Landskapsrevisorernas berättelse 2/2000-2001
|
|
|
| |
| Ålands landskapsstyrelse | BERÄTTELSE nr 2/2000-2001 | ||
|
| Datum | Arkivbeteckning | |
| Landskapsrevisorerna | 2001-08-27 | RS0220002001 | |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
| Till | |
|
|
| Ålands lagting
| |
|
|
| ||
|
|
| ||
|
|
| ||
|
|
| ||
|
|
|
| |
|
|
|
| |
Landskapsrevisorernas berättelse för år 2000
· Bilaga 1: Landskapsandelar till kommunerna åren 1997-99 samt 1993. Nominella markbelopp
· Bilaga 2: Den relativa fördelningen av landskapsandelar mellan kommunerna efter landskapsandelsreformen jämförelseåren 1997-1999 och före landskapsandelsreformen år 1993
I N N E H Å L L
Landskapsrevisorer för finansåret 2000
Kansliavdelningens förvaltningsområde
Beredskapsuppgifter inom befolkningsskyddet
Finansavdelningens förvaltningsområde
Landskapets budget för år 2000
Social- och miljöavdelningens förvaltningsområde
Samarbetet med Folkpensionsanstalten i fråga om barnbidrag och bostadsbidrag
Utbildningsavdelningens förvaltningsområde
Upphandling av konsulttjänster
Näringsavdelningens förvaltningsområde
Landskapets aktieinnehav och utövande av ägarinflytande
Näringsstödens administration och kontroll
Trafikavdelningens förvaltningsområde
Stöd för färskvarutransporter och lastbilstransporter till skärgården
De för finansåret 2000 valda landskapsrevisorerna får härmed till lagtinget avge den i 12 § landskapslagen om landskapsrevisionen (7/1996) avsedda revisionsberättelsen.
| Mariehamn den 24 augusti 2001 |
|
|
Tuula Mattson, ordförande |
Christer Jansson |
|
Runa-Lisa Jansson |
Eva Törnroos |
Allmänt
Landskapsrevisorer för finansåret 2000
Lagtinget valde den 13 december 1999 i enlighet med bestämmelserna i landskapslagen om landskapsrevisionen (7/96) för finansåret 2000 till ordinarie revisorer fil.mag. Erik Tudeer från Eckerö, vicehäradshövdingen, ltl Christer Jansson från Jomala, organisationschefen Tuula Mattsson från Mariehamn och flyktingkoordinatorn Eva Törnroos från Mariehamn. Till ersättare valdes samtidigt banktjänstemannen Maria Löfström från Eckerö och kommunteknikern Folke Karlsson från Sund. Revisorn Erik Tudeer beviljades den 3 januari 2001 befrielse från sitt uppdrag och till ny revisor valdes den 8 januari 2001 företagsekonomen Runa-Lisa Jansson, Saltvik.
Landskapsrevisorerna valde till sin ordförande för granskningsåret 2000 revisorn Erik Tudeer. Sedan denne på grund av sjukdom avgått från sitt uppdrag som revisor valdes till ny ordförande revisorn Tuula Mattsson.
Som revisorernas sekreterare har fungerat lagtingssekreteraren Lars Ingmar Johansson. Landskapsstyrelsens interna revisorer Agneta Mannberg-Jansson och Leif Holländer har bistått landskapsrevisorerna med vissa utredningsuppdrag enligt bestämmelserna i 3 ' 2 mom. landskapslagen om landskapsstyrelsens revisionsbyrå (8/96). Utformningen av berättelsen har handhafts av Lars Ingmar Johansson med bistånd av Agneta Mannberg-Jansson och Leif Holländer.
Landskapsrevisorernas studiebesök och övriga kontakter
Landskapsrevisorerna företog den 19 juni 2001 ett studiebesök till Saltviks kommun och sammanträffade där med kommunfullmäktiges vice ordförande Thommy Fagerholm, kommunstyrelsens ordförande Jörgen Lindblom, ordföranden för kommunens revisorer Anders Johansson samt kommundirektören Kerstin Alm. Kommunens representanter presenterade kommunens utvecklingsplaner och olika aktuella frågor. Revisorerna stiftade även bekantskap med bland annat turist- och konferensanläggningen på Silverskär samt besökte Ödkarby skola och Sunnanberg vårdhem.
Under revisionsarbetets gång har revisorerna företagit studiebesök inom olika enheter och inrättningar inom landskapsförvaltningen (se nedan).
Revisionsarbetet
Enligt 2 § 2 mom. landskapslagen om landskapsrevisionen skall revisorerna konstatera om
a) landskapets rätt och bästa har tillgodosetts,
b) verksamheten har bedrivits ekonomiskt och effektivt samt att formulerade mål och lagtingsbeslut uppfyllts,
c) redovisningen av medelsförvaltning och resursanvändning gjorts på ett tillförlitligt sätt samt om
d) förvaltningen i övrigt handhafts i enlighet med lag och gällande bestämmelser.
Landskapsrevisorerna har enligt 10 § rätt att granska beviljandet, användningen av och tillsynen över lån och bidrag som betalats av EG:s medel samt av EG ställda säkerheter.
I revisionsberättelsen skall enligt 12 § upptas
a) allmänna uppgifter om utförda granskningar och inspektioner,
b) om budgeten iakttagits och i den formulerade mål förverkligats,
c) på vilket sätt den interna övervakningen har ordnats och om den är tillräcklig,
d) om uppgifterna i bokslutet är riktiga och ger tillräcklig information,
e) uppgifter om hur ägarinflytandet använts i bolag som landskapet helt äger eller har aktiemajoritet i,
f) under revisionen gjorda iakttagelser och dess konsekvenser samt anmärkningar mot landskapsstyrelsen eller dess förvaltningsbeslut till den del revisionen givit anledning till detta,
g) förslag till åtgärder som anses vara påkallade,
h) uppgifter om åtgärder för att avhjälpa av landskapsrevisorerna tidigare påtalade missförhållanden samt om dessa åtgärder anses vara tillräckliga samt
i) övriga av revisionsverksamheten föranledda ärenden.
Revisorernas granskningsarbete har i huvudsak ägt rum i lagtingets lokaliteter under tiden 10 oktober 2000 - 24 augusti 2001.
Till grund för granskningen har lagts landskapsstyrelsens förvaltningsberättelse, landskapsstyrelsens protokoll från plenum och enskilda föredragningar liksom från tjänstemannaföredragningar, protokoll från styrelsen och ledande tjänstemän inom ÅHS, finansavdelningens räkenskapshandlingar, landskapets budget och bokslut, protokoll från vissa sådana bolag som underlyder landskapsrevisorernas granskning, akter i olika ärenden samt särskilda skriftliga förfrågningar och utredningar.
Landskapsrevisorerna har i samband med sitt granskningsarbete hört landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, vikarierande enhetschefen Michaela Slotte, räddningsinspektören Sven-Olof Boman och jämställdhetsinspektören Vivan Nikula vid kansliavdelningen, finanschefen Dan E. Eriksson vid finansavdelningen, avdelningschefen Tomas Lundberg och landskapsveterinären Mikael Karring vid social- och miljöavdelningen, avdelningschefen Yvonne Eliasson vid utbildningsavdelningen, t.f. landskapsagronomen Sölve Högman och avdelningsjuristen Susanne Andersson vid näringsavdelningen samt överingenjören Sven-Olof Lindfors, vägingenjören Stig Janson och trafiksäkerhetskonsulenten Lena King vid trafikavdelningen. Vidare har revisorerna hört polismästaren Björn Andersson vid Ålands polismyndighet, planeringschefen Bjarne Lindström vid Ålands statistik- och utredningsbyrå, ledande veterinären Rauli Lehtinen och förvaltningsöverskötaren Anita Pettersson från Ålands hälso- och sjukvård, projektchefen Gösta Helander från Ålands yrkeshögskola, förvaltningschefen Rainer Åkerblom från länsstyrelsen på Åland samt distriktschefen Ingegerd Bondestam från Folkpensionsanstalten.
Vid de olika besök inom förvaltningar och organisationer som revisorerna har företagit har deltagit trafikinspektören Ulf Lillie och registerföreståndaren Marie-Anne Söderlund vid motorfordonsbyrån, överläkaren Yvonne Danielsson och ansvariga sjukskötaren Christina Wikner-Löthman vid Ålands hälso- och sjukvårds psykiatriska mottagning, rektor Helena Byfält, lektorerna Ingrid Isaksson och Katarina Ulenius samt elevrepresentanterna Camilla Blomqvist och Maria Bergman vid Ålands vårdinstitut samt t.f. VD Dan Backman, kontorschef Päivi Josefsson, marknadschef Tomas Hellén och ekonomiansvariga Malin Frantzén vid Ålands turistförbund.
I enlighet med den av lagtinget antagna räkenskapsstadgan för Ålands lagting har revisorerna den 24 augusti 2001 avgett en särskild berättelse över granskningen av lagtingets och Ålands delegations i Nordiska rådet bokföring och användning av medel under år 2000.
Landskapsrevisorerna har utöver de frågor som behandlas i föreliggande berättelse vid ett sammanträffande med dåvarande landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson jämte t.f. landskapsagronomen Sölve Högman och avdelningsjuristen Susanne Andersson från näringsavdelningen särskilt informerats om gällande lagstiftning, EG:s bestämmelser samt landskapsstyrelsens principer om handläggning och beviljande av stöd till näringslivet. Revisorerna bekantade sig härvid med rutinerna för kontrollen av den sökandes förutsättningar att erhålla ansökt stöd samt av det aktuella projektet, vilka krav på säkerheter som ställs samt den efterkontroll som företas efter det stödet beviljats. Revisorerna har kunnat konstatera att vissa formella brister i handläggningen av ett ärende rörande investeringsstöd i efterhand korrigerades av landskapsstyrelsen på basis av den kontroll den interna revisionen utfört. Detta har enligt vad revisorerna erfarit lett till att landskapsstyrelsen granskat sina rutiner för de kontroller som bör utföras i samband med ärenden om näringsstöd. Revisorerna har också noterat att förnyade och förbättrade handläggningsrutiner för näringsstödsärenden antogs av landskapsstyrelsen i mars 2000. I detta sammanhang har landskapsrevisorerna även granskat handläggningen av ett ärende rörande stöd för jordinköp. Granskningen har inte föranlett några uttalanden från revisorerna.
Kansliavdelningens förvaltningsområde
Jämställdhetsarbetet
Lagstiftning och organisation
Jämställdhetsarbetet regleras i två landskapslagar, landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om jämställdhet mellan män och kvinnor (27/1989) och landskapslagen om landskapet Ålands jämställdhetsdelegation (34/1982). Landskapsrevisorerna begränsar sig i detta sammanhang till att granska jämställdhetsdelegationens och jämställdhetsinspektörens arbete.
Jämställdhetsdelegationen skall enligt lagens 1 § fördjupa och utveckla de vägledande principerna för jämställdhetspolitiken i landskapet. Delegationen består av högst sju medlemmar som utses av landskapsstyrelsen. Ordföranden utses av landskapsstyrelsen. I delegationen skall kännedom om jämställdhetsfrågor och arbetslivet samt juridisk sakkunskap vara företrädd.
Jämställdhetsdelegationen biträds av en jämställdhetsinspektör som är knuten till kansliavdelningen. Inspektören är delegationens sekreterare och skall i övrigt ta initiativ i jämställdhetsfrågor, bedriva informationsverksamhet, föra statistik, följa med och främja förverkligande av jämställdhet i samhällsplaneringen, bereda jämställdhetsdelegationens ärenden, upprätthålla kontakt med olika organisationer med mera.
Målsättningar och handlingsplaner
Jämställdhetsdelegationens arbete bedrivs planmässigt. Då en ny mandatperiod för delegationen vidtar brukar ett program för det åländska jämställdhetsarbetet under mandatperioden utarbetas. Det senaste programmet uppgjordes för åren 1996-1999. Den för åren 2000-2003 utsedda delegationen har under år 2000 varit sysselsatt med att uppgöra ett nytt program som reviderar och kompletterar det tidigare programmet. En viktig grund för programmen är det jämställdhetsarbete som bedrivs inom Nordiska rådet och EU. Det gällande programmet tar sin utgångspunkt i Nordiska ministerrådets program för jämställdhetsarbetet i Norden åren 1995-2000. Här anges att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Den kvalitativa aspekten av jämställdhetsarbetet innebär att kvinnors och mäns kompetens, kunskaper, erfarenheter och värderingar tas till vara och får påverka och berika utvecklingen inom alla områden på alla nivåer i samhället så att detta kan utvecklas i en demokratisk riktning. Delegationen anser det speciellt viktigt att få in jämställdhetsaspekten inom politikområden vilka den uppfattat som könsneutrala, t.ex. närings- och finanspolitik. Exempelvis kan man inom finanspolitiken granska fördelningspolitiken för att se hur resurser fördelas mellan mäns och kvinnors behov. En förutsättning för att nå jämställdhetsmålet är att både kvinnor och män aktivt tar del i jämställdhetsarbetet.
Jämställdhetsdelegationen har som mål för jämställdhetspolitiken för Åland angett att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter att
· ha ett arbete som ger ekonomisk självständighet
· vårda barn och hem
· delta i politiska, fackliga och andra aktiviteter i samhället.
Delegationen pekar särskilt på de reella hinder för jämställdhet som fortfarande existerar: en könssegrerad arbetsmarknad, löneskillnader mellan män och kvinnor samt en ojämn fördelning av ansvaret för barn och hushåll. Delegationen prioriterar särskilt områden och åtgärder som
· främjar kvinnors och mäns lika tillgång till de politiska och ekonomiska beslutsprocesserna
· främjar kvinnors och mäns rätt till egen försörjning och ekonomisk självständighet
· främjar ett jämställt och friktionsfritt arbetsliv
· förbättrar möjligheterna för både kvinnor och män att förena föräldraskap och förvärvsarbete
Utgående från jämställdhetsprogrammet uppgör jämställdhetsdelegationen en mera konkret handlingsplan på två års sikt där de prioriterade projekten och aktiviteterna anges och beskrivs.
Under granskningsperioden aktuella projekt
Landskapsrevisorerna har informerats om att jämställdhetsdelegationen utgående från den senaste handlingsplanen har prioriterat framför allt två projekt, nämligen s.k. mainstreaming inom ungdoms- och fritidsområdet samt det av EU finansierade projektet ”Kvinnofrid International”. Dessa projekt har också särskilt noterats i budgeten för år 2000. För deltagande i EU-projektet bidrar EU med en del av kostnaderna. Revisorerna noterar också att en målsättning för jämställdhetsdelegationen är att arrangera olika utbildningstillfällen i jämställdhetsfrågor för olika målgrupper. Revisorerna noterar att delegationen under år 2000 ordnade 12olika arrangemang. Exempel på sådana var utbildning av personal inom de kategorier som berördes av kvinnofridsprojektet samt information för landskapsanställda om arbetsvärdering.
Pilotprojektet om mainstreaming inom ungdoms- och fritidsområdet påbörjades redan 1997 och genomfördes i huvudsak under 1998 och 1999. Projektet avslutades år 2000. Mainstreaming som arbetsmetod innebär att jämställdhetstanken skall finnas med i all verksamhet och där synliggöra olika förhållanden för kvinnor och män. Det åländska projektet tog sikte bland annat på att åstadkomma förändringar i budget- och redovisningsmodellerna, att utbilda förtroendevalda, organisationsföreträdare och andra berörda i jämställdhetskunskap, att uppgöra könsuppdelad statistik m.m. för att garantera att jämställdhetsperspektivet beaktas i det ordinarie arbetet inom ungdoms- och fritidssektorn.
Projektet var en del av ett större samnordiskt projekt. På Åland deltog Mariehamns stad, Finströms och Hammarlands kommuner, Ålands idrottsförbund, Ålands idrottsdistrikt samt Ålands motionsförbund med jämställdhetsinspektören som projektledare. Övriga kommuner hade tillfrågats men inte visat intresse att delta. Varje deltagande kommun eller organisation har genomfört ett eget delprojekt som redovisats separat. De åländska projekten har även rapporterats till Nordiska ministerrådet som kommer att utge en handbok i mainstreaming. De åländska projekten kommer att redovisas lokalt på en konferens under år 2001.
Jämställdhetsdelegationen har sedan hösten 1998 deltagit i EU:s projekt ”Operation Kvinnofrid International”. Projektets målsättning är att höja medvetenheten om problemet med våld mot kvinnor. Projektet syftar till att öka kunskapen, förändra attityder och skapa opinion mot mäns våld mot kvinnor. En referensgrupp med medlemmar från social- och hälsovården, polisen, åklagarmyndigheten, skolan och kyrkan övervakar arbetet. Ett första resultat av arbetet inom projektet var att utföra en enkätundersökning om förekomsten av våld i parförhållanden i landskapet. Enkäten fanns framlagd bland annat hos sociala myndigheter, polismyndigheten och Folkhälsans familjerådgivning. Den syftade till att få en bild av förekomsten av familjevåld samt en uppfattning om det bemötande berörda myndigheter visat de drabbade.
Projektet resulterade konkret under granskningsåret i tre olika broschyrer innehållande handlingsprogram för omhändertagande av misshandlade kvinnor vid Ålands hälso- och sjukvård, Ålands polismyndighet och Mariehamns stads socialkansli. Till grund för arbetet låg den ovan berörda enkäten och uppföljande diskussioner inom och mellan resp. myndigheter. Projektet har enligt vad revisorerna erfarit medfört att myndigheternas medvetande om mäns våld mot kvinnor och insikter i hur dessa problem skall hanteras ökat betydligt. Som ett led i arbetet att motverka våld riktat mot kvinnor och att underlätta drabbade kvinnors situation har etablerats ett samarbete med kvinnojouren i Åbo som ger möjlighet att kontakta dess jourtelefon.
Revisorerna har också informerats om andra projekt som bedrivs inom jämställdhetsdelegationens ram. Hit hör bl.a. samarbetet med Folkhälsan i fråga om jämställdhet vad gäller rätten till föräldraskap (”pappagrupper”) samt ett pilotprojekt om arbetsvärdering. Projektet syftar till att kartlägga i vilken mån lönediskriminering inom landskapsförvaltningen förekommer och har förberetts under granskningsåret genom att man uppgjort målsättningar för arbetet. Delegationen avser även att knyta en utomstående utredare till projektet
Revisorernas allmänna synpunkter
Landskapsrevisorerna konstaterar att jämställdhetsdelegationen inom ramen för tilldelade resurser utfört ett brett syftande utrednings- och informationsarbete och härvid följt upp initiativ och strömningar i Norden och Europa. De i budgeten angivna målsättningarna har i stort sett följts även om vissa projekt tenderat att dra längre ut på tiden än planerat.
Delegationens och jämställdhetsinspektörens arbete har bidragit till att öka medvetenheten om jämställdhetsfrågorna i det åländska samhället. Särskilt projektet ”Operation kvinnofrid” har resulterat i ökad information om problematiken och konkreta åtgärder i syfte att förbättra förutsättningarna för utredningar av brott och stöd till drabbade samt till att förändra attityder hos allmänhet och myndigheter. En konsekvens av verksamheten och den föreliggande organisationen har dock samtidigt varit att en betydande del av jämställdhetsinspektörens arbetstid har åtgått till att medverka i olika projekt vilket i viss mån hämmat dennes möjligheter att ägna sig åt de övergripande allmänna uppgifterna.
Landskapsrevisorerna anmodar landskapsstyrelsen att överväga en precisering av jämställdhetsinspektörens arbetsuppgifter så att inspektören skulle få en tydligare koordinerande roll vad gäller jämställdhetsarbetet i landskapet och inte onödigtvis påförs operativa uppgifter som primärt borde ankomma på andra myndigheter eller organisationer.
Beredskapsuppgifter inom befolkningsskyddet
Enligt självstyrelselagen är befolkningsskyddet en angelägenhet som tillhör rikets kompetensområde. Huvuddelen av de verksamheter vilka besitter resurser som tas i anspråk i befolkningsskyddssituationer, som brand- och räddningsväsendet, polisen, hälso- och sjukvården samt vägar och fordon, tillhör däremot landskapets behörighet. Ur landskapets synvinkel är det önskvärt att man har inflytande över hur dessa resurser skulle komma att utnyttjas i befolkningsskyddssituationer. Av dessa orsaker utfärdades år 1988 en s.k. överenskommelseförordning om handhavande av beredskapsuppgifter inom befolkningsskyddet i landskapet Åland (20/1988).
Eftersom befolkningsskyddet med tiden blivit endast en del av den allmänna planeringen inför undantagsförhållanden och då rikslagstiftningen gällande räddningstjänsten förnyats visade sig 1988 års förordning föråldrad. Länsstyrelsen på Åland och landskapsstyrelsen initierade därför gemensamt uppgörande av en ny förordning och utarbetade även ett utkast till en sådan. Arbetet har efter fortsatt beredning vid justitieministeriet och på basis av hörande av berörda myndigheter resulterat i en ny förordning om skötseln i landskapet Åland av förberedande uppgifter för undantagsförhållanden (80/2000). Förordningen trädde i kraft den 1 december 2000.
Överenskommelseförordningen anger att förberedande förvaltningsuppgifter och förberedande uppgifter av annat slag som ankommer på rikets myndigheter inom
· befolkningsskyddet
· försörjningsberedskapen och
· den allmänna beredskapen inför undantagsförhållanden
på Åland sköts gemensamt av rikets och landskapets myndigheter. Det gemensamma organ som sköter uppgifterna är en samrådsdelegation för beredskapsärenden som leds av landshövdingen och lantrådet. Delegationens närmare sammansättning bestäms i en arbetsordning. Medlemmarna som företräder riket representerar förutom länsstyrelsen också sjöbevakningen och televäsendet. Landskapets företrädare representerar räddningsväsendet, polisen, social- och hälsovården samt trafiken. Verkställighet och löpande ärenden sköts i huvudsak av landskapsstyrelsens räddningsinspektör och länsstyrelsens förvaltningschef tillsammans eller var för sig beroende på ärendenas karaktär.
De uppgifter som skall skötas gemensamt gäller
· inom befolkningsskyddet uppgifter som enligt rikets lag om räddningsväsendet ankommer på länsstyrelsen, bl.a. rätt att få olika uppgifter, förordnande av personal till utbildning, övervakning av kommunernas befolkningsskydd, meddelande av olika anvisningar m.m.
· inom försörjningsberedskapen sådana uppgifter som enligt olika författningar ankommer på Försörjningsberedskapscentralen i fråga om tryggande av försörjningsberedskap samt upplagring av läkemedel och bränslen,
· inom den allmänna beredskapen för undantagsförhållanden uppgörande av beredskapsplaner och förberedelser för verksamhet under undantagsförhållanden.
Samrådsdelegationens närmare uppgifter är att
· övervaka och samordna beredskapsplaneringen
· ta initiativ till beredskapsåtgärder och bistå vid planeringen för undantagsförhållanden
· avge utlåtanden i principiellt viktiga frågor
· följa utvecklingen vad gäller beredskapen för undantagsförhållanden
· i samråd med Försörjningsberedskapscentralen behandla ärenden inom försörjningsberedskap samt säkerhets- och skyddsupplagring.
Ärendena i delegationen avgörs, sedan parterna samrått, av landshövdingen respektive lantrådet beroende på om ärendet hör till rikets eller landskapets behörighet.
Den nya lagen om räddningsväsendet, som till de delar den berör befolkningskyddet gäller också i landskapet, ålägger kommunerna att ha egna ledningscentraler för befolkningsskyddet som skall kunna fungera också under undantagsförhållanden. Det ankommer på samrådsdelegationen att följa hur kommunerna fullgör sina skyldigheter. Underlåtenhet att följa bestämmelserna kan leda till uppmaning att rätta till försummelser vid hot om vite. Ledningscentralerna skall vara inrättade senast den 1 september 2002. Revisorerna har erhållit en utredning som visar att åtta kommuner redan har normenliga ledningscentraler. I sju kommuner finns centraler som följer tidigare normer samtidigt som planering eller uppförande av nya centraler pågår. I en kommun saknas helt en ledningscentral men utredning pågår.
På landskapsnivå finns en ledningscentral i bergsskyddet i Mariehamn som är fullt utrustad. Centralen skall saneras år 2001. För dess verksamhet finns utarbetade planer och personal reserverad för eventuella undantagsförhållanden. Ledningscentralens kostnader betalas helt av statens medel. Landskapsstyrelsen hyr enligt avtal med staten vissa utrymmen i bergsskyddet (ca 17 procent av totalytan). Dessa utrymmen ersätter de skyddsrum som landskapet i annat fall hade varit skyldigt att anlägga i Självstyrelsegården och hotell Arkipelag. Utrymmena är under normalförhållanden uthyrda till Mariehamns stad för dess fritidsverksamhet.
Skyldigheten att inrätta skyddsrum regleras i lagen om räddningsväsendet. Det ankommer närmast på de kommunala byggnadsnämnderna att övervaka att bestämmelserna följs. Samrådsdelegationen kan på synnerliga skäl bevilja undantag från skyldigheten. Länsstyrelsen och landskapsstyrelsen kan i praktiska frågor bistå med råd och anvisningar.
Samrådsdelegationen behandlar också på ett övergripande plan utbildningen i befolkningsskyddsfrågor. Sådan utbildning riktar sig både till dem som deltar i befolkningsskyddet på landskapsnivå och till dem som ingår i den kommunala befolkningsskyddsorganisationen. Kursverksamheten sköts i praktiken främst av Statens räddningsinstitut som utlokaliserar olika kurser till Åland och även bekostar dem. Samrådsdelegationen övervakar och yttrar sig om kursplaneringen. Genom att anordna olika kurser på Åland har svenskspråkig utbildning kunnat garanteras.
Landskapsrevisorerna konstaterar att överenskommelseförordningen om skötseln av vissa förberedande uppgifter för undantagsförhållanden inte i någon större grad innebär att uppgifter överförts mellan landskaps- och riksmyndigheterna. Förordningens främsta syfte är att samordna resursanvändningen och klargöra beslutsbefogenheterna vilka utövas av respektive myndighet efter samråd med den andra parten.
Ålands polisdistrikt
Lagstiftning och organisation
Landskapet har enligt självstyrelselagen behörighet i fråga om allmän ordning och säkerhet med vissa i lagen närmare angivna undantag. Enligt dessa har riket behörighet i fråga om skjutvapen, explosiva ämnen och tryggande av statens säkerhet.
Polisverksamheten i landskapet regleras i fem olika författningar:
1) förordningen om polisförvaltningen i landskapet Åland (118/1998)
2) landskapslagen om Ålands polismyndighet (26/2000)
3) landskapsförordningen om Ålands polismyndighet (34/2000)
4) polislagen för landskapet Åland (49/2000) och
5) polisförordningen för landskapet Åland (50/2000).
Behörighetsfördelningen samt samarbetet mellan rikets och landskapets myndigheter i fråga om polisförvaltningen beskrivs närmare i förordningen om polisförvaltningen i landskapet Åland. Landskapets polis sköter all polisverksamhet i landskapet förutom vad som uttryckligen ankommer på rikets polis. Denna skall svara för statens säkerhet och sköta de uppgifter som hör till skyddspolisen och centralkriminalpolisen. Den sistnämnda har en egen enhet i landskapet.
Den högsta tillsynen över polisväsendet tillkommer landskapsstyrelsen som förestår landskapets polisförvaltning och landshövdingen som företräder rikets polisförvaltning. I händelse av "en polisiärt särskilt krävande situation" kan polisens högsta ledning ge order om tillfälliga ledningsförhållanden. Chefen för polisens länsledning i Västra Finlands län skall på begäran av landskapets polischef ge handräckning. Landskapets polischef utnämns av landskapsstyrelsen efter samtycke av landshövdingen.
Landskapsstyrelsen bestämmer efter samråd med landshövdingen om uniform och beväpning för landskapets polis.
För att behandla frågor av gemensamt intresse finns en samrådsdelegation, vars sammansättning och uppgifter anges i en arbetsordning som fastställs av landskapsstyrelsen med landshövdingens samtycke. Denna delegation har funnits också i stöd av tidigare överenskommelseförordningar. Ordförandeskapet har alternerat mellan lantrådet och landshövdingen. Delegationen sammanträdde en gång under år 2000. Delegationen diskuterar olika organisatoriska frågor och avger yttranden i lagstiftningsfrågor.
Den nya landskapslagen om Ålands polismyndighet ersatte 1981 års landskapslag om polisförvaltningen. Lagen anger att myndighetens verksamhet bedrivs inom en ordnings-, en brottmåls- och en kansliavdelning. Myndigheten har verksamhetsenheter i staden, på landsbygden och i skärgården. Vidare utsägs explicit att i skärgårdskommunerna bör det finnas polisverksamhet året om. Myndighetens chef är polismästaren, vars ställföreträdare är överkommissarien. Lagen definierar också kompetenskraven för dessa tjänster. Om övriga tjänster och om kompetenskraven för dem bestäms i landskapsförordning. Sådana bestämmelser har intagits i den nya landskapsförordningen om Ålands polismyndighet liksom bestämmelser om vilka övriga tjänster som kan finnas inom distriktet samt kompetenskraven för tjänsterna. I lagen finns också bestämmelser om bland annat uniformering, beväpning och tjänstemärken.
Enligt landskapslagen om Ålands polismyndighet skall polismyndigheten biträdas av en polisdelegation vars uppgifter och sammansättning regleras i landskapsförordningen om Ålands polismyndighet. Delegationen har åtta medlemmar med en av landskapsstyrelsens medlemmar som ordförande. Också de övriga medlemmarna utses av landskapsstyrelsen varvid olika regioner inom landskapet skall vara företrädda. I praktiken tillsätts dessa medlemmar på förslag av kommunerna. Delegationens uppgift är att tjäna som en kontaktlänk mellan polismyndigheten och allmänheten. I detta syfte följer den polisens verksamhet bl.a. genom aktuell information från polisledningen, avger yttranden om budgetförslaget och andra ärenden som gäller polisen och har möjlighet att ta initiativ i frågor som syftar till att utveckla polisens verksamhet. Polisdelegationen, som fanns även enligt tidigare lagstiftning, sammanträdde en gång under år 2000.
Polismyndigheten är som framgått indelad i tre avdelningar, en kansliavdelning, en ordningsavdelning och en brottmålsavdelning. Polisdistriktets resurser utgår huvudsakligen från polishuset i Mariehamn. Av ordningsavdelningens totala styrka är åtta man avdelade för att bemanna en s.k. grundpatrull i Godby. Också trafikgruppen verkar med bas i Godby. I skärgårdskommunerna Brändö, Kumlinge, Föglö och Kökar finns en polisman i varje kommun. Under vinterhalvåret har dessa dock tjänstgjort utgående från polishuset i Mariehamn. Alla skärgårdspoliser är inte heller fast bosatta i sina stationeringskommuner utan vistas där endast under sina schemalagda tjänstgöringstider. I viss mån har därmed syftet med skärgårdspoliserna som en särskild resurs för skärgårdsbefolkningens behov förfelats. Den formulering i den nya landskapslagen om Ålands polismyndighet enligt vilken det bör finnas polisverksamhet året om i skärgårdskommunerna har så nyligen trätt i kraft att revisorerna ännu inte kunnat bilda sig en uppfattning om hur den förverkligas i praktiken. I budgeten för år 2000 anges att hittillsvarande polisverksamhet i skärgården skall utvärderas för att bedöma dimensioneringen i förhållande till de anförda bestämmelserna om verksamheten i skärgården.
Polislagen för landskapet Åland som från den 1 september 2000 ersatte 1971 års landskapslag om polisverksamheten innehåller inledningsvis allmänna målsättningar och principer för polisens verksamhet. I lagen ingår i övrigt detaljerade bestämmelser om polisens befogenheter i olika situationer, bestämmelser om inhämtande av information, om tystnadsplikt m.m. Den tidigare föråldrade och knapphändiga lagstiftningen har därmed ersatts av noggranna bestämmelser som också beaktar de under senare år förnyade bestämmelserna om individens grundrättigheter.
Personalstyrka och verksamhet
Personalstyrkan vid polisdistriktet utgörs för närvarande av 80 ordinarie tjänstemän, två tillfälliga tjänstemän och tre privaträttsligt anställda arbetstagare. Av dessa tillhör åtta personer byråpersonalen. Personalstyrkan har efter vissa besparingsåtgärder i början av 1990-talet, då den minskades med nio polistjänster, varit oförändrad. Av polisdistriktets totalanslag år 2000 om 21,5 miljoner mark åtgick huvuddelen för personalutgifter.
Polisdistriktets verksamhet följer vissa i budgeten för år 2000 angivna mål, av vilka det centralaste är att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Polisen upprätthåller en utryckningsberedskap på sådan nivå att man snabbt kan ingripa där omedelbara åtgärder är nödvändiga. Särskilt avseende fästs vid fotpatrullering och andra patrulleringsformer som är ägnade att öka allmänhetens trygghetskänsla. Vad gäller brottsbekämpningen eftersträvas en effektiv förundersökning och en förkortning av utredningstiderna. Tyngdpunktsområden är allvarlig brottslighet, ungdomsbrottslighet, bekämpning av ekonomisk brottslighet samt narkotikabrott. Av polisens statistik för år 2000 framgår att till distriktet inkom 3.328 anmälningar av vilka 2.037 fördes till åtal.
Utbildningsfrågor
Enligt 9 § i den nya överenskommelseförordningen skall landskapets polispersonal ges möjlighet att få utbildning på svenska vid statens polisläroinrättningar eller vid särskilda poliskurser på Åland om sådana behövs.
Under senare år har varje år påbörjats en ny svenskspråkig grundutbildning av polismanskap. Utbildningen omfattar totalt 108 studieveckor, vari ingår en handledd arbetspraktik om 20 studieveckor och ger kompetens för äldre konstapelstjänster. Till kursen 1996 antogs tre, 1997 fyra, 1998 tre, 1999 två och 2001 fyra åländska sökande (från och med år 2001 inleddes utbildningen på våren i stället för på hösten). Antalet åländska sökande var ca tre gånger större än antalet antagna studerande som före studierna anställts vid polismyndigheten kan få tjänstledighet med lön under utbildningstiden enligt tjänstekollektivavtalets regler om egen utbildning. Av de totalt 70 polistjänsterna vid Ålands polisdistrikt är i dag endast fem besatta med personer som saknar grundutbildning. Därtill finns fem ordinarie yngre konstaplar som saknar utbildning men beviljats dispens. Revisorerna har också inhämtat att man med nuvarande utbildningstakt kan utgå från att vakanser på grund av pensionering under de närmaste åren med knapp marginal kan fyllas med utbildad personal.
Förundersökning av brott
Enligt självstyrelselagen är förundersökning av brott ett rättsområde som underlyder rikets behörighet. 1998 års överenskommelseförordning anger dock att landskapets polis skall upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt utföra övriga uppgifter som hör till polisen om inte annat bestäms i lag eller förordning eller med stöd av förordningens 3 §(tillfälliga ledningsförhållanden). Detta innebär att Ålands polismyndighet i kraft av överenskommelseförordningen handhar också förundersökning av brott till alla delar utom de som centralkriminalpolisen sköter.
Enligt polismyndighetens egna uppskattningar motsvarar den andel av polismyndighetens resurser som anslås för förundersökningsarbetet ca 18 manår. En våning i polishuset disponeras av kriminalavdelningen. Tre av myndighetens bilar är reserverade för avdelningens behov. Verksamhetens kostnader kan uppskattas till totalt ca 5,8 miljoner mark, varav ca 5,3 miljoner mark för personalkostnader och drygt 500.000 mark för övriga kostnader.
På grund av det ekonomiska system som gällde enligt den tidigare självstyrelselagen hade ett överförande av förvaltningsuppgifter mellan riket och landskapet genom överenskommelseförordningar inga totalekonomiska konsekvenser för landskapets del. Om landskapet övertog en uppgift från en riksmyndighet höjdes det s.k. utjämningsbeloppet så att landskapets ökade kostnader kunde täckas. Och om uppgiften genom ändring eller upphävande av överenskommelseförordningen återgick till riksförvaltningen, sänktes utjämningsbeloppet i motsvarande mån.
Till följd av det ekonomiska system som infördes genom den nya självstyrelselagen bortföll kopplingen mellan stats- och landskapsförvaltningens kostnader. De kostnader som landskapet har för den förvaltning som direkt grundar sig på självstyrelselagen påverkar således inte avräkningsbeloppet. De förvaltningsuppgifter vilka landskapet inom ramen för avräkningsbeloppet har att bekosta beskrivs i 23 och 30 '' självstyrelselagen.
Av 30 ' och 27 ' 23 punkten självstyrelselagen framgår att det ankommer på rikets myndigheter att handha verksamhet som innefattar förundersökning av brott. Med stöd av överenskommelseförordning har emellertid landskapets polismyndighet under lång tid delvis och efter länsmansdistriktens upphörande helt och hållet bekostat den förundersökningsverksamhet som inte sköts av centralkriminalpolisen. När den nya självstyrelselagen trädde i kraft upphörde giltigheten av alla överenskommelseförordningar som hade utfärdats med stöd av den tidigare självstyrelselagen. På grund härav utfärdades nya överenskommelseförordningar inom de områden där man från landskapets och statens sida gemensamt ansåg att det fortfarande fanns behov av en förvaltningskompetensindelning som avviker från den som förutsätts i självstyrelselagen. Ett sådant behov ansåg man att fanns i fråga om förundersökningsuppgifterna, vilka följaktligen, enligt överenskommelseförordning som utfärdats med stöd av 32 ' självstyrelselagen, fortfarande omhänderhas av landskapets polismyndighet.
Enligt 47 ' 3 mom. 1 punkten självstyrelselagen skall avräkningsgrunden höjas om landskapet genom t.ex. en överenskommelseförordning övertar en uppgift som ankommer på riket. En förutsättning för att höjning skall ske är att landskapets utgifter på grund av överenskommelsen ökar.
Som framgått ovan förutsätter självstyrelselagen att staten skall omhänderha förundersökningsverksamheten. Av detta förhållande följer även att det är staten som skall stå för verksamhetens utgifter ( RP 73/1990 sid. 57). Landskapet har genom överenskommelse som slutits med stöd av den nya självstyrelselagen tillsvidare övertagit de uppgifter som hör till förundersökningsverksamheten. Av polismyndighetens utredning framgår att verksamhetens kostnader uppgår till betydande belopp. Följaktligen följer av bestämmelserna i 47 ' 3 mom. 1 punkten självstyrelselagen att avräkningsgrunden skall höjas i den utsträckning som verksamhetens kostnader förutsätter.
Enligt 47 ' 5 mom. självstyrelselagen sker ändringar i avräkningsgrunden genom rikslag till vilken lagtinget ger sitt bifall. Självstyrelselagen innehåller inga särskilda bestämmelser rörande förfarandet om överenskommelse beträffande höjning av avräkningsgrunden inte kan uppnås. Å andra sidan har denna brist ingen praktisk betydelse i fall som det förevarande. Om inte överenskommelse om höjning av avräkningsgrunden kan nås, har landskapsstyrelsen möjlighet att säga upp den gällande överenskommelseförordningen om polisverksamheten. Om så sker återgår i fråga om bl.a. förundersökningen såväl ansvaret för själva verksamheten som ansvaret för kostnaderna till riket. Denna förändring påverkar inte avräkningsgrunden, vilket alltså innebär att landskapet vid en uppsägning av den ifrågavarande överenskommelseförordningen gör en inbesparing som motsvarar de kostnader man idag har för förundersökningsuppgifterna.
Landskapsrevisorerna har erfarit att landskapsstyrelsen och finansministeriet gemensamt inlett ett utredningsarbete som syftar till en utvärdering av det avräkningssystem som infördes genom 1991 års självstyrelselag. I det sammanhanget avser man att även kartlägga i vilken utsträckning förvaltningsuppgifter som följd av den nya lagen överförts mellan rikets och landskapets myndigheter och vilka konsekvenser detta i så fall kan ha vad gäller avräkningsgrunden. Enligt revisorernas åsikt finns det skäl att i detta sammanhang särskilt se på också kostnaderna för förundersökning av brott.
Polishuset
Ålands polisdistrikts hus vid Strandgatan i Mariehamn togs i bruk år 1984. Revisorerna har vid besök i huset kunnat konstatera att huset fortfarande på ett ändamålsenligt sätt fyller givna funktioner. Byggnaden har genomgått regelbundet underhåll men revisorerna har dock konstaterat att rannsakningscellerna är i behov av reparationer och underhåll samt att ljusförhållandena i dem är dåliga.
Landskapsrevisorerna konstaterar att landskapet när den nya självstyrelselagen trädde i kraft genom en överenskommelseförordning påtog sig ansvaret för förundersökningsuppgifterna, vilka enligt självstyrelselagen ankommer på staten. Trots att handhavandet av dessa uppgifter åsamkar landskapet betydande kostnader har landskapsstyrelsen emellertid inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att höja avräkningsgrunden så att landskapet på det sätt självstyrelselagen förutsätter ersätts för dessa kostnader.
