Landskapsstyrelsens meddelande om regionalpolitiken på Åland innehåller en kartläggning av landskapsstyrelsens politik för att utveckla Ålands regioner. Dessutom ingår förslag till åtgärder för hur samhällsfunktioner, strukturförändringar och tillväxt ytterligare kan befrämjas. Meddelandet innehåller landskapsstyrelsens förslag till regionalpolitiska insatser som efterlyses i lagtingets beslut 1.10.1999 (Ålands lagting, nr 176/99, 7.10.1999, HM nr 46/1996-97 samt 65 och 66/1998-99).

Meddelandet inleds med en redogörelse över landskapsstyrelsens regionalpolitiska målsättning. Därefter görs en beskrivning av utvecklingen i regionerna med avseende på befolkning, sysselsättning, näringsliv och kommunal ekonomi. I det tredje kapitlet sammanfattas de politikområden som landskapsstyrelsen förfogar över och vars utformning har betydelse för den regionala utvecklingen. I det sista kapitlet framställs ytterligare förslag till åtgärder som behövs för att främja en god utveckling i hela landskapet.

För att förbättra hela landskapets långsiktiga utvecklingsförutsättningar krävs företagande, entreprenörskap och kompetens. Den offentliga sektorns verksamhet har en stabiliserande verkan på utvecklingen och en förbättrad samordning inom och mellan områden som t.ex. kommunikationer, bostadspolitik, hälso- och sjukvård samt bättre kunskap om beslutens regionala konsekvenser är viktig. De olika regionerna utvecklas olika och har olika förutsättningar men de stärker varandra.

Landskapsstyrelsen överlämnar härmed ovannämnda meddelande till lagtinget. Landskapsstyrelsen kommer efter behandlingen av meddelandet i lagtinget att vidta de åtgärder som föreslås.

Mariehamn den 28 november 2000

L a n t r å d

Roger Nordlund

Landskapsstyrelseledamot

Roger Jansson

1. Regionalpolitisk målsättning

Landskapsstyrelsens övergripande målsättning är att bevara alla kommuner livskraftiga. I analysen, genomförandet och uppföljningen av politiken används olika regionindelningar beroende på vilka kriterier som ligger till grund för politikområdet. Sålunda är befolkningsunderlaget och invånartätheten viktig vid utformningen av landskapsandelssystemet, medan marknadsunderlag, avstånd och kostnadsbilden är viktiga komponenter vid utformningen av näringspolitiken. Gemensamt är dock alltid att skärgårdsregionen är den som har den högsta regionalpolitiska prioriteten.

Det övergripande målet kan definieras i delmål inom områdena befolkning, sysselsättning, näringsliv och kommunalekonomi, vilka alla sammantaget påverkar den regionala utvecklingen.

Landskapsstyrelsen eftersträvar en fortsatt spridd bosättning i landskapet och en jämn befolkningsutveckling i alla regioner. I synnerhet i skärgården innebär det i praktiken att det krävs en inflyttning som motvikt till den sneda åldersfördelningen för att förhindra en befolkningsminskning. Behovet av inflyttning gäller dock även för Åland som helhet som komplement till högre barnafödande för att inte befolkningen skall minska. Den inflyttning till Åland som sker idag fördelar sig i huvudsak till centralkommunerna och till staden.

Den sysselsättningspolitiska målsättningen på Åland är att närma sig full sysselsättning, d.v.s. att arbetslösheten är så låg som möjligt och att långtidsarbetslösheten minimeras. I ett regionalpolitiskt perspektiv är målsättningen att regionerna och i skärgården, kommunerna, i sig skall fungera som lokala arbetsmarknader för att minska arbetspendlingen.

Ett utvecklat och breddat landbaserat näringsliv är en förutsättning för att de lokala arbetsmarknaderna skall fungera. De delar av näringslivet som har naturliga förutsättningar i respektive region skall främjas såsom primärnäringarna, turismen och näringar som stöder dem. Vid sidan av det är det alltmer väsentligt att stimulera nya och andra former av företagsamhet i takt med att produktivitetsökningar minskar antalet sysselsatta inom primärnäringarna och att även produktionsvärdena minskar. Omstruktureringen av näringslivet bör också följa de krav som unga med ny utbildning ställer på arbetsplatserna.

Livskraftiga regioner innebär också att kommunernas utbud och kvalitet på samhällsservice till invånarna bör vara välutvecklat. Skattekraften i skärgården och i vissa randkommuner bör stärkas för att en acceptabel nivå på basservice skall kunna upprätthållas. Landskapsstyrelsen uppmuntrar kommunerna att i högre grad samarbeta inom olika områden. Kommunerna har en stor del i arbetet att skapa förutsättningar för/locka till sig nya arbetsplatser och att uppmuntra ungdomar att flytta tillbaks efter studier och arbete.

2. Beskrivning av den regionala utvecklingen

De omstruktureringsprocesser som fortlöpande pågår leder till olika förändringar för olika delar av Åland. Samtidigt som befolkningen och sysselsättningen ökar sker förskjutningar mellan olika regioner. Likaså sker förändringar mellan olika näringsgrenar. Det här innebär att förutsättningarna och de medel som skall stimulera utvecklingen ser olika ut beroende på vilken region det rör. För beskrivningen av den regionala utvecklingen används förutom kommunerna även en regionindelning, vilken skiljer sig från den som används i statistiska sammanhang så att Saltvik ingår i centralkommunerna och de egentliga randkommunerna utgörs av fyra kommuner.

Skärgården	=	Brändö, Föglö, Kumlinge, Kökar, Sottunga och Vårdö
Randkommuner	=	Eckerö, Geta, Lumparland och Sund
Centralkommuner	=	Hammarland, Jomala, Finström, Saltvik och Lemland
Mariehamn

2.1 Befolkning

I det längre perspektivet har den åländska befolkningen växt med över 4.000 personer de senaste femtio åren, i genomsnitt med 80 personer per år. De kommuner som var minst till invånarantalet år 1950 är fortfarande minst, se tabell 1. Kommunerna är rangordnade med början med den minsta kommunen år 1950. Sottunga var minst för 50 år sedan och är det fortfarande. Åren 1980 och 1999 återfinns skärgårds- och randkommunerna bland de elva minsta kommunerna. Det har dock skett en stor förskjutning under perioden från övriga regioner till Mariehamn. De enda landsbygdskommuner som växte mellan 1950 och 1980 var Finström och Lemland. Mellan 1980 och 1999 ökade befolkningen i alla kommuner utom i Sottunga, Kumlinge, Brändö och Föglö.

Tabell 1. Kommunernas invånarantal 1950, 1980 och 1999

Antal invånare 1950		Antal invånare 1980		Antal invånare 1999
1. Sottunga	299	1. Sottunga	149	1. Sottunga	122
2. Lumparland	448	2. Lumparland	302	4. Kökar	312
3. Vårdö	646	4. Kökar	304	2. Lumparland	358
4. Kökar	683	3. Vårdö	387	3. Vårdö	402
5. Geta	775	6. Kumlinge	454	6. Kumlinge	431
6. Kumlinge	788	5. Geta	471	5. Geta	482
7. Brändö	927	7. Brändö	550	7. Brändö	517
8. Eckerö	942	9. Föglö	608	9. Föglö	600
9. Föglö	1188	8. Eckerö	685	8. Eckerö	846
10. Lemland	1342	11. Sund	939	11. Sund	1004
11. Sund	1382	10. Lemland	954	12. Hammarland	1348
12. Hammarland	1454	12. Hammarland	1196	10. Lemland	1553
13. Saltvik	2041	13. Saltvik	1564	13. Saltvik	1674
14. Finström	2089	14. Finström	2052	14. Finström	2277
15. Mariehamn	3273	16. Jomala	2615	16. Jomala	3288
16. Jomala	3413	15. Mariehamn	9553	15. Mariehamn	10492
Åland	21690	Åland	22783	Åland	25706

Studeras regionernas andel av hela befolkningen har skärgårdens och randkommunernas andel nästan halverats till totalt 20%, se figur1. Centralkommunernas andel har likaså minskat fram till 1980, men har sedan dess växt igen. Mariehamn har numera ca 40% av Ålands befolkning.

Figur 1.

Utvecklingen under nittiotalet visar att skärgården fortfarande minskar något medan central- och randkommunerna är de som växt mest, tabell 2.

Tabell 2. Antal invånare

	1990	1999	Ökning/ minskning	%
Skärgården	2415	2384	-31	-1,3%
Randkomm.	2559	2690	131	5,1%
Centralkomm.	9367	10140	773	8,3%
Mariehamn	10263	10492	229	2,2%
Åland	24604	25706	1102	4,5%

En förklaring till den negativa utvecklingen av befolkningen i skärgården står att finna i åldersstrukturen och det negativa födelsenettot. Samtliga regioner har haft en positiv inflyttning de senaste tio åren. I randkommunerna har inflyttningen övervägt det negativa födelsetalet. Den lägsta nettoinflyttningen har Mariehamn haft, tabell 3.

Tabell 3. Befolkningsförändringar 1989-1999

Antal	Födda	Döda	Födelse- netto	Inflyttning	Utflyttning	Flyttnings- netto
Skärgården	282	386	-104	888	799	89
Randkomm.	307	350	-43	1098	930	168
Centralkomm.	1241	884	357	4743	4236	507
Mariehamn	1361	956	405	5492	5485	7
Åland	3191	2576	615	12221	11450	771

Flyttningen inkluderar flyttning mellan de åländska kommunerna.

Regionernas åldersstruktur har de senaste trettio åren förändrats så att andelen av befolkningen som hör till åldersgruppen 15-64 år har ökat i alla regioner utom i skärgården och i Mariehamn. I skärgården har såväl barnens (0-14 år) som de äldres (över 65 år) andelar ökat under perioden. Åldersfördelningen i rand- och centralkommunerna har varit relativt stabil medan andelen barn i Mariehamn har minskat kraftigt samtidigt som andelen äldre har mer än fördubblats. I figur 2 visas åldersfördelningen år 1999.

Figur 2.

På Åland fanns det år 1998 13.047 kvinnor och 12.578 män. Fördelningen mellan regionerna visar att skärgården och randkommunerna har ett underskott på kvinnor medan könsfördelningen i centralkommunerna är mer jämn. I Mariehamn bor det ca 600 fler kvinnor än män, figur 3.

Figur 3.

2.2 Sysselsättning

Sysselsättningen beskrivs genom antalet personer som arbetar. Den totala arbetskraften innehåller förutom de sysselsatta även de som är arbetslösa. De grupper som står utanför arbetsmarknaden är barn (0-14 år), studerande och pensionärer. Dessutom finns en grupp övriga som inte heller ingår i arbetskraften. Skillnaden mellan en regions sysselsättning och arbetsplatser utgörs av pendling.

Arbetskraften har ökat med 4,7% på Åland mellan 1987 till 1997. Mest eller 9,3% växte arbetskraften i centralkommunerna, medan utvecklingen i övriga regioner var mycket svag. I randkommunerna minskade arbetskraften med 2,5%. Regionernas arbetsmarknadsstruktur visar att Mariehamn och centralkommunerna har en gynnsammare profil med en större andel av befolkningen som tillhör arbetskraften, drygt 50%, medan skärgården och randkommunerna har större delen av befolkningen utanför arbetsmarknaden, figur 4. Den högsta andelen pensionärer återfinns i skärgårdskommunerna, 28,2%. Centralkommunerna har den högsta andelen barn och den lägsta andelen pensionärer.

Figur 4.

Trots att arbetskraften ökade totalt sett med 4,7% så ökade sysselsättningen med endast 1,3% under den studerade tioårsperioden. Orsaken var att arbetslösheten fortfarande var högre 1997 efter recessionen i ekonomin i början av 1990-talet. Sysselsättningen och arbetskraften ligger år 1997 fortfarande lägre än nivåerna 1990, d.v.s. före den ekonomiska nedgången. Sysselsättningsutvecklingen 1987-1997 var mest positiv i centralkommunerna eller 6,4%, medan antalet sysselsatta i skärgården och i Mariehamn minskade under perioden, tabell 5.

Tabell 5. Sysselsättningsförändring, antal

	1987	1997	Ökning/ minskning	%
Skärgården	1080	1 048	-32	-3,0
Randkomm.	1167	1 194	27	2,3
Centralkomm.	4505	4 794	289	6,4
Mariehamn	5122	4 998	-124	-2,4
Åland	11874	12 034	160	1,3

Utbudet av arbetsplatser har ökat med 4,5% på Åland mellan 1987 och 1997. Det är endast i Mariehamn som arbetsplatserna har ökat, totalt med 10,6%. Huvudsakligen beror det på färjrederiernas lokalisering till Mariehamn. I skärgården och i randkommunerna minskade antalet arbetsplatser med ca 15%, medan motsvarande uppgift i centralkommunerna visar en minskning med 1,8%. Pendling till och från arbetet har blivit vanligare under tioårsperioden från alla regioner utom från Mariehamn. Vanligast är det att pendla till Mariehamn och till centralkommunerna. Arbetsplatsförsörjningen i skärgården är ändå över 70% och den pendling som sker är i huvudsak till sjöarbetsplatser.

2.3 Näringsliv

Den åländska ekonomin har genomgått en snabb utveckling och omstrukturering under de senaste tjugofem åren. Det syns tydligt genom att branschstrukturen har förändrats kraftigt. De sysselsättningsmässigt snabbaste tillväxtbranscherna var de offentliga tjänsterna samt sektorn med finansiella, försäkrings- och företagstjänster. Även den förhållandevis lilla industrin uppvisar en positiv tillväxttrend. Den stora transportsektorn med sjöfarten har något ökat sin andel medan byggverksamhet, handel och inte minst primärnäringarna har drabbats av en betydlig tillbakagång i absoluta såväl som i relativa tal. Utvecklingen under senare delen av nittiotalet visar dessutom att primärnäringarna inte längre minskar enbart som en följd av produktivitetsökningar utan även sektorns samlade produktionsvärden minskar.

I figur 5 visas omstruktureringen av sysselsättningen inom olika näringsgrenar på Åland under en längre period, åren 1940 till 1997. De tydligaste förändringarna står förutom den kraftiga minskningen av andelen sysselsatta inom primärnäringarna, ökningen av offentlig sysselsättning och ökningen av tjänstenäringarna landbaserad turism (handel, hotell, restaurang) och bank, försäkring och fastighetsverksamhet för.

Figur 5.

Sysselsättningsstrukturen i de olika regionerna skiljer sig åt och det gäller även det lokala utbudet av arbetsplatser. I skärgården och i randkommunerna är sysselsättningen inom offentliga tjänster, sjöfarten och primärnäringarna alltjämt viktiga, varav primärnäringarna och den offentliga sektorn tillhandahåller arbetsplatser lokalt medan sjöfarten innebär pendling. Dessutom är arbetsplatserna inom den landbaserade turismen viktiga i glesbygden. I centralkommunerna är såväl sysselsättnings- som arbetsplatsstrukturen jämnare med inslag även av industri och byggverksamhet. I Mariehamn utmärker sig en stor andel sysselsatta inom offentliga tjänster, men även inom transport, post- och tele samt finansiering, försäkring och företagstjänster, figur 6.

Figur 6.

I figur 7 framgår skillnaderna i sysselsättningsstukturen mellan de olika regionerna tydligt. Sysselsättningen inom samhällstjänster, sjöfarten och primärnäringarna i skärgården uppgår till drygt 72%. Dessa näringar har knappt 64% av sysselsättningen i randkommunerna och ca 60% i såväl centralkommunerna som i Mariehamn.

Figur 7.

2.4 Kommunalekonomi

Kommunernas viktigaste inkomstkälla är skatteinkomster. Dessa står för drygt 50% av de totala inkomsterna. Den näststörsta inkomstkällan utgörs av landskapsandelarna. Skatteinkomsterna påverkas av invånarnas och företagens verksamhet. Ju högre löner invånarna tjänar och ju bättre företagens verksamheter går desto bättre blir kommunernas möjligheter att finansiera den kommunala verksamheten. Även när det gäller jämförelser mellan kommunernas och regionernas skatteören per invånare finns det betydande skillnader, figur 8. Geta har t.ex. mindre än 40% av Mariehamns skatteören och endast drygt 50% av genomsnittet för Åland.

Figur 8.

En viktig finansieringskälla för kommunerna är därmed landskapsandelarna som blir relativt sett viktigare för kommuner med få skatteören per invånare. I figur 9 visas hur stor andel landskapsfinansieringen utgör av kommunernas totala skattefinansiering. Figuren ger en bild av skillnader i graden av kommunal ekonomisk rörelsefrihet.

Figur 9.

De regionala skillnaderna beträffande hur stort behovet av landskapsfinansieringen är framgår av figur 10.

Figur 10.

Den kommunala sektorn har expanderat mycket under de senaste årens goda konjunkturutveckling och medföljande goda inkomstutveckling. Prognoserna visar att den framtida inkomstutvecklingen inte är lika god som tidigare samtidigt som expansionen av verksamheterna gör att kostnadsutvecklingen stiger kraftigt framöver. Kommunernas möjligheter att finansiera sina verksamheter bygger på ett ökat invånarantal, högre sysselsättningsgrad och ett breddat och lönsamt näringsliv.

Figur 11.

Vid sidan av landskapsandelarna för driften (allmän landskapsandel, skattekomplettering, finansieringsstöd enligt prövning, andelar för social- och hälsovård, undervisning och kultur och övrigt) beviljas landskapsandelar för investeringar inom socialvården, grundskolan och bildningssektorn. Dessa varierar mycket över åren beroende på kommunernas investeringsplaner.

Utgifter som kommunerna inte kan besluta om har lyfts ur landskapsandelssystemet och finansieras numera direkt via landskapsbudgeten. Det gäller bl.a. kostnaderna för Ålands hälso- och sjukvård och gymnasialstadiet.

3. Politik med regionala konsekvenser

Landskapspolitiken genom lagstiftning, regelverk och budgetbeslut påverkar direkt utvecklingsmöjligheterna i regionerna. Den största delen handlar om ekonomiska transfereringar mellan landskapet och kommunerna, mellan landskapet och företagen resp. landskapet och invånarna. Inom vissa politikområden är utfallen lika oavsett region och inom andra områden har landskapet medvetet utformat politiken så att skärgården och landsbygden på fasta Åland har särskilda förmåner i förhållande till staden. Eller så att skärgården har särskilda förmåner i förhållande till resten av Åland. Vid sidan av de ekonomiska överföringarna kan regelverk och normer påverka verksamheter, i synnerhet i småskaliga förhållanden. Nedan görs en genomgång av de centrala politikområdena som har en tydlig regionalpolitisk målsättning.

3.1 Landskapets ekonomiska transfereringar till kommunerna

Syftet med landskapsandelssystemet är att utjämna skillnader i ekonomisk bärkraft och kostnadsbild mellan olika regioner och kommuner. Detta är den enskilt viktigaste förutsättningen för att kommunerna skall kunna upprätthålla en god nivå på den kommunala servicen. Landskapsandelssystemet möjliggör att Åland kan upprätthålla sina 16 kommuner med all den kommunala service som utgör en nödvändig infrastruktur för bosättning och näringsliv. Idag finns minst en grundskola i alla kommuner och i skärgårdskommunernas skolor inryms numera hela högstadiet. Kommunerna har byggt ut barnomsorgen och äldreomsorgen så att invånarna har relativt nära till den service de behöver. Kommunernas bildnings-, kultur- och idrottsverksamhet m.m. stöds och stimuleras genom överföringarna från landskapsstyrelsen till kommunerna.

Vid fördelningen av den allmänna landskapsandelen (ett basbelopp per invånare) utgår beräkningen från fyra bosättningsstrukturgrupper, bland vilka skärgårdskommunerna kommer i den fördelaktigaste ställningen. Därefter kommer Eckerö, Geta, Hammarland, Lemland, Lumparland, Saltvik och Sund. I den tredje gruppen ingår Finström och Jomala samt i den fjärde gruppen Mariehamn. Avgörande för indelningen i bosättningsstrukturgrupper är vid sidan av invånarantalet även invånartätheten eftersom denna påverkar kostnaderna för att organisera den kommunala verksamheten.

För att stabilisera kommunernas inbördes ekonomiska förhållanden finns möjligheten att erhålla en komplettering av skatteinkomsterna som kan sägas vara en garantinivå på skatteinkomsterna. Enligt det systemet är skärgårdskommunerna, Geta och Lumparland alltid garanterade 95% av de totala genomsnittliga skatteinkomsterna under en treårsperiod per invånare. Motsvarande nivå för Eckerö och Sund är 90% och för övriga kommuner 85%. Regionindelningen för skattekompletteringar styrs av invånarantalet, eftersom små kommuner har svårt att få skatteinkomsterna att räcka till. Därtill finns det möjlighet för kommuner att erhålla ett understöd enligt prövning vid exceptionella eller tillfälliga kommunalekonomiska svårigheter.

De uppgiftsbaserade landskapsandelarna skiljer mellan staden och landsbygden samt i vissa fall skärgården och randkommunerna så att andelarna är högre för landsbygden för:

§ driftskostnader för socialvården

§ driftskostnader för grundskolan och bildningssektorn

Därtill kan kommunerna få landskapsandelar för anläggningskostnader för socialvården, grundskolan, bildningssektorn och kostnader för byggande av vägar.

I skärgården kan undervisningsgrupperna i grundskolan vara mindre utan att kommunerna missgynnas ekonomiskt.

De utgiftsområden som kommunerna inte kan påverka har successivt lyfts ur systemet såsom t.ex. kostnaderna för ÅHS och gymnasialstadiet. Dessa ingår numera, förutom vårdavgifter för Gullåsen, i landskapsbudgeten.

3.2 Kommunikationer

Landskapsstyrelsen ansvarar för att upprätthålla, utveckla och förnya landskapets infrastrukturella trafiknät och –system till lands, till sjöss och i luften. Merparten av landskapsbudgeten går till satsningar på landsbygden och i skärgården eftersom staden sköter det mesta av sina trafiksystem med egna medel. Kostnaderna för skärgårdens trafik till sjöss och till lands (drift, underhåll och investeringar) utgör långt mer än hälften av trafikbudgeten, vilket är i enlighet med att skärgårdstrafiken skall betraktas som förlängda landsvägar.

Sedan början av år 2000 svarar landskapet för underhållet och skötseln av lokala farleder i den åländska skärgården. Stöd utges för kollektivtrafiken.

För att stimulera en ökad användning och tillgänglighet till informations- och kommunikationsteknologi på Åland understöder landskapsstyrelsen utbyggnaden av tekniken på landsbygden med upp till 23% och i skärgården med upp till 50% av erforderliga investeringar i huvudlinjer, förutsatt att Europeiska kommissionen godkänner stöden.

3.3 Näringslivsfrämjande åtgärder

Det regionala perspektivet är på Åland tätt integrerat med näringslivspolitiken. Inom de flesta stöd och andra åtgärder är insatserna differentierade till förmån för i första hand skärgården men även till landsbygden på fasta Åland. Inom primärnäringarna är det naturligt. Fiskodlingen är koncentrerad till skärgården och lantbruket bedrivs i sin helhet utanför staden. Det åländska mål 2-programmet är geografiskt avgränsat genom att det inte omfattar staden. Dessutom ingår en del, vilken utgör en fjärdedel av de totala insatserna, som är avsedd endast för skärgården. Mål 3-programmet med tyngdpunkten på kompetens och Interreg III A Skärgården med tyngdpunkten på profilhöjning omfattar båda hela Åland men möjligheterna för skärgård och glesbygd att delta i projekten framhävs särskilt.

Vid sidan av de ekonomiska stöden finns även ett omfattande kluster av företagsrådgivare med syfte att utveckla och bredda näringslivet. Ungefär 50 personer är avlönade för att på olika nivåer främja näringslivets utveckling, med fortsatt tonvikt på primärnäringarna.

Målsättningarna för de nya programmen med delfinansiering från EU samt vilket typ av insatser som kan stödas framgår av landskapsstyrelsens meddelande nr 3, 1999-2000 (Målsättningar med anledning av EU:s näringspolitiska reformer).

Program för landsbygdens utveckling 2000-2006

Inom programmet inryms miljöstöd, LFA-stöd, startstöd och investeringar i jordbruksföretag. För jordbruk i skärgården är normkostnaden för investeringar 5% högre än på fasta Åland, dessutom är investeringsstödet till produktionsbyggnader fem procentenheter högre. Vid sidan av de insatser som kan göras inom jordbruksverksamheter finns även möjligheter att stöda åtgärder med syfte att komplettera det egentliga jordbruket.

Strukturplan för fiskerinäringen på Åland 2000-2006

De olika åtgärderna i programmet är: reglering av fiskeansträngningen, modernisering av fiskefartyg, skydd och utveckling av akvatiska resurser, vattenbruk, utveckling av fiskehamnarna samt beredning och saluföring.

Mål 2-program för Åland 2000-2006

Inom följande åtgärder kan stöd erhållas: företagsutveckling och –rådgivning, skärgårdsutveckling, informationssamhället och miljöanpassning i näringsliv och samhälle.

Mål 3-program för Åland 2000-2006

De tre huvudinriktningarna i programmet är: system för kompetenshöjning, utbildningsinsatser i arbetslivet och arbetsmarknadsintegrering.

Interreg III A Skärgården

Programmet som är gränsregionalt kräver ett projektdeltagande från minst två av regionerna Åland, Stockholms och Sydvästra Finlands skärgårdar. Projekt kan stödas inom åtgärderna skärgårdens profilering och marknadsföring, näringslivs- och samhällsutveckling samt miljö.

Nationella jordbruksstöd

Landskapsstyrelsen deltar varje år i förhandlingar om storleken på de nationella stöden som finansieras av staten direkt till jordbruket. För Ålands del har landskapsstyrelsen förhandlat fram högre stöd för den åländska skärgården jämfört med resten av Åland. Det gäller stöden till mjölkkor, dikor, tjurar, kvigor, tackor och slaktsvin.

Investeringsbidrag och -lån till företag

Förändringen av näringsstödslagen som har godkänts av Europeiska kommissionen gäller bl.a. investeringsbidragen till företag. Efter förändringen är den högsta tillåtna stödnivån 23% för små- och medelstora företag på landsbygden och 13% för stora företag på landsbygden. Den högsta tillåtna stödnivån i staden är 15% för småföretag och 7,5% för medelstora företag. Investeringsbidragen kommer delvis att kunna finansieras genom mål 2-programmet på landsbygden och i skärgården.

Investeringslån till skärgårdsföretag kan beviljas för tolv år mot tio för övriga företag och dessutom kan amorteringsfrihet beviljas skärgårdsföretagen de tre första åren jämfört med de två första åren för övriga företag.

Kommunala arbetsplatsområden

Lån åt kommunerna kan utges för inrättande av arbetsplatsområden. Räntan är lägre för skärgårdskommunerna, Eckerö, Geta, Hammarland, Lemland, Lumparland, Saltvik och Sund än för övriga kommuner. Dessa kommuner återfinns i bosättningsstrukturgrupperna 1och 2 i landskapsandelssystemet.

Stöd till livsmedelsbutiker i skärgården

Livsmedelsbutikerna i skärgården utgör en väsentlig basservice. Landskapstyrelsen har under året reviderat utformningen av stödet för att stimulera butikerna att öka den lokala försäljningen. På sikt är en ökad lönsamhet nödvändig för de små butikernas överlevnad.

Skogsbruk

Skogsbruket är en viktig binäring i många lantbruk och inom ramen för anslagen ryms medel för rådgivning till skogbruket. Under de kommande åren görs stora insatser för att miljöcertifiera det åländska skogsbruket.

Transportstöd

Stöd till lastbilstransporter till och från skärgården utges liksom stöd för färskvarutransporter till skärgårdsbutikerna.

Sjöfart

Sjöfartspolitiken är relativt sett viktigare för skärgården än för Åland som helhet eftersom nästan en fjärdedel av de sysselsatta i skärgården arbetar inom sjöfarten. En stor del av de sjöfartssysselsatta i skärgården arbetar dock inom landskapets egen flotta. Sjöfarten är tillsammans med den offentliga sektorn och primärnäringarna de viktigaste sysselsättningarna i skärgården. Landskapsstyrelsen har anställt en sjöfartsutvecklare för att ta fram förslag till åtgärder som kan motverka de hot mot sjöfarten som föreligger.

Regionalt utvecklingsarbete

Landskapsstyrelsen har inrättat en tjänst för det regionala utvecklingsarbetet och upprätthåller sekretariatet för Ålands skärgårdsnämnd. Sedan ett par år pågår en process där i huvudsak näringsavdelningen tillsammans med skärgårdskommunerna har fokuserat på de för skärgården viktiga utvecklingsfrågorna entreprenörskap, inflyttning och kommunikationer.

Ålands landbygdscentrum

En styrelse för Ålands landsbygdscentrum har tillsatts som dels skall leda arbetet med landsbygdsutvecklingen, dels samordna det kluster av företagsrådgivare som finns i landskapet och öka lantbruksföretagarnas tillgänglighet till kvalificerad rådgivning och utbildning inom olika områden. Syftet är att bredda näringslivet på landsbygden med utgångspunkt från jord- och skogsbruket samt anknutna näringar.

Skärgårdsturism

Landskapsstyrelsen har haft, förutom den verksamhet som Ålands turistförbund bedriver, även en person anställd för att särskilt arbeta med utvecklingen av turistnäringen i skärgården. Det gäller såväl marknadsföring av skärgården som anordnande av större evenemang för olika grupper t.ex. journalister samt samarbetsprojekt för att på olika sätt lyfta fram de små skärgårdsturistföretagen.

3.4 Bostadspolitik

Stödet till ägarbostäder ges för nybyggnad, till- och ombyggnad, reparationer och inköp av befintlig bostad. Stöden utges som räntestöd på banklån och som landskapsborgen. Räntestöden är lika stora i alla regioner, men de inkomstgränser som tillämpas då stöden beviljas är 15% högre i skärgårdskommunerna och 10% högre i Eckerö, Geta, Hammarland, Lumparland, Saltvik och Sund.

Landskapsborgensförbindelsen har en tydlig regional indelning så att borgen utges på 30% av godkänt lånevärde i skärgårdskommunerna och till 15% av godkänt lånevärde i Eckerö, Geta, Hammarland, Lumparland, Saltvik och Sund.

Stöd till hyresbostäder ges i första hand som räntestöd och landskapsborgen. Därutöver kan landskapsstyrelsen ge direkta bostadslån i viss utsträckning. Landskapsstyrelsens målsättning är dock att finansiera produktionen av hyresbostäder med räntestöd. Räntestödets storlek är högst 50% av räntan, dock så att låntagaren betalar minst 1,5 procentenheter i skärgården och minst 2,5 procentenheter på fasta Åland.

Landskapsborgen utges regionalt differentierat så att projekt i skärgårdskommunerna kan erhålla landskapsborgen på hälften av lånevärdet. I Eckerö, Geta, Hammarland, Lumparland, Saltvik och Sund på 40% av lånevärdet och i Finström, Jomala, Lemland 30%. Motsvarande andel i Mariehamn är 20%.

3.5 Utbildning

Beträffande de uppgiftsbaserade landskapsandelarna till kommunerna se punkt 3.1.

I landskapets skolor genomförs försök att utveckla distansundervisningen, vilket i synnerhet för skärgårdsborna underlättar deltagandet i olika typer av vuxenutbildning.

3.6 Infrastrukturella investeringar

Landskapsstyrelsen strävar efter att de större infrastrukturella satsningar som görs för att främja näringslivet och i synnerhet den landbaserade turismen skall ha en regional spridning. Under innevarande år har Eckerö allhall uppförts och nästa större planerade projekt på landsbygden är Grelsby golfbana. En förutsättning för dylika satsningar är att verksamheten framöver täcker åtminstone driftskostnaderna.

3.7 Hälso-, sjuk- och socialvård, miljövård och miljömedicin

Beträffande de uppgiftsbaserade landskapsandelarna till kommunerna se punkt 3.1.

I samtliga skärgårdskommuner finns en hälso- och sjukvårdsmottagning. Förutom sedvanlig mottagningsutrustning för hälsovårdare och läkare finns på alla mottagningar bl.a. EKG-apparater och fax, för att t.ex. snabbt kunna få patientuppgifter från de centrala arkiven i Mariehamn. Läkarmottagningarna sker ungefär en gång per månad. Hälsovårdsberedskapen utanför normal arbetstid är koncentrerad till sommarmånaderna juni-augusti förutom i Brändö där det nu finns dygnet runt alla dagar i veckan hela året.

Helikopteravtalet med Skärgårdshavets helikoptertjänst Ab tillförsäkrar skärgården och glesbygden snabba luftburna patienttransporter samt räddningsverksamhet.

Vid bedömningen av insatser till förmån för en förbättrad miljö är det i allmänhet andra värderingar som styr än de regionalpolitiska. I stället är det miljönyttan i olika åtgärder som är det väsentliga. Vissa insatser t.ex. miljöstödet till jordbruket och miljöinvesteringar inom fiskerinäringen riktas naturligt till landsbygden. Även då det gäller stöd till gästhamnarnas hantering av avfall (inkl. avlopp) ställs landsbygden i en förmånligare ställning. För att stimulera miljöarbetet i företag och samhälle på landsbygden har mål 2-programmet en åtgärd som utgör en fjärdedel av de totala insatserna.

Veterinärvården är naturligt viktig för landsbygden och primärnäringarna. Målsättningen god djurhälsa uppnås via screeningprogram, uppföljning av djursjukdomar, övervakning av animalieprodukter, information och utbildning.

3.8 Landskapsstyrelsens arbetsplatser och inköp av tjänster

Landskapsstyrelsen har under flera år arbetat för att utlokalisera arbete från Mariehamn till skärgården. I små samhällen har även enstaka arbetsplatser relativt stor betydelse på den lokala arbetsmarknaden. I praktiken blir det inte heller fråga om ett större antal tjänster som utflyttas eftersom landskapsförvaltningen redan, med tanke på ansvarområdena, är förhållandevis liten och det alltid finns behov av viss central administrationsservice som kan erhållas i självstyrelsegården. Nedan anges vilka av landskapsstyrelsens arbetsplatser som är lokaliserade till skärgården.

Skärgårdstrafiken har även betydelse som arbetsplatser eftersom 91 av de 130 färjanställda är bosatta i någon skärgårdskommun.

Trafikavdelningen har under 1990-talet erbjudit AT-matroser en av landskapet bekostad utbildning till befälhavare för att skapa nya arbetstillfällen i skärgården. En mycket stor del av de färjanställda är skärgårdsbor, men idag är merparten av befälen inte bosatta i skärgården. Inom en tioårsperiod har landskapet en stor pensionsavgång av befälhavare.

Landskapsstyrelsen har vägstödjepunkter i fyra skärgårdskommuner med totalt 10 heltidstjänster.

Finansavdelningen har utlokaliserat hanteringen av reseräkningar så att tjänster köps av ett företag beläget i en skärgårdskommun.

Jakt- och fiskestatistiken sammanställs av personer/företag i skärgården.

Ålands hälso- och sjukvård har åtminstone en hälsovårdare anställd i varje skärgårdskommun.

Ålands hälso- och sjukvård köper in tjänster från ett skärgårdsföretag beträffande registrering av fakturor.

Ålands polismyndighet har fem poliser stationerade i fem skärgårdskommuner under sommarhalvåret.

Sammanfattning av landskapsstyrelsens politik som påverkar den regionala utvecklingen. Tabellen anger vilken region som gynnas mest av de olika politikområdenas utformning. Avsikten är inte att rangordna de olika politikområdena utan att visa vilka skillnaderna är mellan regionerna.

Skärgården

Randkomm.

Centralkomm.

Landskapsandelssystemet:

- Allmänna andelar

- Skattekomplettering

-Utbildningsstöd

- Socialstöd

Kommunikationer

Näringslivsfrämjande åtgärder:

- Program för landsbygdens utveckl.

- Strukturplan för fiskerinäringen

- Mål 2-program

- Mål 3-program

- Interreg III A Skärgården

- Investeringsstöd

- Arbetsplatsområden

- Butiksstöd

- Transportstöd (färskvaru)

- Sjöfartspolitik

- Regionalt utvecklingsarbete

- Ål. Landsbygdscentrum

- Skärgårdsturism

Bostadspolitiken

+++

++(+)

+++

+++ betydande effekt

++ positiv effekt

o neutral effekt

4. Förslag till kompletterande åtgärder

Landskapsstyrelsen kommer att fortsätta driva den regionalpolitik som redogjorts för i kapitel 3 och som visat sig ha avsedd effekt. Därtill finns det frågor som kräver ytterligare initiativ från landskapsstyrelsen. Landskapsstyrelsens förslag till kompletterande åtgärder för att främja den regionala utvecklingen är av olika slag. Det gäller dels lagstiftning och budgetbeslut, vars processer lagtinget beslutar i. Dels förutsätts andra aktörers aktivitet såsom kommunernas och företagens. I det senare fallet kan landskapsstyrelsen öka informationen och på olika sätt stimulera en ökad aktivitet för att uppnå den regionalpolitiska målsättningen. En del av föreliggande förslag har initierats tidigare och redan behandlats, t.ex. de EU-delfinansierade programmen för åren 2000-2006. Genomgången av landskapspolitiken med regionala konsekvenser och nedanstående förslag avser att ge en samlad bild av landskapsstyrelsens regionalpolitik.

Förslagen är grupperade med utgångspunkt i:

§ att det handlar om offentliga system eller ”huvudmän” (4.1)

§ att det är olika slag av strukturella problem som ger upphov till åtgärderna (4.2)

§ att det för en positiv utveckling krävs stimulerande åtgärder för att öka mervärdet i företag (4.3)

§ att det i skärgården även behövs insatser för att skapa sociala nätverk för invånare och företag (4.4).

4.1 Utveckling och samordning av samhällsfunktioner

En stor del av de politikområden som påverkar invånarnas välbefinnande och regionernas utveckling sker helt i offentlig regi. Även om det åländska samhället är litet kan det vara svårt att överblicka konsekvenserna av hur olika beslut inom olika områden påverkar dels varandra, dels regionerna. Dessutom finns det utrymme för bättre samordning inom respektive områden och vidareutveckling av de olika områdena. Problemen är dock inte av den art och omfattning att landskapsstyrelsen föreslår att det krävs en separat lagstiftning t.ex. för att tillförsäkra skärgården en viss nivå av landskapsservice. Den lagstiftning, regelverk, budgetbeslut och de organ som finns för olika politikområden anser landskapsstyrelsen vara tillfyllest. Det finns inte behov av att lyfta ut skärgården ur olika sektorers bestämmelser och foga ihop dessa i en skärgårdslag.

Det regionala inslaget i landskapsandelssystemet

Landskapsandelssystemet skall utvärderas vart fjärde år för att följa upp att utfallet har följt målsättningen. Den senaste större revideringen av landskapssandelssystemet trädde i kraft år 1994. Sedan dess har dock flera justeringar gjorts under åren t.ex. beträffande finansieringen av ÅHS. De flesta av dessa justeringar har lett till en minskning av de allmänna landskapsandelarna. Vid reformen år 1994 var avsikten att den regionalpolitiska utjämningen främst skulle ske genom de allmänna landskapsandelarna. De justeringar som har gjorts sedan år 1994 kan ha minskat den omfördelande effekten.

Landskapsstyrelsen föreslår att den översyn som skall göras av landskapssandelssystemet särskilt tar fasta på att studera det regionala utfallet och hur systemet kan utvecklas för att främja kostnadseffektivitet, tillväxt och mervärde i kommunerna.

Fördelningen av samfundsskatten

Efter förvärvsinkomstskatterna är samfundsskatten den näststörsta skattekällan för kommunerna. Den sänkning av kommunernas del av samfundsskatten som riksdagen beslöt om för år 2000 kommer att kompenseras av landskapsstyrelsen. Den nuvarande modellen för fördelningen av samfundsskatten bygger på föråldrade uppgifter om företagens lokalisering och återspeglar således inte längre kommunernas näringsliv. Landskapsstyrelsen vill vid en revidering av systemet ha en modell som bättre följer näringslivsutvecklingen inom respektive kommun och därmed främjar en aktivare kommunal näringslivspolitik. Det är viktigt att en utveckling av den egna skattekraften i kommunen skall stimuleras.

Skärgårdstrafiken

Idag finns det en bra och tillräckligt väl utbyggd trafik till och från skärgården. Trots det finns det inom ramen för verksamheten en hel del som kan förbättras och kostnadseffektiveras.

Det gäller i synnerhet en vidareutveckling av kortruttssystemet och att utveckla trafiken inom skärgården, mellan kommunerna.

Regelverket för småskalig turistverksamhet

För småskaliga företag i skärgården och på landsbygden uppfattas kraven på hygien m.m. för omfattande för små företag att leva upp till. Näringsavdelningen har låtit göra en utredning med förslag till vilka förändringar som kan vara påkallade. På basen av den kan landskapsstyrelsen konstatera att det i huvudsak brister i information till företagare om regelverket samt en svag samordning mellan de olika instanser som berörs.

Landskapsstyrelsen föreslår att det i samband med den planerade samordningen av företagsrådgivningen ingår konkreta insatser för att förbättra informationen om gällande regler och förbättrad service till företagen. Det skall vara möjligt att erhålla all relevant information i samlad form.

Reservkapacitet i kommunala bostadsbolag

Trots att landskapets finansieringssystem möjliggör bostadsinvesteringar med endast 10% eget kapital handlar det om relativt stora belopp som binds upp i de kommunala balanserna. Dessutom tenderar kommunerna att investera då de har goda finanser under högkonjunktur och inte när det skulle vara motiverat att bygga ur kostnadssynpunkt, vilket skapar ett bostadsbestånd med ofördelaktig kapitalstruktur. Tillsammans med att priskänsligheten beträffande hyrans storlek är betydligt högre på landsbygden gör det att bostadsuthyrningen på landsbygden och i skärgården har mycket små marginaler för oförutsedda händelser.

Ju mindre en kommun är desto viktigare är tillgången på hyresbostäder för upprätthållande av befolkningsmängden och för att möjliggöra inflyttning. I skärgården där fastighetsmarknaden är svag är det inte ett realistiskt alternativ för en inflyttare att börja med att köpa eller bygga en ägarbostad. Skärgårdskommunernas arbetsmarknad är dessutom präglad av en genomströmning på kortvarig arbetskraft vilket kräver en kontinuerlig reserv av hyresbostäder om arbetsmarkanden skall kunna tillgodoses.

Landskapsstyrelsen föreslår att systemet med stöd till kommunala hyresbolag ses över för att möjliggöra att kommunerna kan upprätthålla en viss del av hyresbostäderna lediga i reserv.

Regional statistik över landskapsstyrelsens utgifter

Den offentliga sektorns utgifter påverkar den regionala utvecklingen. Vid sidan av de kommunala utgifterna som beträffande verksamhetsdriften är möjliga att studera per kommun är även landskapsbudgetens utgifter intressanta att följa upp. Landskapsstyrelsen föreslår att möjligheterna utreds för att ta fram uppgifter om hur utgifterna fördelas per kommun. Dessutom föreslås att statistik regelbundet uppgörs över var landskapsstyrelsens arbetsplatser är lokaliserade.

Ökat kommunalt samarbete

I många små kommuner är de generella problemen dels resursbrist, dels brist på specialkompetens. Kommunledningen och kommunernas tjänstemän bör kunna många skilda sakområden såsom ekonomisk planering, juridiska frågor, byggtekniska frågor m.m. Det här ställer höga krav på kompetensen hos dem som leder kommunen. Samtidigt har små kommuner väldigt knappa resurser att fördela till olika verksamheter. Mot bakgrund av detta önskar landskapsstyrelsen se ett betydligt utökat samarbete under flexibla former mellan kommunerna beträffande såväl utnyttjande över kommungränserna av olika personers specialkompetens som ökat samarbete kring gemensamma funktioner och genom att ha t.ex. gemensamma nämnder. Det här kan göra att regionernas geografiska sträckning blir mer flexibel och rörligare än tidigare samtidigt som de knappa personella och ekonomiska resurserna utnyttjas bättre.

Hälso- och sjukvårdsservice

En viktig trygghetsfaktor är tillgången till en lokal hälso- och sjukvårdsverksamhet. Det är särskilt påtagligt i skärgården. För att förbättra kommunikationen mellan mottagningarna i skärgården och hälso- och sjukvårdsresurserna i Mariehamn och Godby kommer skärgården att kopplas in i ÅHS.s datanät. Det kan även övervägas att använda IT-teknik och videoteknik för att underlätta för mottagningarna att konsultera kompetens som inte finns lokalt.

4.2 Strukturåtgärder

Bland de strukturella problem som återfinns i landskapet är omstruktureringen mellan och inom näringsgrenarna betydande. Andra problem som likaså uppvisar regionala olikheter är befolkningsutvecklingen, åldersstrukturen, förutsättningarna att attrahera nyetablering av företag och utvecklingen av nya arbetsplatser.

Bland de strukturella åtgärder som föreslås ingår i första hand de som avses att underlätta den omstrukturering av näringslivet som sker i första hand i skärgården, men även på landsbygden på fasta Åland. Framtidsfrågorna gäller att ge goda verksamhetsförutsättningar och möjlighet till utveckling av de lönsamma delarna av primärnäringarna. Dessutom är skärgårdsbutikernas fortsatta existens av avgörande betydelse. Turistnäringen är viktig även i skärgården men flera företag dras med lönsamhetsproblem. Aktiva insatser för att komma tillrätta med den sneda åldersfördelningen och den svaga befolkningsutvecklingen är även nödvändiga för skärgården. Samtidigt bör även hela Åland befolkning öka.

Omstrukturering av jordbruket

I det nya programmet för landsbygdsutveckling ingår åtgärder som är viktiga för att stimulera unga jordbrukare att utveckla och göra satsningar i lantbruksföretagen för att uppnå bättre lönsamhet och att höja förädlingsgraden. Den utvärdering som har gjorts beträffande investerings- och startstödet på Åland visar att det redan sker en positiv omstrukturering inom jordbruket till förmån för mer lönsamma produktionsinriktningar och att effekterna för miljön även har varit positiva. Dessa effekter bör ytterligare förstärkas.

Förutsättningarna för köttproduktion i skärgården är sämre än på fasta Åland. I skärgården är betesmarkerna extensiva och arealerna är små med dålig arrondering. Tillsammans med splittrade ägarförhållanden ger det ett dyrt grovfoder. Vid slakten tillkommer transportkostnaderna. Möjligheterna till stutuppfödning i skärgården bör främjas. Stödsystemen har utformats för att jämställa förhållandena i skärgården med dem på fasta Åland.

Bättre verksamhetsförutsättningar för fiskodlingar

Fiskodlingen har naturliga förutsättningar i den yttre skärgården och utgör en betydande del av kommunernas skatteinkomster och arbetstillfällen. Av många näringsidkare har systemen med högst femåriga odlingstillstånd ansetts för kortsiktiga med tanke på det investeringsbehov som finns i verksamheterna.

Landskapsstyrelsen föreslår att det blir möjligt att bevilja längre tillstånd kompletterat med minskad miljöbelastning och regelbundna kontroller av miljöeffekterna. I framställningen om samordnat miljötillståndsförfarande föreslår landskapsstyrelsen att nya fiskodlingar och utökning av kapaciteten endast får ske i skärgården.

Fjällfiske

Efterfrågan och prisbilden på fjällfisk gör att fiskerinäringen har möjlighet att expandera inom det här marknadssegmentet. Inom ramen för strukturplanen för fiskerinäringen på Åland främjas främst det kustnära fisket.

Sjöfarten

Sjöfartens stora betydelse för den åländska ekonomin gör att även mindre förändringar av dess förutsättningar kan få långtgående konsekvenser för kommunernas ekonomi och det landbaserade näringslivet. Landskapsstyrelsen har arbetat fram förslag till ett nytt fartygsregister som skulle trygga en fortsatt drift av fartyg under åländsk och finländsk flagg. Eftersom frågan hör till Finlands behörighet förs intensiva diskussioner med statsmakten. Ett övergripande mål är att göra Åland till ett maritimt center i Östersjön för att på detta sätt stärka kompetensen inom olika sjöfartsfrågor och ytterligare höja Ålands sjöfartsprofil.

Garantier och riskkapital

Landskapsstyrelsen kommer vid översynen av principerna för företagsstöd att föreslå att det ställs lägre krav på företagens egna säkerheter vid beviljandet av garantier när företagen är lokaliserade i skärgården eller på landsbygden på fasta Åland. Det gör det lättare för småföretagen i glesbygden att få landskapsgarantier.

Det riskkapital som finns med i landskapsbudgeten i form av att landskapet går in med aktiekapital i företag kommer även att göras mer tillgängligt för glesbygdsföretag än för företag i Mariehamn och tätorterna.

Stöd till skärgårdsbutikerna

Landskapsstyrelsen avser att vidareutveckla stödet till butikerna i skärgården mot bakgrund av erfarenheterna från den revidering som gjorts under året samt den utredning som näringsavdelningen låtit ÅSUB göra som underlag. Viktiga inslag är att premiera butiker som aktivt arbetar på att öka den lokala försäljningen av dagligvaror.

Skärgårdsturismen

Turistkapaciteten i skärgården är i stort sett tillfredsställande. Nästa steg är att öka utnyttjandegraden av befintlig kapacitet genom aktiv försäljningen och marknadsföring av turistprodukterna i skärgården. Landskapsstyrelsen stöder dessa initiativ inom ramen för mål 2-programmet. Dessutom ingår det i Ålands turistförbunds verksamhet att särskilt lyfta upp marknadsföringen av skärgårdsturismen.

Distansarbete och utlokalisering av arbetsplatser

För att i högre utsträckning kunna utlokalisera arbetsuppgifter från landskapsförvaltningen till skärgården och glesbygden föreslås en översyn av de regler och den praxis som tillämpas beträffande arbetstider och arbetsplatsnärvaro. Landskapsstyrelsen avser att fortsätta överväga om nya eller befintliga arbetsuppgifter kan förläggas utanför Mariehamn.

Ålands skärgårdsnämnd

Landskapsstyrelsen har under året antagit ett nytt reglemente för Ålands skärgårdsnämnd samt tillsatt en ny nämnd. I den nya nämnden ingår sex landskapsstyrelseledamöter och kommunstyrelse- eller fullmäktigeordföranden. Skärgårdsnämnden är rådgivande i förhållande till landskapsstyrelsen och kommunerna. I stort alla för skärgården viktiga frågor kan lyftas upp i nämnden. Det råder en samsyn beträffande vilka framtidsfrågor som är viktiga att ta fasta på: en ökad skattekraft i kommunerna genom fler arbetsplatser i det privata näringslivet; en ökad inflyttning till skärgården; satsningar på barn, ungdom och kvinnor.

Skärgårdsnämnden planerar att genomföra en omvärldsanalys för skärgården för att göra en prioritering och tidsplanering av insatserna. Ett konkret projekt är att minska beroendet av import av varor och tjänster till skärgården. Det kan göras t.ex. genom att kommunerna köper lokalt, främjar marknadsföring av det lokala utbudet, informerar ungdomar om vilken lokal efterfrågan som finns, ökar inomskärgårdstrafiken, främjar näringslivsutvecklingen m.m. Flera av de insatser som kommer att göras kan finansieras genom mål 2-programmets åtgärd Skärgårdsutveckling.

Handlingsprogram för skärgården

Det konkreta utvecklingsarbetet i skärgårdskommunerna har lagts upp inom ramen för lokala handlingsprogram. Näringsavdelningen startade tillsammans med skärgårdskommunledningarna processen 1998. Utgångspunkterna för arbetet var de faktorer som påverkar regionens utveckling. Den kanske mest övergripande och samtidigt minst konkreta faktorn är människors attityder, inställning eller värderingar i sättet att förhålla sig till framtiden. Det är viktigt, inte minst beträffande de signaler som ges till ungdomarna, att skapa en positiv syn på framtiden. Det är bra att ungdomarna utbildar sig eftersom ungdomar med en stark känsla för hembygden som återvänder med god utbildning och arbetserfarenhet sannolikt har utmärkta möjligheter att utveckla befintliga näringar eller starta nya.

Andra mycket viktiga faktorer är tillgången på arbetsplatser, boendemiljön och utbudet och kvaliteten på samhälls- och övrig service.

Landskapsstyrelsen stöder det fortsatta arbetet med de lokala handlingsplanerna delvis med mål 2-finansiering och avser att regelbundet följa upp utfallet av processen.

30.000 invånare på Åland år 2010

Landskapsstyrelsens målsättning är att den åländska befolkningen skall uppgå till 30.000 personer år 2010. Det betyder att befolkningen skall öka med ca. 4.300 personer eller 17% under perioden 2000-2010, från 25.706 till 30.000 personer. Med utgångspunkt i en befolkningsprognos som beaktar födelse- och dödstal bör nettoinflyttningen under de kommande elva åren uppgå till ca. 5.080 personer. Det krävs en högre inflyttning för att kompensera för ogynnsamma födelse- och dödstal. Det innebär att nettoinflyttningen bör vara i medeltal ca. 6 gånger större än vad den har varit de senaste tio åren eller uppgå till ungefär 460 personer per år. Under förutsättning att befolkningsökningen är lika stor i alla kommuner ser befolkningen i kommunerna år 2010 ut enligt tabell 6. I de kommuner som har en större andel åldringar är behovet av nettoinflyttning större.

Tabell 6.

	Befolkning		Behov av årlig nettoinflyttning	Årlig nettoinflyttning
	2000	2010	2000-2010	1989-1998
Brändö	517	605	12	0
Eckerö	846	990	22	4
Finström	2277	2664	40	-1
Föglö	600	702	15	1
Geta	482	564	13	3
Hammarland	1348	1577	24	9
Jomala	3288	3847	57	17
Kumlinge	431	504	11	-1
Kökar	312	365	6	5
Lemland	1553	1817	27	21
Lumparland	358	419	7	5
Saltvik	1674	1959	39	5
Sottunga	122	143	3	0
Sund	1004	1175	22	5
Vårdö	402	470	10	3
Mariehamn	10492	12276	157	1
Totalt	25706	30076	462	77

-Centralkomm.	10140	11864	186	51
-Randkomm.	2690	3147	51	17
-Skärgården	2384	2789	56	9

Landskapsstyrelsen föreslår i budgeten för år 2001 att såväl barnbidragen som hemvårdsstöden till barnfamiljerna höjs för att förstärka familjepolitikens betydelse.

Skapa sociala nätverk i skärgården

Vid sidan om de ovannämnda åtgärderna finns det andra viktiga områden med regionala förtecken. I synnerhet i skärgården är det väsentligt att det finns en attraktiv fritidsverksamhet, att byasammanhållningen och känslan för hembygden stärks samt möjligheter att vårda kulturen. I det nya mål 2-programmet finns det därför möjligheter att erhålla stöd i skärgården för en del av dessa verksamheter.

4.3 Tillväxtfrämjande åtgärder

En förutsättning för en regionalt positiv utveckling är att det skapas ett ökat mervärde i näringslivet. Det gäller såväl i existerande företag som i utvecklingen av nya. En trend under åttio- och nittiotalen är att det har skapats nya arbetsplatser huvudsakligen inom den offentliga sektorn på Åland. Även om de offentliga arbetsplatserna är viktiga, inte minst för skärgården, är det på längre sikt nödvändigt att främja framväxten av arbetsplatser i den privata sektorn. Idag är expansionen av näringslivet koncentrerad till tätorterna och den utvecklingen gynnar även hela Åland. De olika regionerna på Åland stärker varandra. Trots det är det alltjämt särskilt nödvändigt med insatser även i landsbygdsföretagen.

Företagsutveckling

Fortsättningsvis viktiga områden är förädling av varor och tjänster, produktutveckling och exportsatsningar. Dessutom avser landskapsstyrelsen att skapa utvecklings- och förändringspositiva miljöer dels genom processen Wheelit och dels genom planeringen av en IT-by.

Inom vissa branscher har problemen med flaskhalsar i form av arbetskraftsbrist accentuerats. Landskapsstyrelsen arbetar aktivt med att främja en befolkningsökning genom åter- och inflyttning (se även avsnitt 4.2). Den främsta målgruppen är personer med någon form av anknytning till Åland, ”Ålänningar i världen”. Information om förutsättningar och möjligheter att flytta till Åland finns på den nystartade web-sidan ”komhem.nu”. ”Kompetenslänken” förser företag och studerande med information om arbetsplatser resp. arbetskraft och en uppdatering skall göras som förbättrar användningen av web-sidan vid rekrytering. Även registret över ålänningar i världen kommer att uppdateras.

Ålands utvecklings ab expanderar sin verksamhet genom anställningen av en vd på heltid och genom en betydande stärkning av kapitalet. Framöver kommer ÅUAB att satsa bl.a. på högteknologi, IT, förädling av primärprodukter och maritim service. En ökad samordning med Ålands teknologicentrum genomförs.

Ålands landsbygdscentrum skall samordna den omfattande rådgivningen som finns för företagare inom jord- och skogsbruket och anknutna näringar och öka utnyttjandet av klustret för företagsrådgivningen. Genom anställningen av en landsbygdsutvecklare vid ÅLBC har insatserna ökats för näringar vid sidan av primärnäringarna, som redan har ett omfattande rådgivningsutbud. Insatser för företagsutveckling kan delvis finansieras genom mål 2-programmet.

Företagsrådgivningen på Åland, det s.k. företagsklustret, består av instanser och organisationer som arbetar på olika nivåer med nyföretagande och utveckling av befintliga företag. Inom landskapsförvaltningen återfinns arbetet med att utveckla de övergripande förutsättningarna för företagande t.ex. ändringar i regelverk, framtagning av långsiktiga utvecklingsstrategier m.m. samt beredningen av ansökningar om finansiellt stöd. Landskapsstyrelsen upprätthåller även Ålandskontor i Stockholm och i Helsingfors där i synnerhet stockholmskontoret har ett uppdrag att bistå företag med olika frågor i anslutning till affärer över gränserna. Ålands utvecklings ab som omnämndes tidigare och Ålands teknologicentrum är viktiga när det gäller att stimulera ny affärsutveckling och användning av ny teknik. Ytterligare rådgivningstjänster finns inom Ålands handelskammare, Ålands företagarförening, kommunerna, Ålands landsbygdscentrum, Företagsam skärgård II, Ålands turistförbund, Ålands producentförbund och specialföreningar.

Landskapsstyrelsen främjar framväxten av arbetsplatslokaler på landsbygden genom de två industrihusbolagen.

I kommunerna har de nämnder som verkar som näringsnämnder ansvaret för den kommunala näringslivspolitiken och har i vissa fall anställt projektledare för genomförandet av de konkreta planerna.

Landskapsstyrelsen avser att förbättra koordineringen av dessa betydande företagsutvecklingsresurser.

Informationssamhället

Landskapsstyrelsen kommer i ett separat meddelande till lagtinget att redogöra för landskapets strategi för informationssamhället. Det som redan är klart är att landskapet kommer att stöda utbyggnaden av informations- och kommunikationsteknik (IKT) i form av s.k. bredband i skärgården och på landsbygden. Stödet i skärgården kommer att uppgå till 50% och på landsbygden till 23%, förutsatt att Europeiska kommissionen godkänner det. Andra insatser är projektet ”Åland som testområde” och ”Den digitala skolan”. För att uppnå rationaliseringsvinster i företag vid användning av IKT bör det finnas ett tillräckligt antal tjänster att utnyttja. En del av dessa tjänster/funktioner tillhandahålls av den offentliga sektorn t.ex. informationsmaterial och möjligheten av överföra uppgifter mellan företag och myndigheter. I det åländska mål 2-programmet finns en åtgärd, Informationssamhället, som syftar till att stöda projekt som ökar tillgängligheten till och användningen av informations- och kommunikationsteknologi för företag och individer. Stor tyngd kommer även att läggas vid utveckling av nya affärsverksamheter.

Kompetenshöjande insatser

Den relativt låga utbildningsnivån hos den vuxna befolkningen på Åland kan delvis ses som ett strukturellt problem, men behandlas här under de åtgärder som skall stimulera den ekonomiska tillväxten. Landskapsstyrelsen gör stora satsningar på kompetensutvecklingen hos arbetskraften inom ramen för mål 3-programmet för Åland. Det finns möjligheter för företagen att få finansiellt stöd för kompetens- och utbildningsinsatser för personalen.

Meningen är att de många småföretagen på Åland med ambitioner att expandera verksamheterna, kanske öka användningen av ny teknik eller med syftet att utveckla arbetsorganisationen skall kunna stimuleras med hjälp av mål 3-programmet. Dessutom skall möjligheterna utvecklas för vuxna att studera i olika perioder av arbetslivet.

5. Slutsatser

Regionalpolitiken på Åland är landskapsstyrelsens samlade politik inom vissa geografiskt avgränsade områden. I landskapsstyrelsens handlingsprogram lyfts skärgården och glesbygden på fasta Åland upp som särskilt prioriterade ur ett regionalpolitiskt perspektiv. Den prioriteringen genomsyrar politiken inom de olika sakområden som har berörts i meddelandet. Inom de system som är relevanta framgår hur skärgården och glesbygden ställs i ett förmånligare läge för att uppnå de regionalpolitiska målsättningarna.

Tyngdpunkterna i regionalpolitiken är fortsättningsvis de som har redovisats i kapitel tre. De ekonomiska resurserna i regionerna skall bibehållas, i stort sett lika fördelade, men omfördelningen inom regionerna kan och bör göras enligt detta programs prioriteringar.

I och med detta meddelande har landskapsstyrelsen tagit ställning till lagtingets beslut 1.10.1999, om regionalpolitiska insatser, och landskapsstyrelsen bedömer utgående från den genomgång som görs i meddelandet att det inte föreligger något behov av att lagstifta om olika regioner på åland t.ex. I form av en skärgårdslag, eftersom lagstiftning och regler redan beaktar den regionalpolitiska prioriteringen.

Inom olika politikområden finns behov av ytterligare insatser för att förstärka den regionala utvecklingen vilket framgår av kapitel fyra om förslag till kompletterade åtgärder.

Meddelandet har inte berört de särskilda problem som återfinns i regionen mariehamn i form av bl.a. Tillgången på bostäder, arbetsplatslokaler och arbetskraft.

Landskapsstyrelsen tillser att de regionalpolitiskt gynnade områdena har goda förutsättningar för utveckling men det är upp till respektive region, kommun och invånare att ta tillvara möjligheterna och att omsätta dem till praktiska nyttor för individerna i regionen.

Meddelande 1/2000-2001

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter