Landskapsstyrelsen föreslår att lagtinget antar en ändring av den arbetsmarknadspolitiska landskapslagstiftningen. Framställningen innehåller förslag till en ny landskapslag om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten samt till en ny blankettlag om utkomstskydd för arbetslösa. Samtidigt upphävs landskapslagarna om arbetsförmedling, yrkesvägledning och sysselsättning samt landskapsförordningen om arbetskraftens rörlighet. Dessutom genomförs vissa tekniska ändringar av landskapslagarna om sysselsättningsfrämjande utbildning och studieledighet samt i blankettlagen om arbetsmarknadsstöd.

Landskapsstyrelsens syfte med reformen är att skapa en klarare och enhetligare samt mer flexibel reglering av rättsområdet som samtidigt kan ligga till grund för en väl fungerande arbetsmarknad. Nödvändiga lagstiftningsgåtgärder krävs även för att uppdatera landskapslagstiftningen samt för att föra den i nivå med den internationella regleringen på området.

Genom förslaget kommer verksamheten huvudsakligen att skötas av en fristående myndighet underställd landskapsstyrelsen. Myndighetens namn föreslås vara Ålands arbetsmarknadsbyrå.

Utskottets förslag

Utskottet föreslår att de i framställningen ingående lagförslagen godkänns med vissa ändringar. I landskapslagen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten föreslås en målsättningsparagraf där målet för landskapets arbetsmarknadspolitik anges. Utskottet föreslår också ändringar så att ansvarsfördelningen mellan landskapsstyrelsen och den nya myndigheten, Ålands arbetsmarknadsbyrå, klargörs. Enligt utskottets mening bör landskapsstyrelsen ha det övergripande ansvaret för landskapets arbetsmarknadspolitik medan enbart vissa avgränsade uppgifter på arbetsmarknadspolitikens område bör ankomma på byrån. I framställningen föreslås att hela ansvaret för arbetsmarknadspolitiken skall åligga byrån. Utskottet föreslår vidare att ledningsansvaret för byrån skall ankomma på den av landskapsstyrelsens tillsatta styrelsen medan ansvaret för den operativa verksamheten skall ankomma på myndighetens chef. I framställningen föreslås att myndigheten skall ledas av chefen som biträds av en av landskapsstyrelsen tillsatt ledningsgrupp som dock skall tillsätta byråns personal.

Vidare föreslår utskottet bestämmelser om en arbetsmarknadskommission som skall verka i anslutning till byrån liksom bestämmelser om yrkesvägledning. Frågan om byråns interna organisation lämnas öppen för landskapsstyrelsen att senare fatta beslut om i landskapsförordning. Ändringar föreslås även i bestämmelserna om byråns dataregister liksom ett flertal övriga ändringar varav en del är av teknisk eller språklig natur.

Utskottets synpunkter

Allmän motivering

Inledning

Utskottet konstaterade redan i inledningen av behandlingen av ärendet att de lagar som ingår i framställningen inte till alla delar föreföll genomtänkta och att en hel del förändringar syntes nödvändiga. Utskottet förde då en principdiskussion om huruvida utskottet skulle behandla framställningen och självt föreslå förändringar eller om utskottet borde förkasta lagarna i framställningen och samtidigt hemställa om att landskapsstyrelsen inkommer med ett nytt förslag. Utskottet valde att omarbeta lagarna i framställningen för att på så sätt få möjlighet att påverka innehållet.

Landskapsstyrelsen föreslår en ny arbetsmarknadspolitisk lag där bestämmelser från tre olika lagar samlas i en lag av ramlagsnatur medan närmare bestämmelser föreslås kunna utfärdas genom landskapsförordning. Syftet är att få en klarare och enhetligare reglering av rättsområdet. Även utskottet anser det vara till fördel att i en och samma lag samla de mer övergripande bestämmelserna om landskapets arbetsmarknadspolitik samt bestämmelserna om en ny arbetsmarknadsmyndighet. Utskottet delar även landskapsstyrelsens uppfattning att det är ändamålsenligt att lagen är av ramlagsnatur.

Den nya ramlagen benämns i framställningen “landskapslag om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten”. Utskottet, som föreslår en mindre språklig ändring av lagens namn, konstaterar att begreppet “arbetsmarknadspolitik” innefattar många olika politikområden såsom allmän-ekonomisk politik, näringspolitik, utbildningspolitik och socialpolitik. Lagen är uppdelad så att de inledande paragraferna reglerar landskapets allmänna skyldigheter i fråga om arbetsmarknadspolitiken. Landskapet skall enligt lagen genom allmänna ekonomisk-politiska åtgärder sträva till att påverka efterfrågan på arbetskraft samt tillhandahålla viss service, så kallad arbetsmarknadsservice.

Synen på arbetsmarknadspolitikens möjligheter baseras på föreställningar om hur arbetsmarknaden och ekonomin i övrigt samt de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna fungerar och hur de kommer att utvecklas i framtiden. Förändringar i synsätt kan medföra förändringar av arbetsmarknadspolitikens inriktning, utformning och dimensionering. I framställningen redogörs inte närmare för landskapsstyrelsens övergripande syn på arbetsmarknadspolitikens målsättning, utveckling, möjligheter och begränsningar.

Enligt utskottets mening bör målet för landskapets arbetsmarknadspolitik vara att främja sysselsättning, ekonomisk tillväxt, stabilitet och rättvis fördelning. Arbetsmarknadspolitiken bör även ta hänsyn till miljön. Utskottet anser att dessa målsättningar bör ligga till grund för den verksamhet som bedrivs enligt landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och föreslår därför att det i lagens inledning intas en ny målsättningsparagraf där målet anges. I framställningen föreslås en uttrycklig bestämmelse om att kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor skall beaktas och att en jämn fördelning mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden skall främjas. Landskapsstyrelsen föreslår även att det i lagen intas en bestämmelse enligt vilken allas rätt till arbete skall beaktas vid verkställigheten av lagen. Utskottet föreslår att även dessa bestämmelser efter viss omformulering intas i den nya målsättningsparagrafen.

Enligt framställningen skall verkställigheten av landskapslagen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten ankomma på en landskapsstyrelsen underställd myndighet, benämnd Ålands arbetsmarknadsbyrå. Utskottet föreslår i detta avseende ett förtydligande så att ansvarsfördelningen mellan landskapsstyrelsen och den nya myndigheten klargörs. Enligt utskottets mening skall landskapsstyrelsen ha ansvaret för den övergripande arbetsmarknadspolitik som hör till landskapets behörighetsområde medan arbetsmarknadsbyrån handhar vissa avgränsade uppgifter som anges i lagen eller som genom landskapsförordning överförts till myndigheten.

Till den del ändringar föreslås i de lagar som ingår i framställningen har utskottet i viss utsträckning valt att i lagarna endast inta fullmakter för landskapsstyrelsen att genom landskapsförordning reglera de frågeställningar utskottet valt att lyfta fram. Detta innebär att samma typer av frågor regleras delvis genom lag, delvis genom förordning. Enligt utskottets mening kan det föreligga skäl för landskapsstyrelsen att vid en framtida översyn av lagarna beakta detta så att en större konsekvens uppnås. Det faktum att utskottet just i detta enskilda ärende funnit det ändamålsenligt att på ett flertal punkter i lag bemyndiga landskapsstyrelsen att utfärda landskapsförordning innebär inte att utskottet anser att ett sådant förfarande generellt bör tillämpas. Vilka frågor som bör hänskjutas till förordning bör enligt utskottets mening avgöras från fall till fall. Utskottet finner det önskvärt att lagtinget i ett annat sammanhang kunde föra en principdiskussion om användandet av landskapsförordningsinstrumentet.

Behörighetsfördelningen

I framställningen finns en beskrivning av fördelningen av behörigheten mellan riket och landskapet på arbetsmarknadspolitikens område. I framställningen nämns landskapets behörighet bl.a. i fråga om landskapets egna myndigheter, undervisning, näringarna och främjande av sysselsättningen. Till främjande av sysselsättningen hör lagstiftningen om arbetsförmedling.