Landskapsrevisorerna förutsätter att landskapsstyrelsen i samband med förhandlingar om överföring av förvaltningskompetens från riket till landskapet även förhandlar om höjning av avräkningsgrunden så att landskapet fullt ut kompenseras för de ökade kostnader som kompetensöverföringen ger anledning till.
Motorfordonsbyrån
Lagstiftning och organisation
Motorfordonsbyråns verksamhet regleras i landskapslagen om motorfordonsbyrån (9/1975). Byrån skall enligt lagen handha registrering och besiktning av motorfordon samt föra körkortsregistret. Byrån är indelad i en registersektion och en teknisk sektion.
Vid registersektionen sköts ärenden som sammanhänger med registreringen av fordon och körkort samt dessutom frågor som rör byråns förvaltning och ekonomi. Fordonsregistreringen följer bestämmelserna om registrering i landskapslagen om besiktning och registrering av fordon (19/1993) medan bestämmelser om körkortsregistreringen ingår i körkortslagen för landskapet Åland (79/1991). I och med den nya självstyrelselagen som trädde i kraft 1.1.1993 överfördes bestämmelserna om båttrafik till landskapets behörighetsområde. Registreringen av fritidsbåtar, som därförinnan sköttes av länsstyrelsen, överfördes då på motorfordonsbyrån.
Vid den tekniska sektionen sköts de ärenden som angår besiktning av fordon samt förarexamen. Också denna verksamhet regleras av de ovanstående två författningarna.
Motorfordonsbyråns verksamhet leds av trafikinspektören, registersektionen av en registerföreståndare och tekniska sektionen av två besiktningsmän. Totalt finns vid byrån tio tjänster, varav två är tillfälliga.
I samband med en intern organisationsutredning har det konstaterats att ärendena rörande förarexamen borde föras under en tredje sektion till vilken personal med särskild kompetens kunde knytas. Dels måste trafikinspektören i dag i betydande grad medverka i förarexaminationen, dels torde inom kort nya EU-bestämmelser bli aktuella som ställer särskilda krav på dem som handhar förarexamen. I dag har de tjänstemän som sköter examineringen en fordonsteknisk utbildning och inriktning medan framtida krav kommer att ta sikte på bilskollärarkompetens. Också i andra avseenden kan lagstiftningen behöva ses över, bland annat som följd av ett ändrat utbildningssystem inom fordonsteknikbranschen.
Revisorerna noterar att ett förslag till översyn av motorfordonsbyråns organisation på byråns initiativ har aktualiserats i landskapsstyrelsen i form av ett förslag till reglemente.
Byråns verksamhet
I landskapsstyrelsens förvaltningsberättelse ingår detaljerade statistiska uppgifter om verksamheten vid motorfordonsbyrån. Här relateras därför endast de väsentligaste nyckeltalen för år 2000:
| Registrerade fordon totalt 25122 |
| Registrerade fritidsbåtar 444 |
| Besiktningsåtgärder totalt 23931 |
| Förarexamens teoriprov, alla klasser 753 |
| Förarexamens körprov, alla klasser 536 |
Revisorerna har konstaterat att vissa problem finns i fråga om registreringen av fritidsbåtar vad gäller såväl administrationen som lagstiftningen. Registersektionens personalstyrka har inte bedömts vara tillräcklig för att registreringen skall kunna skötas tillräckligt effektivt. Systemet bygger i dag på att ägarna själva anmäler sina båtar för registrering. Någon metodisk uppföljning och kontroll finns inte. Detta beror eventuellt också på föråldrad lagstiftning. Småbåtsregistreringen var före 1.1.1993 en riksangelägenhet som på Åland sköttes av länsstyrelsen. Enligt den nya självstyrelselagens övergångsbestämmelser förblir den rikslagstiftning som gällde 1.1.1993 i kraft till dess ny landskapslagstiftning utfärdats. Rikslagstiftningen om registrering av motorbåtar förnyades 1.1.1999 men någon ny landskapslagstiftning har tillsvidare inte aktualiserats och inte heller har lagstiftningen om motorfordonsbyråns organisation och uppgifter kompletterats med uppgiften att handha båtregistreringen.
Det båtregister som länsstyrelsen i landskapet Åland förde så länge fråga var om en riksangelägenhet överfördes till landskapsstyrelsens motorfordonsbyrå från början av år 1993. Överföringen torde såvitt revisorerna inhämtat ha skett efter i huvudsak formfria diskussioner inom landskapsförvaltningen samt mellan landskapsstyrelsen och länsstyrelsen. Motorfordonsbyrån övertog länsstyrelsens registreringshandlingar vilket dokumenterades i ett s.k. överlåtelseinstrument. I början av år 1994 utfärdade landskapsstyrelsen ett beslut (36/1994) om registreringsbevisens form och om de avgifter som skall tillämpas vid förande av motorbåtsregistret.
Arbetsmetoderna i fråga om förarexamen och fordonsbesiktning har utvecklats under de senaste åren. I budgeten för år 2000 anges att målsättningen är att väntetiden för förarexamen och besiktning inte får överstiga en vecka. Revisorerna har erfarit att denna målsättning kunnat uppfyllas. Detta har vad gäller besiktningen kunnat genomföras tack vare ett datoriserat påminnelsesystem där fordonsägarna ca sex veckor i förväg får en påminnelse om skyldigheten att föra fordonen till besiktning. I ett senare utvecklingsskede kommer fordonsägarna att erbjudas en föreslagen tidpunkt för besiktning som accepteras genom att avgiften erläggs på förhand. De förnyade systemen har medfört en jämnare arbetsbelastning och därmed en mera ändamålsenlig användning av personalresurserna. En viss minskning av antalet besiktningar har också noterats som följd av att fordonsparken blivit nyare och fordonen därmed inte behöver föras till besiktning lika ofta som äldre fordon.
Enligt bokslutet för år 2000 uppgick motorfordonsbyråns utgifter till 3.390.047 mark (1999: 3.176.927) medan inkomsterna uppgick till 3.849.002 mark (1999: 3.940.860). Revisorerna konstaterar att byråns verksamhet därmed är självbärande och att avgifterna för byråns olika prestationer kan anses ligga på en ändamålsenlig nivå.
Fastigheten
Den fastighet i vilken motorfordonsbyrån är belägen uppfördes år 1982 för byråns ändamål. Den inrymmer förutom administrativa utrymmen besiktningshallar. Enligt revisorernas bedömning ligger byråns tekniska utrustning på en tillräckligt hög nivå. Som följd av att långtradarkombinationerna blivit allt längre är den hall som används för lastbilsbesiktning i kortaste laget. För att i möjligaste mån undvika arbetsmiljöproblem har en varmluftsridå installerats. Den tomt där fastigheten är belägen ger möjlighet till framtida utbyggnad.
Landskapsrevisorerna konstaterar att motorfordonsbyråns arbete i huvudsak utvecklats i enlighet med de i budgeten angivna målsättningarna. De avgifter som fastställts för byråns tjänster är enligt revisorerna lämpligt avvägda. Revisorerna konstaterar att registreringen av fritidsbåtar delvis försvåras av föråldrad lagstiftning.
Finansavdelningens förvaltningsområde
Landskapets budget för år 2000
Landskapsstyrelsens framställning med förslag till budget för år 2000 för landskapet Åland avläts till lagtinget den 25 oktober 1999. Lagtinget antog framställningen med vissa ändringar den 22 december 1999. Denna budget balanserade på 1.281.582 (1.227.724.000 ) mark och publicerades i Ålands författningssamling nr 1/2000. Genom tre tilläggsbudgeter höjdes budgetens slutsumma med 134.137.000 (189.155.000) mark eller med 10,5 procent till 1.415.719.000 (1.416.879.000)mark. Siffrorna inom parentes anger 1999 års motsvarande tal.
Budgetens uppställning följde den nya organisationsstrukturen för förvaltningen från 1.1.1999, vilken tillkommit utgående från den nya landskapslagen om landskapsstyrelsens allmänna förvaltning som trädde i kraft 1.1.1999. Budgeten var i övrigt uppgjord enligt samma systematik som tidigare.
Beträffande bokföringen övergick landskapsstyrelsen till nya principer från 1.1.1998, så att affärsbokföring infördes i tillämpbara delar. Under år 2000 följdes samma principer som under år 1999 och boksluten 2000, 1999 och 1998 är till dessa delar jämförbara. Utöver affärsbokföringen med resultaträkning och balans görs såsom tidigare en uppföljning av budgeten och dess förverkligande.
Iakttagandet av budgeten 2000
Budgetförverkligandet i sammandrag
| Inkomster: |
| Mark |
| För året budgeterades | 1.281.582.000 |
|
| Tilläggsbudgeter (ÅFS 71/2000, 7/2001 och 28/2001) | + 134.137.000 | 1.415.719.000 |
|
|
|
|
| Influtit av årets budgeterade inkomster | 1.403.441.185 |
|
| Återförda utgiftsrester och reserv.anslag | 21.254.545 |
|
| Nya reserverade inkomster 31.12.2000 | 11.740.299 | 1.436.436.029 |
|
|
|
|
| Över budget |
| 20.717.029 |
|
|
|
|
| Utgifter: |
|
|
| För året budgeterades | 1.281.582.000 |
|
| Tilläggsbudgeter (ÅFS 71/2000, 7/2001 och 28/01) | + 134.137.000 | 1.415.719.000 |
|
|
|
|
| Utbetalt av årets budgeterade utgifter | 1.168.466.258 |
|
| Återförda inkomstrester | 44.752 |
|
| Nya utgiftsrester och res.ansl. 31.12.2000 | 223.888.511 | 1.392.399.521 |
|
|
|
|
| Under budget |
| 23.319.479 |
|
|
|
|
| Överskott |
| 44.036.508 |
| Budgeterat överskott |
| 54.047.000 |
| Överskotten tillsammans |
| 98.083.508 |
I bokslutet över budgetförverkligandet överstiger inkomsterna utgifterna så att överskottet bokföringsmässigt blir 44.036.508 ( 42.862.127) mark. Härvid har 54.047.000 (27.028.000) mark budgeterats och bokförts som överföring av budgetöverskott till följande år. Överskottet för år 2000 är sålunda 98.083.508 (69.890.127) mark vad gäller budgetuppföljningen.
Såsom avräkningsbelopp med staten har bokförts det i förskott erlagda beloppet för år 2000 om 1.000,0 ( 951,0) miljoner mark samt tillägget för avräkningen för år 1999 om 8,1 (7,0) miljoner mark eller sammanlagt 1.008,1 (958,0) miljoner mark. Skattegottgörelsen för år 1998 om 66,6 (56,1) miljoner mark stadfästes av republikens president den 21 mars 2000 och budgeterades och bokfördes år 2000 på eget moment. Avräkningsbeloppet för år 2000 fastställs slutligt utgående från statens bokslut. Eventuell tilläggsbetalning har inte beaktats i bokslutet för år 2000 utan hänförs till 2001 års bokslut i likhet med skattegottgörelsen för år 1999. Denna har stadfästs den 11 april 2001 och utgör 53,6 (66,6) miljoner mark.
Jämförelse mellan 2000 års budget och bokslut - avvikelser från budgeten
I denna jämförelse ingår i bokslutssiffrorna de nya inkomstresterna, budgetutgiftsresterna och reserveringarna. Beloppen är angivna i mark.
|
Jämförelse mellan 2000 års budget och bokslut | ||||
|
Förvaltningsområde |
Budget |
Enl.bokslut inkl. reserveringar |
Över + /under- budget mk |
% |
|
Inkomster: Lagtinget Landskapsstyrelsen Kansliavdelningen Finansavdelningen Social- o. miljöavd. Utbildn. o. kulturavd. Näringsavdelningen Trafikavdelningen Skatter o.avg.av skatte-natur, ink. av lån o. finansink. Sammanlagt
|
15.000 1.068.000 17.726.000 91.850.000 43.021.000 12.518.000 9.068.000 12.420.000
1.228.033.000 1.415.719.000
|
19.208 1.034.319 19.384.228 92.192.783 46.688.469 12.592.516 8.946.228 12.019.504
1.243.558.774 1.436.436.029 |
4.208 -33.681 1.658.228 342.783 3.667.469 74.516 -121.772 -400.496
15.525.774 20.717.029 |
28,0 -3,1 9,4 0,4 8,5 0,6 -1,3 -3,2
1,3 1,4
|
|
Utgifter: Lagtinget Landskapsstyrelsen Kansliavdelningen Finansavdelningen Social- o. miljöavd. Utbildn. o. kulturavd. Näringsavdelningen Trafikavdelningen Finansieringsutgifter Sammanlagt Överskott Sammanlagt |
12.239.000 12.913.000 106.197.000 213.949.000 443.683.000 280.708.000 141.834.000 144.049.000 60.147.000 1.415.719.000
1.415.719.000 |
12.041.117 12.742.908 104.893.687 205.857.784 441.070.282 277.028.725 135.727.680 145.416.235 57.621.102 1.392.399.521 44.036.508 1.436.436.029 |
-197.883 -170.092 -1.303.313 -8.091.216 -2.612.718 -3.679.275 -6.106.320 1.367.235 -2.525.898 -23.319.478
|
-1,6 -1,3 -1,2 -3,8 -0,6 -1,3 -4,3 1,0 -4,2 -1,6
|
Jämförelsen visar att inkomsterna överstigit budgeten i de flesta fall förutom vad beträffar landskapsstyrelsen, näringsavdelningen och trafikavdelningen. För dessa förvaltningsområden har inkomsterna inte kommit upp till budgeterat belopp. Sammanlagt har inkomsterna överstigit budgeten med 20,7 miljoner mark.
Beträffande utgifterna har alla förvaltningsområden underskridit budgeten förutom trafikavdelningen. De största underskridningarna finns beträffande näringsavdelningen 6,1 miljoner mark, finansieringsutgifter 2,5 miljoner mark och finansavdelningen 8,1 miljoner mark. Sammanlagt har utgifterna underskridit budgeten med 23,3 miljoner mark.
Anslagsöverskridningar
Överskridning av fasta anslag, reservationsanslag (R), (VR) och förslagsanslag (F)
I bokslutet för år 2000 kunde observeras anslagsöverskridningar i 16 ( 8) fall. De överskridna beloppen utgör sammanlagt 2.209.116 (366.844) mark.
Jämförelse mellan 1999 och 2000 års bokslut
Från ingången av år 1998 reformerades redovisningen inom landskapsförvaltningen så att landskapsstyrelsen började tillämpa de principer som gäller för affärsbokföring. Detta betyder att bokföringslagen följs i tillämpliga delar, men vissa speciallösningar finns till följd av att landskapet bedriver offentlig verksamhet som i flera avseenden skiljer sig från privat verksamhet och de redovisningskrav som ställs på denna. En jämförelse mellan 1999 och 2000 års bokslut är möjlig att göra, då redovisningen för dessa år följer samma principer. År 1999 uppgick landskapets inkomster enligt budgetförverkligandet till 1.427.603.903 mark och 2000 till 1.436.436.029 mark. Ökningen mellan åren är 8.832.126 (100.432.975) mark eller 0,6 (7,6) procent. Sammanlagt uppgick landskapets utgifter 1999 enligt budgetförverkligandet till 1.384.741.776 mark och 2000 till 1.392.399.521 mark. Ökningen mellan åren är 7.657.745 ( 97.906.767) miljoner mark eller 0,6 ( 7,6) procent. Överskottet för år 1999 uppgick till 69.890.127 mark och för 2000 till 98.083.508 mark. Bokslutssiffrorna för budgetförverkligandet för de olika förvaltningsområdena framgår av tabellen nedan.
|
Jämförelse mellan 1999 och 2000 års bokslut - budgetens förverkligande
| ||||
|
Förvaltningsområde |
1999 mk |
2000 mk |
Ökning/-minskning mk |
% |
|
Budgetinkomster: Lagtinget Landskapsstyrelsen Kansliavdelningen Finansavdelningen Social- och miljöavdelningen Utbildnings- o kulturavdelningen Näringsavdelningen Trafikavdelningen Skatter och avgifter av skattenatur, inkomster av lån och finansieringsinkomster |
26.970 874.838 27.555.558 69.064.604 43.905.159 10.849.604 6.585.634 10.093.057
1.229.799.236 |
19.208 899.320 19.384.228 84.095.096 46.688.469 11.876.455 8.946.228 9.356.504
1.243.430.223 |
- 7.762 + 24.482 -8.171.330 +15.030.492 + 2.783.310 + 1.026.851 + 2.360.594 - 736.553
+ 13.630.987
|
- 28,8 + 2,8 - 29,6 + 21,8 + 6,3 + 9,5 + 35,8 - 7,3
+ 1,1 |
|
Budgetinkomster som influtit Inkomster som reserverats och inflyter nästa år Budgetinkomster sammanlagt |
1.398.754.659
28.849.244 1.427.603.903 |
1.424.695.730
11.740.299 1.436.436.029 |
+25.941.071
- 17.108.945 + 8.832.126 |
+ 1,8
- 59,3 +0,6 |
|
Budgetutgifter: Lagtinget Landskapsstyrelsen Kansliavdelningen Finansavdelningen Social- och miljöavdelningen Utbildnings- o kulturavdelningen Näringsavdelningen Trafikavdelningen Finansieringsutgifter |
9.727.431 11.399.114 63.591.498 134.934.624 381.631.321 233.414.728 91.016.199 118.826.655 110.197.700 |
11.636.758 10.039.942 61.580.693 162.092.552 399.999.707 246.142.029 89.305.081 130.093.145 57.621.102 |
+ 1.909.327 - 1.359.172 - 2.010.805 + 27.157.928 + 18.368.386 + 12.727.301 - 1.711.118 + 11.266.490 - 52.576.598 |
+ 19,6 - 11,9 - 3,2 + 20,1 + 4,8 + 5,5 + 1,9 + 9,5 - 47,7 |
|
Budgetutgifter utbetalda Budgetutgifter som reserverats Budgetutgifter sammanlagt Överskott under året Budgeterat överskott Överskotten sammanlagt |
1.154.739.275 230.002.501 1.384.741.776 42.862.126 27.028.000 69.890.126 |
1.168.511.010 223.888.511 1.392.399.521 44.036.508 54.047.000 98.083.508 |
+ 13.771.735 6.113.990 + 7.657.745 + 1.174.382 +27.019.000 +28.193.382 |
+ 1,2 - 2,7 + 0,6 + 2,7 + 100,0 + 40,3 |
Inkomster
Inkomsterna ökade inom alla förvaltningsområden förutom beträffande lagtingets, kansliavdelningens och trafikavdelningens förvaltningsområden. Inom kansliavdelningens område skedde en minskning om 8,2 miljoner mark eller 29,6 procent. Minskningen beror huvudsakligen på att Posten på Åland betalade in 10,0 miljoner mark av sitt överskott år 1999 medan inget betalades in av överskottet år 2000. Vidare inverkar inkomster om 3,3 miljoner mark för friköp från begränsningar avseende bostadsbelånade fastigheter år 2000 enligt ny lagstiftning (42/1999) medan dylika inkomster inte fanns år 1999. På inkomstminskningen inverkar ytterligare att kommunernas andelar i driftskostnaderna för alarmcentralen, ca 1,4 miljoner mark, bortfallit från år 2000. Den procentuellt största minskningen av inkomsterna har skett beträffande inkomster som reserverats och inflyter nästa år. Här är minskningen 17,1 miljoner mark eller 59,3 procent.
Den största inkomstökningen om 15,0 miljoner mark eller 21,8 procent finns inom finansavdelningens förvaltningsområde och beror huvudsakligen på betalningar av rater från EU till Ålands landskapsstyrelse för den nya programperioden 2000-2006. Näringsavdelningens inkomster ökade med 2,4 miljoner mark eller 35,8 procent till följd av inbetalning av stöd från EU om 4,4 miljoner mark för delfinansiering av stöd till mindre gynnade områden. Ett bortfall av inkomster under momentet återbetalning av stöd för näringslivets främjande om 2,0 miljoner mark, vilka fanns i bokslutet för år 1999 gör att inkomstökningen jämfört med 1999 blir 2,4 miljoner mark totalt för näringsavdelningen. Social- och miljöavdelningens inkomster ökade med 2,8 miljoner mark beroende på ökade inkomster vid ÅHS i form av ökade verksamhetsinkomster och ökad ersättning från kommunerna för Gullåsen. Utbildnings- och kulturavdelningens inkomster ökade med 1,0 miljoner mark eller med 9,5 procent, vilket beror på ökade verksamhetsinkomster vid Ålands sjösäkerhetscentrum.
En beloppsmässigt stor inkomstökning om 13,6 miljoner mark eller 1,1 procent finns under momentet för skatter och avgifter av skattenatur, inkomster av lån och finansieringsinkomster. Ökningen är procentuellt inte så stor beroende på det extra anslaget för elöverföringsanläggning 42,7 miljoner mark år 1999. Om detta belopp kalkylmässigt inte beaktas i 1999 års inkomstsiffror är ökningen för inkomstmomentet ifråga 56,3 miljoner mark eller 4,6 procent. Under momentet för återförda utgiftsrester och reservationsanslag är inkomsterna 1,3 miljoner mark lägre än tidigare, nämligen 20,7 miljoner mark jämfört med 22,0 miljoner mark för år 1999.
Utgifter
Enligt bokslutet för år 2000 har utgifterna ökat inom alla förvaltningsområden förutom vad gäller fyra förvaltningsområden nämligen landskapsstyrelsen, kansliavdelningen, näringsavdelningen och finansieringsutgifter. Landskapsstyrelsens minskade utgifter om 1,4 miljoner mark beror på att anslaget och utgiften för humanitärt bistånd fanns speciellt för år 1999 men inte för år 2000. Kansliavdelningens minskade utgifter beror på att främst utgifterna för elsäkerhet och energi minskat med 5,0 miljoner mark, vilket belopp inte kommit till godo som sådant utan minskats på grund av utgiftsökningar för bl.a. brand- och räddningsväsendet samt landskapsalarmcentralen 0,9 miljoner mark, utgiftsökningar för bl.a. fastighetsförvaltning och för icke fördelade utgifter inom förvaltningsområdet om ca 1,3 miljoner mark. Näringsavdelningens minskade utgifter om 1,7 miljoner mark eller 1,9 procent beror främst på minskat stöd till näringslivets främjande 3,4 miljoner mark, minskade utgifter för turismens främjande 0,8 miljoner mark, minskade utgifter för arbetsförmedlingen 0,7 miljoner mark och ett antal övriga utgiftsminskningar. Dessa minskningar slår inte fullt ut utan motverkas av utgiftsökningar i fråga om bl.a. främjande av lantbruket 1,2 miljoner mark och övrigt stöd till lantbruket om 2,8 miljoner mark. I fråga om finansieringsutgifter är utgiftsminskningen 52,6 miljoner mark eller 47,7 procent. Minskningen förklaras av att en överföring till utjämningsfonden om 80,0 miljoner mark gjorts år 1999 men inte år 2000. Minskningen motverkas emellertid av att överföringen av budgetöverskottet till följande år varit 54,0 miljoner år 2000 mot 27,0 miljoner år 1999.
Budgetutgifter som reserverats uppvisar en liten minskning om 6,1 miljoner mark eller 2,7 procent. Nivån på beloppet är 223,9 miljoner mark, vilket utgör 16,1 procent av budgetutgifterna enligt bokslutet för år 2000. För budgetutgifter som reserverats redogörs närmare i följande avsnitt.
Reserveringar av budgetutgifter och -inkomster
Det nya budget- och redovisningssystemet innehåller en ny typ av anslag benämnt (VR), verksamhetsutgifter. Anslaget står till förfogande i två år och indras därefter om det inte förbrukats. Relationen angående inkomstrester, utgiftsrester och reservationsanslag från tidigare år inklusive reserveringarna för verksamhetsutgifter för de olika förvaltningsområdena framgår av nedanstående tabell.
|
Relation angående inkomstrester, utgiftsrester och reservationsanslag inkl. reserveringar för verksamhetsutgifter | ||||
|
Förvaltningsområde |
1.1.2000 |
Förbrukning |
Återförts |
Återstår |
|
Inkomstrester: |
29.781.501,98 |
16.247.401,50 |
44.752,48 |
13.489.348,00 |
|
Nya inkomstrester: Landskapsstyrelsen Kansliavdelningen Finansavdelningen Social- och miljöavdelningen Utb. o. kulturavdeln. Näringsavdelningen Trafikavdelningen Skatter och avgifter av skattenatur |
|
|
|
11.740.299,00 135.000,00 0,00 8.097.687,00 0,00 716.061,00 0,00 2.663.000,00
128.551,00 |
|
Inkomstrester sammanlagt |
|
|
|
25.229.647,00 |
|
Utgiftsrester och reservationsanslag: Lagtinget nya reserveringar Lagtinget totalt Landskapsstyrelsen Nya reserveringar Landskapsstyrelsen totalt Kansliavdelningen Nya reserveringar Kansliavdelningen totalt Finansavdelningen Nya reserveringar Finansavdelningen totalt Social- och miljöavd. Nya reserveringar Social- och miljöavd. totalt Utbildnings- och kulturavd. Nya reserveringar Utbildn. o. kulturavd. totalt Näringsavdelningen Nya reserveringar Näringsavdelningen totalt Trafikavdelningen Nya reserveringar Trafikavdelningen totalt Finansieringsutgifter totalt |
207.574,00
1.149.343,00
37.610.187,00
118.724.936,01
51.321.799,00
56.201.811,43
66.760.036,00
16.727.905,00
|
180.107,40
614.607,22
27.909.900,05
63.704.849,76
42.207.585,92
46.494.820,88
27.315.405,25
12.888.760,39 |
27.466,60
534.735,78
616.891,95
3.507.624,25
3.285.653,08
3.982.659,55
8.441.596,75
286.468,61 |
0,00 404.359,00 404.359,00 0,00 2.702.966,00 2.702.966,00 9.083.395,00 43.312.994,00 52.396.389,00 51.512.462,00 43.765.232,00 95.277.694,00 5.828.560,00 41.070.575,00 46.899.135,00 5.724.331,00 30.886.696,00 36.611.027,00 31.003.034,00 46.422.599,00 77.425.633,00 3.552.676,00 15.323.090,00 18.875.766,00 0,00 |
|
Utgiftsr.o. reserv. anslag Nya reserveringar Utgiftsrester och reservationer sammanlagt |
348.703.591,44
348.703.591,44 |
221.316.036,87
221.316.036,87 |
20.683.096,57
20.683.096,57 |
106.704.458,00 223.888.511,00
330.592.969,00 |
Inkomstresterna har minskat från 29,8 miljoner mark till 25,2 miljoner mark eller med 4,6 miljoner mark eller 15,4 procent. Minskningen beror här främst på att en inbetalning från Posten på Åland om 5,0 miljoner mark år 1999 i form av andel i vinstmedel bortfallit för år 2000, då ingen motsvarande andel i vinstmedel budgeterats eller inbetalts.
Utgiftsrester och reservationer har minskat med 18,1 miljoner mark eller med 5,2 procent från 348,7 miljoner mark till 330,6 miljoner mark. Mest reservationer har finansavdelningen med 95,3 (118,7) miljoner mark eller en minskning om 19,7 procent, näringsavdelningen med 77,4 (66,8 ) miljoner mark eller en minskning om 15,9 procent och kansliavdelningen med 52,4 (37,6) miljoner mark eller eller en ökning om 39,4 procent. Inom finansavdelningens förvaltningsområde är relationen beträffande reserveringar följande:
|
Relation angående reservationer - finansavdelningens förvaltningsområde | ||||
|
Moment |
1.1.2000 mk |
Utgifter år |
Återförs |
Överförs till |
|
Reserveringar från 1999 och tidigare 44.10. Allmän förvaltning 44.10. Särskilda understöd, lån och investeringar 44.15 Stöd från EU 44.20 Penningautomatmedel 44.90 Pensioner och -avgifter 44.95 Enl. förvaltn.omr. icke fördelade utgifter Reserveringar från 1999 och tidigare sammanlagt |
1.342.420
60.477.057 20.989.865 32.122.671 16.663
3.776.260
118.724.936 |
1.342.420
52.863.024 2.543.935 6.670.172 16.663
268.636
63.704.850 |
-
- - - -
3.507.624
3.507.624 |
-
7.614.033 18.445.930 25.452.499 -
-
51.512.462 |
|
Reserveringar gjorda i bokslutet 31.12.2000 44.01.Allmän förvaltning, verksamhetens utgifter och verkst. av beskattningen 44.05. Almänna stöd till kommunerna 44.10. Särskilda understöd, lån och investeringar 44.15. Stöd från EU 44.20.Penningautom.medel 44.90 Pensioner och -avgifter 44.95 Enl. förvaltningsom-råde icke fördelade utgifter Reserveringar från år 2000 |
*)
(8.605.000)
(36.700.000)
(54.650.000) (27.750.000) (10.130.000) (69.300.000)
(6.814.000) (213.949.000) |
*)
(7.221.871)
(36.615.515)
( 23.027.695) (17.033.141) (2.900.400) (69.049.193)
(6.244.737) (162.092.552) |
*)
(-)
(84.485)
(7.550.001) (-) (-) (202.804)
(253.925) (8.091.216) |
1.383.129
-
24.072.304 10.716.859 7.229.600 48.002
315.338 43.765.232 |
|
Reserveringar sammanlagt |
118.724.936 |
63.704.850 |
3.507.624 |
95.277.694 |
*) = Ingår i ordinarie budget respektive bokslut för år 2000
Målformuleringar i budgeten och redovisningen av dem i berättelsen
Landskapsrevisorerna har noterat att landskapsstyrelsen under de senaste åren fäst större uppmärksamhet vid målformuleringar i budgeten för att förtydliga informationen och förverkligandet av budgeten och uppmanat avdelningarna, byråerna och enheterna att i berättelsen redogöra för hur i budgeten ingående målformuleringar har förverkligats. Revisorerna har erfarit att i landskapsstyrelsens berättelse för år 1998 ingick för första gången för vissa avdelningar och enheter en redogörelse för hur målformuleringar förverkligats. Utvecklingsarbetet fortsatte år 1999 så att en mer omfattande redovisning ingick i berättelsen, men revisorerna konstaterade att redovisningen inte var tillfyllest ännu då en del avdelningar saknade målformuleringar i sin budget och därför inte heller redovisade i berättelsen för hur dessa förverkligats.
Revisorerna har granskat budgeten för år 2000 ifråga om målformuleringar. Vid denna granskning framkom att formuleringen av mål förbättrats något och systematiserats gentemot tidigare. Alla byråer, avdelningar och enheter har ännu inte klart formulerade mål för verksamhetsåret 2000 och framåt i form av allmänna målformuleringar. Läget har dock förbättrats och i berättelsen för år 2000 finns redovisat delvis även för målformuleringar som inte funnits i budgeten för 2000. I denna har i allmänhet funnits vissa allmänna verksamhetsmål och motiveringar för anslagsäskandena. För en del avdelningar har man kunnat finna tydliga målformuleringar medan andra saknat sådana eller har ganska oklart formulerade målsättningar. Till följd av det utvecklingsarbete som landskapsstyrelsen gjort finns i berättelsen för år 2000 överlag för de flesta byråer och avdelningar redogörelser för målformuleringar och hur dessa förverkligats. Revisorerna ser fram emot att målformuleringarna utvecklas ytterligare och förtydligas inför budgetförslaget för år 2002 så att avdelningarna framgent inte enbart redogör för sina arbetsuppgifter och vad som gjorts samt för de frågor som varit aktuella utan att närmare beröra om formulerade mål för verksamheten finns eller är planerade att utvecklas och hur dessa i så fall uppfyllts.
Inför sammanställningen av berättelsen för år 2000 har landskapsstyrelsen ånyo uppmanat avdelningarna, byråerna och enheterna att redogöra för förverkligandet av målformuleringarna. Revisorerna kan konstatera att redogörelser för förverkligandet av målformuleringar ingår i berättelsen i en något större utsträckning än tidigare. Landskapsrevisorerna har erfarit att landskapsstyrelsen med anledning av påpekanden från dem också ordnat utbildning i målformulering för budgetansvariga. Landskapsstyrelsen har därför enligt revisorerna uppfattning genom den utbildning som ordnats och genom kraven på målformuleringar och redovisning av dem inlett det utvecklingsarbete som landskapsrevisorerna efterfrågade i sin berättelse för år 1999. I redogörelserna för år 2000 ingår också delvis mätetal för målformuleringarna.
Resultaträkningen och balansen
Resultaträkningen är jämförbar mellan åren 1999 och 2000. Efter periodiseringar, avskrivningar och vissa reserveringar uppvisar resultaträkningen ett överskott för perioden om 76.270.199 (88.025.375) mark. Resultatet före fonderingar och reservering utgör även 76.270.199 (168.025.375) mark, då ingen fondering eller reservering gjorts år 2000. Överföringen till utjämningsfonden var 80,0 miljoner mark år 1999, vilket i resultaträkningen noteras som ökning av utjämningsfonden. Under år 2000 gjordes ingen överföring till utjämningsfonden.
Såsom en följd av reformeringen av bokföringen tillämpas numera affärsbokföringens principer och en fullständig balans uppgörs. Denna upptar på aktiva sidan all egendom såsom fastigheter, byggnader, vägar, större maskiner, aktieinnehav m.m. och på passiva sidan landskapets skulder och eget kapital. I skulderna ingår också en uppskattning av landskapets pensionsansvar. Den nya balansen uppgjordes för första gången år 1998. Detta betyder att balanserna för 1999 och 2000 är jämförbara sinsemellan. Beträffande 2000 kan noteras att på aktiva sidan har landskapsegendomen i form av jord- och vattenområden ökat med 757.153 mark till följd av inköp av markområden för naturvårdsändamål i Enklinge, Nåtö och Överby (Jomala). Övrig landskapsegendom har ökat med 176.126 mark till följd av inköp av konstverk och museiföremål. Beträffande anläggningstillgångarna – materiella tillgångar –, förskottsbetalningar och pågående anskaffningar finns en nettoökning om 35,5 miljoner mark beroende främst på icke kostnadsförda utgifter för om- och tillbyggnad av akuten, stora polikliniken och laboratoriet vid ÅHS samt för Eckeröhallen och trafikavdelningen. Bland tillgångarna har landskapet Ålands pensionsfond ökat med 121,3 miljoner mark. Förvaltade medel har minskat från 4,4 miljoner mark till 0,6 miljoner mark beroende på att de tidigare förvaltade medlen betalts ut till projekt inom Interreg II A Sverige/Finland/ Skärgården och till nordiska projekt. På passiva sidan kan noteras ökningar ifråga om landskapets eget kapital från 7,8 till 88,5 miljoner mark samt en minskning ifråga om förvaltat kapital på grund av den förändring som på aktiva sidan anges beträffande fondernas kapital.
Landskapsrevisorerna har i tidigare års berättelser påpekat att nivån för reservationsanslag och utgiftsrester tillsammans med de ökade budgetöverskotten leder till en allt större likviditet och framhållit att en effektiverad planering och uppföljning av budgetförverkligandet liksom en striktare behandling av reservationsanslagen och utgiftsresterna skulle ge en tydligare bild av det ekonomiska utrymmet och utrymmet för kortfristiga placeringar.
Lån
Tillämpningen av affärsbokföringens principer innebär att även förmedlade lån skall ingå i förteckningen över skuldförbindelser förutom att dessa ingår i lånefordringarna. Kvarstående skuldförbindelser inklusive förmedlade lån utgjorde vid årsskiftet 57,3 (39,7) miljoner mark. Finansieringslån har inte upptagits under de senaste åren och inte heller under år 2000.Tidigare upptagna finansieringslån uppgick vid årsskiftet till 1,1 (1,5) miljoner mark. Totalbeloppet av utestående lån per 31.12.2000 inklusive kassalånen utgjorde 404,3 (391,5) miljoner mark och ingår i balansen under lånefordringar. Kassalånen uppgick härvid till oförändrat belopp 4,3 (4,3) miljoner mark.
Landskapsrevisorerna finner att budgetmedlens förvaltning och användningen av resurserna redovisats i bokslutet och i förvaltningsberättelsen. Landskapsstyrelsen har vid budgetförverkligandet underskridit den av lagtinget antagna budgeten på utgiftssidan med 23,3 miljoner mark. På inkomstsidan har budgeten överskridits med 20,7 miljoner mark. Därutöver har 54,0 miljoner mark budgeterats och bokförts som budgetöverskott till följande år. Det verkliga överskottet för år 2000 är därför enligt budgetförverkligandet 98,1 miljoner mark och framgår av landskapsstyrelsens sammandrag av budgetuppföljningen för år 2000. Överskottet enligt resultaträkningen för år 2000 är 76,3 miljoner mark. Uppgifterna i bokslutet är enligt revisorernas uppfattning riktiga och ger tillräcklig information.
Finansieringslån har inte upptagits under året. Tidigare upptagna finansieringslån uppgår till 1,1 miljoner mark. Utestående lån inklusive kassalån uppgick till 404,3 miljoner mark vid årets slut, medan kvarvarande skulder för förmedlade lån utgjorde 57,3 miljoner mark.
Landskapsrevisorerna noterar att de likvida medlen i form av kortfristiga placeringar samt kassa- och banktillgodohavanden ökat med 90,7 miljoner mark från 452,6 miljoner mark i början av året till 543,3 miljoner mark per 31.12.2000. De årligen återkommande budgetöverskotten, de nya verksamhetsutgifterna (VR) och förekomsten av outnyttjade reservationsanslag inverkar sålunda fortsättningsvis förhöjande på likviditeten. Landskapsrevisorerna betonar därför på nytt betydelsen av en effektiv budgetplanering och –uppföljning, där tidsaspekten för förverkligandet av anslagsanvändningen under olika budgetmoment beaktas och redovisas effektivt.
Revisorerna har noterat att landskapsstyrelsen nu aktivt arbetat för att utveckla målformuleringarna i budgeten och följa upp dem i berättelsen och stöder landskapsstyrelsens fortsatta strävan att utveckla och förbättra målformuleringarna i budgeten och redovisningen av desamma i landskapsstyrelsens berättelse. Landskapsrevisorerna betonar emellertid speciellt att också tidsaspekten i form av en tidsplan bör redovisas såväl i budgeten som vid redovisningen i berättelsen.
Landskapsandelssystemet
Allmän översikt
En ny landskapsandelslagstiftning trädde ikraft den 1 januari 1994. Den ekonomiska relationen mellan landskapet och kommunerna skulle i det nya systemet förbli kostnadsneutral. Fördelningen mellan landskapet och kommunerna av de uppgiftsbaserade kostnaderna för undervisnings- och kulturverksamheten samt socialvården skulle bibehållas enligt samma förhållande som gällde när lagen trädde i kraft.
Allmän landskapsandel (70/1993)
Årligen fastställs ett basbelopp för det följande året på grund av förändring i förtjänstnivå och prisindex. De penningbelopp som återges i det följande avser år 2001.
Den allmänna landskapsandelen beräknas enligt följande: Invånarantalet multipliceras med basbeloppet (486 mk) för den allmänna landskapsandelen och det erhållna beloppet multipliceras sedan med en bosättningsstrukturkoefficient. Om kommunens invånarantal minskar under tre år i följd lindras effekten genom att kommunen då tillfälligt erhåller en något förhöjd landskapsandel relaterad till själva invånarminskningen. Bosättningsstrukturkoefficienten för de enskilda kommunerna fastställs årligen av landskapsstyrelsen utgående från nedanstående tabell:
| Bosättningsstrukturgrupp | Kommuntyp | Koefficient |
| 1 | Skärgårdskommun | 3,91 |
| 2 | Högst 15 inv./km2 | 1,31 |
| 3 | 15-100 inv./km2 | 0,90 |
| 4 | Över 100 inv./km2 | 0,24 |
LL om bosättningsstrukturgrupper 73/1993 (ä. 23/2000)
Uppgiftsbaserad landskapsandel
Undervisningsverksamhet (72/1993)
Årligen fastställs ett basbelopp för det följande året på grund av förändringar i förtjänstnivå och prisindex. Basbeloppet för de uppgiftsbaserade landskapsandelarna justeras i enlighet med utredningar enligt landskapslagen om planering av och landskapsandel för undervisnings- och kulturverksamhet.
Landskapsandelen utgår från ett basbelopp per invånare i åldersklasserna 6-11 år (22 887 mk) och ett annat basbelopp per invånare i åldersklasserna 12-15 år (28 910 mk). Basbeloppet multipliceras med en kommungruppskoefficient och det erhållna beloppet multipliceras i sin tur med antalet invånare i respektive åldersklass.
Kommungruppskoefficienterna är följande:
| Kommun | Koefficient |
| Brändö, Föglö, Kumlinge, Kökar, Sottunga | 1,00 |
| Vårdö | 0,75 |
| Faståländska kommuner med högst 1 000 inv. | 0,50 |
| Faståländska kommuner med mer än 1 000 inv. | 0,40 |
| Mariehamn | 0,28 |
ÅFS 29/1999
För träningsundervisning beräknas och kompenseras en skillnad i kostnad mellan genomsnittlig kostnad och träningsundervisningsbelopp.
Bibliotek
Landskapsandel utgår enligt kommunens bosättningsstrukturgrupp där ett basbelopp multipliceras med en landskapsandelsprocent och det erhållna beloppet multipliceras med invånarantalet, enligt följande tabell:
| Kommuntyp och bo-sättningsstrukturgrupp | Basbelopp enligt bosättningsstrukturgrupp multipliceras | Landskaps- andelsprocent | Invånarantal |
| Skärgårdskommun, 1 | 293 mk | 40 % | Multipliceras |
| Högst 15 inv./km2, 2 | 225 mk | 40 % | Multipliceras |
| 15-100 inv./km2, 3 | 233 mk | 40 % | Multipliceras |
| Över 100 inv./km2, 4 | 249 mk | 34 % | Multipliceras |
Idrott
Landskapsandel erhålls på samma sätt som för bibliotek men basbeloppet utgör 68 mk i alla bosättningsstrukturgrupper.
Ungdomsarbete
Landskapsandel erhålls på samma sätt som för bibliotek men basbeloppet är 34 mk i samtliga bosättningsstrukturgrupper.
Kultur
Landskapsandel erhålls på samma sätt som för bibliotek men basbeloppet är 27 mk i samtliga bosättningsstrukturgrupper.
Medborgarinstitutet
Basbeloppet är 351 mk i samtliga bosättningsstrukturgrupper. Basbeloppet multipliceras med timantalet och beloppet multipliceras med 0,4.
Socialvård ( 71/1993)
Årligen fastställs ett basbelopp för det följande året på grund av förändring i förtjänstnivå och prisindex. Basbeloppet för de uppgiftsbaserade landskapsandelarna justeras i enlighet med utredningar enligt landskapslagen om planering av och landskapsandel för socialvården.
Ett basbelopp per invånare utgör grunden för landskapsandelen. Basbeloppet är följande i de olika åldersgrupperna:
| 0-6 år | 31 561 mk |
| 7-64 år | 1 362 mk |
| 65-74 år | 11 350 mk |
| 75-84 år | 11 350 mk |
| 85 år och äldre | 17 539 mk |
Landskapsandelen utgörs av basbeloppet enligt åldersgrupp som multipliceras med antalet invånare i åldersgruppen. Det erhållna talet multipliceras med landskapsandelsprocenter enligt bosättningsstrukturgrupp.
| Bosättningsstrukturgrupp | Landskapsandelsprocent |
| 1 | 37 |
| 2 | 37 |
| 3 | 37 |
| 4 | 24 |
För specialomsorg erhålls tillägg om kommunens nettokostnad med minst 25 % överstiger medeltalet per invånare för de åländska kommunerna. Överskjutande del multipliceras med landskapsandelsprocent enligt bosättningsstrukturgrupp.
Finansieringsunderstöd ( 70/1993)
Komplettering av skatteinkomster
Om medeltalet för den beskattningsbara inkomsten per invånare tre på varandra följande år underskrider en kompletteringsgräns erhåller kommunen komplettering av skatteinkomster.
Skattekomplettering är indelad enligt kommuntyp. Kommunen erhåller skattekomplettering för att uppnå en nivå som utgör 85 till 95 procent av den beskattningsbara medelinkomsten per invånare för de tre senaste åren. Medelinkomstnivån benämns basberäkningsbelopp. I beräkningen av skattekompletteringen fästs även vikt vid kommunens egen skatteprocent. Har kommunen lägre skattesats än medeltalet erhåller kommunen mindre skattekomplettering än medelskattesatsen skulle ge. Sammanfattningsvis kan sägas att kommunens egen avvikelse från 85 till 95 procent av basberäkningsbeloppet multipliceras med medelskatteprocenten (eller med kommunens egen skattesats om den är lägre) och det erhållna beloppet multipliceras med antalet invånare.
Basberäkningsbeloppet utgör 81 151 mk och kompensationsprocenten enligt kommuntyp fastställs enligt följande tabell:
| Kommuntyp | Koefficient |
| Skärgårdskommun eller under 500 invånare | 0,95 |
| Invånarantal 500-1 100 | 0,90 |
| Invånarantal mer än 1 100 | 0,85 |
Understöd enligt prövning
Understöd enligt prövning kan beviljas en kommun som i första hand på grund av exceptionella eller tillfälliga kommunalekonomiska svårigheter, eller lokala särförhållanden, är i behov av ökat ekonomiskt stöd.
Särskild justering ( 26/1999)
En ny lag som tillämpas första gången år 2001 innebär att landskapet erhåller 3 miljoner mark från kommunsektorn som en särskild justering av landskapsandelarna till kommunerna med hänsyn till den tidigare ÅHS-avgiften, effekten på skattekomplettering och inkomstbortfall på grund av allmänt kommunalskatteavdrag.
Inkomstjämförelse för kommunerna åren 1993 och 1999
Här jämförs schematiskt kommunernas inkomststruktur de respektive åren 1993 och 1999. Jämförelsetidpunkterna har valts för att jämföra situationen före landskapsandelsreformen, som trädde ikraft den 1 januari 1994, med de senaste tillgängliga bokslutsuppgifterna.
| Belopp i 1 000 mark | 1993 | 1999 | Skillnad |
| Vägd skatteprocent | 17,42 | 16,38 |
|
| Kommunalskatt, totalt | 234 168 | 343 324 |
|
| Kommunalskattens samfundsskatt | 37 409 | 79 609 |
|
| Fastighetsskatt | 4 820 | 5 622 |
|
| Landskapsandelar för drift, inkl. skattekompl. | 105 677 | 118 615 |
|
| Landskapsandelar för drift, exkl. skattekompl. | 104 027 | 98 175 | -6% |
| Allm.fin.stöd/1993, Komplettering av skatteink./1999 | 1 650 | 20 441 |
|
| Allmän landskapsandel | 5 196 | 13 471 | 159% |
| Landsk.andel grundsk./bibl./ungdom och kultur/Medb.inst | 48 039 | 38 756 | -19% |
| Landskapsandel för socialväsendet | 49 142 | 44 744 | -9% |
| Finansieringsstöd enligt prövning | 1 650 | 559 | -66% |
Uppgifterna i tabellen är enligt det nominella penningvärdet, utan beaktande av inflationen.
För år 1993 har inte medräknats landskapsandelar för mental-, hälso- och sjuk- eller miljöhälsovården som året därpå övergick i Ålands hälso- och sjukvård. Däremot har landskapsandelar för brand- och räddningsväsendet samt näringsverksamheten medräknats i den allmänna landskapsandelen för år 1993. De ekonomiska grunduppgifterna framgår av två tabellbilagor (Bilagor 1 och 2) där fördelningen av landskapsandel återges i markbelopp och i procent.
Landskapets medfinansiering i de uppgiftsbaserade landskapsandelarna har under de två jämförelseåren, från år 1993 till år 1999, minskat med 13,7 miljoner mark. Den allmänna landskapsandelen har ökat mycket i procent, i pengar är ökningen 8,3 miljoner mark. Den största tillväxtförändringen i kommunernas inkomststruktur är samfundsskatten, som tillsammans med komplettering av skatteinkomster ökat med 61 miljoner mark.
I en högkonjunktur går företagen bättre och samfundsskatten ökar. Av den åländska fördelningen av samfundsskatten har Mariehamn 82,23 procent och Saltvik 6,46 procent vilket för år 1999 ger beloppen 65,5 respektive 5,1 miljoner mark. Då kommunernas inkomster utjämnas och Mariehamn och Saltvik har en stor andel samfundsskatt, erhåller de övriga kommunerna komplettering av skatteinkomsterna av landskapsstyrelsen. Detta innebär i praktiken att ju bättre det går för företagen, desto större andel komplettering av skattinkomsterna erläggs av landskapet enligt den gällande fördelningsnyckeln. Komplettering av skatteinkomsterna är enbart ett instrument för att utjämna inkomsterna mellan kommunerna under ett enskilt år. Kompensationsbeloppet utgjorde 20,4 miljoner mark år 1999.
Uppföljning av kommunernas ekonomi och landskapsandelssystemet
Då landskapsandelsreformen genomfördes år 1994 skulle en uppföljning om kostnadsfördelningen mellan landskapet och kommunerna göras efter fyra år. År 1998 gjordes förändringar i lagstiftningen och en kostnadsfördelningsutredning uppsköts, så att den utförs år 2003 istället för år 1998. Detta innebär att en första på lag grundad utredning görs nästan tio år efter reformens genomförande.
På basis av en överenskommelse som träffades den 2 november 2000 mellan landskapsstyrelsen och Ålands kommunförbund kf i samband med budgetöverläggningarna inför år 2001 låter landskapsstyrelsen Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB) utföra en uppföljning av kommunernas ekonomi och landskapsandelarna där åren 1997-1999 jämförs.
Andelen uppgiftsbaserade landskapsandelar har minskat, både sett i en jämförelse av den finansieringsandel av driftsutgifterna landskapsandelarna täcker och sett i förhållande till landskapets egen inkomstutveckling.
Under högkonjunkturen har samfundsskatten blivit en allt viktigare finansieringsform för kommunerna, särskilt för Mariehamn och Saltvik. År 1993 utgjorde samfundsskatten 13,8 procent av det totala kommunala skattöreantalet och år 1999 hade andelen nästan fördubblats till 23,5 procent av den kommunala beskattningen.
Skatteprocenten har under nämnda period sänkts från 17,42 till 16,38. Sänkningen kan i huvudsak förklaras med att den ekonomiska tillväxten varit god och den beskattningsbara inkomsten har ökat med 570 miljoner mark mellan de två jämförelsetiderna. Trots att skatteprocenten sänkts får kommunerna genom den beskattningsbara inkomstens tillväxt ändå 5,9 miljoner mark mer år 1999 genom beskattningen än år 1993.
I landskapsstyrelsens handlingsprogram (Nordlund I) från den 2 december 1999 uttalas att landskapsandelssystemet skall vidareutvecklas så att skillnaderna i skattesatser till den del de kan föranledas av skillnader i ekonomiska förutsättningar kan motverkas. Under revisionsperioden, året 2000, har inga åtgärder vidtagits i saken efter vad revisorerna erfarit. Dock har landskapsstyrelsen i juni 2001 till kommunerna översänt förslag till ny fördelning av skatteintäkter från företagssektorn till kommunerna. I detta förslag ingår också medel ur landskapsbudgeten som viss kompensation för kapitalinkomstskatt. Målet sägs vara att en ny landskapslagstiftning skall träda i kraft vid ingången av år 2002.
Landskapsrevisorerna noterar att samfundsbeskattningen visat sig utgöra ett viktigt instrument för den kommunala finansieringen. Det saknas emellertid en mer ingående och aktuell information om den ekonomiska relationen mellan landskapet och kommunerna. I samband med att fördelning av samfunds- och kapitalinkomstskatt ses över föreslås att också landskapsandelssystemets utfall analyseras.
Landskapsrevisorerna anser att det vore till fördel att vidga den redan beställda ÅSUB-utredningens uppdrag (”Uppföljning av kommunernas ekonomi och landskapsandelarna 1997-1999”) med en översyn av landskapets och kommunernas utgifts- och inkomstutveckling för hela den tid som gått sedan det nya landskapsandelssystemet trädde i kraft.
Social- och miljöavdelningens förvaltningsområde
Samarbetet med Folkpensionsanstalten i fråga om barnbidrag och bostadsbidrag
Barnbidrag
Lagstiftningen i fråga om barnbidrag hörde till de rättsområden där behörigheten överfördes från riket till landskapet då den nya självstyrelselagen trädde i kraft den 1 januari 1993. Som en följd härav stiftade lagtinget våren 1994 en s.k. blankettlag, landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnbidragslagen (48/1994), som trädde i kraft den 1 juli 1994. Lagen anger att rikets barnbidragslag från år 1992 jämte senare ändringar gäller i landskapet. De förvaltningsuppgifter som enligt rikslagen ankommer på folkpensionsanstalten sköts i landskapet av landskapsstyrelsen. Barnbidragen för barn bosatta i landskapet betalas av landskapets medel. I avtal regleras de ersättningar landskapet betalar till folkpensionsanstalten för hanteringen av barnbidragen.
Landskapsrevisorerna konstaterar att lagtinget då lagen stiftades inte ville överföra administrationen av barnbidragen på kommunerna. Man ansåg det inte heller ändamålsenligt att bygga upp ett centralt system för administrationen inom landskapsförvaltningen eftersom kostnaderna bedömdes bli oskäligt höga i förhållande till nyttan. Redan i samband med att den nya självstyrelselagen trädde i kraft fr.o.m. år 1993 bereddes och utfärdades därför en s.k. överenskommelseförordning (12/1993) enligt vilken folkpensionsanstalten (nedan FPA) också i landskapet Åland handhar de förvaltningsuppgifter som följer av lagstiftningen om barnbidrag ”enligt vad folkpensionsanstalten och Ålands landskapsstyrelse närmare avtalar”. FPA skötte redan administrationen av barnbidragen i övriga delar av landet och hade ett färdigt uppbyggt system för detta.
Barnbidragens belopp fastställs i landskapsförordningen om barnbidrag (106/1995). Beloppen varierar mellan 570 och 1220 mark per månad beroende på antalet barn i familjen. För ensamförsörjare förhöjs beloppen med 200 mark per barn och månad. Totalt erläggs i landskapet barnbidrag till ca 5.400 barn. Bidragsbeloppen höjdes från och med ingången av år 2001 genom en ändring av landskapsförordningen (84/2000).
I enlighet med överenskommelseförordningen ingick landskapsstyrelsen i februari 1996 ett avtal med FPA enligt vilket anstalten sköter de förvaltningsuppgifter som enligt landskapslag ankommer på landskapsstyrelsen i enlighet med författningar som gäller i landskapet. Landskapsstyrelsen ersätter FPA för de kostnader det medför att barnbidragens belopp ändrats i landskapet samt för de förvaltningskostnader arbetet medför. De sistnämnda kostnaderna erläggs i efterhand i februari månad på basis av en debetnota från FPA. Ersättningen grundar sig på självkostnadspris och inbegriper
· ersättning för varje beslut enligt genomsnittlig arbetsmängd för varje beslut, lönekostnader, allmänna förvaltningskostnader och ekonomikostnader
· ersättning för portokostnader
· ersättning för adb-handläggningen.
I FPA:s åtaganden ingår även utbetalningen av barnbidragen till bidragstagarna. FPA rekvirerar härvid från landskapsstyrelsen ca en vecka före utbetalningsdagen det beräknade beloppet av utbetalningarna för respektive månad.
Det totala beloppet av utbetalda barnbidrag under år 2000 utgjorde 43,97 miljoner mark (1999: 43,93 miljoner). Härtill kommer det belopp om 59.869 (1999: 53.227) mark som landskapsstyrelsen enligt avtalet erlade till FPA för administrationen av barnbidragsärendena. Antalet barnbidragsärenden under år 2000 var 551 (1999:518).
Bostadsbidrag
Lagstiftningsbehörigheten beträffande bostadsbidrag ankom redan före den senaste självstyrelselagsrevisionen på landskapet. Lagstiftningen och administrationen är upplagd på i princip samma sätt som i fråga om barnbidragen.
Också här gäller en s.k. blankettlag, landskapslagen om tillämpning av lagen om bostadsbidrag (63/1975), enligt vilken rikslagstiftningen om bostadsbidrag skall tillämpas i landskapet. De uppgifter som enligt lagen ankommer på olika riksmyndigheter ankommer i landskapet på landskapsstyrelsen. Dessa bestämmelser kompletteras av en överenskommelseförordning, förordningen om skötseln i landskapet Åland av vissa ärenden som gäller bostadsbidrag (7/1995), som anger att de förvaltningsuppgifter som följer av lagstiftningen om bostadsbidrag i landskapet handhas av folkpensionsanstalten enligt vad landskapsstyrelsen och anstalten närmare avtalar. Lagtinget beslutade 1994 om en ändring av blankettlagen som möjliggjorde en överföring av hanteringen av bostadsbidragsärenden från kommunerna till folkpensionsanstalten.
Det gällande avtalet mellan FPA och landskapsstyrelsen ingicks i december 1994 och är uppbyggt på samma sätt som det ovan berörda avtalet angående barnbidragen. FPA administrerar och betalar ut bostadsbidragen enligt gällande lagstiftning och med stöd av den utfärdade bestämmelser. I riket placeras kommunerna i landet enligt ett statsrådsbeslut i tre olika grupper vid beräkningen av bidragens storlek. Enligt avtalet skall de åländska kommunerna hänföras till den högsta gruppen (samma som Helsingfors, Esbo, Grankulla och Vanda).
Liksom i fråga om avtalet om skötseln av barnbidragen sköter FPA uträkningen och utbetalningen av bostadsbidragen. Behövliga belopp rekvireras månatligen från landskapsstyrelsen.
Under år 2000 erlades sammanlagt 3,30 miljoner (1999:4,04 miljoner) mark som bostadsbidrag. Totalt 461 (1999:603) ärenden handlades. Som ersättning för hanteringen erhöll FPA under år 2000 112.879 (1999:139.019) mark. Revisorerna konstaterar att ersättningen för bostadsbidragen är mer än dubbelt högre än ersättningen för skötsel av barnbidragsärendena fastän antalet ärenden är obetydligt högre. Orsaken till detta är enligt vad revisorerna inhämtat att hanteringen av bostadsbidragen kräver betydligt mera resurser per ärende. Det sker hela tiden förändringar, såväl vad gäller antalet personer som är berättigade till bostadsbidrag som i fråga om bidragstagarnas inkomstförhållanden, familjestorlek, hyresbelopp, bostädernas storlek och andra faktorer som påverkar bidragsberäkningen. Bostadsbidragen kräver därför en återkommande kontroll av bidragen och underlaget för dem, vilket FPA sköter i enlighet med de rutiner man utvecklat.
Revisorernas iakttagelser
Enligt vad granskningen utvisar fungerar samarbetet mellan landskapsstyrelsen och FPA på ett ändamålsenligt sätt och i enlighet med de riktlinjer som drogs upp vid lagstiftningens tillkomst. FPA har utvecklat en rikstäckande kompetens för handläggningen av dessa ärenden som kommer till nytta även i landskapet. I de fall bestämmelserna i landskapet avviker från motsvarande bestämmelser i riket krävs att landskapsstyrelsen särskilt informerar FPA om saken så att man där i sina handläggningsrutiner kan beakta avvikelserna. Efter vissa begynnelsesvårigheter fungerar även dessa kontakter numera utan problem.
Enligt vad revisorerna inhämtat fungerar utbetalningarna till FPA av de månatliga raterna så att FPA varje gång rekvirerar erforderligt belopp som utbetalas av finansavdelningen med stöd av en tillsvidare löpande utanordning som i sin tur stöder sig på ett beslut av landskapsstyrelsen. Kontrollen av beloppen sker på basis av FPA:s rekvisitioner. Någon slutredovisning på årsbasis uppgörs inte på annat sätt än vad som framkommer av bokslutet. Inte heller redovisas någon statistik över utbetalade barnbidrag och bostadsbidrag i förvaltningsberättelsen eller på annan plats.
Landskapsrevisorerna konstaterar att handläggningen av bostadsbidrag och barnbidrag sköts av folkpensionsanstalten på det sätt gällande lagstiftning och avtalen med landskapsstyrelsen förutsätter. Enligt revisorernas åsikt är handläggningen rationell och följer de målsättningar som uppställdes vid lagstiftningens tillkomst.
Revisorerna efterlyser att omfattningen och utvecklingen av barnbidrags- och bostadsbidragsärenden närmare redovisas i förvaltningsberättelsen.
Miljöhälsovården
Landskapsstyrelsen anför i de allmänna motiveringarna för social- och miljöavdelningens förvaltningsområde i budgeten för år 2000 att ”en samordning av hälsonämndens uppgift att verka som miljötillsyns- och tillståndsmyndighet och andra myndigheters miljötillsyns- och miljötillståndsuppgifter” kommer att verkställas under året. I den till budgeten anslutna planen för hälso- och sjukvården år 2000 anges att en utredning om möjligheterna att överföra miljöhälsovården inklusive veterinärvården från ÅHS till en funktion under landskapsstyrelsen skall färdigställas.
Enligt självstyrelselagen har landskapet behörighet i fråga om hälsovården samt djurskydd och veterinärväsendet med vissa i lagen angivna undantag. Till rikets behörighet hör smittsamma sjukdomar hos husdjur, förbud mot införande av djur och djurprodukter samt förebyggande av införsel av växtförstörare. Förvaltningsuppgifterna gällande smittsamma sjukdomar hos husdjur och införsel av växtförstörare är dock påförd landskapets myndigheter.
Förvaltningen av miljöhälsofrågor är delad mellan landskapsstyrelsen och Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) och uppvisar en i flera avseenden splittrad och svåröverskådlig bild. Enligt landskapsförordningen om landskapsstyrelsens allmänna förvaltning (120/1998) handläggs vid social- och miljöavdelningens miljömedicinska byrå ärenden som gäller djursjukdomar, djurskydd, livsmedelshygienisk kontroll och annan veterinärvård, livsmedelstillsyn, produktsäkerhet och annan miljöhygien. Enligt landskapslagen om hälso- och sjukvården (60/1993) skall den veterinärvård som landskapet svarar för tillhandahållas av en hälso- och sjukvårdsmyndighet. Härmed avses ÅHS. Lagen anger vidare att det i anslutning till ÅHS skall finnas en hälsonämnd som är underställd landskapsstyrelsen med uppgift att verka som miljötillsyns- och tillståndsmyndighet i enlighet med vad som stadgas i annan landskapslag.
Inom ÅHS utgör miljöhälsovården en s.k. basenhet inom resultatenheten för primärvård. Till miljöhälsovården inom ÅHS hänförs tre verksamhetsområden, veterinärvård, miljö- och hälsoinspektion samt ett livsmedelslaboratorium. Hälsonämnden är enligt lagen underställd landskapsstyrelsen men uppfattas i praktiken som en del av ÅHS:s organisation. Ledande veterinären inom ÅHS är föredragande i nämnden och nämndens kanslifunktioner sköts också av ÅHS:s förvaltning.
Miljöhälsovården regleras i dag av en omfattande lagstiftning. Bestämmelser finns om vatten, livsmedel, produktsäkerhet, kemikalier, tobaksprodukter, renhållning, avfall, luftförorening, buller med mera. Olika slag av tillstånds-, anmälnings- och kontrollförfaranden ingår i lagstiftningen. Tillstånds- och tillsynsmyndighet är i de flesta fall hälsonämnden. Enligt det lagpaket om samordnad miljölagstiftning som lagtinget antog i januari 2001 och som trädde i kraft den 1 juli 2001 överförs tillståndsprövningen inom flera ärendetyper från hälsonämnden till miljöprövningsnämnden, som hittills handlagt tillståndsfrågor enligt vattenlagen, medan vissa andra ärenden överförs till kommunerna. Ett mål med åtgärderna är att hälsonämndens roll som rådgivare och övervakare inom miljöhälsovården skall bli tydligare. Den ändrade lagstiftningen är samtidigt delvis en implementering av EG:s regelverk som också i andra avseenden tämligen detaljerat styr miljöhälsovården. EG-bestämmelserna har ställt ökade krav i fråga om både anpassning av lagstiftningen och tillsynen över olika miljörelaterade verksamheter och därmed även inneburit utökade uppgifter för förvaltningen inom landskapsstyrelsen och ÅHS.
Landskapsrevisorerna har utgående från målformuleringarna i budgeten för år 2000 granskat på vilket sätt den eftersträvade samordningen mellan landskapsstyrelsens och ÅHS:s uppgifter inom miljöhälsovården tagits upp till behandling och avancerat. Revisorerna har härvid konstaterat att det varit svårt att få en klar bild av såväl problem som önskemål. Till vissa delar skiljer sig önskemål och prioriteringar inom de båda myndigheterna från varandra. Revisorerna har tagit del av en promemoria i ärendet som färdigställdes vid årsskiftet 1999/2000 av en av landskapsstyrelsen tillsatt arbetsgrupp. I den kortfattade promemorian anges som målsättningar för en reform bland annat följande:
· effektivare resursutnyttjande
· bättre skötsel av EU-relaterade ärenden
· förbättrad informationsgång
· större resurser kan styras till veterinärjouren
· allmänheten borde kunna vända sig till en enda myndighet i miljöhälsovårds- och veterinärfrågor.
Utgående från dessa målsättningar föreslog arbetsgruppen att man borde arbeta vidare på att överföra miljöhälsovården från ÅHS till landskapsstyrelsen. Gruppen var till denna del inte enig i sina förslag. Gruppen angav även ett antal andra frågor inom miljöhälsosektorn som borde utredas vidare i en ny arbetsgrupp. Revisorerna har erfarit att landskapsstyrelsen bland annat på grund av detta förslag tillsatt en ny arbetsgrupp som dock vid tidpunkten för granskningen ännu inte hade inlett sitt arbete.
Enligt vad revisorerna kunnat konstatera råder bland berörda myndigheter vissa oklarheter om uppgiftsfördelningen och subordinationsfrågorna inom miljöhälsovårdsområdet. Samarbetet mellan myndigheterna förefaller även kunna lämna rum för förbättringar. På basis av de uppgifter revisorerna inhämtat och den kortfattade arbetsgruppsrapporten har dock revisorerna haft betydande svårigheter att få en klar uppfattning om situationen, var de väsentliga problemen finns och hur man avser att gå vidare med frågan. Revisorerna konstaterar att frågan av allt att döma kräver fortsatta och något mera djupgående utredningar och ett fastare grepp från landskapsstyrelsens sida. Revisorerna har utgående från föreliggande material inte kunnat ta ställning till vilka åtgärder som på mest ändamålsenliga sätt främjar miljöhälsovården i landskapet men konstaterar samtidigt att en effektiv och transparent förvaltningsmodell borde bygga på en tillräckligt klar uppgiftsfördelning mellan å ena sidan uppgifter av övergripande natur (beredning av lagstiftning, utveckling och allmän tillsyn) och å andra sidan uppgifter av mera operativ natur (praktiskt veterinärarbete, tillståndsbeviljning, tillsyn och kontroll). Revisorerna utgår därför från att utredningsarbetet går vidare i syfte att lösa samordningsproblemen och klargöra arbetsfördelningen.
Landskapsrevisorerna konstaterar att landskapsstyrelsen i enlighet med budgetmotiveringarna och planen för hälso- och sjukvården för år 2000 inlett en utredning om hur handläggningen av miljöhälsovårdsfrågor inom landskapsstyrelsen och Ålands hälso- och sjukvård bättre kunde samordnas alternativt sammanföras. Revisorerna har noterat att samordningsproblem finns liksom i viss mån divergerande uppfattningar om den optimala uppgiftsfördelningen mellan respektive myndigheter. Oklarheter i fråga om arbetsfördelningen och subordinationen riskerar att minska myndigheternas effektivitet och serviceberedskap. Det är enligt revisorernas åsikt viktigt att utredningsarbetet fortsätter och fördjupas så att en klar och ändamålsenlig förvaltningsmodell för miljöhälsovården kan göras upp i enlighet med de intentioner som tidigare redovisats för lagtinget.
Ålands hälso- och sjukvård
Mentalvårdsbyråns verksamhet
Verksamhetens organisation
Verksamheten inom Ålands hälso- och sjukvård omfattar både primärvården och specialsjukvården. Den specialiserade sjukvården utgör en resultatenhet inom ÅHS. Resultatenheten är i sin tur uppdelad i 14 olika basenheter, av vilka den psykiatriska enheten utgör en.
Den psykiatriska enheten omfattar tre olika funktioner, verksamheten vid Grelsby sjukhus, mentalvårdsbyrån och dagkliniken. Landskapsrevisorerna har bekantat sig med verksamheten vid mentalvårdsbyrån.
Till mentalvårdsbyrån finns knutna 8 ½ tjänster, varav 1½ läkartjänster, två psykologer, en socialkurator, två sjukskötare och två psykoterapeuter. Den delade läkartjänsten är gemensam med Grelsby sjukhus.
På grund av att hälsocentralens fastighet vid Norragatan i Mariehamn måste utrymmas med anledning av mögelproblem har mentalvårdsbyrån fått nya och mycket ändamålsenliga utrymmen i en tidigare kontorslokal i staden.
Patientverksamhet och samarbete med övriga instanser
Vid mentalvårdsbyrån bedrivs verksamhet av tre olika slag:
1. traditionell vuxenpsykiatrisk mottagning
2. psykoterapimottagning
3. jourmottagning under dagtid
Verksamheten vid byrån har vuxit i omfattning under senare år. År 2000 var antalet besök sammanlagt 6.496 vilket kan jämföras med ca 4000 besök år 1995. Besöken fördelar sig på ett stort antal olika diagnostyper. Huvuddelen av besöken är individuella besök på byrån men också s.k. familjebesök förekommer. Ett mindre antal hembesök görs också av byråns personal. Enligt vad revisorerna inhämtat förekommer en viss väntetid för besök på byrån. För akuta jourfall kan dock i regel besökstider ordnas med kort varsel. Längst är kön till psykoterapi där en månads väntetid är vanlig.
Inom den terapeutiska vården har betydande utbildningsresurser satsats. Fyra av mentalvårdsbyråns anställda har utbildats till familjeterapeuter och tre till individualterapeuter på arbetsgivarens bekostnad. Härigenom kan vårdbehovet tillgodoses på hemmaplan för patienter som tidigare måste sändas för behandling utanför landskapet.
Inriktningen på patientströmmarna följer enligt vad revisorerna erfarit i viss grad den allmänna samhällsutvecklingen. Patienttillströmningen har inte minskat i takt med att lågkonjunkturens verkningar i början av 1990-talet nu utjämnats. Vissa patientkategorier har visserligen minskat i antal men i stället har bland annat tillkommit allt flera fall av s.k. utbrändhet där patienterna uppvisar symptom av såväl somatisk som psykosomatisk karaktär. De dominerande diagnostyperna hos byråns patienter är fortfarande depressioner och olika slag av kriser. Tröskeln för att söka vård vid mentalvårdsbyrån är enligt vad revisorerna erfarit tämligen låg och benägenheten att kontakta byrån i ett tidigt skede har ökat med åren. Detta tyder på att verksamheten är etablerad och vunnit både medvetenhet och tilltro bland den åländska allmänheten.
Arbetsfördelningen mellan mentalvårdsbyrån och den slutna mentalvården (Grelsby sjukhus) är enligt vad revisorerna inhämtat klar och samarbetet mellan de båda verksamheterna fungerar väl. Ett nära samarbete förekommer eftersom vårdperioder i både öppen och sluten vård förekommer i fråga om många patienter. Mentalvårdsbyrån får också i viss utsträckning ta hand om patienter som anses höra till hälsocentralens eller Ålands centralsjukhus ansvar på grund av att dessa vårdinstanser, i motsats till vad fallet är på de flesta andra håll, saknar tillgång till psykologtjänster.
Landskapsrevisorerna konstaterar att den öppna mentalvården inom Ålands hälso- och sjukvård i huvudsak utvecklats efter de riktlinjer som anvisats i landskapsbudgeten och planen för hälso- och sjukvården. Revisorerna betonar vikten av ett helhetstänkande som förutsätter en tillräcklig och nära samverkan mellan den öppna och den slutna vården samt mellan mentalvården och den somatiska vården.
Krishantering
Man har inom vården under senare år blivit allt mera medveten om betydelsen av krishjälp eller s.k. emotionell första hjälp för personer som drabbas av plötsliga traumatiska händelser, t.ex. oväntade dödsfall, svåra olyckor eller liknande. Härigenom räknar man, förutom att den drabbades situation påverkas i positiv riktning, att betydande sjukvårdsresurser kan inbesparas.
Frågan om krishanteringens organisation inom den åländska vårdapparaten har under senare år diskuterats och utretts vid flera tillfällen. En katastrofpsykiatrisk plan uppgjordes i början av 1990-talet. Som resultat härav inrättades en katastrofledningsgrupp med uppgift att leda det psykosociala arbetet vid storolyckor el. motsv., att utbilda berörd personal med mera. Olika personalgrupper som brandmän, poliser och vårdpersonal har fått viss utbildning. Inom skolhälsovårdens ram har krisplaner uppgjorts också i skolorna.
Inom ÅHS:s ram upprätthölls under några år på 1990-talet en särskild krisgrupp inom personalen med uppgift att verka som en resurs också i andra fall än storolyckor då den ovan berörda organisationen träder i verksamhet. Gruppens tjänster togs i anspråk i mellan 20 och 30 fall per år. Eftersom gruppen verkade på delvis frivillig bas och utan särskild ersättning för medlemmarna upplöstes den i slutet av årtiondet.
Revisorerna har inhämtat att ledningsgruppen inom ÅHS under år 1999 vidtog åtgärder för att utreda och organisera krisomhändertagandet inom ramen för befintliga resurser. Frågan berördes i samband med budgetbehandlingen för år 2000. I planen för hälso- och sjukvården angavs att ”krishantering tillgodoses genom specialplanerad utbildning av personalen”. Finansutskottet underströk då i sitt betänkande nr 1/1999-2000 att det är viktigt att denna åtgärd genomförs. Utskottet underströk också att ÅHS:s ledningsgrupp bör tillse att grundbemanningen vid enheter som tar emot människor i krissituationer är tillräcklig.
Enligt vad revisorerna erfarit har frågan om krishanteringens organisation och genomförande inom ÅHS till stora delar utvecklats på det sätt som angavs vid budgetberedningen för år 2000. Drygt 200 anställda inom ÅHS:s vårdorganisation har erhållit en intern utbildning beträffande psykosocialt stöd i samband med kriser. Grundbemanningen på akutmottagningen vid Ålands centralsjukhus har förstärkts. Vid Grelsby sjukhus finns numera en grupp om åtta personer som i svårare fall, exempelvis större olyckor, våldtäkter, självmord och dylikt, kan tillhandahålla professionell hjälp. Däremot har man inte inom ÅHS bedömt det vara en ändamålsenlig resursanvändning att bygga upp en separat krisgrupp med ständig beredskap.
”LEVA”-projektet. Primärvårdens kartläggning av hälsofrämjande åtgärder samt åtgärdspaket för framtida hälsofrämjande verksamhetsformer
Granskningens syfte och begränsningar
Landskapsrevisorerna granskade i sin berättelse för år 1999 de målformuleringar som finns i hälso- och sjukvårdsplanen, landskapets budget och styrelsens budget för Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS). Bland dessa målformuleringar fanns målsättningar om hälsofrämjande åtgärder som delvis bedrivs inom projektet ”LEVA”. I planen för år 1999 angavs att en noggrann kartläggning av hälsofrämjande åtgärder inom organisationen och ett åtgärdspaket för framtida hälsofrämjande verksamhetsformer skall utarbetas vid sidan om ”LEVA”-projektet. Landskapsrevisorerna avser med denna granskning följa upp ifrågavarande målformuleringar för att se hur dessa förverkligats.
En tydlig koppling mellan projektet och åtgärdspaketet med hälsofrämjande fanns inte angiven i planen. ”LEVA”-projektet är dock i praktiken enligt revisorernas uppfattning närmast att se som en del av dessa hälsofrämjande åtgärder och ÅHS bedriver den hälsofrämjande verksamheten närmast inom detta projekt.
Målformuleringarna för år 2000
Den tidigare skrivningen i planen för år 1999 beträffande kartläggningen av hälsofrämjande åtgärder och ett åtgärdspaket för framtida hälsofrämjande verksamhetsformer återfinns inte i hälso- och sjukvårdsplanen för år 2000. Planen innehåller enbart följande korta formuleringar i fråga om ”LEVA”-projektet: ”Deltagandet i hälsoprojektet ”LEVA” fortsätter med målsättningen att nå så många ålänningar som möjligt i upplysningsarbetet kring livsstilsfrågor, inkluderande bl.a. kommunprojekt och självundersökning av brösten (MAMA-programmet)”. För åren 2000-2001 anges: ”Inom ”LEVA”-projektet inleds en brett upplagd kampanj med syfte att minska rökningen på Åland ”.
I planen nämns under primärvårdens målsättning att verksamheten strävar till att upprätthålla och främja befolkningens hälsa och hennes/deras livsmiljö samt att den regionala utlokaliseringen av service och resurser utvecklas. Under åligganden nämns inte förebyggande hälsovård men under verksamheterna återfinns en skrivning om att denna hänförs till basenheten hälso- och sjukvård.
Av landskapets budget för ÅHS framgår att ”deltagandet i hälsoprojektet ”LEVA” fortsätter." I ÅHS:s budget för år 2000 finns inte andra formuleringar som rör hälsofrämjande verksamhet och åtgärder än de som finns i planen och landskapets budget.
”LEVA”-projektet
”LEVA”-projektet genomförs av hälsorådet, som arbetar för hälsofrämjande arbete i landskapet sedan år 1996. Rådet har tillsatts av ÅHS:s styrelse och i detta ingår representanter för en mängd organisationer. Syftet är att aktivera den tvärsektoriella hälsofrämjande verksamheten. I hälsorådet ingår bl.a. Ålands kulturdelegation, Ålands köpmannaförening, Ålands idrottsförbund, Ålands lärarförening, Ålands ungdomsråd, Ålands landskapsstyrelse, Ålands hälso- och sjukvård, Folkhälsan på Åland, Röda Korset på Åland samt ÅHS:s primärvårdschef. Då hälsorådet tillsatts av ÅHS:s styrelse bör ÅHS enligt revisorernas åsikt betraktas som huvudman för projektet.
En referensgrupp om åtta personer har tillsatts för hälsorådet bestående av hälsovårdare, sjukskötare, överskötare och läkare. En tidigare överskötare är utsedd av styrelsen för ÅHS som projektledare. Referensgruppens medlemmar arbetar som experter och ledare i det operativa arbetet. Gruppen initierar till nya konkreta projekt inom hälsofrämjande verksamhet, initierar till utbildning av nyckelpersoner i samhället och utvärderar årligen de uppsatta målen.
Hälsorådet
Hälsorådet möts två gånger per år och drar upp riktlinjer, godkänner budget och verksamhetsplaner för två år åt gången. Det långsiktiga målet är optimal folkhälsa och ”alla för hälsa och miljö”. Under år 2000 presenterade projektledaren slutresultatet av den kartläggning av hälsofrämjande verksamheter som utfördes 1996-1997. Som ett resultat av kartläggningen gjorde hälsorådet en uppdatering av formerna för den hälsofrämjande verksamhet som rådet bedriver och befrämjar. Revisorerna noterar att den kartläggning av hälsofrämjande åtgärder och det åtgärdspaket för framtida hälsofrämjande verksamhetsformer som funnits såsom en målformulering i hälso- och sjukvårdsplanen under ett flertal år sålunda delvis uppfyllts. Planen för år 2000 innehåller emellertid inte motsvarande formuleringar utan är mycket mera återhållsam än tidigare planer.
De övriga aktiviteter som hälsorådet redovisar i verksamhetsberättelsen för ÅHS för år 2000 är delprojekten Sundsrörelsen, Jomala gåing, Hammarland för hälsa och miljö samt projekt inom Mariehamns församling. Vidare har MAMA-projektet med Ålands marthadistrikt och Ålands cancerförening genomförts med 400 deltagare. Under år 2000 har hälsorådet och projektledaren genomfört en hälsoenkät som gett 350 svar. Sammanställning sker år 2001. Hälsoprogrammet för kvinnor fortsätter och en enkät har utförts som pilotprojekt. Lunchställesprojektet avslutades med en utvärdering under år 2000. Kostskola för utskrivna patienter med hjärt- och kärlsjukdomar har förberetts under året. Ett samarbete med medicinska avdelningen och föreningen ”Vårt hjärta” samt Medborgarinstitutet har påbörjats.
De kostnader som redovisas för ”LEVA”-projektet inom ÅHS redovisning är anspråkslösa. Totalkostnaden per år finns i intervallet 25-30.000 mark. Ett särskilt landskapsbidrag om 15.000 mark per år för att befrämja ”Ett rökfritt Åland” erhålls mot redovisning av kostnader. Enligt revisorernas uppfattning redovisas inte alla kostnader inom ÅHS utan närmast kostnaderna för vårdpersonalens tilläggsarbete, lönekostnaden för projektledaren och mötesarvoden för hälsorådet samt materialkostnader för olika provtagningar och undersökningar som genomförs inom projektet. En stor del av de övriga kostnaderna ingår i primärvårdens kostnader, då projektet delvis engagerar en referensgrupp bestående av hälso- och sjukvårdspersonal. De frivilligorganisationer som deltar i projektet bär sina eventuella kostnader inom ramen för sin egen budget.
Revisorerna erfar att de målformuleringar som ingått i hälso- och sjukvårdsplanen för tidigare år gällande det hälsofrämjande förebyggande arbetet till viss del förverkligats under år 2000. Revisorerna noterar att texten i hälso- och sjukvårdsplanen samt i verksamhetsberättelsen gällande det hälsofrämjande och förebyggande arbetet för år 2000 är mycket kortfattade.
Den verksamhet som ÅHS bedriver genom projektet "LEVA" är enligt revisorernas åsikt en naturlig del av ÅHS:s verksamhet. Eftersom en omfattande förebyggande och hälsofrämjande verksamhet bedrivs inom projektet med många delprojekt och med ett brett tvärsektoriellt deltagande och engagemang borde man enligt revisorernas uppfattning i ÅHS:s verksamhetsberättelse och i hälso- och sjukvårdsplanen något bredare och mera informativt redogöra för projektet.
Om- och tillbyggnad av sjukhusets akut- och stora poliklinik
Projektförberedelser
Under åren 1997-1999 har i landskapsbudgeten ingått anslag för om- och tillbyggnad av sjukhuset. Byggprojektet har omfattat bl.a. akuten, stora polikliniken, laboratoriet, och huvudentrén. Projektet slutfördes under hösten 2000.
Förberedelserna inleddes 1996 då ledningsgruppen vid Ålands hälso- och sjukvård utsåg en planeringsgrupp inom personalen. Ett par år senare beräknades en första etapp kosta 19 miljoner mark att förverkliga och denna etapp skulle åtföljas av en andra etapp. Efter det beslöt styrelsen att arkitektarbetet nu gällde en utvidgad första etapp som skulle fullföljas av arbetet med stora polikliniken och akuten.
Enligt den första tilläggsbudgeten för år 1998 (FR nr 22/1997-98) skulle projektet innefatta nybyggnad av stora polikliniken, akuten och laboratoriet samt ombyggnad av akuten, stora polikliniken, laboratoriet, diagnostiskt centrum samt fläkt-, teknik- och personalutrymmen. Ytterligare skulle projektet innehålla nybyggnad av entré samt ombyggnad av entréhall och ett invändigt huvudkommunikationsstråk. Projektet beräknades omfatta nybyggnad av ca 750 m2 bruttoyta och ombyggnad av ca 2 550 m2 bruttoyta. Med anledning av att vissa befintliga ytor skulle rivas utgjorde nettoökningen av ytor 520 m2.
Vid lagtingets behandling av andra tilläggsbudgeten för år 1999 (FR nr 18/1998-99) togs bl.a. fasta på att delar av betongplattan (ca 615 m2) måste rivas och ersättas med nytt bjälklag och teknikgrund för att förhindra fortsatta sättningar i golvet. Vidare konstaterades att yttertakets skador skulle kräva en total omläggning av taket och att samtliga rör och elledningar var otillräckliga och måste förnyas. Behovet av en ny huvudentré uppmärksammades och den medtogs i projektet i ett sent skede. Nu beaktades även behovet av att iordningställa tillfälliga utrymmen för verksamheten under byggtiden.
Projekteringsstruktur
Efter den interna planeringen inom Ålands hälso- och sjukvård inleddes byggprojekteringsarbetet. Följande projektörer utsågs efter ett anbudsförfarande:
| Uppdrag | Projektör | Arvode exkl.moms |
| Arkitektarbete | Carlstedt Arkitekter Ab | 900 000,00 mk |
| Elplanering | Elprojektören LG Ab | 495 000,00 mk |
| VVS-planering | Turing Ab | 449 000,00 mk |
| Konstruktionsplanering | SilJan Konsult | 163 196,73 mk |
| Markprojektering | Landskaps & Trädgårdsdesign | 99 900,00 mk |
Tvister
Ett rättelseyrkande över valet av elplanerare behandlades av ÅHS-styrelsen. En elplanerare hade inlämnat ett anbud på 238 000 mk exkl. moms, men inte erhållit uppdraget fastän anbudssumman var betydligt lägre än det antagna anbudet. ÅHS-styrelsen vidhöll sitt beslut. Carlstedt Arkitekter Ab hade på eget initiativ lämnat ett anbud om projekteringsledning för om- och tillbyggnadsprojektet. Anbud hade inte efterfrågats och antogs heller inte av styrelsen. Den föreslagna projekteringsledningen skulle innebära att någon koordinerade projektörernas arbete. Därpå behandlade styrelsen rättelseyrkandet och beslöt att anlita arkitektbyrån för projekteringsledningsuppdraget.
Markprojektören, Landskaps & Trädgårdsdesign Martin Michel Ab hade krav på ersättning för merarbete. ÅHS-styrelsen godkände inte ersättningskravet och avslog ett rättelseyrkande i ärendet.
Tvisterna om projekteringarnas omfattning löstes genom förlikningar. Carlstedts Arkitekter Ab godkände beloppet 540 000 mk som ersättning av ÅHS för de merkostnader projekteringen av sjukhuset hade förorsakat arkitektbolaget. Landskaps & Trädgårdsdesign Martin Michel Ab erhöll 100 000 kronor genom ett förlikningsavtal vid ingången av år 2001. I förbindelse med förlikningarna köptes juridiska tjänster för 23 378 mk.
Upphandling av byggprojektet
Anbud för om- och tillbyggnaden av Ålands centralsjukhus inbegärdes skilt för byggnads-, VVS- och elarbeten genom annonsering. Byggnadsentreprenaden beräknades överstiga tröskelvärdet för EU-upphandling och anbudsbegäran publicerades även i den Europeiska gemenskapens officiella tidning. Vid byggnadskommitténs sammanträde våren 1999 då anbuden öppnades konstaterades att sammanlagt nio entreprenörer inlämnat anbud inom utsatt tid. När de billigaste byggnads-, VVS- och elanbuden sammanräknades uppgick byggkostnaden till 35 306 200 mk, medan de dyraste anbuden uppgick till sammanlagt 40 472 905 mk, exkl. moms. Under kontraktsförhandlingarna sänktes bygganbudsbeloppet med 50 000 mk.
Entreprenadavtal tecknades 30.4.1999 med dem som givit det billigaste anbudet inom respektive entreprenad enligt följande:
| Entreprenad | Entreprenör | Pris exkl. moms | Garantitida |
| Bygg | Allbygg Ab | 22 415 000 mk | 448 300 mk |
| VVS | Ålands VVS Varuhuset Ab | 6 950 820 mk | 139 016 mk |
| El | Alandia Engineering Ab | 5 890 380 mk | 117 808 mk |
Redan hösten 1999 överenskoms om att byggtiden skulle förlängas med en månad till 15.12.2000.
Beviljade anslag och slutredovisning
I landskapets budget har följande anslag tagits upp:
| Landskapsbudgetanslag, investeringar ÅHS | Anslag | Anslag totalt |
| Ordinarie landskapsbudget 1997 | 5,7 mmk | 5,7 mmk |
| Tilläggsbudget 1997 | - 2,7 mmk | 3,0 mmk |
| Ordinarie landskapsbudget 1998 | 10,0 mmk | 13,0 mmk |
| Tilläggsbudget 1998 | 14,5 mmk | 27,5 mmk |
| Tilläggsbudget 1999 | 17,3 mmk | 44,8 mmk |
Anslag har som framgår av tabellen till övervägande del beviljats genom tilläggsbudgeter.
Projektet har förverkligats inom ramen för beviljade anslag, 44, 8 Mmk, och enligt fattade beslut. I en slutredovisning år 2001 framgår att de totala kostnaderna för projektet uppgått till 44 800 266 mk. Inom detta belopp finns obetalda och uppskattade kostnader uppgående till 270 463 mk. Specifikationen upptar följande kostnadsindelning:
| Byggentreprenader | 35 256 200 mk |
| Projektering | 4 245 266 mk |
| Tilläggskostnader | 1 372 942 mk |
| Kontrollanter, projektledare | 1 182 800 mk |
| Inredning | 1 105 842 mk |
| Byggherreleveranser | 607 901 mk |
| Telefonanläggning | 293 337 mk |
| Kopiering | 258 754 mk |
| Datarum | 211 179 mk |
| Skyltning, annonser | 140 917 mk |
| Div. avgifter, kostnader | 30 906 mk |
Landskapsrevisorernas iakttagelser i anslutning till projektet
Revisorerna konstaterar att definitionen av projektet länge var oklar, vilket innebar svårigheter i planering och projektering samtidigt som kostnaderna inte kunde bedömas. Om- och tillbyggnaden har därför behandlats i fem olika budgeter och tilläggsbudgeter.
Under tiden hösten 1997 - våren 1999 har lagtinget efterlyst uttömmande projektbeskrivningar och en totalplan för utnyttjande av fastigheter som ställts till ÅHS:s disposition. ÅHS:s styrelse har beställt ett sådant uppdrag som skall utföras under år 2001.
Revisorerna förenar sig i lagtingets bedömning om att landskapsstyrelsen bör överväga att i framtiden, då planeringen av större byggnadsprojekt inleds, uppta ett grundanslag för att igångsätta projekteringen varefter en förstudie kan utarbetas med hjälp av byggnadsteknisk och annan expertis. Först då förstudien föreligger bör kostnadsberäkningar utföras varefter det bedöms om fortsatt projektering bör vidtas.
Revisorerna anser att landskapsstyrelsen bör överväga om det vore ändamålsenligt att planen för hälso- och sjukvården skulle utvecklas med ett flerårigt investeringsprogram.
Enligt revisorernas åsikt skulle en bättre planmässighet kunna uppnås och sakkunnigbedömningar i ett tidigare skede kunna göras om landskapsstyrelsens byggnadsbyrå i högre grad kunde ta del i samordning och förstudiearbeten vad gäller väsentliga byggnadsprojekt med landskapsfinansiering.
Utbildningsavdelningens förvaltningsområde
Upphandling av konsulttjänster
Enligt budgetmotiveringarna för år 2000 beräknades ca 300.000 mark åtgå under moment 46.01.01 Verksamhetens utgifter ”för inventering av gymnasialstadiets fastigheter och landskapets skolutrymmen med avseende å nyttjandegrad, samordningsmöjligheter samt kommande renoverings- och utrymmesbehov”.
Landskapstyrelsen beslöt vid enskild föredragning den 29 augusti 2000 inbegära offert på en inventering av gymnasialstadiets fastigheter och landskapets skolutrymmen med avseende på bland annat samordningsmöjligheter och kommande utrymmesbehov. Offertförfrågan riktades enligt beslutet till ett namngivet företag i Sverige.
Vid enskild föredragning den 17 oktober 2000 beslöt landskapsstyrelsen anta anbudet om 400.000 SEK från det företag till vilket offertförfrågan riktades.
För landskapsförvaltningens upphandling gäller särskild lagstiftning i fråga om sådan upphandling som överstiger EU:s tröskelvärden. Enligt landskapsstyrelsens beslut om förverkligande av budgeten för år 2000 skall vid upphandling som inte omfattas av EU:s bestämmelser och därmed inte heller av lagstiftningen tillräckligt antal anbud inbegäras i fall upphandlingen inte är av ringa ekonomisk betydelse. Det totalekonomiskt sett förmånligaste anbudet bör i regel antas. Om inte särskilda skäl föreligger bör vidare anbudsförfrågan annonseras i lokalpressen om värdet på upphandlingen kan antas överstiga 100.000 mark.
På landskapsrevisorernas förfrågan har landskapsstyrelsen meddelat att man eftersträvat en opartisk bedömning av befintliga skolutrymmen i landskapet samt av utbyggnadsbehovet i ett pedagogiskt perspektiv. Den lokala expertisen ansågs sedan tidigare ha varit så inblandad i planeringen av olika skolfastigheter i landskapet att det inte kunde anses ändamålsenligt att utnyttja sig av deras tjänster. Inte heller fanns enligt landskapsstyrelsen här representerat det övergripande pedagogiska synsätt man bedömde som särskilt viktigt. I stället togs underhandskontakter till myndigheter i riket och Sverige för att få hjälp med att inleda utredningsarbetet. Det visade sig då att varken länsskolavdelningarna i riket eller Skolverket i Sverige hade möjlighet att bistå landskapsstyrelsen. Från svensk sida hänvisades till den sedermera aktuella konsulten som ofta anlitats i frågor liknande dem landskapsstyrelsen nu förberedde. Andra experter kunde inte anvisas.
Enligt landskapsstyrelsens bedömning förelåg i detta fall sådana ”särskilda skäl” som landskapsstyrelsen avser i sina budgetdirektiv för att upphandlingen inte skulle utannonseras.
Landskapsrevisorerna konstaterar att det aktuella konsultuppdraget visserligen är av specialiserad natur och att tillräcklig lokal sakkunskap kan vara svår att få fram. Revisorerna anser likväl att uppdraget var av den storleksordningen att landskapsstyrelsen bör följa de egna direktiven om upphandling. Alternativa lösningar kunde mera aktivt ha sökts vid upphandlingen av uppdraget, exempelvis genom annonsering i fackpress.
Ålands vårdinstitut
Lagstiftning
Ålands vårdinstitut inledde sin verksamhet den 1 januari 1996. Verksamheten regleras av landskapslagen och –förordningen om utbildning efter grundskolan (52 resp. 54/1997). I och med att sjukskötarutbildningen inom vårdinstitutet integrerats som en del av Ålands yrkeshögskola, tillämpas också landskapslagen om en försöksverksamhet med yrkeshögskoleutbildning (55/1997). Enligt självstyrelselagens 27 § 29 punkten är behörigheten att vara verksam inom hälso- och sjukvården en riksangelägenhet. Vårdutbildningen styrs därför också av en överenskommelseförordning om social- och hälsovårdsutbildning i landskapet Åland (3/1996, FFS 1622/1995). Enligt förordningen skall tillämpas samma bestämmelser som i riket i fråga om inträdeskrav och grunderna för läroplaner samt vid bedömningen av studieprestationer. Utbildningsstyrelsen har rätt att övervaka att utbildningen ordnas i enlighet härmed. Förordningen anger att utbildningen i landskapet ger samma behörighet som motsvarande utbildning i riket.
Verksamhetens omfattning
Antalet studerande vid vårdinstitutet uppgick läsåret 2000-2001 till totalt 126. Därtill har institutet anordnat olika kurser för yrkesverksam personal inom social- och hälsovården med sammanlagt 150 deltagare. Intresset för studier vid institutet är betydande. Till sjukskötarutbildningen har i regel huvuddelen av de sökande kunnat tas in. Till närvårdarutbildningen på grundskolebas brukar andelen intagna utgöra 2/3 av de sökande medan motsvarande vuxenutbildning brukar kunna ta in endast ca en tredjedel av de sökande.
Antalet inrättade tjänster inom institutet var under läsåret 2000-2001 nio. Dessutom fanns en person i arbetsavtalsförhållande. För olika undervisningsuppgifter anlitades härutöver tio timlärare.
Utbildningens omfattning och innehåll
Utbildningen vid vårdinstitutet omfattar två utbildningsprogram:
· utbildningsprogrammet inom social- och hälsovård på gymnasialstadienivå som leder till närvårdarexamen och omfattar 120 studieveckor
· utbildningsprogrammet inom vård som är integrerat i Ålands yrkeshögskola och leder till sjukskötarexamen samt omfattar 160 studieveckor.
På grund av det stora utbildningsbehovet framför allt av närvårdare har vårdinstitutet även anordnat såväl vuxenutbildning som läroavtalsutbildning inom denna sektor. Då dessa elever har annan vårdutbildning och/eller arbetslivserfarenhet som grund är dessa utbildningar inte lika långa som det egentliga utbildningsprogrammet för närvårdare.
Landskapsrevisorerna har bekantat sig med innehållet i institutets vårdutbildningsprogram (sjukskötare). Programmet omfattar 160 studieveckor. Motsvarande program i riket omfattar 140 studieveckor men en förlängning är enligt uppgift under diskussion. Sjukskötarutbildningen i Sverige är 120 studieveckor lång med möjlighet till ett frivilligt påbyggnadsår (40 studieveckor). Av de 160 veckorna avsätts 13 för yrkesinriktade grundstudier, 18 för olika allmänna ämnen (språk, matematik, ekonomi med mera, delvis gemensamt för hela Ålands yrkeshögskola), 54 för yrkesstudier, 15 för valfria studier och 10 för examensarbete. Av den totala tiden skall dessutom 46 veckor fullgöras i form av arbetspraktik.
Studieplanen för sjuksköterskeutbildningen har under berättelseåret behandlats inom vårdinstitutet och yrkeshögskolan bland annat på basis av initiativ från vissa studerandegrupper. Enligt detta initiativ borde studietiden förkortas till 140 veckor vilket kunde förverkligas framför allt genom att studierna i vårdvetenskap skulle förkortas från i praktiken nivån cum laude approbatur till nivån approbatur. Frågan har enligt vad revisorerna inhämtat föranlett diskussioner i vårdinstitutets direktion och yrkeshögskolans ledningsgrupp. Det har därvid konstaterats att nuvarande läroplan baserar sig på noggranna överväganden och att egentliga erfarenheter av studier på yrkeshögskolenivå finns först från och med år 2001 då den första årskursen sjukskötare inom yrkeshögskolans ram avlägger examen. Vårdinstitutets direktion har därför av ledningsgruppen fått i uppdrag att uppgöra ett relevant underlag för eventuella förändringar av läroplanen för fortsatt behandling i direktionen och ledningsgruppen. Innan detta arbete vidtar torde man dock inom institutet och yrkeshögskolan invänta den utvärdering av yrkeshögskolans experimentverksamhet som landskapsstyrelsen beställt av rådet för utvärdering av högskolor och som torde presenteras våren 2001.
Landskapsrevisorerna konstaterar att social- och hälsovården är en sektor med ett stort antal arbetsplatser. Enbart inom Ålands hälso- och sjukvård finns ca 600 anställda inom kategorin vårdpersonal. Till detta kommer de personalkategorier som är kommunalt anställda. Inom sektorn förekommer en relativt stor personalomsättning, beroende på föräldraledigheter, sjukskrivningar, fortbildningsbehov med mera. Det ökande antalet äldre med därav följande ökat behov av vårdresurser innebär också ett ökat behov av personal inom vårdsektorn. De som examineras från vårdinstitutet har därmed inte några svårigheter att erhålla anställningar som motsvarar deras utbildning. Den utbildning som institutet tillhandahåller utgör därför en värdefull resurs för det åländska samhället även om dess behov av vårdpersonal långtifrån kan tillgodoses enbart med den utbildningskapacitet som finns inom Ålands vårdinstitut.
Utrymmesfrågor
Ålands vårdinstitut är inrymt i f.d. Backaskolans hus i Mariehamn som totalt omfattar ca 830 m2. Dessa utrymmen har inte täckt behovet, varför skolan upphyrt ca 250 m2 i en annan fastighet, framför allt för den vuxenutbildning och de specialkurser institutet anordnar. Olika specialutrymmen för exempelvis dataundervisning, utrymmen för praktiska sjukvårdsövningar, ändamålsenliga och tillräckliga arbetsrum för lärarna m.m. saknas för närvarande. Från institutets sida har utrymmesfrågorna tagits upp i budgetäskanden men anslag har tillsvidare inte beviljats. Landskapsstyrelsen beslöt dock hösten 2000 utföra en konsultutredning rörande utrymmesfrågorna för gymnasialstadiets samtliga fastigheter i vilken även vårdinstitutets behov beaktas. På vårdinstitutets tomt finns outnyttjad byggnadsrätt.
Landskapsrevisorerna konstaterar att utbildningen vid Ålands vårdinstitut utvecklats på det sätt som eftersträvades då institutet grundades. Den del av undervisningen som är integrerad med Ålands yrkeshögskola kommer under 2001 att utvärderas. Utvärderingen tillsammans med utredningar inom direktion och ledningsgrupp torde ge underlag för beslut om eventuella förändringar av organisation och läroplaner.
Revisorerna har konstaterat att vårdinstitutets utrymmen i vissa avseenden är otillräckliga och oändamålsenliga i förhållande till undervisningens nuvarande dimensionering. Upphyrning av utrymmen utanför skolbyggnaden medför både kostnader och praktiska problem. En fortsatt beredning av institutets utrymmesfråga bör därför ges tillräcklig prioritet.
Näringsavdelningens förvaltningsområde
Landskapets aktieinnehav och utövande av ägarinflytande
Landskapsrevisorerna skall i sitt uppdrag även granska landskapets aktieinnehav och hur landskapet har använt sitt ägarinflytande i bolag som landskapet äger helt eller i vilka landskapet innehar aktiemajoriteten. Revisorerna har härvid bekantat sig med Långnäs hamn Ab genom att ta del av bokslutshandlingar och styrelseprotokoll.
Långnäs Hamn Ab
Långnäs Hamn Ab:s syfte är att bedriva hamnverksamhet i Långnäs, Lumparland. Landskapet äger bolagets samtliga 1.876 aktier.
Under år 2000 har fyra rederier idkat regelbunden trafik på Långnäs hamn med sex olika fartyg. Härutöver har hamnen använts för tillfälliga transporter av främst grus och spannmål. Hamnen disponerar över två kajer. Under året gjordes sammanlagt 2.619 anlöp i hamnen. Antalet passagerare som ankom till eller avreste från hamnen var drygt 57.800. Antalet personbilar var 14271, antalet lastbilar 383 och antalet bussar 228. Totalt 159.645 ton gods och bulkvaror har därtill fraktats över hamnen på långtradare eller direkt på mindre fartyg eller lastpråmar. Verksamhetsåret var det första med fullt utbyggd kapacitet.
Bolagets omsättning var under året 9.179.578 mark. Verksamhetsårets bokslut visade en vinst efter avskrivningar och skatter på 2.427.913 mark.
Hamnbolaget har löpande trafikavtal med tre rederier som garanterar intäkter från hamnen till och med år 2004.
Revisorerna har inhämtat att bolaget under året antog en ny hamntaxa som tillämpas från och med den 1 januari 2001. Taxan bygger på fartygens nettodräktighet. För regelbunden passagerartrafik som bedrivs året om beviljas en rabatt om 10 mark per passagerare, dock högst 200.000 mark per fartyg och år. I taxan har inarbetats en miljörabatt så att fartyg som använder bunkerolja med låg svavelhalt beviljas två respektive fyra procents rabatt beroende på svavelhalten i oljan.
Näringsstödens administration och kontroll
Landskapsrevisorerna framhöll i sin berättelse för år 1997 att näringsavdelningens kontroller i fråga om att beviljade stöd används för avsett ändamål eller i fråga om andra villkor inte varit systematiska och heltäckande. Kontrollen skedde enligt revisorernas uppfattning till väsentlig del utgående från handlingarna och inte som en systematisk uppföljning av projektet, inbegäran av uppgifter och kontroll på plats. Revisorerna hade inför detta uttalande granskat ett landskapsstyrelsebeslut från den 19 mars 1996, som gällde beviljande av bidrag enligt 5 b-programmet för inköp och iståndsättning av en kryssare för charterverksamhet i den åländska skärgården. Enligt revisorernas åsikter var landskapsstyrelsens kontroll av det beviljade stödet bristande, då uppgifter om hur kryssaren använts inte rapporterats eller inbegärts. Enligt landskapsrevisorernas redogörelse hade bidraget också betalats ut mot redovisning efter tidpunkten för slutredovisning så att näringsavdelningens allmänna byrå muntligen godkänt förlängning i strid mot landskapsstyrelsens direktiv att förlängning av redovisningsperioden skall ansökas skriftligen.
Landskapsrevisorerna har därefter följt med ovan relaterade stödärende och tagit del av den projektgranskningsrapport som uppgjorts av den interna revisionen efter besök hos stödmottagaren. Granskningsrapporten hade lämnats till de programansvariga och landskapsstyrelsen i början av juni 2000. Rapporten innehöll många påpekanden om oriktigheter i administrationen av stödet. Bland annat hade landskapsstyrelsen vid handläggningen och beslutsfattandet inte iakttagit de regler som gällde för beviljandet av stödet och för stödberättigade utgifter enligt landskapslagen om näringsstöd och EU-bestämmelser utan beviljat stöd för inköp och delvis för upprustning oaktat att köpet var gjort redan vid ansökan och före EU-anslutningen. Något särskilt skäl för att bevilja nationellt stöd retroaktivt hade inte angetts trots att lagen uttryckligen kräver detta. Beträffande EU-stöd kan stöd beviljas endast från det datum ansökan inlämnats och medlemsstaten ansökt om betalningsrater utgående från EU-programmet. Det framgick även att kryssaren inte var i användning vid tidpunkten för granskningen utan hade tagits ur bruk. Kryssaren fanns inte på Åland och de kryssningar som var antecknade för tidigare säsonger motsvarade inte den omfattande kryssningsverksamhet som hade uppgetts i stödansökan.
Revisorerna erfar att de programansvariga vid näringsavdelningen och landskapsstyrelsen trots påpekanden från landskapsrevisorerna i berättelsen för 1997 och revisionsrapporten från revisionsbyrån den 6 juni 2000 inte upptagit stödärendet till ny handläggning i landskapsstyrelsen under år 2000.
Landskapsrevisorerna vill framhålla att det är av yttersta vikt att landskapsstyrelsen följer gällande bestämmelser och villkor då stöd beviljas och att landskapsstyrelsen fortgående kontrollerar att beviljat stöd används för avsett ändamål. Landskapsrevisorerna har konstaterat att landskapsstyrelsens handläggning av beviljande av näringsstöd, administrationen och kontrollen av detta stöd samt vidtagande av åtgärder på grund av inrapporterade oriktigheter har varit bristande och fördröjda ifråga om beviljande och utbetalning av stöd till en motorkryssare. Revisorerna framhåller att landskapsstyrelsen inte har rätt att avvika från de regler och normer som gäller för stödet.
Landskapsrevisorerna anser vidare att landskapsstyrelsen omedelbart bör vidta åtgärder då oriktigheter inrapporteras så att stödet handläggs av ansvariga så snart som möjligt inför landskapsstyrelsens beslut om eventuella åtgärder med anledning av inrapporteringen eller anmärkningen. I fallet med motorkryssaren var även landskapsstyrelsens beslut om stöd bristfälligt såtillvida att stöd beviljats även för utgifter som inte var stödberättigade till följd av att de inträffat före stödansökan och före EU-anslutningen.
Trafikavdelningens förvaltningsområde
Trafiksäkerhetsarbetet
Organisation och målsättningar
I den nya landskapsförordningen om landskapsstyrelsens allmänna förvaltning (120/1998) anges som en del av trafikavdelningens ansvarsområde att avdelningen handlägger ärenden om bland annat trafiksäkerhet. I och med förordningen genomfördes en viss omfördelning av arbetsuppgifterna i och med att trafikavdelningen tidigare befattat sig med trafiksäkerheten närmast som en del av vägbyggande och vägunderhåll. Trafiksäkerhetsfrågor av allmän natur handlades tidigare vid kansliavdelningen och motorfordonsbyrån.
Vid trafikavdelningen har arbetet med trafiksäkerhetsfrågor organiserats så att en av avdelningens vägingenjörer sköter dem som en del av sina arbetsuppgifter. Vidare har en s.k. styrgrupp tillsatts med representanter för bl.a. trafikavdelningen, polisen och trafikförsäkringsbolagen. Gruppens uppgift är att vara ett initiativtagande och rådgivande organ i trafiksäkerhetsfrågor. Under styrgruppen finns för berednings- och utredningsuppgifter en arbetsgrupp för trafiksäkerhetsfrågor där förutom polisen också bilskolorna och kommunerna medverkar utöver avdelningens egna representanter. Exempel på frågor som behandlas i de båda grupperna är förslag till förändringar i lagstiftningen, skyddsanordningar på och invid vägarna, utplacering av trafikmärken, utlåtanden angående hastighetsbegränsningsinitiativ, regleringen av skolskjutsar, handikapptransporter med mera.
I och med omorganisationen vill trafikavdelningen klarare än tidigare lyfta fram trafiksäkerhetsarbetet. Arbetet syftar till att öka trafiksäkerheten och nedbringa trafikolyckorna med en ”nollvision” som mål.
Enligt budgeten för trafikavdelningen gäller som ett primärt mål att samordna och effektivera trafiksäkerhetsarbetet. Som ett led i detta arbete har en tjänst som trafiksäkerhetskonsulent inrättas vid avdelningen (se nedan). I budgeten har även reserverats medel för konsultarvoden för uppgörande av en trafiksäkerhetsplan. Revisorerna har erfarit att det sistnämnda arbetet försenats men att upphandlingen av konsulttjänsterna vidtagit i årsskiftet 2000-2001. Kostnaderna för planen beräknas uppstiga till maximalt 500.000 mark.
Samarbetet med Trafikskyddet r.f. och trafikförsäkringsavgifterna
Revisorerna har tagit del av det avtal som ingåtts mellan Trafikskyddet r.f. och landskapsstyrelsen angående trafiksäkerhetsarbetet i landskapet Åland. Trafikskyddet är en offentligrättslig förening (FFS 843/1987) med syfte att främja trafiksäkerheten genom bland annat information, utbildning, forskning och samarbete med olika myndigheter och medborgarorganisationer. Dess verksamhet finansieras i huvudsak genom trafikförsäkringsavgifterna (se nedan).
Enligt avtalet skall landskapsstyrelsen bland annat upprätthålla en tjänst som trafiksäkerhetskonsulent. Denna skall i enlighet med landskapsstyrelsens direktiv
· verka för information, upplysning och utbildning
· leda och samordna kommunernas, skolornas och olika organisationers trafiksäkerhetsarbete,
· utarbeta informationsmaterial,
· informera om trafiklagstiftningen och ta initiativ till nya lagstiftningsåtgärder,
· upprätthålla regelbundna kontakter till Trafikskyddet och i tillämpliga delar verkställa dess trafiksäkerhetsprogram på Åland.
Trafikskyddet skall enligt avtalet svara för svenskspråkig utbildning av instruktörer för trafiksäkerhetsarbetet på Åland. Revisorerna har dock erfarit att denna verksamhet för närvarande ligger nere eftersom det visat sig svårt engagera frivilliga personer att påta sig instruktörsuppgifter.
Trafikskyddet ställer sitt svenskspråkiga informationsmaterial till landskapsstyrelsens förfogande med rätt att fritt använda eller omarbeta det.
Revisorerna har erfarit att samarbetet med Trafikskyddet i stort sett fungerar enligt intentionerna i avtalet och att kontakterna utökats både på det informella och mera formella planet. Det svenskspråkiga informationsmaterial Trafikskyddet tillhandahåller har kunnat kompletteras med material från Vägverket och Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF) i Sverige.
Enligt avtalet betalar trafikförsäkringscentralen årligen de till Åland hörande trafiksäkerhetsavgifterna direkt till landskapsstyrelsen. Ersättningens storlek baseras enligt avtalet på att nästan alla trafikförsäkringar i landskapet tecknas av Ålands Ömsesidiga Försäkringsbolag. Sker ändringar i detta avseende skall förhandlingar om ersättningens storlek inledas.
Trafiksäkerhetsavgifterna grundar sig på bestämmelser i 18a § trafikförsäkringslagen. Social- och hälsovårdsministeriet fastställer en avgift som skall användas för att stöda verksamhet som prövas vara av allmän betydelse för främjandet av trafiksäkerheten. Varje försäkringsbolag som tecknar trafikförsäkringar skall redovisa avgiften till trafikförsäkringscentralen som enligt ministeriets föreskrifter skall använda dem för att främja trafiksäkerheten. Trafikförsäkringscentralen är inrättad i stöd av en förordning (FFS 1627/1993). Till dess uppgifter hör enligt förordningens 2 § att av medlemsbolagen samla in de nämnda trafiksäkerhetsavgifterna och betala ut dem för de ändamål social- och hälsovårdsministeriet bestämmer. En så stor del av avgiften som ministeriet bestämmer skall användas av centralen för utvecklande av trafiksäkerheten. De ifrågavarande beloppen hanteras inte via statsbudgeten utan inbetalas till trafikförsäkringscentralen som därefter fördelar dem enligt de bestämmelser som framgår ovan.
Det belopp som landskapet erhåller av trafikförsäkringsavgifterna utgjorde år 2000 140.000 mark.
Trafiksäkerhetskonsulenten
I och med den ovan beskrivna förvaltningsreformen inrättades från och med mars 2000 vid trafikavdelningen en tjänst som trafiksäkerhetskonsulent placerad vid trafikavdelningens allmänna byrå. En tillfällig tjänst som trafiksäkerhetskonsulent hade före det under ett antal år funnits vid motorfordonsbyrån. I tjänstens ansvarsområde ingår information, upplysning och utbildning inom trafiksäkerhetens område, samordning av landskapets, kommunernas, skolornas och olika organisationers trafiksäkerhetsarbete, upprätthållande av kontakter till Trafikskyddet r.f. i riket samt anordnande av regelbundna trafiksäkerhetskampanjer. Trafiksäkerhetskonsulenten strävar i sitt informationsarbete att följa en årsplan där huvudvikten läggs vid olika frågor under olika tidpunkter av året. I början av skolornas läsår koncentreras informationen på arbetet med lärare och skolelever, inför vintersäsongen tar man upp vinterdäck och halkkörning, vid andra tillfällen användningen av bilbälten, alkohol och trafik o.s.v.
En viktig samarbetspart för konsulenten är skolorna. Ett led i detta är att företa besök i skolorna och informera om trafiksäkerhetsfrågor. Det är dock svårt att täcka upp alla skolor och klasser med återkommande besök. En mera effektiv metod vore därför att bistå skolornas lärare. Konsulenten medverkar även i skolpatrullverksamheten som finns i alla lågstadieskolor i Mariehamn. I de skolor som deltar i verksamheten finns en kontaktlärare som fungerar som en länk mellan skolan och trafiksäkerhetskonsulenten i skolpatrullarbetet. Också utbildningen för mopedförare sköts numera i skolorna. Trafiksäkerhetskonsulenten bistår med material medan motorfordonsbyrån tillhandahåller examensfrågor och skriver ut förarbevisen. Från trafikavdelningens och trafiksäkerhetskonsulentens sida eftersträvas ett också i övriga avseenden utökat samarbete med skolorna. Intresset från skolornas sida har dock inte till alla delar enligt vad revisorerna erfarit motsvarat förväntningarna.
Landskapsrevisorerna konstaterar att trafiksäkerhetsarbetet och trafiksäkerhetskonsulentens verksamhet omorganiserats från och med år 2000. Revisorerna efterlyser därför en redogörelse för verksamheten i förvaltningsberättelsen. Revisorerna konstaterar vidare att det hade funnits orsak att i samband med omorganiseringen uppgöra en tydligare arbetsbeskrivning för trafiksäkerhetskonsulenten.
Stöd för färskvarutransporter och lastbilstransporter till skärgården
Landskapsrevisorerna har konstaterat att landskapsstyrelsen under berättelseåret, liksom under tidigare år, utbetalat stöd för transporter till skärgården med utnyttjande av medel under momentet 48.20.20, Skärgårdstrafiken, verksamhetens utgifter. Två slag av stöd har betalats, ett för upprätthållande av lastbilstransporter till skärgården och ett stöd för färskvarutransporter. Omfattningen av stödet under åren 1998-2000 framgår av nedanstående tabell:
| Företag | 1998 | 1999 | 2000 |
| Skärgårdens biltransport | 424 354,00 | 397 453,00 | 362 796,00 |
| Ålands centralandelslag | 694 854,00 | 399 260,00 | 809 784,00 |
| Sammanlagt | 1 119 208,00 | 796 713,00 | 1 172 580,00 |
Lastbilstransporter till skärgården
Landskapsstyrelsen ingick redan i början av 1990-talet ett avtal med företaget Skärgårdens biltransport Ab som förpliktar bolaget att upprätthålla regelbundna transporter till och från skärgårdskommunerna. Ursprungligen bedrevs trafik enligt avtalet både på de s.k. norra och södra linjerna men under senare år har trafiken endast omfattat den norra linjen, d.v.s. Vårdö, Kumlinge och Brändö. Trafikens ändpunkter är Mariehamn och Åbo. Avsikten med stödet är att nedbringa skärgårdsföretagens och –invånarnas fraktkostnader så att dessa skall vara jämförbara med motsvarande kostnader på fasta Åland. Stödet skall sålunda täcka de beräknade merkostnaderna. I detta syfte bedriver bolaget varutrafik enligt en i avtal fastställd tidtabell. Varubilarna är befriade från att avlägga avgifter på landskapsfärjorna. Enligt landskapsstyrelsens uppfattning har dessa transporter ett starkt drag av allmännyttig verksamhet med regionalpolitiska effekter.
Det nu gällande avtalet löpte förut på tre år men preciserades den 5 maj 1998 så att det gäller tillsvidare med en ömsesidig uppsägningstid om tre månader. Någon upphandling av alternativa anbud har inte förekommit sedan avtalet ingicks. Den avgift transportbolaget uppbär av varuleverantörerna eller –mottagarna utgör 36 penni/kilogram. Det stödbelopp bolaget erhåller uppgår för närvarande till 35.223 mark/månad.
För transportstödet finns inte något särskilt moment i landskapsbudgeten utan erforderliga medel har tagits från det anslag för driften av skärgårdstrafiken (48.20.20) som år 2000 totalt omfattade 63 miljoner mark. I budgetmotiveringen anges: ”I förslaget har beaktats... kostnader för upprätthållande av lastbilstransporter till skärgården”.
Stöd för färskvarutransporter
Det stöd för färskvarutransporter som utbetalats till Ålands centralandelslag har sin upprinnelse i ett anslag som före år 1995 upptogs under näringsavdelningens budget. Nämnda år överfördes anslaget till trafikavdelningens moment för upprätthållande av trafik i skärgården och benämndes i motiveringen ”transportsystem för varuleveranser till skärgården”. Från och med budgeten för år 1999 har det inte funnits något särskilt omnämnande av anslaget i budgeten. Föredragande tjänstemans tolkning har varit att stödet saknar stöd i budgeten, varför tjänstemannaberedningens förslag varit att andelslagets anhållan om medel inte borde bifallas.
Det stöd landskapsstyrelsen beviljat erläggs till Ålands centralandelslag som upprätthåller ett transportnät för mjölkleveranser från skärgårdskommunerna till andelslagets mejeri. Trafik bedrivs två dagar per vecka på två linjer, en till de norra skärgårdskommunerna och en till de södra. På sina färder ut till kommunerna medtar bilarna olika slag av färskvaror till skärgårdsbutikerna. Varubeställarna betalar avgifter för sina leveranser enligt busstaxa medan mjölkleverantörerna betalar samma taxa som leverantörerna på fasta Åland. Centralandelslaget driver inte trafiken med egna bilar utan anlitar privata trafikidkare på basis av offerter. Det tillämpade avgiftssystemet täcker inte andelslagets kostnader varför det erhållit ett stöd ur landskapsmedel. Enligt vad landskapsstyrelsens revisionsbyrå beräknat täcks ca 40-45 procent av transportkostnaderna av de avgifter butiker och mjölkleverantörer betalar. Återstoden eller 55-60 procent täcks av landskapets ersättningar till andelslaget. Också detta stöd har enligt vad revisorerna inhämtat motiverats med regionalpolitiska skäl. Utan detta stöd skulle enligt landskapstyrelsens åsikt såväl mjölkproduktionen som butiksservicen i skärgården ha svårt att överleva.
Stödens förenlighet med EG-rätten
Enligt den bedömning landskapsstyrelsen gjort vid utbetalningen av ovan berörda stöd är det inte fråga om sådant statligt stöd som är otillåtet enligt artikel 87 i Romfördraget. Artikeln förbjuder stöd som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion. Enligt vad revisorerna erfarit har berörda tjänstemän rekommenderat att notifiering skulle göras för att klarhet skulle fås om stödens karaktär och deras förenlighet med EU:s regelverk. Under vissa förutsättningar som närmare berörs i artikel 87 kan stöd anses förenliga med den gemensamma marknaden. Det kan också finnas andra fördragsbestämmelser som kan åberopas, exempelvis bestämmelserna om trafikplikt. Stödet för mjölktransporter har bedömts vara särskilt problematiskt med hänsyn till dess karaktär av jordbruksstöd. Landskapsstyrelsen har hittills inte bedömt det vara erforderligt att notifiera kommissionen om förekomsten av dessa stöd men har i samband med att saken berördes i en enkel fråga i lagtinget i mars 2001 meddelat att den kommer att överväga notifiering.
Landskapsrevisorerna konstaterar att den omständigheten att landskapsstyrelsen mot tjänstemannaberedningens uppfattning valt att inte notifiera stöden innebär att osäkerhet föreligger huruvida stöden är förenliga med EG-rätten. Vid sidan av de rent EG-rättsliga aspekterna innebär detta också att stödmottagarnas ställning försvåras. Om det i ett senare skede av någon orsak skulle konstateras att stöden helt eller delvis är otillåtna kan återbetalningsskyldighet för dem uppkomma.
Landskapsrevisorerna konstaterar att flera oklarheter finns kring landskapsstyrelsens beslut att bevilja stöd för lastbilstransporter och stöd för färskvarutransporter till skärgården. Anslagens anknytning till budgeten är svag och saknas helt till en viss del. Någon upphandling av transporttjänsterna har inte förekommit. Det finns också orsak att granska stödens förenlighet med EG-rätten. Revisorerna rekommenderar därför att landskapsstyrelsen inför kommande budgetering gör en helhetsbedömning av anslagens natur med tanke på ändamålsenligheten och lagligheten av dem.