Näringsutskottets betänkande 5/2004-2005

	Ålands lagting	BETÄNKANDE nr 5/2004-2005
		Datum
	Näringsutskottet	2005-08-30
	Till Ålands lagting

Näringsutskottets betänkande

Ändrad lagstiftning om elmarknaden samt införande av regler om certifiering av elens ursprung

·      Landskapsregeringens framställning nr 16/2004-2005

 

INNEHÅLL

Sammanfattning. 1

Landskapsregeringens förslag. 1

Utskottets förslag. 2

Utskottets synpunkter 2

Ärendets behandling. 3

Utskottets förslag. 3

 

 

Sammanfattning

 

Landskapsregeringens förslag

 

Landskapsregeringen föreslår att ellagen för landskapet Åland ändras och att en blankettlag om certifiering av elens ursprung antas. Genom förslaget genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler för den inre marknaden för el och Europaparlamentets och rådets direktiv om främjande av el producerad från förnybara energikällor på den inre marknaden för el i landskapet.

     Enligt förslaget slopas nätinnehavarens rätt att ta ut en särskild avgift för installation av timmätare vilket har utgjort ett hinder på den öppna elmarknaden. Grunden för ett nytt schablonavräkningssystem läggs i förslaget medan den mer detaljerade regleringen kommer att ske på förordningsnivå. Kravet på timmätning kommer att begränsas till elanvändare med säkringsabonnemang om 80 A eller högre samtidigt som det blir möjligt för elanvändare med säkringsabonnemang om 63 A och lägre att fritt byta elleverantör.

     Lokala elförsäljares leveransskyldighet begränsas i förslaget till att enbart omfatta konsumenter och andra elanvändare som inte omfattas av kravet på timmätning. Enligt gällande lag omfattas alla som inte valt att konkurrensutsätta sin elförbrukning av leveranskyldigheten.

     När det gäller tillsynen över elnätsverksamheten som nu utövas från fall till fall och i efterhand föreslås en övergång till en enhetlig tillsyn som delvis utövas på förhand. Landskapsregeringen skall, förutom de anslutnings- och överföringsvillkor som redan fastställs, även fastställa nättarifferna innan dessa träder i kraft.

     Vissa regler som nu ingår i landskapsförordningen om elmarknaden, tas med hänvisning till grundlagen in i ellagen. Dessutom införs i förtydligande syfte en hänvisning till rikslagstiftningen om elmarknadsavtal.

     Landskapsregeringen föreslår slutligen att rikets lagstiftning om certifiering av elens ursprung görs tillämplig i landskapet.

 

Utskottets förslag

 

Utskottet omfattar landskapsregeringens förslag utan ändringar men anför vissa synpunkter gällande öppnandet av elmarknaden.

 

Utskottets synpunkter

 

I landskapet finns idag fem elleverantörer, Mariehamns stads elverk, Ålands Elandelslag, Ålands Energi Ab, Ålands Vindkraft Ab och Ålands Vindenergi Andelslag. Redan enligt gällande landskapslagstiftning har alla användare rätt att byta elleverantör men måste då själva bekosta den timmätare som behövs för bytet. Kostnaden för elmätarbytet är enligt lagen begränsad till 336 euro men kostnaden innebär ändå i praktiken att det för de flesta användarna är ekonomiskt ointressant att byta elleverantör.

     Ett av syftena med den föreliggande lagändringen är att tillmötesgå det nya elmarknadsdirektivet som ställer högre krav än tidigare i fråga om öppnandet av elmarknaden. Rätten för nätinnehavarna att ta ut ovan nämnda avgift vid byte av elleverantör måste slopas men landskapsregeringen gör i framställningen bedömningen att det med tanke på kostnaderna inte är rimligt att kräva att alla elanvändare skall ha timmätning. Istället föreslås att landskapsregeringen i förordning skall fastställa att nätinnehavarna skall ha en skyldighet att kostnadsfritt förse elanvändare med säkringsabonnemang om 80A eller högre med timmätare vid byte av elleverantör. För övriga elanvändare skall nätinnehavarna debittera den merkostnad som bytet till timmätare förorsakar.

     Utskottet konstaterar att bristen på större industrier gör att hushållens andel av elanvändarna i landskapet är stor. Eftersom det är mycket ovanligt att hushåll har säkringsabonnemang om 80A eller högre kommer den föreslagna ändringen att innebära att det föreligger en risk för att det i praktiken fortsättningsvis blir ointressant för hushållen att byta elleverantör, åtminstone när bytet förutsätter timmätare såsom i fråga om vindkraft. Enligt vad utskottet fått erfara är det nämligen förenat med svårigheter för leverantörerna av el från vindkraft att debitera för el som levereras till kunder på basen av en schablonförbrukning. Införskaffandet av timmätare kan dessutom bli förenad med ännu större kostnader än i dagsläget eftersom den övre gränsen om 336 euro föreslås utgå ur lagen. Samtidigt konstaterar utskottet att Ålands Elandelslag redan utfört installation av fjärrmätare med dygnsmätning hos en stor del av sina kunder medan Mariehamns stad överväger införande av timmätare. Detta innebär att det kan föreligga regionala skillnader i fråga om hushållens möjligheter till framtida val av elleverantör.

     Utskottet anser här att landskapsregeringen vid utfärdandet av den landskapsförordning som skall definiera kravet på timmätning bör uppmärksamma problematiken och om möjligt vidta åtgärder.

     Vid behandlingen av ärendet har utskottet även fått erfara att det vid en framtida utbyggnad av vindkraften kan finnas möjlighet till försäljning av certifikat till framför allt Sverige. Lokalt producerad elkraft medför att pengar inte försvinner ut ur landskapet genom köp av el. Dessutom skulle försäljningen av certifikat innebära att pengar också kommer in till landskapet. Produktion av förnyelsebar energi i kombination med försäljningen av certifikat kan således betraktas som en form av näringsverksamhet med framtidsutsikter i landskapet.

     Möjligheten att sälja certifikat förutsätter, enligt vad utskottet fått erfara, dock att en skyldighet att använda en viss andel förnyelsebar elenergi införs för elanvändare i landskapet. En sådan typ av kvotering skulle införas främst i syfte att öka användningen och produktionen av förnyelsebar energi. Samtidigt skulle systemet givetvis även utgöra en form av indirekt stöd till vindkraftsproducenterna som i landskapet, till skillnad från i omkringliggande regioner och länder, idag verkar utan stöd från samhällets sida. I Sverige stöds produktionen av förnyelsebar el inte längre genom direkta stöd utan alla elanvändare har istället en skyldighet att använda en viss andel förnyelsebar energi. Andelen förnyelsebar energi har successivts höjts och kommer år 2008 att vara 15 procent. I praktiken sköter elverken i Sverige detta på konsumenternas vägnar.

     Intressant att notera är att om den planerade produktionen av förnyelsebar energi genomförs på Åland kommer 25 procent av elenergin att vara förnyelsebar på Åland.  Utskottet anser att landskapsregeringen bör ta införandet av ett system, som möjliggör försäljning av certifikat till utlandet, i övervägande.

 

Ärendets behandling

 

Lagtinget har den 2 juni 2005 inbegärt näringsutskottets yttrande över framställningen.

     Utskottet har i ärendet hört landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, lagberedaren Diana Mörn, elinspektören Stig Nordberg, VD för Ålands Elandelslag Jan Wennström, VD för Kraftnät Åland Ab Jan Kahlroth, VD för Ålands Vindenergi Andelslag Henrik Lindqvist och styrelseordföranden för Ålands Vindkraft Ab Erling Gustavsson.

     I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Anders Englund, vice ordföranden Brage Eklund samt medlemmarna Carina Aaltonen (delvis), Fredrik Karlström och Raija-Liisa Eklöw.

 

Utskottets förslag

 

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

 

att lagtinget antar de i framställningen ingående två lagförslagen oförändrade.

 

 

 

 

 

Mariehamn den 30 augusti 2005
Ordförande	Anders Englund
Sekreterare	Susanne Eriksson