshälsovården har härigenom preciserats genom att avtal skrivits. De företagare som inte har avtal kan inte anlita företagshälsovården inom ÅHS. Man har utarbetat ett speciellt anpassat avtal och utgått från det modellavtal som tillämpas i riket. En särskild prislista finns för de tjänster som tillhandahålls. Företagshälsovården uppgör en detaljerad verksamhetsplan för företagshälsovården efter samråd med klienten. Efterfrågan på företagshälsovård är stor och alla som är skyldiga att ordna lagstadgad företagshälsovård kan för närvarande inte få avtal med ÅHS:s företagshälsovård. Det finns emellertid privata företagsläkare som tillhandahåller dylik service och situationen är därför under kontroll.  I april 2000 har företagshälsovården tecknat 48 avtal.

 

Planen: Under budgetåret utvecklas samarbetet mellan primärvårdens hemsjukvård och den sjukhusanslutna hemsjukvården både beträffande palliativa patienter och andra patienter som med fördel kan skötas i hemmiljö.

 

LS och ÅHS: Den palliativa vården inom hemsjukvården och på Gullåsen utvecklas tillsammans med specialsjukvården.

 

LG och ENH.: På denna nivå finns mycket text som är allmänt formulerad. Här sägs t.ex. att övertagning till långvården av patienter som inte längre är i behov av akutvårdens resurser måste ske i en viss takt för att undvika ansamling på vårdavdelningarna vid ÅCS. Antalet långvårdsanmälda “klinikfärdiga” patienter på ÅCS har i medeltal varit 4-5 under de senaste åren. Här sägs också att Gullåsen de senaste åren haft möjlighet att ta emot 4-6 palliativa cancerpatienter. Det medicinska vårdansvaret åligger Gullåsens läkare i nära samarbete med vårdteamet på avdelningen. Vid behov av mera kvalificerade insatser, t.ex. smärtlindring, kontaktas anestesiläkare eller annan specialist vid ÅCS. 

 

Revisorerna erfar att ledningen för ÅHS och övriga ansvariga inte redovisat hur målsättningen i planen och i budgeten förverkligats. Vad man uppnått finns inte dokumenterat eller beskrivet. I verksamhetsberättelsen kan man finna vissa spridda uppgifter men ingen klar redovisning. Under hemsjukvården i Mariehamn finns t.ex. en uppgift om att en sjukskötare har frigjorts från Gullåsen nattetid, vilket möjliggör flere besök nattetid och att allt sämre patienter kan vårdas hemma.

     Under avsnittet om hemsjukvård på norra och södra Åland uppges att de palliativa patienterna inom hemsjukvården ökar och att samarbete med hemsjukvården i Mariehamn har inletts kvälls- och nattetid på södra Åland. Överskötaren inom primärvården framhåller vid förfrågan att målsättningen är att patienter enligt önskemål så långt det är praktiskt möjligt skall få vistas hemma vid vård i livets slutskede.

     Personalen inom primär- och specialsjukvården arbetar kontinuerligt för att utveckla den palliativa vården. I detta syfte besöker en av anestesiläkarna vid centralsjukhuset vid behov Gullåsen för att ge smärtlindring och undervisa personalen. Av uppgifter från Gullåsens avdelningsskötare framgår att en särskild arbetsgrupp har funnits för ändamålet och denna har redovisat sina förslag för sjukvårdschef och överskötare. Anestesiläkaren som besökt Gullåsen uppger vidare att arbetet med smärtlindring sker kontinuerligt och att också anestesiläkaren gör hembesök vid behov och tar patienter till IVA-enheten vid ÅCS för att ställa in ryggkateter för smärtlindring. Målsättningen är att smärtlindring skall kunna ges dygnet runt.

     För att utveckla den palliativa vården ges speciell skolning för personalen inom ämnesområdet och från alla avdelningar inom specialsjukvården har personal deltagit i utbildningen “Smärta 2000" som ordnats i Sverige. En särskild arbetsgrupp arbetar för närvarande med kvalitetssäkring inom smärtlindring.

 

Planen: I planen preciseras att varje enhet skall utarbeta verksamhetsunderlag med målsättningsplaner och förutsätts ge en dokumenterad avrapportering över sin kontinuerliga kvalitetsutveckling. Som stöd i denna uppgift inrättas ett kvalitetsråd och förordnas en kvalitetsutvecklare. Formerna för intern och extern granskning av de olika verksamheterna skall utarbetas, dokumenteras och vara färdiga att implementeras senast i början av år 2000.

 

LS och ÅHS: Pågående kvalitetsprojekt fortsätter och nya inleds under ledning av ett kvalitetsråd.

 

LG och ENH.: Primärvården bibehåller sitt uttalade intresse för utveckling, kvalitet och utbildning. En regelbunden kvalitetsuppföljning sker inom samtliga verksamhetsområden och godtagbara kvalitetsmätare skapas för primärvården för att säkra en god nivå på tjänsterna. Kvalitetscirklar, projekt och enkäter bildar stommen i verksamheten. En kvalitetsföreläsningsserie planeras under året. Kvalitetsutvecklingsprojektet inom ÅHS skall stimulera till kvalitetstänkande och -arbete.

 

För kvalitetsprojekt och kvalitetssäkran redogörs i verksamhetsberättelsen under olika punkter. Sålunda har man i styrelsen fastställt en kvalitetspolicy för ÅHS och förlängt förordnandet för en överskötare att fortsättningsvis verka som kvalitetsutvecklare på heltid t.o.m. år 2000. Fokus har lagts på att skapa en grundläggande kvalitetskultur där patienten är i centrum och där medarbetarna ser varandra som internkunder. Sålunda har resurspersoner utsetts som kontaktlänkar till kvalitetsutvecklaren, som bidrar med hjälp och stöd i utvecklingsarbetet.

     Inom primärvården finns en kvalitetsgrupp “Disa” som besökt de olika verksamhetspunkterna och betraktat dem med “patientögon” för att upptäcka förhållanden som borde förbättras. Kvalitets- och vårdutveckling genom framtidsverkstäder har hållits för vårdpersonalen i alla distrikt. Som stöd för vården, speciellt vid vikariat, och för en säkrare kvalitet har också utarbetats kunskapspärmar för vårdfrågor och för närvarande finns kunskapspärmar för barnrådgivning, diabetesvård och skolhälsovård. På läkarsidan utvecklar man också motsvarande vårdpärmar och vårdprogram.

     För de resurspersoner som arbetar med kvalitetssäkran har två utbildningstillfällen ordnats under år 1999 gällande aktiv medverkan i systematisk kvalitets- och verksamhetsutveckling. Ifråga om avrapportering finns visst material som sammanställts av kvalitetsutvecklaren. Ledningsgruppen inom ÅHS har i november 1999 redogjort för kvalitetsutvecklingen inom ÅHS till styrelsen och en viss systematiserad avrapportering av kvalitetsutvecklingen kan därför anses ha kommit igång under år 1999. Kraven i planen om att utveckla formerna för intern och extern granskning är ändå inte så långt förda att de skulle kunna börja implementeras i början av år 2000. Här är förverkligandet senare än vad planen anger. Ifråga om vårdpersonalen för ledningen också utvecklingssamtal med personalen som ett led i kvalitetsutvecklingen. Revisorerna erfar att styrelsen för ÅHS i april 2000 antagit en kvalitetsstrategi för ÅHS.

 

Planen: Problematiken med sekelskiftet ges högsta prioritet inom IT-utvecklingen. Programinköp bör samordnas så att mjukvaran är tillämplig inom hela ÅHS.

 

LS och ÅHS: Inom IT sker utveckling genom anskaffning av ny programvara inom olika områden på grund av sekelskiftet.

 

LG och ENH.: Ett heltäckande datasystem för primärvården utreds, offerter och demonstrationer av flera program inbegärs och en projektering med tidsram verkställs. Alla utredningar skall beakta även specialsjukvårdens behov och anpassas till nuvarande program och hårdvara. Här nämns också om ett datoriserat schemaläggningsprogram för personaladministrationen och ett uppdaterat löneprogram. Tidsboknings- och statistiksystemen byggs ut till rådgivningarna i Mariehamn, Godby och Jomala samt till vissa perifera mottagningar. Utvecklingen av omvårdnadsjournal på data (VIPS) fortsätter för att förbättra vårddokumentationer och därigenom säkra vårdkvaliteten. Elektronisk lärobok “Pharmacia Fennica” och internet blir tillgängliga 1999. Inom tandvården sägs på ledningsgruppsnivå att uppgraderingen av tandvårdens datasystem är årets tyngdpunktsområde.

 

Vid förfrågan uppger berörd personal inom primärvården att det mesta av ovannämnda har genomförts och delvis även redovisats i årsberättelsen. Revisorerna noterar att ÅHS inom data- området satsat mycket resurser ifråga om personal, utrustning samt datautbildning. En verksamhetsanalys för datautvecklingen har påbörjats under 1999 och presenterats under vårvintern 2000. I årsberättelsen redovisas för att verksamheten med att säkerställa årsskiftet för datorer och IT-system slutförts och att program uppdaterats och persondatorer bytts. Vidare informeras om att ett nytt labinformationssystem har tagits i bruk. Tandvårdens system har förnyats liksom systemet för apotek, lager och schemaläggning för till en början åtta enheter, av vilka en del inom primärvården. Beträffande VIPS omvårdnadsjournal framkommer vid diskussioner med ledningen  vid Gullåsen att här inte finns tillräckligt med datorer för att göra noteringar i journalen och personalen har inte fått tillräcklig datautbildning.

 

Målformuleringarna inom tandvården

 

Planen: -

 

LS och ÅHS: -

 

LG och ENH: Speciell uppmärksamhet ägnas fortsättningsvis den förebyggande tandvården för barn, ungdomar och prioriterade patientgrupper. Gränsen för gratis tandvård är 19 år. En uppgradering av tandvårdens datasystem är årets tyngdpunktsområde. Den tillfälliga tjänsten som tandhygienist inrättas såsom ordinarie tjänst. Patientenkäter kommer att göras och en fortsatt kvalitetsutveckling kommer att ske.

 

I hälso- och sjukvårdsplanen anges inte någon konkret målformulering för tandvården. På landskapsstyrelsens och ÅHS-styrelsens nivå finns inte  heller målformuleringar angivna såsom styrelsens målformuleringar. I verksamhetsberättelsen omnämns att en omfattande mögelsanering av tandvårdsavdelningen i hälsocentralen i Mariehamn skett och att brist på vikarier lett till minskat antal besök med 2,4 procent jämfört med året innan. Här nämns också att datasystemet uppgraderats. Vidare sägs att det långsiktiga arbetet att med förebyggande tandvård förbättra tandhälsan hos de primära vårdgrupperna barn och ungdomar lett till ett resultat som är över förväntan. Så hade de åländska barnen under 1999 rekordfriska tänder med ett DMF-index hos tolvåringarna på 0,8 , vilket betyder 0,8 lagade eller trasiga tänder i munnen. Detta är ett toppresultat såväl nationellt som i EU-sammanhang. Tandvårdsenheten har också enligt redogörelsen i verksamhetsberättelsen haft kapacitet att ge alla vårdbehövande, såväl barn som vuxna, adekvat tandregleringsbehandling, vilket är unikt i Norden.

     Revisorerna finner att trots de åländska skolungdomarnas mycket fina tandhälsa finns ändå utrymme för att formulera målsättningar och resultatmål för tandvården i hälso- och sjukvårdsplanen och i budgeten på landskapsstyrelsenivå och ÅHS:s styrelsenivå.

 

Målformuleringar inom miljöhälsovården

I planen finns många målformuleringar för miljöhälsovården. Som styrelsens målformuleringar på landskapsstyrelsens budgetnivå och på ÅHS-styrelsens budgetnivå finns enbart två målformuleringar. I ÅHS:s budget på ledningsgrupps- och enhetsnivå anges också målformuleringar.  I det följande redogörs allmänt för målformuleringarna inom detta ansvarsområde på de olika nivåerna i form av några centrala formuleringar jämte kommentarer.

 

Planen:

En central målsättning beträffande hälsoinspektionen och livsmedelstillsynen är att tillämpa ett anmälningsförfarande från företagarna och att egenkontrollplaner uppgörs. Planen föreskriver att egenkontroll skall brukas av alla livsmedelsanläggningar. I budgeten på ledningsgruppsnivå återfinns inte dessa formuleringar. Planen anger vidare att åtgärder skall vidtas beträffande kritiska livsmedelshygieniska punkter och att kvalitetssäkringen inom livsmedelsindustrin skall övervakas. Dessa formuleringar återfinns inte i budgeten på ledningsgruppsnivå utan här finns många andra formuleringar med viss anknytning. Detta gäller också för planens målformuleringar om uppföljning av fisk- och kötthanteringshygien i minutförsäljningen och upplysning om dessa resultat till konsumenterna genom information.

     Planen men inte budgeten förutsätter att veterinärvården genom ett kontrollprogram skall visa att Åland är fritt från leukossmitta hos nötdjur och att screening av andra djursjukdomar hos nöt, får, fisk och bin skall verkställas som EU-regelverket förutsätter. Enligt planen skall beredskapsplanen för smittsamma djursjukdomar revideras och en övningssituation verkställas.

     Planen anger ytterligare att kvalitetssäkring av hälsoinspektionen skall inledas och ett kvalitetssäkringsprogram och en kvalitetshandbok uppgöras. Här anger budgeten att kvaliteten på myndighetsutövningen skall höjas genom att arbetet för ett kvalitetssäkringssystem fortsätter. En preliminär, heltäckande kvalitetshandbok för hälsoinspektion skall utarbetas enligt budgetens skrivning. Här handlar det om samma sak i planen och i budgeten, men man har inte koordinerat texten.

     Ifråga om hushålls- och badvattnets kvalitet anger planen att registrering och rapportering skall utföras i enlighet med direktiv 80/778/EEG, 76/160/EEG och 91/692/EEG, men detta nämns inte i budgeten.

 

LS och ÅHS:

Som styrelsens målformuleringar på landskapsstyrelsens budgetnivå och på ÅHS-styrelsens budgetnivå finns enbart två målformuleringar, nämligen att egenkontroller för livsmedelsanläggningar uppgörs och att upplysningsverksamhet kring inomhusluftens kvalitet genomförs.

 

LG och ENH:

I ÅHS:s budget på ledningsgrupps- och enhetsnivå anges också målformuleringar.

 

Revisorerna noterar att budgeten rent allmänt inte är skriven med beaktande av planen eller såsom komplement till denna. Inte heller går det att få någon klar och tydlig uppfattning om vad som förverkligats av planen och av målformuleringarna i budgeten på styrelsenivå eller av budgeten på ledningsgruppsnivå. Här redogörs på ett helt annat sätt i verksamhetsberättelsen. Som exempel på detta kan citeras följande skrivning i verksamhetsberättelsen under kapitlet angående hälsonämnden: “I enlighet med hälsonämndens beslut har hälsoinspektionen under 1999 utfört, påbörjat och/eller slutfört samt följt upp följande projekt och marknadsundersökningar: pälsdjursfarmer, passagerarfärjornas livsmedels- och sanitära standard samt hanteringen av avloppsvatten, samlingslokaler, första ankomstplatskontroll (projekt köttförädling), algövervakning, kartläggning av avlopp, omsorgsboende för äldre, rökt och gravad fisk, livsmedelstransporter, träförädlingsanläggningar, förorenad jord, hotell, pensionat, vandrarhem och motsvarande, marknadsundersökningar av simhallar och oljelampor. Sammanlagt var det fråga om 20 (22) olika projekt. “ Uppgifter om dessa projekt återkommer i olika skrivningar under kapitlen för hälsoinspektionen, livsmedelskontrollen och veterinärvården, men någon egentlig redovisning för planen, målformuleringarna i budgeten på styrelsenivå eller på ledningsgruppsnivå finns inte.

     I landskapsstyrelsens berättelse finns en redogörelse som anger till vilken del målformuleringar i budgeten för miljöhälsovården förverkligats, men den avser främst den allmänna förvaltningen vid social- och miljöavdelningen. Angående landskapsveterinärens ansvarsområde finns målformuleringar i budgeten under momentet för allmän förvaltning inom social- och miljöavdelningens ansvarsområde. Här är gränsdragningen mellan landskapsveterinären och ÅHS:s verksamhetsområde något oklar. På basen av redogörelsen i landskapsstyrelsens berättelse kan man få den uppfattningen att planen förverkligats till vissa delar. T.ex. har kvalitetshandboken för hälsoinspektionen påbörjats men är ännu inte klar.

     Personalen uppger att de nu aktuella mögelfrågorna upptagit mycket av kapaciteten, så att vissa delar av uppgifterna blivit efter. Till följd av de olika målformuleringarna för ansvarsområdena och den oklara gränsdragningen mellan miljohälsovården inom landskapsstyrelsen och inom ÅHS samt det faktum att redovisningen av förverkligandet av målformuleringarna inte följer samma uppställning som anges i planen och i budgeten är det inte möjligt att få en entydig uppfattning om i vilken mån och till vilka delar målformuleringarna förverkligats inom miljöhälsovården inom ÅHS.

 

Landskapsrevisorerna konstaterar att målformuleringar och resultatmål för ÅHS:s primärvård, frånsett tandvården, finns noterade i hälso- och sjukvårdsplanen, i landskapets budget och på olika nivåer i budgeten för Ålands hälso- och sjukvård. De är i allmänhet klara och entydiga och tar hänsyn till vården och vårdbehovet eller servicen omkring vården. Målformuleringarna borde ännu kompletteras för tandvårdens del.

 

Landskapsrevisorerna anser att redovisningen och uppföljningen av de gjorda målformuleringarna och resultatmålen är bristfällig och osystematisk. En klar uppfattning om förverkligandet av målformuleringarna och resultatmålen kan därför inte fås av ÅHS:s verksamhetsberättelse eller av landskapsstyrelsens berättelse.

 

Landskapsrevisorerna har fått den uppfattningen att målformuleringarna förverkligats bara till viss del. Den interna kontrollen är enligt landskapsrevisorernas uppfattning uppenbarligen inte tillräcklig inom ÅHS och inom landskapsstyrelsen vad gäller förverkligandet av målformuleringarna i budgeten och i hälso- och sjukvårdsplanen.

 

Landskapsrevisorerna efterlyser en klarare gränsdragning mellan de uppgifter som hör till ÅHS:s miljöhälsovård och de som hör till landskapsstyrelsens miljöhälsovård.

 

Landskapsrevisorerna anser det motiverat att utarbeta ett aktuellt hälso- och sjukvårdspolitiskt program.

 

Landskapsrevisorerna anser med hänsyn till det som ovan framkommit i fråga om målformuleringar, resultatmål och uppföljningen av desamma att det finns skäl att se över processen för budgeten och verksamhetsberättelsen. Den analys av verksamhetens resultat som borde göras utgående från verksamhetsberättelsen och hälso- och sjukvårdsplanen kunde på detta sätt utgöra grunden när kommande budgeter planeras och budgetramen fastställs.


 

Utbildnings- och kulturavdelningens förvaltningsområde

 

Landskapets yrkesutbildande skolor

 

Utbildningens struktur och studerandestatistik

Yrkesutbildningen i landskapet genomgick en omfattande reform år 1995. Strukturen i utbildningen förändrades från tvååriga linjer till treåriga utbildningsprogram. Samtidigt utökades valmöjligheterna inom programmen för att tillgodose både de studerandes och näringslivets olika behov. Innehållet i läroplanerna utvidgades mot en mera övergripande allmän nivå som följs av fördjupade kunskaper inom olika specialområden. Reformen avsåg att bland annat ge en bättre teoretisk beredskap för fortsatta studier i yrkeshögskola eller motsvarande. Valbarheten avsåg också att främja en internationell rörlighet. Landskapsstyrelsens utbildnings- och kulturavdelning uppger för revisorerna att det nuvarande utbildningsutbudet i landskapet syftar till att tillgodose näringslivets behov av utbildad arbetskraft samtidigt som det skall tillfredsställa de studerandes önskan om möjligheter till framtida strategiska val.

     Lagstiftningen inom utbildningssektorn genomgick under senare delen av 1990-taletgenomgripande förändringar. Medan varje skolas verksamhet tidigare reglerades i en särskild lag trädde från och med den 1 augusti 1997 en ny landskapslag om utbildning efter grundskolan (52/1997) i kraft. Lagen innehåller gemensamma bestämmelser om målsättningar, förvaltning, undervisning, studerandes rättigheter och skyldigheter, personal, studiesociala förmåner med mera. Lagen tillämpas i kraft av en landskapsförordning (54/1997) på sammanlagt tio läroinrättningar. Av landskapets läroinrättningar står endast folkhögskolan och musikinstitutet utanför lagens tillämpning. En ny landskapslag om Ålands folkhögskola (53/1999) stiftades år 1999. Musikinstitutets verksamhet regleras i en särskild landskapslag om Ålands musikinstitut (80/1995).

     Elevantalet vid de åländska läroinrättningar som ger utbildning efter grundskolan var senaste läsår följande:

 

Utbildning efter grundskolan läsåret 1999-2000

(elevsiffror per 20.9.1999)

Skola

Totalantal
studerande

Dito
föregående läsår

Antal elever
från Åland

Procentuell
andel
utomåländska
elever

Ålands handelsläroverk

136

117

133

2,2

Ålands hotell- och restaurangskola

123

125

68

44

Ålands naturbruksskola

44

43

30

32

Ålands sjöfartsläroverk

103

84

47

54

Ålands sjömansskola

110

141

58

47

Ålands tekniska läroverk

118

138

87

26

Ålands vårdinstitut

89

101

84

6

Ålands yrkesskola

279

258

265

5

Ålands lyceum

383

395

381

0,5

Ålands husmodersskola

13

11

6

54

Ålands folkhögskola

57

74

33

42

Antalet studerande totalt

1.455

1.487

1.192

18,1

 

Revisorerna konstaterar att elevantalet vid berörda skolor i stort hållit sig konstant vid flertalet skolor under de två jämförda läsåren. Endast vid sjömansskolan, tekniska läroverket och folkhögskolan har en viss nedgång i elevtillströmningen kunnat noteras. Vid handelsläroverket och sjöfartsläroverket har elevantalet märkbart ökat.

     I tabellen ingår även uppgifter om elevernas hemort. Som framgår av siffrorna varierar situationen betydligt från skola till skola. Vissa av dem har en förhållandevis hög andel studerande med hemort utanför Åland. Detta förklaras i några fall med de samarbetsavtal som finns mellan landskapet och utbildningsinrättningar i Sverige. I andra fall erbjuder skolorna sådana utbildningsmöjligheter som inte alls eller i mycket begränsad omfattning finns på övriga svenskspråkiga orter i Finland. Detta gäller bland annat sjöfartsutbildningen som av tradition haft en stor andel studerande från riket. Folkhögskolan har aktivt försökt anta en nordisk profil.

 

Kostnadsutvecklingen 1995-1999

Landskapsrevisorerna har granskat kostnadsutvecklingen inom de yrkesutbildande skolor som landskapet upprätthåller. Revisorerna har i detta syfte inbegärt utredningar från landskapsstyrelsens utbildnings- och kulturavdelning och besökt vissa av skolorna. I granskningen har även medtagits Ålands husmodersskola trots att skolan endast delvis kan betecknas som en yrkesutbildande läroinrättning.

     Revisorerna konstaterar inledningsvis att det åländska samhällets behov av utbildning växer i takt med det allmänna kravet på kvalificerad arbetskraft. Utbildning och kompetens efterfrågas av allt fler arbetsgivare. Också den tilltagande internationaliseringen liksom datateknikens insteg i arbetslivet medför krav på både allmänbildning och fackkunskaper. Goda kunskaper och en social kompetens grundläggs vid utbildningen och ger en beredskap för framgång i arbetslivet och för det som i dag brukar betecknas som ett livslångt lärande.

     Landskapsrevisorerna har av landskapsstyrelsens utbildnings- och kulturavdelning begärt en jämförande utredning över kostnaderna per studerande i de yrkesläroanstalter landskapet upprätthåller. Utredningen visar de totala kostnaderna för studerande i respektive läroanstalt samt kostnaden per studerande för åren 1995 och 1999 och anger även den procentuella förändringen mellan de båda jämförda åren. Siffrorna för 1995 har indexjusterats till 1999 års kostnadsnivå. I begreppet “total kostnad för studerande” som används i tabellen har medtagits utgifter upptagna på moment betecknade t.o.m 70, vilket innebär att investeringsutgifter av typen nybyggnader, grundreparationer, större renoveringar av fastigheter och motsvarande inte ingår i de kostnader som redovisats i tabellen.

 

SKOLA

1995

1999

Reell
ökning per stud. 1995-1999 **

Nominell

ökning

1995-1999

Antal stud.

Total kostnad för stud.

Kostnad per stud. *

Antal stud.

Totalkostnad för stud.

Kostnad per stud.

Ålands
handelsläroverk

118

4.683.088,02

39.687,19

126

6.537.323,11

51.883,52

 

30,73 %

 

 

41.195,30

 

 

 

25,95 %

 

Ålands hotell- och
restaurangskola

111

5.799.324,34

52.246,17

120

7.824.501,58

65.204,18

 

24,80 %

 

 

54.231,52

 

 

 

20,23 %

 

Ålands
husmodersskola

28

819.810,13

29.278,93

16

1.244.879,85

77.804,99

 

165,73 %

 

 

31.709,08

 

 

 

145,37 %

 

Ålands naturbruksskola (Ålands lantmannaskola)

21

2.119.724,91

100.939,28

51

4.297.741,08

84.269,43

 

- 16,51 %

 

 

104.774,97

 

 

 

- 19,57 %

 

Ålands
sjöfartsläroverk

50

3.684.797,58

73.695,95

96

8.056.541,44

83.922,31

 

13,88 %

 

 

76.496,40

 

 

 

9,70 %

 

Ålands
sjömansskola

143

8.262.364,26

57.778,77

121

11.228.168,40

92.794,78

 

60,60 %

 

 

59.974,36

 

 

 

54,72 %

 

Ålands
tekniska läroverk

94

8.318.855,03

88.498,46

126

8.380.070,38

66.508,50

 

- 24,85 %

 

 

91.861,40

 

 

 

- 27,60 %

 

Ålands
vårdinstitut

Verksamheten inleddes 01.01.1996

86

4.059.273,10

47.200,85

 

 

 

 

 

 

 

Ålands
yrkesskola

250

11.729.649,25

46.918,60

265

16.627.251,27

62.744,34

 

33,73 %

 

 

48.701,51

 

 

 

28,83 %

 

*          Den reella kostnaden kursiverad

**         ÅKPI         1995 = 100   
                            1999 = 103,8

Förklaring:

Antal studerande = ant. studerande för vårterminen (per 20.1.1999) + ant. studerande för höstterminen (per 20.9.1999) / 2

 

 

Det redovisade materialet visar relativt betydande kostnadsökningar under den aktuella tidsperioden. Allmänt kan dessa förklaras med en omläggning av utbildningsstrukturen och därav följande behov av utökad personal, förändringar i utbildningslagstiftningen samt förändringar i de tjänstekollektivavtal som gäller skolpersonalen. Som ovan framgår har under 1990-talet yrkesutbildningen i landskapet utvecklats till en gymnasialstadieutbildning med treåriga utbildningsprogram. Under år 1999 hade sålunda de flesta läroinrättningarna tre årsklasser inom de olika utbildningsprogrammen mot två år 1995. Gymnasialstadiereformen innebär vidare ett större utbud av valbara kurser som möjliggör fördjupning inom valda delar av respektive branschområde. Samtidigt betonas vikten av en bred allmänbildning och flexibilitet. De nya utbildningsstrukturerna är sålunda mera resurskrävande än den tidigare yrkesutbildningen.

     Vad gäller personalkostnaderna noterar landskapsrevisorerna att samarbetsnätverket Ålands yrkeshögskola inledde sin femåriga försöksperiod hösten 1997 inom ramen för verksamheten vid fem av landskapets skolor. Undervisningen inom yrkeshögskolan har lett till kostnadsökningar på grund av de bestämmelser tjänstekollektivavtalet innehåller eller förändringar i avtalet. Härutöver noteras en allmän strävan efter en likartad lönenivå mellan skolorna, indelningen i nya och mindre undervisningsgrupper samt behovet av flera stödfunktioner i skolorna. Inte minst datautvecklingen har här haft stor inverkan. Alla dessa omständigheter har bidragit till kostnadsökningarna.

     I fråga om de enskilda skolorna noterar revisorerna att den procentuellt sett stora kostnadsökningen inom Ålands husmodersskola föranleds av ett minskat elevantal samt ökade lönekostnader. Bland annat har som följd av ny lagstiftning en rektorstjänst inrättats och dessutom har antalet anställda ökat. Inom Ålands sjömansskola förklaras förändringarna av ett minskat studerandeantal och av att det inom ramen för sjömansskolans budget bedrivs yrkeshögskoleundervisning för studerande vid Ålands sjöfartsläroverk. De studerande vid läroverkets årskurs 1 (styrmansutbildningen) har sin första termin om 16 studieveckor förlagd till sjömansskolan varefter de fullgör viss praktik och därefter fortsätter vid sjöfartsläroverket. Vissa fastighetsreparationer och en mindre utbyggnad av skolans verkstad har dessutom finansierats över befintliga verksamhetsanslag.

 

Kursverksamhet

Landskapsrevisorerna har vidare inbegärt en redogörelse för kursverksamheten vid landskapets yrkesläroinrättningar under åren 1995 och 1999. De begärda uppgifterna framgår av nedanstående tabell:

 

SKOLORNAS KURSVERKSAMHET UNDER ÅREN 1995 OCH 1999

Skola:

År

Antal
kurser

Antal
delta-gare

Antal
kursdagar*

Totala
kurs-
intäkter

Totala kurs-kostnader

Ålands handelsläroverk

1995

 5

50

45 (270 t.)

34.000

40.980

1999

31

362

140 (839 t.)

172.020

153.114

Ålandshotell- och restaurangskola

1995

Ingen kursverksamhet

1999

 3

34

3,7 (22 t.)

21.800

16.005

Ålandshusmodersskola

1995

 1

11

12

Saknas

Saknas

1999

 2

21

19

14.900

Saknas

Ålandsnaturbruksskola

1995

17

271

24

Saknas

32.800

1999

32

370

87

71.850

172.500

Ålands sjöfartsläroverk

1995

13

89

52

84.980

Saknas

1999

35

298

127

632.383

468.009

Ålands sjömansskola

1995

Uppgifter saknas

1999

Uppgifter saknas

Ålandstekniska läroverk

1995

6

146

20

64.650

103.684

1999

5

63

15

33.775

23.542

Ålandsvårdinstitut

1995

Ingen verksamhet, skolan fanns ej 1995

1999

9

120

27

41.300

Saknas

Ålandsyrkesskola

1995

3

89

11

65.700

Saknas

1999

1

40

1

16.400

Saknas

* 6 kurstimmar motsvarar en kursdag

 

I flera av skolorna har kursverksamheten ökat betydligt under den senare delen av 1990-talet. Som framgår av tabellen täcker i många fall intäkterna från verksamheten kostnaderna. Revisorerna har dock samtidigt noterat att principerna för anordnande av uppdragsutbildning och annan kursverksamhet varierar ganska mycket från skola till skola. Några enhetliga riktlinjer för ändamålet har inte uppgjorts av landskapsstyrelsen. Å ena sidan har man från skolornas sida uppgett att man eftersträvar att hålla kursavgifterna så låga som möjligt för att personal från landskapets egna inrättningar men också från berörda branscher inom den privata sektorn skall kunna delta i önskvärd utsträckning. Å andra sidan eftersträvar de arrangerande skolorna åtminstone i de flesta fall full kostnadstäckning. Flera skolor ser sin kursverksamhet som en resurs och en särskild kunskapskälla som respektive branscher på orten skall kunna dra nytta av. Inom några läroinrättningar förefaller ledningen inte i större utsträckning ha tagit ställning till vilka principer kursverksamhet och uppdragsutbildning borde följa.

 

     Landskapsrevisorerna har i sammanhanget uppmärksammat den sommelierutbildning (vinkypare) om 20 studieveckor som hotell- och restaurangskolan anordnade under höstterminen 1999. Skolans direktion ansåg att kursen skulle bli en s.k. spetsutbildning för verksamma i branschen och godkände särskilda antagningsgrunder. Som utgångskrav angavs servitörsutbildning och ett års praktik. Till kursen antogs 19 studerande, av dem 18 från Åland. Till huvudansvarig för utbildningen i vinkunskap och för att sköta slutexaminationen antog direktionen en konsult från Stockholm för en kostnad om 265.000 SEK jämte resor och logi.

     Revisorerna noterar att någon särskild deltagaravgift inte uppbars av eleverna i sommelierutbildningen utan kursen har av skolan betraktats som en till dess utbildningsansvar inom branschen hörande kurs för att erhålla specialkompetens. Däremot noterar revisorerna att skolan vid andra tillfällen anordnat en renodlad uppdragsutbildning för färjföretagens serveringspersonal inom bland annat gastronomi och vinkunskap. En sådan kurs beslutades hösten 1999 och genomfördes våren 2000. För den uppbars enligt direktionens beslut en avgift om 500 mark per deltagare.

 

Utbildningen inom hotell- och restaurangprogrammet

Landskapsrevisorerna har särskilt bekantat sig med utbildningen inom hotell- och reataurangprogrammet. En samordning av utbildningsresurserna mellan Ålands hotell- och restaurangskola, Ålands yrkesskola ochÅlands sjömansskola igångsattes från och med gymnasialstadiereformens genomförande läsåret 1995-1996. Ålands hotell- och restaurangskola ansvarar för utbildningen och förverkligandet av läroplanens målsättningar och handhar examinationen. Under de två första studieåren är utbildningen i huvudsak förlagd till yrkesskolan respektive sjömansskolan medan det tredje året är helt förlagt till hotell- och restaurangskolan. Utbildningen har två inriktningar, kock eller servitör. Intagning sker vartannat år till yrkesskolan och sjömansskolan. Den årliga intagningen omfattar ca 25 elever fördelade på de båda inriktningarna. Avsikten har varit att utbildningen vid de båda skolorna skall vara likartad men de till sjömansskolan förlagda linjerna har dock i praktiken fått en viss (inte avsedd) inriktning på storköksverksamhet och innebär bland annat att eleverna medverkar i skötseln av elevbespisningen för den egna skolans och Ålands vårdinstututs studerande.

     Utöver den nämnda treåriga kock- och servitörutbildningen som baserar sig på grundskolans förkunskaper anordnar hotell- och restaurangskolan en ettårig servitörutbildning med gymnasie- eller studentexamen som grund. Likaså upprätthåller skolan ettåriga linjer för hotell- och konferenspersonal respektive köksmästare. Högre utbildning i hotell- och restaurangservice ges inom ramen för yrkeshögskoleprogrammet och omfattar 120 studieveckor. Vid sjömansskolan anordnas utöver det egentliga hotell- och restaurangprogrammet ett 80 studieveckor omfattande program med individuell handledning till vilket antagits fem elever. Hösten 2000 planerar skolan ett treårigt vuxenutbildningsprogram för storhushåll med 12 elevplatser. De sistnämnda utbildningslinjerna ombesörjs i sin helhet av sjömansskolan utan samverkan med hotell- och restaurangskolan.

     Enligt vad revisorerna inhämtat är erfarenheterna av samarbetet mellan hotell- och restaurangskolan, yrkesskolan och sjömansskolan goda. Efterfrågan på utbildad personal inom hotell- och restaurangbranschen är stor och kan med tanke på turist- och färjnäringens behov även beräknas bli bestående för lång tid framåt. Utan betydande tilläggsresurser skulle hotell- och restaurangskolan inte heller kunna påföras det totala utbildningsansvaret inom denna bransch. Uppdelningen av de två första utbildningsåren på yrkesskolan och sjömansskolan, som delvis har sin bakgrund i skolornas tidigare utbildningsinriktningar, har likaså visat sig ändamålsenlig i och med att de båda skolorna tillsammans förfogar över lämpliga utrymmen och lärarresurser. Härtill kommer att studiemiljön i de båda skolorna är bättre anpassad för eleverna som är yngre än eleverna i hotell- och restaurangskolan. Personalen vid de tre berörda skolorna samverkar i fråga om planering och utvärdering av verksamheten. Revisorerna betonar hotell- och restaurangskolans administrativa och pedagogiska ledarfunktion för programmet och konstaterar att ett intensifierat samarbete och mera kontinuerliga diskussioner i fråga om bland annat läroplanernas innehåll och pedagogisk vägledning ytterligare kunde gagna utbildningen och skolornas samarbete. Eftersom tre skolor samverkar är det nödvändigt att alla parter bereds möjlighet att ge sina synpunkter på verksamheten och planerade förändringar.

 

Landskapsrevisorerna understryker vikten av att landskapsstyrelsen kontinuerligt följer elevtillströmningen till olika utbildningslinjer, granskar hur målsättningarna för utbildningsalternativen uppfylls och vid behov omprövar dem. Till en sådan bedömning hör även att vara beredd att överväga såväl inrättande av nya linjer och program som att avveckla existerande sådana.

 

Enligt revisorernas åsikt bör landskapsstyrelsen tillsammans med berörda läroinrättningar överväga behovet av gemensamma riktlinjer för när och hur kursverksamhet anordnas inom de yrkesutbildande läroinrättningarna och hur kostnaderna för kurserna i olika fall bör finansieras.

 


till innehåll

 

Trafikavdelningens förvaltningsområde

 

Trafikavdelningens verkstad och lager

Enligt den organisationsmodell som landskapsstyrelsen fastställde för trafikavdelningen den 2 februari 1999 är avdelningen indelad i två ansvarsområden, trafikförvaltningen som närmast svarar för myndighetsutövning och produktionen som utför trafikuppgifter, producerar tjänster och förverkligar projekt enligt trafikförvaltningens beställning eller anvisningar.

     Produktionen är indelad i fem s.k. utförarenheter, varav verkstads- och lagerenheten utgör en. De övriga är väghållnings-, färjhållnings- och projekteringsenheterna samt Ålandstrafiken.

     Landskapsrevisorerna har låtit utföra en särskild granskning av verksamheten vid verkstaden och lagret med hjälp av Hermans & Revisorernas Ab biträdd av en teknisk expert.

 

Verkstaden

Verkstaden är inrymd i en särskild för ändamålet uppförd byggnad i Möckelö. Anläggningen togs i bruk år 1980. I verkstaden arbetar sammanlagt 14 personer under ledning av en enhetschef och en verkmästare. Verkstadens huvudsakliga uppgift är att utföra service och reparationer på trafikavdelningens färjor och vägmaskiner. I viss utsträckning utförs även servicearbeten på övriga fordon och maskiner. Verkstaden utför endast i marginell utsträckning arbeten åt privata beställare, närmast sådana där företagare på orten saknar utrustning för ändamålet. Exempelvis utför verkstaden med hjälp av sin specialutrustning tvätt av större maskiner och anläggningar.

     De arbeten verkstaden utför åt trafikavdelningen och i vissa fall även åt andra beställare faktureras på löpande räkning enligt ett fastställt timpris. Timpriset har från och med år 1998 varit 160 mark och samma prissättning tillämpas både vid intern och extern fakturering. Enligt den målsättning som finns för verksamheten skall verkstaden genom prissättningen täcka sina egna kostnader och dessutom få ett överskott om ca 200.000 mark, vilket motsvarar kapitalkostnaderna för verkstadsfastigheten. Enligt vad revisorerna inhämtat kan timpriset anses vara ändamålsenligt satt i jämförelse med den privata sektorns priser och den prissättning som tillämpas inom motsvarande statliga inrättningar (vilka delvis bolagiserats).

     Trafikavdelningen disponerar över sammanlagt 51 fordon (lastbilar, vägmaskiner m.fl. fordon). Landskapets färjflotta omfattar sammanlagt 18 färjor och till färjtrafiken hör dessutom färjfästena med el- och elhydraulisk utrustning. Det finns sålunda ett kontinuerligt behov av årsservice och annan regelbunden service för fordonen och färjorna liksom tillfälliga behov i samband med haverier och övriga skador.

     Vad gäller färjorna är det framför allt löpande servicearbeten och haverireparationer som utförs vid landskapets verkstad medan större klassningsarbeten utförs på specialiserade varv enligt särskild plan och för ändamålet inbegärda offerter.

     Enligt revisorernas bedömning behövs verkstaden med tanke på att trygga såväl kontinuerliga reparations- och servicearbeten som den beredskap för olika punktinsatser vid haverier etcetera som också behövs. Även verkstadens maskinutrustning förefaller enligt den specialgranskning revisorerna låtit utföra rätt dimensionerad och ändamålsenlig. Maskinparken är generellt sett relativt gammal men i gott skick. Verktyg, maskiner och övriga inventarier inventeras i vederbörlig ordning.

     Enligt revisorernas bedömning är kapacitetsutnyttjandet vid verkstaden gott. Faktureringen omfattar ca 90 procent av montörernas fakturerbara arbetstid. Verksamhetens kostnader och de kalkylerade kapitalkostnaderna täcks av verksamheten. Tillräcklig arbetsvolym kan upprätthållas genom de interna beställningar som görs.

 

Lagret

Verksamheten vid lagret, som är inrymt i samma fastighet som verkstaden, betjänar i huvudsak trafikavdelningens olika funktioner men utnyttjas även i viss utsträckning av den övriga landskapsförvaltningen. Här lagerhålls varor med långa leveranstider och sådana varor som inte finns tillgängliga hos åländska företagare. Dessutom lagerhålls vissa typer av utrustning och reservelar som behövs vid brådskande situationer, exempelvis vid haverier eller reparationsbehov på färjor och färjfästen. Genom olika inköp till lagret eftersträvar man även fördelar i form av rabatter vid stora inköp. Lagret, som sysselsätter tre personer, bedriver inte en aktiv inköpsverksamhet utan gör sina inköp på initiativ av de olika beställarna, närmast landskapets olika färjor och andra enheter inom trafikavdelningen och fungerar därmed närmast som en serviceenhet. Förutom renodlad lagerverksamhet bedrivs även s.k. terminalverksamhet, där varor och materiel beställs och levereras direkt för de olika beställarnas räkning. Detta är närmast fråga om serviceverksamhet eftersom faktureringen sker direkt till vederbörande beställare, exempelvis en färja. En del av lagerverksamheten utgörs av en bränsledepå som försörjer trafikavdelningens och delar av landskapsförvaltningens övriga fordon.

     I budgeten för år 1998 uppges att lagret sluter ramavtal med olika grossister och tillverkare som skall leverera varor vid den tidpunkt då de behövs. Sådana ramavtal har tillsvidare inte ingåtts.

     Lagrets värde uppgick per den 31 december 1999 till ca 800.000 mark. Lagerbokföringen är adb-baserad. En totalinventering görs varje år men vissa varor inventeras löpande under året. Bränslelagret inventeras varje vecka.

     Lagret fakturerar respektive beställare och gör härvid ett påslag på inköpspriset om fem procent på bränslen och 20 procent på övriga varor. För år 1999 uppgick faktureringen till 1.846.149 mark (1998: 1.928.354 mark). Vinstpåslagen uppgick år 1999 till 249.257 mark (1998: 289.977 mark). Av faktureringen utgjorde trafikavdelningens andel år 1999 ca 84 procent.

     De olika beställarna debiteras även ett fast månatligt arvode uppgående till 20.000 mark per månad. Det fasta arvodet anses utgöra en kostnadstäckning för det arbete som lagret utför när varor debiteras beställarna direkt av leverantören men lagret har ombesörjt beställningar och leveranser.

     Revisorerna har konstaterat att verksamheten vid lagret är väl skött och i huvudsak motsvarar målsättningarna för verksamheten. Genom förbättrad logistik och bättre planering hos slutanvändarna vad avser förbrukningsmaterial samt ett ökat samarbete mellan centrallagret och verktygslagret kan ännu vissa rationaliseringsvinster uppnås.

     Beträffande den samordnade upphandlingen hänvisar revisorerna även till vad som sägs ovan på sid. 27 under finansavdelningens förvaltningsområde.

 

Enligt revisorernas åsikt förefaller lagret såväl rent fysiskt som arbetsmässigt, men också utgående från en ekonomisk bedömning, ha förutsättningar att i högre utsträckning än för närvarande betjäna också andra delar av landskapsförvaltningen än trafikavdelningen.

 

Ålandstrafiken

 

Enligt organisationsmodellen för trafikavdelningen är Ålandstrafiken en av de fem s.k. utförarenheterna inom ansvarsområdet produktionen.

 

Ålandstrafikens uppgift är bland annat att:

·       utarbeta förslag till turlistor för landskapets färjor

·       sköta bokningen för färjorna och ge trafikanterna trafikinformation

·       hantera årskort och sköta frågor om rabatter, bokningsrätter med mera

·       utarbeta statistik över skärgårdstrafiken.

 

Statistik från Ålandstrafiken visar att under år 1999 sammanlagt befordrades 1.049.009 passagerare (1998:1.007.442) och 527.510 fordon (1998:504.856) på landskapets färjor. Juli var den överlägset trafiktätaste månaden medan antalet passagerare och fordon var lägst under februari. Trafiken har ökat under hela 1990-talet frånsett år 1998 då en mindre minskning noterades.

     Avgiftssystemet på de frigående färjorna är uppbyggt så att fordonstransporterna är avgiftsbelagda. Avgifterna för de olika linjerna fastställs av landskapsstyrelsen. Det tillämpas ett system med årskort av tre slag:

1)    årskort à 100 mark för personer med hemort i en skärgårdskommun

2)    årskort à 400 mark för personer med arbetsplats i en skärgårdskommun

3)    årskort à 800 mark för övriga trafikanter.

 

Fordonsförare som inte är innehavare av årskort löser en engångsbiljett enligt för respektive linje fastställd taxa. Till fordonsägare med hemort i en skärgårdskommun tillställer Ålandstrafiken årligen ett inbetalningskort för det årskort de är berättigade att lösa.

     Intäkterna från färjtrafiken uppgick år 1999 till 3.206.816 mark (1998:2.928.000). Cirka 2/3 av alla intäkter uppbärs på respektive färjor medan övriga intäkter uppbärs via försäljning av årskort, biljettförsäljning på Ålandstrafikens kontor etcetera. Biljettförsäljningen ombord på fartygen sköts av den ombordanställda personalen, som underlyder färjhållningsenheten. Redovisningen görs dock till Ålandstrafiken som även har hand om övriga frågor som sammanhänger med biljettförsäljningen. Revisorerna noterar att den delade organisationen innebär att enheten Ålandstrafiken inte har några arbetsledande befogenheter i förhållande till den personal som sköter biljettförsäljning och -kontroll.

     Ett nytt biljettförsäljningssystem har tagits i bruk från och med år 2000 i syfte att förenkla biljetthanteringen. Ålandstrafiken utbildar de ombordanställda som sköter försäljningen i det nya systemet. Biljettförsäljarna redovisar sina intäkter med hjälp av en särskild blankett tillsammans med den kvittens som biljettmaskinerna skriver ut. De influtna beloppen överförs till Ålandstrafiken via bankbetalning.

     Enligt vad revisorerna inhämtat har man inte utvecklat några särskilda system för att kontrollera att avgifter uppburits eller att avgifterna debiterats på rätt sätt. Systemet bygger i huvudsak på att kontroll av fordonen och betalning av avgiften sker i samband med ombordkörningen. På grund av de skilda avgiftssystem som tillämpas för fordon som skall befordras hela sträckor respektive endast delsträckor finns det i dag en viss risk för missbruk, särskilt på den norra linjen med dess kortruttssystem där olika färjor trafikerar olika sträckor. Revisorerna har också uppmärksamgjorts på att missbruk i någon utsträckning har förekommit. Olika tekniska lösningar för att kontrollera fordonens destination och erlagda avgifter bör vara möjliga att utveckla. Vidare borde enligt revisorernas åsikt någon form av stickprovskontroller under färd övervägas.

     Enligt det bokningssystem som tillämpas reserveras på varje färjtur ett visst antal platser för skärgårdsbor. Dessa platser utnyttjas inte alltid. Det förekommer också att andra förhandsreserverade bilplatser inte utnyttjas och inte heller avbokas. Något system med en viss överbokning som förekommer inom andra transportsektorer tillämpas inte. Detta tillsammantaget kan medföra att lediga bilplatser finns ombord på fartygen trots att ifrågavarande tur enligt bokningssystemet är fullbokad. Det finns därför enligt revisorerna skäl att närmare studera hur kapacitetsutnyttjandet på färjorna ytterligare kunde förbättras.

 

Landskapsrevisorerna anser att landskapsstyrelsen bör överväga att utveckla någon form av kontrollsystem i syfte att förebygga risken för missbruk av boknings- och avgiftssystemet för skärgårdstrafiken, i första hand på den norra linjen.

 

Enligt revisorernas åsikt borde landskapsstyrelsen som underlag för eventuella åtgärder närmare granska i vilken utsträckning bokade bilplatser på skärgårdsfärjorna inte utnyttjas.