I meddelandet redogör landskapsregeringen för riktlinjerna i sin mediepolitik. Särskild tyngdpunkt har lagts på public service; dess uppgifter, organisation och finansiering. I meddelandet diskuteras bland annat behovet av ett nytt finansieringssystem och en särskild landskapslag för public service.

Mariehamn den 24 maj 2011

L a n t r å d

Viveka Eriksson

Vicelantråd

Britt Lundberg

Inledning

I varje utvecklat och civiliserat samhälle finns ett public serviceutbud. Ett radio- och televisionsutbud som är djuplodande och granskande och som speglar mångfalden i samhället och där det finns resurser för modern teknik, tillgänglighet för alla och medel för upphovsrättskostnader för tilläggsmaterial bland annat över Internet. Public service utgör också ett föredöme gällande jämställdhet.

Då teknikutvecklingen suddar ut gränserna mellan TV, radio, telefoni och datorer är det dags att finna ett nytt avgiftssystem som täcker in hela det komplicerade fältet som public service idag verkar på. Nya sätt att finansiera public service diskuteras även i till exempel Finland och övriga Norden.

Det är inte rimligt att ett centralt samhälleligt uppdrag som public service betalas av bara en del av befolkningen. En central fråga i detta program är därför diskussionen om en ny allmän public service-avgift som ska ersätta dagens TV-avgift (kap 3.2.2).

Landskapet har lagstiftningsbehörigheten på radio- och TV-området och därmed det övergripande ansvaret för det utbud som produceras och distribueras med landskapsmedel. Landskapsägda Ålands Radio och TV Ab har en central roll för samhörigheten i landskapet Åland, för dess kulturliv, för demokratin och samhällsdebatten.

Landskapsstyrelsen utarbetade 1995 ett etermediepolitiskt program (Åländsk utredningsserie 1995:17) med anledning av att Ålands radio och TV Ab skulle inleda sin verksamhet 1996 som landskapsägt bolag. År 2002 reviderades programmet (Landskapsstyrelsens meddelande nr 2/2000-2001).

Till vissa delar är föreliggande program likt programmet från 2002, men det här programmet behandlar medierna på ett bredare sätt än föregångaren. Utvecklingen på medieområdet är snabb och det är svårt även för sakkunniga att sia om hur TV, radio och internet kommer att se ut om till exempel tio år. Åland behöver naturligtvis trots detta riktlinjer som utgår från dagens situation och som kan förväntas vara aktuell och relevant på åtminstone några års sikt. Syftet med programmet är alltså att visa tyngdpunktsområden i landskapsregeringens mediepolitik för de kommande åren. Landskapsregeringens mediepolitiska program fokuserar huvudsakligen på sådana områden där landskapet själv kan besluta om utvecklingen. Programmet avslutas med en sammanställning av förslag till de viktigaste åtgärderna under perioden.

Landskapsregeringen beslöt 18.5.2010 att inleda arbetet med ett mediepolitiskt program. Samtidigt utsågs en referensgrupp som stöd för förvaltningens arbete med programförslaget. Referensgruppen har bestått av vicelantrådet Britt Lundberg, ordförande, lagtingsledamot Harry Jansson, Åländsk center samt Rolf Lindqvist och Christina Johansson-Gammals, Liberalerna på Åland.

Under arbetet har intervjuer genomförts med redaktionschefen Astrid Olhagen, verkställande direktören Pia Rothberg-Olofsson, professor Göran Djupsund, TV-kontrollanten Christer Karlsson, sakkunnige inom media Christian Stormbom, radioteknikern Niclas Dahlblom, platschefen Henrik Hagström, verkställande direktören Richard Johansson, styrelseordföranden Lasse Porko, styrelseordföranden Jarl Danielsson, chefredaktören Nina Fellman och ordföranden för Ålands journalister r.f. Anna Björkroos. Webbutvecklaren Marika Mattfolk vid Rädda barnen på Åland r.f. har bidragit med material om sociala medier och nationella experten Andreas Dahlén vid EU-enheten har bidragit med synpunkter beträffande kap 4.3.

Ålands radio och TV Ab:s styrelse, Ålands mångkulturella förening, Mariehamns pensionärsförening, Norra Ålands pensionärer r.f., och Steel FM har avgivit yttranden om programförslaget under vintern 2011.

Det har funnits behov av ett parallellt lagstiftningsarbete gällande en ny lag om radio- och televisionsverksamhet (Landskapsregeringens framställning (FR 17/2010-2011). Orsaken till detta är att EU:s televisionsdirektiv snabbt måste beaktas i den åländska lagstiftningen och det har inte funnits tid att invänta det slutgiltiga programmet. Nedanstående riktlinjer för mediepolitiken är därför inte beaktade i den reviderade lagen om radio- och televisionsverksamhet.

1. Definitioner

1.1 Medier

Med medier avses här olika sätt att förmedla information. Programmet fokuserar på etermedierna - radio och TV - beroende på att de tillsvidare spelar en så stor roll inom public service. Men till skillnad från programmet från 2002 behandlas också nyare medier såsom internet och sociala medier eftersom de får en allt större roll i nyhets- och annan informationsförmedling.

1.2 Public service

Synen på massmediernas uppgifter och betydelse varierar i olika länder beroende på olikheter i traditioner och samhällssystem. Det kan dock konstateras att massmedierna medverkar till den gemensamma kunskap och allmänbildning som är en förutsättning för ett vitalt, demokratiskt samhälle Den europeiska medietraditionen betonar samhällets och massmediernas ansvar för att säkerställa alla medborgares rätt till information och respekt för enskilda människors privatliv. Detta synsätt, som är förhärskande sedan 1920-talet i de nordiska länderna och i stora delar av Europa, kommer till uttryck i public serviceprincipen som ställer medier i allmänhetens tjänst.

Radio/TV i allmänhetens tjänst har som huvuduppgifter att sakligt och opartiskt granska och beskriva samhället och världen, ta särskilda hänsyn till minoriteters behov, på ett allsidigt sätt förmedla nyheter, försvara demokratins grundidéer, vara en kulturbärare och erbjuda god underhållning samt förmedla nöd- och katastrofmeddelanden från myndigheterna. Etermedier i allmänhetens tjänst ska nå alla lyssnare/tittare på lika villkor.

Den bärande idén i begreppet radio/TV i allmänhetens tjänst har varit att den med licens-/samhällsmedel finansierade programverksamheten ska vara självständig och inte till sitt innehåll påverkas av vare sig offentliga eller kommersiella intressen. Beträffande finansieringen av public service är tidigare lösningar inte självklara längre, och för närvarande pågår i flera länder processer för en ändring av det tidigare finansieringssystemet (se nedan: Finansiering och organisation).

1.2.1 Objektivitet och allsidighet

Public service ska inte ha några ekonomiska, ideologiska eller politiska bindningar utan förväntas vara opartisk och allsidig. Frihet från ekonomiska band garanterar dock inte automatiskt opartiskhet. Inte heller att man är "ideologiskt eller politiskt obunden". Det är givetvis inget fel att ha politiska åsikter. Men att låta dessa åsikter skina igenom och påverka när man gör program hör inte ihop med public service. Personliga uppfattningar ska en journalist lämna utanför sitt arbete.

Public service har ett ansvar att ge lyssnarna/tittarna en allsidig rapportering så att de kan bilda sig en egen uppfattning. Medias inflytande är oerhört stort, men detta medför också ett ansvar som är i paritet med det inflytande man har som demokratins försvarare. Ansvaret går bland annat ut på att låta alla komma till tals på lika villkor.

För att bevaka att public service fungerar oberoende har lyssnare/tittare möjlighet att anmäla programinslag till programnämnden. Vidare ska ett medieråd införas i en kommande lagstiftning om public service. En av rådets viktigaste uppgifter blir att tillse att demokratin fungerar och därmed bevakar allsidigheten.

2. Mediepolitiska riktlinjer

Landskapsregeringens övergripande riktlinjer för mediepolitiken är

· att säkerställa yttrandefriheten samt public servicemediernas tillgänglighet och oberoende. På Åland gäller ovan beskrivna public serviceprinciper (kap. 1.2). Ålands Radio och TV:s programutbud ska lägga tonvikten på förhållanden och skeenden av specifikt åländskt intresse, vara kritiskt granskande och bedriva fri journalistik enligt vedertagna pressetiska regler. Utbudet ska också bidra till ökad insikt i och förståelse för de grundläggande principerna för självstyrelsen och bevarandet av Ålands svenska språk och kultur.

· att trygga Ålands Radio och TV:s verksamhet på lång sikt. Public serviceverksamheten ska vara ett mångsidigt och snabbt informationsmedium med ett programutbud av hög kvalitet utifrån tillgängliga ekonomiska resurser. Samhällsägda etermedier ska beakta olika ålders- och intressekategorier. Public service ska också spela en roll för integrationen av nyinflyttade genom lättförstådd nyhetsförmedling, samhällsinformation och debatter. Genusperspektivet ska beaktas i programutbudet.

· att utöver programutbudet från Finland trygga radio- och TV-utbudet från Sverige, och om möjligt vidareutveckla samarbetet med svenska public serviceföretag och privata aktörer.

3. Ålands radio och TV Ab

Den gemensamma nämnaren för alla public servicemedier är nyhets- och aktualitetsprogram. Ålands radio och TV har ett kulturbärande uppdrag som även innebär produktion och utsändning av kulturprogram som musik, kultur- och allmän samhällsdebatt. I utbudet kan även förekomma bildningsprogram. Programutbudet ska alltså spegla samhället på ett mångsidigt sätt och ta tillvara olika målgruppers intressen, men nyhetssändningar och aktualitetsprogram ska prioriteras.

Ålands Radio och TV:s programutbud ska lägga tonvikten på förhållanden och skeenden av specifikt åländskt intresse, vara kritiskt granskande och bedriva en fri journalistik enligt vedertagna pressetiska regler.

3.1 Verksamheten

Produktion

Ålands radio och TV har karaktären av en landskapsradio och som sådan ska den skildra och informera om skeenden som anknyter till självstyrelsen och övriga händelser som sker på Åland eller som berör landskapet. Ålands radio och TV erbjuder också lyssnaren möjlighet att utan kanalbyte kunna få nyheter och annat material från omvärlden.

Radions styrka jämfört med övriga åländska nyhetsmedier är dess möjligheter att snabbt förmedla nyheter. Detta bör tas tillvara och utvecklas och det är bolagets lednings uppgift att se till att utvecklingsmöjligheter för detta finns. Huvuddelen av programutbudet ska vara egen produktion. Med egen produktion avses såväl program producerade av egen personal som beställda program, dvs. inköpta av frilansproducenter eller fristående produktionsbolag, som uppfyller krav på public service. Programutbudet ska i sin helhet vara tillgängligt med god se- och hörbarhet för alla som bor på Åland.

Genusperspektivet ska beaktas i Ålands radio och TV:s verksamhet och programutbud. Radion är en maktfaktor i det offentliga rummet. Det är i vardagen som jämställdhet skapas eller ojämställdhet vidmakthålls. För att följa upp hur genusperspektivet beaktas i Ålands radio och TV Ab:s verksamhet skulle det vara viktigt att genomföra en undersökning som bland annat besvarar frågor om vilka kvinno- och mansbilder radion förmedlar, hur kvinnor och män speglas och hur denna spegling påverkar attityder, åsikter och uppfattningar hos åländska kvinnor och män.

Eftersom Ålands radios hörbarhet utanför landskapet är begränsad utgör nyhetsförmedling med hjälp av internet ett viktigt komplement till radioutsändningar. Ålänningar ute i världen, däribland studerande ungdomar, utgör en målgrupp vars intresse för skeenden på Åland ska tillgodoses. Landskapsregeringen anser därför att Ålands radio och TV Ab bör utveckla programutbudet på internet. En särskild form av kommunikation och nyhetsförmedling är webb-TV som med fördel kan utvecklas av bolaget.

Enligt 8 § LF (1999:15) om rundradio- och kabelsändningsverksamhet ska alla nyheter, kultur- och debattprogram producerade av Ålands radio finnas arkiverade åtminstone under tre månader efter det att programmet sändes. Åtminstone under lika lång tid bör de även vara tillgängliga på internet.

Det är viktigt att public service har tillräckliga ekonomiska resurser och ett tillräckligt mångsidigt utbud. Minskar den dagliga sändningstiden kan detta leda till att lyssnarna byter kanal permanent, vilket kan leda till att kanalen marginaliseras. Därför är det viktigt att kunna varva underhållning med nyhetsförmedling och aktuell debatt. En viktig prioritet är också att radion ska kunna nå så många lyssnare på Åland som möjligt. Landskapsregeringen betonar dock att kvalitet ska gå före kvantitet i public serviceutbudet.

Distribution

För att kunna inleda rundradioverksamhet behövs

· en frekvens som Kommunikationsverket i riket ställer till förfogande för aktörer på Åland. De frekvenser som ställts till landskapets förfogande anges i en förordning utfärdad av statsrådet.

· ett tillstånd för rundradioverksamhet som beviljas av landskapsregeringen. Det kan noteras att den åländska lagstiftningen för närvarande inte anger förutsättningarna för att erhålla rundradiotillstånd. I det förslag till ny rundradiolag som landskapsregeringen har lämnat till lagtinget har de tekniska och ekonomiska förutsättningarna beaktats.

Smedsbölesändaren kan sända tio TV-kanaler fördelade på två så kallade muxar. Anläggningen ses idag som ganska omodern. Om distributionen av TV-program helt ska motsvara den tekniska utvecklingen bör anläggningen uppdateras med två muxar till. Detta bland annat på grund av möjligheterna till mottagning av HDTV (High Definition Television) som kräver större kapacitet. Den tionde kanalen är för närvarande inte i bruk men kan öppnas för en liten kostnad. Här finns alltså en icke utnyttjad kapacitet.

För radiosändningar rymmer bandbredden som Kommunikationsverket har tilldelat Åland idag 15 kanaler. Den smala bandbredden gör det svårt att ge utrymme åt ytterligare radioverksamhet utan att det uppstår störningar mellan kanalerna.

I och med att antalet frekvenser som står till landskapets förfogande är begränsat är det viktigt att de används så effektivt som möjligt. Redan nu beviljas sändningstillstånden på Åland för viss tid. Det är dock viktigt att landskapsregeringen med stöd av lag ges rätt att återkalla tillstånd om det visar sig att innehavare av tillstånd inte bedriver den rundradioverksamhet som avses i tillståndet. Detta har beaktats i det aktuella förslaget till ny rundradiolag

Några ganska nya kommersiella radio- och TV-kanaler har förändrat informationsutbudet och konkurrensen om annonsörerna. Utvecklingen är intressant och samverkan mellan det samhällsägda public servicebolaget och de privata kanalerna kan ske så som parterna överenskommer. Den viktigaste prioriteringen inom åländsk mediepolitik är dock ett tryggande och utvecklande av public servicebolaget Ålands radio och TV Ab. Däremot ska public service inte konkurrera med privata aktörer om annonsmarknaden.

Landskapsregeringen avser att under 2011 utreda hur en separering av distribution och programverksamheten kan förverkligas. Därefter kan förslag till åtgärder utarbetas vid sidan av detta program. Det kan nämnas att Färöarnas regering efter upphandling överlåtit åt ett telefonbolag att sköta distributionen av program.

Ett annat ekonomiskt försvarbart alternativ är att Ålands radio och TV Ab:s styrelse fortsättningsvis ansvarar för distributionen. Det här alternativet förutsätter att styrelsen har en tydlig policy som tar hänsyn till att alla intressenter behandlas likvärdigt.

3.2 Finansiering

Landskapsregeringen och Ålands radio och TV Ab har tillsammans med upphovsrättsorganisationerna Kopiosto r.f. och Teosto r.f. ingått avtal med Sveriges TV 1 och TV 2, Utbildningsradion, TV 24 och Barnkanalen samt Sveriges TV 4 om vidaresändning av programmen. De avtalade avgifterna baseras på en viss summa per hushåll som årligen justeras enligt konsumentprisindex. Dessa upphovsrättsavgifter täcker också sändning av de svenska public servicekanalerna som distribueras via kabelbolagen och täcker således även upphovsrättskostnaderna för en del av de program som inte faller under Ålands radio och TV Ab:s verksamhet.

Med anledning av den allt stramare ekonomiska situationen har upphovsrättskostnaderna sedan 2009 i sin helhet betalats av de intäkter som inflyter från TV-avgifterna.

Det faktum att många hushåll idag inte betalar TV-avgiften innebär naturligtvis ett stort bortfall av finansiella resurser för public serviceverksamheten. Betalningsbenägenheten tenderar dessutom att minska. Regelbundna TV-kontroller har under en relativt kort period, cirka två och ett halvt år, resulterat i att 940 hushåll som inte tidigare var registrerade för innehav av TV-mottagare nu betalar avgiften. Antalet hushåll i landskapet som de facto inte har TV-mottagare uppskattas till drygt tusen. Det innebär att det fortfarande kan finnas cirka tvåtusen hushåll som borde betala avgift men som inte gör det.

3.2.1 Trender i Norden

Inom samtliga nordiska länder är den framtida finansieringen av public service satt under lupp. I alla länder finns en vilja att ersätta det traditionella licenssystemet, men tillsvidare betraktas avgiften/licensen i de flesta nordiska länder vara det enda system som tillåter public service att verka fritt.

I Danmark infördes en medieavgift parallellt med en radiolicens 2007. Medielicensen omfattar alla slag av apparater som kan ta emot bildprogram och och -tjänster. Medielicensen på DKK 2 260, cirka 300 euro (2010), täcker ett hushålls alla licenspliktiga apparater. Möjlighet till kostnadslättnader och befrielse från avgiften finns för särskilda grupper (pensionärer som lever under knappa ekonomiska förhållanden och blinda/starkt synsvaga). I Danmark gjordes 2007 en mätning som visade att 93,7 % av alla hushåll var licensbetalare.

Färöarna har under 2010 inlett ett avgiftssystem där alla betalar en avgift om DKK 3600/år (cirka 480 euro). Det nya finansieringssystemet har väckt en livlig debatt om public service och många grupper vill ha sänkt avgift. Sommaren 2011 offentliggörs enligt uppgift en rapport om för- och nackdelar med det nya finansieringssystemet.

Island har som första nordiska land helt överge licenssystemet. Förändringen trädde i kraft 2009, då en årlig individuell skatt ersatte den dittillsvarande licensen från hushåll och företag till det statsägda public service-bolaget RÚV (Ríkisútvarpið). Radio/tv-skatten betalas av alla personer mellan 16 och 70 år som tjänar minst 1,3 miljoner isländska kr (cirka € 8 000 per år). Pensionärerna är befriade från skatten. För enskilda personer uppgick skatten 2009 till 17 200 isländska kronor (cirka 115 euro), medan företagen betalade efter en särskild taxa.

Tanken har varit RÚV skulle få lika mycket pengar som tidigare. I praktiken har dock staten på grund av det ytterst svåra ekonomiska läge Island befinner sig i lagt 5-8 procent av skattemedlen i statskassan för andra ändamål.

I Norge har man 2007 beslutat att behålla en traditionell finansiering via licens. Detsamma gäller Sverige, men en utredning ska igångsättas under år 2011 och sannolikt kommer nya lösningar beträffande finansieringen av public service att ingå.

I Finland lade en arbetsgrupp ledd av riksdagman Mika Lintilä fram en rapport 2009 (Kommunikationsministeriets publikationer nr 23/2009) i vilken föreslås att finansieringen fortfarande ska ske genom avgifter som betalas av medborgare och sammanslutningar. Den nuvarande TV-avgiften ska dock enligt rapporten ersättas med en medieavgift som tas ut av alla hushåll och sammanslutningar vars omsättning överstiger 400 000 euro. Förslaget har rönt mycket kritik och en fortsatt process har lagts på is, åtminstone till efter riksdagsvalet i april 2011.

3.2.2 En public service-avgift ersätter dagens TV-avgift

Det är en viktig demokratisk angelägenhet att trygga Ålands radio och TV Ab:s public serviceuppdrag och landskapsregeringen avser utarbeta ett långsiktigt hållbart finansieringssystem med en ny public service-avgift. Tanken är att samtliga hushåll ska betala denna årliga avgift som ska användas till att:

· trygga public serviceverksamheten

· täcka vissa investeringar i teknisk apparatur

· täcka upphovsrättsliga kostnader.

Landskapsregeringen avser ingå ett flerårigt avtal med Ålands radio och TV Ab. Samtidigt fastställs en fast årlig public serviceavgift för hela avtalsperioden. Public serviceavgiften ska följa dagens finansieringsprinciper. Det innebär att ett hushåll endast betalar en avgift. Avgiften ska inte längre vara bunden till att man äger en TV-mottagare. Samtidigt frångår man systemet med granskning av TV-avgiften. Istället beaktas den förändring som sker inom kommunikationsteknologin och avgiften baserar sig på det faktum att public service i praktiken når alla ålänningar. Tjänsterna omfattar förutom television också produktioner för radion och för internet och de används på terminaler av olika slag, också mobilt.

Landskapsregeringen har konstaterat att en avgift, till skillnad från en särskild skatt, måste ha ett tydligt ändamål och följas av en motprestation. En väldefinierad public service-avgift uppfyller enligt landskapsregeringen dessa krav.

Det finns skäl till att se över en differentiering av avgiften för vissa befolkningsgrupper. Detta är något som ska ses över i samband med arbetet med en landskapslag om public service.

En sådan här finansieringsmodell kan leda till en lägre avgift för hushållen än dagens TV-avgift eftersom alla hushåll i praktiken medverkar i finansieringen av public service.

Under arbetet med programmet har olika finansieringsmodeller diskuterats. En lösning kunde vara att finansiera kostnaderna för public service över landskapsbudgeten. Nackdelarna med en sådan lösning är dels att det minskade avståndet mellan public service och politiken kan påverka det publicistiska oberoendet och dels att den ekonomiska långsiktigheten för public service blir osäker. Åtminstone skulle särskilda åtgärder behöva vidtas för att trygga oberoendet och långsiktigheten om en sådan finansieringsmodell tas i bruk.

I den allmänna debatten har även framförts att public service skulle skattefinansieras, vilket i praktiken skulle innebära en särskild landskapsskatt. Landskapsregeringen förespråkar dock inte en separat skatt.

Då landskapsregeringen har vägt samman för- och nackdelar framstår en public service-avgift som den mest fördelaktiga finansieringsmodellen. Fördelarna är

· oberoende från politiska prioriteringar, vilket skapar möjligheter till långsiktighet i verksamheten

· sänkt avgift då alla är med och betalar

· ett enkelt system som är lätt att anpassa från dagens TV-avgift

· media i allmänhetens tjänst blir tydligare i och med att kundkretsen utgörs av alla åländska hushåll.

En mera djupgående granskning av finansieringssystemet görs i samband med arbetet med en public servicelag.

3.3 Organisation

Ålands radio och TV Ab:s organisation ska fungera så effektivt att allmänheten får ut så mycket som möjligt av verksamheten.

Idag utses styrelsen av ett förvaltningsråd. Styrelsen ansvarar för den operativa skötseln av bolaget. Det är skäl att betona behovet av kompetens och insikt i verksamheten inom styrelsen, till exempel genom att det särskilt framhålls i bolagsordningen.

Idag finns således två instanser med formellt ledningsansvar, styrelsen och förvaltningsrådet. Organisationen och ledningen av verksamheten vid Ålands radio och TV Ab bör göras smidigare. Landskapsregeringen anser att förvaltningsrådet ska avskaffas.

Utöver styrelsen som ska ha har det formella ansvaret för bolagets utveckling och ekonomi kan ett sakkunnigt medieråd tillsättas. Ett sådant råd kan bestå av 5-6 personer som är kunniga inom områden som public service, sociala medier och medieteknik. Uppgiften för rådet skulle vara att

· ge förslag till verksamhetsutveckling

· följa utvecklingen av mediepolitik och -insatser i Norden och inom EU

· följa utvecklingen av internet, och inte minst de ungas förhållande till sociala medier

· utföra utredningsuppdrag på området och

· i övrigt bistå med sakkunskap i olika mediefrågor och medverka i landskapsregeringens medieinsatser.

Idag finns dessutom två nämnder, program- och kabelnämnderna. Nämnderna tillsätts av landskapsregeringen i enlighet med LF (1994:9) om programnämnden respektive LL (1993:117) om rundradioverksamhet. I det aktuella förslaget till rundradiolag som nämnts ovan slopas kabelnämnden medan programnämnden ska finnas kvar.

4. Sveriges TV

De stora TV-bolagens programutbud på nätet utvecklas alltmera och får en alltmera självständig roll. Bland annat kan SVT:s tittare i allt högre grad ta del av fördjupande reportage som belyser inslag i nyhetssändningarna från TV. Även annat programutbud som underhållning, barnprogram och drama kan ses på SVT:s webbsidor.

Det upphovsrättsavtal som ingicks mellan Sverige, Finland och Åland 1965 reviderades senast 2003. Avtalet omfattar inte utbudet över internet. På sikt kan telesändningar i sin nuvarande form manövreras ut av internet. Åland har därför anledning att följa med den starka utvecklingen av internet. Det är av demokratisk vikt att även vi har tillgång till nyhetsbevakning, kultur och idrott från såväl SVT som YLE.

För att undvika att tillgången till svenska medietjänster begränsas borde landskapets möjligheter att bli ett avgränsat upphovsrättsområde utredas. Genom en sådan behörighetsöverföring skulle svenska tjänsteleverantörer kunna bedriva verksamhet på Åland utan att tvingas förhandla om rättigheter nationellt. En utredning om möjligheten att Åland kunde bli ett eget TV-land kan utredas av det föreslagna medierådet.

4.1 SVTPlay och Utbildningsradions programutbud

Med Playfunktion på internet kan man se såväl äldre som nyare program, serier och nyheter med mera. Denna funktion får dessutom en allt mera självständig roll när det gäller fördjupningar av TV-nyheternas reportage, fördjupande analyser från idrottsevenemang och liknande.

Aktuella svenska program kan även ses på Åland med den så kallade Play-funktionen. Däremot är utländska program som SVT har köpt visningsrätten till inte tillgängliga utanför Sverige på grund av upphovsrättsliga orsaker. Tekniskt sett finns inga problem att ta emot programmen över internet på Åland.

Landskapsregeringen har gjort en första sondering med representanter för svenska regeringen angående möjligheterna att även se SVT:s inköpta program, till exempel kvalitetsserier och internationell idrott, på SVTPlay. Landskapsregeringen avser att gå vidare i diskussionerna med i första hand SVT men även TV4 i denna fråga. Utgångspunkten är gällande avtal med SVT och TV4 och att Playfunktionen ska ses som en utvidgning av TV-sändningarna. Playfunktionen bör således inkluderas i ett reviderat avtal.

Utbildningsradions mångsidiga programutbud förmedlas vidare av de svenska mediecentralerna. Via dem kan lärare och studerande låna ur det totala programutbudet utan extra kostnad om de berörda skolorna har ett avtal med en mediecentral. Åländska skolor kan inte ingå sådana avtal, men en stor del av UR:s program går ändå att se och höra på internet. Det är därför inte lika brådskande att hitta en särskild lösning för UR:s internetprogram som för SVTPlay.

5. Nya medier

Informationssökning och möjligheten att använda sig av samhällstjänster på internet är en demokratifråga och bör därför beaktas i landskapets mediepolitik. Internet och sociala medier har vuxit enormt i betydelse under 2000-talets första decennium. Idag använder hundratals miljoner människor världen över sociala medier på webben. Sociala medier såsom till exempel nätmötesplatser och bloggar är verktyg för enskilda personer att diskutera med varandra på nätet. För unga är det ingen skillnad på att producera eller konsumera innehåll på nätet; sociala medier består av aktiviteter som kombinerar teknik, social interaktion och innehåll som användarna själva skapar.

Det finns en mängd information och statistik om användandet av sociala medier på nätet. Dessa uppgifter skiljer sig ofta åt och den ständiga utvecklingen gör att sådan information snabbt föråldras. Därför ges inga närmare statistiska uppgifter i det här programförslaget. Man kan dock konstatera att användandet av sociala medier skiljer sig mellan åldersgrupperna. Bland personer från 45 år och uppåt som använder internet bedöms endast några få procent av internetanvändarna använda sociala medier dagligen¹⁾. De drar alltså ännu inte nytta av de fördelar som webben kan ge. Därför kan även äldre generationer med fördel stödas i användandet av tekniken. De yngre åldersgrupperna har betydligt fler aktiva på detta område.

Det har också blivit allt vanligare att företag och andra organisationer av olika slag använder sig av den här kommunikationsmetoden för att nå ut till sina målgrupper. Även landskapsregeringen har anledning att överväga att i ökad grad använda de nya webbverktygen.

En konsekvens som utvecklingen på nätet har fört med sig för traditionella nyhetsmedier – tidningar och etermedier – är att nyheter ständigt kan spridas och diskuteras mellan miljontals människor utan att de traditionella medierna nödvändigtvis behöver medverka. Generellt sett kan andelen traditionella radiolyssnare och TV-tittare minska med tiden. Istället kommer nyhetsförmedlingen via nätet att öka. Där TV-tittandet tidigare uteslutande skedde framför en traditionell TV-apparat kan det idag ske på t.ex. datorn eller mobilen. Kanske utvecklingen rentav blir sådan att public servicebolagens uppgift blir att stöda brukarnas egen kommunikation och nyhetsförmedling.

Vart än utvecklingen kommer att gå betonas med hänvisning till kapitel 3 än en gång vikten av att även Ålands radio och TV Ab följer med utvecklingen och utarbetar nya sätt att nå konsumenterna.

6. Barn och unga i mediesamhället

Bland barn och unga är det än så länge TV-apparaten som är den vanligaste mediebäraren för filmer, tv-program och tv-serier. Datorn har dock ökat i betydelse, framför allt hos barn i åldrarna 12-16 år jämfört med yngre barn. Vad gäller barns positiva upplevelse av nyheter har nya studier visat att även de yngre barnen uppskattar nyheter.

De unga har tagit till sig de nya möjligheterna till nätverksbyggande, kommunikation, kunskap och förströelse vilket i sig är positivt, men det finns även faktorer och aktörer på internet som kan ha motsatt effekt. Det är därför viktigt att de unga får lära sig att kritiskt sovra i det elektroniska informationsflödet. I sitt ungdomspolitiska meddelande (nr 1/2010-2011) har landskapsregeringen beskrivit fördelarna med internet och sociala medier.

Mobiltelefoner används idag i stor utsträckning som datorer av barn och unga. Mycket få använder dock mobilen som nyhetskälla, sannolikt för att det är den enda mediebäraren som det faktiskt kostar att använda. Så kallade smarta telefoner har gett möjligheten att ta del av mer avancerat innehåll via nätet när som helst.

Den åländska mediepolitiken ska fokusera på de ungas kunskap om och användande av internetbaserade verktyg. Ungas syn på medier skiljer sig från vuxnas och de utvecklar sina egna sätt att konsumera och förhålla sig till innehållet. Därmed behöver också de vuxna - vårdnadshavare och kanske särskilt lärare - förkovra sig i användandet av de nya medierna.

_______________

¹⁾http://www.internetstatistik.se/content/2677-stora-generationsskillnader-i-anvandningen-av-sociala-och-traditionella-medier-online.html (publ. 6.10.2010).

Landskapsregeringens insatser kan bland annat vara att ordna och stöda fortbildning på området för lärare. Det kan även gälla att stöda olika organisationers undersökningar och information om för- och nackdelar med internet och de sociala medierna. Dessutom bör landskapsregeringen aktivt medverka i gemensamma nordiska insatser på området. Nämnas kan att Åland redan medverkar i Nordiska ministerrådets främjande av nya nordiska datorspelsprodukter.

7. Övriga insatser på medieområdet

Vid sidan av public service i form av radiosändningar hör biblioteken till de mest utvecklade traditionella medieverksamheterna på Åland. Centralbiblioteket för Åland upprätthålls av Mariehamns stad i samarbete med landskapsregeringen. Mariehamns stadsbibliotek fungerar som centralbibliotek vars uppgifter framgår ur Biblioteksförordning (1997:83) för landskapet Åland. Uppgifterna och ersättningarna till Mariehamns stad för centralbiblioteksfunktionen specificeras ytterligare genom ett tidsbundet avtal mellan parterna.

Ett nytt avtal kommer att antas för perioden 2011-2014. Avtalets tyngdpunktsområden kommer bland annat att vara en fortsatt utveckling av digitala medier och funktionshindrades tillgång till medier såsom ljudböcker och taltidningar.

Vid sidan av biblioteksavtalet föreslås att en länge planerad men hittills inte förverkligad samordning mellan arkiv, bibliotek och museer (ABM) inleds. En sådan samordning specificerar vilka medier varje enskild institution ska fokusera på med ekonomiska besparingar och ett tydligare tillgängliggörande av medierna som resultat. Föreslås att Ålands landskapsarkiv får huvudansvaret för ABM på Åland.

Dokumentärfilmer är en viktig del av vårt moderna kulturarv och skulle kunna användas på olika sätt, bland annat för forskning. Det är obekant hur mycket sådant material som finns på Åland och som speglar det åländska 1900-talet. Museibyrån har drygt 100 filmer i sin samling, som har byggts upp genom donationer. De äldsta filmerna är från 1930-talet. Audiovisuellt material om Åland finns även utanför landskapet. Sannolikt finns dessutom utöver museibyråns samling ett omfattande material som har producerats av föreningar och privatpersoner på Åland. Även företag och kanske kommuner kan i något skede ha producerat filmer i dokumenterande syfte.

Bevarande och tillgängliggörande av sådana filmer är en angelägen uppgift. En kartläggning av materialet bör göras och föreningar och privatpersoner bör även kunna söka landskapsstöd för åtgärder som räddar och tillgängliggör dessa filmer åt eftervärlden. Detsamma bör även gälla ljudupptagningar av kulturhistoriskt värde.

Museibyrån ges i uppdrag att i samarbete med landskapsarkivet arbeta vidare med en plan för mottagande, restaurering och tillgängliggörande av materialet.

8. Sammanfattning: De viktigaste åtgärderna under programperioden

Nedan följer en sammanfattning av de viktigaste åtgärderna för programperioden som kan sammanfalla med tiden för det ovan nämnda avtalet för Ålands radio och TV Ab.

· En landskapslag om public service utarbetas i syfte att klargöra public service, dess uppdrag, organisation och finansiering.

· En public service-avgift ersätter dagens TV-avgift.

· Ålands radio och TV Ab:s organisation ses över.

· Landskapsregeringen tillsätter ett sakkunnigt medieråd

· Fortsatta förhandlingar med SVT respektive Sveriges radio om tillgången till SVT Play men även annat TV-utbud från i första hand Sverige.

Meddelande 4/2010-2011

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter