Meddelande 3/2012-2013

Lagtingsår: 2012-2013
Typ av dokument: Meddelande

Ladda ner Word-dokument

 

MEDDELANDE nr 3/2012-2013

Datum

 

2013-06-03

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 

 

 


Meddelande om samhällsservicereformen, den digitala agendan och den övergripande framtidsutvecklingen

 

INNEHÅLL

Vision Åland 2022. 2

Därför behövs en samhällsservicereform.. 3

Landskapsregeringens mål 7

Arbetsmetoder och resultat 8

Den digitala agendan. 12

Landskapsregeringens förslag till åtgärder 15

 

 

 

Landskapsregeringens arbete med samhällsservicereformen är ett stort utvecklings- och demokratiprojekt som kräver en bred diskussion i samhället, både politiskt och bland medborgarna. Landskapsregeringen påtog sig ansvaret att leda arbetet för reformen tillsammans med kommunerna och andra berörda redan vid mandatperiodens inledning. Sedan dess har  landskapsregeringen aktivt arbetat med samhällsservicereformen, den digitala agendan samt övrig samhälls- och framtidsutveckling för Åland. I detta meddelande redogörs för grunderna till reformen,  målen, arbetsmetodiken och de konkreta förslagen till åtgärder. Landskapsregeringen avser, med beaktande av lagtingets synpunkter, fortsätta arbetet enligt de riktlinjer som nämns i meddelandet.

 

 

 

Mariehamn den  3 juni 2013

 

 

Lantråd

 

 

Camilla Gunell

 

 

Minister

 

 

Gun-Mari Lindholm


Vision Åland 2022

 

”Åland är attraktivt som boendemiljö eftersom livet som erbjuds är friskt, aktivt och naturnära. Ett attraktivt och högkvalificerat arbetsliv lockar också till inflyttning. Arbetslivet kännetecknas av flexibilitet och är anpassat till familjeliv och fritidsintressen. Befolkningen ökar därför stadigt. Näringslivsklimatet är gott vilket skapar ett näringsliv som är diversifierat och framgångsrikt. Medborgarna drar nytta av den ökade internationaliseringen och med landskapet Åland som bas verkar allt fler på större marknader. Åland är ett utvecklat tjänstesamhälle som skapar tjänster inom många sektorer.

En välutbildad befolkning och ett starkt humankapital säkrar Åland en plats bland de mest framgångsrika ekonomierna. Den åländska skolan och utbildningen kombinerar höga kunskapsnivåer med trivsel och välmående. Den åländska skolan är visionär och framtidsorienterad och förbereder väl för framtidens yrkesliv.

 

Tillväxten sker behärskat, hållbart och långsiktigt med ett medvetet helhetstänkande kring samhällsplanering, samhällsservice och ekonomi. Genom ny teknik skapas förbättrade och nya former och förutsättningar för delaktighet och service oavsett var man bor. Åland har utvecklats betydligt när det gäller offentliga e-tjänster. Alla kontakter med det offentliga kan skötas virtuellt. IT-system och e-tjänster, byggda utifrån ett medborgarperspektiv, har ökat tillgängligheten, säkrat kvaliteten och effektiviserat den offentliga servicen. Behoven av fysiska besökskontor har minskat, administrationen minskat och dubbelarbetet eliminerats.

Åland har genom den digitala infrastrukturen också öppnat upp fler möjligheter till kontakter och handelsförbindelser med omvärlden.

 

Det hållbara Åland bygger på en effektiv användning av naturliga resurser. Genom en stark infrastruktur, innovativ energianvändning och livsmedelsproduktion samt god resurshushållning genom återvinning skapas ett hållbart samhälle ur ekonomiskt, ekologiskt och socialt perspektiv. Den tekniska sektorn har samordnats och utgör en grundläggande förutsättning för en utveckling av Åland till ett miljöanpassat, modernt och kostnadseffektivt samhälle infrastrukturellt. Åland har ett gemensamt instrument för övergripande fysisk planering. Etablering av offentliga servicepunkter, byggande och boende samt näringslivsetableringar sker planmässigt med syfte att koncentrera och effektivisera infrastrukturen. Kollektivtrafiken, transporterna till, från och inom Åland, samt övrig infrastruktur, utvecklas och anpassas till de nya strukturerna.

 

Hälso- och sjukvården på Åland håller hög kvalitet och alla har tillgång till den sjukvård de behöver. Det förebyggande hälsoarbetet är väl utvecklat. Generellt är invånarna friska och lever aktivt och länge. Den sociala omsorgen ger jämlik service på ett rättssäkert sätt.

 

Åland är energimässigt självförsörjande med förnyelsebar energi och exporterar lika mycket energi som samhället självt förbrukar. Vindkraft och utvecklad produktion av grön energi har gjort Åland självförsörjande på området. Elfordon eller andra koldioxidneutrala fordon dominerar både land- och sjötransporterna. Livsmedelsproduktion och fiskerinäring är konkurrenskraftig och kretsloppsanpassad. Den omgivande miljön bevaras och den ekonomiska avkastningen stannar kvar i lokalsamhället.

Åland har ett starkt socialt kapital, en stark och livskraftig tredje sektor och föreningsliv som bidrar till att skapa gemenskap, ett vitalt kulturutbud och social sammanhållning. Samhället är mångkulturellt och internationellt.

 

Samhällsstrukturen är stabil, ekonomiskt bärkraftig och demokratisk med färre kommuner än idag. Samhällsstrukturen är ett stöd för all övrig samhällsutveckling och finnas som en trygghetsskapande faktor som underlättar för medborgarna i deras vardag.”

 

Ovanstående vision är skapad av deltagarna i landskapets arbete med samhällsservicereformen, de s.k. breddgruppsmötena där ca 100 representanter för bland annat kommunerna, landskapsregeringen, förvaltningen, näringslivet och tredje sektorn har deltagit.

 

 

Därför behövs en samhällsservicereform

 

Den demografiska försörjningskvoten

Den offentliga sektorn på Åland står i likhet med den offentliga sektorn i övriga Norden och Europa inför betydande utmaningar med att klara det framtida välfärdsuppdraget. Goda levnadsförhållanden i kombination med en god medicinsk utveckling gör att människor lever allt längre samtidigt som det föds färre barn, dvs. en minskande andel personer i arbetsför ålder ska försörja allt fler. Den ökande andelen äldre medför att behovet av sjukvård och olika former av äldreomsorg och stödtjänster kommer att öka. Det behövs med andra ord långsiktiga lösningar för att säkra förutsättningar för en hållbar välfärd.

 

För att bedöma de ekonomiska konsekvenserna av försörjningsansvaret brukar man använda den så kallade demografiska försörjningskvoten. Den beräknas som relationen mellan antalet personer i arbetsför ålder (20−64 år) och summan av antalet personer utanför detta ålderintervall (0−19 och 65+ år) I figur 1 presenteras den demografiska försörjningskvoten för Åland fram till år 2040 totalt samt uppdelat för den delen av försörjningskvoten som härrör från de unga respektive från de äldre. Den totala försörjningskvoten beräknas stiga från dagens knappt 70 till 82 inom tio år och till 91 inom 20 år. Förändringen är snabbare på Åland än i Norden i genomsnitt. Det innebär att varje person i yrkesverksam ålder inom två decennier förutom sig själv ska försörja nästan en person till. Den del av försörjningskvoten som härleds från de äldre (65+ år) stiger nu relativt snabbt, medan kvoten från de yngre (0−19 år) hålls relativt stabil under hela perioden.

 

 

 

 

 

Figur 1. Utvecklingen av den demografiska försörjningskvoten för Åland 1990-2040 (Källa: ÅSUB och bearbetningar av Statistikcentralens befolkningsprognos)

 

 

Den demografiska utvecklingen innebär även att de regionala skillnaderna inom landskapet växer. I Mariehamn, och framför allt i kommunerna närmast Mariehamn, sker en snabb inflyttning medan befolkningen i de fyra skärgårdskommuner som inte ligger inom pendlingsavstånd till fasta Åland minskar. I dessa skärgårdskommuner är försörjningskvoten redan hög. Ytterligare en faktor som påverkar förutsättningarna för äldreomsorgen är att andelen enpersonershushåll ökar, vilket medför att det även bland de äldre blir allt vanligare med ensamboende och då ökar hjälpbehovet snabbare än om de äldre lever i familj.

 

Det är inte enbart den demografiska utvecklingen som medför utmaningar för framtiden. En ökad kunskapsnivå hos befolkningen driver upp kraven och förväntningar på tjänster av olika slag, inte minst välfärdstjänster.  Den offentliga sektorn ska möta medborgarnas och näringslivets krav på tillgänglighet, valfrihet och service. Den i ovan i korthet beskrivna prognosen innebär sammantaget att utgifterna inom den offentliga sektorn stiger snabbare än vad den demografiska utvecklingen ger förutsättningar för.

 

 

Samordning för en ekonomiskt effektivare resursanvändning

Resurserna i en verksamhet omfattar allt som har en koppling till kostnader

såsom personal, material, utrymmen, fortbildning med mera. För att nå maximal effektivitet i en verksamhet måste alla resurser användas på ett optimalt sätt. Att samordna verksamheter medför inte automatiskt ett mera effektivt nyttjande av resurserna. Däremot öppnas flera möjligheter att hitta kostnadseffektiva metoder att producera tjänster i integrerade organisationer.

 

En större organisation med specialiserad personal, och med hela landskapet som befolkningsunderlag, har rimligen bättre förutsättningar att kostnadseffektivt leverera tjänster än vad många små organisationer med fullskalig bredd av uppgifter har. Genom att samordna verksamheter kan man eliminera administrativa gränser och dubbelarbete samt koncentrera kunskapsbasen. En fördjupad kunskapsbas och att i arbetet hantera ett större antal ärenden inom samma område på årsbasis ger bättre förutsättningar för effektivitet i arbetet och en högre produktivitet. Vidare ger samordning förutsättningar för enklare flöden av information och handlingar vilket i sin tur medför mindre krav på administrativa resurser.

 

Investeringar och upphandling av materiel, teknisk utrustning och IT-system utgör en viktig del för en smidig och effektiv verksamhet. Att inom en gemensam organisation på ett samlat sätt genomföra nödvändig investeringar och moderniseringar medför lägre kostnader än om flera enheter var och en för sig ska investera i motsvarande utrustning. Dessutom undviker man genom samordning problem med inkompatibla system som försvårar hanteringen av ärenden över myndighets- eller organisationsgränser.

 

 

Reformer i Norden

Ett särdrag i de nordiska ländernas samhällsorganisation jämfört med många europeiska länder är den kommunala nivåns jämförelsevis starka ställning. Kommunerna utgör till betydande del basen i förverkligandet av den nordiska välfärdsmodellen. De nordiska länderna har i stor utsträckning använt kommunerna i genomförandet av välfärdsuppdraget och reglerat genomförandet genom lagar och förordningar. Det här förutsätter dock tillräckligt bärkraftiga kommuner som har tillräcklig kapacitet för att möta de lokala utmaningarna och behoven. 

 

Pressade ekonomier och en förändrad befolkningsstruktur har bidragit till att resurserna, hos mindre kommuner framförallt, inte har varit tillräckliga för att klara välfärdsuppdraget. Detta har resulterat i flera samhällsorganisatoriska reformer i Norden under de senaste 20 åren. Den samlade bilden är att länderna går mot större enheter för att producera och ansvara för de offentliga välfärdstjänsterna. Antingen har man genom kommunsammanslagningar fått mer resursstarka kommuner som står bättre rustade för att leverera tjänster av hög kvalitet eller så har man utvecklat nya samarbetsformer som skapat bättre effektivitet och kvalitet.

 

 

De åländska kommunerna

Även på Åland har ökad kommunal samverkan med jämna mellanrum aktualiserats liksom kommunsammanslagningar. De större reformer som genomförts på Åland har varit sektorspecifika, däribland landskapets övertagande av hälso- och sjukvården samt gymnasialstadieutbildningen. Någon reform som på ett väsentligt sätt har förändrat den övergripande samhälls- eller servicestrukturen i likhet med utvecklingen med övriga Norden har emellertid inte genomförts.

 

Åland är indelat i 16 kommuner med en totalbefolkning på 28 502 personer (31.12 2012). Kommunstorleken varierar från 101 invånare till 11 346 invånare. De åländska kommunerna bär ansvar för hela den sociala sektorn som barnomsorg, äldreomsorg, handikappservice, missbrukarvård, barnskydd, utkomststöd, samt för grundskola och fri bildningsverksamhet som t.ex. medborgarinstitut och bibliotek. Inom den tekniska sektorn ansvarar kommunerna för kommunalteknik såsom vägar, hamnar, parker, vatten och avlopp samt energiförsörjning.  Ytterligare svarar kommunerna för brand- och räddningsväsendet, bostadsbyggande, miljövård, planering samt främjande av näringslivet.

 

Bakom de åländska kommunernas verksamheter finns idag totalt 110 beslutande organ och antalet anställda uppgår till c. 1600. De sammanlagda verksamhetskostnaderna för de åländska kommunerna inklusive kommunalförbund är för år 2013 uppskattade till 166 miljoner euro.  Av verksamhetskostnaderna utgör hälften personalutgifter. De sammanlagda skatteintäkterna beräknas för år 2013 uppgå till 93 miljoner euro. Landskapsandelarna till kommunerna uppgår för år 2013 till  cirka 35, 6 miljoner euro (efter justering av överföringar till kommunerna). Kommunalskatten varierar år 2013 mellan 16,25 och 19,5.  Kommunernas lånebörda var år 2011 i medeltal  1.942 euro per invånare.

 

 

Olika perspektiv på serviceproduktionen

Landskapsregeringen har i sitt arbete beaktat och respekterat att frågorna kring samhällsservicen ses ur olika perspektiv. Perspektiven kan också skilja sig betydligt mellan dem som ser frågan från ett centralortsperspektiv och dem som bor  i skärgården och i randkommunerna. Det är därför viktigt att slå vakt om att alla medborgare kan känna sig trygga i och se fördelar med förändringsarbetet.

 

För medborgarna är det viktigt att servicen är tillgänglig och av god kvalitet, effektivt producerad och att avgifterna är rimliga samt att alla har samma rättigheter och likartade förutsättningar att erhålla kommunal service. Individens anonymitet och integritet är viktiga att skydda. För många är det också viktigt att det är nära till beslutsfattarna och de beslut som tas om servicens utformning. Vem som tillhandahåller servicen, om det är en kommun, landskapet eller ett kommunförbund upplevs av medborgarna som mindre relevant, vilket den enkätrapport som Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB)  utförde på beställning av Ålands kommunförbund visade (ÅSUB-rapport 2010:9). 

 

Ur kommunens perspektiv är det viktigt att kunna prestera en hållbar servicenivå som invånarna är nöjda med och som gör kommunen attraktiv för inflyttning. För kommunerna är det viktigt att ha tillräckliga resurser att kunna säkerställa denna service och att denna finansiering är förutsägbar.

 

Ur landskapets och självstyrelsens perspektiv är det viktigt att tillsyn och serviceproduktion separeras och att alla på Åland ges likvärdig service. Det är också viktigt att regionalpolitiska aspekter beaktas och att det är möjligt att upprätthålla ett gott liv och en god välfärd på alla delar av Åland. Dessa grundläggande krav kan den offentliga sektorn på Åland inte långsiktigt trygga utan att en samhällsservicereform genomförs.  Det är nödvändigt att samordna verksamheter i syfte att skapa ekonomiskt stabila, kvalitativa, effektiva och rättssäkra plattformar för all offentlig serviceproduktion. Samhällsservicereformen handlar både om kommunernas och landskapets verksamheter.

 

 

 

 

 

 

 

Landskapsregeringens mål

 

Regeringsprogram

Landskapsregeringen har konsekvent ända sedan regeringsprogrammet (2011-2015) fastställdes hållit fast vid att en samhällsservicereform ska inledas och även till vissa delar genomföras under mandatperioden.  I regeringsprogrammet konstateras att en helhetsöversyn av servicen i landskapet och kommunerna görs och ett reformarbete inleds omgående i syfte att skapa mer effektiva former för den offentligt finansierade serviceproduktionen. Målet är att nå ökad ekonomisk effektivitet, säkerställa skola och omsorger, öka kompetensen, uppnå en likvärdig behandling och ökad rättssäkerhet.

 

I regeringsprogrammet fastslås vidare att samhälls- och servicereformens fokus är individernas behov av samhällets tjänster. Närservice och demokratisk delaktighet ska tryggas i alla delar av landskapet. Reformen kräver en process i samhället där medborgarna under arbetets gång kommer till tals och är delaktiga. Medborgarperspektivet och medborgarnas intressen ska prioriteras högt enligt regeringsprogrammet.

 

I regeringsprogrammet lyfter landskapsregeringen särskilt fram barnskydd, missbrukarvård, specialomsorg och handikappservice som betungande för kommunerna och man konstaterar att dessa sektorer behöver omstruktureras så att de tillhandahålls till exempel genom samarbetsorgan eller värdkommuner. Även en garantilag ska stiftas. Garantilagen ska säkra alla ålänningars jämlika rätt till service oberoende av boendeort.

 

 

Omställningsbudget 2012

I den första tilläggsbudgeten för 2012 beskriver landskapsregeringen samhällsservicereformen som ett utvecklingsprojekt som har som mål att trygga basservicen på lång sikt med tillräcklig regional spridning i enlighet med den garantilag för servicenivåer som landskapsregeringen tar fram. Enligt budgetskrivningarna strävar samhällsservicereformen till mer likvärdig service och gemensam tillämpning av lagstiftning så att alla på Åland ges likvärdiga förmåner samt att behålla det lokala självbestämmandet och engagemanget. Samhällsreformens mål är också att stärka kompetensen och ge ökat utrymme för specialisering.

 

Landskapsregeringen konstaterar vidare att dagens lagstiftning är omfattande och i allt högre grad kräver specialkunskap, särskilt inom det sociala området. Eftersom det i alla kommuner idag finns anställda som sysslar med samma frågor kunde man verka mer gemensamt och genom en ny arbetsfördelning ge anställda möjlighet att utveckla särskilda kompetenser inom olika delområden.

 

I tilläggsbudgeten beskriver landskapsregeringen samhällsservicereformen som ett effektiveringsprojekt och konstaterar att den offentliga strukturen kan förenhetligas och göras mindre kostsam. Framförallt bör man fokusera på gemensamma lösningar för att möta behoven särskilt inom äldreomsorgen.

 

Landskapsregeringen avser att arbeta med frågan tillsammans med kommunerna genom gemensamma överläggningar och diskussioner. Parallellt görs också en översyn av den egna förvaltningen så att landskapet handhar lagstiftning och tillsyn medan direkt serviceproduktion i högre grad ska utföras av landskapsregeringen underlydande myndigheter, bolag eller tredje sektor. Landskapet åtar sig därför inte serviceuppdrag som idag sköts av kommuner och kommunalförbund. Avsikten är att förtydliga rollerna och uppgiftsfördelningen mellan de olika aktörerna och även kunna synliggöra denna rollfördelning för medborgarna.

 

 

Budgeten 2013

I budgeten för år 2013 konstaterar landskapsregeringen att arbetet med samhällsservicereformen intensifieras under år 2013 och man konstaterar att regeringen har påtagit sig ansvaret för att driva reformarbetet samt påta sig kostnaderna för den gemensamma processen.

 

För att nå framgång i det omfattande reformarbetet krävs delaktighet och en tydlig samverkan med landskapets myndigheter och kommunerna. Målet med arbetet är att föreslå och genomdriva reformer i syfte att möta de ekonomiska och strukturella utmaningarna genom att samordna servicen i större helheter, öka effektiviteten och kompetensen, stärka rättsäkerheten och servicenivån, förbättra den offentliga sektorns konkurrenskraft och rekryteringsmöjligheter samt att utveckla närdemokratin.

 

Vidare strävar samhällsservicereformen enligt budgettexten till att ge mer likvärdig service och gemensam tillämpning av lagstiftningen så att alla på Åland ges jämlika förmåner.

 

 

 

Arbetsmetoder och resultat

 

Delaktighet och medinflytande

Landskapsregeringens mål har under arbetet varit att skapa en så stor kontaktyta som möjligt till de kommunala beslutsfattarna för att optimera deras insyn och möjligheter att ge sina synpunkter genom hela reformarbetet.

 

Landskapsregeringen har under 2012 vid två tillfällen bjudit in de åländska kommunerna till öppna diskussionstillfällen, den 1 mars och 31 augusti. Samtliga kommuner har varit representerade vid dessa tillfällen varvid de har bekräftat och uppmuntrat landskapsregeringens arbete med att leda reformarbetet. Utöver nämnda diskussionstillfällen har landskapsregeringen under året besökt samtliga kommuner för att diskutera specifika utmaningar hos de enskilda kommunerna. Landskapsregeringen har också informerat enskilda intresseorganisationer, föreningar och näringsliv som visat intresse för reformprojektet. Två särskilda ungdomsforum med temat samhällsservicereform har hållits. Därtill har allmänheten kunnat följa arbetet via hemsidan www.reform.ax där protokoll och rapporter lagts ut allt eftersom arbetet framskridit. Den demokratiska förankringen har sedan fortsatt i de breda angreppssätt som landskapsregeringen och ledningsgruppen gått in för med de så kallade breddgruppsmöten som kallat cirka 100 personer till gemensamma diskussioner från kommunerna, näringslivet, förvaltningen och tredje sektorn.

 

 

 

ASAM-gruppen

Som ett första led i arbetet med samhällsservicereformen tillsatte landskapsregeringen en arbetsgrupp i januari 2012 vars uppgift var att ta fram logiska organisationsmodeller för produktionen av offentlig service på Åland. Den s.k. ASAM-gruppen gjorde en grov inventering av all verksamhet som sköts av antingen kommunsektorn (kommunala organ) eller av landskapet. Arbetsgruppen presenterade i maj 2012 fyra alternativa organisationsmodeller för det offentliga Åland; en värdkommun-modell, en samarbetskommun-modell, en regionkommun-modell samt en modell där Åland skulle bestå av en kommun. ASAM-gruppens arbete har utgjort en god plattform för det fortsatta reformarbetet. ÅSUBs omfattande statistiska underlag och flertalet rapporter inklusive landskapsregeringens rapport gällande socialvårdens utveckling av Liselott Lund och Robert Lindfors 2011 har legat till grund för arbetet.

 

 

Ledningsgruppen

I september 2012 tillsatte landskapsregeringen en ledningsgrupp med uppgift att utifrån ASAM-gruppens arbete driva det fortsatta arbetet med samhällsservicereformen vidare. Ledningsgruppen, vars mandattid utgår 31.3.2015, ska ta fram en gemensam långsiktig målbild för samhällsservicens organisation och kommunstrukturen på Åland. Dessutom ska ledningsgruppen föreslå finansieringsmodeller för den framtida samhällsservicen samt involvera kommunerna i reformarbetet. Ledningsgruppen leds av lantrådet och kommunministern och i gruppen ingår sakkunniga från ÅSUB, kommunsektorn samt sakkunniga på kommunal ekonomi och styrning samt processledning. Ledningsgruppens uppdrag har i praktiken handlat som att administrera reformarbetet och arbetsprocessen med fokus på förändringar i den offentliga sektorns verksamheter, dvs. samhällsservicens organisation.

 

En viktig grund för att lyckas med en samhällsservicereform är att involvera aktörer som representerar olika delar av samhället. Ledningsgruppen har varit särskilt mån om att trygga alla intressenters delaktighet i reformarbetet. Ledningsgruppens har därför arbetat med s.k. breddgrupper genom breddgruppsmöten.  Breddgrupperna har bestått av cirka 100 personer med representation från de åländska kommunerna, landskapet, näringslivet, skolsektorn, kommunförbundet och tredje sektor.   Breddgruppen har samlats vid tre tillfällen, i december, mars och maj månad. Samtliga möten har varit heldagsmöten med presentationer, diskussioner och workshops. Landskapsregeringen har vid två tillfällen arrangerat ungdomsforum där ett 40-tal ungdomar (16-25 år) getts möjlighet att bidra med sina synpunkter till reformarbetet. 

 

 

Omvärldsanalys, vision och strategi

Ledningsgruppen inledde sitt arbete med att identifiera ett antal trender i omvärlden som påverkar Ålands utveckling. Totalt identifierades 13 trender såsom exempelvis ekonomisk och demografisk utveckling, urbanisering, teknikutveckling som i olika grad medför utmaningar men även möjligheter för åländska samhället. Trenderna utvärderades i ljuset av statistik från ÅSUB. Omvärldsanalysen bekräftade att den offentliga sektorn på Åland står inför betydande utamningar.

 

På sitt första möte fick breddgruppen i uppdrag att ta fram en vision för Åland 2022 avseende service, struktur och styrning samt konkreta förslag till hur visionen kan uppnås. Arbetsmaterialet från breddgruppsmötena har sammanställts av en särskild analysgrupp administrerad av ledningsgruppen. Resultaten från breddmötena har presenterats för deltagarna på nästföljande breddgruppmöte varvid deltagarna har haft möjlighet att ge sina synpunkter på resultaten.

 

Arbetet med omvärldsanalysen, visionen och strategin har dokumenterats i tre separata rapporter. Dessutom har hela arbetet som breddgrupperna gjort sammanställts i ett gemensamt dokument. Samtliga dokument finns på webbsidan reform.ax.  

 

 

Resultat från breddgrupperna

Ledningsgruppen har i samverkan med analysgruppen sammanfattat resultaten från breddgruppsmötena och värderat de föreslagna strategierna genom att matcha dem mot trenderna från omvärldsanalysen och hörnstenarna för visionen (Åland 2022). Resultaten visade att det är särskilt viktigt att:

•    skapa en regional utvecklingsstrategi för hela Åland

•    skapa ansvariga organ för frågor som övergriper hela Åland

•    skapa tydlig roll- och mandatfördelning inom politik och förvaltning

•    förverkliga den digitala agendan.

 

Arbetet i breddgrupperna har förutom konkreta åtgärdsförslag resulterat i en konstruktiv dialog som öppnat nya vägar för samarbete. Detta förtroendeskapande forum har lagt grunden för en fortsatt konstruktiv reformprocess.

 

 

Arbetsgrupper

Landskapsregeringen har ansett att två sektorer bör gå i bräschen för reformarbetet, social sektor och infrastruktur. Under hösten och våren 2012-13 tillsattes arbetsgrupper med specifika uppdrag. Liksom i ledningsgruppen har samtliga arbetsgrupper bestått av en blandning av politiker, tjänstemän och sakkunniga medlemmar. Medlemmarna i de olika arbetsgrupperna har noga valts på basen av särskilda kriterier och värdefulla meriter så att arbetsgrupperna utgjort en blandning av personer med särskild kompetens inom verksamhetsområdet, politisk kompetens och erfarenhet, representation av olika kommunala erfarenheter, arbetserfarenhet så väl som nytänkande samt med fokus på en jämn fördelning mellan kvinnor och män.

 

Därtill tillsatte landskapsregeringen under våren 2013 en arbetsgrupp vars uppgift var att ta fram ramarna för en garantilag vars syfte skulle vara att oavsett kommunindelning och kommuntillhörighet säkerställa en decentraliserad basservice för den åländska befolkningen.

 

Arbetsgrupperna har arbetat i nära samverkan med ledningsgruppen och vid samtliga breddgruppsmöten har arbetsgrupperna medverkat och rapporterat från sina processer och sina arbeten inför breddgruppen. En viktig aspekt på arbetet i samtliga arbetsgrupper har varit att arbetet ska omfatta samtliga kommuner på Åland, befintliga kommunförbund och landskapet.

 

 

 

 

 

Sociala sektorn

Landskapsregeringen beslöt den 7 november 2012 att tillsätta en arbetsgrupp för koordinering av den sociala sektorn. Arbetsgruppen fick i uppdrag att ta fram en modell för samordning av barnskydd, missbrukarvård, specialomsorg och handikappservice. Arbetsgruppens uppdrag utvidgades senare i samråd med ledningsgruppen till att omfatta all socialvård förutom barn- och äldreomsorg.  

 

Den 6 maj presenterade arbetsgruppen sin slutrapport ”Samordning av social service-tryggande av basservice inom ramen för arbetet med samhällsservicereformen” för ledningsgruppen. Arbetsgruppen föreslår i rapporten att en ny myndighet ”Kommunernas socialtjänst” bildas. Myndigheten skulle sköta all socialvård i landskapet förutom barn- och äldreomsorgen.

 

 

Tekniska sektorn

Landskapsregeringen tillsatte den 7 november 2012 en arbetsgrupp för att ta fram en modell/modeller för samordning av teknisk sektor och infrastruktur med hänsyn även till fysisk planering. Fokus i arbetet skulle enligt beslutet vara riktat på teknisk service, planering och upphandling för byggnation, och skötsel av vägar, parker och grönområden samt vatten och avlopp.

 

Den 6 maj presenterade arbetsgruppen sin slutrapport ”Samordning av infrastruktursektorn- förslag till samordning av infrastrukturen och den tekniska sektorn i landskapet Åland inom ramen för arbetet med samhällsservicereformen”. Arbetsgruppen har identifierat total 16 olika sektorer som lyder under teknisk sektor och infrastruktur. Gruppen avgränsade dock sitt arbete till att omfatta i första hand samhällsplanering, byggnadstillsyn, fastighets- och vägförvaltning.  I arbetsgruppens rapport presenteras olika samordningsalternativ för de olika sektorerna. I korthet föreslår arbetsgruppen att 1) en för landskapet gemensam organisation för planeringsverksamhet bildas, 2) kommunernas byggnadsinspektionsfunktioner samordnas i en enda myndighet, 3) ett bolag bildas som utgör en konsultorganisation för kommunernas och landskapets fastighetsbestånd och att 4) landskapsregeringen vägförvaltning på fasta Åland (inkl. Vårdö) överförs till ett gemensamt bolag samt att landskapsregeringens vägförvaltning i skärgården överförs till skärgårdskommunerna.

 

 

Garantilag

Landskapsregeringen tillsatte den 18 januari 2013 en arbetsgrupp med uppgift att ta fram ramarna för en garantilag. Syftet med garantilagen skulle vara att oavsett kommunindelning och kommuntillhörighet säkerställa en decentraliserad basservice för den åländska befolkningen.

 

Garantilagsgruppen konstaterar i sin slutrapport att erfarenheterna av den s.k. nivågarantilagen påvisar ett behov av att tydligt ange den basservice som politiskt betraktas som av det allmänna garanterad samhällsservice samt de mått som ska ligga till grund för den enskildes rätt till samhällstjänsterna. Oavsett innehållet i den kommande garantilagstiftningen förblir det ett politiskt ansvar att se till att den åländska befolkningen oavsett boningsort erhåller en god basservice.

 

Garantilagsgruppen rekommenderar i sin slutrapport att Åland indelas i zoner inom vilka de anges hur de olika tjänsterna ska finnas tillgängliga inom ett visst avstånd eller en viss tid. Arbetsgruppen anser att det är viktigt att medborgarna utifrån lagen kan införskaffa information om servicenivån vid val av boningsort. De områden som lagen bör reglera och därigenom trygga ett decentraliserat servicenät föreslås vara barnomsorg, grundskola, äldreomsorg, grundläggande hälsovård, bibliotek, brand- och räddningsverksamhet samt postombud.

 

Vidare konstaterar arbetsgruppen att den digitala tekniken är helt avgörande både vad gäller möjligheterna att erbjuda en mer jämlik samhällsservice och de olika regionernas framtida boendeattraktion. Utvecklingen av den digitala agendan är således av största vikt.

 

Landskapsregeringen föreslår att arbetet med garantilagen fortgår i nära samarbete med den övriga utvecklingen inom samhällsservicereformen.

 

 

 

Den digitala agendan

 

Landskapsregeringen har parallellt med samhällsservicereformen och i enlighet med sitt regeringsprogram inlett arbetet med en betydande förnyelse av IT-systemen inom det offentliga Åland. Landskapsregeringens mål är att föreverkliga en e-förvaltning som ska tillmötesgåbehovet av snabb och effektiv service från förvaltningarnas sida. Avsikten är också att effektivera och underlätta arbetet inom förvaltningen genom effektivare digitaliserade processer samt öka informationen till allmänheten. För att möjliggöra detta krävs kostnadseffektiva, informationssäkra och användarvänliga system som kommer den enskilda, företagen och samhället till nytta.  Såsom framgår av regeringsprogrammet är målet det att landskapets IT-utveckling samordnas med utvecklingen i kommunerna. Inom IT-sektorn i det åländska näringslivet finns kunskap och engagemang som bör tas tillvara i processen liksom det är viktigt att ta del av de goda exempel som finns i närliggande regioner så som exempelvis Estland, Sverige och i riket.

Arbetet med att skapa samarbetsformer inom IT-området och e-förvaltning har bedrivits genom en arbetsgrupp med representanter från landkapsregeringen, Mariehamns stad, Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) och Ålands kommunförbund. Det första steget i arbetet var att ta fram en övergripande struktur till en digital agenda som en utgångspunkt och ett övergripande styrdokument. Huvuddragen i den digitala agendan som landskapsregeringen antog under hösten 2012 beskrivs i den allmänna motiveringen till budgetförslaget för år 2012 varvid det framgår att den digitala agendans fokusområden är e-tjänster, vård och omsorg samt IT-samordning.

Den digitala agendan är enligt landskapsregeringens uppfattning ett av de viktigaste instrumenten för att utveckla servicen till invånarna och skapa såväl organisatoriska som systemmässiga förändringar i den åländska offentliga förvaltningen. Agendan bygger på tanken om samordning och samtidigt frivillighet att delta. Detta är möjligt eftersom det går att bygga upp och erbjuda e-tjänster är oberoende av antalet deltagande kommuner. Det är viktigt att det fortsatta arbetet tar redan befintliga e-förvaltningsstrukturer och system i beaktande och skapar fungerande gränssnitt mot dessa.

Ett avgörande steg i utvecklingen till att hantera ärenden helt elektroniskt är e-arkivering. Att arkivera myndighetshandlingar elektroniskt ställer stora krav på system och det är viktigt att säkra att dessa klarar av att leverera elektroniskt arkiverbart material och om det anses ändamålsenligt använda sig av standardiserade lösningar.

Gemensamma IT-system och strukturer gör det dock möjligt att väsentligt öka det administrativa samarbetet mellan parterna som deltar i arbetet med den digitala agendan. Den digitala agendan är också en viktig del av samhällsservicereformen även genom att den kan öka invånarnas tillgång till myndigheternas service och göra servicen mer oberoende av bosättningsort samt myndigheternas tillgänglighet och öppethållningstider. Målet med ”ett ärende – en myndighet” ställer krav på kompabilitet mellan myndigheter på Åland och mellan åländska och utomåländska myndigheter vars system behöver integreras för att skapa ett enkelt gränssnitt för medborgaren. 

I det fortsatta arbetet med den digitala agendan har följande mer konkreta mål utkristalliserats

 

          att genom en e-tjänstplattform snabbt ta fram nya digitala tjänster som hjälper ålänningarna att smidigt sköta sina ärenden digitalt och mobilt.

          att behovet av ändringar i lagar och andra regelverk för att möjliggöra digital kommunikation med medborgare klarläggs.

          att gemensamma e-tjänster i sin tur leder till att förvaltningarnas arbetssätt blir mer likartade och även på så sätt bidrar till bättre service för invånarna.

          att fortsätta utveckla de myndighetsinterna systemen och förvaltningsstrukturerna för att på sikt kunna hantera ärenden helt digitalt och slutligen arkivera dessa digitalt.

          att samordna IT-driften och systemförvaltningen inom landskapets myndigheter, Mariehamns stad och ÅHS för att lättare kunna möta ökade krav på digitala verksamhetsstöd till en lägre kostnad. Samordningen ska genomföras så att alla delar av det offentliga Åland kan ansluta sig. Samarbetsdiskussioner bör därefter också föras med de företag i näringslivet som har likartade behov och som har storskalig IT-drift.

          att göra en kartläggning av befintliga processer och vilka system som används för att på basen av det kunna avgöra vilka åtgärder som ska prioriteras.

 

Såsom av budgeten för år 2013 framgår är tanken att landskapsregeringen tar på sig huvudmannaskapet för förverkligandet av Ålands digitala agenda. Arbetet bedrivs under landskapsregeringen genom en fristående enhet (ÅDA). ÅDA föreslås ha en styrgrupp med sju personer som representerar landskapsregeringen, ÅHS, Mariehamns stad och Ålands kommunförbund. Styrgruppen bör ha tillgång till en referensgrupp med politisk representation samt representation från IT-branschen och nordiska experter på e-förvaltning. Med utgångspunkt i hur man i Karlstad bedrivit ett framgångsrikt arbete är avsikten att arbeta i tre sektioner: e-kontor, IT-drift samt utveckling och förvaltning. Arbetet inom enheten ska enligt förslaget ledas av en chef, CIO, för Ålands digitala agenda.

Enheten skulle sålunda byggas upp enligt följande organisationsschema

 

 

E-kontor

E-kontoret ska fokusera på att möta invånarnas behov, vilket i schemat symboliseras genom pilarna mellan e-kontoret och cirklarna, e-kontoret är tänkt att vara motorn i utvecklingsarbetet genom en gemensam plattform för e-tjänster. E-tjänstplattformen är ett nytt system som möjliggör att myndigheterna snabbt kan börja erbjuda olika e-tjänster. Plattformen ska kunna integreras med befintliga system, dock måste nyttan ställas i relation till kostnaden i det fallet.

För att kunna stödja utvecklingsarbetet bör e-kontoret ha en samlad hög kompetens runt e-tjänsteutveckling. E-kontoret bör arbeta aktivt för att underlätta införandet av e-tjänster vid myndigheterna och ge stöd vid förankring och anpassning av tjänster, handläggningsarbete med mera.

IT-drift

Att samordna IT-driften är ett långsiktigt arbete som kan påbörjas parallellt med att e-kontoret bygger upp sin verksamhet. Här kan exempelvis gemensamma upphandlingar ge bättre IT-lösningar till ett lägre pris. En gemensam drift kan också ge bättre IT-säkerhet genom att personal får möjlighet att specialisera sig. Till en början är tanken att landskapsförvaltningen, ÅHS och Mariehamns stad samordnar sin IT-drift, men på så sätt att andra myndigheter kan tas med i samarbetet efter hand. Förslaget är att det i samband med budgetbehandlingarna hösten 2013 fattas politiska beslut om att överföra IT-driften till den nya gemensamma organisationen.

Verksamhetsutveckling och IT-utveckling är intimt förknippade med varandra och det är en framgångsfaktor att utvecklingen och förvaltningen av systemstöd inom ÅDA ska vara verksamhetsdrivna. ÅDA bör samla kompetens inom projektledning och systemutveckling. Den kompetensen ska samverka med verksamhetsansvariga, s.k. ÅDA-ansvariga. Detta symboliseras i schemat av pilarna mellan utveckling/förvaltning och kvadraterna. Gemensamma modeller för projektledning och systemförvaltning ska tas fram så att rollerna är tydliga.

Landskapsregeringen och den arbetsgrupp som tillsvidare leder arbetet fokuserar under den närmaste tiden på

-          att rekrytera en chef för den digitala agendan

-          att rekrytera en ansvarig till e-kontoret

-          att utse en referensgrupp

-          att gå igenom och planera mer i detalj hur övergången ska genomföras genom att kartlägga befintliga system och förvaltningsprocesser

-          att göra upp förslag till avtal för att överföra IT–driften till den nya organisationen.

 

 

Landskapsregeringens förslag till åtgärder

 

Landskapsregeringen kommer i budgeten för 2014 att ange målen för de samordningsreformer som avses genomföras under nuvarande mandatperiod. Under hösten 2013 och under själva lagstiftningsarbetet 2014 fortsätter en mer fördjupad och politisk diskussion om reformernas slutgiltiga gestaltning, form och innehåll. Även de ekonomiska effekterna som de föreslagna omstruktureringarna innebär samt fördelningen av landskapsandelarna klargörs. Landskapsregeringen anser att man genom föreslagna samordningsreformer ska uppnå kostnadsinbesparingar bl.a. genom gemensam administration, förbättrad planering och effektivare upphandling.

 

I samband med de konstituerande mötena för den nyetablerade Samrådsdelegationen för kommunala frågor samt i samråd med Mariehamns stad föreslogs en fortsatt arbetsprocess där de kommunala organen kontinuerligt involveras och kan delge sina synpunkter på landskapsregeringens arbete. För landskapsregeringen är det viktigt att kommunerna är väl införstådda med det gemensamma arbetet eftersom det till stora delar berör samordningar inom kommunernas kompetensområden. Landskapsregeringen avser också pröva andra former för samråd och överläggningar än regelrätta remissförfaranden som mer effektiva och direkta former av dialog och beslutsfattande. Lagförslagen går på remiss till kommunerna enligt praxis.

 

Landskapsregeringen föreslår att följande reformförslag av dem som framtagits i de arbetsgrupper som under våren slutfört sina arbeten fortsätter att konkretiseras och därmed gå i bräschen för samordningen inom ramen för samhällsservicereformen:

 

 

 

a.  Reformförslag inom den sociala sektorn

Inom den sociala sektorn föreslås att istället för att flera än sexton kommunala myndigheter ska utföra all socialvård inrättas en gemensam social myndighet som kallas Kommunernas socialtjänst och den ansvarar för all socialvård förutom barn- och äldreomsorg.

 

Kommunernas socialtjänst blir en myndighet med vittgående maktbefogenheter som berör enskilda individers sociala rättigheter, förmåner och skyldigheter. Genom att rekrytera bästa tänkbara kompetens säkras likvärdig behandling till alla ålänningar oberoende av boningsort. Genom att kompetensen inom socialvården samlas räknar arbetsgruppen med att servicen kan ta i beaktande flera faktorer i det enskilda fallet samt ge lösningar som är tvärsektoriella och som därutöver vid behov kan involvera andra berörda myndigheter som polisen, Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet (AMS), Folkpensionsanstalten (FPA) och Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) samt även privata serviceproducenter.

 

Myndigheten har att tillämpa ett stort antal lagar. När kompetensen samlas är förutsättningarna för riktiga bedömningar från myndighetens sida goda. De förvaltningsrättsliga resurserna blir större och bredare vilket också bidrar till likabehandling och bättre rättssäkerhet. Alla åländska kommuner föreslås bli skyldiga att ansluta sig till Kommunernas socialtjänst.

 

Den totala kostnaden för de berörda verksamheterna uppgick till cirka 16,5 miljoner euro år 2011. Nettodriftskostnaderna för kommunernas hela socialväsende sammantaget uppgick till cirka 64,5 miljoner samma år. Det innebär att reformen omfattar drygt en fjärdedel av kostnaderna för den sociala sektorn i kommunerna. Av de delområden som reformen innefattar har kostnaderna de senaste åren stigit mest inom handikappservicen medan specialomsorgen haft de högsta nettodriftskostnaderna. Etableringen av den nya myndigheten innebär en ökad anonymitet för medborgarna, vilket kan bidra till att fler söker den hjälp de enligt lagarna har rätt till. Om detta sker medför denna utjämning av rättigheterna eventuellt till ökade kostnader. Totalt sett minskar behovet av anställda inom denna sektor som helhet, vilket leder till inbesparingar. Vilka effekter det har på kommunerna varierar beroende på hur man i dagsläget sköter socialförvaltningen som sköter de nämnda verksamheterna samt barn- och äldreomsorg.

 

I kommunallagen för Åland finns bestämmelser om kommunalt samarbete. I kapitel 12 i kommunallagen nämns tre samarbetsformer nämligen kommunalförbund, värdkommun och mellankommunal ombudsstämma. För att pröva formen av en mellankommunal stämma föreslår landskapsregeringen att en mellankommunal ombudsstämma sammankallas för att med kommunerna diskutera och därefter besluta om grundandet av Kommunernas socialtjänst. Ifall förslaget bifalls utses en interimistisk styrelse som tillsammans med regeringen tar fram en landskapslag om Kommunernas socialtjänst under 2014. Vilken organisationsform som föreslås bli den mest lämpliga för Kommunernas socialtjänst samt vilken finansieringsmodell som landskapsregeringen föreslår fastslås i samband med budgeten för 2014.

 

 

b.  Utvecklad och gemensam samhällsplanering

Landskapsregeringen konstaterar att behovet av en övergripande planering i landskapet har ökat inom områden som energiförsörjning, vindkraft, energidistributionssystem, turism, vatten- och avlopp, avfallshantering, hamnar, industri- och lagerområden med mera. I uppdraget inkluderas havsplanering som via EU-reglering kommer att bli obligatorisk. Vilka typer av planer som ska produceras fastställs i lag och de färdiga planerna ska fastställas av landskapsregeringen.

 

Samhällsstrukturerna utvecklas och ändras hela tiden. Vissa områden i landskapet har ett ganska hårt exploateringstryck, exempel på detta är Mariehamns närområden och våra strand- och havsområden p.g.a. fritidsboende, båttrafik och vindkraftsutbyggnad. För att samhället inte ska drabbas av oönskade sidoeffekter som är svåra att återställa har det därför blivit allt viktigare att arbeta med en övergripande planering som tillgodoser samtliga de intressen som bör beaktas för att kunna garantera en hållbar samhällsutveckling på lång sikt. Planeringen är en mångfacetterad process som både ska spegla ett samhälles nutid och framtid, något som kräver hög yrkeskunskap, breda insikter och förmåga att se stort hos alla inblandade parter.

 

Landskapsregeringen konstaterar att de befogenheter kring sektorplanering som plan- och bygglagen ger landskapsregeringen beträffande en övergripande planering inte utvecklats som den borde. Landskapet skall ansvara för helhetssynen och den övergripande planeringen för landskapet Åland medan detaljplaneringen kvarstår på den kommunala nivån. Genom att initiera ett gemensamt projekt med fokus på utveckling av samhällsplaneringen föreslås att man i det första skedet definierar behoven av planering och förstärker resurserna för landskapets övergripande planeringsuppdrag.

 

Landskapsregeringen föreslår att inom ramen för det fortsatta arbetet med samhällsservicereformen inleds ett projekt för att stärka arbetet inom planeringsområdet. Projekt ska syfta till att skapa en gemensam regional utvecklingsplan för Åland där landskapet och kommunerna tillsammans arbetar fram ett förslag till hur Åland ska utvecklas som tillväxtregion. I projektet behandlas utveckling av infrastruktur och kommunikationer, boende och kollektivtrafik, servicecentra och tillgänglighet samt miljö och hållbar utveckling. En utvecklad samhällsplanering leder till effektivare användning av samhällets resurser och främjar inflyttning. Fler planerade attraktiva bostadsområden öppnar upp Åland för ökad inflyttning av personer utan hembygdsrätt. Projektet syftar till att stärka Åland som en gemensam helhet och öka konkurrenskraften gentemot omkringliggande områden.

 

Därtill föreslås i enlighet med arbetsgruppens förslag att initiativet att kommunernas planeringsresurser sammanförs till en organisation tas till diskussion med kommunsektorn. Organisationen bör vara lagstadgad och medlemskap för kommunerna ska vara obligatoriskt.

 

Arbetsgruppen för infrastruktur föreslår att både landskapets och kommunernas resurser inom planläggning sammanförs. Landskapsregeringen är inte främmande för den tanken, men anser i detta skede att en analys bör göras av planläggningen som helhet.

 

Utmaningen med ett samåländskt planläggningskontor ligger i att kombinera ett delat huvudmannaskap där såväl kommunerna som landskapet är med. Styrkan i förslaget ligger i den koncentration av kompetens som kan skapas i ett större planeringskontor. Den övergripande planeringen som saknas idag i landskapet kommer att innebära tilläggskostnader. För kommunerna torde en ökad samordning kunna leda till inbesparingar samt en betydligt utvecklad resurs för hantering av planering på olika nivåer.

 

Organisationen skulle styras politiskt enligt i lagstiftningen fastställda kriterier. Vilken juridisk organisationsform samt finansieringsform som föreslås fastslås i den vidare beredningen av ärendet.

 

 

c.  Byggnadsinspektionerna samordnas

Kommunerna tillämpar olika lösningar för sin byggnadsinspektionsverksamhet och bruttokostnaden för byggnadstillsynsverksamheten uppgick år 2011 till 854.000 euro. Eftersom det är fråga om en avgiftsfinansierad verksamhet var nettokostnaderna betydligt lägre, 439.000 euro, vilket innebär att ungefär hälften av kostnaderna täcks av intäkterna.

 

Under år 2003 utförde Kommunstrategerna ab en studie beställd av sju landskommuner med syfte att bilda en gemensam byggnads- och miljöinspektion. Förverkligandet stupade på oenighet om lokaliseringen av myndighetens kontor. De fyra kommunerna på norra Åland drev mellan 2008 och 2012 ett projekt som syftade till att inrätta en gemensam byggnads- och miljöinspektion för kommunerna. Samarbetsförslaget, som omfattade bildandet av en kommunal byggnads- och miljöinspektion med två byggnadsinspektörer, en byråsekreterare och resurser för anlitande av miljöinspektion, kunde inte förverkligas, en av orsakerna var sannolikt lokaliseringsfrågan. Kommunerna blev också beviljade samarbetsunderstöd från landskapsregeringen. Även andra gemensamma försök till samorganisering har gjorts under årens lopp. Diskussionerna tyder på att man genom åren sett klara fördelar med att sammanföra den kompetens som finns i kommunerna gällande byggnadsinspektioner, men att det hittills inte gått att finna en samsyn för förverkligande.

 

På landsbygden ska ett stort antal enskilda avlopp vara åtgärdade inom 2013. En vägande orsak till samarbetsdiskussionerna på norra Åland var just behovet av att få resurser för att övervaka avloppstillstånden och att få efterlevnaden av de nya avloppskraven att fungera. Enligt de uträkningar som gjordes 2008 återstod ca 2. 800 ombyggnader i de fyra berörda kommunerna. Omräknat till att gälla hela landskapet är det ett betydande antal avlopp som ska åtgärdas under de kommande åren vilket kommer att kräva betydande inspektionsresurser från kommunernas sida. Landskommunerna står också inför ett omedelbart behov att byta ut registreringssystemet för byggnadsloven eftersom den nuvarande registerleverantören inte längre upprätthåller systemet.

 

Arbetsgruppen föreslår att det inrättas en gemensam byggnadsinspektionsmyndighet för hela landskapet. För att inrätta myndigheten krävs ny lagstiftning. Fördelen är en ökad kompetens inom tjänstemannakåren, bl.a. möjligheter att specialisera sig på vissa områden, minskad sårbarhet i samband med sjukdom och semester, enhetlig tillämpning av lagstiftningen, stärkt oberoende för myndighetsutövningen vilket ger ökad rättssäkerhet, minskade kostnader för IT-teknik, bättre utnyttjande av utbildningsresurser, enhetlig prissättning på tjänster och förbättrade möjligheter till ökad självfinansiering av myndighetens verksamhet.

 

En gemensam byggnadsordning för kommunerna vore att föredra, men som givetvis ger utrymme för regionala avvikelser i enlighet med lokala behov och förhållanden samt geografiska förutsättningar.

 

Landskapsregeringen föreslår att kommunerna går in för en gemensam byggnadsinspektion med arbetsgruppens förslag som grund.

 

d.  Vägförvaltning

Till detta område hör administration, planering, underhåll och byggande av vägar, broar, allmänna bryggor, icke kommersiella hamnar, linfärjor, småbåtsfarleder, m.m.

 

Verksamhetsområdet omfattar följande:

-    640 km lands- och bygdevägar (landskapets ansvar)

-    387 km kommunalväg (varav 79 km gata i Mariehamn)

-    86 km GC-väg (Mariehamn 44 km, landskapet 42 km)

-    70 broar och liknande

-    25 hamnar och färjfästen

-    8 linfärjor, 2 reservfärjor

-    10 helikopterplattor

-    1 flygfält i Kumlinge

-    Lemströms kanalbro

-    En myckenhet diverse anläggningar och byggnader till stöd för verksamheten

-    Ca 80 – 100 anställda

-    150 fordon

 

Kommunernas nettodriftkostnader för trafikleder, parker och allmänna områden var 5,6 miljoner euro år 2011. Landskapets kostnader för de beskrivna verksamheterna var också ca 5,6 miljoner euro. I landskapets budget för år 2013 finns det 3,5 miljoner för väghållning och 2,6 för linfärjetrafiken. Den årliga kostnaden för skötseln av trafikinfrastrukturen är således ca 11 miljoner euro. Utöver detta kommer investeringar i ny infrastruktur samt större grundförbättringar.

 

Landskapsregeringen föreslår att landskapet inleder en diskussion med

kommunerna om att öka samarbetet med staden och landsortskommunerna för att över tid sammanföra verksamheterna till en gemensam förvaltning för vägar, hamnar, broar etc.

 

Fördelarna skulle vara en mer generell och övergripande planering av verksamheten, gemensamma prioriteringar och förslag till kommunerna och landskapet om investeringar, en kompetens inriktad detaljplanering av löpande drift och underhåll och en gemensam upphandling av utförartjänster.

 

Arbetsgruppen för infrastruktur konstaterar att det för närvarande finns 17 aktörer som alla har sina egna kravspecifikationer för de tjänster som produceras, vilket gör att det inledningsvis kan uppstå vissa problem när det gäller att börja samproducera tjänster. Det säger sig självt att antalet skötselstandarder måste minskas om tjänsterna ska produceras av ett enda bolag.

 

Landskapsregeringen föreslår att man inleder en diskussion med skärgårdskommunerna att erbjuda dem möjligheten att överta ansvaret för denna sektor. Skärgårdskommunerna skulle således överta landskapets vägstationer och anställda samt skötselansvaret för landskapsregeringens anläggningar i skärgården. Landskapsregeringen kunde ersätta kommunerna i enlighet med överenskomna avtal.

 

Man bör beakta det faktum att landskapet är inne i ett aktivt skede av planeringen för den så kallade kortruttsutvecklingen vilket betyder att vägar, hamnar och broar i skärgården kommer att vara i fokus för utvecklingen de närmaste åren. Därför bör man noga överväga vilken som vore den rätta tidpunkten för detta överförande, ifall intresse finns i skärgårdens kommuner.

 

Landskapsregeringen föreslår att vägförvaltningen samordnas med utgångspunkt i arbetsgruppens förslag.

 

 

 

e.  Samordning av brand- och räddningsväsendet

Räddningslagen (2006:106) trädde i kraft den 1 januari 2007. I lagens 8 § 3 mom. stadgas att kommunerna inom tre år från lagens ikraftträdande skall utarbeta en samarbetsplan som anger riktlinjerna för hur det kommunala räddningsväsendet skulle kunna administreras av en för hela landskapet gemensam kommunal räddningsmyndighet.

 

En kommitté med medlemmar från Räddningsnämnden för Ålands landskommuner och Hamn- och Räddningsnämnden i Mariehamn tillsattes och kommittén lämnade en slutrapport den 17 november 2009. Slutrapporten innehöll bland annat ett förslag till ny organisation och kostnadsfördelning mellan kommunerna. Kommittén överlämnade i och med slutrapporten den fortsatta hanteringen av ärendet till i första hand Mariehamn och Jomala kommun.

 

Våren 2011 tillsattes en arbetsgrupp med representanter från Räddningsområde Ålands landskommuner (RÅL) och Mariehamn med uppdrag att utarbeta en plan för gemensam kommunal räddningsmyndighet. Parterna lyckades inte hitta en gemensam modell. Både Jomala kommun och Mariehamn har konstaterat detta i brev till landskapsregeringen.

 

Räddningslagen förutsätter en samordning men kommunerna har inte lyckts komma överens främst om huvudmannaskapet för den gemensamma myndigheten. Det kan konstateras att en viss samordning vad gäller räddningschefernas beredskap redan har skett så att de numera har en gemensam beredskap för hela landskapet.

 

Landskapsregeringens avsikt är att som räddningslagen förutsätter uppta ett arbete tillsammans med kommunerna för att skapa en gemensam kommunal räddningsmyndighet. Den gemensamma kommunala räddningsmyndigheten bör ha i uppgift att bistå kommunerna med samordning och planering av kommunernas befolkningsskyddsuppgifter. I uppgifterna bör ingå en enhetlig uppföljning och rapportering av kommunernas åtgärder. Den övergripande samordningen mellan landskapet och riksmyndigheterna bör fortgå och anpassas till samordningen inom ramen för brand- och räddningsverksamheten. En beredskapsplan för hela landskapet bör ersätta de 16 kommunala planerna som nu uppgörs i landskapet.

 

 

Servicekartans och kommunkartans utveckling

Landskapsregeringen har sedan starten av arbetet med samhällsservicereformarbetet fokuserat på servicestrukturen framom kommunstrukturen och kommunernas antal. I fokus för reformarbetet står den offentliga servicen och hur den gemensamt produceras på ett optimalt sätt för brukarna så att reformarbetet leder till målen om en kostnadseffektiv producerad service, en ökad likvärdighet i serviceutbudet, kvalitet i de offentliga tjänsterna, närhet och tillgänglighet samt gynnar ökad kompetens, specialisering och rekrytering.

 

Landskapsregeringen slår vakt om en utvecklad demokrati som värnar medborgarinflytande och brukarperspektiv. Landskapsregeringen anser att närheten till beslutsfattarna är viktigt för ålänningarna och att det nära samhället bidrar till ett ökat intresse för samhällsutvecklingen och ett engagemang att vilja vara med och utveckla sin hemby, hembygd eller stadsdel. Kommunstrukturen som bygger på den gamla sockenindelningen är fortfarande av stor betydelse för många ålänningar och deras identitet. Det är därför viktigt att visa på konkreta alternativ till dagens system där kommunen är en trygghetsskapande tillhandahållare av närservice som medborgarna känner att de kan påverka. Litenheten har sina styrkor men också sina svagheter. Det är viktigt att en kommun har en skattekraft som är bärkraftig och som gör att primärkommunerna kan ansvara och leverera service i enlighet med lagstiftningen.  

 

För att en reform ska vara framgångsrik bygger det på en gemensam vilja att lösa gemensamma problem och utmaningar. Landskapsregeringen har i sitt arbete med samhällsservicereformen upplevt att många får en ökad kunskap om de strukturer som idag finns och ser möjligheterna till samarbete och samgående. Upplevelsen av att vi blir starkare tillsammans än var och en för sig har präglat arbetet. Utmaningarna för förändringsarbetet är enligt deltagarna i breddgrupperna förmågan att se förbi den egna kommunens intressen. Det gemensamma bästa måste vara ledstjärna framom enskilda intressen. Målet är att samordning och gemensamma system ska betyda en förbättring för kommunens invånare och samtidigt underlätta för kommunen. Samhällsservicereformen ska vara kostnadsneutral mellan landskapet och kommunera.

 

Hela samhällsreformens grundtanke är att tillgodose helhetens behov och lyfta fram de totalekonomiska aspekter som gynnar hela Åland framom enskilda kommuners intressen. För att kunna se samhället som en helhet krävs långsiktighet, öppenhet samt ett generöst och solidariskt förhållningssätt. En gemensam regional utvecklingsplan, som föreslås förverkligas under rubriken samhällsplanering, skulle klargöra hur beroende vi alla är av varandra och hur viktigt det är att vi ålänningar tillsammans stärker gemenskapen och sammanhållningen i samhället. För att vara konkurrenskraftiga och attraktiva för inflyttning bör vi profilera oss gemensamt och lyfta fram vårt samhälles styrkor och fördelar i konkurrens med närregionerna.

 

Landskapsregeringens avsikt är att med detta meddelande klargöra grunderna till varför vi bör slå vakt och ha beredskap att i tid förändra våra samhällsstrukturer i enlighet med vad framtiden kräver. Den nordiska modellens förmåga till anpassning och förändring i enlighet med omvärldens och tidens krav har gjort den bestående och konkurrenskraftig. Alla länder och självstyrande områden i Norden, likaväl som länderna i Europa, har sökt sina lösningar på frågan om samhällsservicens produktion och en mer effektiv kommunstruktur. Åland kan söka inspiration och modeller i de kringliggande regionerna eller runt om i Europa, men måste ändå söka sina egna svar och sin egen, för vårt samhälle och för självstyrelsen bäst lämpade modell för framtiden.

 

Landskapsregeringen fortsätter i sitt arbete inom ramen för samhällsservicereformen att leda arbetet med kommunstrukturen. I breddgruppernas arbete framkommer att man i visionsarbetet önskar se ett Åland med färre kommuner än idag. Detta behov till förändring behöver fortsätta att diskuteras öppet med kommunerna och medborgarna. Det är viktigt att behovet av en förändring beträffande kommunstrukturen är reellt och leder till den utveckling som är önskvärd i relation till hållbar ekonomisk, social och demokratisk utveckling inom den kommunala sektorn och som även ger vinster för medborgarna, landskapet och Åland som helhet.

 

För att söka svaren på dessa frågor måste frågan om kommunstrukturen fortsätta att mogna och fler diskussioner att föras. Kommunerna själva bör ha en central roll i detta arbete och involvera kommunmedborgarna. Landskapet tar ett helhetsansvar, men kommunerna bör fortsätta att söka lösningar för framtiden där de värden man värderar som småskalighet, närdemokrati och medborgarnas engagemang för sin bygd bibehålls, men där också gränser kan ifrågasättas om de utgör hinder för ett modernt vardagsliv som ger bättre valmöjligheter för den enskilde. Ett framgångsrikt förändringsarbete i denna fråga måste ha sin utgångspunkt i reella, konkreta frågeställningar där upplösande eller flyttande av kommungränser stöds av en bred majoritet. Frågan måste också därför underställas demokratiska val.   

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga I. Arbetsgrupper och deras medlemmar

 

Samtliga arbetsgruppers slutrapporter och övriga dokument som ligger till grund för meddelandet finns tillgängliga på webbsidan reform.ax.

 

 

Arbetsgrupp för samhällsservice (ASAM-gruppen):

Robert Sundström, landskapsregeringen, ordförande

Katarina Fellman, ÅSUB

Niklas Eriksson, kommunsektorn

Robert Lindfors, Lindro konsult Ab

Runa Tufvesson, Ålands kommunförbund, sekreterare

 

Ledningsgruppen för samhällsservicereformen:

Camilla Gunell (ordförande)

Gun-Mari Lindholm (vice ordförande)

Emma Dahlén

Katarina Fellman

Robert Lindfors

Runa Tufvesson

Ulf Boman

Robert Sundström, sekreterare

Niklas Eriksson

 

Arbetsgrupp för samordning av social sektor:

Barbro Sundsback (ordförande)

Runar Karlsson (vice ordförande)

Niklas Oriander, sekreterare (Finström)

Susanne Lehtinen (Mariehamn)

Susanne Danielsson (Kumlinge)

 

Adjungerande sakkunniggrupp:

Liselott Lund (landskapsregeringen)

Veronica Snellman (Ålands omsorgsförbund)

Susanne Vinberg (Ålands handikappförbund rf.)

Ulla Rindler-Wrede (landskapsregeringen)

 

Arbetsgrupp för samordning av teknisk sektor:

Roger Jansson (ordförande)

Mika Nordberg (vice ordförande)

Emma Mattsson, Hammarland kommun

Niklas Karlman/Ian Bergström, landskapsregeringen

Carolina Sandell, Jomala kommun

Kai Söderlund, Mariehamns stad

Carin Holmqvist (Ålands Investerings Ab)

Sten Eriksson (sekreterare)

 

Arbetsgrupp för framtagande av garantilag (Garantilagsgruppen)

Harry Jansson (ordförande, sekreterare)

Lars Karlsson, landskapsregeringen

Carina Strand, landskapsregeringen

Per-Olof Friberg, södra Ålands högstadiedistrikt