Näringsutskottets betänkande 6/2006-2007

Lagtingsår: 2006-2007

Ladda ner Word-dokument

Ålands lagting

BETÄNKANDE nr 6/2006-2007

 

Datum

 

Näringsutskottet

2007-06-19

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Näringsutskottets betänkande

Ny landskapslag om enskilda vägar

·      Landskapsregeringens framställning nr 21/2006-2007

 

INNEHÅLL

Sammanfattning. 1

Landskapsregeringens förslag. 1

Utskottets förslag. 1

Utskottets synpunkter 1

Allmän motivering. 1

Allmänt om lagförslaget 1

Lagstiftningsbehörigheten. 2

Förvaltningsbehörigheten. 2

En gemensam vägnämnd. 2

Besvärsbestämmelsen. 2

Ersättning. 3

Ikraftträdande. 3

Detaljmotivering. 3

Ärendets behandling. 4

Utskottets förslag. 4

 

 

Sammanfattning

 

Landskapsregeringens förslag

 

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en ny lag om enskilda vägar.

     Reformen genomförs i första hand för att modernisera och förtydliga lagstiftningen i landskapet.

     Vissa språkliga justeringar har kunnat göras men i allt väsentligt motsvaras förslaget av den gällande rikslagen.

     Avsikten är att den föreslagna lagen skall träda i kraft så snart som möjligt.

 

Utskottets förslag

 

Utskottet föreslår att lagtinget antar det i framställningen ingående lagförslaget med vissa ändringar.

 

Utskottets synpunkter

 

Allmän motivering

 

Allmänt om lagförslaget

 

Utskottet välkomnar det i framställningen föreslagna förslaget till landskapslag om enskilda vägar. Lagen ersätter den mycket föråldrade och delvis oklara rikslagstiftningen från år 1992 som idag gäller i landskapet på basen av självstyrelselagens övergångsbestämmelser.

     Lagförslaget motsvarar i sina väsentliga delar rikets gällande lag om enskilda vägar. I landskapslagen finns dock inga bestämmelser om statsbidrag för enskilda vägar eftersom sådana vägar som i riket kan erhålla statsbidrag i regel är kommunala på Åland. I rikslagen finns det också bestämmelser om att det i varje kommun skall finnas en vägnämnd men landskapsregeringen föreslår att det i landskapet skall finnas endast en för alla kommuner gemensam vägnämnd. På så sätt är det lättare för nämnden att upprätthålla såväl sakkunskap som tekniska hjälpmedel. Därtill föreslås i framställningen att besvär över vägnämndens beslut skall anföras hos Ålands förvaltningsdomstol.

 

Lagstiftningsbehörigheten

 

Lagstiftningsbehörigheten i fråga om enskilda vägar hör enligt självstyrelselagens 18 § 21 punkt till landskapets behörighet medan rättskipning, fastighetsbildning och fastighetsregistrering samt därmed sammanhängande uppgifter enligt självstyrelselagens 27 § 16 punkt hör till rikets behörighet. Av lagstiftningsbehörighet följer förvaltningsbehörighet men förvaltningsuppgifter kan genom överenskommelseförordning enligt självstyrelselagens 32 § överföras till riket respektive landskapet utan rubbande av lagstiftningsbehörighetens gränser.

     Den i framställningen föreslagna landskapslagen är av blandad natur på så sätt att där finns bestämmelser som hör till såväl landskapets som rikets behörighet. De sistnämnda bestämmelserna är möjliga att inta i landskapslagen med stöd av självstyrelselagens 19 § 3 mom.

 

Förvaltningsbehörigheten

 

I framställningen berörs frågan om det är landskapsregeringen eller lantmäteriverket som skall utföra vägförrättningar i landskapet. Till de uppgifter som enligt framställningen åligger lantmäteribyrån hör att ta emot ansökningar om förrättningar, att utfärda förrättningsförordnanden, att verkställa förrättningar och att föra register över de enskilda vägar i fråga om vilka väglag har bildats.

     Utskottet har vid behandlingen av ärendet erfarit att det råder olika uppfattningar om förvaltningsbehörigheten i fråga om vägförrättningar. Eftersom det kan anses ändamålsenligt att lantmäteribyrån liksom tidigare handhar vägförrättningarna har utskottet efter övervägande valt att gå på landskapsregeringens linje och föreslår därför att förrättningarna skall handhas av lantmäteribyrån på motsvarande sätt som förrättningar i fråga om allmänna vägar handhas av lantmäteribyrån utan stöd av överenskommelseförordning. Utskottet delar dock inte landskapsregeringens bedömning att förvaltningsbehörigheten kan utläsas ur ett avgörande från högsta domstolen år 2005 utan anser att uppgifterna enligt den föreslagna landskapslagen om enskilda vägar är av sådan natur att de hänför sig till fastighetsbildning och fastighetsregistrering samt därmed sammanhängande uppgifter vilka enligt självstyrelselagens 27 § 16 punkt hör till rikets behörighet.

     Utskottet finner det positivt att förvaltningsbehörigheten i fråga om vägförrättningar på grund av den föreslagna lagstiftningen prövas och avgörs.

 

En gemensam vägnämnd

 

I framställningen föreslås att det i landskapet införs en gemensam vägnämnd. Utskottet har inga invändningar mot förslaget men konstaterar att det vore värdefullt om den nya nämnden övertog arkiv och handlingar från de kommunala vägnämnderna. Utskottet föreslår ingen lagändring i detta avseende utan anser att frågan bör kunna skötas exempelvis genom att kommunerna deponerar sina ägovägnämndsarkiv i landskapsarkivet.

 

Besvärsbestämmelsen

 

Enligt framställningens 61 § skall besvär över vägnämndens beslut anföras hos Ålands förvaltningsdomstol. Utskottet konstaterar att besvär över beslut som fattats av myndigheter under landskapsregeringen visserligen skall anföras hos Ålands förvaltningsdomstol enligt självstyrelselagens 25 § men att bestämmelsen i 25 § uttryckligen tar sikte på förvaltningsrättskipning. Enligt utskottets bedömning är det dock i den föreslagna landskapslagen fråga om rättskipning i privaträttsliga angelägenheter som enligt 27 § 23 punkten och 35 § självstyrelselagen hör till rikets behörighet.  Utskottet föreslår därför att 61 § ändras så att besvär skall anföras hos jorddomstolen.

 

Ersättning

 

I framställningens 43 § 3 mom. sägs att kostnaderna för förrättningar som gjorts på ansökan och som berott på allmänt intresse helt eller delvis kan betalas av staten i enlighet med vad som bestäms i rikets lag om enskilda vägar. Om förrättningen verkställs utan ansökan på lantmäteribyråns förordnande betalas förrättningskostnaden av staten. Enligt vad utskottet fått erfara är det här i praktiken fråga om förrättningar som hör fastighetsregisterföringen och om görs för att bringa klarhet i registret så att det för allmänheten skall inte skall råda oklarhet om vad som gäller. Enligt utskottets bedömning är det således fråga om fastighetsregisterföring och därmed om rikets behörighet. Utskottet föreslår således inte någon förändring .    

     Enligt 46 § 3 mom. kan lantmäteribyrån utan ansökan inleda en vägförrättning i sådana fall som avses i 212 § 2 mom. fastighetsbildningslagen. Kostnaderna för en sådan förrättning betalas av staten. Enligt vad utskottet fått erfara handlar det här om grova fel i registren vilka ändras å tjänstens vägnar. Denna typ av kostnader är därför enligt utskottets bedömning att hänföra fastighetsbildning och därmed till rikets behörighet varför några ändringar inte föreslås.

 

Ikraftträdande

 

Utskottet föreslår slutligen att det till landskapslagen fogas en ikraftträdelsebestämmelse, dock utan angivande av tidpunkt för lagens ikraftträdande. För tydlighetens skull föreslår utskottet även att det av bestämmelsen skall framgå att ärenden som har påbörjats innan denna lag träder i kraft skall behandlas enligt de bestämmelser som gällde före denna lags ikraftträdande samt att de rättigheter som grundats på beslut fattade enligt lagen skall vara bestående trots att grunden för dem försvinner i och med lagens upphävande.

 

Detaljmotivering

 

Ingressen. Utskottet föreslår att det i lagen införs en sedvanlig ingress.

 

24 § Utskottet föreslår att paragrafens 1 mom. ändras så att den som har fått rätt till en väg som har byggts under de senaste tjugo åren kan åläggas att betala en skälig del av kostnaderna för byggandet av vägen. I framställningen föreslås att skyldigheten att delta i kostnaderna skall upphöra redan efter femton år vilket utskottet anser vara en för kort tid med beaktande av en vägs livslängd.

 

40 § Ändringarna är av närmast teknisk natur.

 

42 § Utskottet har fört en diskussion om paragrafen som inför en rätt att under vissa förutsättningar flytta en väg som är till förfång, till en annan plats som tillhör en annan markägare. Utskottet anser att sådana flyttningar inte skall kunna göras för lättvindigt och föreslår därför en ändring av paragrafen så att det måste föreligga betydande förfång för den som har vägen på sin mark samt att det skall föreligga synnerliga skäl för att den skall kunna flyttas till annans mark. Utskottets avsikt är att därmed markera att förfånget skall vara större för den från vars mark vägen flyttas än för den till vars mark den flyttas.

 

43 ,45 och 58 §§ Ändringarna föreslås i förtydligande syfte.

 

61 § Framställningens 61 § reglerar besvär. I paragrafens sista mening föreslås att besvärshandlingarna skall ha inkommit till besvärsmyndigheten senast den trettionde dagen efter den dag då vägnämndens beslut fattades. Utskottet anser att besvärstiden borde börja löpa från det att beslutet delgivits men konstaterar att den här processuella bestämmelsen hör till rikets behörighet varför bestämmelsen utesluts ur landskapslagen. Se även den allmänna motiveringen.

 

Ärendets behandling

 

Lagtinget har den 23 april 2007 inbegärt näringsutskottets yttrande över framställningen.

     Utskottet har i ärendet hört landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, lagberedaren Patrik Lönngren, lantmäteriingenjören Jan-Henrik Thörnroos, förvaltningsdomaren Pehr Karlström, vice häradshövdingen Christer Jansson och diplomingenjören Sven-Olof Karlsson.

     I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Anders Englund och ledamöterna Carina Aaltonen, Raija-Liisa Eklöw och Fredrik Karlström.

 

Utskottets förslag

 

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

 

att lagtinget antar det i framställningen ingående lagförslaget i följande lydelse:

1.

L A N D S K A P S L A G
om enskilda vägar i landskapet Åland

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:

 

1 kap.

Allmänna bestämmelser

 

1 – 8 §§

     (Lika som i framställningen).

 

2 kap.

Vägrätt samt annan för väghållning och nyttjande av väg nödvändig rätt

 

9 - 21 §§

     (Lika som i framställningen).

 

3 kap.

Väghållningsskyldighet

 

22 – 23 §§

     (Lika som i framställningen).

 

24 §

     Om den som enligt 9, 10, 12 eller 13 § fått rätt till väg kan anses ha haft betydande nytta av det byggande av vägen som utförts under de tjugo senaste åren innan rätten till vägen grundades eller beviljades eller rätten att använda vägen uppkom, kan han eller hon åläggas att betala en skälig del av kostnaderna för byggandet av vägen. När ersättningens storlek bestäms skall den tid beaktas som gått från byggandet av vägen och nyttan av vägen.

     (2 - 3 mom. lika som i framställningen 9. 

 

25 – 33 §§

     (Lika som i framställningen).

 

4 kap.

Ersättningar

 

34 – 39 §§

     (Lika som i framställningen).

    

5 kap.

Vägförrättning

 

40 §

     Vid en vägförrättning skall efter sakens natur följande ärenden behandlas och avgöras:

     1) beviljande av vägrätt som avses i 9 och 10 §§,

     2) grundande av vägrätt till en sådan väg till vilken någon annan än fastighetens ägare eller innehavare inte har bestående rätt,

     3) ärenden som avses i 11, 14 och 15 §§,

     4) en befintlig vägs läge och bredd och om någon har rätt till vägen eller motsvarande, på någon annan lag grundad bestående bruksrätt, om det råder ovisshet om saken,

     5) vilka som är vägdelägare,

     6) fastställande av vägenheter och bruksavgifter samt grunderna för dessa,

     7) inom vilken tid byggandet av vägen skall vara slutfört, om det anses nödvändigt att sätta ut en tidsgräns,

     8) om och i vilken utsträckning en rättighet som avses i 18 § 2 och 3 mom. skall beviljas eller ett förbud som avses i 19 § 1 mom. eller 20 § skall utfärdas,

     9) hur förrättningskostnaderna skall delas mellan sakägarna,

     10) ersättningar, samt

     11) andra ärenden som skall behandlas i enlighet med denna lag, om det inte sägs att de skall avgöras på något annat sätt.

     (2 – 4 mom. lika som i framställningen). 

 

41 §

     (Lika som i framställningen).

 

42 §

     För avlägsnande eller minskande av avsevärt förfång som en väg eller användningen av den eller sådana rättigheter som avses i 15 § eller användningen av dem förorsakar fastighetens ägare kan vägen eller rättigheten flyttas till något annat ställe inom de områden som tillhör honom eller henne eller av synnerliga skäl även någon annanstans, om detta kan ske utan betydande förfång för någon. Detsamma gäller flyttandet av en väg, om detta är nödvändigt för undanröjande av en olägenhet som äventyrar trafiksäkerheten.

     (2 – 3 mom. lika som i framställningen.)

 

43 §

     Inom ett område där vägrätterna är oklara eller inom vilket det på grund av ändrade trafikförhållanden är nödvändigt att bygga eller dra in vägar eller reglera vägrätterna på något annat sätt, kan en vägförrättning verkställas på landskapets, kommunens, väglagets eller fastighetsägarens ansökan för att ändamålsenliga vägförbindelser skall kunna ordnas och vägrätterna fås att motsvara de ändrade förhållandena (områdesvägförrättning). Om ordnandet av vägförbindelserna är nödvändigt för att minska den lokala trafiken på en allmän väg får områdesvägförrättning även sökas av väghållaren för den allmänna vägen. En sådan vägförrättning söks hos Egentliga Finlands lantmäteribyrå, nedan kallad lantmäteribyrån, som utfärdar förrättningsförordnandet och sköter om verkställandet av förrättningen även i sådana fall då den helt och hållet gäller ett område som avses i 5 § 3 mom. fastighetsbildningslagen. Om det krävs av allmänt intresse, kan lantmäteribyrån utfärda förordnande för verkställande av områdesvägförrättning utan ansökan. Förrättningsmännen kan fatta beslut om att utvidga en inledd vägförrättning till områdesvägförrättning om förutsättning för sådan förrättning enligt ovan i övrigt finns.

     (2 – 3 mom. lika som i framställningen.)

 

44 §

     (Lika som i framställningen).

 

45 §

     (1 mom. lika som i framställningen. )

     Förrättningsingenjören kan vara en diplomingenjör, civilingenjör, ingenjör eller tekniker anställd hos lantmäteriverket eller kommunen i enlighet med 5 och 5 a § fastighetsbildningslagen. I fråga om förrättningsingenjören och gode männen iakttas i övrigt vad som sägs om förrättningsingenjörer och gode män i fastighetsbildningslagen.

 

46 – 57 §§

     (Lika som i framställningen).

 

6 kap.

Vägnämnden och dess uppgifter

 

58 §

     (1 mom. lika som i framställningen.)

     Inom ramen för landskapets budget kan landskapsregeringen anställa en sekreterare, som även är föredragande i vägnämnden, med uppdraget som huvud-, eller bisyssla. Sekreteraren skall vara kunnig inom vägnämndens verksamhetsområde.

 

59 – 60 §§

     (Lika som i framställningen).

    

61 §

     Ändring i vägnämndens beslut enligt denna lag söks genom besvär hos jorddomstolen. Besvären skall vara skriftligt och innehålla ett utdrag eller en officiell kopia av vägnämndens protokoll i ärendet och nämndens beslut. (Uteslutning).

 

62 – 63 §§

 

     (Lika som i framställningen).

 

7 kap.

Väglag

 

64 – 76 §§

     (Lika som i framställningen).

 

8 kap.

Vägdelägare som inte bildar väglag

 

77 - 78 §§

     (Lika som i framställningen).

 

9 kap.

Ansvar på grund av väghållning

 

79 – 85 §§

     (Lika som i framställningen).

 

10 kap.

Annan användning av väg och användning av annan mark tillfälligt såsom väg

 

86 – 90 §

     (Lika som i framställningen).

 

11 kap.

Indragning av en väg och upphävande av rättigheter som är förknippade med en väg

 

91 – 94 §§

     (Lika som i framställningen).

 

12 kap.

Verkställighet och tvångsåtgärder

 

95 – 99 §§

     (Lika som i framställningen).

 

13 kap.

Särskilda bestämmelser

 

100 – 108 §§

     (Lika som i framställningen).

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den ….

     Genom denna lag upphävs landskapslagen (1932:19) om ägovägar i landskapet Åland. De rättigheter som grundats på beslut fattade enligt lagen skall dock vara bestående.

     Ärenden som har påbörjats innan denna lag träder i kraft behandlas enligt de bestämmelser som gällde före denna lags ikraftträdande.

 

 

 

Mariehamn den 19 juni 2007

 

 

Ordförande

 

 

Anders Englund

 

 

Sekreterare

 

 

Susanne Eriksson