Till rikets lagstiftningsbehörighet hör grundlagens bestämmelser om de grundläggande fri- och rättigheterna till vilka skyddet av av personuppgifter hör. Riket har även lagstiftningsbehörighet i fråga om arbetsrätten med undantag av tjänstekollektivavtal för landskapets och kommunernas anställda. Även arbetsavtal och socialförsäkring hör till rikets behörighetsområde men kan med lagtingets samtycke genom lag överföras till landskapets lagstiftningsbehörighet. Vidare hör till rikets behörighet frågor om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet och främjande av konkurrens. I sammanhanget kan också nämnas att betydande delar av arbetsmarknadspolitiken inte regleras genom lagstiftning utan är överlåten till arbetsmarknadens parter att reglera genom avtal.

Utskottet konstaterar således att landskapets behörighet på arbetsmarknadspolitikens område till vissa delar är begränsad. Eftersom en stor del av verksamheten på det arbetsmarknadspolitiska området dessutom utgör en del av samhällets grundskydd i förhållande till medborgarna måste de olika beslutsfattarna på området ta hänsyn till övriga delar av samhällets trygghetssystem. Trygghetssystemen är avsedda att vara heltäckande så att ingen medborgare skall falla emellan de olika systemen som därför griper in i varandra. Ansvaret för medborgarnas grundtrygghet delas mellan olika myndigheter och instanser såsom kommunerna, Folkpensionsanstalten och landskapet.I fråga om landskapets ansvarsområde berörs i första hand den fristående arbetsförmedlingen men även näringsavdelningen, utbildningsavdelningen och social- och miljöavdelningen berörs. Även ÅHS kan beröras till den del det handlar om medicinsk rehabilitering. Enligt utskottets mening är det angeläget att eftersträva att de olika trygghetssystem som riktar sig mot de enskilda medborgarna är genomtänkta och anpassade till varandra.

Framtidens arbetsmarknad

Enligt vad utskottet fått erfara tyder många tecken på att en ny typ av samhällsekonomi, en kunskapsekonomi, är under utveckling. I kunskapsekonomin utgörs det viktigaste kapitalet av humankapital, socialkapital och kulturellt kapital. Med det mänskliga kapitalet eller humankapitalet avses människors kunskaper och färdigheter, med det sociala kapitalet avses t.ex. förtroendet för medmänniskorna och villigheten att samarbeta och samverka. I den nya kunskapsekonomin måste det finnas en balans mellan de olika typerna av kapital i och över individens livsperspektiv. Eftersom kunskapskapitalet, till skillnad från traditionellt kapital, ökar när det delas så går de gamla ekonomiska teorierna inte att tillämpa på kunskapsekonomin. Vi står enligt detta resonemang således inför nya utmaningar i utformandet av den ekonomiska politiken.

Även arbetsmarknaden står inför stora förändringar i den nya ekonomin. Företagen måste bli mer flexibla och mer innovativa och nya affärsorganisationer och ledningsprinciper växer fram för att kunna handskas med dynamiken. Allt fler människor kommer att göra sin hobby till sitt arbete och allt fler kommer att skapa sina egna arbetsplatser. Också på arbetsplatser där rekryteringen sker på traditionellt vis kommer företagen i allt större utsträckning att knyta de anställda till sig genom olika former av delägande. Gränsen mellan de traditionella parterna på arbetsmarknaden, arbetsgivare och arbetstagare, kommer på så sätt att allt mer suddas ut.

Utvecklingen medför stora möjligheter men också risker framför allt i fråga om ökade klyftor både på det regionala och individuella planet. Även skillnaderna i arbetsplatskultur mellan å ena sidan offentlig sektor och å andra sidan det privata näringslivet kan öka i och med att den tydliga rollfördelningen mellan arbetsgivare och arbetstagare kvarstår inom offentlig sektor. Här kommer den politiska utmaningen att bestå i att dels motverka klyftorna, dels trygga den grundläggande offentliga samhällsservicen genom att reformera den offentliga sektorn så att den utgör en arbetsplats som attraherar kompetent arbetskraft.

Utbildning utgör ett nyckelord i den nya ekonomin men också utbildningen står inför förändringar. Beräkningar visar att redan idag står den offentliga sektorn för mindre än hälften av utbildningskostnaderna i Norden. En allt större andel av produktionen av ny kunskap sker i företagen och framför allt tenderar företagen att själva ta över både utbildning och produktion av s.k spetskunskap. Tendenser tyder också på att de enskilda individerna i ökad utsträckning kommer att delta i finansieringen av sin utbildning. Utbildningen begränsas inte längre till grundutbildning utan det handlar om livslångt lärande. I framtiden förutspås en utveckling av ett “livslångt lärande-system” som utgör en kombination av informella och formella utbildningssystem. Kontinuerlig utbildning inom arbetslivet är också viktig med tanke på den förväntade bristen på arbetskraft som i sin tur är ett resultat av att den äldre delen av befolkningen är på god väg att bli betydligt större än den yngre. Kostnader för utbildning är i kunskapsekonomin inte att betrakta som konsumtion utan som investeringar för såväl individen som samhället.

Ytterligare två tendenser är tydliga i fråga om framtidens arbetsmarknad, den teknologiska utvecklingen och globaliseringen som hänger intimt samman såväl med varandra som med utvecklingen av kunskapssamhället. Den tekniska utvecklingen har visserligen alltid förändrat ekonomins förutsättningar, det som skiljer den tekniska revolution vi nu är inne i framför allt på informationsteknologins område, är förändringstakten. Den nya teknologin är digital, den är trådlös och den är mobil. Utbredningen är enorm och priserna låga. Både den tekniska utvecklingen och globaliseringen bidrar till att gamla branschgränser bryts ner och nya kunskapsintensiva branscher uppstår. Lokaliseringsfriheten för företagen ökar och även människor blir mer mobila. På många håll finns tendenser till ökat “fjärrägande”, d.v.s. att företagen ägs av aktieägare spridda över världen på bekostnad av det lokala ägandet. Man kan också se tydliga tecken på en framväxande internationell utbildningsmarknad.

Den snabba tekniska utvecklingen, mobiliteten och globaliseringen kan leda till att allt fler får allt intressantare arbeten. Samtidigt ökar dock kraven och redan i dag kan man se en utveckling där fler och fler arbetar allt mer. En utmaning blir här att införa en ny tidspolitik som motverkar att en växande andel av befolkningen drabbas av utbrändhet redan i tidig medelålder och som medverkar till att det också i framtiden blir möjligt att kombinera arbete och familj. Möjligheten att förena familj med arbete inom IT-branschen kan vara avgörande för att kvinnor i större utsträckning skall söka sig till branschen vilket i sin tur på lång sikt sannolikt kommer att utgöra en konkurrensfördel. Det nya tidspolitiken bör också tillförsäkra utrymme för eftertanke och reflektion. En ytterligare följd av denna utveckling är redan idag märkbar, det blir nämligen allt svårare att besätta de arbeten som av olika orsaker inte betraktas som tillräckligt attraktiva.

Arbetsmarknadspolitikens roll i framtiden kommer sannolikt att uppvisa såväl likheter som olikheter jämfört med dagens politik. Genom att liksom tidigare stöda infrastruktur, såsom utbildning, samfärdsel och teknik, bidrar samhället till förutsättningar för ekonomisk utveckling. Men politiken står också inför stora förändringar. De politiska åtgärderna måste bli mer flexibla för att kunna svara mot förändrade förhållanden och behov. Politiken övergår från reglering och kontroll till att fastställa spelregler och underlätta förändring. Arbetsmarknadspolitiken bör skapa möjligheter till nya arbetstillfällen, livslång inlärning samt möjligheter till kunskapsproduktion, kunskapsspridning och kunskapsutnyttjande. Nya politiska åtgärder måste få stöd i ny kompetens och i nya institutionella strukturer och inom den offentliga sektorn måste nya ledningsprinciper antas.

För Ålands del konstaterar utskottet att det är angeläget att den nya institution som skapas genom det föreliggande lagförslaget, Ålands arbetsmarknadsmyndighet, är så flexibel att den kan möta de framtida behoven. Särskilt på utbildningens område kan den nya myndigheten komma att spela en ökande roll. Det livslånga lärandet kommer att utgöra en utmaning speciellt för de små företagen i landskapet och här kan arbetsmarknadsmyndigheten tänkas få en samordnande funktion. Myndigheten bör även tillförsäkras resurser att påbörja ett internt utvecklingsarbete för att kunna möta de nya kraven. Mot bakgrund av att det på många håll förutspås att de politiska åtgärderna i framtiden i allt högre grad kommer att behöva stöd av ny kompetens samt motiveras av vetenskapliga bevis och bedömningar, kan den utredningsverksamhet som enligt framställningen skall åligga den nya myndigheten komma att få en växande betydelse.

Ålands arbetsmarknadsbyrå

I framställningen föreslås att en ny myndighet, Ålands arbetsmarknadsbyrå, skapas och i framställningen presenteras ett förslag till hur myndigheten skall organiseras. Landskapsstyrelsen föreslår att myndigheten skall handha verkställigheten av landskapslagen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Enligt utskottets mening är det inte ändamålsenligt att ålägga myndigheten det totala ansvaret för lagens verkställighet eftersom den övergripande arbetsmarknadspolitiken bör ankomma på landskapsstyrelsen medan myndighetens ansvar är mer begränsat.

Utskottet konstaterar att avsikten med reformen är att åstadkomma en organisation som i högre grad kan tillhandahålla service för arbetsmarknadens aktörer. Utskottet delar landskapsstyrelsens uppfattning att det kan vara till fördel med en arbetsmarknadsservice som är inriktad på aktivt samarbete med såväl arbetsgivare som arbetssökande.

Samtidigt konstaterar dock utskottet att arbetsmarknadsmyndigheternas uppgifter är dubbla. Vid sidan av att fungera som serviceorgan handhar byrån myndighetsuppgifter som påverkar enskilda människors rättigheter och skyldigheter och som därför ställer andra krav på organisationen. Vid myndighetsutövningen är begrepp som rättssäkerhet och opartiskhet centrala medan snabbhet, effektivitet och flexibilitet förutsätts av en serviceorganisation. Arbetstagare har till skillnad från arbetsgivare vissa rättigheter och skyldigheter i förhållande till arbetsmarknadsmyndigheten och när en enskild arbetssökande inte finner arbete får detta direkta konsekvenser för samhället.

Enligt utskottets mening bör landskapsstyrelsen i den framtida utformningen av organisationen tillse att den föreslagna arbetsmarknadsbyrån ges förutsättningar att fungera både som serviceorgan och som myndighet. Utskottet konstaterar att en del av dem som nyttjar arbetsmarknadsbyråns service är mycket resurskrävande, detta gäller t.ex. personer med nedsatt arbetsförmåga och andra personer som av olika orsaker är svårplacerade i arbete. Dessa kunder kan kräva relativt omfattande insatser från byråns sida om den princip om allas rätt till arbete som intagits i framställningen skall efterlevas. De olika krav som ställs på arbetsmarknadsbyrån behöver dock enligt utskottets mening inte vara oförenliga utan kan åtminstone delvis komplettera varandra eftersom direkt klientarbete svårligen kan särskiljas från annan verksamhet inom byrån. En platsinriktad arbetsförmedlingsverksamhet som är välfungerande förutsätter till exempel att myndigheten också har god kännedom om de arbetssökande.

Av framställningen framgår att myndigheten skall vara fristående men att den dock kommer att samarbeta intimt med näringsavdelningen, utbildningsavdelningen och social- och hälsovårdsavdelningen. Utskottet delar landskapsstyrelsens åsikt men föreslår att den fristående myndigheten skall ledas av en styrelse som tillsätts av landskapsstyrelsen medan ledningen av den operativa verksamheten ankommer på byråns chef. En fristående myndighet med ansvar för vitala delar av landskapets arbetsmarknadspolitiska verksamhet bör enligt utskottets mening inte vara en tjänstemannastyrd organisation utan ledningsansvaret bör åligga ett politiskt tillsatt organ.

Enligt vad utskottet fått erfara under behandlingen av ärendet torde den i framställningen föreslagna interna organisationen av myndigheten inte längre till alla delar vara aktuell varför utskottet konstaterar att det står landskapsstyrelsen fritt att i den kommande landskapsförordningen reglera den nya organisationen

Arbetsmarknadskommissionen

Utskottet föreslår att det i landskapslagen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten införs en bestämmelse enligt vilken det i anslutning till arbetsmarknadsbyrån skall finnas en arbetsmarknadskommission. Utskottet finner nämligen att det med tanke på arbetsmarknadsbyråns kundrelationer är ändamålsenligt med ett från byrån fristående partsammansatt organ som kan handha vissa ärenden.

Kommissionen skall i princip handha de uppgifter som enligt gällande landskapslag om sysselsättning ankommer på den arbetskraftskommission som nu är verksam i anslutning till arbetsförmedlingen. Kommissionens uppgifter föreslås närmare preciserade i förordning och enligt utskottets mening finns det anledning för landskapsstyrelsen att överväga om vissa beslut som i dag formellt fattas av kommissionen kunde delegeras till arbetsmarknadsbyrån och dess tjänstemän.

Överenskommelseförordningar

I framställningen nämns två överenskommelseförordningar som reglerar överföringen till Ålands arbetsförmedlingsbyrå av vissa förvaltningsuppgifter som hör till rikets behörighet. Enligt framställningen bör en teknisk översyn av överenskommelseförordningarna vidtas till följd av den föreslagna lagstiftningen.

Den i landskapslagen om sysselsättning reglerade arbetskraftskommissionen handhar i dag på basen av praxis vissa förvaltningsuppgifter som hör till rikets behörighetsområde. Eftersom överenskommelseförordning är den i självstyrelselagen angivna formen för överenskommelser om överföring av förvaltningsuppgifter mellan landskapet och riket förutsätter utskottet att landskapsstyrelsen i samband med översynen av de befintliga överenskommelseförordningarna även förhandlar med berörda riksmyndigheter om ingående av överenskommelseförordning i fråga om arbetsmarknadskommissionens handhavande av rikets förvaltningsuppgifter.

Detaljmotivering

1. Landskapslag om arbetsmarknadspolitisk verksamhet

Lagens rubrik. Utskottet föreslår att lagen skall benämnas “Landskapslag om arbetsmarknadspolitisk verksamhet”. Att använda begreppet arbetsmarknadspolitisk verksamhet i obestämd form lämnar enligt utskottets mening en större öppenhet såtillvida att arbetsmarknadspolitik kan bedrivas även i annan bemärkelse än som avses i lagen.

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 § (Ny) Med hänvisning till de motiv som anfördes i den allmänna motiveringen föreslår utskottet att i lagen intas en ny målsättningsparagraf där även stadgandena i framställningens 6 § om jämställdhet och rätt till arbete inarbetats.

Med begreppet “rättvis fördelning” avses såväl fördelningen mellan individer som mellan regioner. Även personer med nedsatt arbetsförmåga omfattas givetvis av begreppet.

I framställningens 6 § föreslås, i syfte att understryka att även personer med nedsatt arbetsförmåga har rätt till arbete, en bestämmelse enligt vilken allas rätt till arbete skall beaktas vid tillämpningen av denna lag. Landskapsstyrelsen hänvisar också till regeringsformens bestämmelser om att det allmänna skall främja sysselsättningen och verka för att var och en tillförsäkras arbete. Utskottet anser att det kan vara till fördel att, särskilt med tanke på personer med nedsatt arbetsförmåga, i lagen inta ett deklaratoriskt stadgande om landskapets målsättning att alla skall tillförsäkras rätt till arbete. Den i framställningen föreslagna formuleringen är dock enligt utskottets mening för kategorisk för att vid varje tillfälle kunna efterlevas i verkligheten. Utskottet föreslår därför en omformulering som överensstämmer med den nya grundlagens 18 §.

2 § (Framställningens 1 §) Som redan nämndes i den allmänna motiveringen är begreppet “arbetsmarknadspolitisk verksamhet” mycket omfattande. I paragrafen avgränsas de områden inom arbetsmarknadspolitiken som avses omfattas av denna lag.

Eftersom utskottet föreslår en ny målsättningsparagraf som utgör en inledande bestämmelse ändras paragrafens rubrik.

Motiven till ändringen av begreppet “sysselsättningsfrämjande åtgärder” framgår nedan under 4 §.

3 § (Framställningens 2 §) Utskottet föreslår att till förteckningen över vilken service som skall inrymmas i begreppet arbetsmarknadsservice fogas yrkesvägledning av orsaker som framgår av detaljmotiveringen till 9 §.

Vidare föreslår utskottet att “förmedling av och åtgärder beträffande personer med nedsatt arbetsförmåga” skall ersättas med “särskild service för personer med nedsatt arbetsförmåga”. Utskottet anser att formuleringen bör sätta fokus på verksamheten i stället för på personerna. Någon ändring avses således inte i sak.

4 § (Framställningens 3 §) I framställningen föreslås att med sysselsättningsfrämjande åtgärder skall avses både de allmänna ekonomisk-politiska och andra åtgärder som omnämns i framställningens 3 § och de åtgärder som riktas till enskilda, 16 år fyllda personer som står till arbetsmarknadens förfogande och för vilka platsförmedling och utbildningsåtgärder inte är tillräckliga.

Utskottet har valt att skilja mellan å ena sidan den mer övergripande sysselsättningspolitiska verksamheten där olika politiska åtgärder inryms och å andra sidan de mer konkreta åtgärderna. Därför föreslås att paragrafens rubrik skall vara “Sysselsättningsfrämjande verksamhet”. Samma rubrik föreslås för lagens 4 kapitel som inrymmer en bestämmelse om sysselsättningsfrämjande åtgärder.

Framställningens 3 § 2 mom flyttas till 16 §.

5 § (Framställningens 4 §) Ändringsförslaget är av språklig natur.

6 § (Framställningens 5 § ) Utskottet föreslår att landskapsstyrelsens förslag till 6 § utgår eftersom bestämmelserna inarbetats i den nya målsättningsparagrafen (1 §).

7 § Ändringsförslaget är av språklig natur och syftar till att åstadkomma en med 3 mom. överensstämmande vokabulär.

2 kap. Arbetsmarknadsservice

Rubriken Utskottet föreslår att kapitelrubriken i likhet med övriga kapitelrubriker skall vara i obestämd form.

9 § (Ny)Utskottet föreslår att till lagen fogas en ny paragraf om yrkesvägledning. Den föreslagna paragrafen motsvarar i princip definitionen i landskapslagen om yrkesvägledning, som nu upphävs. Den nuvarande yrkesvägledningsbyråns uppgifter överförs huvudsakligen på den nya arbetsmarknadsbyrån men vissa bestämmelser i den nu gällande lagen är inte längre aktuella och behöver därför ingen motsvarighet i den nya lagstiftningen. Detta gäller exempelvis uppgiften att "främja förverkligandet av de yrkesplaner yrkesvägledd uppgjort på basen av yrkesvägledningen och i detta syfte handhava arbetsförmedling för yrkesvägledd ungdom" och bestämmelserna angående yrkesvägledning för skolungdom.

Yrkesvägledning är en serviceform som huvudsakligen riktar sig till enskilda personer. Enligt artikel 9 i den Europeiska sociala stadgan skall de fördragsslutande parterna utfästa sig att "i syfte att säkerställa ett effektivt utövande av rätten till yrkesvägledning, då det behövs upprätta eller främja service i syfte att bistå alla och envar, inbegripet handikappade, vid lösandet av problem i samband med yrkesval och yrkeskarriär, med beaktande av vederbörandes individuella egenskaper i relation till de möjligheter arbetsmarknaden erbjuder. Denna service skall kostnadsfritt tillhandahållas såväl ungdomar, inbegripet skolbarn, som vuxna."

10 § (Framställningens 9 §). I framställningen föreslås att paragrafens rubrik skall vara “specialarbetsförmedling”. Utskottet finner inte uttrycket välvalt eftersom det indikerar att begreppet arbetsförmedling inte skulle omfatta också förmedling av arbete till personer med nedsatt arbetsförmåga. Att i paragrafen tala om den särskilda service som skulle riktas just till personer med nedsatt arbetsförmåga är enligt utskottets mening såväl mer adekvat som modernt. Därtill konstaterar utskottet att med specialarbetsförmedling på andra håll avses arbetsförmedling för särskilda yrkeskategorier som t.ex. kulturarbetsförmedling för kulturarbeten. Den språkliga ändringen överensstämmer med ändringen av 3 § (framställningens 2 §).

11 § (Framställningens 10 §) Eftersom utredningar om läget på arbetsmarknaden kan utföras också av andra organ och myndigheter än arbetsmarknadsmyndigheten föreslår utskottet att utredningar skall kunna utföras av arbetsmarknadsmyndigheten. Närmare bestämmelser om vilken typ av utredningar som bör ankomma på myndigheten kan utfärdas genom landskapsförordning. Övriga ändringsförslag är av språklig natur.

12 § (Framställningens 11 §). Enligt vad utskottet fått erfara under behandlingen av lagen har en av landskapsstyrelsen tillsatt arbetsgrupp redan i juni 1998 avlämnat en rapport med underlag för en ny lag om sysselsättningsfrämjande utbildning. Ändringar av landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning, till vilken denna paragraf hänvisar, är således att vänta utöver de tekniska ändringar som nu ingår i framställningen.

Innehållet i framställningens 12 § föreslås flyttat till 4 kap.

3 kap. Förmåner i samband med arbetsmarknadsservice

Rubriken Utskottet föreslår att kapitelrubriken i likhet med övriga kapitelrubriker skall vara i obestämd form.

13 § I framställningen föreslås att landskapsstyrelsen kan besluta om ersättning för vissa kostnader som förorsakas person med nedsatt arbetsförmåga. Utskottet finner det inte ändamålsenligt att landskapsstyrelsen skall fatta denna typ av beslut och föreslår därför i stället att besluten skall fattas av arbetsmarknadsbyrån. Övriga ändringsförslag är av språklig natur.

14 § (Ny) Som en konsekvens av utskottets förslag att det till lagen fogas en ny paragraf om yrkesvägledning föreslås att det till kapitlet om förmåner i samband med arbetsmarknadsservicen fogas en bestämmelse om ersättning för stöd i samband med yrkesvägledning. Bestämmelser om ersättningar i samband med yrkesvägledning finns i dag i 2 § i landskapslagen om yrkesvägledning.

4 kap. Sysselsättningsfrämjande verksamhet

Rubriken Motiven till ändringen av kapitlets rubrik framgår av motiveringarna till 4 §.

15 § Utskottet föreslår att bestämmelsen om en sysselsättningsplan i framställningens 12 § flyttas till detta kapitel där den rätteligen hör hemma.

16 § (Framställningens 14 §). Utskottet konstaterar att det av såväl framställningens 3 § 2 mom. som 14 § 1 mom. framgår att sysselsättningsfrämjande åtgärder blir aktuella enbart då arbete eller utbildning inte kan erbjudas. Utskottet föredrar formuleringen i framställningens 3 § 2 mom och föreslår därför att den skall ersätta framställningens 14 § 1 mom.

6 kap. Förvaltning och personal

19 § (Framställningens 17 §) I framställningen föreslås att det för verkställigheten av denna lag skall finnas en landskapsstyrelsen underställd myndighet benämnd Ålands arbetsmarknadsbyrå. Såsom konstaterades i den allmänna motiveringen tar lagens inledande kapitel sikte på landskapets allmänna skyldigheter och målsättningar i fråga om arbetsmarknadspolitiken. Till exempel anges i 2 § att landskapet genom allmänna ekonomisk-politiska och andra åtgärder skall sträva till att påverka efterfrågan på arbetskraft. Eftersom detta är en uppgift som primärt ankommer på landskapsstyrelsen finner utskottet det missvisande att i lagen ange att hela verkställigheten skall ankomma på arbetsmarknadsmyndigheten.

Utskottet föreslår att handhavandet av arbetsmarknadsservicen enligt lagen skall ankomma på arbetsmarknadsbyrån. Utskottet har i 4 § valt att införa ett nytt begrepp för den övergripande sysselsättningspolitiska verksamhet som primärt ankommer på landskapsstyrelsen. De mer konkreta sysselsättningsfrämjande åtgärderna kan enligt utskottets mening ankomma på arbetsmarknadsbyrån. Vidare föreslås att den sysselsättningsfrämjande utbildningen inte skall ankomma på byrån utan att den liksom tidigare primärt skall åligga landskapsstyrelsens utbildningsavdelning. Den närmare arbetsfördelningen mellan landskapsstyrelsen och byrån framgår av 4 och 5 §§ i LL om den sysselsättningsfrämjande utbildningen.

Utskottet föreslår även att landskapsstyrelsen genom förordning skall kunna ålägga byrån vissa ytterligare uppgifter.

20 § (Framställningens 18 §) Som framgår av den allmänna motiveringen anser utskottet att arbetsmarknadsbyrån skall ledas av det av landskapsstyrelsen tillsatta ledningsorganet medan ansvaret för den operativa verksamheten ankommer på byråns chef. Utskottet föreslår också att benämningen ledningsgrupp ändras till styrelse eftersom benämningen är mer adekvat med tanke på uppgifterna. Styrelsen kan efter eget gottfinnande delegera uppgifter till tjänstemannanivån.

I framställningen finns en noggrann uppräkning av de olika näringar och politikområden som skall vara representerade i ledningsgruppen. Utskottet finner det mer ändamålsenligt att i ramlagen endast ange antalet medlemmar i styrelsen så att landskapsstyrelsen vid tillsättandet av styrelsen har möjlighet att finna en sammansättning som är balanserad och som beaktar olika intressen. Enligt utskottets mening bör dock arbetsmarknadens parter, d.v.s. både arbetstagar- och arbetsgivarsidan, vara representerade i styrelsen. Utskottet föreslår att landskapsstyrelsen även skall utse styrelsens ordförande samt vice ordförande.

21 § (Framställningens 19 §) Eftersom en verksamhetsplan utgör ett viktigt underlag för bl.a. budgetering föreslår utskottet att styrelsen skall inlämna även verksamhetsplan till landskapsstyrelsen.

I landskapsförordning bör enligt utskottets mening intas sedvanliga sammanträdesbestämmelser såsom hur beslut fattas, styrelsens sammankallande och beslutförhet samt protokoll. Enligt utskottets mening vore det ändamålsenligt med en särskild landskapslag som reglerade denna typ av frågor och till vilken olika speciallagar om myndigheter som underlyder landskapsstyrelsen kunde hänvisa.

22 § (Framställningens 20 §) Utskottet föreslår att landskapsstyrelsen genom landskapsförordning skall kunna delegera rätten att besluta om utnämning och anställning av viss personal till arbetsmarknadschefen. Den personal som här kan bli aktuell är enligt utskottets mening åtminstone teknisk personal som anställs i privaträttsligt anställningsförhållande.

I framställningen föreslås att byråchefen självständigt skall leda arbetsmarknadsbyrån. Enligt utskottets mening bör det övergripande ledningsansvaret åligga styrelsen medan arbetsmarknadschefen har ledningsansvaret för den löpande verksamheten vid byrån.

24 § (Ny) Eftersom det under behandlingen av ärendet framkommit att det inte kan anses ändamålsenligt att på i framställningen föreslaget sätt avskaffa den arbetskraftskommission som enligt landskapslagen om sysselsättning idag verkar i anslutning till arbetsförmedlingsbyrån föreslår utskottet att det i landskapslagen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten intas en ny paragraf om en arbetsmarknadskommission.

Utskottet föreslår att kommissionen liksom för närvarande skall ha fem medlemmar som utses av landskapsstyrelsen. Av dessa medlemmar skall två representera arbetsgivarna och två arbetstagarna och dessa representanter bör utses på förslag av de mest representativa arbetsmarknadsorganisationerna i landskapet.

Vidare föreslår utskottet att landskapsstyrelsen genom landskapsförordning skall besluta om vilka uppgifter som skall ankomma på kommissionen. I den allmänna motiveringen ovan redogörs för utskottets åsikt i fråga om regleringen av de förvaltningsuppgifter som ankommer på riket men som enligt praxis hittills handhafts av arbetskraftskommissionen. Vidare föreslår utskottet att landskapsstyrelsen genom landskapsförordning skall kunna bemyndiga kommissionen att delegera vissa uppgifter till arbetsmarknadsbyrån. Utskottet har här framför allt uppgifter i fråga om utkomstskyddet i åtanke.

I landskapsförordning bör enligt utskottets mening likaså intas sedvanliga sammanträdesbestämmelser såsom hur beslut fattas, kommissionens sammankallande och beslutförhet samt protokoll.

25 § (Ny) Utskottet föreslår att i lagen intas en bestämmelse om jäv. Övriga sedvanliga sammanträdesbestämmelser föreslås intagna i förordning.

26 § (Framställningens 22 §) Ändringsförslaget i 1 mom. är av språklig natur.

I 2 mom. föreslår utskottet en ändring så att ordningsreglerna inte bara skall omfatta arbetssökande utan alla dem som anlitar byråns tjänster. Eftersom framställningens begrepp “avföras ur byråns förteckningar” inte är definierat föreslår utskottet att påföljden i stället skall vara att den som bryter mot ordningsreglerna avstängs från byråns service. För en arbetslös arbetssökande kan detta innebära förlust av arbetslöshetsdagpenning och för andra än arbetssökande kan det innebära att han eller hon går miste om annan service.

Utskottet föreslår att sista meningen i framställningens 2 mom. utgår eftersom följderna av att en sökande avvisar arbete regleras i lagen om utkomstskydd för arbetslösa vilken görs tillämplig i landskapet genom en i denna framställning ingående landskapslag.

7 kap. Arbetsförmedling av annan än landskapet

27-29 §§ (Framställningens 23-25 §§) Ändringarna är språkliga och föreslås i förtydligande syfte.

8 kap. Register

30 § I framställningen föreslås ett antal paragrafer som närmare reglerar ändamålet med och innehållet i de register som arbetsmarknadsbyrån skall föra med hjälp av automatiserad databehandling.

Utskottet konstaterar att Ålands arbetsförmedling i dag kostnadsfritt använder sig av den svenskspråkiga versionen av de register som används av arbetskraftsförvaltningen i riket. Enligt vad utskottet fått erfara under behandlingen av ärendet torde det inte just nu vara aktuellt med att upprätta ett särskilt åländskt register varför även den nya arbetsmarknadsbyrån tillsvidare måste använda sig av rikets register.

Eftersom upprätthållandet av dataregister enligt Finlands grundlag förutsätter stöd i lag är det enligt utskottets mening mest ändamålsenligt att samma regler gäller för arbetsmarknadsmyndighetens register som för de register som används i riket. Eftersom de bestämmelser som föreslås i framställningen inte till alla delar överensstämmer med de bestämmelser som gäller i riket föreslår utskottet att det i lagen intas en ny paragraf enligt vilken rikets bestämmelser skall tillämpas i landskapet. Även ändringar i riksbestämmelserna föreslås tillämpas på Åland.

Enligt utskottets mening vore det till fördel om landskapsstyrelsen skulle utreda förutsättningarna och kostnaderna för samt konsekvenserna av ett särskilt åländskt register.

9 kap. Särskilda bestämmelser

32 § (Framställningens 34 §) Ändringsförslaget är av språklig natur.

33 § (Framställningens 35 §) Utskottet föreslår en ändring i förtydligande syfte. För det första önskar utskottet redan i paragrafrubriken klargöra att det är fråga om landskapets och inte kommunernas sysselsättningsanslag. Vidare konstaterar utskottet att begreppet beredskapsarbete inte längre används och att det inte är fråga om arbetsförmedling utan om sysselsättningsfrämjande åtgärder. Den nya skrivningen torde omfatta intentionerna i framställningens 35 §.

34 § (Framställningens 36 §) Eftersom arbetsmarknadsbyrån är en separat myndighet föreslår utskottet i förtydligande syfte att kommunerna och kommunalförbunden skall ge upplysningar även till arbetsmarknadsbyrån.

35 § (Framställningens 37 §) Ändringsförslaget föranleds av förslaget till ändring av 8 kap. Någon ändring i sak avses inte.

36 § (Framställningens 38 §) Utskottet föreslår att till besvärsbestämmelsens uppräkning över vilka beslut som kan överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol fogas beslut som fattas av arbetsmarknadskommissionen samt av arbetsmarknadschefen som bland annat enligt framställningens 23 § kan fatta beslut utan att beslutanderätten är delegerad till honom eller henne.

37 § (Framställningens 39 §) Utskottet föreslår ett nytt 3 mom med anledning av den nya 24 §. Enligt momentet skall arbetskraftskommissionen fortsätta sin verksamhet enligt de tidigare gällande bestämmelserna tills dess att en arbetsmarknadskommission tillsätts med stöd av den föreslagna lagen. Landskapsstyrelsen bör enligt utskottets mening dock eftersträva att tillsätta en ny kommission så att dess mandattid kan börja löpa från det att denna lag träder i kraft. De ärenden som då lagen träder i kraft är anhängiga vid arbetskraftskommissionen men ännu inte är avgjorda då en ny kommission tillsätts skall prövas av den nya kommissionen.

Eftersom lagen är av ramlagsnatur och i många avseenden förutsätter närmare reglering i förordning anser utskottet att lagens ikraftträdande inte är brådskande. Utskottet förmodar att ett ikraftträdande kan bli aktuellt tidigast den 1 januari 2001.

2. Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa

4 § Utskottet föreslår ett nytt moment enligt vilket arbetslöshetsersättning, trots kravet i 1 mom. att den arbetslösa skall söka heltidsarbete, ändå skall kunna utgå till den som har deltidspension och som därför endast söker deltidsarbete.

Ändringen i 1 mom är av teknisk natur.

5 § Ändringsförslaget föranleds av förslaget till ändring av 24 § landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet.

Eftersom lagtinget endast kan stifta lagar på det område där landskapet har lagstiftningsbehörighet ligger det i sakens natur att de förvaltningsuppgifter som enligt rikets lag ankommer på statens myndigheter ankommer på myndigheter i landskapet endast till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet på området. I lagens 1 § begränsas dess tillämpning i landskapet.

3. Landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om arbetsmarknadsskäl

5 § Se motiveringen till 5 § i föregående lag.

4. Landskapslag om ändring av landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning

I framställningen ingår ett förslag till mindre tekniska ändringar av landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning. Utskottet konstaterar att det redan 1990 uppstod behov av ett nytt regelverk för den sysselsättningsfrämjande utbildningen eftersom finansieringsrutinerna i riket då ändrades så att landskapet inte liksom tidigare hade möjlighet att återkräva medel från riket. Landskapslagen har därefter varit föremål för en översyn och landskapsstyrelsen tillsatte i november 1998 en arbetsgrupp med uppdrag att bereda en ny lag. Gruppens slutrapport avlämnades i juni 1998. Utskottet förutsätter att landskapsstyrelsen aktualiserar översynen av lagen och vid behov förhandlar med berörda riksmyndigheter samt till lagtinget inom en snar framtid överlämnar ett förslag till en ny landskapslag om sysselsättningsfrämjande utbildning.

6 § Ändringsförslaget är av språklig natur. Utskottet föreslår att “inom ramen för landskapsstyrelsens behörighet” utgår eftersom det ligger i sakens natur att landskapslagen inte kan reglera sådant som inte hör till landskapets behörighet.

Utskottet konstaterar att frågan om återkrävande bör regleras i den framtida översynen av lagen.

5. Landskapslag om ändring av 17 § landskapslagen om studieledighet

17 § Eftersom den semesternämnd som nämns i paragrafen inte i övrigt omnämns i lagen anser utskottet att ett förtydligande är på sin plats så att det av paragrafen framgår vilken semesternämnd det är fråga om.

Ärendets behandling

Lagtinget har den 29 november 1999 inbegärt näringsutskottets yttrande över framställningen.

Utskottet har i ärendet hört landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, arbetsmarknadsplaneraren Susanne Andersson, organisationssekreteraren för FOA-Å r.f. Ulla Britt Dahl, ordföranden Pekka Erämetsä och organisationssekreteraren Maria Hagman för Akava-Åland, regionchefen för FFC Kurt Gustafsson,, avdelningschefen Carin Holmqvist, organisationschefen för TCÅ Tuula Mattsson, lagberedningssekreteraren Hans Selander, byråchefen Harry Sjölund samt t.f. byråföreståndaren Casper Wrede.

I ärendets avgörande behandling har deltagit ordföranden Anne-May Pehrsson, vice ordföranden Sjöstrand samt ledamöterna Englund, Lindholm och Sarin-Grufberg.

Utskottets förslag

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

att Lagtinget antar de i framställ-ningen ingående lagförslagen i följande lydelser:

1.
L A N D S K A P S L A G
om arbetsmarknadspolitisk verksamhet

(Ingressen lika som i framställningen.)

1 kap.

Allmänna bestämmelser

1 § (ny)

M å l s ä t t n i n g

Landskapets arbetsmarknadspolitik skall främja sysselsättning, ekonomisk tillväxt, stabilitet och rättvis fördelning. Arbetsmarknadspolitiken skall även ta hänsyn till miljön.

Vid tillämpning av denna lag skall kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor beaktas samt en jämn fördelning av kvinnor och män på arbetsmarknaden främjas.

Landskapet skall verka för att alla tillförsäkras rätt till arbete.

2 § (1 §)

L a g e n s t i l l ä m p n i n g s o m rå d e

Denna lag innehåller allmänna bestämmelser om arbetsmarknadsservice, sysselsättningsfrämjande verksamhet och utkomstskydd samt bestämmelser om hur denna verksamhet skall förvaltas.

3 § (2 §)

Arbetsmarknadsservice

(1 mom. lika som framställningens 2 § 1 mom)

Arbetsmarknadsservicen skall omfatta arbetsförmedling, yrkesvägledning, sysselsättningsfrämjande utbildning, informations- och utredningsverksamhet samt särskild service för personer med nedsatt arbetsförmåga.

4 § (3 §)

Sysselsättningsfrämjande v e r k s a m h e t

För att uppnå en hög och jämn sysselsättning, som tryggar utkomsten för landskapets befolkning och som grundar sig på ett fritt val av arbetsplats samt på utförande av ett meningsfullt arbete, bör landskapet genom allmänna ekonomisk-politiska och andra åtgärder som inverkar på sysselsättningen sträva till att påverka efterfrågan på arbetskraft.

(Framställningens 3 § 2 mom. utesluts)

5 § (4 §)

Utkomstskydd

För att ersätta eller minska det inkomstbortfall som beror på arbetslöshet i sådana fall där den arbetssökande inte kan erbjudas arbete eller utbildning tillhandahåller landskapet utkomstskydd.

(2 mom. lika som i framställningens 4 § 2 mom.)

6 §

(Lika som framställningens 5 §)

(Framställningens 6 § utesluts)

7 §

Avgifter

(1 mom. lika som i framställningen).

Om en arbetssökande eller en arbetsgivare begär en särskild åtgärd som inte omfattas av den i 3 § 2 mom. föreskrivna arbetsmarknadsservicen får arbetsmarknadsmyndigheten uppbära avgift i enlighet med vad landskapsstyrelsen med beaktande av landskapslagen om grunderna för avgifter till landskapet (37/1993) beslutar.

(3 mom. lika som i framställningen).

2 kap.

Arbetsmarknadsservice

8 §

Arbetsförmedling

(Lika som i framställningen)

9 § (ny)

Y r k e s v ä g l e d n i n g

Syftet med yrkesvägledningen är att hjälpa enskilda personer att lösa problem som hänför sig till yrkesval och förkovran inom yrket samt till möjligheterna att få arbete. Härvid skall beaktas vars och ens personliga förutsättningar samt de möjligheter olika branscher och utbildningar erbjuder.

Närmare bestämmelser om vilka uppgifter som ingår i yrkesvägledningen samt om andra omständigheter som kan vara av betydelse för yrkesvägledningen kan utfärdas genom landskapsförordning.

10 § (9 §)

S e r v i c e f ö r p e r s o n e r m e d
n e d s a t t a r b e t s f ö r m å g a

Syftet med servicen för personer med nedsatt arbetsförmåga är att främja deras yrkesplanering samt deras möjligheter att finna och behålla ett arbete för att därigenom främja deras integrering och återintegrering i samhället.

Närmare bestämmelser om vilka uppgifter som ingår i servicen för personer med nedsatt arbetsförmåga, vad som omfattas av begreppet nedsatt arbetsförmåga och andra omständigheter av betydelse för servicen kan utfärdas genom landskapsförordning.

11 § (10 §)

Information och utredning

I syfte att motverka brist på arbetskraft inom olika branscher samt i syfte att (uteslutning) informera om olika utbildningsmöjligheter på ett sätt som överensstämmer med den förväntade efterfrågan på arbetskraft (uteslutning) kan utredningar utföras och statistik sammanställas om läget på arbetsmarknaden och dess sannolika utveckling såväl inom landskapet som inom olika branscher (uteslutning).

(2 mom. lika som i framställningens 10 § 2 mom.).

12§

(Lika som framställningens 11 §)

3 kap.

Förmåner i samband med arbetsmarknadsservice

13 §

S t ö d f ö r p l a c e r i n g i a r b e t e a v p e r s o n e r m e d
n e d s a t t a r b e t s f ö r m å g a

I enlighet med arbetsmarknadsbyråns beslut kan en person med nedsatt arbetsförmåga få kostnaderna för undersökning av arbetskonditionen, kostnaderna för sakkunnigutlåtanden, kostnaderna för arbets- och utbildningsprövning, kostnaderna för arbetsprövning samt jämförbara kostnader för placering (uteslutning) i arbete ersatta.

(2 - 3 mom. lika som i framställningen)

14 § (ny)

E r s ä t t n i n g f ö r s t ö d å t g ä r d e r i s a m b a n d m e d
y r k e s v ä g l e d n i n g

I enlighet med arbetsmarknadsbyråns beslut kan en person som ges yrkesvägledning få kostnaderna för hälso- och andra undersökningar, sakkunnigutlåtanden och konsultering av sakkunniga samt arbets- och utbildningsprövning ersatta.

Närmare bestämmelser om stöd enligt denna paragraf kan vid behov utfärdas genom landskapsförordning.

4 kap.

Sysselsättningsfrämjande verksamhet

15 §

(Lika som framställningens 12 §)

16 §

Sysselsättningsfrämjande åtgärder

(1 mom. lika som framställningens 3 § 2 mom)

(2 mom. lika som framställningens 14 § 2 mom)

5 kap.

Utkomstskydd

17 - 18 §§

(Lika som framställningens 15 - 16 §§)

6 kap.

Förvaltning och personal

19 §( 17 §)

Ålands arbetsmarknadsbyrå

För att handha sysselsättningsfrämjande åtgärder samt arbetsmarknadsservice förutom sysselsättningsfrämjande utbildning, enligt denna lag samt för att handha uppgifter som genom landskapsförordning överförts till myndigheten finns en arbetsmarknadsmyndighet, benämnd Ålands arbetsmarknadsbyrå, som är underställd landskapsstyrelsen.

( 2 mom. lika som i framställningens 17 § 2 mom.)

20 §( 18 §)

S t y r e l s e

Arbetsmarknadsbyrån leds av en styrelse som tillsätts av landskapsstyrelsen för en bestämd mandatperiod. Styrelsen består av fem till sju medlemmar. Landskapsstyrelsen utser styrelsens ordförande och vice ordförande.

( Framställningens 18 § 2 mom. utesluts)

(3 mom. lika som i framställningens 18 § 3 mom.)

Landskapsstyrelsen bestämmer arvoden och andra ersättningar till medlemmarna i styrelsen.

21 §(19 §)

S t y r e l s e n s uppgifter

Till styrelsens uppgifter hör:

1) att leda, planera och utveckla arbetsmarknadsbyråns verksamhet,

2) att biträda landskapsstyrelsen i frågor som gäller sysselsättningsfrämjande verksamhet,

3) att årligen inom föreskriven tid till landskapsstyrelsen inlämna budgetförslag, verksamhetsplan och verksamhetsberättelse för byrån,

4) att främja ett gott samarbete med arbetslivet samt

5) att utföra övriga uppgifter som ålagts styrelsen.

Närmare bestämmelser om styrelsens uppgifter och andra frågor av betydelse för styrelsens verksamhet kan vid behov utfärdas genom landskapsförordning.

22 §( 20 §)

Personal

(1-2 mom. lika som framställningens 20 § 1-2 mom.)

Arbetsmarknadschefen utnämns av landskapsstyrelsen. Övriga tjänstemän och personal i privaträttsligt anställningsförhållande utnämns eller anställs av styrelsen om inte uppgiften genom landskapsförordning delegerats till arbetsmarknadschefen.

Om inte annat bestäms i denna lag eller med stöd av denna lag handhar styrelsen de uppgifter som rör arbetsmarknadsbyråns personal och som enligt tjänstemannalagen för landskapet Åland ankommer på landskapsstyrelsen.

23 §

(Lika som framställningens 21 §)

24 §(ny)

A r b e t s m a r k n a d s k o m m i s s i o n

I anslutning till arbetsmarknadsbyrån finns en arbetsmarknadskommission som handhar de uppgifter som närmare bestäms i landskapsförordning.

Arbetsmarknadskommissionen tillsätts av landskapsstyrelsen för en bestämd mandatperiod. Kommissionen består av fem medlemmar av vilka två företräder arbetsgivarna och två arbetstagarna. Landskapsstyrelsen utser kommissionens ordförande och dess vice ordförande.

Landskapsstyrelsen får entlediga medlem från uppdraget innan mandattiden har gått ut. Om medlem entledigas eller avlider skall ny medlem respektive ersättare utses för den återstående tiden.

Landskapsstyrelsen bestämmer arvoden och andra ersättningar till medlemmarna i kommissionen.

Närmare bestämmelser om frågor av betydelse för kommissionens verksamhet kan vid behov utfärdas genom landskapsförordning. Landskapsstyrelsen kan genom landskapsförordning bemyndiga kommissionen att till arbetsmarknadsbyrån delegera vissa ärenden.

25 §(ny)

Jäv

Vid arbetsmarknadsmyndighetens eller arbetsmarknadskommissionens behandling av ärenden skall bestämmelserna i 16 § landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse (42/1971) om jäv iakttas i tillämpliga delar. Har en fråga om jäv uppkommit skall frågan omedelbart avgöras. Den som jävet gäller skall delta i avgörandet av frågan om jäv. Om jäv ansetts föreligga skall den jävige avlägsna sig från mötet under den tid ärendet behandlas.

26 §(22 §)

Ordningsregler

Arbetsmarknadsbyrån kan anta ordningsregler för byrån vilka tillställs landskapsstyrelsen för kännedom.

Bryter den som anlitar byrån mot ordningsreglerna eller annars uppträder på ett opassande sätt, kan arbetsmarknadschefen tilldela honom eller henne varning. Upprepas förseelsen eller det opassande uppträdandet eller är förseelsen av grövre art kan arbetsmarknadschefen besluta att avstänga honom eller henne från byråns service för en tid av högst sex månader. (Uteslutning)

7 kap.

Arbetsförmedling av annan än landskapet

27 §(23 §)

Tillstånd

Arbetsförmedling får endast bedrivas av landskapet och av den som landskapsstyrelsen på ansökan beviljat tillstånd att bedriva sådan verksamhet. Tillståndet kan begränsas till att gälla arbetsförmedling inom en viss sektor av näringslivet. Tillståndet beviljas för högst fem år i sänder och däri skall anges de villkor på vilka arbetsförmedlingen får bedrivas.

( Framställningens 23 § 2-3 mom. utesluts)

(2-4 mom. lika som i framställningens 23 § 4-6 mom.)

28 §(24 §)

Inspektion

Landskapsstyrelsen har rätt att låta inspektera arbetsförmedlingsverksamhet för vilken tillstånd beviljats (uteslutning). Landskapsstyrelsens inspektör skall beredas tillträde till de lokaler där verksamheten bedrivs och tillgång till de handlingar och räkenskaper som rör arbetsförmedlingen.

29 §(25 §)

Återkallande av tillstånd

Landskapsstyrelsen kan återkalla tillstånd att bedriva arbetsförmedling, om den som beviljats tillståndet överträtt lag eller i tillståndet föreskrivna villkor eller senare meddelade anvisningar eller om missbruk i arbetsförmedlingen yppats.

8 kap.

Personregister

30 §(ny)

På de personregister som Ålands arbetsmarknadsbyrå för med hjälp av automatiserad databehandling tillämpas 19 och 20 §§ lagen den 26 november 1993 om arbetskraftsservice (FFS 1005/1993) samt med stöd av lagrummen utfärdade bestämmelser.

Ändringar av i 1 mom. nämnda lagrum eller bestämmelser som utfärdats med stöd av dem skall gälla i landskapet från det att de träder i kraft i riket.

31 §

Övriga bestämmelser

(Lika som framställningens 33 §)

9 kap.

Särskilda bestämmelser

32 §(34 §)

Konjunktur- och säsongsväxlingar

Landskapet, kommun och kommunalförbund skall om möjligt tidsbestämma de av dem finansierade investeringarna och arbetena så att (uteslutning) växlingar i efterfrågan på och utbudet av arbetskraft utjämnas.

33 §(35 §)

Anställning i arbete som finansierats med
l a n d s k a p e t s sysselsättningsanslag

Landskapets, kommunernas och kommunalförbundens anställningar av arbetskraft med stöd av landskapets sysselsättningsanslag skall i första hand avse personer som föreslagits av arbetsmarknadsbyrån om inte annat har beslutats av landskapsstyrelsen. En kommun kan dock ge företräde åt i kommunen bosatt arbetskraft.

34 §(36 §)

Skyldighet att lämna upplysningar

Kommunerna eller kommunalförbunden skall utan ersättning ge landskapsstyrelsen och arbetsmarknadsbyrån de upplysningar som behövs för skötseln av ärenden enligt denna lag.

35 §( 37 §)

Straffbestämmelser

(1 mom. lika som framställningens 37 § 1 mom.)

Den som bryter mot tystnadsplikten enligt 8 kap. skall för brott mot sekretessbestämmelserna dömas till böter, om inte strängare straff föreskrivs någon annanstans i lag.

(3-4 mom. lika som framställningens 37 § 3-4 mom.)

36 §(38 §)

Besvär

Beslut som med stöd av denna lag fattats av arbetsmarknadsbyråns styrelse, arbetsmarknadskommissionen, arbetsmarknadschefen eller tjänsteman enligt delegerad beslutanderätt kan överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol om inte rätten att överklaga ett beslut begränsas av landskapslagen om tjänstekollektivavtal (22/1978).

(2 mom. lika som i framställningens 38 § 2 mom.)

37 §(39 §)

Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelse

(1 - 2 mom. lika som i framställningens 39 § 1 - 2 mom.)

Den arbetskraftskommission som tillsatts med stöd av landskapslagen om sysselsättning fortsätter sin verksamhet enligt de tidigare gällande bestämmelserna till dess att en arbetsmarknadskommission tillsätts i enlighet med denna lag.

(4-5 mom. lika som i framställningens 39 § 3-4 mom.)

__________________

2.
L A N D S K A P S L A G
om tillämpning i landskapet Åland av
lagen om utkomstskydd för arbetslösa

(Ingressen lika som i framställningen).

1-3 §§

(Lika som i framställningen)

4 §

Rätt till arbetslöshetsersättning

Berättigad till arbetslöshetsersättning enligt denna lag är i landskapet bosatt till Ålands arbetsmarknadsbyrå anmäld, arbetsför och arbetslös person som söker heltidsarbete och åt vilken arbete eller möjlighet till utbildning inte har kunnat ordnas genom arbetsmarknadsbyråns försorg och som uppfyller de allmänna villkoren för erhållande av grunddagpenning i 2 kap. lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

(2 mom. lika som i framställningen)

Utan hinder av vad som stadgas i 1 mom. är den som får delinvalidpension berättigad till arbetslöshetsersättning även om han eller hon inte söker heltidsarbete.

5 §

Myndigheter

De förvaltningsuppgifter som enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ankommer på statens myndigheter skall i landskapet handhas av landskapsstyrelsen, dock så

1) att arbetsmarknadskommissionen beviljar, utbetalar och återkräver de förmåner som omfattas av denna lag om inte uppgiften delegerats till Ålands arbetsmarknadsbyrå och

2) att de uppgifter och befogenheter som enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa ankommer på arbetskraftsbyrå i landskapet ankommer på arbetsmarknadsbyrån.

6 §

(Lika som i framställningen)

7 §

Besvär

Beslut som med stöd av denna lag fattats av arbetsmarknadskommissionen eller arbetsmarknadsbyrån kan överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol.

(2 mom. lika som i framställningen)

8 §

(Lika som i framställningen)

__________________

3.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om tillämpning
i landskapet Åland av lagen om arbetsmarknadsstöd

(Ingressen lika som i framställningen).

4 §

(Lika som i framställningen )

5 §

Myndigheter

De förvaltningsuppgifter som enligt lagen om arbetsmarknadsstöd ankommer på statens myndigheter skall i landskapet handhas av landskapsstyrelsen, dock så

1) att arbetsmarknadskommissionen beviljar, utbetalar och återkräver de förmåner som avses i lagen om arbetsmarknadsstöd om inte uppgiften delegerats till Ålands arbetsmarknadsbyrå och

2) att de uppgifter och befogenheter som enligt lagen om arbetsmarknadssstöd ankommer på arbetskraftsbyrå i landskapet ankommer på arbetsmarknadsbyrån.

7 §

(Lika som i framställningen)

8 §

Sökande av ändring

Den som är missnöjd med arbetsmarknadsbyråns eller arbetsmarknadskommissionens beslut får söka ändring i beslutet hos Ålands förvaltningsdomstol.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

__________________

(Ikraftträdelsebestämmelsen lika som i framställningen)

__________________

4.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om
sysselsättningsfrämjande utbildning

(Ingressen lika som i framställningen).

2 §

(1 mom. lika som i framställningen)

Styrelsen för Ålands arbetsmarknadsbyrå skall agera som rådgivande och initiativtagande organ i frågor som rör sysselsättningsfrämjande utbildning.

4 §

(Lika som i framställningen).

6 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Till elev i sysselsättningsfrämjande utbildning och till den som deltar i uttagning till sådan utbildning erläggs ersättningar och utbildningsstöd i enlighet med de grunder som gäller för sådana ersättningar och stöd i riket (uteslutning). Arbetsmarknadsbyrån beviljar, utbetalar och återkräver dessa förmåner.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

7 §

(Lika som i framställningen)

__________________

(Ikraftträdelsebestämmelsen lika som i framställningen)

__________________

5.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av 17 § landskapslagen om studieledighet

(Ingressen lika som i framställningen)

17 §

Det åligger Ålands arbetsmarknadsbyrå samt den semesternämnd som tillsatts i enlighet med landskapslagen om avbytarservice för lantbrukare (14/1986) att biträda vid anordnandet av vikariehjälp som erfordras för denna lags verkställighet.

__________________

(Ikrafttträdelsebestämmelsen lika som i framställningen)

__________________

Mariehamn den 28 mars 2000

Ordförande

Anne-May Pehrsson

Sekreterare

Susanne Eriksson

Näringsutskottets betänkande 3/1999-2000

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter