Meddelande 5/2006-2007

	Ålands landskapsregering	MEDDELANDE nr 5/2006-2007
		Datum
		2007-04-19
	Till Ålands lagting

 

Landskapets arbete med externa frågor

 

I meddelandet redogör landskapsregeringen för den huvudsakliga dagordningen inom de internationella samarbetena samt landskapsregeringens prioriteringar i förhållande till denna.

      

 

 

 

 

 

 

 

Mariehamn den 19 april 2007

 

 

 

 

L a n t r å d                                                Roger Nordlund

 

 

Föredragande ledamot                                 Britt Lundberg
INNEHÅLL

 

 

1. Landskapsregeringens övergripande målsättning. 3

2. Det nordiska samarbetet 3

2.1 Övergripande mål för det nordiska samarbetet 4

2.2. De självstyrande regionernas roll i det nordiska samarbetet 4

2.3 Målsättningarna för Ålands politik i det nordiska samarbetet 5

3. Det formella europeiska samarbetet 7

3.1. Regionernas roll inom de europeiska institutionerna. 7

3.2. Regionkommitténs övergripande målsättningar 8

3.3. Landskapsregeringens målsättningar samt arbetssätt 8

4. Övrigt EU- relaterat arbete. 9

4.1. Group of regions with legislative power - Regleg. 9

4.2. Baltic Islands Network – B7-samarbetet 9

4.3. Conference of Peripheral Maritime Regions - CPMR. 10

4.4. Interreg IIIA 2000-2006 / Mellersta Östersjöprogrammet (Central Baltic Programme) 2007-2013  10

5. Externpolitiskt arbete med utgångspunkt i Ålands folkrättsliga status 11

6. Sammanfattning. 12

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1. Landskapsregeringens övergripande målsättning

 

Åland är en liten region och omvärldsberoendet har av tradition varit stort. De ekonomiska aktiviteterna riktade mot de närmast omkringliggande regionerna har varit omfattande. Beroendet av omkringliggande regioner fortsätter att öka och Åland blir, liksom resten av världen, allt mera påverkat och beroende av faktorer, händelser och beslut som utspelar sig utanför landskapets gränser. De allt öppnare gränserna – såväl politiskt som ekonomiskt – har bidragit till att stimulera framväxten av ett ökat samarbete, utbyte och kontakter på alla plan och i många olika former. De internationella och gränsöverskridande samarbetsfora som Åland blivit delaktigt i har ökat märkbart, inte minst till följd av EU-inträdet.

Det traditionella nordiska samarbetet där Åland deltar är väl etablerat och spänner över en mängd olika områden, bland annat arbetsmarknad, energifrågor, jämställdhet, jord- och skogsbruk, utbildning och kulturellt samarbete. Vanan att diskutera olika frågor i internationella forum finns sedan en längre tid tillbaka.

EU-medlemskapet har medfört ytterligare internationella åtaganden för Ålands del. Förutom formella åtaganden direkt anknutna till unionen såsom deltagandet i regionkommittén samt i det nationella beredningsarbetet av EU-frågor, har Åland också andra samarbeten relaterade till medlemskapet. Dessa samarbeten kan användas till att lyfta fram frågor som är viktiga för Åland på det europeiska planet.

I landskapsregeringens regeringsprogram från den 3 januari 2005 definieras de övergripande målen för det externa samarbetet:

 

”Landskapsregeringen utarbetar en policy i internationell självstyrelsepolitik som bevakar åländska intressen i nordiska och EU-sammanhang och som också inkluderar frågor av allmänt intresse i Regionkommittén, Nordiska rådet och Östersjösamarbetet. Åland som exempel på en lyckad minoritetslösning samt demilitariseringens säkerhetspolitiska aspekter intas likaså i programmet”[1]

 

Landskapsregeringen redogör i detta meddelande för hur detta arbete har utformats inom förvaltningen. Inledningsvis beskrivs målen och arbetsmetoderna för att nå dessa mål inom ramen för det nordiska samarbetet samt det institutionaliserade EU-arbetet. Vidare beskrivs landskapsregeringens syn på tyngdpunkterna och riktlinjerna för Ålands fortsatta externpolitiska aktiviteter.

 

2. Det nordiska samarbetet

 

Det formaliserade nordiska samarbetet består av två delar, Nordiska ministerrådet samt Nordiska rådet.

Nordiska ministerrådet, bildat 1971, är de nordiska regeringarnas samarbetsorgan, för vilket ländernas statsministrar har det överordnade ansvaret. I praktiken är dock ansvaret delegerat till de nordiska samarbetsministrarna och till Nordiska samarbetskommittén som ansvarar för den löpande koordineringen av det officiella politiska nordiska samarbetet. Trots namnet består Nordiska ministerrådet egentligen inte av ett utan flera ministerråd där nordiska fackministrar möts. Ordförandeskapet, som varar ett år åt gången, roterar mellan de fem medlemsländerna. Ärendena som behandlas i ministerrådet förbereds och följs upp av de olika nordiska ämbetsmannakommittéerna som består av nationella tjänstemän.

Ordförandeskapet i ministerrådet har ansvaret för att ta nödvändiga initiativ och roterar mellan de nordiska ländernas regeringar. Ordförandeskapet samordnar det nordiska regeringssamarbetet samt leder också arbetet i ministerrådet, på andra ministermöten och vid regeringarnas samråd om europeiska och andra internationella frågor på alla nivåer. År 2007 tillhör ordförandeskapet Finland.

Varje nordiskt land har också en delegation i Nordiska rådet. Delegationerna bevakar att beslut i rådet och ministerrådet genomförs nationellt. Delegationerna består av medlemmar valda av varje lands parlament och väljs på nytt varje år. I dem ingår också representanter från de självstyrande områdena. Delegationerna har nationella sekretariat med placering i respektive parlament.

Både Nordiska rådet och Nordiska samarbetskommittén har sina sekretariat i Köpenhamn. Formerna för samarbetet regleras genom Helsingforsavtalet.

 

2.1 Övergripande mål för det nordiska samarbetet

 

De fem nordiska länderna Danmark, Finland, Island, Norge, Sverige och de tre självstyrande områdena Färöarna, Grönland och Åland, har ett unikt kulturellt och politiskt samarbete, som täcker ett brett spektrum av områden. Mycket av samarbetet sker inom ramen för Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet.

Övergripande mål för samarbetet är att utveckla den nordiska samhörigheten, öka kompetensen och konkurrenskraften. Den nordiska erfarenheten är att gemensamma lösningar kan ge ökad effektivitet och bättre resultat än när de genomförs av de nordiska länderna vart och ett för sig. Samarbetet syftar även till att göra umgänget mellan ländernas medborgare så smidigt som möjligt med hjälp av nordiska överenskommelser. Goda exempel på det är passfrihet, fri arbetsmarknad och möjlighet att studera i andra nordiska länder.

De nordiska länderna har också många gemensamma intressen i relationerna till grannländer och andra organisationer i regionen. I dag riktar sig därför en väsentlig del av aktiviteten i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet mot grannarna i de baltiska staterna, Ryssland, de arktiska områdena och EU.

Nordiska ministerrådet har i en tät dialog med Nordiska rådet utvecklat den nya nordiska dagordningen och en strategi för nordiskt samarbete i inledningen av 2000-talet. Fem områden utpekas som var för sig och tillsammans varande av särskilt intresse för utvecklingen i Norden:

-        Teknologisk utveckling, särskilt med avseende på informationssamhället och nordisk spetsforskning.

-        Välfärd och nordiska medborgares möjligheter att bo, arbeta och studera i ett annat nordiskt land. Demografi- och migrationsfrågor.

-        Nordens inre marknad och samarbete för att avlägsna gränshinder.

-        Samarbete med grannländer och grannregioner.

-        Miljö och hållbar utveckling inom energi, transport, skogsbruk, fiske och näringsliv.

 

2.2. De självstyrande regionernas roll i det nordiska samarbetet

 

Färöarna begärde år 2003 att få bli part till Helsingforsavtalet och därigenom få självständigt medlemskap i de nordiska samarbetsfora som omfattas av avtalet, bland annat Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. Som en följd av denna begäran beslutade samarbetsministrarna 2005 att företa en förutsättningslös kartläggning av de självstyrande områdenas ställning och arbetsmöjligheter i det nordiska samarbetet[2].

I utredningen konstaterades att det är stater som är det primära folkrättssubjektet men att de självstyrande områdena givits en särställning inom ramen för det nordiska samarbetet. Av kartläggningen framgår att folkrätten inte lägger hinder för att ge de självstyrande områdena en förstärkt ställning inom det formella nordiska samarbetet, utan de nordiska länderna disponerar själva innebörden av folkrätten i sina relationer till de självstyrande områdena. Av kartläggningen framgår dock att varken den finska eller danska grundlagen medger att de självstyrande områdena ges fullt medlemskap i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. För Ålands del regleras detta i självstyrelselagens femte kapitel där det konstateras att förhållandet till utländska makter exklusivt tillhör rikets lagstiftningsbehörighet. Vissa undantag ges dock i det nionde kapitlet, vilket ger landskapsregeringen rätten att, om särskilda skäl finns, delta i förhandlingar. Ikraftträdandet av fördrag med utländska makter i frågor som hör till Ålands behörighetsområde kräver dessutom lagtingets bifall. Landskapsregeringen har även rätt att stå i kontakt med Europeiska gemenskapernas kommission i ärenden som hör till landskapets behörighet och som gäller verkställighet i landskapet av beslut som fattats inom Europeiska unionen.

Trots detta konstateras att de självstyrande områdena deltar i Nordiska rådets arbete på villkor som ligger nära ett fullvärdigt medlemskap; i Nordiska rådet har de självstyrande områdena två valda medlemmar vardera och lika många suppleanter som ingår i de nationella delegationerna. Nordiska rådet kan anta rekommendationer riktade till en eller flera av de nordiska ländernas regeringar eller till ministerrådet. Dessa kan inte riktas direkt till ett självstyrande område. Däremot har de självstyrande områdena möjlighet att vara närvarande med egna representanter i ministerrådets ämbetsmannakommittéer med möjlighet att lägga fram förslag och komma med synpunkter. De självstyrande områdena har också rätt att delta i styrelserna för ministerrådets institutioner på särskilda villkor.

Då det gäller Nordiska ministerrådet säger Helsingforsavtalet att ländernas regeringar samarbetar medan de självstyrande områdena deltar i arbetet – även om avtalet drar en gräns mellan ländernas och de självstyrande områdenas regeringar, framgår det att de självstyrande områdena förutsätts vara aktiva utöver vad som är normalt för t.ex. ett observatörsskap. Länderna är också de enda som har rösträtt, men detta bör ses i perspektiv av att arbetssättet är konsensusorienterat och att alla representanter har rätt att yttra sig. Besluten skall, med undantag för procedurfrågor, vara enhälliga. Det unika är att besluten är bindande för de självstyrande områdena endast i den mån de ansluter sig till beslutet i enlighet med självstyrelseordningarna[3].

 

2.3 Målsättningarna för Ålands politik i det nordiska samarbetet

 

Landskapsregeringens övergripande målsättning inom det nordiska samarbetet är att ytterligare stärka de självstyrande områdenas status. Det nordiska samarbetet sträcker sig över en mängd olika områden och landskapsregeringens tjänstemän och ledamöter bevakar respektive intresseområden. I samband med EU-inträdet har det nordiska samarbetets betydelse minskat på vissa områden medan det inom andra områden, exempelvis inom jämställdhetsarbetet, har hunnit längre än på europeisk nivå varför det nordiska arbetet fortsättningsvis bör prioriteras.

Åland har deltagit i det formella nordiska samarbetet sedan början av 1970-talet. Deltagandet regleras i landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet[4]. Landskapet företräds utåt av Ålands delegation i Nordiska rådet som ingår i den finska delegationen. Landskapsregeringens representanter i Nordiska rådet samt biträdande tjänstemän från förvaltningen deltar i ministerrådets arbete medan två representanter valda av lagtinget deltar i Nordiska rådets arbete.

Ålands delegation i Nordiska rådet avger årligen en berättelse till lagtinget som är en redogörelse över de av lagtinget utsedda ledamöternas verksamhet i Nordiska rådet[5], där också frågor av särskilt åländskt intresse lyfts fram.

Som ett resultat av det nordiska samarbetet har också det nordiska skärgårdssamarbetet grundats med Åland som bas. Landskapsregeringen bedriver sedan 1978 gränsregionalt samarbete med regionerna Stockholm, Egentliga Finland och Västra Finlands län. Ålands landskapsregering har fungerat som förvaltningsorgan för skärgårdssamarbetet. Skärgårdssamarbetet finansieras dels med nordiska och dels med regionala medel. I samband med EU-medlemskapet utvecklades skärgårdsregionen till ett Interreg-område med ett eget Interreg A-program som är delfinansierat av EU. Det nordiska skärgårdssamarbetet sker nu i nära samråd med Interreg-programmet.

Landskapsregeringens tjänstemän deltar utöver ämbetsmannakommittéerna även i en mängd olika arbetsgrupper och nätverk inom sina områden. Att antalet arbetsgrupper varierar mellan avdelningarna hör samman med deras olika arbetssätt – på vissa områden exempelvis inom jämställdhetsarbetet och drogförebyggande program är behovet större att jämföra erfarenheter och bygga gemensamma lösningar.

Landskapsregeringen kommer fortsättningsvis att delta aktivt inom det nordiska samarbetet samt fortsätta arbetet för att ytterligare utvidga de självstyrande områdenas status inom samarbetet.

 

3. Det formella europeiska samarbetet

 

När Finland förberedde sin ansökan om medlemskap i EU deltog också landskapsregeringen i förhandlingarna. Målet var att få vissa undantag som skulle säkra både den framtida utvecklingen av Ålands självstyrelse samt den åländska ekonomins utvecklingsförutsättningar. 

Medlemskapsförhandlingarna resulterade i ett anslutningsfördrag där Åland i stort sett fick gehör för sina önskemål. Ålands förhållande till EU:s regelverk regleras i ett särskilt protokoll, det s.k. Ålandsprotokollet. Protokollet hör till Finlands anslutningsfördrag och utgör därmed en del av EU:s primärrätt. Det innebär att bestämmelserna i protokollet inte kan ändras genom beslut av EU:s institutioner utan alla EU:s medlemsstater måste medverka vid en ändring. Ålandsprotokollet har med andra ord en mycket stark formell ställning inom EU-rätten.

Landskapsregeringen har enligt kapitel 9a, 59a§ i Självstyrelselagen rätt att delta i beredningen vid statsrådet av Finlands ställningstaganden till beslut som fattas inom Europeiska unionen, om beslutanderätten annars skulle höra till landskapets behörighet eller om saken på något annat sätt kan ha särskild betydelse för landskapet. Landskapsregeringen skall också på begäran ges tillfälle att delta i Finlands delegations arbete när frågor som hör till landskapets behörighet bereds inom Europeiska unionen. Utöver detta har Åland rätten att utse en av Finlands representanter i EU:s regionkommitté. Landskapet Åland har även en egen specialrådgivare vid Finlands ständiga representation i Bryssel, men denna tjänst är av tjänstemannanatur.

 

3.1. Regionernas roll inom de europeiska institutionerna

 

Regionkommittén (ReK) är den politiska församling som ger lokala och regionala myndigheter en röst i Europeiska unionen. ReK inrättades 1994 för att ta sig an två centrala frågor: För det första genomförs cirka tre fjärdedelar av EU:s lagstiftning på lokal eller regional nivå och det är därför logiskt att lokala och regionala representanter får komma till tals vid utarbetandet av ny EU-lagstiftning. För det andra var många bekymrade över att allmänheten åsidosätts när EU utvecklas i mycket snabb takt. Ett sätt att överbrygga denna klyfta var att i EU:s arbete involvera de folkvalda församlingar som befinner sig närmast medborgarna.

Enligt fördragen ska kommissionen och rådet rådfråga ReK om nya förslag som medför lokala eller regionala konsekvenser. I Maastrichtfördraget fastställs fem sådana områden: ekonomisk och social sammanhållning, transeuropeiska infrastrukturnät, folkhälsa, utbildning och kultur. I Amsterdamfördraget anges ytterligare fem områden: sysselsättning, sociala frågor, miljö, yrkesutbildning och transporter. Inom en stor del av EU:s verksamhet skall samråd alltså ske med ReK.

Även på andra områden har rådet, kommissionen och Europaparlamentet möjlighet att remittera förslag med lokala eller regionala konsekvenser till ReK. ReK kan också yttra sig på eget initiativ, vilket ger den möjlighet att påverka EU:s dagordning.

Tre huvudprinciper står i centrum för kommitténs arbete:

Subsidiaritetsprincipen – Denna princip skrevs in i fördraget samtidigt som ReK inrättades och innebär att besluten inom EU skall fattas på den nivå närmast medborgaren där det är mest praktiskt att de fattas. EU ska därför inte ta på sig uppgifter som sköts bättre på nationell, regional eller lokal nivå.

Närhetsprincipen – Alla styresnivåer skall eftersträva en ”närhet till medborgarna”. Detta sker främst genom att organisationen är öppen för insyn, så att medborgarna vet vem som bär ansvaret och hur de kan framföra sina åsikter.

Partnerskapsprincipen – Ett sunt europeiskt styre innebär samarbete mellan politiskt ansvariga på europeisk, nationell, regional och lokal nivå. Samtliga fyra nivåer behövs och bör delta i beslutsprocessen.

 

3.2. Regionkommitténs övergripande målsättningar

 

Det politiska mål som alla Regionkommitténs politiska prioriteringar inriktas på är att ”förstärka förbindelserna mellan Europeiska unionen och varje region, provins, stad och kommun i unionen samt att närma EU till medborgarna och ge ett innehåll åt begreppen sammanhållning och solidaritet”[6]. Regionkommittén har för perioden 2006-2008 formulerat politiska prioriteringar som bygger på tre mål:

-        Främja politiskt engagemang och medborgardeltagande i EU, genom att bidra till den kontinuerliga debatten om Europeiska unionens framtid, att i högre grad involvera de lokala och regionala myndigheterna i utformningen av gemenskapslagstiftningen samt att bättre klargöra processen för anslutning till EU.

-        Förstärka den lokala och regionala solidariteten i unionen genom att arbeta för ett utökat territoriellt samarbete, ett mera decentraliserat genomförande av Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning, att fullborda inre marknaden och att öka säkerheten i Europa.

-        Konsolidera Regionkommitténs politiska och institutionella roll i samarbetet med de andra europeiska institutionerna

 

3.3. Landskapsregeringens målsättningar samt arbetssätt

 

Enligt landskapsregeringens handlingsprogram daterat den 3 januari 2005 är landskapsregeringens övergripande målsättning med sitt EU-relaterade arbete:

 

”[… ] att trygga Ålands status som ett svenskspråkigt, självstyrt, demilitariserat och neutraliserat område inom den Europeiska [u]nionen. Ålandsprotokollets status skall fortbestå. Vi kommer att fortsätta kräva en plats i Europaparlamentet och eftersträva talerätt inför EU: s institutioner. Beslutsfattandet bör bibehållas på lokal nivå så långt som möjligt och lösningar som passar in i och fungerar i det småskaliga åländska samhället eftersträvas.” 

 

Landskapsregeringens representant har deltagit mycket aktivt i arbetet i regionkommittén genom att delta i plenarsessioner samt utskottsarbete och har därigenom utökat sitt kontaktnät och drivit igenom ändringsförslag till kommitténs uttalanden. Representanten har konsekvent arbetat för att i största möjliga mån synliggöra frågor av åländskt intresse. Representanten deltar även i ett informellt kontaktnätverk för medlemmar i Regionkommittén från regioner med egen lagstiftningsbehörighet.

Utöver arbetet i Regionkommittén arbetar såväl landskapsregeringsledamöterna som tjänstemännen i förvaltningen kontinuerligt med att föra fram Ålands synpunkter inom de finska beredningssektionerna samt direkt till de europeiska institutionerna. En närmare beskrivning av prioriteringar samt arbetssätt finns i landskapsregeringens EU-meddelande[7].

 

4. Övrigt EU- relaterat arbete

 

Utöver de formella institutionella arrangemangen deltar landskapsregeringen också i olika samarbeten som för fram regioners intressen och arbetar för att förstärka deras ställning inom det europeiska samarbetet.

 

4.1. Group of regions with legislative power - Regleg

 

Regleg är en informell sammanslutning av regioner med lagstiftningsmakt inom EU. Sådana regioner finns i Belgien, Tyskland, Österrike, Italien, Spanien, Portugal, Finland och Storbritannien.

Dessa regioner har egna regeringar och parlament, ofta med liknande ansvar som staterna inom sina egna kompetensområden i alla tre delar av makten; lagstiftande, verkställande och dömande. Det är ofta de som har ansvaret för att genomföra EU:s lagstiftning direkt i den inhemska lagstiftningen.

Reglegs mål är att ge en större roll till de lagstiftande regionerna inom EU. Detta skulle innebära en större politisk och juridisk status för regionerna; en större roll i Rådet och rätten att dra ärenden inför EG-domstolen. Representanter för respektive regions regeringar träffas varje år i november för en årlig konferens där gemensamma riktlinjer dras upp.

Det praktiska arbetet leds av ett ordförandeskap som löper för ett år från november till november. Under 2007 innehas ordförandeskapet av Katalonien. En samordningskommitté (Co-ordination Committee) bestående av tjänstemän från 1 till 4 lagstiftande regioner per land har till uppgift att förbereda och organisera den årliga konferensen. Samordningenkommittén skall även säkerställa kontinuitet i Regleg:s arbete. Åland är på tjänstemannanivå representerat i samordningskommittén och på politisk nivå deltar ledamöter från landskapsregeringen i den årliga konferensen.

Förutom att den årliga konferensen utgör ett forum inom vilket landskapsregeringen kan söka stöd för sin EU-politik, så fyller Regleg en viktig funktion för kontaktskapande med andra lagstiftande regioner samt möjliggör utbyte av erfarenheter rörande andra lagstiftande regioners EU-arbete.

 

4.2. Baltic Islands Network – B7-samarbetet

 

B7 är ett samarbete som började 1989 mellan de 7 största öarna i Östersjön. Deltagare i samarbetet är Bornholm (Danmark), Gotland och Öland (Sverige), Dagö och Ösel (Estland), Rügen (Tyskland) samt Åland. B7 arbetar för att föra fram öarnas gemensamma intressen.

B7 har två beslutsfattande organ, en styrkommitté som är politiskt tillsatt och består av ledande politiker från öarna, och en styrelse som består av tjänstemän från den offentliga förvaltningen. Utöver dessa finns bland annat den årliga konferensen, arbetsgrupper och fokusgrupper. B7 som organisation är också samarbetspartner för ett flertal internationella samarbeten såsom BSSSC (Baltic Sea States Subregional Cooperation), AEBR (Association of European Border Regions) samt UBC (Union of the Baltic Cities).

Under 2006 har Åland innehaft ordförandeskapet i B7-samarbetet som därigenom haft sitt sekretariat på Åland. Landskapsregeringen har arbetat för att lyfta fram nätverkets teman för 2006: miljö, energi och ekonomi. Genom samarbetet har Åland haft tillfället att representera nätverket på de möten B7 hade i Bryssel, på CPMR Baltic Sea Commissions konferens i Karlskrona i maj, på BSSSC-konferensen i Kiel samt på marina miljökonferensen som anordnades som ett led av det finska EU-ordförandeskapet. Härigenom har samarbetet fungerat som en utmärkt plattform för att föra fram landskapets intressen på det internationella planet. Ordförandeskapet för 2007 ligger på Bornholm och teman för året är turism, ungdomar, EU: s maritima strategi samt hållbar energi.

 

4.3. Conference of Peripheral Maritime Regions - CPMR

 

Regionerna i CPMR arbetar sedan 1973 tillsammans för att främja sina gemensamma intressen i EU: s institutioner och hos nationella regeringar. Målet för aktiviteterna är att minska skillnaderna i konkurrensförmåga mellan centrum och periferi samt att öka Europas maritima dimension och ge regionerna en legitim roll i en framtida integrerad maritim policy.

Nätverket omfattar 154 regioner, 26 länder, 170 miljoner invånare och 6 geografiska kommissioner. Landskapsregeringen är med i två av dessa; Baltic Sea Commission och Islands Commission. CPMR har också ett kontor i Bryssel, där det genomför lobbyaktiviteter mot kommissionen, parlamentet, rådet och regionkommittén.

Landskapsregeringen har främst valt att engagera sig i Islands Commission, riktar in sig på att få medlemsstaterna och de europeiska institutionerna att ta i beaktande öarnas särdrag i beslutsfattandet. IC har traditionellt engagerat sig i frågor som gäller regional policy, transporter, energi och miljö, vilka alla är områden av stor betydelse för ösamhällens överlevnad.

Landskapsregeringen har haft ett gott samarbete med IC som 2004 förlade sin årskonferens till Åland och därmed gav en unik möjlighet till deltagande och påverkan. Representanter från landskapsregeringen kommer även att delta i 2007 års konferens i april på Isle of Man.

 

4.4. Interreg IIIA 2000-2006 / Mellersta Östersjöprogrammet (Central Baltic Programme) 2007-2013

 

Det ovannämnda nordiska skärgårdssamarbetet fick genom Interreg IIIA 2000-2006 en ny samarbetspartner och finansieringskälla. Målsättningen med programmet är att skapa goda förutsättningar för skärgårdsbefolkningen att leva och verka ute i skärgården.

En ny strukturfondsperiod gäller åren 2007-2013, vilket innebär genomförandet av ett nytt stödprogram, Mellersta Östersjöprogrammet, delfinansierat av EU. Landskapsregeringen har aktivt deltagit i beredningen av programmet som finansieras genom Europeiska regionala utvecklingsfonden och som kommer att omfatta förutom Åland, delar av Sverige, Finland, Estland och Lettland med en sammanlagd befolkning på över 8 miljoner människor i norra Europas mest dynamiska region. Landskapsregeringens målsättning är att ett underprogram för skärgården och öar skall ingå samt ett sekretariat beläget på Åland. Underprogrammet Archipelago and Islands leds av särskild styrkommitté som inrättas för ändamålet. Målsättningen med underprogrammet är att skärgårdsregionen skall erbjuda en attraktiv livsmiljö för boende och företagande med ett utvecklande och brett näringsliv med aktiva förbindelser inom regionen och till närliggande urbana områden. Regionens konkurrenskraft baseras på miljöhänsyn och ett kulturarv som även anpassar sig till och drar nytta av omvärldens förändringar. Eftersom besluten fattas på internationell nivå fungerar programmet också som en kontaktyta för landskapsregeringens representanter som deltar i förhandlingarna.

 

5. Externpolitiskt arbete med utgångspunkt i Ålands folkrättsliga status

 

Landskapsregeringens övergripande målsättning för det externpolitiska arbetet, som tar sin utgångspunkt i Ålands status som autonomt, demilitariserat och neutraliserat område, är att genom ökad internationell kunskap om och intresse för statusen och de möjligheter den medför stärka landskapets folkrättsliga status.

Även om ålänningarna i formell mening inte är att betrakta som en språklig minoritet eftersom det i övrigt i Finland förekommer svensk befolkning, kan Ålands folkrättsliga status, av visat intresse att döma, fungera som inspiration till och i viss utsträckning t.o.m. som modell för minoritetslösningar. Många politiker, forskare och journalister har redan visat intresse för den status som Åland åtnjuter på basen av internationella beslut och överenskommelser.

Finlands regering har i sitt regeringsprogram framhållit som sin målsättning att utveckla  Ålands självstyrelse i samarbete med landskapet Åland och med beaktande av de utredningar som gjorts[8]. Med beaktande av att landets utrikespolitiska ledning i internationella sammanhang också vid ett flertal tillfällen framhållit Finland som exempel på ett land där minoritetsproblemen funnit sin lösning, bedömer landskapsregeringen förutsättningarna för ett framtida utökat samarbete med berörda riksmyndigheter, framför allt utrikesministeriet, i fråga om information om Ålands folkrättsliga status som goda. Landskapsregeringens målsättning är att samarbetet skall utvecklas i fråga om informationen om Ålands status såväl som autonomt som demilitariserat och neutraliserat område.

I syfte att utveckla och öka Ålandsexemplets användning i internationella sammanhang finns även sedan 1998 en kontaktgrupp mellan utrikesministeriet och Ålands landskapsregering. Gruppen har bland annat diskuterat utländska journalisters, forskares och politikers besök på Åland, seminarier om Åland och autonomifrågor, frågor om Ålands internationella ställning, internationella minoritets- och autonomifrågor, säkerhetspolitiska frågor, informationsfrågor samt samarbetsformer mellan utrikesministeriet, andra ministerier och Åland.

Landskapsregeringen konstaterar i sitt handlingsprogram att det är viktigt att på alla plan öka dialogen med regering och riksdag i Finland för att tillvarata åländska intressen både nationellt och internationellt. För att trygga det svenska språkets ställning skall landskapsregeringen konsekvent i stöd av självstyrelselagen kräva att de muntliga kontakterna och skriftväxlingen mellan landskapet och staten sker på svenska. Landskapsregeringens arbete med de språkpolitiska frågorna beskrivs närmare i landskapsregeringens meddelande till lagtinget[9]. Det konstateras också att det är viktigt att samarbeta med de finlandssvenska institutionerna och organisationerna för att uppnå konkreta resultat. Landskapsregeringens kommunikationsansvar är decentraliserat, vilket innebär att alla i organisationen är delaktiga i arbetet och skyldiga att ansvara för kommunikationen på sitt område. Utöver detta finns Ålandskontoren i Helsingfors och Stockholm som fördjupar kontakterna med representanter för viktiga samhällssektorer och utvecklar nätverk för ömsesidigt utbyte. Hit kan också allmänheten vända sig med frågor som rör Ålands status och den åländska förvaltningen.

Förutom att i samarbete med berörda riksmyndligheter bedriva det informationsarbete som nämns ovan, avser landskapsregeringen att i samarbete med lagtinget fortsätta att intensifiera informationsarbetet gällande självstyrelsens innehåll. Såväl vid landskapsinitierade som på andra grunder aktualiserade besök av politiker, diplomater och högre tjänstemän anordnas program i syfte att besökarna ska få en så heltäckande bild av det åländska samhället som möjligt. Lagtingets politiska företrädare och tjänstemän ger information om lagtinget och dess verksamhet medan landskapsregeringens politiska företrädare och tjänstemän ger information om landskapsförvaltningen. Såväl från lagtingets som landskapsregeringens sida ges allmän information om självstyrelsesystemet. Även landshövdingen, i egenskap av statens högsta företrädare på Åland, deltar regelmässigt i informationen för denna typ av besökare.

Landskapsregeringen avser vidare att liksom tidigare i internationella sammanhang, såsom i olika internationella fora till vilka företrädare för landskapet inbjuds samt vid internationella konferenser informera om självstyrelsen, demilitariseringen och neutraliseringen.

 

6. Sammanfattning

 

Landskapsregeringen har en mängd internationella åtaganden. Utöver dem som nämnts i meddelandet har en stor del av förvaltningens tjänstemän informella kontaktnät med tjänstemän främst i de andra nordiska länderna som möjliggör ett effektivare arbete inom vår egen förvaltning. Åländska intressen finns representerade i såväl formella som informella sammanhang vilket betyder att påverkansmöjligheter inom olika fora inte saknas.

Det nordiska samarbetet är väl inarbetat och verkar av tradition vara det högst prioriterade bland tjänstemännen. En bidragande faktor till detta är att de självstyrande områdena har en hög status inom de nordiska samarbetsorganen, och i många fall kan delta på samma villkor som ländernas regeringar. Det nordiska samarbetet är mycket viktigt ur ett symboliskt perspektiv eftersom de självstyrande områdenas ställning i det praktiska arbetet ligger nära ett fullt medlemskap. Detta är givetvis sporrande för de deltagande tjänstemännen och landskapsregeringsledamöterna. En annan orsak till det aktiva deltagandet är att de nordiska länderna upplevs som närmare Åland och ålänningarna politik- och kulturmässigt än länderna i Kontinentaleuropa. Ett bra exempel på detta är jämställdhetsarbetet där de nordiska länderna kommit längst i Europa.

Landskapsregeringen har under de tio åren av EU-medlemskap kontinuerligt arbetat för att utveckla hanteringen av EU-relaterade ärenden samt göra den så effektiv som möjligt. EU-enheten vid kansliavdelningen koordinerar arbetet och genomför regelbundet utbildningar för att underlätta tjänstemännens arbete. Landskapsregeringen avser ytterligare utöka samarbetet mellan avdelningarna eftersom EU-arbetet ofta går utöver enskilda tjänstemäns ansvarsområde.

Utöver de formella påverkansmöjligheterna arbetar landskapsregeringen kontinuerligt med att föra fram Ålands intressen i andra fora. Att påverka via organisationer och regionala sammanslutningar är något som också landskapsregeringen kunde dra nytta av i högre utsträckning än idag. Det finns ett stort antal lobbyister i Bryssel som representerar exempelvis företagsintressen, regionala intressen eller medborgarnas intressen. Dessa intressegrupper har genom aktivt lobbyarbete mot de europeiska institutionerna kunnat påverka många av unionens beslut. En organisation som ur denna synvinkel varit mycket intressant för landskapsregeringen är B7, där Åland genom sitt aktiva arbete under ordförandeskapet haft möjlighet att tala i hela organisationens namn. Landskapsregeringens målsättning är att driva frågor av särskilt intresse för landskapet först inom B7-samarbetet, som sedan skulle kunna användas för att driva frågan vidare till Islands Commission och Baltic Sea Commission inom CPMR och vidare därifrån på ett europeiskt plan för att ge största möjliga tyngd till argumenten.

Landskapsregeringens arbete med EU-kommissionens grönbok om unionens framtida havspolitik (den maritima strategin) har fungerat som ett pilotprojekt för att finna ramarna för ett mera aktivt påverkansarbete i specifika frågor av särskild vikt för Åland. Landskapsregeringen har tillsatt en intern arbetsgrupp bestående av tjänstemän från olika avdelningar, med uppgift att aktivt följa ärendet och utarbeta kommentarer. Dessa kommentarer har sedan använts för att påverka arbetet i Europaparlamentet, regionkommittén, de finska beredningssektionerna samt inom B7 och CPMR-samarbetena. Landskapsregeringen ser mycket positivt på resultatet av arbetet eftersom de åländska kommentarerna i flera fall funnit gehör och avser att fortsättningsvis plocka ut något eller några ärenden per år där man på liknande sätt arbetar för att använda alla tillgängliga kanaler för att påverka ärendet i den riktning som bäst tillvaratar landskapets intressen.

För att på bästa sätt använda de påverkansmöjligheter som finns är det av yttersta vikt att alla samarbeten koordineras väl så att landskapsregeringens linjedragningar i olika frågor är konsekventa och kontinuerliga. Det formella EU-arbetet är redan nu koordinerat genom EU-enheten och landskapsregeringen kommer att fortsätta att arbeta för att ytterligare samordna övriga samarbetsfora för att underlätta tjänstemännens arbete och undvika dubbelarbete. Landskapsregeringen ser detta meddelande som grunden i en ännu tydligare prioritering av sitt internationella arbete.